<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2223854</hangar_id>
 <dok_id>GI0310</dok_id>
 <rm>1994/95</rm>
 <beteckning>10</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1994/95:10</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Miljö- och naturresursdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>10</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-08-18 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:49:31</systemdatum>
 <publicerad>1995-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Miljöbalk</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GI0310/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GI0310</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI0310</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1994/95:10&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Miljöbalk&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 18 augusti 1994&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI0310/prop_199495__10-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Görel Thurdin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Miljö- och naturresursdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att den grundläggande lagstiftningen på miljö-&lt;br&gt;området samordnas till en miljöbalk. För första gången sammanförs&lt;br&gt;därmed en offentligrättslig reglering till en särskild balk i svensk lag.&lt;br&gt;Detta är ett uttryck för den stora betydelse som miljöfrågorna har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lagar som sammanförs till en miljöbalk är bl.a. naturresurslagen,&lt;br&gt;miljöskyddslagen, naturvårdslagen, lagen om kemiska produkter, ren-&lt;br&gt;hållningslagen, hälsoskyddslagen och miljöskadelagen. De bestämmelser&lt;br&gt;som införs om hushållning med mark och vatten m.m. får betydelse for&lt;br&gt;samhällsplaneringen i vid bemärkelse samt för prövning av markan-&lt;br&gt;vändningsfrågor enligt miljöbalken och anknytande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;I miljöbalken betonas att samtidigt som naturen är tillgänglig för&lt;br&gt;alla enligt allemansrätten är det också en gemensam skyldighet att&lt;br&gt;se till att syftena med lagen uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Allmänna aktsamhetsregler med förebild i hgen om kemiska pro-&lt;br&gt;dukter införs för hela tillämpningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Det miljöskydd som föreskrivs enligt gällande lagstiftning förs över&lt;br&gt;till miljöbalken och reglerna skärps så att miljökraven får ökad&lt;br&gt;tyngd i förhållande till andra intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Ansvaret för producenter och planerare att förebygga miljöskador&lt;br&gt;görs tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Lagstiftningen anpassas till Sveriges internationella åtaganden bl.a. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;för en hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Regler om miljökvalitetsnormer införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Miljökonsekvensbeskrivningar skall ligga till grund för till-&lt;br&gt;ståndsprövning enligt miljöbalken och visa alternativ till sökta pro-&lt;br&gt;jekt och konsekvenserna av inte genomförda projekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Kulturreservat och kulturvårdsområden införs som ett begrepp vid&lt;br&gt;sidan av naturreservat och naturvårdsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Den individuella prövningen av miljöfarlig verksamhet kan delvis&lt;br&gt;ersättas av generella föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Allmänhetens rätt till inflytande vid prövning av miljöfarlig verk-&lt;br&gt;samhet stärks genom särskilda regler om allmänhetens deltagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Gemensamma tillstånd kan meddelas for flera miljöfarliga verksam-&lt;br&gt;heter i syfte att främja kostnadseffektiva miljöförbättrande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;En miljöombudsman får befogenhet att föra allmänhetens talan på&lt;br&gt;miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Föreskrifterna om miljöskyddsavgift skärps.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Föreskrifter om tillsyn och om ansvar för brott blir gemensamma&lt;br&gt;för miljöbalkens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållsförteckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut ....................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext................................... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till Miljöbalk...................... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om införande av miljöbalken........ 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om Koncessionsnämnden för miljö-&lt;br&gt;skydd ............................... 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning...................... 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;En samlad miljölagstiftning ...................... 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund............................. 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 &amp;nbsp;Nuvarande lagstiftning ................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 &amp;nbsp;Miljöpolitiken och lagstiftningen.......... 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter för en ny lagstiftning............ 81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 &amp;nbsp;Allmänna principer.................. 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 &amp;nbsp;Bemyndiganden .................... 90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Samordning av miljölagstiftningen.............. 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 &amp;nbsp;Utformningen av samordningen.......... 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Aktsamhetsregler ....................... 105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.1 &amp;nbsp;Inledning ....................... 105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.2 &amp;nbsp;Nuvarande ordning ................. 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.3 &amp;nbsp;Något om EG:s regler om aktsamhet...... 108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.4 &amp;nbsp;Allmänna aktsamhetsregler ............ 109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.5 &amp;nbsp;Försiktighetsprincipen ............... 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.6 &amp;nbsp;Skälighetsbedömning ................ 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.7 &amp;nbsp;Principer för hushållning med mark, vatten och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra naturresurser ................. 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljökvalitetsnormer...............   122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hushållningsbestämmelser.................. 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.1 &amp;nbsp;Hushållning med mark och vatten m.m. i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbalken...................... 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6.2 &amp;nbsp;Lagteknisk lösning.................. 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljökonsekvensbeskrivningar ............... 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.1 &amp;nbsp;Bakgrund ....................... 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.2 &amp;nbsp;Allmänt om miljökonsekvensbeskrivningar .&amp;nbsp;.&amp;nbsp;.&amp;nbsp;&amp;nbsp;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7.3 &amp;nbsp;Miljökonsekvensbeskrivningar i miljöbalken&amp;nbsp;.&amp;nbsp;.&amp;nbsp;&amp;nbsp;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljöfarlig verksamhet.................... 146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.1 &amp;nbsp;Gällande ordning .................. 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.2 &amp;nbsp;Prövningen enligt miljöbalken av miljöfarlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet ...................... 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.3 &amp;nbsp;Allmänhetens medverkan vid tillståndsprövning&amp;nbsp;&amp;nbsp;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.4 &amp;nbsp;Prövningens omfattning .............. 153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.5 &amp;nbsp;Tillståndets omfattning ............... 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8.6 &amp;nbsp;Grunder för återkallelse av tillstånd och&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;j&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring av villkor m.m............... 156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avfallshantering......'.................. 159 &amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9.1 &amp;nbsp;Utgångspunkter ................... 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9.2 &amp;nbsp;Fastighetsinnehavarens och nyttjanderättshavarens&lt;br&gt;möjlighet att själva sörja för avfallshanteringen 162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9.3 &amp;nbsp;Förbud mot dumpning av avfall ......... 163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9.4 &amp;nbsp;Definition av avfall och miljöfarligt avfåll ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10 &amp;nbsp;Kemikaliekontroll....................... 165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.1 Mål och principer för samhällets kemikaliekontroll65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10.2 Kemikalielagstiftningen i miljöbalken...... 169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11 &amp;nbsp;Hälsoskydd........................... 171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11.1 Allmänna bestämmelser .............. 171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11.2 Särskilda aktsamhetsregler och regler om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrifter ...................... 175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.12 &amp;nbsp;Prövning av trafikanläggningar............... 179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.12.1 Aktsamhetsregler och miljökvalitetsnormer .. 179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.12.2 Regeringsprövning av större trafikanläggningar 182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.12.3 Det kommunala vetot................ 187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.12.4 Fråga om koncessionsplikt för större trafikprojekt 188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.12.5 Tillämpning av miljöbalkens tillsynsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på trafikanläggningar................ 190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.13 &amp;nbsp;Skydd av arter och naturområden ............. 191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.13.1 Naturvårdsregler i miljöbalken.......... 191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.13.2 Strandskydd...................... 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.13.3 Införande av främmande arter........... 196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.13.4 Prövning av täkter ................. 196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.13.5 Markawattning.................... 198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.13.6 Naturvården och sektorsansvaret......... 202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.14 Bemyndiganden ........................ 204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.15 &amp;nbsp;Tillsyn och avgifter m.m................... 207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.15.1 Tillsynsmyndigheter................. 207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.15.2 Förelägganden och förbud............. 209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.15.3 Vite........................... 212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.15.4 Rättelse m.m..................... 214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.15.5 Tillträde och undersökningar ........... 216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.15.6 Avgifter ........................ 218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.16 Miljöombudsman m.m.................... 220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.17 Överklagande.......................... 226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.18 &amp;nbsp;Sanktioner ........................... 228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.18.1 Sanktionssystemets uppbyggnad i miljöbalken . 228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.18.2 Brottsbeskrivningar och brottsnamn i miljöbalken 230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.18.3 Kemikaliehantering och sanktioner........ 233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.18.4 Ett skärpt sanktionssystem............. 234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.18.5 Grova brott, försöksbrott och preskription . . . 237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.18.6 Förverkande och företagsbot ........... 238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.18.7 Miljöskyddsavgifter................. 239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.18.8 Miljöskyddsavgiftens storlek............ 242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.18.9 Frågan om miljöskyddsavgift prövas av länsrätten 245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.19 &amp;nbsp;Ersättning för intrång..................... 247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20 Skadestånd och miljöskadeförsäkring........... 256 &amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20.1 Miljöskadelagen i miljöbalken........... 256&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20.2 Skadeorsaker, fastighetsanknytning, privatpersoners&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar och preskription............... 257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20.3 Utvärdering av miljöskadeförsäkringen och dess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfattning....................... 259&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20.4 Försäkringsbolagens samverkansformer..... 263&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20.5 Obligatorisk ansvarsförsäkring .......... 266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21 &amp;nbsp;Miljöbalken införs....................... 268&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21.1 Allmänna utgångspunkter ............. 268&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21.2 Tidpunkten för balkens ikraftträdande...... 269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21.3 De allmänna aktsamhetsreglema......... 270&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21.4 Hushållning med mark och vatten&amp;nbsp;m.m.....271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21.5 Naturvård och bevarande av biologisk mångfald 272&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21.6 Skydd for hälsa och miljö............. 274&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21.7 Tillsyn, överklagande, ersättning......... 278&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21.8 Sanktioner....................... 279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.22 Konsekvenser av en miljöbalk ............... 281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.22.1 Inledning ....................... 281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.22.2 Samordningseffekter................. 282&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.22.3 Miljöbalken och användningen av ekonomiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrmedel....................... 283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.22.4 Miljöbalken och internationella rättsliga instrument&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och mekanismer................... 284&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Författningskommentar........................ 286&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till miljöbalk.................... 286&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.1 &amp;nbsp;1 kap. Mål och grundläggande principer .... 287&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.2 &amp;nbsp;2 kap. Allmänna aktsamhetsregler........ 293&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.3 &amp;nbsp;3 kap. Grundläggande hushållningsbestämmelser 297&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.4 &amp;nbsp;4 kap. Särskilda hushållningsbestämmelser för vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;områden i landet................... 300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.5 &amp;nbsp;5 kap. Tillåtlighetsprövning av stora&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anläggningar m.m.................. 303&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.6 &amp;nbsp;6 kap. Miljökvalitetsnormer............ 306&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.7 &amp;nbsp;7 kap. Planer och planeringsunderlag...... 309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.8 &amp;nbsp;8 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar...... 310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.9 &amp;nbsp;9 kap. Skydd för naturområden.......... 312&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.10 10 kap. Skydd för växt-och djurlivet...... 319&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.11 11 kap. Vissa arbetsföretag ............ 321&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.12 12 kap. Gemensamma naturvård sbestämmelser 325&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.13 13 kap. Miljöfarlig verksamhet.......... 327&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.14 14 kap. Kemiska produkter ............ 344&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.15 15 kap. Särskilda hälsoskyddsbestämmelser .. 350&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.16 16 kap. Avfallshantering .............. 354&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.17 17 kap. Föreskrifter för totalförsvaret...... 360&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.18 18 kap. Tillsyn ................... 361&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.19 19 kap. Avgifter................... 373 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.20 20 kap. Överklagande................ 376&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.21 21 kap. Straffbestämmelser m.m..........381 &amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.22 22 kap. Miljöskyddsavgift .............386&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.23 23 kap. Ersättning för intrång...........390&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.24 24 kap. Skadestånd m.m...............394&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1.25 25 kap. Miljöskadeförsäkring ...........398&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om införande av miljöbalken.......399&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om Koncessionsnämnden för miljöskydd 406&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Motsvarigheter till miljöbalken i den upphävda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftningen.......................... 409&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 augusti 1994 419&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad................................. 420&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. miljöbalk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om införande av miljöbalk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om Koncessionsnämnden för miljöskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till Miljöbalk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i Sveriges rikes lag skall efter utsöknings-&lt;br&gt;balken inforas en ny balk, benämnd miljöbalk, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRSTA AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. Mål och grundläggande principer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Syftet med miljöbalken är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skapa förutsättningar för en på lång sikt&lt;br&gt;hållbar utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skydda mark, vatten och luft mot föroreningar och&lt;br&gt;andra störningar som kan vålla skada på tillståndet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skydda människor och natur mot störningar i miljön&lt;br&gt;som kan förorsaka skada eller olägenhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vårda och bevara den biologiska mångfalden och&lt;br&gt;kulturmiljöer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. främja hushållning med mark, vatten och naturresurser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. främja återanvändning och återvinning av material&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. främja hushållning med energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en angelägenhet för var och en att verka för detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Denna balk gäller inte frågor som det finns bestämmelser om i&lt;br&gt;lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer eller i föreskrif-&lt;br&gt;ter som meddelats med stöd av den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balkens 3, 4, 6, 7 och 8 kap. skall tillämpas enligt vad som är före-&lt;br&gt;skrivet i plan- och bygglagen (1987:10), vattenlagen (1983:291), lagen&lt;br&gt;(1985:620) om vissa torvfyndigheter, väglagen (1971:948), lagen&lt;br&gt;(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg-&lt;br&gt;ningar, lagen (1978:160) om vissa rörledningar, luftfartslagen&lt;br&gt;(1957:297), minerallagen (1991:45), lagen (1966:314) om kontinental-&lt;br&gt;sockeln, lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av&lt;br&gt;allmän farled och allmän hamn och lagen (1992:1140) om Sveriges&lt;br&gt;ekonomiska zon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balkens 14 kap. gäller inte sådana kemiska produkter som omfattas av&lt;br&gt;livsmedelslagen (1971:511), läkemedelslagen (1992:859) och lagen&lt;br&gt;(1985:295) om foder. I fråga om kemiska produkter som omfattas av&lt;br&gt;strålskyddslagen (1988:220) eller lagen (1988:868) om brandfarliga och&lt;br&gt;explosiva varor är bestämmelserna i 14 kap. inte tillämpliga för att&lt;br&gt;förebygga hälso- eller miljöskador på grund av joniserande strålning&lt;br&gt;respektive brand eller explosion. Bestämmelserna i 14 kap. gäller inte&lt;br&gt;heller transport av kemiska produkter som är farligt gods enligt lagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1982:821) om transport av farligt gods, om regeringen inte föreskriver Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om arbetsmiljön finns i arbetsmiljölagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1977:1160).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Naturen är i den utsträckning som följer av allemansrätten tillgäng-&lt;br&gt;lig för alla. Var och en skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge&lt;br&gt;med naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Möjligheterna att utvinna energi ur fÖmybara energikällor och&lt;br&gt;förbrukade varor skall fortlöpande beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En statlig tjänsteman, Miljöombudsmannen, skall ha till uppgift att&lt;br&gt;tillvarata allmänna intressen i frågor som rör miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om Miljöombudsmannens uppgifter finns i&lt;br&gt;denna balk och i föreskrifter som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. Allmänna aktsamhetsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet som kan&lt;br&gt;komma i konflikt med det i 1 kap. 1 § angivna syftet, skall iaktta de&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema i detta kapitel i den utsträckning som&lt;br&gt;framgår av 12 kap. 2 §, 13 kap. 4 §, 14 kap. 4 §, 15 kap. 2 § och 16&lt;br&gt;kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet skall vidta de&lt;br&gt;skyddsåtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan&lt;br&gt;fordras för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten med-&lt;br&gt;för skada eller olägenhet som kan drabba människors hälsa, miljön eller&lt;br&gt;naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om verksamhet som avses i 2 § har medfört skada eller olägenhet&lt;br&gt;som anges där, skall sådana åtgärder vidtas som behövs för att avhjälpa&lt;br&gt;skadan eller olägenheten. Denna skyldighet att avhjälpa skadan kvarstår&lt;br&gt;även efter det att verksamheten har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet skall skaffa&lt;br&gt;sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa, miljön&lt;br&gt;och naturen mot skada eller olägenhet samt för att främja återanvänd-&lt;br&gt;ning och återvinning av material och hushållning med mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som yrkesmässigt bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet&lt;br&gt;skall tillämpa bästa möjliga teknik för att skydda människors hälsa,&lt;br&gt;miljön och naturen mot skada eller olägenhet samt för att främja återan-&lt;br&gt;vändning och återvinning av material och hushållning med mark och&lt;br&gt;vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Alla som bedriver en verksamhet skall undvika sådana kemiska Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;produkter som kan ersättas med mindre riskabla kemiska produkter, om&lt;br&gt;det är till påtaglig fördel for människors hälsa, miljön eller naturen. Av&lt;br&gt;samma skäl skall de också undvika en vara som innehåller eller har be-&lt;br&gt;handlats med en kemisk produkt och kan ersättas av en mindre riskabel&lt;br&gt;vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § De allmänna aktsamhetsreglema skall tillämpas i den utsträckning&lt;br&gt;det är ekonomiskt rimligt med hänsyn till å ena sidan den risk för skada&lt;br&gt;eller olägenhet som en verksamhet av det slag som det är fråga om kan&lt;br&gt;medföra och å andra sidan nyttan av verksamheten samt kostnader för&lt;br&gt;skyddsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANDRA AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållning med mark och vatten m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. Grundläggande hushållningsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Mark- och vattenområden och den fysiska miljön i övrigt skall&lt;br&gt;användas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade&lt;br&gt;med hänsyn till beskaffenhet och läge samt de behov som finns. Före-&lt;br&gt;träde skall ges sådan användning som medför en från ekologisk, social&lt;br&gt;och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning med mark&lt;br&gt;och vatten och den fysiska miljön i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vid tillämpning av denna balk gäller att det för lokalisering av en&lt;br&gt;verksamhet skall väljas en sådan plats som är lämplig med hänsyn till 1&lt;br&gt;kap. 1 §, detta kapitel samt 4 och 6 kap. Platsen skall väljas så att&lt;br&gt;ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig&lt;br&gt;kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt&lt;br&gt;är påverkade av exploateringsforetag eller andra ingrepp i miljön skall&lt;br&gt;så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan påverka om-&lt;br&gt;rådenas karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk&lt;br&gt;synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada&lt;br&gt;naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Jord- och skogsbruk är näringar av nationell betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller&lt;br&gt;anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga sam-&lt;br&gt;hällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän&lt;br&gt;synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra ett rationellt skogs-&lt;br&gt;bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller&lt;br&gt;yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åt-&lt;br&gt;gärder som påtagligt kan försvåra näringarnas bedrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall&lt;br&gt;skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt&lt;br&gt;på grund av områdenas natur- eller kulturvärden eller med hänsyn till&lt;br&gt;friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt&lt;br&gt;kan skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för friluftsliv i&lt;br&gt;närheten av tätorter skall särskilt beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse för natur- eller kulturmiljövården&lt;br&gt;eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller&lt;br&gt;material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan&lt;br&gt;försvåra utvinningen av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är&lt;br&gt;av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar&lt;br&gt;för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommu-&lt;br&gt;nikationer, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt möjligt&lt;br&gt;skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller&lt;br&gt;utnyttjandet av sådana anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första&lt;br&gt;stycket skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkom-&lt;br&gt;sten eller utnyttjandet av anläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret&lt;br&gt;skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan motverka&lt;br&gt;totalförsvarets intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för total-&lt;br&gt;försvarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan&lt;br&gt;försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om ett område är av riksintresse för flera oförenliga ändamål som&lt;br&gt;avses i 6-9 §§, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämp-&lt;br&gt;ligaste sätt främjar en långsiktigt god hushållning med mark och vatten&lt;br&gt;och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller en del av detta för&lt;br&gt;en anläggning for totalförsvaret, skall fÖrsvarsintressen ges företräde.&lt;br&gt;Föreskrifterna i 4 kap. skall alltid iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. Särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;landet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § De områden som anges i 2-6 §§ är, med hänsyn till de natur- och&lt;br&gt;kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse. Ex-&lt;br&gt;ploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i&lt;br&gt;dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-6 §§ och om det&lt;br&gt;kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kul-&lt;br&gt;turvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta kapitel utgör inte hinder for att utveckla be-&lt;br&gt;fintliga tätorter eller det lokala näringslivet eller för att utföra anlägg-&lt;br&gt;ningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda skäl utgör&lt;br&gt;bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning av&lt;br&gt;sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 3 kap. 8 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Inom följande områden skall turismens och friluftslivets, främst det&lt;br&gt;rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av&lt;br&gt;tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge&lt;br&gt;till Lysekil&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet i Halland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden&lt;br&gt;Kustområdet i Skåne från Omahusen söder om Skillinge till Ähus&lt;br&gt;Kustområdena och skärgårdarna i Småland och Östergötland från&lt;br&gt;Oskarshamn till Arkösund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från&lt;br&gt;Oxelösund till Herräng och Singö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet och skärgården i Ångermanland från Storfjärden vid&lt;br&gt;Ångermanälvens mynning till Skagsudde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till riks-&lt;br&gt;gränsen mot Finland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Öland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed&lt;br&gt;Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och Listerlandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vänern med öar och strandområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vättern med öar och strandområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området&lt;br&gt;utmed Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området Dalsland-Nordmarken från Mellerud och sjön Ånimmen vid&lt;br&gt;Vänern till sjösystemet från Dals-Ed i söder till Årjäng och Östervall-&lt;br&gt;skog i norr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen av&lt;br&gt;Klarälven inom Torsby kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mälaren med öar och strandområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området Malingsbo-Kloten mellan Storå, Kopparberg, Smedjebacken&lt;br&gt;och Skinnskatteberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området utmed&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oreälven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder därom över&lt;br&gt;Gulleråsen och Boda till Rättvik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vindelådalen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset med&lt;br&gt;undantag för de fjällområden som anges i 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot&lt;br&gt;Norge till Broljorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till&lt;br&gt;Arkösund och i Ångermanland från Storgården vid Ångermanälvens&lt;br&gt;mynning till Skagsudde samt på Öland får anläggningar som avses i&lt;br&gt;5 kap. 1 § första stycket 1-11 inte komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpevarp&lt;br&gt;och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på Östergam&lt;br&gt;och Storsudret på Gotland samt på Fårö får fritidsbebyggelse komma till&lt;br&gt;stånd endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma till stånd,&lt;br&gt;företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga friluftslivets behov eller&lt;br&gt;avser enkla fritidshus i närheten av de stora tätortsregionema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 5 kap. 1 § första stycket 1-7 och 10-11 komma till stånd endast på&lt;br&gt;platser där anläggningar som skall prövas enligt 5 kap. 1 § första styck-&lt;br&gt;et redan finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Inom fjällområdena Långfjället-Rogen, Sylama-Helags, Skäcker-&lt;br&gt;fjällen, Burvattnet, Hotagsfjällen, Frostviken-Borgafjällen, Marsfjäl-&lt;br&gt;len-Vardofjällen, Artfjället, Täma-Vindel fjällen, Sarek-Mavas, Keb-&lt;br&gt;nekaise-Sjaunja, Rostu och Pessinki får bebyggelse och anläggningar&lt;br&gt;komma till stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofesta&lt;br&gt;befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftsli-&lt;br&gt;vet. Andra åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske&lt;br&gt;utan att områdenas karaktär påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för&lt;br&gt;kraftändamål får inte utföras i nationaläl varna Tomeälven, Kalix älven,&lt;br&gt;Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden samt följande&lt;br&gt;vattenområden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Dalälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ljusnan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ljungan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Indalsälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ångermanälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västerdalälven uppströms Hummelforsen&lt;br&gt;och Österdalälven uppströms Trängslet&lt;br&gt;Voxnan uppströms Vallhaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ljungan uppströms Storsjön och Gimån&lt;br&gt;uppströms Holmsjön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åreälven, Ammerån, Storån-Dammån och&lt;br&gt;Hår kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet,&lt;br&gt;Långselån-Rörströmsälven, Saxån, Ran-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sarån uppströms Ransarn och Vojmån upp- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ströms Vojmsjön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vapstälven&lt;br&gt;Moälven&lt;br&gt;Lögdeälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Öreälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Umeälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sävarån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Skellefteälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byskeälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åbyälven&lt;br&gt;I Luleälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Råneälven&lt;br&gt;Emån&lt;br&gt;Bräkneån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tämaån, Girjesån och Juktån uppströms&lt;br&gt;Fjosoken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;källflödena uppströms Sädvajaure respektive&lt;br&gt;Riebnes och Malån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla&lt;br&gt;Luleälven uppströms Skalka och Tjaktja-&lt;br&gt;jaure samt Pärlälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mörrumsån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fylleån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Enningdalsälven&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Enningdalsälven uppströms riksgränsen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraft-&lt;br&gt;ändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Klarälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Dalälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ljusnan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ljungan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Indalsälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ångermanälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Umeälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sträckan mellan Höljes och Edebäck&lt;br&gt;Västerdalälven nedströms Skiffsforsen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dalälven nedströms Näs bruk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sträckan mellan Hede och Svegsjön samt&lt;br&gt;sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöama&lt;br&gt;sträckan mellan Havem och Holmsjön samt&lt;br&gt;sträckan nedströms Viforsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långan nedströms Landösjön&lt;br&gt;Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön&lt;br&gt;Tämaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra stycket gäller inte vattenföretag som förorsakar&lt;br&gt;endast obetydlig miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. Tillåtlighetsprövning av stora anläggningar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Följande slag av nya anläggningar får inte utföras utan tillstånd av&lt;br&gt;regeringen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. massafabriker och pappersbruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fabriker för raffinering av råolja eller för tung petrokemisk pro-&lt;br&gt;duktion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fabriker för framställning av baskemikalier eller gödselmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. cementfåbriker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. anläggningar for kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för&lt;br&gt;framställning av kärnbränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. förbränningsanläggningar, om anläggningen har en tillförd effekt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om minst 200 megawatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. gruppstationer för vindkraft med tre eller flera vindkraftsaggregat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med en sammanlagd uteffekt av minst 10 megawatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. anläggningar för lagring av minst 50 miljoner normalkubikmeter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naturgas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. anläggningar för behandling av miljöfarligt avfall, om huvuddelen&lt;br&gt;av det avfall som avses bli behandlat i anläggningen härrör från andra&lt;br&gt;inrättningar och mer än 10 000 ton miljöfarligt avfall årligen förbränns&lt;br&gt;eller på annat sätt slutligt tas om hand vid anläggningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de om-&lt;br&gt;råden som anges i 4 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd av regeringen krävs också för att bygga plattformar som är&lt;br&gt;avsedda att användas vid utvinning av olja eller gas inom havsområden&lt;br&gt;och for att ankra eller förtöja sådana plattformar för reparation, om-&lt;br&gt;byggnad eller av annan anledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om en anläggning, en verksamhet eller en annan åtgärd som inte&lt;br&gt;omfattas av kravet på tillstånd enligt 1 § kan antas få betydande omfatt-&lt;br&gt;ning eller bli av ingripande beskaffenhet, får regeringen i ett visst fall&lt;br&gt;besluta att anläggningen, verksamheten eller åtgärden inte får utföras&lt;br&gt;utan regeringens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga myndigheter som får kännedom om anläggningar, verksam-&lt;br&gt;heter eller åtgärder som avses i första stycket skall underrätta regering-&lt;br&gt;en om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringens beslut i fråga om tillstånd enligt 1 eller 2 § är bindande&lt;br&gt;för andra myndigheters prövning enligt denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen vid prövning enligt första stycket lämnar tillstånd till&lt;br&gt;en anläggning, en verksamhet eller en åtgärd kan regeringen meddela&lt;br&gt;särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen samt göra tillstån-&lt;br&gt;det beroende av att saken inom viss tid fullföljs genom ansökan om&lt;br&gt;prövning enligt 13 kap. om miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Regeringen får lämna tillstånd till en anläggning, en verksamhet&lt;br&gt;eller en åtgärd som avses i 1 eller 2 § under förutsättning att kommun-&lt;br&gt;fullmäktige har tillstyrkt att tillstånd lämnas och hinder mot tillstånd inte&lt;br&gt;möter på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. aktsamhetsregler enligt denna balk som gäller för verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillämpliga hushållningsbestämmelser enligt 3 eller 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. miljökvalitetsnormer som med stöd av 6 kap. har föreskrivits för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;området eller hela landet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. andra allmänna planeringssynpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att en Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;anläggning kommer till stånd, får regeringen lämna tillstånd som avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 4 § till följande anläggningar, även om kommunalfullmäktige inte har&lt;br&gt;tillstyrkt att tillstånd lämnas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en anläggning som avses i 1 § första stycket 6 och som är avsedd&lt;br&gt;för mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en anläggning som avses i 1 § första stycket 7-10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller dock inte, om en lämplig plats&lt;br&gt;för anläggningen har anvisats inom någon annan kommun som kan antas&lt;br&gt;godta en placering där eller om en annan plats bedöms vara lämpligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen i ett visst fall medge&lt;br&gt;undantag från kravet på tillstånd enligt 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. Miljökvalitetsnormer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen får för vissa geografiska områden eller för hela landet&lt;br&gt;meddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller naturen i&lt;br&gt;övrigt (miljökvalitetsnormer), om det behövs för att varaktigt skydda&lt;br&gt;människors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador på eller olä-&lt;br&gt;genheter for människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta till en myndighet att meddela miljökvalitets-&lt;br&gt;normer i den utsträckning som det behövs med hänsyn till Sveriges av&lt;br&gt;riksdagen godkända åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Miljökvalitetsnormema skall utgå från de störningsnivåer som män-&lt;br&gt;niskor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som&lt;br&gt;miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägen-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer skall ange&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillåten förekomst i mark, vatten, luft eller naturen i övrigt av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kemiska eller biotekniska produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillåten förekomst i mark, vatten, luft eller naturen i övrigt av&lt;br&gt;någon viss organism som kan tjäna till ledning för bedömningen av&lt;br&gt;tillståndet i miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tillåten nivå för buller, skakning, ljus, strålning eller annan sådan&lt;br&gt;störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Föreskrifter enligt 1 § skall beaktas av myndigheter och kommuner&lt;br&gt;vid planering, vid prövning av tillståndsärenden, vid tillsyn och när&lt;br&gt;föreskrifter meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas skall ett&lt;br&gt;åtgärdsprogram upprättas. Ätgärdsprogrammet skall upprättas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. av en kommun, om miljökvalitetsnormen gäller bara kommunens&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. av länsstyrelsen, om miljökvaiitetsnormen gäller två eller flera Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kommuner i ett län,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i övriga fall av regeringen eller den myndighet regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område inte kan upp-&lt;br&gt;fyllas, därför att miljön påverkas av en verksamhet som ligger utanför&lt;br&gt;detta område, skall regeringen eller den myndighet regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer upprätta ett åtgärdsprogram för hela det område där störningar&lt;br&gt;förekommer som påverkar möjligheten att uppfylla normen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett åtgärdsprogram skall anges vilka åtgärder som bör vidtas för att&lt;br&gt;en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En kommun är skyldig att utföra de mätningar som behövs för att&lt;br&gt;kontrollera att en miljökvalitetsnorm uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela närmare föreskrifter om mätmetoder och redovisning av mätresul-&lt;br&gt;tat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. Planer och planeringsunderlag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I ett mål eller ärende enligt denna balk som berör frågor om hus-&lt;br&gt;hållning med mark och vatten skall den handläggande myndigheten se&lt;br&gt;till att sådana planer enligt plan- och bygglagen (1987:10) och sådant&lt;br&gt;planeringsunderlag som behövs för att belysa hushållningsfrågan finns&lt;br&gt;tillgängliga i målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla&lt;br&gt;planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall ställa samman utredningar, program och annat&lt;br&gt;planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen med naturresur-&lt;br&gt;ser i länet och som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen är&lt;br&gt;skyldig att på begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag åt kom-&lt;br&gt;muner och myndigheter som skall tillämpa denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen får i ett visst fåll besluta att en eller flera kommuner&lt;br&gt;skall redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kommu-&lt;br&gt;nen eller kommunerna i sin planering enligt plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10) avser att genomföra ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § eller&lt;br&gt;annars uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. eller tillgodose ett&lt;br&gt;intresse som rör hushållningen med mark och vatten. Statliga myndig-&lt;br&gt;heter skall anmäla till regeringen om det uppkommer behov av sådan&lt;br&gt;redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan i fråga om&lt;br&gt;tillstånd eller befrielse från skyldighet att ansöka om tillstånd enligt&lt;br&gt;denna balk eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får genom föreskrifter medge undantag från skyldigheten&lt;br&gt;att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som är skyldig att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;skall på lämpligt sätt samråda med de statliga myndigheter, kommuner,&lt;br&gt;organisationer och enskilda som kan ha ett intresse i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att det i ärenden enligt någon av de lagar&lt;br&gt;som anges i 1 kap. 2 § andra stycket skall upprättas en miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning. Därvid gäller vad som sägs i detta kapitel, om inget&lt;br&gt;annat har föreskrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En miljökonsekvensbeskrivning skall möjliggöra en samlad bedöm-&lt;br&gt;ning av den inverkan på människors hälsa, miljön samt hushållningen&lt;br&gt;med mark och vatten och annan resurshushållning som den planerade&lt;br&gt;anläggningen, verksamheten eller åtgärden kan medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En miljökonsekvensbeskrivning skall, i den utsträckning det kan&lt;br&gt;behövas, möjliggöra en bedömning enligt 3 § för det fellet att anlägg-&lt;br&gt;ningen, verksamheten eller åtgärden kommer till stånd på en annan plats&lt;br&gt;eller i en annan utformning än som planeras liksom för det fallet att&lt;br&gt;någon förändring inte genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En miljökonsekvensbeskrivning skall bekostas av den som gjort en&lt;br&gt;ansökan som avses i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TREDJE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. Skydd för naturområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationalpark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Mark som tillhör staten kan efter riksdagens medgivande av rege-&lt;br&gt;ringen avsättas till nationalpark i syfte att bevara ett större sammanhän-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gande område av viss landskapstyp, i dess naturliga tillstånd eller i Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;väsentligen oförändrat skick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om vård och förvaltning av nationalparker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturreservat och naturvårdsomräde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ett naturområde kan av länsstyrelsen förklaras som naturreservat&lt;br&gt;eller naturvårdsområde för att bevara värdefull natur, för att skydda&lt;br&gt;växt- och djurlivet samt for att tillgodose behov av områden for frilufts-&lt;br&gt;liv eller andra sådana ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsformen naturreservat skall väljas om de åtgärder som behövs&lt;br&gt;för att uppnå syftet med skyddet leder till att pågående markanvändning&lt;br&gt;försvåras avsevärt inom ett område. Markägaren har då rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning enligt vad som framgår av 23 kap. I övriga fall skall skyddsformen&lt;br&gt;naturvårdsområde väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I ett beslut om att bilda naturreservat eller naturvårdsområde skall&lt;br&gt;grunden för beslutet anges. I beslutet skall också anges de inskränk-&lt;br&gt;ningar i rätten att förfoga över eller nyttja fastigheter som behövs för att&lt;br&gt;uppnå syftet med skyddet. Om det senare visar sig behövas nya grunder&lt;br&gt;eller ytterligare inskränkningar får länsstyrelsen meddela beslut om&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett naturreservat eller ett naturvårdsområde bildas skall i beslutet&lt;br&gt;därom eller i nära anslutning till beslutet fastställas en skötselplan, som&lt;br&gt;anger de åtgärder som behövs för att uppnå syftet med skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det behövs för att tillgodose ändamålet med ett naturreservat,&lt;br&gt;får länsstyrelsen förplikta ägaren att tåla sådana intrång som att det&lt;br&gt;inom området&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anläggs vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tält-&lt;br&gt;platser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. företas gallring, röjning, slåtter, plantering, avspärrning eller lik-&lt;br&gt;nande åtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bereds tillträde till mark for allmänheten där allmänheten annars&lt;br&gt;inte skulle ha rätt att vistas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. genomförs undersökningar av djur- och växtarter samt av mark-&lt;br&gt;och vattenförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att tillgodose ändamålet med ett naturvårdsområde,&lt;br&gt;får länsstyrelsen förplikta markägaren eller annan rättsinnehavare att&lt;br&gt;tåla att det på marken utförs röjning, plantering eller annan liknande&lt;br&gt;åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Länsstyrelsen får helt eller delvis upphäva beslut enligt 3-5 §§, om&lt;br&gt;det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får i särskilda fäll medge undantag från föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats för ett naturreservat eller ett naturvårdsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut enligt första eller andra stycket meddelas för att lämna Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;rum for ett arbetsföretag, får länsstyrelsen också besluta att den som&lt;br&gt;utför arbetsföretaget skall bekosta en särskild undersökning av det&lt;br&gt;skyddade området eller särskilda åtgärder för att bevara detta eller på&lt;br&gt;annat sätt gottgöra intrånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturreservat och kulturvårdsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Bestämmelserna i 3-5 §§ får tillämpas också för att bevara värde-&lt;br&gt;fulla kulturmiljöer, om de inte skyddas enligt lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. Områden som skyddas enligt denna paragraf be-&lt;br&gt;nämns kulturreservat eller kulturvårdsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturminne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ett särpräglat naturföremål som behöver skyddas eller vårdas sär-&lt;br&gt;skilt får av länsstyrelsen förklaras som naturminne. Förklaringen får&lt;br&gt;omfatta även det område på marken som krävs för att bevara naturföre-&lt;br&gt;målet och ge det behövligt utrymme, allt efter föremålets art och be-&lt;br&gt;tydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 4-6 §§ har föreskrivits om naturreservat skall gälla även&lt;br&gt;för naturminnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interimistiska förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § När en fråga har väckts om att ett område skall utgöra en national-&lt;br&gt;park, ett naturreservat, ett kulturreservat, ett naturvårdsområde eller ett&lt;br&gt;kulturvårdsområde eller om att ett naturföremål skall förklaras som&lt;br&gt;naturminne, får länsstyrelsen för viss tid, högst tre år, meddela förbud&lt;br&gt;mot att utan tillstånd vidta sådana åtgärder som berör området eller&lt;br&gt;föremålet och som strider mot syftet med det tilltänkta skyddet. Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl får förbudet förlängas att gälla i ytterligare högst tre&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 6 § gäller även förbud enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strandskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § För att trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv och för&lt;br&gt;att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för växt- och djurlivet&lt;br&gt;råder strandskydd vid havet och vid insjöar och vattendrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från&lt;br&gt;strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde). Rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utvidga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strandskyddsområdet till högst 300 meter från strandlinjen när det be- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;hövs för att tillgodose något av strandskyddets syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för-&lt;br&gt;ordna att ett strandområde som uppenbart saknar betydelse för att till-&lt;br&gt;godose strandskyddets syften inte skall omfattas av strandskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för-&lt;br&gt;ordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan enligt plan-&lt;br&gt;och bygglagen (1987:10) eller omfattas av områdesbestämmelser enligt&lt;br&gt;samma lag inte skall omfattas av strandskydd om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Inom ett strandskyddsområde får inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ny byggnad uppföras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat&lt;br&gt;ändamål än det vartill den tidigare har använts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för be-&lt;br&gt;byggelse som avses i 1 och 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. andra anläggningar eller anordningar utföras på ett sådant sätt att&lt;br&gt;mark tas i anspråk som tomt eller att allmänheten på annat sätt hindras&lt;br&gt;eller avhålls från att beträda områden där den annars skulle ha kunnat&lt;br&gt;färdas fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Bestämmelserna i 11 § gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket,&lt;br&gt;skogsskötseln eller renskötseln och inte tillgodoser bostadsändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. företag till vilka tillstånd har lämnats enligt denna balk eller enligt&lt;br&gt;vattenlagen (1983:291),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vilthägn som har prövats enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;skriva att bestämmelserna i 11 § inte skall gälla sådana byggnader,&lt;br&gt;anläggningar eller anordningar som utgör komplement till befintlig&lt;br&gt;bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre från stranden än&lt;br&gt;huvudbyggnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Länsstyrelsen får medge dispens från bestämmelserna i 11 § när&lt;br&gt;det finns särskilda skäl. Om dispens medges, skall länsstyrelsen be-&lt;br&gt;stämma i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller på&lt;br&gt;annat sätt användas för det avsedda ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses med&lt;br&gt;dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från&lt;br&gt;den dag då beslutet vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilthägn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Vilthägn får inte utan tillstånd av länsstyrelsen uppföras på om-&lt;br&gt;råden där allmänheten får färdas fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillståndsprövningen skall behovet av skydd for friluftslivet och Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;naturmiljön beaktas. Ett tillstånd skall förenas med de villkor som&lt;br&gt;behövs till skydd för dessa intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till vilthägn inom strandskyddsområde får meddelas endast&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om det genom ett vilthägn uppkommer någon olägenhet som inte&lt;br&gt;förutsågs när tillståndet gavs, får länsstyrelsen besluta nya eller ändrade&lt;br&gt;villkor för att avhjälpa olägenheten. Kan olägenheten inte avhjälpas och&lt;br&gt;är den betydande, får tillståndet återkallas. Tillståndet får även åter-&lt;br&gt;kallas om vilthägn som avses med tillståndet inte längre behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningsföreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela de föreskrifter om allmänhetens uppträdande som behövs för&lt;br&gt;att trygga ändamålet med det skydd av områden och föremål som gäller&lt;br&gt;enligt detta kapitel eller som beslutats med stöd av kapitlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att även en kommunal myndighet skall ha de&lt;br&gt;befogenheter som länsstyrelsen har enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap. Skydd för växt- och djurlivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markawattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Åtgärder får inte vidtas utan tillstånd av länsstyrelsen för att av-&lt;br&gt;vattna mark, för att sänka eller tappa ur en sjö eller for att skydda mot&lt;br&gt;vatten, om syftet är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något&lt;br&gt;visst ändamål (markawattning). Ett tillstånd till markawattning skall&lt;br&gt;förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka&lt;br&gt;menlig inverkan på naturmiljön av företaget. I tillståndet skall anges&lt;br&gt;inom vilken tid åtgärderna skall vara utförda. Vid tillståndsprövningen&lt;br&gt;skall beaktas om åtgärderna leder till vattenföroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det&lt;br&gt;är sannolikt att dräneringen medför menlig inverkan på naturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Tillstånd behövs inte för markawattning i samband med en torvtäkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i enlighet med tillstånd enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter&lt;br&gt;m.m. eller för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller&lt;br&gt;läge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om markawattning inte skulle medföra någon menlig inverkan på &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naturmiljön inom ett område, får regeringen eller efter regeringens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bemyndigande länsstyrelsen besluta ått tillstånd enligt 1 § inte behövs Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;for åtgärder inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringen får beträffande områden, där det är särskilt angeläget att&lt;br&gt;våtmarkerna bevaras, förbjuda markawattning som skulle kräva till-&lt;br&gt;stånd enligt 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd för vissa biotoper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Arbetsföretag som kan skada naturmiljön får inte utföras inom&lt;br&gt;sådana mindre mark- eller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö&lt;br&gt;för utrotningshotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt&lt;br&gt;skyddsvärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer festställer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilka biotoper som skall omfettas av första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta&lt;br&gt;de åtgärder som behövs för att vårda biotoper som avses i första styck-&lt;br&gt;et. Innan en åtgärd vidtas skall den som äger eller har särskild rätt till&lt;br&gt;området underrättas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredande av växt- och djurarter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Finns det risk för att en växtart kan komma att försvinna eller&lt;br&gt;utsättas för plundring, får regeringen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer meddela förbud att inom hela eller en del av landet ta&lt;br&gt;bort eller skada en växt av den arten, där den växer vilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Finns det risk för att en djurart kan komma att försvinna, får rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela förbud&lt;br&gt;att inom hela eller en del av landet döda, skada eller fånga vilt levande&lt;br&gt;djur av den arten, om det inte sker till försvar mot angrepp på person&lt;br&gt;eller egendom, samt att ta bort eller skada sådana djurs ägg, rom eller&lt;br&gt;bon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser gäller för att döda eller fånga vissa djur, om&lt;br&gt;åtgärden är att hänföra till jakt eller fiske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Behövs utöver förbud enligt 5 eller 6 § eller fredning enligt jaktlag-&lt;br&gt;stiftningen särskilt skydd för en djur- eller växtart inom ett visst områ-&lt;br&gt;de, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske eller&lt;br&gt;allmänhetens eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap. Vissa arbetsföretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stenbrytning, täkter och vissa andra arbetsföretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § För stenbrytning och for täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;eller andra jordarter krävs tillstånd av länsstyrelsen. För husbehov får&lt;br&gt;dock markinnehavare utföra sådana åtgärder utan tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtgärder i vattenområden som utförs med tillstånd enligt vattenla-&lt;br&gt;gen (1983:291) eller där tillstånd behövs enligt lagen (1966:314) om&lt;br&gt;kontinentalsockeln,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. täkt av torv för vilken bearbetningskoncession har lämnats enligt&lt;br&gt;lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Ett tillstånd till stenbrytning eller täkt skall förenas med de villkor&lt;br&gt;som behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan på miljön&lt;br&gt;av takten. Tillstånd får lämnas endast om säkerhet ställs för de villkor&lt;br&gt;som skall gälla för tillståndet. Visar sig säkerheten otillräcklig får läns-&lt;br&gt;styrelsen besluta att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet&lt;br&gt;ställs. Om det finns särskilda skäl får länsstyrelsen befria sökanden från&lt;br&gt;kravet på säkerhet. Staten, kommunerna och landstingen behöver inte&lt;br&gt;ställa säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får återkalla ett tillstånd enligt 1 § eller ändra villkoren&lt;br&gt;när tio år har förflutit från det att tillståndsbeslutet vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om villkor som rör verksamheten inte i den utsträckning som behövs&lt;br&gt;begränsar eller motverkar verksamhetens menliga inverkan på miljön,&lt;br&gt;får länsstyrelsen före utgången av denna tid förena tillståndet med de&lt;br&gt;ytterligare villkor som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § När en ansökan om tillstånd enligt 1 § prövas, skall behovet av&lt;br&gt;materialet vägas mot de skador på växt- och djurlivet och på naturmi-&lt;br&gt;ljön i övrigt som stenbrottet eller täkten kan befåras orsaka. Om sten-&lt;br&gt;brottet eller täkten kan befaras försämra livsbetingelserna for någon växt-&lt;br&gt;eller djurart som är sällsynt eller hotad, får tillstånd lämnas endast om&lt;br&gt;det allmänna behovet av material som skulle utvinnas genom stenbryt-&lt;br&gt;ningen eller täkten är synnerligen stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får förelägga sökanden att göra de undersökningar eller&lt;br&gt;utredningar som behövs för länsstyrelsens prövning. Följer inte&lt;br&gt;sökanden föreläggandet får ansökan avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Innehavaren av marken är skyldig att tåla åtgärder i enlighet med&lt;br&gt;villkor som är förenade med tillstånd enligt 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om skyldighet för den som avser att bedriva stenbryt-&lt;br&gt;ning, täktverksamhet eller stenkrossrörelse att lämna de uppgifter om&lt;br&gt;verksamheten som behövs som underlag för planeringen av naturvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Kan ett arbetsföretag som inte omfettas av tillståndstvång enligt 1 §&lt;br&gt;eller enligt 10 kap. 1 § komma att väsentligt ändra naturmiljön skall&lt;br&gt;anmälan för samråd göras hos den myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer. Detta gäller dock inte arbetsföretag för vilka tillstånd har lämnats&lt;br&gt;enligt vattenlagen (1983:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;dela föreskrifter om att anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om&lt;br&gt;särskilda slag av arbetsföretag. Sådana föreskrifter får begränsas till att&lt;br&gt;avse en del av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om anmälningsskyldighet föreligger, får företaget inte påböijas innan&lt;br&gt;samråd har ägt rum. Den myndighet som avses i första stycket får före-&lt;br&gt;lägga företagaren att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa eller&lt;br&gt;motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga&lt;br&gt;och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, får myndigheten&lt;br&gt;förbjuda företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande eller förbud enligt tredje stycket får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förelägganden, förbud och viten enligt denna paragraf gäller 18&lt;br&gt;kap. 10 -13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spridning av bekämpningsmedel över skogsmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Det är förbjudet att över skogsmark sprida bekämpningsmedel som&lt;br&gt;är avsedda för att bekämpa lövsly. Inte heller får enskilda trädstammar&lt;br&gt;behandlas med bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den myndighet som regeringen bestämmer får, om inte annat följer&lt;br&gt;av 8 §, medge undantag från 6 §, om kravet enligt 6 § skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:429) i fråga om återväxt av skog inte rimligen kan tillgodoses&lt;br&gt;genom röjning med mekaniska metoder. Vid bedömningen skall hänsyn&lt;br&gt;tas till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets samman-&lt;br&gt;sättning, spridningens inverkan på livsbetingelserna för växt- och djur-&lt;br&gt;livet och andra allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett medgivande om undantag skall förenas med de villkor som behövs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till skydd för naturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Kommunen kan besluta att undantag enligt 7 § inte får medges i&lt;br&gt;fråga om ett område inom kommunen, om det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;områdets betydelse för friluftslivet, naturvården, den lokala befolkning-&lt;br&gt;ens trivsel eller något annat kommunalt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;medge undantag från 6 § om det behövs för vetenskaplig prövning.&lt;br&gt;Undantag får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap. Gemensamma naturvårdsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Vid prövning enligt 9-11 kap. skall 3 och 4 kap. tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av de allmänna aktsamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Aktsamhetsreglema i 2 kap. 2 och 4 §§ gäller för den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bedriver eller ämnar bedriva byggnation eller anläggningsarbete Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;inom strandskyddsområde enligt 9 kap. 11-13 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppför eller avser att uppföra vilthägn enligt 9 kap. 14 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bedriver eller avser att bedriva markawattning eller arbetsföretag&lt;br&gt;inom skyddsvärda biotoper enligt 10 kap. 1 eller 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bedriver eller avser att bedriva stenbrytning eller täktverksamhet&lt;br&gt;eller undersökningar och utredningar för verksamhet av nu nämnt slag&lt;br&gt;enligt 11 kap. 1 § och 3 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som sprider eller avser att sprida bekämpningsmedel över skogs-&lt;br&gt;mark enligt 11 kap. 7 § skall iaktta aktsamhetsreglema i 2 kap. 2, 4 och&lt;br&gt;6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Innan länsstyrelsen fattar beslut om att bilda ett naturreservat, ett&lt;br&gt;kulturreservat, ett naturvårdsområde eller ett kulturvårdsområde eller&lt;br&gt;avgör något annat viktigt ärende enligt 9-11 kap. skall länsstyrelsen&lt;br&gt;samråda med kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Innan beslut fettas i ett ärende enligt 9-11 kap. får den beslutande&lt;br&gt;myndigheten utföra förberedande undersökningar av marken om det&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fått i uppdrag av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer att i naturvårdssyfte inventera naturresurser har&lt;br&gt;rätt att undersöka den mark som inventeringen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sådana undersökningar skall onödigt intrång undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I samband med beslut om tillstånd enligt 9-11 kap. till bebyggelse,&lt;br&gt;täkt eller annat arbetsföretag får länsstyrelsen föreskriva att den som&lt;br&gt;utför arbetsföretaget skall bekosta en särskild undersökning av det&lt;br&gt;berörda området eller på annat sätt gottgöra intrånget i naturvårdsintres-&lt;br&gt;set.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Tillstånd enligt 9-11 kap. får inte meddelas i strid mot en detaljplan&lt;br&gt;eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna&lt;br&gt;inte motverkas, får dock mindre avvikelse göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Tillstånd enligt 9-11 kap. får inte ges till den som har underlåtit att&lt;br&gt;fullgöra sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, om inte särskilda&lt;br&gt;omständigheter föranleder något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Bestämmelser om kulturmiljön finns också i lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FJÄRDE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd för hälsa och miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap. Miljöfarlig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med miljöfarlig verksamhet avses i denna balk utsläpp av avlopp-&lt;br&gt;svatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 vattendrag, sjöar, vattenområden eller grundvatten samt användning av&lt;br&gt;mark, byggnader eller anläggningar på sådant sätt som kan medföra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förorening av luft, mark, vattendrag, sjöar, andra vattenområden&lt;br&gt;eller grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. störning för omgivningen genom buller, skakningar, ljus eller&lt;br&gt;liknande, om störningen inte är rent tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med avloppsvatten avses i denna balk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. spillvatten eller annan flytande orenlighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vatten som använts för kylning vid driften av en fabrik, någon&lt;br&gt;annan inrättning eller viss teknisk utrustning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom en detaljplan&lt;br&gt;som inte görs för viss eller vissa fastigheters räkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vatten som avleds för awattning av en begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser&lt;br&gt;enligt lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen&lt;br&gt;den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna om miljöfarlig verksamhet är inte tillämpliga i fråga&lt;br&gt;om joniserande strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av de allmänna aktsamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § De allmänna aktsamhetsreglema som anges i 2 kap. skall tillämpas&lt;br&gt;i fråga om miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda aktsamhetsregler och bemyndiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En miljöfarlig verksamhet som kan leda till skada på människors&lt;br&gt;hälsa eller annan väsentlig olägenhet får inte utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den miljöfarliga verksamheten är av synnerlig betydelse från&lt;br&gt;allmän synpunkt och inte kan skada människors hälsa, får regeringen&lt;br&gt;besluta att verksamheten får bedrivas, om områden som är av riksintres-&lt;br&gt;se för natur- och kulturmiljövården inte allvarligt skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Avloppsvatten av följande slag får inte släppas ut i vattendrag, Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;sjöar eller andra vattenområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avloppsvatten från vattenklosetter eller tätbebyggelse där vattnet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte har varit föremål för längre gående rening än slamavskiljning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. pressaft från siloanläggningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. urin från djurstallar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vassle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. ytbehandlingsbad i metallindustrier eller koncentrerat skölj vatten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från sådana bad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;skriva att avloppsvatten av annat slag inte får släppas ut i vattendrag,&lt;br&gt;sjöar eller andra vattenområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om det finns särskilda skäl med hänsyn till naturvårdens eller andra&lt;br&gt;allmänna intressen, får regeringen for en viss del av landet meddela&lt;br&gt;föreskrifter om förbud mot utsläpp av avloppsvatten, fästa ämnen eller&lt;br&gt;gas från mark, byggnader eller anläggningar i vattendrag, sjöar eller&lt;br&gt;andra vattenområden eller så att marken eller grundvattnet kan förore-&lt;br&gt;nas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda ett&lt;br&gt;mark- eller vattenområde som är utsatt för påverkan från miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet, får regeringen förklara området och dess närmaste om-&lt;br&gt;givning som miljöskyddsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett miljöskyddsområde skall regeringen meddela föreskrifter om&lt;br&gt;skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för verksam-&lt;br&gt;heter inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § För att motverka utsläpp i luften av svavelföroreningar får regering-&lt;br&gt;en i fråga om bränsle som innehåller svavel meddela föreskrifter som&lt;br&gt;gäller förbränning, handel, överlåtelse eller import och som behövs från&lt;br&gt;miljöskyddssynpunkt eller någon annan allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta åt en myndighet eller kommun att meddela&lt;br&gt;föreskrifter som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § För att skydda miljön får regeringen också i andra fåll än som&lt;br&gt;avses i 7-9 §§ beträffande miljöfarlig verksamhet meddela föreskrifter&lt;br&gt;om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått i&lt;br&gt;den utsträckning som anges i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter får meddelas for att uppfylla Sveriges internationella&lt;br&gt;förpliktelser. Föreskrifter får också meddelas om de framstår som mer&lt;br&gt;ändamålsenliga än beslut i ett enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl får regeringen bemyndiga en myndighet&lt;br&gt;att meddela föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd eller innan anmälan har gjorts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anlägga eller bedriva vissa slag av fabriker, andra inrättningar eller&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. släppa ut avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning, Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. släppa ut eller lägga upp fäst av fäll eller andra festa ämnen så att&lt;br&gt;mark, vattendrag, sjöar och andra vattenområden eller grundvatten kan&lt;br&gt;förorenas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ändra vissa slag av inrättningar eller deras användning eller ändra&lt;br&gt;vissa slag av verksamheter på ett sätt som kan medföra ökade eller&lt;br&gt;andra olägenheter eller som i annat avseende är av betydelse från stör-&lt;br&gt;ningssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuell prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Frågor om tillstånd till miljöferlig verksamhet prövas av Konces-&lt;br&gt;sionsnämnden för miljöskydd eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer. Särskilda föreskrifter om Koncessionsnämnden och om för-&lt;br&gt;färandet hos nämnden finns i lagen (1994:000) om Koncessionsnämnden&lt;br&gt;för miljöskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om anmälan prövas av kommunen. Om den miljöfärliga verk-&lt;br&gt;samheten kan antas ha en begränsad miljöpåverkan, får regeringen&lt;br&gt;föreskriva att en kommun också skall pröva frågor om tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om tillstånd till miljöferlig verksamhet skall på ansökan av den&lt;br&gt;som bedriver eller avser att bedriva miljöferlig verksamhet prövas även&lt;br&gt;om tillstånd inte krävs enligt föreskrifter som avses i 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Den som avser att utöva miljöferlig verksamhet för vilken det&lt;br&gt;krävs tillstånd enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna&lt;br&gt;balk skall, innan ansökan om tillstånd ges in, i skälig omfettning och på&lt;br&gt;lämpligt sätt samråda både med de statliga och kommunala myndigheter&lt;br&gt;som har skyldighet att följa verksamheten och med de organisationer&lt;br&gt;och enskilda som kan ha ett intresse i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ritningar och beskrivningar över verksamheten och dess omfett-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förslag till de skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som&lt;br&gt;behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förslag till hur verksamheten bör kontrolleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en redogörelse för det samråd som har ägt rum enligt 13 § och vad&lt;br&gt;som därvid har kommit fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 kap. finns föreskrifter om miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun som prövar ärenden om tillstånd får medge undantag från&lt;br&gt;vad som föreskrivs i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om en ansökan är bristfällig eller om den inte har getts in i till-&lt;br&gt;räckligt antal exemplar, skall tillståndsmyndigheten förelägga sökanden&lt;br&gt;att avhjälpa bristen inom viss tid. Detsamma gäller om samråd enligt 13&lt;br&gt;§ inte har skett i tillräcklig omfettning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande får förenas med vite. Följer sökanden inte föreläg-&lt;br&gt;gandet, får tillståndsmyndigheten besluta att bristen skall avhjälpas på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sökandens bekostnad eller avvisa ansökan, om bristen är så väsentlig att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ansökan inte kan ligga till grund för prövning av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Tillståndsmyndigheten skall se till att varje ärende ges den utred-&lt;br&gt;ning som behövs med hänsyn till balkens bestämmelser och de före-&lt;br&gt;skrifter som har meddelats med stöd av balken. Myndigheter, organisa-&lt;br&gt;tioner och enskilda som kan ha ett intresse i saken skall på lämpligt sätt&lt;br&gt;ges tillfälle att yttra sig. I den utsträckning det behövs för utredningen&lt;br&gt;skall hållas besiktning på platsen och sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sammanträden har också allmänheten tillträde. Den som är närva-&lt;br&gt;rande vid ett sammanträde har rätt att i skälig omfattning yttra sig över&lt;br&gt;innehållet i ansökan och den där beskrivna verksamhetens verkningar&lt;br&gt;samt de ytterligare uppgifter som sökanden kan ha lämnat om verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sammanträde skall kallas genom kungörelse i ortstidning eller på&lt;br&gt;annat lämpligt sätt. Kostnaden för kungörelse betalas av sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Tillståndsmyndigheten har rätt att anlita sakkunnig för att utreda&lt;br&gt;särskilda frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till sakkunnig betalas av sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Tillståndsmyndigheten skall med eget yttrande överlämna frågor&lt;br&gt;om tillstånd till regeringen, om det vid prövningen av en ansökan visar&lt;br&gt;sig att verksamheten är av sådan art som avses i 5 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Tillståndshavaren är skyldig att vid prövning av frågor om åter-&lt;br&gt;kallelse av tillstånd och omprövning av villkor enligt 30-33 §§ ge in&lt;br&gt;den utredning som behövs för prövningen. I ett sådant ärende får till-&lt;br&gt;ståndsmyndigheten vid vite förelägga tillståndshavaren att ge in den&lt;br&gt;utredning som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Ett beslut om tillstånd skall noggrant ange de villkor som behövs&lt;br&gt;för att hindra eller begränsa skadlig påverkan eller andra olägenheter&lt;br&gt;från verksamheten. Villkor får när det behövs avse hanteringen av&lt;br&gt;kemiska produkter i tillverknings- och processindustri, om hanteringen&lt;br&gt;kan föranleda olägenheter för den yttre miljön. Villkoren får också avse&lt;br&gt;hushållningen med mark, vatten och andra naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;begränsas till viss tid. I tillståndsbeslutet skall anges en viss tid, högst&lt;br&gt;fem år, efter vilken tillståndet upphör att gälla om den med tillståndet&lt;br&gt;avsedda verksamheten inte har påböljats inom den angivna tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd som har meddelats av en kommun gäller i fem år. Till-&lt;br&gt;ståndet upphör dock att gälla om inte den med tillståndet avsedda verk-&lt;br&gt;samheten påbörjats inom två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Ett tillstånd som gäller för viss tid får för sin giltighet göras bero- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ende av att säkerhet ställs för kostnaden för återställning och andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana kostnader som verksamheten kan föranleda. Staten, kommunerna&lt;br&gt;och landstingen behöver inte ställa säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas att ställd säkerhet inte längre är tillräcklig, får den&lt;br&gt;myndighet som prövar frågan om tillstånd besluta om ytterligare säker-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Om två eller flera som utövar eller avser att utöva miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet kommer överens om att vidta åtgärder för att förebygga&lt;br&gt;eller motverka likartade olägenheter för människor och miljön av verk-&lt;br&gt;samheten, får villkor som avses i 20 § innebära att de skall vidta åt-&lt;br&gt;gärderna gemensamt. Som förutsättning för detta gäller att möjligheter-&lt;br&gt;na att uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. ökar eller att fördelar&lt;br&gt;från hälso- och miljösynpunkt uppnås på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden enligt första stycket får avgöras genom beslut om tillstånd&lt;br&gt;som innehåller gemensamma villkor för verksamheterna. För beslut i&lt;br&gt;sådana ärenden gäller också 20 och 21 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Om regeringen lämnar tillstånd, får regeringen överlåta åt en&lt;br&gt;tillståndsmyndighet att fastställa ytterligare villkor för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillståndsmyndighet får överlåta till en tillsynsmyndighet att fast-&lt;br&gt;ställa villkor av mindre betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Om det vid prövningen av en miljöferlig verksamhet inte tillräck-&lt;br&gt;ligt säkert kan bedömas vilka villkor som bör gälla i ett visst avseende,&lt;br&gt;får avgörandet i denna del skjutas upp, om det kan ske utan olägenhet&lt;br&gt;för miljön. I samband med uppskov skall tillfälliga villkor om skyddsåt-&lt;br&gt;gärder och andra försiktighetsmått beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som har skjutits upp skall avgöras så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § I ärenden om tillstånd till en verksamhet får tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;på ansökan besluta att vissa arbeten får påbötjas trots att tillståndsfrågan&lt;br&gt;inte har blivit slutligt avgjord. Ett sådant beslut (igångsättningsmed-&lt;br&gt;givande) får meddelas endast om det finns särskilda skäl och det är&lt;br&gt;uppenbart att tillstånd kommer att lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden där regeringen prövar frågan om tillstånd får medgivande&lt;br&gt;enligt första stycket inte lämnas innan tillståndsfrågan har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett igångsättningsmedgivande skall noggrant anges de villkor som&lt;br&gt;skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av ett igångsättningsmedgivande gäller samma regler&lt;br&gt;som för tillståndsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder för tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 &amp;nbsp;§ Tillstånd till miljöferlig verksamhet får inte meddelas i strid mot&lt;br&gt;en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller&lt;br&gt;bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Tillstånd får inte ges till den som har underlåtit att fullgöra sina&lt;br&gt;skyldigheter enligt tidigare tillstånd, om inte särskilda omständigheter&lt;br&gt;föranleder annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Tillstånd får inte beviljas för verksamhet som leder till att en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm inte kan uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Om det finns hinder mot att meddela tillstånd till en miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet enligt vad som sägs i 28 §, får verksamheten komma till&lt;br&gt;stånd om den som utövar eller ämnar utöva verksamheten vidtar sådana&lt;br&gt;åtgärder att olägenheterna från annan miljöferlig verksamhet upphör&lt;br&gt;eller minskar så att miljökvalitetsnormen på grund av de vidtagna åt-&lt;br&gt;gärderna kan uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkallelse av tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Ett tillstånd får återkallas helt eller delvis av tillståndsmyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om villkor som gäller för verksamheten i något väsentligt avseende&lt;br&gt;har åsidosatts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det genom den miljöfarliga verksamheten uppkommit olägen-&lt;br&gt;heter av sådan art som avses i 5 § första stycket och som inte kan av-&lt;br&gt;hjälpas genom en ändring av villkoren för verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om den tillståndsgivna verksamheten påtagligt medverkar till att&lt;br&gt;gränsvärdena i en miljökvalitetsnorm överskrids och ändrade villkor inte&lt;br&gt;kan antas vara tillräckliga eller om sådana fördelar ur miljösynpunkt&lt;br&gt;som avses i 29 § inte har kunnat erhållas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om den tillståndsgivna verksamheten slutligt har upphört,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om ett nytt tillstånd ersätter ett tidigare tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning av villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Tillståndsmyndigheten får ändra, upphäva eller meddela nya vill-&lt;br&gt;kor för en verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när tio år eller den kortare tid som följer av Sveriges internationel-&lt;br&gt;la förpliktelser har förflutit från det att beslutet om villkor vann laga&lt;br&gt;kraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om verksamheten påtagligt medverkar till att gränsvärdena i en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm överskrids,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för prövningen och ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återkallande av tillståndet framstår som en alltför ingripande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om villkor som rör verksamheten inte har följts och ett återkallande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av tillståndet framstår som en alltför ingripande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet som inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsågs när tillståndet meddelades,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. om verksamheten är förlagd inom ett område där förbud råder&lt;br&gt;enligt föreskrift med stöd av 7 § eller där särskilda föreskrifter gäller&lt;br&gt;enligt 8 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om en från hälso- och miljöskyddssynpunkt väsentlig förbättring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan uppnås med användning av annan teknik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. om användningen av en ny teknik för mätning eller uppskattning av&lt;br&gt;förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre förut-&lt;br&gt;sättningar för att kontrollera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd att släppa ut avloppsvatten i ett visst vattenområde får&lt;br&gt;omprövas med stöd av första stycket endast om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Har villkor festställts för två eller flera miljöferliga verksamheter&lt;br&gt;med tillämpning av 22 § och återkallas tillståndet eller omprövas villko-&lt;br&gt;ren för en av verksamheterna, får villkoren för de övriga verksamheter-&lt;br&gt;na omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Efter ansökan från tillståndshavaren får tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;ändra, upphäva eller meddela nya villkor i tillståndsbeslut. Villkor får&lt;br&gt;dock upphävas eller mildras endast om det är uppenbart att villkoret&lt;br&gt;inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen&lt;br&gt;behövs till följd av omständigheter som inte förutsågs när tillståndet&lt;br&gt;meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Vid prövning av frågor som avses i 31 § 1 eller 32 eller 33 § får&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten också ompröva beslut varigenom villkor har&lt;br&gt;ändrats, upphävts eller kommit till enligt 31 § första stycket 2-9 eller&lt;br&gt;32 eller 33 §, även om tio år inte har förflutit från det att beslutet vann&lt;br&gt;laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Vid omprövning av villkor får också 24 § tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Villkor som festställts enligt någon av 31-34 §§ har samma verkan&lt;br&gt;som villkor i tillståndsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Beslut om återkallelse av tillstånd eller ändring eller upphävande&lt;br&gt;av villkor liksom beslut om nya villkor meddelas av tillståndsmyndighe-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om sådant beslut som avses i första stycket får göras av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten. Är myndigheten samtidigt tillståndsmyndighet får&lt;br&gt;frågan tas upp utan särskild framställning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk och Miljöombudsmannen har också den rätt Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;som en tillsynsmyndighet har enligt andra stycket. Miljöombudsmannen&lt;br&gt;får dock inte begära omprövning av beslut om verksamhet som bedrivs&lt;br&gt;av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioan-&lt;br&gt;stalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Även i andra fall än vad som anges i 29-34 §§ får kommunen&lt;br&gt;besluta om ytterligare villkor eller förbud för en verksamhet som omfet-&lt;br&gt;tas av tillstånd som kommunen har lämnat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tid från vilken beslut gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Ett beslut om tillstånd eller villkor blir gällande när beslutet har&lt;br&gt;vunnit laga kraft. För igångsättningsmedgivande eller om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, får tillståndsmyndigheten förordna att beslutet skall gälla&lt;br&gt;omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wrksamhetsutövarens undersökningar och kontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Den som utövar en verksamhet som kan befaras vara miljöferlig är&lt;br&gt;skyldig att fortlöpande kontrollera verksamheten och att utföra sådana&lt;br&gt;undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs för&lt;br&gt;att motverka eller förebygga skador eller andra olägenheter på omgiv-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela närmare föreskrifter om kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Om en miljöferlig verksamhet omfettas av tillståndsplikt enligt vad&lt;br&gt;som föreskrivs med stöd av 11 §, skall den som utövar verksamheten&lt;br&gt;vaije år lämna en miljörapport till den myndighet som utövar den när-&lt;br&gt;mare tillsynen över verksamheten. I miljörapporten skall de åtgärder&lt;br&gt;redovisas som vidtagits för att uppfylla villkoren i ett tillståndsbeslut&lt;br&gt;och resultaten av dessa åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;skriva att en miljörapport skall innehålla en redovisning av anläggning-&lt;br&gt;ens miljöpåverkan även i annat avseende än vad som omfettas av villkor&lt;br&gt;i ett tillståndsbeslut. Även om en miljöferlig verksamhet inte har till-&lt;br&gt;ståndsprövats, får en föreskrift meddelas om skyldighet att lämna en&lt;br&gt;miljörapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § Skyldigheten att avge en miljörapport gäller inte för verksamhet&lt;br&gt;som har tillståndsprövats av en kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap. Kemiska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner och särskilda bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med kemiska produkter avses i denna balk kemiska ämnen och&lt;br&gt;beredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter att balkens bestämmelser om kemiska produkter skall&lt;br&gt;tillämpas på en vara som innehåller eller har behandlats med en ke-&lt;br&gt;misk produkt, om varan på grund av sina egenskaper kan befaras&lt;br&gt;medföra skador på människor och miljön eller andra intressen som skall&lt;br&gt;skyddas genom denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Föreskrifter enligt denna balk om hantering av kemiska produkter&lt;br&gt;avser tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring,&lt;br&gt;transport, användning, omhändertagande, destruktion, konvertering,&lt;br&gt;saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringen får föreskriva om undantag från balkens bestämmelser i&lt;br&gt;fråga om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av de allmänna aktsamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § De allmänna aktsamhetsreglema i 2 kap. gäller för verksamhet som&lt;br&gt;omfattar hantering, import eller export av en kemisk produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt skall genom&lt;br&gt;egna undersökningar eller på annat sätt se till att det finns tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande utredning för bedömning av vilka häl so- eller miljöskador som&lt;br&gt;produkten kan orsaka. Utredningen skall vara gjord i enlighet med&lt;br&gt;vetenskap och beprövad erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som yrkesmässigt hanterar, importerar eller exporterar en&lt;br&gt;kemisk produkt skall ha tillgång till den kemiska och toxikologiska&lt;br&gt;kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens omfettning och&lt;br&gt;produktens egenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktinformation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som tillverkar, importerar eller överlåter en kemisk produkt&lt;br&gt;skall genom märkning eller på annat sätt lämna de uppgifter som behövs&lt;br&gt;från hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om hantering, import och export&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i&lt;br&gt;fråga om hantering, import och export av kemiska produkter meddela&lt;br&gt;ytterligare föreskrifter i frågor som avses i 5-7 §§ och 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som yrkesmässigt hanterar, importerar eller exporterar en&lt;br&gt;kemisk produkt skall till den myndighet som regeringen bestämmer och&lt;br&gt;i den omfattning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;myndigheten föreskriver lämna de uppgifter om produkten och dess&lt;br&gt;hantering som kan behövas för att bedöma produktens och hanteringens,&lt;br&gt;importens eller exportens hälso- eller miljörisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhands anmälan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att den som avser att tillverka eller importera en kemisk&lt;br&gt;produkt som inte tidigare varit i bruk i Sverige, skall göra en anmälan&lt;br&gt;om tillverkningen eller importen samt redovisa undersökningsresultat&lt;br&gt;och andra uppgifter. En sådan anmälan skall göras till den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer och inom den tid som regeringen eller myn-&lt;br&gt;digheten bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd och villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en&lt;br&gt;kemisk produkt inte får hanteras, importeras eller exporteras utan att&lt;br&gt;tillstånd lämnats av den myndighet som regeringen bestämmer. 'Tillstånd&lt;br&gt;får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;skriva om särskilda villkor för hantering, import eller export av en&lt;br&gt;kemisk produkt som inte omfattas av föreskrift som avses i första styck-&lt;br&gt;et.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Är det av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt,&lt;br&gt;får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förbjuda&lt;br&gt;hantering, import eller export av en kemisk produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 kap. Särskilda hälsoskyddsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Detta kapitel innehåller särskilda bestämmelser om att förebygga&lt;br&gt;och avhjälpa olägenheter för människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en olägenhet för människors hälsa avses en störning som enligt&lt;br&gt;en medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan eller välbe-&lt;br&gt;finnandet menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av de allmänna aktsamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I fråga om verksamhet som kan medföra olägenheter för människors&lt;br&gt;hälsa tillämpas de allmänna aktsamhetsreglema i 2 kap. 2 §, 3 § första&lt;br&gt;meningen samt 4 och 5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En bostad skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för männi-&lt;br&gt;skors hälsa inte uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall ge ett betryggande&lt;br&gt;skydd mot störningar som kan medföra olägenheter för människors&lt;br&gt;hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostäder skall ge de boende tillgång till vatten och möjlighet att upp-&lt;br&gt;rätthålla en god personlig hygien. Avloppsvatten skall avledas, renas&lt;br&gt;eller på något annat sätt tas om hand så att olägenheter för människors&lt;br&gt;hälsa inte uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Byggnader, lokaler och anläggningar skall hållas fria från ohyra.&lt;br&gt;Åtgärder skall vidtas mot skadedjur som kan vålla olägenheter för&lt;br&gt;människors hälsa. Är det av särskild betydelse med hänsyn till skyddet&lt;br&gt;för hälsan skall kommunen sörja för att åtgärderna vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Husdjur och andra djur som hålls i fångenskap skall förvaras och&lt;br&gt;skötas så att olägenheter för människors hälsa inte uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen får föreskriva att vissa djur inte får hållas inom om-&lt;br&gt;råden med detaljplan utan särskilt tillstånd av kommunen, om sådana&lt;br&gt;bestämmelser behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppstår. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om vattnets beskaffenhet i badanläggningar och i&lt;br&gt;strandbad som är upplåtna för allmänheten eller som annars utnyttjas av&lt;br&gt;många människor. Detsamma gäller kontrollen av sådant vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i andra fall än som sagts förut i detta kapitel meddela de föreskrifter&lt;br&gt;som behövs till skydd mot olägenheter för människors hälsa. Regering-&lt;br&gt;en får bemyndiga kommunen att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föreskrifter enligt första stycket får anges att vissa slag av verksam-&lt;br&gt;heter inte får bedrivas eller att vissa anläggningar inte får inrättas utan&lt;br&gt;att tillstånd lämnats av eller anmälan gjorts till en kommunal nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande en kommun får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om tillfälligt förbud mot trafik med person- och&lt;br&gt;lastbilar inom vissa områden av kommunen, om luftföroreningarna i&lt;br&gt;kommunen innebär akuta hälsorisker för dem som vistas där. Om någon&lt;br&gt;bryter mot förbudet får en polisman hindra fortsatt färd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela närmare föreskrifter om vilka luftförore-&lt;br&gt;ningar som innebär akuta hälsorisker och om hur föroreningarna skall&lt;br&gt;mätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Kommunala föreskrifter som meddelas till skydd mot olägenheter&lt;br&gt;för människors hälsa får inte medföra onödigt tvång för allmänheten&lt;br&gt;eller annan obefogad inskränkning i den enskildes frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap. Avfallshantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med hushållsavfall avses i detta kapitel avfall och orenlighet som&lt;br&gt;härrör från hushåll samt därmed jämförligt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hantering avses i kapitlet uppsamling, förvaring, bortforsling och&lt;br&gt;slutligt omhändertagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med producent avses i detta kapitel den som yrkesmässigt tillver-&lt;br&gt;kar, importerar eller säljer en vara eller en förpackning. Med producent&lt;br&gt;avses även den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfall&lt;br&gt;som kräver särskilda åtgärder från renhållnings- eller miljövårdssyn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av de allmänna aktsamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § De allmänna aktsamhetsreglema i 2 kap. 2, 4 och 5 §§ gäller för&lt;br&gt;verksamhet som omfattas av detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala renhällningsskyldigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Varje kommun skall, om inte annat föreskrivs med stöd av 6 §,&lt;br&gt;svara för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att hushållsavfall inom kommunen forslas till en behandlingsanlägg-&lt;br&gt;ning i den utsträckning som behövs for att tillgodose såväl hälso- och&lt;br&gt;miljöskydd som enskilda intressen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att hushållsavfall från kommunen slutligt tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten enligt första&lt;br&gt;stycket skall fullgöras, skall hänsyn tas till fästighetsinnehavares och&lt;br&gt;nyttjanderättshavares möjligheter att själva ta hand om hushållsavfallet&lt;br&gt;på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till hälso- och miljöskyddet.&lt;br&gt;Kommunen skall vidare beakta att bortforslingen anpassas till behovet&lt;br&gt;för olika slag av bebyggelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I planer och beslut enligt andra stycket skall anges under vilka förut-&lt;br&gt;sättningar fastighetsinnehavare och nyttjanderättshavare själva får ta&lt;br&gt;hand om hushållsavfall och, när föreskrifter enligt 5 § gäller, annat&lt;br&gt;avfall som uppkommit hos dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun får&lt;br&gt;i fråga om annat avfall inom en kommun än hushållsavfall meddela&lt;br&gt;föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att avfallet skall forslas bort genom kommunens försorg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att kommunen skall se till att avfallet slutligt tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte i de fall som föreskrifter om producentan-&lt;br&gt;svar har meddelats med stöd av 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om skyldighet för producenterna att se till att&lt;br&gt;avfallet av de varor eller av de förpackningar som de tillverkar, impor-&lt;br&gt;terar eller säljer eller avfallet från sådan verksamhet som de bedriver&lt;br&gt;forslas bort, återanvänds, återvinns eller tas om hand på ett sådant sätt&lt;br&gt;som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna får även avse skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. märka en vara eller en förpackning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lämna uppgifter om insamling, återanvändningsgrad, återvinnings-&lt;br&gt;grad eller andra förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om den kommunala&lt;br&gt;avfallshanteringen. Regeringen får bemyndiga en kommun att meddela&lt;br&gt;föreskrifter inom kommunen. Är det av betydelse från återanvändnings-&lt;br&gt;eller återvinningssynpunkt eller med hänsyn till hälso- och miljöskyddet,&lt;br&gt;får föreskrifter enligt denna paragraf innebära att ett visst slag av avfall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i avvaktan på bortforsling skall förvaras skilt från annat avfall samt att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;de ytterligare åtgärder som behövs för ändamålet skall vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § När avfall skall forslas bort genom kommunens eller en producents&lt;br&gt;försorg, får avfallet inte grävas ned, komposteras eller på annat sätt&lt;br&gt;slutligt tas om hand av fastighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall avfall forslas bort genom kommunens eller en producents för-&lt;br&gt;sorg får inte någon annan än den som kommunen eller producenten&lt;br&gt;anlitar för ändamålet ta befattning med bortforslingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunal renhållningsordning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § För vaije kommun skall det finnas en renhållningsordning som skall&lt;br&gt;innehålla de föreskrifter om hantering av avfall som gäller för kommu-&lt;br&gt;nen samt en avfallsplan. I renhållningsordningen skall anges sådana&lt;br&gt;förutsättningar som avses i 4 § tredje stycket. Avfallsplanen skall in-&lt;br&gt;nehålla uppgifter om avfall inom kommunen och om kommunens åt-&lt;br&gt;gärder for att minska avfallets mängd och farlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om hur en renhållningsordning skall upprättas och antas och&lt;br&gt;om vad som skall behandlas i avfallsplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, en kommun får&lt;br&gt;föreskriva att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som ger upp-&lt;br&gt;hov till avfall skall lämna kommunen de uppgifter som behövs som&lt;br&gt;underlag för kommunens renhållningsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Kommunen är skyldig att, utöver vad som följer av renhållnings-&lt;br&gt;ordningen, forsla bort hushållsavfall, om fastighetsinnehavaren eller&lt;br&gt;nyttjanderättshavaren begär det och det inte är oskäligt med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får i enskilda fall tillåta fastighetsinnehavare eller nyttjan-&lt;br&gt;derättshavare att själva ta hand om avfall som uppkommit hos dem och&lt;br&gt;som annars skall tas om hand av kommunen, om de kan göra detta på&lt;br&gt;ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt betryggande sätt och det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för ett sådant undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dumpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon får avfall inte&lt;br&gt;dumpas, vare sig som fast ämne, vätska eller gas. Dumpning får inte&lt;br&gt;heller ske från svenska fartyg eller luftfartyg inom andra havsområden.&lt;br&gt;Avfall som är avsett att dumpas inom andra havsområden får inte föras&lt;br&gt;ut ur landet eller ur den ekonomiska zonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket om dumpning gäller också i fråga om&lt;br&gt;förbränning av avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Vad som sägs i 12 § första stycket gäller inte sådana utsläpp av Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skadliga ämnen från fartyg som regleras genom lagen (1980:424) om&lt;br&gt;åtgärder mot vattenförorening från fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;medge undantag från 12 § första stycket, om dumpning kan ske utan&lt;br&gt;olägenhet från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Medgivandet kan före-&lt;br&gt;nas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkommer genom dumpning olägenhet som inte förutsågs när med-&lt;br&gt;givandet gavs, får den myndighet som lämnat medgivandet meddela&lt;br&gt;föreläggande i syfte att avhjälpa olägenheten. Om olägenhet inte av-&lt;br&gt;hjälps eller villkor eller föreskrifter åsidosätts, får medgivandet åter-&lt;br&gt;kallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att avfall inte får importeras eller exporteras utan tillstånd.&lt;br&gt;Ett tillstånd skall begränsas till att avse viss tid, längst fem år, och får&lt;br&gt;förenas med villkor. Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FEMTE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap. Föreskrifter för totalförsvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen får, i den utsträckning det på grund av rådande särskil-&lt;br&gt;da förhållanden är nödvändigt för att stärka försvarsberedskapen, med-&lt;br&gt;dela föreskrifter för totalförsvaret som avviker från denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. Tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna balk och av föreskrifter och&lt;br&gt;villkor som har meddelats med stöd av balken utövas av de statliga&lt;br&gt;myndigheter som regeringen bestämmer. Regeringen får också före-&lt;br&gt;skriva att kommunerna skall utöva tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att den myndighet regeringen bestämmer får&lt;br&gt;överlåta åt en kommun som gjort framställning om det att i ett visst&lt;br&gt;avseende utöva sådan tillsyn som annars skulle ankomma på en statlig&lt;br&gt;myndighet. Detta gäller inte verksamhet som utövas av Försvarsmakten,&lt;br&gt;Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av tillsynen enligt Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;andra stycket och finner myndigheten att tillsynen inte bör överlåtas i&lt;br&gt;enlighet med framställningen, skall myndigheten med eget yttrande&lt;br&gt;överlämna ärendet till regeringen för avgörande, om kommunen begär&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den myndighet som avses i andra stycket får återkalla överlåtelsen av&lt;br&gt;tillsyn åt en kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Miljöombudsmannen får trots vad som föreskrivits med stöd av 1 §&lt;br&gt;i ett enskilt fall utse den myndighet som skall utöva tillsynen om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Tillsynsmyndigheter skall samarbeta med varandra samt med sådana&lt;br&gt;statliga och kommunala organ som skall utöva tillsyn i särskilda hän-&lt;br&gt;seenden eller som på något annat sätt fullgör uppgifter av betydelse för&lt;br&gt;tillsynsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden och förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som&lt;br&gt;behövs i ett enskilt fall för att denna balk eller föreskrifter eller villkor&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av balken skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsbeslut hindrar inte en tillsynsmyndighet från att meddela&lt;br&gt;sådana brådskande förelägganden eller förbud som är nödvändiga till&lt;br&gt;följd av särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som har förstört eller skrä-&lt;br&gt;pat ned eller på något annat sätt osnyggat en viss plats i naturen eller&lt;br&gt;som annars är ansvarig för att så har skett att ställa i ordning på platsen&lt;br&gt;och vidta förebyggande åtgärder för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Har skada eller olägenhet under en ägares tid uppstått vid använd-&lt;br&gt;ningen av en fastighet eller en byggnad, anläggning eller anordning på&lt;br&gt;annans mark på grund av att någon har överträtt 9-11 kap. eller ett&lt;br&gt;förbud eller en föreskrift som har meddelats med stöd av något av dessa&lt;br&gt;kapitel, får en tillsynsmyndighet förelägga en ny ägare att avhjälpa&lt;br&gt;skadan eller olägenheten, om det inte är oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som håller stängsel i ett&lt;br&gt;område av betydelse for friluftslivet eller i närheten av ett sådant om-&lt;br&gt;råde att ordna grindar eller andra genomgångar som behövs för att&lt;br&gt;allmänheten skall kunna komma till mark inom ett sådant område som&lt;br&gt;omfettas av allemansrätten. Är det uppenbart att ett stängsel endast är&lt;br&gt;avsett att utestänga allmänheten från området får föreläggande meddelas&lt;br&gt;om att ta bort det. Vad som nu har sagts om stängsel skall tillämpas&lt;br&gt;även när det gäller diken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyltar varigenom allmänheten avvisas från ett visst område får inte &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finnas uppsatta utan tillstånd av kommunen. Tillstånd behövs dock inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om det är uppenbart att allmänheten inte får färdas fritt inom området Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;eller att skylten är behörig av något annat skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Har ett föreläggande riktats mot ägaren till en fastighet, mot den&lt;br&gt;som har nyttjanderätt till berörd egendom eller mot båda får tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten ålägga ägaren eller nyttjanderättshavaren, om rättigheterna&lt;br&gt;övergår till någon annan, att utan dröjsmål lämna uppgift om den nya&lt;br&gt;ägarens eller nyttjanderättshavarens namn och adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Beslut om förelägganden eller förbud enligt detta kapitel får förenas&lt;br&gt;med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggande eller för-&lt;br&gt;bud mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare&lt;br&gt;eller ägare till en byggnad, anläggning eller anordning på mark som&lt;br&gt;tillhör någon annan, skall myndigheten sända beslutet till inskrivnings-&lt;br&gt;myndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Ar&lt;br&gt;föreläggandet förenat med löpande vite, skall även detta antecknas.&lt;br&gt;Inskrivningsmyndigheten skall genast i rekommenderat brev underrätta&lt;br&gt;den som senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om&lt;br&gt;anteckningen, om sökanden inte är föreläggandets adressat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har anteckning enligt första stycket gjorts, gäller föreläggandet eller&lt;br&gt;förbudet mot den nya ägaren av egendomen. Har den nya ägaren för-&lt;br&gt;värvat egendomen genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen&lt;br&gt;fastighet eller tomträtt, gäller även löpande vite mot den nya ägaren&lt;br&gt;räknat från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller inte&lt;br&gt;mot en ny ägare av egendomen, men tillsynsmyndigheten får sätta ut&lt;br&gt;nytt vite för den ägaren. Löpande vite som avser en viss period får tas&lt;br&gt;ut endast av den som var ägare vid periodens böijan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut&lt;br&gt;som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet&lt;br&gt;vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet förlorat sin betydelse,&lt;br&gt;skall tillsynsmyndigheten så snart den fått vetskap om förhållandet&lt;br&gt;anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighets-&lt;br&gt;boken eller tomträttsboken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Överlåts en fastighet eller en tomträtt eller en byggnad, anläggning&lt;br&gt;eller anordning på annans mark innan ett beslut som avses i 10 § har&lt;br&gt;vunnit laga kraft på grund av att det överklagats, skall rättegångsbalkens&lt;br&gt;bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om tredje&lt;br&gt;mans deltagande i rättegång tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Har tillsynsmyndigheten meddelat ett föreläggande eller ett förbud Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;enligt 4-7 §§ och blir det inte åtlytt, skall kronofogdemyndigheten efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansökan verkställa tillsynsmyndighetens beslut. Därvid får verkställighet&lt;br&gt;enligt utsökningsbalken äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon begått en gärning som avses i 21 kap. 1, 2, 6 eller 7 §, får&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten meddela särskild handräckning för att åstad-&lt;br&gt;komma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i&lt;br&gt;lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om verkställighet eller särskild handräckning får göras av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § I stället för att begära verkställighet enligt 12 § får tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten besluta att rättelse skall vidtas på den felandes bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om rättelse på den felandes bekostnad får meddelas utan före-&lt;br&gt;gående föreläggande eller förbud, om tillsynsmyndigheten med hänsyn&lt;br&gt;till risken för allvarliga skador eller av andra särskilda skäl finner att&lt;br&gt;rättelse bör göras utan dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningar, undersökningar och tillträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som bedriver en verksam-&lt;br&gt;het som det finns bestämmelser om i denna balk eller i föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av balken att lämna de upplysningar som behövs&lt;br&gt;för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Den som utövar verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig eller&lt;br&gt;medföra olägenheter för människors hälsa eller den som annars är&lt;br&gt;skyldig att avhjälpa olägenhet från sådan verksamhet är skyldig att&lt;br&gt;utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess verkningar som&lt;br&gt;behövs för tillsynen. Detsamma gäller den som upplåter en byggnad för&lt;br&gt;bostäder eller för allmänna ändamål. Om det är lämpligare kan tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten i stället föreskriva att en sådan undersökning skall utföras&lt;br&gt;av någon annan än den som är skyldig att utföra undersökningen enligt&lt;br&gt;första och andra meningen och utse någon att göra undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är skyldig att utföra undersökningen enligt vad som sägs i&lt;br&gt;första stycket första och andra meningen är skyldig att ersätta kostna-&lt;br&gt;derna för en undersökning som avses i första stycket tredje meningen&lt;br&gt;med det belopp som tillsynsmyndigheten festställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Vill någon för att utreda verkningar av miljöferlig verksamhet,&lt;br&gt;som han utövar eller ämnar utöva, företa mätning eller annat undersök-&lt;br&gt;ningsarbete på fest egendom som någon annan äger eller innehar, får&lt;br&gt;länsstyrelsen besluta att tillträde till egendomen skall lämnas under viss&lt;br&gt;tid. Behöver en mätapparat eller ett liknande instrument sättas ut kan&lt;br&gt;länsstyrelsen även föreskriva förbud vid vite att rubba eller skada in-&lt;br&gt;strumentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som avses i första stycket kan meddelas även på ansökan av Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;den som skall utföra en sådan undersökning som avses i 15 § första&lt;br&gt;stycket tredje meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång&lt;br&gt;vållas. För skada och intrång skall ersättning lämnas av den som utövar&lt;br&gt;eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. Talan om ersättning&lt;br&gt;skall väckas vid fastighetsdomstol som anges i 23 kap. 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § För att utöva tillsyn enligt denna balk har en tillsynsmyndighet rätt&lt;br&gt;till tillträde till lokaler och andra utrymmen, byggnader, anläggningar&lt;br&gt;och markområden och att där göra undersökningar och ta prover. Till-&lt;br&gt;trädesrätten samt rätten att göra undersökningar och ta prover omfattar&lt;br&gt;också bostäder, dock endast i den utsträckning det behövs för att före-&lt;br&gt;bygga ohälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till tillträde har även den som skall göra en undersökning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § första stycket tredje meningen. Samma rätt har den som skall göra&lt;br&gt;en undersökning enligt 9 kap. 6 § tredje stycket eller enligt 12 kap. 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva&lt;br&gt;om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för provtag-&lt;br&gt;ning och undersökning av prov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsvakter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;utse naturvårdsvakter för tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter för&lt;br&gt;områden och naturföremål som omfattas av förordnanden enligt 9-11&lt;br&gt;kap. Naturvårdsvaktema skall ha de befogenheter som följer av andra&lt;br&gt;och tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturvårdsvakt får avvisa personer som uppehåller sig där de på&lt;br&gt;grund av föreskrifter som avses i första stycket inte har rätt att vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ertappas någon, som enligt vad i 21 kap. stadgas bryter mot förbud&lt;br&gt;eller föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 4, 9 eller 16 § eller 10&lt;br&gt;kap. 3-7 §§, på bar gärning, får naturvårdsvakten ta i beslag jakt- och&lt;br&gt;fångstredskap, fortskaffningsmedel och andra föremål som kan antas ha&lt;br&gt;betydelse för utredning av brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Har en naturvårdsvakt tagit ett föremål i beslag, skall vakten&lt;br&gt;skyndsamt anmäla detta till polis- eller åklagarmyndigheten. Den tjäns-&lt;br&gt;teman som tar emot en anmälan skall förfara som om tjänstemannen&lt;br&gt;själv hade gjort beslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Den som har fått undantag från en föreskrift för områden eller&lt;br&gt;naturföremål som omfattas av förordnande enligt 9-11 kap. är skyldig&lt;br&gt;att vid anfordran visa upp beslutet för en naturvårdsvakt eller en polis&lt;br&gt;vid vistelse inom det område där undantaget gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut skall gälla ome-&lt;br&gt;delbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsyn&lt;br&gt;enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § De som har tagit befattning med ärenden enligt denna balk eller&lt;br&gt;har utfört sådana undersökningar som anges i 17 § andra stycket första&lt;br&gt;meningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad de därvid har fått&lt;br&gt;veta om affärs- eller driftsförhållanden eller förhållanden av betydelse&lt;br&gt;för landets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap. Avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift för myndigheters verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för en myndighets&lt;br&gt;verksamhet enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av balken. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om sådana avgifter såvitt gäller kommunens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om avgifter for bortforsling och slutligt omhändertagan-&lt;br&gt;de av avfall genom kommunens försorg finns i 4-6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispensavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om det med stöd av denna balk har meddelats föreskrifter som&lt;br&gt;medger undantag från en bestämmelse i balken eller i föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av balken och ett sådant undantag kan antas&lt;br&gt;innebära ekonomisk fördel för den som medges undantag, får regering-&lt;br&gt;en eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en&lt;br&gt;särskild avgift skall tas ut för att utjämna en sådan fördel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att lämna uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som är avgiftsskyldig enligt en föreskrift som meddelats med&lt;br&gt;stöd av 1 § första stycket eller 2 § eller som är skyldig att ersätta kost-&lt;br&gt;nad enligt 18 kap. 15 § andra stycket eller enligt en föreskrift som&lt;br&gt;meddelats med stöd av 18 kap. 17 § tredje stycket skall lämna de upp-&lt;br&gt;gifter som behövs för att bestämma avgiftens eller ersättningens storlek.&lt;br&gt;Uppgifterna skall lämnas till den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;och i den omfattning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;myndigheten föreskriver Om avgiften eller ersättningen skall bestäm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mas av en kommunal myndighet får kommunen meddela föreskrifter om Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift ft)r kommunal renhållning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Kommunen får meddela föreskrifter om att avgift skall betalas för&lt;br&gt;sådan bortforsling och sådant slutligt omhändertagande av avfåll som&lt;br&gt;sker genom kommunens försorg enligt denna balk. Avgiften skall enligt&lt;br&gt;kommunens bestämmande betalas till kommunen eller till den som utför&lt;br&gt;renhållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om avgift för hantering av av fåll från fårtyg finns särskilda&lt;br&gt;bestämmelser i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från&lt;br&gt;fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Avgift som avses i 4 § skall vara årlig eller på annat sätt periodisk.&lt;br&gt;Om avgiften avser bortforsling och slutligt omhändertagande vid enstaka&lt;br&gt;tillfallen, får kommunen besluta att avgiften skall betalas särskilt för&lt;br&gt;vaije tillfälle i fråga. Avgiften skall bestämmas till högst det belopp&lt;br&gt;som behövs för att täcka nödvändiga planerings-, kapital- och driftskost-&lt;br&gt;nader för renhållningen. Från dessa kostnader skall avräknas kostnader-&lt;br&gt;na för vad som kan belöpa på användning av anläggningar eller utrust-&lt;br&gt;ning för annat ändamål än renhållning. Avgiften får tas ut på ett sådant&lt;br&gt;sätt att återanvändning, återvinning eller annan miljövänlig avfallshante-&lt;br&gt;ring främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommunen avtalar med någon annan att utföra renhållningen, får&lt;br&gt;avtalet läggas till grund för beräkning av avgiften, om inte kostnaden&lt;br&gt;därigenom blir väsentligt högre än om kommunen själv utför renhåll-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Avgift enligt 4 § skall betalas enligt taxa, som antas av kommun-&lt;br&gt;fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när taxan saknar&lt;br&gt;tillämplig bestämmelse om avgift. Därvid skall de grunder som anges i&lt;br&gt;5 § beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Taxan skall innehålla föreskrifter om vem som är avgifitsskyldig och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till vem avgiften skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om en kommun forslar bort eller slutligt omhändertar avfell som&lt;br&gt;avses i 16 kap. 6 §, skall producenten betala en avgift för detta, under&lt;br&gt;förutsättning att föreskrift härom har meddelats av regeringen eller,&lt;br&gt;efter regeringens bemyndigande, kommunen eller en statlig myndighet.&lt;br&gt;Avgiften skall betalas till kommunen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap. Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Om inte något annat framgår av 2 eller 3 § får i ett enskilt fall ett&lt;br&gt;beslut enligt 6 eller 8-19 kap. eller enligt föreskrifter som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av något av dessa kapitel överklagas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av en kommun eller&lt;br&gt;en kommunal nämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hos Koncessionsnämnden för miljöskydd, om beslutet har medde-&lt;br&gt;lats av någon annan statlig myndighet än som anges i 3 och avser en&lt;br&gt;fråga om miljöfarlig verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hos regeringen, om beslutet har meddelats av Koncessionsnämnden&lt;br&gt;för miljöskydd eller Försvarsmakten eller generalläkaren. Beslut av&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd i ett till nämnden överklagat ären-&lt;br&gt;de får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Koncessionsnämnden för miljöskydd i ett överklagat ärende finner&lt;br&gt;att det finns hinder mot den sökta verksamheten enligt 13 kap. 5 § men&lt;br&gt;att det finns sådana omständigheter som avses i andra stycket nämnda&lt;br&gt;paragraf eller ärendet på något annat sätt rör en fråga av särskild vikt,&lt;br&gt;skall nämnden med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för&lt;br&gt;prövning av tillstånd till verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Beslut i ett enskilt fall av en annan statlig myndighet än regeringen&lt;br&gt;i en fråga som avses i 9-11 kap. och i 14-16 kap., överklagas hos all-&lt;br&gt;män förvaltningsdomstol. Beslut av Försvarsmakten eller generalläkaren&lt;br&gt;överklagas dock hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos regeringen överklagas dock beslut i en fråga som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;9 kap. och som rör bildande av ett naturreservat, naturvårdsom-&lt;br&gt;råde, kulturreservat, kulturvårdsområde eller dispens från bestämmel-&lt;br&gt;serna om strandskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;10 kap. och som rör tillstånd till markawattning och detaljdräne-&lt;br&gt;ring genom täckdikning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;11 kap. och som rör tillstånd till stenbrytning eller täktverksam-&lt;br&gt;het, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;14 eller 16 kap. och som rör tillstånd till eller förbud mot export&lt;br&gt;eller import.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Hos allmän förvaltningsdomstol överklagas beslut i ett enskilt fall i&lt;br&gt;fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;ersättning for kostnader enligt 18 kap. 15 § andra stycket eller&lt;br&gt;17 § tredje stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;förbud vid vite enligt 18 kap. 16 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;sådana avgifter som avses i 19 kap. 1 och 2 §§, 4 § första stycket&lt;br&gt;och 7 § och som inte meddelats av Försvarsmakten eller generalläkaren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;övriga fall som avses i 18 kap., om beslutet inte är av det slag&lt;br&gt;som anges i 1 § första stycket 1-3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Beslut som inte gäller enskilda fall och som har meddelats av annan Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;statlig myndighet än regeringen med stöd av ett bemyndigande i balken&lt;br&gt;överklagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att överklaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Miljöombudsmannen har rätt att överklaga beslut enligt denna balk&lt;br&gt;eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken utom&lt;br&gt;såvitt avser frågor enligt 21, 23, 24 och 25 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk har motsvarande rätt att överklaga beslut i&lt;br&gt;frågor som avses i 9-13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om Miljöombudsmannen i ett särskilt fall beslutar att inte överklaga&lt;br&gt;ett beslut som avses i 5 §, får beslutet överklagas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation&lt;br&gt;enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller motsva-&lt;br&gt;rande organisation på arbetsgivarsidan i ftågor som avses i 13 och 14&lt;br&gt;kap.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en sammanslutning av konsumenter i frågor som regleras i 14 kap.&lt;br&gt;eller i föreskrifter som är utfärdade med stöd av 14 kap.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en intresseorganisation för yrkesfiskare i frågor som avses i 13&lt;br&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Rätten att överklaga beslut enligt 5 § första stycket och 6 § gäller&lt;br&gt;inte beslut som avser Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller&lt;br&gt;Försvarets radioanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJÄTrE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 kap. Straffbestämmelser m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som vid hantering eller import eller export av en kemisk pro-&lt;br&gt;dukt eller en vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk&lt;br&gt;produkt, med uppsåt eller av grov oaktsamhet åsidosätter vad som är&lt;br&gt;föreskrivet i 2 kap. 2 §, döms för miljöfarlig kemikaliehantering till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bedriver en verksam-&lt;br&gt;het, hanterar en kemisk produkt eller en vara som innehåller eller har&lt;br&gt;behandlats med en kemisk produkt eller vidtar någon annan åtgärd utan&lt;br&gt;att ha tillstånd, godkännande eller medgivande eller utan att ha gjort en&lt;br&gt;anmälan, döms, om tillstånd, godkännande, medgivande eller anmälan&lt;br&gt;föreskrivs i denna balk eller i en föreskrift som har meddelats med stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1994195. 1 sand. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i balken, för otillåten mi|jöverksamhet till böter eller fängelse i högst Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att lämna en&lt;br&gt;uppgift eller den som lämnar en oriktig uppgift och därigenom försvårar&lt;br&gt;en tillståndsprövning eller en tillsynsmyndighets kontroll av en verksam-&lt;br&gt;het, av hanteringen av en kemisk produkt eller en vara som innehåller&lt;br&gt;eller har behandlats med en kemisk produkt eller av någon annan åt-&lt;br&gt;gärd, döms för försvårande av miljökontroll till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som i något annat fall än som avses i 3 § med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. underlåter att lämna uppgifter i en handling eller som i en handling&lt;br&gt;lämnar oriktig uppgift eller utelämnar uppgift, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underlåter att märka en kemisk produkt eller en vara som innehål-&lt;br&gt;ler eller har behandlats med en kemisk produkt eller som märker pro-&lt;br&gt;dukten eller varan med en oriktig uppgift eller utelämnar en uppgift i&lt;br&gt;märkningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;döms, om åtgärden eller underlåtenheten är ägnad att försvåra be-&lt;br&gt;dömningen av riskerna för att häl,sa eller miljö skall skadas eller för att&lt;br&gt;hushållning med mark och vatten eller material skall äventyras, för&lt;br&gt;bristfällig miljöinformation till böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på&lt;br&gt;en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till, med plåt, glas,&lt;br&gt;plast, papper, avfall eller annat, döms för nedskräpning till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet bryter mot villkor, inskränkningar eller förbud&lt;br&gt;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.5 kap. 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 9 kap. 4 § första stycket, 9, 11, 14 och 15 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 10 kap. 1 § första stycket och 3-6 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 11 kap. 2, 4, 6, 7 och 9 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 13 kap. 6, 20, 23-25, 31-35 och 38 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 14 kap. 11 och 12 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. 16 kap. 8, 12, 14 och 15 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till brott mot 16 kap. 12 § döms till ansvar enligt 23 kap.&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet bryter mot föreskrifter som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 9 kap. 16 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 10 kap. 7 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 13 kap. 7-10 och 40 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 14 kap. 5, 6, och 8 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 15 kap. 8 och 9 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 16 kap. 6 och 7 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. 17 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Är ett brott som avses i 1, 2, 6 eller 7 § grovt, döms till fängelse i&lt;br&gt;lägst sex månader och högst sex år. Är brott som avses i 3 § grovt&lt;br&gt;döms till fängelse i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande av om ett brott är grovt skall särskilt beaktas, om&lt;br&gt;gärningen begåtts systematiskt eller under längre tid, varit av mer om-&lt;br&gt;fattande art, innefattat vilseledande av myndighet eller inneburit stora&lt;br&gt;risker för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § För ringa brott döms inte till ansvar enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är belagd med&lt;br&gt;samma eller strängare straff i brottsbalken eller om ansvar för gärning-&lt;br&gt;en kan dömas ut enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt&lt;br&gt;detta kapitel för en gärning som omfettas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en kemisk produkt eller en vara som innehåller eller har be-&lt;br&gt;handlats med en kemisk produkt eller annan egendom har varit föremål&lt;br&gt;for brott enligt 1, 2, 6 eller 7 § skall egendomen eller värdet därav samt&lt;br&gt;utbyte av sådant brott förklaras förverkade, om det inte är uppenbart&lt;br&gt;oskäligt. I övrigt finns bestämmelser om förverkande i 36 kap. brotts-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 kap. Miljöskyddsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Har en sådan överträdelse som avses i 21 kap. 1, 2, 6 eller 7 § ägt&lt;br&gt;rum och är överträdelsen inte av obetydlig beskaffenhet, skall en sär-&lt;br&gt;skild avgift (miljöskyddsavgift) betalas. Miljöskyddsavgift skall betalas&lt;br&gt;även om överträdelsen inte skett med uppsåt eller av oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgiften tillfeller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Miljöskyddsavgiften skall betalas av den fysiska eller juridiska&lt;br&gt;person som har bedrivit den verksamhet i vilken överträdelsen har skett&lt;br&gt;eller, om det inte är fråga om en verksamhet, av den person som har&lt;br&gt;vidtagit den förbjudna åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Miljöskyddsavgiftens belopp skall bestämmas med hänsyn till den&lt;br&gt;fera eller skada som en överträdelse av det slag som det är frågan om&lt;br&gt;kan antas medföra samt till de ekonomiska fördelar som en överträdelse&lt;br&gt;av detta slag allmänt sett kan antas innebära för den som bedriver en&lt;br&gt;verksamhet eller vidtar en åtgärd som avses i 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgiften skall, om inte annat följer av 5 §, bestämmas till&lt;br&gt;lägst femtusen kronor och högst femhundratusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter för bestämmande av miljöskyddsavgiften enligt&lt;br&gt;denna paragraf får meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Frågor om miljöskyddsavgift prövas av länsrätten på talan av Mil- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;jöombudsmannen. Talan väcks genom ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vid synnerligen försvårande omständigheter får rätten bestämma&lt;br&gt;miljöskyddsavgiften till ett högre belopp än som anges i 3 §, dock högst&lt;br&gt;tio miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får också jämka eller efterge miljöskyddsavgiften om det till&lt;br&gt;följd av särskilda skäl skulle vara oskäligt att bestämma avgiften enligt&lt;br&gt;3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Fråga om påförande av miljöskyddsavgift får i fall som inte är av&lt;br&gt;större vikt prövas av Miljöombudsmannen genom avgiftsföreläggande.&lt;br&gt;Avgiftsföreläggande innebär att den som antas ha gjort sig skyldig till&lt;br&gt;en överträdelse som avses i 1 § föreläggs miljöskyddsavgiften till god-&lt;br&gt;kännande omedelbart eller inom viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har föreläggandet godkänts, gäller det som domstols lagakraftvunna&lt;br&gt;dom varigenom miljöskyddsavgift påförts. Godkännande som sker sedan&lt;br&gt;Miljöombudsmannen gjort ansökan hos länsrätten enligt 4 § är dock&lt;br&gt;utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Miljöskyddsavgift får inte påföras, om ansökan till länsrätten inte&lt;br&gt;har delgetts den som anspråket riktas mot inom fem år från det att&lt;br&gt;förutsättningarna för att besluta om avgift inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En påförd miljöskyddsavgift bortfaller i den mån verkställighet inte&lt;br&gt;har skett inom tio år från det att domen vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJUNDE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning och skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap. Ersättning för intrång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Ägare av en fastighet och innehavare av särskild rätt till en fastighet&lt;br&gt;har rätt till ersättning för intrång i den utsträckning som anges i 2, 6&lt;br&gt;och 7 §§. Att i vissa fall även en borgenär som har panträtt i fastigheten&lt;br&gt;har rätt till ersättning framgår av 11 § andra stycket. Om inlösen av&lt;br&gt;fastighet finns föreskrifter i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning och inlösen gäller expropriationslagen&lt;br&gt;(1972:719) om inte avvikande bestämmelser meddelas i denna balk.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 4 kap. 3 § expropriationslagen gäller i fråga om&lt;br&gt;värdeökning under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föreskrifter enligt 9 kap. 2 § om vård och förvaltning av national-&lt;br&gt;parker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föreskrifter enligt 9 kap. 4, 5 eller 7 § om åtgärder och inskränk- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ningar beträffande natur- eller kulturreservat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förbud enligt 10 kap. 4 § andra stycket till skydd för vissa bioto-&lt;br&gt;per,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förbud enligt 11 kap. 5 § tredje stycket beträffande vissa arbets-&lt;br&gt;företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning försvåras&lt;br&gt;avsevärt inom berörd del av en fastighet, har fastighetsägaren och in-&lt;br&gt;nehavare av särskild rätt till fastigheten rätt till ersättning av staten för&lt;br&gt;den skada som de lider. Ersättning betalas dock inte om skadan är av&lt;br&gt;mindre omfattning. En föreskrift enligt 9 kap. 2 § om begränsning av-&lt;br&gt;rätten till jakt efter björn, lo, varg, järv, älg eller öm medför inte rätt&lt;br&gt;till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär en föreskrift eller ett beslut som avses i första stycket 1-3 att&lt;br&gt;det är förbjudet att vidta en viss åtgärd utan tillstånd, betalas ersättning&lt;br&gt;endast om tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har förbud att vidta en åtgärd utan tillstånd meddelats enligt 9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § och vägras tillstånd att vidta sådan åtgärd, gäller första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har föreskrifter som avses i första stycket beslutats av en kommunal&lt;br&gt;myndighet med stöd av förordnande enligt 9 kap. 17 §, skall ersätt-&lt;br&gt;ningen i stället betalas av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ersättning enligt 2 § skall minskas med ett belopp som motsvarar&lt;br&gt;vad fastighets- eller rättighetsinnehavaren enligt första stycket av samma&lt;br&gt;paragraf är skyldig att tåla utan ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Uppstår i fall som avses i 2 § första stycket synnerliga men när&lt;br&gt;fastigheten används, har fastighetsägaren rätt att få fastigheten inlöst i&lt;br&gt;stället för ersättning enligt 2 §. I sådant fall äger 2 § andra stycket&lt;br&gt;motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vid tillämpningen av 2 och 4 §§ skall även beaktas andra beslut&lt;br&gt;enligt 9 kap. 2, 4, 5 och 7 §§ samt förbud enligt 10 kap. 4 § andra&lt;br&gt;stycket och 11 kap. 5 § tredje stycket, beslut enligt 18 § skogsvårdsla-&lt;br&gt;gen (1979:429), 19 kap. 2 § vattenlagen (1983:291) samt beslut som&lt;br&gt;avses i 14 kap. 8 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10), under&lt;br&gt;förutsättning att besluten har meddelats inom tio år före det senaste&lt;br&gt;beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden&lt;br&gt;enligt 30 § skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut&lt;br&gt;som anges i första stycket förlorats på grund av bestämmelserna i 9&lt;br&gt;eller 10 § eller motsvarande bestämmelser i vattenlagen eller plan- och&lt;br&gt;bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet&lt;br&gt;beaktas enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § För skada och intrång som tillfogas ägare av en fastighet och inne-&lt;br&gt;havare av en särskild rätt till fastighet genom undersökning enligt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 4 § betalas ersättning av staten. Talan om ersättning väcks vid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen av Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;den finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som håller stängsel och har anordnat en grind eller någon&lt;br&gt;annan genomgång på grund av ett föreläggande enligt 18 kap. 7 § är&lt;br&gt;berättigad till ersättning av staten for detta och för underhåll av genom-&lt;br&gt;gången. Ersättning skall dock inte betalas, om det är uppenbart att&lt;br&gt;stängslet endast avser att utestänga allmänheten från ett område där den&lt;br&gt;annars skulle fått färdas fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också, då en övergång anordnats över ett dike&lt;br&gt;på grund av ett föreläggande enligt 18 kap. 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § I beslut om ersättning enligt 2 § tredje stycket skall anges att ersätt-&lt;br&gt;ningen skall betalas med ett visst årligt belopp. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl får ersättningen räknas av mot ersättning som kan komma att läm-&lt;br&gt;nas enligt 2 § första stycket eller 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, kan det också på begäran av staten,&lt;br&gt;kommunen, fastighetsägaren eller någon annan sakägare fastställas att&lt;br&gt;ersättning enligt 2 § första stycket eller 7 § skall betalas med ett visst&lt;br&gt;årligt belopp med rätt för staten eller kommunen eller den ersättningsbe-&lt;br&gt;rättigade att få omprövning vid ändrade förhållanden. I fråga om ersätt-&lt;br&gt;ning enligt 2 § till följd av skada eller olägenhet för renskötseln gäller&lt;br&gt;28 § andra stycket rennäringslagen (1971:437).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Innan en myndighet fattar ett beslut som kan leda till ersättning&lt;br&gt;enligt detta kapitel, får myndigheten förelägga den som vill göra an-&lt;br&gt;språk på betalning eller inlösen av en fastighet att inom viss tid, minst&lt;br&gt;två månader, göra anmälan om sitt anspråk och ange sina yrkanden vid&lt;br&gt;påföljd att rätten till talan annars förloras. Vad som i fråga om ersätt-&lt;br&gt;ning eller inlösen har avtalats eller förutsatts gälla mellan staten och&lt;br&gt;sakägare eller mellan kommunen och sakägare gäller även mot den som&lt;br&gt;efter det att rätten till betalning uppkom har sakägarens rätt till fastig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som vill göra anspråk på ersättning eller kräva inlösen enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § skall väcka talan hos fastighetsdomstolen mot staten eller kommu-&lt;br&gt;nen. Sådan talan skall väckas inom ett år från det att beslutet på vilket&lt;br&gt;anspråket grundas har vunnit laga kraft, om inte rätten att kräva ersätt-&lt;br&gt;ning eller inlösen skall gå förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När föreskrifter skall meddelas enligt 9 kap. 2, 4, 5 eller 7 § får&lt;br&gt;staten eller kommunen vid fastighetsdomstolen väcka talan mot en&lt;br&gt;sakägare för att fastställa de villkor som, om föreskrifterna meddelas,&lt;br&gt;skall gälla för ersättning eller inlösen. Meddelas inte föreskrifter med&lt;br&gt;sådant innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ett år från&lt;br&gt;det att målet har avgjorts genom en dom som vunnit laga kraft, skall&lt;br&gt;domen inte längre vara bindande för partema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om den ersättning som fastighetsägaren enligt 2 § första stycket&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har rätt till är bestämd att betalas på en gång och om fastigheten genom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det beslut som föranlett rätten till ersättning minskat i värde så att den Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kan antas inte utgöra full säkerhet för en borgenär med panträtt i fastig-&lt;br&gt;heten, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en borgenär som avses i första stycket gör en förlust därför att&lt;br&gt;ersättningen inte har nedsatts hos länsstyrelsen, har borgenären rätt till&lt;br&gt;ersättning av staten eller kommunen för förlusten mot avskrivning på&lt;br&gt;fordringshandlingen. Detsamma gäller, om en borgenär gör en förlust&lt;br&gt;därför att ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen efter över-&lt;br&gt;enskommelse mellan staten eller kommunen och den ersättningsberätti-&lt;br&gt;gade eller av någon annan anledning inte prövats av domstol. Talan om&lt;br&gt;ersättning enligt detta stycke skall väckas vid fastighetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Har ersättning enligt detta kapitel betalats med anledning av före-&lt;br&gt;skrifter eller tillståndsvägran och upphävs föreskrifterna helt eller delvis&lt;br&gt;eller ges tillstånd, får fastighetsägaren eller innehavare av särskild rätt&lt;br&gt;till fastigheten, om det är skäligt med hänsyn till deras nytta av beslutet&lt;br&gt;och omständigheterna i övrigt, förpliktas att betala tillbaka ersättningen&lt;br&gt;eller en del av den. Detta gäller också, om en åtgärd företagits i strid&lt;br&gt;mot sådana föreskrifter eller mot ett sådant beslut om tillståndsvägran&lt;br&gt;och den tillsynsmyndighet som enligt 18 kap. 12 § får söka verkställig-&lt;br&gt;het eller handräckning har beslutat att inte kräva rättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om återbetalning skall väckas vid fastighetsdomstolen inom ett&lt;br&gt;år från det att beslutet som anspråket grundas på vunnit laga kraft och&lt;br&gt;senast tio år efter det att ersättningen betalades ut, om inte rätten att&lt;br&gt;föra talan skall gå förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Ogillas i ett mål enligt 10 § talan som har väckts av fastighets-&lt;br&gt;ägaren eller den som innehar särskild rätt till fastigheten, kan domstolen&lt;br&gt;förordna att den som väckt talan skall bära sina egna kostnader, om den&lt;br&gt;som väckt talan inlett rättegången utan tillräckliga skäl. Har rättegången&lt;br&gt;uppenbarligen inletts utan skäl får domstolen dessutom förplikta fastig-&lt;br&gt;hetsägaren eller den som innehar särskild rätt till fastigheten att ersätta&lt;br&gt;motpartens rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 kap. Skadestånd m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Skadestånd enligt detta kapitel skall betalas för personskada, sakska-&lt;br&gt;da och ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet har&lt;br&gt;orsakat i sin omgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts&lt;br&gt;dock endast om skadan är av någon betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada som inte har orsakats med uppsåt eller genom vårdslöshet&lt;br&gt;ersätts bara i den utsträckning det visas att den störning som har orsakat&lt;br&gt;skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten&lt;br&gt;eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Detta kapitel gäller inte skador som har orsakats av joniserande Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;strålning eller inverkan av elektrisk ström från en elektrisk anläggning i&lt;br&gt;fall då särskilda bestämmelser gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Skadestånd betalas för skador genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förorening av vattendrag, sjöar eller andra vattenområden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förorening av grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ändring av grund vattennivån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. luftförorening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. markförorening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. buller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. skakning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. annan liknande störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 1-3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet&lt;br&gt;som bedrivs i enlighet med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skada skall anses ha orsakats genom en störning som avses i första&lt;br&gt;stycket, om det med hänsyn till störningens och skadeverkningarnas art,&lt;br&gt;andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt föreligger&lt;br&gt;övervägande sannolikhet for ett sådant orsakssamband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Skadestånd skall också betalas för skador genom sprängsten eller&lt;br&gt;andra lössprängda föremål, om skadan orsakats av sprängningsarbete&lt;br&gt;eller av en annan verksamhet som medför särskild fara för explosion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I andra fall än som anges i 3 eller 4 § skall skadestånd betalas för&lt;br&gt;skador som orsakats av grävning eller liknande arbete, om den som&lt;br&gt;utför eller låter utföra arbetet har försummat att vidta sådana skyddsåt-&lt;br&gt;gärder som anges i 3 kap. 3 § jordabalken eller i ett annat hänseende&lt;br&gt;har brustit i omsorg vid arbetets utförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför&lt;br&gt;särskild risk, skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om&lt;br&gt;den som utför eller låter utföra arbetet inte har varit försumlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är den som be-&lt;br&gt;driver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap av&lt;br&gt;fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma skadeståndsskyldighet har&lt;br&gt;andra som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten&lt;br&gt;och som brukar fastigheten i sin näringsverksamhet eller i offentlig&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon annan som brukar fastigheten bedriver eller låter bedriva&lt;br&gt;den skadegörande verksamheten är han skadeståndsskyldig enligt detta&lt;br&gt;kapitel endast om han har orsakat skadan uppsåtligen eller genom vårds-&lt;br&gt;löshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är också den som&lt;br&gt;utan att vara fastighetsägare, tomträttshavare eller annan brukare av&lt;br&gt;fastigheten i egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på&lt;br&gt;fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Skall två eller flera ersätta samma skada enligt detta kapitel, svarar Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;de solidariskt for skadeståndet om inte något annat följer av att begräns-&lt;br&gt;ning gäller i den skadeståndsskyldighet som åligger någon av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad de solidariskt ansvariga har betalat i skadestånd skall, om inte&lt;br&gt;annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med&lt;br&gt;hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna att förebygga&lt;br&gt;skadan och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp&lt;br&gt;lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för fram-&lt;br&gt;tida skador, om en part begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett&lt;br&gt;visst årligt belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har be-&lt;br&gt;stämts på detta sätt, kan ersättningen jämkas efter vad som är skäligt&lt;br&gt;med hänsyn till de ändrade förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning&lt;br&gt;som fastställs att betalas på en gång för framtida skador på en fastighet&lt;br&gt;och som tillkommer ägaren av fastigheten eller en innehavare av tomt-&lt;br&gt;rätt i denna tillämpas expropriationslagen (1972:719). Även när det&lt;br&gt;gäller verkan av sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den&lt;br&gt;lagen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att&lt;br&gt;ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och ersätt-&lt;br&gt;ningen till följd av överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och&lt;br&gt;den ersättningsberättigade eller av någon annan anledning inte har blivit&lt;br&gt;prövad av domstol, har borgenären rätt till gottgörelse av den ersätt-&lt;br&gt;ningsskyldige mot att hans fordran i denna del skrivs av på fordrings-&lt;br&gt;handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Medför en verksamhet som avses i detta kapitel att en fastighet&lt;br&gt;helt eller delvis blir onyttig för ägaren eller att synnerligt men uppkom-&lt;br&gt;mer vid användningen, skall fastigheten eller fastighetsdelen på ägarens&lt;br&gt;begäran lösas in av den som bedriver verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen (1972:719).&lt;br&gt;Beträffande värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen tio år&lt;br&gt;före det att talan väcks vid domstol tillämpas 4 kap. 3 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Den som vill framställa anspråk på ersättning enligt detta kapitel&lt;br&gt;skall väcka talan vid den tingsrätt inom vars område den skadegörande&lt;br&gt;verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser ersättningen skada på fastighet eller på byggnad eller annan&lt;br&gt;anläggning på någon annans mark, skall talan dock väckas vid den&lt;br&gt;fastighetsdomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs&lt;br&gt;eller har bedrivits. Detsamma gäller om någon vill begära gottgörelse&lt;br&gt;enligt 10 § andra stycket eller fordra inlösen enligt 11 §. Gemensamt&lt;br&gt;med ett mål som avses i första eller andra meningen får fastighetsdoms-&lt;br&gt;tolen handlägga även andra mål mellan samma eller olika parter, om det &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet som kan Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;medföra en sådan skada som avses i 3 § kan begära prövning av ersätt-&lt;br&gt;ningsfrågan vid den fastighetsdomstol inom vars område verksamheten&lt;br&gt;i huvudsak bedrivs eller skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Den som i något annat fall än som förut i detta kapitel sagts vill&lt;br&gt;framställa enskilt anspråk på grund av miljöferlig verksamhet skall&lt;br&gt;väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars område den miljöfarliga&lt;br&gt;verksamheten i huvudsak utövas eller skall utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Väcker någon talan vid fastighetsdomstol om förbud mot miljöfer-&lt;br&gt;lig verksamhet eller om åläggande för den som utövar eller ämnar utöva&lt;br&gt;sådan verksamhet att vidtaga försiktighetsmått och är fråga om tillstånd&lt;br&gt;till verksamheten enligt denna balk under prövning eller kommer den&lt;br&gt;under prövning innan fastighetsdomstolen avgjort målet, skall domstolen&lt;br&gt;förklara målet vilande till dess frågan avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § I fråga om rättegångskostnader i mål enligt 11 eller 13 § gäller&lt;br&gt;bestämmelserna om kostnader i expropriationsmål. Om ett yrkande om&lt;br&gt;inlösen enligt 11 § ogillas, gäller dock bestämmelserna om rättegångs-&lt;br&gt;kostnader i rättegångsbalken. Dessa bestämmelser tillämpas också i&lt;br&gt;andra mål om skadestånd enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ogillas talan som avses i 15 § på den grund att svaranden efter talans&lt;br&gt;väckande sökt och fått tillstånd enligt denna balk, skall domstolen efter&lt;br&gt;omständigheterna förordna att vardera parten skall själv bära sin rätte-&lt;br&gt;gångskostnad eller att en av dem skall få full eller jämkad ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 kap. Miljöskadeförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § För ersättning i vissa fell till den som har lidit skada som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 kap. skall det finnas en försäkring (miljöskadeförsäkring) med vill-&lt;br&gt;kor som har godkänts av regeringen eller den myndighet som reger-&lt;br&gt;ingen bestämmer. Den som utövar miljöferlig verksamhet som enligt&lt;br&gt;denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;balken kräver tillstånd eller anmälan skall bidra till försäkringen med&lt;br&gt;belopp som framgår av tabeller som har godkänts av regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer. Beloppen skall betalas i&lt;br&gt;förskott för kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Från miljöskadeförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges&lt;br&gt;i försäkringsvillkoren, ersättning till skadelidande för sådan person-&lt;br&gt;eller sakskada som avses i 24 kap. om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den skadelidande har rätt till skadestånd enligt 24 kap. men inte&lt;br&gt;kan få skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut skadeståndet är förlo-&lt;br&gt;rad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om bidrag till miljöskadeförsäkringen inte har betalats inom trettio&lt;br&gt;dagar efter anmaning, skall försäkringsgivaren göra anmälan till till-&lt;br&gt;synsmyndigheten om betalningsförsummelsen. Tillsynsmyndigheten får&lt;br&gt;förelägga den betalningsskyldige vid vite att fullgöra sin skyldighet. Ett&lt;br&gt;sådant föreläggande får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om ikraftträdandet av denna balk meddelas i en särskild&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om införande av miljöbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Miljöbalken och denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Genom miljöbalken upphävs, med de begränsningar som följer av&lt;br&gt;denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. naturvårdslagen (1964:822),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. miljöskyddslagen (1969:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. renhållningslagen (1979:596),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. hälsoskyddslagen (1982:1080),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogs-&lt;br&gt;mark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lagen (1985:426) om kemiska produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. miljöskadelagen (1986:225),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter som&lt;br&gt;har ersatts genom bestämmelser i miljöbalken, skall i stället de nya&lt;br&gt;bestämmelserna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Bestämmelser som gäller vid miljöbalkens ikraftträdande och som&lt;br&gt;meddelats med stöd av bestämmelser i en lag som anges i 2 § eller&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i äldre lag skall anses utfärdade med stöd av&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser enligt balken, om inte regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämmer förordnar något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Beslut som har meddelats före balkens ikraftträdande om att bilda&lt;br&gt;nationalpark, naturreservat eller naturvårdsområde, att fridlysa natur-&lt;br&gt;minne eller att införa annat områdesskydd gäller fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Tillstånd, godkännande eller medgivande till en verksamhet, till&lt;br&gt;hanteringen av en kemisk produkt eller till någon annan åtgärd som&lt;br&gt;lämnats genom ett beslut enligt bestämmelser i en lag som anges i 2 §&lt;br&gt;eller motsvarande bestämmelser i äldre lag eller enligt föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av sådana bestämmelser gäller fortfarande, om inte&lt;br&gt;regeringen enligt miljöbalken förordnar annat. Såvitt angår omprövning&lt;br&gt;eller upphävande av beslutet skall tillståndet, godkännandet eller med-&lt;br&gt;givandet anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljö-&lt;br&gt;balken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken,&lt;br&gt;om inte annat följer av denna lag eller av de föreskrifter som är i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller beslut om villkor för eller registrering av en verk-&lt;br&gt;samhet, hanteringen av en kemisk produkt eller en vara eller någon&lt;br&gt;annan åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I fråga om en miljöferlig verksamhet som omfattas av tillstånd Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen (1969:387) eller motsvarande äldre bestämmel-&lt;br&gt;ser och som har påbörjats före miljöbalkens ikraftträdande tillämpas i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stället for bestämmelserna i 13 kap. 5 § miljöbalken bestämmelserna i 6&lt;br&gt;§ första och andra styckena miljöskyddslagen till utgången av juni 2005,&lt;br&gt;om den som bedriver verksamheten inte begär annat. Därvid skall&lt;br&gt;hänvisningen i 6 § första stycket miljöskyddslagen till 5 § samma lag i&lt;br&gt;stället avse 2 kap. miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte i fråga om ändring av en inrättning eller en&lt;br&gt;verksamhet, om åtgärden innebär att ett utsläpp eller en störning kan&lt;br&gt;ändra karaktär eller omfettning så att en olägenhet av betydelse från&lt;br&gt;hälso- eller miljöskyddssynpunkt kan uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det vid prövning enligt första stycket är regeringen som skall&lt;br&gt;lämna tillstånd till verksamheten enligt 6 § andra stycket miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen, skall i fråga om prövningen tillämpas vad som sägs i 13 kap. 18 §&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ett tillstånd till miljöferlig verksamhet som har tagits i anspråk före&lt;br&gt;miljöbalkens ikraftträdande får efter utgången av juni 2005 återkallas&lt;br&gt;helt eller delvis av den myndighet som meddelat tillståndet, om verk-&lt;br&gt;samheten strider mot bestämmelserna i 13 kap. 5 § miljöbalken. Vid&lt;br&gt;sådan prövning gäller bestämmelserna i 13 kap. 30 och 37 §§ miljöbal-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En kommunal renhållningsordning enligt 9-13 §§ renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596) skall fortsätta att gälla till dess en ny renhållningsordning&lt;br&gt;har antagits med stöd av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Ett beslut om förbud eller föreläggande som en tillsynsmyndighet&lt;br&gt;meddelat enligt bestämmelser i någon lag som anges i 2 § eller mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelser i äldre lag eller enligt föreskrifter som med-&lt;br&gt;delats med stöd av sådana bestämmelser skall anses meddelat enligt&lt;br&gt;18 kap. miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om överklagande av&lt;br&gt;beslut som har meddelats före miljöbalkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § I fråga om en gärning som var belagd med straff enligt någon av&lt;br&gt;de lagar som anges i 2 § och som begåtts före miljöbalkens ikraftträdan-&lt;br&gt;de skall de straffbestämmelser som gällde när gärningen begicks fort-&lt;br&gt;farande tillämpas, om inte bestämmelserna i 21 kap. miljöbalken leder&lt;br&gt;till frihet från straff eller lägre straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller också i fråga om förverkande på&lt;br&gt;grund av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § I fråga om sådana överträdelser av 45 § första stycket 1-3 miljö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddslagen (1969:387) som skett före miljöbalkens ikraftträdande skall&lt;br&gt;bestämmelserna i 52-63 §§ miljöskyddslagen fortfarande tillämpas. I &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;61&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra fall skall miljöskyddsavgift inte tas ut för överträdelser som har Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skett före miljöbalkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Beträffande rätt till ersättning eller inlösen på grund av beslut som&lt;br&gt;meddelats före miljöbalkens ikraftträdande skall äldre bestämmelser&lt;br&gt;fortfarande gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om Koncessionsnämnden för miljö-&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1994/95:10&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;skydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Koncessionsnämnden för miljöskydd prövar enligt miljöbalken&lt;br&gt;ärenden om tillstånd till miljöferlig verksamhet och överklagande av&lt;br&gt;ärenden som avses i 20 kap. 1 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Koncessionsnämnden skall bereda och lämna yttrande till regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i ärenden enligt 5 kap. miljöbalken. Om nämndens handläggning och&lt;br&gt;ansvar för kostnader som därvid kan uppkomma gäller vad som sägs i&lt;br&gt;13 kap. 16 och 17 §§ miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Beslut i ärenden enligt bilavgaslagen (1986:1386) får överklagas hos&lt;br&gt;Koncessionsnämnden enligt vad som sägs i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens sammansättning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Koncessionsnämnden består av ordförande och tre andra ledamöter.&lt;br&gt;Vid förberedande åtgärd, vid prövning av fråga om avvisning av&lt;br&gt;ansökan eller avskrivning av ärende samt vid handläggning av&lt;br&gt;överklagande av nämndens beslut, kan nämnden bestå av ordföranden&lt;br&gt;ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ordföranden skall vara lagferen och ha erfarenhet som domare. En&lt;br&gt;ledamot skall ha sakkunskap och erferenhet i tekniska frågor. En leda-&lt;br&gt;mot skall ha erferenhet av frågor som feller inom verksamhetsområdet&lt;br&gt;för Statens naturvårdsverk. Den fjärde ledamoten skall ha erferenhet av&lt;br&gt;industriell verksamhet. Om ärendet enligt ordförandens bedömning i&lt;br&gt;huvudsak avser kommunala förhållanden, skall i stället ingå en person&lt;br&gt;med erferenhet av kommunal verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamot i nämnden skall vara svensk medborgare och får inte vara&lt;br&gt;underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §&lt;br&gt;föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordnar ordförande och övriga ledamöter samt ersättare&lt;br&gt;för dem. Bestämmelserna om ledamot gäller också i fråga om ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen kan föreskriva att det skall finnas mer än en avdelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Koncessionsnämden. Vad som sägs om Koncessionsnämnden gäller&lt;br&gt;också för en avdelning i nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare gäller&lt;br&gt;också för ledamöterna i Koncessionsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet hos nämnden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Särskilda regler om förfarandet hos nämnden och om överklagande&lt;br&gt;av nämndens beslut finns i fråga om miljöferlig verksamhet i 13 och 20&lt;br&gt;kap. miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nämnden prövar överklagade ärenden om miljöferlig verksamhet&lt;br&gt;gäller i fråga om nämndens handläggning vad som sägs 13 kap.&lt;br&gt;16-18 §§. Till besiktning på platsen och sammanträde kallas parter och&lt;br&gt;klagande samt de statliga och kommunala myndigheter som har ett&lt;br&gt;väsentligt intresse att bevaka i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I detta ärende läggs förslag om en ny lagstiftning på miljöområdet.&lt;br&gt;Förslagen följer de ställningstaganden till miljölagstiftningen som tidiga-&lt;br&gt;re gjorts av regeringen och riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigade den 11 maj 1989 chefen för Miljö- och&lt;br&gt;energidepartementet att tillkalla en kommitté med högst tretton ledamö-&lt;br&gt;ter att göra en översyn av miljöskyddslagstiftningen (dir. 1989:32).&lt;br&gt;Kommittén antog namnet Miljöskyddskommittén. Enligt direktiven&lt;br&gt;skulle kommittén arbeta fram förslag till dels en samordning av miljös-&lt;br&gt;kyddslagstiftningen, dels en skärpning av lagstiftningen i syfte att med-&lt;br&gt;ge ett ökat hänsynstagande till miljön. Den 29 januari 1991 överläm-&lt;br&gt;nade kommittén principbetänkandet Miljölagstiftningen i framtiden&lt;br&gt;(SOU 1991:4) till miljöministern. I propositionen (1990/91:90) En god&lt;br&gt;livsmiljö konstaterade regeringen att principbetänkandet var väl ägnat&lt;br&gt;att ligga till grund för det fortsatta arbetet med att reformera miljölag-&lt;br&gt;stiftningen. Regeringen förordade att kommitténs fortsatta arbete skulle&lt;br&gt;ta sikte på att i en miljöbalk samla alla lagar som i första hand avser att&lt;br&gt;bevara, skydda och förbättra tillståndet i miljön, att garantera medbor-&lt;br&gt;garna rätten till en ren och hälsosam miljö och att säkerställa en lång-&lt;br&gt;siktigt god hushållning med naturresurserna. Under riksdagsbehand-&lt;br&gt;lingen (bet. 1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338) ställde sig riksdagen i&lt;br&gt;allt väsentligt bakom regeringens ställningstaganden. I samband med&lt;br&gt;kompletteringspropositionen till 1990/91 års riksmöte (prop.&lt;br&gt;1990/91:150, bilaga 11:13 s. 116, bet. 1990/91 :FiU37, rskr.&lt;br&gt;1990/91:390) anfördes att omsorgen om människors hälsa och miljön&lt;br&gt;skall bilda utgångspunkten för miljöarbetet och att en samlad miljöbalk&lt;br&gt;borde ge positiva effekter på samhällsekonomin och minska byråkratin.&lt;br&gt;I tilläggsdirektiv den 20 juni 1991 (dir. 1991:54) uppdrog regeringen åt&lt;br&gt;kommittén att i det fortsatta utredningsarbetet förutom de ursprungliga&lt;br&gt;direktiven också beakta vad regeringen och riksdagen anfört med an-&lt;br&gt;ledning av principbetänkandet och i samband med nyssnämnda komplet-&lt;br&gt;te ringsproposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de regeringsförklaringar som regeringen har avgett under den in-&lt;br&gt;nevarande mandatperioden till riksdagen har regeringen utfäst att miljö-&lt;br&gt;lagstiftningen skall skärpas och samordnas i en miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén har i februari 1993 överlämnat sitt huvudbe-&lt;br&gt;tänkande (SOU 1993:27) Miljöbalk. Betänkandet har remissbehandlats.&lt;br&gt;En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 2. De lagförslag som&lt;br&gt;läggs fram i betänkandet finns i bilaga 3. En förteckning över remissin-&lt;br&gt;stanserna och en sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén har den 2 juni 1993 avgett betänkandet (SOU&lt;br&gt;1993:66) Lag om införande av miljöbalken. Betänkandet har remissbe-&lt;br&gt;handlats. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 8. De lagför-&lt;br&gt;slag som läggs fram i betänkandet finns i bilaga 9. En förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena finns i&lt;br&gt;bilaga 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om översyn av miljöskadeförsäkringen m.m. (M&lt;br&gt;1992:01) Miljöskadeförsäkringsutredningen har avgett betänkandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1993:78) Miljöskadeförsäkringen i framtiden. Betänkandet har Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;remissbehandlats. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lagförslag som läggs fram i betänkandet finns i bilaga 6. En för-&lt;br&gt;teckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissytt-&lt;br&gt;randena finns i bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen (JO) har den 20 mars 1993 hemställt hos rege-&lt;br&gt;ringen om ändring i 20 § första stycket första punkten lagen (1985:426)&lt;br&gt;om kemiska produkter. Kemikontoret m.fl. näringslivsorganisationer&lt;br&gt;har den 15 maj 1992 hemställt att regeringen dels upphäver den direkta&lt;br&gt;straffbarheten av utbytesregeln i 5 § lagen om kemiska produkter, dels&lt;br&gt;preciserar förutsättningar för tillämpning av utbytesregler i vad avser&lt;br&gt;såväl det sakliga innehållet som kompetensfördelningen mellan berörda&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 3 mars 1994 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga II. Regeringen beslöt därefter,&lt;br&gt;den 5 maj 1994, att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som&lt;br&gt;finns i bilaga 12. Lagrådets yttrande finns i bilaga 13. Lagrådets&lt;br&gt;granskning har medfört en avsevärd lagteknisk förbättring av miljöbal-&lt;br&gt;ken. I samband med att regeringen närmare redogör för miljöbalkens&lt;br&gt;utformning och de olika sakfrågorna kommer Lagrådets synpunkter att&lt;br&gt;närmare behandlas. Redan nu kan dock sägas att regeringen i stor ut-&lt;br&gt;sträckning godtar Lagrådets synpunkter i fråga om lagtextens utform-&lt;br&gt;ning såväl i sak som redaktionellt. Vissa kompletterande redaktionella&lt;br&gt;ändringar har emellertid gjorts efter lagrådsgranskningen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 En samlad miljölagstiftning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna bakgrundsbeskrivning som lämnas i detta sammanhang&lt;br&gt;har tyngdpunkten i lagstiftningen på miljöområdet och därmed samman-&lt;br&gt;hängande ftågor av rättslig karaktär. Aktuella frågor och ställnings-&lt;br&gt;taganden i miljöpolitiken redovisas årligen, vanligtvis i regeringens&lt;br&gt;budgetproposition. Under innevarande riksmöte har en motsvarande&lt;br&gt;redovisning lämnats i prop. 1993/94:111 Med sikte på en hållbar ut-&lt;br&gt;veckling. I juli 1993 lämnade regeringen i skriften Förnyelsen av&lt;br&gt;Sverige bl.a. en redogörelse för de miljöpolitiska besluten dittills under&lt;br&gt;innevarande mandatperiod. På grundval av förslag i prop. 1992/93:180&lt;br&gt;En kretsloppsanpassad samhällsutveckling har riksdagen lagt fest det&lt;br&gt;producentansvar som skall gälla som en bärande princip för miljöpo-&lt;br&gt;litiken (bet. 1992/93: JoU 14, rskr. 1992/93:344).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 Nuvarande lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De centrala lagar som gäller för närvarande på miljöområdet är miljö-&lt;br&gt;skyddslagen (1969:389), lagen (1985:426) om kemiska produkter,&lt;br&gt;naturvårdslagen (1964:822), lagen (1987:12) om hushållning med natur-&lt;br&gt;resurser m.m. och renhållningslagen (1979:596). Miljöskyddskommit-&lt;br&gt;tén har beskrivit den historiska framväxten av lagstiftningen. Regering-&lt;br&gt;en hänvisar till den beskrivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöskyddslagen finns föreskrifter till skydd för den yttre miljön&lt;br&gt;mot vattenföroreningar, luftföroreningar, buller och andra störningar&lt;br&gt;från fasta anläggningar. Föreskrifterna om luftföroreningar var nya när&lt;br&gt;lagen infördes medan reglerna om vattenföroreningar fördes över från&lt;br&gt;vattenlagen och skärptes. När miljöskyddslagen kom till inrättades en&lt;br&gt;särskild myndighet, Koncessionsnämnden för miljöskydd, för att pröva&lt;br&gt;tillståndsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med lagen var att komma till rätta med de lokala förorenings-&lt;br&gt;problem från större anläggningar som uppkommit på olika håll i landet&lt;br&gt;och att minska de största utsläppen av förorenande ämnen. Utgångs-&lt;br&gt;punkten var att de flesta miljöproblem skulle kunna lösas inom landets&lt;br&gt;gränser. Det miljöskyddsarbete som har bedrivits sedan dess har lett till&lt;br&gt;att vattnet i insjöar och vattendrag och miljöerna kring många industrier&lt;br&gt;har förbättrats. Grovt räknat har utsläppen från de 1 000 största an-&lt;br&gt;läggningarna minskat med 70 % under 1970- och 1980-talen. Minsk-&lt;br&gt;ningen fortsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av miljöskyddslagen bygger i det väsentliga på till-&lt;br&gt;ståndsgivning och tillsyn i enskilda fall. Föreskrifter om vilka miljöfarli-&lt;br&gt;ga verksamheter som är underkastade tillstånds- eller anmälningsplikt&lt;br&gt;finns i miljöskyddsförordningen (1989:364). De företag som är anmäl-&lt;br&gt;nings- eller tillståndspliktiga skall betala avgifter för myndigheters&lt;br&gt;verksamhet enligt lagen. Föreskrifter om sådana tillsyns- och prövnings-&lt;br&gt;avgifter finns i förordningen (1989:598) om avgift för myndighets verk-&lt;br&gt;samhet enligt miljöskyddslagen (1969:387).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljö skadelägen (1986:225) innehåller föreskrifter om skadestånd - i&lt;br&gt;princip strikt ansvar - för skador som följd av miljöfarliga verksam-&lt;br&gt;heter. De miljöskaderättsliga reglerna gäller i mångt och mycket samma&lt;br&gt;slags verksamheter som omfettas av miljöskyddslagen, t.ex. olika for-&lt;br&gt;mer av vattenföroreningar, luftföroreningar och markföroreningar. För&lt;br&gt;vissa fell av skador som omfettas av miljöskadelagen finns det, som&lt;br&gt;nyss nämnts, en särskild miljöskadeförsäkring. Försäkringen gäller om&lt;br&gt;den skadelidande har rätt till skadestånd enligt miljöskadelagen men inte&lt;br&gt;kan få skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut skadestånd är förlorad&lt;br&gt;eller om det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan. Regler&lt;br&gt;om miljöskadeförsäkringen finns i miljöskyddslagen och bidrag till&lt;br&gt;försäkringen skall betalas av den som bedriver anmälnings- eller till-&lt;br&gt;ståndspliktig miljöferlig verksamhet. Föreskrifter om sådana bidrag&lt;br&gt;finns i förordningen (1989:365) om miljöskadeförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Successivt har under de år som miljöskyddslagen varit i kraft nya&lt;br&gt;miljöproblem upptäckts, så allvarliga att den mer genomgripande för-&lt;br&gt;bättring av den yttre miljön som miljöskyddslagen och bemästrandet av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;industriella storutsläpp gav hopp om har låtit vänta på sig. Det har visat Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;sig att stora mängder föroreningar sprids i såväl luft som vatten över&lt;br&gt;nationsgränserna samt att även många små s.k. difiusa utsläpp - dvs.&lt;br&gt;utsläpp vars ursprung kan vara svårt att härleda - sammantagna kan ge&lt;br&gt;svårbemästrade miljöeffekter. Redan omkring år 1970, alltså bara en&lt;br&gt;kort tid efter det att miljöskyddslagen trätt i kraft, visade sig de första&lt;br&gt;tecknen på att utsläpp i andra länder kunde inverka på förhållandena i&lt;br&gt;vårt land. Försurningen av sjöar och vattendrag började då märkas i&lt;br&gt;västra Sverige. Numera har utsläpp av bl.a. svavel och kväve i andra&lt;br&gt;länder en avgörande betydelse för vattenkvaliteten i våra sjöar och&lt;br&gt;påverkar även skogen. Försämringen av den yttre miljön beror i väsent-&lt;br&gt;lig mån på transport av föroreningar till vårt land från utländska källor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ä andra sidan sprids utsläpp från miljöferlig verksamhet i Sverige till&lt;br&gt;andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att göra det möjligt för enskilda och myndigheter att påtala stör-&lt;br&gt;ningar som har sitt ursprung i ett annat nordiskt land tillkom lagen&lt;br&gt;(1974:268) med anledning av miljöskyddskonventionen den 19 februari&lt;br&gt;1974 mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige - den s.k. nordiska&lt;br&gt;miljöskyddskonventionen. Under den lagen finns förordningen&lt;br&gt;(1976:248) om tillämpning av lagen (1974:268) med anledning av&lt;br&gt;miljöskyddskonventionen den 19 februari 1974 mellan Danmark, Fin-&lt;br&gt;land, Norge och Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undan för undan har det stått allt mer klart att många miljöproblem&lt;br&gt;inte orsakas av de mängdmässigt största utsläppen av förorenande äm-&lt;br&gt;nen, utan i stället av enskilda ämnen med mycket stor miljöfarlighet&lt;br&gt;som stabila organiska föreningar och tungmetaller, t.ex. kvicksilver och&lt;br&gt;DDT. Även kemikalier och olika produkter kan svara för olika typer av&lt;br&gt;negativ miljöpåverkan. Sedermera har det också visat sig att nya miljö-&lt;br&gt;farliga ämnen kan bildas vid avfellsforbränning, i industriella processer&lt;br&gt;m.m. Det har även visat sig att också inhemska stömingskällor som var&lt;br&gt;for sig är små men som förekommer i stort antal sammantaget påverkar&lt;br&gt;miljön kraftigt. Sådana utsläpp sker från t.ex. motorfordon, jordbruk&lt;br&gt;och små förbränningsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insikten om att enskilda ämnen kan vara särskilt miljöfarliga har lett&lt;br&gt;till att kemikaliefrågoma blivit allt viktigare i miljöskyddsarbetet. Är&lt;br&gt;1973 infördes lagen om hälso- och miljöfarliga varor. Den innebar en&lt;br&gt;skärpt produktkontroll. År 1985 ersattes 1973 års lag med den nu gäl-&lt;br&gt;lande lagen (1985:426) om kemiska produkter. Målet för kemikaliekon-&lt;br&gt;trollen är att förhindra skador på människor och miljö. För att målet&lt;br&gt;skall kunna nås måste skadliga ämnen och produkter så långt som möj-&lt;br&gt;ligt ersättas med sådana som är mindre ferliga eller helt oferliga. Hante-&lt;br&gt;ringen av ämnen som kan innebära risker för hälsa och miljö måste&lt;br&gt;göras säker. Vidare måste alla kemiska produkter som används utredas&lt;br&gt;väl med avseende på deras effekter på hälsa och miljö. Information om&lt;br&gt;skaderisker och förebyggande åtgärder skall lämnas till dem som an-&lt;br&gt;vänder sådana produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om kemiska produkter har endast ett fåtal regler som är gällan-&lt;br&gt;de direkt mot den enskilde och är alltså en utpräglad ramlag. För lagens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpning gäller i stället ett betydande antal regeringsförordningar och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighetsföreskrifter, grundade på bemyndiganden i lagen. Den cen- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;trala förordningen är förordningen (1985:835) om kemiska produkter&lt;br&gt;som bl.a. innehåller de grundläggande bestämmelserna om det av Kemi-&lt;br&gt;kalieinspektionen förda produktregistret. Med stöd av lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter har också meddelats förordningen (1985:836) om bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel, förordningen (1985:837) om PCB m.m., förordningen&lt;br&gt;(1985:838) om motorbensin, förordningen (1985:839) om kadmium,&lt;br&gt;förordningen (1985:840) om vissa hälso- och miljöfarliga produkter&lt;br&gt;m.m., förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall, förordningen&lt;br&gt;(1985:997) om anmälningsskyldighet beträffande asbest i ventilationsan-&lt;br&gt;läggningar, förordningen (1986:683) om förbud mot asbesthaltiga frik-&lt;br&gt;tionsbelägg i fordon, förordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier,&lt;br&gt;förordningen (1988:716) om CFC och halon m.m., förordningen&lt;br&gt;(1991:1289) om vissa klorerade lösningsmedel och förordningen&lt;br&gt;(1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kemikalieområdet har också utfärdats ett betydande antal föreskrif-&lt;br&gt;ter på myndighetsnivå med stöd av bemyndiganden i lagen och förord-&lt;br&gt;ningen om kemiska produkter. Som exempel kan nämnas Kemikaliein-&lt;br&gt;spektionens föreskrifter (KIFS 1986:2) om anmälan till produktregistret,&lt;br&gt;(KIFS 1986:3) om klassificering och om märkning vid överlåtelse av&lt;br&gt;hälsofarliga kemiska produkter, (KIFS 1986:4) om varuinformations-&lt;br&gt;blad, (KIFS 1986:5) om tillståndskrav för livsfarliga och mycket farliga&lt;br&gt;kemiska produkter, (KIFS 1987:3) om märkning vid överlåtelse av&lt;br&gt;bekämpningsmedel, (KIFS 1987:4) om förpackningar och om förvaring&lt;br&gt;av hälso- eller miljöfarliga kemiska produkter, (KIFS 1989:4) om salu-&lt;br&gt;förbud och användningsforbud för vissa bekämpningsmedel och (KIFS&lt;br&gt;1989:5) om formaldehyd i träbaserade skivor. Även Naturvårdsverket&lt;br&gt;har meddelat föreskrifter på kemikalielagstiftningens område. Här kan&lt;br&gt;nämnas kungörelsen (SNFS 1989:1) med föreskrifter om motorbensin,&lt;br&gt;kungörelsen (SNFS 1987:5) om avsteg från förbud att använda kad-&lt;br&gt;miumämnen för ytbehandling m.m. och kungörelsen (SNFS 1992:16)&lt;br&gt;med föreskrifter om kyl- och värmepumpanläggningar innehållande&lt;br&gt;CFC, HCFC och HFC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturskyddslagen av år 1952 brukar betraktas som den första moder-&lt;br&gt;na miljölagen. Dess uppläggning och inriktning går i stora drag igen i&lt;br&gt;den nu gällande naturvårdslagen (1964:822). Redan 1952 års lag bygg-&lt;br&gt;de på tanken att naturvården har två syften - dels att bevara vetenska-&lt;br&gt;pligt och kulturellt värdefulla områden, dels att tillgodose sociala intres-&lt;br&gt;sen genom att hålla mark och vatten öppna för rekreation och friluftsliv.&lt;br&gt;Tyngdpunkten i lagen låg dock på den vetenskapliga och kulturella&lt;br&gt;sidan. Ett område kunde t.ex. inte skyddas för friluftsändamål utan&lt;br&gt;markägarens samtycke men väl för vetenskapliga eller kulturella ända-&lt;br&gt;mål. I fråga om skydd för friluftslivet fanns dock bestämmelser i strand-&lt;br&gt;lagen från samma år. Ett provisoriskt strandskydd gällde då sedan ett&lt;br&gt;par år, i princip grundat på ett utredningsförslag från år 1938.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1964 års naturvårdslag jämställdes friluftslivets intressen inom&lt;br&gt;naturvården med vetenskapens och kulturens. Skyddsinstitutet naturre-&lt;br&gt;servat infördes för att tillgodose båda intressena. Som en ytterligare &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betoning av friluftsaspekten fördes reglerna om strandskydd in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas möjligheter att ingripa mot privata åtgärder som för- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;fular landskapet förbättrades. Så t.ex. infördes tillståndsplikt för takter&lt;br&gt;av bl.a. grus och sten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdslagen har under årens lopp ändrats på åtskilliga punkter.&lt;br&gt;Även grundsynen på naturvårdsffågoma har i viktiga avseenden för-&lt;br&gt;ändrats. Det har bl.a. skett under inflytande av andra miljölagar som&lt;br&gt;t.ex. miljöskyddslagen. Ännu under 1960-talet var naturvården i stort&lt;br&gt;sett hänvisad till att försöka tillgodose sina intressen om det kunde ske&lt;br&gt;utan nämnvärda kostnader eller besvär för andra verksamheter. Under&lt;br&gt;1970-talet flyttades dess positioner fram på bekostnad av exploaterings-&lt;br&gt;intressena. Det skedde bl.a. genom den ändrade syn på hushållningen&lt;br&gt;med mark och vatten som uttrycktes i den fysiska riksplaneringen samt&lt;br&gt;genom ändringar i bestämmelserna om ersättning för intrång och genom&lt;br&gt;att naturvårdsmyndighetema gavs reella möjligheter att kräva att även&lt;br&gt;naturvårdsåtgärder som kostar pengar vidtas i samband med exploa-&lt;br&gt;teringsföretag. Under de senaste tio åren har naturvårdens perspektiv&lt;br&gt;successivt vidgats och har även bytt inriktning. Att bevara så mycket&lt;br&gt;som möjligt av alla arter och deras livsmiljöer - eller den biologiska&lt;br&gt;mångfalden, som detta brukar benämnas - har blivit det viktigaste målet&lt;br&gt;för naturvårdsarbetet i Sverige och globalt. Det är också ett av de över-&lt;br&gt;gripande målen för miljöarbetet i Sverige och i vissa avseenden en fråga&lt;br&gt;om människans överlevnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera allvarliga hot mot den biologiska mångfalden. Storska-&lt;br&gt;lig exploatering av naturen samt olika typer av föroreningar utgör ett&lt;br&gt;allvarligt hot mot den biologiska mångfalden främst i I-ländema. Art-&lt;br&gt;utarmningen kan också vara ett resultat av ändrade brukningsmetoder&lt;br&gt;inom jord- och skogsbruket. I ett globalt sammanhang kan man konsta-&lt;br&gt;tera att en alltmer utbredd fattigdom är ett hot mot den biologiska&lt;br&gt;mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under flera årtionden försköts långsamt tyngdpunkten i naturvårdstän-&lt;br&gt;kandet från den vetenskapliga till den sociala aspekten. Människans&lt;br&gt;intresse av att använda naturen för att vila upp sig och stärka sig i kom&lt;br&gt;med andra ord att väga allt tyngre på bekostnad av intresset att skydda&lt;br&gt;naturen från människans påverkan. Men att bevara den biologiska&lt;br&gt;mångfalden är i högsta grad en fråga om att skydda naturen från männi-&lt;br&gt;skans negativa påverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pendeln har sålunda svängt tillbaka. I dag gäller det dock att åstad-&lt;br&gt;komma skydd i ett väsentligt vidare perspektiv än vad de tidiga natur-&lt;br&gt;skyddslagarna syftade till. Naturvårdsarbetet vilar numera på två grund-&lt;br&gt;pelare, dels skyddet av värdefulla naturmiljöer genom att bla. na-&lt;br&gt;tionalparker och naturreservat kan inrättas, dels genom en ekologisk&lt;br&gt;anpassning av olika samhällsverksamheter som påverkar naturen, bl.a.&lt;br&gt;de areella näringarna. Samtidigt har naturvården och miljöskyddet i&lt;br&gt;övrigt kommit att knytas samman i arbetet för ett gemensamt mål. Även&lt;br&gt;i framtiden måste dock friluftslivets intressen gagnas genom föreskrifter&lt;br&gt;om naturvård. Detsamma gäller viktiga kulturmiljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreskrifter på nationell nivå som har beslutats med stöd av natur-&lt;br&gt;vårdslagen är naturvårdsförordningen (1976:484) och nationalparksför- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordningen (1987:938). Under hösten 1993 har i naturvårdsförordningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagits in föreskrifter om biotopskydd och om förbud mot markawattning Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;inom vissa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under efterkrigstiden har det uppstått ett starkt behov av att genom&lt;br&gt;lagstiftning skapa en gemensam grund för att redan på ett tidigt stadium&lt;br&gt;av samhällsplaneringen kunna avgöra frågor om konkurrerande anspråk&lt;br&gt;på mark och vatten. Den fysiska riksplaneringen påbörjades i detta syfte&lt;br&gt;i slutet av 1960-talet. Efter ett långvarigt förberedelsearbete, bl.a. ge-&lt;br&gt;nom naturresurs- och miljökommittén som utredde hur hushållnings-&lt;br&gt;frågor skulle genomsyra lagar och planering, tillkom år 1987 lagen&lt;br&gt;(1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (naturresurslagen,&lt;br&gt;NRL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landets naturresurser utgör en av de grundläggande förutsättningarna&lt;br&gt;för vårt välstånd. Ett fortsatt utnyttjande av naturresurserna är nödvän-&lt;br&gt;digt för att vi skall kunna förverkliga sådana centrala mål som ekono-&lt;br&gt;misk balans och tillväxt, en utveckling av välfärden, full sysselsättning&lt;br&gt;och regional balans. I det långa tidsperspektivet beror kommande gene-&lt;br&gt;rationers välfärd bl.a. i hög grad på hur väl vi förmår hushålla med&lt;br&gt;naturresurserna och slå vakt om markens och vattnets produktionsför-&lt;br&gt;måga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att utnyttja naturresurserna påverkas givetvis av planer&lt;br&gt;och andra beslut om hur marken och vattnet får användas, bl.a. for&lt;br&gt;bebyggelse och anläggningar samt för produktion och annan försötjning.&lt;br&gt;För många verksamheter i samhället är beskaffenheten av de naturresur-&lt;br&gt;ser som finns i ett visst område avgörande för hur anspråken ställs på&lt;br&gt;att få använda marken och vattnet i området. Det gäller för jordbruket,&lt;br&gt;skogsbruket, renskötseln och fiskenäringen men också för vattenkraft-,&lt;br&gt;torvbrytnings- och gruvföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För andra verksamheter betyder ett områdes läge i förhållande till&lt;br&gt;tätorter, transportleder och olika nyttigheter mer än markens eller vatt-&lt;br&gt;nets fysiska beskaffenhet och innehåll. Detta gäller t.ex. i åtskilliga fall&lt;br&gt;för tillverkningsindustrin och som regel för serviceverksamheter. För&lt;br&gt;bebyggelseutvecklingen är lokalklimatet och kvaliteten hos natur- och&lt;br&gt;kulturmiljön också viktiga faktorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållningsbestämmelsema i NRL tillämpas vid prövning av mål och&lt;br&gt;ärenden enligt olika speciallagar som reglerar mark- och vattenanvänd-&lt;br&gt;ningen som plan- och bygglagen, vattenlagen, miljöskyddslagen och&lt;br&gt;naturvårdslagen. Lagen ger stöd åt ekologiska, sociala och samhällseko-&lt;br&gt;nomiska avvägningar av mer långsiktig karaktär utan att för den skull&lt;br&gt;vara en bevarandelag. Syftet är att åstadkomma en förnuftig användning&lt;br&gt;av naturresurserna vid en samlad bedömning i både ett långsiktigt och&lt;br&gt;ett kortsiktigt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen ger stöd för att avgöra konkurrensfrågor i samband med beslut&lt;br&gt;som rör ändrad användning av mark- och vattenområden och resurser&lt;br&gt;som är knutna till sådana områden - men utgör inte grund för ingripan-&lt;br&gt;den mot pågående användning av sådana resurser. Lagen innehåller&lt;br&gt;också krav på miljökonsekvensbeskrivningar i syfte att möjliggöra en&lt;br&gt;samlad bedömning av en åtgärds inverkan på miljön, hälsan och hus-&lt;br&gt;hållningen med naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturresurslagen tillkom samtidigt med den nya plan- och bygglagen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;(1987:10), vilken främst genom bestämmelserna om den kommunala&lt;br&gt;fysiska planeringen är ett användbart instrument i det förebyggande&lt;br&gt;miljövårdsarbetet. Till stöd för tillämpningen av naturresurslagen finns&lt;br&gt;förordningen (1993:191) om tillämpning av lagen (1987:12) om hus-&lt;br&gt;hållning med naturresurser m.m. och förordningen (1991:738) om&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renhållningslagen (1979:596) innebär att avfallshantering skall ske på&lt;br&gt;ett sådant sätt att åtgärder som underlättar återanvändning och återvin-&lt;br&gt;ning av avfallet skall främjas om det behövs for att spara råvaror eller&lt;br&gt;energi eller med hänsyn till naturvården. Vaije kommun skall svara för&lt;br&gt;att hushållsavfall forslas till behandlingsanläggning i den utsträckning&lt;br&gt;som behövs för att tillgodose såväl allmänna hälsoskydds- och miljö-&lt;br&gt;vårdskrav som enskilda intressen. Kommunen skall också se till att&lt;br&gt;hushållsavfallet slutligt omhändertas, dvs. blir föremål för behandlings-&lt;br&gt;åtgärder som återvinning, kompostering eller slutlig förvaring eller&lt;br&gt;deponering av avfallet. På grundval av förslag i kretsloppspropositionen&lt;br&gt;har riksdagen våren 1993 beslutat om flera ändringar i renhållnings-&lt;br&gt;lagen. Dessa innebär att det kommunala ansvaret i vissa fall kan ersättas&lt;br&gt;av ett producentansvar. Regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer får enligt dessa nya regler föreskriva om skyldighet för den&lt;br&gt;som yrkesmässigt tillverkar, importerar eller försäljer en vara eller en&lt;br&gt;förpackning eller den som i sin yrkesmässiga verksamhet ger upphov&lt;br&gt;till avfall att se till att avfallet bortforslas, återanvänds, återvinns eller&lt;br&gt;omhändertas på ett sätt som kan krävas för en miljömässigt godtagbar&lt;br&gt;avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under renhållningslagen finns renhållningsforordningen (1990:984)&lt;br&gt;och förordningen (1993:1154) om producentansvar för vissa förpack-&lt;br&gt;ningar. Förordningen (1992:918) om export och import av farligt avfall&lt;br&gt;m.m. har sitt konstitutionella stöd såväl i lagen om kemiska produkter&lt;br&gt;som i renhållningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de nu nämnda finns det flera lagar som helt eller delvis gäller&lt;br&gt;miljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med strålskyddslagen (1988:220) är att människor, djur och&lt;br&gt;miljö skall skyddas mot skadlig verkan av strålning. Lagen är tillämp-&lt;br&gt;lig både på joniserande och icke joniserande strålning och innehåller&lt;br&gt;regler bl.a. om försiktighetsåtgärder vid verksamhet med strålning och&lt;br&gt;särskilda regler om omhändertagande av radioaktivt avfall. För verk-&lt;br&gt;samhet med strålning krävs i princip alltid tillstånd. Strålskydd sförord -&lt;br&gt;ningen (1988:293) har utfärdats med stöd av bemyndiganden i strål-&lt;br&gt;skyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det främsta syftet med hälsoskyddslagen (1982:1080) är att vara ett&lt;br&gt;medel för att bekämpa sanitära olägenheter, dvs. störningar som kan&lt;br&gt;vara skadliga för människors hälsa och som inte är ringa eller helt&lt;br&gt;tillfälliga. Liksom i renhållningslagen läggs i hälsoskyddslagen huvudan-&lt;br&gt;svaret på kommunerna. Bland de frågor som kan regleras med stöd av&lt;br&gt;hälsoskyddslagen kan nämnas kontroll av avloppsvatten och avloppsled-&lt;br&gt;ningar, värmepumpsanläggningar och badvattenkvalitet, såväl i badan- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läggningar som i strandbad. Vidare har regler om förbud mot tom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gångsköming beslutats med stöd av hälsoskyddslagen. Med stöd av Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;hälsoskyddslagstiftningen kan man också reglera förekomsten av bl.a.&lt;br&gt;hästar, får, svin och ormar i fångenskap inom detaljplanelagda områ-&lt;br&gt;den. Sådana föreskrifter finns i hälsoskyddsförordningen (1983:616). I&lt;br&gt;sammanhanget kan även lagen (1970:244) om allmänna vatten- och&lt;br&gt;avloppsanläggningar nämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,&lt;br&gt;dumpningslagen, får avfall inte dumpas inom Sveriges sjöterritorium&lt;br&gt;eller den ekonomiska zonen. Enligt en lagändring våren 1993 har för-&lt;br&gt;budet utvidgats till förbränning av avfall till sjöss. Till dumpningslagen&lt;br&gt;hör dumpningskungörelsen (1971:1156).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1991:639) om förhandsgranskning av biologiska be-&lt;br&gt;kämpningsmedel skall sådana medel vara godkända av Kemikalieinspek-&lt;br&gt;tionen. Närmare föreskrifter finns i förordningen (1991:1288) om för-&lt;br&gt;handsgranskning av biologiska bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle med tillhörande förord-&lt;br&gt;ning (1976:1055) om svavelhaltigt bränsle anger gränser för svavelhalt.&lt;br&gt;Till denna lagstiftning hör också kungörelsen (SNFS 1990:13) med&lt;br&gt;föreskrifter om taxa m.m. enligt förordningen (1976:1055) om svavel-&lt;br&gt;haltigt bränsle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilavgaslagen (1986:1386) har till syfte att förebygga att bilar och&lt;br&gt;andra motorfordon orsakar skador på människors hälsa eller på miljön&lt;br&gt;genom utsläpp till luften av avgaser och andra ämnen. För fordonen&lt;br&gt;gäller i allmänhet krav på avgasgodkännande. Avgasgodkännandet&lt;br&gt;utfärdas för en viss motorfamilj om kraven på avgasrening i bilavgas-&lt;br&gt;förordningen (1991:1481) är uppfyllda. I dessa krav ingår dels grän-&lt;br&gt;svärden för utsläpp av olika föroreningar, dels ett tillverkaransvar i&lt;br&gt;form av särskilda krav på avgasreningssystemens hållbarhet. Ansvaret&lt;br&gt;innebär bl.a. att tillverkaren kan åläggas att vidta rättelse, om de före-&lt;br&gt;skrivna kraven på begränsning av utsläpp inte uppfylls. Fordonen är&lt;br&gt;indelade i tre olika miljöklasser. Klass 3 motsvarar de gällande avga-&lt;br&gt;skraven. I klass 2 ingår fordon som har väsentligt lägre krav eller som&lt;br&gt;uppfyller högre krav på avgasreningssystemens hållbarhet. Klass 1&lt;br&gt;gäller fordon som dessutom uppfyller särskilt höga krav beträffande&lt;br&gt;hållbarhet eller som är särskilt lämpade för användning i tätortstrafik.&lt;br&gt;Avgränsningama mellan de olika klasserna anges genom föreskrifter i&lt;br&gt;bilavgasförordningen. Miljöklasserna är förenade med ekonomiska styr-&lt;br&gt;medel i form av differentierad försäljningsskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med bilskrotningslagen (1975:343) är att utrangerade fordon&lt;br&gt;inte skall placeras i naturen utan skrotas av auktoriserade bilskrotnings-&lt;br&gt;företag. I bilskrotningsförordningen (1975:348) finns föreskrifter bl.a.&lt;br&gt;om bilskrotningspremie och bilskrotningsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar och därtill anslutan-&lt;br&gt;de förordning (1991:338) om vissa dryckesförpackningar innehåller&lt;br&gt;regler om s.k. PET-flaskor. För att få sälja drycker i sådana flaskor&lt;br&gt;krävs ett särskilt hanteringstillstånd. Fram till den 1 juli 1993 gällde att&lt;br&gt;flaskorna skulle återanvändas. En lagändring i samband med kretslopps-&lt;br&gt;propositionen innebär att även återvinning av dessa flaskor numera är &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I terrängkömingslagen (1975:1313) föreskrivs att köming i terräng Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;med motordrivet fordon för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk&lt;br&gt;är förbjuden i hela landet på barmark och på snötäckt skogsmark med&lt;br&gt;plant- eller ungskog, om det inte är uppenbart att körningen kan ske&lt;br&gt;utan risk för skada på skogen. Från det här principiella förbudet gäller&lt;br&gt;ett antal undantag, bl.a. för köming i samband med renskötsel. Särskild&lt;br&gt;försiktighet skall iakttas vid barmarksköming på kalfjället för att&lt;br&gt;motverka skador på naturmiljön samt buller och andra störningar av&lt;br&gt;betydelse. Undantagen anges i terrängkömingsforordningen (1978:594).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över&lt;br&gt;skogsmark är spridning av bekämpningsmedel för bekämpning av lövsly&lt;br&gt;förbjuden. Detsamma gäller användningen av metoder där enskilda&lt;br&gt;trädstammar behandlas med bekämpningsmedel, s.k. fickning. Förord-&lt;br&gt;ningen (1985:842) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark&lt;br&gt;ansluter till lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1992:1140) om Sveriges ekonomiska zon, som trädde i kraft&lt;br&gt;den 1 januari 1993, bygger på Förenta nationernas havsrättskonvention&lt;br&gt;från år 1982. Lagen innehåller regler om skydd för den marina miljön&lt;br&gt;samt om krav på tillstånd för att utnyttja vissa naturtillgångar och för att&lt;br&gt;bedriva viss forskning. Den som färdas i den ekonomiska zonen eller&lt;br&gt;som bedriver forskning eller annan verksamhet i zonen skall vidta&lt;br&gt;sådana åtgärder som är nödvändiga för att undvika skador på den mari-&lt;br&gt;na miljön. Förordningen (1992:1226) om Sveriges ekonomiska zon&lt;br&gt;innehåller bl.a. regler om gränserna för den ekonomiska zonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagen (1990:613) om miljöavgift pä utsläpp av kväveoxider vid&lt;br&gt;energiproduktion, vilken trädde i kraft den 1 januari 1992, infördes en&lt;br&gt;miljöavgift på utsläpp av kväveoxider från energianläggningar som har&lt;br&gt;en tillförd effekt på minst 10 megawatt och en energiproduktion som&lt;br&gt;överstiger 50 gigawattimmar per år. Intäkterna från avgiften återförs till&lt;br&gt;branschen på grundval av nyttiggjord mängd energi. Avgiften uppgår&lt;br&gt;till 40 kr per kg utsläpp räknat som kväveoxid. Till lagen hör förord-&lt;br&gt;ningen (1991:339) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid ener-&lt;br&gt;giproduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plan- och bygglagen (1987:10) är föremål för en särskild översyn&lt;br&gt;(dir. 1992:104). Lagen skall bl.a. syfta till en god och långsiktigt håll-&lt;br&gt;bar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande&lt;br&gt;generationer. Översynen syftar bl.a. till ökat genomslag for miljöfrågor-&lt;br&gt;na i planeringsarbetet. Vissa detaljplanebeslut skall föregås av miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar. Utredningen syftar även till avregleringar och&lt;br&gt;förenklingar. Förslag har lämnats i betänkandet Miljö och fysisk plane-&lt;br&gt;ring (SOU 1994:36).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet syftar till att upprätthålla&lt;br&gt;säkerheten vid kärntekniska anläggningar och annan kärnteknisk verk-&lt;br&gt;samhet. I förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet finns&lt;br&gt;regler bl.a. om handel med vissa kärnämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De hittills nämnda lagarna omfattas i huvudsak av ansvarsområdet för&lt;br&gt;miljö- och naturresursdepartementet. Miljörelaterade regler finns dock&lt;br&gt;även inom flera andra samhällssektorer. Även lagstiftningen inom dessa &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra sektorer är konstruerad enligt modellen lag - regeringsförordning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- myndighetsföreskifter. I den fortsatta genomgången nämner vi endast Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;lagarna inom resp, samhällssektor utanför det centrala miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera lagar inom trafiksektorn har väsentlig betydelse för miljöskyd-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg syftar&lt;br&gt;till att förebygga och begränsa vattenföroreningar från fartyg. Väglagen&lt;br&gt;(1971:948) innehåller en bestämmelse som föreskriver att en arbetsplan&lt;br&gt;skall innefatta även en miljökonsekvensbeskrivning. En sådan skall&lt;br&gt;innehålla en redovisning av de väntade miljöeffekterna samt förslag till&lt;br&gt;erforderliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för&lt;br&gt;att förebygga störningar eller andra olägenheter från trafiken. Lagen&lt;br&gt;(1990:1079) om tillfälliga bilförbud innehåller bemyndigande för rege-&lt;br&gt;ringen att meddela föreskrifter, som ger en kommun rätt att tillfälligt&lt;br&gt;förbjuda person- och lastbilstrafik inom vissa områden i situationer då&lt;br&gt;luftföroreningarna utgör ett akut hot mot människors hälsa. Regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer utfärdar närmare före-&lt;br&gt;skrifter om vilka föroreningar som innebär akuta hälsorisker och om&lt;br&gt;hur föroreningarna skall mätas. Lagen (1982:821) om transport av&lt;br&gt;farligt gods är baserad på internationella bestämmelser och syftar till att&lt;br&gt;upprätthålla säkerheten vid sådana transporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även inom jordbrukssektorn finns det flera lagar av utomordentlig&lt;br&gt;betydelse från miljösynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jaktlagen (1987:259) ger ett generellt skydd för alla djurarter för&lt;br&gt;vilka särskilda bestämmelser om jakt inte finns. Lagen innehåller regler&lt;br&gt;av faunavårdande karaktär om jakttider, fredning m.m. I skogsvårdsla-&lt;br&gt;gen (1979:429), lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark och&lt;br&gt;rennäringslagen (1971:437) finns bestämmelser om naturvårdshänsyn.&lt;br&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har möjlig-&lt;br&gt;het att meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvår-&lt;br&gt;dens och kulturmiljövårdens intressen vid utövande av resp, näring. I&lt;br&gt;fiskelagen (1993:787) finns en motsvarande bestämmelse som ger stöd&lt;br&gt;för behövliga föreskrifter om den naturvårdshänsyn som skall tas vid&lt;br&gt;fiske. I skogsvårdslagen finns också bestämmelser om miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningar vid användning av nya metoder för skogens skötsel och&lt;br&gt;nya skogsodlingsmaterial. Enligt skötsellagen får regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämmer meddela de föreskrifter från miljö-&lt;br&gt;skyddssynpunkt som skäligen kan fordras i fråga om begränsningar av&lt;br&gt;antalet djur i ett jordbruk, försiktighetsmått för gödselhanteringen samt&lt;br&gt;växtodlingen. Till lagstiftningen om de areella näringarna hör även&lt;br&gt;lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel och lagen (1984:410) om&lt;br&gt;avgift på bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera lagar som gäller särskilda former av exploatering av naturresur-&lt;br&gt;ser har ett direkt miljöintresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minerallagen (1991:45) reglerar rätten till och utnyttjandet av mine-&lt;br&gt;raltillgångar. I lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter finns motsva-&lt;br&gt;rande regler i fråga om torvtäkter. Lagen (1966:314) om kontinental-&lt;br&gt;sockeln gäller bl.a. grustäkter och oljeutvinning från havsbotten. När&lt;br&gt;tillstånd enligt kontinentalsockellagen lämnas kan regeringen förordna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om tillämpning av miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa andra lagar har också stor betydelse för miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagen (1977:1160) avser den inre miljön på arbetsplatserna&lt;br&gt;och är viktig bl.a. för kemikaliekontrollen. Lagen har delvis samma&lt;br&gt;tillämpningsområde som lagen om kemiska produkter. Detsamma gäller&lt;br&gt;lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor. Räddningstjänst-&lt;br&gt;lagen (1986:1102) innehåller föreskrifter om hur samhällets räddnings-&lt;br&gt;tjänst skall organiseras och bedrivas vid olyckshändelse och överhän-&lt;br&gt;gande lära for olyckshändelser för att man skall kunna förhindra och&lt;br&gt;begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenlagen (1983:291) innehållen regler om vattenföretag och vatte-&lt;br&gt;nanläggningar. I princip är vattenföretag tillståndspliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 Miljöpolitiken och lagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen på miljöområdet initieras av miljösituationen, internatio-&lt;br&gt;nella överenskommelser och den nationella miljöpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allt viktigare fråga är hur miljöarbetet skall kunna styras åt ett håll&lt;br&gt;som ligger i linje med de övergripande målsättningar som riksdagen har&lt;br&gt;fastställt. Det kommer säkert att bli ett allt viktigare arbete att omsätta&lt;br&gt;olika nationella mål till delmål för olika verksamhetsområden. Upp-&lt;br&gt;giften i det här sammanhanget är att lämna förslag om hur instrumenten&lt;br&gt;för miljöpolitiken bör utformas när lagstiftning är det styrmedel som&lt;br&gt;skall tillämpas för att uppnå miljömålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framstår som alltmer uppenbart att förutsättningarna för att kom-&lt;br&gt;ma till rätta med de verkligt stora och övergripande miljöproblemen,&lt;br&gt;t.ex. nedbrytningen av ozonlagret, risken för klimatförändringar och&lt;br&gt;försurningen, hänger samman med i vilken utsträckning man kan träffa&lt;br&gt;internationella överenskommelser om program för att trappa ned an-&lt;br&gt;vändningen av olika miljöfarliga ämnen eller om begränsningar av&lt;br&gt;utsläpp från olika miljöfarliga verksamheter eller om att samarbeta inom&lt;br&gt;kemikaliekontrollen. Oavsett de överväganden som görs beträffande den&lt;br&gt;nationella lagstiftningen och vilket styrmedelsval som uf ett nationellt&lt;br&gt;perspektiv kan framstå som lämpligt måste man därför vara beredd att i&lt;br&gt;den svenska lagstiftningen ta hänsyn till den internationella utveckling-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns omkring 150 konventioner, protokoll och andra multilaterala&lt;br&gt;miljöavtal registrerade hos FN:s miljöstyrelse UNEP. Sverige har till-&lt;br&gt;trätt ett 60-tal konventioner och har tillsammans med de andra nordiska&lt;br&gt;länderna ofta spelat en aktiv och pådrivande roll i konventionsarbetet.&lt;br&gt;Den svenska miljölagstiftningen har i vissa delar utvecklats i takt med&lt;br&gt;att Sverige har tillträtt internationella överenskommelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har under det senaste året i flera propositioner lagt fram&lt;br&gt;förslag med anknytning till det internationella miljöarbetet. I prop.&lt;br&gt;1992/93:54 (SFS 1992:1140, bet. 1992/93:UU10, rskr. 1992/93:54)&lt;br&gt;föreslogs en lag om en svensk ekonomisk zon i anslutning till 1982 års&lt;br&gt;havsrättskonvention. I prop. 1992/93:140 Svensk verksamhet i Antarktis&lt;br&gt;föreslogs en särskild lag för att uppfylla åtaganden i Antarktisfördragets&lt;br&gt;miljöprotokoll (SFS 1993:1614). I prop. 1992/93:179 om åtgärder mot&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klimatpåverkan m.m. föreslogs ett godkännande från riksdagens sida av Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;den ramkonvention om klimatändringar som undertecknades under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förenta nationernas konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro&lt;br&gt;år 1992 (bet. 1992/93:JoU 19, rskr. 1992/93:361). I samma ärende&lt;br&gt;behandlades ändringar i Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned&lt;br&gt;ozonskiktet. Regeringen har också föreslagit riksdagen att godkänna den&lt;br&gt;vid samma konferens undertecknade konventionen om biologisk mång-&lt;br&gt;fald (prop. 1992/93:227). En heltäckande redovisning angående den&lt;br&gt;nyss nämnda konventionen finns i regeringens skrivelse 1992/93:13. På&lt;br&gt;grundval av förslag i prop. 1992/93:237 om godkännande av vissa&lt;br&gt;marina konventioner m.m. har riksdagen våren 1993 godkänt 1992 års&lt;br&gt;konvention om skydd av Östersjöområdets marina miljö samt konventio-&lt;br&gt;nen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten (bet.&lt;br&gt;1992/93:JoU26, rskr. 1992/93:361). I det sammanhanget godkändes&lt;br&gt;också en inom FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE) antagen&lt;br&gt;konvention om skydd och användning av gränsöverskridande vattendrag&lt;br&gt;och internationella sjöar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har de internationella åtagandena alltmer kommit att&lt;br&gt;avspegla sig i den nationella lagstiftningen. Dessa frågor har också&lt;br&gt;beaktats i de nyssnämnda propositionerna. Närmandet till EU har i&lt;br&gt;betydande utsträckning en rättslig karaktär. Regeringens och riksdagens&lt;br&gt;beslut på detta område såvitt avser miljöpolitiken har hittills gällt EES-&lt;br&gt;avtalet (prop. 1991/92:170 bilaga 13 samt prop. 1992/93:60, ändring i&lt;br&gt;miljöskyddslagen m.m. bet. 1992/93: JoUlO rskr. 139). Vidare har&lt;br&gt;regeringen avgett en skrivelse (1992/93:255) om inriktningen av det&lt;br&gt;svenska miljöarbetet inom EES och EG. En utredning om miljökonse-&lt;br&gt;kvenserna för Sverige av olika former för deltagande i den västeuro-&lt;br&gt;peiska integrationen har genomförts (SOU 1994:7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Miljö- och naturresursdepartementet har departementsprome-&lt;br&gt;morian (Ds 1993:64) Regler om handel med skyddade djur- och växt-&lt;br&gt;arter m.m. utarbetats. I promemorian presenteras de internationella&lt;br&gt;överenskommelser på naturvårdsområdet som Sverige är part i samt&lt;br&gt;EU:s motsvarande rättsakter. Förslag lämnas om ändringar som behövs&lt;br&gt;för att Sverige skall uppfylla de internationella förpliktelserna genom&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationellt finns ett antal samverkande åtgärder som måste vidtas för&lt;br&gt;att undanröja olika miljöhot och främja en långsiktigt hållbar utveckling.&lt;br&gt;Det är en begränsad del av detta, nämligen att åstadkomma en ny sam-&lt;br&gt;lad miljölagstiftning, som är aktuell i detta sammanhang. Denna lagstift-&lt;br&gt;ning bör återspegla och utgöra grundvalen för mycket av den övriga&lt;br&gt;verksamheten på miljöskyddsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har i sina miljöbeslut åren 1988 och 1991 lagt fest bl.a.&lt;br&gt;följande delmål för miljöarbetet. Användningen av CFC skall avvecklas&lt;br&gt;före utgången av år 1994. Sverige skall verka för att de totala utsläppen&lt;br&gt;av koldioxid i Västeuropa år 2000 inte överstiger nuvarande nivå för&lt;br&gt;att därefter minska. Utsläppen av svavel skall från 1980 års nivå minska&lt;br&gt;med 65 % till år 1995 och med 80 % fram till sekelskiftet. Utsläppen&lt;br&gt;av kväveoxider skall minska med 30 % till år 1998 jämfört med år &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1980. Utsläppen av flyktiga organiska ämnen skall halveras till sekel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skiftet, räknat från 1988 års nivå. Hälsofarliga organiska lösningsmedel Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skall i princip inte användas efter utgången av år 1994. Utsläppen av&lt;br&gt;ammoniak i södra Sverige skall minska med 25 % till år 1995. Utsläp-&lt;br&gt;pen i tätorter av cancerframkallande ämnen skall halveras till år 2005&lt;br&gt;och på längre sikt minskas med 90 %. De utsläpp av kväve till haven&lt;br&gt;som beror på människors verksamhet skall halveras till år 1995. I jord-&lt;br&gt;bruksutskottets betänkande (1992/93:19) Åtgärder mot klimatpåverkan&lt;br&gt;anges som ett klimatmål bl.a. att koldioxidutsläppen från förbränning av&lt;br&gt;fossila bränslen skall stabiliseras till 1990 års nivå år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen av kvicksilver, kadmium och bly skall minskas med 70 %&lt;br&gt;till år 1995, räknat från 1985 års nivå. Utsläppen av övriga viktiga&lt;br&gt;metaller skall halveras under samma tid. Genom kretsloppspropositio-&lt;br&gt;nen har grunden lagts för en ny miljöpolitik på produktansvarsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens miljöpolitiska mål har - med undantag för det producen-&lt;br&gt;tansvar för bl.a. återvinning som i samband med kretsloppspropositio-&lt;br&gt;nen infördes i renhållningslagen och regleringen enligt lagen om kemis-&lt;br&gt;ka produkter av ämnen som påverkar ozonlagret - inte omsatts i författ-&lt;br&gt;ningstext, vilket annars är det normala när riksdagen fattar andra beslut&lt;br&gt;än sådana som gäller anslagsfrågor. Miljömålen har endast antagits i&lt;br&gt;form av icke bindande uttalanden och de revideras fortlöpande i takt&lt;br&gt;med framgångar eller bakslag i miljöarbetet. Enligt 1 kap. 1 § rege-&lt;br&gt;ringsformen (RF) utövas den offentliga makten under lagarna. Det är&lt;br&gt;därför önskvärt att riksdagsbesluten på miljöpolitikens område i större&lt;br&gt;utsträckning omsätts i lagstiftning. De miljökvalitetsnormer som föreslås&lt;br&gt;i detta ärende kan vara ett led i en sådan utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även det ökande internationella miljösamarbetet ställer krav på mer&lt;br&gt;omfattande svensk lagstiftningsverksamhet. Sverige är beroende av att&lt;br&gt;kunna förlita sig på internationella överenskommelser för att kunna&lt;br&gt;komma till rätta med sådana gränsöverskridande effekter av miljöskad-&lt;br&gt;liga verksamheter i andra länder som drabbar miljön i vårt land, bl.a.&lt;br&gt;försurning av mark och vatten på grund av gränsöverskridande luft-&lt;br&gt;föroreningar och globala klimatförändringar som kan hänföras till ut-&lt;br&gt;släpp av koldioxid och andra växthusgaser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har en folkrättslig skyldighet att genomföra och fullfölja&lt;br&gt;ingångna internationella överenskommelser. Det internationella rättssys-&lt;br&gt;temet förutsätter att samtliga stater fullgör sina åtaganden enligt ingång-&lt;br&gt;na internationella avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagens princip om den formella lagkraften innebär att en lag kan&lt;br&gt;ändras eller upphävas endast genom lag (8 kap. 17 § RF). För att in-&lt;br&gt;nehållet i en folkrättslig överenskommelse, t.ex. en internationell kon-&lt;br&gt;vention eller ett bilateralt avtal, skall binda svenska medborgare, och&lt;br&gt;kunna tillämpas av svenska myndigheter, krävs att överenskommelsens&lt;br&gt;regler införlivas med svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför väsentligt att innehållet i varje ny internationell överen-&lt;br&gt;skommelse har granskats noga i förhållande till gällande svensk rätt&lt;br&gt;innan Sverige ansluter sig till ett internationellt avtal och att det eventu-&lt;br&gt;ella behovet av svenska lagstiftningsåtgärder för att bringa svensk rätt i&lt;br&gt;överensstämmelse med avtalets innehåll har tillgodosetts innan överens- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommelsen träder i kraft och blir folkrättsligt bindande för Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens inflytande i samband med viktigare utrikespolitiska av- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;göranden är garanterat i grundlagen (RF). Frågan om huruvida lagstift-&lt;br&gt;ningsåtgärder i samband med internationella överenskommelser behövs&lt;br&gt;blir föremål för prövning bl.a. i samband med ratificeringsproceduren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förbereder en exploatering bör med stor uppmärksamhet&lt;br&gt;beakta de miljörättsliga förutsättningarna för det planerade projektet och&lt;br&gt;undvika sådana ekonomiska bindningar som blir kännbara om den till-&lt;br&gt;ämnade verksamheten skulle visa sig vara omöjlig att genomföra på&lt;br&gt;grund av lagstiftningen. Detta gäller generellt, dvs. förutom miljölag-&lt;br&gt;stiftningen också angränsande rättssystem, t.ex. fastighetsbildningslagen&lt;br&gt;och vattenlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen utgör ett betydelsefullt styrmedel då det gäller att&lt;br&gt;hävda hälso- och miljöskyddet samt naturvårdens intressen. Därutöver&lt;br&gt;finns ett antal andra viktiga styrmedel som alla kan användas för att&lt;br&gt;driva på utvecklingen i mer miljövänlig riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första styrmedlet att nämna är kunskapsförmedling och opinions-&lt;br&gt;bildning. Det är först när alla är medvetna om hoten mot miljön och om&lt;br&gt;möjligheterna att komma till rätta med dem som hänsynen till miljön&lt;br&gt;blir naturlig för alla att iaktta. En sådan miljömedvetenhet måste med&lt;br&gt;hänsyn till framtida generationer leda till större och större miljöhänsyn&lt;br&gt;på alla nivåer och bland alla grupper i samhället. Miljöhänsyn bör&lt;br&gt;således integreras i all verksamhet. Under senare år har miljöengage-&lt;br&gt;manget ökat påtagligt. Olika miljöaspekter har kommit att bli ett allt&lt;br&gt;viktigare säljargument. En sådan ändrad inställning kommer också att&lt;br&gt;påverka de demokratiska processerna och därmed så småningom att&lt;br&gt;återspegla sig i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Korrekt och tydlig information är en förutsättning för att miljöengage-&lt;br&gt;rade konsumenter och företag genom sitt agerande på bästa sätt skall&lt;br&gt;kunna främja miljövårdens och naturskyddets intressen. Likaså har&lt;br&gt;utbildning, på alla nivåer i skolan, på universitet och högskolor och i&lt;br&gt;arbetslivet, en avgörande betydelse för möjligheterna både att förstå de&lt;br&gt;krav hälsoskydd, miljöskydd och naturvård ställer och att medverka till&lt;br&gt;lösningar som tillgodoser dessa krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande strävan i dagens och framtidens miljöarbete bör&lt;br&gt;vara att bygga in miljötänkandet i alla de olika slag av verksamheter&lt;br&gt;som kan påverka miljön negativt. Detta gäller också de areella näring-&lt;br&gt;arna. Omtanken om den biologiska mångfalden bör ingå som en själv-&lt;br&gt;klar och väsentlig faktor i all verksamhet inom dessa näringar, på sam-&lt;br&gt;ma sätt som omtanken om det ekonomiska utfallet. Den nya skogspoliti-&lt;br&gt;ken (enligt prop. 1992/93:226) innebär att miljöfrågornas växande&lt;br&gt;betydelse har markerats i skogsvårdslagen genom skärpningar av de&lt;br&gt;bestämmelser som rör hänsynen till naturvårdens intressen. Den nya&lt;br&gt;skogspolitiken innebär också en betydande avreglering samt mer frihet&lt;br&gt;och ansvar för skogsägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skydd för äganderätten kan bidra till att stärka det personliga och&lt;br&gt;långsiktiga ansvarstagandet hos den enskilde verksamhetsutövaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en genomtänkt och förutseende fysisk planering enligt plan- och&lt;br&gt;bygglagen kan kommunerna lägga grunden för en positiv samhälls- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utveckling. Olika intressen i fråga om markanvändning skall i plane-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen vägas samman för att säkra en långsiktigt hållbar utveckling Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;genom en ekonomisk tillväxt som är förenlig med kraven på en god&lt;br&gt;livsmiljö och en långsiktig hushållning med naturresurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljövårdsprogram, kulturmiljöprogram, översiktsplaner och väl&lt;br&gt;genomarbetade detaljplaner bör utnyttjas som hjälpmedel i arbetet.&lt;br&gt;Tillsammans med andra styrmedel i miljöpolitiken kan samhällsplane-&lt;br&gt;ringen medverka till att förebygga miljöproblem och till att myndig-&lt;br&gt;heter, företag och enskilda medborgare tar ökad hänsyn till miljön i sina&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även trafiklagstiftningens behandling av miljöfrågor bör i stor ut-&lt;br&gt;sträckning stå kvar och trafikverken svara for sektorsansvaret inom sina&lt;br&gt;respektive områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning bör användas med urskiljning och då den bedöms som&lt;br&gt;nödvändig eller i varje fall som det mest verksamma medlet för att man&lt;br&gt;skall nå de mål som har satts upp. De lagar, förordningar och föreskrif-&lt;br&gt;ter som beslutas måste utformas så att man så långt som möjligt kan&lt;br&gt;förutse resultatet i tillämpningen och så att lika fall behandlas lika. Med&lt;br&gt;hänsyn till de särskilda svårigheter som är förenade med att hos enskil-&lt;br&gt;da hushåll kontrollera efterlevnaden av lagstiftningen ligger det i sakens&lt;br&gt;natur att tvingande krav måste riktas mot företagen eller med ett annat&lt;br&gt;ord producenterna. Denna grundläggande inställning ligger bakom den&lt;br&gt;reglering som har införts som ett led i utvecklingen mot ett kretslopp-&lt;br&gt;sanpassat samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom miljöområdet har lagstiftning i form av beskattning blivit ett&lt;br&gt;alltmer använt styrmedel. Styrmetoden ställer inte direkt tvingande krav&lt;br&gt;på medborgarna utan styr via priseffekten efterfrågan i önskvärd rikt-&lt;br&gt;ning, t.ex. mot bränslen med mindre innehåll av miljöfarliga ämnen.&lt;br&gt;Beskattningen på det miljöpolitiska området har ett starkt funktionellt&lt;br&gt;samband med skattepolitiken och skattelagstiftningen i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På många områden förekommer också att berörda företag genom&lt;br&gt;frivilliga överenskommelser får till stånd ett fruktbringande samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana samarbetsformer har, såsom anförts i kretsloppspropositionen,&lt;br&gt;förekommit i alltför liten utsträckning på det miljöpolitiska området.&lt;br&gt;Särskilt inom avfallshanteringsområdet bör det finnas goda förutsätt-&lt;br&gt;ningar för företagen att genom samarbete på frivillig väg och i en&lt;br&gt;dialog med landets kommuner uppfylla producentansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Givetvis finns det ändå situationer när det krävs ingripande i form av&lt;br&gt;tvingande lagstiftning för att åstadkomma ett önskat resultat. För att&lt;br&gt;uppnå konkurrensneutralitet kan det ha ett värde i sig att genom lagstift-&lt;br&gt;ning slå fast vad man i praktiken är överens om och därigenom bekräfta&lt;br&gt;ett rådande förhållande. Som exempel på viktiga regler om producent-&lt;br&gt;ansvar som redan gäller nämndes i kretsloppspropositionen tillverkarens&lt;br&gt;skyldighet enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter att så långt&lt;br&gt;som möjligt ersätta skadliga ämnen med mindre skadliga, den s.k.&lt;br&gt;utbytesprincipen. Denna princip är ett exempel på att lagstiftningen på&lt;br&gt;vissa områden måste vara pådrivande för att uppsatta mål skall nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Utgångspunkter för en ny lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En samlad miljölag skall bygga på följande principer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Försiktighetsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Skador skall förebyggas och åtgärder vidtas vid källan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Förorenaren betalar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Ökad tyngd för miljökraven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Farliga ämnen och varor skall ersättas med mindre farliga&lt;br&gt;(utbytesprincipen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Hushållning med mark, vatten och andra naturresurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Samordning med EU:s regelverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En samlad lag skall särskilt innehålla:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Övergripande regler om aktsamhet och resurshushållning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Regler som möjliggör generella föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Regler om miljökvalitetsnormer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Regler om skydd för den biologiska mångfalden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Medel att styra varornas miljöpåverkan och regler om krets-&lt;br&gt;loppsanpassning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Regler om individuell tillståndsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Regler om skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Regler om miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Inriktningen överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Arbetet med att samordna lagstiftningen på mil-&lt;br&gt;jöområdet finner ett nästan totalt gensvar bland remissinstanserna. Den&lt;br&gt;använda tekniken med ramlagstiftning möter dock invändningar från ett&lt;br&gt;betydande antal remissinstanser. Några anser att eftersträvade samord-&lt;br&gt;ningsvinster i stor utsträckning uteblir genom att föreskrifter kommer&lt;br&gt;att beslutas av ett stort antal myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljöskyddslagen och dess tillämpning&lt;br&gt;i praktiken - främst av Koncessionsnämnden för miljöskydd - har lett till&lt;br&gt;stora förbättringar av den svenska miljön, särskilt när det gällt att kom-&lt;br&gt;ma till rätta med förorenande vattenutsläpp från bebyggelse och indu-&lt;br&gt;strier samt luftföroreningar från stora anläggningar. De nya problem&lt;br&gt;som uppstått och erfarenheter som vunnits de senaste decennierna har&lt;br&gt;emellertid i väsentlig mån rubbat de förutsättningar som utgör grundva-&lt;br&gt;len för den gällande miljölagstiftningen. Det står numera klart att de&lt;br&gt;samlade miljöproblemen inte kan lösas genom lokala insatser, som&lt;br&gt;lagen förutsätter. Efter tillkomsten av naturresurslagen har därför mil-&lt;br&gt;jöskyddslagen kommit närmast i blickfånget för den fortsatta översyn&lt;br&gt;och modernisering av miljölagstiftningen som de senaste årtiondenas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erfarenheter och utveckling påkallat. Samtidigt har den samlade miljö- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;lagstiftningen kommit att framstå som alltmer svåröverskådlig och&lt;br&gt;delvis sinsemellan överlappande. Den har kommit till vid olika tidpunk-&lt;br&gt;ter och ger som en följd därav uttryck for skilda värderingar. Likartade&lt;br&gt;frågor har fått skilda lösningar i olika lagar. Flera lagar kan tillämpas&lt;br&gt;på samma fråga. Från flera håll har gjorts gällande att straffbestämmel-&lt;br&gt;serna är svåra att överskåda och tillämpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är i huvudsak bakgrunden till att regeringen tillsatte en kommit-&lt;br&gt;té att utreda hur de olika lagarna som gäller miljöskydd skall kunna&lt;br&gt;samordnas och bli lättare att överblicka och tillämpa samt effektivare i&lt;br&gt;arbetet för en bättre miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visserligen har lagstiftningen under åren varit föremål för översyn vid&lt;br&gt;flera tillfallen. Genom ändringar i miljöskyddslagen år 1981 tillkom det&lt;br&gt;nuvarande prövningssystemet och miljöskyddsavgiften (prop.&lt;br&gt;1981/82:92). Ändringar av betydelse i miljöskyddslagen har också&lt;br&gt;genomförts efter beslut av riksdagen i anledning av förslag i prop.&lt;br&gt;1987/88:85 Miljöpolitiken inför 90-talet och prop. 1990/91:90 En god&lt;br&gt;livsmiljö. Det senare riksdagsbeslutet låg också till grund för flera&lt;br&gt;ändringar i naturvårdslagen efter förslag i betänkandet Översyn av&lt;br&gt;naturvårdslagen m.m. (SOU 1990:38). Som framgår av den gjorda&lt;br&gt;genomgången i avsnitt 4.1.1 har renhållningslagen fått allt större be-&lt;br&gt;tydelse som ett miljöpolitiskt styrmedel. I renhållningslagen gjordes&lt;br&gt;betydelsefulla ändringar år 1993 när föreskrifter om producentansvar&lt;br&gt;infördes. Lagen om kemiska produkter tillkom år 1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon samlad översyn av de viktigaste lagarna på miljöområdet har&lt;br&gt;emellertid tills nu inte skett under de senast decennierna. De grund-&lt;br&gt;läggande reglerna i lagstiftningen blir därför alltmer föråldrade samti-&lt;br&gt;digt som behovet av verksamma styrmedel inom miljöpolitikens område&lt;br&gt;accentueras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt Miljöskyddskommittén fyra stora grupper av skydds-&lt;br&gt;objekt som lagstiftningen bör värna om. För det första är det männi-&lt;br&gt;skors hälsa. För det andra är det den fysiska miljön. För det tredje är&lt;br&gt;det den biologiska mångfalden. Och för det fjärde är det hushållningen&lt;br&gt;med naturresurserna. En och samma grundsyn bör enligt kommittén&lt;br&gt;genomsyra hela lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar i likhet med remissinstanserna denna uppfattning.&lt;br&gt;Samma grundläggande krav i fråga om hälso- och miljöhänsyn skall&lt;br&gt;sålunda ställas vare sig fråga är om fastighetsanknuten verksamhet, om&lt;br&gt;hälsoskydd, om hantering av kemiska produkter, om naturskydd eller&lt;br&gt;om hushållning med naturresurser, låt vara att avvägningen mellan olika&lt;br&gt;intressen naturligtvis kan utfalla olika beroende på miljöhotens farlighet&lt;br&gt;och intressenas styrka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 Allmänna principer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa allmänna principer bör tigga till grund för lagstiftningen. De&lt;br&gt;principer som har tagits upp i kommitténs förslag är allmänt vedertagna&lt;br&gt;i det miljöpolitiska arbetet och det framstår som naturligt att en ny&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samordnad lagstiftning på miljöområdet står i överensstämmelse med Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;dessa principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande tankegång är människans förvaltaransvar för mil-&lt;br&gt;jön. Den kan uttryckas som att vi som lever nu inte får söka komma&lt;br&gt;undan miljöproblemen genom att lasta över dem på framtiden och lämna&lt;br&gt;efter oss en utarmad och förstörd natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet för hälsa och miljö, inbegripet den biologiska mångfalden,&lt;br&gt;måste utgå från riskbedömningar. I princip bör det ankomma på den&lt;br&gt;som vill göra något som kan påverka människors hälsa eller miljön att&lt;br&gt;visa att åtgärden inte kommer att medföra skada eller olägenhet. Miss-&lt;br&gt;lyckas detta bör den tilltänkta åtgärden inte få komma till stånd om inte&lt;br&gt;sådana skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått i övrigt&lt;br&gt;iakttas att skador och olägenheter förebyggs. I vissa fall måste efter en&lt;br&gt;intresseavvägning godtas, att skador eller olägenheter uppkommer.&lt;br&gt;Förutsättningarna härför måste i så fall regleras i lagstiftningen. De nya&lt;br&gt;föreskrifterna måste alltså liksom den nuvarande miljöskyddslagstift-&lt;br&gt;ningen ha sin grund i principen om att skador skall förebyggas och&lt;br&gt;åtgärder vidtas vid källan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om att skador skall förebyggas och åtgärder vidtas vid&lt;br&gt;källan finns inskriven i Romfördraget som en av hörnpelarna i EG:s&lt;br&gt;miljörätt (artikel 130r). Den är i och för sig självklar - man bör inte&lt;br&gt;invänta skador för att avhjälpa dem i efterhand utan göra sitt bästa för&lt;br&gt;att skador över huvud taget inte skall uppkomma. Enligt miljöbalken&lt;br&gt;bör gälla att allt arbete vare sig det gäller hälsoskydd, miljöskydd eller&lt;br&gt;naturvård skall vara förebyggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen byggde vid sin tillkomst år 1969 och bygger allt-&lt;br&gt;jämt på principen att det är den som förorsakar miljöstörningar som har&lt;br&gt;att bekosta de åtgärder som behövs för att förebygga eller avhjälpa&lt;br&gt;dem. Samma tänkesätt tillämpades redan långt tidigare i t.ex. arbetar-&lt;br&gt;skyddsfrågor. Företagaren har haft att betala de skyddsåtgärder som&lt;br&gt;samhället har ansett erforderliga för att begränsa riskerna i arbetsmiljön&lt;br&gt;för de anställda. Inom miljöpolitiken är principen vedertagen och går&lt;br&gt;under beteckningen PPP (Polluter Pays Principle). Den sattes för första&lt;br&gt;gången på pränt i en rekommendation av OECD i anslutning till FN:s&lt;br&gt;Stockholmskonferens om miljön år 1972. Kostnaderna for de åtgärder&lt;br&gt;som krävs för att bibehålla en acceptabel miljö bör enligt rekommenda-&lt;br&gt;tionen återspeglas i priserna på de varor och tjänster som ger upphov&lt;br&gt;till föroreningar när de produceras eller konsumeras. Likaså bör priser&lt;br&gt;på varor som är beroende av naturresurser återspegla den begränsade&lt;br&gt;tillgången på de naturresurser som används. Principen har numera&lt;br&gt;slagits fast som en av hörnpelarna i EG:s miljörätt i artikel 130r i Rom-&lt;br&gt;fördraget. Även denna princip skall självfallet läggas till grund för den&lt;br&gt;nya lagen. Detta innebär bl.a. att om man har misslyckats med att&lt;br&gt;förebygga skador på grund av miljöstörningar så är det den som har&lt;br&gt;vållat föroreningen som skall betala kostnaden för sanering och åter-&lt;br&gt;ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tillåtlighetsregler som i dag gäller för miljöfarlig verksamhet har&lt;br&gt;medvetet formulerats för att vid tillämpningen ge stora möjligheter att ta &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänsyn till olika intressen. Enligt kommitténs uppfattning har utveck-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingen sprungit ifrån den ståndpunkt som 1969 års lagstiftare intog. Det Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;var då fråga om att försiktigt införa regler för ett helt nytt lagstiftnings-&lt;br&gt;område och oron var stor för att långtgående krav kunde slå ut viktig&lt;br&gt;industri. Kunskaper om miljötillståndet och medborgarnas insikt om&lt;br&gt;miljöfrågor liksom deras krav på bättre miljöförhållanden har ökat&lt;br&gt;väsentligt sedan slutet av 60-talet. I dagens läge visar erfarenheten att&lt;br&gt;industrin har både vilja och möjligheter att komma till rätta med svåra&lt;br&gt;miljöproblem. Även den internationella konkurrensen, i vart fall inom&lt;br&gt;Europa, kommer att belastas med ökade miljökrav. Detta innebär att&lt;br&gt;låga miljökrav inte ger några konkurrensfördelar på längre sikt. Miljö-&lt;br&gt;lagstiftningen bör därför enligt kommitténs förslag utformas så att miljö-&lt;br&gt;kraven får ökad tyngd i förhållande till andra intressen. Av aktsam-&lt;br&gt;hetsreglema bör klart framgå att all miljöpåverkan skall bedömas mot&lt;br&gt;människors hälsa och miljön och att vid en sådan prövning hälsan och&lt;br&gt;miljön skall stå i centrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna kraven på försiktighet bör utgå från den nuvarande&lt;br&gt;regleringen i lagen om kemiska produkter. Erfarenheterna av lagens&lt;br&gt;tillämpning ger inte stöd för att de krav i fråga om skyddsnivån som&lt;br&gt;lagen innhåller skulle behöva ändras. Detta innebär att den som gör&lt;br&gt;något som kan påverka hälsa eller miljö skall vidta de åtgärder och&lt;br&gt;iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att hindra eller&lt;br&gt;motverka skada på människor eller i miljön. Riskerna för skador av&lt;br&gt;olika slag skall undanröjas. Detta överensstämmer med de riktlinjer&lt;br&gt;som riksdagen antagit på grundval av riksdagens miljöbeslut år 1991.&lt;br&gt;Risker för bestående skada på miljö eller hälsa skall inte accepteras&lt;br&gt;efter en övergångstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den övergripande principen i miljöbalken bör enligt kommitténs&lt;br&gt;förslag därför vara att de försiktighetsmått skall vidtas som behövs för&lt;br&gt;att skydda människors hälsa, miljön och naturresurserna. Även om&lt;br&gt;denna princip avviker från uttryckssätten i miljöskyddslagen, motsvarar&lt;br&gt;den enligt kommitténs mening den praxis som numera tillämpas av&lt;br&gt;tillstånds- och tillsynsmyndigheterna på miljöskyddsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén framhåller att ett absolut krav på alla tillgängliga försiktig-&lt;br&gt;hetshetsmått inte kan tillämpas i alla situationer. Visst utrymme bör&lt;br&gt;finnas för en avvägning mellan motstående intressen eller med andra&lt;br&gt;ord för en skälighetsprövning. En grundläggande regel bör emellertid&lt;br&gt;vara att man inte får göra sådana avsteg att det kan befaras att skador&lt;br&gt;på människors hälsa eller påtaglig skada på miljön uppkommer eller att&lt;br&gt;en långsiktigt god hushållning med naturresurser allvarligt äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med i stort sett samtliga remissinstanser delar regeringen&lt;br&gt;kommitténs syn på den nya lagens grundläggande föreskrifter om krav&lt;br&gt;på försiktighetsmått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om kemiska produkter innehåller en utbytesprincip - eller sub-&lt;br&gt;stitutionsprincip - som innebär att sådana kemiska produkter skall und-&lt;br&gt;vikas som kan ersättas med mindre farliga. Denna princip bör i miljö-&lt;br&gt;balken ges en mer grundläggande ställning än som nu är fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny lagstiftning bör bygga på den av riksdagen beslutade principen&lt;br&gt;att vid all hantering av varor skall så långt som det är möjligt en varas&lt;br&gt;hela livslängd beaktas vid bedömningen av de risker för hälsa och miljö&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som varan för med sig. Därvid måste också hänsyn tas till möjligheten Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;att återanvända en vara, sedan den tjänat ut, eller att återvinna ämnen,&lt;br&gt;material eller utvinna energi ur varan. Kravet bör därvid ställas att&lt;br&gt;varan så långt möjligt skall kunna återanvändas eller att materialet i den&lt;br&gt;skall kunna återvinnas under förutsättning att det är mest effektivt ur&lt;br&gt;resurshushållningssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resurshushållning och minskning av avfallsmängderna redan i sam-&lt;br&gt;band med produktionen bör ges högsta prioritet. För att åstadkomma en&lt;br&gt;effektiv resurshushållning kan såväl återanvändning som återvinning av&lt;br&gt;material och energi komma i fråga. Därigenom bör behovet av depone-&lt;br&gt;ring kunna skäras ned till ett minimum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I linje med vad som nyss sagts om återanvändning och återvinning&lt;br&gt;står det krav på hushållning med knappa naturresurser som på senare år&lt;br&gt;alltmer kommit att prägla miljörätten. Kravet på hushållning med natur-&lt;br&gt;tillgångarna präglar naturresurslagen och renhållningslagen men saknas&lt;br&gt;i annan miljölagstiftning. Kravet på en långsiktigt god hushållning med&lt;br&gt;naturtillgångarna måste också komma till uttryck i de centrala aktsam-&lt;br&gt;hetsreglema i en samlad lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även skyddet för den biologiska mångfalden kräver hushållning med&lt;br&gt;naturresurser, särskilt när det gäller marken och vattnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen är att den biologiska mångfalden och den genetiska variationen&lt;br&gt;skall säkerställas. Växt- och djursamhällen skall bevaras så att i landet&lt;br&gt;naturligt förekommande arter ges förutsättningar att fortleva under&lt;br&gt;naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet delas in i tre insatsnivåer, där den första nivån är grundläg-&lt;br&gt;gande och långsiktigt viktig och betecknas som vardagslandskapet. Här&lt;br&gt;skall åtgärderna innebära hänsyn vid mark- och vattenutnyttjande och&lt;br&gt;anpassning av brukningsmetoder. Den andra nivån utgörs av områden&lt;br&gt;med högre naturvärden där särskilda insatser krävs för att bevara arter&lt;br&gt;och upprätthålla ekosystemens funktioner och processer. Den tredje&lt;br&gt;nivån utgörs av särskilt värdefulla områden och omfattar naturtyper och&lt;br&gt;arter som på grund av sin känslighet endast tål liten eller ingen män-&lt;br&gt;sklig påverkan eller är beroende av en viss typ av brukande (hävd) för&lt;br&gt;att kunna fortleva. Dessa områden bör skyddas med stöd av regler om&lt;br&gt;naturvård. Naturvårdsarbetet bygger på en samverkan av åtgärder på&lt;br&gt;olika nivåer, där alla delar är av lika stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip skall Sverige vid anslutning till EU genomföra de direktiv&lt;br&gt;som antagits med stöd av Romfördraget. Sverige måste följa de harmo-&lt;br&gt;niserade regler beträffande varor som antagits med stöd av art. 100a i&lt;br&gt;fördraget, om inte annat sägs i anslutningsfördraget. Annars uppkom-&lt;br&gt;mer tekniska handelshinder. Rättsläget är annorlunda när det gäller de&lt;br&gt;minimidirektiv som på miljöskyddets område införts med stöd av art.&lt;br&gt;130r. Det finns inte något EG-rättsligt hinder mot att föreskriva t.ex.&lt;br&gt;strängare gränsvärden än de som gäller enligt sådana direktiv. Om&lt;br&gt;gränsvärden för miljöfarliga utsläpp införs i svensk rätt i form av gene-&lt;br&gt;rellt verkande föreskrifter blir det möjligt att genomföra EG-direktiv&lt;br&gt;som innehåller sådana gränsvärden. Direktiv av det slaget omfettas av&lt;br&gt;EES-avtalet. En sådan ordning innebär en principiell omställning av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normgivningen på området. Det framstår då som angeläget att normerna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ger uttryck för en ökad ambitionsnivå. EU:s regler är inte alltid de Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;bästa för detta syfte. Tvärtom måste i vaije fall särskilt övervägas, om&lt;br&gt;föreskrifterna kan läggas på en högre ambitionsnivå än motsvarande&lt;br&gt;minimidirektiv från EU:s sida. Ändå kan man säga att EU:s ambitions-&lt;br&gt;nivå ofta är hög och att dess miljöpolitik många gånger är fruktbärande&lt;br&gt;och väl ägnad att läggas till grund för den svenska miljölagstiftningen.&lt;br&gt;När det gäller det sakliga innehållet ligger den svenska lagstiftningen&lt;br&gt;ofta före. Under senare år har dock en snabb utveckling skett inom EU&lt;br&gt;i riktning mot ökat miljöengagemang och på sikt kan en positiv utveck-&lt;br&gt;ling förutses. I den mån fråga är om minimidirektiv bör vi alltså behålla&lt;br&gt;eller vid behov skärpa våra mera långtgående krav i avvaktan på att EG&lt;br&gt;kommer i kapp. Inom EU gäller i flera fåll regler om tidsbegränsade&lt;br&gt;tillstånd. Detta bör Sverige beakta i sin lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de nu nämnda generella principerna bakom lagstiftningen vill&lt;br&gt;vi redan nu nämna vissa mera grundläggande drag i regelsystemet, även&lt;br&gt;om vi längre fram närmare föreslår hur lagstiftningen bör utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta miljörättsliga lagarna innehåller allmänna aktsamhetsregler.&lt;br&gt;Också miljöbalken bör innehålla sådana. De allmänna aktsamhetsregler-&lt;br&gt;na bör på olika sätt få en styrande effekt inom balkens hela tillämp-&lt;br&gt;ningsområde. De kommer att innehålla sådana föreskrifter som alla och&lt;br&gt;envar förutsätts följa i sitt handlande för att skydda hälsa och miljö. De&lt;br&gt;kan därmed läggas till grund for kunskapsförmedling och opinionsbild-&lt;br&gt;ning. Vidare måste aktsamhetsreglema iakttas av regeringen och andra&lt;br&gt;myndigheter när föreskrifter meddelas. En samlad miljölag blir med sitt&lt;br&gt;vidsträckta tillämpningsområde med nödvändighet en ramlag och de&lt;br&gt;talrika bestämmelser med bemyndiganden att utfärda föreskrifter som&lt;br&gt;balken måste innehålla kan inte göras så detaljerade som i och för sig&lt;br&gt;vore önskvärt. Aktsamhetsreglema blir då betydelsefulla vid utform-&lt;br&gt;ningen av föreskrifter. Aktsamhetsreglema skall också iakttas av de&lt;br&gt;rättstillämpande myndigheterna i enskilda mål och ärenden. Myndig-&lt;br&gt;heterna skall sålunda tillämpa kraven i aktsamhetsreglema exempelvis&lt;br&gt;vid tillståndsprövning för en verksamhet eller i samband med tillsynsbe-&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för den svenska miljöskyddspolitiken har varit dämp-&lt;br&gt;ningsprincipen i miljöskyddslagen. I vaije enskilt fall skall göras vad&lt;br&gt;som rimligen kan krävas för att förebygga och motverka skador och&lt;br&gt;olägenheter på människors hälsa och miljön. Detta hindrar inte att&lt;br&gt;sammantaget alla stömingskällor kan påverka miljön långt utöver vad&lt;br&gt;som är acceptabelt. Dämpningsprincipen innebär inget hinder for att&lt;br&gt;miljön förstörs i grund. Som en yttre ram för detalj föreskrifter och&lt;br&gt;andra regler bör anges vilka störningar i miljön som över huvud taget&lt;br&gt;kan godtas. Avsikten med en sådan helhetssyn skulle vara att förhindra&lt;br&gt;ytterligare miljöförstöring. Föreskrifter av sådan innebörd kallas av&lt;br&gt;miljöskyddskommittén miljökvalitetsnormer. Som flera remissinstanser&lt;br&gt;framhåller kräver en tillämpning av sådana normer omsorgsfulla över-&lt;br&gt;väganden. Vi anser dock, i likhet med kommittén, att sådana normer&lt;br&gt;bör användas i det framtida hälso- och miljöskyddsarbetet och att an-&lt;br&gt;vändningen bör regleras i den nya samlade miljölagstiftningen. För att&lt;br&gt;kvalitetsnormerna skall kunna fylla sin funktion bör de ge uttryck just&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för de krav som bör ställas på miljön med utgångspunkt i vad männi- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skan och naturen tål. Eventuella avvägningar med hänsyn till vad som&lt;br&gt;är tekniskt och ekonomiskt möjligt i det enskilda fallet bör inte göras&lt;br&gt;inom ramen för kvalitetsnormerna. Sådana överväganden kan dock bli&lt;br&gt;aktuella när åtgärdsplaner utarbetas. En stor del av miljöproblemen i&lt;br&gt;Sverige beror på verksamhet i andra länder liksom verksamhet i Sverige&lt;br&gt;kan medföra miljöproblem utomlands. För att svenska kvalitetsnormer&lt;br&gt;skall kunna uppfyllas fordras därför att utsläpp i andra länder minskas.&lt;br&gt;Det kan därför vara motiverat att föreskriva olika normer för olika&lt;br&gt;geografiska områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att använda miljökvalitetsnormer är också olika för&lt;br&gt;olika ämnen. I fråga om luft kan enhetliga krav ställas. För mark och&lt;br&gt;vatten gäller däremot skilda förutsättningar alltefter naturliga utgångs-&lt;br&gt;värden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att stora förbättringar uppnåtts på många områden kvarstår&lt;br&gt;fortfarande betydande miljöproblem. Vissa är så allvarliga att det krävs&lt;br&gt;omedelbara och samordnade insatser för att komma till rätta med dem.&lt;br&gt;I många fall framstår det som uppenbart att belastningen på miljön av&lt;br&gt;vissa ämnen vida överskrider vad naturen &amp;quot;tål&amp;quot; utan att någon gräns för&lt;br&gt;den skull klart definierats. I sådana fall måste naturligtvis skyddsåtgär-&lt;br&gt;derna drivas så långt som över huvud taget är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening kan miljökvalitetsnormer till en böijan få betydelse&lt;br&gt;främst för hälsoskyddet, eftersom det på detta område finns utvecklat ett&lt;br&gt;kunskapsunderlag som kan tas till utgångspunkt för normgivningen. En&lt;br&gt;viktig fråga är hur kvalitetsnormer bör utformas och vilken status de&lt;br&gt;skall ha. Ofta torde det vara svårt att ge dem direkt bindande effekt mot&lt;br&gt;enskilda personer. Miljökvalitetsnormema bör läggas till grund för&lt;br&gt;statlig och kommunal planering och omsättas till åtgärdsprogram, som i&lt;br&gt;sin tur kan uttryckas i föreskrifter eller realiseras genom prövningen i&lt;br&gt;enskilda tillstånds- och tillsynsärenden osv. Miljökvalitetsnormer skall&lt;br&gt;kunna ges direkt verkan exempelvis for att förbättra tätortsluften. Detta&lt;br&gt;är i enlighet med att vissa EG-direktiv innehåller sådana normer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer kan få betydelse också när det gäller att bevara&lt;br&gt;den biologiska mångfalden. Men den biologiska mångfalden är också&lt;br&gt;beroende av den fysiska strukturen. När det gäller hotade växt- och&lt;br&gt;djurarter måste deras livsvillkor säkerställas genom att utrymme reser-&lt;br&gt;veras för dem. Som tidigare har nämnts bygger naturvårdsarbetet på en&lt;br&gt;kombination av olika insatser där inrättande av nationalparker, naturre-&lt;br&gt;servat, naturvårdsområden och biotopskydd utgör en del. Regeringen&lt;br&gt;har bl.a. i den skogspolitiska propositionen (prop. 1992/93:226) uttalat&lt;br&gt;att miljömålet skall tillgodoses genom en kombination av ökade reser-&lt;br&gt;vatsavsättningar och en skärpt tillämpning av naturvårdshänsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våtmarker hör till de naturtyper som har särskilt stor betydelse för&lt;br&gt;den biologiska mångfalden. De är viktiga biotoper för olika fågelarter,&lt;br&gt;växter, svampar och insekter. De kan också tjäna som reningsverk -&lt;br&gt;kvävefällor - for läckage av näringsämnen som förs ut med vatten från&lt;br&gt;jordbuks- och skogsmarker. Skyddet för våtmarkerna har förstärkts i&lt;br&gt;syfte att bevara den biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mirors miljöpåverkan återspeglas sällan på ett rättvisande sätt i priset Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;på varan. I allmänhet ingår inte kostnaderna för varans eller förpack-&lt;br&gt;ningens insamling eller slutliga omhändertagande i priset. Detta leder&lt;br&gt;till att konsumenten inte får ett korrekt besked om kostnaderna för att&lt;br&gt;efter det att varan förbrukats ta hand om avfallet på ett miljövänligt&lt;br&gt;sätt. Det finns en risk för att konsumenterna väljer varor som är fårliga&lt;br&gt;för miljön och som de inte skulle ha valt om priserna bättre hade åter-&lt;br&gt;speglat varornas verkliga miljökostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tillverkarens, importörens eller säljarens ansvar för en vara utvid-&lt;br&gt;gas till att omfatta också varans miljöeffekter såsom dess slutliga om-&lt;br&gt;händertagande, inbegripet återanvändning och återvinning, kommer&lt;br&gt;varans pris bättre att återspegla dess totala miljökostnader. Ett sådant&lt;br&gt;ansvar kan också utgöra ett incitament för tillverkaren att utforma varan&lt;br&gt;så att den vid det slutliga omhändertagandet ger upphov till mindre&lt;br&gt;miljöstörningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan tänka sig olika former av ett sådant producentansvar. Ett&lt;br&gt;alternativ är att tillverkaren, importören eller säljaren rent fysiskt tar&lt;br&gt;hand om den uttjänta varan eller ser till att det finns någon som utför&lt;br&gt;denna tjänst. Ett annat sätt är att han betalar avgifter som täcker kost-&lt;br&gt;naderna för en varas insamling och slutliga omhändertagande. Mera&lt;br&gt;detaljerade regler om producentansvar kan meddelas efter de ändringar&lt;br&gt;som har gjorts i renhållningslagen till följd av kretsloppspropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenterna kan genom sina produktval göra en stor insats för att&lt;br&gt;få en utveckling mot miljöanpassade produkter. Korrekt och tydlig&lt;br&gt;information är en förutsättning för att konsumenterna skall kunna träffa&lt;br&gt;sådana val. En informationsskyldighet i dessa hänseenden åvilar redan&lt;br&gt;företagen enligt lagen om kemiska produkter. Föreskrifter om avfalls-&lt;br&gt;eller miljö varudeklaration bör införas stegvis med början för vissa&lt;br&gt;utvalda varugrupper. Deklarationerna bör innefatta en bedömning av&lt;br&gt;vilka konsekvenser varan kan medföra för avfallshanteringen, anvis-&lt;br&gt;ningar för hur den bör hanteras samt deklaration av återvinningsmöjlig-&lt;br&gt;hetema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen (prop. 1993/94:116) föreslagit att det av&lt;br&gt;grundlagen klart skall framgå att föreskrifter kan meddelas om återan-&lt;br&gt;vändning och återvinning av material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya lagstiftningen bör det liksom i lagen om kemiska produkter&lt;br&gt;och renhållningslagen finnas bemyndiganden som gör det möjligt att&lt;br&gt;meddela föreskrifter om källsortering och återtagande. Balken bör bl.a.&lt;br&gt;ge möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;att föreskriva återtagandeplikt för producenter/leverantörer av utpekade&lt;br&gt;varugrupper. Den föreslagna grundlagsändringen ökar möjligheterna att&lt;br&gt;meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den individuella prövningen av större miljöfarliga verksamheter bör&lt;br&gt;finnas kvar. De prövade verksamheterna är regelmässigt så stora att&lt;br&gt;riskerna for miljöstörningar måste analyseras för var och en av dem.&lt;br&gt;För sådana företag måste därför skyldigheten att söka tillstånd bibehål-&lt;br&gt;las. Förfarandet med omprövning av villkor bör för vissa grupper av&lt;br&gt;anläggningar och verksamheter successivt ersättas med generella före- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skrifter. En ny lagstiftning bör i betydligt högre grad än miljöskyddsla-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gen bygga på möjligheter för regeringen eller myndighet som regering- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;en bestämmer att meddela generella föreskrifter om bl.a. skyddsåtgärder&lt;br&gt;och andra försiktighetsmått. Sådana generella föreskrifter skall minska&lt;br&gt;behovet att kräva tillståndsprövning eller anmälan, särskilt i fråga om&lt;br&gt;mindre verksamheter. Föreskrifter av denna art behöver i sig inte med-&lt;br&gt;föra mer betungande skyldigheter än andra nya generella förpliktelser&lt;br&gt;som kan komma att åläggas företagen. Behovet av rimliga planerings-&lt;br&gt;förutsättningar för företagen måste beaktas av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som meddelar föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Europakonventionen, artikel 6, föreskrivs att envar skall ha rätt till&lt;br&gt;domstolsprövning, bl.a. när det gäller hans civila rättigheter och skyl-&lt;br&gt;digheter. Otvivelaktigt måste en möjlighet finnas att kunna få förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheternas avgöranden överprövade av domstol. Annars&lt;br&gt;tillgodoses inte Europakonventionens krav och allmänhetens anspråk på&lt;br&gt;rättssäkerhet. Vi anser att för närvarande talar de starkaste sakliga&lt;br&gt;skälen för att ärenden om tillstånd till miljöfarlig verksamhet också i&lt;br&gt;fortsättningen skall prövas av förvaltningsmyndigheter som länsstyrelsen&lt;br&gt;och Koncessionsnämnden för miljöskydd. Koncessionsnämnden har&lt;br&gt;skött sina arbetsuppgifter på ett fullödigt sätt. Behovet - för den hän-&lt;br&gt;delse Koncessionsnämnden inte skulle anses som en domstol i Europa-&lt;br&gt;konventionens mening - av att Koncessionsnämndens beslut skall kunna&lt;br&gt;överprövas av domstol bör kunna tillgodoses inom ramen för en gene-&lt;br&gt;rell lösning av problemet med domstols överprövning av fÖrvaltningsbe-&lt;br&gt;slut. Om en annan lösning skall väljas anser Miljöskyddskommittén att&lt;br&gt;en övergång till domstolsprövning i regionala miljödomstolar uppbyggda&lt;br&gt;på de nuvarande vattendomstolarna vara värd att allvarligt undersökas.&lt;br&gt;Regeringen tillsatte den 7 april 1993 en särskild utredning om organisa-&lt;br&gt;tionsförändringar med anledning av förslaget till miljöbalk (dir.&lt;br&gt;1993:43). Utredningen har antagit namnet Miljöorganisationsutredning-&lt;br&gt;en. Utredningens arbete skall redovisas senast den 1 september 1994. I&lt;br&gt;det sammanhanget kommer den nu berörda frågan att övervägas ytterli-&lt;br&gt;gare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har redan det fulla lokala ansvaret på hälsoskyddssidan.&lt;br&gt;Detsamma gäller avfallshanteringen med undantag för de områden som&lt;br&gt;omfattas av det producentansvar som har införts till följd av kretslopps-&lt;br&gt;propositionen. När det gäller tillsynen över miljöskyddet har denna i&lt;br&gt;betydande utvidgning delegerats från länsstyrelserna till kommunerna.&lt;br&gt;Den vidgade kommunala tillsynen bör enligt vår mening finansieras&lt;br&gt;avgiftsvägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöorganisationsutredningen skall bl.a. behandla formerna för till-&lt;br&gt;syn och fördelningen av tillsynsansvaret mellan central, regional och&lt;br&gt;lokal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökonsekvensbeskrivningar är avsedda att användas för att förbättra&lt;br&gt;beslutsunderlaget i avgöranden som kan påverka människors hälsa eller&lt;br&gt;miljön eller äventyra hushållningen med naturresurser. Syftet är att&lt;br&gt;förebygga miljöproblem. Föreskrifter om miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;har införts i lag genom en ändring i naturresurslagen år 1991. Enligt&lt;br&gt;vår mening bör kravet på miljökonsekvensbeskrivningar vara en viktig &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komponent i en samlad miljölag. I sådana beskrivningar bör redovisas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte bara den verksamhet som närmast är tilltänkt utan också realistiska Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;alternativ till densamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig fråga är vilka sanktionsformer som skall väljas för överträ-&lt;br&gt;delser av miljöreglema. Det finns anledning att anta, att en straffpåföljd&lt;br&gt;i många situationer har en god avhållande effekt. Överträdelser av&lt;br&gt;miljöregler begås i stor utsträckning inom ramen för näringsverksamhet.&lt;br&gt;Sanktioner för miljöbrott inom ramen för ett företags verksamhet bör i&lt;br&gt;första hand rikta sig mot företaget. Ekonomiska påföljder för ett företag&lt;br&gt;kan bestämmas till betydligt högre belopp än dagsböter för en enskild&lt;br&gt;person. I sådana situationer kan ekonomiska sanktioner för företag i&lt;br&gt;form av sanktionsavgifter vara bättre ägnade än straff att hos allmän-&lt;br&gt;heten inskärpa vikten av att miljölagstiftningen efterlevs. Bestämmelser&lt;br&gt;om straff för olika typer av brott på miljöskyddsområdet finns såväl i&lt;br&gt;brottsbalken som i ett stort antal författningar med miljöanknytning. Det&lt;br&gt;har under senare år ansetts önskvärt att ha bestämmelser om särskilt&lt;br&gt;allvarlig brottslighet i brottsbalken. En sådan placering är ägnad att&lt;br&gt;inskärpa hur allvarligt statsmakterna ser på denna typ av brottslighet.&lt;br&gt;Av nu anförda skäl bör den nuvarande fördelningen av bestämmelserna&lt;br&gt;om miljöbrott mellan brottsbalken och miljölagstiftningen behållas. Be-&lt;br&gt;handlingen av miljöbrott i brottsbalken bör inskränkas till att avse de&lt;br&gt;allra allvarligaste fållen, då allmänhetens hälsa eller viktiga miljö värden&lt;br&gt;verkligen sätts på spel. I en samlad miljölag bör huvuddelen av de&lt;br&gt;straffregler som nu finns i den omfattande specialstraffrätten smältas&lt;br&gt;samman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns otvivelaktigt anledning att i den nya lagens sanktionssystem&lt;br&gt;som komplement till straffansvaret ha tillgång också till en form av&lt;br&gt;sanktionsavgifter för företag vid enklare former av överträdelser på&lt;br&gt;miljöskyddets område. Sådana avgifter bör kunna åläggas företag obero-&lt;br&gt;ende av vållande och oberoende av om en överträdelse har medfört&lt;br&gt;ekonomisk vinning. För att få ett system med miljöskyddsavgifter att&lt;br&gt;fungera krävs effektiva insatser av ansvariga myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.2 Bemyndiganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vi har redan angett några områden där den grundläggande lagen måste&lt;br&gt;fyllas ut med föreskrifter. Med anledning av den remisskritik som&lt;br&gt;framkommit mot den lagtekniska utformningen av kommitténs förslag&lt;br&gt;finner regeringen skäl att närmare behandla frågan om normgivningen&lt;br&gt;på det miljörättsliga området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom annan verksamhet bör också miljöferlig verksamhet kunna&lt;br&gt;regleras genom föreskrifter med generell räckvidd. Visserligen kan man&lt;br&gt;inte komma ifrån problemen med tillsyn av verksamheten. Ersätts till-&lt;br&gt;ståndsprövningen med generella föreskrifter, som företagen har att på&lt;br&gt;egen hand rätta sig efter, bör dock vissa rationaliseringsvinster stå att&lt;br&gt;hämta. Möjlighet att meddela generella föreskrifter finns nu bara i&lt;br&gt;mycket begränsad utsträckning enligt miljöskyddslagen. Däremot är&lt;br&gt;denna lagstiftningsteknik typisk för lagen om kemiska produkter och&lt;br&gt;anslutande lagar och förordningar inom ramen för kemikalielagstift-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen. Det blir en stor förändring att generella föreskrifter kommer att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;användas inom tillämpningsområdet för den nuvarande miljöskyddsla-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått hänger dock dagens miljöproblem i stor utsträckning&lt;br&gt;samman med användningen av olika kemiska ämnen eller produkter -&lt;br&gt;t.ex. inom tillverkningsindustrin, inom jordbruket, inom transportsek-&lt;br&gt;torn eller inom energiområdet. Samma typ av styrmedel bör därför&lt;br&gt;kunna användas både för verksamheterna som sådana och för de kemis-&lt;br&gt;ka produkter och ämnen som kommer till användning inom verksam-&lt;br&gt;heterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den önskvärda översiktligheten skall vinnas krävs också att miljö-&lt;br&gt;balken i viss utsträckning får karaktär av ramlag och att regeringen eller&lt;br&gt;myndigheter som regeringen bestämmer av riksdagen bemyndigas att&lt;br&gt;meddela de närmare föreskrifter som behövs. Fördelen med ett sådant&lt;br&gt;system är främst att detaljerna överlämnas åt regeringen eller åt myn-&lt;br&gt;digheterna eller kommunerna. En annan fördel är att det går fortare att&lt;br&gt;genomfora ändringar i regelsystemet när ändrade förhållanden påkallar&lt;br&gt;det. Ett system med bemyndiganden är vidare fördelaktigt då det gäller&lt;br&gt;att anpassa den svenska miljölagstiftningen till EG:s regler pä miljö-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för att använda generella föreskrifter varierar efter&lt;br&gt;olika verksamheters art och omfattning. Det är nödvändigt att med&lt;br&gt;omsorg skilja mellan verksamheter där generella föreskrifter kan an-&lt;br&gt;vändas och verksamheter som måste kontrolleras genom tillståndspröv-&lt;br&gt;ning och/eller tillsynsbeslut. Det typiska föreskriftsfallet kan sägas vara&lt;br&gt;en relativt enhetlig och mogen bransch eller verksamhetstyp med många&lt;br&gt;små anläggningar vars totala utsläpp eller påverkan i övrigt är av be-&lt;br&gt;tydelse och där det finns väl definierade metoder för att begränsa på-&lt;br&gt;verkan. En risk som är förenad med generella föreskrifter är att de kan&lt;br&gt;låsa den tekniska utvecklingen. En sådan tröghet kan leda till ett mot-&lt;br&gt;stånd att ta fram nya föreskrifter så snart de gamla är föråldrade. Det är&lt;br&gt;nödvändigt att de centrala miljövårdsmyndigheterna och särskilt Natur-&lt;br&gt;vårdsverket tilldelas behövliga resurser för att ta fram förslag till nya&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När beslut måste riktas mot den enskilde eller mot kommuner bör de&lt;br&gt;av riksdagen antagna målen komma till uttryck genom lagar eller andra&lt;br&gt;normer. Inom främst miljöskyddslagens tillämpningsområde har centrala&lt;br&gt;riktlinjer hittills fått formen av icke bindande riktlinjer eller anvisningar&lt;br&gt;som styrmedel vid myndigheternas beslut om tillstånd till enskilda&lt;br&gt;anläggningar. Som framgår av den tidigare gjorda redovisningen är&lt;br&gt;förhållandet närmast det motsatta när det gäller tillämpningen av lagen&lt;br&gt;om kemiska produkter. EU arbetar i stor utsträckning med generella&lt;br&gt;föreskrifter i form av bl.a. fastställda gränsvärden. EG-domstolen&lt;br&gt;ställer krav på att medlemsstaternas lagstiftning med tillräcklig&lt;br&gt;precision och tydlighet skall återge direktivens regler. Vid ett svenskt&lt;br&gt;medlemskap till EG måste redan av detta skäl ett större utrymme ges åt&lt;br&gt;generella föreskrifter. Det är inte heller rimligt att riksdagen skall be-&lt;br&gt;fatta sig med alla detaljbestämmelser. Riksdagen bör i stället dra upp de &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundläggande riktlinjer som regeringen och centrala förvaltningsmyn-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;digheter har att beakta när de skall meddela föreskrifter. Den nya lag- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;stiftningen bör enligt kommitténs förslag därför i vissa grundläggande&lt;br&gt;hänseenden bygga på mönster hämtade från lagen om kemiska produk-&lt;br&gt;ter. De normer som skall gälla kan visserligen ibland beslutas direkt av&lt;br&gt;riksdagen och sålunda iklädas lagform. I andra fåll bör de emellertid&lt;br&gt;ges i form av föreskrifter beslutade av regeringen eller myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer på grund av riksdagens bemyndigande. Natur-&lt;br&gt;vårdsverket, som välkomnar den utökade möjligheten att utfärda före-&lt;br&gt;skrifter, framhåller att detta kommer att underlätta miljöarbetet. Före-&lt;br&gt;skrifter bör enligt verket innebära en ambitionshöjning och samtidigt en&lt;br&gt;minskad belastning på miljön. Verket är berett att ta på sig ett betydan-&lt;br&gt;de ansvar för föreskriftsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser anser dock att bemyndigandereglema i förslaget&lt;br&gt;till miljöbalk är alltför långtgående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Advokatsamfund menar att lagstiftningsmetoden med ram-&lt;br&gt;lagar innebär en avsevärd risk för godtycke och rättsosäkerhet. Mot&lt;br&gt;detta kan dock hävdas att ramlagstekniken kräver ytterligare föreskrifter&lt;br&gt;av regeringen eller en myndighet under regeringen innan det uppstår en&lt;br&gt;bindande rättsverkan för en enskild medborgare. En lagtext som i enlig-&lt;br&gt;het med vad samfundet och flera andra remissinstanser förespråkar skall&lt;br&gt;gälla utan ytterligare föreskrifter måste många gånger utformas så att&lt;br&gt;den ger utrymme för olika tolkningsmöjligheter. Den som har att följa&lt;br&gt;lagen blir då hänvisad till mer eller mindre utförliga förarbeten. Åt-&lt;br&gt;minstone i de fall då lagtexten inte förutsätter en direkt domstolspröv-&lt;br&gt;ning kan minst lika besvärande rättssäkerhetsfrågor uppkomma vid&lt;br&gt;tillämpningen av direktverkande lagtext som när det rör sig om detaljar-&lt;br&gt;tade föreskrifter på t.ex. regeringsnivå med ett klart handlingsmönster&lt;br&gt;angivet för en konkret situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturskyddsföreningen framhåller att en lagtext är mer tillgänglig och&lt;br&gt;av högre dignitet än regeringens förordningar och myndigheternas&lt;br&gt;föreskrifter. Det bör dock anmärkas att förordningar och myndighets-&lt;br&gt;föreskrifter skall kungöras på samma sätt som lagar och är på det sättet&lt;br&gt;lika tillgängliga som dessa. Till saken hör också att det enligt regerings-&lt;br&gt;formens bestämmelser om normgivningen i dess 8 kap. är klart förutsatt&lt;br&gt;att normgivningsmakten av riksdagen skall överlämnas till regeringen&lt;br&gt;och underlydande myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätts huvudsakliga invändning mot ramlagstekniken är av en&lt;br&gt;annan karaktär. Hovrätten anser att det finns nackdelar från andra kon-&lt;br&gt;stitutionella synpunkter. Bestämmelserna blir i hög grad abstrakta och&lt;br&gt;har i många fall närmast karaktären av programförklaringar. Man kan&lt;br&gt;enligt hovrätten fråga sig vilken garanti riksdagen har för att balkens&lt;br&gt;ambitiösa syften verkligen kommer att uppfyllas och om det är rimligt&lt;br&gt;att riksdagen i så hög grad delegerar sin lagstiftningsmakt till regering-&lt;br&gt;en. Vi anser att hovrättens synpunkt är i högsta grad välmotiverad.&lt;br&gt;Inom ramen för vad som är praktiskt möjligt bör därför bemyndigande-&lt;br&gt;na i miljöbalken utformas så att de ställer direkta krav på att föreskrifter&lt;br&gt;skall beslutas i bestämda frågor. När så är möjligt bör man alltså undvi-&lt;br&gt;ka att överlämna det som en diskretionär prövning av regering eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighet att besluta om föreskrifter skall beslutas eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret framhåller att ramlagskonstruktionen underlättar an- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;passning till internationella överenskommelser, däribland EG:s regler&lt;br&gt;och att konstruktionen möjliggör ett successivt införlivande av miljöpo-&lt;br&gt;litiska beslut på olika områden. Statskontoret påpekar också att kon-&lt;br&gt;struktionen gör en fortlöpande rapportering till riksdagen behövlig.&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän, JO, invänder att berörda myndigheter, var och&lt;br&gt;en inom sitt område, kommer att tillämpa ett i förhållande till dagsläget&lt;br&gt;sannolikt ökat antal regler i förordning och myndighetsföreskrifter.&lt;br&gt;Allmänhetens möjligheter att i framtiden skaffa sig kunskaper om vilka&lt;br&gt;regler som gäller på skilda delar av miljö- och hälsoskyddsområdet och&lt;br&gt;för hushållningen med naturresurser torde knappast bli enklare än idag.&lt;br&gt;En blivande företagare som vill undersöka vilka krav som ställs på den&lt;br&gt;verksamhet han avser att bedriva och om tillstånd krävs för verksam-&lt;br&gt;heten och vilken myndighet som i så fåll skall pröva en ansökan därom,&lt;br&gt;får ingen ledning i balkens regler. Enligt Kammarrätten i Stockholm&lt;br&gt;kommer antalet regerings- och myndighetsföreskrifter som utfärdas med&lt;br&gt;stöd av balken eller efter bemyndigande med tiden att bli betydande. De&lt;br&gt;vinster som kan göras i fråga om överblickbarhet på lagnivå kommer&lt;br&gt;inte att få någon eller i vart fall inte tillnärmelsevis full motsvarighet på&lt;br&gt;lägre författningsnivåer. Regeringen vill på den här punkten hänvisa till&lt;br&gt;avsnitt 4.1.1 och redovisningen av den gällande lagstiftningen. Det&lt;br&gt;framgår där att redan den nu gällande lagstiftningen innehåller en&lt;br&gt;mängd föreskrifter på olika nivåer och att flera olika myndigheter be-&lt;br&gt;slutar om föreskrifter. En samlad miljölagstiftning ger klara möjligheter&lt;br&gt;till en bättre överblick av lagstiftningen. För det första samlas de aktu-&lt;br&gt;ella lagarna på ett ställe. Detta tillgodoser ett sedan länge framfört&lt;br&gt;önskemål om en samordning av det miljörättsliga sanktionssystemet.&lt;br&gt;Vidare finns det möjligheter att införa sammanställningar och redovis-&lt;br&gt;ningar av föreskrifterna på området så att tillgängligheten till regelsyste-&lt;br&gt;met markant ökar i förhållande till dagens situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Industriförbundet anför betänkligheter av principiell natur mot&lt;br&gt;ramlagstekniken. Förbundet anser att det bör finnas en möjlighet av&lt;br&gt;generell natur för berörda näringsidkare att söka dispens från föreskrif-&lt;br&gt;terna. Vidare är möjligheterna enligt den föreslagna 4 kap 2 § att med-&lt;br&gt;dela föreskrifter som avviker mot meddelade tillstånd alltför långtgåen-&lt;br&gt;de. Regeringen delar Industriförbundets uppfattning att lagstiftningen&lt;br&gt;bör innehålla dispensmöjligheter. Vi återkommer till frågan hur sådana&lt;br&gt;föreskrifter bör utformas. Vi anser också att det finns skäl att modifiera&lt;br&gt;kommitténs förslag till 4 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet uppger att kommunernas erfarenheter av lagstift-&lt;br&gt;ning uppbyggd på breda bemyndiganden är negativa. Denna typ av&lt;br&gt;bestämmelser har enligt förbundet en klar tendens att leda till detaljstyr-&lt;br&gt;ning från statliga myndigheter på ett sätt som knappast kan ha varit&lt;br&gt;statsmakternas avsikt vid lagstiftningstillfället. Om bemyndiganden ändå&lt;br&gt;bedöms som oundvikliga, är det ett kommunalt krav att dessa innebär&lt;br&gt;att endast regeringen och inte underlydande statliga verk ges denna&lt;br&gt;möjlighet när det är fråga om bestämmelser med materiellt innehåll.&lt;br&gt;Regeringen anser att Kommunförbundets synpunkt bör beaktas särskilt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;när det gäller föreskrifter som innebär åligganden för kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF anser att kommittén har gått för långt när det gäller bemyndigan- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;den. Lagförslaget bör ändras så att bemyndigandefallen kraftigt be-&lt;br&gt;gränsas samt att de riktlinjer och principer som skall vara styrande för&lt;br&gt;regeringens och underordnade myndigheters normgivningsverksamhet&lt;br&gt;klarare preciseras. Även på denna punkt bör remisskritiken enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening beaktas. Föreskrifter med bemyndiganden bör alltså&lt;br&gt;vara så exakta som det är möjligt och lämpligt med avseende på de&lt;br&gt;föreskrifter som får beslutas enligt ett bemyndigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala universitet anser att balkförslaget i alltför hög grad bygger på&lt;br&gt;ramlagstänkandet med bemyndiganden. I själva verket innebär balkför-&lt;br&gt;slaget med dess fjärde kapitel enligt universitetet att man föreslår att&lt;br&gt;riksdagen i praktiken inte längre skall vara lagstiftare på miljöområdet,&lt;br&gt;utan lämna över uppgiften till regeringen. Regeringen anser att denna&lt;br&gt;synpunkt måste ses i förhållande till det utrymme för bemyndigandereg-&lt;br&gt;ler som finns i 8 kap 7 § regeringsformen. Det kan då bara konstateras&lt;br&gt;att grundlagen ger ett stort utrymme för bemyndiganderegler på miljö-&lt;br&gt;politikens område liksom i andra frågor som gäller förhållandet mellan&lt;br&gt;den enskilde och det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitet anser att bemyndigandet att meddela föreskrif-&lt;br&gt;ter för att genomdriva riktlinjer eller principer som riksdagen antagit&lt;br&gt;bör ses över ur konstitutionell synvinkel. Regeringen delar denna åsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantagen leder remisskritiken enligt regeringens mening till&lt;br&gt;ändringar i förhållande till kommitténs förslag. Den nya lagen bör inte&lt;br&gt;innehålla ett allmänt vidsträckt kapitel om föreskrifter. Istället bör det&lt;br&gt;finnas bemyndiganden i de särskilda frågor där det är behövligt. Därige-&lt;br&gt;nom undviks en viss dubbelreglering som skulle bli följden av kommit-&lt;br&gt;téns förslag. Endast när det är lämpligt i det enskilda fallet bör ett&lt;br&gt;bemyndigande innehålla en möjlighet till subdelegering till myndigheter&lt;br&gt;under regeringen. I regeringens årliga miljöredovisning till riksdagen&lt;br&gt;bör ingå en redogörelse för hur bemyndigandena i miljöbalken utnytt-&lt;br&gt;jats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Samordning av miljölagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Följande lagar samordnas i en miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. naturvårdslagen (1964:822),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. miljöskyddslagen (1969:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. renhållningslagen (1979:596),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. hälsoskyddslagen (1982:1080),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över&lt;br&gt;skogsmark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lagen (1985:426) om kemiska produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. miljöskadelagen (1986:225),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Omfattar strålskyddslagen, regler om biotekniska&lt;br&gt;produkter och lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämpnings-&lt;br&gt;medel men överensstämmer i övrigt med regeringens forslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I stort sett alla remissinstanser står bakom tanken&lt;br&gt;på en samordning av miljölagstiftningen. Några har förordat en annan&lt;br&gt;struktur av samordningen än den kommittén har föreslagit. Arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen har framhållit att förslaget innebär en i många stycken&lt;br&gt;oklar avgränsning mot arbetsmiljölagens tillämpningsområde. Ett be-&lt;br&gt;tydande antal remissinstanser har föreslagit att ytterligare lagar skall&lt;br&gt;ingå i miljöbalken, främst lagar som reglerar de areella näringarna.&lt;br&gt;Några har avstyrkt att strålskyddslagen skall ingå i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Behovet av en översyn och en samord-&lt;br&gt;ning av miljölagstiftningen så att den blir lättare att tillämpa och över-&lt;br&gt;blicka framgår med stor tydlighet av Miljöskyddskommitténs betänkan-&lt;br&gt;de och av remissyttrandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla som oroar sig för miljöstörningar och som engagerar sig i olika&lt;br&gt;miljöfrågor kan med fog kräva att miljölagstiftningen är tydlig, begri-&lt;br&gt;plig och enhettig, så att de kan skaffa sig kunskap om vad som gäller.&lt;br&gt;Detsamma gäller både näringslivet och andra som direkt skall rätta sig&lt;br&gt;efter lagstiftningen och myndigheter som skall tillämpa den. En tydlig,&lt;br&gt;begriplig och enhetlig lagstiftning underlättar vidare en jämförelse med&lt;br&gt;internationella förhållanden och därmed också en anslutning till interna-&lt;br&gt;tionella överenskommelser samt inte minst en svensk anpassning till&lt;br&gt;EG:s regelsystem. Den kan också förbättra möjligheterna till informa-&lt;br&gt;tion och opinionsbildning kring miljöfrågorna. På så sätt kan en sa-&lt;br&gt;mordning av lagstiftningen bli ett medel att styra miljöarbetet åt ett håll&lt;br&gt;som ligger i linje med de nationella miljömålen. Som vi tidigare har&lt;br&gt;funnit bygger lagstiftningen i väsentliga delar på föråldrade principer.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givetvis viktigt att miljölagstiftningen avspeglar den aktuella Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;politiken på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har ifrågasatt om det forslag som läggs fram är ägnat att&lt;br&gt;som en ny balk inlemmas i 1734 års lag. Förslaget kan enligt Lagrådet&lt;br&gt;hellre ses som ett steg på vägen mot ett lagverk av den fullständighet&lt;br&gt;och genomarbetning som bör känneteckna en miljöbalk. Lagrådet före-&lt;br&gt;slår därför att förslaget som miljölag får vara fristående under det att&lt;br&gt;arbetet med att skapa en miljöbalk fortsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna fråga konstaterar regeringen att den dåvarande regeringen i&lt;br&gt;1991 års miljöproposition (prop. 1990/91:90) gjorde det ställningstagan-&lt;br&gt;det, att miljöskyddslagstiftningen skall samlas i en miljöbalk. Riksdagen&lt;br&gt;ställde sig bakom detta (bet. 1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338). Riks-&lt;br&gt;dagens ställningstagande har varit utgångspunkten för Miljöskyddskom-&lt;br&gt;mitténs arbete att samordna miljölagstiftningen och sammanföra den i&lt;br&gt;ett förslag till miljöbalk. Något annat beslut i frågan om miljöbalk har&lt;br&gt;därefter inte fattats. Regeringen har sålunda i flera regeringsförklaring-&lt;br&gt;ar, senast den som lämnades till riksdagen den 5 oktober 1993, gett till&lt;br&gt;känna sin avsikt att förelägga riksdagen ett förslag att skärpa miljölag-&lt;br&gt;stiftningen och sammanföra den i en miljöbalk. Den nu föreslagna&lt;br&gt;samordningen av de viktigaste lagarna på miljöområdet är en god ut-&lt;br&gt;gångspunkt för den framtida lagstiftningen på miljöpolitikens område.&lt;br&gt;Vad Lagrådet anfört i frågan om den föreslagna lagstiftningen skall&lt;br&gt;benämnas miljöbalk eller inte, förändrar inte regeringens tidigare redo-&lt;br&gt;visade ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vidare ifrågasatt om inte fler lagar på miljöområdet bör&lt;br&gt;ingå i miljöbalken än som nu föreslås och har särskilt nämnt vattenlagen&lt;br&gt;och skogsvårdslagen. Det kan i framtiden vara aktuellt att fora in ytter-&lt;br&gt;ligare lagar i miljöbalken när syftet med dessa sammanfaller med miljö-&lt;br&gt;balkens. För närvarande finns dock ingen möjlighet att införliva ytterli-&lt;br&gt;gare lagar i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med bestämmelserna i naturresurslagen är att främja en från&lt;br&gt;ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hus-&lt;br&gt;hållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Vid till-&lt;br&gt;lämpningen skall såväl önskemål att utnyttja som att bevara naturresur-&lt;br&gt;serna beaktas. Anläggningar som skall prövas av regeringen är i allt&lt;br&gt;väsentligt sådana som har synnerligen betydande miljökonsekvenser. I&lt;br&gt;och med att det år 1991 införts bestämmelser om miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar i naturresurslagen har dess karaktär av miljölagstiftning&lt;br&gt;förstärkts. Samordningen av naturresurslagen med övriga miljölagar&lt;br&gt;innebär att miljölagstiftningen knyts närmare de lagar som är anknutna&lt;br&gt;till naturresurslagen. Genom att inordna föreskrifter motsvarande natur-&lt;br&gt;resurslagens i miljöbalken ökas förutsättningarna for en god livsmiljö.&lt;br&gt;Dels skärps kraven på att samhällsplaneringen sker med ökad miljöhän-&lt;br&gt;syn, dels görs tydligt att tillståndsprövningen av olika exploateringsföre-&lt;br&gt;tag skall ske mot grundläggande krav på en långsiktigt god hushållning&lt;br&gt;med mark- och vattenområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har invänt att sambandet mellan naturresursla-&lt;br&gt;gen och plan- och bygglagen försvagas när NRL ingår i miljöbalken.&lt;br&gt;Genom bestämmelserna i 6 kap. 1 och 2 §§ NRL finns det ett samband&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan NRL och PBL. Av 1 kap 2 § och 5 kap. NRL framgår att in- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tentionema i NRL sträcker sig långt utanför PBL:s tillämpningsområde.&lt;br&gt;Sambandet mellan NRL och PBL kan bibehållas även vid en samord-&lt;br&gt;ning och utgör därför inget hinder mot att NRL infogas i en miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokaliseringen är av central betydelse när det gäller att motverka&lt;br&gt;olägenheter från miljöfarlig verksamhet. Vid tillståndsprövning har&lt;br&gt;miljömyndigheterna att tillämpa inte bara lokaliseringsbestämmelsema i&lt;br&gt;miljöskyddslagen utan också 2 och 3 kap. naturresurslagen. Att denna&lt;br&gt;dubbla prövning krävs, kommer till bättre uttryck om de båda regelsys-&lt;br&gt;temen samordnas i en miljöbalk. På så sätt kan en samordning förstärka&lt;br&gt;miljöskyddet vid lokalisering av miljöferlig verksamhet. Det nu anförda&lt;br&gt;ger stöd för att naturresurslagen bör ingå bland de lagar som skall&lt;br&gt;samordnas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta bör dock inte medföra någon förändring av hushållningsbestäm-&lt;br&gt;melsemas räckvidd i förhållande till annan lagstiftning, och inte heller&lt;br&gt;någon ändring i den centrala betydelsen som planer enligt PBL är av-&lt;br&gt;sedda att ha vid myndigheternas prövning av markanvändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och&lt;br&gt;renhållningslagen har alla syften som kan sägas vara delvis samman-&lt;br&gt;fallande. Miljöskyddslagen syftar till att reglera vatten- och luftförore-&lt;br&gt;ningar samt buller och andra störningar i den yttre miljön. Sådana stör-&lt;br&gt;ningar påverkar naturligtvis inte enbart naturen utan ofta direkt eller&lt;br&gt;indirekt även människors hälsa. Hälsoskyddslagens syfte att hindra och&lt;br&gt;undanröja störningar som kan vara skadliga för människors hälsa kan&lt;br&gt;sägas sammanfalla med miljöskyddslagens syfte till viss del. Även lagen&lt;br&gt;om kemiska produkter syftar till att förebygga skador på människors&lt;br&gt;hälsa eller i miljön. Lagen ställer med detta syfte krav på dem som&lt;br&gt;hanterar eller importerar kemiska produkter. Renhållningslagen ställer i&lt;br&gt;sin tur krav på dem som hanterar avfell. Enligt lagen skall avfell hante-&lt;br&gt;ras på sådant sätt att det inte uppkommer olägenheter från hälsoskydds-&lt;br&gt;och miljövårdssynpunkt. Inte enbart lagarnas syften är sammanfallande&lt;br&gt;utan till viss del även deras tillämpningsområden. Hälsoskyddslagen&lt;br&gt;reglerar i likhet med miljöskyddslagen störningar som härrör från an-&lt;br&gt;vändningen av fest egendom även om den också omfettar störningar&lt;br&gt;från lös egendom. Även en så betydande stömingskälla som trafiken&lt;br&gt;regleras till viss del av såväl miljöskyddslagen som hälsoskyddslagen.&lt;br&gt;Trafikens avgaser och buller har i en del fell ansetts utgöra sanitär&lt;br&gt;olägenhet och föranlett ingripande med stöd av hälsoskyddslagen och&lt;br&gt;störningar från festa trafikanläggningar fäller in under miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även tillämpningsområdena för lagen om kemiska produkter och&lt;br&gt;miljöskyddslagen är till viss del sammanfallande. Ett förbud kan med&lt;br&gt;stöd av miljöskyddslagen meddelas mot användningen av ett visst ämne&lt;br&gt;i en särskild anläggning, om ämnet kan förekomma i utsläppen från&lt;br&gt;anläggningen. Ett företag som har erhållit tillstånd enligt miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen att använda en viss kemikalie i sin verksamhet kan å andra sidan&lt;br&gt;förlora denna rätt om kemikalien senare förbjuds med stöd av lagen om&lt;br&gt;kemiska produkter. Ett förbud meddelat med stöd av lagen om kemiska &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkter kan således helt rycka undan förutsättningarna för ett tidigare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelat tillstånd. Även utsläpp från miljöfarlig verksamhet kan regle- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ras med stöd av båda lagarna. En föreskrift meddelad med stöd av lagen&lt;br&gt;om kemiska produkter om t.ex. hantering av ett visst ämne kan direkt&lt;br&gt;påverka ett utsläpp. Lagarnas tillämpningsområden överlappar således&lt;br&gt;varandra i inte obetydlig omfettning. Härtill kommer att en samordning&lt;br&gt;av reglerna i miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter ger&lt;br&gt;möjligheter att ingripa mot en viss produkt som ett alternativ eller&lt;br&gt;komplement till ingripande mot en miljöferlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renhållningslagen reglerar avfallsfrågor. Sådana frågor fäller emeller-&lt;br&gt;tid in under även övriga nu behandlade lagars tillämpningsområden. Vid&lt;br&gt;en bristfällig avfallshantering kan krav komma att ställas på hanteraren&lt;br&gt;förutom enligt renhållningslagen även enligt hälsoskyddslagen, om&lt;br&gt;hanteringen ger upphov till sanitär olägenhet. För det fäll att avfellet&lt;br&gt;innehåller en kemisk produkt kan krav dessutom komma att framställas&lt;br&gt;på hanteraren med stöd av lagen om kemiska produkter. Slutligen kan&lt;br&gt;även aktsamhetsreglema i miljöskyddslagen bli tillämpliga under förut-&lt;br&gt;sättning att avfallshanteringen ger upphov till miljöstörningar som inte&lt;br&gt;är helt tillfälliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett skäl for samordning är att det till viss del är samma&lt;br&gt;myndigheter som tillämpar lagarna. Lokal tillsynsmyndighet är enligt&lt;br&gt;samtliga lagar en kommunal nämnd och regional tillsynsmyndighet är i&lt;br&gt;de flesta fäll länsstyrelsen. Tillsynen på central nivå är mer uppdelad.&lt;br&gt;Det kan dock nämnas att Naturvårdsverket, som är central tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighet enligt miljöskyddslagen och renhållningslagen, jämte andra myn-&lt;br&gt;digheter utövar tillsyn även över tillämpningen av hälsoskyddslagen och&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bästa sättet att nå en samordning av sanktionsreglema på miljö-&lt;br&gt;skyddets område är att till miljöbalken knyta enhetliga sanktionsbestäm-&lt;br&gt;melser. Lämnas t.ex. lagen om kemiska produkter utanför ett sådant&lt;br&gt;nytt enhetligt lagverk blir det svårare att samordna sanktionsreglema.&lt;br&gt;En samordning utan lagen om kemiska produkter skulle medföra en&lt;br&gt;ganska omfettande, parallell reglering i de båda regelverken av sanktio-&lt;br&gt;nerna, vilket inte är önskvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om svavelhaltigt bränsle intar en mellanställning mellan miljö-&lt;br&gt;skyddslagen och lagen om kemiska produkter. Vid en samordning av&lt;br&gt;lagen om svavelhaltigt bränsle med övriga bestämmelser i miljöbalken&lt;br&gt;finns det inget behov av att föreskriva några särskilda aktsamhetsregler&lt;br&gt;för bränslen. Behovet av bemyndiganden kan tillgodoses genom be-&lt;br&gt;stämmelser i balken om föreskrifter och genom de särskilda aktsam-&lt;br&gt;hetsreglema för kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även bestämmelserna i lagen om spridning av bekämpningsmedel över&lt;br&gt;skogsmark och lagen om forbud mot dumpning av avfall i vatten kan&lt;br&gt;med fördel integreras i miljöbalken. Grundläggande bestämmelser i de&lt;br&gt;båda lagarna bör följa av balken som sådan. I övrigt kan bestämmelser-&lt;br&gt;na i den förstnämnda lagen intas bland balkens regler om skydd för&lt;br&gt;växt- och djurlivet. De särskilda bestämmelserna i den senare lagen kan&lt;br&gt;på motsvarande sätt tas in i balkens kapitel om avfell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om förhands granskning av biologiska bekämpningsmedel inne- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;håller bl.a. bestämmelser om godkännande av sådana bekämpnings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medel och om vissa skyldigheter vid hantering av dem. Dessutom upp- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tar lagen regler om tillsyn, avgifter och ansvar. Kommittén förordar att&lt;br&gt;även denna lag integreras i miljöbalkens regler om produktkontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har emellertid föreslagit en särskild lag om genteknik. I det&lt;br&gt;läget bör reglerna om biologiska bekämpningsmedel inte ingå i miljöbal-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdslagen innehåller särskilda regler som nära anknyter till&lt;br&gt;miljövårdens intressen. Naturvårdslagstiftningen är också av stor be-&lt;br&gt;tydelse för hushållningen med den fysiska miljön. En samordning enligt&lt;br&gt;riksdagens beslut av alla lagar som avser att bevara, skydda och förbätt-&lt;br&gt;ra tillståndet i miljön, att garantera medborgarna rätten till en ren och&lt;br&gt;hälsosam miljö och att säkerställa en långsiktigt god hushållning med&lt;br&gt;naturresurserna förutsätter att naturvårdslagen införs i miljöbalken som&lt;br&gt;en central del av densamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl lagen om skötsel av jordbruksmark som skogsvårdslagen inne-&lt;br&gt;håller en allmän hänsynsregel, som innebär att hänsyn skall tas till bl.a.&lt;br&gt;naturvårdens intressen vid skötsel av jordbruksmark och skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anmärkt att viktiga lagar på miljöområdet bl.a. skogs-&lt;br&gt;vårdslagen, lämnas utanför i regeringens förslag till miljöbalk. Det är&lt;br&gt;att märka att skogsvårdslagen liksom t.ex. minerallagen har en delvis&lt;br&gt;annan karaktär än den lagstiftning som föreslås ingå i miljöbalken, bl.a.&lt;br&gt;genom att primärt reglera vissa näringsverksamheter. Denna omständig-&lt;br&gt;het utgör naturligtvis inget hinder mot att en ökad hänsyn till miljön&lt;br&gt;också skall tas i verksamheter av sådant slag som de omnämnda lagarna&lt;br&gt;innefattar. Lagtekniskt bör emellertid i enlighet med miljöpolitikens&lt;br&gt;allmänna utformning detta ske genom att den aktuella sektorslagen&lt;br&gt;också rymmer aktsamhetsregler. Under senare år har också sektorsla-&lt;br&gt;gama i allt större omfattning kommit att innehålla föreskrifter om hän-&lt;br&gt;syn till miljön och landskapet. Genom riksdagens skogspolitiska beslut&lt;br&gt;har således ytterligare regler om miljö- och naturvårdshänsyn införts i&lt;br&gt;skogsvårdslagen. Lagen om skötsel av jordbruksmark upptar också en&lt;br&gt;bemyndiganderegel som tar sikte särskilt på miljöskyddsfrågor. Regeln&lt;br&gt;medger att de föreskrifter får meddelas som skäligen kan fordras från&lt;br&gt;miljöskyddssynpunkt, dock endast såvitt gäller djurantal, gödselhante-&lt;br&gt;ring och växtodling. Övervägande skäl talar alltså för att hänsynsregler&lt;br&gt;och liknande föreskrifter med inriktning på miljöskydd får stå kvar i&lt;br&gt;skötsellagen och skogsvårdslagen. Skulle i framtiden en avreglering av&lt;br&gt;jord- och skogsbruket medföra att det i stort sett bara blir miljöregler&lt;br&gt;kvar i sektorslagama bör, som bl.a. vissa remissinstanser framfört,&lt;br&gt;övervägas om dessa lagar skall föras över till miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskelagen upptar framför allt bestämmelser om rätten till fiske i&lt;br&gt;svenska vatten. Lagen innehåller också regler av skyddskaraktär. Av&lt;br&gt;störst intresse vad gäller skyddsregler är den bemyndiganderegel enligt&lt;br&gt;vilken det får meddelas föreskrifter om fiskets vård och bedrivande. Av&lt;br&gt;motsvarande skäl som anförts beträffande skogsvårdslagen anser vi dock&lt;br&gt;att sådana skyddsregler bör stå kvar i fiskelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera lagar, t.ex. lagen om åtgärder mot vattenförorening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från fårtyg och lagen om transport av farligt gods, som i likhet med &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kämtekniklagen reglerar verksamheter där stränga säkerhetskrav måste&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upprätthållas för att minimera risken för miljöstörningar. Det som gör Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kämtekniklagen speciell i sammanhanget är den osedvanliga räckvidden&lt;br&gt;av skador på miljön som kan bli följden av en allvarlig olycka i en&lt;br&gt;kärnteknisk anläggning. Det är således fråga om en kvantitativ skillnad&lt;br&gt;i fråga om den potentiella risken för skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av huvudsyftena med att samordna lagstiftningen på miljöområdet&lt;br&gt;är att den skall bli lättare att överblicka och tillämpa. Några sådana&lt;br&gt;samordningsvinster torde inte stå att vinna med att foga in kärnteknik-&lt;br&gt;lagen i balken. De flesta av lagens regler är så speciellt formade utifrån&lt;br&gt;de särskilt stränga krav på säkerhet som ställs på kärnteknisk verksam-&lt;br&gt;het att de i endast ringa grad låter sig samordnas med regler i övriga&lt;br&gt;lagar som bör ingå i balken. För dem som har att i första hand tillämpa&lt;br&gt;reglerna för kärnteknik torde det snarare vara så att reglerna riskerar att&lt;br&gt;bli otympligare att hantera och svårare att överblicka i en miljöbalk än&lt;br&gt;vad som är fallet med nuvarande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanvägning av de nu redovisade omständigheterna leder till&lt;br&gt;slutsatsen att kämtekniklagen inte bör fogas in i miljöbalken. Av i&lt;br&gt;huvudsak samma skäl bör lagen om åtgärder mot vattenförorening från&lt;br&gt;fartyg lämnas utanför miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med strålskyddslagen är enligt dess portalstadgande att skydda&lt;br&gt;människor, djur och miljö mot skadlig verkan av strålning. Detta stäm-&lt;br&gt;mer väl överens med de syften som ligger till grund för arbetet med&lt;br&gt;miljöbalken. Vissa kopplingar finns också till hälsoskyddslagen. I prak-&lt;br&gt;tiken föreligger dock viktiga olikheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strålskydd handlar till stor del om arbetarskydd, patientskydd och&lt;br&gt;produktsäkerhet. I vissa hänseenden företer strålskyddslagen härvidlag&lt;br&gt;likheter med lagen om kemiska produkter, vilken skall inordnas i miljö-&lt;br&gt;balken. Val av kemiska ämnen och produkter som används i industrin,&lt;br&gt;i hushållen och i samhället i övrigt är emellertid frågor som genomsyrar&lt;br&gt;miljöarbetet i stort. Oavsett i vilka situationer användningen sker kan&lt;br&gt;man befara att kemiska ämnen och produkter till slut hamnar i och&lt;br&gt;påverkar den yttre miljön. Lagen om kemiska produkter är av detta skäl&lt;br&gt;central i en miljöbalk och det får godtas att vissa frågor som rör t.ex.&lt;br&gt;arbetarmiljön som en följd härav kommer att regleras i denna del av&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strålskydd är däremot av mer speciell karaktär. Många av de vitt&lt;br&gt;skilda typer av allmänt förekommande verksamheter med strålning som&lt;br&gt;regleras i strålskyddslagen kan inte i nämnvärd mån störa den yttre&lt;br&gt;miljön. Som exempel kan nämnas röntgenundersökning av tänder eller&lt;br&gt;matberedning i mikrovågsugn. Det kan te sig naturligt att för sådana&lt;br&gt;verksamheter alltjämt ha strålskyddsbestämmelser i en speciallag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av de myndigheter och organisationer som närmast berörs av&lt;br&gt;förslaget att fora in strålskyddslagen i miljöbalken ställer sig avvisande&lt;br&gt;till detta. Det är Statens strålskyddsinstitut, Statens kämkraftinspektion&lt;br&gt;och Statens råd för kämavfallsfrågor som redovisar den uppfattningen.&lt;br&gt;Samma synpunkt har framförts av Kammarrätten i Stockholm, TCO och&lt;br&gt;LO. I likhet med dessa remissinstanser anser regeringen att strålskydds-&lt;br&gt;lagen för närvarande inte bör ingå i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ersättningsregler som finns i miljöskadelagen flyttades år 1986 ut Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ur miljöskyddslagen och sammanfördes med jordabalkens regler om&lt;br&gt;skadestånd i grannelagsförhållanden till miljöskadelagen under hänvis-&lt;br&gt;ning bl.a. till svårigheten att anpassa de nya skadeståndsreglerna till&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;miljöfarlig verksamhet&amp;quot; och andra bestämmelser i miljö-&lt;br&gt;skyddslagen. Föreskrifterna om miljöskadeförsäkringen finns i miljö-&lt;br&gt;skyddslagen men förutsätter för sin tillämpning att den skadelidande har&lt;br&gt;drabbats av en skada som anges i miljöskadelagen och inte kan få er-&lt;br&gt;sättning enligt den lagen, t.ex. på grund av preskription. Vid en allmän&lt;br&gt;översyn av miljölagstiftningen finns det anledning att utforma såväl&lt;br&gt;miljöreglema som skadeståndsreglerna så att de passar samman. Med&lt;br&gt;hänsyn till det starka samband mellan miljöskadelagen och miljöskydds-&lt;br&gt;lagen som redan finns och som genom miljöskadeförsäkringen har blivit&lt;br&gt;ännu starkare saknas det enligt regeringens mening skäl att överväga&lt;br&gt;någon annan lösning än att miljöskadelagens regler inarbetas i miljöbal-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plan- och bygglagen är ett omfattande lagverk som kom till efter ett&lt;br&gt;mycket långvarigt lagstiftningarbete. Lagen har visserligen nära sam-&lt;br&gt;band med den miljöbalk vi nu föreslår, dels genom att balken enligt&lt;br&gt;förslaget skall omfatta också de hushållningsfrågor som nu regleras i&lt;br&gt;naturresurslagen, dels genom att planeringen har stor betydelse för&lt;br&gt;miljöskyddsarbetet i allmänhet och naturvården i synnerhet. Det föran-&lt;br&gt;leder emellertid ingen olägenhet att de båda lagkomplexen tillämpas&lt;br&gt;parallellt. Att i miljöbalken fora in alla bestämmelser om den fysiska&lt;br&gt;planeringen torde däremot belasta den lagtekniska konstruktionen över&lt;br&gt;bristningsgränsen. Utredningen om översyn av plan- och bygglagen (M&lt;br&gt;1992:02) skall bl.a. lämna förslag till hur miljöhänsynen i den fysiska&lt;br&gt;planeringen kan ökas. Det anförda talar för att plan- och bygglagen inte&lt;br&gt;förs över till miljöbalken. Vad angår vattenlagen och minerallagen talar&lt;br&gt;skäl av samma art som de som anförts beträffande plan- och bygglagen&lt;br&gt;för att dessa lagar nu inte tas med i balken. Miljöskyddskommittén har&lt;br&gt;emellertid i sitt slutbetänkande lämnat förslag till omfattande ändringar&lt;br&gt;i framför allt vattenlagen men också i plan- och bygglagen med anled-&lt;br&gt;ning av miljöbalken. Dessa förslag kommer att beredas inför miljöbal-&lt;br&gt;kens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafiklagstifiningen kräver särskilda överväganden. Miljöstörningarna&lt;br&gt;från trafiken härrör också från ett stort antal rörliga källor i form av&lt;br&gt;fordon av olika slag - bilar, fartyg och flygplan. För att reglera sådana&lt;br&gt;fordons miljöpåverkan behövs styrmedel som påverkar tillverkare och&lt;br&gt;enskilda trafikanter i form av standardiseringskrav och typgodkännanden&lt;br&gt;resp, olika former av skatter och avgifter. Sådana bestämmelser har&lt;br&gt;knappast sin plats i miljöbalken. Däremot bör de allmänna bestämmel-&lt;br&gt;serna i miljöbalken i olika hänseenden tillämpas på festa trafikanlägg-&lt;br&gt;ningar. Sådana feror för hälsan som luftföroreningar från trafiken kan&lt;br&gt;medföra bör också behandlas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 Utformningen av samordningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En samordning kan enligt regeringens mening drivas mer eller mindre&lt;br&gt;långt. Om den önskade överskådligheten skall vinnas kan inte alltför&lt;br&gt;disparata lagar föras samman i en och samma lag. Den samordning som&lt;br&gt;nu sker av miljölagstiftningen bygger på den i 1991 års miljöpolitiska&lt;br&gt;proposition redovisade tanken att i en miljöbalk samla alla lagar som i&lt;br&gt;första hand avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i miljön,&lt;br&gt;att garantera medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö och att&lt;br&gt;säkerställa en långsiktigt god hushållning med naturresurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika lagarna måste i många hänseenden fogas samman så att&lt;br&gt;miljöbalken ger uttryck for en enhetlig inställning till miljöfrågorna och&lt;br&gt;så att ambitionen blir densamma på de olika områden som behandlas i&lt;br&gt;balken. Det går förhållandevis lätt att samordna tillsyns-, överklagande-&lt;br&gt;och sanktionsbestämmelsema i de lagar som skall ingå i miljöbalken.&lt;br&gt;En sådan ordning kommer att kunna underlätta tillsynsmyndigheternas&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har framfört att det hade varit önskvärt att man i samband&lt;br&gt;med samordningen av lagarna mera ingående hade gjort en analys av&lt;br&gt;gränsdragningsproblematiken och försökt att i lagtexten tydligare ange&lt;br&gt;gränserna mellan olika skyldigheter och ingripanden. Lagrådet har&lt;br&gt;främst berört gränsdragningen mellan regler som gäller hälsoskydd och&lt;br&gt;regler som gäller miljöskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig utgångspunkt for regeringens förslag har varit den kritik&lt;br&gt;som har riktats mot miljölagstiftningen, nämligen att den har varit&lt;br&gt;splittrad och att miljömyndigheternas möjligheter till ingripande därför&lt;br&gt;har försvårats. Den nu föreslagna samordningen har alltså i mycket tagit&lt;br&gt;sikte på att undanröja detta problem. I den mån avgränsningsfrågoma&lt;br&gt;särskilt bör belysas, vilket kan vara fallet med avgränsningen mellan&lt;br&gt;hälsoskydd och miljöfarlig verksamhet, anger regeringens lagförslag och&lt;br&gt;motivtext dock i vilken ordning de skilda materiella föreskrifterna skall&lt;br&gt;tillämpas. Vad Lagrådet anfört i fråga om avgränsningen mellan kemi-&lt;br&gt;kalielagstiftningen och arbetsmiljölagen kan regeringen godta. Uttalan-&lt;br&gt;den om samordningen har gjorts i förarbetena till både arbetsmiljölagen&lt;br&gt;och lagen om kemiska produkter (se prop. 1990/91:140, s. 86 och 87).&lt;br&gt;Vad som där har sagts är fortfarande giltigt. Något behov för riksdagen&lt;br&gt;att ta ställning till frågan, på sådant sätt som Lagrådet antyder, före-&lt;br&gt;ligger därmed inte. Berörda myndigheter, främst Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;och Arbetarskyddstyrelsen, har ett utvecklat samarbete för att samordna&lt;br&gt;sina respektive verksamheter och för att undvika dubbelarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balken bör inledas med bestämmelser som ger uttryck för den moder-&lt;br&gt;na miljövårdens syfte. Miljöpolitikens övergripande mål är att bl.a.&lt;br&gt;skydda människors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, hushåll-&lt;br&gt;ning med uttaget av naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt samt&lt;br&gt;skydd för natur- och kulturlandskap. På ett tidigt skede i balken bör&lt;br&gt;också anges de allmänna krav på aktsamhet beträffande människors&lt;br&gt;hälsa, miljön och en hållbar hushållning med naturresurserna som bör&lt;br&gt;prägla miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållningsbestämmelsema är av grundläggande karaktär och bör Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;därför finnas långt fram i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi tidigare framhållit föreligger ett behov av att i förväg kunna&lt;br&gt;klarlägga var gränserna för tillåten miljöpåverkan bör gå. Ett sätt att&lt;br&gt;göra detta är att införa ett system med s.k. miljökvalitetsnormer, som&lt;br&gt;anger vilken belastning av bestämda ämnen som kan godtas på olika&lt;br&gt;recipienter såsom mark, vatten och luft. Enligt vår uppfattning finns det&lt;br&gt;behov av att i ökad utsträckning lägga miljökvalitetsnormer till grund&lt;br&gt;för olika bedömningar enligt miljöbalken, t.ex. när det gäller att avgöra&lt;br&gt;var gränsen går för ytterligare utsläpp från miljöfarlig verksamhet inom&lt;br&gt;ett visst område. Även bestämmelser om miljökvalitetsnormer bör&lt;br&gt;därför föras in i ett tidigt avsnitt av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökonsekvensbeskrivningar skall användas for att förbättra besluts-&lt;br&gt;underlaget vid avgöranden som kan påverka människors hälsa eller&lt;br&gt;miljön eller äventyra en hållbar hushållning med naturresurser. En&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning måste omfatta inte bara den verksamhet&lt;br&gt;som närmast är tilltänkt utan också realistiska alternativ, inbegripet s.k.&lt;br&gt;nollaltemativ, till denna. Eftersom kravet på miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar bör vara en viktig utgångspunkt i miljöbalken bör bestämmelser&lt;br&gt;om sådana beskrivningar införas i ett tidigt avsnitt av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte bara de nuvarande hushållningsbestämmelsema i naturresurslagen&lt;br&gt;och bestämmelserna i den lagen om planering och planeringsunderlag&lt;br&gt;utan även balkens bestämmelser om miljökvalitetsnormer och miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar bör bli gällande vid prövning enligt de lagar som&lt;br&gt;anknyter till naturresurslagen. Detta kommer i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag till uttryck i balkens inledande kapitel. Naturvårdslagen innehål-&lt;br&gt;ler bestämmelser om att skydda olika områden till fromma för veten-&lt;br&gt;skap, kultur- och naturvård samt friluftsliv. Dessa bestämmelser bör&lt;br&gt;hållas samman i balken. Detta avsnitt bör också innehålla bestämmelser&lt;br&gt;om biotopskydd med syfte att bevara den biologiska artrikedomen.&lt;br&gt;Naturvårdslagens bestämmelser om tillsyn och sanktioner bör däremot&lt;br&gt;kunna föras samman med motsvarande bestämmelser hämtade från&lt;br&gt;andra lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal aktsamhetsregler hänförliga till olika sektorer av hälso-&lt;br&gt;och miljöskyddet bör ha sin motsvarighet i miljöbalken. Det är därför&lt;br&gt;inte lämpligt att smälta samman dem med andra regler. En lämplig&lt;br&gt;disposition synes vara att i balken föra in flera kapitel som innehåller&lt;br&gt;särskilda regler för miljöfarlig verksamhet, kemiska produkter, hälso-&lt;br&gt;skydd och avfallshantering inklusive producentansvar. Det kan vara till&lt;br&gt;fordel för överskådligheten att i denna avdelning utforma kapitlen så att&lt;br&gt;de innehåller både krav på tillståndsprövning och särskilda aktsamhets-&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om tillsyn och sanktioner kan med fördel föras sam-&lt;br&gt;man i balken och i stor utsträckning ges en enhetlig utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från såväl systematisk synpunkt som från överskådlighetssynpunkt är&lt;br&gt;det lämpligt att en lagstiftning av den omfettning som en miljöbalk&lt;br&gt;utgör inte bara indelas i kapitel utan även i större block i form av av-&lt;br&gt;delningar. En sådan teknik är ingen nyhet utan är tvärtom ganska vanlig&lt;br&gt;då det gäller lagstiftning av central betydelse. Som exempel på regel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verk där tekniken med avdelningsindelning tidigare tillämpats kan näm- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;nas äktenskapsbalken, jordabalken, fastighetsbildningslagen, brottsbal-&lt;br&gt;ken och rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med Miljöskyddskommitténs förslag bör miljöbalken indelas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sju avdelningar, som envar innefattar ett varierande antal kapitel. I&lt;br&gt;respektive avdelning bör samlas sådana bestämmelser som bedöms ha&lt;br&gt;sådant samband med varandra att de i ett eller annat hänseende bör&lt;br&gt;hållas ihop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första avdelningen bör innehålla allmänna bestämmelser om bl.a.&lt;br&gt;balkens målsättning, som anger balkens inriktning i fråga om bl.a.&lt;br&gt;miljöskydd, hälsoskydd, naturskydd och naturresurshushållning. Vidare&lt;br&gt;bör däri ingå bestämmelser om balkens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även balkens övergripande allmänna aktsamhetsregler bör ingå i&lt;br&gt;denna avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den andra avdelningen bör intas motsvarigheter till naturresursla-&lt;br&gt;gens båda hushållningskapitel samt bestämmelser om miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mer och om miljökonsekvensbeskrivningar. Denna avdelning bör få&lt;br&gt;paraply karaktär och göras tillämplig även på andra rättsområden, t.ex.&lt;br&gt;på plan- och bygglagen och vattenlagen. I avdelningen bör också ingå&lt;br&gt;bestämmelser om regeringens tillåtlighetsprövning, bl.a. av större indu-&lt;br&gt;striella anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje avdelningen bör innehålla balkens bestämmelser om den&lt;br&gt;s.k. gröna miljövården, framför allt bestämmelser om skydd för natur-&lt;br&gt;områden, om skydd för växt- och djurlivet samt om skydd for frilufts-&lt;br&gt;livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den fjärde avdelningen bör samlas särskilda föreskrifter om skydd&lt;br&gt;för hälsa och miljö, såsom om miljöfarlig verksamhet, kemiska pro-&lt;br&gt;dukter, hälsoskydd och avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Femte avdelningen bör innehålla balkens bestämmelser om tillsyn, om&lt;br&gt;avgifter för en myndighets verksamhet enligt balken och om överkla-&lt;br&gt;gande av beslut som meddelats med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den sjätte avdelningen bör samlas balkens bestämmelser om påfölj-&lt;br&gt;der, dvs. om ansvar, förverkande och miljöskyddsavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till den avslutande sjunde avdelningen bör hänföras bestämmelser om&lt;br&gt;ersättning för intrång, skadestånd och miljöskadeförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Aktsamhetsregler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Olika aktsamhetsregler i nuvarande lag-&lt;br&gt;stiftning fors samman till ett gemensamt kapitel om allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsregler i miljöbalken. Därutöver finns olika aktsam-&lt;br&gt;hetsregler för respektive verksamhet. Den av kommittén&lt;br&gt;föreslagna stoppregeln ingår som en sådan särskild aktsam-&lt;br&gt;hetsregel om miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försiktighetsprincipen skall tillämpas på all verksamhet som&lt;br&gt;kan skada omgivningen. Farliga kemiska produkter samt farliga&lt;br&gt;kemiska varor skall ersättas med produkter eller varor som inne-&lt;br&gt;bär mindre risk (utbytesprincipen). Det innebär att ämnen som&lt;br&gt;kan skada miljön skall undvikas vid tillverkning av varor i den&lt;br&gt;utsträckning det är möjligt. Avsaknaden av vetenskaplig bevisning&lt;br&gt;får inte användas som en ursäkt för att underlåta att vidta rimliga&lt;br&gt;skyddsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana försiktighetsmått skall iakttas som behövs för att&lt;br&gt;skydda människors hälsa och miljön mot skador och olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att främja återvinning och återanvändning av material ingår&lt;br&gt;som en del av aktsamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av aktsamhetsreglema skall i sista hand vägas&lt;br&gt;mot ett ekonomiskt hänsynstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.1 Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om skydd för människors hälsa har funnits i Sverige under&lt;br&gt;flera hundra år. Regler som i första hand avser att skydda miljön har&lt;br&gt;däremot vuxit fram i huvudsak under de senaste 100 åren. Sådana&lt;br&gt;regler har oftast tillkommit som ett resultat av att uppkomna olägenheter&lt;br&gt;inte har kunnat bemästras inom det befintliga regelsystemet. Det har&lt;br&gt;alltså varit fråga om att införa nya föreskrifter för att motverka redan&lt;br&gt;uppkomna problem. Sedan 1960-talet har dock de centrala miljölagama&lt;br&gt;i ökad utsträckning kommit att innehålla relativt likartade aktsamhets-&lt;br&gt;regler for att förebygga skador och andra olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagens aktsamhetsregler syftar till att skydda människor&lt;br&gt;och miljö från störningar som kan vara skadliga. Bestämmelserna i den&lt;br&gt;lagen omfattar dock endast sådana störningar som hänför sig till an-&lt;br&gt;vändning av fäst egendom. Anknytningen till fäst egendom är dock inte&lt;br&gt;genomgående för de olika skyddslagarna. Sålunda omfattar hälsoskydds-&lt;br&gt;lagen störningar från användning av såväl fast som lös egendom. Lagen&lt;br&gt;reglerar dock endast störningar som kan skada människors hälsa. Kemi-&lt;br&gt;kalielagstiftningen, som syftar till att skydda människor och miljö från&lt;br&gt;skador orsakade av hantering m.m. av kemiska produkter, har inte&lt;br&gt;heller den någon särskild anknytning till egendomsbegreppet. Renhåll-&lt;br&gt;ningslagen liksom naturvårdslagen har däremot genom respektive lag-&lt;br&gt;stiftnings karaktär en anknytning till festighetsbegreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom senare års lagstiftning har den utpräglade planerings- och Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;markanvändningslagstiftningen kommit att tydligare omfatta också&lt;br&gt;hänsynen till miljön. Plan- och bygglagen t.ex. innehåller tydliga sådana&lt;br&gt;regler. Det kan sägas vara en allmän uppfattning numera, att en god&lt;br&gt;planering är ett av de viktigaste enskilda momenten för att undvika&lt;br&gt;senare störningar på människors hälsa och miljön. Markanvändnings-&lt;br&gt;lagstiftningen har därför kommit att få ett naturligt samband med övrig&lt;br&gt;miljölagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.2 Nuvarande ordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande aktsamhetsreglema i fråga om skyddet för människor&lt;br&gt;och miljön i den svenska miljölagstiftningen finns i 5 § miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen och 5 § lagen om kemiska produkter. Miljöskyddslagen utformar&lt;br&gt;aktsamhetskravet som en huvudregel till vilken har fogats två hjälpreg-&lt;br&gt;ler. Enligt huvudregeln är den som utövar eller ämnar utöva miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet skyldig att vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av&lt;br&gt;verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan&lt;br&gt;fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Skyldigheten att&lt;br&gt;avhjälpa olägenheter kvarstår även efter det att verksamheten har upp-&lt;br&gt;hört. Enligt den första hjälpregeln skall omfattningen av åliggandena&lt;br&gt;enligt huvudregeln bedömas med utgångspunkt i vad som är tekniskt&lt;br&gt;möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga och med beaktande av&lt;br&gt;såväl allmänna som enskilda intressen. Enligt den andra hjälpregeln&lt;br&gt;skall vid avvägningen mellan olika intressen särskild hänsyn tas till å&lt;br&gt;ena sidan beskaffenheten av det område som kan bli utsatt för störning&lt;br&gt;och betydelsen av störningens verkningar, å andra sidan nyttan av&lt;br&gt;verksamheten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska&lt;br&gt;verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven enligt 5 § miljöskyddslagen hänför sig alltså till tre olika&lt;br&gt;fektorer, varvid utgångspunkten är vad som är tekniskt möjligt. Emel-&lt;br&gt;lertid skall även ekonomiska fektorer beaktas med utgångspunkt i vad&lt;br&gt;som är ekonomiskt rimligt. De ekonomiska faktorerna skall i princip&lt;br&gt;bedömas objektivt, vilket innebär att man i allmänhet skall bortse från&lt;br&gt;en näringsidkares personliga förhållanden. Förutom att bestämma de&lt;br&gt;åtgärder som är tekniskt möjliga och ekonomiskt rimliga måste miljö-&lt;br&gt;myndigheterna även göra en bedömning om åtgärderna är miljömässigt&lt;br&gt;motiverade eller med andra ord om åtgärderna står i rimligt förhållande&lt;br&gt;till den effekt de kan beräknas få. Genom att varje enskild åtgärd måste&lt;br&gt;vara miljömässigt motiverad är det möjligt att komma fram till den mest&lt;br&gt;kostnadseffektiva kombinationen av åtgärder för den verksamhet som&lt;br&gt;prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också i 5 § lagen om kemiska produkter finns en huvudregel. Till&lt;br&gt;denna har kopplats en hjälpregel. Enligt huvudregeln åligger det den&lt;br&gt;som hanterar eller importerar en kemisk produkt att vidta de åtgärder&lt;br&gt;och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att hindra eller motverka&lt;br&gt;skada på människor eller i miljön. Enligt hjälpregeln, som vanligen&lt;br&gt;kallas substitutions- eller utbytesprincipen, skall sådana kemiska pro- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;106&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dukter undvikas som kan ersättas med mindre farliga produkter. Lagen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;om kemiska produkter innehåller dessutom särskilda hjälpregler om&lt;br&gt;utredningsskyldighet och om kunskapskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I hälsoskyddslagen finns bestämmelser till skydd mot sanitär olägen-&lt;br&gt;het. Den lagen bygger också på att en avvägning skall ske mellan mot-&lt;br&gt;stående intressen. Ägaren eller nyttjanderättsinnehavaren till berörd&lt;br&gt;egendom skall sålunda vidta de åtgärder som skäligen kan krävas. I&lt;br&gt;lagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter anges närmare de&lt;br&gt;förpliktelser som gäller for den som äger eller använder egendomen i&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdslagen riktar sig som framgår av lagens inledande bestäm-&lt;br&gt;melser till envar, ett förhållande som naturligtvis präglar aktsamhets-&lt;br&gt;reglemas utformning i lagen. Det åligger var och en som vistas i natu-&lt;br&gt;ren att visa varsamhet. Lagen innehåller särskilda bestämmelser till&lt;br&gt;skydd for växt- och djurarter som är hotade. Möjligheterna att med stöd&lt;br&gt;av naturvårdslagen inrätta nationalparker, naturreservat och andra sär-&lt;br&gt;skilt fredade platser ger också plats för särskilda aktsamhetsregler lik-&lt;br&gt;som den tillståndsplikt som finns för sådana arbetsföretag som påverkar&lt;br&gt;landskapet, t.ex. grus- och sandtäkter. Vid prövning som rör naturvård&lt;br&gt;skall tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktsamhetsreglema i de särskilda markanvändningslagama är främst&lt;br&gt;inriktade på att säkerställa en lämplig användning av marken och vattnet&lt;br&gt;samt att skydda värdefulla områden från arbetsföretag av olika slag. I&lt;br&gt;de lagar som reglerar markanvändningen finns bestämmelser som avser&lt;br&gt;skydd för människan och miljön. Naturresurslagen har karaktären av&lt;br&gt;en övergripande lag också inom det miljörättsliga området. Lagens syfte&lt;br&gt;är att bevara en god natur- och kulturmiljö, att i ett långsiktigt perspek-&lt;br&gt;tiv trygga landets försörjning med naturresurser samt att främja en&lt;br&gt;ändamålsenlig samhällsutbyggnad. Lagen innehåller bl.a. grundläggande&lt;br&gt;och särskilda hushållningsbestämmelser. Hushållningsbestämmelsema&lt;br&gt;omfattar mark- och vattenområden samt den fysiska miljön i övrigt,&lt;br&gt;dvs. bebyggelse, anläggningar infrastruktur m.m. Lagens bestämmelser&lt;br&gt;skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i bl.a. plan- och bygglagen,&lt;br&gt;vattenlagen, miljöskyddslagen och naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande hushållningsbestämmelsema anger vilka avväg-&lt;br&gt;ningar som skall göras vid planläggning och tillståndsprövning i fråga&lt;br&gt;om den framtida användningen av marken och vattnet. Det kan alltså&lt;br&gt;här vara fråga om överväganden som kan vara av stor betydelse både&lt;br&gt;vad gäller övergripande frågor och i ett senare skede, när det gäller att&lt;br&gt;mer i detalj reglera skyddet för människan och miljön. De särskilda&lt;br&gt;hushållningsbestämmelsema slår vakt om särskilt värdefulla områden&lt;br&gt;som kust- och fjällområden och orörda älvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plan- och bygglagen innehåller bestämmelser om planläggning av&lt;br&gt;mark och vatten och om byggande. I första hand är plan- och bygglagen&lt;br&gt;ett instrument för kommunerna att styra bebyggelseutvecklingen i vid&lt;br&gt;mening. Detta sker genom vägledande översiktsplaner, detaljplaner och&lt;br&gt;områdesbestämmelser. Detaljstyrningen enligt plan- och bygglagen sker&lt;br&gt;främst genom bygglovsprövning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt plan- och bygglagen regleras markanvändningen med rättsver- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kan genom detaljplaner och områdesbestämmelser. Genom dessa plan-&lt;br&gt;instrument har kommunerna givits stora möjligheter att påverka den&lt;br&gt;framtida markanvändningen och därigenom förhindra att t.ex. redan&lt;br&gt;etablerade bostadsområden utsätts för störningar från olika miljöfarliga&lt;br&gt;verksamheter. Det kan naturligtvis många gånger vara lika angeläget att&lt;br&gt;skydda omgivningen från störningar från verksamheter belägna utanför&lt;br&gt;ett planområde. I sådana fall kan kommunen under vissa förutsättningar&lt;br&gt;införa vissa bestämmelser för omgivningen när det gäller högsta tillåtna&lt;br&gt;störningsnivåer, s.k. områdesbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.3 Något om EG:s regler om aktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s miljöprogram fram till år 2000 innehåller en strategi för hållbar&lt;br&gt;utveckling. Större vikt läggs vid det förebyggande arbetet. Aktsamhets-&lt;br&gt;regler har fått en mer framträdande roll i Maastricht-avtalet. Detta avtal&lt;br&gt;innebär att EU:s miljöpolitik har getts fastare ramar. Försiktighetsprin-&lt;br&gt;cipen ingår sålunda numera som en del av EU:s miljöpolitik. I fråga om&lt;br&gt;formerna för beslutsfattande har det tillkommit, att miljöregler kan antas&lt;br&gt;av rådet genom kvalificerad majoritet. Besluten behöver alltså inte&lt;br&gt;längre vara enhälliga. Parlamentets roll i beslutsfattandet har också&lt;br&gt;förstärkts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Maastricht-avtalet är det närmast artiklarna 130r, 130s och 130t som&lt;br&gt;behandlar miljöfrågorna. Särskilt artikel 130 r tar sikte på förebyggande&lt;br&gt;åtgärder och aktsamhetsregler. Unionens miljöpolitik skall grundas på&lt;br&gt;försiktighetsprincipen och att förebyggande åtgärder skall vidtas for att&lt;br&gt;undvika skador på människor och miljön. Den som förorenar är skyldig&lt;br&gt;att betala för de skador hans verksamhet ger upphov till. I enlighet med&lt;br&gt;det antagna miljöprogrammet för EU skall hänsynen till miljön vara&lt;br&gt;genomgående för de beslut i skilda avseenden och på olika områden&lt;br&gt;som är ett resultat av unionens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Typiskt för EG:s direktiv på miljöområdet är att de lägger stor vikt&lt;br&gt;vid att den som bedriver en verksamhet iakttar närmare angivna krav på&lt;br&gt;aktsamhet. Av stort intresse i detta sammanhang är ramdirektivet&lt;br&gt;(84/360/EEG) om luftföroreningar. Bakom direktivet ligger konventio-&lt;br&gt;nen om långväga luftföroreningar. I direktivet fastläggs att tillståndsplikt&lt;br&gt;skall införas för luftförorenande anläggningar av visst slag. Direktivet&lt;br&gt;innehåller vidare en rad bestämmelser av aktsamhetskaraktär som skall&lt;br&gt;tillämpas vid myndigheternas prövning av en tillståndsansökan. För&lt;br&gt;tillstånd till en ny verksamhet krävs att alla lämpliga förebyggande&lt;br&gt;åtgärder mot luftförorening har vidtagits, inklusive tillämpning av bästa&lt;br&gt;tillgängliga teknik. Detta gäller under förutsättning att sådana åtgärder&lt;br&gt;inte medför oskäliga kostnader, att verksamheten i fråga om särskilt&lt;br&gt;angivna ämnen inte får medföra betydande luftförorening, att gällande&lt;br&gt;gränsvärden för emissioner innehålls och att gällande gränsvärden för&lt;br&gt;luftkvalitetet innehålls. För särskilt utpekade förorenade områden kan&lt;br&gt;strängare gränsvärden för emissioner sättas. För befintliga verksamheter&lt;br&gt;gäller särskilda regler. På sikt skall också dessa omfettas av kraven på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bästa tillgängliga teknik. Det ankommer vidare på medlemsländerna att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;följa utvecklingen när det gäller bästa teknologi och miljösituationen&lt;br&gt;och successivt ställa de ytterligare krav som kan vara motiverade. De&lt;br&gt;aktuella bestämmelserna är liksom bestämmelserna i flertalet övriga&lt;br&gt;direktiv av minimikaraktär vilket innebär att det enskilda medlemslandet&lt;br&gt;har frihet att ställa strängare krav under förutsättning att dessa krav inte&lt;br&gt;strider mot EG:s övriga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.4 Allmänna aktsamhetsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De olika allmänna aktsamhetsregler som&lt;br&gt;finns i nuvarande miljölagstiftning förs samman till ett gemen-&lt;br&gt;samt, övergripande kapitel i miljöbalken. Aktsamhetsreglema&lt;br&gt;skall i den utsträckning som framgår av respektive kapitel gälla&lt;br&gt;vid tillämpning av balkens tredje och fjärde avdelningar. Därut-&lt;br&gt;över finns särskilda aktsmhetsregler för respektive verksamhet.&lt;br&gt;För miljöfarlig verksamhet gäller som särskild aktsamhetsregel att&lt;br&gt;den av kommittén föreslagna stoppregeln skall tillämpas vid pröv-&lt;br&gt;ningen av en verksamhets tillåtlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att de övergripande&lt;br&gt;aktsamhetsbestämmelser som skall gälla för den som utövar miljöpåver-&lt;br&gt;kan skall samlas i ett kapitel om allmänna aktsamhetsregler i miljöbal-&lt;br&gt;kens första avdelning. Begreppet &amp;quot;utöva miljöpåverkan&amp;quot; innefattar enligt&lt;br&gt;kommitténs förslag allt mänskligt handlande som kan utöva påverkan&lt;br&gt;på hälsa, miljö och naturresurser. Kommittén har vidare föreslagit en&lt;br&gt;särskild stoppregel som skulle kunna tillgripas mot den som utövar&lt;br&gt;miljöpåverkan av sådant slag som kan befaras leda till att människors&lt;br&gt;hälsa skadas eller att miljön påtagligt eller allvarligt skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser menar att de föreslagna&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema i sin föreslagna utformning är alltför all-&lt;br&gt;mänt hållna och föreslår att de därför byggs ut, antingen så att de blir&lt;br&gt;mer direkt tillämpbara genom utvidgade materiella regler som kan vara&lt;br&gt;straffsanktionerade, eller så att reglerna görs tillämpbara också för&lt;br&gt;miljöstörande verksamheter som i övrigt regleras med stöd av annan&lt;br&gt;lagstiftning än miljöbalken. Flera remissinstanser har vänt sig mot att&lt;br&gt;aktsamhetsreglema genom begreppet utöva miljöpåverkan får en till-&lt;br&gt;lämpning som är svår att överblicka. I fråga om stoppregeln och dess&lt;br&gt;utformning har det övervägande antalet remissinstanser varit starkt&lt;br&gt;kritiska. Statens Naturvårdsverk anser att miljöbalkens allmänna aktsam-&lt;br&gt;hetsregler bör gälla genomgående och utgöra basen för krav som i&lt;br&gt;princip skall kunna ställas vid prövning av vaije verksamhet, oavsett om&lt;br&gt;prövningen skall ske med stöd av miljöbalken eller enligt annan lagstift-&lt;br&gt;ning som reglerar verksamheter som kan befaras påverka miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lunds universitet menar att det ur miljöskyddssynpunkt vore bättre att&lt;br&gt;formulera de grundläggande kravreglema enkelt och tydligt och ge dem&lt;br&gt;ett innehåll som innebär en mer direkt reglering av de aktuella verksam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetema. Några länsstyrelser, som Länsstyrelsen i Jönköpings län, Läns- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;styrelsen i Kopparbergs län och Länsstyrelsen i Västerbottens län anför&lt;br&gt;liknande synpunkter och framhåller att de allmänna aktsamhetsreglema&lt;br&gt;bör fogas samman med de särskilda aktsamhetsreglema i balkens fjärde&lt;br&gt;avdelning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän betonar vikten av att&lt;br&gt;de allmänna aktsamhetsreglema verkligen blir styrande. Enligt länssty-&lt;br&gt;relsen förefaller avståndet vara ganska stort mellan de allmänna aktsam-&lt;br&gt;hetsreglemas ambitionsnivå och de bestämmelser i balken som är direkt&lt;br&gt;bindande för myndigheter och enskilda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJ anför synpunkter som överensstämmer med de angivna länsstyrel-&lt;br&gt;sernas och framhåller att kommitténs förslag kan leda till oklarheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Naturskyddsföreningen anser att miljöbalkens kapitel om&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsregler bör omarbetas och göras mera utförligt och&lt;br&gt;tydligt. Uppsala universitet har anfört liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen menar att i lag orealistiskt högt satta krav inte&lt;br&gt;så att säga av sig själva kan antas medverka till ökat miljö- eller hälso-&lt;br&gt;skydd eller bättre hushållning med naturresurser. Enligt Kammarrätten&lt;br&gt;i Stockholm måste vissa aktsamhetskrav mildras för att reglerna över&lt;br&gt;huvud taget skall kunna betraktas som praktiskt användbara som grund-&lt;br&gt;val för föreskrifter och direkta tillämpningsbedömningar. Kommunför-&lt;br&gt;bundet anser att den allmängiltiga utformningen av aktsamhetsreglema&lt;br&gt;medför att det i dagsläget är oklart hur dessa kommer att fungera i det&lt;br&gt;praktiska arbetet hos miljömyndigheterna. Också LRF anser det oklart&lt;br&gt;hur reglerna kommer att verka i praktiken och tillägger att kombinatio-&lt;br&gt;nen av de allmänna aktsamhetsreglema och införande av miljökvali-&lt;br&gt;tetskrav kommer att innebära oanade möjligheter för myndigheterna att&lt;br&gt;ställa långtgående krav på enskilda verksamheter. Koncessionsnämnden&lt;br&gt;för miljöskydd menar att stoppregeln i den givna utformningen innebär&lt;br&gt;att all samhällsnyttig men miljöfarlig verksamhet omöjliggörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsreglemas tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av bakgrundsbeskrivningen finns det i de nuvarande&lt;br&gt;miljölagama aktsamhetsbestämmelser som gäller för olika verksamhets-&lt;br&gt;områden. De olika aktsamhetsreglema gäller vid sidan av varandra.&lt;br&gt;Inom vissa områden och for vissa verksamheter lappar emellertid reg-&lt;br&gt;lerna över varandra. En sådan ordning kan leda till oklarheter mellan&lt;br&gt;myndigheterna i fråga om vilken myndighet som har ansvaret för att&lt;br&gt;följa verksamheten liksom det för den enskilde kan uppstå oklarheter,&lt;br&gt;när flera myndigheter eller olika lagar med delvis sammanfallande&lt;br&gt;inriktning kan reglera samma fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har som ram för aktsamhetsbestämmelsemas tillämpnings-&lt;br&gt;område föreslagit begreppet &amp;quot;utöva miljöpåverkan&amp;quot;. Detta begrepp&lt;br&gt;inrymmer enligt kommittén &amp;quot;allt mänskligt handlande som kan utöva&lt;br&gt;påverkan på hälsa, miljö eller naturresurser&amp;quot;. Begreppet utöva miljöpå-&lt;br&gt;verkan avses också enligt kommittén motsvara balkens tillämpningsom- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;råde. De allmänna aktsamhetsreglema skall enligt kommittén iakttas av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen och andra myndigheter som utfärdar föreskrifter och av Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;rättstillämpande myndigheter i enskilda mål och ärenden. Detta gäller&lt;br&gt;såväl vid tillståndsbeslut som i frågor om tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med kommittén anser regeringen att de mer allmänt utformade&lt;br&gt;aktsamhetsreglema i de nuvarande nyss redovisade lagarna bör läggas&lt;br&gt;till grund för ett antal till varandra anpassade övergripande aktsamhets-&lt;br&gt;regler i balken. Dessa allmänna aktsamhetsregler bör föras samman till&lt;br&gt;ett kapitel i miljöbalkens första avdelning. Reglerna skall på närmare&lt;br&gt;angivet sätt vara tillämpliga på alla företag, kommuner och andra som&lt;br&gt;utövar en verksamhet eller vidtar någon annan åtgärd som kan komma&lt;br&gt;i konflikt med miljöbalkens syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har kritiserat utformningen av de allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema och menar att det med den föreslagna konstruktio-&lt;br&gt;nen är svårt att överblicka gränserna för balkens tillämpningsområde.&lt;br&gt;En negativ miljöpåverkan kan föranleda ingripanden från miljömyndig-&lt;br&gt;heternas sida, oavsett vilken typ av verksamhet det är fråga om, efter-&lt;br&gt;som tillsynsreglema kan tillämpas på alla dem som utan särskilt tillstånd&lt;br&gt;eller godkännande utövar miljöpåverkan. Kritiken mot utformningen av&lt;br&gt;de allmänna aktsamhetsreglemas tillämpningsområde sammanfaller i&lt;br&gt;mycket med den som har riktats mot kommitténs förslag om utvidgade&lt;br&gt;möjligheter att meddela generella föreskrifter. Sammanfattningsvis anser&lt;br&gt;de kritiska remissinstanserna att förslaget leder till rättsosäkerhet. Lag-&lt;br&gt;rådet förordar för sin del att möjligheterna att tillämpa de allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema mera enhetligt på olika verksamhetsområden under-&lt;br&gt;söks ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 4.2.2 har regeringen i fråga om möjligheterna&lt;br&gt;att meddela generella föreskrifter valt att följa den kritiska remissopinio-&lt;br&gt;nen så att balken inte innehåller något särskilt kapitel om generella&lt;br&gt;föreskrifter av det slag som kommittén har föreslagit. I stället bör det,&lt;br&gt;som tidigare redovisats, finnas bemyndiganden där detta är behövligt&lt;br&gt;och då för klart angivna områden. Regeringens ställningstagande i&lt;br&gt;denna fråga bygger på viljan att tillmötesgå befogade krav, att det skall&lt;br&gt;kunna vara möjligt att förutse lagstiftningens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också i fråga om aktsamhetsreglemas tillämpningsområde bör det&lt;br&gt;tydligt framgå for vilka verksamhetsområden aktsamhetsreglema kan&lt;br&gt;göras gällande. Enbart om dessa områden klart redovisas, blir det möj-&lt;br&gt;ligt att i förväg avgöra för vilka fåll myndigheterna har rätt att ingripa.&lt;br&gt;Det förtydligande av aktsamhetsreglemas tillämpningsområde som&lt;br&gt;Lagrådet har föreslagit är i detta sammanhang klargörande. Detta hin-&lt;br&gt;drar dock inte att också verksamheter som formellt ligger utanför miljö-&lt;br&gt;balken anpassas till balkens aktsamhetsregler. En sådan anpassning bör&lt;br&gt;dock i enlighet med det sektorsansvar som gäller all miljöstörande&lt;br&gt;verksamhet ske genom den lagstiftning som reglerar verksamheten i&lt;br&gt;fråga, antingen genom en hänvisning till miljöbalkens allmänna aktsam-&lt;br&gt;hetsregler eller på annat sätt. Miljöskyddskommittén har i sitt slutbe-&lt;br&gt;tänkande (SOU 1994:96) föreslagit regler med detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balkens allmänna aktsamhetsregler kommer alltså att omfatta verk-&lt;br&gt;samheter som regleras närmare i balkens tredje och fjärde avdelningar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsreglemas tillämpningsområde bör anges särskilt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för vaije verksamhet i de kapitel sotn ingår i dessa avdelningar. För Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;särskilt farliga verksamheter bör de allmänna aktsamhetsreglema gälla&lt;br&gt;fullt ut. För andra verksamheter, t.ex. för naturvårdens del, är däremot&lt;br&gt;en sådan ordning inte befogad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De materiella reglerna i tredje och fjärde avdelningarna i kombination&lt;br&gt;med det utrymme som finns för miljömyndigheterna, antingen att med-&lt;br&gt;dela föreskrifter eller villkor eller att ingripa särskilt i tillsynsärenden,&lt;br&gt;avgränsar alltså balkens tillämpningsområde i förhållande till sektorsin-&lt;br&gt;riktad lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med verksamhet avses i balken inte enbart ett fysiskt bedrivande av&lt;br&gt;en viss påtaglig verksamhet. I stället syftar verksamhetsbegreppet enligt&lt;br&gt;det mönster som återfinns i miljöskadelagen och i miljöskadelagens&lt;br&gt;motsvarighet i miljöbalken till att täcka en rad olika företeelser. För de&lt;br&gt;verksamheter som enligt balken är festighetsanknutna gäller samma&lt;br&gt;verksamhetsbegrepp som i miljöskadelagen. I övrigt avses med verk-&lt;br&gt;samhet allt som omfattas av balkens tillämpningsområde. Det behöver&lt;br&gt;alltså inte vara fråga om en yrkesmässig verksamhet. Ett ingripande kan&lt;br&gt;ske för att en fastighetsägare i sin verksamhet, dvs. genom sitt boende&lt;br&gt;eller ägande, förorsakar påtagliga olägenheter för omgivningen. Ett&lt;br&gt;annat fall kan vara att en kemisk produkt skall ersättas med en mindre&lt;br&gt;farlig produkt eller att särskilda villkor skall förenas med import eller&lt;br&gt;export av en kemisk produkt. Vad som avses med verksamhet konkreti-&lt;br&gt;seras genom balkens särskilda föreskrifter eller genom föreskrifter&lt;br&gt;meddelade med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de delar av miljöbalken som särskilt reglerar naturvård, miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet, hantering av kemiska produkter, avfallshantering och sär-&lt;br&gt;skilda hälsoskyddsaspekter bör också finnas särskilda aktsamhetsregler&lt;br&gt;avpassade för verksamheten i fråga. Genom att balkens allmänna akt-&lt;br&gt;samhetsregler också tillämpas i närmare angiven utsträckning på dessa&lt;br&gt;verksamheter åstadkoms vad flera remissinstanser efterlyst, nämligen att&lt;br&gt;göra de allmänna aktsamhetsreglema mera direkt tillämpliga på enskilda&lt;br&gt;verksamheter. Genom tillsynsmyndigheternas befogenheter att ingripa&lt;br&gt;kommer aktsamhetsreglema, både de allmänna och de särskilda, att bli&lt;br&gt;direkt tillämpbara. I fråga om tillsynsmyndigheternas rätt till ingripande&lt;br&gt;bör det i sammanhanget påpekas att den rätten av hänsyn till den enskil-&lt;br&gt;de skall begränsas enligt regler som också gäller i dag. Detta innebär&lt;br&gt;att tillsynsmyndigheten i första hand skall försöka åstadkomma rättelse&lt;br&gt;genom råd eller förslag till åtgärder så att ett förtroendefullt förhållande&lt;br&gt;kan växa fram mellan verksamhetsutövama och tillsynsmyndigheten. En&lt;br&gt;överträdelse av en aktsamhetsregel kan bero på okunnighet och inte på&lt;br&gt;ett medvetet handlande. Det är också viktigt av hänsyn till den integritet&lt;br&gt;som den enskilde har rätt till att en tillsynsmyndighet inte har rätt att&lt;br&gt;söka igenom någons bostad för att beslagta handlingar eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av allmänna övergripande aktsamhetsregler i miljöbalken&lt;br&gt;innebär att man tillskapar gemensamma bestämmelser för ett antal&lt;br&gt;sinsemellan relativt olikartade företeelser. Samma grundsyn bör alltså i&lt;br&gt;framtiden prägla avvägningen t.ex. mellan kostnader och hälso- och&lt;br&gt;miljöhänsyn, oavsett om det är fråga om festighetsanknuten verksamhet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller hantering av kemiska produkter, låt vara att avvägningen naturligt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vis kan utfalla olika beroende på aktivitetens farlighet. Avsikten med Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsregler är att ge större klarhet och därmed ökad&lt;br&gt;tyngd åt aktsamhetskraven. De övergripande reglerna innebär också&lt;br&gt;klarare gränser för tillåtligheten. Som några remissorgan pekat på måste&lt;br&gt;emellertid ambitionsnivån även om den är hög hållas på en realistisk&lt;br&gt;nivå. En ambitionsnivå av det slaget att det uppsatta målet är ouppnåe-&lt;br&gt;ligt tjänar ingen på. När det gäller t.ex. val av teknik finns det mot den&lt;br&gt;angivna bakgrunden fog för att skilja mellan de övergripande aktsam-&lt;br&gt;hetsregler, som skall gälla for yrkesmässig verksamhet och de regler&lt;br&gt;som kan reglera den enskildes användning av någon teknisk utrustning&lt;br&gt;samt det ansvar som därvid kan åvila honom. Enligt regeringens mening&lt;br&gt;finns det flera fördelar ur miljösynpunkt med en sådan uppdelning. När&lt;br&gt;det gäller den enskilde som vållar olägenheter för miljön sker detta&lt;br&gt;således oftast i samband med användning av serietillverkade konsument-&lt;br&gt;produkter. För sådana förhållanden är det därför lämpligast att kraven&lt;br&gt;på miljöförbättrande åtgärder i första hand riktas mot tillverkaren så att&lt;br&gt;man kan förebygga att farliga produkter släpps ut på marknaden. För&lt;br&gt;näringsidkamas del finns det skäl att sätta högre krav i fråga om val av&lt;br&gt;teknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsreglema kommer också att läggas till grund&lt;br&gt;for beslut av regeringen eller av underordnade myndigheter när det&lt;br&gt;gäller att utfärda föreskrifter. De skall vidare ligga till grund för till-&lt;br&gt;ståndsprövningen. Detta innebär att frågan om vilka skyddsåtgärder&lt;br&gt;m.m. som i olika avseenden skall vidtas kommer att bli föremål för&lt;br&gt;myndigheternas prövning enligt den valda lagstiftningsmodellen. Myn-&lt;br&gt;digheterna skall alltså tillämpa samtliga från aktuell prövningssynpunkt&lt;br&gt;gällande bestämmelser i balken, dvs. både de allmänna aktsamhetsreg-&lt;br&gt;lema och de ytterligare regler som gäller särskilt for olika verksam-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller myndigheternas prövningsförfarande innebär den före-&lt;br&gt;slagna regleringen, t.ex. för miljöfarlig verksamhet, att tillståndsmyn-&lt;br&gt;digheten i fråga om aktsamhetskraven och kraven på lokalisering har att&lt;br&gt;pröva ärendet med utgångspunkt i såväl de allmänna aktsamhetsreglema&lt;br&gt;i balkens första avdelning som från de gemensamma bestämmelserna i&lt;br&gt;balkens andra avdelning samt de särskilda regler för miljöfarliga verk-&lt;br&gt;samheter som finns i balkens fjärde avdelning. Med utgångspunkt här-&lt;br&gt;ifrån har myndigheten att fastställa vilka villkor för verksamheten som&lt;br&gt;bör gälla med hänsyn till förhållandena i omgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ordningen innebär att tillståndsbeslutet kommer att ha&lt;br&gt;rättskraft endast i de frågor som beslutet omfattar. Det bör således även&lt;br&gt;fortsättningsvis vara möjligt för hälsoskyddsmyndighetema eller kemi-&lt;br&gt;kaliemyndighetema att ingripa med stöd av de allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;reglema eller de särskilda reglerna om kemikalier och hälsoskydd i&lt;br&gt;frågor som inte har blivit föremål för prövning av tillståndsmyndig-&lt;br&gt;heten, dvs. inte omfattas av villkor i tillståndsbeslutet. Reglerna i&lt;br&gt;balken om tillsyn bör ge tillsynsmyndigheterna rätt att ingripa med&lt;br&gt;förelägganden och förbud i ett enskilt fall för att balkens föreskrifter&lt;br&gt;och vad som kan följa av dem skall iakttas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsbestämmelsema måste ha en sådan utformning&lt;br&gt;att tillämpningen kan anpassas efter behovet i det enskilda fallet. Ett&lt;br&gt;exempel på detta är att krav skall kunna ställas på företagen att de&lt;br&gt;utnyttjar teknik av hög kvalitet och med god funktion. Detta innebär&lt;br&gt;normalt att verksamhetsutövaren skall använda den bästa tillgängliga&lt;br&gt;tekniken. Att använda bästa tillgängliga teknik är numera ett krav som&lt;br&gt;gör sig alltmer gällande i Europa, både inom EU och länderna kring&lt;br&gt;Östersjön. I vissa fall bör dock verksamhetsutövaren, som framhållits av&lt;br&gt;Koncessionsnämnden, kunna åläggas att utveckla en teknik som inte&lt;br&gt;finns på marknaden, t.ex. när det är fråga om komplexa anläggningar,&lt;br&gt;där man inom vissa tidsramar får prova sig fram med olika tekniska lös-&lt;br&gt;ningar för att på bästa sätt och inom möjligheternas ram motverka eller&lt;br&gt;hindra att verksamheten eller dess verkningar förorsakar olägenheter i&lt;br&gt;omgivningen. Den praxis som därvidlag utvecklats inom Koncessions-&lt;br&gt;nämnden bör alltså bestå. Det nu sagda innebär att lagtexten inte som&lt;br&gt;kommittén har föreslagit skall ange bästa tillgängliga teknik som ett&lt;br&gt;aktsamhetskrav, utan i stället ställa krav på att i yrkesmässig verksam-&lt;br&gt;het ett sådant försiktighetsmått som är tekniskt möjligt skall iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag till en särskild s.k. stoppregel som en övergripande&lt;br&gt;aktsamhetsregel har mycket starkt ifrågasatts av en övervägande del av&lt;br&gt;remissorganen. Förslaget innebär i korthet att verksamheter som kan&lt;br&gt;skada människors hälsa inte får utövas. Inte heller verksamheter som&lt;br&gt;kan föranleda allvarlig skada på miljön bör under några förhållanden få&lt;br&gt;komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är stoppregelns utformning och dess lag-&lt;br&gt;tekniska placering beroende på hur balkens olika kapitel och avdelning-&lt;br&gt;ar byggs upp. Som framgått av det föregående skall de allmänna akt-&lt;br&gt;samhetsreglerna täcka dagens miljölagstiftning. Den lagstiftningen byg-&lt;br&gt;ger i stora delar på allmänna förvaltningsrättsliga principer och för-&lt;br&gt;faranden. Det är egentligen enbart miljöskyddslagen som har ett helt&lt;br&gt;utbyggt regelverk som närmare beskriver de möjligheter myndigheterna&lt;br&gt;har att ingripa mot en tillståndsgiven miljöfarlig verksamhet och som&lt;br&gt;yttersta möjlighet att stoppa en sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att balken skall innehålla gemensamma&lt;br&gt;kapitel för tillståndsprövning och för omprövning av tillståndsgivning.&lt;br&gt;Som framgår av regeringens förslag till miljöbalk har inte kommitténs&lt;br&gt;förslag följts i detta avseende. De särskilda regler som har utbildats i&lt;br&gt;fråga om prövning av miljöfarlig verksamhet och omprövning av villko-&lt;br&gt;ren för sådan verksamhet beror på att verksamhet av sådant slag ofta är&lt;br&gt;förenad med långsiktiga investeringar och stora kostnader. Det har varit&lt;br&gt;ett allmänt intresse att verksamheterna har kunnat bedrivas och det har&lt;br&gt;framstått som rimligt att tillståndet förenas med en i lag angiven trygg-&lt;br&gt;het för verksamhetsutövaren. Det synsättet kan knappast sägas vara&lt;br&gt;befogat att anlägga vid många andra av de verksamheter som skulle&lt;br&gt;kunna falla under miljöbalkens krav på tillstånd. Det nu sagda har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föranlett att i förhållande till kommitténs förslag utökade regler om Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;prövning och omprövning av miljöferlig verksamhet har förts till det&lt;br&gt;kapitel som reglerar den verksamheten och att övriga tillstånd inte har&lt;br&gt;kringgärdats med andra bestämmelser än de som i praktiken gäller i dag&lt;br&gt;och som följer av den allmänna förvaltningsrätten. Kapitlen om tillstånd&lt;br&gt;och omprövning av tillstånd som kommittén föreslagit har därför utgått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta har också betydelse för stoppregeln och hur den lagtekniskt bör&lt;br&gt;hanteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens miljölagstiftning ger utrymme för en tillsynsmyndighet att&lt;br&gt;förbjuda en verksamhet som inte har underkastats särskild prövning&lt;br&gt;enligt de allmänna regler som gäller i fråga om ordning och säkerhet.&lt;br&gt;Också verksamheter som underkastats särskild prövning kan förbjudas&lt;br&gt;eller förklaras inte längre vara tillåtna men då i allmänhet enligt särskil-&lt;br&gt;da i lag angivna regler. Den nu angivna ordningen återkommer i kom-&lt;br&gt;mitténs förslag. Jämfört med förhållandena i dag skulle den av kommit-&lt;br&gt;tén föreslagna stoppregeln alltså i fråga om befintliga verksamheter&lt;br&gt;innebära en dubblering mot bakgrund av balkens föreslagna mer be-&lt;br&gt;gränsade tillämpningsområde. Behovet av en stoppregel av den typ&lt;br&gt;kommittén föreslår gör sig dock främst gällande i fråga om större verk-&lt;br&gt;samheter som regelmässigt är att hänföra till miljöferlig verksamhet.&lt;br&gt;Frågan om hinder eller förbud för en verksamhet till följd av en gene-&lt;br&gt;rell stoppregel bör regleras i samband med de särskilda aktsamhets-&lt;br&gt;regler som skall gälla för miljöferlig verksamhet. När frågan prövas bör&lt;br&gt;de allmänna aktsamhetsreglema tillämpas tillsammans med de särskilda&lt;br&gt;aktsamhetsreglema. Regeringen återkommer till aktsamhetsreglemas&lt;br&gt;närmare utformning i den fortsatta framställningen. Det bärande ele-&lt;br&gt;mentet vid all aktsamhetsbedömning är dock försiktighetsprincipen. Det&lt;br&gt;är kring denna princip de allmänna aktsamhetsreglema måste byggas&lt;br&gt;upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.5 Försiktighetsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att skydda miljön skall principen om&lt;br&gt;förebyggande åtgärder samt försiktighetsprincipen kunna tillämpas&lt;br&gt;på all sådan verksamhet som kan skada människors hälsa och&lt;br&gt;miljön. Därvid ingår som en väsentlig del utbytesprincipen, en&lt;br&gt;princip som innebär att kemiska produkter och varor som&lt;br&gt;innehåller eller har behandlats med kemiska produkter skall om&lt;br&gt;det är till påtaglig fördel för människors hälsa, miljön eller&lt;br&gt;naturen ersättas med sådana produkter och varor som innebär&lt;br&gt;mindre risk. Avsaknaden av vetenskaplig bevisning får inte an-&lt;br&gt;vändas som en ursäkt för underlåtenhet att vidta rimliga skyddsåt-&lt;br&gt;gärder och andra försiktighetsmått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det finns en bred enighet bland remissinstanserna Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;om att försiktighetsprincipen skall ligga till grund för utformningen av&lt;br&gt;aktsamhetsreglema. Vad gäller substitutionsprincipen eller utbytesre-&lt;br&gt;geln, som kommittén kallar den, menar några remissinstanser att kom-&lt;br&gt;mitténs förslag innebär en försvagning jämfört med gällande kemikalie-&lt;br&gt;lagstiftning, eftersom den av kommittén föreslagna regeln innebär att en&lt;br&gt;kvalifikationsgräns införs om att utbytet skall vara &amp;quot;till påtaglig fördel&amp;quot;&lt;br&gt;för bl.a människors hälsa och miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF framhåller att försiktighetsprincipen i kommitténs förslag saknar&lt;br&gt;begränsningar och kan utlämna den enskilde till myndigheternas god-&lt;br&gt;tycke. Om principen skall tillämpas på arbetsföretag som kan påverka&lt;br&gt;den biologiska mångfalden, bör det föreligga krav på att man stöder sig&lt;br&gt;på väl grundade misstankar att verksamheten skadar hälsa och miljö&lt;br&gt;enligt LRF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk och Kemikalieinspektionen pekar på att vid&lt;br&gt;tillämpning av substitutionsprincipen är det en avvägning eller med&lt;br&gt;andra ord en riskbedömning som skall göras vid prövningen mellan&lt;br&gt;tillgängliga alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De allmänna aktsamhetsreglema i&lt;br&gt;miljöbalken bör ge uttryck för att miljöproblem skall förebyggas och att&lt;br&gt;åtgärder skall sättas in redan vid källan. Detta innebär bl.a. att redan&lt;br&gt;vid prövningen av en verksamhet skall beaktas huruvida det finns risk&lt;br&gt;för att människors hälsa och miljön kan skadas av verksamheten. En&lt;br&gt;sådan förebyggande princip återfinns sedan drygt 20 år i flera konven-&lt;br&gt;tioner och andra internationella instrument inom miljöområdet. Under&lt;br&gt;senare år har även försiktighetsprincipen kommit att få en allt mer&lt;br&gt;framträdande plats i den internationella miljöpolitiken. Försiktig-&lt;br&gt;hetsprincipen innebär också att om det finns ett hot om allvarlig eller&lt;br&gt;oåterkallelig skada får avsaknaden av vetenskaplig bevisning inte an-&lt;br&gt;vändas som en ursäkt för att skjuta upp kostnadseffektiva åtgärder för&lt;br&gt;att förhindra miljöförstöring. Vid FN:s konferens om miljö och utveck-&lt;br&gt;ling år 1992 - UNCED - antogs sålunda den s.k. Rio-deklarationen,&lt;br&gt;som innehåller en bestämmelse att försiktighetsprincipen skall tillämpas&lt;br&gt;så långt möjligt och med hänsyn tagen till staternas möjligheter (princip&lt;br&gt;15). Också i 1992 års konvention om skydd av Östersjöområdets marina&lt;br&gt;miljö, Helsingfors-konventionen, liksom i 1992 års konvention om&lt;br&gt;skydd av den marina miljön i Nordostatlanten, Paris-konventionen,&lt;br&gt;kommer försiktighetsprincipen till uttryck. De fördragsslutande parterna&lt;br&gt;skall i enlighet med de grundläggande principer och skyldigheter som&lt;br&gt;följer av de båda konventionerna sålunda tillämpa försiktighetsprinci-&lt;br&gt;pen, dvs. vidta förebyggande åtgärder för att hindra att utsläpp i den&lt;br&gt;marina miljön förorsakar skador på människan eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För svenskt vidkommande gäller principen att risker skall beaktas och&lt;br&gt;att miljöproblem skall förebyggas sedan lång tid. Den har ingått som en&lt;br&gt;viktig del av miljölagstiftningen och gett de tillämpande myndigheterna&lt;br&gt;en möjlighet att beakta de fåror från allmän hälsosynpunkt eller andra&lt;br&gt;allmänna synpunkter som kan vara förbundna med okända eller otill- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räckligt utforskade föroreningsämnen. Den osäkerhet som kan råda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rörande ett ämnes farlighet skall alltså inte gå ut över allmänheten utan Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;bör drabba den som släpper ut ämnet i luften eller i vattnet. Man be-&lt;br&gt;höver således inte vänta med ett ingripande till dess en skada inträffar.&lt;br&gt;Den som vill släppa ut ett otillräckligt känt ämne som man hade grun-&lt;br&gt;dad anledning anta är skadligt måste kunna visa att olägenhet inte be-&lt;br&gt;höver befaras. Även for kemikalielagstiftningen gäller liknande regler.&lt;br&gt;Den nu redovisade inställningen kommer att gälla också i fortsättningen&lt;br&gt;och utgör en del av försiktighetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försiktighetsprincipen skall även i framtiden utgöra det bärande ele-&lt;br&gt;mentet i den svenska miljölagstiftningen. Med hänsyn till den vikt rege-&lt;br&gt;ringen fäster vid principen framstår det som naturligt att försiktig-&lt;br&gt;hetsprincipen bör ges en övergripande tillämpning och således ligga till&lt;br&gt;grund för balkens hela tillämpningsområde. En sådan utvidgning av&lt;br&gt;tillämpningsområdet innebär t.ex. att man i framtiden skall kunna ta&lt;br&gt;större hänsyn till alla de verksamheter som faller under miljöbalkens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Skyddet för den biologiska mångfalden kan, som&lt;br&gt;ett exempel, regleras mer utförligt och i andra led än vad som i dag är&lt;br&gt;möjligt. Försiktighetsprincipen skall alltjämt bygga på principen att&lt;br&gt;bevisbördan för att visa att den planerade verksamheten eller åtgärden&lt;br&gt;inte förorsakar skadeverkningar skall ligga på verksamhetsutövaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör utbytesprincipen införas i miljöbalken&lt;br&gt;som en central aktsamhetsregel som skall tillämpas på ämnen och pro-&lt;br&gt;dukter som regleras genom balken. Också i fråga om miljöfarlig verk-&lt;br&gt;samhet bör utbytesprincipen inta en framträdande plats. Som Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen har framhållit inrymmer principen ett vidare tillämpnings-&lt;br&gt;område än enbart byte av kemiska produkter. I ett längre perspektiv är&lt;br&gt;ambitionen alltså att vid varje användning av en kemisk produkt skall&lt;br&gt;bästa möjliga val göras mellan olika kemiska produkter. Utbytesprin-&lt;br&gt;cipen inrymmer alltså överväganden om produktval. Som Naturvårds-&lt;br&gt;verket och Kemikalieinspektionen framhållit avser en prövning mot&lt;br&gt;utbytesprincipen en avvägning mellan graden av risk mellan tillgängliga&lt;br&gt;alternativ, dvs. en bedömning av sannolikheten för att en skada skall&lt;br&gt;inträffa och verkningarna av en eventuell skada i samband med att olika&lt;br&gt;alternativ vägs mot varandra. Utbytesprincipen är däremot inte normalt&lt;br&gt;att se som en förbudsregel. Är det fråga om förbud skall ett sådant&lt;br&gt;beslut fattas mot bakgrund av att den prövade produkten inte kan accep-&lt;br&gt;teras under några förhållanden, dvs. det är då inget val mellan produk-&lt;br&gt;ter som är i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att utbytesprincipen skall kunna tillämpas&lt;br&gt;när den vidtagna åtgärden leder till en påtaglig fördel för bl.a. männi-&lt;br&gt;skors hälsa och miljön. Enligt några remissinstanser är den föreslagna&lt;br&gt;lydelsen en försvagning av utbytesprincipen jämfört med den gällande&lt;br&gt;lydelsen i lagen om kemiska produkter. Som framgår av kommitténs&lt;br&gt;motivering för förslaget är detta emellertid inte avsikten. Eftersom&lt;br&gt;frågan om utbyte ytterst blir en fråga om skälighetsawäganden måste&lt;br&gt;naturligtvis också skäligheten bli föremål för överväganden. I de all-&lt;br&gt;männa aktsamhetsreglema bör därför ingå en möjlighet till skälighetsav-&lt;br&gt;vägning mellan kostnaden och nyttan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.6 Skälighetsbedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De allmänna aktsamhetsreglema skall till-&lt;br&gt;ämpas i den utsträckning det är ekonomiskt rimligt med hänsyn till&lt;br&gt;å ena sidan den risk för skada eller olägenhet som en verksamhet&lt;br&gt;kan medföra och å andra sidan nyttan av verksamheten samt kost-&lt;br&gt;nader för skyddsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Föreslår att ett mindre kostsamt försiktighetsmått&lt;br&gt;får väljas, om det är uppenbart att ett visst försiktighetsmått är alltför&lt;br&gt;kostsamt i förhållande den nytta det medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har inte anfört några&lt;br&gt;uttalade synpunkter i frågan hur en regel om skälighetsavvägning bör&lt;br&gt;utformas. Några remissinstanser däribland Kemikalieinspektionen menar&lt;br&gt;dock att skälighetsaspekten finns inbyggd i andra bestämmelser om&lt;br&gt;aktsamhet. Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att en bestämmelse&lt;br&gt;om skälighetsavväganden inte får ges ett sådant innehåll att den kan&lt;br&gt;tolkas som en sänkning av ambitionsnivån jämfört med i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Av motiven till nuvarande miljölag-&lt;br&gt;stiftning framgår att aktsamhetsreglema, särskilt när det gäller miljöfar-&lt;br&gt;lig verksamhet, avser att lämna ett stort utrymme för en fri skälig-&lt;br&gt;hetsprövning. Den allmänna aktsamhetsregeln i lagen om kemiska pro-&lt;br&gt;dukter innebär att den som hanterar en kemisk produkt skall vidta alla&lt;br&gt;de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att&lt;br&gt;hindra eller motverka skador på människor eller i miljön. Även om det&lt;br&gt;inte direkt framgår av lagtexten kan dock skälighetsavväganden göras&lt;br&gt;också inom ramen för kemikalielagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en miljöstörande verksamhet etableras, brukar detta ofta medföra&lt;br&gt;att olika intressen ställs mot varandra. Företagarintresset och miljös-&lt;br&gt;kyddsintresset sammanfaller av naturliga skäl normalt inte. Den avväg-&lt;br&gt;ning som måste göras mellan olika samhälleliga intressen måste ha sin&lt;br&gt;utgångspunkt i att de åtgärder som krävs skall vara ändamålsenliga och&lt;br&gt;stå i proportion till det avsedda syftet. Någonstans går en gräns, där&lt;br&gt;marginalnyttan för miljön inte uppväger de kostnader som kan läggas&lt;br&gt;ner på försiktighetsmåtten. De åtgärder som därvid kan fordras skall&lt;br&gt;inte framstå som onödigt betungande. Utgångspunkten är dock att såda-&lt;br&gt;na åtgärder skall vidtas som förhindrar att människor eller miljön ska-&lt;br&gt;das.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om större ingrepp i miljön måste den beslutande myndigheten&lt;br&gt;och i vissa fall regeringen göra sådana överväganden som innebär ett&lt;br&gt;ställningstagande där nyttan för samhället av den planerade åtgärden får&lt;br&gt;värderas mot andra intressen. Resultatet av hur de olika - inte sällan&lt;br&gt;konkurrerande intressena - har vägts mot varandra får sedan återspeglas&lt;br&gt;i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra sammanhang kan det vara aktuellt att värdera risk- och nytto- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;effekter innan tillstånd lämnas eller en åtgärd godkänns. Det nu sagda&lt;br&gt;är grundläggande för den avvägning mellan olika intressen som ofta&lt;br&gt;föranleds av verksamheter som påverkar miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skälighetsavväganden som kan bli aktuella i det enskilda fallet bör&lt;br&gt;i miljöbalken komma till uttryck genom en föreskrift om att aktsam-&lt;br&gt;hetskraven skall vara ekonomiskt rimliga med hänsyn till å ena sidan&lt;br&gt;den risk för skada eller olägenhet som en verksamhet kan medföra och&lt;br&gt;å andra sidan nyttan av verksamheten samt kostnader för skyddsåtgär-&lt;br&gt;der. Det är i sammanhanget viktigt att slå fest, att det inte är det enskil-&lt;br&gt;da företaget och dess förhållanden som är avgörande för skälighetsav-&lt;br&gt;väganden. I stället är det objektiva grunder som skall utgöra de om-&lt;br&gt;ständigheter som bedömningen skall bygga på. Utgångspunkten kan&lt;br&gt;vara förhållandena för den aktuella branschen eller näringen och vilka&lt;br&gt;krav som i det sammanhanget bör kunna ställas på ett välskött företag.&lt;br&gt;När det gäller krav på tekniska lösningar och liknande för att motverka&lt;br&gt;olägenheter bör det normalt inte göras någon åtskillnad mellan en redan&lt;br&gt;existerande verksamhet och en nyetablering. Samma principer skall&lt;br&gt;alltså vara vägledande för all skälighetsavvägning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att de allmänna aktsamhetskraven skall tillämpas endast i den mån det&lt;br&gt;är ekonomiskt rimligt är enligt Lagrådet en så betydelsefull inskränk-&lt;br&gt;ning i bestämmelsernas tillämpningsområde att den bör framgå redan av&lt;br&gt;den inledande paragrafen i avsnittet med allmänna aktsamhetsregler.&lt;br&gt;Regeringen har i lagrådsremissen angett att ifrågavarande inskränkning&lt;br&gt;har en blott marginell betydelse. Miljökraven måste kunna formuleras&lt;br&gt;och ställas utan att den ekonomiska avvägningen har skett dessförinnan.&lt;br&gt;Regeringen är därför fortfarande av den meningen att bestämmelsen om&lt;br&gt;ett objektivt hänsynstagande till ekonomiska förutsättningar bör tas in&lt;br&gt;som en avslutande bestämmelse bland de allmänna aktsamhetsreglema.&lt;br&gt;Ändringen i förhållande till kommitténs förslag är främst av redaktionell&lt;br&gt;art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.7 Principer för hushållning med mark, vatten och andra na-&lt;br&gt;turresurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Hushållningsbegreppet skall utvidgas så att&lt;br&gt;det också omfattar hushållning med andra naturresurser än mark&lt;br&gt;och vatten. Kretsloppsprincipen innebär att hushållning med&lt;br&gt;naturresurser skall främjas. Farliga kemiska ämnen och varor&lt;br&gt;skall ersättas med produkter och varor som innebär mindre risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens. Kommittén har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också föreslagit att frågor om energianvändning m.m. skall ingå som en Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;del av hushållningsbestämmelsema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna ställer sig över lag positiva till&lt;br&gt;att hushållningsbegreppet skall ingå bland de allmänna aktsamhetsregler-&lt;br&gt;na i enlighet med komitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF understryker att utifrån hushållningsaspekter bör jord- och skogs-&lt;br&gt;brukets produktionspotential för fömybara råvaror uppmärksammas.&lt;br&gt;Vidare noterar LRF med tillfredsställelse att kommittén föreslagit en&lt;br&gt;särskild aktsamhetsbestämmelse för energin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grossistförbundet Svensk Handel framhåller att en tillämpning av&lt;br&gt;kretsloppsprincipen inte är en universallösning i alla sammanhang.&lt;br&gt;Enligt Grossistförbundet måste en helhetsbedömning göras och en sådan&lt;br&gt;bedömning kan leda till att i vissa fall är återanvändning att föredra&lt;br&gt;medan i andra fall kan återvinning eller energiutvinning vara den ur&lt;br&gt;miljö- och resurssynpunkt bästa lösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraftverksföreningen anser att problemen med tillämpningen av den&lt;br&gt;föreslagna energihushållningsregeln är otillräckligt analyserade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som framgått av bakgrundsbeskriv-&lt;br&gt;ningen av det nu gällande lagstiftningskomplex som skall ingå i miljö-&lt;br&gt;balken finns ett starkt samband mellan naturresurslagen och plan- och&lt;br&gt;bygglagen. Naturresurslagen är i huvudsak inriktad på en övergripande&lt;br&gt;planering av hur mark och vatten skall användas för att åstadkomma en&lt;br&gt;långsiktigt god hushållning. Hushållningsbegreppet i en modem miljö-&lt;br&gt;lagstiftning måste dock vara vidare än så. Det finns alltså ingen anled-&lt;br&gt;ning att fortsättningsvis begränsa begreppet hushållning till frågor som&lt;br&gt;rör enbart användning av mark och vatten. Regeringens utgångspunkt är&lt;br&gt;att hushållningsprincipen också har ett nära samband med kretslopps-&lt;br&gt;principen och målet att bevara den biologiska mångfalden. I båda fellen&lt;br&gt;kan de bästa effekterna nås i samband med konstruktion, tillverkning,&lt;br&gt;användning och förbrukning. Genom återanvändning eller återvinning&lt;br&gt;kan material komma till ny användning eller förvandlas till ny råvara.&lt;br&gt;Härigenom minskas behovet att förbruka ändliga naturresurser. Inte&lt;br&gt;minst viktigt är att avfallsmängderna kan minskas och därmed också&lt;br&gt;omfattningen av deponier liksom belastningen av skadliga ämnen på&lt;br&gt;mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor mängd for miljön ferliga ämnen finns bundna i varor som&lt;br&gt;fortfarande används. Förr eller senare återförs dessa ämnen till naturen&lt;br&gt;och kan då vålla skada. Denna fera måste motverkas på olika sätt. Riks-&lt;br&gt;dagen har i flera sammanhang uttalat sig för producenternas ansvar att&lt;br&gt;bedöma miljöeffekterna av sina produkter och att se till att produkterna&lt;br&gt;blir anpassade efter gällande lagstiftning och andra av riksdagen upp-&lt;br&gt;ställda mål. Dessa innebär också en utveckling från detaljregleringen&lt;br&gt;mot målstyrning. Regler av den innebörden bör komma till uttryck i&lt;br&gt;miljöbalkens allmänna aktsamhetsregler. Den princip som bör läggas till&lt;br&gt;grund för en sådan allmän aktsamhetsregel i fråga om produktion av&lt;br&gt;varor brukar betecknas som kretsloppsprincipen. Som utvecklades i&lt;br&gt;kretsloppspropositionen är en huvuduppgift för regeringen att skapa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättningar för och underlätta en långsiktigt hållbar utveckling. För Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;att klara denna uppgift måste förbrukningen av ändliga naturresurser&lt;br&gt;och anrikningen av fårliga restprodukter i naturen avsevärt minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återanvändning, återvinning och andra åtgärder för ett effektivt resurs-&lt;br&gt;utnyttjande skall vara verksamma medel för en sådan samhällsutveck-&lt;br&gt;ling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten bör alltså vara att ämnen som kan skada miljön så&lt;br&gt;långt möjligt inte används vid tillverkning av varor. Detta är det säkras-&lt;br&gt;te sättet att förebygga att de kommer ut i naturen. Icke naturliga stabila&lt;br&gt;organiska ämnen bör över huvud taget inte tillföras miljön. De bör&lt;br&gt;därför få användas bara i helt slutna system. När en vara har tjänat ut&lt;br&gt;skall den kunna tas om hand på ett sådant sätt att naturen inte påverkas&lt;br&gt;negativt. Målet är att varan skall kunna återföras till naturen utan att&lt;br&gt;påverka denna skadligt - ett kretslopp har slutits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån farliga ämnen inte kan undvikas i varor - och naturligtvis&lt;br&gt;kan detta inte ske helt, liksom det också finns en mängd gränsfall av&lt;br&gt;mer eller mindre skadliga ämnen - måste man se till att varorna efter&lt;br&gt;användning hindras från att förorena omgivningen. Varor bör så långt&lt;br&gt;möjligt återanvändas. Det klassiska exemplet härvid är returglashante-&lt;br&gt;ringen, men återanvändning kan i framtiden komma i fråga också på&lt;br&gt;många andra områden. Kan varorna - vilket blir det vanliga - inte&lt;br&gt;återanvändas bör i stället så långt möjligt ämnen som ingår i varorna&lt;br&gt;kunna återvinnas och användas vid produktion av nya varor. Ett ex-&lt;br&gt;empel på detta är fibrer i returpapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild aspekt på hushållningen med naturresurser gäller energi-&lt;br&gt;hushållningen. I valet mellan återanvändning, återvinning, energiutvin-&lt;br&gt;ning och deponering bör den metod som bäst hushållar med resurser&lt;br&gt;prioriteras. Ekonomiska styrmedel är av stor vikt när det gäller att&lt;br&gt;främja energihushållning och användning av energislag med mindre&lt;br&gt;miljöpåverkan. Den omständigheten att frågor om resurshushållning&lt;br&gt;som knyter an till kretsloppsprincipen kan prövas av en tillståndsmyn-&lt;br&gt;dighet innebär dock inte, att myndigheten skall reglera energifrågor vid&lt;br&gt;tillståndsgivning eller liknande förfaranden. Statsmakterna har möjlighet&lt;br&gt;att påverka valet av energislag eller andra sådana förfaranden som på ett&lt;br&gt;avgörande sätt ingriper i företagens energiplanering främst genom eko-&lt;br&gt;nomiska styrmedel. Inom givna ramar är det en uppgift för företagen att&lt;br&gt;själva ta ansvar för hushållningen med energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Miljökvalitetsnormer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vad som kan anses vara lägsta godtagbara&lt;br&gt;miljökvalitet for mark, vatten, luft eller naturen i övrigt skall&lt;br&gt;kunna föreskrivas i miljökvalitetsnormer. Föreskrifterna får avse&lt;br&gt;förekomst av kemiska eller biotekniska produkter, förekomst av&lt;br&gt;organism som kan tjäna till ledning för bedömningen av miljötill-&lt;br&gt;ståndet eller nivåer för buller, skakning, ljus, strålning eller&lt;br&gt;annan sådan miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormema skall av myndigheter och kommuner&lt;br&gt;läggas till grund för planering och övrig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då det är påkallat skall ett åtgärdsprogram upprättas för att&lt;br&gt;underlätta att föreskrifter om lägsta godtagbara miljökvalitet&lt;br&gt;uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall det kan antas att sådana föreskrifter kan komma att&lt;br&gt;överskridas skall mätningar göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer vad gäller huvuddragen med&lt;br&gt;regeringens. Kommittén föreslår dock att miljökvalitetsnormer också&lt;br&gt;skall få gälla skyddsavstånd mellan miljöfarlig verksamhet å ena sidan&lt;br&gt;och bostäder eller vissa lokaler å andra sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår en mer begränsad användning av upprättande av&lt;br&gt;åtgärdsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén går inte heller lika långt vad gäller skyldigheten att vidta&lt;br&gt;mätningar för att kontrollera hur föreskrifterna om lägsta godtagbara&lt;br&gt;miljökvalitet uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs förslag bör miljökvalitetsnormer av såväl bindande&lt;br&gt;karaktär som icke bindande karaktär kunna föreskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig över förslaget&lt;br&gt;är, med några undantag, i och för sig positiva till ett system med miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnormer. Några remissinstanser har pekat på att ett system med&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer inte kan ersätta aktsamhetsreglema och den in-&lt;br&gt;dividuella miljöprövningen. Det har framförts att det finns en risk för&lt;br&gt;att längre gående åtgärder än vad som erfordras för att uppfylla det i&lt;br&gt;normerna angivna minimikravet inte kommer att vidtas och att incita-&lt;br&gt;menten för att driva teknikutvecklingen framåt kommer att begränsas.&lt;br&gt;Många kommuner har påpekat att kommunerna inte bör vara förhindra-&lt;br&gt;de att i sin planering och annan verksamhet tillämpa strängare miljökva-&lt;br&gt;litetskrav än vad som fastställts i miljökvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtskilliga remissinstanser har pekat på behovet av ett klargörande av&lt;br&gt;begreppet miljökvalitetsnorm. Stark kritik har riktats mot att miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer skall kunna meddelas både som bindande och som inte bin-&lt;br&gt;dande föreskrifter. Några remissinstanser har också fört fram svårig-&lt;br&gt;heterna med att fastställa normerna utifrån vetenskaplig grund. Det&lt;br&gt;framhålls att bedömningen av vad som kan anses vara, objektivt sett,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;godtagbar miljökvalitet måste ske med stor omsorg, samt att detta till Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;sist måste bli ett politiskt övervägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har motsatt sig att förutom regeringen även&lt;br&gt;myndigheter skall kunna fastställa normerna. Några remissinstanser har&lt;br&gt;ifrågasatt lämpligheten av ett så långt gående bemyndigande som rätten&lt;br&gt;att meddela föreskrifter bl.a. för att genomdriva riktlinjer eller principer&lt;br&gt;som riksdagen antagit innebär. Andra remissinstanser har å andra sidan&lt;br&gt;anfört att förslaget alltför noga avgränsar vad miljökvalitetsnormer får&lt;br&gt;avse och att lagen borde medge större frihet att införa miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mer allteftersom behov därav gör sig gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser välkomnar och andra avstyrker förslaget att&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer skall kunna avse skyddsavstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande reglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska miljölagama syftar till att skydda människor och miljö från&lt;br&gt;skador och olägenheter. Några direkt i lag angivna gränsvärden för&lt;br&gt;vilken miljöpåverkan i olika avseenden som kan godtas finns inte, men&lt;br&gt;enligt hälsoskyddslagen får regeringen, eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen utser, meddela föreskrifter om gränsvärden i den mån det behövs&lt;br&gt;med hänsyn till EES-avtalet. Föreskrifter som kan innehålla gränsvär-&lt;br&gt;den är främst tänkta att vara de tillämpande myndigheterna till hjälp och&lt;br&gt;läggas till grund för myndighetsbeslut. Föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;enligt 14 a § hälsoskyddslagen är inte straffsanktionerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom miljöskyddsområdet har Statens naturvårdsverk tagit fram rikt-&lt;br&gt;linjer och bedömningsgrunder. De har karaktären av allmänna råd eller&lt;br&gt;aktionsprogram. Naturvårdsverket har bl.a. tagit fram riktvärden för&lt;br&gt;luftkvalitet i tätorter avseende koloxid, kvävedioxid, svaveldioxid och&lt;br&gt;sot. Riktvärdena skall i första hand utnyttjas av länsstyrelserna och&lt;br&gt;kommunerna. De skall utgöra underlag för kommunernas, planering vad&lt;br&gt;gäller trafik, energi och bebyggelse. Naturvårdsverket har också ut-&lt;br&gt;arbetat allmänna råd i vilka anges hur mätningarna bör ske och beräk-&lt;br&gt;ningsmetoder. Mer långsiktiga luftkvalitetsmål har angivits i aktionspro-&lt;br&gt;grammet mot luftföroreningar. Där finns angivet kritiska belastnings-&lt;br&gt;gränser bl.a. for svavel och kväve med beaktande av hur känslig mar-&lt;br&gt;ken är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen och Boverket har utarbetat allmänna råd för inomhus-&lt;br&gt;miljön. Gränsvärden finns t.ex för radonförekomst i befintlig bebyggel-&lt;br&gt;se och i nybebyggelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel på rättsligt bindande gränsvärden är de av kommunerna,&lt;br&gt;med stöd av plan- och bygglagen, i detaljplan meddelade bestämmelser-&lt;br&gt;na om högsta tillåtna störningar inom planområdet (5 kap. 7 § första&lt;br&gt;stycket 11). Innebörden är att byggnadsnämnden måste beakta bestäm-&lt;br&gt;melserna i sin lovgivning och att tillstånd enligt miljöskyddslagen inte&lt;br&gt;får meddelas i strid mot bestämmelserna. Ett annat exempel är 1990 års&lt;br&gt;lag om tillfälligt bilförbud som innehåller en möjlighet för kommunerna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att besluta om tillfälligt bilförbud om halterna av luftföroreningar inom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa områden är så höga att det innebär akuta hälsorisker. För närva- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;rande är det endast Göteborgs kommun som får föreskriva om bilförbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 14 a § hälsoskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s regelsystem och EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s ministerråd har, förutom de mer tekniska direktiven, även antagit&lt;br&gt;ett antal direktiv innehållande miljökvalitetskrav i fråga om luft, vatten&lt;br&gt;och mark. Såväl gränsvärden som vägledande värden används i direkti-&lt;br&gt;ven. Gränsvärdena syftar i allmänhet direkt till att skydda människornas&lt;br&gt;hälsa. De uttrycks i fråga om luftföroreningar som halter av vissa äm-&lt;br&gt;nen som inte får överskridas. Riktvärdena syftar i fråga om luftvård&lt;br&gt;mer till att tillgodose de långsiktiga miljökraven. Miljökvalitetsdirekti-&lt;br&gt;ven innehåller i allmänhet också bestämmelser om att medlemsländerna&lt;br&gt;är skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder för att kravreglema i direkti-&lt;br&gt;ven skall innehållas. I allmänhet är kraven förenade med rapporterings-&lt;br&gt;skyldighet till EG-kommissionen om direktiven inte skulle uppfyllas&lt;br&gt;inom angivna tidsgränser. I vissa fall föreligger en skyldighet att sam-&lt;br&gt;råda med grannländer. Bestämmelser finns också om mät- och provtag-&lt;br&gt;ningsmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktiv som har karaktären av miljökvalitetsnormer finns avseen-&lt;br&gt;de gränsvärden och vägledande värden för svaveldioxid och svävande&lt;br&gt;partiklar, bly i luften samt för kvävedioxid. (80/779/EEG, 89/427/EEG,&lt;br&gt;82/884/EEG och 85/203/EEG). Beträffande vatten finns direktiv för&lt;br&gt;badvatten, sötvatten till skydd för fisk, skaldjursvatten, ytvattentäkter&lt;br&gt;och dricksvatten. (76/160/EEG, 78/659/EEG, 79/923/EEG, 7/44/EEG&lt;br&gt;och 80/778/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal av EG:s mer tekniska direktiv innehåller också kvali-&lt;br&gt;tetsmål och kan ses som en form av kvalitetsnormer för miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dessutom ett direktiv som handlar om skyddet av vilda&lt;br&gt;fåglar och som också omfattar skyddet av de biotoper fåglarna vistas i&lt;br&gt;(79/409/EEG) samt ett direktiv om bevarande av naturliga livsmiljöer,&lt;br&gt;vilda djur och växter (92/43/EEG). Medlemsländerna är skyldiga att&lt;br&gt;sötja for att nödvändiga åtgärder vidtas för att upprätthålla eller anpassa&lt;br&gt;bestånden av fåglar, andra vilda djur och växter av samtliga de arter&lt;br&gt;som förekommer naturligt, på den nivå som särskilt tillgodoser ekolo-&lt;br&gt;giska, vetenskapliga och kulturella krav och samtidigt tillgodoser ekono-&lt;br&gt;miska och rekreativa hänsyn. Skyldigheterna omfattar också biotoperna.&lt;br&gt;Som exempel nämns skydd av bestämda områden, bevarande och skydd&lt;br&gt;av boplatser, restaurering av ödelagda biotoper m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kravnivåer avseende miljöskydd som EG:s regler innehåller är&lt;br&gt;generellt sett uppfyllda genom den nuvarande svenska miljöpolitiken.&lt;br&gt;Endast sådana bestämmelser i de aktuella miljödirektiven som saknar&lt;br&gt;motsvarighet i den svenska lagstiftningen och som innehåller direkta&lt;br&gt;lagstiftningskrav eller krav vars uppfyllande i Sverige förutsätter lag-&lt;br&gt;stiftning bör transformeras till den svenska rättsordningen. I proposi-&lt;br&gt;tionen med anledning av EES-avtalet (prop. 1992/93:60, bet.&lt;br&gt;1992/92:JoU10 rskr. 1992/93:139) lämnade regeringen en redovisning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av vilka EG-direktiv på miljöområdet som föranleder lagstiftningsåt- Prop.&lt;br&gt;gärder för genomförandet av EES-avtalet. Ändringar för att tillgodose&lt;br&gt;krav på miljökvalitetsnormer har gjorts i hälsoskyddslagen. Där har&lt;br&gt;införts ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer att i den utsträckning det behövs med hänsyn till Sveriges av&lt;br&gt;riksdagen godkända åtaganden enligt EES-avtalet meddela föreskrifter&lt;br&gt;om gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av föroreningar i form&lt;br&gt;av kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly. Kommunen skall, om det&lt;br&gt;kan antas att gränsvärdena kan komma att överskridas, mäta förekomst-&lt;br&gt;en i luften av föroreningar samt redovisa mätningar och sådana mätre-&lt;br&gt;sultat. Regeringen fann att den lagreglering som är direkt nödvändig till&lt;br&gt;följd av direktiven är föreskrifter om mätverksamheten och att denna&lt;br&gt;reglering lämpligen borde ske genom tillägg i hälsoskyddslagen. Rege-&lt;br&gt;ringen konstaterade vidare att även om regler om mätning av luftförore-&lt;br&gt;ningar införs med stöd av hälsoskyddslagen så är det genom olika ad-&lt;br&gt;ministrativa förfaranden, dvs. en kombination av tillståndsprövning&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen, fysisk planering inklusive trafikplanering och&lt;br&gt;åtgärder vid genomförandet av planerna i form av förbud som en norm&lt;br&gt;i praktiken kan iakttas. En kvalitetsnorm kan därför i första hand bli&lt;br&gt;styrande för myndigheternas verksamhet och endast indirekt beröra&lt;br&gt;medborgarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har ansett att det inte krävs några särskilda åtgärder for&lt;br&gt;att i Sverige kunna minska halterna av luftföroreningar så att gränsvär-&lt;br&gt;den och vägledande värden i miljökvalitetsdirektiven inte överskrids.&lt;br&gt;Även om direktiven alltså inte kräver åtgärder i form av lagstiftning för&lt;br&gt;att minska luftföroreningar krävs enligt EES-avtalet att Sverige anpassar&lt;br&gt;sin lagstiftning till de krav om miljökvalitetsnormer m.m. som finns i&lt;br&gt;direktiven. I Sverige saknas - med undantag för lagen om tillfälliga&lt;br&gt;bilförbud - lagstiftning om kvalitetsnormer i form av gränsvärden för&lt;br&gt;förorenande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av miljökvalitetsnormer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöproblemen har under de senaste åren ändrat karaktär. Skadeeffek-&lt;br&gt;terna är mer storskaliga än tidigare och orsakssammanhangen mer&lt;br&gt;komplicerade. De diffusa utsläppen från jordbruk, biltrafik m.m. har&lt;br&gt;fått allt större betydelse. Även miljöförhållandena i andra länder på-&lt;br&gt;verkar vår egen situation i hög grad. Utöver den nuvarande individuella&lt;br&gt;prövningen finns det därför behov av mer samordnade miljöinsatser och&lt;br&gt;kostnadseffektiva lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett behov av att komplettera aktsamhetsreglema i miljös-&lt;br&gt;kyddslagen med normer som mer direkt avser godtagbart miljötillstånd.&lt;br&gt;Det är en förutsättning för att flera av de miljöpolitiska målen skall&lt;br&gt;kunna följas upp. Ett miljöarbete som bygger på att mäta miljökvalitet&lt;br&gt;stämmer bättre överens med sådana övergripande miljömål som är&lt;br&gt;formulerade som kvalitetsmål. Ett sådant system bör också kunna skapa&lt;br&gt;förutsättningar för en bättre styrning och prioritering av miljöinsatserna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i landet och internationellt och ge underlag för strävandena att inom Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;vissa områden samordna miljöinsatserna mot en maximal miljöeffekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt kan sägas att det finns ett stort antal gräns- och riktvärden&lt;br&gt;avseende vad som regleras i miljöbalken. Dessa har tagits fram efter&lt;br&gt;olika principer. Det föreligger därför ett behov av samordning för att&lt;br&gt;klarlägga vilken lägsta miljökvalitet som kan godtas utifrån vetenskapli-&lt;br&gt;ga kriterier. Ett system med miljökvalitetsnormer skulle kunna vara ett&lt;br&gt;sätt att täcka detta behov. Miljökvalitetsnormema bör vara tillämpliga&lt;br&gt;inom hela det område som omfettas av miljöbalkens bestämmelser för&lt;br&gt;att enhetliga regler som skapar förutsättningar för likformiga beslut&lt;br&gt;skall kunna uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En prioritering av vilka normer som bör tas fram måste ske. Olika&lt;br&gt;urvalskriterier kan härvid användas. Ett kriterium är risken för miljö-&lt;br&gt;skador. Ett annat är påverkan på människors hälsa och välbefinnande.&lt;br&gt;En avvägning mot andra samhällsmål måste naturligtvis också göras.&lt;br&gt;Godtagbar miljökvalitet bör i första hand festställas avseende förekomst-&lt;br&gt;en av ämnen eller störningar av utpräglat ferlig karaktär. Detta gäller&lt;br&gt;särskilt om gränsen för vad som kan anses vara acceptabelt väsentligt&lt;br&gt;överskrids eller kan förväntas komma att överskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Modem bioteknik har utvecklats snabbt under de senaste decennierna&lt;br&gt;och spelar en allt större roll för samhällets utveckling. Den moderna&lt;br&gt;biotekniken omfettar utvecklingsarbete och tillämpningar av all den&lt;br&gt;kunskap som genererats inom biokemi, molekylärbiologi och genteknik&lt;br&gt;på områden som jord- och skogsbruk, livsmedel, miljövård, finkemika-&lt;br&gt;lier och processutrustning. Biotekniska produkter kan beskrivas som&lt;br&gt;produkter som skapats, utvecklats eller modifierats genom användning&lt;br&gt;av levande material - organismer eller delar av organismer. Biotekniska&lt;br&gt;produkter har många gånger en parallell användning till kemiska pro-&lt;br&gt;dukter. Det gäller t.ex. som bekämpningsmedel och rengöringsmedel.&lt;br&gt;Miljökvalitetsnormer bör därför kunna avse tillåten förekomst av biotek-&lt;br&gt;niska produkter. Det kan därutöver finnas områden där det finns ett&lt;br&gt;behov att komplettera lagstiftningen med hänsyn till den ökade använd-&lt;br&gt;ningen av bioteknik. Regeringen avser därför att ge Kemikalieinspek-&lt;br&gt;tionen i uppdrag att se över detta behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ofta torde normerna komma att festställas på grundval av internatio-&lt;br&gt;nellt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med miljökvalitet avses här en beskrivning av ett miljötillstånd med&lt;br&gt;avseende på förekomst av föroreningar, vissa andra störningar eller&lt;br&gt;någon organism som kan tjäna till ledning för bedömningen av tillstån-&lt;br&gt;det i miljön. Vilken tillförsel till mark, vatten, luft eller naturen i övrigt&lt;br&gt;av miljöpåverkande ämnen, produkter eller andra störningar under viss&lt;br&gt;tid som kan godtas är således inte något direkt uttryck för det som här&lt;br&gt;avses med miljökvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljökvalitet kan uttryckas med såväl ord som siffervärden. Att i&lt;br&gt;lagregler eller genom föreskrifter i det konkreta fellet ange gränser för&lt;br&gt;miljökvalitet i ord torde dock knappast vara möjligt. En tillräcklig&lt;br&gt;stringens torde i allmänhet endast kunna uppnås genom siffervärden. En&lt;br&gt;användning av siffervärden för miljökvalitet förutsätter emellertid att det &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns klart definierade mätmetoder och mätparametrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det medför vissa svårigheter att bedöma vilka mätparametrar som kan&lt;br&gt;anses vara relevanta för miljökvaliteten eftersom ett ekosystem består av&lt;br&gt;både levande och icke levande materia, det vill säga organismer som&lt;br&gt;samspelar med varandra och en omgivning bestående av kemiska sub-&lt;br&gt;stanser och mineral. Systemet är inte statiskt utan förändras ständigt&lt;br&gt;både på grund av mänsklig påverkan och andra faktorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheten visar att man med ledning av befintlig vetenskaplig&lt;br&gt;kunskap, trots nämnda svårigheter, kan sätta upp vissa gränsvärden for&lt;br&gt;vad människan eller naturen tål utan olägenhet. Vidare kan nämnas att&lt;br&gt;Naturvårdsverket arbetar med att utveckla mätbara parametrar för olika&lt;br&gt;ekosystem i syfte att bättre kunna fastställa godtagbar miljökvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns stora skillnader mellan olika markområden och mellan olika&lt;br&gt;vattenområden ifråga om bl.a. växt- och djurliv. Detta hänger samman&lt;br&gt;med det geografiska läget, berggrunden, naturligt åldrande m.m. Följ-&lt;br&gt;aktligen finns det väsentliga skillnader i vad som kan anses vara godtag-&lt;br&gt;bar miljökvalitet mellan olika områden. Miljökvalitetsnormer kopplade&lt;br&gt;till naturen behöver därför anpassas till områdenas naturgivna förut-&lt;br&gt;sättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av miljökvalitetsnormer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lägsta godtagbara miljökvalitet kan fastställas enligt två olika principer.&lt;br&gt;Vad som skall anses vara godtagbar miljökvalitet kan enligt ett synsätt&lt;br&gt;grundas på enbart kunskaper om vad människan och naturen kan anses&lt;br&gt;tåla i fråga om störningar av olika slag. Alternativt kan de tekniska och&lt;br&gt;ekonomiska förutsättningarna vägas in redan i samband med att godtag-&lt;br&gt;bar miljökvalitet fastställs. I båda fallen måste dock en bedömning av&lt;br&gt;vad som kan anses vara godtagbart göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordar att godtagbar miljökvalitet festställs enbart uti-&lt;br&gt;från kunskaper om vad människan och naturen tål utan hänsyn till tek-&lt;br&gt;niska och ekonomiska förhållanden. Då ges klar information om de&lt;br&gt;fektiska miljöriskerna och det skapas incitament för ett fortsatt miljöför-&lt;br&gt;bättringsarbete i Sverige. Tekniska och ekonomiska förhållanden kan&lt;br&gt;däremot ha betydelse för vilka åtgärder som bör vidtas med anledning&lt;br&gt;av miljökvalitetsnormen då dessa åtgärder bör vara så kostnadseffektiva&lt;br&gt;som möjligt. Såsom ett flertal remissinstanser påpekar måste bedöm-&lt;br&gt;ningen av vad som kan anses utgöra godtagbar miljökvalitet ske med&lt;br&gt;största omsorg. Vad gäller hälsoskydd måste en särskilt betryggande&lt;br&gt;säkerhetsmarginal tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fell det finns skäl att festställa lägsta godtagbara miljökvalitet&lt;br&gt;skall föreskrifter i vilka denna anges meddelas. Ett stort antal remissin-&lt;br&gt;stanser, bland vilka både myndigheter, domstolar, institutioner och&lt;br&gt;branschorganisationer återfinns, har framfört allvarlig kritik mot att&lt;br&gt;begreppet miljökvalitetsnorm används som benämning på sådana före-&lt;br&gt;skrifter oavsett om dessa görs bindande eller inte. Regeringen instäm-&lt;br&gt;mer i denna kritik. Det kan visserligen finnas skäl att festställa miljö-&lt;br&gt;kvalitetsmål även då det inte finns förutsättningar för att meddela en &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökvalitetsnorm men detta bör då ske i form av riktlinjer och bör inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regleras inom ramen för tillämpningen av miljökvalitetsnormer. Som Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tidigare nämnts finns redan idag ett stort antal sådana riktlinjer fram-&lt;br&gt;tagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viss försiktighet bör iakttas vad gäller meddelande av miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer. Det saknas normalt skäl att meddela miljökvalitetsnormer i&lt;br&gt;de fall där den föreliggande miljökvaliteten väl ryms inom gränsen för&lt;br&gt;vad som får betraktas som godtagbart och miljöutvecklingen i området&lt;br&gt;inte heller är sådan att det finns en risk för att denna gräns överskrids.&lt;br&gt;Miljökvalitetsnormer skall dock alltid meddelas om det krävs för att&lt;br&gt;Sveriges internationella förpliktelser skall uppfyllas. Om den rådande&lt;br&gt;miljökvaliteten antingen är godtagbar eller är möjlig att uppnå inom en&lt;br&gt;viss tid inom ett område där godtagbar miljökvalitet skall fastställas,&lt;br&gt;kan detta ske i en miljökvalitetsnorm. En miljökvalitetsnorm bör rikta&lt;br&gt;sig mot kommuner och myndigheter och bör vara bindande såtillvida att&lt;br&gt;kommunerna och myndigheterna är skyldiga att beakta normen i sin&lt;br&gt;planering, tillståndsgivning och tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föreskrifterna kan det miljötillstånd som eftersträvas och som har&lt;br&gt;ställts upp t.ex. av riksdagen anges som syftet med regleringen. Före-&lt;br&gt;skrifterna bör vidare kunna innehålla regler om en rapporteringsskyldig-&lt;br&gt;het för den ansvariga kommunen eller myndigheten av vilka åtgärder&lt;br&gt;som planeras och bör vidtas för att godtagbar miljökvalitet skall kunna&lt;br&gt;uppnås. I föreskrifterna bör dessutom kunna föreskrivas en skyldighet&lt;br&gt;att utföra mätningar i syfte att kontrollera i vilken utsträckning åtgärder-&lt;br&gt;na ger önskad effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer bör kunna användas dels för att komma till rätta&lt;br&gt;med rådande miljöproblem, dels för att undvika fiamtida sådana. Om de&lt;br&gt;fästläggs utifrån den princip regeringen förordat saknas anledning att&lt;br&gt;tillämpa olika miljökvalitetsnormer vid prövningen av befintliga och nya&lt;br&gt;verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att lösa de storregionala och globala miljöproblemen krävs in-&lt;br&gt;ternationella åtgärder. Om Sverige har normer för miljökvalitet och&lt;br&gt;dessa överskrids eller inte kan uppnås på grund av föroreningar som&lt;br&gt;kommer från andra länder kan detta utgöra ett argument för gemensamt&lt;br&gt;genomförande av olika miljöåtgärder, utsläppsrättigheter och användas&lt;br&gt;vid internationella förhandlingar för att påverka EU:s miljöpolitik. De&lt;br&gt;direktiv om miljökvalitet som hittills tagits fram inom EG, och som i&lt;br&gt;första hand avser skyddet av hälsan, synes i viss mån ha anpassats till&lt;br&gt;tekniska och ekonomiska förhållanden. Direktiven om miljökvalitet har&lt;br&gt;emellertid karaktären av minimiregler och Sverige kan därför, efter&lt;br&gt;EES-avtalets ikraftträdande eller eventuellt medlemskap i EU, festställa&lt;br&gt;strängare värden om det finns skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att det gäller ett nytt område och miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mema kan gälla både kommuner och flera län bör regeringen utfärda&lt;br&gt;miljökvalitetsnormema utom i de fäll EG-direktiv medför att en miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnorm måste föreskrivas. Redan idag har regeringen rätt att&lt;br&gt;bemyndiga annan myndighet att meddela föreskrifter om gränsvärden&lt;br&gt;för luftkvalitet när sådana föranleds av EES-avtalet. Denna bemyndigan-&lt;br&gt;derätt bör gälla även när EES-avtalet föranleder föreskrifter om miljö- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvalitetsnormer på andra områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, eller den myndighet regeringen bemyndigar i ovan sär- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skilt angivna fell, bör alltså med stöd av balken kunna utfärda miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av miljökvalitetsnormer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I framtiden bör en miljöferlig verksamhet inte vara tillåtlig om den&lt;br&gt;skulle medföra att en miljökvalitetsnorm inom ett geografiskt område&lt;br&gt;överskrids. En skyldighet att utföra mätningar for att kontrollera om så&lt;br&gt;är fellet bör föreskrivas där det kan antas att en miljökvalitetsnorm&lt;br&gt;överskrids. I ett sådant fell bör det emellertid finnas möjlighet att ge-&lt;br&gt;nom omprövning av tillstånd svillkor for befintlig verksamhet och revi-&lt;br&gt;dering av planer av betydelse for de diflusa utsläppen nedbringa ut-&lt;br&gt;släppen inom området så att normen kan uppfyllas. Om veksamhetsutö-&lt;br&gt;vama begär det bör det vara möjligt att ompröva tillståndsvillkoren för&lt;br&gt;flera verksamheter i ett sammanhang, s.k. grupprövning, när större&lt;br&gt;miljövinster kan uppnås genom gemensamma lösningar än vad som kan&lt;br&gt;uppnås genom åtgärder vid de enskilda anläggningarna. Gemensamma&lt;br&gt;villkor kan då bestämmas för de verksamheter som omfettas av pröv-&lt;br&gt;ningen. I vissa fell kan det vara mer kostnadseffektivt för en verksam-&lt;br&gt;hetsutövare att vidta åtgärder för att reducera miljöpåverkan vid en&lt;br&gt;annan verksamhet än den egna. Om en miljökvalitetsnorm utgör hinder&lt;br&gt;för att en verksamhet skall kunna etableras öppnas då också en möjlig-&lt;br&gt;het för sökanden att vidta åtgärder för att minska utsläppen från befint-&lt;br&gt;lig verksamhet och på så sätt skapa ett utrymme för den egna verksam-&lt;br&gt;heten. Grupprövning är i första hand lämpligt om de samlade utsläppen&lt;br&gt;av ett ämne inom ett område behöver minskas men det saknar betydelse&lt;br&gt;från miljösynpunkt var utsläppsminskningen sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan nämnas att det i Förenta staterna förekommer&lt;br&gt;ett system med överlåtbara utsläppsrätter. Överlåtbara utsläppsrätter&lt;br&gt;skulle kunna användas inom områden där miljökvalitetsnormer fest-&lt;br&gt;ställts. Denna möjlighet bör utredas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Skogsindustrierna har framfört ferhågor för att det genom inför-&lt;br&gt;andet av miljökvalitetsnormer kommer att bli mycket svårt för industrin&lt;br&gt;att bilda sig en uppfattning om hur förutsättningarna för verksamheten&lt;br&gt;kan komma att ändra sig eftersom olika typer av föreskrifter kommer&lt;br&gt;att finnas på olika nivåer och sambandet mellan dessa blir komplicerat.&lt;br&gt;Organisationen anser att rättssäkerheten urholkas genom att regeringen&lt;br&gt;och olika myndigheter får en omfettande rätt att meddela föreskrifter&lt;br&gt;som begränsar möjligheterna att utnyttja ett tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i detta sammanhang betona att en avvägning mellan&lt;br&gt;verksamhetsutövamas intressen, möjligheten till kostnadseffektiva lös-&lt;br&gt;ningar och hänsyn till miljön alltid måste ske inom ramen för regelsys-&lt;br&gt;temet. Regelsystemet skall tillämpas på ett sådant sätt att tillräcklig&lt;br&gt;trygghet för verksamhetsutövama kan erhållas och näringslivet utvecklas&lt;br&gt;utan att föranleda miljöpåverkan utöver det godtagbara. I de fell över-&lt;br&gt;skridandet av föreskriven lägsta godtagbara miljökvalitet orsakas av en&lt;br&gt;enskild verksamhet bör tillsynsmyndigheterna ingripa och föreskriva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder eller andra försiktighetsmått vid anläggningen. Beror över- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skridandet på gränsöverskridande föroreningar kan åtgärder istället&lt;br&gt;sättas in utanför det av normen reglerade geografiska området. Ett&lt;br&gt;sådant ingripande skall grundas på aktsamhetsreglema i balken varvid&lt;br&gt;miljökvalitetsnormema kan anvisa vilken miljökvalitet som behöver&lt;br&gt;uppnås vid tillämpningen av aktsamhetsreglema. Miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;kan också ligga till grund för andra föreskrifter. Miljökvalitetsnormema&lt;br&gt;bör däremot inte vara direkt bindande för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ny verksamhet å andra sidan inte medför att föreskriven lägsta&lt;br&gt;godtagbar miljökvalitet för området överskrids innebär inte det att&lt;br&gt;skyddsåtgärder eller försiktighetsmått saklöst kan underlåtas. Fortfaran-&lt;br&gt;de måste frågan om erforderliga skyddsåtgärder prövas. I de flesta fell&lt;br&gt;behöver kvalitetsnormerna också omformas till tekniska krav på åtgär-&lt;br&gt;der av olika slag. Utformningen av miljöbesluten behöver således inte&lt;br&gt;påverkas nämnvärt av normerna. Däremot kommer beslutsunderlaget att&lt;br&gt;förbättras. Framför allt synes kvalitetsnormerna vara betydelsefulla när&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fell kommer förhållandena att vara sådana att miljöpåverkan i&lt;br&gt;ett område är så stor att den inte ryms inom den miljökvalitet som&lt;br&gt;festställts som godtagbar. I dessa fell bör ett åtgärdsprogram upprättas&lt;br&gt;med syfte att nedbringa olägenheterna så att angiven miljökvalitet på&lt;br&gt;sikt kan uppnås. Det förhållandet att en miljökvalitetsnorm överskrids&lt;br&gt;bör kunna utgöra grund för omprövning av villkor i meddelade till-&lt;br&gt;ståndsbeslut för verksamheter inom området. Detta torde for övrigt bli&lt;br&gt;följden redan av EES-avtalet. För verksamheter som inte omfettas av&lt;br&gt;tillståndsplikt bör områdesföreskrifter av det slag som nu finns i miljö-&lt;br&gt;skyddslagen 8 a § kunna utfärdas. Det kan finnas skäl att upprätta åt-&lt;br&gt;gärdsprogram även for områden där miljökvaliteten är godtagbar. Häri-&lt;br&gt;genom kan en negativ miljöutveckling i dessa områden undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetskrav inom hälsoskyddsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger särskilt nära till hands att festställa godtagbar miljökvalitet&lt;br&gt;inom hälsoskyddsområdet. Ett stort antal människor utsätts för stör-&lt;br&gt;ningar som kan skada hälsan. Framför allt gäller detta i vissa städer där&lt;br&gt;halterna av luftföroreningar kan överskrida skadliga nivåer. Det finns&lt;br&gt;också många exempel på att utsläpp till luft från enskilda verksamheter&lt;br&gt;gett upphov till olägenheter för de närboende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa fell torde godtagbar miljökvalitet få bestämmas i form av&lt;br&gt;haltvärden som inte får överskridas momentant eller för vissa tidsen-&lt;br&gt;heter. I vissa fell är det den momentana störningen och i andra fell&lt;br&gt;långtidsexponeringen som är avgörande från hälsorisksynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller buller har man i princip redan under många år arbetat med&lt;br&gt;styrande normer. Mätparametem är decibel. Bullerkraven är olika för&lt;br&gt;olika områden - t.ex. bostadsområden, fritidsområden och arbetsplatser.&lt;br&gt;Både momentanvärden och ekvivalenta värden - dvs. vägda genom-&lt;br&gt;snittsvärden används för att mäta bullernivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dricksvatten är ett livsmedel for vilket det finns särskild lagstiftning&lt;br&gt;och som därför inte berörs av miljöbalken. Däremot kan man tänka sig&lt;br&gt;kvalitetskrav på vattentäkterna eftersom vissa hälsofarliga föroreningar&lt;br&gt;sannolikt inte kan elimineras vid vattenreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att även det minsta avstånd som bör tillåtas&lt;br&gt;mellan olika typer av verksamheter som medför miljöstörningar och&lt;br&gt;bostäder, utbildningslokaler etc. skall kunna regleras i miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mer. Remissutfallet är delat vad avser denna fråga. Regeringen anser&lt;br&gt;visserligen att det finns ett behov av att införa skyddsavstånd av det slag&lt;br&gt;som föreslagits som underlag för kommunernas och myndigheternas&lt;br&gt;planering och övriga verksamhet. Godtagbar miljökvalitet avser, såsom&lt;br&gt;tidigare anförts, tillståndet i miljön som sådan. Skyddsavstånd är därför&lt;br&gt;inte lämpade att föreskrivas som miljökvalitetsnormer. Däremot kan en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm medföra att ett skyddsavstånd måste föreskrivas vid&lt;br&gt;tillståndsprövning eller i fysisk planering för att normen inte skall över-&lt;br&gt;skridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetskrav knutna till naturmiljön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som kan anses vara godtagbar miljökvalitet måste anpassas till de&lt;br&gt;lokala förhållandena. Detta kan illustreras med de skillnader i fråga om&lt;br&gt;övergödningseffekter som finns mellan sötvattenmiljöer och havsvatten-&lt;br&gt;miljöer. De ämnen som i första hand är aktuella i sammanhanget är&lt;br&gt;fosfor- och kväveföreningar. Den fosfor som tillförs vattendragen härrör&lt;br&gt;i stor utsträckning från bostäder, livsmedelsindustrier och jordbruk.&lt;br&gt;Merparten av det kväve som tillförs vattendragen härrör från nedfall av&lt;br&gt;luftföroreningar från biltrafiken och jordbruket. De aktuella gödnings-&lt;br&gt;ämnena har emellertid olika stor betydelse i sötvatten- respektive havs-&lt;br&gt;vattenmiljöer. Tillgången på fosfor har en avgörande betydelse för till-&lt;br&gt;växten av biologiskt material i sjöar medan kväveföreningar har större&lt;br&gt;betydelse i havsmiljöerna. Man behöver således olika miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mer beroende på vilken miljö det är frågan om. Sjöar uppvisar dess-&lt;br&gt;utom stora skillnader sinsemellan. I en naturligt näringsrik sjö är fosfor-&lt;br&gt;halterna normalt högre än i en naturligt näringsfattig sjö. Vad som kan&lt;br&gt;anses vara godtagbar miljökvalitet måste därför fastställas för vaije&lt;br&gt;naturgeografisk enhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller miljökvalitetsnormer avsedda att skydda den biologiska&lt;br&gt;mångfalden bör dessa inriktas på ekosystemets funktioner. En bedöm-&lt;br&gt;ning av miljökvaliteten skulle då kunna ske genom att mäta ekosyste-&lt;br&gt;mens sammansättning, t.ex. förekomsten av arter eller deras individan-&lt;br&gt;tal. Sannolikt bör också olika förändringar i systemet mätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandefrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det för närvarande inte innebär några svårigheter för Sverige&lt;br&gt;att uppfylla EG:s direktiv om miljökvalitet och vi därför sannolikt inte&lt;br&gt;kommer att behöva tillämpa den rapporteringsskyldighet till ESA som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreligger vid överskridande av föreskrifterna finns det med hänsyn till Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;framtida mer skärpta EG-regler skäl att utforma bestämmelserna i miljö-&lt;br&gt;balken på ett sådant sätt att de överensstämmer med genomförandereg-&lt;br&gt;lema i EG:s miljödirektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordar att åtgärdsprogram, där sådana behövs för att&lt;br&gt;föreskriven lägsta godtagbara miljökvalitet inte skall överskridas eller på&lt;br&gt;sikt skall uppnås, tas fram oavsett om föreskrifterna kan komma att&lt;br&gt;föranledas av EG-direktiv eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande regler i miljöskyddslagen kan krav på skyddsåtgär-&lt;br&gt;der riktas mot den som utövar miljöfarlig verksamhet. Vanligtvis omfat-&lt;br&gt;tar kraven på skyddsåtgärder själva föroreningskällan - dvs. den miljö-&lt;br&gt;farliga verksamhet som förorsakar olägenheterna. Det förekommer&lt;br&gt;emellertid också att huvudmannen för den störande verksamheten åläggs&lt;br&gt;att vidta skyddsåtgärder vid det objekt som utsätts för störningen, t.ex.&lt;br&gt;att installera treglasfönster till skydd mot buller eller uppföra skydd-&lt;br&gt;splan te ringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör gå att åstadkomma lösningar för objekt eller områden som&lt;br&gt;utsätts for störningar från flera verksamheter. Det finns fåll då man&lt;br&gt;genom återskapande av våtmarker, bibehållande av grönzoner längs&lt;br&gt;vattendrag m.m., skulle kunna uppnå större miljöeffekter än vad som&lt;br&gt;skulle kunna åstadkommas genom åtgärder vid de enskilda förorenings-&lt;br&gt;källorna. I detta syfte bör åtgärdsprogram kunna tas fram där så erfor-&lt;br&gt;dras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för arbetet med åtgärdsprogram bör vara att man&lt;br&gt;inom området i fråga skall uppnå så samlade lösningar på miljöproble-&lt;br&gt;men som möjligt. Åtgärdsprogrammen bör kunna avse både fysisk&lt;br&gt;planering med uppbygnad av miljöanpassad infrastruktur, föreskrifter,&lt;br&gt;ekonomiska styrmedel och åtgärder för att på sikt påverka människors&lt;br&gt;beteende genom bl.a. utbildning och miljömärkning. Vissa verksamheter&lt;br&gt;som i dag inte omfattas av miljöskyddslagens regelsystem, t.ex. biltrafi-&lt;br&gt;ken, har många gånger stor eller t.o.m. avgörande betydelse för miljö-&lt;br&gt;situationen i ett område. Åtgärdsprogrammen bör därför inte bara in-&lt;br&gt;riktas på förekommande miljöfarlig verksamhet inom ett område utan&lt;br&gt;även omfatta analyser av andra faktorer som kan vara av betydelse i&lt;br&gt;sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärdsprogrammen bör tas fram av de berörda kommunerna. Om-&lt;br&gt;fattar det aktuella området flera kommuner i ett län bör länsstyrelsen ta&lt;br&gt;fram programmet. I övriga fall bör åtgärdsprogrammet tas fram av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. I de fell stör-&lt;br&gt;ningskällor som ligger utanför det geografiska område som miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormen avser har betydelse för möjligheten att uppfylla normen bör&lt;br&gt;det ankomma på regeringen, eller den myndighet regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer, att upprätta ett åtgärdsprogram. Detta bör omfetta hela det område&lt;br&gt;där stömingskälloma finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå en så enhetlig och förutsebar tillämpning av miljökvalitets-&lt;br&gt;normer som möjligt bör Naturvårdsverket utforma allmänna råd för&lt;br&gt;utformningen av åtgärdsprogrammen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att en verksamhet påtagligt medverkar till att en &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökvalitetsnorm överskrids eller till att risk för ett överskridande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreligger bör kunna utgöra grund för omprövning av villkoren för den Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;miljöfarliga verksamheten. En sådan omprövning bör grundas på regler-&lt;br&gt;na i 13 kap. om miljöfarlig verksamhet. Miljökvalitetsnormema anger&lt;br&gt;det miljötillstånd som behöver uppnås vid tillämpningen av aktsamhets-&lt;br&gt;reglema och kan också ligga till grund för generella föreskrifter. Inom&lt;br&gt;ramen för det försiktighetsmått som kan åläggas varje enskilt företag&lt;br&gt;bör strävan vara att fördela bördorna så att de mest kostnadseffektiva&lt;br&gt;lösningarna uppnås. Detta kan innebära att åtgärderna bör vidtas utanför&lt;br&gt;det område som omfettas av miljökvalitetsnormen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Hushållningsbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.6.1 Hushållning med mark och vatten m.m. i miljöbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den reglering som for närvarande finns i&lt;br&gt;naturresurslagen förs in i miljöbalken. Därmed förtydligas miljö-&lt;br&gt;frågornas ställning i samhällsplaneringen och planeringsfrågornas&lt;br&gt;betydelse i miljöskyddsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens utom i fråga&lt;br&gt;om prövningen av vissa anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt att den&lt;br&gt;reglering som finns i naturresurslagen förs till miljöbalken. Några re-&lt;br&gt;missinstanser, däribland Svea hovrätt och Kommunförbundet, ifråga-&lt;br&gt;sätter dock lämpligheten av den föreslagna ordningen. En del remissin-&lt;br&gt;stanser som Koncessionsnämnden för miljöskydd och några länsstyrelser&lt;br&gt;menar att det inte längre bör ankomma på regeringen att som första&lt;br&gt;instans pröva tillåtligheten av vissa anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande naturresurslagstift-&lt;br&gt;ningen har vuxit fram ur de behov som gjort sig gällande från 1960-&lt;br&gt;talet, då det stod klart att konkurrensen mellan skilda intressen om att&lt;br&gt;utnyttja vissa mark- och vattenområden måste få en övergripande lös-&lt;br&gt;ning på planeringsstadiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsutvecklingen innebär att nya krav ställs på utnyttjandet av&lt;br&gt;mark och vatten. Konkurrerande intressen i fråga om hur ett visst om-&lt;br&gt;råde bör utnyttjas leder inte sällan till konflikter både i förhållandet till&lt;br&gt;pågående markanvändning och till eventuella alternativa användnings-&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I takt med att miljöintressena och därmed sammanhängande frågor har&lt;br&gt;kommit i centrum för allmänhetens intresse har miljöfrågorna kommit&lt;br&gt;att bli alltmer uppmärksammade i planeringsarbetet. Konflikten mellan&lt;br&gt;bevarandeintressen och exploateringsintressen måste alltid få komma till&lt;br&gt;uttryck i ett öppet samhälle och det är lagstiftningens roll att utforma&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler om hur konkurrerande intressen i fråga om utnyttjande av mark, Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;vatten och andra naturresurser skall vägas mot varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En god hushållning med landets naturresurser bör förena kraven att&lt;br&gt;trygga försöijningen med naturresurser, att bevara en god kultur- och&lt;br&gt;naturmiljö samt att tillgodose befogade krav på mark for att utveckla&lt;br&gt;samhället. Avsikten med lagen om hushållning med naturresurser m.m.,&lt;br&gt;är att tillgodose dessa krav. Lagen är ett instrument som griper över&lt;br&gt;olika sektorer i samhället. Naturresurslagen skall tillämpas i tillstånds-&lt;br&gt;ärenden i en rad lagar som rör utnyttjandet av mark och vatten, t.ex.&lt;br&gt;plan- och bygglagen, miljöskyddslagen, naturvårdslagen och vattenla-&lt;br&gt;gen. En tillämpning av naturresurslagen innebär dock att det kan finnas&lt;br&gt;behov av en bred prövning av den aktuella verksamhetens ställning i&lt;br&gt;förhållande till andra intressen som rör utnyttjandet av området i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom kommittén anser regeringen att en reglering motsvarande den&lt;br&gt;som finns i naturresurslagen bör föras in i miljöbalken. De övervägan-&lt;br&gt;den som redovisades i propositionen 1985/86:3 skall alltjämt vara vägle-&lt;br&gt;dande. I förhållande till kommittén föreslår regeringen dock en delvis&lt;br&gt;annan utformning av föreskrifterna när det gäller frågor om lokalise-&lt;br&gt;ring. Lagrådet har föreslagit vissa ändringar av redaktionell art bl.a.,&lt;br&gt;att föreskrifterna i 3 kap. om beaktande av riksintressen skall regleras i&lt;br&gt;en gemensam paragraf. Regeringen kan emellertid inte godta denna&lt;br&gt;redaktionella ändring, liksom vissa andra förslag till redaktionella änd-&lt;br&gt;ringar som Lagrådet har lämnat, eftersom förslagen inte i tillräcklig&lt;br&gt;utsträckning har tagit hänsyn till de skilda förutsättningar som gäller för&lt;br&gt;de olika verksamheter som regleras med stöd av 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vidare föreslagit att en undantagsregel skall tillföras 3&lt;br&gt;kap. av motsvarande innehåll som 4 kap., nämligen att bestämmelserna&lt;br&gt;om riksintressen inte skall utgöra hinder för att utveckla befintliga tätor-&lt;br&gt;ter eller det lokala näringslivet. Vad gäller Lagrådets förslag finner&lt;br&gt;regeringen anledning erinra om de grundläggande skillnader som finns&lt;br&gt;mellan sådana riksintressen som är knutna till en viss verksamhet och&lt;br&gt;sådana som avser större sammanhängande områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 3 kap. innehåller de grundläggande hushållningsbe-&lt;br&gt;stämmelsema och skiljer sig sålunda från 4 kap. bl.a. genom att 3 kap.&lt;br&gt;ger allmänna utgångspunkter för avvägningar mellan olika önskemål&lt;br&gt;beträffande mark- och vattenanvändning. Bestämmelserna ger ett skydd&lt;br&gt;för områden som är av betydelse för olika ändamål och verksamheter.&lt;br&gt;Sådana områden av riksintresse åtnjuter ett särskilt starkt skydd. Om-&lt;br&gt;rådenas omfettning preciseras i en planeringsprocess och dokumenteras&lt;br&gt;i den kommunala översiktsplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 4 kap. har däremot till syfte att skydda större sam-&lt;br&gt;manhängande geografiska områden som på grund av sina samlade natur-&lt;br&gt;och kulturvärden i sin helhet är av riksintresse. Områdenas omfettning&lt;br&gt;är festställda av riksdagen och bestämda genom lag. Bestämmelserna i&lt;br&gt;4 kap. är utformade så att de ger ett generellt skydd mot påtaglig skada&lt;br&gt;från olika exploateringsföretag. Mot bakgrund av områdenas omfettning&lt;br&gt;och sammansatta värden är det samtidigt nödvändigt att inte hindra&lt;br&gt;utvecklingen av befintliga tätorter eller det lokala näringslivet (jfr. prop. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1985/86:3, s 95 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 3 och 4 kap. skall tillämpas vid planläggning och Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;prövning av lov enligt plan- och bygglagen liksom vid prövning av mål&lt;br&gt;och ärenden enligt de till miljöbalken anknutna lagarna. Denna prövning&lt;br&gt;skall ske med utgångspunkt i att en långsiktigt god hushållning med&lt;br&gt;mark och vatten och den fysiska miljön i övrigt eftersträvas samtidigt&lt;br&gt;som balkens syfte även i övrigt skall iakttas bl.a. vid val av plats för&lt;br&gt;olika verksamheter. Som anförts ovan ger bestämmelserna i 4 kap.&lt;br&gt;därvid ett generellt skydd mot olika exploateringsföretag. Vägledande&lt;br&gt;for tillämpningen av 3 kap. är dels awägningsreglema i 1-2 och 11 §§,&lt;br&gt;dels bedömningen av i vilken utsträckning olika åtgärder innebär skada&lt;br&gt;för ett visst intresse. Det är därför olämpligt att som Lagrådet föreslår&lt;br&gt;införa en generell undantagsregel i 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållningsreglema för utnyttjande av mark- och vattenområden bör&lt;br&gt;liksom hittills vara inriktade på att ge vägledning för att avgöra frågor&lt;br&gt;om det aktuella områdets användning. Reglerna gäller prövning vid&lt;br&gt;markanvändning for dem som bedriver eller avser att bedriva tillstånd-&lt;br&gt;spliktiga verksamheter som direkt eller indirekt tar i anspråk värdefulla&lt;br&gt;mark- och vattenområden. Reglernas inriktning är att mark- och vatten-&lt;br&gt;områden skall användas för det eller de ändamål som områdena är&lt;br&gt;lämpade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och föreliggande behov.&lt;br&gt;Företräde skall därvid ges en sådan användning som främjar en från&lt;br&gt;allmän synpunkt god hushållning. Företräde skall alltså ges sådan an-&lt;br&gt;vändning som främjar en från ekologisk, social och samhällsekonomisk&lt;br&gt;synpunkt långsiktigt god hushållning med mark och vatten. Lokalise-&lt;br&gt;ringsprövningen skall ske med utgångspunkt i föreskrifterna i balkens&lt;br&gt;hushållningsbestämmelser. Genom en sådan prövning vägs olika intres-&lt;br&gt;sen mot varandra. Eventuella miljökvalitetsnormer kan beaktas. Av-&lt;br&gt;sikten med prövningen är att det avsedda ändamålet skall vinnas med&lt;br&gt;minsta intrång och olägenhet. Om ett område är av riksintresse, dvs.&lt;br&gt;har sådana kvaliteter att det är av stor betydelse ur nationellt perspektiv,&lt;br&gt;och om området kan användas för flera ändamål som sinsemellan är&lt;br&gt;oförenliga, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligas-&lt;br&gt;te sätt främjar en långsiktigt god hushållning med mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora mark- eller vattenområden som inte alls eller endast obetydligt&lt;br&gt;är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall&lt;br&gt;så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan påverka om-&lt;br&gt;rådets karaktär. Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från&lt;br&gt;ekologisk synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan&lt;br&gt;skada naturen. Exploatering av större omfattning bör därför i första&lt;br&gt;hand lokaliseras till områden som är påverkade av en tidigare exploate-&lt;br&gt;ring. Viktiga näringar och mineralfyndigheter skall skyddas mot åtgär-&lt;br&gt;der som påtagligt kan försvåra att dessa näringar bedrivs eller att fyn-&lt;br&gt;dighetema utvinns. Om näringen eller fyndigheten är av riksintresse&lt;br&gt;skall det som i dag finnas möjligheter till särskilt hänsynstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De geografiska riktlinjerna för den fysiska riksplaneringen, som finns&lt;br&gt;i 3 kap. naturresurslagen som särskilda hushållningsbestämmelser for&lt;br&gt;vissa områden i landet, omfattar sådana områden som innehåller särskilt&lt;br&gt;stora värden när det gäller naturvård, kulturmiljövård, turism och fri- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;luftsliv och omfattar förutom älvar och älvsträckor också bl.a. närmare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angivna kust-, vatten- och fjällområden. Bestämmelserna bör i enlighet Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;med kommitténs forslag utan ändring i sak föras över till ett särskilt&lt;br&gt;kapitel i miljöbalkens andra avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Större industrianläggningar m.m. bör på motsvarande sätt som i dag&lt;br&gt;underkastas regeringens tillståndsprövning. Enligt regeringens mening&lt;br&gt;bör den nuvarande ordningen bestå så att regeringens prövning utmyn-&lt;br&gt;nar i ett beslut huruvida tillstånd lämnas eller ej. Den ordning som&lt;br&gt;kommittén föreslagit, att regeringen endast skulle göra en tillåtlig-&lt;br&gt;hetsprövning men inte en tillståndsprövning, kan, som Koncessions-&lt;br&gt;nämnden framhållit, innebära att en viss anläggning inte skulle bli&lt;br&gt;föremål för tillståndsprövning enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten för regeringen att förbehålla sig prövningen av en viss anlägg-&lt;br&gt;ning bör bestå i enlighet med nuvarande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att hushållningsbestämmelsema skall få avsedd verkan som ett&lt;br&gt;instrument för den fysiska riksplaneringen och därmed också utgöra ett&lt;br&gt;viktigt styrmedel i miljöpolitiken krävs att bestämmelserna får en till-&lt;br&gt;lämpning i enskilda ärenden som överensstämmer med lagstiftarens&lt;br&gt;intentioner. Genom 1993 års förordning om tillämpning av naturresurs-&lt;br&gt;lagen preciseras de centrala myndigheternas uppgifter. En myndighet är&lt;br&gt;skyldig att i skriftlig form lämna uppgifter till länsstyrelsen om områden&lt;br&gt;som myndigheten bedömer vara av riksintresse. Förordningen, som&lt;br&gt;bygger på förarbetena till naturresurslagen, bör förstärkas och anpassas&lt;br&gt;till miljöbalkens regelsystem. Det är också viktigt att hushållningsbe-&lt;br&gt;stämmelsema får genomslag vid tillämpning av annan lagstiftning. Den&lt;br&gt;nuvarande anknytningen till naturresurslagen i andra lagar bör ses över&lt;br&gt;och anpassas till miljöbalkens regelsystem. Regeringen avser att åter-&lt;br&gt;komma med förslag i denna fråga i samband med Miljöskyddskommit-&lt;br&gt;téns kommande förslag om foljdlagstiftning till miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.6.2 Lagteknisk lösning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lokaliseringsfrågoma behandlas i ett sam-&lt;br&gt;manhang i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att förutom naturresur-&lt;br&gt;slagstiftningens lokaliseringsregler skall valet av plats utgöra en del av&lt;br&gt;de allmänna aktsamhetsreglema. För lokalisering av miljöferlig verk-&lt;br&gt;samhet har kommittén föreslagit att den frågan dessutom regleras sär-&lt;br&gt;skilt i samband med andra föreskrifter i miljöbalken om sådan verksam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Boverket framhåller att lokaliseringsregler på flera&lt;br&gt;olika ställen i balken inte ger systemet den enhetlighet som bör efter-&lt;br&gt;strävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Naturresurslagen har varit avsedd att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;fungera som ett planeringsinstrument men har kommit att fungera som&lt;br&gt;en paraplylag också for miljöintressena. Denna förskjutning av lagens&lt;br&gt;tillämpning har märkts särskilt under de senaste åren och framgår inte&lt;br&gt;minst av det förhållandet att i de fall regeringen har förbehållit sig&lt;br&gt;rätten att tillåtlighetspröva en planerad anläggning, har miljöfrågorna&lt;br&gt;varit avgörande för regeringens ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållningsreglema, som är av övergripande karaktär, fogas till&lt;br&gt;balken som en andra avdelning. I denna avdelning ingår också före-&lt;br&gt;skrifter som har en naturlig anknytning till hushållningsbestämmelsema&lt;br&gt;som miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar. Balkens&lt;br&gt;andra avdelning rör alltså främst frågor med anknytning till planering&lt;br&gt;och hushållning, frågor där också plan- och bygglagen har en viktig roll&lt;br&gt;att fylla. Det är därför naturligt att ansvaret på myndighetsnivå för de&lt;br&gt;frågor som regleras i den lagen hålls samman med det myndighetsan-&lt;br&gt;svar som kan följa på miljöbalkens andra avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållningsbestämmelsema i nuvarande lagstiftning kan inte sägas ha&lt;br&gt;fått den framträdande roll i tillståndsprövningen som åsyftades när&lt;br&gt;naturresurslagen kom till. Det finns olika orsaker till detta, men flera av&lt;br&gt;de kompletterande instrument som lagstiftningen förutsatte, nämligen&lt;br&gt;krav på miljökonsekvensbeskrivningar och kommunala översiktsplaner,&lt;br&gt;kom inte till stånd förrän flera år efter naturresurslagens ikraftträdande.&lt;br&gt;Numera gäller dock sedan år 1991 krav på miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;enligt vad som närmare föreskrivs med stöd av naturresurslagen. Inom&lt;br&gt;kommunerna är arbetet med att upprätta kommunala översiktsplaner i de&lt;br&gt;flesta fall genomfört. Det finns därför anledning att räkna med, att&lt;br&gt;förutsättningarna för att hushållningsbestämmelsema kan få den roll vid&lt;br&gt;prövningen som varit avsedd har förbättrats i avsevärd mån. Det är i&lt;br&gt;detta läge viktigt att hushållningsbestämmelsema i miljöbalken lagtek-&lt;br&gt;niskt infogas så att de får det avsedda inflytandet över verksamheter&lt;br&gt;som avser att ta mark och vattenområden i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av avsnitt 4.4.7 vidgas begreppet hushållning i miljöbal-&lt;br&gt;ken jämfört med dagens betydelse. Denna utveckling är naturlig inte&lt;br&gt;bara utifrån ökade krav på miljöhänsyn utan också mot bakgrund av den&lt;br&gt;utveckling som förutsattes vid naturresurslagens tillkomst om en vidare-&lt;br&gt;utveckling av hushållningsbegreppet. Det kan också konstateras att&lt;br&gt;frågorna i det internationella arbetet redan har en naturlig koppling,&lt;br&gt;vilket naturligtvis beror på att många länder för närvarande genomgår&lt;br&gt;en snabb utveckling på det industriella området och att de därmed ställs&lt;br&gt;inför nya problem i fråga om bevarande och resursutnyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har inte föreslagit några ändringar i sak av de hushåll-&lt;br&gt;ningsbestämmelser som finns i naturresurslagen. Som nyss nämnts är&lt;br&gt;det lämpligt att sammanfoga vissa grundläggande avvägningsfrågor i&lt;br&gt;miljöbalken mellan skilda intressen i fråga om främst anspråk på mar-&lt;br&gt;kanvändning. Enligt regeringens mening är det således motiverat att&lt;br&gt;samla regler för avvägning mellan olika intressen i ett kapitel när det&lt;br&gt;gäller val av plats för en verksamhet som tar mark- eller vattenområden&lt;br&gt;i anspråk. De firågor som rör en lämplig lokalisering av en planerad &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller pågående verksamhet och som rör miljön omfattas alltså av hus-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållningsbestämmelsema, som också innehåller föreskrifter om skydd Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;och bevarande. Som en följd av detta kan de särskilda lokaliserings-&lt;br&gt;reglema om miljöfarlig verksamhet utgå ur det kapitlet. Frågor om&lt;br&gt;aktsamhet vid val av plats kan för verksamheter som är av annan karak-&lt;br&gt;tär, t. ex. kemikalie- och avfallshantering, förutom de föreskrifter som&lt;br&gt;återfinns i balkens andra avdelning regleras enligt de särskilda aktsam-&lt;br&gt;hetsregler som följer av balkens materiella bestämmelser i dessa delar.&lt;br&gt;Regeringen delar alltså Boverkets bedömning att det i frågor om lokali-&lt;br&gt;sering är att föredra att ha en och samma utgångspunkt för pröv-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om lämplig lokalisering för en verksamhet som omfettas av&lt;br&gt;miljöbalken är det angeläget för regeringen att markera, att en lokalise-&lt;br&gt;ring av en störande verksamhet i princip skall ske utifrån områdets&lt;br&gt;förutsättningar och verksamhetens behov. Ändringen är alltså motiverad&lt;br&gt;for att markera att planläggningsprincipen skall överensstämma med&lt;br&gt;lokaliseringsprincipen. Avsikten är alltså inte att det skall göras över-&lt;br&gt;väganden av annan art än i dag för lokaliseringen av miljöferlig verk-&lt;br&gt;samhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskilt viktig fråga när det gäller ianspråktagande av mark- och&lt;br&gt;vattenområden rör prövningen av planerade trafikanläggningar. Detta&lt;br&gt;framstår som naturligt eftersom det är inom detta område som behovet&lt;br&gt;av en väl integrerad planering mellan olika sektorer gör sig särskilt&lt;br&gt;starkt gällande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En miljökonsekvensbeskrivning skall göras&lt;br&gt;för anläggningar som kräver tillstånd enligt balken. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla vid ansökan om dispens från krav på tillstånd. Rege-&lt;br&gt;ringen får besluta att en miljökonsekvensbeskrivning också skall&lt;br&gt;upprättas i annat fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtexten bör innehålla föreskrifter om att konsekvenserna för&lt;br&gt;människors hälsa, för miljön samt för hushållningen med mark&lt;br&gt;och vatten till sökt åtgärd skall redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljökonsekvensbeskrivningen skall också redovisas möjliga&lt;br&gt;alternativ för lokaliseringen av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänhetens inflytande vid utformningen av en miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning skall förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.7.1 Bakgrund&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att värna om människors hälsa, miljön samt hushållningen med&lt;br&gt;mark och vatten är det viktigt att i större utsträckning utveckla och&lt;br&gt;använda en beslutsteknik där förutsättningarna för miljön beaktas inför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut av olika slag. En sådan teknik innebär att beslut om åtgärder som Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;var för sig eller som sammantagna med andra åtgärder har stor betydel-&lt;br&gt;se for människors hälsa, miljön samt hushållningen med mark och&lt;br&gt;vatten m.m. skall grundas på en genomlysning av beslutens konsekven-&lt;br&gt;ser för dessa intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt har miljökonsekvensbeskrivningar börjat att tillämpas&lt;br&gt;alltmer. Flera länder, bl.a. USA, Canada, Holland och Norge har infört&lt;br&gt;bestämmelser i ämnet. EG har år 1985 antagit ett direktiv (85/337/E-&lt;br&gt;EG) om bedömning av inverkan på miljön och vissa offentliga och&lt;br&gt;privata projekt. Medlemsländerna skulle ha anpassat sin lagstiftning till&lt;br&gt;direktivet senast till mitten av år 1988. Inom FN:s ekonomiska kommis-&lt;br&gt;sion, ECE, har utformats en konvention, den s.k. Esbo-konventionen,&lt;br&gt;om miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om gränsöverskridande miljö-&lt;br&gt;störningar. Sverige har anslutit sig till den konventionen. Även inom&lt;br&gt;Nordiska ministerrådet pågår arbete med ett program för fortsatt samar-&lt;br&gt;bete om miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige har frågan om miljökonsekvensbeskrivningar aktualiserats&lt;br&gt;vid flera tillfallen under senare år. Sålunda infördes i samband med&lt;br&gt;1981 års ändringar i miljöskyddslagen krav på att en ansökan om till-&lt;br&gt;stånd till miljöfarlig verksamhet skall innehålla en beskrivning av mil-&lt;br&gt;jöeffekterna av den sökta verksamheten. Är 1987 infördes i väglagen&lt;br&gt;krav på att en arbetsplan för byggande av väg även skall innefatta en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval av förslag i propositionen (1990/91:90) En god livsmiljö&lt;br&gt;infördes år 1991 bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar i ett&lt;br&gt;nytt 5 kap. i naturresurslagen, NRL. Enligt 5 kap. 1 § naturresurslagen&lt;br&gt;skall en ansökan om tillstånd enligt 4 kap. samma lag innehålla en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning. Dessutom får med stöd av bemyndigandet&lt;br&gt;i 5 kap. 2 § naturresurslagen regeringen, eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer, föreskriva att det i ärenden enligt någon av de&lt;br&gt;s.k. NRL-anknutna lagarna skall upprättas en miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ning. Bestämmelser med krav på miljökonsekvensbeskrivningar har&lt;br&gt;också införts i bl.a. vattenlagen, minerallagen samt i plan- och bygg-&lt;br&gt;lagen. Kravet på miljökonsekvensbeskrivningar i miljöskyddslagen har&lt;br&gt;ändrats för att överensstämma med övrig lagstiftning som är knuten till&lt;br&gt;naturresurslagen. I förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;(MKB-förordningen) finns krav på miljökonsekvensbeskrivningar för&lt;br&gt;torvlagen, ellagen, rörledningslagen, luftfartslagen, kontinentalsockel-&lt;br&gt;lagen och farledslagen. Utanför NRL-området finns krav på miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar i lagen om kommunal energiplanering, va-lagen,&lt;br&gt;strålskyddslagen och kämtekniklagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet att en miljökonsekvensbeskrivning skall finnas i en ansökan&lt;br&gt;eller motsvarande vid prövning enligt de NRL-anknutna lagarna är som&lt;br&gt;huvudregel både generellt och obligatoriskt. Det sker ingen förprövning&lt;br&gt;av behovet av en miljökonsekvensbeskrivning, med krav på exempelvis&lt;br&gt;betydande miljöpåverkan, utan vaije ansökan skall åtföljas av en miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning. Denna skall till sin omfattning emellertid stå i&lt;br&gt;rimlig proportion till vad beslutet avser. Ett undantag gäller för plan-&lt;br&gt;och bygglagen där bara vissa typer av detaljplaner med betydande mil-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jöpåverkan skall åtföljas av en miljökonsekvensbeskrivning i program- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skedet. Även utanför naturresurslagen varierar kravet från fåll till fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på miljökonsekvensbeskrivning enligt va-lagen grundar sig på en&lt;br&gt;bedömning om betydande miljöpåverkan. Reglerna i plan- och byggla-&lt;br&gt;gen och va-lagen om miljökonsekvensbeskrivningar har införts till följd&lt;br&gt;av EES-avtalet på grundval av förslag i prop. 1992/93:160 om ändring-&lt;br&gt;ar i miljöskyddslagen m.m. Undantag från det obligatoriska kravet görs&lt;br&gt;i naturvårdsförordningen där beslutsfattaren i vaije enskilt fall skall&lt;br&gt;bedöma om en miljökonsekvensbeskrivning behövs. Detsamma gäller&lt;br&gt;enligt strålskyddslagen och kämtekniklagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljökonsekvensbeskrivning enligt naturresurslagen, va-lagen och&lt;br&gt;lagen om kommunal energiplanering skall möjliggöra en samlad be-&lt;br&gt;dömning av en planerad anläggnings, verksamhets eller åtgärds inver-&lt;br&gt;kan på människors hälsa, på miljön samt på hushållningen med naturre-&lt;br&gt;surser. Beträffande strålskyddslagen och kämtekniklagen krävs dock&lt;br&gt;ingen redovisning av inverkan på hushållningen med naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både internationellt och i Sverige erkänns alltmer värdet av att an-&lt;br&gt;vända miljökonsekvensbeskrivningar som stöd för en öppen demokratisk&lt;br&gt;debatt i samband med strategiskt viktiga beslut. I detta sammanhang&lt;br&gt;åsyftas då ofta miljökonsekvensbeskrivningar som underlag inför beslut&lt;br&gt;om program-, plan- och policyarbete i viktiga samhällssektorer. I UN-&lt;br&gt;CED-propositionen (prop. 1993/94:111) anför regeringen att det är&lt;br&gt;angeläget att beskrivningar av miljökonsekvenser systematiskt kommer&lt;br&gt;in i ett tidigt skede av den politiska processen. Sådana beskrivningar&lt;br&gt;bör göras när det gäller program, plan- och policyarbete i viktiga sam-&lt;br&gt;hällssektorer. Regeringen anser att beskrivningar av miljökonsekvenser-&lt;br&gt;na som allmän regel skall innefattas i propositioner och andra förslag&lt;br&gt;till övergripande beslut av strategisk karaktär. Myndigheterna bör be-&lt;br&gt;akta konsekvenserna för miljön innan de utfärdar regler i form av före-&lt;br&gt;skrifter och allmänna råd. Som framgår av UNCED-propositionen avser&lt;br&gt;regeringen att se över regelsystem, som instruktioner, författningar&lt;br&gt;m.m. i syfte att bedöma behovet av miljöanpassning av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.7.2 Allmänt om miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När en miljökonsekvensbeskrivning skall göras uppstår frågan hur&lt;br&gt;formaliserad och omfattande den bör vara. Eftersom miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningen skall vara en del av beslutsunderlaget, är det nödvändigt&lt;br&gt;att den föreligger på ett tidigt stadium och sålunda innan de reella be-&lt;br&gt;sluten i frågan fattas. Det innebär att i de fåll en verksamhet innefattar&lt;br&gt;flera av varandra beroende moment måste arbetet med miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningen påbörjas så snart initiativet till hela projektet tagits.&lt;br&gt;Därigenom undviks onödiga begränsningar eller felaktiga lösningar&lt;br&gt;genom för tidiga delbeslut. Den som planerar att genomföra ett projekt&lt;br&gt;bör inleda arbetet med någon typ av förstudie för att skapa en överblick&lt;br&gt;över projektets förutsättningar, vilka alternativa lösningar som är tänk-&lt;br&gt;bara och identifikation av de avgörande frågorna. En relevant avgräns-&lt;br&gt;ning i sak förutsätter vidare att berörda intressen kommer till tals i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;^0&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidiga skeden i utvecklingen av projektet. Erfarenheter av informella Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;initiativ pekar på fördelar både vad avser effektiv användning av tid,&lt;br&gt;användning av utredningsresurser och projektets slutliga utformning.&lt;br&gt;En miljökonsekvensbeskrivning bör därför utvecklas i takt med be-&lt;br&gt;slutsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av en miljökonsekvensbeskrivning bör i princip framgå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- projektets grund och förutsättningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fysiska förändringar som följer av projektet, direkt och indirekt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- väsentliga effekter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- intressen som berörs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- direkta och indirekta konsekvenser för miljö, hälsa och säkerhet samt&lt;br&gt;hushållning med naturresurser och material, som är av betydelse för&lt;br&gt;att göra en samlad bedömning av projektets inverkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skadeförebyggande åtgärder som är möjliga och hur de påverkar&lt;br&gt;konsekvenserna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vilka skadeförebyggande åtgärder som sökanden åtar sig att fullfölja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och hur dessa påverkar konsekvenserna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vilka alternativ som har övervägts, skälen till att de har valts bort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt grunden för val av alternativ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- miljökonsekvenser av alternativa lokaliseringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- underlagsmaterial som använts och undersökningar som gjorts samt&lt;br&gt;eventuella skäl till varför ytterligare utredning inte har ansetts nödvän-&lt;br&gt;dig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- metoder som har använts samt osäkerheter som finns i analysen och&lt;br&gt;vem som är ansvarig för bedömningarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vilka samråd som har skett, vad som har framkommit och hur det har&lt;br&gt;beaktats i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning bör anpassas till vad som&lt;br&gt;är rimligt med hänsyn till projektets art och omfattning. Vid projekt&lt;br&gt;som är omfattande måste naturligtvis konsekvensbeskrivningen anpassas&lt;br&gt;till det stadium i planeringsprocessen då den kommer att presenteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattning bör finnas som kort och enkelt beskriver de vä-&lt;br&gt;sentliga slutsatserna, om inte miljökonsekvensbeskrivningen är av liten&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns möjliga alternativ till den sökta lokaliseringen av en&lt;br&gt;anläggning eller en verksamhet, skall konsekvenserna av en alternativ&lt;br&gt;lösning belysas på ett sådant sätt att ett tillfredsställande beslutsunderlag&lt;br&gt;föreligger. Detta innebär att en jämförelse skall kunna göras mellan de&lt;br&gt;olika alternativen. Av ansökningen skall även framgå vilka förutsätt-&lt;br&gt;ningar som finns för ett beslut om en alternativ lokalisering på den&lt;br&gt;föreliggande ansökan. Genom dessa uppgifter kan beslutsprocessen&lt;br&gt;förenklas till den sökandes förmån. För att en miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ning skall bli ett bra instrument i beslutsprocessen är det vidare viktigt&lt;br&gt;att uppläggningen och presentationen av den ägnas stor omsorg. Det är&lt;br&gt;viktigt att beskrivningen är överskådlig, lättbegriplig och inte alltför&lt;br&gt;omfångsrik. Detta understryks av att det skall vara möjligt för allmän-&lt;br&gt;heten att ta del av en miljökonsekvensbeskrivning och framföra syn-&lt;br&gt;punkter med hänvisning till den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om när en mitjökonsekvensbeskrivning skall upprättas är Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;enligt dagens lagstiftning olika beroende på enligt vilken lag en verk-&lt;br&gt;samhet skall prövas. Detta förhållande har försvårat möjligheterna att&lt;br&gt;åstadkomma ett enhetligt svenskt system för miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar. Det har även vållat vissa samordningsproblem mellan myndig-&lt;br&gt;heterna, då man har utvecklat sina krav på förfarande, arbetsgång och&lt;br&gt;innehåll för miljökonsekvensbeskrivningar. Boverket har, efter samråd&lt;br&gt;med Statens naturvårdsverk och Riksantikvarieämbetet, hos Miljö- och&lt;br&gt;naturresursdepartementet hemställt att vissa oklarheter i nuvarande&lt;br&gt;lagsystem för krav på miljökonsekvensbeskrivningar undanröjs. Bover-&lt;br&gt;ket framför att vissa brister har samband med att kravet på miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning finns både i naturresurslagen och i olika speciallagar,&lt;br&gt;utan entydiga hänvisningar till gemensamma grundläggande krav i&lt;br&gt;naturresurslagen med tillhörande förordning. Detta innebär bl.a. att&lt;br&gt;krav på altemativredovisning för närvarande inte anses kunna ställas&lt;br&gt;med stöd av bl.a. miljöskyddslagen, vattenlagen, naturvårdslagen och&lt;br&gt;väglagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med miljökonsekvensbeskrivningar är att de skall ingå i besluts-&lt;br&gt;underlaget för att påverka de avvägningar och förhandlingar som före-&lt;br&gt;går ett avgörande av en viss fråga. Miljökonsekvensbeskrivningar kan&lt;br&gt;också medverka till att kunskapsluckor upptäcks liksom till en allmänt&lt;br&gt;ökad kunskap och insikt om miljö-, hälso- och naturresursfrågor i sam-&lt;br&gt;hället. Det är därför särskilt viktigt att en bedömning av miljökonse-&lt;br&gt;kvenserna kommer in i ett tidigt planeringsskede, parallellt med tek-&lt;br&gt;niska och ekonomiska frågor, innan beslut lättas om inriktningen i stort&lt;br&gt;av en viss verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat syfte med miljökonsekvensbeskrivningar är att få till stånd&lt;br&gt;en offentlig redovisning av den inverkan en åsyftad verksamhet eller&lt;br&gt;åtgärd får på människors hälsa, på miljön samt på hushållningen med&lt;br&gt;naturresurser liksom vilka motiv och avvägningar som ligger till grund&lt;br&gt;för projektet. Genom att allmänheten, miljöorganisationer m.fl. får ta&lt;br&gt;del av ett samlat material, ökar deras möjligheter att påverka myndig-&lt;br&gt;heter och företag att ta större hänsyn till dessa intressen. Frågan om&lt;br&gt;allmänhetens rätt till inflytande över sin miljö och sitt gemensamma arv&lt;br&gt;uppmärksammas internationellt och behandlas bl.a. i Esbo-konventio-&lt;br&gt;nen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande samman-&lt;br&gt;hang. Allmänhetens medverkan i ett tidigt skede av arbetet med att&lt;br&gt;färdigställa en miljökonsekvensbeskrivning påverkar med stor sannolik-&lt;br&gt;het både effektiviteten och kvaliteten i beslutsprocessen. Allmänheten&lt;br&gt;har kunskap att tillföra i arbetet och det visar sig ofta att frågor som&lt;br&gt;allmänheten bedömer som angelägna att belysa kommer att få betydelse&lt;br&gt;vid tillståndsprövningen. Möjligheterna för allmänheten att delta i olika&lt;br&gt;skeden av arbetet med en miljökonsekvensbeskrivning och i beslutspro-&lt;br&gt;cessen samt graden av inflytande under arbetet samt inför beslut varie-&lt;br&gt;rar i olika lagar. I flertalet av de NRL-anknutna lagarna finns bestäm-&lt;br&gt;melser om offentliggörande. I 13 § MKB-förordningen föreskrivs att i&lt;br&gt;kungörelser om miljökonsekvensbeskrivningar skall anges var beskriv-&lt;br&gt;ningen hålls tillgänglig och att platsen för detta bör bestämmas i samråd &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med kommunen. Reglerna om allmänhetens rätt att delta i arbetet med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ta fram en miljökonsekvensbeskrivning liksom möjligheterna att yttra Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;sig över den bör samordnas och utvecklas. I nästa avsnitt lämnas förslag&lt;br&gt;till hur detta kan ske i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.7.3 Miljökonsekvensbeskrivningar i miljöbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i&lt;br&gt;en ansökan om anläggningen kräver tillstånd eller dispens från&lt;br&gt;tillståndskrav enligt miljöbalken. Regeringen får föreskriva att en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas också i annat fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan av lagtexten skall framgå att alternativ till sökt åtgärd&lt;br&gt;skall redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljökonsekvensbeskrivning skall föregås av samråd med&lt;br&gt;myndigheter, sakägare och allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänhetens inflytande vid utformningen av en miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning skall förstärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att en konsekvensbe-&lt;br&gt;skrivning skall ingå även vid anmälningar enligt balken. Också i andra&lt;br&gt;fell vid tillämpningen av balken och vissa andra lagar, när det är fråga&lt;br&gt;om åtgärder som kan beferas medföra betydande påverkan på männi-&lt;br&gt;skor, miljön eller resurshushållningen, skall en konsekvensbeskrivning&lt;br&gt;upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser anser att kommitténs förslag&lt;br&gt;om konsekvensbeskrivning i anmälningsärenden är onödigt betungande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Kronobergs läns län anser den föreslagna lagtexten&lt;br&gt;bör byggas ut så det framgår vilka krav man skall ställa på konsekvens-&lt;br&gt;beskrivningen som dokument. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län&lt;br&gt;däremot stöder kommittén i dess uppfettning att det enskilda ärendet&lt;br&gt;skall vara styrande för en miljökonsekvensbeskrivnings omfettning och&lt;br&gt;djup.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet understryker att beslutsmyndigheten skall&lt;br&gt;ha möjlighet att bestämma vilket beslutsunderlag som skall krävas i&lt;br&gt;varje enskilt ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, är kritiska mot kommitténs förslag&lt;br&gt;i fråga om vilka ärenden som skall kräva en miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ning. Förslaget kan enligt LRF leda till att en konsekvensbeskrivning&lt;br&gt;kommer att krävas &amp;quot;i stort som smått&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En viktig fråga är i vilken form regler&lt;br&gt;om miljökonsekvensbeskrivningar skall knytas till miljöbalken. Genom&lt;br&gt;att också naturresurslagens regelsystem föreslås ingå i balken är det&lt;br&gt;naturligt att införa bestämmelser om krav på miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar och andra hithörande frågor i själva balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljökonsekvensbeskrivning är ett dokument som skall möjliggöra&lt;br&gt;en objektiv och samlad bedömning av den planerade anläggningens,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhetens eller åtgärdens inverkan på människors hälsa, på miljön Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;samt hushållningen med mark, vatten och material. En miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning enligt miljöbalken bör enligt regeringens mening&lt;br&gt;bygga på de kriterier som angetts i föregående avsnitt. Miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar har således en central roll i samordningen mellan&lt;br&gt;frågor som rör miljöskydd och markanvändning vid tillståndsprövning&lt;br&gt;enligt miljöbalken. Hushållningsregler och bestämmelser om miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer enligt kap. 3, 4 och 6 skall iakttas vid tillståndsgivningen&lt;br&gt;och ett projekts förenlighet med dessa bestämmelser bör därför framgå&lt;br&gt;av en miljökonsekvensbeskrivning enligt vad som föreskrivs i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att använda miljökonsekvensbeskrivningar som under-&lt;br&gt;lag för en bred och långsiktig bedömning av konsekvenserna för männi-&lt;br&gt;skors hälsa, for miljön samt för hushållning med mark och vatten m.m.&lt;br&gt;och med naturens resurser i samband med kommunal översiktsplanering&lt;br&gt;och regionplanering utvecklas kontinuerligt av kommuner och länssty-&lt;br&gt;relser. Det är dock mindre lämpligt att genom detaljartade föreskrifter&lt;br&gt;reglera innehållet i en konsekvensbeskrivning. I sämsta fall skulle detta&lt;br&gt;kunna leda till en begränsning av möjligheterna att fånga de specifika&lt;br&gt;konsekvenserna av t.ex. ett i olika delar sammansatt projekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller den lagtekniska avgränsningen av de beslutsprocesser i&lt;br&gt;vilka miljökonsekvensbeskrivningar ingår som underlag bör, som kom-&lt;br&gt;mittén föreslagit, en begränsning göras till sådana planerings- och be-&lt;br&gt;slutsprocesser som regleras i nuvarande markanvändnings- och miljölag-&lt;br&gt;stiftning eller på annat sätt är direkt fÖrfattningsreglerade. Kravet på&lt;br&gt;konsekvensbeskrivningar bör dock utsträckas i miljöbalken jämfört med&lt;br&gt;den reglering som finns i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att konsekvensbeskrivningar i princip bör upprättas&lt;br&gt;i alla ärenden som kräver tillstånd enligt miljöbalken. Detta innebär att&lt;br&gt;också dispensprövningar kan omfattas av krav på miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivning. I likhet med remissinstanserna anser regeringen dock att det&lt;br&gt;normalt i ärenden som är av den karaktären, att det är tillräckligt med&lt;br&gt;en anmälan, inte skall krävas en konsekvensbeskrivning. I vissa till-&lt;br&gt;ståndsärenden, när det klart saknas anledning att upprätta en konse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning, skall det finnas möjlighet att föreskriva om undantag&lt;br&gt;från kravet på en sådan beskrivning. Det gäller t.ex. begränsade mark-&lt;br&gt;avvattningsforetag och dispenser från biotopskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav bör också ställas på en miljökonsekvensbeskrivning på samma&lt;br&gt;sätt som i dag, när det gäller de s.k. NRL-anknutna lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller den närmare regleringen av innehållet i en miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning anser regeringen i likhet med utredningen att det inte&lt;br&gt;är lämpligt att i lagtexten i detalj ange vad en beskrivning skall innehål-&lt;br&gt;la. En sådan ordning skulle kunna leda till en begränsning av möjlig-&lt;br&gt;heten att anpassa beskrivningen efter projektets specifika syfte och&lt;br&gt;uppläggning. I lagtexten bör i stället anges vad som skall uppnås med&lt;br&gt;en miljökonsekvensbeskrivning. Detta syfte är att möjliggöra en samlad&lt;br&gt;bedömning av den inverkan på människors hälsa, miljön och hushåll-&lt;br&gt;ningen med naturresurser som en anläggning kan medföra. Lagtexten&lt;br&gt;bör också innehålla föreskrifter om att alternativ skall redovisas. Detta &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är en så viktig förutsättning för att syftet med miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar skall kunna uppnås att det bör anges direkt i själva texten. Alter- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;nativen skall så långt det är möjligt redovisas så att beslutsunderlaget&lt;br&gt;medger att alternativet kan behandlas jämställt med sökandens huvudför-&lt;br&gt;slag. Detta innebär alltså att miljökonsekvenserna skall vara så utredda&lt;br&gt;att det, om övriga relevanta förutsättningar föreligger, är möjligt för&lt;br&gt;den tillståndsprövande myndigheten att vid behandlingen av en ansökan&lt;br&gt;ge tillstånd även till en annan verksamhet eller anläggning än den an-&lt;br&gt;sökan i första hand gäller. Av väsentlig betydelse härvid är naturligtvis&lt;br&gt;i vad mån sökanden är beredd att acceptera ett tillstånd till en alternativ&lt;br&gt;verksamhet eller anläggning. Särskilt vid projekt som sker i det allmän-&lt;br&gt;nas intresse och som kan ha stor påverkan på miljön eller människors&lt;br&gt;levnadsförhållanden måste sökanden vara beredd att acceptera alternati-&lt;br&gt;va lösningar och bör vara beredd att medverka till sådana lösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En alternativ redovisning är den s.k. noll-altemativet, dvs. en redovis-&lt;br&gt;ning av effekten av att anläggningen eller åtgärden inte kommer till&lt;br&gt;stånd. Som KASAM utförligt beskrivit i sitt remissvar gäller att nega-&lt;br&gt;tiva verkningar också kan uppstå vid underlåtenhet att fetta beslut.&lt;br&gt;Tekniker för att utveckla redovisning av vad som kan hända om vissa&lt;br&gt;omställningsåtgärder eller motsvarande inte vidtas, bör dock inte ske&lt;br&gt;genom lagstiftning utan i den diskussion som pågår om att utveckla&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen som ett verksamt medel i planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå som en del i ett besluts-&lt;br&gt;underlag. Härav följer att dess kvalitet skall bedömas av den myndighet&lt;br&gt;som har att fetta beslut i det ärende där en beskrivning har upprättats.&lt;br&gt;Det bör i detta sammanhang framhållas att beslutsmyndigheten i enlig-&lt;br&gt;het med förvaltningsförferandets allmänna principer har ett ansvar för&lt;br&gt;att ärendena blir tillfredsställande utredda. Därmed har den också be-&lt;br&gt;fogenhet att förordna om de kompletteringar av beslutsunderlaget som&lt;br&gt;den bedömer vara nödvändiga. Om en konsekvensbeskrivning är brist-&lt;br&gt;fällig och sökanden inte kompletterar beskrivningen, bör konsekvensen&lt;br&gt;ofta bli att ansökningen lämnas utan bifell. Det är alltid den sökande&lt;br&gt;eller motsvarande som skall ansvara för och bekosta att en miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning upprättas och eventuellt kompletteras så att den upp-&lt;br&gt;fyller kraven. Den konsekvensbeskrivning som ges in kan alltså kom-&lt;br&gt;pletteras under ärendets handläggning och den dialog som på ett tidigt&lt;br&gt;stadium bör förevara mellan sökanden och prövningsmyndigheten får&lt;br&gt;inte avslutas i och med att en ansökan om tillstånd med tillhörande&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning har getts in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det är tillståndsmyndigheten som i sista hand avgör om en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning är så fullständig att den kan godtas finns ett&lt;br&gt;behov av att remissorganen yttrar sig även med avseende på miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningen. Länsstyrelserna spelar här en särskilt viktig roll på&lt;br&gt;grund av dels länsstyrelsens sakkunskap på plan- och miljöområdet, dels&lt;br&gt;länsstyrelsen uppgift som tillsynsmyndighet vad gäller uppsikten inom&lt;br&gt;länet över hushållningen med naturresurser. Länsstyrelsernas ansvar har&lt;br&gt;särskilt reglerats i förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar. En&lt;br&gt;viktig uppgift för länsstyrelsen kommer att bli att i de fell där länssty-&lt;br&gt;relsen anser att en miljökonsekvensbeskrivning behöver kompletteras i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;något hänseende och där den inte själv är beslutande myndighet, hos&lt;br&gt;denna begära att beskrivningen skall kompletteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten för allmänheten att delta i och påverka utformningen av en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning har fått genomslag i många länder. Även i&lt;br&gt;Sverige har allmänheten, t.ex. vid prövningen av miljöferlig verksam-&lt;br&gt;het, möjlighet att ta del av och bedöma konsekvensbeskrivningen. Det&lt;br&gt;är dock angeläget som tidigare antytts att vidga allmänhetens inflytande&lt;br&gt;till andra områden och att fördjupa möjligheterna för allmänheten att&lt;br&gt;delta i utformningen av beskrivningen. Regeringen föreslår därför att&lt;br&gt;den som skall upprätta en miljökonsekvensbeskrivning i ett tillståndsä-&lt;br&gt;rende enligt miljöbalken eller enligt de lagar som i nu aktuellt hänseen-&lt;br&gt;de är knutna till balken, skall, i fråga om konsekvensbeskrivningens&lt;br&gt;utformning och innehåll, samråda med allmänheten i skälig omfettning.&lt;br&gt;Detta bör i allmänhet kunna ske i de former som redan i dag har ut-&lt;br&gt;vecklats på många områden för att hålla myndigheter, sakägare och&lt;br&gt;allmänhet informerad om en planerad anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.8 Miljöfarlig verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av regeringens förslag: Miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;som kan förorsaka påtaglig olägenhet för omgivningen skall kräva&lt;br&gt;tillstånd eller anmälan enligt vad regeringen föreskriver. Om det&lt;br&gt;är mer ändamålsenligt för att förebygga olägenheter kan dock&lt;br&gt;föreskrifter av generell karaktär ersätta den individuella pröv-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöferlig verksamhet som kan skada människors hälsa eller&lt;br&gt;allvarligt skada områden av riksintresse för natur- eller kulturvår-&lt;br&gt;den får aldrig bedrivas. Regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om svavelhaltigt&lt;br&gt;bränsle. Regeringen får överlåta den rätten till en myndighet eller&lt;br&gt;kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänhetens rätt till inflytande vid prövning av miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet skall stärkas genom att särskilda regler om allmän-&lt;br&gt;heten deltagande införs i miljöbalken. Också organisationer vars&lt;br&gt;intresseområden berörs av verksamheten skall ges motsvarande&lt;br&gt;förstärkta ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen av en miljöferlig verksamhet skall inte omfetta enbart&lt;br&gt;utsläppen från verksamheten. Också frågor om kemikalieanvänd-&lt;br&gt;ning och om resurshushållning skall kunna prövas i detta samman-&lt;br&gt;hang och omfettas av villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till miljöferlig verksamhet skall helt bygga på villkor.&lt;br&gt;Den verksamhet som omfettas av ett tillstånd skall alltså i alla&lt;br&gt;delar framgå av villkoren. Villkor skall också kunna avse skyldig-&lt;br&gt;het att ställa säkerhet för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd skall kunna omfatta olika verksamheter, som har&lt;br&gt;villkor som är kopplade till varandras verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I balken anges särskilda grunder för upphävande av tillstånd och&lt;br&gt;omprövning av villkor. Omprövning av villkor för miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet som påverkar miljön får ske när förhållandena i om-&lt;br&gt;givningen påkallar detta eller användningen av annan teknik skulle&lt;br&gt;medföra mindre påverkan på miljön. Också miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;och de särskilda förhållanden som kan finnas med hänsyn till&lt;br&gt;miljöskyddet och naturvårdens intressen för särskilda områden i&lt;br&gt;landet kan ligga till grund för begäran av omprövning av villkor.&lt;br&gt;En tillsynsmyndighet skall ha rätt att begära upphävande av till-&lt;br&gt;stånd och omprövning av villkor. Detta skall även gälla Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk och Miljöombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att utnyttja miljömyndigheternas resurser på bästa sätt skall&lt;br&gt;omprövning ske i den utsträckning omständigheterna föranleder.&lt;br&gt;Ett sådant synsätt innebär att omprövning för miljöferlig verksam-&lt;br&gt;het inte regelmässigt kommer att ske efter bestämda tidsinterval-&lt;br&gt;ler. En ompörvning på sådan grund skall dock ske om Sveriges&lt;br&gt;internationella förpliktelser kräver detta.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.1 Gällande ordning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Reglema om tillståndsgivning och formerna för denna prövning skiljer&lt;br&gt;sig åt i miljölagstiftningen. Miljöskyddslagen, som har sin förebild i&lt;br&gt;vattenlagen, har en utvecklad reglering av tillståndsförferandet och vem&lt;br&gt;som meddelar beslut om tillstånd. Av miljölagama är det endast miljö-&lt;br&gt;skyddslagen som för närvarande innehåller särskilda regler som anger&lt;br&gt;under vilka förutsättningar miljömyndigheterna har rätt att begära änd-&lt;br&gt;rade villkor for tillståndet till en verksamhet. För de verksamheter som&lt;br&gt;regleras med stöd av annan miljölagstiftning än miljöskyddslagen skiljer&lt;br&gt;sig reglema åt i fråga om hur tillstånd och andra gynnande beslut med&lt;br&gt;tillhörande villkor får ändras. Naturvårdslagen innehåller särskilda&lt;br&gt;föreskrifter om omprövning av täkttillstånd. Enligt lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter får regeringen meddela föreskrifter och tillstånd och villkor.&lt;br&gt;Naturresurslagen saknar föreskrifter i nu berört avseende. Enligt hälso-&lt;br&gt;skyddslagen gäller särskilda regler om tillstånd till avloppsanläggningar,&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att frågor om omprövning av villkor som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;miljöskyddslagen har kommit att behandlas särskilt utförligt i lagstift-&lt;br&gt;ningen beror på att de krav som därvid kan ställas kan vara långtgåen-&lt;br&gt;de. Genom tillståndsmyndighetens beslut om utsläppsbegränsade villkor&lt;br&gt;och andra restriktioner för en anläggning, kan innehavaren sålunda&lt;br&gt;tvingas att göra stora investeringar. Mot den bakgrunden har det fram-&lt;br&gt;stått som naturligt att tillståndsbeslutet med sina villkor skänker en&lt;br&gt;rättstrygghet för tillståndshavaren i den meningen att nya krav på åt-&lt;br&gt;gärder inte kan ställas, utan att i lag angivna särskilda omständigheter föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd enligt miljöskyddslagen till miljöfarlig verksamhet gäller&lt;br&gt;i princip för all framtid. Detsamma gäller de villkor som föreskrivits&lt;br&gt;för tillståndet. Tillståndshavaren har getts ett särskilt skydd därigenom&lt;br&gt;att tillståndet ger honom ett rättsligt skydd mot att själva den verksam-&lt;br&gt;het som avses med tillståndet tvingas upphöra på grund av föreskrifter i&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Tryggheten består också i ett skydd mot längre gåen-&lt;br&gt;de krav än vad som följer av tillståndsbeslutet. Emellertid är skyddet&lt;br&gt;inte absolut. I vissa situationer kan sålunda den verksamhet som avses&lt;br&gt;med ett tillstånd och villkoren för verksamheten tas upp till förnyad&lt;br&gt;prövning. Ytterst kan därvid tillståndet återkallas. Som en samlad be-&lt;br&gt;nämning på detta förfärande brukar uttrycket omprövning användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stegvis har reglema om omprövning ändrats och omprövningsmöjlig-&lt;br&gt;hetema blivit flera. Bl.a har det med tiden blivit lättare för miljömyn-&lt;br&gt;digheterna att påfordra ändring av villkor i tillståndsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tillstånd till utsläpp av avloppsvatten i en viss recipient&lt;br&gt;finns särskilda regler som bl.a. innebär att själva tillståndet får om-&lt;br&gt;prövas efter tio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.2 Prövningen enligt miljöbalken av miljöfarlig verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillstånd till miljöfarlig verksamhet eller&lt;br&gt;anmälan om sådan verksamhet kommer att krävas enligt vad&lt;br&gt;regeringen föreskriver. Avgörande för frågan om krav på tillstånd&lt;br&gt;eller anmälan är de effekter på omgivningen som verksamheten&lt;br&gt;ger upphov till. Den individuella prövningen skall kunna ersättas&lt;br&gt;av generella föreskrifter. Reglema om tidsbegränsade tillstånd bör&lt;br&gt;tillämpas oftare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Kommittén föreslår dock i fråga om den lagtekniska lösningen att frågor&lt;br&gt;om tillstånd liksom vad gäller generella föreskrifter förs till ett samlat&lt;br&gt;kapitel i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna betonar vikten av att generella&lt;br&gt;föreskrifter på området for miljöferlig verksamhet föregås av en ordent-&lt;br&gt;lig utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljöbalken kommer att rymma regler&lt;br&gt;för en rad olika verksamheter. Formerna för tillståndsprövning och vad&lt;br&gt;ett beslut om tillstånd skall omfetta får anpassas efter ärendets art och&lt;br&gt;omfettning. Detta sker redan nu i de olika lagar som föreslås samlade i&lt;br&gt;en miljöbalk. Någon vinst med att samla reglema om tillstånd i ett&lt;br&gt;särskilt kapitel, som utredningen föreslagit, står dock inte att finna&lt;br&gt;enligt regeringens mening, detta bl.a. med hänsyn till den lagtekniska&lt;br&gt;utformningen av balkens tillämpningsområde. Också det förhållandet,&lt;br&gt;att reglema om tillstånd till och omprövning av miljöferlig verksamhet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- med hänsyn till de värden prövningen omfettar - även i fortsättningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste vara mer sammansatta än sina motsvarigheter på andra områden,&lt;br&gt;motiverar en särskilt utförlig reglering av miljöfarlig verksamhet. En&lt;br&gt;sådan ordning innebär samtidigt ett klarare skydd mot nya kostsamma&lt;br&gt;krav for dem som bedriver en miljöferlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att söka tillstånd på frivillighetens väg bör vara kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda leder alltså till att i miljöbalkens kapitel om miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet kommer att ingå bestämmelser om tillståndsprövning, om-&lt;br&gt;prövning och återkallelse av tillstånd efter i princip det mönster som för&lt;br&gt;närvarande finns i miljöskyddslagen. Vad som bör övervägas i detta&lt;br&gt;sammanhang är om det - i enlighet med kommitténs förslag - bör&lt;br&gt;införas en möjlighet att föreskriva om tillståndsplikt för pågående verk-&lt;br&gt;samheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera omständigheter talar enligt regeringens mening för att införa en&lt;br&gt;sådan tillståndsplikt. Frågan om tillståndsplikt för befintliga förorenings-&lt;br&gt;källor behandlades i förslaget till miljöskyddslag. I propositionen&lt;br&gt;(1969:28) om miljöskyddslag uttalade sig sålunda föredragande departe-&lt;br&gt;mentschefen för en sådan princip. I den efterföljande regleringen in-&lt;br&gt;fördes också en sådan prövningsplikt, dock av begränsad omfettning.&lt;br&gt;De inventeringar som har gjorts av miljöferlig verksamhet under senare&lt;br&gt;år visar att nära hälften av alla i princip tillstånd spliktiga anläggningar&lt;br&gt;saknar tillständ. Detta avser särskilt mindre och medelstora verksam-&lt;br&gt;heter. Många av dessa verksamheter blev tillståndspliktiga genom 1981&lt;br&gt;års ändringar i miljöskyddslagen. Ur föroreningssynpunkt är det an-&lt;br&gt;geläget att dessa verksamheter i den utsträckning det behövs blir före-&lt;br&gt;mål för tillståndsprövning. Regeringen biträder alltså kommitténs för-&lt;br&gt;slag om att införa en möjlighet att föreskriva om tillståndsplikt för&lt;br&gt;befintlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna tillståndsplikten för befintliga verksamheter avses&lt;br&gt;att regleras närmare i övergångsbestämmelserna till balken. Avsikten är&lt;br&gt;alltså inte att den skall träda i kraft samtidigt som balken, utan att en&lt;br&gt;rimlig övergångstid kommer att föreslås. Med hänsyn till verksamheter-&lt;br&gt;nas art och omfettning är det särskilt verksamheter som för närvarande&lt;br&gt;prövas av länsstyrelsen som kommer att beröras av övergångsbestäm-&lt;br&gt;melserna. Det framstår därför som lämpligt att länsstyrelserna i god tid&lt;br&gt;informerar de berörda verksamhetsutövama om de regler som kommer&lt;br&gt;att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för när krav på tillstånd resp, anmälan skall göras i&lt;br&gt;fråga om miljöferlig verksamhet är naturligtvis de effekter på omgiv-&lt;br&gt;ningen som utsläppen från olika verksamheter har. Därvid bör de krite-&lt;br&gt;rier för miljöpåverkan som utvecklats vid tillämpningen av miljöskydds-&lt;br&gt;lagen kunna ligga till grund för bedömningen, naturligtvis med beaktan-&lt;br&gt;de av nya kunskaper om olika ämnens ferlighet. Motsvarande gäller&lt;br&gt;frågan om en verksamhet överhuvudtaget skall vara anmälningspliktig.&lt;br&gt;För många verksamheter med så ringa omgivningspåverkan att de en-&lt;br&gt;dast skall vara anmälningspliktiga bör, som kommittén föreslagit, ett&lt;br&gt;alternativ kunna vara att generella föreskrifter meddelas. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening finns det anledning att inom området för miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet i ökad omfettning meddela generella föreskrifter både i&lt;br&gt;frågor av mer övergripande natur och såvitt gäller skyddsåtgärder för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda verksamheter och områden. En genomgång som Statens natur- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;vårdsverk har gjort på uppdrag av Miljöskyddskommittén visar också att&lt;br&gt;det finns goda möjligheter att för vissa branscher meddela gemensamma&lt;br&gt;föreskrifter i olika avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom övergripande generella föreskrifter bör det också vara möjligt&lt;br&gt;att bättre utnyttja befintliga resurser inom miljövårdsarbetet. En indivi-&lt;br&gt;duell omprövning av villkor i tillståndsbeslut kan sålunda framstå som&lt;br&gt;en onödig omgång, när det är fråga om ett antal väl kända verksamheter&lt;br&gt;med klara mål och likartade funktioner, t.ex. vissa kommunala verk-&lt;br&gt;samheter som slutligt omhändertagande av hushållsavfall. Ett annat&lt;br&gt;område inom den kommunala sektorn där generella föreskrifter med&lt;br&gt;fördel bör kunna användas i stället för individuell prövning kan vara&lt;br&gt;behandlingen av kommunalt avloppsvatten från tätorter. Skälet för detta&lt;br&gt;är att det inom landet finns ett stort antal kommunala avloppsrenings-&lt;br&gt;verk, som är tillståndsprövade enligt miljöskyddslagen. Reningsverken&lt;br&gt;är till sin utformning tämligen lika varandra. Att åstadkomma skärp-&lt;br&gt;ningar av villkoren för varje reningsverk genom omprövning av vaije&lt;br&gt;enskilt beslut framstår som onödigt inte minst med hänsyn till de perso-&lt;br&gt;nella resurser detta skulle kräva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När miljökvalitetsnormer skall genomföras kommer möjligheten att&lt;br&gt;använda generella föreskrifter att spela en viktig roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör i sammanhanget framhållas att ett närmande till EG enligt&lt;br&gt;regeringens mening inte innebär något hinder i fråga om att meddela&lt;br&gt;generella föreskrifter. I EG:s rättsordning på miljöområdet råder sålun-&lt;br&gt;da inte något motsatsförhållande mellan generella regler och individuell&lt;br&gt;prövning. Tvärtom har man genom olika direktiv infört tillståndsplikt&lt;br&gt;för en rad olika verksamheter. Enligt EG:s regelsystem gäller således&lt;br&gt;att tillståndsmyndigheten vid sin prövning av ett ärende är skyldig att&lt;br&gt;rätta sig efter de generella föreskrifter som EG fastställt i fråga om&lt;br&gt;såväl skyddsåtgärder som miljökvalitet. På motsvarande sätt skulle alltså&lt;br&gt;de svenska tillståndsmyndighetema kunna förfara vid en prövning av en&lt;br&gt;tillståndsansökan där också generella föreskrifter gäller för verksam-&lt;br&gt;heten i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet bör av föreskrifterna klart framgå vilka krav som ställs i&lt;br&gt;olika avseenden och vid vilka tidpunkter dessa skall vara uppfyllda.&lt;br&gt;Detta innebär att övergångsregler av olika slag kan bli aktuella. För att&lt;br&gt;önskvärd effekt skall uppnås med föreskrifter som kan gälla hela om-&lt;br&gt;rådet for miljöfarlig verksamhet bör även föreskrifterna ha giltighet&lt;br&gt;framför beslut av individuell karaktär. Detta gör att föreskrifterna måste&lt;br&gt;utarbetas med stor omsorg och med hänsyn tagen till berättigade rätts-&lt;br&gt;säkerhetskrav som berörda företag kan komma att framföra. Bemyndi-&lt;br&gt;ganden för myndigheter att meddela föreskrifter bör därför inte vara&lt;br&gt;generellt hållna. Vid utformningen av föreskrifterna skall samråd ske&lt;br&gt;med de branschorganisationer och övriga intresseorgan som berörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöbalken bör, som framgår av avsnitt 4.3, lagen om svavelhaltigt&lt;br&gt;bränsle infogas. När det gäller den lagen är det lagtekniskt tillfyllest att&lt;br&gt;införa en paragraf som bemyndigar regeringen att meddela de föreskrif-&lt;br&gt;ter om svavelhaltigt bränsle som är påkallade ur miljöskyddssynpunkt. I &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;likhet med vad som gäller i dag bör regeringen bemyndigas att överlåta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätten att meddela föreskrifter till en myndighet eller kommun. Detta Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;innebär att 1 § lagen om svavelhaltigt bränsle oförändrad bör föras in i&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som inte diskuterats i nämnvärd omfettning och som rör&lt;br&gt;prövning av miljöferlig verksamhet är för vilka fell myndigheten skall&lt;br&gt;välja att meddela ett tidsbegränsat tillstånd i stället för att bestämma&lt;br&gt;vissa villkor för viss tid. Fördelen med att bestämma att ett villkor skall&lt;br&gt;gälla för viss tid är att en ny teknik eller nya metoder hinner utvecklas&lt;br&gt;under prövotiden och att därmed villkoren slutligt kan bestämmas&lt;br&gt;strängare än vad som eljest skulle ha blivit fallet. Emellertid har det&lt;br&gt;visat sig i några miljöskyddsärenden som har kommit under regeringens&lt;br&gt;prövning, att beslutet nästan genomgående har innehållit s.k. prövotids-&lt;br&gt;villkor. Enligt regeringens mening bör bl.a. i ett sådant fell den möjlig-&lt;br&gt;heten i stället väljas att tidsbegränsa tillståndsbeslutet. I kapitlet om&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet i miljöbalken bör tillståndsmyndigheten alltså ges&lt;br&gt;möjlighet att välja mellan att besluta om tidsbegränsat tillstånd och att&lt;br&gt;meddela villkor för viss tid. Det senare alternativet bör väljas när det är&lt;br&gt;fråga om att för miljöns bästa vänta med det slutliga avgörandet for en&lt;br&gt;begränsad del av verksamheten. Det skall sålunda vara fråga om att viss&lt;br&gt;teknik eller vissa metoder är under utveckling och att påtagliga minsk-&lt;br&gt;ningar av föroreningar från verksamheten kan uppnås genom tidsbe-&lt;br&gt;gränsade villkor, prövotidsvillkor. Sådana villkor får inte innebära att&lt;br&gt;olägenheter av någon betydelse för miljön uppstår. Ett resultat av över-&lt;br&gt;väganden av nu angivet slag bör leda till att ett större antal tillståndsbe-&lt;br&gt;slut än för närvarande blir tidsbegränsade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.3 Allmänhetens medverkan vid tillståndsprövning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Allmänhetens rätt till inflytande vid prövning&lt;br&gt;av miljöfarlig verksamhet stärks genom att särskilda regler om&lt;br&gt;allmänhetens deltagande införs i miljöbalken. Också organisationer&lt;br&gt;som berörs av verksamheten får en motsvarande ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén pekar på vikten av att allmänheten ges&lt;br&gt;tillfälle att fördjupa sitt engagemang i miljöfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har framhållit att den praxis&lt;br&gt;som utvecklats hos Koncessionsnämnden vid prövning av miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet i fråga om allmänhetens deltagande borde regleras i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Frågan om allmänhetens ställning vid&lt;br&gt;prövning av miljöferlig verksamhet har blivit alltmer uppmärksammad.&lt;br&gt;Utan någon särskild reglering i miljöskyddslagen har allmänheten vid de&lt;br&gt;sammanträden som ingår vid prövningen av större verksamheter fått&lt;br&gt;yttra sig och framföra synpunkter. Även organisationer inom miljöom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rådet har fått motsvarande rätt. Det är emellertid inte tillfredsställande Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;att en fråga om allmänhetens inflytande inte har fått en tydligare regle-&lt;br&gt;ring i lag. Frågan om allmänhetens rätt till inflytande över sin miljö och&lt;br&gt;sitt gemensamma arv är också mycket uppmärksammad internationellt&lt;br&gt;och har behandlats både i UNCED-processen och genom olika miljö-&lt;br&gt;konventioner, som Sverige tillträtt under senare år. Miljökonventioner&lt;br&gt;som tillkommit nyligen som Esbo-konventionen om miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang och 1992 års Helsing-&lt;br&gt;forskonvention om Östersjöns marina miljö fäster sålunda stor vikt vid&lt;br&gt;allmänhetens medverkan vid beslut som påverkar miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänhetens rätt att närvara vid sammanträde om prövning av miljö-&lt;br&gt;farlig verksamhet och yttra sig över ansökningshandlingarna bör alltså&lt;br&gt;direkt framgå av miljöbalken. Reglema om tillståndsprövning av miljö-&lt;br&gt;farlig verksamhet bör sålunda kompletteras med föreskrifter om former-&lt;br&gt;na för allmänhetens medverkan. Genom allmänhetens rätt att yttra sig&lt;br&gt;över en ansökan om miljöfarlig verksamhet ges också allmänheten&lt;br&gt;möjlighet att i skälig omfattning yttra sig över den till ansökan fogade&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen och kan därmed bredda beslutsunderla-&lt;br&gt;get. Vad som nu sägs om allmänheten gäller också för organisationer&lt;br&gt;som verkar för att värna miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu angivna lösningen innebär att föreskrifterna om tillståndspröv-&lt;br&gt;ning i miljöbalken omfattar regler om allmänhetens rätt att närvara och&lt;br&gt;yttra sig. Även vid besiktning på den tilltänkta platsen för en miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet bör motsvarande rätt som gäller för sakägare att närvara&lt;br&gt;också gälla för enskilda och företrädare för organisationer. Offentliggör-&lt;br&gt;ande av ansökan och kallelse till sammanträde kommer på sedvanligt&lt;br&gt;sätt att ske genom kungörelse som införs i ortstidning. Därmed kan det&lt;br&gt;antas att enskilda och organisationer som på olika sätt anser sig berörda&lt;br&gt;får kännedom om ärendet och dess handläggning. I fråga om anlägg-&lt;br&gt;ningar av betydelse for totalförsvaret måste givetvis i detta sammanhang&lt;br&gt;vikten av sekretess beaktas i enlighet med sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna ordningen är ingen nyhet i sak. Det får dock anses&lt;br&gt;vara rimligt att den ordning som utvecklats under lång tid också blir&lt;br&gt;lagfäst. Eftersom de föreslagna reglema redan i dag fungerar som de nu&lt;br&gt;avsedda, saknas det anledning befera, att förslaget skulle innebära för-&lt;br&gt;längda handläggningstider eller andra moment som skulle kunna för-&lt;br&gt;svåra ärendets avgörande. Det är också regeringens avsikt att genom det&lt;br&gt;nyss redovisade förslaget om allmänhetens deltagande i processen att ta&lt;br&gt;fram en miljökonsekvensbeskrivning och det nu framlagda förslaget att&lt;br&gt;genom att lagfästa regler om allmänhetens och organisationernas rätt till&lt;br&gt;aktiv medverkan vid tillståndsprövningen, kunna göra det möjligt för&lt;br&gt;Sverige att i de internationella överläggningarna med större slagkraft&lt;br&gt;agera för att stärka allmänhetens rätt till insyn och medverkan i olika&lt;br&gt;former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.4 Prövningens omfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En miljöfarlig verksamhet som innebär skada&lt;br&gt;på människors hälsa eller annan väsentlig olägenhet får inte utövas.&lt;br&gt;En undantagsregel införs dock som innebär, att om den miljöfarliga&lt;br&gt;verksamheten är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt och&lt;br&gt;inte kan skade människors hälsa får regeringen besluta att verk-&lt;br&gt;samheten får bedrivas, om områden som är av riksintresse för&lt;br&gt;natur- eller kulturvården inte allvarligt skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen av en miljöfarlig verksamhet skall också kunna&lt;br&gt;innefatta villkor om kemikalieanvändning och materialanvändning&lt;br&gt;i den mån det innebär en mindre belastning på den yttre miljön.&lt;br&gt;Tillståndsmyndigheten skall kunna bestämma villkor också för&lt;br&gt;sådan användning liksom när det gäller skyldighet för verksam-&lt;br&gt;hetsutövaren att ställa säkerhet för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövningen skall kunna omfatta flera&lt;br&gt;verksamhetsutövare och villkoren mellan verksamheterna skall&lt;br&gt;kunna knytas samman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att prövningsmyndig-&lt;br&gt;heten i ett tillståndsärende skall göra prövningen med utgångspunkt i&lt;br&gt;såväl de allmänna aktsamhetsreglema i balken som de särskilda aktsam-&lt;br&gt;hetsreglema for miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Koncessionsnämnden för miljöskydd framhåller att&lt;br&gt;en vidgad prövning också ställer nya krav på prövningsmyndighetens&lt;br&gt;kompetens. I fråga om gemensam prövning har några remissinstanser&lt;br&gt;ställt sig tveksamma till förslaget eftersom det enligt remissinstanserna&lt;br&gt;kan uppstå problem av praktisk art om ett av företagen inte kan fullgöra&lt;br&gt;sina åligganden. Den allmänna aktsamhetsregel som innebär förbud för&lt;br&gt;verksamheter, som påtagligt kan skada människors hälsa och miljön,&lt;br&gt;har kritiserats av ett övervägande antal remissinstanser för att ha en&lt;br&gt;orealistiskt hög ambitionsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är viktigt att prövningen av större&lt;br&gt;verksamheter inte bara omfattar utsläppen från verksamheten utan också&lt;br&gt;effekterna av verksamheterna i ett vidare miljöperspektiv. Utgångspunk-&lt;br&gt;ten för all prövning måste vara att bedöma om verksamheten får be-&lt;br&gt;drivas eller om den planerade verksamheten bör få komma till stånd.&lt;br&gt;Kommittén föreslog som redovisats i avsnitt 4.4 en s.k. stoppregel som&lt;br&gt;en allmän aktsamhetsregel. Stoppregeln enligt kommitténs förslag in-&lt;br&gt;nebär ytterst att en verksamhet som kan befåras skada människors hälsa&lt;br&gt;eller påtagligt skada miljön inte får bedrivas. En massiv remissopinion&lt;br&gt;har emellertid vänt sig emot kommitténs förslag till stoppregel och dess&lt;br&gt;utformning. Enligt regeringens mening finns det inte behov av en mate-&lt;br&gt;riell stoppregel av den typ som kommittén har föreslagit. De vanliga&lt;br&gt;tillsynsreglema bör för verksamhet som inte underkastas någon mer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfettande prövning vara tillräckliga för att avbryta en pågående farlig Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;verksamhet. I fråga om miljöferlig verksamhet är situationen dock&lt;br&gt;annorlunda. För sådan verksamhet finns det en utförlig reglering om&lt;br&gt;hur ett tillstånd får upphävas. Det finns därför - inte minst i rättssäker-&lt;br&gt;hetens intresse - behov av en klar materiell regel som bildar utgångs-&lt;br&gt;punkt för bedömningen, när en verksamhet får stoppas. Likadant är det&lt;br&gt;när en kvalificerad verksamhet skall etableras. Den typ av stoppregler&lt;br&gt;som det finns behov av är alltså, bättre uttryckt, regler som rör tillåtlig-&lt;br&gt;heten av kvalificerat miljöferlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande gäller att det i fråga om miljöferlig verksamhet finns&lt;br&gt;två störningsnivåer som inte får överskridas. Om det uppkommer olä-&lt;br&gt;genhet av väsentlig betydelse, får dispens meddelas, om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger. Den andra nivån, som innebär att ett stort antal människor&lt;br&gt;får sina levnadsförhållanden avsevärt försämrade på grund av verksam-&lt;br&gt;heten, får överskridas, om regeringen finner att verksamheten är av&lt;br&gt;synnerlig betydelse för näringslivet, orten m.m. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening bör den andra nivån nu kunna utgå. Verksamheter av den arten&lt;br&gt;bör med hänsyn till den utveckling som skett de senaste trettio åren inte&lt;br&gt;längre tillåtas. Vid en prövning kan man dock inte undvika att beakta&lt;br&gt;att vissa störningar ibland måste accepteras även framöver. Regeringens&lt;br&gt;ställningstagande innebär att en miljöferlig verksamhet som skadar&lt;br&gt;människors hälsa inte kan accepteras. I princip bör inte heller en verk-&lt;br&gt;samhet vara tillåten som kan skada miljön. Är verksamheten av synner-&lt;br&gt;lig betydelse för sysselsättningen och välfärden för den aktuella orten&lt;br&gt;eller eljest från allmän synpunkt, bör dock regeringen kunna förklara&lt;br&gt;verksamheten tillåtlig, under förutsättning att den inte skadar männi-&lt;br&gt;skors hälsa eller allvarligt skadar områden som är av riksintresse för&lt;br&gt;natur- eller kulturvården. När det gäller lokaliseringen av en miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet skall föreskrifterna i balkens andra avdelning, dvs. hus-&lt;br&gt;hållningsbestämmelsema, tillämpas. Någon lokaliseringsregel särskilt&lt;br&gt;för miljöferlig verksamhet behövs alltså inte. Av författningskommenta-&lt;br&gt;ren framgår närmare hur de s.k. stoppreglema skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av miljöferlig verksamhet skall vidare de allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema gälla. Detta innebär bl.a. att en annan viktig fråga&lt;br&gt;framdeles måste uppmärksammas vid prövningen, nämligen använd-&lt;br&gt;ningen av kemiska produkter. Det har hittills varit en brist att tillstånds-&lt;br&gt;myndigheten inte i större utsträckning på ett mera självständigt sätt har&lt;br&gt;kunnat pröva kemikalieanvändningen vid miljöferlig verksamhet.Istället&lt;br&gt;har det varit utsläppsmängdema som till helt övervägande del varit&lt;br&gt;styrande för denna prövning. Ett sådant synsätt är emellertid alltför&lt;br&gt;statiskt och bygger på en något föråldrad syn på själva prövningen. Det&lt;br&gt;bör alltså ankomma på tillståndsmyndigheten att överväga användningen&lt;br&gt;av kemikalier och att genom villkor festställa regler om kemikaliehante-&lt;br&gt;ringen. Den kemikaliehantering som här är i fråga är den som kan leda&lt;br&gt;till att förhållandena i den yttre miljön påverkas negativt, t.ex genom&lt;br&gt;varornas miljöpåverkan. Det bör betonas att det är fråga om en pröv-&lt;br&gt;ning enligt utbytesprincipen och inte att avgöra huruvida den framställda&lt;br&gt;varan får marknadsföras eller ej. För sådana avgöranden skall de sär- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skilda föreskrifterna om kemiska produkter tillämpas. När det gäller den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inre miljön, bl.a. arbetsmiljön, avses med förslaget till miljöbalk ingen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ändring i förhållande till nuvarande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som tidigare sagts om det vidare perspektiv som&lt;br&gt;miljöbalken skall bygga på bör också frågor om resurshushållning ingå&lt;br&gt;i prövningen. En sådan avvägning måste naturligtvis i det enskilda pröv-&lt;br&gt;ningsärendet koncentreras på särskilda frågor. Därvid bör särskilt frågor&lt;br&gt;som rör möjligheterna att återvinna och återanvända material samt&lt;br&gt;frågor om avfallshanteringen uppmärksammas. Det bör naturligtvis inte&lt;br&gt;heller här komma i fråga att tillståndsmyndigheten skall göra någon&lt;br&gt;självständig bedömning huruvida den producerade varan bör få föras ut&lt;br&gt;på marknaden eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en nyhet i fråga om vad prövningen kan avse föreslår regeringen&lt;br&gt;också att ett tillståndsbeslut skall kunna förenas med villkor om att&lt;br&gt;ställa säkerhet för de ersättningskrav från det allmänna som kan upp-&lt;br&gt;komma på grund av verksamheten. Bakgrunden till förslaget är att det&lt;br&gt;vid konkursutbrott eller liknande kan vara svårt att få ersättning för&lt;br&gt;saneringskostnader. Möjligheten att bestämma om säkerhet för miljöfer-&lt;br&gt;lig verksamhet bör dock begränsas till att avse verksamheter som är&lt;br&gt;avsedda att bedrivas under viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att den som utövar miljöferlig verksamhet&lt;br&gt;tillsammans med någon annan skall kunna förplikta sig att iaktta villkor&lt;br&gt;som rör åtgärder för att förebygga eller motverka skada. Någon motsva-&lt;br&gt;rande regel finns inte i dag. Remissopinionen har varit blandad i denna&lt;br&gt;fråga. Regeringen anser för sin del att en sådan ordning bör kunna&lt;br&gt;fungera när det finns klart angivna mål för hur miljön i det berörda&lt;br&gt;området skall kunna förbättras och någon form av utvecklad planering&lt;br&gt;för hur påverkan på miljön skall kunna minskas. Regeringen är därför&lt;br&gt;beredd att genomföra förslaget, som bör kunna fungera som ett instru-&lt;br&gt;ment för att göra företagens miljöarbete mer kostnadseffektivt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.5 Tillståndets omfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillstånd till miljöfarlig verksamhet skall&lt;br&gt;helt bygga på villkor. Villkoren sammantagna utgör alltså till-&lt;br&gt;ståndsbeslutets materiella innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har inte lämnat något förslag om&lt;br&gt;förhållandet mellan tillstånd och villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser har påpekat att endast över-&lt;br&gt;trädelse av villkor enligt miljöskyddslagen har kunnat föranleda åter-&lt;br&gt;kallelse av tillstånd, men att en överträdelse av själva tillståndet inte har&lt;br&gt;kunnat medföra en sådan verkan av överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 23 § miljöskyddslagen får mil- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;jöferlig verksamhet förbjudas och ett tillstånd återkallas bl.a. om till-&lt;br&gt;ståndshavaren åsidosatt villkor i betydande mån. I praktiken har detta&lt;br&gt;inneburit att om den begränsning av verksamheten som tillståndshavaren&lt;br&gt;skall följa inte återfinns som ett villkor utan i själva tillståndet har inte&lt;br&gt;den angivna bestämmelsen kunnat tillämpas av Koncessionsnämnden.&lt;br&gt;Miljöskyddslagens formulering bygger på vad som varit brukligt i vat-&lt;br&gt;tenrättsliga sammanhang. Den skillnad som kommit att uppstå mellan&lt;br&gt;det som omfattas av tillstånd och vad som regleras i villkor har emeller-&lt;br&gt;tid visat sig vara föga ändamålsenlig. Enligt regeringens mening är det&lt;br&gt;tydligare både för myndigheter och verksamhetsutövare att till-&lt;br&gt;ståndsprövningen utmynnar i ett beslut som genom villkor reglerar allt&lt;br&gt;som prövningen har avsett. Som ett allmänt villkor eller motsvarande&lt;br&gt;bör anges den produktionsmängd eller annan storhet som verksamheten&lt;br&gt;avses att omfatta. Avsikten med detta är att ett tillstånd till miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet inte skall omfetta annat än vad som återfinns bland villkoren&lt;br&gt;för verksamheten. Därmed kan det inte uppstå några tolkningstvister om&lt;br&gt;vad som är villkor och vad som är tillstånd. Detta har naturligtvis be-&lt;br&gt;tydelse också i fråga om omprövning, eftersom alla beslut som rör&lt;br&gt;verksamheten genom den föreslagna ordningen kan bli föremål för&lt;br&gt;omprövning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.8.6 Grunder för återkallelse av tillstånd och ändring av villkor&lt;br&gt;m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Återkallelse av tillstånd och ändring av&lt;br&gt;villkor för miljöfarlig verksamhet skall ske enligt i balken an-&lt;br&gt;givna grunder. Omprövning av villkor för verksamheten kan ske&lt;br&gt;när förhållandena i omgivningen påkallar det eller när använd-&lt;br&gt;ningen av annan teknik skulle medföra mindre påverkan på mil-&lt;br&gt;jön. Också miljökvalitetsnormer och de särskilda förhållanden&lt;br&gt;som kan föreligga med hänsyn till miljöskyddet och naturvårdens&lt;br&gt;intressen för särskilda områden i landet kan ligga till grund för&lt;br&gt;begäran om omprövning av villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligatoriska omprövningar efter bestämda tidsintervaller&lt;br&gt;kommer inte att ske, med mindre det följer av Sveriges interna-&lt;br&gt;tionella åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen och Statens Naturvårdsverk har rätt att begära&lt;br&gt;omprövning av tillståndsgiven verksamhet. Detsamma skall gälla&lt;br&gt;Miljöombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;minst en gång vart tionde år skall pröva om den bör göra framställning&lt;br&gt;om omprövning. Kommittén har vidare föreslagit att endast den myn-&lt;br&gt;dighet som har den direkta tillsynen skall kunna påkalla omprövning&lt;br&gt;och att därmed Statens naturvårdsverk inte skulle ha en sådan rätt. I&lt;br&gt;fråga om grunderna för omprövning föreslår utredningen vidgade möj-&lt;br&gt;ligheter genom att som ytterligare grund för omprövning föra in de krav&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som en miljökvalitetsnorm kan innebära och den planering den kan Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;föranleda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag. Koncessionsnämnden för miljöskydd anser dock att tillsyns-&lt;br&gt;myndigheternas begränsade resurser kan användas mer ändamålsenligt&lt;br&gt;än att efter tio år göra obligatoriska överväganden om en framställan&lt;br&gt;om att ändring av villkor skall göras. Nämnden anser vidare att det ur&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt inte är tillfredsställande att länsstyrelserna är&lt;br&gt;både tillsyns- och tillståndsmyndighet och samtidigt initiativtagare till&lt;br&gt;omprövning. Koncessionsnämnden liksom Statens naturvårdsverk anser&lt;br&gt;att verket skall ha rätt att överklaga beslut i fråga om miljöferlig verk-&lt;br&gt;samhet på samma sätt som för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den tekniska utvecklingen och ökade&lt;br&gt;kunskaper leder till att samhällets miljökrav ändras och skärps. En&lt;br&gt;möjlighet till översyn av meddelade tillstånd och föreskrivna villkor är&lt;br&gt;nödvändig som ett led i att genomföra skärpta miljökrav. Självfallet&lt;br&gt;måste därför miljöbalken innehålla föreskrifter om omprövning, regler&lt;br&gt;som också omfettar återkallelse av tillstånd som den yttersta åtgärden.&lt;br&gt;När frågor av nu angivet slag skall regleras i balken uppkommer emel-&lt;br&gt;lertid, som kommittén påpekat, den svårigheten att omprövning av&lt;br&gt;tillstånd till miljöferlig verksamhet enligt nu gällande lagstiftning endast&lt;br&gt;kan ske enligt strikt angivna förutsättningar medan omprövning av&lt;br&gt;godkännandet av en kemisk produkt kan ske under mycket vidare förut-&lt;br&gt;sättningar. Kommittén har föreslagit att gemensamma bestämmelser om&lt;br&gt;omprövning av villkor för olika typer av miljöpåverkande verksamheter&lt;br&gt;förs samman till ett gemensamt kapitel i miljöbalken. Det är emellertid&lt;br&gt;regeringens uppfattning att det saknas anledning att av formella eller&lt;br&gt;lagtekniska skäl låta reglema i miljöskyddslagen vara mönsterbildande&lt;br&gt;på det sätt kommittén föreslagit. Som kommittén framhållit skulle i allt&lt;br&gt;fell krävas olika regler för skilda typer av omprövning. En samordning&lt;br&gt;av omprövningsreglema skulle inte tjäna något syfte. Såvitt angår miljö-&lt;br&gt;ferlig verksamhet och dess reglering i miljöbalken innebär detta att&lt;br&gt;reglema om återkallelse av tillstånd och ändring av villkor placeras i&lt;br&gt;kapitlet om sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfettning saknas anledning att göra några mer&lt;br&gt;omfettande ändringar av de nuvarande grunderna för omprövning av&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet. I enlighet med kommitténs förslag bör dock&lt;br&gt;frågan om uppfyllande av miljökvalitetsnorm kunna ligga till grund för&lt;br&gt;omprövning. Också införande av miljöskyddsområde och skydd för&lt;br&gt;särskilda områden i landet bör kunna föranleda omprövning av villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som dock förtjänar att uppmärksammas i detta sammanhang&lt;br&gt;är huruvida en miljöferlig verksamhet som omfettas av tillstånd obliga-&lt;br&gt;toriskt bör underkastas ett omprövningsförferande sedan villkoren gällt&lt;br&gt;under en viss tid. Svaret på frågan är givetvis beroende på vilka kun-&lt;br&gt;skaper miljömyndigheterna har om utsläppen från den aktuella inrätt-&lt;br&gt;ningen och utsläppens verkningar på miljön. Genom det system med&lt;br&gt;miljörapporter som infördes för några år sedan bör tillsynsmyndigheter-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na numera ha en god uppfettning om hur företagens egenkontroll har Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;utförts och vad detta har lett till. Likaså bör den utbyggda miljööver-&lt;br&gt;vakningen ha lett till att kunskaperna hos tillsynsmyndigheterna har&lt;br&gt;ökat, när det gäller tillståndet i miljön. Om de begränsade resurser som&lt;br&gt;står till miljömyndigheternas förfogande skall kunna utnyttjas på det&lt;br&gt;mest effektiva sättet, talar alltså omständigheterna for att ett åliggande&lt;br&gt;för tillsynsmyndigheterna att göra obligatoriska prövningar efter vissa&lt;br&gt;tidsintervaller inte är det bästa sättet att utnyttja myndighetens resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället bör eftersträvas att tillsynsmyndigheterna har så goda kunskaper&lt;br&gt;om tillståndet i miljön och de aktuella verksamheterna inom regionen,&lt;br&gt;att de mot bakgrund av sina samlade kunskaper sätter in erforderliga&lt;br&gt;resurser för att åstadkomma en eventuell omprövning, där det som mest&lt;br&gt;behövs. Det nu sagda kommer dock inte att kunna gälla generellt. Ge-&lt;br&gt;nom vårt närmande till EU kommer sålunda vissa verksamheter att vara&lt;br&gt;underkastade ytterligare regler. Detta gäller bl.a. i fråga om sådana&lt;br&gt;verksamheter som påverkar vissa vattenmiljöer för vilka EG:s regelverk&lt;br&gt;innebär krav på omprövning vart fjärde år. Även om detta förhållande&lt;br&gt;skall återspeglas i lagstiftningen kvarstår dock regeringens principiella&lt;br&gt;inställning, att resurserna skall användas där de bäst behövs. Tilläggas&lt;br&gt;bör i detta sammanhang, att det är viktigt for myndigheterna, att perso-&lt;br&gt;nalen har tillfälle att förkovra sig bl.a. i fråga om den tekniska utveck-&lt;br&gt;lingen för kontroll av miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om vem som skall ha rätt att påkalla ompröv-&lt;br&gt;ning gör regeringen följande bedömning. Möjligheten att väcka fråga&lt;br&gt;om omprövning av villkor eller upphävande av tillstånd till miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet står enligt miljöskyddslagen inte öppen for alla. Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk och i vissa fell länsstyrelsen eller tillståndshavaren kan&lt;br&gt;påkalla omprövning. Uppdelningen mellan myndigheterna är beroende&lt;br&gt;av om ett tillstånd har meddelats av Koncessionsnämnden eller av läns-&lt;br&gt;styrelsen. Om Koncessionsnämnden är tillståndsmyndighet kan den inte&lt;br&gt;själv ta upp frågan, utan då fordras att ansökan görs av Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har däremot länsstyrelsen meddelat tillstånd kan den själv ta initiativ&lt;br&gt;till omprövning. Anledningen till denna skillnad torde vara att länssty-&lt;br&gt;relsen har en roll både som tillståndsmyndighet och som tillsynsmyndig-&lt;br&gt;het. Denna dubbla roll har inte Koncessionsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén framhållit bör länsstyrelsen - i den mån länsstyrelsen&lt;br&gt;har det formella ansvaret för tillsynen av den miljöfarliga verksamheten&lt;br&gt;- ha goda förutsättningar att bedöma om fråga om omprövning bör&lt;br&gt;väckas angående en viss anläggning eller verksamhet. I fråga om vilken&lt;br&gt;myndighet som skall ha rätt att begära omprövning framstår det som&lt;br&gt;naturligt att den myndighet som har den direkta tillsynen också skall&lt;br&gt;kunna påkalla en omprövning av villkoren. Länsstyrelsen bör därför ges&lt;br&gt;samma rätt som i dag tillkommer Naturvårdsverket att hos Koncessions-&lt;br&gt;nämnden väcka frågor om omprövning av villkor som har meddelats av&lt;br&gt;nämnden. En sådan förändring i rätten att begära omprövning kan på&lt;br&gt;goda grunder antas leda till att omprövningsinstitutet, då omständig-&lt;br&gt;heterna så kräver, kommer att utnyttjas i större omfettning än vad som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hittills varit fellet. På motsvarande sätt bör en kommun som har tagit&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över tillsynen från länsstyrelsen kunna påkalla omprövning hos länssty- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;relsen eller Koncessionsnämnden beroende på de regler som gäller i det&lt;br&gt;aktuella fellet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna utökade rätten for tillsynsmyndigheterna att begära&lt;br&gt;omprövning utesluter dock inte att det kan finnas tillfällen, då det fram-&lt;br&gt;står som befogat, att villkoren för flera företag inom en bransch blir&lt;br&gt;föremål för omprövning i ett sammanhang, t.ex. så som har skett i&lt;br&gt;fråga om raffinaderierna på västkusten. För en sådan omprövning fram-&lt;br&gt;står en övergripande och samlad hantering av frågan som den effekti-&lt;br&gt;vaste vägen. Det finns också andra tillfällen när omprövningsfrågoma&lt;br&gt;bör övervägas på nationell nivå för att åstadkomma en samlad lösning.&lt;br&gt;Naturvårdsverket bör därför ha rätt att påkalla omprövning av miljöfer-&lt;br&gt;lig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även enskilda ärenden som bara gäller enstaka företag kan ha en stor&lt;br&gt;principiell betydelse och avse betydelsefulla allmänna intressen. I såda-&lt;br&gt;na fell bör även Miljöombudsmannen ha möjlighet att begära ompröv-&lt;br&gt;ning. Vi återkommer i avsnitt 4.16 till frågan om Miljöombudsmannens&lt;br&gt;befogenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fell kommer samma myndighet att ha hand om såväl tillsynen&lt;br&gt;som tillstånds- och omprövningsfrågor inom ett visst område. I och för&lt;br&gt;sig skulle det vara bättre om någon annan myndighet än den som svara-&lt;br&gt;de for omprövningen hade att ta initiativ till att omprövning kom till&lt;br&gt;stånd. En sådan ordning skulle, som utredningen framhållit, vara bättre&lt;br&gt;ägnad att inge förtroende för prövningsmyndighetemas opartiskhet. Det&lt;br&gt;skulle emellertid vara mycket svårt att få den att fungera tillfredsställan-&lt;br&gt;de, eftersom de kunskaper som behövs för båda uppgifterna ibland finns&lt;br&gt;samlade hos en och samma myndighet. Även den omständigheten, att de&lt;br&gt;begränsade resurser som står till miljömyndigheternas förfogande måste&lt;br&gt;utnyttjas på bästa sätt, leder till den slutsatsen att tillstånds- och tillsyns-&lt;br&gt;frågor bör hållas samman som hittills. Det kan därför inte anses nöd-&lt;br&gt;vändigt att föreslå någon ändring i vad som nu gäller i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sakägare och andra enskilda har för närvarande inte någon rätt att&lt;br&gt;begära omprövning. Liksom Miljöskyddskommittén gör regeringen den&lt;br&gt;bedömningen, att det inte är lämpligt för miljöbalkens vidkommande att&lt;br&gt;införa en sådan rätt. Det bör däremot vara Miljöombudsmannens och&lt;br&gt;tillsynsmyndigheternas sak att inhämta sakägarnas synpunkter i ftågor&lt;br&gt;där det kan vara befogat och att företräda dem.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.9 Avfallshantering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.9.1 Utgångspunkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De föreskrifter som för närvarande finns i&lt;br&gt;renhållningslagen förs i huvudsak in oförändrade i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser som yttrat sig i Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;denna del har anslutit sig till kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Renhållningslagen innehåller före-&lt;br&gt;skrifter om kommunernas skyldigheter när det gäller avfallshanteringen&lt;br&gt;och om producenternas ansvar på området. Enligt renhållningslagen har&lt;br&gt;kommunen ett ansvar för insamling och omhändertagande av hushållsav-&lt;br&gt;fall. Kommunen kan dessutom frivilligt utvidga det kommunala ansvaret&lt;br&gt;för hanteringen av annat avfell än hushållsavfall. Kommunen har även&lt;br&gt;möjlighet att föreskriva om källsortering för alla slag av avfell om det&lt;br&gt;är av betydelse från återanvändnings-, återvinnings- eller miljösynpunkt.&lt;br&gt;Finansieringen av kommunens verksamhet sker via avgifter. Förslag om&lt;br&gt;regleringen av de avgifter som bör kunna tas ut för verksamhet enligt&lt;br&gt;balken finns i avsnitt 4.15.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under våren 1993 lade regeringen fram propositionen En kretslopps-&lt;br&gt;anpassad samhällsutveckling med forslag till ändringar i bl.a. renhåll-&lt;br&gt;ningslagen. Propositionen antogs av riksdagen den 26 maj 1993. Änd-&lt;br&gt;ringarna i renhållningslagen trädde i kraft den 1 januari 1994. De nya&lt;br&gt;reglema om producentansvar innebär bl.a. att regeringen eller en under-&lt;br&gt;ställd myndighet får meddela föreskrifter om skyldighet för en produ-&lt;br&gt;cent att se till att avfell av en vara eller av en förpackning eller avfell&lt;br&gt;från en verksamhet forslas bort, återanvänds, återvinns eller tas om&lt;br&gt;hand på sådant sätt som kan krävas för en miljömässigt godtagbar av-&lt;br&gt;fallshantering. Dessa föreskrifter kan även avse skyldighet att märka en&lt;br&gt;vara eller en förpackning, lämna uppgifter om insamling och återsam-&lt;br&gt;lingsgrad etc. Föreskrifter om producentansvaret kan meddelas för alla&lt;br&gt;slag av avfell. För avfell som är mindre lämpat för ett fysiskt producen-&lt;br&gt;tansvar kan ekonomiskt producentansvar föreskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag innebär att de bestämmelser som finns i renhåll-&lt;br&gt;ningslagen i princip förs över till miljöbalken. I vissa avseenden har&lt;br&gt;dock en del förändringar föreslagits i förhållande till renhållningslagens&lt;br&gt;nuvarande bestämmelser, bl.a. vad gäller regleringen av festighetsinne-&lt;br&gt;havarens möjlighet att själv ta hand om sitt avfell. Dessa ftågor behand-&lt;br&gt;las i avsnitt 4.9.2. Kommittén har också föreslagit att bestämmelser om&lt;br&gt;producentansvar införs. Dessa överensstämmer i huvudsak med de&lt;br&gt;bestämmelser som antogs av riksdagen i och med kretsloppspropositio-&lt;br&gt;nen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är även regeringens bedömning att renhållningslagen bör ligga till&lt;br&gt;grund for föreskrifterna i miljöbalken om avfallshantering. I balken bör&lt;br&gt;de flesta av de regler som finns i renhållningslagen tas in i ett särskilt&lt;br&gt;kapitel om avfallshantering. Den aktsamhetsregel som i dag finns i 3 §&lt;br&gt;första stycket renhållningslagen bör omfettas av balkens allmänna akt-&lt;br&gt;samhetsregler. Däremot bör det bemyndigande, som finns i 3 § andra&lt;br&gt;stycket renhållningslagen, att meddela ytterligare föreskrifter om av-&lt;br&gt;fallshantering, tas in bland de särskilda föreskrifterna om avfallshante-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i huvudsak inte haft något att invända mot att&lt;br&gt;de ändringar i renhållningslagen som antogs i och med kretsloppspropo-&lt;br&gt;sitionen, överförs till miljöbalken. Mot bakgrund härav anser även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen att det inte bör göras någön förändring i sak, i förhållande Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;till vad som i detta avseende beslutats av riksdagen. Regeringen anser&lt;br&gt;emellertid att regleringen om producentansvar i själva lagtexten bör få&lt;br&gt;en mera framskjuten placering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett ytterligare led i arbetet med att fullfölja de riktlinjer om en&lt;br&gt;kretsloppsanpassad samhällsutveckling som antogs av riksdagen till-&lt;br&gt;kallade regeringen den 27 maj 1993 en delegation, Kretsloppsdelegatio-&lt;br&gt;nen (dir. 1993:67). Denna fick i uppdrag att ta fram förslag till en&lt;br&gt;strategi för hur arbetet med en kretsloppsanpassning av varusektom&lt;br&gt;skulle bedrivas. Delegationen skall ange vilka materialströmmar och&lt;br&gt;varuområden som det med hänsyn till hälsa, miljö och hushållning med&lt;br&gt;naturresurser är mest angeläget att få fortsatt kontroll över, lämna&lt;br&gt;förslag till och ta fram en tidtabell för åtgärder beträffande olika varu-&lt;br&gt;grupper samt klargöra vilka mål som bör gälla för återanvändning och&lt;br&gt;återvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som sägs i kretsloppspropositionen kan olika former av producentan-&lt;br&gt;svar förekomma. Ett exempel på fullständigt fysiskt och ekonomiskt&lt;br&gt;producentansvar är det svenska retursystemet för aluminiumburkar. I&lt;br&gt;detta system administreras all återtagning och återvinning av markna-&lt;br&gt;dens parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel är retursystemet för blybatterier. Även i detta&lt;br&gt;system administreras och finansieras återtagning och återvinning av&lt;br&gt;marknadens parter. Staten tar ut en avgift av batteritillverkare och&lt;br&gt;importörer. Avgiften används för att finansiera delar av återtagnings-&lt;br&gt;och återvinningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av kretsloppspropositionen har regeringen vidare be-&lt;br&gt;slutat förordningar om producentansvar for förpackningar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få en kretsloppsanpassad avfallshantering är återanvändning&lt;br&gt;och återvinning av material oftast att föredra. I vissa fall kommer dock&lt;br&gt;förutsättningar att saknas för en rationell och miljövänlig återanvänd-&lt;br&gt;ning eller återvinning. Energiutvinning ur sorterade avfallsfraktioner&lt;br&gt;kan då vara ett bättre alternativ för att utnyttja materialet, även ur re-&lt;br&gt;sursutnyttjande synpunkt. Som bl.a. Statens naturvårdsverk och flera&lt;br&gt;andra remissinstanser, däribland Konkurrensverket, Skogsindustrierna&lt;br&gt;och NUTEK framhåller i sina remissyttranden måste prioriteringen vara&lt;br&gt;beroende av vilket avfallsslag det i varje särskilt fell gäller. Det är alltså&lt;br&gt;inte alltid som återanvändning, vilket kommittén framhållit, är att före-&lt;br&gt;dra framför återvinning eller energiutvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.9.2 Fastighetsinnehavarens och nyttj ander ättshavarens möjlighet&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;att själva sörja för avfallshanteringen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De förutsättningar under vilka fastighetsin-&lt;br&gt;nehavaren och nyttjanderättshavaren själva får ta hand om sitt&lt;br&gt;avfall skall anges i de planer och beslut som fattas för fullgörande&lt;br&gt;av kommunens renhållningsskyldighet. Kommunen får emellertid&lt;br&gt;härutöver, i ett enskilt fall, tillåta en fastighetsinnehavare eller&lt;br&gt;nyttjanderättshavare att själv ta hand om sitt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Dessa har inte haft några synpunkter i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I renhållningslagen föreskrivs att varje&lt;br&gt;kommun, om inte annat föreskrivits, skall svara för att hushållsavfall&lt;br&gt;inom kommunen forslas till behandlingsanläggning i den utsträckning&lt;br&gt;som behövs för att tillgodose såväl hälsoskydds- och miljövårdskrav&lt;br&gt;som enskilda intressen. Regeringen får i fråga om annat avfall än hus-&lt;br&gt;hållsavfall föreskriva att avfallet skall forslas bort genom kommunens&lt;br&gt;försorg och att kommunen skall se till att avfallet slutligt omhändertas.&lt;br&gt;Kommunen skall emellertid redan på planeringsstadiet dvs. när förslag&lt;br&gt;till renhållningsordning utarbetas ta hänsyn till fastighetsinnehavarens&lt;br&gt;möjligheter att själv ta hand om avfallet på ett från hälso- och miljö-&lt;br&gt;vårdssynpunkt godtagbart sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommunens renhållningsordning skall bl.a. finnas föreskrifter om&lt;br&gt;avfallshantering och en avfallsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avfall som skall forslas bort genom kommunens eller producentens&lt;br&gt;försorg får enligt den nuvarande renhållningslagen inte grävas ner,&lt;br&gt;komposteras eller på annat sätt slutligt omhändertas av fastighetsinneha-&lt;br&gt;varen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som föreslagits i avsnitt 4.9.1 bör renhållningslagen i stort oförändrad&lt;br&gt;överföras till miljöbalken. Vissa ändringar föreslås emellertid vad gäller&lt;br&gt;fastighetsinnehavarens möjlighet att själv ta hand om sitt avfåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renhållningsordningen bör även i miljöbalken, i likhet med vad som&lt;br&gt;i dag gäller enligt renhållningslagen, omfatta allt avfall samt innehålla&lt;br&gt;dels föreskrifter om kommunens avfallshantering, dels en avfallsplan.&lt;br&gt;Föreskrifterna om avfallshantering bör bl.a. innehålla uppgift om hur&lt;br&gt;kommunens skyldighet att exempelvis forsla bort och slutligt omhän-&lt;br&gt;derta hushållsavfall skall fullgöras. Inte heller i dessa avseenden föreslås&lt;br&gt;några förändringar i förhållande till i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kretsloppspropositionen påpekades att det var viktigt att möjligheter-&lt;br&gt;na for enskilda hushåll att kompostera underlättades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall där kompostering inte innebär några problem ur hälso- eller&lt;br&gt;miljöskyddssynpunkt bör kommunalt ansvar gälla endast i undantagsfall.&lt;br&gt;Som exempel kan nämnas kompostering av trädgårdsavfall.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;162&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att själv fä söija for avfallshanteringen bör gälla såväl Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;festighetsinnehavare som nyttjanderättshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan från miljösynpunkt många gånger vara riktigare att t.ex.&lt;br&gt;avfall som är komposterbart får stanna kvar på fastigheten där det i&lt;br&gt;huvudsak har uppkommit och användas exempelvis till jordförbättring.&lt;br&gt;En förutsättning måste emellertid vara att den enskilde festighetsinneha-&lt;br&gt;varen eller nyttjanderättshavaren kan ta hand om avfallet på ett från&lt;br&gt;sanitär synpunkt och miljövårdssynpunkt godtagbart sätt. Det finns i&lt;br&gt;detta avseende inte heller anledning att skilja mellan fastighetsinnehava-&lt;br&gt;re och nyttjanderättshavare. Möjligheten för festighetsinnehavaren och&lt;br&gt;nyttjanderättshavaren att själv kunna ta hand om sitt avfall bör finnas&lt;br&gt;vad gäller såväl hushållsavfall som annat avfell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna for att uppfylla de krav som bör ställas på den&lt;br&gt;enskilde för att han själv skall få ta hand om sitt avfall varierar natur-&lt;br&gt;ligtvis mellan olika kommuner och måste därför regleras särskilt för&lt;br&gt;varje kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från vad som gäller i dag bör en kommun i sina planer&lt;br&gt;och beslut, dvs. redan på planeringsstadiet, klart ta ställning till i vilka&lt;br&gt;fell festighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren skall kunna sörja&lt;br&gt;för hanteringen av sitt avfell. De i planer och beslut angivna fallen skall&lt;br&gt;även tas in i renhållningsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde emellertid vara omöjligt för kommunen att förutse alla&lt;br&gt;lämpliga fell. Det bör därför också finnas möjlighet för festighetsinne-&lt;br&gt;havaren och nyttjanderättshavaren att i ett enskilt fell kunna ansöka om&lt;br&gt;undantag från rehållningsordningens föreskrifter. En sådan bestämmelse&lt;br&gt;ger alltså festighetsinnehavaren och nyttjanderättshavaren ytterligare&lt;br&gt;möjligheter att själv söija för sådan hantering av avfell som i annat fell&lt;br&gt;skall skötas av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.9.3 Förbud mot dumpning av avfall&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De föreskrifter om förbud mot dumpning&lt;br&gt;av avfall i vattnet som för närvarande finns i dumpningslagen förs&lt;br&gt;i huvudsak oförändrade över till miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De har inte haft några synpunkter i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som en följd av Sveriges internationel-&lt;br&gt;la åtaganden i fråga om dumpning av avfell tillkom år 1971 dumpnings-&lt;br&gt;lagen. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1972. Lagen har ändrats vid&lt;br&gt;ett flertal tillfallen. Genom en ändring som trädde i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1993 utvidgades tillämpningsområdet till att gälla även Sveriges ekono-&lt;br&gt;miska zon samt förbränning av avfell till havs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen är det förbjudet att inom Sveriges sjöterritorium eller Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ekonomiska zon dumpa avfall i vattnet. Dumpning får inte heller ske&lt;br&gt;från svenskt fartyg eller luftfartyg i det fria havet. Vidare är det för-&lt;br&gt;bjudet att ur landet eller den ekonomiska zonen fora avfell som är avsett&lt;br&gt;att dumpas i det fria havet. Detsamma gäller i fråga om förbränning av&lt;br&gt;avfell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har tillträtt Konventionen om förhindrande av havsförore-&lt;br&gt;ningar till följd av dumpning av avfell, Londonkonventionen 1972 (SO&lt;br&gt;1974:8). Konventionen förbjuder eller reglerar dumpning av vissa sär-&lt;br&gt;skilt angivna miljöfarliga ämnen. Konventionen reglerar också förbrän-&lt;br&gt;ning av avfell till havs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med kommittén att dumpningslagens före-&lt;br&gt;skrifter om förbud mot bl.a. dumpning av avfell skall överföras i hu-&lt;br&gt;vudsak oförändrade till miljöbalken. Emellertid bör en ändring göras för&lt;br&gt;att lagen bättre skall stämma överens med Londonkonventionen. Änd-&lt;br&gt;ringen innebär att begreppet det fria havet ersätts med det mer adekvata&lt;br&gt;uttrycket annat havsområde.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.9.4 Definition av avfall och miljöfarligt avfall&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljöbalken bör inte innehålla särskilda&lt;br&gt;föreskrifter om vad som menas med avfall och miljöfarligt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att det i miljöbalken&lt;br&gt;införs en definition av avfell och miljöfarligt avfell. Definitionen enligt&lt;br&gt;kommitténs förslag innebär att avfell jämställs med restprodukter. Kom-&lt;br&gt;mittén har också föreslagit en ändrad definition av hushållsavfall jämfört&lt;br&gt;med den nuvarande definitionen i renhållningslagen. Enligt kommitténs&lt;br&gt;förslag definieras miljöfarligt avfell som restprodukter och annat avfell&lt;br&gt;som på grund av sitt innehåll av kemiska ämnen och sina egenskaper i&lt;br&gt;övrigt kan beferas medföra skada på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några av de remissinstanser som yttrat sig i denna&lt;br&gt;del har uttalat sig positivt för att avfell och miljöfarligt avfell definieras&lt;br&gt;direkt i lagtexten. De flesta har emellertid inte yttrat sig huruvida de&lt;br&gt;anser att definitioner av det slag som kommittén föreslagit behövs eller&lt;br&gt;inte. Flera anser det vara olyckligt att använda uttrycket restprodukt och&lt;br&gt;har som skäl anfört att restprodukt inte är liktydigt med avfell samt att&lt;br&gt;kommittén inte har analyserat vad den föreslagna avfellsdefinitionen kan&lt;br&gt;få för konsekvenser. Svenska kommunförbundet har konstaterat att det&lt;br&gt;alltjämt råder stor oklarhet i fråga om definitioner på avfallsområdet.&lt;br&gt;Kommunförbundet anser det vara angeläget att innebörden av olika&lt;br&gt;begrepp inom avfallsområdet så långt möjligt klaras ut, helst på europe-&lt;br&gt;isk nivå. Förbundet har vidare anfört att avfell kan stoppas vid gränsen&lt;br&gt;mellan EG-länder, medan restprodukter inte kan stoppas enligt EG:s&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt renhållningslagen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;(1979:596) avses med hushållsavfall avfell och orenlighet som härrör&lt;br&gt;från hushåll och därmed jämförligt avfell. I nuvarande lagstiftning finns&lt;br&gt;däremot inga definitioner av avfell och miljöfarligt avfell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Restprodukter som uppkommer i en verksamhet är i denna regelmäs-&lt;br&gt;sigt att betrakta som avfell som utövaren vill bli kvitt. Det kan gälla&lt;br&gt;hushållssopor eller industriavfall, t.ex. spillolja. Emellertid har utveck-&lt;br&gt;lats och utvecklas fortfarande tekniska förfaranden som gör det möjligt&lt;br&gt;att nyttiggöra innehållet i restprodukterna. Detta kan ske genom att en&lt;br&gt;produkt eller delar av den kan återanvändas eller att ämnen eller materi-&lt;br&gt;al kan återvinnas ur den. Det kan också vara fråga om att utvinna ener-&lt;br&gt;gi som finns bunden i produkten. I regel sker ett sådant nyttiggörande i&lt;br&gt;en verksamhet som bedrivs av någon annan än den hos vilken restpro-&lt;br&gt;dukten uppkommit. Detta får till följd att restprodukter som i en verk-&lt;br&gt;samhet varit att betrakta som avfell är att anse som närmast en råvara i&lt;br&gt;en annan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG finns inte definitioner av det slag som kommittén föreslagit&lt;br&gt;skall införas i miljöbalken. I EG:s direktiv om avfell definieras begrep-&lt;br&gt;pet avfell som vaije föremål, ämne eller substans som ingår i de katego-&lt;br&gt;rier som anges i en bilaga till direktivet. Denna teknik att hänvisa till&lt;br&gt;bilagor torde även i framtiden tillämpas inom det EG-rättsliga området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemet med var gränsen går för vad som är att anse som avfell&lt;br&gt;eller inte gäller flera ämnen men kanske främst spillolja. Som en följd&lt;br&gt;av EES-avtalet har regeringen utfärdat förordningen (1993:1268) om&lt;br&gt;spillolja. Förordningen trädde i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns således enligt regeringens uppfattning en rad olika skäl till&lt;br&gt;att inte införa några definitioner av avfell och miljöfarligt avfell i miljö-&lt;br&gt;balken. Ett införande av sådana skulle försvåra Sveriges anpassning till&lt;br&gt;regleringen inom EG. Det mest ändamålsenliga tillvägagångssättet är&lt;br&gt;därför att, som regeringen gjort vad gäller spillolja, med stöd av be-&lt;br&gt;myndiganden om hantering av avfell och kemiska produkter utfarda en&lt;br&gt;särskild förordning for det speciella ämnet där så befinns vara erforder-&lt;br&gt;ligt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.10 Kemikaliekontroll&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.10.1 Mål och principer för samhällets kemikaliekontroll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kemiska produkter som marknadsförs&lt;br&gt;i Sverige skall vara väl utredda med avseende på effekterna på&lt;br&gt;människors hälsa och miljön. De som hanterar produkterna skall&lt;br&gt;vara informerade om eventuella risker. Höga krav bör ställas på&lt;br&gt;tillverkare och importörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikaliefrågoma har en starkt internationell karaktär. Det in-&lt;br&gt;ternationella samarbetet måste därför ha hög prioritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans har ifrågasatt målet och prin-&lt;br&gt;ciperna för samhällets kemikaliekontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Användningen av kemiska ämnen&lt;br&gt;och produkter har i många avseenden hjälpt till att förbättra människors&lt;br&gt;villkor. Samtidigt är användningen av kemikalier förenad med vissa&lt;br&gt;risker både för människors hälsa och miljön. Kemikaliekontrollen var&lt;br&gt;ursprungligen inriktad på att utgöra ett instrument till skydd för männi-&lt;br&gt;skors hälsa och miljöfrågorna har kommit in senare som en del av i&lt;br&gt;kemikaliekontrollen. Först under de senaste åren har det kommit fram&lt;br&gt;bredare vetenskapligt underlag för bedömning av kemikaliers miljöfar-&lt;br&gt;lighet och data om enskilda kemikaliers farlighet. Underlaget för be-&lt;br&gt;dömningar är visserligen alltjämt långt ifrån tillräckligt men böljar nu i&lt;br&gt;viss utsträckning tillåta ett mer systematiskt arbete med riskhantering.&lt;br&gt;Detta är naturligtvis en tillfredsställande utveckling eftersom många&lt;br&gt;miljöproblem som har visat sig svåra att bemästra har sin orsak i an-&lt;br&gt;vändningen av kemikalier. Det gäller kemiska ämnen i kemiska pro-&lt;br&gt;dukter men också ämnen och kemiska produkter som ingår i olika&lt;br&gt;varor. För den yttre miljön har de diffusa källorna blivit allt mer upp-&lt;br&gt;märksammade i takt med att långtgående åtgärder har vidtagits för att&lt;br&gt;nedbringa de stora utsläppen av miljöfarliga ämnen från enskilda indu-&lt;br&gt;strier och andra anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vårt land marknadsförs ca 20 000 kemiska ämnen för praktiskt bruk.&lt;br&gt;Det förekommer totalt ca 50 000 kemiska produkter i en stor mängd&lt;br&gt;material och varor som används i en rad olika industriella processer.&lt;br&gt;För att kunna bedöma riskerna krävs kunskap om kemiska ämnens&lt;br&gt;inneboende hälso- och miljöfarliga egenskaper. Trots en intensiv kun-&lt;br&gt;skapsuppbyggnad som pågår över hela världen finns ännu betydande&lt;br&gt;luckor i vårt vetande, exempelvis rörande kemiska ämnens miljöfarliga&lt;br&gt;egenskaper. Detta gäller särskilt sådana ämnen som på lång sikt på-&lt;br&gt;verkar livsbetingelserna. När det gäller den yttre miljön har de så kalla-&lt;br&gt;de globala miljöhoten, särskilt klimatfrågan och dess verkningar i olika&lt;br&gt;former, ansetts ha direkt samband med den moderna användningen av&lt;br&gt;vissa typer av kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande målet för kemikaliekontrollen är att förhindra ska-&lt;br&gt;dor på människor och miljön. Skadliga ämnen och produkter bör därför&lt;br&gt;så långt som möjligt ersättas med mindre skadliga och om det är möjligt&lt;br&gt;med helt ofarliga. Där användningen av ämnen som kan innebära risker&lt;br&gt;för hälsa och miljö inte kan undvikas måste sådana åtgärder vidtas som&lt;br&gt;gör hanteringen säker. För att kemikaliekontrollens mål skall nås är det&lt;br&gt;viktigt att alla kemiska produkter som används är väl utredda med&lt;br&gt;avseende på effekterna på människors hälsa och miljön. Minst lika&lt;br&gt;angeläget är att alla som i olika former hanterar kemiska produkter är&lt;br&gt;tillräckligt informerade om produkternas eventuella skadeverkningar och&lt;br&gt;övriga risker vid hanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå målet för kemikaliekontrollen har tre huvudmål satts Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;upp:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapsmålet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemiska ämnen och produkter skall vara väl utredda med avseende på&lt;br&gt;sina effekter på hälsa och miljö. Ansvaret för detta vilar på tillverkaren,&lt;br&gt;importören eller leverantören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktmålet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så ofarliga produkter som möjligt skall användas. Skadliga ämnen och&lt;br&gt;produkter skall så långt det är möjligt ersättas med mindre skadliga och&lt;br&gt;helst ofarliga sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hanteringsmålet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Potentiella risker skall undanröjas genom säker hantering av kemiska&lt;br&gt;produkter. En förutsättning för detta är att både konsumenter och yrkes-&lt;br&gt;mässiga användare får god information från leverantörer om hantering-&lt;br&gt;en av kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens mening av utomordentlig vikt att de här&lt;br&gt;angivna målen inte stannar vid formuleringar på ett papper, utan att de&lt;br&gt;i det dagliga arbetet hos företag och myndigheter fungerar i det praktis-&lt;br&gt;ka arbetet. Förebyggande åtgärder inom kemikalieområdet är ett av de&lt;br&gt;viktigaste instrumenten för att nå en bättre miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för att kemikaliekontrollens mål uppnås ligger i första hand&lt;br&gt;på de företag som tillverkar, importerar, överlåter eller använder kemis-&lt;br&gt;ka produkter. Myndigheternas uppgifter på kemikalieområdet är att&lt;br&gt;genom information, utbildning och ingripanden se till att företag och&lt;br&gt;andra agerar på ett sådant sätt vid hanteringen att skaderiskema motver-&lt;br&gt;kas eller förebyggs. Kemikaliekontrollen är uppdelad mellan flera olika&lt;br&gt;myndigheter. Ett nära samarbete mellan myndigheterna är nödvändigt&lt;br&gt;både för att åstadkomma en samordning av verksamheterna och för att&lt;br&gt;förhindra att problem lämnas utan åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avgörande förutsättning för att kemikaliekontrollen skall nå sina&lt;br&gt;syften är att kunskapsnivån i alla led i hanteringen är tillräcklig. Mot-&lt;br&gt;svarande gäller också för tillsynsmyndigheternas vidkommande på&lt;br&gt;kemikalieområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att förebygga skador skall vidtas så tidigt som möjligt.&lt;br&gt;Mycket höga krav skall därför ställas på tillverkare och importörer. De&lt;br&gt;skall genom sitt val av produkter samt genom utredningar och informa-&lt;br&gt;tion om hälso- och miljörisker ge goda förutsättningar för en säker&lt;br&gt;hantering av kemikalierna. Kontrollen av att tillverkare och importörer&lt;br&gt;fullgör sin undersökningsskyldighet måste utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett område som ingår i kemikaliekontrollen och som får alltmer upp-&lt;br&gt;märksamhet som en viktig del av regeringens miljöpolitik är varupro-&lt;br&gt;duktionen. En vara kan utöva en påverkan på människors hälsa eller på&lt;br&gt;miljön under hela sin livstid. Även därefter, i avfallsledet, kan det från&lt;br&gt;miljösynpunkt vara av stor betydelse vilka kemikalier som ingått i var-&lt;br&gt;an. Redan i tillverkningsledet eller ännu tidigare bör därför eventuella&lt;br&gt;långsiktiga hälso- eller miljöaspekter av ingående kemiska produkter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller ämnen beaktas. Produktvalet kan alltså spela en viktig roll i strä- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;van att förebygga senare miljöproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av kemiska produkter är en internationell företeelse&lt;br&gt;och problemen är i många fall likartade. Detta beror inte minst på att&lt;br&gt;den internationella handeln med kemiska ämnen och produkter är värld-&lt;br&gt;somspännande och har en stor volym. De problem som finns eller kan&lt;br&gt;uppstå i Sverige som en följd av användningen av kemikalier är likar-&lt;br&gt;tade med många andra länders. Ett internationellt samarbete i fråga om&lt;br&gt;kemikaliekontroll är alltså nödvändigt. Ett gemensamt internationellt&lt;br&gt;agerande vid avveckling av användningen av särskilt farliga kemikalier&lt;br&gt;är också angeläget för att undvika tekniska handelshinder och för att&lt;br&gt;uppnå konkurrensneutralitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom OECD pågår ett arbete med att få fram kunskaper om kemikali-&lt;br&gt;ers hälso- och miljöfarliga egenskaper, metoder för utredning och be-&lt;br&gt;dömning samt under senare tid också för att utveckla kriterier för risk-&lt;br&gt;bedömning. Också inom FN-systemets ram har kemikaliefrågoma fått&lt;br&gt;en ökad betydelse. Detta framkom inte minst vid 1992 års miljökon-&lt;br&gt;ferens (UNCED) där användningen av kemikalier var en fråga som var&lt;br&gt;aktuell för många av de ämnesområden som konferensen behandlade.&lt;br&gt;Uppföljningen av UNCED innebär bl.a. att åstadkomma en harmonise-&lt;br&gt;ring på kemikalieområdet när det gäller märkning och klassificering.&lt;br&gt;Regeringen anser att det internationella arbetet för att stärka kemikalie-&lt;br&gt;kontrollen även i fortsättningen måste ges en hög prioritet i myndig-&lt;br&gt;heternas arbete. Vikten härav har stigit i takt med den europeiska in-&lt;br&gt;tegrationen. Kemikaliefrågoma intog sålunda en central roll i EES-&lt;br&gt;förhandlingama och har haft en framträdande roll i de nyligen avslutade&lt;br&gt;förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EU. De övergångslös-&lt;br&gt;ningar som har förhandlats fram för ett svenskt vidkommande innebär&lt;br&gt;bl.a. att under en period av fyra år räknat från medlemskapets böijan,&lt;br&gt;kan Sverige behålla sina nu gällande, i vissa fall strängare regler på&lt;br&gt;kemikalieområdet. EU genomför under övergångsperioden en översyn&lt;br&gt;av sin normgivning i enlighet med normala EG-procedurer. Sverige&lt;br&gt;deltar som EU-medlem i översynen och kan givetvis påverka resultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om kemikaliefrågoma har spelat en central roll både i EES-&lt;br&gt;forhandlingama och medlemskapsförhandlingama har de vunna resulta-&lt;br&gt;ten inneburit att den svenska kemikalielagstiftningen i allt väsentligt&lt;br&gt;kunnat behållas. I propositionen om Europeiska Ekonomiska Samarbets-&lt;br&gt;området (prop. 1991/92:170, bil. 13, bet. 1992/93 EU1, rskr.&lt;br&gt;1992/93:18), gjordes, med riksdagens godkännande, den bedömningen&lt;br&gt;att det inte behövdes några lagändringar på kemikalieområdet med&lt;br&gt;anledning av EES-avtalet. Den närmare genomgången som avtalet för-&lt;br&gt;anledde visade att det var tillräckligt med föreskrifter av regeringen&lt;br&gt;eller Kemikalieinspektionen på ett par begränsade områden för att&lt;br&gt;normgivningen skulle svara mot avtalets krav. Inte heller ett medlem-&lt;br&gt;skap torde innebära att lagstiftningen om kemikaliekontroll i sak be-&lt;br&gt;höver ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde över huvud taget råda en bred enighet mellan alla seriösa&lt;br&gt;aktörer på kemikalieområdet om det övergripande målet för kemikalie- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontrollen, nämligen att dess syfte är att förebygga skador på grund av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hantering av kemiska produkter. Vaije aktör har sin roll i detta sam- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;manhang. Företagens ansvar har nyss berörts. Myndigheternas agerande&lt;br&gt;mot företagen bör präglas av ett sådant uppträdande som inger förtroen-&lt;br&gt;de både i fråga om kunskaper om hälso- och miljöfrågor och insikter i&lt;br&gt;näringslivets förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika programmen för kemikaliekontrollen för riskbegränsning när&lt;br&gt;det gäller bekämpningsmedel och andra ämnen och ämnesgrupper har&lt;br&gt;nyligen redovisats för riksdagen i prop. 1993/94:163 (bet.&lt;br&gt;1993/94 :JoU23, rskr. 1993/94:273).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.10.2 Kemikalielagstiftningen i miljöbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kemikaliekontrollen skall regleras genom&lt;br&gt;miljöbalken genom att de föreskrifter som nu finns i lagen om&lt;br&gt;kemiska produkter förs in i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kemikalieinspektionen har betonat kemikalielag-&lt;br&gt;stiftningens tvärsektoriella karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Lagen om kemiska produkter trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 juli 1985. Lagen har en generell tillämpning på kemikalie-&lt;br&gt;området. I avsnitt 4.1.1 anges de viktigaste författningarna inom kemi-&lt;br&gt;kalielagstiftningens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalielagstiftningen skär genom många sektorer. Kemikaliefrågor&lt;br&gt;som rör arbetsmiljön, den yttre miljön och konsumentfrågor av olika&lt;br&gt;slag regleras i stora delar enligt lagen om kemiska produkter. Också&lt;br&gt;hälsoskyddsfrågor av mer generell karaktär t.ex byggprodukter och&lt;br&gt;deras verkan på inomhusmiljön kan regleras med stöd av kemikalielag-&lt;br&gt;stiftningen. Genom att lagens syfte är att förebygga skador på männi-&lt;br&gt;skor och miljön har dess huvudinriktning kommit att bli orienterad mot&lt;br&gt;marknadsföringsledet. Kemikalielagstiftningen betonar särskilt tillverka-&lt;br&gt;rens och importörens ansvar för att tillräckliga undersökning och doku-&lt;br&gt;mentation finns. Det är också tillverkare och importörer som i första&lt;br&gt;hand skall svara för information och som skall lämna upplysningar för&lt;br&gt;att förebygga att kemikaliehanteringen förorsakar skada. Kemikaliein-&lt;br&gt;spektionen har framhållit vikten av att ämnesområdet kemiska produkter&lt;br&gt;har getts ett särskilt kapitel i kommitténs förslag till miljöbalk. Enligt&lt;br&gt;inspektionen framhävs därigenom den särskilda betydelse som den produkt-&lt;br&gt;och varuinriktade kontrollen i marknadsföringsledet har för att förebyg-&lt;br&gt;ga att kemikalier fors ut i sådan användning som leder till skador på&lt;br&gt;hälsa eller miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalielagstiftningen, som den för närvarande är utformad, täcker&lt;br&gt;alltså olika sektorer. Denna lagstiftning har kommit att inta en alltmer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;central roll i miljöpolitiken i takt med att miljöproblemen har förskjutits Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;från besvärande punktutsläpp till en mera diffus miljöpåverkan. Att&lt;br&gt;styra användningen av kemiska produkter och ämnen inte minst i varu-&lt;br&gt;produktionen och att därmed åstadkomma att användningen av särskilt&lt;br&gt;farliga produkter avvecklas eller minskas är således av central betydelse&lt;br&gt;för en framgångsrik miljöpolitik. Kemikalielagstiftningen har också en&lt;br&gt;central roll när det gäller att på nationell nivå reglera internationella&lt;br&gt;överenskommelser på miljöområdet. Som exempel på detta kan nämnas&lt;br&gt;att kemikalielagstiftningen har utvecklats till att bli det instrument som&lt;br&gt;används i Sverige, när det gäller att genom regelgivning bekämpa de&lt;br&gt;globala miljöhoten i form av uttunning av ozonskiktet och flera andra&lt;br&gt;former av klimatpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har sagts om kemikalielagstiftningens roll i den svenska&lt;br&gt;miljöpolitiken leder fram till slutsatsen att kemikaliekontrollen bör&lt;br&gt;regleras i miljöbalken. Den bedömning regeringen nyss redovisade i&lt;br&gt;fråga om kemikaliekontrollen skall utgöra grunden för lagstiftningen.&lt;br&gt;Därvid godtar regeringen i allt väsentligt det förslag som kommittén har&lt;br&gt;lämnat. Vissa lagtekniska ändringar av förslaget innebär dock att kapit-&lt;br&gt;let om kemiska produkter något utvidgas i frågan om rätten att meddela&lt;br&gt;generella föreskrifter och avgränsning till annan lagstiftning. Genom&lt;br&gt;aktsamhetsreglemas utformning i miljöbalken innehåller kapitlet om&lt;br&gt;kemiska produkter en hänvisning till de allmänna aktsamhetsreglema.&lt;br&gt;Därutöver bör det finnas aktsamhetsregler som är särskilt avpassade för&lt;br&gt;kemikaliekontrollen. Lagen om kemiska produkter är en s.k. ramlag&lt;br&gt;som konkretiseras genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer. Inom kemikalieområdet&lt;br&gt;finns det en god erfarenhet av att använda generella föreskrifter. Gene-&lt;br&gt;rella föreskrifter bör även i framtiden i betydande omfattning kunna&lt;br&gt;utfärdas av centrala myndigheter som ett led i kemikalieregleringen.&lt;br&gt;Generella föreskrifter inom kemikalieområdet bör också kunna utfärdas&lt;br&gt;för sådana skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som följer av de&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsbestämmelsema. Som har belysts i tidigare avsnitt,&lt;br&gt;4.2.2, är det dock regeringens avsikt att alltid göra en noggrann av-&lt;br&gt;vägning mellan berörda intressen innan ett bemyndigande ges till en&lt;br&gt;central förvaltningsmyndighet att meddela generella föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den internationella anpassning som är nödvändig på kemikalieområdet&lt;br&gt;kommer i stigande grad att spela en viktig roll genom samarbetet med&lt;br&gt;andra länder samt inom OECD och EU. Kemikalieinspektionen och&lt;br&gt;andra myndigheter som har en bestämmande roll i fråga om kemikalie-&lt;br&gt;kontrollen kommer där att ha en viktig funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försiktighetsprincipen har också inom kemikaliekontrollen varit ett&lt;br&gt;bärande element under många år. Vissa föreskrifter som för närvarande&lt;br&gt;utgör en del av kemikaliekontrollen har i förslaget till miljöbalk som&lt;br&gt;anförts i avsnitt 4.4 förts till de allmänna aktsamhetsreglema. I det&lt;br&gt;avsnittet utvecklar regeringen sin syn på utbytesprincipen. På kemikalie-&lt;br&gt;området finns det med hänsyn till verksamheternas olika art dock an-&lt;br&gt;ledning att - i likhet med vad som gäller en del andra verksamheter -&lt;br&gt;också ha särskilda aktsamhetsregler, i detta fäll särskilt avpassade för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hanteringen av kemiska produkter. Vi återkommer i förfättningskom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mentaren till den närmare utformningen av miljöbalkens särskilda före- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skrifter om kemikaliekontroll.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.11 Hälsoskydd&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.11.1 Allmänna bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Hälsoskyddslagstiftningen inordnas i ett&lt;br&gt;särskilt kapitel i miljöbalken. Uttrycket sanitär olägenhet ersätts&lt;br&gt;med begreppet olägenhet för människors hälsa, vilket innefattar&lt;br&gt;störningar av välbefinnandet och därför innebär en viss utvidgning&lt;br&gt;av tillämpningsområdet för hälsoskyddsreglema. De allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema i miljöbalken skall gälla även för hälsoskyddet.&lt;br&gt;Vidare skall miljökvalitetsnormer läggas till grund för bedöm-&lt;br&gt;ningen av vilka åtgärder som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det råder en bred enighet om att hälsoskyddslagen&lt;br&gt;bör inordnas i balken. Socialstyrelsen understryker att hälsoskyddet inte&lt;br&gt;bör ses som en separat företeelse utom som en viktig integrerad be-&lt;br&gt;ståndsdel i miljöbalken. Frågan om hälsoskyddsregler skall omfatta&lt;br&gt;olycksfollsskador tas upp av styrelsen och av Folkhälsoinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser godtar att sanitär olägenhet ersätts med ett&lt;br&gt;nytt begrepp. När det gäller frågan vilka störningar som bör kunna&lt;br&gt;föranleda åtgärder har dock flera remissinstanser synpunkter på kom-&lt;br&gt;mitténs förslag. Kammarrätten i Stockholm och Länsstyrelsen i Koppar-&lt;br&gt;bergs län avstyrker en ändring som innebär att störningar som inte&lt;br&gt;påverkar hälsan utan endast välbefinnandet skall omfattas. Många kom-&lt;br&gt;muner anser att det krävs riktlinjer eller normer för bedömningen av&lt;br&gt;när ingripande bör ske i sådana fall. Flera kommuner anmärker också&lt;br&gt;på en bristande samordning mellan den grundläggande definitionen i 2&lt;br&gt;kap. 9 § och de allmänna reglema i 17 kap. i förslaget. Några länssty-&lt;br&gt;relser påpekar att risken för att en olägenhet skall uppkomma bör vara&lt;br&gt;tillräcklig för ett ingripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera länsstyrelser och kommuner anser att bestämmelserna i 17 kap.&lt;br&gt;bör förtydligas, så att det framgår att åtgärder skall vidtas inte bara i&lt;br&gt;syfte att hindra att olägenheter uppstår utan också för att undanröja&lt;br&gt;olägenheter som redan har uppkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som redan konstaterats i avsnitt 4.3 är&lt;br&gt;det naturligt att reglema i hälsoskyddslagstiftningen inordnas i miljöbal-&lt;br&gt;ken. Lagstiftningens syfte - att motverka störningar som kan vara skad-&lt;br&gt;liga för människors hälsa - sammanfaller till stor del med syftet med&lt;br&gt;den övriga lagstiftning som utgör naturliga delar i balken, främst miljö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddslagen, lagen om kemiska produkter och renhållningslagen. Re- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;missinstanserna är helt eniga med den bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag innebär att skyddet för människors hälsa kommer&lt;br&gt;att utgöra en integrerad del i miljöbalken och att samma grundläggande&lt;br&gt;aktsamhetskrav skall gälla för hälsoskyddet som gäller för exempelvis&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet. Kommitténs lagförslag innehåller en definition&lt;br&gt;av begreppet hälsoskydd i 2 kap 9 § och en allmän aktsamhetsregel i 17&lt;br&gt;kap. 1 §, som komplettering till de allmänna aktsamhetsreglema i 3&lt;br&gt;kap. Vidare föreslås att ett antal särskilda regler som främst rör inom-&lt;br&gt;husmiljön tas in i samma kapitel tillsammans med regler om föreskrifter&lt;br&gt;på hälsoskyddsområdet. Reglema hämtas från hälsoskyddslagen&lt;br&gt;(1982:1080) och i viss utsträckning även från hälsoskyddsforordningen&lt;br&gt;(1983:616).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner i likhet med kommittén att det är lämpligt att regler&lt;br&gt;om hälsoskydd tas in i ett särskilt kapitel i balken. Reglema bör tas in i&lt;br&gt;15 kap. och bör omfatta en avgränsning av tillämpningsområdet, vissa&lt;br&gt;särskilda aktsamhetskrav och bestämmelser om föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har tagit upp frågan om reglema om hälso-&lt;br&gt;skydd bör göras tillämpliga beträffande olycksfallsskador. Regeringen&lt;br&gt;anser att den frågeställningen bör behandlas i ett annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpnin gsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 § hälsoskyddslagen är lagens syfte att hindra uppkomsten av&lt;br&gt;sanitära olägenheter och att undanröja sådana olägenheter. Med sanitär&lt;br&gt;olägenhet avses en störning som kan vara skadlig för människors hälsa&lt;br&gt;och som inte är ringa eller helt tillfällig. Lagstiftningens regler är in-&lt;br&gt;riktade på störningar som härrör från användningen av fast eller lös&lt;br&gt;egendom. Enligt 6 § lagen skall ägare eller nyttjanderättshavare till&lt;br&gt;berörd egendom vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hin-&lt;br&gt;dra uppkomsten av och undanröja sanitär olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöbalken är det de allmänna aktsamhetsreglema i 2 kap. som&lt;br&gt;avgör om åtgärder måste vidtas mot störningar av olika slag, bl.a.&lt;br&gt;sådana som kan påverka hälsan. Dessa regler ersätter 6 § hälsoskyddsla-&lt;br&gt;gen. I balken bör vidare finnas en definition som motsvarar sanitär&lt;br&gt;olägenhet och som anger vilka störningar som är av sådan karaktär att&lt;br&gt;balkens skyddsregler är tillämpliga. En sådan regel finns i kommitténs&lt;br&gt;förslag i 2 kap. 9 §. Regeringen anser i likhet med kommittén att be-&lt;br&gt;greppet olägenhet för människors hälsa bör användas i balken i stället&lt;br&gt;for sanitär olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har pekat på ett behov av samordning och bättre&lt;br&gt;överskådlighet när det gäller grundläggande definitioner och aktsamhets-&lt;br&gt;regler. Lagtexten bör därför förenklas genom att definitionen av hälso-&lt;br&gt;skydd i 2 kap. 9 § i kommitténs förslag görs till en del av den inledande&lt;br&gt;regeln i miljöbalkens kapitel om särskilda hälsoskyddsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämfört med de nu gällande reglema innebär kommitténs förslag en&lt;br&gt;viss utvidgning av tillämpningsområdet för hälsoskyddsreglema och av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheternas möjligheter att ingripa mot störningar. Således omfattas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även störningar som uppkommer i andra sammanhang än vid använd- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ning av egendom. Ändringen torde ha liten praktisk betydelse, särskilt&lt;br&gt;mot bakgrund av att ringa eller helt tillfälliga störningar liksom tidigare&lt;br&gt;inte skall omfattas. Vidare omfettas inte bara direkt hälsoskadliga stör-&lt;br&gt;ningar utan även störningar som påverkar människors välbefinnande.&lt;br&gt;Några remissinstanser ifrågasätter om det är lämpligt att inverkan på&lt;br&gt;välbefinnandet skall omfettas av definitionen och anför att man därmed&lt;br&gt;fångar in rena trivselaspekter, vilket leder till tillämpningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner att det finns skäl för att ta med såväl hälsan som&lt;br&gt;välbefinnandet i definitionen. Den utvidgning av tillämpningsområdet&lt;br&gt;som detta innebär skall inte överdrivas - störningar som enbart medför&lt;br&gt;psykisk påverkan kan redan utgöra sanitär olägenhet enligt hälsoskydds-&lt;br&gt;lagens regler. Däremot bör det tydligt anges att bestämmelsen bara&lt;br&gt;omfettar störningar som vid en medicinsk eller hygienisk bedömning på&lt;br&gt;objektiva grunder kan anses påverka välbefinnandet. När det gäller&lt;br&gt;störningar som endast påverkar välbefinnandet blir föreskrifterna i&lt;br&gt;miljöbalken om miljökvalitetsnormer särskilt viktiga. Flera remissinstan-&lt;br&gt;ser påpekar att det för den praktiska tillämpningen är nödvändigt att&lt;br&gt;myndigheter och enskilda kan hämta ledning i miljökvalitetsnormer eller&lt;br&gt;andra föreskrifter som anger gränsvärden eller andra kriterier för när en&lt;br&gt;beaktansvärd olägenhet skall anses föreligga. Regeringen delar den&lt;br&gt;bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglema innebär i övrigt inte någon ändring när det gäller&lt;br&gt;frågan i vilken utsträckning behoven hos särskilt känsliga personer skall&lt;br&gt;beaktas, t.ex. allergiker. Vid bedömningen av om en olägenhet i lagens&lt;br&gt;mening föreligger bör hänsyn således tas även till personer som är&lt;br&gt;något mer känsliga än vad som kan anses normalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder enligt balken kan både syfta till att undanröja uppkomna&lt;br&gt;olägenheter och vara av förebyggande karaktär. Detta följer av de&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema i 1 kap. och bör också framgå av de sär-&lt;br&gt;skilda föreskrifterna om hälsoskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normer och riktlinjer av icke bindande karaktär från främst Socialsty-&lt;br&gt;relsen har sedan länge använts i hälsoskyddsarbetet som ett stöd vid&lt;br&gt;tillämpningen av reglema om sanitär olägenhet. Regeringen anser - som&lt;br&gt;närmare utvecklats i avsnitt 4.5 - att ett system med särskilda miljökva-&lt;br&gt;litetsnormer nu bör införas. Sådana normer kommer att få särskild&lt;br&gt;betydelse på hälsoskyddsområdet och bör på sikt leda till bättre och&lt;br&gt;effektivare hälsoskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormema får främst betydelse vid myndigheternas arbe-&lt;br&gt;te med prövning och tillsyn och som grund för generella föreskrifter.&lt;br&gt;Om en norm överskrids, kan det leda till olika åtgärder i skilda fell.&lt;br&gt;Om det är fråga om en enstaka stömingskälla, t.ex. en maskin som&lt;br&gt;används så att en bullemorm för bostäder överskrids, bör tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheterna direkt vidta åtgärder. När en miljökvalitetsnorm överskrids &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom ett större område på grund av miljöpåverkan från flera störande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamheter, kan det, som närmare utvecklas i avsnitt 4.5, krävas en Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;åtgärdsplan for att på sikt komma till rätta med olägenheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de särskilda miljökvalitetsnormema bör det på hälsoskyddsom-&lt;br&gt;rådet alltjämt finnas utrymme för icke bindande riktlinjer som beslutas&lt;br&gt;av myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet tar i sitt yttrande upp allmänna frågor om graden av samord-&lt;br&gt;ning mellan de lagar som tas in i balken och behovet av en analys när&lt;br&gt;det gäller gränsdragningsproblematiken för olika skyldigheter och in-&lt;br&gt;gripanden. När det gäller hälsoskyddsreglema tar lagrådet upp frågan&lt;br&gt;om gränsdragningen till reglema om miljöferlig verksamhet i 13 kap.&lt;br&gt;Lagrådet nämner särskilt föreskriftsrätten för regeringen enligt 15 kap.&lt;br&gt;8 § i lagrådsremissens förslag i förhållande till reglema om miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet. Beträffande den sistnämnda bestämmelsen anför lagrådet&lt;br&gt;också att med så vidsträckta bemyndiganden kan förhållandet bli att&lt;br&gt;bestämmelserna i balken ger en ofullständig och delvis missvisande bild&lt;br&gt;av det för medborgarna viktiga regelverket på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen behandlar i kapitel 4.3.1 allmänt dessa synpunkter på&lt;br&gt;behovet av samordning mellan balkens olika avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balken har enligt regeringens förslag utformats så att de allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema i 2 kap. gjorts gemensamma för de sakområden som&lt;br&gt;regleras bl.a. i balkens fjärde avdelning om skydd för hälsa och miljö.&lt;br&gt;Även de regler som styr myndigheternas verksamhet är till stor del&lt;br&gt;gemensamma. Däremot har en uppdelning i regler på olika sakområden&lt;br&gt;som finns i den nuvarande lagstiftningen i stora drag behållits i många&lt;br&gt;fell, bl.a. när det gäller regler om miljöferlig verksamhet och om häl-&lt;br&gt;soskydd, vilka behandlas i särskilda kapitel. Det finns flera skäl för&lt;br&gt;detta. Reglema om hälsoskydd och om miljöferlig verksamhet riktar sig&lt;br&gt;i praktiken ofta mot olika adressater. För hälsoskyddet är. det viktigt att&lt;br&gt;snabbt kunna ingripa lokalt för att motverka hälsoskador, medan miljö-&lt;br&gt;skyddsreglema mera syftar till att på längre sikt reglera hur en indu-&lt;br&gt;striell verksamhet får bedrivas. Detta får i sin tur viss betydelse för&lt;br&gt;utformningen av bemyndiganden och för vilka befogenheter som bör&lt;br&gt;ges till myndigheterna. Lagrådet har heller inte ifrågasatt att en&lt;br&gt;uppdelning av reglema av detta slag på olika kapitel bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdelningen medför dock ofrånkomligen att man måste acceptera att&lt;br&gt;reglema i vissa fell kommer att överlappa varandra. Detta gäller bl.a.&lt;br&gt;reglema om miljöskydd och hälsoskydd. I balken har dock hälsoskydds-&lt;br&gt;reglema renodlats. Vissa frågor om avloppsanläggningar och värme-&lt;br&gt;pumpar har förts bort från hälsoskyddsreglema till reglema om miljö-&lt;br&gt;ferlig verksamhet där de bättre hör hemma. Inriktningen på inomhus-&lt;br&gt;miljön har betonats. Enligt regeringens bedömning är det därför i bal-&lt;br&gt;ken tydligare än tidigare i vilka fell hälsoskyddsreglema respektive&lt;br&gt;reglema om miljöferlig verksamhet bör tillämpas. Lagrådet har heller&lt;br&gt;inte pekat på några konkreta olägenheter med den föreslagna ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om hanteringen av ärenden som omfettas både av reglema i&lt;br&gt;15 kap och reglema om miljöferlig verksamhet tas upp i följande av-&lt;br&gt;snitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om bemyndigandet att meddela ytterligare före-&lt;br&gt;skrifter i 15 kap. 8 § i lagrådsremissens förslag (15 kap. 9 § i denna&lt;br&gt;proposition) är för vidsträckt utformat gör regeringen följande bedöm-&lt;br&gt;ning. Paragrafens första stycke motsvarar 13 § hälsoskyddslagen och är&lt;br&gt;något mer begränsat utformat än det lagrummet. Det andra stycket ger&lt;br&gt;en möjlighet för regeringen att besluta om tillståndsplikt eller anmäl-&lt;br&gt;ningsplikt för en viss verksamhet. Tidigare har detta reglerats i lag.&lt;br&gt;Enligt regeringens bedömning bör dock reglema på detta område ut-&lt;br&gt;formas på samma sätt som reglema om miljöferlig verksamhet, med en&lt;br&gt;möjlighet för regeringen att fetta beslut. Bemyndiganden av liknande&lt;br&gt;slag är ofrånkomliga i denna typ av lagstiftning. Regeringen anser inte&lt;br&gt;att det nu aktuella bemyndigandet medför några särskilda olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.11.2 Särskilda aktsamhetsregler och regler om föreskrifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Grundläggande aktsamhetsregler i den nu-&lt;br&gt;varande hälsoskyddslagstiftningen som avser främst hälsoskydd i&lt;br&gt;lokaler och bostäder överförs till balken. Närmare bestämmelser&lt;br&gt;om hälsoskyddet tas in i föreskrifter som beslutas av regeringen&lt;br&gt;eller tillsynsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Inriktningen på inomhusmiljön i kommitténs för-&lt;br&gt;slag bemöts positivt av remissinstanserna. Stockholms universitet, Kom-&lt;br&gt;munförbundet, Advokatsamfundet samt flera kommuner och länsstyrel-&lt;br&gt;ser anser att de föreslagna reglema är för detaljerade, särskilt vid en&lt;br&gt;jämförelse med övriga kapitel i balken. Boverket anser att bostadshygie-&lt;br&gt;niska frågor bör regleras genom plan- och bygglagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera länsstyrelser och kommuner anser att regler om avloppsvatten&lt;br&gt;bör hänföras till kapitlet om miljöferlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om tillämpningsområdet för reglema om hälsoskydd i för-&lt;br&gt;hållande till balkens bestämmelser om miljöferlig verksamhet tas upp av&lt;br&gt;bl.a. Koncessionsnämnden för miljöskydd. Arbetarskyddsstyrelsen på-&lt;br&gt;pekar att lokaler för undervisning och barnomsorg ingår i tillämpnings-&lt;br&gt;området för arbetsmiljölagen (1977:1160).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Sanitära olägenheter i inomhusmiljön&lt;br&gt;har traditionellt varit en huvudinriktning for hälsoskyddsarbetet. Flerta-&lt;br&gt;let regler i hälsoskyddslagen rör inomhusmiljön. Därutöver finns be-&lt;br&gt;stämmelser om bl.a. avloppsanläggningar, som medför särskilda sanitä-&lt;br&gt;ra problem, och om värmepumpar samt om djurhållning och badvatten-&lt;br&gt;kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner i likhet med kommittén att det är lämpligt att i Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kapitlet om hälsoskydd ta in ett antal särskilda bestämmelser från häl-&lt;br&gt;soskyddslagstiftningen som främst rör inomhusmiljön. Detta är viktigt&lt;br&gt;från allmänna utgångspunkter för att understryka hälsoskyddets betydel-&lt;br&gt;se i en integrerad miljölagstiftning och for att åstadkomma en balans&lt;br&gt;mellan hälsoskyddsreglema och de regler som främst rör miljöpåverkan&lt;br&gt;i utomhusmiljön. Dessutom krävs en avgränsning av de fell då de sär-&lt;br&gt;skilda förferanderegler skall tillämpas som rör åtgärder på hälsoskydds-&lt;br&gt;området och som hämtats från den nuvarande hälsoskyddslagstiftningen.&lt;br&gt;Dessa regler skiljer sig från de regler som föreslås gälla för miljöferliga&lt;br&gt;verksamheter bl.a. i fråga om möjligheten att delegera föreskriftsrätt till&lt;br&gt;kommunen och beträffande ordningen för överklagande i ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av miljöbalken kommer enligt regeringens bedömning inte&lt;br&gt;att leda till några grundläggande förändringar i kommunernas verksam-&lt;br&gt;het på hälsoskyddsområdet. Det utvidgade tillämpningsområdet och&lt;br&gt;införandet av miljökvalitetsnormer kan särskilt på sikt stärka och effek-&lt;br&gt;tivisera hälsoskyddsarbetet. I övrigt anser regeringen att den ordning&lt;br&gt;som för närvarande gäller i fråga om ansvarsfördelningen på hälso-&lt;br&gt;skyddsområdet mellan olika myndigheter och dessas möjlighet att med-&lt;br&gt;dela föreskrifter etc. nu inte bör ändras genom miljöbalken. Dessa&lt;br&gt;frågor bör dock tas upp till förnyat övervägande när Miljöorganisations-&lt;br&gt;utredningen har redovisat sitt uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner kommitténs förslag i huvudsak väl avvägt när det&lt;br&gt;gäller urvalet av de regler som bör tas in i ett särskilt kapitel om hälso-&lt;br&gt;skydd. I kapitlet bör således finnas grundläggande aktsamhetskrav som&lt;br&gt;avser hälsoskyddet i inomhusmiljön. Som påpekats av flera remissin-&lt;br&gt;stanser bör dock reglema i några fell göras mindre detaljerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även reglema om djurhållning och om badvattenkvalitet bör tas med.&lt;br&gt;Bestämmelserna i hälsoskyddslagen om avloppsanläggningar och värme-&lt;br&gt;pumpar hör närmast hemma under avsnittet om miljöferlig verksamhet&lt;br&gt;och bör inte ingå i kapitlet om hälsoskydd. I likhet med kommittén&lt;br&gt;finner dock regeringen att skyldigheten att avleda och rena eller på&lt;br&gt;annat sätt ta om hand avloppsvatten har en naturlig anknytning till&lt;br&gt;bestämmelserna om inomhusmiljön och därför bör finnas med bland de&lt;br&gt;särskilda föreskrifterna om hälsoskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag innehåller i 3 § bestämmelser om beskaffenheten&lt;br&gt;hos bostäder och vissa lokaler, grundat på 3 § hälsoskyddsförordningen.&lt;br&gt;Som påpekas av Arbetarskyddsstyrelsen kan bestämmelser om lokaler&lt;br&gt;för undervisning och barnomsorg meddelas med stöd av arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen (1977:1160). Det finns därför inte behov av särskilda regler för&lt;br&gt;sådana lokaler i balken. Länsstyrelsen i Jönköpings län föreslår i sitt&lt;br&gt;remissyttrande att bestämmelsen i stället skall gälla bostäder och lokaler&lt;br&gt;för allmänna ändamål, så att exempelvis samlingslokaler och vårdin-&lt;br&gt;rättningar omfettas. Regeringen finner att bestämmelsen bör ändras i&lt;br&gt;enlighet med detta och i övrigt göras mindre detaljerad. Skyldigheten att&lt;br&gt;ta hand om avloppsvatten kan framgå av samma bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bostäder och lokaler bör även uppmärksammas bestäm-&lt;br&gt;melserna i den nya lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;byggnadsverk, som delvis avser förhållanden som behandlas i hälso-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddslagen. Lagen innehåller regler som motsvarar tidigare Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;bestämmelser i 3 kap. plan- och bygglagen och i byggproduktlagen&lt;br&gt;(1992:1535). Några remissinstanser har pekat på behovet av samordning&lt;br&gt;med plan- och bygglagens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggnadsverkslagen innehåller egenskapskrav på bl.a. byggnader och&lt;br&gt;byggprodukter. Med byggprodukt avses en produkt som är avsedd att&lt;br&gt;stadigvarande ingå i ett byggnadsverk och som har betydelse för bygg-&lt;br&gt;nadsverkets egenskaper bl.a. när det gäller skydd för hygien, hälsa och&lt;br&gt;miljö. I byggnadsverkslagen anges kortfattat de tekniska krav som skall&lt;br&gt;ställas på byggnader och som skall beaktas vid uppförande eller änd-&lt;br&gt;ringar. Därutöver föreskrivs att byggnaden skall underhållas så att dess&lt;br&gt;egenskaper i huvudsak bevaras. Bestämmelser som skall säkerställa att&lt;br&gt;fel i bostadshus avhjälps, bl.a. fel som avser hälsoaspekter, finns också&lt;br&gt;i lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring. Vissa regler om lägenheters&lt;br&gt;skick finns också i 12 kap. jordabalken, hyreslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan konstateras att dessa lagar tar sikte på förhållanden för vilka&lt;br&gt;fastighetsägaren ytterst har ansvaret och som avser byggnadens utföran-&lt;br&gt;de och skick. Kraven syftar bl.a. till att säkerställa välbefinnandet, t.ex.&lt;br&gt;genom skydd mot bullerstörningar. Balkens regler om hälsoskydd skall&lt;br&gt;således inte användas för att säkerställa att sådana grundläggande krav&lt;br&gt;skall vara uppfyllda utan tar i stället främst sikte på olägenheter för&lt;br&gt;människors hälsa, i balkens mening, som kan uppkomma i samband&lt;br&gt;med användningen av en byggnad. Regeringen gör därför den bedöm-&lt;br&gt;ningen att de olika föreskrifterna kan tillämpas parallellt. Motsvarande&lt;br&gt;bedömning gjordes när hälsoskyddslagen infördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag att i 3 § också ange att bostäder och lokaler skall&lt;br&gt;vara i betryggande grad fria från strålning har bemötts positivt av re-&lt;br&gt;missinstanserna. Kommunerna har sedan länge med utgångspunkt i&lt;br&gt;hälsoskyddslagen arbetat med hälsoproblemen med radon i bostäder.&lt;br&gt;Socialstyrelsen har beslutat om vägledande värden för radonhalt i befint-&lt;br&gt;liga bostäder. Det finns således goda skäl att särskilt nämna problemen&lt;br&gt;med strålning i detta sammanhang. Eftersom 3 § enligt regeringens&lt;br&gt;förslag görs mindre detaljerad än enligt utredningsförslaget, bör före-&lt;br&gt;skrifter om sådana störningar som strålning anges i en förordning med&lt;br&gt;stöd av bemyndigande i balken i stället för i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att den som upplåter lokaler för bostäder eller allmänna&lt;br&gt;ändamål skall kunna åläggas att bekosta undersökningar som behövs för&lt;br&gt;tillsynen har inte mött några invändningar ftån remissinstanserna. Reg-&lt;br&gt;ler av motsvarande slag finns redan i miljöskyddslagen. Regeringen&lt;br&gt;anser att bestämmelsen har sin naturliga plats i kapitlet om tillsyn i&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna kommenteras närmare i författningskommentaren. De&lt;br&gt;bestämmelser i hälsoskyddslagen som inte flyttas till balken kan tas in i&lt;br&gt;en förordning som beslutas av regeringen. Viktiga regler som kan tas in&lt;br&gt;i förordningen är krav på tillstånd eller anmälan för vissa verksamheter&lt;br&gt;eller inrättningar. I avsnittet med särskilda hälsoskyddsregler bör ingå&lt;br&gt;de bemyndiganden att besluta om ytterligare föreskrifter som särskilt&lt;br&gt;krävs för hälsoskyddsområdet. Bemyndigandena bör motsvara dem som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nu finns i hälsoskyddslagen och i lagen (1990:1079) om tillfälliga bil- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsdragningen hälsoskydd - miljöfarlig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda reglema om miljöferlig verksamhet i miljöbalken bör&lt;br&gt;liksom varit fellet enligt miljöskyddslagen tillämpas på störningar vid&lt;br&gt;användningen av mark, byggnad eller anläggning som kan medföra&lt;br&gt;olägenheter för hälsan. De föreslagna hälsoskyddsreglema innehåller&lt;br&gt;som nyss nämnts inte någon avgränsning till användningen av fest eller&lt;br&gt;lös egendom. När det gäller olägenheter för människors hälsa som&lt;br&gt;orsakas av festa anläggningar eller verksamheter skulle därför både de&lt;br&gt;särskilda reglema om hälsoskydd och de särskilda reglema om miljöfer-&lt;br&gt;lig verksamhet kunna vara tillämpliga. Som påpekas av kommittén och&lt;br&gt;några remissinstanser kan detta medföra en oklarhet om vilka regler&lt;br&gt;som skall tillämpas på störningar som härrör från användningen av fest&lt;br&gt;egendom. Oklarheten gäller inte miljöfarliga verksamheter som till-&lt;br&gt;ståndsprövats enligt de särskilda reglema om sådan verksamhet. För&lt;br&gt;sådana verksamheter gäller att hälsoaspektema beaktas vid till-&lt;br&gt;ståndsprövningen. Krav på åtgärder utöver vad som uppställs som vill-&lt;br&gt;kor i ett tillstånd kan bara ställas i enlighet med reglema om miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet. För festa anläggningar eller verksamheter som inte till-&lt;br&gt;ståndsprövas kan däremot den situationen uppstå att såväl de särskilda&lt;br&gt;reglema om miljöferlig verksamhet som de särskilda reglema om häl-&lt;br&gt;soskydd blir tillämpliga. Vilka regler som åberopas för en viss åtgärd&lt;br&gt;har bl.a. betydelse for det förfarande som skall tillämpas vid överkla-&lt;br&gt;gande. Beslut enligt föreskrifterna om miljöferlig verksamhet överprö-&lt;br&gt;vas i administrativ ordning medan beslut i hälsoskyddsärenden över-&lt;br&gt;klagas hos förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör följande bedömning. Att reglema om hälsoskydd och&lt;br&gt;miljöskydd delvis överlappar varandra är inte någon nyhet. Eftersom&lt;br&gt;ansvaret för att vidta åtgärder till skydd för hälsan och miljön i normal-&lt;br&gt;fallet ligger på samma myndighet, den kommunala nämnden, och förut-&lt;br&gt;sättningarna för ingripande i de aktuella fellen i allmänhet är desamma&lt;br&gt;har det inte heller någon avgörande betydelse vilka regler som tilläm-&lt;br&gt;pas. Genom att hälsoskyddsreglema renodlas blir det dock tydligare på&lt;br&gt;vilka områden det främst bör vara aktuellt att tillämpa hälsoskyddsreg-&lt;br&gt;lema for att komma till rätta med störningar. Genom balken ändras den&lt;br&gt;nuvarande ordningen när det gäller vissa anläggningar som utgör miljö-&lt;br&gt;ferlig verksamhet men som hittills prövats enligt hälsoskyddslagstift-&lt;br&gt;ningen, nämligen avloppsanordningar och värmepumpar. När behov&lt;br&gt;uppkommer av särskilda föreskrifter bör det i övrigt ankomma på rege-&lt;br&gt;ringen att bedöma hur en viss fråga skall regleras. I avsaknad av sär-&lt;br&gt;skilda föreskrifter bör myndigheterna i sin tillsynsverksamhet i första&lt;br&gt;hand tillämpa reglema om miljöferlig verksamhet, om det är fråga om&lt;br&gt;störningar från festa anläggningar eller verksamheter, dvs. samma&lt;br&gt;princip bör gälla som förordades av föredragande statsrådet vid införan- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det av hälsoskyddslagen (prop. 1981/82:119 s. 33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.12 Prövning av trafikanläggningar&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.12.1 Aktsamhetsregler och miljökvalitetsnormer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sektorsansvaret kvarstår för trafikom-&lt;br&gt;rådet. Bestämmelser om standardkrav för olika fordon, skatter,&lt;br&gt;avgifter och bidrag bevaras i särskilda författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser framför att de före-&lt;br&gt;slagna åtgärderna inte räcker för att komma tillrätta med trafikens mil-&lt;br&gt;jöproblem. Flera remissinstanser har påtalat att förslagen främst ger&lt;br&gt;möjlighet att påverka lokaliseringen av en trafikanläggning och att&lt;br&gt;förslaget ger begränsade möjligheter att påverka trafikens miljöstör-&lt;br&gt;ningar i stort. Vägverket har uttalat att den stoppregel som kommittén&lt;br&gt;föreslagit medför en risk for oförutsebar tillämpning vilket i sig, be-&lt;br&gt;träffande nya vägar, kan innebära att hela planeringsprocessen blir svår&lt;br&gt;att förutsäga. I stället bör miljömyndigheternas roll vid planering och&lt;br&gt;projektering av vägar göras tydlig i berörda författningar. Naturvårds-&lt;br&gt;verket har föreslagit att emissionskrav och miljöklassningssystem för&lt;br&gt;vägfordon, flygplan, fartyg m.fl. produkter bör föreskrivas med stöd av&lt;br&gt;miljöbalken. Verket anser att principen om ett utökat sektorsansvar bör&lt;br&gt;leda till att trafikmyndighetemas beslutsprocesser utvecklas så att vill-&lt;br&gt;korsfrågor grundade på balkens aktsamhetsregler kan behandlas i sådana&lt;br&gt;beslut. Vidare föreslår verket att en ägare till en trafikanläggning bör&lt;br&gt;kunna få ta ut differentierade avgifter med avseende på fordonens mil-&lt;br&gt;jöegenskaper. Sjöfartsverket har påtalat att sjöfarten är en internationell&lt;br&gt;näring, som i princip inte kan styras av nationella särregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringens förslag till miljöbalk&lt;br&gt;rymmer lösningar som väsentligt förbättrar möjligheterna att hantera&lt;br&gt;trafikfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt hushållningsreglema skall mark- och vattenområden användas&lt;br&gt;för det eller de ändamål för vilka de är mest lämpade. Detta innebär&lt;br&gt;också att mark- och vattenområden som är särskilt lämpade för bl.a.&lt;br&gt;kommunikationsanläggningar skall så långt som möjligt skyddas mot&lt;br&gt;åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av&lt;br&gt;sådana anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på kommunernas planering skärps genom föreskrifter om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer (se avsnitt 4.5). Dessa föreskrifter blir tillämpliga&lt;br&gt;inom bl.a. samhällsplaneringsområdet. De kan utformas som gränsvär-&lt;br&gt;den för vad människan eller miljön kan tåla i fråga om störningar av&lt;br&gt;olika slag. De gränser som gäller för vad människan och naturen ytterst&lt;br&gt;får utsättas för skall självfallet tillämpas också i fråga om kommunika-&lt;br&gt;tionsanläggningar. Miljökvalitetsnormema bör därigenom kunna få&lt;br&gt;särskilt stor betydelse för den framtida trafikplaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övergripande aktsamhetsreglema är inte straffsanktionerade men Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;de kan läggas till grund för prövning och tillsyn. Enligt aktsamhets-&lt;br&gt;reglema skall hänsyn tas även till naturvårdens och den biologiska&lt;br&gt;mångfaldens krav. Dessa krav är av särskild betydelse för frågan om&lt;br&gt;lokaliseringen av olika kommunikationsleder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom de allmänna aktsamhetsreglema i miljöbalken blir generellt&lt;br&gt;tillämpliga inom hälso- och miljöskyddet i dess helhet innebär detta&lt;br&gt;också att stoppreglema skall tillämpas även beträffande sådana kommu-&lt;br&gt;nikationsanläggningar som prövas i särskild ordning. För närvarande&lt;br&gt;gäller att stoppreglema i 6 § miljöskyddslagen inte hindrar att sådan&lt;br&gt;flygplats, väg eller järnväg vars anläggande prövats i särskild ordning&lt;br&gt;används för avsett ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverket har uttalat farhågor beträffande tillämpningen av den av&lt;br&gt;kommittén föreslagna stoppregeln. Regeringen har tidigare redovisat att&lt;br&gt;det måste finnas en gräns vid vilken en miljöstörande verksamhet inte&lt;br&gt;längre kan accepteras. Stoppregeln har i regeringens förslag fått en&lt;br&gt;annan utformning än den kommittén föreslagit. De grundläggande moti-&lt;br&gt;ven för en stoppregel av den utformning regeringen föreslår omfattar&lt;br&gt;även trafiken och dess miljöpåverkan. Nya vägar bör givetvis inte pla-&lt;br&gt;neras på ett sådant sätt att det föreligger risk för ingripande med stöd av&lt;br&gt;stoppregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglema i miljöbalken bör i enlighet med vad som anförs i denna&lt;br&gt;lagrådsremiss få större räckvidd och genomslagskraft - bl.a. inom&lt;br&gt;samhällsplaneringsområdet - än nuvarande miljöbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbestämmelserna i de centrala trafikförfåttningama bör i det&lt;br&gt;fortsatta arbetet med dessa författningar så långt som möjligt anpassas&lt;br&gt;till miljöbalkens bestämmelser. Balkens aktsamhetsregler måste givetvis&lt;br&gt;beaktas även av sektorsmyndighetema eftersom de allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;reglema är tillämpliga inom miljö- och hälsoskyddet i dess helhet och&lt;br&gt;stoppreglema på detta sätt blir tillämpliga även inom trafiksektorn.&lt;br&gt;Trafikmyndighetemas beslutsprocesser bör utvecklas så att villkors-&lt;br&gt;frågor grundade på balkens aktsamhetsregler kan behandlas i trafik-&lt;br&gt;myndighetemas beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den gällande trafiklagstiftningen finns flera regler om standard-&lt;br&gt;krav på olika fordon. Regeringen anser att denna typ av reglering inom&lt;br&gt;vissa områden har varit framgångsrik. Sverige är t.ex. ett föregångsland&lt;br&gt;i Europa när det gäller rening av bilavgaser. För att så långt som möj-&lt;br&gt;ligt kunna överblicka de krav som ställs på fordon av olika slag bör&lt;br&gt;bestämmelserna om exempelvis avgasrening och bullerdämpning be-&lt;br&gt;träffande dessa bevaras i speciallagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även utformningen av de ekonomiska styrmedlen borde enligt rege-&lt;br&gt;ringens uppfattning stå i god överensstämmelse med miljöpolitiken i&lt;br&gt;stort. Också på detta område är det fråga om vilket innehåll som vid&lt;br&gt;varje tidpunkt ges åt normerna. Användningen av miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;kan även här ha en pedagogisk och pådrivande effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i vägtrafikkungörelsen intagna reglema som gör det möjligt för&lt;br&gt;kommuner att inom vissa områden förbjuda trafik med vissa typer av&lt;br&gt;fordon, t.ex. dieseldrivna fordon i stadskärnor, har ett starkt drag av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälso- och miljöskyddslagstiftning. Emellertid har bestämmelserna också&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så nära samband med andra frågor Som regleras genom lokala trafik- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;föreskrifter att de även fortsättningsvis bör tas upp i trafiklagstiftningen.&lt;br&gt;Även bestämmelserna om hastighetsbegränsningar till skydd för miljön&lt;br&gt;bör bibehållas i vägtrafikförfåttningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sagts om sådana föreskrifter som bör finnas kvar i for-&lt;br&gt;dons- och vägtrafiklagstiftningen hindrar emellertid inte att vissa frågor&lt;br&gt;av liknande art kan regleras i förordningar eller myndighetsföreskrifter&lt;br&gt;som utfärdas med stöd av bemyndiganden i miljöbalken, särskilt med&lt;br&gt;avseende på hälsoskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan föreligga ett behov för kommunerna att tillfälligt kunna för-&lt;br&gt;bjuda trafik med person- och lastbilar vid luftföroreningstoppar. Därför&lt;br&gt;bör de bestämmelser som finns i lagen (1990:1079) om tillfälliga bilför-&lt;br&gt;bud föras in i miljöbalken. Eftersom sådana förbud meddelas av hälso-&lt;br&gt;skyddshänsyn bör reglema tas in bland balkens hälsoskyddsbestämmel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får enligt nu gällande bestämmelser i vissa närmare&lt;br&gt;angivna avseenden meddela föreskrifter till skydd mot sanitär olägenhet.&lt;br&gt;Med stöd därav kan föreskrifter meddelas om t.ex. förbud mot tom-&lt;br&gt;gångsköming med motordrivna fordon. En nämnd får meddela de före-&lt;br&gt;lägganden och förbud som behövs för att hälsoskyddslagen eller be-&lt;br&gt;stämmelser, som har meddelats med stöd av den, skall efterlevas. Rege-&lt;br&gt;ringen finner det vara av betydelse att bestämmelser som möjliggör för&lt;br&gt;en kommun att även i fortsättningen meddela sådana föreskrifter finns&lt;br&gt;med i balkens bemyndiganderegler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har föreslagit att det i balken skall tas in en bestäm-&lt;br&gt;melse som medger en ägare till en trafikanläggning att få ta ut differen-&lt;br&gt;tierade avgifter med avseende på fordonens miljöegenskaper. Regering-&lt;br&gt;en erinrar om att redan idag utgår en differentierad försäljningsskatt för&lt;br&gt;nyregistrerade motorfordon med hänsyn till vilken miljöklass ett fordon&lt;br&gt;tillhör. Vidare är bensinskatten högre för blyad bensin än för bly fri. De&lt;br&gt;närmare effekterna av en bestämmelse enligt Naturvårdsverkets förslag&lt;br&gt;är inte utredda och bör därför inte ingå i balken vid denna tidpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartens internationella karaktär medför att åtgärder för att minska&lt;br&gt;sjöfartens negativa miljöpåverkan i allt väsentligt måste grundas på&lt;br&gt;internationella överenskommelser och regler. Sverige deltar därför&lt;br&gt;aktivt i det internationella arbetet med sjöfartens miljöfrågor inom bl.a.&lt;br&gt;FN:s sjöfartsorganisation International Maritime Organization (IMO)&lt;br&gt;och i Helsingforskommissionen (HELCOM). Sjöfartens utsläpp av&lt;br&gt;kväveoxid är inte obetydlig och kan på sikt minskas. I avvaktan på en&lt;br&gt;internationell reglering kan bilaterala avtal med övriga Östersjöstater&lt;br&gt;vara ett sätt att snabbare få fram regler som begränsar svavelsutsläppen&lt;br&gt;från främst fäijetrafiken i vårt närområde. I december 1993 beslutade&lt;br&gt;Kommunikationsdepartementet att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift&lt;br&gt;att förbereda bilaterala överenskommelser för att begränsa sjöfartens&lt;br&gt;luftföroreningar. Regeringen har också uppdragit åt Sjöfartsverket att&lt;br&gt;undersöka förutsättningarna för införande av avgaskrav och krav på&lt;br&gt;renare bränsle avseende fritidsbåtar och arbetsfartyg, vägfärjor och&lt;br&gt;andra fartyg som används i inrikes sjöfart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Luftfarten är liksom sjöfarten internationell till sin karaktär. I syfte att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;begränsa de negativa effekterna från luftfarten pågår arbete såväl na-&lt;br&gt;tionellt som internationellt. Runt landets flygplatser vidtas skyddsåt-&lt;br&gt;gärder baserade på åtgärdsprogram. För flera flygplatser har beslut&lt;br&gt;fattats om festställande av miljövillkor enligt miljöskyddslagen. Sedan&lt;br&gt;årsskiftet 1993/94 har Luftfartsverket infört bullerrelaterade landnings-&lt;br&gt;avgifter. Det nationella arbetet koordineras med övriga nordiska länder&lt;br&gt;i syfte att samordna de nordiska ländernas ståndpunkter i olika interna-&lt;br&gt;tionella fora och att informera om utvecklingen på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringens uppfattning att Sverige skall vara pådrivande i&lt;br&gt;internationella fora i arbetet med såväl sjöferts- som luftfertsfrågor. Det&lt;br&gt;nationella arbetet bedrivs så att det utgör en viktig bas för ett aktivt&lt;br&gt;internationellt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.12.2 Regeringsprövning av större trafikanläggningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Enskilda trafikanläggningar, som kan med-&lt;br&gt;föra en från nationell eller regional synpunkt betydande påverkan&lt;br&gt;på miljön eller hushållningen med naturresurser, tillåtlighetsprö-&lt;br&gt;vas av regeringen efter ett särskilt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att vissa trafikanlägg-&lt;br&gt;ningar obligatoriskt skall prövas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till att&lt;br&gt;regeringen tillåtlighetsprövar större trafikanläggningar. Banverket till-&lt;br&gt;styrker att vissa järnvägsanläggningar tillåtlighetsprövas, men anser att&lt;br&gt;en generell prövning av stomjämvägar inte kan accepteras eftersom en&lt;br&gt;sådan är kostsam, tidskrävande och ur miljösynpunkt onödig. Verket&lt;br&gt;förutsätter att den egentliga tillståndsprövningen av järnvägsanläggning-&lt;br&gt;ar kommer att ske enligt en framtida banlag. Kommunförbundet anser&lt;br&gt;att kretsen av anläggningar som skall tillåtlighetsprövas inte bör utvid-&lt;br&gt;gas i förhållande till vad som gäller enligt nuvarande naturresurslag.&lt;br&gt;Statens Järnvägar framhåller att en miljöprövning måste göras så tidigt&lt;br&gt;som möjligt och redan före det att en arbetsplan upprättats. Vägverket&lt;br&gt;anser att tillåtlighetsprövningen bör avse ställningstagande till en lämp-&lt;br&gt;lig alternativ vägkorridor som kan ligga till grund för fortsatt projekte-&lt;br&gt;ring. Naturvårdsverket påtalar att det på den trafikövergripande nivån,&lt;br&gt;dvs. för framtagande av riksdagens beslutsunderlag idag saknas ett&lt;br&gt;system som säkerställer enhetliga miljökonsekvensbeskrivningar av&lt;br&gt;trafikverkens investeringsplanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Riksdagen beslutade våren 1992 (bet.&lt;br&gt;1991/92:TU22, rskr. 1992/93:333) att riksdagens och regeringens in-&lt;br&gt;flytande över investeringsplaneringen skall stärkas. Riksdagen förut-&lt;br&gt;sätter därför att regeringen fortsättningsvis för riksdagen presenterar ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underlag som gör det möjligt att överblicka hur infrastrukturen och&lt;br&gt;transportsystemet som helhet påverkas av en föreslagen investeringsin-&lt;br&gt;riktning. Riksdagen anser vidare att det av underlaget bör framgå i&lt;br&gt;vilken grad en föreslagen inriktning kan förväntas uppfylla de trafik-&lt;br&gt;politiska målen. Trafikpolitikens mål har senast formulerats i regering-&lt;br&gt;ens proposition Om investeringar i trafikens infrastruktur m.m. (prop.&lt;br&gt;1992/93:176, bet. 1992/93:TU35). Det övergripande målet anges vara&lt;br&gt;att erbjuda medborgarna och näringslivet i landets olika delar en till-&lt;br&gt;fredsställande, säker och miljövänlig trafikförsörjning till lägsta möjliga&lt;br&gt;samhällsekonomiska kostnader. När det gäller trafikens miljöeffekter&lt;br&gt;skall inriktningen på lång sikt vara att radikalt minska de skadliga ut-&lt;br&gt;släppen från transportsystemet. Utsläppen av föroreningar skall begrän-&lt;br&gt;sas nationellt och internationellt till vad naturen tål. Den regionala&lt;br&gt;balansen förutsätter ett landsomfattande transportsystem. Samtliga tra-&lt;br&gt;fikslag kan dock inte finnas överallt. Varje region och trafikslag har&lt;br&gt;olika förutsättningar som bör påverka valet av transportlösningar i&lt;br&gt;landets olika regioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande planeringsprocess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av ovannämnda riksdagsbeslut våren 1992 har rege-&lt;br&gt;ringen justerat sitt förslag till planeringsprocess för investeringsplane-&lt;br&gt;ringen (prop. 1992/93:176). Den reviderade planeringsprocessen innehål-&lt;br&gt;ler väsentligen följande ordning. Trafikverken utarbetar ett underlag&lt;br&gt;som beskriver konsekvenserna av alternativa investeringsinriktningar.&lt;br&gt;Mot bakgrund av trafikverkens underlag utformar regeringen en propo-&lt;br&gt;sition med förslag till övergripande riktlinjer for utbyggnad av infra-&lt;br&gt;strukturen. Riksdagen beslutar mot bakgrund av regeringens förslag om&lt;br&gt;investeringsinriktning och om ekonomiska planeringsramar. Regeringen&lt;br&gt;uppdrar till Banverket, Vägverket och länsstyrelserna att upprätta 10-&lt;br&gt;åriga investeringsplaner i enlighet med gällande förordningar om plan&lt;br&gt;för stomjämvägar, rikstäckande väghållningsplan, regionala väghåll-&lt;br&gt;ningsplaner och planer för länstrafikanläggningar. Luftfartsverket och&lt;br&gt;Sjöfartsverket får i uppdrag att redovisa långsiktiga investeringsplaner.&lt;br&gt;Upprättade förslag sänds ut på remiss. Verken redovisar upprättade&lt;br&gt;planer för regeringen som godkänner planerna. Vägverket godkänner de&lt;br&gt;regionala väghållningsplanema. Länsstyrelsen fastställer planen för&lt;br&gt;länstrafikanläggningar. Regeringen redovisar investeringsplanerna för&lt;br&gt;riksdagen. Planerna ligger till grund för att upprätta treårig budget och&lt;br&gt;for den fysiska planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planeringsprocessen inom vägsektom är relativt detaljreglerad i flera&lt;br&gt;olika författningar. En grov indelning av processen kan göras i väg-&lt;br&gt;hållningsplanering och vägprojektering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningen (1991:1809) om rikstäckande väghållningsplan, regio-&lt;br&gt;nala väghållningsplaner och planer för länstrafikanläggningar anges&lt;br&gt;bl.a. att till stöd vid fördelningen av medel till byggande och drift av&lt;br&gt;statliga vägar skall det upprättas en rikstäckande väghållningsplan for &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hela landet och en regional väghållningsplan för varje väghållningsre-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gion. Vidare skall för byggande av bl.a. vägar och trafikanläggningar Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;för vaije län upprättas en plan för länstrafikanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan de utpekade projekten kan byggas skall deras exakta lokalise-&lt;br&gt;ring och utformning bestämmas. Det sker i en vägprojekteringsprocess,&lt;br&gt;genom en förstudie, lokaliseringsutredning och detaljprojektering. För-&lt;br&gt;färandet vid upprättande av arbetsplan för allmän väg regleras i vägla-&lt;br&gt;gen (1971:908) och vägkungörelsen (1971:904).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planeringsprocessen för infrastrukturåtgärder inom jämvägssektom är&lt;br&gt;i dagsläget inte reglerad i en särskild lagstiftning på samma sätt som&lt;br&gt;gäller for t.ex. vägsektom. I propositionen Om investeringar i trafikens&lt;br&gt;infrastruktur m.m. anges att ett förslag till banlag med mönster enligt&lt;br&gt;väglagen skall presenteras. Inom kommunikationsdepartementet har&lt;br&gt;promemorian (Ds 1994:65) Lag om jämvägsplanering upprättats. Pro-&lt;br&gt;memorian remissbehandlas för närvarande. Banverket har påbörjat en&lt;br&gt;planeringsprocess som överensstämmer med förslaget. I förordningen&lt;br&gt;(1989:67) om plan för stomjämvägar finns en reglering avseende sådana&lt;br&gt;järnvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartens infrastruktur består av två delar, dels det i allt väsentligt&lt;br&gt;kommunala hamnväsendet, dels det av staten i huvudsak genom Sjö-&lt;br&gt;fartsverket upprätthållna färledssystemet. Hamnarna har stor självstän-&lt;br&gt;dighet i förhållande till staten. Investeringar sker genom respektive&lt;br&gt;kommuns försorg. Investeringen i farleder sker genom statens försorg&lt;br&gt;enligt en plan som Sjöfartsverket upprättar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som grund för investeringar inom Luftfartsverket ligger en långsikts-&lt;br&gt;bedömning av efterfrågan på flygresor. Prognoserna bygger på en kom-&lt;br&gt;bination av ekonomiskt bestämda efterfrågefunktioner, omvärldsanalys&lt;br&gt;och trafikscenarier. Luftfartsverkets ledning anger förslag till utbyggnad&lt;br&gt;av statliga flygplatser och flygtrafikledningssystem i hela landet och&lt;br&gt;kommunerna anger förslag till utbyggnad av de kommunala flygplatser-&lt;br&gt;na. Tillståndsprövningen for dessa flygplatser sker sedan enligt luft-&lt;br&gt;fartslagen (1957:297) och luftfärtsförordningen (1986:171). Prövning av&lt;br&gt;allmän flygplats är en tillståndsprövning, vilket innebär att naturresurs-&lt;br&gt;lagen skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har bl.a. genom miljö- och trafikpolitiska beslut ställt sig&lt;br&gt;bakom en miljöanpassning av transportsystemet. Med begreppet ett&lt;br&gt;miljöanpassat transportsystem avses ett sätt att organisera och genom-&lt;br&gt;föra transporter av personer och gods inom de ramar som uppställs av&lt;br&gt;vad människor och natur tål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framtida planering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikens miljöpåverkan är komplex och måste angripas på ett inte-&lt;br&gt;grerat sätt. För att åstadkomma ett effektivt, säkert och miljöanpassat&lt;br&gt;transportsystem krävs åtgärder för bl.a. teknisk utveckling av fordon&lt;br&gt;och bränslen, utveckling av ekonomiska styrmedel m.m. Det är vidare&lt;br&gt;nödvändigt att lägga fäst strategier för utvecklingen av investeringar i&lt;br&gt;bebyggelse och sådana trafikanläggningar och trafikleder som utgör &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delar av samhällets grundläggande infrastruktur liksom strategier for&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder som främjar miljövänliga transportsätt. Den fysiska planeringen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;har här en viktig uppgift. Berörd lagstiftning bör anpassas så att den&lt;br&gt;främjar inriktningen mot ett långsiktigt bärkraftigt transportsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att anlägga ett långsiktigt perspektiv vid bedömning&lt;br&gt;av frågor om utbyggnad av trafikanläggningar och trafikleder. Utveck-&lt;br&gt;lingen av transportsektorn måste styras mot ett uppfyllande av miljö-&lt;br&gt;målen och en långsiktigt god hushållning med mark och vatten m.m.&lt;br&gt;Det är angeläget att de projekt som genomförs långsiktigt medverkar till&lt;br&gt;att ett miljöanpassat transportsystem kan förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samspelet mellan planering av trafikanläggningar och trafikleder och&lt;br&gt;kommunernas planering for markanvändningen som helhet har stor&lt;br&gt;betydelse för att uppnå lösningar som är lämpliga i ett långsiktigt hus-&lt;br&gt;hållningsperspektiv. Ett utvecklat och brett samarbete i samhällsplane-&lt;br&gt;ringen är därvid en förutsättning. Beslutsprocessen för trafikanlägg-&lt;br&gt;ningar och trafikleder måste ge utrymme för att allsidigt bedöma konse-&lt;br&gt;kvenser och för att finna i alla avseenden hållbara lösningar. Vaije&lt;br&gt;projekt ska prövas enligt gällande lagstiftning. Det innebär att den&lt;br&gt;prövande myndigheten ska se till att marken, vattnet och den fysiska&lt;br&gt;miljön i övrigt används så att en från ekologisk, social och samhällseko-&lt;br&gt;nomisk synpunkt långsiktigt god hushållning främjas. Beslut om projekt&lt;br&gt;som inverkar på allmänna miljöintressen ska förberedas på ett öppet&lt;br&gt;sätt. Det är viktigt att få fram alternativ och ge förutsättningar för be-&lt;br&gt;dömningar om vad som långsiktigt är det lämpligaste alternativet för&lt;br&gt;utvecklingen på aktuella platser. Systemet med miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar behöver utvecklas dels för att belysa olika alternativ tidigt i&lt;br&gt;beslutsprocessen och dels för att i beslutsprocessens senare led ge stöd&lt;br&gt;for en lämplig detaljlokalisering och detaljutformning av trafikanlägg-&lt;br&gt;ningar och trafikleder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret för samordnade bedömningar i den lokala och regionala&lt;br&gt;samhällsplaneringen när det gäller behovet av utveckling och förändring&lt;br&gt;av trafikanläggningar m.m. ligger främst på kommuner, regionplaneor-&lt;br&gt;gan, där sådana finns, och länsstyrelser i samverkan med de statliga&lt;br&gt;trafikverken. För att åstadkomma en samordning med inriktning mot ett&lt;br&gt;miljöanpassat transportsystem måste arbetssätt och metoder utvecklas på&lt;br&gt;alla nivåer i samhällsplaneringen. Översiktsplanen har en viktig roll i&lt;br&gt;samordningsarbetet genom sin möjlighet att åskådliggöra hur samspelet&lt;br&gt;mellan bebyggelse och trafik kan utvecklas på ett sätt som är lämpligt i&lt;br&gt;ett långsiktigt hushållningsperspektiv. Länsstyrelsernas och de centrala&lt;br&gt;myndigheternas arbete för att främja ett miljöanpassat transportsystem i&lt;br&gt;landets olika delar bör vara ett viktigt stöd för kommunernas planerings-&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från den hittillsvarande planeringen av trafikanlägg-&lt;br&gt;ningar och trafikleder visar att bindningar i många fall skett på ett tidigt&lt;br&gt;stadium i planeringsprocessen både vad gäller lokalisering och utform-&lt;br&gt;ning, utan att miljökonsekvenserna utretts och beaktats i tillräcklig mån.&lt;br&gt;Under senare år har flera fåll förekommit där ekonomiska eller andra&lt;br&gt;beslut har uppfattats som styrande på den senare rättsliga prövningen av&lt;br&gt;ett visst projekt. Det är nödvändigt att utveckla planeringsprocessen så &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ett smidigt samspel kommer till stånd mellan ekonomisk sektor- och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhetsplanering å ena sidan och den fysiska planeringen å den Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;andra samtidigt som rättssäkerhet och berörda allmänna intressen till-&lt;br&gt;godoses. Detta gäller i alla led i det ovan beskrivna planeringssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med riksdagens beslut på den nationella nivån krävs som&lt;br&gt;beslutsunderlag en översiktlig analys av konsekvenserna i stort for&lt;br&gt;miljön, hälsan och hushållningen med mark och vatten m.m. samt med&lt;br&gt;naturens resurser av de prioriteringar av investeringar mellan trafikslag&lt;br&gt;och mellan olika regioner i landet som föreslås inom ramen för trafik-&lt;br&gt;politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens beslut om godkännande av trafikverkens investeringspla-&lt;br&gt;ner måste också den grundas på en samlad analys av miljökonsekvenser-&lt;br&gt;na i stort av verkens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därvid bör planerna stämmas av bl.a. mot transportsektorns miljömål&lt;br&gt;för att se om inriktningen av planerna främjar ett miljöanpassat trans-&lt;br&gt;portsystem och vilka alternativ som behöver utredas närmare. Särskilt&lt;br&gt;behöver klarläggas om det i planerna ingår anläggningar eller delar av&lt;br&gt;leder som bör bli föremål för tillåtlighetsprövning hos regeringen. Även&lt;br&gt;om det står klart att regeringens godkännande av en investeringsplan&lt;br&gt;inte innebär något ställningstagande som föregriper en prövning enligt&lt;br&gt;gällande lagstiftning av en markanvändningsfråga, är det naturligtvis&lt;br&gt;inte lämpligt att regeringen godkänner investeringsplaner som innehåller&lt;br&gt;delprojekt som kan befaras vara oförenliga med hushållningsbestämmel-&lt;br&gt;sema i balkens andra avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utvecklingsarbete för användningen av miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar i planeringsprocessen pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket har regeringens uppdrag att i samråd med Statens naturvårds-&lt;br&gt;verk, Riksantikvarieämbetet och Svenska kommunförbundet införa&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar i det svenska planerings- och beslutssys-&lt;br&gt;temet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkens arbete med miljökonsekvensbeskrivningar inriktas bl.a. mot&lt;br&gt;att utveckla dessa till ett stöd för en bred prövning, som inbegriper&lt;br&gt;såväl effekter på miljön som konsekvenser för markanvändningen och&lt;br&gt;hushållningen med naturresurser. Härvid studeras miljökonsekvenserna&lt;br&gt;på såväl systemnivå som projektnivå. Här har noterats svårigheter till&lt;br&gt;följd av att miljökonsekvensbeskrivningama inte har reglerats enhetligt&lt;br&gt;i olika lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbete pågår inom regeringskansliet med syfte att se över väglagen&lt;br&gt;och inriktningen av kommande jämvägsplaneringslag för att i lokalise-&lt;br&gt;ringsbeslut på projektnivå ge ökade möjligheter att beakta de miljö- och&lt;br&gt;trafikpolitiska aspekterna och de krav som lagstiftningen ställer. Ut-&lt;br&gt;gångspunkten är att åstadkomma en allsidig och smidig prövning samt&lt;br&gt;eftersträva en god förankring i länsstyrelsernas och kommunernas plane-&lt;br&gt;ring redan i ett tidigt skede av planeringsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planeringsprocessen för järnvägar är inte reglerad i särskild lagstift-&lt;br&gt;ning. Som nämnts pågår arbete inom regeringen med syfte att lägga&lt;br&gt;fram ett förslag till lagstiftning för byggande av järnvägar som tillgodo-&lt;br&gt;ser moderna krav på en bred planeringsprocess som är förankrad i&lt;br&gt;kommunal och regional planering och bland berörd allmänhet. Det &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär bl.a. att krav på miljökonsekvensbeskrivningar och på tillämp-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning av naturresurslagens hushållningsbestämmelser förs in i lagstift- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning att planeringssystem, metoder och former för&lt;br&gt;samverkan mellan stat och kommun utvecklats på det sätt som ovan&lt;br&gt;beskrivits bör trafikanläggningar och trafikleder normalt kunna prövas&lt;br&gt;på ett tillfredsställande sätt inom det ordinarie systemet med tillämpning&lt;br&gt;av bestämmelserna i miljöbalken om hushållning, miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar och miljökvalitetsnormer. Enskilda trafikanläggningar och&lt;br&gt;delar av trafikleder som vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar och&lt;br&gt;farleder som kan medföra en från nationell eller regional synpunkt&lt;br&gt;betydande påverkan på miljön eller hushållningen med naturresurser&lt;br&gt;m.m. bör därvid tillåtlighetsprövas av regeringen efter särskilt beslut&lt;br&gt;om sådan prövning enligt 5 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Projekt som kan vara aktuella för tillåtlighetsprövning bör anmälas av&lt;br&gt;trafikverken i samband med deras redovisning till regeringen av vilka&lt;br&gt;projekt som föreslås ingå i 10-årsplanema och vid de treåriga revide-&lt;br&gt;ringarna av planerna. Statliga myndigheter bör i övrigt anmäla till&lt;br&gt;regeringen om de bedömer att ett projekt som inte anmäls av trafikver-&lt;br&gt;ken bör tillåtlighetsprövas av regeringen. Med tanke på att regeringens&lt;br&gt;beslut om tillåtlighet avses bli bindande för efterföljande prövning enligt&lt;br&gt;annan lagstiftning skall prövningen avse projekt eller delar av projekt&lt;br&gt;vars lokalisering och utformning är tämligen väl preciserade. Om ett&lt;br&gt;sådant projekt är synnerligen kontroversiellt från miljösynpunkt och det&lt;br&gt;kan ifrågasättas att det står i strid mot bestämmelserna i miljöbalken om&lt;br&gt;hushållning, miljökonsekvensbeskrivningar och miljökvalitetsmål är det&lt;br&gt;rationellt att regeringen i ett tidigt skede av planeringsprocessen ges&lt;br&gt;möjlighet att ta ställning i frågan. För sådana kontroversiella delar är&lt;br&gt;det rimligt att ansökan om tillåtlighet gäller minst två alternativ vars&lt;br&gt;miljökonsekvenser är belysta på ett jämbördigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.12.3 Det kommunala vetot&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det kommunala vetot skall inte påverkas&lt;br&gt;beträffande trafikanläggningar som prövas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Det kommunala vetot skall inte gälla för trafikan-&lt;br&gt;läggningar som tillåtlighetsprövas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett stort antal kommuner motsätter sig en inskränk-&lt;br&gt;ning av det kommunala vetot. Emellertid kan ett stort antal kommuner&lt;br&gt;godta att rätten till veto inskränks, om kommunerna garanteras något&lt;br&gt;avgörande eller väsentligt inflytande på lokaliseringen av anläggningen.&lt;br&gt;Kommunförbundet kan godta ett genombrott av det kommunala vetot för&lt;br&gt;sådana omfattande infrastrukturprojekt av nationell betydelse som rör&lt;br&gt;flera kommuner, förutsatt att inga andra lösningar är möjliga eller&lt;br&gt;lämpliga och att undantaget är synnerligen begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den nu föreslagna lagtekniska lös- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ningen innebär att bestämmelserna om det s.k. kommunala vetot blir&lt;br&gt;tillämpliga också på de ovan redovisade verksamheterna. Något kom-&lt;br&gt;munalt veto gäller inte i dag för trafikanläggningar, annat än när rege-&lt;br&gt;ringen enligt 4 kap. 2 § naturresurslagen själv tagit initiativ till en&lt;br&gt;prövning enligt lagen. I fråga om det kommunala vetot görs i naturre-&lt;br&gt;surslagen undantag för vissa typer av anläggningar, dock bara om det&lt;br&gt;från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen kom-&lt;br&gt;mer till stånd. Järnvägar och vägar för nationell och regional trafik&lt;br&gt;sträcker sig med nödvändighet genom flera kommuner. Detsamma kan&lt;br&gt;gälla om allmänna farleder. Oavsett dessas betydelse i ett större sam-&lt;br&gt;manhang synes det diskutabelt att statsmakterna mot en kommuns vilja&lt;br&gt;genomdriver ett sådant projekt. Sådana anläggningar bör således inte&lt;br&gt;omfattas av undantagsreglerna varför det kommunala vetot bör kvarstå&lt;br&gt;oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om det kommunala vetot är emellertid sådan, att den bör&lt;br&gt;utredas vidare i särskild ordning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.12.4 Fråga om koncessionsplikt för större trafikprojekt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nuvarande regler om förprövning av Kon-&lt;br&gt;cessionsnämnden för miljöskydd av trafik- och flottilj flygplatser&lt;br&gt;överförs till miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att hamnar för allmän&lt;br&gt;trafik skall kunna forprövas av Koncessionsnämnden för miljöskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kommunförbundet delar kommitténs uppfattning att&lt;br&gt;koncessionsplikt inte skall införas för ytterligare vägar, järnvägar och&lt;br&gt;farleder. Förbundet anser inte heller att forprövningplikt ska införas för&lt;br&gt;hamnar for allmän trafik. Trafikverken uttalar sig inte närmare i fråga&lt;br&gt;om koncessionsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljöskyddslagen är tillämplig på&lt;br&gt;trafikanläggningar såsom vägar, trafikplatser, flygplatser, järnvägar och&lt;br&gt;hamnar. Däremot faller fordon, luftfartyg, tåg och fartyg utanför lagens&lt;br&gt;direkta tillämpningsområde. I fråga om anläggningar inom trafiksektorn&lt;br&gt;gäller i dag krav på obligatorisk förprövning endast beträffande större&lt;br&gt;trafik- och flottiljflygplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att tillstånd meddelas enligt miljöskyddslagen kan&lt;br&gt;föreskrivas villkor som skall gälla för den miljöfarliga verksamhetens&lt;br&gt;bedrivande. Som exempel på sådana villkor kan nämnas trafikbegräns-&lt;br&gt;ningar, bullerdämpande åtgärder utmed en väg eller åtgärder till före-&lt;br&gt;byggande av att avgaser förs in med ventilationsluften i byggnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en trafikanläggning inte prövats enligt miljöskyddslagen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;gäller i princip lagens tillåtlighetsregler. Det bör dock erinras om att&lt;br&gt;förbudsparagrafen (6 §) inte hindrar att sådana flygplatser, vägar eller&lt;br&gt;järnvägar, vars anläggande prövats i särskild ordning, används för&lt;br&gt;avsett ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillsynsmyndighet kan meddela råd om lämpliga åtgärder for att&lt;br&gt;motverka störningar från exempelvis en trafikanläggning. Myndigheten&lt;br&gt;har också möjlighet att utfärda föreläggande om sådana försiktighetsmått&lt;br&gt;eller förbud som behövs för att lagen eller föreskrifter, som har med-&lt;br&gt;delats med stöd av lagen, skall efterlevas. För det fall tillstånd inte har&lt;br&gt;meddelats enligt miljöskyddslagen kan Koncessionsnämnden på hem-&lt;br&gt;ställan av Naturvårdsverket besluta om förbud mot miljöferlig verksam-&lt;br&gt;het, som inte är tillåtlig enligt lagen, eller meddela föreskrifter om&lt;br&gt;försiktighetsmått. I fråga om trafikanläggningar har det i några fell&lt;br&gt;förekommit att Naturvårdsverket hemställt om skyddsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser som en konsekvens av att generella förskrifter skall&lt;br&gt;kunna användas för miljöferlig verksamhet att tillståndsprövningen&lt;br&gt;kommer att minska. Genomförs detta tilldelas kommunerna ett större&lt;br&gt;ansvar för att miljöintressena blir tillgodosedda vid det kommunala&lt;br&gt;planarbetet. De föreslagna bestämmelserna om miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;kommer att utgöra ett stöd för detta arbete. Sådana kvalitetsnormer&lt;br&gt;synes särskilt lämpliga för nya vägar. När normer meddelats skall de&lt;br&gt;därefter iakttas i samhällsplaneringen, omedelbart i fråga om nya an-&lt;br&gt;läggningar och efter framtagande av åtgärdsplaner i fråga om befintliga&lt;br&gt;anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillståndsprövning av miljöferlig verksamhet prövas såväl loka-&lt;br&gt;liseringsaspektema som frågor om skyddsåtgärder och försiktighetsmått.&lt;br&gt;Vid lokaliseringsprövningen är emellertid Koncessionsnämnden skyldig&lt;br&gt;att ta hänsyn till vad kommunen bestämt i detaljplan eller områdesbe-&lt;br&gt;stämmelser. Koncessionsnämnden får således inte ge tillstånd till ex-&lt;br&gt;empelvis en trafikanläggning som inte ryms inom den kommunala pla-&lt;br&gt;neringen. Statliga myndigheter inom planeringen kan enligt plan- och&lt;br&gt;bygglagen påverka den kommunala planeringen genom att regeringen&lt;br&gt;enligt 12 kap. 6 § kan förelägga kommun att anta, ändra eller upphäva&lt;br&gt;en detaljplan, om det behövs för att tillgodose riksintressen eller sam-&lt;br&gt;ordningen mellan flera kommuner i fråga om markanvändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden är oförhindrad att avslå en ansökan om att få&lt;br&gt;bedriva miljöferlig verksamhet på en viss plats om man anser platsen&lt;br&gt;olämplig oavsett om valet av plats överensstämmer med kommunens&lt;br&gt;markanvändningsplaner eller ej. I fråga om prövningen av behovet av&lt;br&gt;skyddsåtgärder och försiktighetsmått m.m. skall Koncessionsnämnden&lt;br&gt;göra en helt fristående bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De redovisade omständigheterna innebär att det framstår som mindre&lt;br&gt;meningsfullt att införa koncessionsplikt för större trafikanläggningar av&lt;br&gt;typen vägar, järnvägar och ferleder med hänsyn till att dessa till skill-&lt;br&gt;nad från hamnar och flygplatser ofta kan beröra flera kommuner och&lt;br&gt;därmed samhällsplaneringsfrågoma i stort. Miljöbalken innehåller inte,&lt;br&gt;till skillnad från plan- och bygglagen, några regler för att lösa interkom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;munala tvister, exempelvis i fråga om placeringen av nya läns- och riks-&lt;br&gt;vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämndens prövning bör koncentreras till de fell då behov&lt;br&gt;av sådan prövning föreligger. Ett sådant behov kan särskilt gälla när&lt;br&gt;miljömyndigheterna finner skäl att ställa krav på skyddsåtgärder och&lt;br&gt;andra försiktighetsmått utöver dem som festställts under planeringspro-&lt;br&gt;cessen. I följande avsnitt redovisas hur detta behov bör tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att det arbete som påbörjats inom Vägverket i fråga&lt;br&gt;om krav på förstudier av nya vägprojekt och prövningsplikt fortskrider&lt;br&gt;samt att detta arbete anpassas till miljöbalkens regelsystem på det sätt&lt;br&gt;som redogjorts för tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att Koncessionsnämnden för miljöskydd bör&lt;br&gt;förpröva även hamnar för allmän trafik. Hamnarna är nästan uteslutande&lt;br&gt;en regional och kommunal angelägenhet. Enligt vad som kan förutses&lt;br&gt;kommer nybyggnaden att bli ytterst marginell. Prövningen av försiktig-&lt;br&gt;hetsmått bör kunna ske inom ramen för skärpta miljökvalitetsnormer på&lt;br&gt;området. Regeringen finner därför inte anledning att föreslå någon&lt;br&gt;förändring i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.12.5 Tillämpning av miljöbalkens tillsynsbestämmelser på&lt;br&gt;trafikanläggningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillsynsreglema och reglema i miljöbalken&lt;br&gt;om miljöfarlig verksamhet kan tillämpas även på vägar och järn-&lt;br&gt;vägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Vägverket har påtalat att den av kommittén före-&lt;br&gt;slagna stoppregeln medför risk för en oförutsebar tillämpning,vilket kan&lt;br&gt;innebära att hela planeringsprocessen för nya vägar blir svår att förut-&lt;br&gt;säga. Kommunförbundet anser att den lokala tillsynsmyndigheten skall&lt;br&gt;utöva tillsynen över alla berörda trafikanläggningar istället för Natur-&lt;br&gt;vårdsverket, som kommittén föreslår för vissa anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Genom att den nuvarande undantags-&lt;br&gt;regeln i 6 § miljöskyddslagen avskaffas öppnas möjlighet att ställa krav&lt;br&gt;enligt reglema om miljöferlig verksamhet på vägar och järnvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plan- och bygglagen ger begränsade möjligheter att rikta krav mot&lt;br&gt;den ansvarige att vidta skyddsåtgärder beträffande störningar från redan&lt;br&gt;befintliga trafikanläggningar. Inom ramen för tillsynsverksamheten&lt;br&gt;enligt miljöbalkens bestämmelser blir det möjligt att meddela föreläg-&lt;br&gt;ganden om skyddsåtgärder och försiktighetsmått till skydd for de boen-&lt;br&gt;de beträffande störningar från sådana anläggningar. Ett beslut av till-&lt;br&gt;synsmyndigheten bör om det är nödvändigt kunna avse också förbud&lt;br&gt;mot trafikanläggningen, om denna kan antas komma att medföra sådana&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;störningar som avses med stoppreglema om miljöfarlig verksamhet. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Den som vill genomföra anläggningen har dock i ett sådant fell möjlig-&lt;br&gt;het att vända sig till tillståndsmyndigheten för att erhålla tillstånd till&lt;br&gt;anläggningen. På så sätt kan en fristående miljöprövning komma till&lt;br&gt;stånd även på initiativ av den som driver en anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen har egna möjligheter också enligt väglagstiftningen att&lt;br&gt;påverka prövningen av bl.a. vägar och i händelse av oenighet med&lt;br&gt;trafikverket i fråga få tvisten hänskjuten till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är bara i undantagsfall som man i fråga om större trafikleder kan&lt;br&gt;vänta sig förelägganden eller förbud från miljömyndigheternas sida. I&lt;br&gt;avsnitt 4.15 Tillsynen och avgifter redovisas synpunkter på hur tillsyns-&lt;br&gt;systemet bör utformas. Där framgår bl.a. att regeringen anser att slutlig&lt;br&gt;ställning till ansvarsfördelningen mellan olika tillsynsmyndigheter och&lt;br&gt;mellan den statliga och kommunala kompetensen bör tas när Miljöorga-&lt;br&gt;nisationsutredningen har presenterat sitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.13 Skydd av arter och naturområden&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.13.1 Naturvårdsregler i miljöbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Naturvårdslagens regler om skydd för&lt;br&gt;naturområden förs över till miljöbalken. Biotoper av särskild&lt;br&gt;betydelse för den biologiska mångfalden skall kunna skyddas&lt;br&gt;särskilt. Olika landskapstyper skall kunna bevaras i huvudsakligen&lt;br&gt;oförändrat skick genom att naturområden avsätts som national-&lt;br&gt;park, naturreservat eller naturvårdsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landskap som utgör värdefulla kulturmiljöer skall kunna skyd-&lt;br&gt;das som kulturreservat och kulturvårdsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även bestämmelserna om arbetsföretag i naturen som finns i&lt;br&gt;naturvårdslagen och dess bestämmelser till skydd för växt- och&lt;br&gt;djurlivet tas in i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Kommittén har inte lagt något särskilt förslag avseende kulturreservat&lt;br&gt;och kulturvårdsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till kommit-&lt;br&gt;téns förslag vad gäller skydd för vissa områden och arbetsföretag i&lt;br&gt;naturen. Flera kommuner och länsstyrelser har påtalat det väl fungeran-&lt;br&gt;de samarbetet mellan kommuner och länsstyrelser när det gäller deras&lt;br&gt;delade ansvar för naturskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De bestämmelser som idag finns till&lt;br&gt;skydd för naturmiljön och kulturlandskapet är intagna i naturvårdslagen.&lt;br&gt;Lagen har i huvudsak utvecklats från 1952 års naturskyddslag. De&lt;br&gt;intressen som vid den tiden ställdes mot varandra när det gällde utnytt-&lt;br&gt;jandet av naturen var dels det industriella framåtskridandets, dels män-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;niskans behov av avkoppling, rekreation och skönhetsupplevelser. Ge-&lt;br&gt;nom ett flertal ändringar har naturvårdslagen kommit att anpassas till&lt;br&gt;utvecklingen på andra områden inom miljörätten och har efter hand&lt;br&gt;kommit att ge ökade möjligheter att reglera arbetsföretag i naturen till&lt;br&gt;skydd for växt- och djurarter. En viktig uppgift för lagstiftningen på&lt;br&gt;miljöområdet är bevarandet av den biologiska mångfalden. Regeringen&lt;br&gt;har i propositionen Strategi för biologisk mångfald (prop. 1993/94:30,&lt;br&gt;bet. 1993/94:JoU9, rskr. 1993/94:87) lagt fäst en strategi för biologisk&lt;br&gt;mångfald. Miljömålen skall ges samma vikt och betydelse som skilda&lt;br&gt;ekonomiska överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på&lt;br&gt;ekologisk grund. En helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder för&lt;br&gt;att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga över-&lt;br&gt;levnad. I propositionen (s. 17 fl) har regeringen uttalat bl.a. följande.&lt;br&gt;Det är viktigt att en helhetssyn tillämpas vad gäller de åtgärder som&lt;br&gt;vidtas för att bevara den biologiska mångfalden och hållbart nyttja dess&lt;br&gt;beståndsdelar. Det handlar dels om en miljöanpassning av olika sam-&lt;br&gt;hällsverksamheter, dels om skydd för värdefulla naturområden. Be-&lt;br&gt;tydande insatser behövs för att minska de negativa effekterna av förore-&lt;br&gt;ningar, mark- och vattenexploatering och för att åstadkomma en natur-&lt;br&gt;vårdsanpassning av jordbruket, skogsbruket, fisket och rennäringen. En&lt;br&gt;fortsatt ökning av arealen skyddad mark är nödvändig. En fortlöpande&lt;br&gt;dialog mellan miljö- och sektorsmyndigheter och företrädare för näring-&lt;br&gt;ar är av central betydelse för naturvårdsarbetet. Att skydda områden&lt;br&gt;med stöd av naturvårdslagen syftar bl.a. till att bevara ett representativt&lt;br&gt;urval av i landet förekommande naturtyper för kännedomen om den&lt;br&gt;svenska naturen och som referensområden för forskning och miljööver-&lt;br&gt;vakning. Framför allt skall dock dessa skyddsområden användas för att&lt;br&gt;bevara arter och ekosystem som tål endast liten eller ingen mänsklig&lt;br&gt;påverkan eller som är kulturbetingade och därför kräver särskild skötsel&lt;br&gt;för sin fortlevnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel på skydd för den biologiska mångfalden är det biotop-&lt;br&gt;skydd som infördes i 21 § naturvårdslagen år 1991. Föreskrifterna om&lt;br&gt;biotopskydd gör det möjligt att förbjuda arbetsföretag inom mindre&lt;br&gt;mark- eller vattenområden som utgör livsmiljö för utrotningshotade&lt;br&gt;växt- eller djurarter. Regeringen har i naturvårdsförordningen med stöd&lt;br&gt;av dessa föreskrifter utfärdat regler om ett generellt skydd för alléer,&lt;br&gt;källor med omgivande våtmark i jordbruksmark, odlingsrösen i jord-&lt;br&gt;bruksmark, pilevallar, småvatten och våtmark i jordbruksmark, sten-&lt;br&gt;murar i jordbruksmark och åkerholmar. Skogsvårdsstyrelsen har be-&lt;br&gt;myndigats att besluta om förbud mot sådana arbetsföretag inom bl.a.&lt;br&gt;följande biotoper. Brandfält, lövbrännor, äldre naturskogsartade lövbe-&lt;br&gt;stånd och ädellövskogsbestånd, örtrika allundar, ravinskogar och ås-&lt;br&gt;granskogar. Vidare har länsstyrelsen fått motsvarande behörighet för&lt;br&gt;rik- och kalkkärr i jordbruksmark, naturliga ängar, naturbetesmarker&lt;br&gt;samt för naturliga bäckfåror och ras- eller bergbranter som inte omfettas&lt;br&gt;av skogsvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa regler i naturvårdslagen som enligt dagens synsätt inte har så&lt;br&gt;mycket med naturvård att göra bör flyttas till annan lagstiftning. Det&lt;br&gt;gäller sådant som affischer och vissa skyltar. Miljöskyddskommittén har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sitt slutbetänkande föreslagit en ny lag med vissa särskilda bestämmel- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ser om renhållning och skyltning, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal regler i naturvårdslagen ger skydd för växt- och djurlivet&lt;br&gt;utan att detta direkt framgår av lagtexten. Dessa regler bör formuleras&lt;br&gt;om så att växt- och djurarters fortbestånd tydligt framstår som en viktig&lt;br&gt;grund för skyddsåtgärder. Det gäller bl.a. den paragraf i vilken de&lt;br&gt;grundläggande förutsättningarna för att inrätta naturreservat och natur-&lt;br&gt;vårdsområde anges. Andra regler bör i vissa hänseenden skärpas i syfte&lt;br&gt;att bevara växt- och djurlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av detta synsätt och inriktningen av det moderna natur-&lt;br&gt;vårdsarbetet finns anledning att se över lagtexten och ändra dess struk-&lt;br&gt;tur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områdesskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser har ansett att områdesskyddet i form av&lt;br&gt;naturvårdsområde kan utgå eftersom det används endast i ringa mån och&lt;br&gt;skyddsåtgärderna kan tillgodoses genom institutet naturreservat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill framhålla att skyddsformen naturvårdsområde skall&lt;br&gt;användas bara om mindre inskränkningar i markanvändningen behöver&lt;br&gt;göras. Om de föreskrifter som erfordras för att miljön skall skyddas&lt;br&gt;innebär att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras skall&lt;br&gt;skyddsformen naturreservat användas. I det senare fallet har markäga-&lt;br&gt;ren rätt till ersättning för det intrång han förorsakas i sin markanvänd-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I all näringsutövning fordras att en viss grundläggande hänsyn tas till&lt;br&gt;naturvärdena. En bibehållen biologisk mångfald av biotoper, arter och&lt;br&gt;gener, en uthållig produktionsförmåga hos markerna och bibehållna&lt;br&gt;tillgångar på vatten av hög kvalitet förutsätter att markanvändningen&lt;br&gt;särskilt inom jordbruket och skogsbruket målmedvetet anpassas efter de&lt;br&gt;naturliga förutsättningarna. Primärt fordras att känsliga biotoper beaktas&lt;br&gt;i alla verksamheter som bedrivs inom en näring. Därutöver behövs&lt;br&gt;särskilda åtgärder i form av områdesskydd. Skyddsformema finns redan&lt;br&gt;i naturvårdslagen och har visat sig väl fylla sina syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det traditionella områdesskyddet är en mycket viktig del i arbetet med&lt;br&gt;att bevara den biologiska mångfalden. Med tanke på de omfattande&lt;br&gt;kostnader som är förknippade med reservatsbildning måste en tydlig&lt;br&gt;prioritering ske. För närvarande är det framför allt urskogar och andra&lt;br&gt;kategorier naturskogar, sjöar och vattendrag, våtmarker samt ängs- och&lt;br&gt;hagmarker som prioriteras. Efter hand som kunskaperna om de ekolo-&lt;br&gt;giska sambanden växer kan naturligtvis andra behov göra sig gällande.&lt;br&gt;Institutet naturvårdsområde bör finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydligt fler områden behöver skyddas än som i dag är fallet. Na-&lt;br&gt;tionalparker och naturreservat bör därför i framtiden inrättas allt efter-&lt;br&gt;som behov visar sig och resurserna så medger. Det måste emellertid&lt;br&gt;understrykas att flera av de naturtyper som nyss uppräknats är allvarligt&lt;br&gt;hotade. I avvaktan på att miljöanpassningen nått längre inom olika &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällsområden behövs fortsatta insätser för skydd av särskilt värde- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;fulla naturområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i den av riksdagen antagna propositionen En ny&lt;br&gt;skogspolitik (prop. 1992/93:226, bet. 1992/93 :JoU15, rskr.&lt;br&gt;1992/93:352) slagit fest att miljömålet skall nås genom en kombination&lt;br&gt;av olika naturvårdsinsatser. En komponent för att skydda den biologiska&lt;br&gt;mångfalden är att avsätta ytterligare skogsmark som reservat och att&lt;br&gt;avsättningstakten höjs i förhållande till dagsläget. Ökningen bör i första&lt;br&gt;hand orienteras till södra och mellersta Sverige samt till norra Sveriges&lt;br&gt;kustland. I propositionen betonar föredragande departementschefen att&lt;br&gt;den skogspolitik som förordas ändrar tidigare bedömningar av reservat-&lt;br&gt;behovet. Han anförde vidare att det senare, när praktiska erfarenheter&lt;br&gt;av den nya skogspolitken vunnits, kan vara lämpligt att formulera ett&lt;br&gt;riktvärde för reservatbildningama på lång sikt. Han uteslöt därvid inte&lt;br&gt;att en nivå i storleksordningen 5 % av den produktiva skogsmarken&lt;br&gt;nedanför skogsodlingsgränsen kan vara nödvändig att uppnå. Riksdagen&lt;br&gt;delade denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av remissvaren framgår att det finns ett ömsesidigt ansvar och väl&lt;br&gt;utvecklat samarbete mellan länsstyrelser och kommuner när det gäller&lt;br&gt;att skydda naturområden som naturreservat eller naturvårdsområden.&lt;br&gt;Den av kommittén föreslagna lagändringen, att länsstyrelsens ansvar tas&lt;br&gt;bort vid delegation, bör därför inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturmiljövård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En god yttre miljö är ofta förknippad med en miljö som har ett rikt&lt;br&gt;kulturhistoriskt innehåll. Att ta tillvara de lämningar som under olika&lt;br&gt;tider påverkat landskapets utformning och innehåll kan sägas vara ett av&lt;br&gt;kulturmiljövårdens viktigaste bidrag till en god miljö i vid mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av byggnadsvård som av hävd är ett av kulturmiljövårdens&lt;br&gt;verksamhetsfält har under senare år arbetet med att slå vakt om histo-&lt;br&gt;riskt värdefulla landskap alltmer kommit i förgrunden för kulturmiljö-&lt;br&gt;arbetet. Ett historiskt landskap är ett landskap i vilket återfinns väsent-&lt;br&gt;liga drag och företeelser från odlingshistoria och äldre markanvändning.&lt;br&gt;Genom en ändring i 3 a § naturvårdslagen år 1991 markerades att la-&lt;br&gt;gens skyddsbestämmelser kunde tillämpas inte bara på värdefull natur,&lt;br&gt;utan också för att skydda kulturhistoriska värden i landskapet (prop.&lt;br&gt;1990/91:90, JoU 30, rskr. 338).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det viktigt med regler om att bevara&lt;br&gt;kulturmiljön som en del av landskapsbilden i den nya miljöbalken. Det&lt;br&gt;bör klart markeras att kulturmiljöaspekter, ensamma eller tillsammans&lt;br&gt;med naturvårdsaspekter, är ett skäl för att meddela skyddsföreskrifter.&lt;br&gt;En särskild bestämmelse bör därför finnas med denna innebörd. I de&lt;br&gt;fell det huvudsakligen är kulturmiljön som skall skyddas och i de fell&lt;br&gt;kulturminneslagens regler inte är tillfyllest bör de särskilda instituten&lt;br&gt;kulturreservat och kulturvårdsområde användas. De nya skyddsformema&lt;br&gt;bör ses som kompletterande instrument till bestämmelserna om naturre- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;servat och naturvårdsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta bör även medföra en följdändring i 2 kap. 9 § expropriationsla- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;gen (1972:719). Regeringen avser att ta upp den frågan i samband med&lt;br&gt;behandlingen av miljöskyddskommitténs slutbetänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian (Ds 1993:64) Regler om handel med&lt;br&gt;skyddade djur- och växtarter m.m. finns förslag till lagstiftning med&lt;br&gt;anknytning till vissa internationella förpliktelser Sverige har inom natur-&lt;br&gt;vårdens område. Förslag lämnas bl.a. till ändringar i naturvårdslagen.&lt;br&gt;Promemorian har remissbehandlats. Förslagen bereds for närvarande i&lt;br&gt;regeringskansliet med sikte på att en proposition skall lämnas till riks-&lt;br&gt;dagen under hösten 1994. Departementspromemorian (Ds 1994:87)&lt;br&gt;Naturvårdslagen och EU - förslag till lagändringar inför ett svenskt&lt;br&gt;medlemskap remissbehandlas för närvarande. Även dessa förslag avses&lt;br&gt;ingå i ovannämnda proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande princip enligt miljöbalken är att den som vill be-&lt;br&gt;driva någon form av verksamhet måste iaktta aktsamhet om miljön och&lt;br&gt;att denne också skall stå för de kostnader som krävs för att undvika att&lt;br&gt;miljö skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian Naturvårdshänsyn och de areella näring-&lt;br&gt;arna (Ds 1991:87) har en arbetsgrupp förordat ett antal förslag rörande&lt;br&gt;bl.a. sektorsansvaret, naturvårdshänsyn och intrångsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer i kapitel 4.19 till bestämmelserna om ersätt-&lt;br&gt;ning för intrång i pågående markanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.13.2 Strandskydd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Strandskyddsbestämmelsema i naturvårds-&lt;br&gt;lagen överförs till miljöbalken utan förändringar. Regeringen har&lt;br&gt;i propositionen Strandskydd (prop. 1993/94:229) redovisat sin&lt;br&gt;bedömning att bestämmelserna om strandskyddsdispens i glesbyg-&lt;br&gt;der där tillgången på sjöar och vattendrag är riklig bör kunna&lt;br&gt;tillämpas differentierat inom områden som angetts i en antagen&lt;br&gt;översiktsplan. Riksdagen har i enlighet med regeringens förslag i&lt;br&gt;samma proposition beslutat om en ändring i naturvårdslagen med&lt;br&gt;innebörd att strandskyddsdispens skall bedömas även med hänsyn&lt;br&gt;till behovet av skydd for växt- och djurlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Kommittén har föreslagit att strand-&lt;br&gt;skyddets syften även skall vara att bevara goda livsbetingelser på land&lt;br&gt;och i vatten för växt och djurlivet. Vidare har kommittén föreslagit att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en kommunal myndighet i en detaljplan enligt plan- och bygglagen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;(1987:10) skall fä bestämma om strandskyddet inom planområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i regeringens förslag angivna lagändringen har trätt i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1994 (SFS 1994:854). Denna ändring i naturvårdslagen bör över-&lt;br&gt;föras till miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.13.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Införande av främmande arter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att det i balken införs en bestämmelse om att&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om utsättande i naturmiljö av växt- eller djurarter utanför&lt;br&gt;dess naturliga utbredningsområde. Regeln saknar motsvarighet i natur-&lt;br&gt;vårdslagen. En regel med motsvarande innebörd finns i departements-&lt;br&gt;promemorian Regler om handel med skyddade djur- och växtarter m.m.&lt;br&gt;(Ds 1993:64) som har remissbehandlats. Regeringen avser att återkom-&lt;br&gt;ma med förslag i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.13.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prövning av takter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Prövningsplikt för kommersiella täkter av&lt;br&gt;berg, sten, grus sand m.m. kvarstår. En täkt som kan befaras&lt;br&gt;skada livsbetingelserna för någon växt- eller djurart som är hotad&lt;br&gt;eller sällsynt skall endast i undantagsfall tillåtas. Miljöskydds- och&lt;br&gt;naturvårdsaspekter samordnas vid tillståndsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att täkter för husbehov&lt;br&gt;skall kunna underställas prövningsplikt. I övrigt överensstämmer kom-&lt;br&gt;mitténs förslag med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Övervägande antalet remissinstanser instämmer&lt;br&gt;med förslaget. Skogsstyrelsen framför att normala sidotäkter i samband&lt;br&gt;med byggande av skogsbilvägar inte bör omfattas av tillståndsplikt, men&lt;br&gt;kan vara samrådspliktiga. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) framför att&lt;br&gt;det inte har påvisats att husbehovstäkt i lantbruket skulle vara ett sådant&lt;br&gt;problem att det motiverar ett så långtgående ingrepp att tillstånd skall&lt;br&gt;kunna krävas. Enligt LRF är det från ekonomiska synpunkter viktigt att&lt;br&gt;kunna använda täktmaterial som finns på en lantbruksfåstighet för dess&lt;br&gt;behov, exempelvis grus för att anlägga och underhålla mark- och skogs-&lt;br&gt;vägar. Tillståndsplikt för husbehovstäkt är enligt LRF ett stort ingrepp&lt;br&gt;i den areella näringsverksamheten, vilket understryks av att ett avslag&lt;br&gt;på en tillståndsansökan inte skall berättiga markägaren rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning. Skogsindustrierna delar i stort LRF:s uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 18 &amp;nbsp;§ naturvårdslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1964:822) krävs tillstånd för att bedriva kommersiella täkter av sten,&lt;br&gt;grus, sand m.m. Redan i naturvårdslagens föregångare, naturskyddsla-&lt;br&gt;gen, reglerades täktverksamheten. Motivet var skyddet för landskaps-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bilden. Skyddet avser efter en lagändring år 1974 även naturmiljön. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Numera är principen att ju starkare naturvårdsintresse som gäller för ett&lt;br&gt;område, desto större måste behovet av täktmaterial vara för att tillstånd&lt;br&gt;skall medges (prop. 1981/82:220 s. 12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husbehovstäkter är generellt undantagna från kravet på tillstånd.&lt;br&gt;Andra täkter prövas enligt såväl naturvårdslagen som miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med husbehovstäkt avsågs enligt motiven till naturvårdslagen i första&lt;br&gt;hand den förbrukning som behövdes för att sköta en jordbruks- eller&lt;br&gt;skogsfåstighet (prop. 1964:148, s. 75). Gränsdragningen mellan en&lt;br&gt;kommersiell täkt och en husbehovstäkt har bl.a. klargjorts av regerings-&lt;br&gt;rätten i en dom i januari 1993. Enligt domen är det av avgörande be-&lt;br&gt;tydelse om det uppbrutna materialet har använts inom fastigheten för&lt;br&gt;dess eget behov eller till avsalu. Begreppet husbehovstäkt har i prakti-&lt;br&gt;ken kommit att omfatta alla slags fastigheter. I 20 § naturvårdslagen,&lt;br&gt;vilken av kommittén föreslås bli införd i miljöbalken, finns en bestäm-&lt;br&gt;melse som ger länsstyrelsen möjlighet att förbjuda husbehovstäkter om&lt;br&gt;det bedöms vara nödvändigt från naturvårdshänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har förordat att även husbehovstäkter skall vara tillstånd-&lt;br&gt;spliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen i framtiden får antas gå mot en allt större kunskap om&lt;br&gt;ekologi och naturvård. En sådan utveckling ökar kraven på att bruket av&lt;br&gt;fastigheterna i allt större utsträckning utgår från de naturgivna förut-&lt;br&gt;sättningarna. Det regelsystem som finns idag och även bör införas i&lt;br&gt;miljöbalken ger länsstyrelsen möjligheter att reglera husbehovstäkter om&lt;br&gt;det skulle visa sig nödvändigt. Regeringen anser att frågan om tillstånd-&lt;br&gt;splikt för husbehovstäkter bör utredas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövningen för täkter bör ske mot bakgrund av en intres-&lt;br&gt;seavvägning. Enligt nuvarande regler framgår inte vilka slags övervä-&lt;br&gt;ganden som bör göras. En prövningsregel som ger uttryck för hur&lt;br&gt;denna avvägning skall göras bör därför införas i miljöbalken. En täkt&lt;br&gt;som kan befaras skada livsbetingelserna för någon växt- eller djurart&lt;br&gt;som är hotad eller sällsynt bör endast i undantagsfall tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har i sitt remissyttrande påtalat att begreppet sten för&lt;br&gt;fackfolk i första hand betyder löst material av en viss fraktion och att&lt;br&gt;även begreppet berg bör införas i lagregeln för att tydliggöra att även&lt;br&gt;bergtäkter avses. Regeringen delar denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglema bör i största utsträckning utformas så att frågor om täkttill-&lt;br&gt;stånd kan prövas i ett sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ersättning tas upp i avsnitt 4.19.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.13.5 Markawattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillståndsplikten för markawattning kvar-&lt;br&gt;står oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får även i fortsättningen förbjuda markawattning i&lt;br&gt;särskilt skyddsvärda våtmarksområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att tillståndsplikten för&lt;br&gt;markawattning skall kvarstå. Enligt kommitténs forslag bör bestämmel-&lt;br&gt;serna skärpas så att tillstånd får lämnas om särskilda skäl talar för att&lt;br&gt;företaget kommer till stånd i de fall dess påverkan för livsbetingelserna&lt;br&gt;för växt- och djurlivet och på omgivningen kan antas bli obetydlig. I de&lt;br&gt;fall påverkan antas bli påtaglig får tillstånd, enligt kommittén, lämnas&lt;br&gt;endast om det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare innebär kommitténs förslag att det för detaljdränering genom&lt;br&gt;täckdikning krävs tillstånd endast om det är sannolikt att företaget med-&lt;br&gt;för menlig inverkan på naturmiljön. Tillstånd får då lämnas endast om&lt;br&gt;särskilda skäl föreligger. Kommittén har inte behandlat frågan om vat-&lt;br&gt;tenföroreningar vid markawattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är överlag positiva till kommit-&lt;br&gt;téns förslag beträffande markawattning. Skogs- och lantbruksnäringar-&lt;br&gt;nas företrädare anser att bestämmelserna inte bör skärpas i förhållande&lt;br&gt;till nu gällande regler. Jordbruksverket anför att en vanlig orsak till att&lt;br&gt;dikessektioner behöver utökas är att vatten tillkommit genom någon&lt;br&gt;exploatering i omgivningen, såsom vatten från banvallar, vägar eller&lt;br&gt;tunnlar. Verket menar att de två första paragraferna i kommitténs lag-&lt;br&gt;förslag, med den tolkning kommittén givit bestämmelserna, i denna del&lt;br&gt;medför att det blir stopp för utbyggnads- och exploateringsföretag i&lt;br&gt;större delen av Syd- och Mellansverige. Verket föreslår ett tillägg till 2&lt;br&gt;§ andra stycket så att nydikning kommer att omfattas av 1 § medan&lt;br&gt;följdåtgärdema vid omprövning tillståndsprövas enbart enligt vattenla-&lt;br&gt;gen. Skogsindustrierna anför att nya brukningssätt tillsammans med&lt;br&gt;bättre kunskaper om våtmarkernas betydelse lett till att all dikning&lt;br&gt;minskat radikalt. Det förefaller därför överilat att föreslå ytterligare&lt;br&gt;regleringar. Lantbrukarnas riksförbund anser att det generella pröv-&lt;br&gt;ningssystem som kommittén föreslår skall överföras till miljöbalken från&lt;br&gt;18 d § naturvårdslagen bör utgå. Enbart individuella prövningar medför&lt;br&gt;att en riktig intresseavvägning kan göras. När det gäller dikesrensningar&lt;br&gt;anser LRF att det inte är visat att dessa utgör ett sådant allmänt problem&lt;br&gt;att en anmälningsplikt är motiverad. Skogsstyrelsen anför att utredning-&lt;br&gt;en ger en för negativ bild av läget. Styrelsen föreslår en prövningsgrund&lt;br&gt;för markawattning där nyttan av företaget vägs mot inverkan på den&lt;br&gt;biologiska mångfalden. Styrelsen påtalar att risken för att begreppet&lt;br&gt;rensning används felaktigt ökar, om möjligheterna till markawattning&lt;br&gt;försvåras ytterligare. Detta ger tillsynsmyndigheterna sämre möjligheter&lt;br&gt;än idag att påverka arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Tillstånd krävs enligt 18 c § natur- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;vårdslagen for att företa markawattning, dvs. för att, med lagens ord,&lt;br&gt;utföra åtgärder för att avvattna mark, för att sänka eller tappa ur en sjö&lt;br&gt;eller för att skydda mot vatten. Syftet med åtgärden skall vara att var-&lt;br&gt;aktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål. Att rensa&lt;br&gt;befintliga diken för att behålla lämpligheten räknas inte som markawatt-&lt;br&gt;ning, inte heller att utföra s.k. skyddsdikning för att hindra grundvattnet&lt;br&gt;från att stiga efter en slutawerkning av skog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen infördes år 1986 och har därefter skärpts, senast år 1991.&lt;br&gt;Då bemyndigades regeringen att förbjuda markawattning i områden där&lt;br&gt;det är särskilt angeläget att bevara våtmarkerna (18 d §) samt infördes&lt;br&gt;bestämmelser om att vattenföroreningsrisken skulle beaktas vid pröv-&lt;br&gt;ning enligt 18 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav i januari 1992 Statens naturvårdsverk i uppdrag att i&lt;br&gt;samråd med Skogsstyrelsen och Jordbruksverket lämna förslag till&lt;br&gt;avgränsning av sådana områden som avses i 18 d § naturvårdslagen.&lt;br&gt;Myndigheterna föreslog i sin redovisning att förbud skulle införas mot&lt;br&gt;åtgärder i syfte att dika ut ny mark för jordbruks- och skogsbruksända-&lt;br&gt;mål inom vissa områden i södra och mellersta Sverige. Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket och Jordbruksverket föreslog förbud mot markawattning inom de&lt;br&gt;mest värdefulla objekten (klass 1 och 2) i den riksomfattande våtmark-&lt;br&gt;sinventeringen i 16 av landets län. Skogsstyrelsen ansåg att ett generellt&lt;br&gt;förbud inte borde införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition Strategi för biologisk mångfald, som har&lt;br&gt;tillkommit efter det att kommittén framlagt sitt förslag till miljöbalk, har&lt;br&gt;regeringen fastlagt att skyddet för våtmarkerna skall stärkas. Det sker&lt;br&gt;genom förbud mot markawattning i de delar av Syd- och Mellansverige&lt;br&gt;som hyser en liten andel kvarvarande våtmarker. I samband med att&lt;br&gt;propositionen förelädes riksdagen beslutade regeringen om ändringar i&lt;br&gt;naturvårdsförordningen (1976:484) med stöd av 18 d § naturvårdslagen.&lt;br&gt;Regleringen har i förordningen utformats så att det råder förbud enligt&lt;br&gt;18 d § naturvårdslagen mot markawattning i vissa angivna län, kommu-&lt;br&gt;ner eller områden. Länsstyrelsen får, om det finns särskilda skäl, i det&lt;br&gt;enskilda fallet medge undantag från förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen anförde i detta avsnitt i propositionen om biolo-&lt;br&gt;gisk mångfald väsentligen följande. All markawattning, som är till-&lt;br&gt;ståndspliktig enligt bestämmelserna i 18 c § naturvårdslagen, kan omfet-&lt;br&gt;tas av förbudet mot markawattning enligt 18 d §. Det är viktigt att&lt;br&gt;notera att detta inte innebär ett totalt stopp för alla typer av markawatt-&lt;br&gt;nande åtgärder inom de angivna områdena. Förbudet omfattar endast&lt;br&gt;sådana åtgärder som är tillståndspliktiga enligt 18 c §. Syftet skall enligt&lt;br&gt;denna bestämmelse vara att varaktigt öka en festighets lämplighet för&lt;br&gt;något visst ändamål. Det innebär att resning av diken eller dikning på&lt;br&gt;jordbruksmark om vattenproblem uppkommit på grund av åtgärder på&lt;br&gt;intilliggande mark, t.ex. genom infrastrukturåtgärder, inte omfettas av&lt;br&gt;förbudet. Vidare får länsstyrelsen föreskriva om undantag från skyldig-&lt;br&gt;heten att söka tillstånd till markawattning inom ett område om markav-&lt;br&gt;vattningen inte skulle medföra någon menlig inverkan på naturmiljön. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skäl att tillämpa undantagsbestämmelsen kan vara att det gäller att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komplettera tidigare dikningar i ett redan kraftigt påverkat område där&lt;br&gt;naturvärdena inte försämras ytterligare av ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formuleringarna i ovanstående stycke har inte till syfte att ändra&lt;br&gt;gällande rätt. Det innebär att i de fell vattenproblem uppkommit på&lt;br&gt;grund av åtgärder på intilliggande mark, t.ex. genom infrastrukturåt-&lt;br&gt;gärder, och den dikning som behövs för att bibehålla festighetens lämp-&lt;br&gt;lighet för ett visst ändamål är av sådan omfettning att den kräver läns-&lt;br&gt;styrelsens tillstånd, bör undantagsbestämmelserna kunna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder delade meningar bland remissinstanserna om en skärpning&lt;br&gt;av reglema om markawattning behövs. De skogliga företrädarna har&lt;br&gt;kritiserat kommitténs slutsatser av Naturvårdslagsutredningens enkät om&lt;br&gt;15 länsstyrelsers tillståndsprövning under ett år. De anser att anled-&lt;br&gt;ningen till att ett allt mindre antal tillståndsansökningar avslås står att&lt;br&gt;finna i att medvetenheten om våtmarkernas betydelse ökat samt att&lt;br&gt;kännedom om länsstyrelsernas bedömning genom förhandskontakter och&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsemas rådgivning medfört att områden med höga natur-&lt;br&gt;värden i mindre utsträckning blir föremål för ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Naturvårdslagsutredningens enkät och en utredning gjord av Na-&lt;br&gt;turvårdsverket framgår att endast några få procent av tillståndsärendena&lt;br&gt;avslås. Regeringen delar Skogsstyrelsens uppfettning att inte allt för&lt;br&gt;långt gående slutsatser kan dras av dessa undersökningar, främst med&lt;br&gt;beaktande av de motiv Skogsstyrelsen anför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har belyst våtmarkernas utomordentliga betydelse för den&lt;br&gt;biologiska mångfelden och har även lyft fram våtmarkernas betydelse&lt;br&gt;för vattenvården genom att de håller kvar gödningsämnen och andra&lt;br&gt;föroreningar som annars förs vidare till sjöar och hav. Regeringen delar&lt;br&gt;kommitténs uppfettning i denna del i likhet med vad som framgår av&lt;br&gt;ställningstagandena i propositionen Strategi för biologisk mångfeld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har överlag varit positiva till förslaget. Skogsstyrel-&lt;br&gt;sen och Jordbruksverket har invänt mot förslaget och ansett att det går&lt;br&gt;for långt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan nämnts har kommittén lagt fram sitt förslag innan skärp-&lt;br&gt;ningarna mot markawattning genomfördes i naturvårdsförordningen i&lt;br&gt;samband med nyssnämnda proposition. I den propositionen redovisades&lt;br&gt;frågan om markawattning ingående. De förslag kommittén lagt fram&lt;br&gt;medför ytterligare skärpning av reglema. Regeringen finner inte att det&lt;br&gt;framkommit skäl att ytterligare skärpa de regler som då infördes och&lt;br&gt;instämmer därmed i vad Skogsstyrelsen och Jordbruksverket anfört i&lt;br&gt;denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera länsstyrelser har påtalat att kommitténs förslag inte längre om-&lt;br&gt;fettar den ändring som år 1991 infördes i 18 c § naturvårdslagen så att&lt;br&gt;det vid tillståndsprövning även skall beaktas om åtgärderna leder till&lt;br&gt;vattenföroreningar. Kommittén har emellertid föreslagit en prövnings-&lt;br&gt;regel som innebär, att företagets påverkan på bl.a. omgivningen skall&lt;br&gt;vägas in vid tillståndsprövningen. Eftersom effekten på omgivningen&lt;br&gt;oftast är vattenföroreningar finner regeringen att gällande rätt, för tyd-&lt;br&gt;lighetens skull, bör överföras oförändrad till miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare sagts varierar naturförhållandena över landet. I Malmö-&lt;br&gt;hus län utgör våtmarksarealen 1,4 % av den totala markarealen och i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norrland och norra Svealand över 20 %. Det är därför lämpligt att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Naturvårdsverket utarbetar rekommendationer om vad länsstyrelserna i&lt;br&gt;olika delar av landet särskilt bör väga in i sina olika bedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet enligt 18 d § naturvårdslagen för regeringen att för-&lt;br&gt;bjuda markawattning i vissa känsliga områden bör finnas kvar. Det ger&lt;br&gt;möjlighet att i särskilda fell föreskriva ett särskilt starkt skydd for om-&lt;br&gt;råden med en liten andel kvarvarande våtmarker eller våtmarker med&lt;br&gt;särskilt höga naturvärden t.ex. våtmarksområden som är klassade enligt&lt;br&gt;Våtmarkskonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken har det visat sig vara svårt att dra en klar gräns mellan&lt;br&gt;sådan dikning som utgör markawattning i lagens mening och s.k.&lt;br&gt;skyddsdikning. Det sistnämnda avser åtgärder för att hindra grundvatt-&lt;br&gt;net från att stiga när ett skogsområde har kalhuggits. Återväxten i sko-&lt;br&gt;gen efter en slutawerkning underlättas av att grundvattnet kan hållas&lt;br&gt;nere. Därför är dikningar av detta slag mycket vanliga, särskilt i Norr-&lt;br&gt;land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1991 års miljöproposition (prop. 1990/91:90, s. 407) uttalar rege-&lt;br&gt;ringen att det kan befaras att många dikningar har betraktats som&lt;br&gt;skyddsdikningar och aldrig förts till prövning, trots att det i själva&lt;br&gt;verket har varit fråga om företag som krävt tillstånd. Under år 1991 har&lt;br&gt;därför i 17 § (nuvarande 14 §) skogsvårdslagen införts anmälningsskyl-&lt;br&gt;dighet för skyddsdikningar och i 21 § (nuvarande 32 §) samma lag&lt;br&gt;anges nu uttryckligen att dikningar utgör grund för att utfärda föreskrif-&lt;br&gt;ter om naturvårdshänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 15 § skogsvårdsförordningen (1993:1096) har intagits en bestämmel-&lt;br&gt;se om skyldighet för skogsmarkens ägare att till skogsvårdsstyrelsen&lt;br&gt;anmäla sådan dikning efter awerkning som inte kräver tillstånd enligt&lt;br&gt;18 c § naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av skyddsdikning är nära beroende av hyggenas storlek och&lt;br&gt;utformning. Till grund för bedömningen om en åtgärd är att betrakta&lt;br&gt;som markawattning eller skyddsdikning måste områdets naturgivna&lt;br&gt;vattenstatus ligga. Det är således inte skyddsdikning att dika ett redan&lt;br&gt;före awerkningen naturligt vått skogsområde efter det att skogen av-&lt;br&gt;verkats. Skogsbruket inom sådana områden bör i stället anpassas till de&lt;br&gt;naturgivna förutsättningarna och bedrivas så att områdets naturliga&lt;br&gt;vattenstatus kan behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att naturvårdshänsynen inom skogsbruket torde öka&lt;br&gt;till följd av den nyligen festlagda strategin inom näringen och att an-&lt;br&gt;mälningsskyldighet för skyddsdikning nyligen har beslutats bör inga nya&lt;br&gt;regler för skyddsdikning för närvarande införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett likartat problem föreligger när det gäller att dra gränsen mellan&lt;br&gt;rensningar och markawattningar. Inte sällan utförs dikning utan till-&lt;br&gt;stånd under åberopande av att det är fråga om rensning, trots att dik-&lt;br&gt;ningen i själva verket går längre än vad som behövs för att återställa&lt;br&gt;tidigare gällande bottennivåer. Även detta har i vissa fell lett till att våt-&lt;br&gt;marker avvattnats utan att någon prövning har skett. Rensning vidtas för&lt;br&gt;att behålla vattnets djup eller läge. Enligt motiven till vattenlagen är det&lt;br&gt;avgörande kriteriet för att en underhållsrensning skall anses föreligga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte hur lång tid det har gått sedan föregående resning, utan om ett nytt Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;naturtillstånd kan anses etablerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komma tillrätta med nuvarande problem med rensningar bör i&lt;br&gt;första hand informationen om gällande bestämmelser förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.13.6 Naturvården och sektorsansvaret&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sektorsansvaret för miljön kvarstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhets- och tillsynsreglema i miljöbalken skall&lt;br&gt;i viss utsträckning läggas till grund for prövning och tillsyn inom&lt;br&gt;sektorerna i den mån verksamheten regleras i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommitténs förslag överensstämmer med rege-&lt;br&gt;ringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser anser att ytterligare&lt;br&gt;ett antal lagar bör införas i balken. De föreslagna lagarna varierar&lt;br&gt;något, men skötsellagen och skogsvårdslagen tillhör dem som är van-&lt;br&gt;ligast förekommande. Som skäl anförs att de näringar som berörs av&lt;br&gt;dessa lagar har mycket stor miljöpåverkan och att det inte är möjligt att&lt;br&gt;uppnå ett fullgott naturskydd utan att inarbeta dessa lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Naturvärdena har i första hand skyd-&lt;br&gt;dats genom naturvårdslagen (1964:822), som innehåller bestämmelser&lt;br&gt;om hur värdefulla naturområden kan skyddas, om prövning av arbets-&lt;br&gt;företag i naturen m.m. I de särskilda lagarna för olika näringar finns&lt;br&gt;regler för hur näringarna skall bedrivas bl.a. med avseende på att skyd-&lt;br&gt;da naturvärdena. När det gäller naturvårdshänsyn finns i lagen&lt;br&gt;(1979:425) om skötsel av jordbruksmark och skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:437) särskilda s.k. hänsynsregler. Vidare regleras rennäringen&lt;br&gt;genom rennäringslagen (1971:437) som också innehåller bestämmelser&lt;br&gt;om naturvårdshänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom vi i Sverige inte tillämpar en strategi med en ensidig sats-&lt;br&gt;ning på skyddade områden for att bevara viktiga naturvärden ställs&lt;br&gt;särskilda krav på hur olika verksamheter bedrivs i vardag sland skåpet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition Miljöpolitiken inför 90-talet (prop.&lt;br&gt;1987/88:85) uttalar departementschefen bl.a. följande om miljöpoliti-&lt;br&gt;kens mål. Miljöpolitiken måste utifrån en helhetssyn bedrivas sektor-&lt;br&gt;övergripande. Vaije samhällssektor har ett ansvar för att förhindra att&lt;br&gt;nya miljöskador uppstår och att lösa de problem som redan föreligger.&lt;br&gt;I propositionen En god livsmiljö sammanfattas de övergripande miljö-&lt;br&gt;målen på följande sätt. Målet med miljöpolitiken är att skydda männi-&lt;br&gt;skors hälsa, bevara den biologiska mångfalden, hushålla med uttaget av&lt;br&gt;naturresurser så att de kan utnyttjas långsiktigt samt skydda natur- och&lt;br&gt;kulturlandskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition om en strategi för biologisk mångfald (prop.&lt;br&gt;1993/94:30) beskrivs utgångspunkterna för strategin inom olika näring-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ar. Inom jordbruket utgår strategin från insikten att näringen bygger på&lt;br&gt;ekosystem som delvis skapats och underhålls av människan. Detta in-&lt;br&gt;nebär bl.a. att brukningssystem som värnar den biologiska mångfelden&lt;br&gt;i jordbrukslandskapet måste upprätthållas. De aktuella miljömålen för&lt;br&gt;jordbrukssektorn slogs fast av riksdagen i 1990 års livsmedelspolitiska&lt;br&gt;beslut. I propositionen 1989/90:146 om livsmedelspolitiken ger den&lt;br&gt;föredragande departementschefen en sammanfattning av regeringens&lt;br&gt;förslag i den delen enligt följande. Miljömålet i den nya livsmedelspoli-&lt;br&gt;tiken är att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att&lt;br&gt;minimera jordbrukets miljöbelastning på grund av växtnäringsläckage&lt;br&gt;och användning av bekämpningsmedel. Det är viktigt att odlingslands-&lt;br&gt;kapets natur- och kulturmiljö värden bevaras. Ett rikt och bevarat od-&lt;br&gt;lingslandskap är av central betydelse för flora, fauna och för att stärka&lt;br&gt;den genetiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skogsbruket präglas strategin av bruk av ett naturligt ekosystem.&lt;br&gt;Målsättningen är att anpassa brukningen till naturtillståndet och skogs-&lt;br&gt;ekosystemens naturliga föryngringsprocesser. Efter förslag i regeringens&lt;br&gt;proposition En ny skogspolitik (prop. 1992/93:226) har genom ändring-&lt;br&gt;ar i skogsvårdslagen näringen getts en inriktning i linje med denna&lt;br&gt;strategi. Det uppställs såväl ett miljömål som ett produktionsmål för&lt;br&gt;skogsbruket. Miljömålet formuleras enligt följande. Skogsmarkens&lt;br&gt;naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. En biologisk mångfald&lt;br&gt;och genetisk variation i skogen skall säkras. Skogen skall brukas så att&lt;br&gt;växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättning-&lt;br&gt;ar att fortleva under naturliga betingelser i livskraftiga bestånd. Hotade&lt;br&gt;arter och naturtyper skall skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess&lt;br&gt;estetiska och sociala värden skall värnas. Produktionsmålet formuleras&lt;br&gt;på följande sätt. Skogen och skogsmarken bör nyttjas effektivt och&lt;br&gt;ansvarsfullt så att den uthålligt ger en god avkastning. Skogsproduktio-&lt;br&gt;nens inriktning skall ge handlingsfrihet i fråga om användningen av vad&lt;br&gt;skogen producerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rennäringen bedrivs liksom skogsbruket på basen ay ett naturligt&lt;br&gt;ekosystem. Näringen är beroende av tillgången på bete. Renstammens&lt;br&gt;storlek bestäms i allt väsentligt av tillgången till ett väl samlat och&lt;br&gt;åtkomligt vinterbete. Riksdagen har i propositionen om samema och&lt;br&gt;samisk kultur (prop,1992/93:32, bet. 1992/93:BoU8, rskr.&lt;br&gt;1992/93:115) lagt fest en ny politik. Enligt denna skall strategin i allt&lt;br&gt;väsentligt bygga på en anpassning till den varierande tillgången på bete&lt;br&gt;som styrs inte bara av ekologiska förutsättningar, utan också av hän-&lt;br&gt;synen till andra samhällsintressen som t.ex. skogsbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nyssnämnda proposition Strategi för biologisk mångfeld tas bl.a.&lt;br&gt;följande upp om fiske. Fiske är resursutnyttjande från ett i huvudsak&lt;br&gt;naturligt ekosystem. Den ledande principen bör vara att resursutnyttjan-&lt;br&gt;det inte överstiger ekosystemets produktionsförmåga med hänsyn tagen&lt;br&gt;till de naturliga fluktuationerna i resursunderlaget. Målen för natur- och&lt;br&gt;miljövården inom fiskets område är att fisk och skaldjur och deras&lt;br&gt;näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga, naturligt reproducerande&lt;br&gt;bestånd. I detta inkluderas bl.a. att slå vakt om alla fiskarter i landet,&lt;br&gt;dvs. bevara den biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har diskuterat för- och nackdelar med att föra över mil- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;jöregler från olika sektorslagar för de areella näringarna till miljöbal-&lt;br&gt;ken. Kommittén har stannat för att föreslå att reglema inte ska föras in&lt;br&gt;balken. Det främsta skälet for denna lösning har kommittén angett vara&lt;br&gt;att en sammanhållen lagstiftning inom vaije sektor för sig har den för-&lt;br&gt;delen att den förstärker en samhällstruktur där miljötänkandet genom-&lt;br&gt;syrar all verksamhet inom sektom. Regeringen delar denna uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang förtjänar att påpekas att det är viktigt att skilja&lt;br&gt;mellan det ansvar som kan åvila näringen inom olika ekonomiska verk-&lt;br&gt;samheter och den ansvarsfördelning som bör råda mellan miljömyndig-&lt;br&gt;heter och sektorsmyndigheter. Sektorsmyndighetemas roll i naturvårds-&lt;br&gt;arbetet är bl.a. att ta initiativ till insatser och åtgärder, utarbeta sektors-&lt;br&gt;planer för genomförande av åtgärder och tillsammans med näringen&lt;br&gt;genomföra åtgärder, följa upp resultaten samt sprida kunskap och ut-&lt;br&gt;bildning inom näringen om åtgärder och mål i syfte att medverka till en&lt;br&gt;ekologisk anpassning av sin verksamhet i enlighet med fastställda miljö-&lt;br&gt;mål. Miljömyndigheternas främsta uppgift är att ange de övergripande&lt;br&gt;målen och utvärdera sektorernas arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition Strategi for biologisk mångfald angav rege-&lt;br&gt;ringen att aktionsplaner eller handlingsprogram för bevarande av biolo-&lt;br&gt;gisk mångfald bör utarbetas dels av Naturvårdsverket, för uppföljning&lt;br&gt;av miljömål och för en samlad bedömning av insatsbehoven inom hela&lt;br&gt;landet, dels av respektive sektorsmyndighet som sektorsvisa konkreta&lt;br&gt;planer eller program. På så sätt kan den praktiska tillämpningen av&lt;br&gt;principen om sektorsansvar inom naturvårdsområdet föras vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I balken finns allmänna aktsamhetsregler för de som ämnar bedriva&lt;br&gt;eller bedriver verksamhet som regleras i miljöbalken. Naturvårdslagen&lt;br&gt;innehåller inte några särskilda tillsynsregler. Enligt regeringens förslag&lt;br&gt;bör i miljöbalken finnas en bestämmelse som ger tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;befogenhet att meddela vissa förelägganden eller förbud som behövs for&lt;br&gt;att balken eller föreskrifter eller villkor meddelade med stöd av balken&lt;br&gt;efterlevs (se avsnitt 4.15.2). Detta innebär i sin tur att de allmänna&lt;br&gt;aktsamhets- och tillsynsreglema kan läggas till grund för tillsynsåtgärder&lt;br&gt;inom de areella näringarna i den mån verksamheten regleras av miljö-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.14 Bemyndiganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I ett särskilt kapitel i miljöbalken får rege-&lt;br&gt;ringen bemyndigande att meddela föreskrifter av allmän karaktär.&lt;br&gt;Sådana föreskrifter bör gälla avvikelser från balken i övrigt i den&lt;br&gt;utsträckning det är nödvändigt for att stärka försvarsberedskapen&lt;br&gt;på grund av rådande särskilda förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén haf föreslagit ett särskilt kapitel med Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;bemyndigande att meddela föreskrifter istället för föreskrifter i de olika&lt;br&gt;sakfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissynpunkterna på kommitténs förslag om&lt;br&gt;föreskrifter har redovisats tidigare i avsnitt 4.2. Därav framgår att ett&lt;br&gt;betydande antal remissinstanser har riktat skarp kritik mot kommitténs&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vi har behandlat frågan om föreskrif-&lt;br&gt;ter och om dess fördelar och nackdelar i avsnitt 4.2.2. Våra slutsatser&lt;br&gt;är att generella föreskrifter liksom hittills måste vara att verksamt styr-&lt;br&gt;medel i miljöpolitiken. Arbetet med föreskrifter måste dock ske med&lt;br&gt;tillräcklig kompetens och i kontrollerade former. Möjligheter till sam-&lt;br&gt;ordningsvinster när lagstiftningen nu sammanförs till en miljöbalk måste&lt;br&gt;beaktas. Det är också viktigt att beslut om föreskrifter fettas på en&lt;br&gt;konstitutionell nivå som framstår som lämplig i det enskilda fellet.&lt;br&gt;Samtliga dessa frågor har vi berört och behandlat i avsnitt 4.2.2. Vi&lt;br&gt;har funnit att kommitténs förslag med ett särskilt kapitel med bemyndi-&lt;br&gt;ganden inte bör föras in i balken. Vi har med utgångspunkt i våra slut-&lt;br&gt;satser i avsnitt 4.2.2 fört in bemyndiganden i kapitlen om miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer (6 kap. 1 och 5 §§), miljökonsekvensbeskrivningar (8 kap.&lt;br&gt;1 och 2 §§), skydd för naturområden (9 kap. 2, 10, 12, 16 och 17 §§),&lt;br&gt;skydd för växt- och djurlivet (10 kap. 3-7 §§), vissa arbetsföretag i&lt;br&gt;naturen m.m. (11 kap. 4, 5, 7 och 9§§), miljöferlig verksamhet, (13&lt;br&gt;kap. 6-11 och 40-41 §§), kemiska produkter (14 kap. 1,3 och 8-12&lt;br&gt;§§), hälsoskydd (15 kap. 6-10 §§), avfallshantering (16 kap 5, 7, 9-10&lt;br&gt;och 15 §§) , tillsyn (18 kap. 1 §), avgifter (19 kap. 1-4 och 7 §§) samt&lt;br&gt;miljöskyddsavgifter, (22 kap. 3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att dessa bemyndiganden täcker de behov som finns inom&lt;br&gt;miljöbalkens ram. I stor omfettning motsvarar dessa bemyndiganden&lt;br&gt;föreskrifter som finns redan i gällande lagstiftning. Nyheterna gäller&lt;br&gt;firämst föreskrifter om miljökvalitetsnormer och bemyndigandet om&lt;br&gt;normregler i avsnittet om miljöferlig verksamhet samt bemyndigandet&lt;br&gt;att meddela närmare föreskrifter om miljöskyddsavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom vårt förslag täcks flertalet av de förslag till bemyndiganden&lt;br&gt;som har lämnats i kommitténs betänkande. På några punkter innebär&lt;br&gt;dock vårt ställningstagande att vissa av de allmänt hållna bemyndigande-&lt;br&gt;na i kommitténs huvudbetänkande, 4 kap., inte får någon direkt mot-&lt;br&gt;svarighet i regeringens förslag till miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit en bestämmelse om att föreskrifter som&lt;br&gt;meddelas med stöd av balken skall grundas på balkens allmänna aktsam-&lt;br&gt;hetsregler och föreskrifter om miljökvalitetsnormer. Enligt regeringens&lt;br&gt;mning är det nödvändigt att de föreskrifter som utfärdas med stöd av&lt;br&gt;särskilda bemyndiganden också står i samklang med balkens aktsam-&lt;br&gt;hetsregler. Någon särskild föreskrift om detta behövs enligt vår mening&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har vidare föreslagit ett allmänt bemyndigande att meddela&lt;br&gt;undantag i särskilda fell från balkens föreskrifter. Som kommittén på-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pekar torde en sådan ordning kunna tillämpas utan särskild lagbestäm- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;melse därom. Det finns också vissa allmänna hinder mot undantagsbe-&lt;br&gt;slut, t.ex. bindande EG-rätt. Liksom hittills bör den ordningen gälla att&lt;br&gt;ställning tas i det enskilda fallet till förutsättningarna för att medge&lt;br&gt;undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har också föreslagit ett bemyndigande av allmän karaktär&lt;br&gt;för regeringen att under vissa omständigheter överlåta åt kommunerna&lt;br&gt;att meddela föreskrifter. Som kommittén framhåller motsvarar den av&lt;br&gt;kommittén föreslagna föreskriften närmast 13 § hälsoskyddslagen. Vi&lt;br&gt;anser att ett motsvarande bemyndigande bör tas in i balkens särskilda&lt;br&gt;föreskrifter om hälsoskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av i huvudsak 26 § hälsoskyddslagen har kommittén&lt;br&gt;slutligen föreslagit ett särskilt bemyndigande som gäller undantagsföre-&lt;br&gt;skrifter för det fallet att krigsförhållanden råder. Regeringen delar&lt;br&gt;uppfattningen att ett allmänt hållet bemyndigande som gäller försvaret&lt;br&gt;av Sverige bör finnas i miljöbalken. Krig är det mest allvarliga miljöho-&lt;br&gt;tet. I vissa fell måste därför kraven på försvaret vara andra än dem som&lt;br&gt;gäller för samhället i övrigt. Det kan därför finnas skäl för att tolerans-&lt;br&gt;nivån mot försvarets verksamhet under vissa förhållanden är högre än&lt;br&gt;mot verksamhet i övrigt. Den ram för att meddela föreskrifter av hän-&lt;br&gt;syn till försvaret av Sverige som kommittén har föreslagit är enligt&lt;br&gt;regeringens mening väl snäv. Som kommittén också har varit inne på&lt;br&gt;och som påpekats av Överstyrelsen for civil beredskap är ett alternativ&lt;br&gt;till det kommittén har föreslagit att hämta förebilden till det bemyndi-&lt;br&gt;gande som skall tas in i miljöbalken i 64 § miljöskyddslagen, där siktet&lt;br&gt;mer allmänt är inställt på totalförsvarets förhållanden. I detta samman-&lt;br&gt;hang är det dock också angeläget att påpeka att miljölagstiftningen&lt;br&gt;gäller och skall tillämpas även i ett skede av t.ex. krigsfara om särskil-&lt;br&gt;da föreskrifter inte har meddelats med stöd av nu ifrågavarande bemyn-&lt;br&gt;digande. Samtidigt vill regeringen hänvisa till sina ställningstaganden i&lt;br&gt;UNCED-propositionen (prop. 1993/94:111, 57 f.) när det gäller av-&lt;br&gt;vägningen mellan fö rsvarsin tre ssena och miljöintressena. Verksamheten&lt;br&gt;inom totalförsvaret genomförs i enlighet med de mål som har fastställts&lt;br&gt;av statsmakterna. Sålunda skall försvarsmakten i fred bl.a. vidta förbe-&lt;br&gt;redelser för verksamhet i krig. Regeringen har i 1993 års regleringsbrev&lt;br&gt;angett att detta är det övergripande målet också i miljöhänseende. Rege-&lt;br&gt;ringen anser att intresset att verksamheten inom totalförsvaret i fred&lt;br&gt;bedrivs på ett ändmålsenligt sätt har en sådan övergripande betydelse att&lt;br&gt;det i vissa fell leder till att miljöferlig verksamhet måste tillåtas. Detta&lt;br&gt;innebär att det kan vara nödvändigt att regeringen meddelar särskilda&lt;br&gt;föreskrifter för att försvarsmakten skall kunna fullgöra sin huvudupp-&lt;br&gt;gift-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.15 Tillsyn och avgifter m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.15.1 Tillsynsmyndigheter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillsynen över efterlevnaden av miljöbalken&lt;br&gt;och av föreskrifter och villkor som meddelats med stöd av balken&lt;br&gt;skall utövas av den eller de statliga myndigheter som regeringen&lt;br&gt;bestämmer. Regeringen får också föreskriva att kommunerna skall&lt;br&gt;utöva tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter åtagande av en kommun får regeringen eller den statliga&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämmer överlåta till kommunen att utöva&lt;br&gt;tillsyn som annars tillkommer en statlig myndighet. Detta gäller&lt;br&gt;inte verksamhet som utövas av Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av tillsynen&lt;br&gt;och finner myndigheten att överlåtelse inte bör ske i enlighet med&lt;br&gt;framställningen, skall myndigheten, om kommunen begär det, med&lt;br&gt;eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att endast regeringen&lt;br&gt;skall kunna delegera sådan tillsynsverksamhet som annars tillkommer&lt;br&gt;statlig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Statens natur-&lt;br&gt;vårdsverk, Statskontoret samt några av länsstyrelserna är positiva till att&lt;br&gt;bestämmelserna om tillsyn samlas i ett kapitel i miljöbalken. Flertalet&lt;br&gt;länsstyrelser samt Försvarsmakten, Försvarets sjukvårdsstyrelse och&lt;br&gt;Fortifikationsförvaltningen har framhållit att det av lagtexten bör framgå&lt;br&gt;att länsstyrelsen har ett övergripande tillsynsansvar inom länet och för&lt;br&gt;försvarets verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, bl.a. några kommuner, är positiva till att kom-&lt;br&gt;munerna föreslås få ett utökat ansvar för den lokala tillsynen. Flertalet&lt;br&gt;av remissinstanserna, huvudsakligen kommuner, några länsstyrelser,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet och LO anser emellertid att kommunerna&lt;br&gt;med samma grad av frihet som i dag skall kunna åta sig tillsynsansvar&lt;br&gt;över miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I flertalet av de lagar som bör ingå i&lt;br&gt;miljöbalken är tillsynsbestämmelsema samlade under rubriken tillsyn&lt;br&gt;och reglerar i allmänhet myndigheternas ansvar och befogenheter inom&lt;br&gt;tillsynsområdet. Dock förekommer inte sällan bestämmelser som mer&lt;br&gt;har karaktären av aktsamhetsregler. I sådana bestämmelser regleras&lt;br&gt;bl.a. vissa kontrollffågor. Det förekommer också att bestämmelser som&lt;br&gt;i vissa lagar införts under rubriken tillsyn förts in under andra rubriker&lt;br&gt;i andra lagar .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägandena om att i miljöbalken införa gemensamma tillsynsbe-&lt;br&gt;stämmelser förutsätter att begreppet tillsyn klart definieras. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens uppfattning bör begreppet tillsyn i princip förbehållas myndig-&lt;br&gt;heternas arbete med att tillse att gällande lagstiftning efterlevs. För detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbete krävs lämpligt utformade tillsynsbestämmelser. De myndigheter Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;som erhållit befogenheter att utnyttja dessa bestämmelser bör kallas till-&lt;br&gt;synsmyndigheter. Tillsynen kan emellertid omfatta även andra uppgifter&lt;br&gt;än de som framgår av lagtexten och som bör medföra befogenheter att&lt;br&gt;ingripa med tvångsåtgärder mot enskilda personer. Det finns ett utrym-&lt;br&gt;me för Miljöorganisationsutredningen att ytterligare kartlägga och preci-&lt;br&gt;sera tillsynens omfettning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka myndigheter som tilldelats tillsynsansvar regleras i dag antingen&lt;br&gt;genom lagbestämmelser eller genom förordningar eller ibland genom&lt;br&gt;bådadera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En samordning av tillsynsbestämmelsema i en miljöbalk förutsätter,&lt;br&gt;för att inte överskådligheten skall förloras, att regleringen av bl.a. vilka&lt;br&gt;myndigheter som skall vara tillsynsmyndigheter sker genom särskilda&lt;br&gt;förordningar utfärdade av regeringen med stöd av balken. Det är därför&lt;br&gt;inte lämpligt att, som en del av remissinstanserna, bl.a. några kommu-&lt;br&gt;ner, Försvarsmakten, Försvarets sjukvårdsstyrelse och FortifikationsfÖr-&lt;br&gt;valtningen föreslagit, direkt i lagtexten föreskriva vilka tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heterna är eller närmare bestämmelser för olika områden. En sådan&lt;br&gt;ordning som föreslås av kommittén och som för övrigt redan gäller&lt;br&gt;enligt flera lagar ger regeringen möjlighet att vid behov göra erforderli-&lt;br&gt;ga justeringar och ändringar i fördelningen mellan myndigheterna av&lt;br&gt;deras inbördes ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av direktiven, dir. 1993:43, framgår att de områden som Miljöorga-&lt;br&gt;nisationsutredningen skall behandla är bl.a. formerna för tillsyn enligt&lt;br&gt;miljöbalken inklusive fördelningen av tillsynsansvaret mellan central,&lt;br&gt;regional och lokal nivå. Vidare bör utredaren, enligt uppdraget, föreslå&lt;br&gt;en lämplig organisation för tillsyn enligt miljöbalken så att de samlade&lt;br&gt;myndighetsresursema fördelas och utnyttjas på ett effektivt sätt och&lt;br&gt;fångar upp de möjligheter till rationaliseringsvinster som den samordna-&lt;br&gt;de lagstiftningen ger. Vad gäller tillsynen är utgångspunkten att upp-&lt;br&gt;delningen av tillsynsansvaret mellan länsstyrelsen och kommunerna bör&lt;br&gt;göras tydligare än i dag. Utredningen skall genomföras i nära samarbete&lt;br&gt;med Miljöskyddskommittén och med utgångspunkt i kommitténs förslag&lt;br&gt;och bedömningar samt remissinstansernas synpunkter. Uppdraget skall&lt;br&gt;redovisas senast den 1 september 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av redogörelsen för Miljöorganisationsutredningens&lt;br&gt;direktiv är det utredningens uppgift att bl.a. utreda och lämna förslag&lt;br&gt;till fördelningen av tillsynsansvaret mellan länsstyrelserna och kommu-&lt;br&gt;nerna. Regeringen föreslår därför inte några förändringar i detta sam-&lt;br&gt;manhang. Regeringen avser i stället att återkomma då Miljöorganisa-&lt;br&gt;tionsutredningen lämnat sitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser, i huvudsak kommuner, har framfört att även&lt;br&gt;annan myndighet än regeringen bör kunna delegera tillsynsansvaret till&lt;br&gt;kommunen. Enligt 44 a § miljöskyddslagen kan i dag länsstyrelsen,&lt;br&gt;efter åtagande av en kommun, delegera tillsynsansvaret för sådan miljö-&lt;br&gt;ferlig verksamhet som länsstyrelsen annars har tillsynen över. I de feli&lt;br&gt;länsstyrelsen finner att överlåtelse inte bör ske skall ärendet på kommu-&lt;br&gt;nens begäran överlämnas till regeringen för prövning. Om tillsynen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överlåtits till kommunen och det skulle inträffa att den kommunala&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnden visar passivitet i sitt tillsynsarbete kan länsstyrelsen återta Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;delegationen och på nytt bli ansvarig för tillsynen (jfr. uttalanden av&lt;br&gt;Lagrådet och departementschefen i prop. 1980/81:92 s.451 f. och s.468&lt;br&gt;f). Regeringen anser att detta bör komma till uttryck direkt i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser således att en kommun, i avvaktan på Miljöorgani-&lt;br&gt;sationsutredningens förslag, bör kunna åta sig tillsynsansvar som annars&lt;br&gt;tillkommer en statlig myndighet i samma omfettning som gäller i dag,&lt;br&gt;vilket också innebär att Försvarsmaktens verksamhet är undantagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöbalken finns till skillnad mot tidigare lagstiftning inga före-&lt;br&gt;skrifter om att beslut skall fettas av kommunala nämnder. Det gäller&lt;br&gt;såväl tillsynsbeslut som beslut i andra frågor. Detta överensstämmer&lt;br&gt;med de principer som gäller enligt kommunallagen. Enligt 3 kap. 3 §&lt;br&gt;kommunallagen skall kommunfullmäktige tillsätta de nämnder som&lt;br&gt;utöver styrelsen behövs för att fullgöra kommunens uppgifter enligt&lt;br&gt;särskilda författningar. I de fell tillsynen över exempelvis miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet utövas av kommunen kan denna utan att det bryter mot 3&lt;br&gt;kap. 5 § kommunallagen komma att utöva tillsyn över sina egna miljö-&lt;br&gt;farliga verksamheter, såsom avloppsreningsverk och avfallsanläggning-&lt;br&gt;ar. Lämpligheten av en sådan konstruktion kan ifrågasättas. Regeringen&lt;br&gt;anser emellertid, i likhet med flera remissinstanser, att det inte finns&lt;br&gt;anledning att generellt undanta de kommunala verksamheterna från den&lt;br&gt;kommunala tillsynen. Detta är dock ett exempel på områden där Mil-&lt;br&gt;jöombudsmannen bör kunna besluta att tillsynsansvaret flyttas från en&lt;br&gt;myndighet till en annan. Miljöombudsmannens möjlighet att utse en&lt;br&gt;tillsynsmyndighet utvecklas närmare i avsnitt 4.16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt miljöskyddslagen åligger det tillsynsmyndigheten att verka för&lt;br&gt;att överträdelser av lagen beivras. I denna skyldighet ingår bl.a. att om&lt;br&gt;misstanke om överträdelse uppkommer skall tillsynsmyndigheten ta upp&lt;br&gt;saken och utreda den så att myndigheten kan bedöma om anmälan till&lt;br&gt;åtal skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att motsvarande bestämmelse införs i bal-&lt;br&gt;ken. Bestämmelsen skulle i så fell bli generellt tillämplig for hela bal-&lt;br&gt;kens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser emellertid att det får anses som självklart att det&lt;br&gt;ingår i en tillsynsmyndighets uppgifter att se till att en överträdelse som&lt;br&gt;uppdagas beivras. Regeringen anser därför att det inte behövs en sär-&lt;br&gt;skild bestämmelse om detta i balken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.15.2 Förelägganden och förbud&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheterna skall ha möjlighet&lt;br&gt;att meddela sådana förelägganden och förbud som i enskilda fall&lt;br&gt;behövs för att lagstiftningen skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande eller förbud skall, om det meddelats någon i&lt;br&gt;egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare, eller en ägare&lt;br&gt;till en byggnad, anläggning eller anordning på mark som tillhör&lt;br&gt;någon annan, antecknas i festighetsboken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstsanserna: Flertalet av de remissinstanser som yttrat sig är&lt;br&gt;positiva till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljöskyddslagen bygger på företagens&lt;br&gt;frivilliga medverkan i tillsynen. En viktig uppgift för tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heterna är att genom rådgivning verka för att lagbestämmelserna efter-&lt;br&gt;levs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med en lagändring år 1988 uttalade departementschefen&lt;br&gt;(prop. 1987/88:85) att den dåvarande lagstadgade skyldigheten att med-&lt;br&gt;dela råd i vissa fell visat sig utgöra ett onödigt hinder för tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten att genom föreläggande effektivt förebygga olägenheter. Ge-&lt;br&gt;nom lagändringen befriades tillsynsmyndigheterna från skyldigheten att&lt;br&gt;innan ett föreläggande utfärdas först meddela råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I hälsoskyddslagen finns emellertid den lagstadgade rådgivningsskyl-&lt;br&gt;digheten fortfarande kvar. I brådskande fell kan dock förelägganden och&lt;br&gt;förbud meddelas omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de övriga lagarna finns ingen rådgivningsskyldighet inskriven. I&lt;br&gt;förarbetena till lagen om kemiska produkter (prop. 1984/85:118 s. 52)&lt;br&gt;sägs dock att tillsynsmyndigheten vid bristande efterlevnad av lagen bör&lt;br&gt;söka nå rättelse på frivillig väg genom råd och anvisningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om myndigheternas möjligheter att meddela före-&lt;br&gt;lägganden om skyddsåtgärder och försiktighetsmått eller förbud är rela-&lt;br&gt;tivt enhetliga i de olika miljölagama. Naturvårdslagen skiljer sig dock&lt;br&gt;från de övriga lagarna bl.a. på det sättet att lagen inte innehåller några&lt;br&gt;uttryckliga tillsynsregler. Naturresurslagen har visserligen en tillsyns-&lt;br&gt;paragraf (6 kap. 3 §) men den ger inte tillsynsmyndigheterna befogen-&lt;br&gt;heter att använda för den enskilde tvingande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande miljölagar ankommer det i princip på tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten att själv bedöma i vilka fell ingripanden bör ske i form av&lt;br&gt;förelägganden eller förbud. Lagtexten är i allmänhet så utformad att&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten i enskilda fell får meddela de förelägganden eller&lt;br&gt;förbud som behövs för att lagen eller föreskrifter och villkor som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Ordet &amp;quot;behövs&amp;quot; ger ut-&lt;br&gt;tryck för att tillsynsmyndigheten inte skall tillgripa mer omfettande&lt;br&gt;tvångsåtgärder än vad som är nödvändigt. Det bör dock understrykas att&lt;br&gt;tillsynsbestämmelsema inte kan användas för att meddela generella&lt;br&gt;förelägganden eller förbud av normkaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer emellertid att det i lagtexten eller som en följd av&lt;br&gt;lagmotiven införts begränsningar i tillsynsmyndigheternas handlingsut-&lt;br&gt;rymme. Enligt renhållningslagen har tillsynsmyndigheterna endast rätt&lt;br&gt;att meddela de förelägganden och förbud som uppenbart behövs (23 §).&lt;br&gt;Liknande bestämmelser fenns tidigare i andra miljölagar men har där&lt;br&gt;successivt mönstrats ut. I miljöskyddslagen finns emellertid vissa andra&lt;br&gt;begränsningar i tillsynsmyndigheternas handlingsutrymme. Ett före-&lt;br&gt;läggande eller förbud får nämligen i princip inte riktas mot företag som&lt;br&gt;erhållit tillstånd enligt miljöskyddslagen. Under alldeles särskilda för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållanden äger dock tillsynsmyndigheten kortfristigt meddela de bråd-&lt;br&gt;skande förelägganden eller forbud som motiveras av omständigheterna.&lt;br&gt;Ett tillstånd enligt lagen om kemiska produkter hindrar däremot inte en&lt;br&gt;tillsynsmyndighet från att i ett enskilt fell ingripa med stöd av tillsyns-&lt;br&gt;reglema i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till hälsoskyddslagen (prop. 1981/82:219 s. 35) finns&lt;br&gt;vissa uttalanden som begränsar miljö- och hälsoskyddsnämndens möj-&lt;br&gt;ligheter att meddela förelägganden och förbud mot planerade verksam-&lt;br&gt;heter. Enligt den praxis som utvecklats inom miljöskyddsområdet finns&lt;br&gt;det inte något hinder mot att en tillsynsmyndighet meddelar förbud mot&lt;br&gt;en planerad verksamhet om denna bedöms stå i strid med tillåtlighets-&lt;br&gt;reglema i miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har påpekat att det i lagtexten bör föreskrivas&lt;br&gt;en rådgivningsskyldighet för tillsynsmyndigheten. Enligt regeringens&lt;br&gt;uppfettning saknas det emellertid anledning att i miljöbalken införa&lt;br&gt;särskilda regler om myndigheternas rådgivningsverksamhet. En sådan&lt;br&gt;skyldighet får anses normalt ingå i tillsynsmyndighetens roll utan att&lt;br&gt;något särskilt lagstöd behövs. Det bör alltså stå tillsynsmyndigheterna&lt;br&gt;fritt att själva avgöra i vilka sammanhang råd bör meddelas. Denna&lt;br&gt;bedömning bör givetvis ske med utgångspunkt i överträdelsens art. I&lt;br&gt;allmänhet bör liksom hittills överenskommelser om rättelse eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfettning bör i miljöbalken finnas en bestämmel-&lt;br&gt;se som ger tillsynsmyndigheten befogenhet att meddela de föreläggan-&lt;br&gt;den och förbud som behövs för att balken eller föreskrifter eller villkor&lt;br&gt;meddelade med stöd av balken skall efterlevas. Bestämmelsen bör ut-&lt;br&gt;formas i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i lagen om&lt;br&gt;kemiska produkter. Något uppenbarhetsrekvisit bör inte föreskrivas&lt;br&gt;vilket innebär att någon principiell begränsning till klara fell inte görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Understrykas bör att myndigheten inte får befogenhet att meddela&lt;br&gt;några generella förelägganden eller förbud. Ingripanden kommer således&lt;br&gt;endast att kunna ske i ett enskilt fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten bör således kunna meddela ett föreläggande eller&lt;br&gt;ett förbud om inte föreskrifterna i balken efterlevs. Ett åsidosättande av&lt;br&gt;aktsamhetsregler som gäller for den aktuella verksamheten kan sålunda&lt;br&gt;föranleda ett ingripande från tillsynsmyndighetens sida. Som exempel&lt;br&gt;kan nämnas principen om bästa möjliga teknik och skyldigheten att&lt;br&gt;avhjälpa skadan även då verksamheten har upphört. Det närmare in-&lt;br&gt;nehållet i och utformningen av de allmänna aktsamhetsreglema motive-&lt;br&gt;ras i avsnitt 4.4. Likaså kan tillsynsmyndigheten ingripa med ett före-&lt;br&gt;läggande eller ett förbud exempelvis då ett villkor i ett tillstånd inte&lt;br&gt;efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller tillståndsgiven verksamhet bör tillsynsmyndigheten som&lt;br&gt;regel inte kunna ingripa i frågor som regleras genom villkor i tillstån-&lt;br&gt;det. Undantag från denna princip bör dock kunna göras om särskilda&lt;br&gt;omständigheter föreligger, exempelvis vid olyckshändelser eller andra&lt;br&gt;oförutsedda händelser av allvarlig karaktär. Bestämmelsen bör vara&lt;br&gt;tillämplig oavsett om verksamheten bedrivs eller har upphört. I bråd-&lt;br&gt;skande fell bör således tillsynsmyndigheten trots att ett tillstånd med-&lt;br&gt;delats kunna meddela de brådskande förelägganden eller förbud som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motiveras av omständigheterna. De situationer som avses är nödsituatio- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ner, olyckor och liknande fell där tillsynsmyndigheten kortfristigt måste&lt;br&gt;kunna meddela de brådskande förelägganden eller förbud som motiveras&lt;br&gt;av omständigheterna. Om verksamheten har upphört torde det huvud-&lt;br&gt;sakligen röra sig om återställningsåtgärder eller åtgärder för att forsla&lt;br&gt;bort kvarblivet avfell efter verksamheten eller liknande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten skall naturligtvis inte tillgripa mer ingripande&lt;br&gt;tvångsåtgärder än vad som behövs i vaije enskilt fell. Som framgår av&lt;br&gt;vad som tidigare sagts ingår det i tillsynsmyndighetens normala uppgif-&lt;br&gt;ter, även om det inte i lagtexten föreskrivs en rådgivningsskyldighet, att&lt;br&gt;meddela de råd myndigheten finner erforderliga. En tillsynsmyndighet&lt;br&gt;bör alltid vid bristande efterlevnad försöka nå rättelse på frivillig väg&lt;br&gt;genom råd och förslag till åtgärder. När däremot den frivilliga vägen&lt;br&gt;inte är framkomlig bör tillsynsmyndigheten ingripa med föreläggande&lt;br&gt;och förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till möjligheterna att genom att avyttra en fastighet undgå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- och därmed också försena - angelägna rättelseåtgärder finns det i&lt;br&gt;naturvårdslagen och hälsoskyddslagen en möjlighet för myndigheterna&lt;br&gt;att översända ett vitesföreläggande för anteckning i fastighetsboken eller&lt;br&gt;tomträttsboken. Har en sådan anteckning skett gäller föreläggandet även&lt;br&gt;mot ny ägare. Motsvarande regel bör införas bland tillsynsbestämmel-&lt;br&gt;sema i miljöbalken. Regeringen anser emellertid, i motsats till kommit-&lt;br&gt;tén, att bestämmelsen endast skall vara tillämplig i de fell där föreläg-&lt;br&gt;gandet eller förbudet meddelats någon i egenskap av ägare till en fastig-&lt;br&gt;het, tomträttshavare, eller ägare till en byggnad, anläggning eller&lt;br&gt;anordning på mark som tillhör någon annan, dvs. samma område som i&lt;br&gt;dag omfettas av naturvårdslagen och hälsoskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om föreläggande eller förbud fettat med stöd av miljös-&lt;br&gt;kyddslagen gäller, om inte annat förordnas, med omedelbar verkan.&lt;br&gt;Detta innebär att beslutet gäller även om det överklagas. Beslut enligt&lt;br&gt;de övriga lagarna gäller emellertid omedelbart endast om myndigheten&lt;br&gt;särskilt förordnat om det. Regeringen anser att det bör ankomma på&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna att själva bedöma om ett beslut om föreläggande&lt;br&gt;eller förbud skall gälla omedelbart eller inte. Därför har den lagtekniska&lt;br&gt;lösningen valts att tillsynsmyndigheten, i de fell den anser att så är&lt;br&gt;erforderligt, kan förordna att ett beslut skall gälla utan hinder av att det&lt;br&gt;inte vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.15.3 Vite&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett beslut om föreläggande eller förbud får&lt;br&gt;förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna är positiva till kom-&lt;br&gt;mitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande lagar får ett beslut Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;om föreläggande eller förbud förenas med vite. I hälsoskyddslagen finns&lt;br&gt;en bestämmelse om att vitet inte får förvandlas. I renhållningslagen&lt;br&gt;finns en bestämmelse om att frågan om utdömande av vite prövas av&lt;br&gt;länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite är ett ekonomiskt tvångsmedel. Det används som ett individuellt&lt;br&gt;påtryckningsmedel för att tvinga fram vissa närmare angivna prestatio-&lt;br&gt;ner av den mot vilken viteshotet riktas. Det har den fördelen framför&lt;br&gt;straff att det kan anpassas till vad som krävs för att ändamålet med vitet&lt;br&gt;skall genomföras. Vitet kan dessutom vid behov många gånger bestäm-&lt;br&gt;mas till väsentligt högre belopp än vad motsvarande bötesstraff skulle&lt;br&gt;uppgå till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av vite förutsätter stöd i lag. Sådana bestämmelser&lt;br&gt;finns på många ställen i lagstiftningen, inte minst i den miljörättsliga&lt;br&gt;speciallagstiftningen. Bestämmelser om ett vitesföreläggandes adressat,&lt;br&gt;om beräkning av vitets storlek samt vitets utformning och utdömande&lt;br&gt;finns i lagen (1985:206) om viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av vitesföreläggande på miljöskyddets område är i&lt;br&gt;allmänhet positiva. Det anses att vitet är ett mer effektivt instrument än&lt;br&gt;straffhotet for att komma till rätta med problem i enskilda fell. Vitesfö-&lt;br&gt;reläggandena framtvingar inte bara konkreta lösningar på problemen&lt;br&gt;utan verkar också vanligtvis snabbare än straff- och avgiftssanktionema.&lt;br&gt;De problem som är förknippade med vitesanvändningen hänger oftast&lt;br&gt;samman med de långa handläggningstidema vid överklagande av vites-&lt;br&gt;föreläggandet och vid utdömandet av vite. En tredskande part har ibland&lt;br&gt;omöjliggjort en effektiv användning av vitesföreläggande genom att&lt;br&gt;systematiskt överklaga dels föreläggandet, dels ett eventuellt utdömande&lt;br&gt;av vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett medel för att komma till rätta med tredska kan nämnas möj-&lt;br&gt;ligheten att enligt 4 § viteslagen förelägga s.k. löpande vite. En annan&lt;br&gt;möjlighet, som nu finns i hälsoskyddslagen, är att vid löpande vite låta&lt;br&gt;föreläggandet gälla även mot ny ägare till en fastighet eller en byggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 9 kap. 8 § rättegångsbalken framgår att vite inte får föreläggas i&lt;br&gt;fell där straffansvar är stadgat. Denna princip har genombrutits i lag-&lt;br&gt;stiftningen och i vissa fell innehåller en lag såväl straffhot som möjlig-&lt;br&gt;het att meddela vitesföreläggande. Som exempel på sådan lagstiftning&lt;br&gt;kan anges hälsoskyddslagen och skogsvårdslagen. Som framgår av vad&lt;br&gt;som tidigare framhållits krävs emellertid en uttrycklig lagreglering för&lt;br&gt;att båda sanktionerna skall kunna användas. När avsteg gjorts från prin-&lt;br&gt;cipen har samtidigt införts bestämmelse om att den som överträtt vites-&lt;br&gt;föreläggande inte också får dömas till ansvar för gärning som omfettas&lt;br&gt;av föreläggandet. Här kan som exempel nämnas 45 § andra stycket&lt;br&gt;miljöskyddslagen. En motsvarande regel bör införas bland miljöbalkens&lt;br&gt;ansvarsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kombination av straffhot och viteshot kan vara motiverad framför&lt;br&gt;allt av nödvändigheten att komma till rätta med fortsatt tredska vid&lt;br&gt;utdömande av straff. För att ett förbud mot att använda både straff och&lt;br&gt;vite vid samma gärning skall äga tillämpning krävs att det rör sig om&lt;br&gt;gämingsidentitet i både tid och rum och dessutom att åtal och föreläg-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gande riktar sig mot samma person. Medger lagen användande av både Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;straff och vite är det trots ett förbud mot samtidig användning av sank-&lt;br&gt;tionerna möjligt att straffa ett förfarande i förfluten tid och använda vite&lt;br&gt;för att framtvinga rättelse för framtiden. Vidare kan ett viteshot riktas&lt;br&gt;mot ett företag som är en juridisk person samtidigt som en driftsansva-&lt;br&gt;rig person i företaget kan drabbas av straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet att förena ett beslut om föreläggande och förbud med&lt;br&gt;vite bör finnas i miljöbalken. Av vad som tidigare sagts framgår att stor&lt;br&gt;omsorg och noggrannhet måste iakttas vid vitesföreläggande så att&lt;br&gt;föreläggandet inte hindrar att straff döms ut när skäl finns därtill.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.15.4 Rättelse m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Ett beslut om rättelse eller förbud som inte&lt;br&gt;blir åtlytt skall kunna verkställas av kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten får, om någon underlåter att vidta en&lt;br&gt;åtgärd enligt ett föreläggande eller förbud, besluta att rättelse&lt;br&gt;skall ske på bekostnad av den som gjort sig skyldig till under-&lt;br&gt;låtenheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse skall i vissa brådskande fall även kunna vidtas utan&lt;br&gt;föregående föreläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser som yttrat sig i&lt;br&gt;denna del har varit positiva till förslaget i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Efterkoms inte ett föreläggande om&lt;br&gt;försiktighetsmått eller förbud som behövs for att lagen eller föreskrifter&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av lagen skall efterlevas (40 § första eller&lt;br&gt;andra stycket miljöskyddslagen), skall kronofogdemyndigheten på an-&lt;br&gt;modan av tillsynsmyndigheten ombesörja att åtgärd vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 39 § naturvårdslagen får kronofogdemyndigheten i motsvarande&lt;br&gt;fall meddela särskild rättelse på ansökan av allmän åklagare, Natur-&lt;br&gt;vårdsverket, länsstyrelsen, den kommunala nämnd som handhar natur-&lt;br&gt;vårdsfrågor eller, i fell där kommunal nämnd har att meddela föreläg-&lt;br&gt;gande, av den nämnden. Verkställighet genom kronofogdemyndighetens&lt;br&gt;försorg torde i första hand komma i fråga i de mer mark- eller festig-&lt;br&gt;hetsanknutna lagarna. Regeringen anser emellertid att möjligheten till&lt;br&gt;verkställighet genom kronofogdemyndighetens försorg inte endast bör&lt;br&gt;omfetta bestämmelser inom miljöskydds- och naturvårdsområdena utan&lt;br&gt;bör kunna utnyttjas även i andra sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöskyddslagen och naturvårdslagen finns även bestämmelser om&lt;br&gt;att kronofogdemyndigheten får meddela handräckning för att åstadkom-&lt;br&gt;ma rättelse. Dessa regler är, i motsats till det förslag om möjlighet för&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten att meddela beslut om rättelse, avsedda att användas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fråga om ingripanden av mer polisiär natur, t.ex. stänga av strömmen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;for en verksamhet, sätta upp lås, vidta större saneringsarbeten m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 47 § miljöskyddslagen får kronofogdemyndigheten om någon&lt;br&gt;underlåter att rätta sig efter straffsanktionerade förbud, beslut, före-&lt;br&gt;skrifter och bestämmelser meddela särskild handräckning för att åstad-&lt;br&gt;komma rättelse. Berörs allmänna intressen, får ansökan om handräck-&lt;br&gt;ning göras av Naturvårdsverket eller annan myndighet som ärendet&lt;br&gt;angår. En motsvarande bestämmelse bör införas i miljöbalken. Ansökan&lt;br&gt;bör emellertid göras av tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta av de nuvarande lagarna har tillsynsmyndigheterna rätt att,&lt;br&gt;om någon underlåter att vidta en åtgärd som åligger honom, vidta rät-&lt;br&gt;telseåtgärder på den felandes bekostnad. Myndigheternas befogenheter&lt;br&gt;i detta avseende skiljer sig emellertid något i de olika lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regel får tillsynsmyndigheterna förelägga den som underlåter att&lt;br&gt;iaktta en viss skyldighet att vid vite själv vidta rättelseåtgärder. Först&lt;br&gt;om så inte sker aktualiseras normalt frågan om att vidta rättelseåtgärder&lt;br&gt;på den försumliges bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt renhållningslagen (23 § 3 stycket) får rättelse på den försum-&lt;br&gt;liges bekostnad ske först sedan ett föreläggande av tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;inte iakttagits. Denna ordning är också det normala enligt hälsoskydds-&lt;br&gt;lagen (18 § 3 stycket). I brådskande fell får dock förordnande om rättel-&lt;br&gt;se på någons bekostnad ske utan föregående föreläggande. Liknande&lt;br&gt;bestämmelser finns i miljöskyddslagen (41 a §). Enligt dessa får till-&lt;br&gt;synsmyndigheten när risk för allvarliga skador eller när andra särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger och när förutsättningar finns att meddela ett föreläggande&lt;br&gt;enligt 40 § miljöskyddslagen förordna om rättelse på vederbörandes&lt;br&gt;bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen om kemiska produkter (16 § 3 stycket) har tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heternas befogenhet att vidta rättelseåtgärder på någons bekostnad inte&lt;br&gt;gjorts beroende av om ett beslut om föreläggande eller förbud utfärdats&lt;br&gt;av tillsynsmyndigheten eller förutsättning för sådant beslut förelegat.&lt;br&gt;Enligt dessa lagar har tillsynsmyndigheten rätt att vidta rättelseåtgärder&lt;br&gt;på någons bekostnad så snart någon bryter mot bestämmelserna i lagen.&lt;br&gt;Rättelseåtgärder utgör således här alternativ till förelägganden om för-&lt;br&gt;siktighetsmått eller förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfettning bör en generell bestämmelse om rätt&lt;br&gt;for tillsynsmyndigheten att besluta om rättelse på den felandes bekost-&lt;br&gt;nad införas i miljöbalken. Tillsynsmyndigheten bör sålunda få besluta&lt;br&gt;om rättelse på någons bekostnad om vederbörande underlåter att vidta&lt;br&gt;en åtgärd som åligger honom dels enligt balken eller enligt föreskrifter&lt;br&gt;eller villkor som meddelats med stöd av balken, dels enligt tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighetens föreläggande eller förbud. När det är nödvändigt att åtgärder&lt;br&gt;vidtas skyndsamt får det anses angeläget att tillsynsmyndigheten har&lt;br&gt;möjlighet att fetta ett sådant beslut. Ett sådant förfarande kan dock även&lt;br&gt;i andra fell utgöra ett alternativ till verkställighet genom kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten, exempelvis om det är fråga om mindre eller enklare&lt;br&gt;åtgärder. Beslut om rättelse på den felandes bekostnad torde som hu-&lt;br&gt;vudregel inte komma i fråga förrän efter det att tillsynsmyndigheten har&lt;br&gt;meddelat ett föreläggande eller ett förbud. I fråga om åtgärder av mer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyndsam natur, t.ex. bortforslande av läckande gifttunnor, bör dock Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;samma möjlighet finnas som i dag finns enligt miljöskyddslagen, hälsos-&lt;br&gt;kyddslagen och lagen om kemiska produkter, nämligen att besluta om&lt;br&gt;rättelse på den felandes bekostnad även utan ett föregående föreläggan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av en sådan allmän regel i balken kommer att underlätta&lt;br&gt;myndigheternas möjligheter att komma till rätta med nedskräpningen i&lt;br&gt;naturen, få till stånd stängselgenombrott m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.15.5 Tillträde och undersökningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillsynsmyndigheten får förelägga den som&lt;br&gt;bedriver en verksamhet som regleras med stöd av balken att lämna&lt;br&gt;de upplysningar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndighetenhar&lt;br&gt;också rätt till tillträde till lokaler och till andra utrymmen, byggna-&lt;br&gt;der och markområden m.m. och att där göra undersökningar och ta&lt;br&gt;prover. Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för&lt;br&gt;att tillsynsmyndigheten skall kunna utöva tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak varit positiva till&lt;br&gt;kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om tillträdes- och un-&lt;br&gt;dersökningsrätt finns i flertalet lagar och är utformade på likartat sätt.&lt;br&gt;Vissa skillnader finns emellertid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheternas tillträde srätt enligt miljöskyddslagen inskrän-&lt;br&gt;ker sig till fabriker och anläggningar eller områden som hör till dessa&lt;br&gt;oavsett om verksamheterna vid dessa är i bruk eller inte. För att utföra&lt;br&gt;undersökningar på någon annan plats har tillsynsmyndigheten också rätt&lt;br&gt;att beträda denna plats under förutsättning att det inte är fråga om hus,&lt;br&gt;tomt eller trädgård. Det bör framhållas att tillträdesrätten enligt miljö-&lt;br&gt;skyddslagen även omfattar den som har fått uppdrag att på någons be-&lt;br&gt;kostnad utföra undersökningar (43 § 2 stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen om kemiska produkter omfattar tillsynsmyndigheternas&lt;br&gt;tillträdesrätt områden, lokaler och andra utrymmen som används i sam-&lt;br&gt;band med hanteringen av kemiska produkter. Rätten till tillträde omfat-&lt;br&gt;tar dock inte bostäder. Detta innebär att rätten till tillträde är begränsad&lt;br&gt;i förhållande till lagens tillämpningsområde. Lagen omfattar nämligen&lt;br&gt;också hushållens kemikalieanvändning. Eventuella tvångsingripanden&lt;br&gt;med anledning av en olaglig hantering av en kemisk produkt i hemmen&lt;br&gt;får därför ske med stöd av reglema i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillträdesrätten enligt hälsoskyddslagen och renhållningslagen omfattar&lt;br&gt;byggnader, lokaler, anläggningar och områden. Med byggnader avses&lt;br&gt;sådana som innehåller en eller flera bostäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I naturvårdslagen finns vissa bestämmelser om tillträdesrätt i samband&lt;br&gt;med vissa undersökningar (42 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En samordning av de nuvarande tillträdesbestämmelsema till en ge- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;mensam föreskrift innebär att denna måste utformas på ett övergripande&lt;br&gt;sätt. En sådan ordning får naturligtvis inte - annat än när så är motive-&lt;br&gt;rat - leda till att tillsynsmyndigheternas rätt till tillträde ändras i för-&lt;br&gt;hållande till vad som nu gäller. Detta innebär att den nya lagbestämmel-&lt;br&gt;sen i tillämpliga delar bör ge tillsynsmyndigheterna samma tillträdesrätt&lt;br&gt;som de i dag har. Detta innebär också att i stort sett de tillsynsobjekt&lt;br&gt;som anges i de nuvarande lagarna bör återfinnas i den nya paragrafen i&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser emellertid att man har anledning att se restriktivt på&lt;br&gt;tillsynsmyndigheternas möjligheter till tillträde till bostäder. Den till-&lt;br&gt;trädesrätt som i dag finns intagen i renhållningslagen bör kunna utgå&lt;br&gt;och endast omfatta soprum eller soputrymmen. Regeringen anser att den&lt;br&gt;tillträdesrätt till bostäder som i dag finns i hälsoskyddslagen bör vara&lt;br&gt;tillräcklig. För att stärka skyddet för integriteten bör denna begränsning&lt;br&gt;anges direkt i lagtexten. Flertalet lagar, nämligen miljöskyddslagen,&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter och hälsoskyddslagen ger tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heterna rätt att vid tillsynen göra undersökningar. I lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter och hälsoskyddslagen finns en uttrycklig befogenhet att också&lt;br&gt;ta ut prover. I miljöskyddslagen och lagen om kemiska produkter finns&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om undersökningsplikt och kontroll. Dessa har&lt;br&gt;karaktären av aktsamhetsregler. De nuvarande bestämmelserna om&lt;br&gt;myndigheternas rätt att vid tillsyn utföra undersökningar och ta prover&lt;br&gt;bör enligt regeringens mening sammanföras i en gemensam paragraf&lt;br&gt;och gälla hela balkens tillämpningsområde. I miljöbalken bör, enligt&lt;br&gt;regeringens mening, även finnas en skyldighet för den som utövar&lt;br&gt;verksamhet som kan befaras vara miljöferlig eller medföra olägenheter&lt;br&gt;för människors hälsa eller som annars är skyldig att avhjälpa olägenhet&lt;br&gt;att utföra den undersökning som behövs för tillsynen. Fullgör inte verk-&lt;br&gt;samhetsutövaren vad som åligger honom kan tillsynsmyndigheten före-&lt;br&gt;lägga honom att göra det. Om tillsynsmyndigheten anser det vara lämp-&lt;br&gt;ligare bör myndigheten ha möjlighet att föreskriva att någon annan skall&lt;br&gt;utföra en sådan undersökning. Sådana undersökningar som nämnts bör&lt;br&gt;bekostas av den som utövar verksamheten. Likaså bör den som utövar&lt;br&gt;eller ämnar utöva miljöferlig verksamhet för att utreda verkningar av&lt;br&gt;verksamheten ha rätt till tillträde för att företa mätning eller annat un-&lt;br&gt;dersökningsarbete på fest egendom som annan äger eller innehar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.15.6 Avgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Reglema om avgift för myndigheters verk-&lt;br&gt;samhet överfors i huvudsak oförändrade från de i balken samman-&lt;br&gt;förda lagarna till miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om skyldighet att lämna uppgifter samt bestäm-&lt;br&gt;melserna om dispensavgift görs generellt tillämpliga for hela bal-&lt;br&gt;kens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglema om avgift för kommunal renhållning och producentav-&lt;br&gt;gift överförs oförändrade från renhållningslagen till balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera av de remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;kommitténs förslag har hänvisat till KLIV-utredningen och dess förslag&lt;br&gt;om ett enhetligt system för avgifter för myndigheternas verksamhet.&lt;br&gt;KLIV-utredningen har förordat att festa avgifter tillämpas. Instanserna&lt;br&gt;har vidare framhållit att avgifterna bör täcka de faktiska kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För närvarande finns i de flesta av de&lt;br&gt;lagar som omfettas av förslaget till miljöbalk bemyndiganden som ger&lt;br&gt;regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att&lt;br&gt;föreskriva om uttag av avgifter för myndighetens verksamhet enligt&lt;br&gt;lagen. Det gäller för det mesta kostnader för tillståndsprövning och&lt;br&gt;tillsynsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om kommunernas arbete för en god livsmiljö, KLIV,&lt;br&gt;behandlade i betänkandet Kommunerna och miljöarbetet (SOU 1993:19)&lt;br&gt;bl.a. frågan om tillsynsavgift. Utredningen föreslog att i princip all&lt;br&gt;lagbunden tillsyn som utövades av kommunerna skulle bekostas av dem&lt;br&gt;som bedriver verksamheten i enlighet med principen att förorenaren&lt;br&gt;betalar. Utredaren ansåg att avgiftssystemet borde ge utrymme for&lt;br&gt;flexibilitet och möjlighet till förnyelse och utveckling av den offentliga&lt;br&gt;tillsynen. Detta förutsatte enligt utredaren att enhetliga principer för&lt;br&gt;avgiftsfinansieringen tillämpades och att möjlighet gavs att tillämpa en&lt;br&gt;gemensam taxa när tillsyn samtidigt utövades över efterlevnaden av&lt;br&gt;flera författningar. Detta kunde, enligt utredaren, åstadkommas genom&lt;br&gt;att regeringen bemyndigades att delegera sin normgivningskompetens att&lt;br&gt;ta ut avgift för tillsyn av olika objekt inom miljö- och hälsoskyddsom-&lt;br&gt;rådet till kommunerna. Kommunen skulle således ges en möjlighet att ta&lt;br&gt;ut avgifter för tillsyn av olika objekt på ett enhetligt sätt enligt taxa som&lt;br&gt;beslutas av fullmäktige. Fasta grundavgifter var enligt utredaren att&lt;br&gt;föredra för att motverka att avgifter skulle styra inriktningen av till-&lt;br&gt;synen. KLIV-utredningens förslag har bemötts av i stort positiv kritik&lt;br&gt;av remissinstanserna. Livsmedelsverket var dock negativt i sin kritik&lt;br&gt;och menade att det saknades en närmare utredning och mer detaljerade&lt;br&gt;förslag om förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som bör införas i miljöbalken överensstämmer i&lt;br&gt;stort med de bestämmelser som finns redan i dag i de olika förfettning-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ama. I vissa fell utvidgas emellertid bestämmelserna i förhållande till Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;vad som gäller i dag och görs generellt tillämpliga för hela balkens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Detta gäller exempelvis stadgandet om dispensav-&lt;br&gt;gift som i dag endast finns i lagen om kemiska produkter och lagen&lt;br&gt;(1976:1054) om svavelhaltigt bränsle. Med allmänna bestämmelser i&lt;br&gt;balken kommer det att bli möjligt för kommunerna att föreskriva mer&lt;br&gt;enhetliga taxor för exempelvis tillsyn än vad som i dag är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör i likhet med vad kommittén har föreslagit bemyndigas&lt;br&gt;att meddela föreskrifter om avgifter. Enligt de lagar som föreslås omfet-&lt;br&gt;tas av balken är det hittills ingen central myndighet som har fått be-&lt;br&gt;myndiganden att meddela föreskrifter trots att riksdagen i bemyndigande&lt;br&gt;till regeringen har medgett en sådan ordning. Även i fortsättningen är&lt;br&gt;det en lämplig ordning att endast regeringen meddelar föreskrifter om&lt;br&gt;avgifter på det statliga området. Detta bör komma till uttryck i lagtex-&lt;br&gt;ten. Regeringen bör däremot få överlåta sin föreskriftsrätt till kommu-&lt;br&gt;nerna. Regeringens avsikt är att kommunerna så långt det är möjligt&lt;br&gt;själva skall bestämma den taxa som skall gälla för en kommunal verk-&lt;br&gt;samhet. Vad gäller ändrade bestämmelser för uttag av avgifter för&lt;br&gt;tillsyn enligt lagar som inte sammanförs i balken men som omfettas av&lt;br&gt;KLIV-utredningens förslag kan det bli anledning för regeringen att&lt;br&gt;återkomma i något annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avgift för myndighets verksamhet enligt balken bör fullt täcka&lt;br&gt;myndighetens kostnader för sin verksamhet. Vid prövning av frågor&lt;br&gt;gällande tillstånd, godkännande och tillsyn anser regeringen att systemet&lt;br&gt;med s.k. saktaxa för det mesta kan tillämpas. Tillämpningen av denna&lt;br&gt;typ av taxa innebär att det för ett tillstånd eller godkännande för en&lt;br&gt;verksamhet eller av en produkt eller tillsyn av en viss verksamhet finns&lt;br&gt;en fest avgift oavsett den tid som tas i anspråk för prövningen eller&lt;br&gt;tillsynen. För anmälningsärenden och tillsyn över sådan verksamhet&lt;br&gt;som inte är tiUståndspliktig bör tillämpas samma system som i dag&lt;br&gt;gäller enligt miljöskyddslagen för icke tillståndspliktiga verksamheter&lt;br&gt;dvs. en timbaserad avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöbalken bör som föreslagits i avsnitt 4.9 bestämmelserna om&lt;br&gt;avfallshantering överföras i stort oförändrade från renhållningslagen,&lt;br&gt;däribland bestämmelserna om producentansvar. Som där angetts kan det&lt;br&gt;för vissa typer av varor och avfell vara mindre lämpligt att lägga ett&lt;br&gt;fysiskt återtagandeansvar på producenten. Det kan bl.a. finnas risk för&lt;br&gt;att icke seriösa entreprenörer kommer att utnyttjas och vålla större&lt;br&gt;skada än nytta ur miljösynpunkt. Vidare kan det också vara svårt att&lt;br&gt;utöva behövlig kontroll av hanteringen av avfellet. I sådana och liknan-&lt;br&gt;de fell är det lämpligt att kommunen liksom fellet är i dag har det fysis-&lt;br&gt;ka ansvaret för hanteringen och omhändertagandet av avfellet medan&lt;br&gt;producenten har det ekonomiska ansvaret. Det bör i miljöbalken införas&lt;br&gt;ett bemyndigande som ger möjlighet att föreskriva att en avgift får tas&lt;br&gt;ut av producenten för bortforsling och slutligt omhändertagande av&lt;br&gt;avfell av viss egendom genom kommunens försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avgifter det här kan bli fråga om bör i många fell baseras på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;generellt beräknade kostnader för omhändertagandet av respektive av- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fellsslag. Då blir avgiftens storlek normalt inte differentierad efter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lokala förhållanden och i de fellen bör det därför bli en uppgift för Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;regeringen att meddela föreskrifter om avgifter. Avgifterna bör då tas ut&lt;br&gt;centralt av företagen och fördelas till kommunerna. Även kommunerna&lt;br&gt;bör, efter regeringens bemyndigande, få möjlighet att kunna ta ut en&lt;br&gt;producentavgift differentierad efter lokala förhållanden i de fell det är&lt;br&gt;lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom detta blir ett nytt system måste man noga följa tillämpningen&lt;br&gt;och konsekvenserna av de producentavgifter som införs och vid behov&lt;br&gt;även se över den nu föreslagna regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.16 Miljöombudsman m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En miljöombudsman inrättas. Miljöombuds-&lt;br&gt;mannen skall företräda allmänheten för att främja miljöns intres-&lt;br&gt;sen. Han skall fora talan om miljöskyddsavgift. Vidare skall han&lt;br&gt;ha rätt att överklaga beslut enligt miljöbalken. Miljöombudsmannen&lt;br&gt;skall vid behov kunna besluta att tillsynsansvaret flyttas från en&lt;br&gt;myndighet till en annan. Miljöombudsmannen skall biträdas av ett&lt;br&gt;ideellt råd med representanter för miljöorganisationer. Utanför&lt;br&gt;kretsen av dem som får överklaga enligt vanliga förvaltningsrättsli-&lt;br&gt;ga regler ges sådan rätt i vissa ärendetyper också till Naturvårds-&lt;br&gt;verket samt subsidiärt i förhållande till Miljöombudsmannen till&lt;br&gt;fackliga organisationer, arbetsgivarorganisationer, yrkesfiskare&lt;br&gt;och konsumentorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att ideella organisationer skall&lt;br&gt;ha talerätt och att regeringen bestämmer vilka organisationer som skall&lt;br&gt;ha denna rätt. Kommittén föreslår vidare att det inom Statens Natur-&lt;br&gt;vårdsverk skall inrättas en Miljöombudsman som skall ta emot och&lt;br&gt;utreda enskildas klagomål i miljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissopinionen är delad i fråga om talerätt for&lt;br&gt;organisationer. Många remissinstanser framför stark kritik mot försla-&lt;br&gt;get. Dessutom finns ett antal instanser som är positiva till förslaget men&lt;br&gt;som är kritiska till att det är regeringen som skall bestämma vilken&lt;br&gt;organisation som skall ha rätt att klaga. När det gäller myndigheternas&lt;br&gt;rätt att överklaga har de flesta lämnat kommitténs förslag utan kommen-&lt;br&gt;tarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också i fråga om att inrätta en miljöombudsman är remissopinionen&lt;br&gt;delad. Att göra Miljöombudsmannen till en del av Statens naturvårds-&lt;br&gt;verk utan att tilldela honom särskilda befogenheter har dock genomgå-&lt;br&gt;ende kritiserats av remissorganen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Miljöombudsman&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig uppgift för Naturvårdsverket som ett slutresultat av arbetet&lt;br&gt;med den nya miljölagstiftningen blir att besluta generellt verkande&lt;br&gt;föreskrifter. Särskilt inom området för miljöferlig verksamhet blir detta&lt;br&gt;en ny och viktig uppgift för verket. Detta ligger också i linje med be-&lt;br&gt;hovet av en pådrivande och policyskapande myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig uppgift om lagstiftningen skall få en tillräcklig ge-&lt;br&gt;nomslagskraft är den rent judiciella verksamheten i enskilda ärenden.&lt;br&gt;När miljölagstiftningen nu samordnas och lyfts fram som en särskild&lt;br&gt;balk i 1734 års lag är det viktigt att lagstiftningen också tillämpas i full&lt;br&gt;utsträckning som ett instrument för att genomföra de miljöpolitiska&lt;br&gt;målen. Den nuvarande miljölagstiftningens tillsyns- och sanktionsbe-&lt;br&gt;stämmelser för i många fell en slumrande tillvaro. Kommitténs förslag&lt;br&gt;syftar också bl.a. till att öka och förstärka allmänhetens möjligheter att&lt;br&gt;kontrollera och ingripa mot olika slag av miljöstörningar. Mot den&lt;br&gt;angivna bakgrunden anser regeringen i enlighet med remisskritiken att&lt;br&gt;det saknas anledning att inrätta en miljöombudsman utan särskilda&lt;br&gt;befogenheter som en enhet hos Statens naturvårdsverk. För att åstad-&lt;br&gt;komma en önskvärd genomslagskraft av den nya miljöbalken finns det i&lt;br&gt;stället skäl att inrätta en ny miljömyndighet med en fristående ställning&lt;br&gt;mot andra myndigheter och mot dem som förorsakar miljöstörningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästan samtliga de myndigheter som agerar inom det miljörättsliga&lt;br&gt;området har i någon utsträckning dubbla roller. Detta beror bl.a. på att&lt;br&gt;såväl statliga myndigheter som kommunala organ har till uppgift att&lt;br&gt;pröva tillståndsfrågor och att utöva tillsyn. Därtill kommer att såväl&lt;br&gt;statliga myndigheter som kommuner kan ha föreskriftsrätt. Regeringen&lt;br&gt;utgår från att ett genomförande av Miljöorganisationsutredningens kom-&lt;br&gt;mande förslag på ett påtagligt sätt medför att myndighetsrollerna jäm-&lt;br&gt;fört med dagens läge kommer att renodlas. Utredningens förslag kan i&lt;br&gt;den delen förväntas bli ett värdefullt komplement till miljöbalken. I&lt;br&gt;vissa frågor är det dock viktigt att uppgifterna för en fristående myndig-&lt;br&gt;het konkretiseras direkt i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya myndigheten bör ges namnet Miljöombudsmannen. Denne&lt;br&gt;bör ges sådana judiciella myndighetsuppgifter som jämfört med i dag&lt;br&gt;bör lyftas fram på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöombudsmannen bör ha till uppgift att ta emot och utreda enskil-&lt;br&gt;da personers klagomål över olika förhållanden inom miljöområdet. Men&lt;br&gt;även organisationer bör ha möjlighet att vända sig till honom i sådana&lt;br&gt;frågor. Ombudsmannen skall kunna vidarebefordra klagomål och syn-&lt;br&gt;punkter till tillsynsmyndigheter och även till dem som förorsakar mil-&lt;br&gt;jöproblem. För att kanalisera frågor av principiell vikt via Miljöom-&lt;br&gt;budsmannen till rättslig prövning bör det hos Miljöombudsmannen&lt;br&gt;finnas ett ideellt råd. Detta råd bör fungera som ett samråd sforum mel-&lt;br&gt;lan Miljöombudsmannen och organisationerna och bl.a. ge en bakgrund&lt;br&gt;till Miljöombudsmannens ställningstaganden i principiellt viktiga frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöombudsmannen bör även följa tillämpningen av lagstiftningen&lt;br&gt;inom miljöområdet och verka för att brister i lagstiftningen avhjälps.&lt;br&gt;Om miljöombudsmannen finner anledning att väcka fråga om författ-&lt;br&gt;ningsändring eller annan åtgärd från statens sida får han göra framställ-&lt;br&gt;ning om detta till regeringen. Miljöombudsmannen bör även, när det är&lt;br&gt;lämpligt, framföra förslag till nya eller ändrade föreskrifter inom mil-&lt;br&gt;jöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig sanktionsform i miljöbalken bör miljöskyddsavgiften vara.&lt;br&gt;Denna ges i miljöbalken ett vidare innehåll än som gäller för närvaran-&lt;br&gt;de. Alla icke bagatellartade överträdelser av villkor och andra förplik-&lt;br&gt;telser enligt balken skall alltså kunna följas av en sanktionsavgift, mil-&lt;br&gt;jöskyddsavgiften. Detta institut är för närvarande utformat i stor likhet&lt;br&gt;med straffbuden enligt miljöskyddslagen. Institutet har hittills använts i&lt;br&gt;begränsad utsträckning och med liten framgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så som straffbuden har utformats i miljöbalken är tanken att sanktion-&lt;br&gt;savgiften skall användas i betydligt större utsträckning än i dag. Svårig-&lt;br&gt;heten att finna lämpliga generellt tillämpliga avgiftsparametrar gör det&lt;br&gt;nödvändigt att utveckla en enhetlig praxis för att döma ut miljöskydds-&lt;br&gt;avgifter. Sannolikt behövs inte ett stort antal ärenden för att etablera en&lt;br&gt;rättspraxis på området. Det är dock lämpligt att en enda myndighet får&lt;br&gt;uppgiften att genom att föra ett antal vägledande fell till domstol bidra&lt;br&gt;till att bygga upp en sådan praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte lämpligt att uppgiften anförtros Naturvårdsverket, med&lt;br&gt;hänsyn till att verket i allt större utsträckning kommit att få ställning&lt;br&gt;som stabsorgan och utrymmet för ren myndighetsutövning i enskilda&lt;br&gt;ärenden på motsvarande sätt minskat. Att i stället lägga uppgiften på&lt;br&gt;vaije länsstyrelse eller vaije kommunal tillsynsmyndighet skulle vara en&lt;br&gt;mindre lyckad ordning eftersom detta skulle ge olika rutiner och en&lt;br&gt;splittrad bild av hur ärenden av den arten bäst handläggs. En uppsplitt-&lt;br&gt;ring av myndighetsuppgifterna i initialskedet skulle dessutom totalt sett&lt;br&gt;vara oförsvarligt från kostnadssynpunkt. Enligt regeringens mening talar&lt;br&gt;flera omständigheter i stället för att uppgiften att föra talan om miljös-&lt;br&gt;kyddsavgift bör läggas på ett särskilt organ. På så sätt kan talan inför&lt;br&gt;domstolen läggas upp och argumenteringen inför domstolen utföras på&lt;br&gt;ett enhetligt sätt och erfarenheterna av vaije enskilt mål kan komma till&lt;br&gt;nytta vid uppbyggandet av de samlade kunskaper som kan forma riktlin-&lt;br&gt;jer för handläggningen av mål om miljöskyddsavgift. Detta bör vara av&lt;br&gt;särskilt värde under de första åren miljöbalken är i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöombudsmannen bör få till uppgift att föra talan om miljöskydds-&lt;br&gt;avgift. Det bör också vara en uppgift för Miljöombudsmannen att ut-&lt;br&gt;färda förelägganden om miljöskyddsavgift. Det är viktigt att Miljöom-&lt;br&gt;budsmannen får tillräckliga resurser för dessa viktiga uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljöombudsman har också en viktig roll att fylla när det gäller&lt;br&gt;tillsynen. I det fellet kan den enskilde inte agera. Visserligen kan den&lt;br&gt;enskilde hos tillsynsmyndigheten begära ingripande, men det är knap-&lt;br&gt;past tillfredsställande att den enskilde inte på annat sätt kan göra sin rätt&lt;br&gt;gällande, om han anser att han utsätts for oacceptabla störningar eller&lt;br&gt;andra överträdelser av lagstiftningen. Den ordinarie tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;har, som tidigare sagts, flera roller och detta kan antas försvåra till-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synsutövandet. Det kan t.ex. gälla när en myndighet har både tillsyns- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;uppgifter och tillståndsgivande funktioner och när en kommunal myn-&lt;br&gt;dighet utövar tillsyn över en kommunal verksamhet. Miljöombudsman-&lt;br&gt;nen bör därför i ett enskilt fall ha möjlighet att besluta att tillsynsansva-&lt;br&gt;ret skall flyttas från en myndighet till en annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att påkalla omprövning av miljöferlig verksamhet ligger nära&lt;br&gt;de rena tillsynsuppgiftema. Det är viktigt att Naturvårdsverket även i&lt;br&gt;fortsättningen får rätt att påkalla omprövning när en fråga är av princi-&lt;br&gt;piell vikt eller annars har en räckvidd utöver det enskilda företaget. Det&lt;br&gt;kan t.ex. gälla omprövning av tillståndsvillkoren för en hel bransch.&lt;br&gt;Därutöver kan det dock finnas skäl att särskilda omprövningsfrågor&lt;br&gt;väcks, t.ex. på grund av särskilda lokala omständigheter eller när det&lt;br&gt;finns ett allmänt intresse av principiell karaktär. I sådana fell bör Mil-&lt;br&gt;jöombudsmannen ha rätt att begära omprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också när det gäller tillståndsprövningen till miljöferlig verksamhet&lt;br&gt;och annan verksamhet som är tillstånds- eller dispenspliktig enligt bal-&lt;br&gt;ken har Miljöombudsmannen en viktig roll att fylla. Han bör där före-&lt;br&gt;träda allmänhetens miljöintressen. Miljöombudsmannen bör ha rätt att&lt;br&gt;överklaga beslut enligt miljöbalken, om han anser att allmänna intressen&lt;br&gt;inte har beaktats i tillräckligt stor utsträckning. Han bör också ha rätt&lt;br&gt;att överklaga andra beslut som har fettats med stöd av miljöbalken.&lt;br&gt;Även här bör han företräda allmänhetens intresse. Typiskt för sådana&lt;br&gt;beslut bör vara att en myndighet har rätt att överklaga beslutet enligt&lt;br&gt;gällande lagstiftning och att överklagandet sker i det allmännas intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag innebär att Miljöombudsmannen får en exklusiv befogen-&lt;br&gt;het endast på ett område, nämligen när det gäller att föra talan om&lt;br&gt;miljöskyddsavgift. I övriga 611 bör Miljöombudsmannen bli ett komple-&lt;br&gt;ment till och en förstärkning av redan befintlig myndighetsorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen bör prioritera frågor av principiell vikt där det finns&lt;br&gt;ett starkt allmänt intresse av en rättslig prövning. Det bör dock också&lt;br&gt;finnas ett utrymme för ombudsmannen att agera i sådana enskilda ären-&lt;br&gt;den där det finns synnerligen ömmande skäl för att en enskild får en&lt;br&gt;kvalificerad miljörättslig hjälp. Av resursskäl måste det dock bli ytterst&lt;br&gt;sällsynt att ombudsmannen engagerar sig i enskilda personers ftågor&lt;br&gt;som inte är av något allmänt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheten Miljöombudsmannen bör enligt regeringens mening&lt;br&gt;inrättas innan Miljöbalken träder i kraft. De befogenheter till tvångsin-&lt;br&gt;gripanden och av processuell karaktär som Miljöombudsmannen skall ha&lt;br&gt;bör anges i miljöbalken. Hans verksamhetsområde i stort liksom de&lt;br&gt;prioriteringar som bör gälla för verksamheten bör framgå av en av&lt;br&gt;regeringen beslutad myndighetsinstruktion. De närmare formerna för&lt;br&gt;verksamheten och resursbehovet bör utredas särskilt. Med utgångspunk-&lt;br&gt;ten att det skall finnas ett smidigt samarbete mellan olika myndigheter&lt;br&gt;på miljöområdet bör därvid övervägas i vilken utsträckning Miljöom-&lt;br&gt;budsmannen skall kunna anlita teknisk och ekonomisk kompetens från&lt;br&gt;andra myndigheter som ett komplement till den juridiska expertkunskap&lt;br&gt;som skall finnas hos ombudsmannen. Hos Miljöombudsmannen bör det&lt;br&gt;som tidigare framhållits finnas en särskild möjlighet till samråd med &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ideella organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöombudsmannen kommer enligt regeringens förslag att få viktiga Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;uppgifter vid tillämpningen av balken. Regeringens anser, i likhet med&lt;br&gt;vad Lagrådet föreslagit, att ämbetet bör presenteras i inledningen till&lt;br&gt;balken. Inom ramen för de rättsliga funktioner som vi nu har behandlat&lt;br&gt;har Miljöorganisationsutredningen genom tilläggsdirektiv den 26 maj&lt;br&gt;1994 fått i uppdrag att utreda de närmare formerna för Miljöombuds-&lt;br&gt;mannens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen skall enligt tilläggsdirektiven redovisa riktlinjer för den&lt;br&gt;nya myndighetens organisation, kompetens och arbetsformer. Vidare&lt;br&gt;skall den bl.a. lämna förslag om det ideella råd som skall biträda om-&lt;br&gt;budsmannen, ange vilken kompetens som bör knytas till kansliet, redo-&lt;br&gt;visa förslag till ansvarsfördelning mellan Miljöombudsmannen och&lt;br&gt;övriga berörda centrala, regionala och lokala myndigheter samt utforma&lt;br&gt;förslag till instruktion för Miljöombudsmannen. Utredningen skall läm-&lt;br&gt;na förslag till instruktion och ramanslag för den nya myndigheten senast&lt;br&gt;den 15 augusti 1994. Uppdraget i övriga delar såvitt gäller Miljöom-&lt;br&gt;budsmannen skall redovisas till Miljö- och naturresursdepartementet&lt;br&gt;senast den 1 december 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att överklaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parter och sakägare skall enligt kommittén få överklaga i enlighet med&lt;br&gt;gällande ordning. Detta har kommittén föreslagit och regeringen har&lt;br&gt;ingen annan mening. Som kommittén visat (huvudbetänkandet del&lt;br&gt;ls. 604 ff.) är det varken påkallat eller möjligt att i miljöbalkens lagtext&lt;br&gt;definiera ett entydigt sakägarbegrepp utan frågan får liksom hittills&lt;br&gt;överlämnas åt rättstillämpningen. Avsikten är dock inte att ändra inne-&lt;br&gt;börden av de sakägarbegrepp som förekommer i de olika lagar som nu&lt;br&gt;föreslås bli sammanförda i en balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver den allmänt gällande rätten att överklaga bör det i miljöbalken&lt;br&gt;finnas föreskrifter om överklaganderätt för vissa myndigheter och orga-&lt;br&gt;nisationer. I de lagar som föreslås ingå i miljöbalken har det funnits&lt;br&gt;regler av detta slag sedan länge. Föreskrifterna har funnits i&lt;br&gt;miljöskyddslagen, naurvårdslagen och förordningen om kemiska pro-&lt;br&gt;dukter. Overklaganderätt för organisationer har alltså inte funnits på alla&lt;br&gt;de områden som omfattas av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda rätten att överklaga bör inte heller gälla frågor om&lt;br&gt;straff, miljöskyddsavgifter, skadestånd eller intrångsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot vad kommittén har föreslagit bör det direkt av lag-&lt;br&gt;texten framgå att Statens naturvårdsverk har rätt att överklaga. Natur-&lt;br&gt;vårdsverkets rätt att överklaga bör begränsas till ärenden om naturvård&lt;br&gt;och miljöferlig verksamhet. Detta överensstämmer med gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén har föreslagit bör det direkt av lagtexten framgå att&lt;br&gt;den särskilda överklaganderätten tillkommer centrala arbetstagarorgani-&lt;br&gt;sationer samt centrala arbetsgivarorganisationer. Däremot bör rätt att&lt;br&gt;överklaga inte tillkomma lokala arbetstagarorganisationer. Likaså bör&lt;br&gt;direkt av lagtexten framgå att sammanslutningar av konsumenter och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intresseorganisationer for yrkesfiskare har rätt att överklaga. Rätten för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;centrala arbetstagarorganisationer och motsvarande organisationer på Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;arbetsgivarsidan bör som Lagrådet föreslagit begränsas till frågor om&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet och kemikalier. Rätten för en intresseorganisa-&lt;br&gt;tion för yrkesfiskare att överklaga bör begränsas till frågor som rör&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet. Överklaganderätten för konsumentgrupper bör&lt;br&gt;liksom enligt gällande rätt vara begränsad till kemikaliesektom. Över-&lt;br&gt;klaganderätt för de organisationer som nu nämnts bör, i likhet med vad&lt;br&gt;som i lagrådsremissen föreslagits gälla för sammanslutningar av konsu-&lt;br&gt;menter och i enlighet med Lagrådets förslag vara subsidiär i förhållande&lt;br&gt;till Miljöombudsmannens överklaganderätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om att tillerkänna ideella organisationer talerätt inom miljörät-&lt;br&gt;ten har länge varit föremål för debatt. Den har behandlats i flera ut-&lt;br&gt;redningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt har frågan om organisationers talerätt alltmer uppmärk-&lt;br&gt;sammats. Numera finns flera internationella instrument där organisa-&lt;br&gt;tioner på miljörättens områden tillerkänns rättslig ställning. I Europarå-&lt;br&gt;dets konvention om ersättning för miljöskada har också ideella organisa-&lt;br&gt;tioner tillerkänts talerätt i vissa frågor. Under de senaste åren har i allt&lt;br&gt;större utsträckning ställts krav på att ideella föreningar skall tillerkännas&lt;br&gt;rätt att överklaga. I artikel 10 i Riodeklarationen ligger att staterna&lt;br&gt;skall förse de enskilda med effektiv tillgång till det processuella och&lt;br&gt;administrativa förfarandet i miljösammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ideella organisationer på miljöskyddets och naturvårdens områden&lt;br&gt;utför ett betydelsefullt arbete. Organisationerna har ofta medlemmar&lt;br&gt;som har betydande kunskaper inte minst om lokala förhållanden. Genom&lt;br&gt;det hos Miljöombudsmannen inrättade ideella rådet ges de ideella orga-&lt;br&gt;nisationerna ett ökat inflytande över miljörättsliga frågor. Miljöorgani-&lt;br&gt;sationerna får således en väsentligt starkare ställning än för närvarande.&lt;br&gt;Det nya systemet bör dock utvärderas efter en tvåårsperiod, så att det&lt;br&gt;kan klargöras om dessa syften har uppnåtts också i praktiken. R e g e -&lt;br&gt;ringen vill samtidigt erinra om att frågor rörande organisationernas&lt;br&gt;talerätt, bl.a. på miljöområdet, berörs i den utredning om grupptalan&lt;br&gt;(dir. 1991:59) som nu pågår. Utredningen berör bl.a. frågor om talerät-&lt;br&gt;tens utformning och processuella regler. När den har slutförts avser&lt;br&gt;regeringen att återkomma till frågan om organisationernas talerätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.17 Överklagande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Föreskrifterna om överklagande som finns&lt;br&gt;dels i de särskilda lagar som föreslås bli sammanförda i miljö-&lt;br&gt;balken, dels i föreskrifter meddelade med stöd av dessa lagar&lt;br&gt;överförs i huvudsak oförändrade till miljöbalken. Länsrätten&lt;br&gt;skall dock, till skillnad från vad som gäller i dag, vara första&lt;br&gt;domstolsinstans. Vidare införs en regel om krav på pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd för överklaganden från länsrätt till kammarrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med följande&lt;br&gt;undantag. Kommittén har föreslagit att även beslut om dispens från&lt;br&gt;bestämmelserna om strandskydd, tillstånd till markawattning, täktverk-&lt;br&gt;samhet och detaljdränering genom täckdikning skall överklagas till&lt;br&gt;kammarrätten i stället för till regeringen. Kommittén har också före-&lt;br&gt;slagit att kammarrätten även fortsättningsvis skall vara första dom-&lt;br&gt;stolsinstans i överklagandeärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna som har yttrat sig&lt;br&gt;över kommitténs förslag till instansordning har i huvudsak uppehållit sig&lt;br&gt;vid frågan om prövning skall ske av förvaltningsmyndighet eller av&lt;br&gt;domstol. Relativt få remissinstanser har yttrat sig i detalj över kommit-&lt;br&gt;téns förslag i denna del. Av de instanser som yttrat sig har i stort sett&lt;br&gt;samtliga varit positiva till att beslut av en kommunal nämnd även i&lt;br&gt;fortsättningen skall överklagas till länsstyrelsen. Vad gäller kommitténs&lt;br&gt;förslag i övrigt i denna del har Justitieombudsmannen och Kammarrät-&lt;br&gt;ten i Stockholm tillstyrkt att regeringen avlastas prövningen av över-&lt;br&gt;klaganden i samma omfattning som kommittén föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För närvarande fullföljs talan mot&lt;br&gt;beslut i bl.a. tillstånds- och tillsynsärenden på miljörättens område vid&lt;br&gt;såväl förvaltningsdomstolar som administrativa myndigheter. I regel&lt;br&gt;överklagas en kommunal nämnds beslut till länsstyrelsen. Länsstyrelsens&lt;br&gt;och annan statlig myndighets beslut, med undantag för beslut som avser&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet, överklagas till kammarrätten. Beslut som rör&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet överklagas till Koncessionsnämnden. Det före-&lt;br&gt;kommer också att en administrativ prövning övergår till ett förfarande&lt;br&gt;vid allmän domstol i samband med överklagande, exempelvis vid talan&lt;br&gt;om miljöskyddsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöorganisationsutredningen har till uppgift att lämna förslag till&lt;br&gt;sådana organisationsförändringar som behöver vidtas med anledning av&lt;br&gt;Miljöskyddskommitténs förslag till en miljöbalk. De områden som&lt;br&gt;utredningen skall behandla är bl.a. instansordningen för prövning av&lt;br&gt;tillstånd enligt nuvarande miljöskyddslag och instansordningen för såda-&lt;br&gt;na överklagade ärenden enligt den nuvarande naturvårdslagen som för&lt;br&gt;närvarande prövas slutligt av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avvaktan på resultatet av Miljöorganisationsutredningens arbete finns Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;det enligt regeringens mening inte anledning att föreslå några mer in-&lt;br&gt;gripande ändringar vad avser instansordningen för överklagade ärenden&lt;br&gt;enligt de lagar som föreslås bli sammanförda i en miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär således bl.a., i motsats till kommitténs&lt;br&gt;förslag, att beslut i fråga om dispens från bestämmelserna om strand-&lt;br&gt;skydd, tillstånd till markawattning, täktverksamhet och detaljdränering&lt;br&gt;genom täckdikning i avvaktan på Miljöorganisationsutredningens förslag&lt;br&gt;även i fortsättningen skall överklagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fell ärenden enligt de lagar som föreslås bli sammanförda i miljö-&lt;br&gt;balken enligt nu gällande lagstiftning skall överklagas till förvaltnings-&lt;br&gt;domstol, är kammarrätten första domstolsinstans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i prop. 1992/93:100 bil. 3 ställt sig bakom principen&lt;br&gt;att länsrätten skall vara första domstolsinstans vid prövning av förvalt-&lt;br&gt;ningsärenden. Riksdagen har godkänt de i propositionen angivna riktlin-&lt;br&gt;jerna (bet. 1992/93 :JuU24, rskr. 1992/93:289). I propositionen uttala-&lt;br&gt;des att en principiell ordning med länsrätt som första instans i de målty-&lt;br&gt;per som prövas av förvaltningsdomstolarna i och för sig inte behövde&lt;br&gt;gälla alla måltyper. I vissa fell kunde det vara motiverat med undantag&lt;br&gt;från denna princip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser emellertid att det inte finns något hinder för att de&lt;br&gt;ärenden som omfettas av detta lagstiftningsärende överklagas till länsrätt&lt;br&gt;i stället för till kammarrätt. Mot bakgrund härav och av de av riksdagen&lt;br&gt;i detta avseende godkända riktlinjerna bör länsrätt i stället för kammar-&lt;br&gt;rätt vara första domstolsinstans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i prop. 1993/94:133 till följd av riksdagens ställnings-&lt;br&gt;tagande, (bet. 1992/93 :JuU24, rskr. 1992/93:289), föreslagit ändringar&lt;br&gt;i bl.a. lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar och för-&lt;br&gt;valtningsprocesslagen (1971:291). Härvid har bl.a. föreslagits att det i&lt;br&gt;lagen om allmänna förvaltningsdomstolar införs en bestämmelse med&lt;br&gt;innebörd, att om det i lag eller annan författning föreskrivs att talan&lt;br&gt;skall väckas vid eller överklagas till allmän förvaltningsdomstol så skall&lt;br&gt;det göras vid en länsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har också föreslagit att det för ärenden som överklagats&lt;br&gt;från länsrätt till kammarrätt skall införas regler om prövningstillstånd.&lt;br&gt;Regeringen har emellertid inte föreslagit något generellt krav på pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd utan har ansett att frågan får prövas för vaije måltyp. Som&lt;br&gt;förutsättning för krav på prövningstillstånd föreslås att målet har över-&lt;br&gt;klagats från länsrätt. Vidare föreslås att prövningstillstånd bör användas&lt;br&gt;främst i de fell målet prövats av en förvaltningsmyndighet innan det&lt;br&gt;prövats av länsrätt. Regeringen har i ovan nämnda proposition föreslagit&lt;br&gt;att de grundläggande bestämmelserna om prövningstillstånd i kammar-&lt;br&gt;rätt skall tas in i förvaltningsprocesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att länsrätt blir första domstolsinstans förlängs instanske-&lt;br&gt;djan med en beslutsinstans. Utan krav på prövningstillstånd i kammar-&lt;br&gt;rätten skulle det bl.a. innebära att det, i de fell där kommunen meddelat&lt;br&gt;beslutet, skulle bli en rätt till fullständig prövning i länsstyrelsen och två&lt;br&gt;domstolsinstanser. Regeringen anser inte att de beslut som kommer att&lt;br&gt;meddelas enligt balken eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;balken är av den beskaffenheten att instanskedjan bör förlängas med en Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;instans. Regeringen anser därför att det i ärenden enligt miljöbalken bör&lt;br&gt;införas ett krav på prövningstillstånd i kammarrätten i samtliga ärenden&lt;br&gt;som överklagats till länsrätt och som sedan överklagas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller frågan om prövningstillstånd skall krävas även för att ett&lt;br&gt;beslut om miljöskyddsavgift skall prövas i kammarrätten anser regering-&lt;br&gt;en, främst med hänsyn till att den första prövningen om uttagande av&lt;br&gt;miljöskyddsavgift äger rum i länsrätt och inte i en förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;het men också till att miljöskyddsavgift är ett så nytt institut, att det för&lt;br&gt;närvarande inte bör införas regler om dispensprövning i kammarrätten&lt;br&gt;för dessa mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt miljöskyddslagen kan talan inte föras mot beslut som fattats av&lt;br&gt;Koncessionsnämnden i ett till nämnden fullföljt ärende. Denna bestäm-&lt;br&gt;melse bör överföras till miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9 kap. 7 och 9 §§ finns bestämmelser om kulturreservat och kultur-&lt;br&gt;vårdsområden. Det kan finnas skäl att överväga Riksantikvarieämbetets&lt;br&gt;roll när det gäller dessa typer av områdesskydd, bl.a. i fråga om rätten&lt;br&gt;att överklaga beslut. Sådana frågor bör tas upp i samband med behand-&lt;br&gt;lingen av Miljöorganisationsutredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.18 Sanktioner&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.18.1 Sanktionssystemets uppbyggnad i miljöbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Straffbestämmelserna på miljörättens om-&lt;br&gt;råde skall fördelas mellan brottsbalken och miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen skall ske så att de brott som i dag står i brotts-&lt;br&gt;balken får stå kvar där medan de övriga, med special straffrättslig&lt;br&gt;anknytning, samlas i ett särskilt kapitel i miljöbalken. Mindre&lt;br&gt;allvarliga överträdelser skall inte bestraffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt system med miljöskyddsavgifter skall utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den föreslagna inriktningen av sanktionssystemet kon-&lt;br&gt;centreras rättsväsendets resurser mot den mer väsentliga&lt;br&gt;miljöbrottsligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Kommittén har dessutom föreslagit att bestämmelserna i brottsbalkens&lt;br&gt;13 kap. om miljöbrott, spridande av gift och förgöring slås samman till&lt;br&gt;ett brott, miljöförstöring, som har som förutsättning att allmän fara för&lt;br&gt;skadlig effekt föreligger. Vidare, säger kommittén, bör det vid sidan av&lt;br&gt;detta normalbrott för samma gärningar finnas dels ett grovt brott, dels&lt;br&gt;ett oaktsamhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den allmänna bilden av remissutfallet är positiv.&lt;br&gt;Vad angår fördelningen mellan brottsbalken och miljöbalken är det dock&lt;br&gt;få remissinstanser som mera direkt berör frågan. Några av dessa, bl.a.&lt;br&gt;Riksåklagaren och Brottsförebyggande rådet, anser dock att bestämmel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;serna om miljöbrott i brottsbalken bör flyttas över till miljöbalken. Mot Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kommittéförslaget om ändringar i brottsbalken framförs det stark kritik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och flera remissinstanser avstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Nästan alla de lagar som samordnas&lt;br&gt;och skall ingå i miljöbalken innehåller ansvarsbestämmelser. I dessa&lt;br&gt;ansvarsbestämmelser finns många hänvisningar till de materiella stad-&lt;br&gt;ganden som lagarna innehåller. Detta gör det svårt att få en klar bild&lt;br&gt;av vad som är kriminaliserat inom miljörätten. Därtill kommer att det&lt;br&gt;finns straffbestämmelser med miljörättslig anknytning i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förbättra möjligheterna att tillgodogöra sig miljöstraffrätten&lt;br&gt;och underlätta tillämpningen av den föreslår regeringen därför att de&lt;br&gt;specialstraffrättsliga bestämmelserna på miljörättens område skall sam-&lt;br&gt;las i ett kapitel i miljöbalken. Dessutom föreslår vi att bestämmelserna&lt;br&gt;skall systematiseras och att de i stor utsträckning skall få brottsbeskriv-&lt;br&gt;ningar och i vissa fall särskilda brottsbenämningar. Där hänvisningar till&lt;br&gt;miljöbalkens materiella regler är nödvändiga bör straffreglema tydligt&lt;br&gt;hänvisa till de materiella föreskrifter som gäller villkor, inskränkningar,&lt;br&gt;förbud eller föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ytterligare öka straffbestämmelsernas effektivitet föreslår vi att&lt;br&gt;strafflatitudema skärps och i huvudsak läggs på den nivå som idag&lt;br&gt;gäller för förmögenhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ett väl känt faktum att efterlevnaden av de bestämmelser på&lt;br&gt;miljörättens område vari skyldigheter åläggs inte bara är beroende av&lt;br&gt;straffbestämmelsernas effektivitet. Det finns andra sanktionsmöjligheter&lt;br&gt;som kan vara väl så effektiva. Regeringen föreslår därför ett nytt sys-&lt;br&gt;tem med miljöskyddsavgifter som bör bidra till att efterlevnaden av de&lt;br&gt;miljörättsliga bestämmelserna ökar, se avsnitt 4.18.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fördelningen av straffbestämmelserna mellan brottsbalken och&lt;br&gt;miljöbalken är följande att säga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande lag handlar 13 kap. brottsbalken om allmänfarliga&lt;br&gt;brott. I kapitlet finns regler om bl.a. mordbrand, sabotage, allmänfarlig&lt;br&gt;vårdslöshet, spridande av gift eller smitta, förgöring samt miljöbrott och&lt;br&gt;vållande till miljöstörning. Miljöbrott och vållande till miljöstörning är&lt;br&gt;effektbrott och har således en direkt anknytning till de övriga allmän-&lt;br&gt;farliga brotten i kapitlet. Med hänsyn härtill och då det klart bör framgå&lt;br&gt;hur allvarligt samhället ser på ifrågavarande brottslighet bör bestämmel-&lt;br&gt;ser om miljöbrott även i fortsättningen finnas kvar i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att föra in alla viktiga bestämmelser om miljöbrott i brottsbalken, och&lt;br&gt;således inte ha några av dessa i miljöbalken, är inte heller lämpligt.&lt;br&gt;Deras karaktär av blankettstraffbud skulle inte stämma med systemati-&lt;br&gt;ken i brottsbalken och sambandet mellan de materiella bestämmelserna&lt;br&gt;i miljöbalken och de därtill anknytande straffbuden skulle framstå som&lt;br&gt;mindre klart. De straffbestämmelser som sanktionerar brott mot materi-&lt;br&gt;ella regler i miljöbalken bör alltså finnas i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår kommitténs förslag om ändringar i brottsbalken anför bl.a.&lt;br&gt;Riksåklagaren och Brottsförebyggande rådet kritik med anledning av att&lt;br&gt;förslaget innebär att det, till skillnad från idag, kommer att krävas att&lt;br&gt;allmänfara förelegat i det särskilda fell som är föremål för prövning.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är en återgång till vad som gällde innan den nu gällande brottsbe- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skrivningen för miljöbrott infördes i brottsbalken. Bestämmelsen kom-&lt;br&gt;mer förmodligen nu som då att kunna tillämpas i mycket få fell. Riks-&lt;br&gt;åklagaren har därutöver påpekat att det ligger skilda syften bakom&lt;br&gt;bestämmelserna om miljöbrott, å ena sidan, och spridande av gift samt&lt;br&gt;förgöring, å andra sidan. Miljöbrotten avser främst att bestraffa fram-&lt;br&gt;kallande av fera för miljöskador medan de andra brotten närmast tar&lt;br&gt;sikte på sabotage eller skadegörelseliknande förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar den redovisade kritiken och anser således att de av&lt;br&gt;kommittén föreslagna ändringarna i 13 kap. brottsbalken inte bör ge-&lt;br&gt;nomföras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.18.2 Brottsbeskrivningar och brottsnamn i miljöbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Straffbestämmelserna i miljöbalken skall i&lt;br&gt;stor utsträckning utformas med brottsbeskrivningar och egna&lt;br&gt;brottsbenämningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Samtliga straffbestämmelser i 21 kap. miljöbalken&lt;br&gt;bör utformas med brottsbeskrivningar och egna brottsbenämningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den allmänna bilden av remissutfallet är positiv.&lt;br&gt;Justitiekanslem och Riksåklagaren påpekar att det föreligger en olycklig&lt;br&gt;likhet mellan de av kommittén valda benämningarna olaga miljöstörning&lt;br&gt;och olovlig miljöstörning. Dock ifrågasätter en remissinstans, Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk, om det inte trots brottsbeskrivningar och brottsnamn är&lt;br&gt;nödvändigt med direkta hänvisningar till lagrum vars överträdande&lt;br&gt;straffsanktioneras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Strafibuden i den nuvarande miljölag-&lt;br&gt;stiftningen är i de flesta fell blankettstraffbud. Sådana innehåller inte&lt;br&gt;någon fullständig brottsbeskrivning, och i regel inte heller någon brotts-&lt;br&gt;beteckning, utan uttalar endast att den som överträder vissa i andra&lt;br&gt;lagrum angivna påbud eller förbud m.m. skall dömas till i straffbudet&lt;br&gt;angivet straff. De förferanden som bör utgöra brott enligt miljöbalken&lt;br&gt;bör i stor utsträckning kunna beskrivas utan omfettande hänvisningar till&lt;br&gt;olika stadganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en genomgång av de specialstraffrättsliga bestämmelserna på&lt;br&gt;miljöområdet kan det i systematiskt hänseende urskiljas vissa grundtyper&lt;br&gt;av bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera författningar återfinns sålunda bestämmelser som stadgar straff&lt;br&gt;för underlåtenhet att iaktta förprövnings- eller anmälningsplikt. Så är&lt;br&gt;fellet i miljöskyddslagen, lagen om kemiska produkter, naturresursla-&lt;br&gt;gen, naturvårdslagen och hälsoskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många straffbud föreskriver straff för den som åsidosätter av rege-&lt;br&gt;ringen eller myndigheter meddelade särskilda bestämmelser eller före-&lt;br&gt;skrifter. Som exempel härpå kan nämnas de nyssnämnda lagarna, med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undantag av naturresurslagen, samt därutöver skogsvårdslagen, lagen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;om svavelhaltigt bränsle samt hgen om åtgärder mot vattenförorening&lt;br&gt;från fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera fell stadgas också straff för den som bryter mot villkor i till-&lt;br&gt;stånds- eller dispensbeslut. Utöver miljöskyddslagen, naturresurslagen,&lt;br&gt;naturvårdslagen och vattenlagen kan som exempel nämnas dumpnings-&lt;br&gt;lagen, hgen om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark samt&lt;br&gt;skogsvårdshgen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om brott mot direkt i lag stadgade förbud återfinns i ett&lt;br&gt;något färre antal författningar. Detsamma gäller bestämmelser som&lt;br&gt;stadgar straff för underlåtenhet att iaktta direkt i lag föreskriven skyldig-&lt;br&gt;het. Av förfettningar som exemplifierar den förra kategorin kan nämnas&lt;br&gt;renhållningshgen, naturvårdslagen, skogsvårdshgen och ädellövskogsh-&lt;br&gt;gen. Den senare gruppen kan exemplifieras med hgen om kemiska&lt;br&gt;produkter och naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett mindre antal förfettningar föreskrivs att det är straffbart att läm-&lt;br&gt;na oriktiga uppgifter i frågor som rör tillstånd och tillsyn. Detta gäller&lt;br&gt;enligt bl.a. miljöskyddslagen och hgen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den systematik som således finns redan i dagens miljö straffrätt bör&lt;br&gt;kunna utvecklas och renodlas i miljöbalken. En förebild står i viss mån&lt;br&gt;att finna i skattebrottslagen. Denna sanktionerar överträdelser av ett&lt;br&gt;stort antal skattelagar. Överträdelserna har i skattebrottslagen indelats i&lt;br&gt;ett begränsat antal olika kategorier, var och en med sin brottsbeskriv-&lt;br&gt;ning och sin brottsbeteckning. Så bör i så stor utsträckning som möjligt&lt;br&gt;också ske i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommitténs förslag har samtliga brott fått brottsbeskrivningar och&lt;br&gt;egna brottsbenämningar nämligen, otillåten miljöpåverkan, ohga miljö-&lt;br&gt;störning, olovlig miljöstörning, försvårande av miljökontroll, bristfällig&lt;br&gt;miljöinformation och nedskräpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av brottsbenämningama otillåten miljöpåverkan, försvårande av&lt;br&gt;miljökontroll och bristfällig miljöinformation anser regeringen att de&lt;br&gt;båda sistnämnda brottsbenämningama bör komma till användning. Vad&lt;br&gt;angår den förstnämnda brottsbenämningen så skiljer sig regeringens&lt;br&gt;förslag från kommitténs genom att begreppet miljöpåverkan inte an-&lt;br&gt;vänds, se avsnitt 4.4.4. Regeringen har därför valt brottsbenämningen&lt;br&gt;otillåten miljöverksamhet för brott mot förprövnings- eller anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av vad kommittén har föreslagit och vad Lagrådet&lt;br&gt;anfört om ökad användning av fullständiga brottsbeskrivningar och&lt;br&gt;slagkraftiga brottsbenämningar vill regeringen framhålla följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I balken har elva lagar sammanförts, varav nio innehåller straffbe-&lt;br&gt;stämmelser. Straffbestämmelserna i balken återfinns i ett kapitel med tio&lt;br&gt;paragrafer. Jämfört med gällande lagstiftning har alltså en betydande&lt;br&gt;samordning av miljöstraflrätten nu föreslagits. Inriktningen under lag-&lt;br&gt;stiftningsärendets gång har varit att samtliga straffbestämmelser skall få&lt;br&gt;egna brottsbeskrivningar och brottsbenämningar. Det har dock visat sig&lt;br&gt;svårt att åstadkomma tillräckligt tydliga brottsbeskrivningar för de fell&lt;br&gt;någon åsidosätter vad som är föreskrivet eller särskilt beslutats om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;231&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått. Kommitténs&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag till brottsbeskrivningar i desså fell har alltså visat sig vara for Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;vida och inte tillräckligt skarpt avgränsade. Detta kan främst av legali-&lt;br&gt;tets- och rättssäkerhetsskäl inte godtas. Problematiken är på flera punk-&lt;br&gt;ter densamma vad gäller överträdelser av förbud och föreskrifter. Rege-&lt;br&gt;ringen anser därför att det inte finns tillräckligt underlag för att använda&lt;br&gt;någon annan lagstiftningsteknik än den nuvarande med hänvisningar till&lt;br&gt;de materiella bestämmelserna i dessa fell. Dessa hänvisningar bör vara&lt;br&gt;så lättlästa som möjligt. Bestämmelserna vari direkta hänvisningar görs&lt;br&gt;kan inte få egna brottsnamn. De av kommittén föreslagna brottsbenäm-&lt;br&gt;ningama olaga miljöstörning och olovlig miljöstörning bör därför inte&lt;br&gt;införas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa brott går dock tekniken med enhetliga brottsbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att använda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från kommittén föreslår regeringen att balkens motsvarig-&lt;br&gt;het till 5 kap. 1 § första stycket lagen (1985:426) om kemiska produkter&lt;br&gt;skall straffsanktioneras, se nästa avsnitt 4.18.3. Detta brott bör få be-&lt;br&gt;nämningen miljöferlig kemikaliehantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör den av kommittén valda brottsbenämningen nedskräp-&lt;br&gt;ning användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår således brottsbeskrivningar och egna brottsbe-&lt;br&gt;nämningar beträffande följande brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottet miljöferlig kemikaliehantering motsvarar som redan nämnts&lt;br&gt;sanktioneringen av den försiktighetsmåttsprincip som idag finns i 5 §&lt;br&gt;första stycket första meningen lagen (1985:426) om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Otillåten miljöverksamhet bör gälla situationer när någon har vidtagit&lt;br&gt;en åtgärd som kan beferas påverka miljön utan att vare sig ha erforder-&lt;br&gt;ligt tillstånd eller medgivande eller ha gjort sådan anmälan som krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvårande av miljökontroll bör avse brott mot sanningsplikt och&lt;br&gt;informationsskyldighet. Det gäller gärningar som innebär underlåtenhet&lt;br&gt;att fullgöra upplysningsplikt eller lämnande av oriktiga uppgifter, när&lt;br&gt;underlåtenheten eller osanningen kan påverka tillståndsprövning eller&lt;br&gt;tillsynsmyndighets beslut. Regeringen anser till skillnad från kommittén&lt;br&gt;att om undersökningsskyldighet skall bestraffas så bör detta ske genom&lt;br&gt;direkta hänvisningar i vaije särskilt fell. Detta eftersom det för att&lt;br&gt;åstadkomma rättelse normalt bör vara tillräckligt att använda vitesföre-&lt;br&gt;läggande eller att låta någon annan utföra undersökningen på den an-&lt;br&gt;svariges bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristfällig miljöinformation bör avse överträdelser av föreskrifter om&lt;br&gt;uppgifts- och informationsskyldighet. Ansvar bör inträda när uppgiften&lt;br&gt;skall lämnas i en handling, exempelvis i en bruksanvisning, eller i&lt;br&gt;märkningen av en kemisk produkt. Den uppgift som utelämnas eller är&lt;br&gt;oriktig bör avse ett förhållande som är av betydelse för bedömningen av&lt;br&gt;risker för hälsan eller miljön eller en hållbar hushållning med mark och&lt;br&gt;vatten eller material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottet nedskräpning bör i balken ges karaktären av en särskild an-&lt;br&gt;svarsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsbeskrivningamas närmare utformning behandlas i författnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommentaren. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets kritik tar även sikte på att specialstraffrättsliga regler i Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;andra miljöanknutna lagar än de som föreslås ingå i miljöbalken inte&lt;br&gt;samordnas med balkens straffregler. Regeringen delar Lagrådets upp-&lt;br&gt;fattning att en sådan samordning vore önskvärd. Det är dock inte möj-&lt;br&gt;ligt att med nuvarande beredningsunderlag åstadkomma en sådan. Frå-&lt;br&gt;gan bör dock uppmärksammas i kommande lagstiftningsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.18.3 Kemikaliehantering och sanktioner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Straffsanktionering skall ske av överträdel-&lt;br&gt;se av den allmänna aktsamhetsregeln om försiktighetsmått vid&lt;br&gt;kemikaliehanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Balkens motsvarighet till 5 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1985:426) om kemiska produkter (LKP) bör inte sanktioneras. Såväl&lt;br&gt;fÖrsiktighetsmåttsprincipen i första meningen som substitutionsprincipen&lt;br&gt;(även kallad produktvalsprincipen eller utbytesregeln) i andra meningen&lt;br&gt;bör lämnas osanktionerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det är flera remissinstanser som riktar stark kritik&lt;br&gt;mot att häva straffsanktioneringen i miljöbalkens motsvarighet till 5 §&lt;br&gt;LKP. Det finns dock också flera remissinstanser som är positiva. Att&lt;br&gt;straffsanktioneringen skall kvarstå anser 18 remissinstanser däribland&lt;br&gt;Statens naturvårdsverk och Kemikalieinspektionen samt universiteten i&lt;br&gt;Uppsala och Lund medan däremot Justitieombudsmannen, Kommerskol-&lt;br&gt;legium, Grossistförbundet Svensk Handel, länsstyrelsen i Örebro län,&lt;br&gt;Sveriges Köpmannaförbund, Svenska kommunförbundet och Kemiskt-&lt;br&gt;Tekniska Leverantörsförbundet m.fl. är positiva till att straffsanktione-&lt;br&gt;ringen hävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vad angår kriminalisering av balkens&lt;br&gt;motsvarighet till 5 § LKP har Statens naturvårdsverk och Kemikaliein-&lt;br&gt;spektionen framfört att åsidosättande av den nuvarande allmänna akt-&lt;br&gt;samhetsregeln om försiktighetsmått i lagen om kemiska produkter&lt;br&gt;(LKP) i åtskilliga fall föranlett straff, vilket sannolikt har motverkat&lt;br&gt;överträdelser. Ett borttagande av straffsanktionen skulle enligt verket&lt;br&gt;innebära en betänklig försvagning i jämförelse med det nuvarande sank-&lt;br&gt;tionssystemet och därför stå i strid med avsikten att skärpa attityden mot&lt;br&gt;miljöstörande verksamheter. Inspektionen har upplyst att av hittills ett&lt;br&gt;femtiotal brottmålsdomar som gällt överträdelser av LKP har närmare&lt;br&gt;30 avsett överträdelser av försiktighetsmått enligt 5 § första stycket&lt;br&gt;första meningen LKP. Såvitt Inspektionen känner till finns det dock&lt;br&gt;inga domar som rör substitutionsprincipen i andra meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikontoret m.fl har som motivering för att straffsanktioneringen&lt;br&gt;skall hävas främst åberopat att det förekommer att kommunala myndig-&lt;br&gt;heter avviker från LKP:s kompetensfördelning genom att på lokal nivå,&lt;br&gt;med åberopande av utbytesregeln, förbjuda försäljning och användning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av vissa produkter. Detta förfarande tillsammans med det faktum att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;regeln är direkt straffsanktionerad, leder till stor förvirring och en&lt;br&gt;betydande rättsosäkerhet. Situationen är oacceptabel och en översyn av&lt;br&gt;berörda regler måste ske snarast. Därvid bör bl.a. den direkta straff-&lt;br&gt;sanktioneringen av regeln upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning har regeln om att försiktighetsmått&lt;br&gt;skall vidtas (5 § 1 st 1 p LKP) vunnit stadga i rättstillämpningen. Det&lt;br&gt;finns ett trettiotal domar som rör principen och det finns dessutom ett&lt;br&gt;refererat hovrättsavgörande, RH 1992:73, där ett företag som eldat med&lt;br&gt;PCB-bemängd spillolja ådömts företagsböter på 150 000 kr. Det finns&lt;br&gt;också i modem lagstiftning, som avser att skydda medborgarna från viss&lt;br&gt;farlig verksamhet, regler som kriminaliserar mer allmänt hållna aktsam-&lt;br&gt;hetsregler, Se exempelvis 7 och 21 §§ lagen (1988:868) om brandfarliga&lt;br&gt;och explosiva varor samt 6 och 35 §§ strålskyddslagen (1988:220).&lt;br&gt;Principen om försiktighetsmått får således anses ha tillräckligt konkret&lt;br&gt;utformning. Det är mera tveksamt om substitutionsprincipen bör vara&lt;br&gt;straffsanktionerad. Remisskritiken mot den är hård. Det har såvitt känt&lt;br&gt;inte förekommit åtal med stöd av principen. Den bör därför kunna&lt;br&gt;lämnas osanktionerad. Regeringen anser att det för strafibarhet när det&lt;br&gt;gäller den del av aktsamhetsregeln som fortfarande bör vara straffsank-&lt;br&gt;tionerad, liksom i dag, bör krävas uppsåt eller grov oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.18.4 Ett skärpt sanktionssystem&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sanktionerna för miljööverträdelser skärps&lt;br&gt;väsentligt. Det sker genom att straffskaloma för miljöbrott höjs,&lt;br&gt;genom att systemet med miljöskyddsavgifter effektiviseras och&lt;br&gt;genom att den nya, effektivare formen av miljöskyddsavgift i ökad&lt;br&gt;utsträckning används i stället för straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens i fråga om&lt;br&gt;strafflatituder, utom såvitt avser nedskräpning, medan kommittén i&lt;br&gt;övrigt anser att gränsen för strafibarhet skall gå vid klar eller klander-&lt;br&gt;värd oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den allmänna bilden av remissutfallet är starkt&lt;br&gt;kritisk utom såvitt avser höjning av strafflatitudema. Därtill anser Kon-&lt;br&gt;cessionsnämnden för miljöskydd att brottet nedskräpning bör bestraffas&lt;br&gt;hårdare än kommittén har föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ansvarsreglema i miljöbalken omfattar&lt;br&gt;gärningar med förhållandevis högt straffvärde. Detta ger anledning att i&lt;br&gt;vissa fall höja den straffskala som nu gäller för motsvarande brott.&lt;br&gt;Straffsatserna för de allvarligare brotten bör i miljöbalken ligga på&lt;br&gt;ungefär samma nivå som gäller för förmögenhetsbrott. Detta innebär att&lt;br&gt;de rättstillämpande myndigheterna har att utdöma strängare straff för&lt;br&gt;miljöbrott än enligt gällande lag. Eftersom miljöbalksbrotten till skillnad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från förmögenhetsbrotten omfattar ävén oaktsamhetsbrott är straffskalor- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;na i balken vidare och innefattar böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot gällande rätt innebär kommitténs och regeringens&lt;br&gt;förslag att straff skall kunna följa på underlåtenhet att som privatperson&lt;br&gt;följa regler om källsortering. Lagrådet har anfört att till brott för vilka&lt;br&gt;det är svårt att tänka sig annan påföljd än böter hör underlåtenhet att&lt;br&gt;sortera de egna hushållssoporna i enlighet med kommunala föreskrifter&lt;br&gt;(21 kap. 7 § 6) och att det får överlämnas till rättstillämpningen att&lt;br&gt;beakta brottens skilda straffvärde vid påföljdsval och straffmätning.&lt;br&gt;Regeringen delar Lagrådets uppfettning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår kommitténs förslag att endast väsentliga överträdelser bör&lt;br&gt;bestraffas och att det bör fordras en klar eller klandervärd oaktsamhet&lt;br&gt;för att straffansvar skall inträda anser Riksåklagaren, Brottsförebyggan-&lt;br&gt;de rådet, Koncessionsnämnden för miljöskydd samt Lunds och Uppsala&lt;br&gt;universitet, med instämmande från ett par länsstyrelser och en kommun,&lt;br&gt;att kraven på &amp;quot;åsidosättande i väsentlig mån&amp;quot; för straffbarhet medför att&lt;br&gt;straffbestämmelserna blir ineffektiva. Kraven innebär en återgång till&lt;br&gt;vad som gällde före 1981 (BT-Kemi). I stället bör det föreskrivas att&lt;br&gt;ringa fell skall vara straffria. Dessutom är i huvudsak samma remiss-&lt;br&gt;instanser, med tillägg av Justitiekanslem, Industriförbundet, Svenska&lt;br&gt;Arbetsgivareföreningen, Kemikontoret och Svenska Petroleum Institutet&lt;br&gt;kritiska till det av kommittén använda begreppet klar oaktsamhet. Att&lt;br&gt;uttrycket är svårtolkat och leder tankarna till en bevisregel är en del av&lt;br&gt;den kritik som framförts. Lunds universitet har tillagt att förslaget&lt;br&gt;innebär att det införs en högre tröskel än den normala för vad som skall&lt;br&gt;anses oaktsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar remisskritiken. Något krav på åsidosättande i vä-&lt;br&gt;sentlig mån bör alltså inte ställas upp. Ej heller bör uttrycket klar oakt-&lt;br&gt;samhet komma till användning. Detta desto mer som det inte kan vara&lt;br&gt;någon fördel för straffrätten som helhet om det i miljöstraffrätten an-&lt;br&gt;vänds ett oaktsamhetsbegrepp som inte används i straffrätten i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är viktigt att sanktionerna för miljööverträ-&lt;br&gt;delser blir kraftfulla och effektiva. Med hänsyn härtill finner regeringen&lt;br&gt;att en skärpning av straffskaloma bör genomföras. Vidare bör vissa&lt;br&gt;brister vad gäller effektiviteten i det nuvarande systemet med miljös-&lt;br&gt;kyddsavgifter undanröjas och systemet vidgas till att omfetta nya fell.&lt;br&gt;För avsiktliga överträdelser och för överträdelser som skett av grov&lt;br&gt;oaktsamhet bör straff komma i fråga även i fortsättningen. För andra&lt;br&gt;fell där oaktsamheten inte är grov bör däremot de nya effektiva miljös-&lt;br&gt;kydd savgiftema i flertalet fell kunna användas som sanktionsform i&lt;br&gt;stället för straff. Härigenom uppnås vissa rationaliseringsvinster vad&lt;br&gt;gäller användningen av rättsväsendets resurser samt utnyttjas ett sank-&lt;br&gt;tionssystem som snabbare och effektivare kan åstadkomma de ekono-&lt;br&gt;miska sanktioner som sådana överträdelser bör medföra. Regeringen&lt;br&gt;återkommer i ett följande avsnitt till hur systemet med miljöskyddsav-&lt;br&gt;gifter skall vidgas och effektiviseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu anförda innebär således att man i sådana fell då miljöskyddsav-&lt;br&gt;gift kan utgå skall straffbelägga endast sådana överträdelser som skett&lt;br&gt;avsiktligt eller av grov oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera fell bör alltså strafibarhet inträda först när grov oaktsamhet kan Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;konstateras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om en oaktsamhet skall anses vara grov bör&lt;br&gt;hänsyn tas till framför allt oaktsamhetens omfettning och form samt den&lt;br&gt;risk från miljösynpunkt som varit förknippad med oaktsamheten. En&lt;br&gt;oaktsamhet som innefettat ett medvetet risktagande bör normalt sett&lt;br&gt;betraktas som grov. Om någon således medvetet balanserar på gränsen&lt;br&gt;mellan en trygg hantering och en hantering som medför risk för skada&lt;br&gt;eller olägenhet, bör oaktsamheten i allmänhet vara att anse som grov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en verksamhet objektivt sett framstår som särskilt riskfylld, t.ex&lt;br&gt;hantering av miljöfarligt avfell eller annan riskabel kemikaliehantering,&lt;br&gt;innebär det naturligtvis särskilt höga krav på aktsamhet. Den som be-&lt;br&gt;driver verksamhet av det slaget måste vara särskilt försiktig. I sådana&lt;br&gt;fell får det ofta anses vara grovt oaktsamt att inte iaktta sådan försiktig-&lt;br&gt;het. Detta gäller i synnerhet då risken avser betydande skador eller&lt;br&gt;olägenheter. Om oaktsamheten avsett något som typiskt sett riskerar att&lt;br&gt;leda till stora skador eller olägenheter, bör därför oaktsamheten kunna&lt;br&gt;anses vara grov även om den inte innefettat något medvetet risktagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör det normalt sett inte komma i fråga att anse grov oakt-&lt;br&gt;samhet föreligga då någon överträtt aktsamhetskrav som i det konkreta&lt;br&gt;fellet är ägnade att skydda mot relativt obetydliga skador eller olägen-&lt;br&gt;heter, om inte oaktsamheten varit medveten. Detta gäller i särskilt hög&lt;br&gt;grad då enskilda, t.ex. konsumenter, av obetänksamhet råkat överträda&lt;br&gt;sådana aktsamhetskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om grov oaktsamhet skall anses föreligga bör&lt;br&gt;således mer ses till skyldigheten att inte medvetet skapa miljöfarliga&lt;br&gt;situationer än till av den enskilde visad större eller mindre skicklighet&lt;br&gt;eller kunskap i att undvika att miljörisker uppkommer, i vart fell så&lt;br&gt;länge riskerna inte avser betydande skador eller olägenheter. För konsu-&lt;br&gt;menter och andra i deras egenskap av privatpersoner bör detta kunna&lt;br&gt;gälla fullt ut. Däremot är det naturligt att ställa större krav på den som&lt;br&gt;i egenskap av näringsidkare bedriver verksamhet, om den oaktsamma&lt;br&gt;åtgärden eller underlåtenheten avser just denna verksamhet. Det får&lt;br&gt;nämligen i allmänhet krävas av en näringsidkare som ger sig in på ett&lt;br&gt;visst område att denne skaffar sig den kunskap och skicklighet som&lt;br&gt;behövs för att undvika skada eller olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som nu har anförts innebär således att inte bara avsiktliga över-&lt;br&gt;trädelser av de berörda miljöreglema utan också sådana fell av med-&lt;br&gt;veten oförsiktighet som avsett risk för inte obetydliga skador eller olä-&lt;br&gt;genheter kriminaliseras. Vidare kriminaliseras sådana fell där oaktsam-&lt;br&gt;heten visserligen inte varit medveten men avsett risker för betydande&lt;br&gt;skador eller olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.18.5&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Grova brott, försöksbrott och preskription&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De mera allvarliga brottsformema i miljö-&lt;br&gt;balken bör ha en särskild ansvarsbestämmelse för grovt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;dock att kommittén anser att grovt brott endast bör föreligga vid uppsåt-&lt;br&gt;liga överträdelser som också i övrigt är särskilt kvalificerade. Kommit-&lt;br&gt;tén har dessutom föreslagit att försök, förberedelse och stämpling i viss&lt;br&gt;omfattning skall straffbeläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Allmänt är inställningen positiv till att införa en&lt;br&gt;särskild ansvarsbestämmelse för grova brott. Riksåklagaren har ifråga-&lt;br&gt;satt behovet av att straffbelägga försök, förberedelse och stämpling.&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen och fyra kommuner har framfört att det är önsk-&lt;br&gt;värt med längre preskriptionstider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En särskild ansvarsbestämmelse for&lt;br&gt;grovt brott bör införas. I likhet med Universiteten i Lund och Uppsala&lt;br&gt;anser regeringen dock att det ofta är andra faktorer än uppsåt eller oakt-&lt;br&gt;samhet som har betydelse för om grovt brott skall anses föreligga i&lt;br&gt;fråga om miljöbrott. Som exempel kan nämnas nonchalanta beteenden&lt;br&gt;vad gäller att hålla sig informerad om vad som gäller för verksamheten&lt;br&gt;samt stora risktaganden. Det bör därför inte krävas uppsåt for att ett&lt;br&gt;brott skall kunna bedömas som grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har anfört att den föreslagna kriminaliseringen av&lt;br&gt;försök, förberedelse och stämpling till en del av straffbestämmelserna&lt;br&gt;inte har någon motsvarighet i gällande rätt. Något exempel på praktiska&lt;br&gt;förfaranden som skulle göra en kriminalisering nödvändig har inte givits&lt;br&gt;av kommittén. Riksåklagaren är tveksam till förslaget eftersom något&lt;br&gt;praktiskt behov av en sådan utvidgning såvitt han vet inte föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan i likhet med riksåklagaren inte se något behov av den&lt;br&gt;föreslagna kriminaliseringen av försök, förberedelse och stämpling.&lt;br&gt;Dock innehåller lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning som skall&lt;br&gt;ingå i miljöbalken en bestämmelse om försöksbrott. Skäl att avkrimina-&lt;br&gt;lisera dumpningslagens försöksbrott föreligger inte, se vidare författ-&lt;br&gt;ningskommentaren till 6 § i avsnitt 5.21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan strafflatitudema i miljöbalken medför att tiden för åtalspre-&lt;br&gt;skription förlängs i avsevärd mån. Det kommer att gälla en preskrip-&lt;br&gt;tionstid om minst fem år, utom för brotten bristfällig miljöinformation&lt;br&gt;och nedskräpning. Vid sådana förhållanden och då kravet på att lika fall&lt;br&gt;skall behandlas lika gör sig särskilt starkt gällande inom straffrätten&lt;br&gt;anser regeringen i likhet med kommittén att någon ändring av tiderna&lt;br&gt;för åtalspreskription inte bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.18.6&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Förverkande och företagsbot&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En bestämmelse om förverkande av egen-&lt;br&gt;dom som varit föremål för brott, bl.a. avseende kemiska produkter&lt;br&gt;bör införas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Kommittén har dessutom föreslagit att förutsättningarna för att tillämpa&lt;br&gt;institutet företagsbot skall mildras och botens maximibelopp kraftigt&lt;br&gt;höjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den allmänna bilden är att ingen motsätter sig att&lt;br&gt;en förverkandebestämmelse införs. Länsstyrelsen i Jönköping har dock&lt;br&gt;påpekat att bestämmelsen inte bör stå ensam i ett eget kapitel i miljöbal-&lt;br&gt;ken. Mot ändringarna i institutet företagsbot framförs det däremot en&lt;br&gt;del kritik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I olika miljörättsliga lagar finns före-&lt;br&gt;skrifter om förverkande dels av utbyte av brott, dels av olika slag av&lt;br&gt;egendom som varit föremål för brott, dels i något fell av hjälpmedel vid&lt;br&gt;brott. Brottsbalkens bestämmelser ger i stort sett samma möjligheter&lt;br&gt;som dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkande av hjälpmedel vid brott har så begränsad betydelse på&lt;br&gt;miljöområdet att någon särskild bestämmelse i ämnet inte kan anses&lt;br&gt;behövlig i miljöbalken. Om risk för framtida brottslig verksamhet be-&lt;br&gt;höver förebyggas bör det kunna ske med hjälp av bestämmelsen i&lt;br&gt;36 kap. 3 § 1 brottsbalken om förverkande av föremål som på grund av&lt;br&gt;sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras&lt;br&gt;komma till brottslig användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot torde det behövas en bestämmelse i balken om förverkande&lt;br&gt;av egendom som varit föremål för brott. En sådan bestämmelse bör&lt;br&gt;exempelvis kunna omfetta växter och djur - i den mån inte jaktlagstift-&lt;br&gt;ningen är tillämplig - som samlats olagligt samt dessutom bl.a. kemiska&lt;br&gt;produkter. Till skillnad från i kommittéförslaget bör dock i likhet med&lt;br&gt;förverkandereglerna i brottsbalken även utbyte av brott kunna förverkas&lt;br&gt;enligt bestämmelsen samt krav på uppenbar oskälighet ställas för att&lt;br&gt;förverkande inte skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår reglema om företagsbot anser Riksåklagaren att en översyn&lt;br&gt;behövs men att denna måste föregås av en analys som omfettar även&lt;br&gt;andra typer av brott än miljöbrott eftersom de sistnämnda inte är de&lt;br&gt;enda brott som institutet är avsett för. Justitieombudsmannen, Industri-&lt;br&gt;förbundet, Svenska arbetsgivareföreningen samt Kemikontoret har in-&lt;br&gt;stämt i att en sådan föregående analys bör vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även regeringen anser att en ändring av brottsbalkens föreskrifter om&lt;br&gt;företagsbot bör föregås av den angivna analysen. I nu förevarande&lt;br&gt;lagstiftningsärende läggs tyngdpunkten i stället på att utveckla ett effek-&lt;br&gt;tivt system med miljöskyddsavgifter, se avsnitt 4.18.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.18.7&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Miljöskyddsavgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Överträdelser av 21 kap. 1, 2, 6 eller 7 §&lt;br&gt;miljöbalken och som inte är av obetydlig beskaffenhet skall föran-&lt;br&gt;leda s.k. miljöskyddsavgift. Miljöskyddsavgift skall betalas även&lt;br&gt;om överträdelsen inte skett med uppsåt eller av oaktsamhet. Av-&lt;br&gt;giften kan påföras såväl juridisk som fysisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I huvudsak alla remissinstanser som har yttrat sig&lt;br&gt;över förslaget till reglering av miljöskyddsavgifter har varit positiva till&lt;br&gt;kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om miljöskyddsavgift&lt;br&gt;finns i dag i miljöskyddslagen. De är utformade så att miljöskyddsavgift&lt;br&gt;skall betalas om någon bryter mot vissa förbud, åsidosätter vissa be-&lt;br&gt;stämmelser m.m. som meddelats med stöd av hgen och detta leder till&lt;br&gt;ekonomiska fördelar. I ringa fall skall ingen avgift betalas. Av intresse&lt;br&gt;i sammanhanget är att miljöskyddsavgift till skillnad från straff används&lt;br&gt;som sanktion även om överträdelsen inte skett av oaktsamhet eller med&lt;br&gt;uppsåt. Miljöskyddsavgift kan påföras såväl fysisk som juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan bestämmelserna om miljöskyddsavgift trädde i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1981 (prop. 1980/81:92, JoU 1980/81:21, rskr. 1980/81:273) har be-&lt;br&gt;hovet av en sådan sanktion ändrats i två grundläggande hänseenden&lt;br&gt;genom nya bestämmelser i brottsbalken. För det första finns en möjlig-&lt;br&gt;het vid brott i näringsverksamhet att, med stöd av 36 kap. 4 § brotts-&lt;br&gt;balken, förverka uppkommen ekonomisk vinst. Denna möjlighet förut-&lt;br&gt;sätter emellertid att uppsåtlig eller oaktsam överträdelse av miljöskydds-&lt;br&gt;lagen kan styrkas. Att denna förverkandegrund inte kommit att tillämpas&lt;br&gt;vid miljöbrott kan bero på att den ansetts vara subsidiär i förhållande&lt;br&gt;till bl.a. miljöskyddsavgiften. För det andra kan näringsidkare åläggas&lt;br&gt;företagsbot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att ta ut miljöskyddsavgift har, jämfört med bestämmel-&lt;br&gt;sernas utformning vid tillkomsten år 1981, vidgats under senare år&lt;br&gt;genom att kravet på att överträdelsen skall ha lett till betydande olägen-&lt;br&gt;het har tagits bort. I princip kan alltså miljöskyddsavgift numera utgå&lt;br&gt;även i sådana fell då exempelvis prövningsplikten försummats under&lt;br&gt;förutsättning att det lett till ekonomisk nytta för företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med lagstiftningen om förverkande och företagsbot, (prop.&lt;br&gt;1981/82:142, JuU 53, rskr. 328 och prop. 1985/86:23, JuU 13, rskr&lt;br&gt;110) uttalades bl.a. att sanktionsavgifter endast borde användas inom&lt;br&gt;speciella och klart avgränsade rättsområden och att det helst borde&lt;br&gt;finnas naturliga underlag för att beräkna avgiftsbeloppet. Sanktionsav-&lt;br&gt;gifter kunde dock användas för att komma till rätta med vissa slag av&lt;br&gt;överträdelser inom områden där de kunde skräddarsys och överträdelser&lt;br&gt;som inte var så allvarliga att företagsbot borde kunna begagnas men&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som förekom i sådan omfettning att särskilda åtgärder borde vidtas. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Flertalet av dessa förutsättningar för att använda sanktionsavgifter före-&lt;br&gt;ligger på miljörättens område. Rättsområdet är avgränsat och sanktion-&lt;br&gt;savgiftema kan knytas till de särskilda föreskrifter som näringsidkarna&lt;br&gt;har att iaktta. En konstruktion som inte kräver uppsåt eller oaktsamhet&lt;br&gt;för ett beslut om miljöskyddsavgift synes vara klart godtagbar från&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt vid överträdelser av miljöreglema. Sannolikheten&lt;br&gt;får anses vara avsevärd för att i vart fell oaktsamhet föreligger vid ett&lt;br&gt;konstaterbart åsidosättande av miljölagstiftningen, samtidigt som sank-&lt;br&gt;tionsavgifter kan vara en förutsättning för att avstå från straff vid enkla-&lt;br&gt;re former av oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i viss mån däremot talar mot tillämpningen av miljöskydd-&lt;br&gt;savgifter är svårigheterna att finna parametrar för att festställa avgifter-&lt;br&gt;nas storlek. Från åklagarhåll har med skärpa framhållits nödvändigheten&lt;br&gt;av att miljöskyddsavgifter bestäms enligt schablonartade metoder och i&lt;br&gt;ett förfarande som handläggs av administrativa myndigheter och för-&lt;br&gt;valtningsdomstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att miljöskyddsavgift skall kunna åläggas krävs, som tidigare&lt;br&gt;sagts, varken att gärningen begåtts med uppsåt eller av oaktsamhet. En&lt;br&gt;förutsättning för miljöskyddsavgift är dock att det kan påvisas att över-&lt;br&gt;trädelsen har inneburit ekonomiska fördelar för den som utövar den&lt;br&gt;miljöfarliga verksamheten. Endast ett fåtal avgiftsärenden har avgjorts&lt;br&gt;hittills. Ärendena har visat sig vara komplicerade särskilt på grund av&lt;br&gt;svårigheterna att beräkna den ekonomiska fördelen av överträdelsen. Att&lt;br&gt;beräkna vinningen av ett förfarande kan vara svårt då det skall ske i en&lt;br&gt;tvist mellan två parter. Oenighet har uppstått om ett betydande antal&lt;br&gt;olika fektorer, såsom exempelvis räntesats och avskrivningstid. En tvist&lt;br&gt;under sådana förutsättningar riskerar också alltid att dra ut på tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har sagts är dock inte skäl att ge upp tanken på en sank-&lt;br&gt;tionsavgift på det miljörättsliga området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med kommittén och remissinstanserna anser regeringen att&lt;br&gt;institutet miljöskyddsavgift även i fortsättningen bör finnas som komple-&lt;br&gt;ment till straff och viten. Regeringen delar alltså den uppfettning som&lt;br&gt;uttalades i propositionen (1990/91:90) En god livsmiljö, som på denna&lt;br&gt;punkt godtagits av riksdagen, att möjligheterna att använda ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner mot den som inte följer föreskrifter och villkor bör utvidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör - som Lagrådets majoritet också när-&lt;br&gt;mast förordar - den utformning som institutet miljöskyddsavgift har i&lt;br&gt;kommitténs betänkande tjäna som utgångspunkt för regeringens förslag&lt;br&gt;till utformning av reglema om miljöskyddsavgift i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör framgå direkt av lagen när miljöskyddsavgift skall kunna&lt;br&gt;dömas ut. Däremot bör regeringen bemyndigas att meddela närmare&lt;br&gt;föreskrifter för bestämmande av miljöskyddsavgiften. Regeringen åter-&lt;br&gt;kommer till detta i avsnitt 4.18.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgiften bör i första hand syfta till att förhindra otillåtna&lt;br&gt;utsläpp. Avgiften bör motivera berörda företag att öka driftsäkerheten&lt;br&gt;och kontrollen av olika processer och reningsanläggningar. I miljöbal-&lt;br&gt;ken bör emellertid en sanktionsavgift inte begränsas till att gälla över- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trädelser av bestämmelser motsvarande dem som nu finns i miljöskydds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen. Även överträdelser som avser exempelvis kemikaliekontrollen, Prop.&lt;br&gt;naturvården eller avfallshanteringen bör kunna följas av sanktionsavgift.&lt;br&gt;Bestämmelserna om miljöskyddsavgift bör alltså vara tillämpliga inom&lt;br&gt;hela det område som omfettas av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanktionsavgiftema bör kunna utgå när de objektiva förutsättningarna&lt;br&gt;för vissa brott är uppfyllda. De brottskategorier som avses är de som&lt;br&gt;regeringen föreslår under beteckningarna miljöferlig kemikaliehantering&lt;br&gt;(21 kap. 1 §), otillåten miljöverksamhet (21 kap. 2 §) samt brott mot 21&lt;br&gt;kap. 6 eller 7 §§. I de två sistnämnda paragraferna stadgas ansvar for&lt;br&gt;dels brott mot villkor, inskränkningar och förbud, dels brott mot före-&lt;br&gt;skrifter meddelade med stöd av balken. Regeringen anser således, i&lt;br&gt;motsats till kommittén, att miljöskyddsavgift enbart bör inträda vid&lt;br&gt;överträdelser av miljöbalken eller vid överträdelser av föreskrifter eller&lt;br&gt;villkor meddelade med stöd av balken. Miljöskyddsavgiften skall såle-&lt;br&gt;des inte kunna inträda, såsom Miljöskyddskommittén föreslagit, även&lt;br&gt;vid överträdelser av brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten vid bedömningen av huruvida miljöskyddsavgift skall&lt;br&gt;utgå eller inte bör alltid vara att det är fråga om en administrativ avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftssystemet bör vara utformat så att det inte skall vara lönsamt att&lt;br&gt;överträda föreskrifter. Till skillnad från vad som gäller i dag bör inte,&lt;br&gt;som förutsättning för att miljöskyddsavgift överhuvudtaget skall kunna&lt;br&gt;utgå, gälla att överträdelsen har lett till ekonomiska fördelar. Härige-&lt;br&gt;nom elimineras också en av de svårigheter som hittills funnits vid be-&lt;br&gt;räkningen av miljöskyddsavgift. Miljöskyddsavgift skall således i fort-&lt;br&gt;sättningen kunna utgå om en överträdelse objektivt sett skett, oavsett&lt;br&gt;om det lett till ekonomiska fördelar eller inte. Miljöskyddsavgiften bör&lt;br&gt;härmed bli ett bättre komplement till straffansvaret. Lagrådet har före-&lt;br&gt;slagit hur reglema om avgiftens storlek bör utformas. Regeringen åter-&lt;br&gt;kommer till den frågan i nästa avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet bör inte utformas för att i första hand riktas mot de mest&lt;br&gt;klandervärda förfarandena utan bör snarare tillämpas vid sådana över-&lt;br&gt;trädelser av miljöbalkens regler som skett av oaktsamhet som inte kan&lt;br&gt;anses vara grov. Det kan emellertid finnas överträdelser som är av så&lt;br&gt;lindrig art att det inte heller finns skäl att ingripa mot överträdelsen med&lt;br&gt;miljöskyddsavgift. Det bör därför i bestämmelserna om miljöskyddsav-&lt;br&gt;gift finnas undantag för överträdelser som är av obetydlig beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.18.8&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Miljöskyddsavgiftens storlek&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljöskyddsavgiftens belopp skall bestäm-&lt;br&gt;mas med hänsyn till den fara eller skada som en överträdelse av&lt;br&gt;det slag som det är frågan om kan antas medföra samt till de eko-&lt;br&gt;nomiska fördelar som en överträdelse av detta slag allmänt sett kan&lt;br&gt;antas innebära för den som bedriver en verksamhet eller vidtar en&lt;br&gt;åtgärd av det slag som är aktuellt i ärendet om miljöskyddsavgift.&lt;br&gt;Närmare föreskrifter för bestämmande av miljöskyddsavgift får&lt;br&gt;meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten får jämka eller efterge miljöskyddsavgiften om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit att miljöskyddsavgiften&lt;br&gt;skall kunna festställas på följande tre olika sätt. I de fell överträdelse&lt;br&gt;skett av tillåtna värden för ett utsläpp eller en annan åtgärd som är&lt;br&gt;belagd med särskild avgift eller skatt, skall miljöskyddsavgiften bestäm-&lt;br&gt;mas till ett belopp motsvarande tre gånger den avgift eller skatt som&lt;br&gt;annars skulle ha påförts utsläppet eller åtgärden såvitt avser den del av&lt;br&gt;utsläppet eller åtgärden varmed tillåtna värden överskridits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har däremot ett villkor i ett tillståndsbeslut överträtts och tillstånds-&lt;br&gt;myndigheten i tillståndsbeslutet festställt visst belopp för miljöskyddsav-&lt;br&gt;gift skall avgiften festställas till detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fell skall avgiften bestämmas med beaktande av vikten av den&lt;br&gt;föreskrift eller det villkor som överträtts, omfettningen av överträdelsen&lt;br&gt;och den skada eller fera som överträdelsen inneburit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera av de remissinstanser som yttrat sig, även de&lt;br&gt;som varit positiva till förslaget i stort, har framhållit att svårigheter kan&lt;br&gt;uppstå när avgiften skall festställas. Härvid har framhållits att schablo-&lt;br&gt;ner i största möjliga mån bör användas vid festställande av avgiften.&lt;br&gt;Statens naturvårdsverk och Koncessionsnämnden har varit negativa till&lt;br&gt;förslaget att det skall vara möjligt att redan i tillståndsbeslutet festställa&lt;br&gt;ett visst belopp for miljöskyddsavgift och framhållit att detta kan leda&lt;br&gt;till spekulationer om en överträdelse är ekonomiskt lönsam eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt miljöskyddslagen skall miljö-&lt;br&gt;skyddsavgiften bestämmas till ett belopp som motsvarar de ekonomiska&lt;br&gt;fördelama av en överträdelse. För det fell full bevisning härom inte alls&lt;br&gt;eller endast med svårighet kan läggas fram, får fördelarna uppskattas till&lt;br&gt;ett skäligt belopp. Om det föreligger särskilda skäl får miljöskyddsav-&lt;br&gt;giften jämkas eller efterges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att miljöskyddsavgift skall kunna åläggas krävs inte att en gärning&lt;br&gt;begåtts med uppsåt eller av oaktsamhet. Trots detta har endast ett fåtal&lt;br&gt;avgiftsärenden hittills prövats. Vad som främst felar mot tillämpningen&lt;br&gt;av föreskrifterna om miljöskyddsavgifter är som sagts i avsnitt 4.18.7&lt;br&gt;svårigheter att finna parametrar för att festställa avgifternas storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av vad som tidigare sagts har kommittén föreslagit att&lt;br&gt;miljöskyddsavgiften bl.a. skall kunna bestämmas med hänsyn till en&lt;br&gt;särskild avgift eller skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det emellertid inte vara lämpligt att, som kommittén&lt;br&gt;föreslagit, använda en avgift eller skatt för utsläpp som parameter för&lt;br&gt;att bestämma miljöskyddsavgiftens storlek. En avgift eller skatt på&lt;br&gt;utsläpp tar inte sikte på om utsläppet är tillåtet eller inte varför det är&lt;br&gt;mindre lämpligt att sammanblanda dessa begrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har vidare föreslagit att det redan i tillståndsärendet skall&lt;br&gt;fastställas en utsläppsavgift eller annan sanktionsavgift. Ett liknande&lt;br&gt;tillvägagångssätt föreslogs redan av Miljökostnadsutredningen i be-&lt;br&gt;tänkandet Miljökostnader, Miljön i samhällsekonomin - kostnadsslag,&lt;br&gt;kostnadsfördelning, styrmedel (SOU 1978:43). Förslaget möttes då av&lt;br&gt;relativt hård kritik. Dåvarande departementschefen (prop. 1980/81:92)&lt;br&gt;ansåg att ett sådant avgiftssystem skulle kunna få ogynnsamma konse-&lt;br&gt;kvenser ur miljöskyddssynpunkt. Tyngdpunkten i tillståndsärendena&lt;br&gt;skulle kunna förskjutas till frågan om överutsläppsavgiftema. Vidare&lt;br&gt;har, som även kommittén framhållit, ytterligare argument framförts mot&lt;br&gt;ett sådant system, nämligen att man därmed synes ha accepterat över-&lt;br&gt;trädelser av tillståndsbeslut under förutsättning blott att tillståndshavaren&lt;br&gt;betalar en avgift eller med andra ord att det är möjligt att köpa sig fri&lt;br&gt;från miljööverträdelser. Kommittén har emellertid ansett att dessa argu-&lt;br&gt;ment inte behöver tillmätas avgörande betydelse när syftet nu, i motsats&lt;br&gt;till tidigare, är att åstadkomma ett komplement till straffansvaret och&lt;br&gt;inte, som tidigare, att ersätta detsamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har emellertid även i detta lagstiftningsärende mött negativ&lt;br&gt;kritik från remissinstanserna. Koncessionsnämnden och Statens natur-&lt;br&gt;vårdsverk har åter påpekat risken för att företagen spekulerar i vilket&lt;br&gt;som blir mest lönsamt och risken för en förskjutning av tyngdpunkten&lt;br&gt;vid tillståndsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har avstyrkt kommitténs förslag att beräkna miljöskyddsav-&lt;br&gt;giftens storlek och har framhållit att förslaget mött kraftig kritik under&lt;br&gt;remissbehandlingen av utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har vidare bl.a. anfört att den föreslagna ordningen med ett&lt;br&gt;belopp som bestäms i förväg och som åtminstone delvis syftar till att&lt;br&gt;förhindra överträdelser har stora likheter med ett vitesinstitut och att&lt;br&gt;den av Lagrådet föreslagna ordningen inte erbjuder samma möjligheter&lt;br&gt;att anpassa beloppet till den enskildes ekonomiska förhållanden. Det är,&lt;br&gt;säger Lagrådet, inte heller tillfredsställande att länsrätten på föreslaget&lt;br&gt;sätt skall kunna ändra ett belopp som tillståndsmyndigheten bestämt.&lt;br&gt;Detta kan enligt Lagrådet vidare kritiseras från principiella utgångs-&lt;br&gt;punkter och kommer utan tvekan också att medföra svårigheter i den&lt;br&gt;praktiska tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet har anfört kan förslaget kritiseras från olika utgångs-&lt;br&gt;punkter. Det skall givetvis inte vara möjligt för den enskilde att speku-&lt;br&gt;lera och köpa sig fri från miljööverträdelser. Institutet miljöskyddsavgift&lt;br&gt;får inte heller på något sätt utformas så att det kan uppfattas som att&lt;br&gt;överträdelser har accepterats. Likaså kan, som Lagrådet framhållit,&lt;br&gt;förslaget att man vid bestämmande av miljöskyddsavgift skall kunna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändra den avgift som tillståndsmyndigheten bestämt i tillståndet kritise- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ras från olika principiella utgångspunkter. Regeringen instämmer i&lt;br&gt;denna kritik från Lagrådet och vill framhålla att institutet bör utformas&lt;br&gt;på sådant sätt att svårigheter och osäkerhet vid tillämpningen undviks.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att tillståndsmyndigheten inte bör, som kom-&lt;br&gt;mittén föreslagit och som tidigare föreslagits i lagrådsremissen, ha&lt;br&gt;möjlighet att vid prövning av ett villkor för tillstånd till miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet bestämma det belopp som skall betalas i miljöskyddsavgift&lt;br&gt;om villkoret överträds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare sagts och som Lagrådet anfört i sitt yttrande synes den&lt;br&gt;stora svårigheten med nuvarande miljöskyddsavgift enligt miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen vara att det i princip förutsätts att man i varje enskilt fell skall&lt;br&gt;försöka utreda den verkliga ekonomiska fördelen med överträdelsen.&lt;br&gt;Lagrådet fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet skulle förenklas betydligt om man kunde grunda avgiften på&lt;br&gt;en bedömning av vad som generellt sett kan antas utgöra vinsten av en&lt;br&gt;viss överträdelse. Enligt Lagrådet skulle detta kunna vara en framkom-&lt;br&gt;lig väg när det gäller att skapa ett nytt system för miljöskyddsavgifter.&lt;br&gt;Ingenting hindrar att man i sådant fell bestämmer att avgiften skall utgå&lt;br&gt;med ett högre belopp än den beräknade vinsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ordning skulle också vara att föredra från andra utgångs-&lt;br&gt;punkter. Det kan nämligen ifrågasättas om det är möjligt att i enlighet&lt;br&gt;med det remitterade förslaget delegera en fÖreskriftsrätt om sanktionsav-&lt;br&gt;gifter till regeringen. Lagrådet har behandlat denna principfråga bl.a. i&lt;br&gt;ett yttrande den 16 september 1993 över förslag till ändring i lagen&lt;br&gt;(1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur, m.m. Slutsatsen&lt;br&gt;blev att det inte kunde anses föreligga något hinder mot att delegera en&lt;br&gt;fÖreskriftsrätt beträffande en sanktionsavgift av ifrågavarande slag. Det&lt;br&gt;befenns dock stå bäst i överenskommelse med regeringsformen att&lt;br&gt;åtminstone de viktigaste grunderna för avgiftskonstruktionen lades fest i&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår ett sanktionssystem som utgår från det nuvarande&lt;br&gt;men där man ökar möjligheterna att bestämma miljöskyddsavgiften&lt;br&gt;schablonmässigt. Utgångspunkten bör vara att miljöskyddsavgiften skall&lt;br&gt;bestämmas med hänsyn till den fera eller skada som en överträdelse av&lt;br&gt;det slag som det är fråga om kan antas medföra samt till de ekonomiska&lt;br&gt;fördelar som en överträdelse av detta slag kan antas innebära för den&lt;br&gt;som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd av det slag som är&lt;br&gt;aktuellt i ärendet om miljöskyddsavgift. Med parametrarna fera eller&lt;br&gt;skada fångar man upp också överträdelsens omfettning. Med orden &amp;quot;kan&lt;br&gt;antas medföra&amp;quot; respektive &amp;quot;kan beräknas uppkomma&amp;quot; anges att det inte&lt;br&gt;är fråga om att bestämma en miljöskyddsavgift som exakt motsvarar&lt;br&gt;t.ex. den vinst eller besparing som i det särskilda fellet har uppkommit&lt;br&gt;på grund av en viss överträdelse. Det innebär också att tanken på att&lt;br&gt;differentiera avgiften med hänsyn till om överträdelsen skett av våda,&lt;br&gt;vårdslöshet eller uppsåt har övergivits. Regeringen bör med ett sådant&lt;br&gt;system kunna utfärda närmare föreskrifter om avgiftsuttaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser också att en effektivare tillämpning av institutet mil-&lt;br&gt;jöskyddsavgift skulle kunna uppnås genom en mer schabloniserad be-&lt;br&gt;räkning av avgiften på sätt som Lagrådet har föreslagit. Till skillnad&lt;br&gt;från vad som har gällt enligt miljöskyddslagen kommer det således inte&lt;br&gt;vara ett krav för att avgift skall kunna utgå att överträdelsen inneburit&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiska fördelar. I stället skall avgiften bestämmas utifrån den fera Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;eller skada som en överträdelse av det slag som är aktuell kan antas&lt;br&gt;medföra och de ekonomiska fördelar en överträdelse av det aktuella&lt;br&gt;slaget kan antas innebära. Av detta följer att det inte skall göras någon&lt;br&gt;bedömning i vaije enskilt fell. Miljöskyddsavgiften skall således inte&lt;br&gt;exakt motsvara t.ex. den vinst som uppkommit i det särskilda fellet.&lt;br&gt;Närmare föreskrifter för att bestämma miljöskyddsavgiften bör få före-&lt;br&gt;skrivas av regeringen. Föreskrifterna bör ange hur avgiften skall beräk-&lt;br&gt;nas för olika slag av överträdelser. Det bör eftersträvas att avgiftsbe-&lt;br&gt;loppet kan festställas direkt med ledning av den angivna beräknings-&lt;br&gt;grunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att miljöskyddsavgiften skall festställas till&lt;br&gt;lägst 5000 kr och till högst 500 000 kr. Flera remissinstanser har in-&lt;br&gt;vändningar mot de föreslagna beloppsgränsema. Riksåklagaren och&lt;br&gt;Naturvårdsverket har ansett att den övre beloppsgränsen är för lågt satt.&lt;br&gt;Vissa remissinstanser har ansett att det inte skall finnas något maximibe-&lt;br&gt;lopp för avgiften över huvud taget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgiften är en administrativ avgift. För att institutet skall&lt;br&gt;bli ett verksamt komplement till straff bör, som inledningsvis sagts,&lt;br&gt;schabloniserade avgifter eftersträvas. Den övre beloppsgränsen kan&lt;br&gt;därför inte sättas för högt. Regeringen anser därför att den övre gränsen&lt;br&gt;för miljöskyddsavgift, i likhet med vad kommittén har föreslagit, som&lt;br&gt;huvudregel bör vara 500 000 kr. Vid överträdelser som inneburit eko-&lt;br&gt;nomiska fördelar eller där omständigheterna varit synnerligen försvåran-&lt;br&gt;de bör dock denna gräns kunna överskridas men dock aldrig över 10&lt;br&gt;miljoner kronor. Denna höga tariff har bestämts med den utgångspunk-&lt;br&gt;ten att det alltid skall kunna tas ut en sanktionsavgift som grundas i den&lt;br&gt;ekonomiska vinningen. Möjligheten att bestämma en miljöskyddsavgift&lt;br&gt;till ett högre belopp än 500 000 kronor bör som Lagrådet föreslagit&lt;br&gt;förbehållas domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är oskäligt att miljöskyddsavgift döms ut enligt de i balken&lt;br&gt;angivna riktlinjerna eller att sådan avgift utgår över huvud taget bör&lt;br&gt;avgiften kunna jämkas eller efterges. Som exempel kan nämnas att det&lt;br&gt;för samma överträdelse även utdömts straff eller att förverkande skett.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.18.9 Frågan om miljöskyddsavgift prövas av länsrätten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljöskyddsavgiften skall på talan av Mil-&lt;br&gt;jöombudsmannen utdömas av förvaltningsdomstol. Miljöombuds-&lt;br&gt;mannen får dessutom själv utfärda föreläggande om avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag såtillvi-&lt;br&gt;da att miljöskyddsavgiften föreslås prövas av länsrätt som första instans.&lt;br&gt;Kommittén har därutöver föreslagit att talan om miljöskyddsavgift skall&lt;br&gt;föras av tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna som yttrat sig i Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;denna del har ifrågasatt kommunal tillsynsmyndighets möjlighet att föra&lt;br&gt;talan om miljöskyddsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Frågor om miljöskyddsavgift prövas i&lt;br&gt;dag av Koncessionsnämnden efter ansökan av Naturvårdsverket. Beslut&lt;br&gt;i mål om miljöskyddsavgift överklagas hos Vattenöverdomstolen. Vat-&lt;br&gt;tenöverdomstolens avgörande kan överklagas till Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De överväganden som skall göras vid utdömande av miljöskyddsavgift&lt;br&gt;påminner i mångt och mycket om de överväganden som ofta görs av&lt;br&gt;domstol. Som exempel kan nämnas festställande av belopp för dagsbot,&lt;br&gt;företagsbot och förverkande i allmän domstol och festställande av byg-&lt;br&gt;gavgift i förvaltningsdomstol. Regeringen anser därför att frågan om&lt;br&gt;festställande av miljöskyddsavgiftens storlek lämpligast prövas av dom-&lt;br&gt;stol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga uppkommer då om avgiften skall utdömas av allmän domstol&lt;br&gt;eller förvaltningsdomstol. Eftersom det i betydande utsträckning blir&lt;br&gt;fråga om tillämpning av mycket allmänt utformade rekvisit kan detta&lt;br&gt;tala för en prövning i allmän domstol. Förvaltningsdomstolarna har&lt;br&gt;emellertid samma kompetens att göra uppskattningar som de allmänna&lt;br&gt;domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag prövar förvaltningsdomstol frågor om skattetillägg och&lt;br&gt;viten. Vidare påminner miljöskyddsavgiftema i viss mån om tilläggsav-&lt;br&gt;gifter som kan utgå enligt plan- och bygglagen, låt vara att dessa är&lt;br&gt;betydligt mer schablonartade. Sådana prövas för närvarande av allmän&lt;br&gt;domstol på talan av åklagaren. Åklagarutredningen har emellertid före-&lt;br&gt;slagit att talan om utdömande av tilläggsavgift skall föras av byggnads-&lt;br&gt;nämnd och prövas av förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likaså skulle onekligen också miljöskyddsavgiftens karaktär av ad-&lt;br&gt;ministrativ avgift, skild från straffansvaret, tydligare komma till synes&lt;br&gt;ifall frågan om utdömande prövas av förvaltningsdomstol, dvs. av läns-&lt;br&gt;rätt, kammarrätt och Regeringsrätten. Regeringen förordar därför att så&lt;br&gt;sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att åklagaren har vana att föra talan i domstol är&lt;br&gt;ett starkt skäl för att frågor om festställelse av miljöskyddsavgift borde&lt;br&gt;överlämnas av tillsynsmyndigheterna till åklagarna. Detta skulle också&lt;br&gt;medföra en resursbesparing för tillsynsmyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävanden pågår emellertid att renodla åklagarrollen. Kommitténs&lt;br&gt;förslag att tillsynsmyndigheten skall föra talan om miljöskyddsavgift har&lt;br&gt;av remissinstanserna mötts av hård kritik. Regeringen instämmer i&lt;br&gt;denna kritik. Eftersom kommunerna kommer att ha det huvudsakliga&lt;br&gt;ansvaret för tillsynen inom kommunen kommer det också vara kommu-&lt;br&gt;nerna som i regel kommer att föra talan om miljöskyddsavgift. Resurser&lt;br&gt;och kompetens varierar stort mellan kommunerna, mycket beroende på&lt;br&gt;kommunens storlek. Regeringen anser därför att talan om miljöskydd-&lt;br&gt;savgift i stället bör föras av en fristående miljömyndighet, Miljöom-&lt;br&gt;budsmannen. Skälen för detta anges närmare i avsnitt 4.16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I olika sammanhang har det visat sig processekonomiskt fördelaktigt&lt;br&gt;att ersätta ett domstolsförferande med ett föreläggande som kan god-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kännas av den mot vilken sanktionen riktar sig. Det bästa exemplet Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;härpå är strafföreläggande. Liknande föreläggande förekommer även på&lt;br&gt;marknadsrättens område. En förutsättning är att fallet inte är av större&lt;br&gt;vikt (se t.ex. 14 § marknadsföringslagen 1975:1418).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i lagrådsremiss den 24 februari 1994 om ändringar i&lt;br&gt;arbetsmiljölagen beslutat att införa regler om att sanktionsavgift får&lt;br&gt;påföras genom ett avgiftsföreläggande. Dessa förelägganden skall kunna&lt;br&gt;meddelas av den handläggande tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i huvudsak varit positiva till kommitténs för-&lt;br&gt;slag att införa en bestämmelse om att avgiftsföreläggande skall kunna&lt;br&gt;utfärdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fråga om miljöskyddsavgifter är det av processekonomiska&lt;br&gt;skäl önskvärt att enklare fall kan handläggas utan domstolsprövning.&lt;br&gt;Regeringen anser därför, i likhet med kommittén och remissinstanserna,&lt;br&gt;att det enligt miljöbalken bör finnas möjlighet att, i stället for att ansöka&lt;br&gt;om miljöskyddsavgift vid länsrätten, utfärda ett avgiftsföreläggande.&lt;br&gt;Avgift bör därför kunna utgå efter ett föreläggande, om det godkänns av&lt;br&gt;företagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med kommittén att utfärdande av avgifts-&lt;br&gt;föreläggande inte bör användas i ärenden som är av större vikt, exem-&lt;br&gt;pelvis därför att det rör en fråga av principiellt intresse eller en över-&lt;br&gt;trädelse som betingar en hög avgift. Sådana frågor bör underställas&lt;br&gt;domstolsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att avgiftsförelägganden skall kunna med-&lt;br&gt;delas av tillsynsmyndigheten. Regeringen anser emellertid att det av&lt;br&gt;samma skäl som anförts i avsnitt 4.16 för att Miljöombudsmannen bör&lt;br&gt;föra talan om miljöskyddsavgift i länsrätten även bör åligga denne att&lt;br&gt;utfärda avgiftsföreläggande. Miljöombudsmannen får härvid, med till-&lt;br&gt;lämpning av de föreskrifter om bl.a. beräkningsgrunder för bestämman-&lt;br&gt;de av miljöskyddsavgift som regeringen får meddela, i avgiftsföreläg-&lt;br&gt;gande fastställa de avgifter som han anser att överträdelsen förskyller.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.19 Ersättning for intrång&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ersättning för mindre skador och ersättning&lt;br&gt;för intrång upp till den s.k. kvalifikationsgränsen skall inte beta-&lt;br&gt;las.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen ersättning utgår om avslag meddelats på en ansökan om&lt;br&gt;tillstånd till täktverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens med undantag&lt;br&gt;för att avräkning upp till kvalifikationsgränsen inte skall ske i expro-&lt;br&gt;priationsfallen. Vidare skall begreppet pågående markanvändning ge&lt;br&gt;utrymme för viss omställning av fastighetens användningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De myndigheter som har direkt naturvårdande Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;uppgifter framför att beräkningen för den ersättning som skall utgå vid&lt;br&gt;intrång i dispositionsrätten över en fastighet inte bör beräknas i för-&lt;br&gt;hållande till berörd del av fastigheten. De anser att den ändring som&lt;br&gt;infördes år 1987, då berörd del togs in i lagstiftningen, ger en möjlighet&lt;br&gt;för fastighetsägaren, eller den som innehar särskild rättighet till marken,&lt;br&gt;att styra sina åtgärder på ett sådant sätt att denne kommer att ha rätt till&lt;br&gt;ersättning i fler fall än tidigare. De remissinstanser som företräder&lt;br&gt;näringslivet och de areella näringarna tillstyrker att ersättningen även i&lt;br&gt;fortsättningen skall beräknas i förhållande till berörd del. Motiven anges&lt;br&gt;främst vara att brukarna av marken redan tar på sig ett ansvar for natur-&lt;br&gt;vården och att samhället måste ta på sig sitt ansvar som sträcker sig&lt;br&gt;utöver detta. Kostnaderna för gemensamma samhällskrav kan inte rim-&lt;br&gt;ligen övervältras på markägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avdrag upp till den s.k. kvalifikationsgränsen tillstyrks av över-&lt;br&gt;vägande del av remissinstanserna och accepteras i de flesta övriga fall,&lt;br&gt;däribland av Skogsindustrierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket anser att ett miljöanpassat jord- och skogsbruk inte&lt;br&gt;kan åstadkommas utan att gällande ersättningssystem ändras. Reglema&lt;br&gt;för intrångsersättning har ännu inte definierats på ett rimligt sätt. Myn-&lt;br&gt;digheternas möjlighet att följa upp miljöpolitiken, t.ex. genom att på-&lt;br&gt;verka valet av produktionsformer, metoder m.m. med hänsyn till den&lt;br&gt;biologiska mångfalden, är helt avhängig den syn samhället har på för-&lt;br&gt;delningen mellan dess ansvar och brukarens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domän AB anför att något fungerande, genomtänkt alternativ aldrig&lt;br&gt;har framförts i reläte ringsfrågan. Man har ibland talat om fastighet utan&lt;br&gt;att klargöra om man menar skifte, eller registerfastighet, ibland om&lt;br&gt;brukningsenhet och ibland om innehav i kommunen. Det är därför&lt;br&gt;riktigt att hålla fast vid nuvarande regler så länge inte något genomtänkt&lt;br&gt;alternativ presenterats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket påtalar att begreppet pågående markanvändning före-&lt;br&gt;kommer i flera lagar. Jordbruksverket delar inte Naturvårdsverkets&lt;br&gt;bedömning om vad som avses. Kommittén har anfört att omföring av&lt;br&gt;åker, äng eller betesmark till skogsmark alltid skall vara att anse som&lt;br&gt;ändrad markanvändning och därmed inte ge rätt till ersättning om sådan&lt;br&gt;omföring hindras. Detta synsätt delar inte Jordbruksverket. Skälet härtill&lt;br&gt;är att under den omställning som jordbruksnäringen nu befinner sig i&lt;br&gt;måste såväl energiskogsplantering som plantering av skog för rundvirke-&lt;br&gt;sproduktion på åkermark anses utgöra en naturlig och normal rationali-&lt;br&gt;sering av driften på en jordbruksfastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lanbrukamas riksförbund påtalar att kommittén uttalat att det får&lt;br&gt;antas ligga en presumtion för att en verksamhet med så egenartade drag&lt;br&gt;att den bara får utövas efter särskilt tillstånd är att betrakta som för-&lt;br&gt;ändrad markanvändning. LRF anser att det finns flera tillståndspliktiga&lt;br&gt;verksamheter som med fog kan betraktas som pågående markanvänd-&lt;br&gt;ning. Ett exempel är kompletteringsdikning i befintlig skogsmark. Till-&lt;br&gt;stånd krävs och ett vägrat tillstånd är uppenbart ett ingrepp i pågående&lt;br&gt;markanvändning. Ett annat exempel är täktverksamhet för husbehov, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilken föreslås bli tillståndpliktig. Husbehovstäkten är en integrerad del&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av areell näringsverksamhet. Den inslagna vägen leder till att det all- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;männa belägger fria verksamheter med tillståndsplikt. Detta måste även&lt;br&gt;stå i strid med äganderättspolitiska uttalanden i regeringsförklaringen. I&lt;br&gt;fråga om skogsplantering på åkermark delar LRF inte kommitténs&lt;br&gt;bedömning. Enligt ett regeringsuttalande med anledning av att skötsella-&lt;br&gt;gen ändrades år 1987 borde odling av energiskog betraktas som jord-&lt;br&gt;bruksgröda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt naturvårdslagen utgår ersättning&lt;br&gt;för skada om föreskrifter för naturreservat medför att pågående markan-&lt;br&gt;vändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten eller att&lt;br&gt;mark tas i anspråk. I fråga om ersättning och inlösen skall expropria-&lt;br&gt;tionslagen (1972:719) gälla i tillämpliga delar i den mån inte avvikande&lt;br&gt;bestämmelser stadgas i naturvårdslagen. Ersättning kan också utgå vid&lt;br&gt;beslut om naturminne enligt 13 § naturvårdslagen, vid föreläggande om&lt;br&gt;stängselgenombrott enligt 17 §, vid förbud att utföra vissa arbetsföretag&lt;br&gt;enligt 20 och 21 §§ samt vid inskränkning av bl.a. renskötselrätt enligt&lt;br&gt;5 § samma lag. Om ett område avsätts som naturvårdsområde får åt-&lt;br&gt;gärderna inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt&lt;br&gt;försvåras. Inte heller får ett föreläggande enligt 20 § naturvårdslagen&lt;br&gt;om s.k. samrådsföretag vara så ingripande att pågående markanvänd-&lt;br&gt;ning avsevärt försvåras. Ersättning utgår därför inte heller i de två&lt;br&gt;sistnämnda fellen. Om däremot ett arbetsföretag förbjuds enligt 20 §&lt;br&gt;utgår ersättning om pågående markanvändning avsevärt försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglema om ersättning i naturvårdslagen bygger på de principer om&lt;br&gt;ersättning för skada som gäller inom den allmänna skadeståndsrätten.&lt;br&gt;En ekonomisk skada skall ha inträffat och ett orsakssamband fordras&lt;br&gt;mellan ingreppet enligt naturvårdslagen och skadan. Orsakssambandet&lt;br&gt;skall vara adekvat. Detta innebär att skadan skall vara någorlunda typisk&lt;br&gt;till sin art, någorlunda förutsebar och inte alltför avlägsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsreglerna medger inte ersättning för s.k. förväntningsvär-&lt;br&gt;den, dvs. värden som inte har skapats av fastighetsägaren själv utan&lt;br&gt;som har uppstått till följd av förväntningar om ändrad markanvändning&lt;br&gt;på grund av politiska beslut. Motiveringen till detta finns i 1972 års&lt;br&gt;expropriationslagstiftning. Enligt denna åläggs fastighetsägaren att visa&lt;br&gt;att viss värdestegring saknar samband med kommande markanvändning.&lt;br&gt;Denna lagstiftning innebär att en s.k. presumtionsregel föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fell mark inlöses eller i annat fell tas i anpråk av det allmänna&lt;br&gt;tillämpas de ersättningsregler som gäller enligt expropriationslagstift-&lt;br&gt;ningen. Grundprincipen är att sakägarens förmögenhetsställning efter&lt;br&gt;expropriationen bör vara densamma som om någon expropriation inte&lt;br&gt;ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det i andra fell uppställs hinder för markägare eller andra rättig-&lt;br&gt;hetshavare att använda marken på lämpligaste ekonomiska sätt, utgår&lt;br&gt;som huvudregel ersättning för den förlust som ingreppet medför. Även&lt;br&gt;i dessa fell skall expropriationsrättsliga grunder tillämpas. Emellertid&lt;br&gt;fordras därutöver att föreskrifterna eller förbuden avsevärt försvårar&lt;br&gt;pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten. Begreppen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsevärt försvårar och pågående markanvändning infördes i naturvårds-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen år 1972. Begreppet berörd del av en fastighet togs in i lagstift-&lt;br&gt;ningen år 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att ersättning skall utgå är således att pågående&lt;br&gt;markanvändning påverkats av det intrång som ett förbud eller en före-&lt;br&gt;skrift inneburit. Som huvudregel utgår ersättning for den förlust som&lt;br&gt;ingreppet medfört om pågående markanvändning avsevärt försvårats på&lt;br&gt;berörd del av fastigheten. Den skada en ägare eller annan rättighetsha-&lt;br&gt;vare lider genom att han inte i framtiden har möjlighet att utnyttja&lt;br&gt;marken på annat sätt än tidigare, dvs. bortfall av förväntningar, ersätts&lt;br&gt;inte. Regeln är således knuten till pågående markanvändning istället för&lt;br&gt;tillåten markanvändning. Begreppet pågående markanvändning borde,&lt;br&gt;enligt motiven, ges en relativt generös tillämpning. Markägare som&lt;br&gt;genom föreskrifter eller beslut enligt naturvårdslagen hindras från att&lt;br&gt;vidta en naturlig och normal rationalisering av pågående markanvänd-&lt;br&gt;ning borde få ersättning (prop.l972:111, bil. 2 s.334). Frågan hur&lt;br&gt;gränsen skulle dras kunde enligt departementschefen inte entydigt be-&lt;br&gt;svaras och bedömningen måste ske från fall till fall och med utgångs-&lt;br&gt;punkt i vad som vid vaije tidpunkt framstår som en naturlig fortsättning&lt;br&gt;av den pågående markanvändningen. Hänsyn skulle tas bl.a. till det&lt;br&gt;allmännas syn på lämpliga bruknings- och rationaliseringsmetoder, på&lt;br&gt;det sätt som kom till uttryck i jord- eller skogsbrukspolitisk lagstiftning&lt;br&gt;eller på annat sätt. En fastighetsägare torde under alla förhållanden inte&lt;br&gt;vara berättigad till ersättning därför att en föreskrift eller ett beslut&lt;br&gt;enligt naturvårdslagen förhindrat honom från att använda fastigheten för&lt;br&gt;annan slags näringsverksamhet. I propositionen uttalades vidare att om&lt;br&gt;ett förfarande är generellt tillståndspliktigt, t.ex. att anlägga en kon-&lt;br&gt;cessionspliktig svinfabrik, kan man utgå från att det innebär ändring i&lt;br&gt;pågående markanvändning. Ersättning skulle därför inte utgå om åt-&lt;br&gt;gärden förbjuds enligt naturvårdslagen (prop. 1972:111 bil. 2, s. 333 f).&lt;br&gt;Ett sådant förfarande som kalavverkning av skogsmark skulle bedömas&lt;br&gt;från fall till fall med utgångspunkt i vad som framstod som en naturlig&lt;br&gt;fortsättning på den pågående markanvändningen. Vid tillkomsten av&lt;br&gt;plan- och bygglagen gjorde bostadsutskottet (bet. BoU 1986/87:1,&lt;br&gt;s.146) vissa uttalanden om vad som borde anses som pågående markan-&lt;br&gt;vändning. Hit räknade utskottet sådant som framstår som naturliga drifts-&lt;br&gt;eller rationaliseringsåtgärder, t.ex. avverkning i olika former och&lt;br&gt;markberedning för att främja tillväxten hos ny skog och plantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av ersättningsfrågan har det betydelse om intrånget&lt;br&gt;medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Därvid be-&lt;br&gt;aktas den skada genom andra liknande ingrepp som inträffat under en&lt;br&gt;tioårsperiod för samma del av fastigheten (den s.k. ackumulationsregeln&lt;br&gt;i 27 a § naturvårdslagen). För att ersättning skall utgå krävs enligt&lt;br&gt;motiven till 1972 års lagstiftning att det skall vara fråga om ett någor-&lt;br&gt;lunda kvalificerat intrång. Departementschefen anförde att ett bagatellar-&lt;br&gt;tat intrång inte bör grunda någon ersättningsrätt mot det allmänna (prop.&lt;br&gt;1972:111, bil 2 s. 332 och 335). I samband med införandet av plan- och&lt;br&gt;bygglagen år 1987 kom frågan om avsevärt intrång att behandlas. In-&lt;br&gt;trånget skulle relateras till berörd del av fastigheten, dvs. ett mindre&lt;br&gt;område än tidigare. Förut hade huvudregeln varit att registerfastigheten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle vara utgångspunkt. Bostadsutskottet anförde beträffande kvalifika- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tionsgränsen att den grundläggande principen bör gälla att skada för en&lt;br&gt;fastighetsägare genom beslut av offentliga organ skall ersättas. Var och&lt;br&gt;en får dock anses skyldig att ta en viss hänsyn till sin omgivning. Be-&lt;br&gt;rörda markägare och rättighetshavare bör vara skyldiga att tåla ett visst&lt;br&gt;mått av intrång i sina rättigheter, när intrånget sker för att tillgodose&lt;br&gt;angelägna allmänna intressen. Alla rådighetsinskränkningar kan därför&lt;br&gt;inte kompenseras. De skötselregler som gäller för jord- och skogsbruk&lt;br&gt;innebär t.ex. att markägare och rättighetshavare av hänsyn till allmänna&lt;br&gt;natur- och miljövårdsintressen måste hålla skog och jordbruksmark i ett&lt;br&gt;visst skick, utan att de för den skull kan göra anspråk på ersättning&lt;br&gt;(bet. 1986/87:BoUl s. 138). Lagrådet fenn vid sin prövning att en&lt;br&gt;kvalifikationsgräns om 10 % inte kunde vara oförenligt med vad som i&lt;br&gt;tidigare lagstiftning och praxis ansetts godtagbart. Utskottet ville inte&lt;br&gt;ange någon fest procentsats, men angav att 10 % inom berörd del av&lt;br&gt;festigheten får anses vara den högsta nivå av intrång som i något fell&lt;br&gt;behöver accepteras utan att ersättning betalas. Denna gräns gäller om&lt;br&gt;den berörda delen representerar ett i pengar litet belopp. Utskottet&lt;br&gt;uttalade att om den berörda delen representerar ett högt värde, är det en&lt;br&gt;i relativa tal väsentligt mindre värdenedsättning fastighetsägaren&lt;br&gt;behöver tåla. Ett for ägaren i absoluta tal stort belopp kan aldrig vara&lt;br&gt;bagatellartat. Bestämmelsen gjordes tillämplig även på ersättningsfrågor&lt;br&gt;enligt naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdshänsyn enligt Skogsstyrelsens och Jordbruksverkets före-&lt;br&gt;skrifter avses inte medföra att pågående markanvändning avsevärt för-&lt;br&gt;svåras och ger därför ingen rätt till ersättning enligt naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berörd del av en fastighet togs in i lagstiftningen år 1987. Bo-&lt;br&gt;stadsutskottet uttalade att den enhet med vilken skadan skall jämföras i&lt;br&gt;fråga om skogsbruket bör vara en behandlingsenhet, dvs. ett skogsbe-&lt;br&gt;stånd eller flera mindre bestånd, som avses bli behandlade med samma&lt;br&gt;åtgärd samtidigt. Vad som utgör ett bestånd skall därvid bedömas enligt&lt;br&gt;normala feckmannamässiga grunder (bet. 1986/87:BoUl, s 150). Inte&lt;br&gt;heller för jordbrukets vidkommande borde komma ifråga ett så vitt&lt;br&gt;begrepp som hela brukningsenheten. Med berörd del fick i stället när-&lt;br&gt;mast avses det åkerskifte eller den äng som framstår som en bruknings-&lt;br&gt;mässigt avgränsad del (a.a. s 151).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ersättning utgår enligt gällande rätt betalas ersättning enligt ovan&lt;br&gt;angivna grunder for hela den skada som fastighetsägaren eller vissa&lt;br&gt;andra rättighetshavare lider om den pågående markanvändningen av-&lt;br&gt;sevärt försvåras till följd av beslut enligt naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av kapitel 4.13 framgår betydelsen av en bibehållen biologisk mång-&lt;br&gt;fald. En uthållig produktionsförmåga i markerna och bibehållna till-&lt;br&gt;gångar på vatten förutsätter att markanvändningen inom jord- och&lt;br&gt;skogsbruk målmedvetet anpassas efter de naturliga förutsättningarna.&lt;br&gt;Det traditionella områdesskyddet är mycket viktigt i arbetet med att&lt;br&gt;bevara biologisk mångfeld. Genom att avsätta områden till nationalpar-&lt;br&gt;ker och naturreservat kan alla former av natur- och kulturlandskap&lt;br&gt;skyddas. Det idag mest angelägna behovet av skydd framstår för ursko- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gar, andra kategorier av naturskogar, sjöar och vattendrag, våtmarker&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt ängs- och hagmarker. Betydligt fler områden behöver skyddas än Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;som idag är fellet. Flera naturtyper är allvarligt hotade och skador som&lt;br&gt;inte kan repareras kan uppstå om inte skyddsåtgärder vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att åstadkomma ett gott skydd för olika landskapstyper&lt;br&gt;och biotoper är till stor del en fråga om kostnader. Det gäller framför&lt;br&gt;allt intrångsersättningar, men också kostnader för vård av olika naturty-&lt;br&gt;per. För att skapa utrymme för skyddet är det viktigt att åstadkomma en&lt;br&gt;lämplig och ändamålsenlig fördelning av ansvaret mellan staten och den&lt;br&gt;enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsreglerna i naturvårdslagen som de kom att utformas efter&lt;br&gt;1987 års beslut har från naturvårdshåll utsatts för kritik. Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket har talat om en drastisk försämring för naturvårdens del och om&lt;br&gt;osäkerhet vad gäller rättsläget. I kritiken har framhållits att genom&lt;br&gt;tillägget om berörd del har den kvalifikationsgräns som ligger i uttryck-&lt;br&gt;et avsevärt försvåras flyttats tillbaka väsentligt. Enligt verket har detta&lt;br&gt;medfört att intrångsersättning numera utgår även i sådana fell där grän-&lt;br&gt;sen tidigare inte skulle ha passerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag som nu framläggs innehåller en avräkningsregel. Rege-&lt;br&gt;ringen delar kommitténs uppfettning att den del av kostnaden som mot-&lt;br&gt;svarar intrång upp till den s.k. kvalifikationsgränsen skall avräknas vid&lt;br&gt;de intrång som är ersättningsgilla. Detta innebär att ersättningen skall&lt;br&gt;minskas med ett belopp som markägaren är skyldig att tåla utan ersätt-&lt;br&gt;ning. Remissyttrandena överlag, även de från Jordbruksverket och&lt;br&gt;Skogsstyrelsen, ger ett starkt stöd för en sådan förändring av ersätt-&lt;br&gt;ningsbestämmelserna. I propositionen om en ny skogspolitik (prop.&lt;br&gt;1992/93:226) uttalas stöd för den föreslagna ersättningsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissvaren finns en stark övervikt för att uttrycket berörd del bör&lt;br&gt;utgå ur lagtexten. Som Domän AB påpekat är det emellertid inte någon&lt;br&gt;självklarhet vad som i så fell skall sättas i stället. Det är inte heller&lt;br&gt;klarlagt hur beräkning av ersättning i så fell skall ske och vilka ekono-&lt;br&gt;miska konsekvenser denna ytterligare inskränkning i intrångsersättning-&lt;br&gt;en skulle få. Mot de naturvårdsskäl som talar för borttagandet av ut-&lt;br&gt;trycket berörd del måste således markägarnas och näringarnas intressen&lt;br&gt;ställas. Regeringen har i propositionen inkorporering av Europakon-&lt;br&gt;ventionen och andra fri- och rättighetsfrågor (prop. 1993/94:117, s 13&lt;br&gt;fl) lagt fram ett förslag om att låta rådighetsinskränkningar genom&lt;br&gt;lagstiftning och myndighetsbeslut avseende mark och byggnader omfet-&lt;br&gt;tas av grundlagsskydd. Sådana rådighetsinskränkningar skall accepteras&lt;br&gt;om de krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Med detta&lt;br&gt;avses främst sådana ingrepp som är motiverade bl.a. med hänsyn till naturvårds-&lt;br&gt;och miljöintressen. Regeringen uttalar i den propositionen att det slut-&lt;br&gt;liga ställningstagandet till vad som är ett angeläget allmänt intresse får&lt;br&gt;avgöras från fell till fell i enlighet med vad som kan anses acceptabelt i&lt;br&gt;ett demokratiskt samhälle. Vidare uttalar regeringen att den nu gällande&lt;br&gt;lagstiftningen som medger ingrepp i annans egendom av det slag som&lt;br&gt;regleras i bestämmelsen kan anses uppfylla det uppställda kvalifikations-&lt;br&gt;kravet. Något behov av följdändringar i gällande lagar som tillåter&lt;br&gt;ingrepp i den enskildes egendom föreligger inte. För att ersättning skall &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma i fråga måste ersättningen ha uppnått en viss kvalifikationsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det grundlagsförslag som framläggs framgår att ersättning skall vara Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tillförsäkrad den för vilken det allmänna inskränker användningen av&lt;br&gt;mark eller byggnad på sådant sätt att pågående markanvändning inom&lt;br&gt;berörd del av fastigheten avsevärt försvåras eller skada uppkommer som&lt;br&gt;är betydande i förhållande till värdet på denna del av fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kvalifikationsgränser regeringen åsyftar är hämtade från gällande&lt;br&gt;rätt på området. Regeringens mening är inte att ange beräkningsnormer,&lt;br&gt;utan endast att ange de nödvändiga huvudprinciperna. Avsikten med&lt;br&gt;förslaget till grundlagsändring är inte att andra typer av rådighetsin-&lt;br&gt;skränkningar i mark eller byggnader än de som gäller för närvarande,&lt;br&gt;skall vara förenad med rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konstitutionsutskottet har ställt sig bakom propositionen i denna del&lt;br&gt;(bet. 1993/94:KU24). Riksdagens majoritet har röstat för utskottets&lt;br&gt;ställningstagande vid omröstningen i kammaren före valet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har uttalat att i det förslag till ändring av 2 kap. 18 § rege-&lt;br&gt;ringsformen som lagts fram har förutsättningarna för skadestånd vid&lt;br&gt;s.k. rådighetsinskränkningar, att pågående markanvändning försvåras&lt;br&gt;avsevärt inom berörd del av en fastighet, kompletterats med tillägget&lt;br&gt;&amp;quot;eller att skada kan uppkomma som är betydande i förhållande till&lt;br&gt;värdet på denna del av fastigheten&amp;quot;. Lagrådet har framhållit att om&lt;br&gt;sistnämnda förslag genomförs kan det finnas anledning att överväga en&lt;br&gt;anpassning av 23 kap. 2 § miljöbalken till lydelsen i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen påtalat i den nyssnämnda propositionen föreligger inte&lt;br&gt;behov av följdändringar i gällande lagar som tillåter ingrepp i den&lt;br&gt;enskildes egendom. Av författningskommentaren till grundlagsbestäm-&lt;br&gt;melsen (prop. 1993/94:117 s. 49 f) framgår att huvudprinciperna för&lt;br&gt;ersättning srätten, såsom de framgår av gällande rätt, angetts i andra&lt;br&gt;stycket. Bestämmelserna är utformade i enlighet med vad som redan nu&lt;br&gt;gäller vid rådighetsinskränkningar avseende mark och byggnader enligt&lt;br&gt;lag. Någon utvidgning av rätten till ersättning vid rådighetsinskränk-&lt;br&gt;ningar är däremot inte avsedd. Enligt de huvudprinciper som gäller i&lt;br&gt;svensk rätt utgår ersättning vid sådana rådighetsinskränkningar som&lt;br&gt;medför att pågående markanvändning inom berörd del av fastigheten&lt;br&gt;avsevärt försvåras. I fråga om byggnadsreglerande bestämmelser finns&lt;br&gt;det rätt till ersättning om skada uppkommer som är betydande i för-&lt;br&gt;hållande till värdet på berörd del av fastigheten. Konstitutionsutskottet&lt;br&gt;(bet. 1993/94:KU24, s. 29) har inte någon erinran mot grundlagsför-&lt;br&gt;slaget i denna del. Riksdagen har som vilande antagit förslaget i denna&lt;br&gt;del (rskr. 1993/94:246).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom regeln om avräkning upp till den s.k kvalifikationsgränsen i&lt;br&gt;ersättningsfallen sker en ökning av det kostnadsansvar för naturvårdens&lt;br&gt;intressen den enskilde får bära. Ett borttagande av begreppet berörd del&lt;br&gt;skulle lägga en större del av kostnadsansvaret på den enskilde. Som&lt;br&gt;tidigare nämnts måste ansvaret för den enskilde stanna vid vad som är&lt;br&gt;rimligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i 1993 års skogspolitiska proposition (prop.&lt;br&gt;1992/93:226, s. 44) och i propositionen om biologisk mångfald (prop.&lt;br&gt;1993/94:30) refererat till den tidigare omnämnda departementsprome- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;morian Naturvårdshänsyn och de areella näringarna (Ds 1991:87) och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anfört följande. Inom ramen för arbetsgruppens rapport behandlades Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;flera frågor med anknytning till ersättning srätten. Så t.ex. förordades&lt;br&gt;att bagatellartade intrång inte skall läggas till grund för ersättning samt&lt;br&gt;att sådana hänsyn som är naturliga inslag i skogs- och jordbruket skall&lt;br&gt;undantas vid beräkning av kvalifikationsgränsen. Departementschefen&lt;br&gt;delade arbetsgruppens och kommitténs uppfettning i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador av mindre omfettning skall inte ersättas. Liksom tidigare bör&lt;br&gt;dock gälla en begränsning i fråga om det belopp i absoluta tal som en&lt;br&gt;markägare eller rättighetshavare är skyldig att tåla utan ersättning, även&lt;br&gt;om en gräns på 10 % inte uppnås. Även om mindre intrång inte skall&lt;br&gt;ersättas kan ett för ägaren i absoluta tal stort belopp aldrig bedömas&lt;br&gt;vara av mindre omfettning. Sådana generella hänsynstaganden till natur-&lt;br&gt;vårdens intressen som kan föreskrivas av sektorsmyndighetema och som&lt;br&gt;numera får anses vara normala inslag i verksamheten skall inte kvalifi-&lt;br&gt;cera till intrångsersättning och alltså inte ingå i underlaget för att beräk-&lt;br&gt;na ersättningen. Exempel på biotoper som kan vara aktuella i detta&lt;br&gt;sammanhang kan vara avgränsning av källor, surdråg, myrkanaler,&lt;br&gt;boträd och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en enskild skogsbrukare kan även ett mindre intrång åsamka&lt;br&gt;betydande ekonomiska förluster. De stora skogsbolagen har i vissa&lt;br&gt;avseenden bättre förutsättningar att ta erforderliga naturvårdshänsyn än&lt;br&gt;en enskild brukare. Trots detta är det inte rimligt att beloppsregeln&lt;br&gt;slopas, så att kvalifikationsgränsen enbart bestäms med utgångspunkt i&lt;br&gt;en bedömning av om markanvändningen inom berörd enhet avsevärt&lt;br&gt;försvåras. Om den enhet som ligger till grund för ersättningsberäkning-&lt;br&gt;en är större, är det emellertid följdriktigt att den kostnad i absoluta tal&lt;br&gt;som markägaren själv får stå för ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som påtalats i avsnitt 4.13 anser regeringen att sektorsansvaret inte&lt;br&gt;skall förändras. Det innebär att de myndigheter som är verksamma&lt;br&gt;inom en sektor har ett särskilt ansvar för frågorna inom den aktuella&lt;br&gt;sektorn. Statens jordbruksverk har förutom ansvaret för de direkta&lt;br&gt;jordbruksfrågorna även ansvar för miljö- och naturvårdsfrågor som&lt;br&gt;aktualiseras med anledning av verksamhet inom näringen. Förhållande-&lt;br&gt;na är motsvarande för Skogsstyrelsen. För de enskilda skogs- och jord-&lt;br&gt;brukarna, liksom utövare av andra verksamheter, innebär sektorsansva-&lt;br&gt;ret att de själva ansvarar for de naturvårdande åtgärder som normalt&lt;br&gt;skall anses ingå i verksamheten. Detta innebär att utövarna av verksam-&lt;br&gt;heterna är skyldiga att ta skälig hänsyn till naturresurserna för att säker-&lt;br&gt;ställa den biologiska mångfalden och den genetiska variationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av redogörelsen för gällande rätt ovan framgår att naturhänsyn enligt&lt;br&gt;Jordbruksverkets och Skogsstyrelsens föreskrifter inte avses föranleda&lt;br&gt;rätt till in trångse rsättning. Det föreligger inte skäl att göra någon annan&lt;br&gt;bedömning i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs tolkning av begreppet pågående markanvändning har mött&lt;br&gt;kritik från Jordbruksverket och Lantbrukarnas riksförbund. Kommittén&lt;br&gt;har uttalat att det får antas att det föreligger en presumtion för att en&lt;br&gt;verksamhet med så egenartade drag att den bara får utövas efter särskilt&lt;br&gt;tillstånd också är att betrakta som en annan form av markanvändning än &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har som skäl för sitt ställningstagande anfört att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;under den omställning som jordbruksnäringen nu befinner sig i måste&lt;br&gt;såväl energiskogsplantering som plantering av skog för rundvirksepro-&lt;br&gt;duktion på åkermark anses utgöra en naturlig och normal rationalisering&lt;br&gt;av driften på en jordbruksfastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller skogsplantering på jordbruksmark finner regeringen&lt;br&gt;för sin del att vad som redovisats ovan under pågående markanvändning&lt;br&gt;alltjämt bör vara vägledande för vad som skall avses med detta uttryck.&lt;br&gt;Regeringen konstaterar att skogsplantering på jordbruksmark inte kan&lt;br&gt;anses som pågående markanvändning. Myndigheterna kan dock inte&lt;br&gt;genom att avslå en ansökan om skogsplantering tvinga brukaren att&lt;br&gt;fortsätta med aktivt jordbruk, eftersom brukningsplikten i lagen om&lt;br&gt;skötsel av jordbruksmark avskaffades i samband med riksdagens livsme-&lt;br&gt;delspolitiska beslut år 1990 (prop. 1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25,&lt;br&gt;rskr. 1989/90:327). Dåvarande regering motiverade borttagandet med&lt;br&gt;att jordbruksföretagama själva måste få avgöra på vilket sätt jordbruks-&lt;br&gt;marken skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns således en risk för passiv nedläggning och igenväxning. För&lt;br&gt;att förhindra en sådan utveckling infördes, i samband med riksdagens&lt;br&gt;livsmedelspolitiska beslut år 1990, en särskild stödform for bevarande&lt;br&gt;av vissa från natur- eller kulturmiljösynpunkt värdefulla odlingslands-&lt;br&gt;kap. Dåvarande regering framhöll att staten, i de fell natur- eller kultur-&lt;br&gt;miljövärden i odlingslandskapet hotas till följd av att brukaren har för&lt;br&gt;avsikt att t.ex. plantera skog på marken, bör ha möjlighet att avtala med&lt;br&gt;brukaren att mot viss ersättning fortsätta med jordbruksproduktion.&lt;br&gt;Stödet utgår genom att civilrättsliga avtal träffas mellan brukare och&lt;br&gt;berörda myndigheter. Vid kalenderårsskiftet 1993/94 omfattades upp-&lt;br&gt;skattningsvis 300 000 hektar åker och betesmark av landskapsvård sstöd.&lt;br&gt;Ca 45 600 hektar omfettas av stöd för naturvårdsåtgäider i odlingslands-&lt;br&gt;kapet (NOLA). Efter ett EU-inträde kommer dessa stöd att fesas in i&lt;br&gt;EU:s miljöstödsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna kan med stöd av naturvårdslagen (1964:822) ingripa&lt;br&gt;for att skydda odlingslandskapet. Detta kan ske t.ex. genom bildande av&lt;br&gt;naturreservat eller naturvårdsområde. Bestämmelserna om dessa skydds-&lt;br&gt;former innebär att även kulturvärden i landskapet kan skyddas. Naturre-&lt;br&gt;servat och naturvårdsområde kan därför bildas för att skydda öppen&lt;br&gt;bygd mot igenskogning. I miljöbalken föreslås en utveckling av dessa&lt;br&gt;skyddsformer genom införandet av kulturreservat och kulturvårdsom-&lt;br&gt;råden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens tillkännagivande beträffande tolkningen av begreppet&lt;br&gt;pågående markanvändning (bet. 1993/94:JoU9, s. 15) får härmed anses&lt;br&gt;vara besvarad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i proposition 1993/94:117 Fri- och rättighetsfrågor&lt;br&gt;föreslagit att Fri- och rättighetskommitténs förslag om ändringar i 2&lt;br&gt;kap. 18 § regeringsformen genomförs. Om riksdagen efter valet slutligt&lt;br&gt;antar regeringens förslag innebär detta att markägarens rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning för ett rådighetshindrande beslut som innebär att pågående markan-&lt;br&gt;vändning avsevärt försvåras inom berörd del av festigheten blir skyddat &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;255&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i grundlagen. Trots de invändningar som från naturvårdens myndigheter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och organisationer rests mot den utvidgade ersättningsrätt som infördes Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;år 1987 och trots att denna ersättningsrätt kan sägas vara mindre fören-&lt;br&gt;lig med allmänna miljöpolitiska principer om fördelning av kostnadsan-&lt;br&gt;svar, kan det i nuvarande läge inte komma i fråga att skärpa reglema i&lt;br&gt;en för fastighetsägarna oförmånlig riktning. Regeringen anser därför att&lt;br&gt;naturvårdslagens ersättningsregler bör tas in i miljöbalken såvitt avser&lt;br&gt;ersättning för rådighetsinskränkning avseende berörd del av en fastig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.20 Skadestånd och miljöskadeförsäkring&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.20.1 Miljöskadelagen i miljöbalken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljöskadelagen skall ingå i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet tillstyrker kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som Miljöskyddskommittén anfört har&lt;br&gt;riksdagen ställt sig bakom uttalandet i propositionen 1990/91:90 En god&lt;br&gt;livsmiljö, att det i miljöbalken skall samlas alla lagar som i första hand&lt;br&gt;avser att bevara, skydda och förbättra tillståndet i miljön, att garantera&lt;br&gt;medborgarna rätten till en ren och hälsosam miljö och att säkerställa en&lt;br&gt;långsiktigt god hushållning med naturresurserna. Miljöskadereglema har&lt;br&gt;samband med medborgarnas rätt till en ren och hälsosam miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De miljörättsliga reglema om skadestånd fanns före ikraftträdandet av&lt;br&gt;miljöskadelagen i miljöskyddslagen. Någon konkret förbättring av reell&lt;br&gt;art har inte skett genom den nuvarande ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadelagen har en direkt koppling till bestämmelserna om miljö-&lt;br&gt;skadeförsäkring (se avsnitt 4.20.3) som skall ingå i balken. Samma&lt;br&gt;omständigheter som grundar ersättningsrätt enligt miljöskadelagen utgör&lt;br&gt;förutsättningar for betalning från miljöskadeförsäkringen. Genom att&lt;br&gt;miljöskadereglema tas in i balken kommer således denna att ge en&lt;br&gt;fullständig bild av ersättningsrätten på miljöområdet. Dessutom har&lt;br&gt;miljöskadereglema nära anknytning till övriga sanktionsregler, straffan-&lt;br&gt;svar och förverkande, som kommer att tas in i miljöbalken. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund är det för att uppfylla statsmakternas krav på en samordning&lt;br&gt;av miljölagstiftningen naturligt att inordna miljöskadelagen i miljöbal-&lt;br&gt;kens regelsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.20.2 Skadeorsaker, fastighetsanknytning, privatpersoners Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ansvar och preskription&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Föreskrifterna i miljöbalken om skadestånd&lt;br&gt;får samma tillämpningsområde som miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Kommittén har dessutom föreslagit att sprängstensskador och särskilda&lt;br&gt;grävningsskador överförs till 3 kap. jordabalken, att anknytningen till&lt;br&gt;verksamhet på fastighet skall frångås, att privatpersoners ansvar skall&lt;br&gt;minskas och att förlängning av tiden för preskription av vissa miljöska-&lt;br&gt;dor skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att ansvaret för privat-&lt;br&gt;personer skall minskas medan de remissinstanser som berör frågan om&lt;br&gt;spräng- och grävskador är kritiska. Remissutfallet är splittrat beträffan-&lt;br&gt;de förslaget att fastighetsanknytningen skall frångås. Flera remissinstan-&lt;br&gt;ser är negativt inställda till att tiden för preskription förlängs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens Förslag: Skadestånd enligt miljöskadelagen&lt;br&gt;utges för personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som verk-&lt;br&gt;samhet på en fastighet har orsakat i sin omgivning. Skadestånd utges för&lt;br&gt;skador genom förorening av vattendrag, sjöar eller andra vattenom-&lt;br&gt;råden, förorening av grundvatten, ändring av grundvattennivån, luft-&lt;br&gt;förorening, markförorening, buller, skakning eller annan liknande stör-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd enligt miljöskadelagen utges under vissa förutsättningar&lt;br&gt;för sprängstensskador och vissa grävningsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sprängstensskadoma och de särskilda grävningsskadoma skulle&lt;br&gt;föras över till 3 kap. jordabalken - som handlar om rättsförhållandet&lt;br&gt;mellan grannar - borde, som Miljöskadeförsäkringsutredningen, Kon-&lt;br&gt;cessionsnämnden för miljöskydd och Försäkringsjuridiska föreningen&lt;br&gt;anfört, logiskt sett bl.a. skadeorsaken buller följa med. Buller har i&lt;br&gt;likhet med sprängstens- och de särskilda grävningsskadoma mer att göra&lt;br&gt;med rent grannelagsrättsliga förhållanden än med skador i miljön av&lt;br&gt;bestående karaktär. I miljöbalkens regelsystem behöver inte åtskillnad&lt;br&gt;eftersträvas mellan å ena sidan förorenings- och andra miljörelaterade&lt;br&gt;skador och å andra sidan renodlat grannelagsrättsliga skador. Nuvarande&lt;br&gt;förhållanden bör bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att den nuvarande fastighetsanknytningen&lt;br&gt;skall upphävas. Det är också i och för sig, som några remissinstanser&lt;br&gt;framfört, i vissa fall mindre rimligt att ersättningsmöjlighetema för&lt;br&gt;miljöskador som uppstått till följd av transporter skall vara sämre än för&lt;br&gt;andra miljöskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett frångående av fastighetsanknytningen får såvitt gäller transporter&lt;br&gt;till skillnad från i dag till följd att rena förmögenhetsskador omfattas.&lt;br&gt;Detta kan som bl.a. Försäkringsförbundet påpekat innebära svårigheter&lt;br&gt;med att täcka ansvaret genom försäkring. För sjöfartens del kommer ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;culpaansvar att omvandlas till ett strikt ansvar. Många transporter är Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;gränsöverskridande och det finns därför intresse av enhetliga regler. Det&lt;br&gt;är i någon mån oklart på vem ansvaret skall läggas i vissa situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det pågår ett internationellt arbete om ett förslag till en konvention om&lt;br&gt;skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods. De överväganden&lt;br&gt;som bör göras är av alltså av omfettande natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En europarådskonvention om miljöskador har nyligen arbetats fram.&lt;br&gt;Den innehåller bestämmelser om bl.a. 30-årig preskriptionstid. För&lt;br&gt;närvarande är den, efter remissbehandling, under beredning i regerings-&lt;br&gt;kansliet och den har inte ratificerats av Sverige. Konventionen innehål-&lt;br&gt;ler bestämmelser som skiljer sig från de svenska reglema bl.a. i fråga&lt;br&gt;om anknytningen till verksamhet på fastighet och preskription. Bered-&lt;br&gt;ningen av europarådskonventionen inom regeringskansliet samt det&lt;br&gt;pågående internationella arbetet bör avvaktas innan man bestämmer sig&lt;br&gt;för att frångå festighetsanknytningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att privatpersoner bör undantas från strikt ansvar för miljöskador&lt;br&gt;motiverar kommittén i huvudsak med att någon begränsning av ansvars-&lt;br&gt;subjekten bör göras när festighetsanknytningen skall frångås och att det&lt;br&gt;i ett sådant läge synes alltför hårt att låta privatpersoner stå ett strikt&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av det föregående anser regeringen till skillnad från&lt;br&gt;kommittén att festighetsanknytningen, i vart fell för närvarande, inte&lt;br&gt;bör frångås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att beakta är också den kritik som Milföskadeförsäkringsutredningen&lt;br&gt;och Försäkringsförbundet framfört om att det för den skadelidandes del&lt;br&gt;är lika allvarligt om en privatperson har orsakat skadan. Principen att&lt;br&gt;förorenaren betalar bör gälla även för privatpersoner. Skulle skadestån-&lt;br&gt;det i något fell bli oskäligt betungande kan jämkning ske enligt skade-&lt;br&gt;ståndslagen. Den vanligaste skadeorsaken, en läckande oljetank, täcks&lt;br&gt;av den vanliga villaförsäkringen som näst intill alla villaägare har. Ett&lt;br&gt;undantag för privatpersoners ansvarighet skulle automatiskt väcka frå-&lt;br&gt;gan om att begränsa området for rätt till ersättning ur miljöskadeförsäk-&lt;br&gt;ringen. Försäkringsförbundet har tillagt att, om det strikta ansvaret tas&lt;br&gt;bort för privatpersoner, så kan det antas att försäkringsbolagen anpassar&lt;br&gt;sina ansvarsförsäkringar till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör således inte göras någon ändring i den nuvarande omfatt-&lt;br&gt;ningen av ansvaret för privatpersoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att preskriptionstiden för personskada till&lt;br&gt;följd av vatten-, mark- eller luftförorening och strålning bör förlängas&lt;br&gt;till trettio år. Den redan nämnda europarådskonventionen om miljöska-&lt;br&gt;dor innehåller en preskriptionstid på trettio år för såväl person- som&lt;br&gt;sakskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för att de skadelidande skall få ersättning även för sena skador&lt;br&gt;i form av t.ex. asbestos och silikos, där det kan ha dröjt länge innan&lt;br&gt;skadeverkningarna visat sig är som kommittén anfört starka. Det är&lt;br&gt;också till det bättre om företagen får ett utökat ansvar för skador som&lt;br&gt;de orsakar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förlängning av preskriptionstiden är dock förenad med avsevärda &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;258&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svårigheter av försäkringsteknisk natur. Bl.a. kommer det att bli svårt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att försäkra ett sådant ansvar till en rimlig kostnad. Vidare kan en Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;förutsättning för rätt till ersättning vara att försäkringen alltjämt är i&lt;br&gt;kraft när skadan anmäls. En försäkringslösning ger således ett skydd&lt;br&gt;endast så länge som det ansvariga företaget består och betalar försäk-&lt;br&gt;ringspremien. De försäkringstekniska svårigheterna har utgjort skäl mot&lt;br&gt;att infora trettioårig preskriptionstid i lagstiftningsärendena vid såväl&lt;br&gt;miljöskadelagens som produktansvarslagens tillkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förlängning av preskriptionstiden kan i praktiken komma att in-&lt;br&gt;nebära en försämring av de skadelidandes rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhåller sig nämligen så, som en del remissinstanser har påpekat,&lt;br&gt;att en förutsättning som i dag medför att rätt till ersättning ur miljöska-&lt;br&gt;deförsäkringen föreligger är den att rätten att kräva ut skadeståndet är&lt;br&gt;förlorad. Som det nu är är det därför tillräckligt att tio år har förflutit&lt;br&gt;sedan den skadegörande handlingen företogs. Om den föreslagna förlän-&lt;br&gt;gningen genomförs, kommer det vid de nu ifrågavarande personskador-&lt;br&gt;na i stället att dröja minst 30 år innan ersättning kan erhållas ur miljö-&lt;br&gt;skadeförsäkringen .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan europarådskonventionen tillträds bör närmare utredas hur en&lt;br&gt;förlängd preskriptionstid påverkar företag och enskilda vid fell av per-&lt;br&gt;son-, sak- och formögenhetsskador. Översyn och överväganden bör&lt;br&gt;dessutom göras rörande hur de enskildas rätt att driva process fungerar&lt;br&gt;idag och hur den kan stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De slutliga övervägandena i fråga om trettioårig preskriptionsfrist får&lt;br&gt;således anstå till dess beredningen av europarådskonventionen är klar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.20.3 Utvärdering av miljöskadeförsäkringen och dess om-&lt;br&gt;fattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Reglema om miljöskadeförsäkringen tas in&lt;br&gt;i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att de enskildas rätt till ersättning bör stärkas&lt;br&gt;genom att deras möjligheter att få ersättning för utrednings- och&lt;br&gt;rättegångskostnader förbättras samt genom att sakförsäkringsvill-&lt;br&gt;korens bestämmelse om att ersättning inte utgår för skador till&lt;br&gt;följd av störning som huvudsakligen är att hänföra till tid före&lt;br&gt;den 1 juli 1989 tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadeförsäkringsutredningens förslag: Överensstämmer i huvud-&lt;br&gt;sak med regeringens. Utredningen har dock dessutom föreslagit att en&lt;br&gt;saneringsförsäkring införs och att det samtidigt införs en skyldighet för&lt;br&gt;konkursförvaltare att till tillsynsmyndighet anmäla fell där saneringsbe-&lt;br&gt;hov föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Har i huvudsak godtagit utredningens förslag.&lt;br&gt;Flertalet remissinstanser är dessutom positivt inställda till att sanerings-&lt;br&gt;ersättning införs. En del har dock erinringar i vissa enskilda detaljer.&lt;br&gt;Främst är det fråga om att kritik riktas mot att ersättningen skall kunna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reduceras på grund av passivitet från tillsynsmyndighets sida, att syste- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;met skall innehålla självriskbelopp, att ersättning inte skall betalas i fell&lt;br&gt;där den ansvarige är okänd samt att att ersättningsrätten begränsats till&lt;br&gt;att endast omfetta miljöskyddslagens tillämpningsområde. De remissin-&lt;br&gt;stanser som är emot att saneringsersättningen införs är i huvudsak de&lt;br&gt;som avses bli skyldiga att bidra till den. Det skäl som främst anförs är&lt;br&gt;att de ringa utbetalningar som hittills skett inte motiverar ett ersättnings-&lt;br&gt;system som kan antas medföra avsevärda kostnader bara för admini-&lt;br&gt;stration. Det finns flera positiva röster för att en anmälningsskyldighet&lt;br&gt;för konkursförvaltare införs för det fell det föreligger ett saneringsbe-&lt;br&gt;hov. Sveriges advokatsamfund är dock kritiskt till att en sådan anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldighet införs eftersom det skulle innebära ett ökat ansvar för&lt;br&gt;konkursförvaltare och detta i förhållandevis svårbedömbara frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt gällande ord-&lt;br&gt;ning skall det för ersättning i vissa fell till den som lidit skada enligt&lt;br&gt;miljöskadelagen finnas en miljöskadeförsäkring med villkor som god-&lt;br&gt;känts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;br&gt;Den som utövar miljöferlig verksamhet som enligt miljöskyddslagen&lt;br&gt;kräver tillstånd eller anmälan skall bidra till försäkringen med belopp&lt;br&gt;som framgår av tabeller som har godkänts av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer. Beloppen skall betalas i förskott&lt;br&gt;för kalenderår. Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från&lt;br&gt;vad nu sagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i förordningen om miljöskadeförsäkring bestämt med&lt;br&gt;vilka belopp de betalningsskyldiga skall bidra till försäkringen samt&lt;br&gt;undantagit vissa tillstånds- eller anmälningsskyldiga verksamheter från&lt;br&gt;bidragsskyldigheten. Beloppen är av försäkringsgivaren beräknade på&lt;br&gt;försäkringsmässiga grunder. De utgör riskpremier i försäkringsgivarens&lt;br&gt;ansvarsforsäkringsverksamhet och fonderas inte särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bidrag till miljöskadeförsäkringen inte har betalats inom 30 dagar&lt;br&gt;efter anmaning skall försäkringsgivaren göra anmälan till tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten om betalningsförsummelsen. Tillsynsmyndigheten får förelägga&lt;br&gt;den betalningsskyldige vid vite att fullgöra sin skyldighet. Föreläggandet&lt;br&gt;får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från miljöskadeförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges i&lt;br&gt;försäkringsvillkoren, ersättning till skadelidande för sådan person- eller&lt;br&gt;sakskada som avses i miljöskadelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den skadelidande har rätt till skadestånd enligt miljöskadelagen&lt;br&gt;men inte kan få skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut skadeståndet&lt;br&gt;är förlorad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har fram till och med februari månad 1993 framställts 27 anspråk&lt;br&gt;på ersättning ur miljöskadeförsäkringen. Inget av anspråken har föran-&lt;br&gt;lett att någon ersättning har utbetalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fem största försäkringsbolagen på den svenska marknaden har&lt;br&gt;bildat ett Miljöskadekonsortium, som administrativt hanterar miljöskade-&lt;br&gt;försäkringen och som genom sina huvudmän har åtagit sig att betala &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;260&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utfallande försäkringsbelopp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tillsatt och fastställt arbetsordning för en särskild Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;nämnd som har till uppgift att avge utlåtande i principiella eller tvistiga&lt;br&gt;skadeersättningsfell. Bl.a. kan skadelidande som är missnöjda med&lt;br&gt;Miljöskadekonsortiets bedömning vända sig till nämnden som är själv-&lt;br&gt;ständig i förhällande till konsortiet. Nämndens ordförande är ordinarie&lt;br&gt;domare och i nämnden ingår bl.a. två riksdagsledamöter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadekonsortiet har som en tänkbar förklaring till att inga ersätt-&lt;br&gt;ningsgilla skador anmälts angett att allmän kännedom om försäkringen&lt;br&gt;ännu saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orsaken kan nog också vara att söka i den relativt begränsade omfett-&lt;br&gt;ning som ersättningsrätten, av i och för sig naturliga skäl, har enligt&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen och dess villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan försäkringens subsidiära natur utgör en begränsning. Minst en&lt;br&gt;av förutsättningarna - insolvent skadevållare, att skadevållaren inte kan&lt;br&gt;identifieras eller preskription - måste ju vara för handen. Försäkringen&lt;br&gt;har inte heller varit i kraft tillräckligt länge för att den sistnämnda&lt;br&gt;förutsättningen över huvud taget skall kunna aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger skäl av hänsyn till såväl miljön som de enskilda skade-&lt;br&gt;lidande att ifrågavarande skador ersätts. Det finns inte anledning att&lt;br&gt;frångå den bedömning som gjordes år 1988 när reglema om miljöskade-&lt;br&gt;försäkring infördes. I sammanhanget bör även beaktas att mer eller&lt;br&gt;mindre katastrofbetonade händelser kan inträffa. Vid en sådan skada&lt;br&gt;kan det bli fråga om utbetalningar ur försäkringen på mycket betydande&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår försäkringsvillkoren för miljöskadeförsäkringen bör dessa&lt;br&gt;liksom tidigare festställas av regeringen. Mot bakgrund av miljöskade-&lt;br&gt;försäkringsutredningens utvärdering och förslag finns det anledning att&lt;br&gt;se över försäkringsvillkoren. Regeringen avser att ta hänsyn till följande&lt;br&gt;utgångspunkter vid en sådan översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skadelidande, som har fått vidkännas nödvändiga kostnader för&lt;br&gt;process eller annan utredning till konstaterande av att villkoren för att&lt;br&gt;utfå försäkringsersättning är uppfyllda, bör kunna få även dessa kost-&lt;br&gt;nader ersatta ur försäkringen. Som förutsättning bör i villkoren före-&lt;br&gt;skrivas att den skadelidande, om inte särskilda skäl föreligger, innan&lt;br&gt;utredning vidtas eller process inleds anmäler skadan hos försäkringskon-&lt;br&gt;sortiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fell där det skulle kunna vara tänkbart att ersättning utgår utan&lt;br&gt;föregående anmälan är att det under en process inte föreligger några&lt;br&gt;som helst tecken på att svaranden är insolvent men att det vid verkstäl-&lt;br&gt;lighet av domen, som i vart fell delvis har gått i kärandens fevör, be-&lt;br&gt;finnes att så är fellet. Käranden borde då kunna få ersättning , inte bara&lt;br&gt;med det skadeståndsbelopp som svaranden har ålagts att utge till honom&lt;br&gt;utan också för de rättegångskostnader som svaranden i domen har ålagts&lt;br&gt;att utge till käranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övriga fell - vid misstänkt insolvens, ifrågasatt identifiering av ska-&lt;br&gt;devållaren, preskription eller annan avvisningsanledning - är det rimligt&lt;br&gt;att försäkringskonsortiet innan någon vidlyftigare utredning företas eller&lt;br&gt;process inleds får möjlighet att pröva om rätt till ersättning från försäk- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;261&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen föreligger. Avvisar konsortiet ersättningskravet och gör en dom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stol senare en annan bedömning, t.ex. att kravet är preskriberat, borde Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda den skadelidande kunna få&lt;br&gt;ersättning även för sina rättegångskostnader, såvida de inte ersätts av&lt;br&gt;rättsskyddsförsäkring eller allmän rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sakförsäkringsvillkorens § 13 innehåller en begränsning i förhållande&lt;br&gt;till personskadevillkorens § 13 såtillvida att skada vars orsak står att&lt;br&gt;finna i miljöpåverkan eller annan störning som huvudsakligen är att&lt;br&gt;hänföra till tid före den 1 juli 1989 inte ersätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I knappt hälften av de till konsortiet anmälda skadefellen är störningen&lt;br&gt;och skadan åtskilda i tiden. Antalet fell som inträffat före den 1 juli&lt;br&gt;1989 och således är &amp;quot;preskriberade&amp;quot; är också de knappt hälften av de&lt;br&gt;anmälda skadefellen. I de sistnämnda fellen är dock &amp;quot;preskription&amp;quot;&lt;br&gt;endast en av två eller flera anledningar till att kraven inte har ersatts ur&lt;br&gt;försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på hur vanligt det således är att skada och störning är&lt;br&gt;åtskilda i tiden eller har inträffat före den 1 juli 1989 och då det inte&lt;br&gt;finns argument (sociala skäl) som med tillräcklig tyngd talar för att göra&lt;br&gt;skillnad mellan sak- och personskador, bör ifrågavarande begränsning&lt;br&gt;av sakförsäkringsvillkoren kunna utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsrätt ur försäkringen bör således föreligga för skador som&lt;br&gt;uppkommit efter den 1 juli 1989 då försäkringen trädde i kraft. Stör-&lt;br&gt;ningsorsaken bör därvid inte ha helt upphört vid den tidpunkt då miljö-&lt;br&gt;skadelagen trädde i kraft eller den 1 juli 1986 eftersom detta överens-&lt;br&gt;stämmer med miljöskadelagens övergångsbestämmelser (se punkt 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadeförsäkringsutredningens förslag om sanering sförsäkring&lt;br&gt;innebär i huvudsak följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saneringsersättning bör betalas om det förordnats om rättelse på den&lt;br&gt;ansvariges bekostnad enligt miljöbalkens tillsynsregler men denne är&lt;br&gt;insolvent, eller om kostnader uppstått för handräckning eller annan&lt;br&gt;åtgärd enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom begränsas rätten till ersättning till fell då verksamhetsut-&lt;br&gt;övaren inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt miljöbalkens bestäm-&lt;br&gt;melser och, for fell då tillstånd till verksamheten föreligger, villkoren&lt;br&gt;för tillståndet. För undvikande av missförstånd skall nämnas att detta&lt;br&gt;inte innebär att det förutsätts att den ansvarige har begått ett miljöbrott&lt;br&gt;eller någon annan straffbar handling. Det bör också påpekas att det&lt;br&gt;naturligtvis står försäkringsgivaren fritt, efter eventuellt samråd med&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten att inte formellt tillämpa miljöbalkens tillsynsregler.&lt;br&gt;Det kan ju redan vid saneringstillfället te sig helt utsiktslöst för försäk-&lt;br&gt;ringsgivaren att han någonsin kommer att med framgång kunna utnyttja&lt;br&gt;sin regressrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagens ansvarsreglering bildar därför enligt utredningen en&lt;br&gt;inte bara lämplig utan också nödvändig yttre ram för avgränsningen av&lt;br&gt;de ersättning sbara fellen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatser enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) bör vidare undantas&lt;br&gt;från tillämpningsområdet. Skälet för detta är främst att den lagen i&lt;br&gt;huvudsak omfettar annat än kostnader för sanering. När räddningsin-&lt;br&gt;satser gjorts skall alltså inte krav på ersättning för dessa kunna fram-&lt;br&gt;ställas mot försäkringsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsortiet har efter överläggningar med Miljöskadeförsäkringsutred- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ningen kommit med ett preliminärt förslag om hur ett åtagande skulle&lt;br&gt;kunna utformas. Detta preliminära åtagande bör säger utredningen&lt;br&gt;kunna utgöra utgångspunkt för ett slutligt åtagande som bör på samma&lt;br&gt;sätt som idag, efter förhandlingar med berörda parter, godkännas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har, bl.a. mot bakgrund av remisskritiken, för avsikt att&lt;br&gt;ytterligare bereda frågan om saneringsersättning, varför något förslag&lt;br&gt;inte nu läggs fram.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.20.4 Försäkringsbolagens samverkansformer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljöskadekonsortiet bör kunna sam-&lt;br&gt;verka i ett konsortium för att tillhandahålla miljöskadeförsäkringen&lt;br&gt;på samma sätt som i dag. Frågan om upphandling av försäkringen&lt;br&gt;skall utredas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadeförsäkringens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Statens naturvårdsverk, Finansinspektionen och&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt är för att de nuvarande formerna för försäkringen&lt;br&gt;bibehålls. Miljöskadekonsortiet vill fortsätta sitt nuvarande samarbete.&lt;br&gt;Konsortiet har dock inget att invända mot att upphandling av försäk-&lt;br&gt;ringen sker. Föreningen för miljöskadeförsäkring, med vilken Industri-&lt;br&gt;förbundet, Kraftverksföreningen, Kemikontoret, Svenska Renhållnings-&lt;br&gt;verks Föreningen, Svenska vatten- och avlopp sföreningen samt Lant-&lt;br&gt;brukarnas Riksförbund instämt anser att ett konkurrensutsatt system bör&lt;br&gt;skapas där regeringen lägger last skyddsnivån och omfattningen i för-&lt;br&gt;hållande till de skadelidande varefter andra villkor får förhandlas fritt&lt;br&gt;mellan intresserade försäkringsgivare och betalare. Föreningen har haft&lt;br&gt;kontakt med utländska försäkringsgivare som har uttryckt intresse av att&lt;br&gt;lämna anbud på försäkringen. Föreningen förespråkar att samtliga&lt;br&gt;intresserade försäkringsgivare genom återkommande upphandlingar&lt;br&gt;bereds tillfälle att lämna anbud på försäkringen. Konkurrenslagens&lt;br&gt;regler om samarbete torde härvid innebära att alla de nu i konsortiet&lt;br&gt;ingående bolagen inte kan lämna gemensamt anbud eftersom åtagandet&lt;br&gt;inte är av den omfattningen att de fem största svenska sakförsäkringsbo-&lt;br&gt;lagen måste samarbeta av kapacitetsskäl. Även Stockholms universitet&lt;br&gt;och Konkurrensverket anser att försäkringen bör utsättas för konkurrens.&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Svenska kommunförbundet, Värmeverksföreningen,&lt;br&gt;Svenska Petroleum Institutet, Villaägarnas Riksförbund, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Malmöhus län, Jönköpings kommun, Sundsvalls kommun och Umeå&lt;br&gt;kommun anser att försäkringen bör upphandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den första fråga som inställer sig Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;när det gäller att bedöma lämpliga samverkansformer för försäkrings-&lt;br&gt;bolagen i framtiden är huruvida miljöskadeförsäkringen är förenlig med&lt;br&gt;den svenska konkurrenslagen (1993:20) samt EES-avtalet eller EG:s&lt;br&gt;reglering vad avser konkurrensfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadeförsäkringens konstruktion är unik och saknar i lagstift-&lt;br&gt;ningen motsvarighet både inom Sverige och utomlands. Den kan på&lt;br&gt;försäkringssidan jämföras med en obligatorisk ansvarsförsäkring. Mil-&lt;br&gt;jöskadeförsäkringen skiljer sig dock från en sådan försäkring på några&lt;br&gt;avgörande punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadeförsäkringens ändamål eller syfte är att tillhandahålla ett&lt;br&gt;skydd for privatpersoner och vissa småföretagare för det fell de skulle&lt;br&gt;lida miljöskada och den skadeståndsskyldige på grund av insolvens inte&lt;br&gt;kan betala eller om preskription föreligger eller om den skadestånds-&lt;br&gt;skyldige inte kan identifieras. Att ett sådant skydd skall finnas har&lt;br&gt;bestämts genom lag (65 § miljöskyddslagen). Försäkringen påverkar&lt;br&gt;inte den skadeståndsskyldiges ansvar, eftersom den träder in först i&lt;br&gt;andra hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansvarsförsäkring omfettar till skillnad från miljöskadeförsäkringen&lt;br&gt;det ansvar som kan komma att åläggas den som har tecknat försäk-&lt;br&gt;ringen. Den gäller alltså inte för preskriberade skador. Den kan inte&lt;br&gt;utlösas om det inte går att identifiera den skadeståndsskyldige. Det&lt;br&gt;krävs inte att den skadeståndsskyldige är insolvent för att ett försäk-&lt;br&gt;ringsfell skall föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det offentligrättsliga inslaget i försäkringen är ett helt annat än vid&lt;br&gt;andra typer av försäkringar. Inte bara avgifterna och de andra villkoren&lt;br&gt;för försäkringen styrs av sådan reglering utan också indrivningen av&lt;br&gt;obetalda avgifter. Regeringen skall således godkänna villkoren medan&lt;br&gt;tillsynsmyndighet efter anmälan från försäkringsgivaren kan förelägga&lt;br&gt;en betalningsskyldig att vid vite fullgöra sin betalningsskyldighet (65&lt;br&gt;respektive 67 § miljöskyddslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har med stöd av miljöskyddslagen i beslut den 25 maj&lt;br&gt;1989 godtagit ett åtagande som Miljöskadekonsortiet gjort att betala&lt;br&gt;ersättning enligt i åtagandet närmare angivna villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande konkurrenslagens tillämplighet framgår det av förarbetena&lt;br&gt;(prop. 1992/93:56) till konkurrenslagen att om riksdagen efter avväg-&lt;br&gt;ning mellan olika allmänna intressen genom lag beslutat om offentliga&lt;br&gt;regleringar som medför konkurrenshämmande verkningar kan situatio-&lt;br&gt;nen uppkomma att lagen inte alls skall tillämpas. Detta sägs vara fellet&lt;br&gt;när konkurrensbegränsande avtal eller avtalsvillkor inte ger uttryck för&lt;br&gt;den fria partsviljan, utan är en direkt och avsedd effekt av lagstiftning&lt;br&gt;eller en ofrånkomlig följd av denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den nu gjorda redovisningen framgår att statens engagemang i&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen är mycket starkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan frågorna om fri konkurrens och upphandling upptas till närmare&lt;br&gt;behandling skall något beröras om en eller flera försäkringsgivare bör&lt;br&gt;anlitas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftarens bakomliggande syfte med miljöskadeförsäkringssystemet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;264&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är att enskilda fysiska personer och därmed jämställda näringsidkare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall erhålla ersättning för lidna miljöskador i vissa närmare angivna Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;fell. Avgörande skillnader mot andra försäkringsersättningssystem är att&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen är kollektiv och subsidiär. Den som orsakat&lt;br&gt;skadan behöver inte ens ingå i kollektivet. Idag kan kontrollen av att de&lt;br&gt;betalningsskyldiga lämnar sina bidrag ske smidigt genom att konsortiet&lt;br&gt;har byggt upp ett register över dem som är betalningsskyldiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det skulle vara flera försäkringsgivare för miljöskadeförsäkringen&lt;br&gt;uppkommer flera ftågor som kräver svar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vem av flera försäkringsgivare skall den skadeståndslidande vända sig&lt;br&gt;mot om den skadeståndsskyldige är okänd eller rätten till ersättning är&lt;br&gt;preskriberad? Hur skall kontrollen ske av att de som är skyldiga att&lt;br&gt;betala avgift till försäkringen verkligen betalar? Hur skall indrivningen&lt;br&gt;av avgifter gå till? Hur skall betalarkollektivet delas upp mellan försäk-&lt;br&gt;ringsgivarna?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få rätsida på en del av de problem som de nu anförda frågorna&lt;br&gt;skapar har Konkurrensverket anfört att det skulle vara möjligt att kon-&lt;br&gt;struera miljöskadeförsäkringen så att den liknar det system som gäller&lt;br&gt;för trafikskadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid stor skillnad mellan trafikskadelagen och bestäm-&lt;br&gt;melserna om miljöskadeförsäkring. De sistnämnda tillhandahåller inget&lt;br&gt;försäkringsskydd för betalama och är helt subsidiär medan trafikskade-&lt;br&gt;ersättningen är primär och endast till en mindre del subsidiär genom att&lt;br&gt;ersättning utgår även då skadevållaren inte kan identifieras och för de&lt;br&gt;fell då den försäkringsskyldige inte betalt premien eller av regeringen&lt;br&gt;undantagits från skyldigheten att betala premie. För fullgörande av&lt;br&gt;försäkringsbolagens skyldighet i de sistnämnda avseendena har en tra-&lt;br&gt;fikförsäkringsförening inrättats, i vilken försäkringsanstaltema är med-&lt;br&gt;lemmar och vars stadgar festställs av regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om att förorenaren skall betala gör sig starkt gällande be-&lt;br&gt;träffande miljöskador. Den är inte lika lätt att tillgodose i ett trafikska-&lt;br&gt;deliknande system. Ett system med flera försäkringsgivare skulle såle-&lt;br&gt;des innebära en mycket omfettande förändring av miljöskadeförsäkring-&lt;br&gt;ens konstruktion som till vissa delar inte är önskvärd och kanske inte&lt;br&gt;ens möjlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konkurrens skall ske är den möjlighet som kvarstår således att&lt;br&gt;staten utsätter försäkringen för upphandling med anbudskonkurrens eller&lt;br&gt;eventuellt överlåter upphandlingen på föreningen för miljöskadeförsäk-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skäl för att ha upphandling kan vara att främja en korrekt prissätt-&lt;br&gt;ning. Upphandling torde för övrigt vara det enda sättet att få reda på&lt;br&gt;försäkringens marknadsvärde. Om det är meningsfullt med upphandling&lt;br&gt;beror på om det finns något intresse på marknaden för att lämna anbud&lt;br&gt;på försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byten av försäkringsgivare medför olägenheter och kostnader bl.a. för&lt;br&gt;själva upphandlingen. En av de mera uttalade svårigheterna är att för-&lt;br&gt;säkringsgivaren måste bygga upp ett register över de betalningsskyldiga.&lt;br&gt;Det rör sig om ungefär 7000 företag och kommuner. Av detta och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra skäl, som att försäkringsåtagandet bör ske på längre sikt, är det Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;inte lämpligt att byte av försäkringsgivare sker alltför ofta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med upphandling skulle mot bakgrund av det sagda kunna&lt;br&gt;innehålla följande huvuddrag. Det behövs lagregler om vem som skall&lt;br&gt;sköta upphandlingen. Det behövs vidare regler om för vilken tidsperiod&lt;br&gt;upphandling skall ske och vad som skall gälla om det inte inkommer&lt;br&gt;något anbud som kan godtas. Det är svårt att se annan lösning på den&lt;br&gt;sista frågan än att man låter Miljöskadekonsortiet, om det går med på&lt;br&gt;det, ha kvar försäkringen om inget godtagbart anbud inkommer. Slut-&lt;br&gt;ligen behövs det övergångsbestämmelser om försäkringsgivarens ansvar&lt;br&gt;vid byte av försäkringsgivare. Vidare bör regler övervägas om register&lt;br&gt;över de betalningsskyldiga till försäkringen. Det register som finns idag&lt;br&gt;tillhör Miljöskadekonsortiet. Detta medför att antingen får man köpa&lt;br&gt;registret eller också får man bygga upp ett nytt om byte av försäkrings-&lt;br&gt;givare sker. Det bör vara samma försäkringsgivare för såväl miljöska-&lt;br&gt;deförsäkringen som saneringsersättningen. Problemen är alltså desamma&lt;br&gt;vad angår saneringsersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några utländska försäkringsbolag har sagt sig vara intresserade av&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svaga marknaden för vanliga miljöansvarsförsäkringar och av-&lt;br&gt;saknaden av en återförsäkringsmarknad talar mot upphandling som ett&lt;br&gt;medel att främja korrekt prissättning. Detta har bidragit till att det inom&lt;br&gt;EG har beviljats ett individuellt undantag för en försäkringspool (As-&lt;br&gt;surpol) genom ett kommissionsbeslut (92/96/EEC).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsförbundet har anfört att det inte finns något svenskt bolag&lt;br&gt;som ensamt har kapacitet att göra det ifrågavarande åtagandet. Sam-&lt;br&gt;verkan i viss omfettning skulle därför under alla förhållanden bli nöd-&lt;br&gt;vändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att utreda frågan om upphandling ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.20.5 Obligatorisk ansvarsförsäkring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En obligatorisk ansvarsförsäkring för&lt;br&gt;kemikalie han te rama bör inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regering-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Föreningen för miljöskadeförsäkring, Svenska&lt;br&gt;Renhållningsverksföreningen, Sveriges Industriförbund, Kraftverksföre-&lt;br&gt;ningen, Kemikontontoret, Svenska vatten och avloppsverksföreningen,&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund, Statens naturvårdsverk, Försäkringsför-&lt;br&gt;bundet, Lunds universitet, Uppsala universitet, Svenska kommunförbun-&lt;br&gt;det, Grossistförbundet Svensk handel, Länsstyrelsen i Malmöhus län,&lt;br&gt;Malmö kommun, Borås kommun och Sundsvall kommun delar på skäl&lt;br&gt;utredningen anfört eller säger sig inte ha något att erinra mot utred-&lt;br&gt;ningens bedömning att en obligatorisk ansvarsförsäkring inte bör inför-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;as. Stockholms tingsrätt och Fiskeriverket anser att miljöskadeförsäk- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ringen bör kompletteras med en obligatorisk ansvarsförsäkring för&lt;br&gt;kemikaliehanterama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Sedan början av 1980-talet har&lt;br&gt;frågan om ansvarsförsäkring för kemikalier varit föremål för riksdags-&lt;br&gt;behandling. Frågan har dessutom varit föremål för, utöver miljöskade-&lt;br&gt;försäkringsutredningens, i vart fell två utredningars intresse, nämligen&lt;br&gt;dels miljöskadeutredningen som redovisade sin syn i frågan i betänkan-&lt;br&gt;det Ersättning för miljöskador (SOU 1983:7), dels miljöskyddskommit-&lt;br&gt;tén som i betänkandet Miljöbalk (SOU 1993:27) berör frågan i samband&lt;br&gt;med sitt förslag att miljöskadelagen skall ingå som ett kapitel i miljöbal-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att införa en obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikaliehanterama&lt;br&gt;har dock avvisats av såväl riksdagen som de nyssnämnda utredningarna&lt;br&gt;främst på grund av att en sådan försäkring skulle ge ett otillräckligt&lt;br&gt;skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En begränsning som en ansvarsförsäkring har är att den inte täcker&lt;br&gt;mera, eller har vidare ramar, än som följer av det ansvar som kan&lt;br&gt;åläggas skadevållaren/försäkringstagaren enligt skadeståndslagstiftning-&lt;br&gt;en. Detta innebär bl.a. att en ansvarsförsäkring inte täcker skador som&lt;br&gt;inte kan kopplas till någon skadevållare/försäkringstagare eller, med&lt;br&gt;andra ord, fell där denne inte kan identifieras. Ej heller kan preskribe-&lt;br&gt;rade skador omfettas av en sådan försäkring. Dessa situationer täcks&lt;br&gt;emellertid av den nuvarande miljöskadeförsäkringen, som därutöver&lt;br&gt;omfettar den situationen att skadevållaren är insolvent. En obligatorisk&lt;br&gt;ansvarsförsäkring kan därför inte ersätta den nuvarande miljöskadeför-&lt;br&gt;säkringen. Frågan är i stället begränsad till om det för kemikaliehante-&lt;br&gt;ringens del föreligger något behov av en obligatorisk ansvarsförsäkring&lt;br&gt;som komplement till miljöskadeförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svaret är till stor del beroende av vad miljöskadeförsäkringen till-&lt;br&gt;sammans med andra i dag rådande ersättningssystem omfettar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de kemiska produkternas del är det väl i och för sig tänkbart att&lt;br&gt;dessa skulle kunna medföra skador utan att någon av de i dagens miljö-&lt;br&gt;skadelag nämnda stömingsorsakema är för handen. Utrymmet för detta&lt;br&gt;synes dock begränsat, om man bortser från skador som har uppkommit&lt;br&gt;vid transporter eller i trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare undantas i miljöskadeförsäkringens försäkringsvillkor skador&lt;br&gt;orsakade genom motorfordonstrafik, järnvägstrafik, flygtrafik och sjö-&lt;br&gt;fart från rätt till ersättning ur försäkringen. Skyddet vid dessa skadeor-&lt;br&gt;saker är emellertid enligt annan gällande lagstiftning i det närmaste&lt;br&gt;fullgott, utom för sjöfartens del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande sjöfarten pågår ett internationellt arbete. För att en hel-&lt;br&gt;täckande lösning skall uppnås är detta arbete avgörande. Det är därför&lt;br&gt;svårt att se att mycket skulle vara vunnet med en svensk dellösning för&lt;br&gt;sjöfarten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad slutligen angår produktansvaret så omfettar detta enligt produk-&lt;br&gt;tansvarslagen (1992:18), som trädde ikraft så sent som den 1 januari&lt;br&gt;1993, endast produkter med en säkerhetsbrist. För de kemiska produk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;temas del är det inte säkerhetsbrister som är problemet. Snarare är det Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;nog själva hanteringen som kan orsaka problem. Att nu kort tid efter&lt;br&gt;lagens ikraftträdande ändra den så att den för framtiden även skall&lt;br&gt;omfatta produkter utan säkerhetsbrist innebär en så omfattande ändring&lt;br&gt;att den inte bör ske utan ytterligare överväganden som inte är möjliga&lt;br&gt;att göra i detta sammanhang. En obligatorisk ansvarsförsäkring är såle-&lt;br&gt;des i detta sammanhang inte någon framkomlig väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser regeringen alltså att det, med dagens rela-&lt;br&gt;tivt vältäckande ersättningssystem, inte synes föreligga något större&lt;br&gt;behov av att införa en obligatorisk ansvarsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.21 Miljöbalken införs&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.21.1 Allmänna utgångspunkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna miljöbalken har karaktären främst av offentligrättslig&lt;br&gt;lagstiftning. Balken innehåller föreskrifter om bl.a. skydd för männi-&lt;br&gt;skors hälsa, miljön och naturen och om en hållbar hushållning med&lt;br&gt;mark, vatten och andra naturresurser samt den fysiska miljön i övrigt&lt;br&gt;som bebyggelse, anläggningar m.m. Lagstiftning av denna typ brukar i&lt;br&gt;allmänhet böija tillämpas omedelbart efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från det sagda måste emellertid vissa undantag göras. Såvitt angår&lt;br&gt;materiella bestämmelser gäller detta framför allt åtgärder som skett&lt;br&gt;enligt den tidigare lagstiftningen och som skulle förlora i värde om den&lt;br&gt;nya författningen omedelbart blev tillämplig. Också den situationen att&lt;br&gt;någon som bedriver en pågående verksamhet har erhållit tillstånd enligt&lt;br&gt;äldre lag måste uppmärksammas vid fråga om tillämpning av nya före-&lt;br&gt;skrifter om omprövning av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslog särskilda bestämmelser bl.a. i fråga om regering-&lt;br&gt;ens tillåtlighetsprövning av vissa stora kommunikationsanläggningar och&lt;br&gt;vidare om myndigheternas handläggning av ärenden om dispens från&lt;br&gt;strandskyddsföreskriftema liksom i fråga om byggnader och anlägg-&lt;br&gt;ningar som uppforts med stöd av sådana dispensregler. Eftersom kom-&lt;br&gt;mitténs förslag i dessa delar inte har några motsvarigheter i försteget till&lt;br&gt;miljöbalk, saknas också försteg om motsvarande övergångsbestämmelser&lt;br&gt;i denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens försteg till en miljöbalk skiljer sig från kommitténs i&lt;br&gt;frågan om hur aktsamhetsreglema skall utformas. Kommittén föreslog&lt;br&gt;ett särskilt kapitel, 3 kap., där de aktsamhetsregler anges som skall&lt;br&gt;gälla för den som utövar miljöpåverkan. Som den yttersta aktsamhets-&lt;br&gt;regeln föreslog kommittén särskilda stoppregler. Dessa regler innebär&lt;br&gt;att ansvariga myndigheter skall kunna stoppa en verksamhet eller inte&lt;br&gt;tillåta den. I lagrådsremissen har dock regeringen valt att införa aktsam-&lt;br&gt;hetsregler med ett tydligare och snävare tillämpningsområde. Reglema&lt;br&gt;avses kunna tillämpas på sådana verksamheter som regleras särskilt i&lt;br&gt;balken. Kommitténs försteg till stoppregel har, med delvis annan ut-&lt;br&gt;formning, förts till 13 kap. om miljöfarlig verksamhet och gäller som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;268&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en aktsamhetsregel i det sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu sagda innebär att den av kommittén föreslagna övergångsbe- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;stämmelsen om stoppreglemas tillämpning i detta ärende bör placeras&lt;br&gt;som en övergångsbestämmelse till föreskrifterna om miljöferlig verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förvaltningsrättslig grundsats är att de förvaltningsrättsliga före-&lt;br&gt;skrifter som skall tillämpas är de som är i kraft när prövningen sker.&lt;br&gt;Föreskrifterna i lagen om införande av miljöbalken har utformats mot&lt;br&gt;denna bakgrund. Eftersom det är angeläget att miljöbalkens regler skall&lt;br&gt;kunna tillämpas så snart som möjligt också för sådana ärenden som&lt;br&gt;anhängiggjorts före balkens ikraftträdande, gäller som huvudregel i&lt;br&gt;lagen den principen, att ett beslut som har fattats före det att balken har&lt;br&gt;trätt i kraft normalt skall anses vara fettat med tillämpning av motsva-&lt;br&gt;rande bestämmelse i balken. På detta sätt avgörs frågan om vilka mate-&lt;br&gt;riella regler som skall tillämpas efter ett överklagande. Några särskilda&lt;br&gt;övergångsregler om vilka materiella regler som skall tillämpas i högre&lt;br&gt;instans behövs därför i allmänhet inte införas i lagen. Vissa undantag&lt;br&gt;från principen måste dock göras. Detta gäller bl.a. de straffrättsliga&lt;br&gt;bestämmelserna som enligt regeringsformen inte får ges retroaktiv&lt;br&gt;verkan. Detta innebär att äldre bestämmelser skall tillämpas på gär-&lt;br&gt;ningar som har begåtts före ikraftträdandet och miljöbalkens straffbe-&lt;br&gt;stämmelser på de gärningar som skett därefter. Om de nya bestämmel-&lt;br&gt;serna leder till frihet från straff eller lindrigare påföljd, skall de dock&lt;br&gt;tillämpas också på sådana gärningar som har begåtts före ikraftträdan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av övergångsreglerna innebär också att Miljöombuds-&lt;br&gt;mannen kan träda i funktion när det t.ex. gäller att begära omprövning&lt;br&gt;av miljöferlig verksamhet, även om tillståndsbeslutet meddelades med&lt;br&gt;stöd av äldre bestämmelser. Han kan dock inte i ett pågående ärende&lt;br&gt;eller mål om miljöskyddsavgift överta Statens naturvårdsverks talan, om&lt;br&gt;saken handläggs enligt miljöskyddslagens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.21.2 Tidpunkten för balkens ikraftträdande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljöbalken träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;br&gt;Bestämmelser som har meddelats dessförinnan med stöd av den då&lt;br&gt;gällande lagstiftningen skall anses ha meddelats med stöd av mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelse enligt balken, om inte regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer förordnar annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna framhåller vikten av att nuva-&lt;br&gt;rande föreskrifter ses över och att de nya föreskrifterna meddelas samti-&lt;br&gt;digt som balken träder i kraft. Mot den bakgrunden ställer sig somliga&lt;br&gt;remissinstanser tveksamma till kommitténs förslag om tidpunkten för&lt;br&gt;ikraftträdande, eftersom man anser den för kort tilltagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Miljöbalken innebär att elva lagar&lt;br&gt;läggs samman till en. Avsikten är att balkens bestämmelser skall fyllas&lt;br&gt;ut av föreskrifter, som i första hand meddelas av regeringen. Ett sådant&lt;br&gt;arbete innebär inledningsvis att äldre föreskrifter skall gås igenom.&lt;br&gt;Avsikten är naturligtvis att arbetet skall utföras med sikte på att anpassa&lt;br&gt;och modernisera gällande föreskrifter till den nya lagstiftningen i den&lt;br&gt;utsträckning det är befogat. Därutöver måste beaktas vilka föreskrifter&lt;br&gt;med nytt materiellt innehåll som bör meddelas med stöd av balken och&lt;br&gt;hur dessa föreskrifter skall utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant arbete tar naturligtvis en inte obetydlig tid i anspråk. Här-&lt;br&gt;till skall läggas att införandet av miljöbalken förutsätter information till&lt;br&gt;och utbildning av alla dem som i någon utsträckning skall tillämpa&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock enligt regeringens mening angeläget att miljöbalken, mot&lt;br&gt;bakgrund av den höjda ambitionsnivå som balken ger uttryck för, träder&lt;br&gt;i kraft så snart det låter sig göra. Med hänsyn till att övervägande delen&lt;br&gt;av de bestämmelser som gäller för den enskilde enligt miljöbalken är&lt;br&gt;oförändrade i materiellt avseende, föreslår regeringen i likhet med&lt;br&gt;kommittén att balken träder i kraft den 1 juli 1995. I den utsträckning&lt;br&gt;nya föreskrifter som bygger på miljöbalken innebär nya eller andra&lt;br&gt;förpliktelser för den enskilde, kan, i den utsträckning det anses påkallat,&lt;br&gt;särskilda övergångsregler meddelas i den aktuella föreskriften.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.21.3 De allmänna aktsamhetsreglema&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Några övergångsbestämmelser behöver&lt;br&gt;inte knytas till införandet av allmänna aktsamhetsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allmänhet haft synpunkter&lt;br&gt;i fråga om stoppregeln och vilka övergångsregler den kräver för att&lt;br&gt;kunna tillämpas. I övrigt har remissinstanserna inte haft några särskilda&lt;br&gt;synpunkter i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Som närmare redovisats i avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 har de grundläggande aktsamhetsreglema i de nuvarande miljölagar-&lt;br&gt;na lagts till grund för ett antal allmänna aktsamhetsregler i miljöbalken,&lt;br&gt;regler som gäller för verksamheter som omfattas av balkens tredje och&lt;br&gt;fjärde avdelningar, dvs. verksamheter som rör naturvård, miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet, kemiska produkter, hälsoskydd och avfallshantering. De&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema gäller för de olika verksamheterna i den&lt;br&gt;utsträckning som särskilt anges och kombineras med särskilda aktsam-&lt;br&gt;hetsregler som föranleds av den aktuella verksamheten. För hanteringen&lt;br&gt;av kemiska produkter gäller således både de allmänna aktsamhetsregler-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na och sådana särskilda aktsamhetsregler som är knutna till kemikalie- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;hantering som t.ex. märkning och annan produktinformation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande försiktighetsregeln i 5 § miljöskyddslagen och för-&lt;br&gt;siktighetsregeln inbegripet utbytesregeln i 5 § lagen om kemiska pro-&lt;br&gt;dukter kan sägas utgöra kärnan i de aktsamhetsregler som skall gälla för&lt;br&gt;verksamheter som omfattas av miljöbalkens föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktsamhetsreglema grundar sig på det syfte med balken som anges i&lt;br&gt;1 kap. 1 §. Reglema är utformade på det sättet att de angivna skyldig-&lt;br&gt;heterna syftar till att skydda människors hälsa, miljön och naturen mot&lt;br&gt;skador eller olägenheter samt främja hushållningen med naturresurser.&lt;br&gt;Detta innebär en nyhet i förhållande till t.ex. hgen om kemiska pro-&lt;br&gt;dukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De aktsamhetsregler som regeringen föreslår skall ingå i miljöbalken&lt;br&gt;har som framgår av det anförda stora likheter med nuvarande bestäm-&lt;br&gt;melser i miljöskyddslagen och hgen om kemiska produkter. De upp-&lt;br&gt;visar emellertid också vissa skillnader. Att märka är att de föreslagna&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema i viss utsträckning kommer att få generell&lt;br&gt;tillämpning på olika typer av verksamheter. Utbytesprincipen kommer&lt;br&gt;således också att gälla för t.ex. miljöfarlig verksamhet. Balkens allmän-&lt;br&gt;na aktsamhetsregler omfattar verksamheter som regleras i balkens tredje&lt;br&gt;och fjärde avdelningar. I de särskilda kapitlen i dessa avdelningar regle-&lt;br&gt;ras närmare de allmänna aktsamhetsreglemas tillämpningsområde och&lt;br&gt;de särskilda aktsamhetsregler som därjämte skall gälla for verksamhets-&lt;br&gt;området i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att de allmänna aktsamhetsreglema i 2 kap. träder&lt;br&gt;i kraft utan några särskilda övergångsregler. Reglema tillämpas i stor&lt;br&gt;utsträckning redan i dag och kan inte anses mer långtgående än att det&lt;br&gt;är rimligt att enskilda och företag omedelbart skall kunna efterleva dem,&lt;br&gt;oavsett om det är fråga om miljöfarlig verksamhet eller renhållning.&lt;br&gt;Som anförts inledningsvis har stoppreglema, som i kommitténs förslag&lt;br&gt;ingick som en av de allmänna aktsamhetsreglema, införts som en sär-&lt;br&gt;skild aktsamhetsregel för miljöfarlig verksamhet, dock med något annan&lt;br&gt;utformning än den som kommittén föreslog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsreglema kommer också att ligga till grund för&lt;br&gt;föreskrifter som meddehs av regeringen och underordnade myndig-&lt;br&gt;heter. I den utsträckning det då kan bli fråga om övergångsbestämmel-&lt;br&gt;ser, kommer dessa frågor att regleras i den aktuella författningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.21.4 Hushållning med mark och vatten m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Miljöbalkens regler om hushållning med&lt;br&gt;mark och vatten m.m. kräver inga övergångsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Uppsala kommun har framhållit vikten av att miljö- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kvalitetsnormerna snabbt ges möjlighet att bli ett effektivt styrmedel i&lt;br&gt;miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I förslaget till miljöbalk har före-&lt;br&gt;skrifter som motsvarar naturresurslagen införts i miljöbalkens andra&lt;br&gt;avdelning. De grundläggande hushållningsbestämmelsema har komplet-&lt;br&gt;terats i fråga om lokaliseringsreglema. I denna andra avdelning till&lt;br&gt;miljöbalken införs också bestämmelser om miljökvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållningsreglema i andra avdelningen fungerar som awägnings-&lt;br&gt;regler i planeringen och tillståndsgivningen och några övergångsregler&lt;br&gt;behövs inte, särskilt som balkens föreskrifter i dessa frågor i allt väsent-&lt;br&gt;ligt överensstämmer med gällande rätt. Inte heller föreskrifterna om&lt;br&gt;kravet på en miljökonsekvensbeskrivning påfordrar några övergångs-&lt;br&gt;regler med hänsyn till att prövningsmyndighetema redan i dag kan ställa&lt;br&gt;sådana krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller miljökvalitetsnormer skall dessa innehålla vad som&lt;br&gt;anses vara lägsta godtagbara miljökvalitet för mark, vatten, luft eller&lt;br&gt;naturen i övrigt. Föreskrifterna skall tjäna till ledning främst för statlig&lt;br&gt;och kommunal planering. De skall dessutom ligga till grund för andra&lt;br&gt;åtgärder som kan ha en mera direkt effekt, t.ex. ändring av villkor för&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet. Miljökvalitetsnormema kan avse t.ex. före-&lt;br&gt;komsten av kemiska produkter i mark, vatten eller luft, nivåer for&lt;br&gt;buller eller annat miljötillstånd i omgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna om miljökvalitetsnormer är inte straffsanktionerade,&lt;br&gt;eftersom de skall användas av myndigheterna vid planering, prövning,&lt;br&gt;tillsyn och andra förferanden. Med hänsyn till hur normerna avses&lt;br&gt;användas saknas det anledning att införa övergångsbestämmelser till&lt;br&gt;balkens föreskrifter om miljökvalitetsnormer. I den utsträckning rege-&lt;br&gt;ringen beslutar föreskrifter om miljökvalitetsnormer bör dock med&lt;br&gt;utgångspunkt i avsikten med normerna och dess inriktning övervägas&lt;br&gt;om övergångsbestämmelser med anknytning till någon verksamhet som&lt;br&gt;berörs av normerna behöver tas in.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.21.5 Naturvård och bevarande av biologisk mångfald&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljöbalkens föreskrifter om naturvård&lt;br&gt;kräver inga andra övergångsregler än att beslut som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av äldre bestämmelser skall anses ha meddelats med stöd&lt;br&gt;av motsvarande bestämmelser i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit särskilda övergångs-&lt;br&gt;regler mot bakgrund av sitt förslag till nya regler om strandskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har främst kommenterat över-&lt;br&gt;gångsreglerna till de av kommittén föreslagna reglema om strandskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Förslaget till miljöbalk upptar i 9-12 Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kap. bestämmelser om naturvård och bevarande av biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som inledningsvis redovisats i avsnitt 4.1 omfattar förslaget till miljö-&lt;br&gt;balk inte några andra föreskrifter om strandskydd än vad som motsvarar&lt;br&gt;gällande rätt. Förslag till hur bestämmelserna om strandskydd bör för-&lt;br&gt;stärkas i naturvårdslagen har regeringen i stället lämnat i prop.&lt;br&gt;1993/94:229. I det förslaget, som bygger på Miljöskyddskommitténs&lt;br&gt;betänkande, ingår övergångsregler som kan överföras till miljöbalken i&lt;br&gt;annat sammanhang. Det är således inte aktuellt att i detta ärende över-&lt;br&gt;gångsvis reglera frågor om strandskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller skyddet för naturområden innebär regeringens förslag i&lt;br&gt;miljöbalken att de nuvarande bestämmelserna i naturvårdslagen om&lt;br&gt;nationalpark, naturreservat, naturvårdsområde och naturminne överförs&lt;br&gt;till 9 kap. i balken med i huvudsak oförändrat innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med beslut i enskilda ärenden om avsättande av mark till&lt;br&gt;nationalpark eller om förklaring av ett område som naturreservat eller&lt;br&gt;naturvårdsområde eller om ffidlysning av ett naturföremål som natur-&lt;br&gt;minne har med stöd av naturvårdslagen meddelats ett stort antal före-&lt;br&gt;skrifter om vad allmänheten har att iaktta inom ett område och om&lt;br&gt;sådana inskränkningar för ägaren i rätten att förfoga över eller nyttja&lt;br&gt;fastigheten som behövs för att uppnå syftet med skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan naturligtvis inte komma i fråga att i samband med miljöbal-&lt;br&gt;kens ikraftträdande utfärda nya föreskrifter med stöd av balken for&lt;br&gt;redan beslutade skyddsformer. I stället bör frågan lösas så att det i&lt;br&gt;promulgationslagen införs en allmän övergångsbestämmelse av den&lt;br&gt;innebörden att beslut som har meddelats med stöd av äldre bestämmel-&lt;br&gt;ser skall ha samma verkan som om de hade meddelats med stöd av&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om täktverksamhet innebär regeringens förslag att behovet av&lt;br&gt;täktmaterial skall vägas mot de skador på växt- och djurlivet och natur-&lt;br&gt;miljön i övrigt som täkten kan befaras orsaka och mot intresset av en&lt;br&gt;hållbar hushållning med naturresurserna. Förslaget innebär en kodifie-&lt;br&gt;ring av den prövning som företas också i dag. Någon anledning till en&lt;br&gt;särskild övergångsregel föreligger därför inte. Sammanfattningsvis&lt;br&gt;föranleder alltså miljöbalkens föreskrifter om naturvård m.m. över-&lt;br&gt;gångsvis endast en reglering som innebär att beslut som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av äldre bestämmelser alltjämt skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.21.6&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Skydd för hälsa och miljö&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Miljöbalkens krav på aktsamhet innebär en&lt;br&gt;skärpning när det gäller de krav som kan ställas på miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet. Till stoppreglema skall därför knytas en tioårig över-&lt;br&gt;gångstid för verksamheter som omfattas av tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En övergångsregel knyts också till föreskrifterna om kommunens&lt;br&gt;renhållningsordning, som skall fortsätta att gälla till dess en ny&lt;br&gt;renhållningsordning enligt miljöbalken har antagits av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har i denna del föreslagit en över-&lt;br&gt;gångsregel beträffande den kommunala renhållningsordningen. Den i&lt;br&gt;detta avsnitt behandlade stoppregeln har av kommittén placerats bland&lt;br&gt;de allmänna aktsamhetsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Mjölby kommun delar kommitténs uppfattning i&lt;br&gt;fråga om att det behövs övergångsbestämmelser till den kommunala&lt;br&gt;renhållningsordningen och framhåller att en ny renhållningsordning kan&lt;br&gt;komma att kräva investeringar m.m. for kommunerna. Av annan upp-&lt;br&gt;fattning är Svenska kommunförbundet, som anser att kommunerna -&lt;br&gt;liksom staten - måste se över och anpassa renhållningsordningama till&lt;br&gt;den nya lagstiftningens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av kommittén föreslagna övergångsbestämmelsen till stoppregeln&lt;br&gt;som en allmän aktsamhetsregel har kommenterats av flera remissorgan.&lt;br&gt;Statens Naturvårdsverk och flera länsstyrelser tycker att en tioårig över-&lt;br&gt;gångsregel är för generös. Andra länsstyrelser delar kommitténs upp-&lt;br&gt;fattning när det gäller den tid som övergångsreglerna skall vara tillämp-&lt;br&gt;liga. Sveriges Industriförbund och Svenska Arbetsgivarföreningen vid-&lt;br&gt;håller sin tidigare framförda kritik mot regelns utformning och ifrå-&lt;br&gt;gasätter vidare om den föreslagna övergångstiden är tillräcklig med&lt;br&gt;hänsyn till företagens avskrivningar för sina investeringar. Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk menar vidare att en miljöfarlig verksamhet som bedrivs&lt;br&gt;utan att omfattas av tillstånd inte skall komma i åtnjutande av en tioårig&lt;br&gt;övergångstid, utan att det skulle räcka med fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Balkens fjärde avdelning föreslås av&lt;br&gt;regeringen omfatta föreskrifter om miljöfarlig verksamhet, kemiska&lt;br&gt;produkter, hälsoskydd och avfallshantering. Några materiella föränd-&lt;br&gt;ringar av lagstiftningen av innebörd att det skulle behövas övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelser föreligger inte beträffande de tre sistnämnda verksamheter-&lt;br&gt;na. Annorlunda är emellertid förhållandet när det gäller miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppreglema, som i kommitténs förslag utgjorde en allmän aktsam-&lt;br&gt;hetsregel för all verksamhet som kan innebära skadlig inverkan på&lt;br&gt;miljön, har i regeringens förslag till miljöbalk - i en något annorlunda&lt;br&gt;utformning - upptagits i 13 kap. 5 §. Huvudregeln är att en miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet som kan leda till skada på människors hälsa eller annan&lt;br&gt;väsentlig olägenhet inte får utövas. I paragrafens andra stycke ges dock&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjlighet till undantag från huvudregeln. Om verksamheten inte skadar Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;människors hälsa och om den är av synnerlig betydelse från allmän&lt;br&gt;synpunkt, får regeringen således enligt andra stycket besluta, att verk-&lt;br&gt;samheten får komma till stånd, om områden som är av riksintresse för&lt;br&gt;natur- eller kulturvården inte allvarligt skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande stoppregler för miljöfarlig verksamhet krävs för att&lt;br&gt;en verksamhet skall vara otillåtlig att ett stort antal människor får sina&lt;br&gt;levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att verksamheten in-&lt;br&gt;nebär en betydande förlust från naturvårdssynpunkt. Även om sådana&lt;br&gt;följder skulle uppstå på grund av verksamheten får regeringen lämna&lt;br&gt;tillstånd, dock under förutsättning att verksamheten är av synnerlig&lt;br&gt;betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän syn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av stoppregler av det slag som föreslås kan således föran-&lt;br&gt;leda vissa övergångsproblem eftersom de föreslagna stoppreglema är&lt;br&gt;strängare än motsvarande regler i miljöskyddslagen, särskilt gäller detta&lt;br&gt;i fråga om hälsoskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de år som gått sedan bestämmelserna i miljöskyddslagen trädde&lt;br&gt;i kraft har tillstånd lämnats till ett mycket stort antal miljöfarliga verk-&lt;br&gt;samheter i landet. I tillstånden har noga reglerats under vilka förhållan-&lt;br&gt;den verksamheten får utövas. Tillstånden som sådana gäller i princip för&lt;br&gt;all framtid medan villkoren kan omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppreglema avses inte kunna tillämpas vid omprövning av villkor&lt;br&gt;för miljöfarlig verksamhet. Deras ändamål är att hindra att tillstånd&lt;br&gt;lämnas när hälsa eller miljö kan skadas mer eller mindre allvarligt, be-&lt;br&gt;roende på stoppreglemas utformning. Sedan ett tillstånd till miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet lämnats gäller det - med de undantag som särskilt föreskri-&lt;br&gt;vits - i princip utan tidsbegränsning. I detta hänseende innebär före-&lt;br&gt;skrifterna i 13 kap. ingen ändring i förhållande till gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid skulle det vara olämpligt om miljöfarliga verksamheter&lt;br&gt;som erhållit tillstånd före balkens ikraftträdande skulle kunna fortsätta&lt;br&gt;utan vaije tidsbegränsning trots att verksamheterna strider mot de vär-&lt;br&gt;deringar som ligger till grund for utformningen av föreskrifterna i 13&lt;br&gt;kap 5 §. Det bör inte vara acceptabelt att människors hälsa skadas&lt;br&gt;genom hälso- och miljöfarliga verksamheter. Hälsofarliga utsläpp måste&lt;br&gt;därför bringas att upphöra. Ett sätt att åstadkomma detta är att uppställa&lt;br&gt;en bestämd tid då åtgärderna senast skall vara genomförda. Industri,&lt;br&gt;kommuner och andra som utövar miljöfarlig verksamhet får då tid på&lt;br&gt;sig att anpassa sig till dessa regler. Å andra sidan sätter en sådan tids-&lt;br&gt;frist en press på dem som bedriver de miljöfarliga verksamheterna att&lt;br&gt;genomfora nödvändiga ändringar, något som kan förutsätta teknisk&lt;br&gt;utveckling. Bland andra fördelar med den metoden kan nämnas att det&lt;br&gt;blir utövarna av miljöfarlig verksamhet som själva får välja medel för&lt;br&gt;att komma till rätta med befintliga olägenheter av verksamheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med kommittén föreslår regeringen därför att en övergångstid&lt;br&gt;införs for miljöfarliga verksamheter för vilka tillstånd lämnats enligt&lt;br&gt;tidigare regler. Efter övergångstidens slut skall även befintliga tillstånd&lt;br&gt;kunna upphävas, om de strider mot de nya stoppreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan och närbesläktad fråga är hur lång övergångstiden bör vara. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Om det skall framstå som realistiskt att lyckas komma så långt att en&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet aldrig får skada människors hälsa, torde det&lt;br&gt;krävas att det får förflyta en lång tid från balkens ikraftträdande, innan&lt;br&gt;ett tillstånd dras in på grund av att en miljöferlig verksamhet strider mot&lt;br&gt;de nya stoppreglema. Enligt regeringens mening kan det vara lämpligt&lt;br&gt;att anknyta till den tioårstid som gäller för omprövning, eftersom före-&lt;br&gt;tag med tillstånd alltid måste räkna med möjligheten att efter den tiden&lt;br&gt;få sina villkor väsentligt skärpta. Om målet skall vara att framtvinga&lt;br&gt;ändringar under en övergångstid bör dock tiden räknas lika för all&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet och därvid utgå från balkens ikraftträdande. Om&lt;br&gt;en miljöferlig verksamhet, som påbörjats före balkens ikraftträdande,&lt;br&gt;strider mot de nya stoppreglema bör alltså tillståndet på den grunden&lt;br&gt;kunna upphävas fr.o.m. den 1 juli år 2005, eftersom balkens regler&lt;br&gt;avses träda i kraft den 1 juli 1995. Under tiden fram till dess skall&lt;br&gt;miljöskyddslagens stoppregler gälla för verksamheten i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår alltså i enlighet med kommitténs förslag, att de&lt;br&gt;äldre stoppreglema skall tillämpas under de närmaste tio åren efter&lt;br&gt;miljöbalkens ikraftträdande. Vad som här har uttalats skall dock inte&lt;br&gt;gälla generellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har sålunda föreslagit att den tioåriga övergångstiden&lt;br&gt;också skall gälla för miljöfarliga verksamheter som inte omfettas av&lt;br&gt;tillstånd. Regeringen gör i den frågan följande bedömning. Under mil-&lt;br&gt;jöskyddslagens giltighetstid har det varit en genomgående tillämpad&lt;br&gt;princip att den som inte har erhållit tillstånd till den miljöfarliga verk-&lt;br&gt;samheten har fått finna sig i att följa de nya regler som tid efter annan&lt;br&gt;har införts. Regeringen anser att det saknas anledning att bedöma frågan&lt;br&gt;annorlunda på grund av de nya stoppreglema. Det nu sagda innebär&lt;br&gt;alltså att tillstånd inte bör meddelas en vid balkens ikraftträdande befint-&lt;br&gt;lig verksamhet, om den vid en tillståndsprövning befinns strida mot de&lt;br&gt;nya stoppreglema. Ambitionen bör således vara att den som söker&lt;br&gt;tillstånd för en befintlig verksamhet har verksamheten ordnad så att han&lt;br&gt;inte kommer i konflikt med miljöbalkens aktsamhetsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett inte obetydligt antal kvalificerat miljöfarliga verksamheter bedrivs&lt;br&gt;utan tillstånd. Miljöskyddskommittén har föreslagit att regeringen skall&lt;br&gt;kunna föreskriva tillståndsplikt också for sådana verksamheter. Det kan&lt;br&gt;här vara fråga om verksamheter som antingen prövats genom dispensbe-&lt;br&gt;slut av Naturvårdsverket eller länsstyrelsen före den 1 juli 1981 eller&lt;br&gt;som tillhör tillståndspliktiga branscher men som trots detta inte har till-&lt;br&gt;ståndsprövats. Av tillgänglig statistik framgår att antalet verksamheter&lt;br&gt;av det förra slaget vid årsskiftet 1989/90 uppgick till drygt 1 300, varav&lt;br&gt;det stora flertalet var s.k. B-objekt, dvs. företag tillhörande branscher&lt;br&gt;på länsstyrelselistan, där de största enskilda branscherna var rengörings-&lt;br&gt;och renhållningsverksamhet samt verkstadsindustri. Vad gäller verksam-&lt;br&gt;heter som över huvudtaget inte prövats framgår av den nämnda statisti-&lt;br&gt;ken att dessa uppgick till knappt 2 300. Även bland dessa dominerade&lt;br&gt;B-objekten och de största enskilda branscherna var här trävarutillverk-&lt;br&gt;ning, plast- och gummivaruindustri, rengörings- och renhållningsverk- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;276&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhet, verkstadsindustri samt annan brytning och utvinning än sådan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avser malm och mineraler. Det finns inget som tyder på att någon Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;nämnvärd förändring har skett sedan den nu redovisade statistiken&lt;br&gt;upprättades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tagit festa på kommitténs förslag. I 13 kap. 11 § i&lt;br&gt;förslaget till miljöbalk föreskrivs sålunda ett bemyndigande som över-&lt;br&gt;ensstämmer med kommitténs förslag. Detta innebär alltså en förändring&lt;br&gt;i förhållande till gällande rätt. Någon övergångsbestämmelse för att&lt;br&gt;fånga upp dessa verksamheter behövs emellertid inte for närvarande. I&lt;br&gt;stället bör den lösningen väljas, att regeringen, när föreskrifter beslutas&lt;br&gt;om tillståndsplikt för pågående miljöferlig verksamhet, särskilt över-&lt;br&gt;väger behovet av en övergångstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda bestämmelserna om hälsoskydd har i miljöbalken samlats&lt;br&gt;i 15 kap. I förslaget till miljöbalk har hälsoskyddsbestämmelsema i&lt;br&gt;större utsträckning än nuvarande bestämmelser i hälsoskyddslagen&lt;br&gt;inriktats på frågor om inomhusmiljö. Delvis som en konsekvens härav&lt;br&gt;föreslås att tillämpningsområdet for bestämmelserna i fortsättningen inte&lt;br&gt;skall anknytas till användning av egendom. Hälsoskyddsbestämmelser-&lt;br&gt;nas tillämpningsområde föreslås vidare utvidgas genom att begreppet&lt;br&gt;sanitär olägenhet ersätts med begreppet olägenheter för människors&lt;br&gt;hälsa. Sistnämnda ändring medför att balkens bestämmelser till skydd&lt;br&gt;för hälsan också kan tillämpas på olägenheter som i och för sig inte är&lt;br&gt;direkt skadliga men ändå kan uppfettas som störande, t.ex. lågfrekvent&lt;br&gt;ljud från värmepumpar m.m. De nu redovisade ändringarna föranleder&lt;br&gt;inte några särskilda övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland hälsoskyddsbestämmelsema i miljöbalken föreslås i 18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § en regel om undersökningsplikt som saknar motsvarighet i nuva-&lt;br&gt;rande hälsoskyddslagstiftning. En sådan bestämmelse har emellertid&lt;br&gt;sedan länge funnits i miljöskyddslagen i fråga om miljöferlig verksam-&lt;br&gt;het. I bestämmelsen läggs fest att var och en som upplåter byggnader&lt;br&gt;för bostäder eller allmänna ändamål är skyldig att utföra sådana under-&lt;br&gt;sökningar som behövs för att hindra uppkomsten av olägenheter för&lt;br&gt;hälsan. Med stöd av denna regel kan tillsynsmyndigheten förelägga en&lt;br&gt;fastighetsägare att utföra de undersökningar som behövs för att klarläg-&lt;br&gt;ga exempelvis förekomsten av skadlig strålning, mögel m.m. Tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten kan också uppdra åt utomstående att på ägarens bekostnad&lt;br&gt;låta utföra undersökningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nytillkommande bestämmelsen kommer att avsevärt förbättra&lt;br&gt;möjligheterna att komma till rätta med osunda eller skadliga bostads-&lt;br&gt;miljöer. Den innebär vidare att kostnadsansvaret för undersökningarna&lt;br&gt;läggs på den som upplåter byggnader för bostadsändamål m.m. För&lt;br&gt;närvarande bekostas sådana undersökningar i stor utsträckning av kom-&lt;br&gt;munerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om den föreslagna förändringen innebär en relativt radikal nyhet&lt;br&gt;i förhållande till vad som nu gäller finns det enligt regeringens mening&lt;br&gt;inget behov av någon övergångsbestämmelse. Det framstår nämligen&lt;br&gt;som helt naturligt att sådana undersökningar som här avses skall be-&lt;br&gt;kostas av den som upplåter byggnader till bostadsändamål m.m. även&lt;br&gt;när det är fråga om egendom som finns vid balkens ikraftträdande. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller avfallshantering anges i 16 kap. 9§ andra stycket Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;miljöbalken att regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer får meddela föreskrifter om hur en renhållningsordning skall upp-&lt;br&gt;rättas och antas och om det närmare innehållet i en avfallsplan. För&lt;br&gt;närvarande gäller enligt renhållningslagen att kommunens renhållnings-&lt;br&gt;ordning skall antas av kommunfullmäktige. Vidare innehåller renhåll-&lt;br&gt;ningslagen detaljerade bestämmelser om upprättande av eller ändring i&lt;br&gt;en renhållningsordning. De renhållningsordningar som upprättats och&lt;br&gt;antagits före miljöbalkens ikraftträdande bör inte upphöra att gälla när&lt;br&gt;balken träder i kraft. I stället bör renhållningsordningar som upprättats&lt;br&gt;och antagits enligt äldre bestämmelser förbli gällande även efter ikraft-&lt;br&gt;trädandet till dess en ny renhållningsordning antagits av kommunen. En&lt;br&gt;särskild bestämmelse om detta bör därför finnas i lagen om införande&lt;br&gt;av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.21.7 Tillsyn, överklagande, ersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Äldre bestämmelser om ersättning och in-&lt;br&gt;lösen skall gälla för beslut som har meddelats före miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Balkens tillsynsbestämmelser kräver inga&lt;br&gt;övergångsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens. Kommittén har&lt;br&gt;dessutom föreslagit en särskild övergångsregel för skador som har&lt;br&gt;uppkommit som följd av en störning som har upphört före balkens&lt;br&gt;ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att&lt;br&gt;det behöver klarläggas vilka materiella regler som skall tillämpas i&lt;br&gt;sådana ärenden som anhängiggjorts före miljöbalkens ikraftträdande,&lt;br&gt;men som inte slutligt har avgjorts vid tiden för balkens ikraftträdande.&lt;br&gt;Flera kommuner har framhållit vikten av att ansvarsfördelningen mellan&lt;br&gt;staten och kommunerna i fråga om tillsynen är klarlagd när miljöbalken&lt;br&gt;träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: De föreslagna be-&lt;br&gt;stämmelserna om tillsyn i miljöbalken har motsvarigheter i den äldre&lt;br&gt;lagstiftningen. Ändringar i förhållande till tidigare lagstiftning är inte av&lt;br&gt;sådan betydelse att det finns anledning att införa särskilda övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsverksamheten bör självfallet fortsätta utan avbrott i samband&lt;br&gt;med balkens ikraftträdande. Förelägganden och förbud som tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheter har beslutat före balkens ikraftträdande och som äger giltighet&lt;br&gt;då bör gälla också efter ikraftträdandet. I fråga om överklagande måste&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut som meddelats före ikraftträdandet fullföljas till den myndighet&lt;br&gt;som var behörig enligt äldre rätt. Bestämmelserna i 23 kap. miljöbalken&lt;br&gt;om ersättning för intrång motsvarar i huvudsak de materiella regler om&lt;br&gt;ersättning och inlösen som i dag finns i naturvårdslagen. Det kan därför&lt;br&gt;på goda grunder antas att balkens bestämmelser kommer att leda till&lt;br&gt;samma resultat i ersättningshänseende som för närvarande. Det är emel-&lt;br&gt;lertid både naturligt och lämpligt att frågor om rätt till ersättning och&lt;br&gt;inlösen prövas enligt den lag varpå det beslut grundas som berättigar till&lt;br&gt;ersättning eller inlösen. Det bör därför införas en övergångsbestämmel-&lt;br&gt;se av denna innebörd. Även den nya bestämmelsen i 23 kap. 3 § miljö-&lt;br&gt;balken om minskning av ersättningen med ett belopp upp till den s.k.&lt;br&gt;kvalifikationsgränsen motiverar en sådan övergångsbestämmelse. I&lt;br&gt;sammanhanget kan också erinras om att naturvårdslagen innehåller en&lt;br&gt;motsvarande övergångsregel i 45 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även beträffande skadestånd är övergångsförhållandena lätta att regle-&lt;br&gt;ra. En allmän rättsgrundsats innebär att den lag skall tillämpas som&lt;br&gt;gällde vid den tidpunkt när skadefallet inträffade. Någon särskild be-&lt;br&gt;stämmelse om detta behövs därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.21.8 Sanktioner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett miljöbrott som har begåtts innan miljö-&lt;br&gt;balken har trätt i kraft, skall bedömas efter äldre straffbestämmel-&lt;br&gt;ser, om inte bestämmelserna i miljöbalken leder till frihet från&lt;br&gt;straff eller lindrigare straff. Motsvarande skall gälla om förver-&lt;br&gt;kande på grund av brott och beslut om miljöskyddsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i princip med regeringens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte givit tillkänna någon&lt;br&gt;särskild uppfattning i frågan. Tjänstemännens Centralorganisation,&lt;br&gt;TCO, framhåller dock vikten av att de som skall tillämpa miljöbalkens&lt;br&gt;straffbestämmelser ges en god utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 kap. 10 § första stycket rege-&lt;br&gt;ringsformen får straff eller annan brottspåföljd inte ges retroaktiv ver-&lt;br&gt;kan. Vidare gäller att svårare brottspåföljd än den som gällde då brottet&lt;br&gt;förövades inte får utdömas. Det som nu sagts om brottspåföljd gäller&lt;br&gt;även för förverkande och annan rättsverkan av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om införande av brottsbalken (brottsbalkens promulgationslag,&lt;br&gt;BrP) innehåller i 5 § föreskrifter om förhållandet mellan gammal och&lt;br&gt;ny strafflag. Föreskrifterna är generellt avfattade. De är tillämpliga&lt;br&gt;också vid framtida ändringar av strafflagstiftningen på brottsbalkens&lt;br&gt;område och inom specialstraffrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln i 5 § BrP är att straff Skall bestämmas efter den lag som Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;gällde när gärningen företogs. Gäller annan lag när dom meddelas, skall&lt;br&gt;den lagen tillämpas om den leder till frihet från straff eller lindrigare&lt;br&gt;straff. Jämförelsen skall avse resultatet i det enskilda fallet av en till-&lt;br&gt;lämpning av gammal respektive ny lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff för gärningar som har begåtts före den tidpunkt då miljöbalken&lt;br&gt;avses träda i kraft bör alltså som huvudregel ådömas enligt de straffbe-&lt;br&gt;stämmelser som gällt enligt någon av de lagar som upphävs i samband&lt;br&gt;med balkens ikraftträdande. Eftersom dessa lagar upphävs samtidigt&lt;br&gt;med miljöbalkens ikraftträdande behövs särskilda övergångsbestämmel-&lt;br&gt;ser med föreskrifter att straffbestämmelserna i de lagar som upphävs&lt;br&gt;alltjämt skall gälla efter balkens ikraftträdande. Detta beror på att gär-&lt;br&gt;ningar som begåtts före balkens ikraftträdande bör kunna föranleda&lt;br&gt;påföljd även efter balkens ikraftträdande. Motsvarande gäller i ftåga om&lt;br&gt;förverkande på grund av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ansvarsbestämmelserna i miljöbalken innebär skärpta&lt;br&gt;straff. I några få fall innebär dock regeringens förslag att en gärning av-&lt;br&gt;kriminaliseras. Detta gäller t.ex. undersökningsplikten enligt 43 § andra&lt;br&gt;stycket första meningen miljöskyddslagen. Dessutom har krav på grov&lt;br&gt;oaktsamhet för strafibarhet uppställts för vissa brott vars tidigare mot-&lt;br&gt;svarigheter endast krävde vanlig oaktsamhet för att straff skulle följa.&lt;br&gt;För att uppnå överenstämmelse med 5 § BrP bör därför straffreglema i&lt;br&gt;de lagar som skall upphävas inte tillämpas om miljöbalkens bestämmel-&lt;br&gt;ser leder till frihet från straff eller till lindrigare straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i miljöbalken ett väsentligt annorlunda system för&lt;br&gt;miljöskyddsavgifter än det som gäller enligt miljöskyddslagen. Det nya&lt;br&gt;systemet har ett betydligt mer omfattande tillämpningsområde. Grund-&lt;br&gt;lagsregeln med förbud mot retroaktiv tillämpning av straffbestämmelser&lt;br&gt;är i och för sig inte direkt tillämplig på straffliknande rättsföljder med&lt;br&gt;annan benämning. I motiven till grundlagsbestämmelsen förklarade&lt;br&gt;emellertid departementschefen att det måste anses som ett klart kring-&lt;br&gt;gående av förbudet mot retroaktiv strafflag, om sådana administrativa&lt;br&gt;sanktioner som har trätt i stället för straffrättsliga påföljder skulle ha en&lt;br&gt;retroaktiv verkan. Motsvarande får anses gälla också i fråga om admini-&lt;br&gt;strativa sanktioner av uppenbart straffliknande karaktär som infors på&lt;br&gt;tidigare oreglerade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för miljöskyddsavgiftemas del behövs det alltså en övergångs-&lt;br&gt;bestämmelse om att bestämmelserna i miljöskyddslagen skall tillämpas&lt;br&gt;på förseelser före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.22 Konsekvenser av en miljöbalk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En samlad miljölagstiftning bör göra&lt;br&gt;myndigheternas arbete effektivare och underlätta för företag och&lt;br&gt;enskilda att överblicka lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningen kan utnyttjas parallellt med ekonomiska styrme-&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken är anpassad till internationella rättsliga instrument&lt;br&gt;och mekanismer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.22.1 Inledning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Miljölagstiftningen har, som en&lt;br&gt;foljd av att den vuxit fram successivt, blivit delvis överlappande. Detta&lt;br&gt;förhållande leder i sin tur till att lagstiftningen uppvisar vissa brister i&lt;br&gt;fråga om konsekvens och överblickbarhet. Lagstiftningen är också&lt;br&gt;delvis föråldrad. Ändamålet med en samlad miljölagstiftning som miljö-&lt;br&gt;balken är att lagstiftningen skall bli ett verksamt instrument for att&lt;br&gt;genomföra de ambitioner i miljöpolitiken som riksdagen har gett uttryck&lt;br&gt;för i olika sammanhang. Som nämnts inledningsvis i propositionen är&lt;br&gt;lagstiftningen dock bara ett av flera instrument som kan användas för en&lt;br&gt;framgångsrik miljöpolitik. För att politiken skall lyckas krävs ofta att en&lt;br&gt;samverkan mellan olika åtgärder som lagstiftning, information och&lt;br&gt;utbildning. Att en framgångsrik miljöpolitik också kräver en ekonomisk&lt;br&gt;tillväxt - en tillväxt som beaktar att naturen inte skall utsättas för större&lt;br&gt;påfrestningar än vad den kan tåla - är numera också allmänt vedertaget&lt;br&gt;och bör räknas in som en av förutsättningarna för en framgångsrik&lt;br&gt;miljöpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén har inom ramen för sitt uppdrag gjort allmän-&lt;br&gt;na bedömningar av myndigheternas ansvarsområden och uppgifter.&lt;br&gt;Samordningen av ett stort antal miljölagar i ett gemensamt lagkomplex&lt;br&gt;som miljöbalken innebär emellertid med nödvändighet att förslaget till&lt;br&gt;balk kommer att innehålla föreskrifter som är allmänt hållna. Vad gäller&lt;br&gt;myndigheternas ansvarsområden och uppgifter kommer balken därför att&lt;br&gt;i dessa avseenden i stor utsträckning innehålla bemyndiganden för rege-&lt;br&gt;ringen att reglera frågorna genom föreskrifter. Arbetet med att närmare&lt;br&gt;lägga fram konkreta förslag till myndighetsorganisation, ansvarsför-&lt;br&gt;delning mellan myndigheterna och andra hit hörande frågor, har rege-&lt;br&gt;ringen överlämnat till Miljöorganisationsutredningen. De kostnader&lt;br&gt;inrättandet av en Miljöombudsman innebär kommer inom kort att redo-&lt;br&gt;visas av denna utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande redovisas konsekvenserna av en miljöbalk i olika av-&lt;br&gt;seenden så långt som det är möjligt med hänsyn till att beredningen av&lt;br&gt;frågan om vilken myndighetsorganisation som bäst gynnar en effektiv&lt;br&gt;tillämpning av balken ännu inte är avslutad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som ligger närmast till hands vid en redovisning av konsekvenser-&lt;br&gt;na är naturligtvis de samordningsvinster som kan uppnås med en miljö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;balk. Också andra vinster av en samlad miljölagstiftning kan hämtas. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Därmed avses att strukturer skapas som underlättar genomförandet av&lt;br&gt;miljöpolitiken också i förhållande till andra delar än den lagstiftning&lt;br&gt;som nu är aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller t.ex den föreslagna lagstiftningen och dess förhållande&lt;br&gt;till andra styrmedel, som ekonomiska styrmedel, kommer den samman-&lt;br&gt;vävning av statlig och kommunal planering som införlivandet av natur-&lt;br&gt;resurslagen innebär i kombination med de nya möjligheterna att utnyttja&lt;br&gt;rätten till att meddela föreskrifter om miljökvalitetsnormer, att under-&lt;br&gt;lätta att skapa den planering som behövs lokalt och regionalt for att&lt;br&gt;styra utsläppen. Genom att införa fixerade kvalitetskrav inom ramen för&lt;br&gt;miljökvalitetsnormema bör det lagtekniskt ha skapats utrymme för att i&lt;br&gt;ökad omfettning använda ekonomiska styrmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det internationella planet kommer det för svenskt vidkommande att&lt;br&gt;underlätta anpassningen till den europeiska integrationen med en samlad&lt;br&gt;miljölagstiftning. Också i uppföljningsarbetet efter UNCED, där miljö-&lt;br&gt;lagstiftningen ingår som en del i Agenda 21, kommer Sveriges möjlig-&lt;br&gt;heter att agera för en förstärkt rättsordning att öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För svenskt vidkommande kommer enligt regeringens mening inte en&lt;br&gt;samlad miljölagstiftning att försämra näringslivets villkor i stort. Också&lt;br&gt;i vår omgivning ändras miljölagstiftningen och förändrade krav ställs på&lt;br&gt;företagen. De svenska som redan har gjort stora framsteg i sitt miljöar-&lt;br&gt;bete. Den föreslagna lagstiftningen kommer enligt regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning därför inte att försämra företagens konkurrenskraft. Lagstiftningen&lt;br&gt;medger en smidig anpassning till den normgivning på miljöområdet som&lt;br&gt;beslutas inom EG och som numera är betydelsefull också för Sverige. I&lt;br&gt;det arbetet deltar företrädare både för svenska myndigheter och svensk&lt;br&gt;industri och de kan mot bakgrund av sin samlade erferenhet ge värde-&lt;br&gt;fulla bidrag&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.22.2 Samordningseffekter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Samordningen av miljölagstiftningen innebär som framgår av det följan-&lt;br&gt;de att bl.a. naturvårdslagen, miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, ren-&lt;br&gt;hållningslagen och naurresurslagen läggs samman i ett lagverk. Mycket&lt;br&gt;av det specifika for vaije lag behålls, men aktsamhetsreglema, som&lt;br&gt;utgör de grundläggande försiktighetsmåtten som verksamhetsutövaren&lt;br&gt;skall iaktta i sin verksamhet blir i grunden gemensamma, om verksam-&lt;br&gt;heten kan föranleda olägenheter för människor och miljön. För myndig-&lt;br&gt;heternas del samordnas tillsynsbestämmelsema och möjligheterna att&lt;br&gt;ingripa med förelägganden och förbud av olika slag. För domstolarna&lt;br&gt;innebär en miljöbalk en samlad lagstiftning om förpliktelser, ansvar och&lt;br&gt;sanktioner på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den osäkerhet i rättsligt hänseende som är följden av de senaste de-&lt;br&gt;cenniernas miljölagstiftning kommer att försvinna, i vart fell när det&lt;br&gt;gäller hur lagarna skall tillämpas i förhållande till varandra. För före-&lt;br&gt;tagen och enskilda kommer det att bli lättare att överblicka de regler&lt;br&gt;som gäller. Det missförhållande som nu anses råda, nämligen att olika&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagar kan tillämpas på samma verksamhet, undanröjs i stor utsträckning.&lt;br&gt;Därmed ökar också möjligheterna för myndigheterna att ingripa, utan&lt;br&gt;att behöva tveka om vilken lag som skall tillämpas. Tillsammans bör&lt;br&gt;den ökade klarheten både för enskilda och myndigheter leda till positiva&lt;br&gt;effekter på samhällsekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillkomsten av en miljöbalk bör alltså ses som en effektivisering och&lt;br&gt;rationalisering av det svenska miljövårdsarbetet. Inte bara det förhållan-&lt;br&gt;det att miljöbalken bringar klarhet i frågor om gränserna for miljölag-&lt;br&gt;stiftningens tillämpning bör kunna bidra till samhällsekonomiska vinster.&lt;br&gt;Också det förhållandet att det inom området miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;öppnas möjligheter att ersätta individuell tillståndsprövning med gene-&lt;br&gt;rella föreskrifter bör bli arbetsbesparande för företagen och miljömyn-&lt;br&gt;digheterna. Betydande vinster bör sålunda kunna göras genom minskat&lt;br&gt;antal tillståndsärenden. Särskilt torde detta gälla anläggningar som i dag&lt;br&gt;ofta bedrivs av kommunerna i olika verksamhetsformer, som renings-&lt;br&gt;verk och avfallsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.22.3 Miljöbalken och användningen av ekonomiska styrme-&lt;br&gt;del&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens politik syftar till att uppnå en varaktigt hög tillväxt vars&lt;br&gt;miljöeffekter är förenliga med naturens förmåga att bearbeta och tåla&lt;br&gt;olika sorters miljöbelastning - den tillväxt som därigenom skapas kan&lt;br&gt;sägas vara uthållig. Denna politik genomfors genom att regeringen och&lt;br&gt;riksdagen i olika avseenden verkar för att styra utvecklingen i önskad&lt;br&gt;riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På miljöområdet verkar ett styrsystem som mycket kortfattat kan&lt;br&gt;sägas bestå av fysisk planering, normgivning i form av lagar och andra&lt;br&gt;förfettningar samt särskilda åtgärder for att påverka människors beteen-&lt;br&gt;de som utbildning och information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att frågorna om en uthållig utveckling utvecklas i&lt;br&gt;miljöpolitiken (prop. 1993/94:100, bilaga 1.4) har det slagits fest att vid&lt;br&gt;introduktion av ett styrmedel bör en analys genomföras av miljöproble-&lt;br&gt;mens karaktär och vilket styrmedel som är mest ändamålsenligt och&lt;br&gt;kostnadseffektivt för att uppnå den effekt som åsyftas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska styrmedel, som är en del av styrning genom normgiv-&lt;br&gt;ning, har vunnit ökad användning. Införandet av en miljöbalk kommer&lt;br&gt;inte att medföra någon ändring i detta avseende. De erfarenheter som&lt;br&gt;kan dras av senare års miljölagstiftning, det gäller både för Sverige och&lt;br&gt;andra länder i Nord-Europa, är tvärtom att en kombination av admini-&lt;br&gt;strativa och ekonomiska styrmedel tillsammans ger bäst effekt. Den&lt;br&gt;svenska miljölagstiftningen är på god väg att anpassa sig till denna&lt;br&gt;ordning. Som exempel på detta kan nämnas de idéer som ligger bakom&lt;br&gt;regeringens förslag om en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (prop.&lt;br&gt;1992/93:180). Under tillverkningsprocesser uppstår olika avfellsproduk-&lt;br&gt;ter som sprids i miljön. När de producerade varorna en gång har tjänat&lt;br&gt;ut förbränns eller deponeras de som avfell. Det nu beskrivna förfarandet&lt;br&gt;innebär att resurserna inte tas till vara på det sätt som borde vara fellet.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå en hållbar ekonomisk utveckling måste resurs- och energi- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;användningen effektiviseras och avfallet återföras i naturliga kretslopp&lt;br&gt;eller återanvändas i produkterna. Detta åstadkoms genom dels ekono-&lt;br&gt;miska styrmedel, dels administrativa styrmedel i form av krav på av-&lt;br&gt;fallshanteringen och dess genomförande där ytterst ett straffansvar kan&lt;br&gt;drabba den försumlige. De föreskrifter om avfåll som ges i 16 kap. är&lt;br&gt;så anpassade att olika ekonomiska styrmedel kan kopplas till föreskrif-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt område som har varit mycket uppmärksammat de senaste&lt;br&gt;åren som form av reglering av miljön har varit möjligheten att introdu-&lt;br&gt;cera överlåtbara utsläppsrättigheter. Syftet med en utsläppsram är dels&lt;br&gt;att begränsa utsläppen till en viss nivå, dels att genomföra åtgärder för&lt;br&gt;att minska utsläppen där det är billigast. Resultaten hittills av de studier&lt;br&gt;som har gjorts är att dock att frågorna måste belysas ytterligare. En&lt;br&gt;grundläggande fråga är om det går att åstadkomma en väl fungerande&lt;br&gt;marknad med tillräckligt många säljare och köpare. Om detta går att&lt;br&gt;åstadkomma och ett system med överlåtbara utsläppsrättigheter går att&lt;br&gt;genomföra, måste det kombineras med administrativa system av olika&lt;br&gt;slag. Ett sådant är att bestämma kvoter eller liknande för utsläpp. Ge-&lt;br&gt;nom reglema i 6 kap. miljöbalken om miljökvalitetsnormer läggs grun-&lt;br&gt;den för hur den totala tillåtna utsläppsmängden av en viss förorening&lt;br&gt;skall bestämmas. Som inledningsvis antytts förutser regeringen att&lt;br&gt;statlig och kommunal planering, och som en del därav införandet av&lt;br&gt;föreskrifter om miljökvalitetsnormer, kommer vara av stor betydelse i&lt;br&gt;den fortsatta utvecklingen. Också dessa regler är så utformade att eko-&lt;br&gt;nomiska styrmedel i form av skatter och avgifter kan knytas till ut-&lt;br&gt;släppsramar och andra mål för planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.22.4 Miljöbalken och internationella rättsliga instrument&lt;br&gt;och mekanismer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det utvidgade och fördjupade internationella samarbetet på miljöom-&lt;br&gt;rådet ställer också krav på lagstiftningen. Nationella föreskrifter om&lt;br&gt;miljön måste utformas med hänsyn till vad som gäller enligt Sveriges&lt;br&gt;internationella överenskommelser. Det finns en tendens att i konventio-&lt;br&gt;ner och andra överenskommelser införa alltmer detaljerade och precisa&lt;br&gt;regler. Vid ett medlemskap i EU måste vi dessutom hantera en stor&lt;br&gt;mängd regler i form av direktiv som skall överföras till och integreras i&lt;br&gt;det svenska regelsystemet. På miljöområdet gäller detta redan genom&lt;br&gt;EES-avtalet, som innehåller flertalet EU-regler med miljöanknytning.&lt;br&gt;Såväl ett EU-medlemskap som EES-avtalet har stora konsekvenser för&lt;br&gt;hanteringen av rättsliga frågor på miljöområdet. Miljöbalkens utform-&lt;br&gt;ning medför i flera avseenden att det blir lättare att hantera de krav som&lt;br&gt;ställs genom det internationella miljösamarbetet och särskilt genom&lt;br&gt;Europaintegrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig samordningsvinst uppkommer redan genom det faktum att&lt;br&gt;lagstiftningen på miljöområdet integreras. EU:s regler på miljöområdet&lt;br&gt;utgår inte som de nuvarande svenska reglema från en uppdelning av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;^84&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regelsystemet i bestämmelser om t.ex. miljövård, hälsoskydd och natur- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;vård. Miljöbalken kommer i huvudsak att på ett naturligt sätt motsvara&lt;br&gt;tillämpningsområdet för EU-reglema om miljön. Därför kommer i&lt;br&gt;framtiden genomförandet av EU-reglema att förenklas genom att man&lt;br&gt;kan utgå från ett enhetligt och integrerat nationellt regelsystem. De&lt;br&gt;stora samordningsvinsterna av ett enhetligt regelsystem kan uppnås vid&lt;br&gt;hanteringen av miljöfrågor på myndighetsnivå, eftersom det i hög grad&lt;br&gt;är myndigheter av olika slag som kommer att tillämpa EU-reglema och&lt;br&gt;besluta om detaljföreskrifter. En bedömning av fördelarna i det aktuella&lt;br&gt;hänseendet kan därför inte bli fullständig förrän beslut har fettats om&lt;br&gt;myndigheternas uppgifter inom ramen för miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra stora vinsten med en miljöbalk sett i ett internationellt&lt;br&gt;perspektiv är att den bättre än nuvarande regler tillhandahåller de rätts-&lt;br&gt;liga instrument som behövs. Många EU-direktiv på miljöområdet in-&lt;br&gt;nehåller regler om generella normer för miljökvalitet eller för utsläpp&lt;br&gt;av föroreningar från vissa typer av verksamheter. Dessutom finns ofta&lt;br&gt;bestämmelser med krav på att program eller handlingsplaner för det&lt;br&gt;framtida miljöarbetet på vissa områden skall utarbetas av medlemssta-&lt;br&gt;terna. Balkens system med miljökvalitetsnormer har utformats bl.a. med&lt;br&gt;hänsyn till utformningen av EU-reglema och gör det lättare att infora de&lt;br&gt;svenska regler som behövs för att uppfylla EU-kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Rio-deklarationen och i Agenda 21 finns principer och rekommenda-&lt;br&gt;tioner som rör miljörätten. I Rio-deklarationen finns hänvisningar till&lt;br&gt;bl.a. försiktighetsprincipen och förpliktelsen att inte skada andra län-&lt;br&gt;ders territorium vid utnyttjande av den egna miljön. I Agenda 21 i&lt;br&gt;avsnittet om medel för genomförande finns ett kapitel, kapitel 39, om&lt;br&gt;internationella rättsliga instrument och mekanismer. Det övergripande&lt;br&gt;målet för översyn och utveckling av internationell miljörätt i ett globalt&lt;br&gt;perspektiv bör vara att främja lagstiftningens effektivitet och att främja&lt;br&gt;en integrering av miljö- och utvecklingspolitiken. Inom denna ram skall&lt;br&gt;staterna försöka lösa frågan om staternas rättigheter och skyldigheter&lt;br&gt;när det gäller en hållbar utveckling. För svenskt vidkommande innebär&lt;br&gt;miljöbalken, att de principer och rekommendationer om miljörätten som&lt;br&gt;blev resultatet av Rio-konferensen återspeglas i den svenska miljölag-&lt;br&gt;stiftningen. Balken innehåller som utgångspunkt regler som bidrar till&lt;br&gt;en på lång sikt hållbar utveckling. Gemensamma aktsamhetsprinciper&lt;br&gt;läggs till grund för den svenska miljölagstiftningen i balkens inledande&lt;br&gt;kapitel. Försiktighetsprincipen kommer att vara bärande i miljöbalken&lt;br&gt;och gälla hela miljöområdet liksom utbytesprincipen. I fråga om tekni-&lt;br&gt;kval har for svenskt vidkommande principen om BAT utvidgats till att&lt;br&gt;avse bästa möjliga teknik, därmed avses också sådan teknik som är&lt;br&gt;under utveckling och kan börja användas inom en snar framtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens UNCED-proposition (1993/94:111) framhålls vikten av&lt;br&gt;internationella legala instrument på miljörättens område. Förslaget till&lt;br&gt;miljöbalk utgör enligt regeringens mening därvid också en grund för att&lt;br&gt;bygga på vid internationella förhandlingar i miljörättsliga frågor. I&lt;br&gt;miljöbalken integreras både allmänt accepterade principer som hör till&lt;br&gt;miljörätten och sådana som är mer omdiskuterade som ersättningsfrå- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;285&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gor. Den svenska regleringen kommer med all säkerhet att dra till sig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationell uppmärksamhet. Också i samarbetet med andra länder Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;som utvecklar sin miljölagstiftning kan förslaget till miljöbalk spela en&lt;br&gt;roll. Både i utvecklingsländerna och i länderna i Central- och Östeuropa&lt;br&gt;finns ett stor intresse av att utveckla legala instrument i den nationella&lt;br&gt;miljöpolitiken i den riktning som svensk miljölagstiftning anvisar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Förslaget till miljöbalk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i miljöbalken motsvarar den lagstiftning som tidigare&lt;br&gt;ingått i naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen (1969:387),&lt;br&gt;renhållningslagen (1979:596), hälsoskyddslagen (1982:1080), lagen&lt;br&gt;(1985:426) om kemiska produkter, lagen (1987:12) om hushållning med&lt;br&gt;naturresurser m.m., lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av&lt;br&gt;avfall i vatten, lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle, lagen&lt;br&gt;(1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark,&lt;br&gt;miljöskadelagen (1986:225) och lagen (1990:1079) om tillfälliga bilför-&lt;br&gt;bud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som är nya redovisas särskilt i författningskommen-&lt;br&gt;taren. Av bilaga 1 ftamgår vilka motsvarigheter balkens föreskrifter har&lt;br&gt;i den tidigare gällande lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken är indelad i sju avdelningar. Vaije avdelning är indelad i&lt;br&gt;kapitel. Sammanlagt består balken av 25 kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första avdelningen (1 och 2 kap.) återfinns föreskrifter som gäller&lt;br&gt;för balken i dess helhet. I 1 kap. anges mål och grundläggande prin-&lt;br&gt;ciper. Balkens allmänna aktsamhetsregler ftamgår av 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balkens andra avdelning (3-8 kap.) innehåller föreskrifter om hus-&lt;br&gt;hållning med mark och vatten m.m. Den andra avdelningen innehåller&lt;br&gt;också föreskrifter om miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje avdelningen (9-12 kap.) innehåller föreskrifter om naturvård&lt;br&gt;med inriktning framför allt på skydd för naturområden och biologisk&lt;br&gt;mångfald. I den fjärde avdelningen (13-16 kap.) har samlats särskilda&lt;br&gt;regler om skydd för hälsan och miljön. Det gäller miljöfarlig verksam-&lt;br&gt;het, kemiska produkter, särskilda hälsoskyddsfrågor och avfallshante-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den femte avdelningen (17-20 kap.) finns allmänna föreskrifter om&lt;br&gt;bemyndiganden, tillsyn, avgifter och överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sjätte avdelningen (21-22 kap.) finns bestämmelser om straffansvar&lt;br&gt;och miljöskyddsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjunde avdelningen (23-25 kap.) slutligen innehåller bestämmelser om&lt;br&gt;ersättning för intrång, skadestånd och miljöskadeförsäkring. Genom att&lt;br&gt;även miljöskadelagen fors in i miljöbalken kommer den civilrättsliga&lt;br&gt;regleringen att fogas samman med andra ämnesområden som brukar&lt;br&gt;hänföras till miljörätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;286&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har - förutom forslag till ändringar i sak - lämnat förslag till Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;redaktionella ändringar. Dessa ändringsförslag har i stor utsträckning&lt;br&gt;införts i lagtexten. De kommenteras endast i de fell det kan anses vara&lt;br&gt;påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRSTA AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALLMÄNNA BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.1 1 kap. Mål och grundläggande principer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Syftet med miljöbalken är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skapa förutsättningar för en på lång sikt&lt;br&gt;hållbar utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skydda mark, vatten och luft mot föroreningar och&lt;br&gt;andra störningar som kan vålla skada på tillståndet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skydda människor och natur mot störningar i miljön&lt;br&gt;som kan förorsaka skada eller olägenhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. värda och bevara den biologiska mångfalden och&lt;br&gt;kulturmiljöer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. främja hushållning med mark, vatten och naturresurser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. främja återanvändning och återvinning av material&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. främja hushållning med energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en angelägenhet för var och en att verka för detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken är inriktad på att reglera miljöpåverkande åtgärder i&lt;br&gt;Sverige. Målsättningen att skapa en hälsosam och god miljö är dock&lt;br&gt;inte inskränkt till den svenska miljön. Miljöförstöringen är global och&lt;br&gt;en effektiv miljöpolitik och lagstiftning i Sverige kan ge återverkningar&lt;br&gt;i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta kan ske genom ett förbättrat tillstånd i miljön och i naturen och&lt;br&gt;genom att den svenska lagstiftningen kan tjäna som förebild i något&lt;br&gt;avseende för lagstiftningen i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges miljöbalkens syfte. Balken syftar till att bidra till&lt;br&gt;skyddet för miljön, människor, naturen, den biologiska mångfalden och&lt;br&gt;vård och bevarande av vissa kulturmiljöer. Också frågor som rör hus-&lt;br&gt;hållning med naturresurser som mark och vatten och annan resurs-&lt;br&gt;hushållning som en kretsloppsanpassning av produktion och varuan-&lt;br&gt;vändning regleras i stor utsträckning genom balken. Syftet är också att&lt;br&gt;främja hushållning med energi. Allt detta, som ftamgår av den första&lt;br&gt;punkten, för att skapa förutsättningar for en på lång sikt hållbar utveck-&lt;br&gt;ling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundtanke med miljöbalken är att vi som lever nu inte får söka&lt;br&gt;komma undan miljöproblemen genom att lasta över dem på framtiden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och lämna efter oss en utarmad och förstörd natur. Föreskrifterna i Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;miljöbalken är ett av flera hjälpmedel att styra utvecklingen i samhället&lt;br&gt;mot varaktigt hållbara lösningar. Avsikten är alltså att med stöd av&lt;br&gt;balkens föreskrifter skapa varaktigt goda betingelser för allt biologiskt&lt;br&gt;liv och delar av kulturmiljövården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon närmare definition i detta sammanhang av vad som menas med&lt;br&gt;begreppet miljö behövs knappast. Vad som avses ftamgår av de särskil-&lt;br&gt;da föreskrifterna i miljöbalken liksom av de föreskrifter som meddelas&lt;br&gt;med stöd av bemyndiganden i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sju punkterna i paragrafens första stycke är jämställda och inte&lt;br&gt;rangordnade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att skydda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det direkta skydd för människan som miljöbalken är avsedd att ge&lt;br&gt;gäller en oönskad inverkan av en yttre faktor, en störning, som kan&lt;br&gt;orsaka skador eller olägenheter i form av varaktigt obehag. Miljöbalken&lt;br&gt;innehåller således den del av det legala skyddsnätet kring människan&lt;br&gt;vilket fångar upp yttre faktorer som kan påverka henne negativt och&lt;br&gt;som inte heller är önskade av den enskilde. Begreppen skador och&lt;br&gt;olägenhet har valts för att klargöra att det skydd som balken erbjuder&lt;br&gt;gäller både mot störningar som kan skada människan direkt, dvs. på-&lt;br&gt;verka hälsan negativt, och mot sådana som utan att direkt skada ändå&lt;br&gt;påverkar välbefinnandet. I detta avseende går miljöbalken längre i&lt;br&gt;strävan att skydda människan än vad som gäller enligt t.ex hälsoskydds-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att samordna den lagstiftning som reglerar skyddet för miljön,&lt;br&gt;hälsan och naturen mot föroreningar av mark, vatten och luft och att till&lt;br&gt;denna lagstiftning foga föreskrifter om hushållning med mark och vatten&lt;br&gt;m.m. skapas också bättre förutsättningar för ett mer effektivt miljöarbe-&lt;br&gt;te.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller regler som har betydelse för att skydda människors&lt;br&gt;hälsa och välbefinnande behandlar balken endast vissa aspekter. Stora&lt;br&gt;problemområden som har betydelse i det sammanhanget lämnas i hu-&lt;br&gt;vudsak utanför miljöbalken. Det gäller sjukvårds-, livsmedels- och&lt;br&gt;trafiksäkerhetsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att vårda och bevara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att åstadkomma en god miljö också för kommande generationer&lt;br&gt;räcker det inte med att fortlöpande skydda natur och miljö mot männi-&lt;br&gt;skans påverkan. Vårt samhälle har en stor mängd allvarliga miljösynder&lt;br&gt;som måste åtgärdas for att inte livsbetingelserna i framtiden skall för-&lt;br&gt;sämras allvarligt för såväl människor som det biologiska livet i övrigt.&lt;br&gt;Några särskilt allvarliga exempel är den allmänna försurningen av mark&lt;br&gt;och vatten liksom övergödningen av Östersjön och övriga kusthav, vilka &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan komma att kräva åtgärder inte endast i form av utsläppsbegräns- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ningar utan även aktiva vårdinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även åtgärder av dessa slag skall kunna bedrivas med stöd av miljö-&lt;br&gt;balken liksom sådana former av aktiv naturvård som i dag regleras i&lt;br&gt;naturvårdslagen och som kan väntas få allt större betydelse i och med&lt;br&gt;att betoningen på att bevara en fullvärdig biologisk mångfald blir allt&lt;br&gt;tydligare. Också frågor om att bevara det levande kulturlandskapet och&lt;br&gt;hit hörande minnen som byggnader och andra anläggningar faller inom&lt;br&gt;ramen för miljöbalken, om inte frågan regleras genom kulturminneslag-&lt;br&gt;stiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att hushålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållningsaspektema har kommit att spela en alltmer central roll i&lt;br&gt;den moderna miljölagstiftningen, både när det gäller hur naturresurserna&lt;br&gt;i form av den fysiska miljön utnyttjas och hur de samlade nyttighetema&lt;br&gt;i övrigt brukas och tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att nå en på lång sikt hållbar utveckling av samhället är en global&lt;br&gt;målsättning och den har slagits fäst av världssamfundet vid FN:s kon-&lt;br&gt;ferens om miljö och utveckling, UNCED, i Rio de Janeiro år 1992. Att&lt;br&gt;skapa förutsättningar för en varaktig utveckling innebär inte bara att&lt;br&gt;miljöförstöringen måste hejdas utan i hög grad även att en god hushåll-&lt;br&gt;ning med naturens resurser måste säkerställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balkens inriktning när det gäller hushållning går utöver naturresursla-&lt;br&gt;gens tillämpningsområde som främst gällt utnyttjandet av mark och&lt;br&gt;vatten. För tillämpningen av hushållningsreglema i naturresurslagen&lt;br&gt;gäller att balken, utöver hushållning med mark och vatten, även omfat-&lt;br&gt;tar hushållning med andra naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om planering av hur mark och vatten får utnyttjas har en lång&lt;br&gt;tradition i Sverige. Genom den fysiska riksplaneringen fick detta arbete&lt;br&gt;ett vidare innehåll som kom till uttryck genom naturresurslagen, NRL.&lt;br&gt;Hushållningen enligt NRL omfattar inte enbart den direkta användning-&lt;br&gt;en av mark och vatten, utan lagen kan tillämpas på andra frågor om&lt;br&gt;utnyttjande och bevarande, t. ex. av befintlig bebyggelse och anlägg-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning om resurshushållning har numera fått en delvis ny in-&lt;br&gt;riktning främst på grund av den ökade vikt som fästs vid möjligheterna&lt;br&gt;att återvinna och återanvända produkter av skilda slag. Inte minst Sveri-&lt;br&gt;ges närmande till EU och det regelverk som utarbetas där liksom mot-&lt;br&gt;svarande lagstiftning som genomförs i olika EU-länder som Nederlän-&lt;br&gt;derna och Tyskland visar på betydelsen av att uppmärksamma hushåll-&lt;br&gt;nings- och resursfrågorna i lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att balken också skall tillämpas i frågor om främjande av&lt;br&gt;återvinning och återanvändning av material omfettar den ett större fält&lt;br&gt;än vad som i traditionell mening brukar betecknas som miljölagstiftning.&lt;br&gt;För att ge en tillräcklig konstitutionell grund åt föreskrifter på området&lt;br&gt;har riksdagen i ett vilande beslut (prop. 1993/94:116, KU 1993/94:36, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rskr. 1993/94:359) ställt sig bakom förslaget att 8 kap. 7 § regerings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formen kompletteras med ett bemyndigande att meddela föreskrifter om Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;återvinning och återanvändning av material, dvs. sådana förfaranden&lt;br&gt;som kan stor betydelse för en ändamålsenlig resurshushållning. Frågor&lt;br&gt;som rör samhällsplanering och samhällsekonomi kommer också att&lt;br&gt;beröras genom föreskrifterna om hushållning i miljöbalken. En viktig&lt;br&gt;form av hushållning innebär således att undvika miljöproblem genom&lt;br&gt;god samhällsplanering. Att ta detta vidare grepp kring miljöproblemen&lt;br&gt;stämmer också överens med den syn som har vuxit fram internationellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om hur frågorna bör angripas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag är vi i Sverige på god väg att komma till rätta med huvuddelen&lt;br&gt;av de stora utsläpp till luft och vatten från industrier och samhällen som&lt;br&gt;under större delen av 1900-talet har betraktats som miljöförstöringens&lt;br&gt;källor. Nu fortsätter förstöringen till stor del på grund av andra källor.&lt;br&gt;Dessa är i många fall inbyggda i själva samhällsmaskineriet, dvs. i vårt&lt;br&gt;sätt att leva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket uttrycker den under de senaste decennierna tydligt&lt;br&gt;framträdande insikten att det behövs insatser av alla männniskor for&lt;br&gt;arbetet med att stoppa miljöförstöringen i alla dess former. Föreskriften&lt;br&gt;kan sägas ge uttryck för en allemansskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Denna balk gäller inte frågor som det finns bestämmelser om i&lt;br&gt;lagen (1994:900) om genetiskt modifierade organismer eller i föreskrif-&lt;br&gt;ter som meddelats med stöd av den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balkens 3, 4, 6, 7 och 8 kap. skall tillämpas enligt vad som är före-&lt;br&gt;skrivet i plan- och bygglagen (1987:10), vattenlagen (1983:291), lagen&lt;br&gt;(1985:620) om vissa torvfyndigheter, väglagen (1971:948), lagen&lt;br&gt;(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anlägg-&lt;br&gt;ningar, lagen (1978:160) om vissa rörledningar, luftfartslagen&lt;br&gt;(1957:297), minerallagen (1991:45), lagen (1966:314) om kontinental-&lt;br&gt;sockeln, lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av&lt;br&gt;allmän farled och allmän hamn och lagen (1992:1140) om Sveriges&lt;br&gt;ekonomiska zon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balkens 14 kap. gäller inte sådana kemiska produkter som omfattas av&lt;br&gt;livsmedelslagen (1971:511), läkemedelslagen (1992:859) och lagen&lt;br&gt;(1985:295) om foder. I fråga om kemiska produkter som omfattas av&lt;br&gt;strålskyddslagen (1988:220) eller lagen (1988:868) om brandfarliga och&lt;br&gt;explosiva varor är bestämmelserna i 14 kap. inte tillämpliga för att&lt;br&gt;förebygga hälso- eller miljöskador på grund av joniserande strålning&lt;br&gt;respektive brand eller explosion. Bestämmelserna i 14 kap. gäller inte&lt;br&gt;heller transport av kemiska produkter som är farligt gods enligt lagen&lt;br&gt;(1982:821) om transport av farligt gods, om regeringen inte föreskriver&lt;br&gt;annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om arbetsmiljön finns i arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1160).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges miljöbalkens primära tillämpningsområde i för-&lt;br&gt;hållande till annan lagstiftning. Genom utformningen av paragrafens&lt;br&gt;andra stycke kommer balkens föreskrifter om bl.a. miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och miljökonsekvensbeskrivningar att gälla för de verksamheter som Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;regleras genom där angivna lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktsamhetsregeln i lagen om genetiskt modifierade organismer över-&lt;br&gt;ensstämmer i sak med de allmänna aktsamhetsreglema i miljöbalken.&lt;br&gt;Det bör därför i praktiken inte bli några problem att tillämpa den lagen&lt;br&gt;vid sidan av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om arbetsmiljölagen kan det dock uppkomma avgränsningspro-&lt;br&gt;blem när det gäller kemikalieområdet. Detta är i det närmaste oundvi-&lt;br&gt;kligt med lagstiftning som reglerar så närliggande områden som skydd&lt;br&gt;för den inre respektive yttre miljön. Frågan har också berörts i förarbe-&lt;br&gt;tena till arbetsmiljölagen och lagen om kemiska produkter. Vad som&lt;br&gt;sägs där är fortfarande giltigt. Det finns dock med den nu valda lagstift-&lt;br&gt;ningstekniken behov av att göra en markering så att miljöbalken inne-&lt;br&gt;håller en erinran om att särskilda föreskrifter om arbetsmiljön finns i&lt;br&gt;arbetsmiljölagen. För att åstadkomma detta har den av Lagrådet före-&lt;br&gt;slagna formuleringen valts. Innebörden är att det på det område där&lt;br&gt;miljöbalkens bestämmelser även berör arbetsmiljön, dvs. 14 kap., skall&lt;br&gt;arbetsmiljölagen ges företräde vad gäller frågan om användning av&lt;br&gt;farliga ämnen på arbetsplatserna och även i övrigt i frågor som huvud-&lt;br&gt;sakligen avser arbetsmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsdragningen i tredje stycket mellan balkens regler om kemiska&lt;br&gt;produkter och vissa andra lagar har hämtats från 3 § lagen (1985:426)&lt;br&gt;om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Naturen är i den utsträckning som följer av allemansrätten tillgäng-&lt;br&gt;lig för alla. Mir och en skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge&lt;br&gt;med naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 1 § första stycket andra meningen och andra&lt;br&gt;stycket naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allemansrätten är av avgörande betydelse för människomas möjlig-&lt;br&gt;heter att få avkoppling och rekreation i naturmiljö. Den kan antas ha&lt;br&gt;stor betydelse för allmänhetens engagemang i frågor om natur och&lt;br&gt;miljö. Allemansrätten kan förenklat beskrivas som en rätt för envar att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 viss utsträckning nyttja mark och vatten som andra äger. Nyttjandet&lt;br&gt;får dock inte innebära att ägaren eller någon annan som har särskild rätt&lt;br&gt;till fastigheten tillfogas nämnvärd skada eller olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allemansrätten är en sedvanerätt. Därav följer att det rättsliga skyddet&lt;br&gt;for allmänheten är starkt begränsad. Allmänhetens rättigheter framgår&lt;br&gt;motsatsvis genom vissa straffbestämmelser, bl.a. stadgandena i 12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och 4 §§ brottsbalken, som föreskriver bötesstraff för den som olov-&lt;br&gt;ligen tar växande träd m.m. eller som utan lov tar väg över tomt eller&lt;br&gt;plantering eller annan äga som kan skadas därav. Av intresse är i detta&lt;br&gt;sammanhang även stadgandet om hemfridsbrott och olaga intrång i 4&lt;br&gt;kap. 6 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allemansrätten har utbildats långt före det att det moderna friluftslivet&lt;br&gt;antagit sina nuvarande former. Den är numera i vissa avseenden kontro- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;291&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;versiell, som t.ex. när det gäller om den omfattar utnyttjande av naturen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i organiserad form av större sällskap eller i kommersiella syften. Med Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;hänsyn till allemansrättens speciella karaktär är det dock knappast lämp-&lt;br&gt;ligt att närmare reglera den i lag. I proposition 1993/94:117 har rege-&lt;br&gt;ringen föreslagit bl.a. att en bestämmelse om att alla skall ha tillgång&lt;br&gt;till naturen enligt allemansrätten infors i regeringsformens 2 kap. 18 §.&lt;br&gt;Riksdagen har ställt sig bakom förslaget och ändringen i grundlagen är&lt;br&gt;för närvarande vilande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöbalken finns utöver denna paragraf vissa bestämmelser i 3, 4,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 och 18 kap. med ursprung i naturresurslagen och naturvårdslagen som&lt;br&gt;syftar till att skydda allemansrättens, dvs. friluftslivets intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Möjligheterna att utvinna energi ur fömybara energikällor och&lt;br&gt;förbrukade varor skall fortlöpande beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 1 kap. 5 § i lagrådsremissen. Enligt Lagrådet&lt;br&gt;framstår bestämmelsens funktion i förhållande till balkens övriga regler&lt;br&gt;som oklar. Den uttrycker enligt Lagrådet närmast en av många värde-&lt;br&gt;ringar som ligger till grund för hela förslaget och bör därför inte ingå i&lt;br&gt;själva lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad Lagrådet har anfört innebär enligt regeringens mening inget&lt;br&gt;rättsligt hinder mot att föreskriften finns i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär en specificering av hushållningsprincipen. Den&lt;br&gt;tar sikte på såväl energiproduktion som energianvändning. I förstnämn-&lt;br&gt;da hänseende skall fömybara energikällor prioriteras. Med tanke på&lt;br&gt;den betydelse sättet att framställa och använda energi har for miljön,&lt;br&gt;inte minst i fråga om inverkan på klimatet framstår det som naturligt att&lt;br&gt;det finns en särskild regel om detta i miljöbalken. Många tekniska&lt;br&gt;reningsförferanden kräver nämligen betydande energiresurser, exempel-&lt;br&gt;vis avfellsforbränningsanläggningar, industrianläggningar och destilla-&lt;br&gt;tionsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En statlig tjänsteman, Miljöombudsmannen, skall ha till uppgift att&lt;br&gt;tillvarata allmänna intressen i frågor som rör miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om Miljöombudsmannens uppgifter finns i&lt;br&gt;denna balk och i föreskrifter som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom paragrafen slås fäst att det skall finnas en myndighet, Mil-&lt;br&gt;jöombudsmannen, som tillvaratar allmänna intressen i frågor som rör&lt;br&gt;miljön. Miljöombudsmannens uppgifter är företrädesvis att betrakta som&lt;br&gt;myndighetsutövning men kan också ligga på ett mer opinionsskapande&lt;br&gt;plan. Ombudsmannens verksamhet omfettar frågor som feller inom&lt;br&gt;balkens tillämpningsområde och kan således avse miljö- och naturvård&lt;br&gt;men även hälsoskyddsfrågor i den utsträckning sådana regleras i balken.&lt;br&gt;Dennes uppgifter enligt miljöbalken anges närmare i 13, 18, 20 och 22&lt;br&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;292&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.2 2 kap. Allmänna aktsamhetsregler&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet som kan&lt;br&gt;komma i konflikt med det i 1 kap. 1 § angivna syftet, skall iaktta de&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema i detta kapitel i den utsträckning som&lt;br&gt;framgår av 12 kap. 2 §, 13 kap. 4 §, 14 kap. 4 §, 15 kap. 2 § och 16&lt;br&gt;kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 2 kap. 1 § första stycket i Lagrådets&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges de allmänna aktsamhetsreglemas materiella till-&lt;br&gt;lämpningsområde och knyter an till balkens syfte. Som framgår av den&lt;br&gt;allmänna motiveringen avses med verksamhet alla former av aktiviteter&lt;br&gt;som kan bli föremål för reglering och ingripande enligt de materiella&lt;br&gt;bestämmelserna i balkens tredje och fjärde avdelningar, dvs. oavsett om&lt;br&gt;de sker yrkesmässigt eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsreglema motsvaras av förslagen i avsnitt 4.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 den allmänna motiveringen. De blir tillämpliga i fråga om ett stort&lt;br&gt;antal sinsemellan olikartade företeelser. Avsikten är att de skall uttrycka&lt;br&gt;högt satta mål för miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fåstighetsanknuten verksamhet överensstämmer begreppet&lt;br&gt;med vad som gäller för miljöskador enligt 24 kap. I övrigt täcker be-&lt;br&gt;greppet alla de åtgärder och förfaranden som avses regleras i balkens&lt;br&gt;tredje och fjärde avdelningar. För hälsoskyddet avses alltså ingen änd-&lt;br&gt;ring av aktsamhetsreglema och tillämpningsområdet, dvs. möjligheterna&lt;br&gt;för myndigheterna att ingripa mot olika förhållanden som kan försämra&lt;br&gt;människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet skall vidta de&lt;br&gt;skyddsåtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan&lt;br&gt;fordras för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten medför&lt;br&gt;skada eller olägenhet som kan drabba människors hälsa, miljön eller&lt;br&gt;naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försiktighetsprincipen kommer till uttryck i paragrafen. Den är en&lt;br&gt;förutsättning för att ett effektivt förebyggande miljöarbete skall kunna&lt;br&gt;bedrivas. Försiktighetsprincipen, enligt vilken bristen på full vetenska-&lt;br&gt;plig bevisning inte får användas som hinder för kostnadseffektiva åt-&lt;br&gt;gärder, är en av grundprinciperna i FN:s Rio-deklaration. I gällande&lt;br&gt;svensk rätt förekommer principen i flertalet av de lagar som ingår i&lt;br&gt;miljöbalken. Det förebyggande arbetet måste drivas på alla plan från&lt;br&gt;samhällsplanering av det slag som inryms i 3 kap. till åtgärder för att&lt;br&gt;undvika enskilda utsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skyddsåtgärder och försiktighetsmått som kan bli aktuella är av&lt;br&gt;mycket skiftande slag. Föroreningar i vattnet kan förebyggas genom&lt;br&gt;reningsåtgärder som hindrar att skadliga ämnen släppts ut. I fråga om&lt;br&gt;andra stömingsformer kan tekniska anordningar av olika slag bidra till&lt;br&gt;att förebygga eller motverka olägenheter, t.ex. isoleringsåtgärder för att&lt;br&gt;minska buller. Vidare kan olika anordningar i själva driften av ett före-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tag eliminera störningar eller medverka till att de hålls på en låg nivå. I Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;regel bör det ligga närmast till hands att utföra skyddsåtgärderna på&lt;br&gt;eller i anslutning till en störande anläggning. Ibland kan det vara lämpli-&lt;br&gt;gare med förebyggande åtgärder på en angränsande fastighet som har&lt;br&gt;olägenhet av störningen. Skyldigheten att vidta begränsningar av en&lt;br&gt;verksamhet kan bestå i att man skär ned omfattningen av denna eller&lt;br&gt;avstår från en särskilt farlig del. Begränsningen kan emellertid också&lt;br&gt;ske på det sättet att verksamheten inskränks eller avbryts under viss tid&lt;br&gt;av dygnet eller under vissa väderleksförhållanden. Vissa geografiska&lt;br&gt;avgränsningar av verksamheten till en viss del av en fastighet kan också&lt;br&gt;vara ett sätt att förebygga skador på människor och miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försiktighetsprincipen rymmer också principen om val av bästa möjli-&lt;br&gt;ga teknik. Den principen vägleder i frågor om val av processteknik,&lt;br&gt;driftmetoder och andra förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är hela tiden att förebygga skador. Lagrådets förslag har&lt;br&gt;förtydligats i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om verksamhet som avses i 2 § har medfört skada eller olägenhet&lt;br&gt;som anges där, skall sådana åtgärder vidtas som behövs för att avhjälpa&lt;br&gt;skadan eller olägenheten. Denna skyldighet att avhjälpa skadan kvarstår&lt;br&gt;även efter det att verksamheten har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har sin förebild i 5 § första stycket andra meningen miljö-&lt;br&gt;skyddslagen, där det slås fäst att det gäller samma ansvar for avhjälpan-&lt;br&gt;de som för förebyggande av miljöskador och vidare att skyldigheten&lt;br&gt;kvarstår även efter det att verksamheten avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet skall skaffa sig&lt;br&gt;den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa, miljön och&lt;br&gt;naturen mot skada eller olägenhet samt för aa främja återanvändning&lt;br&gt;och återvinning av material och hushållning med mark och vahen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för allt hälso- och miljöskyddsarbete&lt;br&gt;är kunskap om vilka problem som finns och såvitt möjligt också om hur&lt;br&gt;de kan lösas. Förevarande paragraf syftar på den kunskap som behövs&lt;br&gt;vid den praktiska tillämpningen av balkens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen riktar sig till alla som bedriver verksamhet i miljöbalkens&lt;br&gt;mening. Den anger den allmänna målsättningen att var och en skall&lt;br&gt;skaffa sig den kunskap som behövs för att undvika skador på hälsa och&lt;br&gt;miljö. Bestämmelsen är inte direkt straffsanktionerad. I den mån fråga&lt;br&gt;är om skyldighet att verkställa undersökningar vid tillståndsprövning&lt;br&gt;eller tillsyn kan överträdelse av föreskrifter som meddelats med stöd av&lt;br&gt;balken föranleda ansvar enligt 21 kap. 7 §. Särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;utredningsskyldighet återfinns i andra kapitel i balken. Bestämmelserna&lt;br&gt;i exempelvis kapitlet om kemiska produkter föranleds av att utrednings-&lt;br&gt;skyldigheten för kemiska produkter skall gälla oavsett om det finns&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;294&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;några konkreta farhågor beträffande deras hälso- och miljöskadlighet Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som yrkesmässigt bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet&lt;br&gt;skall tillämpa bästa möjliga teknik för att skydda människors hälsa,&lt;br&gt;miljön och naturen mot skada eller olägenhet samt för att främja återan-&lt;br&gt;vändning och återvinning av material och hushållning med mark och&lt;br&gt;vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger den tekniska kravnivån på den utrustning som skall&lt;br&gt;användas för miljöpåverkande verksamheter eller åtgärder. Samtidigt&lt;br&gt;innebär paragrafen ett komplement till föreskrifterna i 2 § på så sätt att&lt;br&gt;de aktsamhetskrav som anges där genom förevarande paragraf ytterliga-&lt;br&gt;re preciserar vad som skall gälla för den som bedriver yrkesmässig&lt;br&gt;verksamhet. Av paragrafen följer att krav inte kan riktas på en enskild&lt;br&gt;person som utövar någon form av miljöpåverkan på sin fritid att an-&lt;br&gt;vända bästa möjliga teknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet tekniskt möjligt som används i miljöskyddslagen har här fått&lt;br&gt;en generell tillämpning i fråga om de krav på teknisk utrustning som&lt;br&gt;kan regleras med stöd av miljöbalken. Uttrycket bästa möjliga teknik in-&lt;br&gt;rymmer både den använda teknologin och det sätt på vilket en anlägg-&lt;br&gt;ning konstrueras, byggs, leds och drivs samt tas ur bruk. Tekniken&lt;br&gt;måste från teknisk och ekonomisk synpunkt vara industriellt möjlig att&lt;br&gt;använda inom branschen i fråga. Detta utesluter inte att det kan finnas&lt;br&gt;flera tekniska system som håller sådan standard från miljöskyddssyn-&lt;br&gt;punkt att de kan få användas av ett företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En prövningsmyndighet bör i framtiden, liksom för närvarande, kunna&lt;br&gt;förelägga en sökande i ett ärende att utreda möjligheterna att använda&lt;br&gt;en viss känd teknik på verksamheten i fråga för att begränsa störningar-&lt;br&gt;na i omgivningen. Ett sådant föreläggande kan omfatta krav på utred-&lt;br&gt;ning av förutsättningarna för modifieringar av känd teknik. Bestämmel-&lt;br&gt;ser om sådana förelägganden finns i 13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet måste - i enlighet med den praxis som utvecklats inom&lt;br&gt;svenskt miljöarbete - viss hänsyn tas till om det är fråga om en nytill-&lt;br&gt;kommande verksamhet eller en befintlig anläggning. För befintliga&lt;br&gt;verksamheter torde ibland krävas en viss övergångstid for att införa en&lt;br&gt;utrustning som motsvarar vad som kan anses vara tekniskt möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsreglema skall ligga till grund för föreskrifter&lt;br&gt;och tillståndsbeslut samt myndigheternas beslut i enskilda ärenden. Det&lt;br&gt;finns dock anledning att anta att den nu aktuella bestämmelsen i första&lt;br&gt;hand kommer att tillämpas i fråga om miljöferlig verksamhet. Frågan&lt;br&gt;om vad som är tekniskt möjligt att åstadkomma kommer härvid att ligga&lt;br&gt;till grund för prövningen av frågan om skyddsåtgärder med utgångs-&lt;br&gt;punkt i 2 § och 13 kap. miljöbalken. Det finns anledning att i samman-&lt;br&gt;hanget erinra om att tillståndsprövningen av miljöferlig verksamhet i&lt;br&gt;likhet med vad som nu gäller i första hand skall syfta till att reglera&lt;br&gt;vilka skyddsåtgärder, försiktighetsmått m.m. som skall vidtas till skydd&lt;br&gt;för omgivningen. Prövningsmyndigheten bör emellertid, som framgår&lt;br&gt;av 4.4 i den allmänna motiveringen, försäkra sig om att verksamheten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte strider mot andra bestämmelser i miljöbalken som t.ex bestämmel- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;sema om lokalisering av verksamheter enligt 3 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att understryka att det inte alltid är tillräckligt att&lt;br&gt;beträffande miljöfarliga anläggningar iaktta kravet på vad som är tek-&lt;br&gt;niskt möjligt att åstadkomma. De särskilda föreskrifterna i 13 kap. 5 §&lt;br&gt;första stycket kan hindra en verksamhet, även om bästa möjliga teknik&lt;br&gt;tillämpas. Vid utfärdandet av allmänna råd eller motsvarande för miljö-&lt;br&gt;farlig verksamhet torde tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen&lt;br&gt;innebära att man fastlägger vad som normalt bör kunna krävas av en&lt;br&gt;verksamhet av visst slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Alla som bedriver en verksamhet skall undvika sådana kemiska&lt;br&gt;produkter som kan ersättas med mindre riskabla kemiska produkter, om&lt;br&gt;det är till påtaglig fördel för människors hälsa, miljön eller naturen. Av&lt;br&gt;samma skäl skall de också undvika en vara som innehåller eller har be-&lt;br&gt;handlats med en kemisk produkt och kan ersättas av en mindre riskabel&lt;br&gt;vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 14 kap. 1 § definieras begreppet kemisk produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger uttryck för den s.k. utbytesprincipen som i den all-&lt;br&gt;männa motiveringen har behandlats i avsnitt 4.4. Paragrafen motsvarar&lt;br&gt;i fråga om användning av kemiska produkter i princip substitutionsprin-&lt;br&gt;cipen i 5 § första stycket andra meningen lagen om kemiska produkter&lt;br&gt;och innebär en skyldighet, när fråga är om hantering av kemiska pro-&lt;br&gt;dukter, att ersätta farliga kemiska produkter med andra produkter som&lt;br&gt;är mindre riskabla, om det är till påtaglig fördel för människors hälsa&lt;br&gt;eller miljön. Det kan här alltså komma i fråga att ersätta användningen&lt;br&gt;av en kemisk produkt med en annan metod, som innebär att någon&lt;br&gt;kemikalieanvändning över huvud taget inte behövs, t.ex kan rengöring&lt;br&gt;med hjälp av kemikalier i vissa fall ersättas med mekanisk rengöring&lt;br&gt;eller slipning. Utbytesprincipen skall i fråga om kemikalieanvändning&lt;br&gt;tillämpas inte bara på kemiska produkter utan också på varor som in-&lt;br&gt;nehåller eller har behandlats med en kemisk produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör observeras att paragrafen inrymmer inte bara en yrkesmässig&lt;br&gt;användning, utan verksamhetsbegreppet omfattar också en enskild som&lt;br&gt;vidtar en åtgärd av något slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För paragrafens tillämpning gäller att den kan tillämpas såväl då&lt;br&gt;någon tidigare använt en produkt som då någon sådan användning inte&lt;br&gt;förekommit tidigare. Tillämpningsområdet omfattar alltså både utbytes-&lt;br&gt;och produktvalsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § De allmänna aktsamhetsreglema skall tillämpas i den utsträckning&lt;br&gt;det är ekonomiskt rimligt med hänsyn till å ena sidan den risk för skada&lt;br&gt;eller olägenhet som en verksamhet av det slag som det är fråga om kan&lt;br&gt;medföra och å andra sidan nyttan av verksamheten samt kostnader för&lt;br&gt;skyddsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 § andra stycket i Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innebär att aktsamhetskraven måste vara ekonomiskt rim- Prop.&lt;br&gt;liga med hänsyn till å ena sidan den risk för skada eller olägenhet som&lt;br&gt;en verksamhet kan medföra och å andra sidan nyttan av verksamheten&lt;br&gt;samt kostnaden för skyddsåtgärderna. Avvägningen vad som är rimligt&lt;br&gt;skall göras efter objektiva kriterier. Som framgått av den allmänna&lt;br&gt;motiveringen är det t.ex. i frågor om miljöferlig verksamhet inte det en-&lt;br&gt;skilda företagets ställning som skall avgöra hur betungande krav som&lt;br&gt;får ställas. Inte heller tillfälliga svängningar i konjunkturen skall tillåtas&lt;br&gt;ha ett avgörande inflytande över hur kraven utformas. I stället kan&lt;br&gt;utgångspunkten vara hur ett väl skött företag i den aktuella branschen i&lt;br&gt;ett något längre perspektiv skulle kunna klara av sådana åtaganden som&lt;br&gt;kan bli aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom paragrafens placering i kapitlet om allmänna aktsamhetsregler&lt;br&gt;markeras att syftet med reglema primärt är att ställa miljökraven och att&lt;br&gt;det ekonomiska hänsynstagandet kommer in i bilden endast i den ut-&lt;br&gt;sträckning miljöhänsynen så medger. Paragrafen är tillämplig på alla&lt;br&gt;verksamheter som omfettas av 13-16 kap. utan att någon särskild hän-&lt;br&gt;visning behövs i något av dessa kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANDRA AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HUSHÅLLNING MED MARK OCH VATTEN M.M.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.3 3 kap. Grundläggande hushållningsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Mark- och vattenområden och den fysiska miljön i övrigt skall an-&lt;br&gt;vändas för det eller de ändamål för vilka områdena är mest lämpade&lt;br&gt;med hänsyn till beskaffenhet och läge samt de behov som finns. Före-&lt;br&gt;träde skall ges sådan användning som medför en från ekologisk, social&lt;br&gt;och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning med mark&lt;br&gt;och vatten och den fysiska miljön i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 1 kap. 1 § och 2 kap. 1 § NRL. Jämfört med&lt;br&gt;lagrådsremissen har paragrafen i enlighet med Lagrådets förslag jämkats&lt;br&gt;redaktionellt. Dessutom har i anslutning till NRL uttrycket &amp;quot;den fysiska&lt;br&gt;miljön i övrigt&amp;quot; lagts till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgängliga resurser måste utnyttjas på ett så effektivt och ändamåls-&lt;br&gt;enligt sätt som möjligt med hänsyn till olika användningssätt och över&lt;br&gt;tiden. En avvägning måste göras mellan å ena sidan intresset av att&lt;br&gt;bevara naturresurser for framtiden och å den andra sidan värdet av att&lt;br&gt;ta en resurs i anspråk. Beslut om ian språktagande av värdefulla naturre-&lt;br&gt;surser innebär ofta att man måste göra avvägningar mellan olika ofta&lt;br&gt;motstående intressen. Ekologiska, sociala och samhällsekonomiska&lt;br&gt;synpunkter måste därvid vägas mot varandra på ett sätt som främjar vad&lt;br&gt;som anses vara en långsiktigt god hushållning. Vid bedömningen av den&lt;br&gt;lämpligaste användningen av ett område bör alltid möjligheten till sa-&lt;br&gt;mordning av olika verksamheter undersökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vid. tillämpning av denna balk gäller att det för lokalisering av en Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;verksamhet skall väljas en sådan plats som är lämplig med hänsyn till 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 1 §, detta kapitel samt 4 och 6 kap. Platsen skall väljas så att&lt;br&gt;ändamålet kan vinnas med minsta inträng och olägenhet utan oskälig&lt;br&gt;kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har delvis utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda lokaliseringsregeln för miljöferlig verksamhet, motsvaran-&lt;br&gt;de 4 § miljöskyddslagen, har slopats i miljöbalken. I stället har balken&lt;br&gt;denna gemensamma regel for verksamhet som tar i anspråk mark- eller&lt;br&gt;vattenområden. Prövningen av lokaliseringen skall ske med utgångs-&lt;br&gt;punkt i balkens syfte som det kommer till uttryck i 1 kap. 1 §. Vid&lt;br&gt;platsvalet skall också detta kapitel och 4 kap. som behandlar de geogra-&lt;br&gt;fiska riktlinjerna samt eventuella föreskrifter om miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;enligt 6 kap. beaktas. Det är alltså den plats som vid en samlad bedöm-&lt;br&gt;ning är bäst lämpad for ändamålet som skall väljas. Detta kan innebära&lt;br&gt;att sökanden måste vara beredd att presentera förslag till en alternativ&lt;br&gt;lokalisering. Om flera alternativ är lika lämpliga med beaktande av&lt;br&gt;samtliga omständigheter av betydelse, måste det slutligen bli en skälig-&lt;br&gt;hetsbedömning vilket alternativ som skall väljas. Därvidlag har kost-&lt;br&gt;nadsaspekten betydelse. I de följande paragraferna i kapitlet anges&lt;br&gt;ytterligare regler till ledning för avvägningen mellan olika intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt&lt;br&gt;är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall&lt;br&gt;så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan påverka om-&lt;br&gt;rådenas karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 2 kap. 2 § NRL. Den blir aktuell att tillämpa i&lt;br&gt;ärenden som avser nyetablering av större anläggningar som trafikleder,&lt;br&gt;fritidsbyar, industrianläggningar och motsvarande. Det gäller alltså&lt;br&gt;sådana anläggningar som typiskt medför begränsningar i handlingsfrihe-&lt;br&gt;ten för framtiden och som ger upphov till väsentliga störningar eller kan&lt;br&gt;ha en betydande inverkan på landskapsbilden. När fråga uppstår om en&lt;br&gt;eventuell exploatering av sådana mark- och vattenområden som avses i&lt;br&gt;paragrafen, bör det samtidigt noga övervägas, om inte verksamheten&lt;br&gt;hellre bör förläggas till ett sådant område som redan är påverkat av&lt;br&gt;exploatering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk&lt;br&gt;synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada&lt;br&gt;naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 2 kap. 3 § NRL. Ordet naturmiljön har ändrats&lt;br&gt;till naturen utan att någon ändring i sak avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Jord- och skogsbruk är näringar av nationell betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;298&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga sam-&lt;br&gt;hällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän&lt;br&gt;synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt&lt;br&gt;skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra ett rationellt skogs-&lt;br&gt;bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i princip 2 kap. 4 § NRL. I motsats till Lagrådet&lt;br&gt;anser regeringen att första stycket har ett reellt innehåll, jfr BoU&lt;br&gt;1986/87:3 s. 16. Andra stycket har utformats enligt Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller&lt;br&gt;yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åt-&lt;br&gt;gärder som påtagligt kan försvåra näringarnas bedrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall&lt;br&gt;skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 § NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt&lt;br&gt;på grund av områdenas natur- eller kulturvärden eller med hänsyn till&lt;br&gt;friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt&lt;br&gt;kan skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för friluftsliv i&lt;br&gt;närheten av tätorter skall särskilt beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse för natur- eller kulturmiljövården&lt;br&gt;eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragafen motsvarar 2 kap. 6 § NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller&lt;br&gt;material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan&lt;br&gt;försvåra utvinningen av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är&lt;br&gt;av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 2 kap. 7 § NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar&lt;br&gt;för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommu-&lt;br&gt;nikationer, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt möjligt&lt;br&gt;skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller ut-&lt;br&gt;nyttjandet av sådana anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första&lt;br&gt;stycket skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkom-&lt;br&gt;sten eller utnyttjandet av anläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 2 kap. 8 § NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;299&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret skall Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan motverka total-&lt;br&gt;försvarets intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för total-&lt;br&gt;försvarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan&lt;br&gt;försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 § NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om ett område är av riksintresse för flera oförenliga ändamål som&lt;br&gt;avses i 6-9 §§, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämp-&lt;br&gt;ligaste sätt främjar en långsiktigt god hushållning med mark och vatten&lt;br&gt;och den fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller en del av detta för&lt;br&gt;en anläggning för totalförsvaret, skall försvarsintressen ges företräde.&lt;br&gt;Föreskrifterna i 4 kap. skall alltid iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i princip 2 kap 10 § NRL. Det kan naturligtvis&lt;br&gt;uppstå fall då olika riksintressen kommer i konflikt med varandra. Den&lt;br&gt;bedömning som då skall göras är att det långsiktiga hushållningsintresset&lt;br&gt;måste få företräde.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.4 4 kap. Särskilda hushållningsbestämmelser för vissa om-&lt;br&gt;råden i landet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § De områden som anges i 2-6 §§ är, med hänsyn till de natur- och&lt;br&gt;kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse. Exploa-&lt;br&gt;teringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa&lt;br&gt;områden endast om hinder inte möter enligt 2-6 §§ och om det kan ske&lt;br&gt;på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta kapitel utgör inte hinder för att utveckla be-&lt;br&gt;fintliga tätorter eller det lokala näringslivet eller för att utföra anlägg-&lt;br&gt;ningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda skäl utgör&lt;br&gt;bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning av&lt;br&gt;sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 3 kap. 8 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 3 kap 1 § NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Inom följande områden skall turismens och friluftslivets, främst det&lt;br&gt;rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåt-&lt;br&gt;ligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge&lt;br&gt;till Lysekil&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet i Halland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet i Skåne från ömahusen söder om Skillinge till Ahus&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdena och skärgårdarna i Småland och Östergötland från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oskarshamn till Arkösund &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;^00&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Oxelösund till Herräng och Singö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet och skärgården i Ångermanland frän Storfjärden vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ångermanälvens mynning till Skagsudde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till riks-&lt;br&gt;gränsen mot Finland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Öland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjö- och åslandskapet vid Romeleäsen i Skåne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mörrumsän och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och Listerlandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vänern med öar och strandområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vättern med öar och strandområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utmed Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området Dalsland-Nordmarken från Mellerud och sjön Animmen vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vänern till sjösystemet från Dals-Ed i söder till Årjäng och östervall-&lt;br&gt;skog i norr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klarälven inom Torsby kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mälaren med öar och strandområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området Malingsbo-Kloten mellan Storå, Kopparberg, Smedjebacken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och Skinnskatteberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området utmed&lt;br&gt;Oreälven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder därom över&lt;br&gt;Gulleräsen och Boda till Rättvik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vindelådalen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällvärlden från Transtrandsjjällen i söder till Treriksröset med un-&lt;br&gt;dantag för de fjällområden som anges i 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 3 kap. 2 § NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot&lt;br&gt;Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till&lt;br&gt;Arkösund och i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens&lt;br&gt;mynning till Skagsudde samt på Öland får anläggningar som avses i&lt;br&gt;5 kap. 1 § första stycket 1—11 inte komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 3 kap. 3 § NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Inom kustområdena och skärgårdarna från Brojjorden till Simpevarp&lt;br&gt;och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, pä östergam&lt;br&gt;och Storsudret pä Gotland samt på Färö får fritidsbebyggelse komma till&lt;br&gt;stånd endast i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse. Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse komma till stånd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga friluftslivets behov eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avser enkla fritidshus i närheten av de stora tätortsregionema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom områden som avses i första stycket för anläggningar som avses i Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;5 kap. 1 § första stycket 1-7 och 10-11 komma till stånd endast på plat-&lt;br&gt;ser där anläggningar som skall prövas enligt 5 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;redan finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Inom fjällområdena Långfiället-Rogen, Sylama-Helags, Skäcke rfjäl-&lt;br&gt;len, Burvattnet, Hotagsjjällen, Frostviken-Borgafjällen, Marsfjäl-&lt;br&gt;len-Vardofjällen, Artfjället, Täma-Vindeljjällen, Sarek-Mavas, Keb-&lt;br&gt;nekaise-Sjaunja, Rostu och Pessinki för bebyggelse och anläggningar&lt;br&gt;komma till stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofasta&lt;br&gt;befolkningen, den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet.&lt;br&gt;Andra åtgärder inom områdena för vidtas endast om det kan ske utan&lt;br&gt;att områdenas karaktär påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 3 kap. 5 § NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Vittenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraf-&lt;br&gt;tändamål för inte utföras i nationalälvama Tomeälven, Kalixälven,&lt;br&gt;Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden samt följande&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;vattenområden:&lt;br&gt;I Dalälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Västerdalälven uppströms Hummelforsen och&lt;br&gt;Österdalälven uppströms Trängslet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Ljusnan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ljungan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;\bxnan uppströms \bllhaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ljungan uppströms Storsjön och Gimån&lt;br&gt;uppströms Holmsjön&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Indalsälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Åreälven, Ammerän, Storån-Dammån och&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Ångermanälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hårkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet,&lt;br&gt;Långselån-Rörströmsälven, Saxån, Ran-&lt;br&gt;sarån uppströms Ransam och Xbjmån upp-&lt;br&gt;ströms Xbjmsjön&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vapstälven&lt;br&gt;Moälven&lt;br&gt;Lögdeälven&lt;br&gt;Öreälven&lt;br&gt;I Umeälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tämaån, Girjesån och Juktån uppströms&lt;br&gt;Fjosoken&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sävarån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Skellefteälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;källflödena uppströms Sädvajaure respektive&lt;br&gt;Riebnes och Malån&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Byskeälven&lt;br&gt;Åbyälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Luleälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla&lt;br&gt;Luleälven uppströms Skalka och Tjaktjajaure&lt;br&gt;samt Pärlälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Råneälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bräkneån&lt;br&gt;Mörrumsån&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fylleån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Enningdalsälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Enningdalsälven uppströms riksgränsen till&lt;br&gt;Norge&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Mittenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraft-&lt;br&gt;ändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Klarälven&lt;br&gt;I Dalälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;sträckan mellan Höljes och Edebäck&lt;br&gt;Västerdalälven nedströms Skiffsforsen och&lt;br&gt;Dalälven nedströms Näs bruk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Ljusnan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;sträckan mellan Hede och Svegsjön samt&lt;br&gt;sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöama&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Ljungan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;sträckan mellan Havem och Holmsjön samt&lt;br&gt;sträckan nedströms Viforsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 Indalsälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Angermanälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Umeälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Långan nedströms Landösjön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön&lt;br&gt;Tämaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Första och andra stycket gäller inte vattenföretag som förorsakar&lt;br&gt;endast obetydlig miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 3 kap. 6 § NRL.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.5 5 kap. Tillåtlighetsprövning av stora anläggningar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Följande slag av nya anläggningar får inte utföras utan tillstånd av&lt;br&gt;regeringen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. massafabriker och pappersbruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fabriker för raffinering av råolja eller för tung petrokemisk pro-&lt;br&gt;duktion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fabriker för framställning av baskemikalier eller gödselmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. cementfabriker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen&lt;br&gt;enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för&lt;br&gt;att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för&lt;br&gt;framställning av kärnbränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. förbränningsanläggningar, om anläggningen har en tillförd effekt&lt;br&gt;om minst 200 megawatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. gruppstationer för vindkraft med tre eller flera vindkraftsaggregat&lt;br&gt;med en sammanlagd uteffekt av minst 10 megawatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. anläggningar för lagring av minst 50 miljoner normalkubikmeter&lt;br&gt;naturgas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. anläggningar för behandling av miljöfarligt avfall, om huvuddelen&lt;br&gt;av det avfall som avses bli behandlat i anläggningen härrör frän andra&lt;br&gt;inrättningar och mer än 10 000 ton miljöfarligt avfall årligen förbränns&lt;br&gt;eller pä annat sätt slutligt tas om hand vid anläggningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de om-&lt;br&gt;råden som anges i 4 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd av regeringen krävs också för att bygga plattformar som är Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;avsedda att användas vid utvinning av olja eller gas inom havsområden&lt;br&gt;och för att ankra eller förtöja sådana plattformar för reparation, om-&lt;br&gt;byggnad eller av annan anledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 4 kap. 1 § NRL. Den har utformats enligt Lagrå-&lt;br&gt;dets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om en anläggning, en verksamhet eller en annan åtgärd som inte&lt;br&gt;omfattas av kravet på tillstånd enligt 1 § kan antas få betydande omfatt-&lt;br&gt;ning eller bli av ingripande beskaffenhet, får regeringen i ett visst fall&lt;br&gt;besluta att anläggningen, verksamheten eller åtgärden inte får utföras&lt;br&gt;utan regeringens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga myndigheter som får kännedom om anläggningar, verksam-&lt;br&gt;heter eller åtgärder som avses i första stycket skall underrätta regering-&lt;br&gt;en om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 4 kap. 2 § NRL. Tillämpningen av paragrafen på&lt;br&gt;trafikanläggningar har i den allmänna motiveringen behandlats i avsnitt&lt;br&gt;4.12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringens beslut i fråga om tillstånd enligt 1 eller 2 § är bindan-&lt;br&gt;de för andra myndigheters prövning enligt denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen vid prövning enligt första stycket lämnar tillstånd till&lt;br&gt;en anläggning, en verksamhet eller en åtgärd kan regeringen meddela&lt;br&gt;särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen samt göra tillstån-&lt;br&gt;det beroende av att saken inom viss tid fullföljs genom ansökan om&lt;br&gt;prövning enligt 13 kap. om miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras av 4 kap. 5 § NRL och 19 § miljöskyddslagen.&lt;br&gt;Inskränkningen till &amp;quot;bygden&amp;quot; i sistnämnda paragraf har dock tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att regeringens beslut är bindande innebär att själva tillåtlighetsffågan&lt;br&gt;är avgjord. Har regeringen lämnat tillstånd, har Koncessionsnämnden&lt;br&gt;eller annan myndighet som prövar tillståndsfrågan att meddela tillstånd.&lt;br&gt;Om, såsom i allmänhet torde bli fallet, regeringen också prövar frågan&lt;br&gt;om lokaliseringen av företaget, skall också regeringens beslut om lokali-&lt;br&gt;seringen vara bindande för den fortsatta prövningen. Däremot är pröv-&lt;br&gt;ningsmyndighetema skyldiga att i full utsträckning pröva villkoren for&lt;br&gt;verksamhetens bedrivande på den bestämda platsen. Det kan tänkas att&lt;br&gt;Koncessionsnämnden, som i allmänhet torde vara den myndighet som&lt;br&gt;prövar tillståndsfrågor vari regeringen avgjort företagets tillåtlighet,&lt;br&gt;fastställer så kostsamma villkor att företagaren - eventuellt efter att ha&lt;br&gt;överklagat beslutet till regeringen men ej fått någon ändring till stånd -&lt;br&gt;avstår från att utnyttja tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Regeringen får lämna tillstånd till en anläggning, en verksamhet&lt;br&gt;eller en åtgärd som avses i 1 eller 2 § under förutsättning att kommun-&lt;br&gt;fullmäktige har tills ty rkt att tillstånd lämnas och hinder mot tillstånd inte&lt;br&gt;möter på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. aktsamhetsregler enligt denna balk som gäller för verksamheten, Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillämpliga hushållningsbestämmelser enligt 3 eller 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. miljökvalitetsnormer som med stöd av 6 kap. har föreskrivits för&lt;br&gt;området eller hela landet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. andra allmänna planeringssynpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som delvis har utformats enligt Lagrådets forslag till 4 kap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § första stycket, motsvarar 4 kap. 3 § första stycket. NRL. Den första&lt;br&gt;punkten motsvarar punkt 1 och 2 i Lagrådets förslag. Enligt Lagrådets&lt;br&gt;förslag i denna del skulla hänsyn tas till aktsamhetsreglema i 13 kap. 5&lt;br&gt;§ första stycket och 6 § första stycket samt till allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;regler som enligt 12. kap 2 §, 13 kap. 4 §, 15 kap. 2 § eller 16 kap. 3&lt;br&gt;§ gäller för verksamheten. Regeringen instämmer i Lagrådets bedöm-&lt;br&gt;ning att dessa aktsamhetsregler måste beaktas vid tillståndsprövningen.&lt;br&gt;Det kan dock också finnas andra aktsamhetsregler i balken av betydelse&lt;br&gt;för prövningen. Regeringen anser därför att föreskrifterna i nu aktuell&lt;br&gt;del skall ha en mer generell utformning än den Lagrådet har föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare gäller enligt punkt 2 och 4 som materiell förutsättning för&lt;br&gt;tillstånd att hinder inte möter på grund av de grundläggande och särskil-&lt;br&gt;da hushållningsbestämmelsema i 3 och 4 kap. eller med hänsyn till&lt;br&gt;andra allmänna planeringssynpunkter. Att regeringen beaktar allmänna&lt;br&gt;planeringssynpunkter innebär bl.a. att den kommunala planeringen och&lt;br&gt;de beslut som därvid har fattats eller övervägs i kommunen måste ingå&lt;br&gt;i regeringens beslutsunderlag och påverka beslutet. En nyhet i förhållan-&lt;br&gt;de till NRL är punkt 3 som innebär att även föreskrivna miljökvalitets-&lt;br&gt;normer skall beaktas vid tillståndsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att en&lt;br&gt;anläggning kommer till stånd, får regeringen lämna tillstånd som avses&lt;br&gt;i 4 § till följande anläggningar, även om kommunalfullmäkti ge inte har&lt;br&gt;tillstyrkt att tillstånd lämnas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en anläggning som avses i 1 § första stycket 6 och som är avsedd&lt;br&gt;för mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en anläggning som avses i 1 § första stycket 7-10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\iid som sägs i första stycket gäller dock inte, om en lämplig plats för&lt;br&gt;anläggningen har anvisats inom någon annan kommun som kan antas&lt;br&gt;godta en placering där eller om en annan plats bedöms vara lämpliga-&lt;br&gt;re.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i sak 4 kap. 3 § andra stycket NRL. Ändringarna&lt;br&gt;är alltså endast av redaktionell karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen i ett visst fall medge&lt;br&gt;undantag från kravet på tillstånd enligt 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 4 kap . 4 § NRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;305&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.6 6 kap. Miljökvalitetsnormer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen får för vissa geografiska områden eller för hela landet&lt;br&gt;meddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller naturen i&lt;br&gt;övrigt (miljökvalitetsnormer), om det behövs för att varaktigt skydda&lt;br&gt;människors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador på eller&lt;br&gt;olägenheter för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta till en myndighet att meddela miljökvalitets-&lt;br&gt;normer i den utsträckning som det behövs med hänsyn till Sveriges av&lt;br&gt;riksdagen godkända åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsomrädet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 gällande lag finns föreskrifter påminnande om dem i detta kapitel&lt;br&gt;endast i 14 a § hälsoskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer skall fastställas genom föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer får avse den miljömässiga kvaliteten hos alla&lt;br&gt;former av recipienter, här sammanfattade med uttrycket mark, vatten,&lt;br&gt;luft och naturen i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att det i huvudsak är fråga om ett nytt område och att&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer kan avse både kommuner och flera län bör rege-&lt;br&gt;ringen utfärda dessa. I de fall införandet av en miljökvalitetsnorm är&lt;br&gt;föranledd direkt av EG-direktiv bör regeringen dock kunna överlåta&lt;br&gt;detta till en förvaltningsmyndighet. Naturvårdsverket har redan i dag&lt;br&gt;enligt 14 a § hälsoskyddslagen ett bemyndigande av regeringen att&lt;br&gt;utfärda föreskrifter om gränsvärden för luftföroreningar när det behövs&lt;br&gt;med hänsyn till EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Miljökvalitetsnormema skall utgå från de störningsnivåer som män-&lt;br&gt;niskor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller som&lt;br&gt;miljön eller naturen kan belastas med utan fara för påtagliga olägen-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer skall ange&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tilläten förekomst i mark, vatten, luft eller naturen i övrigt av ke-&lt;br&gt;miska eller biotekniska produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillåten förekomst i mark, vatten, luft eller naturen i övrigt av nå-&lt;br&gt;gon viss organism som kan tjäna till ledning för bedömningen av till-&lt;br&gt;ståndet i miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tillåten nivå för buller, skakning, ljus, strålning eller annan sådan&lt;br&gt;störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att normer i fråga om hälso- eller miljöskydd&lt;br&gt;skall grunda sig på vetenskapliga kriterier. Frågan har närmare utveck-&lt;br&gt;lats i avsnitt 4.5. Miljökvalitetsnormer skall alltså ange vad som från&lt;br&gt;vetenskaplig synpunkt kan anses vara godtagbar miljökvalitet. De skall&lt;br&gt;dock inte ange något idealtillstånd utan vad människan och miljön kan&lt;br&gt;anses tåla. Kunskapsutvecklingen inom dessa områden, bl.a. inom EU&lt;br&gt;och WHO, måste noggrant följas och omprövning av normer ske när så&lt;br&gt;är påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;306&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda föreskrifter om miljökvalitetsnormer bör inte meddelas dä Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;godtagbar miljökvalitet kan upprätthållas med god marginal och mil-&lt;br&gt;jöutvecklingen i ett område inte heller är sådan att det föreligger risk&lt;br&gt;för att gränsen för vad som kan betraktas vara godtagbart kommer att&lt;br&gt;överskridas på sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på kvalitetsnormer finns i de EG-direktiv som innehåller&lt;br&gt;bestämmelser i ämnet. I exempelvis vissa vattenvårdsdirektiv anges de&lt;br&gt;högsta koncentrationerna som får finnas av vissa ämnen, t.ex. kvicksil-&lt;br&gt;ver, kadmium och hexaklorcyklohexan i olika typer av vattenområden,&lt;br&gt;såsom inlandsytvatten och flodmynningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Föreskrifter enligt 1 § skall beaktas av myndigheter och kommuner&lt;br&gt;vid planering, vid prövning av tillståndsärenden, vid tillsyn och när&lt;br&gt;föreskrifter meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormema riktar sig mot myndigheter och kommuner och&lt;br&gt;inte mot enskilda direkt. Det ankommer på myndigheterna och kommu-&lt;br&gt;nerna att i planering och övrig verksamhet se till att de miljökvalitets-&lt;br&gt;normer som fastställts iakttas på ett sådant sätt att godtagbar miljökvali-&lt;br&gt;tet så snart som möjligt kan uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna och kommunerna är alltså bundna av miljökvalitets-&lt;br&gt;normema i all sin verksamhet såsom planering, tillståndsgivning och&lt;br&gt;tillsyn. Vidare kan normerna läggas till grund for andra föreskrifter. På&lt;br&gt;något av dessa sätt får miljökvalitetsnormema, om än indirekt, en bin-&lt;br&gt;dande verkan för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller miljöfarlig verksamhet får miljökvalitetsnormema betydel-&lt;br&gt;se för både befintlig och nytillkommande sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en miljökvalitetsnorm överskrids på grund av utsläpp från befint-&lt;br&gt;liga verksamheter behövs det rimlig tid för att genomföra sådana åt-&lt;br&gt;gärder att den godtagbara miljökvaliteten kan uppnås. Denna tid bör&lt;br&gt;fastställas genom ett sådant åtgärdsprogram som avses i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om nytillkommande miljöfarlig verksamhet som skall tillstånd-&lt;br&gt;sprövas kan två situationer tänkas uppkomma då miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;kan utgöra hinder för etablering. Dels kan den planerade verksamheten&lt;br&gt;i sig leda till att en miljökvalitetsnorm överskrids, dels kan verksam-&lt;br&gt;heten bli lokaliserad till ett område där en miljökvalitetsnorm redan&lt;br&gt;överskrids och där etableringen inte ryms inom åtgärdsprogrammet för&lt;br&gt;att nå den godtagbara miljökvaliteten. Den tillämnade verksamheten bör&lt;br&gt;inte i något av de nämnda fallen komma till stånd om inte utrymme för&lt;br&gt;den skapas genom att olägenheter från andra källor reduceras i minst&lt;br&gt;motsvarande mån. Det kan i dessa fall bli aktuellt med s.k. gruppröv-&lt;br&gt;ning. Frågan har utvecklats närmare i avsnitt 4.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas skall ett&lt;br&gt;åtgärdsprogram upprättas. Åtgärdsprogrammet skall upprättas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. av en kommun, om miljökvalitetsnormen gäller bara kommunens&lt;br&gt;område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. av länsstyrelsen, om miljökvalitetsnormen gäller tvä eller flera&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommuner i ett län,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i övriga fall av regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område inte kan upp-&lt;br&gt;fyllas, därför att miljön påverkas av en verksamhet som ligger utanför&lt;br&gt;detta område, skall regeringen eller den myndighet regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer upprätta ett åtgärdsprogram för hela det område där störningar&lt;br&gt;förekommer som påverkar möjligheten att uppfylla normen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett åtgärdsprogram skall anges vilka åtgärder som bör vidtas för att&lt;br&gt;en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller föreskrifter om åtgärdsprogram till uppfyllande&lt;br&gt;av miljökvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge en miljökvalitetsnorm endast berör en enskild kommun bör&lt;br&gt;det ankomma på kommunen själv att ta ställning till hur genomförandet&lt;br&gt;skall ske. I de fall normen föranleder åtgärder avseende flera slags&lt;br&gt;föroreningskällor, t.ex. vägar, miljöfarlig verksamhet och jordbruk, är&lt;br&gt;ett skäl för att upprätta ett åtgärdsprogram att samordna nödvändiga&lt;br&gt;åtgärder så att största möjliga effekt uppnås. Åtgärdsprogrammen bör&lt;br&gt;upprättas i samråd med Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärdsprogrammet skall klarlägga vilka möjligheter som finns att&lt;br&gt;med tekniska eller andra lösningar och inom rimliga ekonomiska ramar&lt;br&gt;pressa ner de lokala utsläppen och vilka åtgärder som bör vidtas så att&lt;br&gt;godtagbar miljökvalitet erhålls. Programmen har ingen självständig&lt;br&gt;rättsverkan. Både ekonomiska och administrativa styrmedel kan tas upp&lt;br&gt;i åtgärdsprogrammen. I de fall föroreningar från andra länder påverkar&lt;br&gt;möjligheten att uppfylla en miljökvalitetsnorm bör det också kunna&lt;br&gt;anges vilka internationella kontakter och forhandlingar som bör före-&lt;br&gt;komma. Genomförandet av åtgärdsprogrammen måste i vissa fell få&lt;br&gt;sträcka sig över längre tidsperioder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om miljökvalitetsnormer berör flera kommuner inom ett län eller&lt;br&gt;flera län måste genomförandet samordnas. I de fell en .miljökvalitets-&lt;br&gt;norm överskrids bör alltid ett åtgärdsprogram tas fram for genomföran-&lt;br&gt;det. Detta ankommer på länsstyrelsen om det är fråga om flera kommu-&lt;br&gt;ner i samma län och på regeringen eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer om det är fråga om flera län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fell kan möjligheterna att uppfylla en miljökvalitetsnorm som&lt;br&gt;är begränsad till ett geografiskt område påverkas av utsläpp eller andra&lt;br&gt;olägenheter från verksamhet belägen utanför det område som omfettas&lt;br&gt;av normen. Avgörande för vem som skall upprätta åtgärdsprogram bör&lt;br&gt;då vara det geografiska område inom vilket utsläppskälloma finns.&lt;br&gt;Åtgärdsprogrammet bör omfetta hela detta område. En kostnadseffektiv&lt;br&gt;samordning kan annars inte uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om den närmare utformningen av åtgärdsprogram kan, vid&lt;br&gt;behov, regleras genom verkställighetsföreskrifter med stöd av 8 kap.&lt;br&gt;13 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En kommun är skyldig att utföra de mätningar som behövs för att&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;308&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontrollera att en miljökvalitetsnorm uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;dela närmare föreskrifter om mätmetoder och redovisning av mätresul-&lt;br&gt;tat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har fått den redaktionella utformning som Lagrådet före-&lt;br&gt;slagit. Någon längre gående mätskyldighet än vad som följt av 14 a §&lt;br&gt;hälsoskyddslagen avses inte. Skyldigheten att vid behov utföra mätning-&lt;br&gt;ar avser alla parametrar som kan bli föremål för föreskrifter om godtag-&lt;br&gt;bar miljökvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.7 7 kap. Planer och planeringsunderlag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § I ett mål eller ärende enligt denna balk som berör frågor om hus-&lt;br&gt;hållning med mark och vatten skall den handläggande myndigheten se&lt;br&gt;till att sådana planer enligt plan- och bygglagen (1987:10) och sådant&lt;br&gt;planeringsunderlag som behövs för att belysa hushållningsfrågan finns&lt;br&gt;tillgängliga i målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla&lt;br&gt;planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall ställa samman utredningar, program och annat&lt;br&gt;planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen med naturresur-&lt;br&gt;ser i länet och som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen är&lt;br&gt;skyldig att på begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag åt&lt;br&gt;kommuner och myndigheter som skall tillämpa denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 6 kap. 1 § naturresurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen för i ett visst fall besluta att en eller flera kommuner&lt;br&gt;skall redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kommu-&lt;br&gt;nen eller kommunerna i sin planering enligt plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10) avser att genomföra ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § eller&lt;br&gt;annars uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. eller tillgodose ett&lt;br&gt;intresse som rör hushållningen med mark och vatten. Statliga myndig-&lt;br&gt;heter skall anmäla till regeringen om det uppkommer behov av sådan&lt;br&gt;redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 6 kap. 2 § naturresurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att regeringen i visst fall får besluta att en&lt;br&gt;eller flera kommuner skall redovisa till regeringen eller någon annan&lt;br&gt;myndighet hur kommunen i sin planering enligt plan- och bygglagen&lt;br&gt;avser att tillgodose ett intresse som rör hushållningen med naturresur-&lt;br&gt;ser. Statliga myndigheter skall anmäla till regeringen om det uppkom-&lt;br&gt;mer behov av sådan redovisning. Samma möjligheter finns för regering-&lt;br&gt;en också i fråga om genomförande av miljökvalitetsnormer oavsett om&lt;br&gt;det finns ett åtgärdsprogram eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;309&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.8 8 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan i fråga om&lt;br&gt;tillstånd eller befrielse från skyldighet att ansöka om tillstånd enligt&lt;br&gt;denna balk eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får genom föreskrifter medge undantag från skyldigheten&lt;br&gt;att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket skall en miljökonsekvensbeskrivning ingå i en&lt;br&gt;ansökan om tillstånd. Med tillstånd avses också godkännande av ex-&lt;br&gt;empelvis bekämpningsmedel. Så som lagtexten har formulerats avses att&lt;br&gt;också dispensansökningar från ett tillståndskrav skall innehålla en miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning. Krav på tillstånd eller möjlighet att genom&lt;br&gt;föreskrift kräva tillstånd finns i 5, 9-11 och 13-16 kap. En miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning skall således upprättas t.ex när det gäller markawatt-&lt;br&gt;ning enligt 10 kap. för att skydda växt- och djurliv samt biotoper. För&lt;br&gt;täktverksamhet enligt 11 kap som kräver tillstånd enligt balken följer att&lt;br&gt;en konsekvensbeskrivning skall upprättas. Också för miljöferlig verk-&lt;br&gt;samhet som är tillståndspliktig gäller att en miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;skall ges in i samband med ansökan om tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag kan göras enligt andra stycket.Det kan gälla verksamheter&lt;br&gt;som visserligen kräver tillstånd men där sakens beskaffenhet gör att det&lt;br&gt;saknas anledning att göra en miljökonsekvensbeskrivning. Exempel på&lt;br&gt;detta är tillstånd till export av avfell. Visserligen skall miljöaspekterna&lt;br&gt;väga tungt vid en prövning av en sådan ansökan, men det är då fråga&lt;br&gt;om överväganden av andra frågor än sådana som avses fångas i en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning. Det ankommer på regeringen att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om sådana undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som är skyldig att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning skall&lt;br&gt;på lämpligt sätt samråda med de statliga myndigheter, kommuner,&lt;br&gt;organisationer och enskilda som kan ha ett intresse i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att det i ärenden enligt någon av de lagar&lt;br&gt;som anges i 1 kap. 2 § andra stycket skall upprättas en miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning. Därvid gäller vad som sägs i detta kapitel, om inget&lt;br&gt;annat har föreskrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket handlar om det informations- och samrådsförferande&lt;br&gt;som är en viktig del i samband med att en miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;skall upprättas. För den som ansvarar för det aktuella projektet innebär&lt;br&gt;bestämmelsen en skyldighet att lämna information till myndigheter och&lt;br&gt;allmänhet och samtidigt en möjlighet för dessa att bidra med synpunkter&lt;br&gt;på projektet och dess utformning. Därmed förstärks inflytandet för&lt;br&gt;myndigheter och allmänhet under planeringsstadiet och underlaget för&lt;br&gt;den som skall genomföra konsekvensbeskrivningen breddas. Samrådet&lt;br&gt;bör ske under så fria former som möjligt och anpassas till projektets art&lt;br&gt;och utformning. Eftersom samrådet är avsett att bidra till en bättre&lt;br&gt;planeringsprocess bör det vara möjligt att ha samrådsförferande vid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;flera tillfällen, om det är omfattande ingrepp i miljön som skall göras Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;och flera alternativ växer fram under den fortsatta planeringen. Det kan&lt;br&gt;vara en kombination av utställningsförfarande och sammanträden där&lt;br&gt;tillfälle ges att lämna muntliga synpunkter till de ansvariga för projektet&lt;br&gt;och konsekvensbeskrivningen. I vissa fall bör det vara möjligt att förena&lt;br&gt;samrådsförfarandet i denna paragraf med annan typ av information eller&lt;br&gt;samråd som avses bli lämnad. I fråga om miljöfarlig verksamhet kan&lt;br&gt;samrådsförfarandet samordnas med det förfarande som anges i 13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § om samråd inför en planerad miljöfarlig verksamhet. Också plan-&lt;br&gt;och bygglagen, PBL, inrymmer krav på samråd, när det gäller t.ex&lt;br&gt;översikts- och detaljplanering med berörda myndigheter, sakägare och&lt;br&gt;andra. Det samråd som föreslås i förevarande paragraf bör också kunna&lt;br&gt;samordnas med den samrådsskyldighet som föreligger enligt PBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket första meningen motsvarar 5 kap. 2 § NRL. Av 1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § framgår närmare för vilka lagar reglema om miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivning skall gälla. Paragrafens avslutande mening medför att miljö-&lt;br&gt;balkens föreskrifter om miljökonsekvensbeskrivningar skall gälla om&lt;br&gt;inget annat har föreskrivits i någon av de åsyftade lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En miljökonsekvensbeskrivning skall möjliggöra en samlad bedöm-&lt;br&gt;ning av den inverkan på människors hälsa, miljön samt hushållningen&lt;br&gt;med mark och vatten och annan resurshushållning som den planerade&lt;br&gt;anläggningen, verksamheten eller åtgärden kan medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i allt väsentligt 5 kap. 3 § NRL. Om detaljföre-&lt;br&gt;skrifter är nödvändiga i fråga om en beskrivnings innehåll får sådana, i&lt;br&gt;enlighet med Lagrådets uttalande vid tillkomsten av 5 kap. naturresur-&lt;br&gt;slagen, utfärdas som verkställighetsföreskrifter med stöd av 8 kap. 13 §&lt;br&gt;regeringsformen. Så har nu skett i 12-14 §§ förordningen om miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar. Enligt 4 § är dock kravet på redovisning av&lt;br&gt;alternativ - som finns som en föreskrift i nyssnämnda förordning -&lt;br&gt;lagfäst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet i 1 § första stycket på miljökonsekvensbeskrivningar vid till-&lt;br&gt;lämpningen av balken är mycket omfattande. En miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivning skall innehålla vad som behövs i det enskilda fallet. I fråga&lt;br&gt;om resurshushållningen kan det t. ex. i fråga om allmänna kommunika-&lt;br&gt;tioner vara viktigt att redovisa konsekvenserna för en redan befintlig&lt;br&gt;anläggning och dess omgivningar, när en ny anläggning tas i bruk. Med&lt;br&gt;begreppet resurshushållning avses såväl mark, vatten som andra resur-&lt;br&gt;ser som täcks av hushållningsbestämmelsema, dvs. befintliga anlägg-&lt;br&gt;ningar och deras utnyttjande skall också kunna tas med i bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En miljökonsekvensbeskrivning skall, i den utsträckning det kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behövas, möjliggöra en bedömning enligt 3 § för det fallet att anlägg-&lt;br&gt;ningen, verksamheten eller åtgärden kommer till stånd på en annan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;311&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;plats eller i en annan utformning än som planeras liksom för det fallet Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;att någon förändring inte genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den motsvarar dock i huvudsak 12 § första stycket&lt;br&gt;förordningen om miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen ftamgår att en miljökonsekvensbeskrivning när så kan&lt;br&gt;behövas skall ha ett sådant innehåll att det går att bedöma konsekven-&lt;br&gt;serna av alternativ, inklusive det fallet att anläggningen eller åtgärden&lt;br&gt;inte kommer till stånd. Frågan har behandlats närmare i avsnitt 4.7 i&lt;br&gt;den allmänna motiveringen. Om e.i redovisning av alternativ inte har&lt;br&gt;gjorts när en ansökan kommer in till en tillståndsprövande myndighet,&lt;br&gt;har myndigheten rätt att vid behov kräva att en sådan redovisning görs.&lt;br&gt;En alternativ beskrivning skall naturligtvis inte lämnas, om det på grund&lt;br&gt;av verksamhetens särskilda karaktär är uppenbart att en sådan beskriv-&lt;br&gt;ning inte tillför ärendet något som i sak kan påverka bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En miljökonsekvensbeskrivning skall bekostas av den som gjort en&lt;br&gt;ansökan som avses i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i princip 5 kap. 4 § naturresurslagen. Den har&lt;br&gt;utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TREDJE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NATURVÅRD&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.9 9 kap. Skydd för naturområden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nationalpark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Mark som tillhör staten kan efter riksdagens medgivande av rege-&lt;br&gt;ringen avsättas till nationalpark i syfte att bevara ett större sammanhän-&lt;br&gt;gande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i&lt;br&gt;väsentligen oförändrat skick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar 4 § naturvårdslagen, har i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag utformats med beaktande av regeringsformens regler&lt;br&gt;om finansmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om vård och förvaltning av nationalparker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 5 § första stycket naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;312&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Naturreservat och naturvårdsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ett naturområde kan av länsstyrelsen förklaras som naturreservat&lt;br&gt;eller naturvårdsområde för att bevara värdefull natur, för att skydda&lt;br&gt;växt- och djurlivet samt för att tillgodose behov av områden för frilufts-&lt;br&gt;liv eller andra sådana ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsformen naturreservat skall väljas om de åtgärder som behövs&lt;br&gt;för att uppnå syftet med skyddet leder till att pågående markanvändning&lt;br&gt;försvåras avsevärt inom ett område. Markägaren har då rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning enligt vad som framgår av 23 kap. I övriga fall skall skyddsformen&lt;br&gt;naturvårdsområde väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 7 § och 19 § första stycket naturvårdslagen.&lt;br&gt;Det skydd som erfordras ger olika grad av intrång i markägarens rättig-&lt;br&gt;heter. Den form som ger minsta intrång i markägarens rättigheter skall&lt;br&gt;väljas i första hand om skyddsintresset därigenom kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De båda skyddsinstttuten naturreservat och naturvårdsområde är vikti-&lt;br&gt;ga instrument i arbetet med att skydda växt- och djurliv i syfte att upp-&lt;br&gt;rätthålla en fullvärdig biologisk mångfald. De används på så sätt redan&lt;br&gt;nu men utan att detta intresse är uttryckligen angivet i lagen som en&lt;br&gt;grund för att upprätta ett skyddsområde. I syfte att klargöra detta intas&lt;br&gt;i paragrafen en uttrycklig bestämmelse om att ett område kan förklaras&lt;br&gt;som naturreservat eller naturvårdsområde också enbart av detta skäl.&lt;br&gt;Betydelsen av att särskilt skydda växter eller djur som ett led i säker-&lt;br&gt;ställandet av den biologiska mångfalden har framhållits i avsnitt 4.13 i&lt;br&gt;den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till ersättningsreglerna har tagits in i lagtexten för att&lt;br&gt;göra skillnaden tydlig mellan de båda skyddsformema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § naturvårdslagen anges att syftet med reservatbildning kan vara&lt;br&gt;av två slag, dels för att skydda områden av betydelse för kännedomen&lt;br&gt;om landets natur, skönhet eller på annat sätt märkliga beskaffenhet, dels&lt;br&gt;att skydda områden som är av väsentlig betydelse för allmänhetens&lt;br&gt;friluftsliv. Möjligheten att skydda områden på dessa grunder kvarstår&lt;br&gt;enligt första stycket. Av 7 § i detta kapitel framgår i vilka fell de nya&lt;br&gt;skyddsformema kulturreservat och kulturvårdsområde skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I ett beslut om att bilda naturreservat eller naturvårdsområde skall&lt;br&gt;grunden för beslutet anges. I beslutet skall också anges de inskränk-&lt;br&gt;ningar i rätten att förfoga över eller nyttja fastigheter som behövs för att&lt;br&gt;uppnå syftet med skyddet. Om det senare visar sig behövas nya grunder&lt;br&gt;eller ytterligare inskränkningar får länsstyrelsen meddela beslut om&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett naturreservat eller ett naturvårdsområde bildas skall i beslutet&lt;br&gt;därom eller i nära anslutning till beslutet fastställas en skötselplan, som&lt;br&gt;anger de åtgärder som behövs för att uppnå syftet med skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;313&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 8 § och huvuddelen av 19 § andra stycket natur- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;vårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i naturvårdslagen innehåller ett antal exempel på&lt;br&gt;sådana inskränkningar i en ägares och annan rättsinnehavares rättigheter&lt;br&gt;som får meddelas om det behövs för att uppnå syftet med ett naturreser-&lt;br&gt;vat respektive ett naturvårdsområde. Dessa detaljbestämmelser har inte&lt;br&gt;forts över till den föreslagna paragrafen. Bestämmelsen i 3 § andra&lt;br&gt;stycket har innebörden att inskränkningar som avsevärt försvårar på-&lt;br&gt;gående markanvändning endast får förekomma i fråga om naturreservat.&lt;br&gt;Den bestämmelsen, tillsammans med vad som föreskrivs i 5 § om vad&lt;br&gt;ägaren är skyldig att tåla i ett naturreservat, ger ramen för länsstyrel-&lt;br&gt;sens befogenheter i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett naturvårdsområde får anges inskränkningar av mindre långt-&lt;br&gt;gående natur. De exempel som ges i 19 § andra stycket naturvårdslagen&lt;br&gt;bör vara vägledande även framgent. Enligt den paragrafen får förbud&lt;br&gt;eller inskränkningar meddelas i fråga om byggnad, upplag, schaktning,&lt;br&gt;plantering och avverkning. Vilka särskilda åtgärder som får utföras på&lt;br&gt;ägarens mark framgår av 5 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har ett förordnande om skötselplan i enlighet med vad&lt;br&gt;som framgår av 9 § naturvårdsförordningen tillkommit. Lagrådet har&lt;br&gt;förordat att den bestämmelsen bör ligga i ett andra stycke. En skötsel-&lt;br&gt;plan behöver inte fastställas samtidigt med att beslut fattas om att bilda&lt;br&gt;ett naturreservat eller naturvårdsområde, utan det är tillräckligt att&lt;br&gt;planen fastställs i nära anslutning till beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det behävs för att tillgodose ändamålet med ett naturreservat,&lt;br&gt;får länsstyrelsen förplikta ägaren att tåla sådana inträng som att det&lt;br&gt;inom området&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anläggs vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tält-&lt;br&gt;platser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar, 2&lt;br&gt;företas gallring, röjning, slätter, plantering, avspärrning eller liknande&lt;br&gt;åtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bereds tillträde till mark för allmänheten där allmänheten annars&lt;br&gt;inte skulle ha rätt att vistas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. genomförs undersökningar av djur- och växtarter samt av mark-&lt;br&gt;och vattenförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att tillgodose ändamålet med ett naturvårdsområde,&lt;br&gt;får länsstyrelsen förplikta markägaren eller annan rättsinnehavare att&lt;br&gt;tåla att det på marken utförs röjning, plantering eller annan liknande&lt;br&gt;åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tre första punkterna i första stycket överensstämmer med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § naturvårdslagen. Den fjärde punkten är ny.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 kap. 4 § regleras möjligheten att få tillträde till ett område för&lt;br&gt;förberedande undersökningar innan beslut fattas om området skall av-&lt;br&gt;sättas till bl.a. naturreservat. Det är angeläget att fortlöpande undersök-&lt;br&gt;ningar av djur- och växtarter samt mark- och vattenförhållanden kan&lt;br&gt;företas i syfte att följa upp de skötselåtgärder som vidtas och om syftet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;314&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med naturreservatet uppfylls. Därför har den fjärde punkten tillkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket om vilka åtgärder markägare eller Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;annan rättsinnehavare får tåla inom ett naturvårdsområde är hämtad från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Länsstyrelsen får helt eller delvis upphäva beslut enligt 3-5 §§, om&lt;br&gt;det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats för ett naturreservat eller ett naturvårdsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut enligt första eller andra stycket meddelas för att lämna&lt;br&gt;rum för ett arbetsföretag, får länsstyrelsen också besluta att den som&lt;br&gt;utför arbetsföretaget skall bekosta en särskild undersökning av det skyd-&lt;br&gt;dade området eller särskilda åtgärder för att bevara detta eller på annat&lt;br&gt;sätt gott göra intrånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 12 § samt hänvisningen till denna i 19 § andra&lt;br&gt;stycket tredje meningen naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturreservat och kulturvårdsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Bestämmelserna i 3-5 §§ får tillämpas också för att bevara värde-&lt;br&gt;fulla kulturmiljöer, om de inte skyddas enligt lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. Områden som skyddas enligt denna paragraf be-&lt;br&gt;nämns kulturreservat eller kulturvårdsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 3 a, 7 och 19 §§ naturvårdslagen följer att kulturmiljöer kan för-&lt;br&gt;klaras för naturreservat eller naturvårdsområde, om skydd inte gäller&lt;br&gt;enligt lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Enligt förevarande&lt;br&gt;paragraf införs särskilda beteckningar i dessa fell. Områdena skall&lt;br&gt;betecknas kulturreservat eller kulturvårdsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa skyddsformer skall användas när den värdefulla kulturmiljön är&lt;br&gt;det huvudsakliga skälet för att ett område skall skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna avser sådana områden som inte skyddas enligt kultur-&lt;br&gt;minneslagen. Enligt den lagen kan skydd av fornminnen, byggnadsmin-&lt;br&gt;nen och kyrkliga kulturminnen även innefatta ett områdesskydd. Be-&lt;br&gt;stämmelserna om byggnadsminnen kan också tillämpas på park, träd-&lt;br&gt;gård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde. För skydd av&lt;br&gt;sådana områden skall alltså reglema om kulturreservat och kulturvårds-&lt;br&gt;område inte tillämpas. Miljöbalkens regler skall användas endast i de&lt;br&gt;fell skydd inte ges enligt kulturminneslagen. Det kan vara fellet t.ex. i&lt;br&gt;fråga om kulturlandskap som präglas av äldre tiders hävd och bruk-&lt;br&gt;ningsformer, eller som innehåller värdefulla kulturelement såsom pile-&lt;br&gt;vallar, ängslador och äldre brukningsvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke har tillkommit på förslag av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;315&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturminne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ett särpräglat naturföremål som behöver skyddas eller vårdas sär-&lt;br&gt;skilt får av länsstyrelsen förklaras som naturminne. Förklaringen får&lt;br&gt;omfatta även det område på marken som krävs för att bevara naturföre-&lt;br&gt;målet och ge det behövligt utrymme, allt efter föremålets art och be-&lt;br&gt;tydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Xiid som i 4-6 §§ har föreskrivits om naturreservat skall gälla även&lt;br&gt;för naturminnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 13 § naturvårdslagen med undantag för&lt;br&gt;vissa redaktionella ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interimistiska förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § När en fråga har väckts om att ett område skall utgöra en national-&lt;br&gt;park, ett naturreservat, ett kulturreservat, ett naturvårdsområde eller ett&lt;br&gt;kulturvårdsområde eller om att ett naturföremål skall förklaras som&lt;br&gt;naturminne, får länsstyrelsen för viss tid, högst tre är, meddela förbud&lt;br&gt;mot att utan tillstånd vidta sådana åtgärder som berör området eller&lt;br&gt;föremålet och som strider mot syftet med det tilltänkta skyddet. Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl får förbudet förlängas att gälla i ytterligare högst tre&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 6 § gäller även förbud enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter förslag från Lagrådet har regeln om interimistiska beslut, som&lt;br&gt;gäller alla skyddsformema nationalpark, naturreservat, kulturreservat,&lt;br&gt;naturvårdsområde, kulturvårdsområde och naturminne, placerats efter&lt;br&gt;de paragrafer som handlar om dessa skyddsformer. Paragrafen har&lt;br&gt;utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 11 § samt hänvisningen till denna i&lt;br&gt;19 § andra stycket tredje meningen naturvårdslagen. I paragrafen har&lt;br&gt;även införts skydd för blivande nationalparker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nationalparker har i huvudsak tidigare bildats inom områden som&lt;br&gt;tillhört staten. Länsstyrelsen fattar på begäran av Naturvårdsverket de&lt;br&gt;beslut som avses beträffande ett område som kan komma att bli en&lt;br&gt;nationalpark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ersättning för intrång i pågående markanvändning&lt;br&gt;finns i 23 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strandskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § För att trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv och för&lt;br&gt;att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för växt- och djurlivet&lt;br&gt;råder strandskydd vid havet och vid insjöar och vattendrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från&lt;br&gt;strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde). Rege-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;316&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utvidga Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;strandskyddsområdet till högst 300 meter från strandlinjen när det be-&lt;br&gt;hövs för att tillgodose något av strandskyddets syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får för-&lt;br&gt;ordna att ett strandområde som uppenbart saknar betydelse för att till-&lt;br&gt;godose strandskyddets syften inte skall omfattas av strandskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för för-&lt;br&gt;ordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan enligt plan-&lt;br&gt;och bygglagen (1987:10) eller omfattas av områdesbestämmelser enligt&lt;br&gt;samma lag inte skall omfattas av strandskydd om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar 15 § naturvårdslagen, har utformats i enlig-&lt;br&gt;het med Lagrådets forslag och med beaktande av den lagändring som&lt;br&gt;har trätt i kraft den 1 juli 1994. De övergångsbestämmelser som gäller&lt;br&gt;for den lagändringen framgår av SFS 1994:854.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Inom ett strandskyddsområde får inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ny byggnad uppföras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat&lt;br&gt;ändamål än det vartill den tidigare har använts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för be-&lt;br&gt;byggelse som avses i 1 och 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. andra anläggningar eller anordningar utföras på ett sådant sätt att&lt;br&gt;mark tas i anspråk som tomt eller att allmänheten på annat sätt hindras&lt;br&gt;eller avhålls från att beträda områden där den annars skulle ha kunnat&lt;br&gt;färdas fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar 16 § första stycket naturvårdslagen, har&lt;br&gt;utformats i enlighet med Lagrådets forslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Bestämmelserna i 11 § gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket,&lt;br&gt;skogsskötseln eller renskötseln och inte tillgodoser bostadsändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. företag till vilka tillstånd har lämnats enligt denna balk eller enligt&lt;br&gt;vattenlagen (1983:291),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vilthägn som har prövats enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;skriva att bestämmelserna i 11 § inte skall gälla sådana byggnader,&lt;br&gt;anläggningar eller anordningar som utgör komplement till befintlig&lt;br&gt;bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre frän stranden än&lt;br&gt;huvudbyggnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 16 § tredje och fjärde styckena naturvårdslagen. I&lt;br&gt;första stycket 3 har en ny punkt införts om vilthägn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilthägn får enligt 14 § inte uppföras utan tillstånd av länsstyrelsen&lt;br&gt;inom vissa områden. Den nya punkten undantar vilthägn från förbudet i&lt;br&gt;första och andra styckena om dessa prövats enligt 14 §. Syftet med &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;317&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelsen är att undvika en dubbelprövning i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Länsstyrelsen får medge dispens från bestämmelserna i 11 § när Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;det finns särskilda skäl. Om dispens medges, skall länsstyrelsen bestäm-&lt;br&gt;ma i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller på annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätt användas för det avsedda ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses med&lt;br&gt;dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från&lt;br&gt;den dag då beslutet vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 16 a § naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilthägn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Vilthägn får inte utan tillstånd av länsstyrelsen uppföras på om-&lt;br&gt;råden där allmänheten får fördas fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillståndsprövningen skall behovet av skydd för friluftslivet och&lt;br&gt;naturmiljön beaktas. Ett tillstånd skall förenas med de villkor som be-&lt;br&gt;hövs till skydd för dessa intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till vilthägn inom strandskyddsområde får meddelas endast&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens två första stycken överensstämmer med 24 a § första och&lt;br&gt;andra stycket naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket får tillstånd till vilthägn inom strandskyddsom-&lt;br&gt;råde meddelas endast om det finns särskilda skäl. Enligt 12 § första&lt;br&gt;stycket 3 undantas vilthägn från de särskilda bestämmelser som gäller&lt;br&gt;for byggande m.m. i strandskyddsområden. Undantaget har tillkommit&lt;br&gt;for att undvika en dubbelprövning i tillståndsärendet. Ett vilthägn i&lt;br&gt;strandskyddsområde skulle i annat fall fordra såväl tillstånd enligt denna&lt;br&gt;paragraf som dispens enligt 13 §. Prövningen bör i dess helhet ske inom&lt;br&gt;ramen för tillståndsforferandet. Bedömningen när det gäller intrång i&lt;br&gt;strandskyddsintressena bör följa samma principer som om det vore&lt;br&gt;fråga om dispensförferande i ett strandskyddsärende. För att tillstånd&lt;br&gt;skall lämnas måste således särskilda skäl föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75 § Om det genom ett vilthägn uppkommer någon olägenhet som inte&lt;br&gt;förutsågs när tillståndet gavs, får länsstyrelsen besluta nya eller ändrade&lt;br&gt;villkor för att avhjälpa olägenheten. Kan olägenheten inte avhjälpas och&lt;br&gt;är den betydande, får tillståndet återkallas. Tillståndet får även åter-&lt;br&gt;kallas om vilthägn som avses med tillståndet inte längre behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 24 a § tredje stycket naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningsföreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela de föreskrifter om allmänhetens uppträdande som behövs för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;318&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trygga ändamålet med det skydd av områden och föremål som gäller Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;enligt detta kapitel eller som beslutats med stöd av kapitlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Den motsva-&lt;br&gt;rar 5 § andra stycket, 10 § och 16 § andra stycket naturvårdslagen samt&lt;br&gt;de hänvisningar till de båda sistnämnda lagrummen som finns i 13 §&lt;br&gt;andra stycket och 19 § andra stycket i samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att även en kommunal myndighet skall ha de&lt;br&gt;befogenheter som länsstyrelsen har enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen,som motsvarar 43 § tredje stycket naturvårdslagen, har&lt;br&gt;utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10 kap. Skydd för växt- och djurlivet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Markawattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Åtgärder för inte vidtas utan tillstånd av länsstyrelsen för att av-&lt;br&gt;vattna mark, för att sänka eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot&lt;br&gt;vatten, om syftet är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något&lt;br&gt;visst ändamål (markawattning). Ett tillstånd till markawattning skall&lt;br&gt;förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka&lt;br&gt;menlig inverkan på naturmiljön av företaget. I tillståndet skall anges&lt;br&gt;inom vilken tid åtgärderna skall vara utförda. Vid tillståndsprövningen&lt;br&gt;skall beaktas om åtgärderna leder till vattenföroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det&lt;br&gt;är sannolikt att dräneringen medför menlig inverkan på naturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 18 c § första stycket och första meningen i andra&lt;br&gt;stycket naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Tillstånd behövs inte för markawattning i samband med en torvtäkt&lt;br&gt;i enlighet med tillstånd enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter&lt;br&gt;m.m. eller för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller&lt;br&gt;läge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om markawattning inte skulle medföra någon menlig inverkan pä&lt;br&gt;naturmiljön inom ett område, för regeringen eller efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande länsstyrelsen besluta att tillstånd enligt 1 § inte behövs&lt;br&gt;för åtgärder inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket i paragrafen motsvarar 18 c § andra stycket naturvårdsla-&lt;br&gt;gen med undantag för första meningen andra stycket och vissa redaktio-&lt;br&gt;nella ändringar. Tredje stycket motsvarar 18 c § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;319&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet rhed Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringen får beträffande områden, där det är särskilt angeläget&lt;br&gt;att våtmarkerna bevaras, förbjuda markawattning som skulle kräva&lt;br&gt;tillstånd enligt 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 18 d § naturvårdslagen. Den har utformats i&lt;br&gt;enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd för vissa biotoper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Arbetsföretag som kan skada naturmiljön får inte utföras inom såda-&lt;br&gt;na mindre mark- eller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö för&lt;br&gt;utrotningshotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt&lt;br&gt;skyddsvärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer&lt;br&gt;vilka biotoper som skall omfattas av första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta&lt;br&gt;de åtgärder som behövs för att vårda biotoper som avses i första styck-&lt;br&gt;et. Innan en åtgärd vidtas skall den som äger eller har särskild rätt till&lt;br&gt;området underrättas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 21 § naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredande av växt- och djurarter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Finns det risk för att en växtart kan komma att försvinna eller&lt;br&gt;utsättas för plundring, får regeringen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer meddela förbud att inom hela eller en del av landet ta&lt;br&gt;bort eller skada en växt av den arten, där den växer vilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 14 § första stycket naturvårdslagen&lt;br&gt;med undantag för vissa redaktionella ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Finns det risk för att en djurart kan komma att försvinna, får rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela förbud&lt;br&gt;att inom hela eller en del av landet döda, skada eller fånga vilt levande&lt;br&gt;djur av den arten, om det inte sker till försvar mot angrepp på person&lt;br&gt;eller egendom, samt att ta bort eller skada sådana djurs ägg, rom eller&lt;br&gt;bon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser gäller för att döda eller fånga vissa djur, om&lt;br&gt;åtgärden är att hänföra till jakt eller fiske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 14 § andra stycket naturvårdslagen&lt;br&gt;med undantag for vissa redaktionella ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;320&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innebär att bl.a. vilda fåglar och däggdjur inte skyddas Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;enligt denna bestämmelse i miljöbalken utan enligt jaktlagstiftningen och&lt;br&gt;att fisk skyddas enligt fiskelagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Behövs utöver förbud enligt 5 eller 6 § eller fredning enligt jaktlag-&lt;br&gt;stiftningen särskilt skydd för en djur- eller växtart inom ett visst område,&lt;br&gt;får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela&lt;br&gt;föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske eller allmänhetens&lt;br&gt;eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 14 § tredje stycket naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;11 kap. Vissa arbetsföretag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Stenbrytning, täkter och vissa andra arbetsföretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § För stenbrytning och för täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv&lt;br&gt;eller andra jordarter krävs tillstånd av länsstyrelsen. För husbehov får&lt;br&gt;dock markinnehavare utföra sådana åtgärder utan tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtgärder i vattenområden som utförs med tillstånd enligt vattenla-&lt;br&gt;gen (1983:291) eller där tillstånd behövs enligt lagen (1966:314) om&lt;br&gt;kontinentalsockeln,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. täkt av torv för vilken bearbetningskoncession har lämnats enligt&lt;br&gt;lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 18 § första stycket naturvårdslagen. I paragrafens&lt;br&gt;hittills gällande lydelse avses med begreppet täkt av sten även stenbryt-&lt;br&gt;ning från berg. Termen sten uppfattas i första hand som löst material av&lt;br&gt;viss fraktion. I paragrafen införs ett tillägg om att tillstånd behövs för&lt;br&gt;stenbrytning. Tillägget utgör ett förtydligande av redan tidigare gällande&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Ett tillstånd till stenbrytning eller täkt skall förenas med de villkor&lt;br&gt;som behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan pä miljön&lt;br&gt;av täkten. Tillstånd får lämnas endast om säkerhet ställs för de villkor&lt;br&gt;som skall gälla för tillståndet. Visar sig säkerheten otillräckli g får läns-&lt;br&gt;styrelsen besluta att tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet&lt;br&gt;ställs. Om det finns särskilda skäl får länsstyrelsen befria sökanden frän&lt;br&gt;kravet pä säkerhet. Staten, kommunerna och landstingen behöver inte&lt;br&gt;ställa säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får återkalla ett tillstånd enligt 1 § eller ändra villkoren&lt;br&gt;när tio år har förflutit frän det att tillståndsbeslutet vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om villkor som rör verksamheten inte i den utsträckning som behövs&lt;br&gt;begränsar eller motverkar verksamhetens menliga inverkan pä miljön,&lt;br&gt;får länsstyrelsen före utgången av denna tid förena tillståndet med de&lt;br&gt;ytterligare villkor som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;321&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 18 § andra stycket och femte stycket naturvårdsla- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I naturvårdslagen finns uttrycket naturmiljön. Täkter är tillstånds-&lt;br&gt;eller anmälningspliktiga enligt miljöskyddslagen. I den nya lagtexten&lt;br&gt;används uttrycket miljön. Förändringen är föranledd av att den tidigare&lt;br&gt;dubbla prövningen, enligt naturvårdslagen och miljöskyddslagen, skall&lt;br&gt;kunna ersättas med endast en prövning. De villkor som behövs för att&lt;br&gt;begränsa eller motverka menlig inverkan på miljön avser att inbegripa&lt;br&gt;även de villkor som tidigare kunde uppställas med stöd av bestämmel-&lt;br&gt;serna i miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § När en ansökan om tillstånd enligt 1 § prövas, skall behovet av&lt;br&gt;materialet vägas mot de skador på växt- och djurlivet och på naturmi-&lt;br&gt;ljön i övrigt som stenbrottet eller täkten kan befaras orsaka. Om sten-&lt;br&gt;brottet eller täkten kan befaras försämra livsbetingelserna för någon&lt;br&gt;växt- eller djurart som är sällsynt eller hotad, får tillstånd lämnas en-&lt;br&gt;dast om det allmänna behovet av material som skulle utvinnas genom&lt;br&gt;stenbrytningen eller täkten är synnerligen stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får förelägga sökanden att göra de undersökningar eller&lt;br&gt;utredningar som behövs för länsstyrelsens prövning. Följer inte&lt;br&gt;sökanden föreläggandet får ansökan avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke saknar motsvarighet i naturvårdslagen.&lt;br&gt;Andra stycket motsvarar till viss del 18 § andra stycket naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket utgörs av en avvägningsregel. Den sammanfattar i&lt;br&gt;huvudsak vad som redan gäller i praxis, dock med mer tyngd på intres-&lt;br&gt;set av att bevara en fullvärdig biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som följer av 2 § skall det inte längre föreligga tillstånds- eller an-&lt;br&gt;mälningsplikt för täkt enligt såväl bestämmelserna om naturvård som&lt;br&gt;bestämmelserna om miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också balkens allmänna aktsamhetsregler skall tillämpas vid pröv-&lt;br&gt;ningen enligt vad som anges i 12 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller avvägningen mellan olika intressen har vidare balkens&lt;br&gt;hushållningsbestämmelser stor betydelse. Bland dessa finns regeln om&lt;br&gt;att företräde skall ges åt sådan användning av ett markområde som&lt;br&gt;medför en från allmän synpunkt god hushållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om tillstånd bör innefatta en utredning som innehåller&lt;br&gt;även täktplan och materialbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 kap. 1 § skall, om regeringen inte föreskrivit annat, en miljö-&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning ingå i en ansökan om tillstånd till stenbrytning&lt;br&gt;eller täkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Innehavaren av marken är skyldig att tåla åtgärder i enlighet med&lt;br&gt;villkor som är förenade med tillstånd enligt 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om skyldighet för den som avser an bedriva stenbryt-&lt;br&gt;ning, täktverksamhet eller stenkrossrörelse an lämna de uppgifter om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;322&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamheten som behövs som underlag för planeringen av naturvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Den motsva- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;rar 18 § tredje stycket och 18 a § naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Kan ett arbetsföretag som inte omfattas av tillståndstvång enligt 1 §&lt;br&gt;eller enligt 10 kap. 1 § komma att väsentligt ändra naturmiljön skall&lt;br&gt;anmälan för samråd göras hos den myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer. Detta gäller dock inte arbetsföretag för vilka tillstånd har lämnats&lt;br&gt;enligt vattenlagen (1983:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om att anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om&lt;br&gt;särskilda slag av arbetsföretag. Sådana föreskrifter för begränsas till att&lt;br&gt;avse en del av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om anmälningsskyldighet föreligger, får företaget inte påbörjas innan&lt;br&gt;samråd har ägt rum. Den myndighet som avses i första stycket för före-&lt;br&gt;lägga företagaren att vidta de åtgärder som behövs för att begränsa&lt;br&gt;eller motverka skada på naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är till-&lt;br&gt;räckliga och det är nödvändigt för skyddet av naturmiljön, för myndig-&lt;br&gt;heten förbjuda företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande eller förbud enligt tredje stycket får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förelägganden, förbud och viten enligt denna paragraf gäller 18&lt;br&gt;kap. 10-13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 20 § naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 18 kap. festslås att regeringen bestämmer vilka myndigheter som&lt;br&gt;skall vara tillsynsmyndigheter enligt miljöbalken. Bestämmelsen i detta&lt;br&gt;avsnitt som rör samråd formuleras med utgångspunkt från samma prin-&lt;br&gt;cip. Det bör ankomma på regeringen att genom föreskrifter bestämma&lt;br&gt;vilka myndigheter som skall vara samrådsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett arbetsföretag kan utföras så att det får större eller mindre inverkan&lt;br&gt;på naturmiljön. I tredje stycket har i enlighet med Lagrådets förslag&lt;br&gt;införts ett förbud mot att påbölja ett arbetsföretag innan samråd ägt&lt;br&gt;rum, om anmälningsskyldighet för samråd föreligger. .Lagrådet har&lt;br&gt;föreslagit att bemyndigandet i tredje stycket skall tillkomma länsstyrel-&lt;br&gt;sen. Enligt första stycket kan dock även någon annan myndighet vara&lt;br&gt;samrådsmyndighet. Detta innebär att bemyndigande enligt tredje stycket&lt;br&gt;bör läggas på den myndighet som regeringen bestämmer. Genom be-&lt;br&gt;stämmelserna i tredje stycket får den myndighet med vilken samråd&lt;br&gt;skall ske möjlighet att förelägga den som skall utföra arbetsföretaget, att&lt;br&gt;vidta de åtgärder som behövs för att motverka eller begränsa företagets&lt;br&gt;inverkan på naturmiljön. I de fell sådana åtgärder inte är tillräckliga och&lt;br&gt;det är nödvändigt for skyddet av naturmiljön får myndigheten förbjuda&lt;br&gt;företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens fjärde stycke ftamgår att ett föreläggande eller förbud&lt;br&gt;enligt tredje stycket får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om tillsyn m.m. finns i 18 kap. Beträffande föreläggan-&lt;br&gt;de, förbud och vite finns närmare bestämmelser i det kapitlets 10-13&lt;br&gt;§§•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;323&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spridning av bekämpningsmedel över skogsmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Det är förbjudet att över skogsmark sprida bekämpningsmedel som&lt;br&gt;är avsedda för att bekämpa lövsty. Inte heller för enskilda trädstammar&lt;br&gt;behandlas med bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 1 § lagen (1983:428) om spridning av bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel över skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den myndighet som regeringen bestämmer för, om inte annat följer&lt;br&gt;av 8 §, medge undantag från 6 §, om kravet enligt 6 § skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:429) i fråga om återväxt av skog inte rimligen kan tillgodoses&lt;br&gt;genom röjning med mekaniska metoder. Vid bedömningen skall hänsyn&lt;br&gt;tas till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets samman-&lt;br&gt;sättning, spridningens inverkan pä livsbetingelserna för växt- och djur-&lt;br&gt;livet och andra allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett medgivande om undantag skall förenas med de villkor som behövs&lt;br&gt;till skydd för naturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 2 § lagen (1983:428) om spridning av bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel över skogsmark. I paragrafen har inforts en ny bedömnings-&lt;br&gt;grund. Enligt denna grund skall hänsyn tas till spridningens inverkan på&lt;br&gt;den biologiska mångfalden. I begreppet &amp;quot;andra allmänna intressen&amp;quot;&lt;br&gt;ingår även hänsyn till arbetarskyddets krav och bedömningar om läget&lt;br&gt;på arbetsmarknaden i regionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Kommunen kan besluta att undantag enligt 7 § inte får medges i&lt;br&gt;fråga om ett område inom kommunen, om det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;områdets betydelse för friluftslivet, naturvården, den lokala befolkning-&lt;br&gt;ens trivsel eller något annat kommunalt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 3 § lagen (1983:428) om spridning av bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel över skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för&lt;br&gt;medge undantag från 6 § om det behövs för vetenskaplig prövning.&lt;br&gt;Undantag får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 4 § i 1983 års lag. På Lagrådets förslag har&lt;br&gt;tillfogats en bestämmelse om att dispens för vetenskaplig prövning får&lt;br&gt;förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;324&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;12 kap. Gemensamma naturvårdsbestämmelser&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kapitlet har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Vid prövning enligt 9-11 kap. skall 3 och 4 kap. tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 3 § första stycket naturvårdslagen. Vid&lt;br&gt;prövning enligt 9-11 kap. skall bestämmelserna i 3 kap. om grundläg-&lt;br&gt;gande hushållningsbestämmelser och i 4 kap. om särskilda hushållnings-&lt;br&gt;bestämmelser för vissa områden i landet tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning som rör naturvård skall självklart som Lagrådet fram-&lt;br&gt;hållit hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av de allmänna aktsamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Aktsamhetsreglema i 2 kap. 2 och 4 §§ gäller för den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bedriver eller ämnar bedriva byggnation eller anläggningsarbete&lt;br&gt;inom strandskyddsområde enligt 9 kap. 1113 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppför eller avser att uppföra vilt hägn enligt 9 kap. 14 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bedriver eller avser att bedriva markawattning eller arbetsföretag&lt;br&gt;inom skyddsvärda biotoper enligt 10 kap. 1 eller 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bedriver eller avser att bedriva stenbrytning eller täktverksamhet&lt;br&gt;eller undersökningar och utredningar för verksamhet av nu nämnt slag&lt;br&gt;enligt 11 kap. 1 § och 3 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som sprider eller avser att sprida bekämpningsmedel över skogs-&lt;br&gt;mark enligt 11 kap. 7 § skall iaktta aktsamhetsreglema i 2 kap. 2, 4&lt;br&gt;och 6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 7 § i lagrådsremissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid verksamhet enligt 9-11 kap. skall de allmänna aktsamhetsreglema&lt;br&gt;i balkens 2 kap. iakttas i den omfattning som ftamgår av paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ifrågavarande aktsamhetsregler omfattar i korthet följande. Den cen-&lt;br&gt;trala aktsamhetsregeln framgår av 2 §. Enligt denna regel skall den som&lt;br&gt;bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet vidta de skyddsåtgärder och&lt;br&gt;iaktta de försiktighetsmått som skäligen kan fordras för att hindra eller&lt;br&gt;motverka att verksamheten medför skada eller olägenhet som kan drab-&lt;br&gt;ba människors hälsa, miljön eller naturen. En grundläggande förutsätt-&lt;br&gt;ning för allt hälso- och miljöskyddsarbete är kunskaper om problem&lt;br&gt;som kan uppkomma genom en verksamhet och även om hur man kan&lt;br&gt;förhindra att problemen uppkommer. I 4 § anges den allmänna målsätt-&lt;br&gt;ningen att var och en skall skaffa sig den kunskap som behövs för att&lt;br&gt;skydda människors hälsa, miljön och naturen mot skada eller olägenhet.&lt;br&gt;Vidare skall enligt paragrafen denna kunskap omfatta frågor som rör&lt;br&gt;återanvänd ing och återvinning av material och en hållbar hushållning&lt;br&gt;med mark och vatten. Enligt 6 § skall den s.k. utbytesprincipen tilläm-&lt;br&gt;pas. Denna innebär att en skyldighet att ersätta farliga kemiska pro-&lt;br&gt;dukter med sådana som innebär mindre risk för skadliga verkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Innan länsstyrelsen fattar beslut om att bilda ett naturreservat, ett&lt;br&gt;kulturreservat, ett naturvårdsområde eller ett kulturvårdsområde eller&lt;br&gt;avgör något annat viktigt ärende enligt 9-11 kap. skall länsstyrelsen&lt;br&gt;samråda med kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 43 § första stycket naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Innan beslut fattas i ett ärende enligt 9-11 kap. får den beslutande&lt;br&gt;myndigheten utföra förberedande undersökningar av marken om det&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fått i uppdrag av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer att i naturvårds syfte inventera naturresurser har&lt;br&gt;rätt att undersöka den mark som inventeringen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sådana undersökningar skall onödigt intrång undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 42 § första-tredje styckena naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse om rätt att få tillträde till mark som skall undersökas&lt;br&gt;finns i 18 kap. 17 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om ersättning för intrång finns i 23 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I samband med beslut om tillstånd enligt 9-11 kap. till bebyggelse,&lt;br&gt;täkt eller annat arbetsföretag får länsstyrelsen föreskriva att den som&lt;br&gt;utför arbetsföretaget skall bekosta en särskild undersökning av det be-&lt;br&gt;rörda området eller på annat sätt gottgöra intrånget i naturvårdsintres-&lt;br&gt;set.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar den som finns i 9 kap. 6 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Tillstånd enligt 9-11 kap. får inte meddelas i strid mot en detaljplan&lt;br&gt;eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna&lt;br&gt;inte motverkas, får dock mindre avvikelse göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 3 § andra stycket naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Tillstånd enligt 9-11 kap. får inte ges till den som har underlåtit att&lt;br&gt;fullgöra sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, om inte särskilda&lt;br&gt;omständigheter föranleder något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar vad som gäller för täkter enligt 18 § fjärde styck-&lt;br&gt;et naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen skall tillstånd vägras en tidigare misskötsam till-&lt;br&gt;ståndshavare då denne söker ett nytt tillstånd, om inte särskilda skäl&lt;br&gt;föranleder att tillståndsmyndigheten bör göra en annan bedömning. Vid&lt;br&gt;denna bedömning får beaktas vilken underlåtenhet tillståndshavaren&lt;br&gt;gjort sig skyldig till och de skador, eller risk för skador på växt- och&lt;br&gt;djurlivet och naturmiljön i övrigt som har förelegat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;326&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Bestämmelser om kulturmiljön finns också i lagen (1988:950) om Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kulturminnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olägenheter som balken avser att motverka, kan drabba kulturminnen.&lt;br&gt;Miljöbalken omfattar skydd även för den natur som formats av männi-&lt;br&gt;skors bruk och odling, om inte skyddet följer av kulturminneslagen. En&lt;br&gt;hänvisning till den lagen har därför tagits in i balken. En liknande&lt;br&gt;bestämmelse har funnits i 3 a § naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FJÄRDE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SKYDD FÖR HÄLSA OCH MILJÖ&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13 kap. Miljöfarlig verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med miljöfarlig verksamhet avses i denna balk utsläpp av avlopp-&lt;br&gt;svatten, fasta ämnen eller gas från mark, byggnader eller anläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 vattendrag, sjöar, vattenområden eller grundvatten samt användning&lt;br&gt;av mark, byggnader eller anläggningar pä sådant sätt som kan medföra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förorening av luft, mark, vattendrag, sjöar, andra vattenområden&lt;br&gt;eller grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. störning för omgivningen genom buller, skakningar, ljus eller lik-&lt;br&gt;nande, om störningen inte är rent tillföll! g.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen definierar begreppet miljöferlig verksamhet. Därmed&lt;br&gt;förstås detsamma som närmare angivits i prop. (1969:28) om miljö-&lt;br&gt;skyddslag, s. 253 f, med tillägg av grundvatten, som fördes in med&lt;br&gt;verkan från den 1 juli 1987 (prop. 1986/87:135). I fråga om luftförore-&lt;br&gt;ning är dock att märka att inte enbart sådana föroreningar som syns&lt;br&gt;eller luktar hänförs till begreppet luftförorening, utan det omfettar också&lt;br&gt;utsläpp av ämnen som kan påverka klimatet eller påverka atmosfären&lt;br&gt;t.ex i form av uttunning av ozonskiktet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med avloppsvatten avses i denna balk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. spillvatten eller annan flytande orenlighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vatten som använts för kylning vid driften av en fabrik, någon&lt;br&gt;annan inrättning eller viss teknisk utrustning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom en detaljplan&lt;br&gt;som inte görs för viss eller vissa fastigheters räkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avloppsvatten definieras i enlighet med den praxis som en gång utbil-&lt;br&gt;dats vid vattendomstolarna och som infördes i miljöskyddslagen vid den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;327&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagens tillkomst. Paragrafen överensstämmer med vad som för närva- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;rande gäller enligt 3 § miljöskyddslagen med tillägget att kylvatten&lt;br&gt;också innefattar vatten som används för kylning av viss teknisk utrust-&lt;br&gt;ning. Därmed avses bl.a. vatten som används för kylning av värmepum-&lt;br&gt;par.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser&lt;br&gt;enligt lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen&lt;br&gt;den 16 september 1971 mellan Sverige och Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna om miljöfarlig verksamhet är inte tillämpliga i fråga om&lt;br&gt;joniserande strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsälvsöverenskommelsen ersätter inom sitt geografiska tillämpnings-&lt;br&gt;område balkens bestämmelser om miljöfarlig verksamhet såvitt avser&lt;br&gt;utsläpp till vatten, dvs. vattenförorening. Ett företag som ger upphov till&lt;br&gt;förorening av skilda slag, t.ex. förorening av både vatten och luft,&lt;br&gt;måste således prövas enligt såväl gränsälvsöverenskommelsen som&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket avser strålskyddslagen (1988:220). Det är dock att&lt;br&gt;märka att strålskyddslagen också kan utnyttjas för att ingripa mot icke-&lt;br&gt;joniserande strålning. Det har inte ansetts lämpligt att avgränsa strål-&lt;br&gt;skyddslagens tillämpningsområde (prop. 1987/88:88 s. 53 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tdlämpning av de allmänna aktsamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § De allmänna aktsamhetsreglema som anges i 2 kap. skall tillämpas&lt;br&gt;i fråga om miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innebär att de allmänna aktsamhetsreglema i 2 kap. blir&lt;br&gt;tillämpliga i fråga om miljöfarlig verksamhet. Detta innebär bl.a. att&lt;br&gt;utbytesprincipen ingår som en del av de överväganden som kan göras&lt;br&gt;också för miljöfarlig verksamhet. Också överväganden som tar sikte på&lt;br&gt;att främja återanvändning och återvinning av material ryms genom&lt;br&gt;paragrafen i de aktsamhetsregler som skall tillämpas i fråga om miljö-&lt;br&gt;farlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda aktsamhetsregler och bemyndiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En miljöfarlig verksamhet som kan leda till skada på människors&lt;br&gt;hälsa eller annan väsentlig olägenhet får inte utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den miljöfarliga verksamheten är av synnerlig betydelse från&lt;br&gt;allmän synpunkt och inte kan skada människors hälsa, får regeringen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;328&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besluta att verksamheten får bedrivas, om områden som är av riksintres- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;se för natur- och kulturmiljövården inte allvarligt skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lokaliseringen av en verksamhet skall föreskrifterna i&lt;br&gt;balkens andra avdelning tillämpas i de delar som kan bli aktuella. Nå-&lt;br&gt;gon lokaliseringsregel särskilt för miljöferlig verksamhet behövs alltså&lt;br&gt;inte, utan den avvägning mellan konkurrerande anspråk som det kan bli&lt;br&gt;fråga om skall lösas genom tillämpning av främst 3, 4, 6 och 8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de verksamheter som regleras genom miljöbalken gäller i fråga&lt;br&gt;om hushållning med mark och vatten stadgandena i 3 kap. Enligt 3 kap.&lt;br&gt;7 § första stycket skall bl.a. mark- och vattenområden som har betydel-&lt;br&gt;se från allmän synpunkt på grund av områdenas natur- eller kulturvär-&lt;br&gt;den eller med hänsyn till friluftslivet så långt möjligt skyddas mot åt-&lt;br&gt;gärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Enligt andra&lt;br&gt;stycket i samma paragraf skall områden som är av riksintresse för&lt;br&gt;natur- och kulturmiljövården skyddas mot åtgärder som påtagligt kan&lt;br&gt;skada sådana natur- eller kulturmiljövärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I balkens ljärde kapitel finns särskilda hushållningsbestämmelser för&lt;br&gt;vissa angivna områden som är av riksintresse med hänsyn till sina&lt;br&gt;samlade natur- och kulturvärden. För dessa områden gäller i princip&lt;br&gt;samma skydd mot exploateringsföretag som anges i 3 kap. 7 § andra&lt;br&gt;stycket. I 4 kap. 1 § tredje stycket anges dock att bestämmelserna om&lt;br&gt;dessa geografiska områden inte utgör hinder för att utveckla befintliga&lt;br&gt;tätorter eller det lokala näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förevarande paragraf har konstruerats dels för att generellt motverka&lt;br&gt;påböijandet och bedrivandet av vissa miljöferliga verksamheter, dels for&lt;br&gt;att åstadkomma ett särskilt skydd också för de nyss behandlade geogra-&lt;br&gt;fiska områdena mot vissa typer av exploatering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innebär att en miljöferlig verksamhet som kan leda till&lt;br&gt;skada på människors hälsa eller till annan väsentlig olägenhet inte får&lt;br&gt;utövas. Om den miljöferliga verksamheten är av synnerlig betydelse&lt;br&gt;från allmän synpunkt och inte kan skada människors hälsa, får regering-&lt;br&gt;en enligt andra stycket besluta att verksamheten får bedrivas, om om-&lt;br&gt;råden som är av riksintresse för natur- och kulturmiljövården inte all-&lt;br&gt;varligt skadas. Med det sistnämnda uttrycket avses främst de områden&lt;br&gt;som anges i 4 kap. Paragrafen innebär att en allvarlig skada är mer&lt;br&gt;kvalificerad än en påtaglig skada enligt 3 och 4 kap. Inte ens det lokala&lt;br&gt;näringslivets behov eller behovet av att utveckla en befintligt tätort, dvs.&lt;br&gt;undantagsreglerna i 4 kap. får alltså godtas som skäl för att tillåta en&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet som medför allvarlig skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om motsvarande stoppregel behövs för andra verksamheter som&lt;br&gt;ligger utanför miljöbalken får behandlas i annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Avloppsvatten av följande slag får inte släppas ut i vattendrag,&lt;br&gt;sjöar eller andra vattenområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avloppsvatten från vattenklosetter eller tätbebyggelse där vattnet&lt;br&gt;inte har varit föremål för längre gående rening än s lamav skiljning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. pressafi från siloanläggningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. urin från djurstallar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;329&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vassle,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. ytbehandlingsbad i metallindustrier eller koncentrerat sköljvatten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från sådana bad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;skriva att avloppsvatten av annat slag inte får släppas ut i vattendrag,&lt;br&gt;sjöar eller andra vattenområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har övertagits från 7 § miljöskyddslagen, men har skärpts&lt;br&gt;såtillvida att det inte längre är möjligt att medge undantag från det&lt;br&gt;stadgade förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om det finns särskilda skäl med hänsyn till naturvårdens eller andra&lt;br&gt;allmänna intressen, får regeringen för en viss del av landet meddela&lt;br&gt;föreskrifter om förbud mot utsläpp av avloppsvatten, fasta ämnen eller&lt;br&gt;gas från mark, byggnader eller anläggningar i vattendrag, sjöar eller&lt;br&gt;andra vattenområden eller så att marken eller grundvattnet kan förore-&lt;br&gt;nas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 8 § miljöskyddslagen och innebär en möj-&lt;br&gt;lighet att inom ett område helt förbjuda utsläpp. Detta kan bli aktuellt&lt;br&gt;t.ex när det gäller att förbjuda utsläpp till en sjö som har betydelse for&lt;br&gt;dricksvattenförsöijningen eller om den innehåller for landet sällsynta&lt;br&gt;eller särskilt värdefulla växt- eller djurarter. Den begränsning som gällt&lt;br&gt;i 8 § miljöskyddslagen, att prioriteten skulle gälla for dem som redan&lt;br&gt;fått tillstånd eller for kommun som böljat avleda avloppsvatten så att&lt;br&gt;inte ett oskäligt intrång i en etablerad verksamhet uppstod på grund av&lt;br&gt;forbud har utgått. I stället utgör ett förbud en grund för omprövning av&lt;br&gt;villkor enligt 31 §. Därvid får skälighetsavväganden göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda ett&lt;br&gt;mark- eller vattenområde som är utsatt för påverkan från miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet, får regeringen förklara området och dess närmaste omgiv-&lt;br&gt;ning som miljöskyddsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett miljöskyddsområde skall regeringen meddela föreskrifter om&lt;br&gt;skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för verksam-&lt;br&gt;heter inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 a § i miljöskyddslagen. De närmare&lt;br&gt;motiven framgår i prop. 1984/85:10 och 1987/88:87. Paragrafen har&lt;br&gt;hittills använts för att skydda Ringsjön i Skåne och Laholmsbukten.&lt;br&gt;Föreskrifter som regeringen meddelar kan inskränka tillstånd till miljö-&lt;br&gt;farlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § För att motverka utsläpp i luften av svavelföroreningar får regering-&lt;br&gt;en i fråga om bränsle som innehåller svavel meddela föreskrifter som&lt;br&gt;gäller förbränning, handel, överlåtelse eller import och som behövs från&lt;br&gt;miljöskyddssynpunkt eller någon annan allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta åt en myndighet eller kommun att meddela &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;330&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrifter som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 1 § lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Genom paragrafen har det materiella innehållet i svavellagen tagits in i&lt;br&gt;miljöbalken. Svavellagens övriga bestämmelser om upplysningsplikt,&lt;br&gt;ansvar m.m. finns i balkens gemensamma avdelningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § För att skydda miljön får regeringen också i andra fall än som&lt;br&gt;avses i 7-9 §§ beträffande miljöfarlig verksamhet meddela föreskrifter&lt;br&gt;om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått i&lt;br&gt;den utsträckning som anges i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter får meddelas för att uppfylla Sveriges internationella&lt;br&gt;förpliktelser. Föreskrifter får också meddelas om de framstår som mer&lt;br&gt;ändamålsenliga än beslut i ett enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl får regeringen bemyndiga en myndighet att&lt;br&gt;meddela föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har delvis utformats i enlighet med Lagrådets forslag. Den&lt;br&gt;innehåller ett bemyndigande i fråga om miljöfarlig verksamhet i enlighet&lt;br&gt;med 8 kap. 7 § regeringsformen. Utgångspunkten för föreskrifterna&lt;br&gt;skall alltså vara att de behövs för miljövårdens intresse. Räckvidden av&lt;br&gt;bemyndigandet framgår närmast av punkterna 3 och 4 i den nyss an-&lt;br&gt;givna bestämmelsen i regeringsformen. Avsikten är att bemyndigandet&lt;br&gt;skall användas för att genom förordning i svensk rättsordning införliva&lt;br&gt;rättsakter från EU i den utsträckning detta bedöms möjligt och lämpligt.&lt;br&gt;Härjämte kan paragrafen ligga till grund för föreskrifter av generell art&lt;br&gt;för en viss bransch eller för vissa verksamheter. För att bemyndigandet&lt;br&gt;skall få användas krävs att generella föreskrifter framstår som mer&lt;br&gt;ändamålsenliga i förhållande till miljöbalkens syften än beslut i ett en-&lt;br&gt;skilt fall med stöd av föreskrifter enligt 11 och 12 §§. Som framgått av&lt;br&gt;den allmänna motiveringen avses användningen av generella föreskrifter&lt;br&gt;kunna komma i fråga i de fall verksamheterna är av likartat slag och&lt;br&gt;påverkan på omgivningen är väl dokumenterad. De olika verksamheter-&lt;br&gt;na är ändå av så skiftande karaktär att den individuella tillståndspröv-&lt;br&gt;ningen fortfarande kommer att vara det främsta styrmedlet för miljöfar-&lt;br&gt;lig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln är att föreskrifter skall meddelas av regeringen. Endast&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl får regeringen enligt andra stycket bemyndi-&lt;br&gt;ga en myndighet att meddela föreskrifter. När det gäller att införliva&lt;br&gt;internationella åtaganden av mera detaljartad karaktär med svensk rätt,&lt;br&gt;mätmetoder och andra tekniska åtgärder, torde det ofta vara lämpligt att&lt;br&gt;föreskrifter utfärdas av en myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Regeringen får föreskriva att det skall vara förbjudet att utan&lt;br&gt;tillstånd eller innan anmälan har gjorts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anlägga eller bedriva vissa slag av fabriker, andra inrättningar&lt;br&gt;eller verksamheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. släppa ut avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. släppa ut eller lägga upp fast avfall eller andra fasta ämnen så att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mark, vattendrag, sjöar och andra vattenområden eller grundvatten kan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;331&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förorenas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. ändra vissa slag av inrättningar eller deras användning eller ändra Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;vissa slag av verksamheter pä ett sätt som kan medföra ökade eller&lt;br&gt;andra olägenheter eller som i annat avseende är av betydelse från stör-&lt;br&gt;ningssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har delvis utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen rör verksamheter av olika slag och ändringar därav som&lt;br&gt;kräver tillstånd enligt vad regeringen föreskriver. Paragrafen motsvarar&lt;br&gt;i stora delar 10 § miljöskyddslagen. Dock har, i enlighet med miljö-&lt;br&gt;skyddskommitténs förslag, det tillägget gjorts i punkt 1 att tillståndsplik-&lt;br&gt;ten kan komma att avse också en redan etablerad verksamhet. Detta&lt;br&gt;innebär den skillnaden i förhållande till gällande ordning att ändringar&lt;br&gt;i regeringens föreskrifter om tillståndplikt får en mer omedelbar verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuell prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Frågor om tillstånd till miljöfarlig verksamhet prövas av Konces-&lt;br&gt;sionsnämnden för miljöskydd eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer. Särskilda föreskrifter om Koncessionsnämnden och om för-&lt;br&gt;farandet hos nämnden finns i lagen (1994:000) om Koncessionsnämnden&lt;br&gt;för miljöskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om anmälan prövas av kommunen. Om den miljöfarliga verk-&lt;br&gt;samheten kan antas ha en begränsad miljöpåverkan, får regeringen&lt;br&gt;föreskriva att en kommun också skall pröva frågor om tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om tillstånd till miljöfarlig verksamhet skall på ansökan av den&lt;br&gt;som bedriver eller avser att bedriva miljöfarlig verksamhet prövas även&lt;br&gt;om tillstånd inte krävs enligt föreskrifter som avses ill §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom paragrafens första stycke föreskrivs att Koncessionsnämnden&lt;br&gt;för miljöskydd prövar frågor om tillstånd till miljöfarlig verksamhet. I&lt;br&gt;lagen om Koncessionsnämnden för miljöskydd finns vissa regler för&lt;br&gt;nämndens verksamhet. Också annan myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer får pröva frågor om tillstånd. För sådan prövning gäller allmänna&lt;br&gt;förvaltningsrättsliga regler. Detta överensstämmer med den ordning som&lt;br&gt;har gällt enligt miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om anmälan prövas av en kommun. Det är kommunens sak att&lt;br&gt;med iakttagande av kommunallagen och allmänna förvaltningsrättsliga&lt;br&gt;regler bestämma den ordning som skall gälla for handläggningen av en&lt;br&gt;anmälan. Om verksamheten är av den beskaffenheten, att den kan antas&lt;br&gt;ha en begränsad miljöpåverkan, får regeringen föreskriva att det an-&lt;br&gt;kommer på kommunen att pröva frågan om tillstånd. Sådana ärenden&lt;br&gt;kan avse tillstånd att installera värmepumpar, avloppsanläggningar för&lt;br&gt;enskilda toalettanläggningar och vissa andra enklare tillståndsförfaran-&lt;br&gt;den, som i den föreslagna ordningen överförs från hälsoskyddsreglema&lt;br&gt;till miljöskyddsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver eller avser att bedriva miljöfarlig verksamhet kan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;332&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;få sin verksamhet prövad och erhålla tillstånd till verksamheten, även&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om verksamheten enligt föreskrifter som följer av 11 § inte omfettas av Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tillståndsplikt. Denna möjlighet har alltid funnits i miljöskyddslagstift-&lt;br&gt;ningen och bibehålls alltså i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Den som avser att utöva miljöfarlig verksamhet för vilken det krävs&lt;br&gt;tillstånd enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna balk&lt;br&gt;skall, innan ansökan om tillstånd ges in, i skälig omfattning och på&lt;br&gt;lämpligt sätt samråda både med de statliga och kommunala myndigheter&lt;br&gt;som har skyldighet att följa verksamheten och med de organisationer&lt;br&gt;och enskilda som kan ha ett intresse i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samrådsskyldigheten överensstämmer med vad som gäller enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a § miljöskyddslagen. De närmare motiven framgår av prop&lt;br&gt;1980/81:92 s. 65 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ritningar och beskrivningar över verksamheten och dess omfattning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förslag till de skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som&lt;br&gt;behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förslag till hur verksamheten bör kontrolleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en redogörelse för det samråd som har ägt rum enligt 13 § och vad&lt;br&gt;som därvid har kommit fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 kap. finns föreskrifter om miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun som prövar ärenden om tillstånd får medge undantag från&lt;br&gt;vad som föreskrivs i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger vad en ansökan om tillstånd till miljöferlig verksam-&lt;br&gt;het skall innehålla. I andra stycket erinras att det finns särskilda före-&lt;br&gt;skrifter om miljökonsekvensbeskrivning. Genom miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningen bör bl.a. framgå hur aktsamhetsreglema och lokaliseringen&lt;br&gt;har beaktats. Hur beskrivningen närmare utformas blir i mycket beroen-&lt;br&gt;de på verksamhetens art, omfettning och planerade lokalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom den kommunala tillståndsprövningen avses omfetta endast&lt;br&gt;mindre komplicerade anläggningar har i andra stycket kommunen med-&lt;br&gt;getts möjlighet att meddela undantag från föreskrifterna i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75 § Om en ansökan är bristfällig eller om den inte har getts in i till-&lt;br&gt;räckligt antal exemplar, skall tillståndsmyndigheten förelägga sökanden&lt;br&gt;att avhjälpa bristen inom viss tid. Detsamma gäller om samråd enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § inte har skett i tillräcklig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande får förenas med vite. Följer sökanden inte föreläg-&lt;br&gt;gandet, får tillståndsmyndigheten besluta att bristen skall avhjälpas på&lt;br&gt;sökandens bekostnad eller avvisa ansökan, om bristen är så väsentlig att&lt;br&gt;ansökan inte kan ligga till grund för prövning av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;333&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger närmare handläggningsregler i fråga om en ansökan Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;som är bristfällig eller inte getts in i tillräckligt antal exemplar. Motsva-&lt;br&gt;rande bestämmelser återfinns i 13 § tredje och ijärde styckena miljös-&lt;br&gt;kyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Tillståndsmyndigheten skall se till att varje ärende ges den utred-&lt;br&gt;ning som behövs med hänsyn till balkens bestämmelser och de föreskrif-&lt;br&gt;ter som har meddelats med stöd av balken. Myndigheter, organisationer&lt;br&gt;och enskilda som kan ha ett intresse i saken skall på lämpligt sätt ges&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig. I den utsträckning det behövs för utredningen skall&lt;br&gt;hållas besiktning pä platsen och sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sammanträden har också allmänheten tillträde. Den som är närva-&lt;br&gt;rande vid ett sammanträde har rätt att i skälig omfattning yttra sig över&lt;br&gt;innehållet i ansökan och den där beskrivna verksamhetens verkningar&lt;br&gt;samt de ytterligare uppgifter som sökanden kan ha lämnat om verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sammanträde skall kallas genom kungörelse i ortstidning eller pä&lt;br&gt;annat lämpligt sätt. Kostnaden för kungörelse betalas av sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar formerna för tillståndsprövningen. Den praxis&lt;br&gt;som har etablerats hos Koncessionsnämnden i fråga om allmänhetens&lt;br&gt;rätt att komma till tals vid prövningen har här lagfästs. Genom paragra-&lt;br&gt;fens utformning får också allmänheten på detta sätt tillfälle att yttra sig&lt;br&gt;över innehållet i en miljökonsekvensbeskrivning. Kallelse sker normalt&lt;br&gt;genom kungörelse i ortstidningen. Vad som förstås med detta framgår&lt;br&gt;av lagen (1977:654) om kungörande av mål och ärenden hos myndighet&lt;br&gt;m.m. Särskild kallelse bör utgå till sökanden och de myndigheter som&lt;br&gt;särskilt skall följa ärendet. Kungörelsekostnadema skall belasta&lt;br&gt;sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 7 § Tillståndsmyndigheten har rätt att anlita sakkunnig för att utreda&lt;br&gt;särskilda frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till sakkunnig betalas av sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Den motsva-&lt;br&gt;rar i berörda delar 14 § fjärde och femte styckena miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Tillståndsmyndigheten skall med eget yttrande överlämna frågor&lt;br&gt;om tillstånd till regeringen, om det vid prövningen av en ansökan visar&lt;br&gt;sig att verksamheten är av sådan art som avses i 5 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här avses sådana fall där andra omständigheter än hänsynen till miljön&lt;br&gt;gör sig särskilt gällande och ett politiskt ställningstagande är nödvän-&lt;br&gt;digt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Tillståndshavaren är skyldig att vid prövning av frågor om äter-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kallelse av tillstånd och omprövning av villkor enligt 30-33 §§ ge in den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;334&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredning som behövs för prövningen. I ett sådant ärende får tillstånds-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheten vid vite förelägga tillståndshavaren att ge in den utredning Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 13 a § och 14 § sista stycket miljöskyddslagen.&lt;br&gt;Den slår fäst tillståndshavarens skyldighet att bidra till utredningen. De&lt;br&gt;närmare motiven för bestämmelsen framgår av prop. 1990/91:90 s.&lt;br&gt;216.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Ett beslut om tillstånd skall noggrant ange de villkor som behövs&lt;br&gt;för att hindra eller begränsa skadlig påverkan eller andra olägenheter&lt;br&gt;från verksamheten. Villkor får när det behövs avse hanteringen av ke-&lt;br&gt;miska produkter i tillverknings- och processindustri, om hanteringen kan&lt;br&gt;föranleda olägenheter för den yttre miljön. Villkoren får också avse hus-&lt;br&gt;hållningen med mark, vatten och andra naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;begränsas till viss tid. I tillståndsbeslutet skall anges en viss tid, högst&lt;br&gt;fem år, efter vilken tillståndet upphör att gälla om den med tillståndet&lt;br&gt;avsedda verksamheten inte har påbörjats inom den angivna tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd som har meddelats av en kommun gäller i fem år. Till-&lt;br&gt;ståndet upphör dock att gälla om inte den med tillståndet avsedda verk-&lt;br&gt;samheten påbörjats inom två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att tillståndet byggs upp av villkor, som&lt;br&gt;naturligtvis noggrannt skall beskriva vad som avses regleras, och att&lt;br&gt;villkoren sammantagna formar tillståndsbeslutets materiella innehåll.&lt;br&gt;Tillståndet omfettar alltså de sammantagna villkoren. Skälet till denna&lt;br&gt;ändring framgår av den allmänna motiveringen. Av stycket ftamgår&lt;br&gt;vidare att tillståndsprövningen kan avse frågor om kemikaliehantering.&lt;br&gt;Begreppet yttre miljön används för att annan lagstiftning reglerar kemi-&lt;br&gt;kaliehanteringen i förhållande till arbetsmiljöfrågoma. Också villkor&lt;br&gt;som rör hushållningen med mark och vatten och andra naturresurser&lt;br&gt;kan beslutas i samband med tillståndsprövningen. Det ligger i sakens&lt;br&gt;natur att sådana villkor inte bör ställas om främjandet av naturresurser&lt;br&gt;tillgodoses genom annan lagstiftning eller på annat sätt som t. ex. ge-&lt;br&gt;nom en fungerande prissättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd får om det finns särskilda skäl begränsas till viss tid.&lt;br&gt;Detta kan bli fellet om verksamheten är tidsbegränsad eller om det finns&lt;br&gt;anledning på grund av osäkerhet om företagets framtid att begränsa&lt;br&gt;tillståndstiden. När tillståndsbeslut tidsbegränsas bör i beslutet anges att&lt;br&gt;tiden skall räknas från det beslutet har vunnit laga kraft. Har inte verk-&lt;br&gt;samheten satts i gång under den angivna tiden förfaller tillståndet. Om&lt;br&gt;företaget vill ha möjlighet att påbörja verksamheten senare får det alltså&lt;br&gt;ge in en ny tillstånd sansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd som har meddelats av en kommun gäller i fem år. Har&lt;br&gt;det inte utnyttjats på så sätt att verksamheten har påböljats inom två år&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;335&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förfaller tillståndet. På samma sätt som nyss anges bör i beslutet anges Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;att tiden skall räknas från det tillståndsbeslutet vunnit laga kraft. Att det&lt;br&gt;gäller en mer begränsad tid för kommunala tillstånd motiveras av att&lt;br&gt;avloppsanordningar, värmepumpar och liknande som kan bli föremål för&lt;br&gt;kommunal tillståndsprövning i allmänhet rör enskilda hushåll och är&lt;br&gt;anläggningar av mindre komplicerad art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Ett tillstånd som gäller för viss tid för för sin giltighet göras bero-&lt;br&gt;ende av att säkerhet ställs för kostnaden för återställning och andra&lt;br&gt;sådana kostnader som verksamheten kan föranleda. Staten, kommunerna&lt;br&gt;och landstingen behöver inte ställa säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas att ställd säkerhet inte längre är tillräcklig, för den&lt;br&gt;myndighet som prövar frågan om tillstånd besluta om ytterligare säker-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglema om säkerhet har i miljöbalken utsträckts till att också omfatta&lt;br&gt;återställning och andra sådana kostnader för efterbehandling som en&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet kan föranleda. I samband med att tillstånd läm-&lt;br&gt;nas för en tidsbegränsad verksamhet skall frågan om säkerhet för verk-&lt;br&gt;samheten prövas och om sådan säkerhet skall ställas, festställs detta av&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten genom villkor. Förutsättning för säkerhet är att&lt;br&gt;verksamheten avser en bestämd tid. I enlighet med vad som brukar vara&lt;br&gt;fellet i fråga om ställande av säkerhet omfettas inte offentligrättsliga&lt;br&gt;organ. Om det kan antas att säkerheten inte längre är tillräcklig, får den&lt;br&gt;myndighet som beslutar om tillstånd besluta om ytterligare säkerhet.&lt;br&gt;Förfarandet motsvarar vad som gäller for ändring av villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befogenheten för en myndighet att kräva ytterligare säkerhet gäller&lt;br&gt;också för en kommun när kommunen är tillståndsprövande myndighet.&lt;br&gt;Motsvarande gäller även i andra fell när det i balkens bestämmelser&lt;br&gt;talas om tillståndsmyndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Om två eller flera som utövar eller avser att utöva miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet kommer överens om att vidta åtgärder för att förebygga eller&lt;br&gt;motverka likartade olägenheter för människor och miljön av verksam-&lt;br&gt;heten, får villkor som avses i 20 § innebära att de skall vidta åtgärder-&lt;br&gt;na gemensamt. Som förutsättning för detta gäller att möjligheterna att&lt;br&gt;uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. ökar eller att fördelar från&lt;br&gt;hälso- och miljösynpunkt uppnås på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden enligt första stycket får avgöras genom beslut om tillstånd&lt;br&gt;som innehåller gemensamma villkor för verksamheterna. För beslut i&lt;br&gt;sådana ärenden gäller också 20 och 21 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen avser de fell då verksamhetsutövama för olika verksam-&lt;br&gt;heter helt eller delvis koncentrerar försiktighetsmåtten for respektive&lt;br&gt;verksamhet till någon eller några av verksamheterna. I stället för att&lt;br&gt;lägga ner kostnaderna i den egna verksamheten får företaget därmed &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;336&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medverka till att bekosta försiktighetsmåtten vid ett annat företag, om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det innebär att möjligheterna att uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 6 Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kap. ökar eller om fördelar för människors hälsa eller miljön uppnås på&lt;br&gt;annat sätt. Gemensamma villkor kan antingen meddelas i separata till-&lt;br&gt;ståndsbeslut eller i ett tillståndsbeslut som är gemensamt för olika verk-&lt;br&gt;samheter. Tillståndsbeslut skall omfattas av villkor som sägs i 20 §. I&lt;br&gt;ett gemensamt beslut får dock villkor för en verksamhet göras beroende&lt;br&gt;av villkor som skall iakttas av en annan verksamhetsutövare som är&lt;br&gt;knuten till tillståndet. Också reglema i 21 § om säkerhet blir gällande.&lt;br&gt;Verksamhetsutövama bör förpliktas att gemensamt ställa säkerhet.&lt;br&gt;Frågor om återlämnande av säkerhet, om någon av de samverkande&lt;br&gt;verksamheterna upphör, kan prövas i samband med omprövning av&lt;br&gt;villkoren. Kontroll över efterlevnaden av villkor som har beslutats&lt;br&gt;enligt denna paragraf utövas av tillsynsmyndighet. Vid bristande efter-&lt;br&gt;levnad kan vitesföreläggande och andra förelägganden beslutas. Däre-&lt;br&gt;mot är sådana villkor inte straffrättsligt sanktionerade. I föreskrifter&lt;br&gt;som meddelas med stöd av 11 och 12 §§ kan samordningsfrågor som&lt;br&gt;gäller prövning av tillstånd enligt paragrafen regleras. I fråga om sa-&lt;br&gt;mordning av tillsynsansvar finns bemyndigande för regeringen i 18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §. Samordningsbehov kan uppkomma när gemensamma villkor skall&lt;br&gt;fastställas för verksamheter som annars tillståndsprövas av olika myn-&lt;br&gt;digheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Om regeringen lämnar tillstånd, får regeringen överlåta åt en&lt;br&gt;tillståndsmyndighet att fastställa ytterligare villkor för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillståndsmyndighet får överlåta till en tillsynsmyndighet att fast-&lt;br&gt;ställa villkor av mindre betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen lämnar tillstånd, får regeringen överlåta åt en tillsyns-&lt;br&gt;myndighet att fastställa ytterligare villkor för verksamheten. Uttrycket&lt;br&gt;ytterligare villkor beror på konstruktionen att tillståndet i materiellt&lt;br&gt;hänseende alltid måste bestå av minst ett villkor. Regeringen kan be-&lt;br&gt;sluta om tillstånd antingen i ett hänskjutet ärende eller genom ett över-&lt;br&gt;klagat. I ett hänskjutet ärende är det lämpligast att den tillståndsmyndig-&lt;br&gt;het som beslöt att föra ärendet till regeringen, efter regeringens beslut&lt;br&gt;bestämmer de villkor som närmare reglerar verksamheten. Också andra&lt;br&gt;fäll där det av utredningsskäl är lämpligare att någon annan än regering-&lt;br&gt;en beslutar i fråga om villkor kan förekomma. Det kan t.ex vara fråga&lt;br&gt;om att pröva successiva minskningar av vissa utsläpp som kräver sär-&lt;br&gt;skild utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket motsvarar 20 § andra stycket miljöskyddslagen och&lt;br&gt;infördes i samband med prop. 1987/88:85. Avsikten var att den praxis&lt;br&gt;som utvecklats under åren skulle ges formen av att villkor fastställdes i&lt;br&gt;stället för tillsynsbeslut. Därmed följer andra rättsverkningar i fråga om&lt;br&gt;omprövning m.m. än som gäller för tillsynsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Om det vid prövningen av en miljöfarlig verksamhet inte tillräckligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkert kan bedömas vilka villkor som bör gälla i ett visst avseende, får &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;yy]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgörandet i denna del skjutas upp, om det kan ske utan olägenhet för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 Riksdagen 1994/95. I saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljön. I samband med uppskov skall tillfälliga villkor om skyddsåtgär- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;der och andra försiktighetsmått beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som har skjutits upp skall avgöras så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar när avgörandet av vissa villkor får skjutas upp.&lt;br&gt;Som framgått av den allmänna motiveringen kan det förekomma ären-&lt;br&gt;den där nya tekniska förfaranden eller metoder måste utvecklas eller är&lt;br&gt;under utveckling. Vid sådant förhållande vore det olämpligt att fastställa&lt;br&gt;villkor som bygger på föråldrad teknik eller att konservera metoder som&lt;br&gt;är på väg att försvinna. I samband med uppskov av villkor skall till-&lt;br&gt;fälliga villkor beslutas. En fråga som har skjutits upp skall enligt andra&lt;br&gt;stycket avgöras så snart det kan ske, dvs. så fort tillräcklig erferenhet&lt;br&gt;av verksamheten i aktuell del har vunnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § / ärenden om tillstånd till en verksamhet får tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;på ansökan besluta att vissa arbeten får påbörjas trots att tillstånds-&lt;br&gt;frågan inte har blivit slutligt avgjord. Ett sådant beslut (igängsättnings-&lt;br&gt;medgivande) får meddelas endast om det finns särskilda skäl och det är&lt;br&gt;uppenbart att tillstånd kommer att lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden där regeringen prövar frågan om tillstånd får medgivande&lt;br&gt;enligt första stycket inte lämnas innan tillståndsfrågan har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett igångsättningsmedgivande skall noggrant anges de villkor som&lt;br&gt;skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av ett igångsättningsmedgivande gäller samma regler&lt;br&gt;som för tillståndsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets forslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 21 a § miljöskyddslagen. Vad som anfördes när&lt;br&gt;bestämmelsen infördes (prop 1980/81:92 s. 69 f) skall alltjämt gälla.&lt;br&gt;Om tillståndsfrågan avgjorts av regeringen enligt 5 kap. 1 eller 2 § bör&lt;br&gt;igångsättningsmedgivande kunna lämnas om övriga förutsättningar är&lt;br&gt;uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma regler gäller för förfärandet som för tillståndsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder för tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Tillstånd till miljöfarlig verksamhet får inte meddelas i strid mot&lt;br&gt;en detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller&lt;br&gt;bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 4 a § miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Tillstånd får inte ges till den som har underlåtit att fullgöra sina&lt;br&gt;skyldigheter enligt tidigare tillstånd, om inte särskilda omständigheter&lt;br&gt;föranleder annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;338&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har sin motsvarighet i 18 § fjärde stycket naturvårdslagen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;där föreskrifter om täkttillstånd lämnas. Paragrafen har i miljöbalken&lt;br&gt;utsträckts till att också omfatta miljöferlig verksamhet. Paragrafen skall&lt;br&gt;tillämpas när det är klart att tillståndshavaren inte har fullgjort sina&lt;br&gt;åligganden. Föreligger tveksamhet skall paragrafen inte tillämpas. Inte&lt;br&gt;heller skall den tillämpas om tiden för fullgörande av viss förpliktelse&lt;br&gt;inte har löpt ut vid den aktuella tillståndsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Tillstånd får inte beviljas för verksamhet som leder till att en miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnorm inte kan uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen saknar motsvarighet i miljöskyddslagen. Som framgår av&lt;br&gt;den allmänna motiveringen avsnitt 4.5 är miljökvalitetsnormema ett&lt;br&gt;instrument i planeringen särskilt för kommunerna. Även tillståndsmyn-&lt;br&gt;dighetema måste dock vid sin prövning beakta förekomsten av miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnormer och ha dessa som en grund for sin prövning. I ett be-&lt;br&gt;lastat område är det särskilt viktigt for prövningsmyndigheten att avgöra&lt;br&gt;huruvida ny verksamhet som ökar belastningen på miljön kan tillåtas.&lt;br&gt;Tillstånd får inte beviljas för en verksamhet som föranleder att en miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnorm inte kan följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Om det finns hinder mot att meddela tillstånd till en miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet enligt vad som sägs i 28 §, får verksamheten komma till&lt;br&gt;stånd om den som utövar eller ämnar utöva verksamheten vidtar sådana&lt;br&gt;åtgärder att olägenheterna från annan miljöfarlig verksamhet upphör&lt;br&gt;eller minskar så att miljökvalitetsnormen på grund av de vidtagna åt-&lt;br&gt;gärderna kan uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillstånd skall meddelas enligt paragrafen krävs att den som&lt;br&gt;utövar verksamheten vidtar sådana åtgärder att olägenheter från annan&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet upphör eller minskar i avsevärd mån. Vid pröv-&lt;br&gt;ningen behöver inte åtgärderna vara genomförda, men avtal måste ha&lt;br&gt;ingåtts som kan leda till den avsedda verkan. Det kan därför vara lämp-&lt;br&gt;ligt att tidsbegränsa tillståndet och att bestämma att vissa villkor skall&lt;br&gt;gälla bara för en begränsad tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkallelse av tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Ett tillstånd får återkallas helt eller delvis av tillståndsmyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om villkor som gäller för verksamheten i något väsentligt avseende&lt;br&gt;har åsidosatts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det genom den miljöfarliga verksamheten uppkommit olägen-&lt;br&gt;heter av sådan art som avses i 5 § första stycket och som inte kan av- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;339&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hjälpas genom en ändring av villkoren för verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om den tillståndsgivna verksamheten påtagligt medverkar till att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;gränsvärdena i en miljökvalitetsnorm överskrids och ändrade villkor inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan antas vara tillräckliga eller om sådana fördelar ur miljösynpunkt&lt;br&gt;som avses i 29 § inte har kunnat erhållas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om den tillståndsgivna verksamheten slutligt har upphört,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om ett nytt tillstånd ersätter ett tidigare tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 23 § miljöskyddslagen. Punkten 3 har&lt;br&gt;knutits till stoppregeln i 5 § första stycket. Punkterna 4, 5 och 6 har&lt;br&gt;tillkommit. När det gäller punkt 5 bör det ankomma på tillståndsmyn-&lt;br&gt;digheten att på lämpligt sätt undersöka att verksamheten slutligt har&lt;br&gt;upphört. Om det därvid framkommer, att verksamheten sannolikt inte&lt;br&gt;kan startas på nytt bör tillståndet återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en verksamhet bedrivs enligt ett nytt tillstånd skall tillståndsmyn-&lt;br&gt;digheten utan särskild framställning därom, återkalla det tidigare till-&lt;br&gt;ståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning av villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Tillståndsmyndigheten får ändra, upphäva eller meddela nya vill-&lt;br&gt;kor för en verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när tio år eller den kortare tid som följer av Sveriges internationel-&lt;br&gt;la förpliktelser har förflutit från det att beslutet om villkor vann laga&lt;br&gt;kraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om verksamheten påtagligt medverkar till att gränsvärdena i en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm överskrids,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för prövningen och ett&lt;br&gt;återkallande av tillståndet framstår som en alltför ingripande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om villkor som rör verksamheten inte har följts och ett återkallande&lt;br&gt;av tillståndet framstår som en alltför ingripande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet som inte&lt;br&gt;förutsågs när tillståndet meddelades,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. om verksamheten är förlagd inom ett område där förbud råder&lt;br&gt;enligt föreskrift med stöd av 7 § eller där särskilda föreskrifter gäller&lt;br&gt;enligt 8 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om en från hälso- och miljöskyddssynpunkt väsentligförbättring kan&lt;br&gt;uppnås med användning av annan teknik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. om användningen av en ny teknik för mätning eller uppskattning av&lt;br&gt;förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre förut-&lt;br&gt;sättningar för att kontrollera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd att släppa ut avloppsvatten i ett visst vattenområde för&lt;br&gt;omprövas med stöd av första stycket endast om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;340&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke motsvarar i huvudsak 24 § miljöskydd sia- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;gen. Punkten 2 innebär att en miljökvalitetsnorm kan ligga till grund för&lt;br&gt;omprövning. För detta krävs dock att utsläppen från det enskilda före-&lt;br&gt;taget påtagligt medverkar till att en miljökvalitetsnorm inte kan följas.&lt;br&gt;Till omprövningsgrundema har som framgår av punkt 7 förts föreskrif-&lt;br&gt;ter om förbud mot utsläpp som gäller för viss del av landet och före-&lt;br&gt;skrifter som skall gälla i ett miljöskyddsområde. Frågan om teknikval&lt;br&gt;framgår av punkt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket motsvarar i sak 25 § miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Har villkor fastställts för tvä eller flera miljöfarliga verksamheter&lt;br&gt;med tillämpning av 22 § och återkallas tillståndet eller omprövas villko-&lt;br&gt;ren för en av verksamheterna, får villkoren för de övriga verksamheter-&lt;br&gt;na omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att villkor skall kunna fastställas för två eller flera&lt;br&gt;verksamheter med tillämpning av 22 § måste vara att tillstånden kan&lt;br&gt;utformas på sådant sätt att företagen genom villkor i tillståndsbesluten&lt;br&gt;blir formellt bundna av den samverkan de ingått i. Detta förutsätter att&lt;br&gt;villkoren för samtliga berörda företag prövas samtidigt. Skulle något av&lt;br&gt;företagen av någon anledning upphöra eller annars bryta sig ur sam-&lt;br&gt;verkan måste villkoren för samtliga företag kunna omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Efter ansökan från tillståndshavaren får tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;ändra, upphäva eller meddela nya villkor i tillståndsbeslut. Villkor får&lt;br&gt;dock upphävas eller mildras endast om det är uppenbart att villkoret&lt;br&gt;inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen&lt;br&gt;behövs till följd av omständigheter som inte förutsågs när tillståndet&lt;br&gt;meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar 27 § miljöskyddslagen, har utformats i&lt;br&gt;enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Vid prövning av frågor som avses i 31 § 1 eller 32 eller 33 § för&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten också ompröva beslut varigenom villkor har änd-&lt;br&gt;rats, upphävts eller kommit till enligt 31 § första stycket 2-9 eller 32&lt;br&gt;eller 33 §, även om tio år inte har förflutit från det att beslutet vann&lt;br&gt;laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i huvudsak 29 a § andra stycket miljöskyddslagen.&lt;br&gt;Den har i princip utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Vid omprövning av villkor får också 24 § tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Vid ompröv-&lt;br&gt;ning av villkor får också tillämpas föreskrifterna att meddela tillfälliga&lt;br&gt;villkor. Förutsättningarna för detta är desamma som gäller för tillämp-&lt;br&gt;ningen av 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;341&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Villkor som fastställts enligt någon av 31-34§§ har samma verkan Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;som villkor i tillståndsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar 29 a § första stycket miljöskyddslagen, har&lt;br&gt;utformats i enlighet med Lagrådets forslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Beslut om återkallelse av tillstånd eller ändring eller upphävande&lt;br&gt;av villkor liksom beslut om nya villkor meddelas av tillståndsmyndig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om sådant beslut som avses i första stycket för göras av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten. Är myndigheten samtidigt tillståndsmyndighet för&lt;br&gt;frågan tas upp utan särskild framställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk och Miljöombudsmannen har också den rätt&lt;br&gt;som en tillsynsmyndighet har enligt andra stycket. Miljöombudsmannen&lt;br&gt;för dock inte begära omprövning av beslut om verksamhet som bedrivs&lt;br&gt;av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioan-&lt;br&gt;stalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar i första stycket vem som beslutar om återkallelse&lt;br&gt;av tillstånd och ändring, upphävande och beslut om nya villkor. Om det&lt;br&gt;vid tiden för tillsynsmyndighetens framställning visar sig att en annan&lt;br&gt;myndighet än den som en gång meddelade tillståndet numera prövar den&lt;br&gt;aktuella verksamheten, skall tillsynsmyndigheten eller Statens natur-&lt;br&gt;vårdsverk i stället ge in framställningen till den myndigheten. Är till-&lt;br&gt;ståndsmyndigheten densamma som tillsynsmyndigheten behövs ingen&lt;br&gt;särskild framställning. Även Miljöombudsmannen får begära ompröv-&lt;br&gt;ning m.m. Skälen för detta framgår av avsnitt 4.16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Även i andra fall än vad som anges i 29-34 §§ för kommunen&lt;br&gt;besluta om ytterligare villkor eller förbud för en verksamhet som omfat-&lt;br&gt;tas av tillstånd som kommunen har lämnat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda förutsättningar om ändring av villkor som gäller miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet skall inte avse verksamheter som prövas av en kommun.&lt;br&gt;Uppkommer det olägenhet av sådan verksamheten, kan alltså kommu-&lt;br&gt;nen meddela de förelägganden eller förbud som behövs för att motverka&lt;br&gt;olägenheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tid frän vilken beslut gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Ett beslut om tillstånd eller villkor blir gällande när beslutet har&lt;br&gt;vunnit laga kraft. För igångsättningsmedgivande eller om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, får tillståndsmyndigheten förordna att beslutet skall gälla&lt;br&gt;omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;342&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar främst 49 § miljöskyddslagen. Ett beslut om&lt;br&gt;tillständ eller villkor eller igångsättningsmedgivande blir gällande när&lt;br&gt;beslutet har vunnit laga kraft. För igångsättningsmedgivande eller om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl får prövningsmyndigheten förordna att beslutet&lt;br&gt;skall böija gälla omedelbart. Innan beslutet har vunnit laga kraft får den&lt;br&gt;som avser att bedriva verksamheten normalt inte sätta igång med några&lt;br&gt;åtgärder som innebär att arbetet påböijas som t.ex. rivning, schaktning&lt;br&gt;eller annat liknande. I vissa fåll kan det dock finnas anledning att såda-&lt;br&gt;na åtgärder får påbörjas utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga&lt;br&gt;kraft. Det kan vara fråga om anläggningar där en omfattande planering&lt;br&gt;av olika delprojekt eller arbeten av olika slag är avgörande for att inom&lt;br&gt;rimlig tid kunna genomfora projektet. Om det därvid visar sig att en&lt;br&gt;senareläggning på grund av brist på arbetskraft under en viss tid eller&lt;br&gt;av annan orsak skulle innebära påtagligt höjda kostnader och om de&lt;br&gt;frågor som varit föremål för överväganden vid prövningen inte särskilt&lt;br&gt;berörs av att beslutet får verkställas utan hinder av laga kraft, kan&lt;br&gt;arbetena få påböijas omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\krksamhet sutövarens undersökningar och kontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Den som utövar en verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig är&lt;br&gt;skyldig att fortlöpande kontrollera verksamheten och att utföra sådana&lt;br&gt;undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs för att&lt;br&gt;motverka eller förebygga skador eller andra olägenheter på omgivning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela närmare föreskrifter om kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 38 a § miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Om en miljöfarlig verksamhet omfattas av tillståndsplikt enligt vad&lt;br&gt;som föreskrivs med stöd av 11 §, skall den som utövar verksamheten&lt;br&gt;varje år lämna en miljörapport till den myndighet som utövar den när-&lt;br&gt;mare tillsynen över verksamheten. 1 miljörapporten skall de åtgärder&lt;br&gt;redovisas som vidtagits för att uppfylla villkoren i ett tillståndsbeslut och&lt;br&gt;resultaten av dessa åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;skriva att en miljörapport skall innehålla en redovisning av anläggning-&lt;br&gt;ens miljöpåverkan även i annat avseende än vad som omfattas av villkor&lt;br&gt;i ett tillståndsbeslut. Ä ven om en miljöfarlig verksamhet inte har till-&lt;br&gt;ståndsprövats, får en föreskrift meddelas om skyldighet att lämna en&lt;br&gt;miljörapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, mot-&lt;br&gt;svarar i sak 38 b § miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § Skyldigheten att avge en miljörapport gäller inte för verksamhet&lt;br&gt;som har tillståndsprövats av en kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;343&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Eftersom Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kommunala tillstånd endast bör avse anläggningar av enkel beskaffenhet&lt;br&gt;saknas anledning att besvära tillståndshavaren med att upprätta en mil-&lt;br&gt;jörapport. Verkningarna av verksamheten bör genom anläggningens&lt;br&gt;beskaffenhet redan vara väl kända.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14 kap. Kemiska produkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Definitioner och särskilda bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med kemiska produkter avses i denna balk kemiska ämnen och&lt;br&gt;beredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter att balkens bestämmelser om kemiska produkter skall&lt;br&gt;tillämpas på en vara som innehåller eller har behandlats med en ke-&lt;br&gt;misk produkt, om varan på grund av sina egenskaper kan befaras&lt;br&gt;medföra skador på människor och miljön eller andra intressen som skall&lt;br&gt;skyddas genom denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 första stycket definieras begreppet kemisk produkt i enlighet med vad&lt;br&gt;som gäller enligt lagen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket får regeringen eller den myndighet som regering-&lt;br&gt;en bestämmer utvidga tillämpningen till att också omfatta en vara som&lt;br&gt;innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt. Förutsättningen&lt;br&gt;för detta är dock att varan innehåller en kemisk produkt som har någon&lt;br&gt;farlig egenskap som kan befaras medföra skador på människor eller&lt;br&gt;miljön eller andra intressen som balken avses skydda. Det sistnämnda&lt;br&gt;tar sikte på bl.a. resurshushållningen och sådana delar av naturvården&lt;br&gt;som gränsar till kulturminnesvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Föreskrifter enligt denna balk om hantering av kemiska produkter&lt;br&gt;avser tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring,&lt;br&gt;transport, användning, omhändertagande, destruktion, konvertering,&lt;br&gt;saluförande, överlåtelse och därmed jämförliga förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 2 § lagen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringen får föreskriva om undantag från balkens bestämmelser i&lt;br&gt;fråga om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 4 § lagen (1985:426) om kemiska produkter. Den&lt;br&gt;ändring som har gjorts är enbart av redaktionell karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av de allmänna aktsamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § De allmänna aktsamhetsreglema i 2 kap. gäller för verksamhet som&lt;br&gt;omfattar hantering, import eller export av en kemisk produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;344&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsreglema omfattar all verksamhet som rör kemis- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ka produkter och - efter särskilda föreskrifter med stöd av 1 § - varor&lt;br&gt;som har behandlats med en kemiskt produkt. I 5-7 och 9-12 §§ anges&lt;br&gt;de särskilda försiktighetsmått som kompletterar bestämmelserna i 2 kap.&lt;br&gt;Det är att märka att utredning av och information om kemiska produk-&lt;br&gt;ter skall ske oavsett om det finns konkreta farhågor om hälso- eller&lt;br&gt;miljöfarliga effekter eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt skall genom&lt;br&gt;egna undersökningar eller på annat sätt se till att det finns tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljöskador som&lt;br&gt;produkten kan orsaka. Utredningen skall vara gjord i enlighet med&lt;br&gt;vetenskap och beprövad erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 § första stycket lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det inte är möjligt att undvara alla produkter som har något&lt;br&gt;slag av farliga egenskaper, krävs att hanteringen av kemiska produkter&lt;br&gt;sker så att skador på människor eller i miljön kan undvikas. En förut-&lt;br&gt;sättning för detta är dock att de som hanterar produkterna känner till i&lt;br&gt;vilket avseende de är fårliga. I paragrafen stadgas därför att tillverkare&lt;br&gt;och importörer av kemiska produkter skall söija för utredning och&lt;br&gt;bedöma vilka egenskaper en produkt har. Det är att märka att utred-&lt;br&gt;ningsskyldigheten är fortlöpande och således inte upphör då produkten&lt;br&gt;släpps ut på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilken utredning om en produkt som får anses tillfredsställande beror&lt;br&gt;på en rad olika omständigheter. T.ex. måste kraven ställas högt då det&lt;br&gt;gäller att använda produkten på ett nytt sätt även om ett ämne är väl&lt;br&gt;utrett i andra sammanhang. Höga krav måste också ställas i fråga om&lt;br&gt;nya ämnen. Den närmare innebörden av kravet på utredning bestäms&lt;br&gt;självfallet också av den vid varje tidpunkt rådande vetenskapliga kun-&lt;br&gt;skapsnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riskbedömningen enligt denna paragraf utgör också underlag för&lt;br&gt;tillämpning av utbytesprincipen i 2 kap. 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som yrkesmässigt hanterar, importerar eller exporterar en&lt;br&gt;kemisk produkt skall ha tillgäng till den kemiska och toxikologiska kun-&lt;br&gt;skap som behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning och pro-&lt;br&gt;duktens egenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har sin huvudsakliga motsvarighet i 7 § första meningen&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;345&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har till skillnad från motsvarande bestämmelse i 2 kap. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;4 § en särskild inriktning. Bestämmelsen riktar sig nämligen särskilt till&lt;br&gt;alla som hanterar, importerar eller exporterar kemiska produkter förut-&lt;br&gt;satt att detta sker yrkesmässigt. Kravet på kompetens måste emellertid&lt;br&gt;kunna göras gällande med olika styrka beroende på i vilket led hante-&lt;br&gt;ringen sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillverkare och importörer av kemiska produkter skall i den utsträck-&lt;br&gt;ning som behövs med hänsyn till arten och omfattningen av verksam-&lt;br&gt;heten ha tillgång till kemisk och toxikologisk kompetens. Tillverkare&lt;br&gt;och importörer av kemiska produkter skall vidare hålla sig underrättade&lt;br&gt;om forskning och teknisk utveckling av betydelse för skyddet av hälsa&lt;br&gt;och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som yrkesmässigt överlåter en kemisk produkt skall ha det kun-&lt;br&gt;nande som behövs med hänsyn till produktens egenskaper. Återförsälja-&lt;br&gt;re skall kunna lämna korrekt risk- och skyddsinformation till köparna.&lt;br&gt;Särskilt större återförsäljare måste ha god kännedom om vad som gäller&lt;br&gt;om t.ex. klassificering och märkning av produkter. Normalt bör återför-&lt;br&gt;säljare kunna få informationsbehovet tillgodosett genom den produktin-&lt;br&gt;formation som tillverkare och importörer är skyldiga att lämna om vaije&lt;br&gt;produkt. Om ytterligare kunskaper erfordras för att en återförsäljare&lt;br&gt;t.ex. skall kunna tillgodose köparnas behov av information, måste såda-&lt;br&gt;na kunskaper byggas upp hos återförsäljaren. Enligt 11 § kan för hante-&lt;br&gt;ring av särskilt farliga produkter uppställas krav på tillståndsprövning.&lt;br&gt;Vid en sådan prövning får samhället möjlighet att uppställa villkor och&lt;br&gt;prövningen bör därför ha en tydlig inriktning på kunskapskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företag som hanterar kemiska produkter behöver kunskaper om de&lt;br&gt;risker som följer med hantering av produkterna. Kunskapernas nivå bör&lt;br&gt;motsvara lägst den nivå som behövs för att förstå innebörden av de&lt;br&gt;begrepp som används för att ange en produkts hälso- och miljöfarlighet.&lt;br&gt;Företagen behöver också yrkeshygienisk och omgivningshygienisk&lt;br&gt;sakkunskap för att bedöma vilka hälso- eller miljörisker som hantering-&lt;br&gt;en av kemiska produkter kan föra med sig. Användarföretag liksom till-&lt;br&gt;verkare och importörer som saknar egna resurser för att bedöma risker-&lt;br&gt;na vid hantering av kemiska produkter måste anlita sakkunskap från&lt;br&gt;utomstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktinformation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som tillverkar, importerar eller överlåter en kemisk produkt&lt;br&gt;skall genom märkning eller på annat sätt lämna de uppgifter som behövs&lt;br&gt;från hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens innehåll motsvarar 8 § första stycket lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktinformation enligt denna paragraf skall kunna innehålla sådana&lt;br&gt;upplysningar som inte är av ren vamingskaraktär men som ändå är av&lt;br&gt;betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt. Som exempel kan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;346&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnas uppgifter om en produkts identitet, tillverkarens eller importör-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ens namn och resultatet av gjord bedömning. För en brukare kan näm- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ligen sådana uppgifter vara av intresse även beträffande produkter som&lt;br&gt;leverantören inte bedömt som hälso- eller miljöfarliga. Syftet med&lt;br&gt;informationen bör dock i första hand vara att sprida kunskap om de&lt;br&gt;risker som hanteringen av en kemisk produkt kan innebära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktinformation kan lämnas även på annat sätt än genom märk-&lt;br&gt;ning, t.ex. genom att ett informationsblad bifogas produkten. Informa-&lt;br&gt;tionen kan avse både hälso- och miljörisker. Beroende på om mottaga-&lt;br&gt;ren är en konsument eller en näringsidkare kan olika krav ställas på in-&lt;br&gt;formationen. Det är viktigt att information som riktar sig till konsu-&lt;br&gt;menter är lättbegriplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan produktinformation som avses i 3 § lagen (1976:1054) om&lt;br&gt;svavelhaltigt bränsle om halten svavel i bränslet kommer genom svavel-&lt;br&gt;lagens infogande i miljöbalken att kunna regleras med stöd av förevar-&lt;br&gt;ande paragraf, vid behov i kombination med föreskrifter enligt 8 §.&lt;br&gt;Även 9 § kan tillämpas om det behövs för uppgifter om svavelinnehållet&lt;br&gt;i bränslet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om hantering, import och export&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i&lt;br&gt;fråga om hantering, import och export av kemiska produkter meddela&lt;br&gt;ytterligare föreskrifter i frågor som avses i 5-7 §§ och 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Denna fri-&lt;br&gt;stående bemyndiganderegel motsvaras i lagen om kemiska produkter av&lt;br&gt;5 § andra stycket, 6 § andra stycket, 7 § andra meningen och 8 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktsamhetsföreskrifter enligt 2 kap. kan avse tillämpningen av ut-&lt;br&gt;bytesprincipen. Som exempel på föreskrifter som enligt denna paragraf&lt;br&gt;kan meddelas i frågor som avses i 5 § kan nämnas bestämmelser med&lt;br&gt;precisering av hur en utredning skall genomföras och redovisas. Det&lt;br&gt;kan vara fråga om vilka ämnen eller föreningar som ger produkten&lt;br&gt;forliga egenskaper, arten och graden av dessa egenskaper, lämpliga&lt;br&gt;skyddsåtgärder och vilka åtgärder som behövs för att ta hand om avfoll&lt;br&gt;från produkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller frågor som avses i 6 § kan med stöd av förevarande para-&lt;br&gt;graf uppställas ytterligare krav på kompetens som behövs för en säker&lt;br&gt;hantering inom ett företag utöver vad som är möjligt enligt t.ex. arbets-&lt;br&gt;miljölagstiftningen. Det kan sålunda gälla krav på kunskap och kompe-&lt;br&gt;tens för att förhindra utsläpp av ozonnedbrytande ämnen vid reparation&lt;br&gt;och underhåll av kylanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger vidare regeringen möjlighet att meddela närmare&lt;br&gt;föreskrifter om vad produktinformationen skall innehålla och hur den&lt;br&gt;skall utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;347&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som yrkesmässigt hanterar, importerar eller exporterar en&lt;br&gt;kemisk produkt skall till den myndighet som regeringen bestämmer och&lt;br&gt;i den omfattning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;myndigheten föreskriver lämna de uppgifter om produkten och dess&lt;br&gt;hantering som kan behövas för att bedöma produktens och hanteringens,&lt;br&gt;importens eller exportens hälso- eller miljörisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 9 § lagen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldigheten enligt förevarande paragraf gäller alla som&lt;br&gt;yrkesmässigt hanterar, importerar eller exporterar en kemisk produkt.&lt;br&gt;Det ankommer på regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer att meddela föreskrifter angående omfattningen av uppgifts-&lt;br&gt;skyldigheten. Genom föreskrifter kan också anges tidpunkten då upp-&lt;br&gt;giftsskyldigheten inträder liksom vem som i ett visst fall är skyldig att&lt;br&gt;lämna uppgifter. Den uppgiftsskyldighet som kan föreskrivas med stöd&lt;br&gt;av paragrafen kan omfatta alla de uppgifter om produkten och dess&lt;br&gt;hantering som kan behövas för att överblicka och bedöma tänkbara&lt;br&gt;hälso- och miljörisker, inte bara till följd av användningen av vaije&lt;br&gt;enskild produkt för sig utan av hela användningen i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är att märka att uppgiftsskyldighet enligt paragrafen avser sådana&lt;br&gt;uppgifter &amp;quot;som kan behövas” och således inte &amp;quot;som behövs&amp;quot;. Denna&lt;br&gt;skillnad är avsiktlig och har sin grund i att det skulle bli näst intill en&lt;br&gt;omöjlig uppgift för i första hand den centrala kemikaliemyndigheten att&lt;br&gt;visa att en uppgift behövs för det fall tvist skulle uppkomma beträffande&lt;br&gt;uppgiftsskyldighetens omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter som kan samlas in med stöd av paragrafen kan vara sådana&lt;br&gt;som läggs till grund för Kemikalieinspektionens produktregister. Stad-&lt;br&gt;gandet ger emellertid också utrymme för insamling av sådana uppgifter&lt;br&gt;som kan behövas för exempelvis kartläggning av ett problemområde&lt;br&gt;utan att insamlingen för den skull har något direkt samband med pro-&lt;br&gt;duktregistret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör påpekas att uppgifter som behövs för tillsyn inte skall inhäm-&lt;br&gt;tas med stöd av denna paragraf. För inhämtande av sådana uppgifter&lt;br&gt;skall i stället balkens bestämmelser om tillsyn komma till användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandsanmälan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att den som avser att tillverka eller importera en kemisk&lt;br&gt;produkt som inte tidigare varit i bruk i Sverige, skall göra en anmälan&lt;br&gt;om tillverkningen eller importen samt redovisa undersökningsresultat&lt;br&gt;och andra uppgifter. En sådan anmälan skall göras till den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer och inom den tid som regeringen eller myn-&lt;br&gt;digheten bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;348&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 10 § lagen om kemiska produkter. Den har ut- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;formats i enlighet med Lagrådets forslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att samhället har möjlighet att ta ställning till nya&lt;br&gt;kemikalier i god tid. För att tillgodose detta behov upptas i förevarande&lt;br&gt;paragraf ett bemyndigande som gör det möjligt att föreskriva krav på&lt;br&gt;förhandsanmälan vad gäller nya kemiska produkter. Krav på en sådan&lt;br&gt;anmälan skall inte kopplas samman med villkor enligt 11 § andra styck-&lt;br&gt;et for att få hantera eller importera en kemisk produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd och villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77 § Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en&lt;br&gt;kemisk produkt inte får hanteras, importeras eller exporteras utan att&lt;br&gt;tillstånd lämnats av den myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd&lt;br&gt;får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;skriva om särskilda villkor för hantering, import eller export av en&lt;br&gt;kemisk produkt som inte omfattas av föreskrift som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, mot-&lt;br&gt;svarar 11 § lagen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillståndsprövning skall prövningsmyndigheten bedöma risken&lt;br&gt;med produkten eller hanteringen av denna och därvid göra en avvägning&lt;br&gt;mellan risk och nytta. Avvägningen skall givetvis göras mot bakgrund&lt;br&gt;av balkens syfte, nämligen omsorgen om människors hälsa, miljön och&lt;br&gt;naturresurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tillstånd meddelas kan tillståndsmyndigheten också föreskriva&lt;br&gt;villkor som direkt tar sikte på att förebygga skador. Ett sådant villkor&lt;br&gt;kan vara att säkerhet skall ställas, t.ex. av den som transporterar eller&lt;br&gt;mellanlagrar miljöfarligt avfall. Som framgått av den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen är tillståndsbeslut inom detta område inte förbundna med någon&lt;br&gt;rättskraft. Detta innebär att villkor kan ändras och att tillstånd kan&lt;br&gt;återkallas när helst det finns skäl för detta. T.ex. kan ett återkallande bli&lt;br&gt;aktuellt om en produkts sammansättning ändras eller nya risker som inte&lt;br&gt;tidigare varit kända upptäcks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av andra stycket kan föreskrifter utfärdas om t.ex. krav på&lt;br&gt;anmälan eller godkännande av kemiska produkter. Även föreskrifter av&lt;br&gt;helt eller delvis nytt slag kan meddelas. Som exempel kan nämnas&lt;br&gt;skärpta krav vad gäller företagens hantering på så sätt att den som&lt;br&gt;överlåter en kemisk produkt också blir skyldig att återta denna som ett&lt;br&gt;led i avfallshanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;349&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Är det av särskild betydelse från hälsa- eller miljöskyddssynpunkt,&lt;br&gt;får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förbjuda&lt;br&gt;hantering, import eller export av en kemisk produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 12 § lagen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en kemisk produkt kan medföra en särskilt betydande risk för&lt;br&gt;människors hälsa eller för allvarlig miljöskada är det möjligt att med&lt;br&gt;stöd av denna paragraf omedelbart ingripa med ett generellt förbud mot&lt;br&gt;produkten. En förutsättning måste dock vara att krav på tillstånd eller&lt;br&gt;annat särskilt villkor enligt 11 § inte bedöms vara en tillräckligt ingri-&lt;br&gt;pande åtgärd för att undanröja den akuta hälso- eller miljörisken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på fall där förbud kan bli aktuellt kan nämnas produkter&lt;br&gt;som på kortare eller längre sikt kan befaras vara cancerframkallande,&lt;br&gt;fosterskadande eller ärftlighetsändrande. Det kan också vara produkter&lt;br&gt;vars befarade skadeverkningar i det enskilda fallet inte behöver vara av&lt;br&gt;allvarligt slag men där genom den utbredda användningen skadeverk-&lt;br&gt;ningarna kan drabba många människor eller miljön, t.ex. kosmetiska&lt;br&gt;och hygieniska medel samt bekämpningsmedel. Regeringen har med&lt;br&gt;stöd av motsvarande bestämmelse i lagen om kemiska produkter för-&lt;br&gt;bjudit stråförkortningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom ett förbud är den mest ingripande åtgärden vad gäller hante-&lt;br&gt;ringen av kemiska produkter, bör föreskrifter normalt meddelas av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15 kap. Särskilda hälsoskyddsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Definition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Detta kapitel innehåller särskilda bestämmelser om att förebygga&lt;br&gt;och avhjälpa olägenheter för människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en olägenhet för människors hälsa avses en störning som enligt&lt;br&gt;en medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan eller välbe-&lt;br&gt;finnandet menligt och som inte är ringa eller helt tillfälli g.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges syftet med bestämmelserna i kapit-&lt;br&gt;let, att förebygga och avhjälpa olägenheter för människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke innehåller en definition av begreppet olägen-&lt;br&gt;het för människors hälsa, som ersätter det i hälsoskyddslagen använda&lt;br&gt;uttrycket sanitär olägenhet. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 9 § i kom-&lt;br&gt;mitténs förslag. Med olägenhet avses störningar som enligt en medi-&lt;br&gt;cinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan eller välbefinnandet&lt;br&gt;menligt. Liksom enligt hälsoskyddslagen gäller att störningar som är&lt;br&gt;ringa eller helt tillfälliga inte omfettas. Däremot har tillämpningsom-&lt;br&gt;rådet utvidgats till att också omfetta störningar som påverkar välbe-&lt;br&gt;finnandet. Därmed avses störningar som inte är av sådan karaktär att de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;350&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan visas vara hälsoskadliga men som ändå påtagligt inverkar på männi- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skors psykiska välbefinnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 4.11) är miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnormer betydelsefulla för bedömningen av vilka störningar som&lt;br&gt;bör anses påverka välbefinnandet i sådan utsträckning att åtgärder enligt&lt;br&gt;miljöbalken kan komma i fråga. I paragrafen har uttryckligen angetts att&lt;br&gt;bedömningen skall ske från medicinska eller hygieniska utgångspunkter.&lt;br&gt;Bedömningen måste utgå från vad människor i allmänhet anser vara en&lt;br&gt;olägenhet och kan inte enbart baseras på en enskild persons reaktion i&lt;br&gt;det enskilda fallet. Liksom enligt hälsoskyddslagen bör dock gälla att&lt;br&gt;hänsyn skall tas till personer som är något känsligare än normalt, t.ex.&lt;br&gt;allergiker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av de allmänna aktsamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I fråga om verksamhet som kan medföra olägenheter för människors&lt;br&gt;hälsa tillämpas de allmänna aktsamhetsreglema i 2 kap. 2 §, 3 § första&lt;br&gt;meningen samt 4 och 5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen hänvisas till de allmänna aktsamhetsreglema i balkens&lt;br&gt;andra kapitel. Dessa skall tillämpas på verksamheter som kan medföra&lt;br&gt;olägenheter for människors hälsa och ersätter den nuvarande bestämmel-&lt;br&gt;sen i 6 § första stycket hälsoskyddslagen. Undantag har dock gjorts för&lt;br&gt;skyldigheten enligt 2 kap. 3 § andra meningen att avhjälpa olägenheter&lt;br&gt;som kvarstår när verksamheten upphört. En sådan skyldighet har inte&lt;br&gt;gällt enligt hälsoskyddslagen. Vidare har undantag gjorts för 2 kap. 6 §,&lt;br&gt;som behandlar den s.k. utbytesprincipen vid hantering av kemiska&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som avses med verksamhet har kommenterats under 2 kap. 1 §.&lt;br&gt;Begreppet skall ges en vidsträckt tolkning och medför inte någon in-&lt;br&gt;skränkning av tillämpningsområdet för reglema om hälsoskydd jämfört&lt;br&gt;med nuvarande ordning. Således gäller liksom tidigare att redan en&lt;br&gt;underlåtenhet att vidta en viss åtgärd kan vara skäl för ingripande enligt&lt;br&gt;detta kapitel. Såväl förebyggande åtgärder och andra försiktighetsmått&lt;br&gt;som åtgärder för att motverka en redan uppkommen olägenhet omfettas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En bostad skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för männi-&lt;br&gt;skors hälsa inte uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har sin motsvarighet i 4 § hälsoskyddsfÖrordningen. De&lt;br&gt;exempel på olägenheter som anges i förordningen, orenlighet och stö-&lt;br&gt;rande ljud, omfettas självklart av bestämmelsen och behöver inte anges&lt;br&gt;direkt i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall ge ett betryggande&lt;br&gt;skydd mot störningar som kan medföra olägenheter för människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostäder skall ge de boende tillgång till vatten och möjlighet att upp-&lt;br&gt;rätthålla en god personlig hygien. Avloppsvatten skall avledas, renas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;351&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller på något annat sätt tas om hand så att olägenheter för människors Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;hälsa inte uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har sitt ursprung i 3 § hälsoskyddsförordningen&lt;br&gt;(1983:616) och anger krav på beskaffenheten hos bostäder och lokaler&lt;br&gt;för allmänna ändamål i syfte att hindra uppkomsten av olägenheter för&lt;br&gt;hälsan. Som exempel på användning för allmänna ändamål kan nämnas&lt;br&gt;samlingslokaler och lokaler för vård, undervisning, hygienisk verksam-&lt;br&gt;het samt hotellverksamhet och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har gjorts mindre detaljerad än i hälsoskyddsförord-&lt;br&gt;ningen. Mer detaljerade bestämmelser kan meddelas i förordningsform&lt;br&gt;eller i myndighetsföreskrifter. Störningar används som en sammanfat-&lt;br&gt;tande beteckning för vad som avses i 3 § 1 förordningen, dvs. värme,&lt;br&gt;kyla, drag, fukt, buller, luftföroreningar och andra liknande störningar.&lt;br&gt;Även andra typer av olägenheter för människors hälsa omfattas. Exem-&lt;br&gt;pel på sådana kan vara de på senare år uppmärksammade problemen&lt;br&gt;med radon och mögel i bostäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som skall anses utgöra betryggande skydd kan givetvis variera&lt;br&gt;för bostäder och lokaler av olika slag. Närmare bestämmelser om detta&lt;br&gt;kan meddelas i form av miljökvalitetsnormer eller andra föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket första meningen är också hämtad från 3 § hälsoskydds-&lt;br&gt;förordningen. När det gäller hygieniska anordningar har bestämmelsen&lt;br&gt;i 9 § hälsoskyddslagen om tillgång till toaletter i eller i anknytning till&lt;br&gt;byggnader där människor vistas inte tagits med i balken. En sådan regel&lt;br&gt;kan med stöd av 15 kap. 9 § beslutas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket andra meningen är hämtad från 7 § första stycket häl-&lt;br&gt;soskyddslagen. Som framgår av den allmänna motiveringen bör frågor&lt;br&gt;som rör kontrollen av avloppsanläggningar regleras med stöd av be-&lt;br&gt;stämmelserna om miljöferlig verksamhet i 13 kap. En definition av vad&lt;br&gt;som avses med avloppsvatten finns i 13 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Byggnader, lokaler och anläggningar skall hållas fria från okyra.&lt;br&gt;Åtgärder skall vidtas mot skadedjur som kan vålla olägenheter för män-&lt;br&gt;niskors hälsa. År det av särskild betydelse med hänsyn till skyddet för&lt;br&gt;hälsan skall kommunen sörja för att åtgärderna vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 10 § hälsoskyddslagen. Begreppet&lt;br&gt;sanitär olägenhet har dock ersatts med olägenhet för människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Husdjur och andra djur som hålls i fångenskap skall förvaras och&lt;br&gt;skötas så att olägenheter för människors hälsa inte uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtexten är hämtad från 11 § första stycket hälsoskyddslagen. Ytterli-&lt;br&gt;gare bestämmelser om djurhållning kan meddelas med stöd av följande&lt;br&gt;paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;352&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen får föreskriva att vissa djur inte får hållas inom om- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;råden med detaljplan utan särskilt tillstånd av kommunen, om sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser behövs för att hindra att olägenheter för människors hälsa&lt;br&gt;uppstår. Regeringen för överlåta åt kommunen att meddela sådana&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer i sak med 11 § andra stycket hälsoskydds-&lt;br&gt;lagen. Med stöd av den bestämmelsen har regeringen i 10 § hälso-&lt;br&gt;skyddsförordningen meddelat föreskrifter om hållande av djur inom&lt;br&gt;område med detaljplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för&lt;br&gt;meddela föreskrifter om vattnets beskaffenhet i badanläggningar och i&lt;br&gt;strandbad som är upplåtna för allmänheten eller som annars utnyttjas av&lt;br&gt;många människor. Detsamma gäller kontrollen av sådant vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 8 § hälsoskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även&lt;br&gt;i andra fall än som sagts förut i detta kapitel meddela de föreskrifter&lt;br&gt;som behövs till skydd mot olägenheter för människors hälsa. Regeringen&lt;br&gt;får bemyndiga kommunen att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föreskrifter enligt första stycket får anges att vissa slag av verksam-&lt;br&gt;heter inte får bedrivas eller att vissa anläggningar inte får inrättas utan&lt;br&gt;att tillstånd lämnats av eller anmälan gjorts till en kommunal nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar 13 § hälsoskyddslagen. Med stöd av den&lt;br&gt;regeln har i hälsoskyddsförordningen meddelats närmare bestämmelser&lt;br&gt;om kommunala föreskrifter (11 §). Med stöd av dessa bestämmelser får&lt;br&gt;exempelvis kommunerna meddela föreskrifter om tomgångsköming med&lt;br&gt;motordrivna fordon och om skydd för ytvattentäkter och enskilda grund-&lt;br&gt;vattentäkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 14 § hälsoskyddslagen får den kommunala nämnden för särskil-&lt;br&gt;da fall meddela de villkor som behövs för att hindra uppkomsten av&lt;br&gt;sanitär olägenhet och för att undanröja sådan olägenhet vid viss verk-&lt;br&gt;samhet eller i samband med utnyttjande av en plats eller en lokal som&lt;br&gt;allmänheten har tillträde till. Bestämmelsen har bl.a. använts för att&lt;br&gt;begränsa gatumusik på platser där den kan ge upphov till sanitär olägen-&lt;br&gt;het. Motsvarande befogenhet kan ges till kommunen med stöd av denna&lt;br&gt;paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till balkens bestämmelser om miljökvalitetsnormer ger&lt;br&gt;bestämmelsen även regeringen möjlighet att låta en myndighet meddela&lt;br&gt;föreskrifter på hälsoskyddsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket är nytt. Med stöd av bestämmelsen kan regeringen&lt;br&gt;föreskriva om krav på tillstånd från eller anmälan till en kommunal&lt;br&gt;nämnd för vissa slag av verksamheter eller anläggningar eller inrätt- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;353&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar, om det behövs till skydd mot olägenheter för människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket följer att regeringen får överlåta åt kommunen att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;besluta om närmare föreskrifter om i vilka fell tillstånd krävs eller&lt;br&gt;anmälan skall göras. Bestämmelser om tillståndsplikt eller anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet på hälsoskyddsområdet finns i 7, 7 a och 12 §§ hälsoskydds-&lt;br&gt;lagen. Motsvarande bestämmelser kan med stöd av bemyndigandet i&lt;br&gt;denna paragraf meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras av 17 kap. 8 och 13 §§ i kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande en kommun får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om tillfälligt förbud mot trafik med person- och&lt;br&gt;lastbilar inom vissa områden av kommunen, om luftföroreningarna i&lt;br&gt;kommunen innebär akuta hälsorisker för dem som vistas där. Om någon&lt;br&gt;bryter mot förbudet får en polisman hindra fortsatt färd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela närmare föreskrifter om vilka luftföroreningar&lt;br&gt;som innebär akuta hälsorisker och om hur föroreningarna skall mätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket överensstämmer med 1 § lagen (1990:1079) om tillfälliga&lt;br&gt;bilförbud. Med stöd av det bemyndigandet har regeringen i förord-&lt;br&gt;ningen (1990:1080) om tillfälliga bilförbud föreskrivit att Göteborgs&lt;br&gt;kommun får meddela föreskrifter om tillfälliga bilförbud samt meddelat&lt;br&gt;ett antal andra föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket motsvarar 2 § samma lag. I förordningen om tillfälliga&lt;br&gt;bilförbud har föreskrifter om vilka föroreningar som innebär akuta&lt;br&gt;hälsorisker och om mätning meddelats av regeringen. Möjligheten att&lt;br&gt;delegera denna fÖreskriftsrätt till en myndighet har mot den bakgrunden&lt;br&gt;tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket får polis hindra fortsatt färd med ett fordon som&lt;br&gt;sker i strid mot ett förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Kommunala föreskrifter som meddelas till skydd mot olägenheter&lt;br&gt;för människors hälsa för inte medföra onödigt tvång för allmänheten&lt;br&gt;eller annan obefogad inskränkning i den enskildes frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtexten motsvarar 2 § andra stycket hälsoskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.16 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;16 kap. Avfallshantering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med hushållsavfall avses i detta kapitel avfall och orenlighet som&lt;br&gt;härrör från hushåll samt därmed jämförligt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hantering avses i kapitlet uppsamling, förvaring, bortforsling och&lt;br&gt;slutligt omhändertagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 1 § första och andra stycket renhåll-&lt;br&gt;ningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;354&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med producent avses i detta kapitel den som yrkesmässigt tillverkar, Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;importerar eller säljer en vara eller en förpackning. Med producent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses även den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar axfall&lt;br&gt;som kräver särskilda åtgärder frän renhållnings- eller miljövårdssyn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 6 a § renhållningslagen. Med producent avses&lt;br&gt;såväl den som yrkesmässigt tillverkar eller producerar varan eller för-&lt;br&gt;packningen eller är importör som hela forsäljningskedjan från grossist&lt;br&gt;till detaljist. Den närmare fördelningen av ansvaret mellan olika pro-&lt;br&gt;ducentled bestäms i föreskrifter som meddelas med stöd av 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av de allmänna aktsamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § De allmänna aktsamhetsreglema i 2 kap. 2, 4 och 5 §§ gäller för&lt;br&gt;verksamhet som onfattas av detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I paragrafen&lt;br&gt;anges vilka av de allmänna aktsamhetsreglema i 2 kap. som är tillämpli-&lt;br&gt;ga på den verksamhet som regleras i detta kapitel om avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsregler som skall iakttas vid avfallshantering är&lt;br&gt;regeln om skyldighet att vidta de skyddsåtgärder och iaktta de försiktig-&lt;br&gt;hetsmått som behövs för att hindra eller motverka att verksamheten&lt;br&gt;medför skada eller olägenhet 2 kap. 2 §, regeln om skyldighet att skaffa&lt;br&gt;sig den kunskap som behövs för att skydda bl.a. människors hälsa,&lt;br&gt;miljön och naturen mot skada eller olägenhet, 2 kap. 4 §, och regeln&lt;br&gt;om skyldighet för den som yrkesmässigt bedriver eller ämnar bedriva&lt;br&gt;verksamhet att tillämpa bästa möjliga teknik, 2 kap. 5 §. Härutöver är&lt;br&gt;även 2 kap. 7 § tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna utformning har Lagrådets synpunkt att även principen&lt;br&gt;om bästa möjliga teknik skall tillämpas vad gäller avfallshantering&lt;br&gt;beaktats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala renhållningsskyldigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Virje kommun skall, om inte annat föreskrivs med stöd av 6 §,&lt;br&gt;svara för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att hushållsavfall inom kommunen forslas till en behandlingsanlägg-&lt;br&gt;ning i den utsträckning som behövs för att tillgodose såväl hälso- och&lt;br&gt;miljöskydd som enskilda intressen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att hushållsavfall från kommunen slutligt tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten enligt första&lt;br&gt;stycket skall fullgöras, skall hänsyn tas till fastighetsinnehavares och&lt;br&gt;nyttjanderättshavares möjligheter att själva ta hand om hushållsavfallet&lt;br&gt;på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till hälso- och miljöskyddet.&lt;br&gt;Kommunen skall vidare beakta att bortforslingen anpassas till behovet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;355&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för olika slag av bebyggelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I planer och beslut enligt andra stycket skall anges under vilka förut- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;sättningar fastighetsinnehavare och nyttjanderättshavare själva för ta&lt;br&gt;hand om hushållsavfall och, när föreskrifter enligt 5 § gäller, annat&lt;br&gt;avfall som uppkommit hos dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket första punkten överensstämmer med 4 § första stycket&lt;br&gt;och andra punkten med 5 § renhållningslagen. Paragrafens andra stycke&lt;br&gt;överensstämmer med 4 § andra stycket renhållningslagen med det till-&lt;br&gt;lägget att hänsyn även skall tas till nyttjande rätts havarens möjlighet att&lt;br&gt;själv ta hand om sitt hushållsavfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket i paragrafen är nytt. Enligt renhållningslagen skulle&lt;br&gt;kommunens renhållningsordning innehålla föreskrifter om under vilka&lt;br&gt;förutsättningar undantag från renhållningsordningens bestämmelser kan&lt;br&gt;medges. Förutsättningarna för att själv få ta hand om hushållsavfall och,&lt;br&gt;när föreskrifter enligt 5 § gäller, annat avfall skall i stället enligt före-&lt;br&gt;varande bestämmelse anges i de planer och beslut kommunen fettar för&lt;br&gt;fullgörande av sin skyldighet. Redan på planeringsstadiet skall således&lt;br&gt;kommunen föreskriva om under vilka förutsättningar festighetsinnehava-&lt;br&gt;ren eller nyttjanderättshavaren själv kan ta hand om såväl hushållsavfall&lt;br&gt;som annat avfell som uppkommit hos dem. Detta innebär att det, till&lt;br&gt;skillnad från tidigare, tydligt skall anges under vilka förutsättningar en&lt;br&gt;fastighetsinnehavare eller en nyttjanderättshavare själv får ta hand om&lt;br&gt;sitt avfell. Som framgår av 9 § första stycket skall de i forevarande&lt;br&gt;stycke angivna förutsättningarna även tas in i kommunens renhållnings-&lt;br&gt;ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid hända att det finns fell som inte är förutsedda i&lt;br&gt;kommunens planer och beslut men där undantag från kommunens ren-&lt;br&gt;hållningsskyldighet ändå bör medges. För dessa enskilda fell finns en&lt;br&gt;möjlighet till dispens intagen i 11 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun för&lt;br&gt;i fråga om annat avfall inom en kommun än hushållsavfall meddela&lt;br&gt;föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att avfallet skall forslas bort genom kommunens försorg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att kommunen skall se till att avfallet slutligt tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte i de fall som föreskrifter om producentansvar&lt;br&gt;har meddelats med stöd av 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke överensstämmer i huvudsak med 6 § renhåll-&lt;br&gt;ningslagen. Paragrafen har ändrats i det avseendet att det bemyndigande&lt;br&gt;för myndighet att meddela föreskrifter som tidigare fenns har upphävts.&lt;br&gt;I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 § vilken reglerar kommunens renhållningsskyldighet har undanta-&lt;br&gt;gits de områden där producentansvar föreskrivits. Motsvarande undan-&lt;br&gt;tag har i det nya andra stycket gjorts i fråga om kommunala möjligheter&lt;br&gt;att meddela föreskrifter om annat avfell än hushållsavfall när det för en&lt;br&gt;avfallstyp eller för visst slag av hantering av avfellet finns föreskrifter&lt;br&gt;om producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;356&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§ Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;meddela föreskrifter om skyldighet för producenterna att se till att av-&lt;br&gt;fallet av de varor eller av de förpackningar som de tillverkar, importe-&lt;br&gt;rar eller säljer eller avfallet från sådan verksamhet som de bedriver&lt;br&gt;forslas bort, återanvänds, återvinns eller tas om hand på ett sådant sätt&lt;br&gt;som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna får även avse skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. märka en vara eller en förpackning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lämna uppgifter om insamling, äteranvändningsgrad, ätervinnings-&lt;br&gt;grad eller andra förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 6 b § renhållningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ansvar som kan föreskrivas med stöd av paragrafen är såväl det&lt;br&gt;fysiska som det därmed sammanhängande ekonomiska ansvaret för&lt;br&gt;insamling, bortforsling och slutligt omhändertagande. Ansvaret kan&lt;br&gt;inskränkas till något av dessa led. I de fall kommunen har kvar ansvaret&lt;br&gt;för bortforsling och slutligt omhändertagande kan det ekonomiska an-&lt;br&gt;svaret för detta utkrävas av producenten genom avgifter enligt 19 kap.&lt;br&gt;7§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med den uppgiftsskyldighet som kan föreskrivas med stöd av&lt;br&gt;andra stycket är att kunna kontrollera hur lagstiftningen efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen för meddela närmare föreskrifter om den kommunala&lt;br&gt;avfallshanteringen. Regeringen får bemyndiga en kommun att meddela&lt;br&gt;föreskrifter inom kommunen. Är det av betydelse från återanvändnings-&lt;br&gt;eller återvinningssynpunkt eller med hänsyn till hälso- och miljöskyddet,&lt;br&gt;får föreskrifter enligt denna paragraf innebära att ett visst slag av avfall&lt;br&gt;i avvaktan på bortforsling skall förvaras skilt från annat avfall samt att&lt;br&gt;de ytterligare åtgärder som behövs för ändamålet skall vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer i sak, med undantag av att myndighet inte&lt;br&gt;längre har möjlighet att utfärda föreskrifter, med 3 § andra stycket och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § renhållningslagen. I paragrafen har även redaktionella ändringar&lt;br&gt;gjorts. Med stöd av paragrafen kan föreskrifter meddelas som möjliggör&lt;br&gt;källsortering. T.ex. kan föreskrivas att vissa förpackningar som är&lt;br&gt;förbrukade skall förvaras avskilt från övrigt hushållsavfall. Liksom&lt;br&gt;tidigare kan föreskrifter av generell natur om avfallshantering meddelas.&lt;br&gt;Till skillnad från tidigare kan sådana föreskrifter inte beslutas av en&lt;br&gt;myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har avfettats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § När avfall skall forslas bort genom kommunens eller en producents&lt;br&gt;försorg, för avfallet inte grävas ned, komposteras eller på annat sätt&lt;br&gt;slutligt tas om hand av fastighetsinnehavaren eller nyttjanderättshava-&lt;br&gt;ren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall avfall forslas bort genom kommunens eller en producents försorg&lt;br&gt;för inte någon annan än den som kommunen eller producenten anlitar&lt;br&gt;för ändamålet ta befattning med bortforslingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;357&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 7 § renhållningslagen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i första stycket har utsträckts såtillvida att det gäller även&lt;br&gt;nyttjanderättshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunal renhållningsordning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § För varje kommun skall det finnas en renhållningsordning som skall&lt;br&gt;innehålla de föreskrifter om hantering av avfall som gäller för kommu-&lt;br&gt;nen samt en avfallsplan. I renhållningsordningen skall anges sådana&lt;br&gt;förutsättningar som avses i 4 § tredje stycket. Avfallsplanen skall in-&lt;br&gt;nehålla uppgifter om avfall inom kommunen och om kommunens åtgär-&lt;br&gt;der för att minska avfallets mängd och farlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om hur en renhållningsordning skall upprättas och antas och&lt;br&gt;om vad som skall behandlas i avfallsplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket första meningen överensstämmer med 9 § första stycket&lt;br&gt;renhållningslagen. Vissa redaktionella ändringar har dock gjorts. Av-&lt;br&gt;fallsplanen är som tidigare en del av renhållningsordningen. Andra&lt;br&gt;meningen har viss motsvarighet med 9 § tredje stycket första meningen&lt;br&gt;renhållningslagen. Här föreskrivs att renhållningsordningen skall in-&lt;br&gt;nehålla de förutsättningar under vilka festighetsinnehavaren eller nytt-&lt;br&gt;janderättshavaren själv får ta hand om sitt avfell. Första stycket tredje&lt;br&gt;meningen överensstämmer med 9 § andra stycket första meningen ren-&lt;br&gt;hållningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke saknar direkt motsvarighet i dag. I renhåll-&lt;br&gt;ningslagens nuvarande lydelse regleras direkt i lagens 10-13 §§ bl.a. av&lt;br&gt;vem renhållningsordningen antas och hur detta sker. Hädanefter kom-&lt;br&gt;mer dessa bestämmelser att återfinnas i föreskrifter meddelade med stöd&lt;br&gt;av det bemyndigande som finns i förevarande paragrafs andra stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, en kommun får&lt;br&gt;föreskriva att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som ger upphov&lt;br&gt;till avfall skall lämna kommunen de uppgifter som behövs som underlag&lt;br&gt;för kommunens renhållningsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer, med undantag av redaktionella ändringar,&lt;br&gt;med 9 a § renhållningslagen. Dock har det bemyndigande för myndighet&lt;br&gt;att meddela föreskrifter som fenns i renhållningslagen inte tagits in i&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77 § Kommunen är skyldig att, utöver vad som följer av renhållnings-&lt;br&gt;ordningen, forsla bort hushållsavfall, om fastighetsinnehavaren eller&lt;br&gt;nyttjanderättshavaren begär det och det inte är oskäligt med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får i enskilda fall tillåta fastighetsinnehavare eller nyttjan-&lt;br&gt;derättshavare att själva ta hand om avfall som uppkommit hos dem och&lt;br&gt;som annars skall tas om hand av kommunen, om de kan göra detta på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;358&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt betryggande sätt och det finns Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;särskilda skäl för ett sådant undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket överensstämmer med 14 § renhållningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke är nytt. Kommunen får genom den nya&lt;br&gt;bestämmelsen möjlighet att i enskilda fell medge undantag från ren-&lt;br&gt;hållningsordningens föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redogjorts för i motiveringen till 4 § kommer festighetsinnehava-&lt;br&gt;rens och nyttjanderättshavarens möjlighet att själv ta hand om avfell&lt;br&gt;som uppkommit hos dem i princip att regleras genom generella före-&lt;br&gt;skrifter. Paragrafens andra stycke har tillkommit med anledning av att&lt;br&gt;det inte torde vara möjligt för kommunen att förutse alla tänkbara behov&lt;br&gt;av undantag. I det andra stycket ges därför en möjlighet till undantag i&lt;br&gt;ett enskilt fell. Möjligheten gäller alla slag av avfell som enligt balken&lt;br&gt;eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken skall tas om hand&lt;br&gt;av kommunen. Genom bestämmelsen utvidgas fastighetsinnehavarens&lt;br&gt;och nyttjanderättshavarens möjlighet att själv få ta hand om sitt avfell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dumpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon får avfall inte&lt;br&gt;dumpas, vare sig som fast ämne, vätska eller gas. Dumpning får inte&lt;br&gt;heller ske från svenska fartyg eller luftfartyg inom andra havsområden.&lt;br&gt;Avfall som är avsett att dumpas inom andra havsområden får inte föras&lt;br&gt;ut ur landet eller ur den ekonomiska zonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Xbd som sägs i första stycket om dumpning gäller också i fråga om&lt;br&gt;förbränning av avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i huvudsak 1 § lagen (1971:1154) om förbud mot&lt;br&gt;dumpning av avfell i vattnet. I paragrafen har den ändringen gjorts att&lt;br&gt;det fria havet ersatts med annat havsområde. Ändringen har gjorts för&lt;br&gt;att uppnå bättre överensstämmelse med Londonkonventionen 1972 om&lt;br&gt;förhindrande av havsföroreningar till följd av dumpning av avfell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Mtd som sägs i 12 § första stycket gäller inte sådana utsläpp av&lt;br&gt;skadliga ämnen från fartyg som regleras genom lagen (1980:424) om&lt;br&gt;åtgärder mot vattenförorening från fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 2 § lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning&lt;br&gt;av avfell i vattnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;medge undantag från 12 § första stycket, om dumpning kan ske utan&lt;br&gt;olägenhet från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Medgivandet kan före-&lt;br&gt;nas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkommer genom dumpning olägenhet som inte förutsågs när med-&lt;br&gt;givandet gavs, får den myndighet som lämnat medgivandet meddela&lt;br&gt;föreläggande i syfte att avhjälpa olägenheten. Om olägenhet inte av-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;359&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hjälps eller villkor eller föreskrifter åsidosätts, för medgivandet åter- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets forslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 3 § lagen om förbud mot dumpning av avfall i&lt;br&gt;vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för&lt;br&gt;föreskriva att avfall inte för importeras eller exporteras utan tillstånd.&lt;br&gt;Ett tillstånd skall begränsas till att avse viss tid, längst fem år, och får&lt;br&gt;förenas med villkor. Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första mening motsvarar 1 § tredje stycket renhållnings-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att föreskriva tillståndsplikt enligt renhållningslagen har&lt;br&gt;föranletts av ratificeringen av Baselkonventionen om gränsöverskridande&lt;br&gt;transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall. Tillståndsplikt&lt;br&gt;kan enligt denna paragraf föreskrivas för alla typer av avfall. Genom&lt;br&gt;att föreskriva krav på tillstånd kan samhället skaffa sig kontroll över att&lt;br&gt;avfall inte förs över landets gränser på ett sätt som inte är miljömässigt&lt;br&gt;godtagbart. Likaså kan genom tillståndsplikt kontrolleras att avfall som&lt;br&gt;kan nyttiggöras för t.ex. återvinning eller energiutvinning inte förs ut ur&lt;br&gt;landet. Enligt paragrafens andra mening ankommer det på regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet regeringen bestämmer att pröva frågan om tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FEMTE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TILLSYN M.M.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.17 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17 kap. Föreskrifter för totalförsvaret&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen för, i den utsträckning det pä grund av rådande särskil-&lt;br&gt;da förhållanden är nödvändigt för att stärka försvarsberedskapen, med-&lt;br&gt;dela föreskrifter för totalförsvaret som avviker från denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 64 § miljöskyddslagen. Med stöd av bemyndigan-&lt;br&gt;det kan miljölagstiftningen såvitt gäller totalförsvaret anpassas till de&lt;br&gt;ändrade förhållanden som krig eller krigsfara kan föra med sig. Be-&lt;br&gt;stämmelsen gäller även sådana situationer då beredskapen måste höjas&lt;br&gt;utan att läget för den skull är så allvarligt att krig eller krigsfara före-&lt;br&gt;ligger här i landet. Det kan t.ex. vara fråga om att inkalla personal till&lt;br&gt;beredskapsövning. För beredskapen i sådana lägen är det viktigt att&lt;br&gt;regeringen har vittgående befogenheter för att snabbt kunna meddela&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;360&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda föreskrifter. Med stöd av bemyndigandet får regeringen med-&lt;br&gt;dela särskilda föreskrifter för hela totalförsvaret i frågor som avses i&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med totalförsvaret avses såväl det militära försvaret som den civila&lt;br&gt;delen av totalförsvaret. I den civila delen ingår civilförsvaret, det eko-&lt;br&gt;nomiska försvaret, det psykologiska försvaret och övrigt totalförsvar.&lt;br&gt;Till det senare räknas bl.a. hälso- och sjukvården, polisväsendet och&lt;br&gt;telekommunikationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge föreskrifter inte har meddelats med stöd av bemyndigandet i&lt;br&gt;paragrafen skall miljöbalkens bestämmelser tillämpas fullt ut också&lt;br&gt;beträffande totalförsvarets anläggningar och verksamhet. Enda skill-&lt;br&gt;naden i praktiken blir att särskilda tillsynsmyndigheter i vissa fall kan&lt;br&gt;ha till uppgift att utöva tillsyn över försvarets verksamhet och anlägg-&lt;br&gt;ningar. Det ankommer på Miljöorganisationsutredningen att lämna&lt;br&gt;förslag till fördelningen av uppgifter mellan olika myndigheter. Dessa&lt;br&gt;förslag bör givetvis anpassas till de ställningstaganden av statsmaktema&lt;br&gt;som redovisas i avsnitt 4.14 i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.18 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;18 kap. Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna balk och av föreskrifter och&lt;br&gt;villkor som har meddelats med stöd av balken utövas av de statliga&lt;br&gt;myndigheter som regeringen bestämmer. Regeringen får också föreskriva&lt;br&gt;att kommunerna skall utöva tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen för föreskriva att den myndighet regeringen bestämmer för&lt;br&gt;överlåta åt en kommun som gjort framställning om det att i ett visst&lt;br&gt;avseende utöva sådan tillsyn som annars skulle ankomma på en statlig&lt;br&gt;myndighet. Detta gäller inte verksamhet som utövas av Försvarsmakten,&lt;br&gt;Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av tillsynen enligt&lt;br&gt;andra stycket och finner myndigheten att tillsynen inte bör överlåtas i&lt;br&gt;enlighet med framställningen, skall myndigheten med eget yttrande&lt;br&gt;överlämna ärendet till regeringen för avgörande, om kommunen begär&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den myndighet som avses i andra stycket för återkalla överlåtelsen av&lt;br&gt;tillsyn åt en kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I andra&lt;br&gt;stycket har dock, till följd av omorganisationen inom Försvarsmakten,&lt;br&gt;Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt lagts till i fråga om&lt;br&gt;undantagen från kommunal tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om fördelning av tillsynsansvar finns i bl.a. 38 § mil-&lt;br&gt;jöskyddslagen, 14 § lagen om kemiska produkter, 15 § hälsoskyddsla-&lt;br&gt;gen och 21 § renhållningslagen. Enligt dessa bestämmelser utövar stat-&lt;br&gt;liga myndigheter den centrala och regionala tillsynen medan kommunala&lt;br&gt;myndigheter utövar den lokala tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;361&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka myndigheter som tilldelas tillsynsansvar regleras i dag antingen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;genom lagbestämmelser eller genom förordning eller ibland på båda&lt;br&gt;sätten. En samordning av tillsynsbestämmelsema i en miljöbalk förut-&lt;br&gt;sätter att denna detaljreglering sker genom särskilda förordningar ut-&lt;br&gt;färdade av regeringen med stöd av balken och inte regleras i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 44 a § miljöskyddslagen finns en bestämmelse om att länsstyrelsen i&lt;br&gt;särskilt fäll, efter åtagande av kommun, får överlåta åt en kommunal&lt;br&gt;nämnd att i ett visst avseende utöva tillsyn. Detta gäller, i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag, inte verksamhet som utövas av Försvarsmakten. Som&lt;br&gt;ovan nämnts gäller detta inte heller verksamhet som utövas av Försva-&lt;br&gt;rets materielverk eller Försvarets radioanstalt. I de fäll där länsstyrelsen&lt;br&gt;anser att överlåtelse av tillsynsansvaret inte bör ske skall frågan på&lt;br&gt;kommunens begäran prövas av regeringen. Motsvarande bestämmelser&lt;br&gt;finns i andra och tredje stycket och kommer nu att gälla inom miljöbal-&lt;br&gt;kens alla områden med undantag fär verksamhet som utövas av För-&lt;br&gt;svarsmakten. Till skillnad mot miljöskyddslagen innehåller miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 aktuellt hänseende ingen direktdelegation till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket är nytt och har tillkommit efter synpunkter från Lagrå-&lt;br&gt;det. Av denna bestämmelse framgår att överlåtelsen av tillsyn får åter-&lt;br&gt;kallas av den myndighet som har delegerat tillsynsansvaret. Frågan om&lt;br&gt;återkallelse av delegation av tillsynsansvaret berördes redan i förarbete-&lt;br&gt;na till 44 a § miljöskyddslagen. Frågan behandlas i avsnitt 4.15.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Miljöombudsmannen får trots vad som föreskrivits med stöd av 1 § i&lt;br&gt;ett enskilt fall utse den myndighet som skall utöva tillsynen om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att Miljöombudsmannen efter en egen pröv-&lt;br&gt;ning i ett enskilt fäll får, trots vad som föreskrivits med stöd av 1 §,&lt;br&gt;utse den myndighet som skall utöva tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Miljöombudsmannen agerar enligt denna bestämmelse skall det&lt;br&gt;ske i egenskap av allmänhetens företrädare på miljöområdet. Som förut-&lt;br&gt;sättning för miljöombudsmannens rätt gäller att det skall finnas särskilda&lt;br&gt;skäl. Det kan gälla tillsynsärenden där den ordinarie tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten har en sådan jävsliknande position att tillsynsansvaret försvåras&lt;br&gt;och att det därför finns befogad anledning anta att en myndighet som&lt;br&gt;ansvarar för viss verksamhet inte kan hålla i sär sina olika roller, när&lt;br&gt;myndigheten samtidigt har ansvar för tillsynen. I en sådan situation kan&lt;br&gt;ett ingripande av Miljöombudsmannen enligt denna bestämmelse vara&lt;br&gt;fördelaktigt ur allmänhetens synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Tillsynsmyndigheter skall samarbeta med varandra samt med sådana&lt;br&gt;statliga och kommunala organ som skall utöva tillsyn i särskilda hän-&lt;br&gt;seenden eller som på något annat sätt fullgör uppgifter av betydelse för&lt;br&gt;tillsynsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 38 § fjärde stycket första meningen miljöskydds- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;362&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden och förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som&lt;br&gt;behövs i ett enskilt fall för att denna balk eller föreskrifter eller villkor&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av balken skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsbeslut hindrar inte en tillsynsmyndighet från att meddela&lt;br&gt;sådana brådskande förelägganden eller förbud som är nödvändiga till&lt;br&gt;följd av särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke överensstämmer med bl.a. 16 § första stycket&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter. Andra stycket motsvarar 40 § andra styck-&lt;br&gt;et miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är av central betydelse för tillsynsverksamheten och ger&lt;br&gt;närmare bestämmelser om de tillsynsåtgärder som en tillsynsmyndighet&lt;br&gt;kan vidta vid överträdelser i enskilda fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillsynsmyndighet kan enligt första stycket meddela de föreläggan-&lt;br&gt;den och förbud som behövs för att föreskrifterna i miljöbalken eller&lt;br&gt;föreskrifter eller villkor meddelade med stöd av balken skall kunna&lt;br&gt;efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett åsidosättande av de aktsamhetsregler som gäller för den aktuella&lt;br&gt;verksamheten kan således föranleda ett ingripande från tillsynsmyndig-&lt;br&gt;hetens sida. Som exempel på allmänna aktsamhetsregler kan nämnas&lt;br&gt;principen om bästa möjliga teknik (2 kap. 5 §) och skyldigheten att&lt;br&gt;avhjälpa skadan även då verksamheten har upphört (2 kap. 3 §). Ett&lt;br&gt;föreläggande eller ett förbud kan också meddelas då exempelvis ett&lt;br&gt;villkor i ett tillstånd inte efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket i paragrafen reglerar de fell då tillsynsmyndigheten kan&lt;br&gt;ingripa med förelägganden eller förbud utan hinder av att ett tillstånd&lt;br&gt;meddelats för en verksamhet. Bestämmelsen gäller oavsett om verksam-&lt;br&gt;heten bedrivs eller har upphört. I regel bör det inte vara möjligt att&lt;br&gt;ingripa med föreläggande eller förbud avseende frågor som regleras&lt;br&gt;genom villkor i tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från denna princip kan dock göras om särskilda omständig-&lt;br&gt;heter föreligger. Härmed avses brådskande fell som inte kan handläggas&lt;br&gt;i föreskriven ordning t.ex. enligt 13 kap. om ändring av villkor. I bråd-&lt;br&gt;skande fell bör därför tillsynsmyndigheten kunna meddela de föreläg-&lt;br&gt;ganden eller förbud som motiveras av omständigheterna. De fell som&lt;br&gt;avses här är exempelvis nödsituationer, olyckor, uppkommen allmän&lt;br&gt;fera eller liknande. Det är alltså nödvändigt med hänsyn till ordning och&lt;br&gt;säkerhet att tillsynsmyndigheten kan meddela de brådskande föreläggan-&lt;br&gt;den eller förbud som motiveras av omständigheterna. Har en verksam-&lt;br&gt;het upphört torde det huvudsakligen röra sig om återställningsåtgärder&lt;br&gt;eller åtgärder för att forsla bort kvarblivet avfell eller därmed liknande&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De befogenheter som följer med paragrafen skall utnyttjas när det är&lt;br&gt;påkallat av hänsyn till hälso- eller miljörisker. Det ligger i sakens natur&lt;br&gt;att myndigheten när den tillämpar föreskrifter av förevarande slag inte&lt;br&gt;tillgriper mer omfettande tvångsåtgärder än som behövs i vaije enskilt&lt;br&gt;fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;363&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som har förstört eller skräpat Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ned eller på något annat sätt osnyggat en viss plats i naturen eller som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annars är ansvarig för att sä har skett att ställa i ordning på platsen&lt;br&gt;och vidta förebyggande åtgärder för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 24 § första stycket naturvårdslagen men har utvid-&lt;br&gt;gats till att gälla även förstörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär att den kan tillämpas även när det är fråga om vandalise-&lt;br&gt;ring av större områden. Bestämmelsens tillämplighet är begränsad&lt;br&gt;såtillvida att den endast gäller förstörelse eller nedskräpning i naturen.&lt;br&gt;Den griper alltså inte in i räddningstjänstlagens tillämpningsområde.&lt;br&gt;Med naturen avses detsamma som tidigare dvs. skog och mark men&lt;br&gt;även vissa områden som lagts under detaljplan exempelvis större mark-&lt;br&gt;områden och grönområden för fritidsbebyggelse. Även mark intill ensta-&lt;br&gt;ka bebyggelse på landsbygden torde ofta vara att anse som natur. Be-&lt;br&gt;stämmelsen kan tillämpas mot såväl den som har skräpat ned som mot&lt;br&gt;den som annars är ansvarig för en nedskräpning eller någon annan&lt;br&gt;försummelse som avses med paragrafen. I rättspraxis har föreläggande&lt;br&gt;ansetts även kunna meddelas mot den som markägaren tillåtit använda&lt;br&gt;marken. Ett exempel är om någon på grund av nyttjanderätt ägt utnyttja&lt;br&gt;marken för uppställning av skrotbilar men underlåtit att enligt avtalet&lt;br&gt;skaffa undan bilarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande anfört att möjligheten att som enligt för-&lt;br&gt;slaget i lagrådsremissen kunna rikta föreläggande mot den som har&lt;br&gt;ödelagt en plats i naturen inte synes tillföra något utöver föreskriften&lt;br&gt;om föreläggande mot den som har förstört en sådan plats. Paragrafen&lt;br&gt;har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Har skada eller olägenhet under en ägares tid uppstått vid använd-&lt;br&gt;ningen av en fastighet eller en byggnad, anläggning eller anordning på&lt;br&gt;annans mark på grund av att någon har överträtt 9-11 kap. eller ett&lt;br&gt;förbud eller en föreskrift som har meddelats med stöd av något av dessa&lt;br&gt;kapitel, för en tillsynsmyndighet förelägga en ny ägare att avhjälpa&lt;br&gt;skadan eller olägenheten, om det inte är oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 39 § första stycket andra meningen natur-&lt;br&gt;vårdslagen. Bestämmelsen reglerar en ny ägares ansvar för att vidta&lt;br&gt;rättelse vid överträdelser under tidigare ägares tid av förbud eller före-&lt;br&gt;skrifter beträffande nationalpark, naturreservat, kulturreservat, natur-&lt;br&gt;vårdsområde, kulturvårdsområde, naturminne, strandskydd, biotopskydd&lt;br&gt;eller annat skydd för växt- och djurlivet, täkt eller vilthägn. Enligt&lt;br&gt;paragrafen får en tillsynsmyndighet förelägga den nye ägaren att full-&lt;br&gt;göra sina skyldigheter. Till skillnad mot vad som gällde enligt natur-&lt;br&gt;vårdslagen är det inte erforderligt att det är den tidigare ägaren som&lt;br&gt;begått överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bestämmelsen skall vara tillämplig krävs att det inte får vara&lt;br&gt;oskäligt att förelägga den nye ägaren att vidta rättelse. I motiven till&lt;br&gt;denna paragrafs motsvarighet i naturvårdslagen (prop. 1981/82:220) har &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;364&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framhållits att bestämmelsen skall utnyttjas med urskillnad varvid en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avvägning måste ske mellan naturvårdens intresse och den enskildes Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;intresse att inte drabbas av oskäliga kostnader. Den senares synpunkter&lt;br&gt;väger dock mindre tungt om det finns sannolika skäl för att överlåtelse&lt;br&gt;föranletts av önskan att hindra ingripanden från samhällets sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har avfettats enligt Lagrådets synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som håller stängsel i ett&lt;br&gt;område av betydelse för friluftslivet eller i närheten av ett sådant om-&lt;br&gt;råde att ordna grindar eller andra genomgångar som behövs för att&lt;br&gt;allmänheten skall kunna komma till mark inom ett sådant område som&lt;br&gt;omfattas av allemansrätten. Är det uppenbart att ett stängsel endast är&lt;br&gt;avsett att utestänga allmänheten från området får föreläggande med-&lt;br&gt;delas om att ta bort det. Mid som nu har sagts om stängsel skall tilläm-&lt;br&gt;pas även när det gäller diken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyltar varigenom allmänheten avvisas från ett visst område får inte&lt;br&gt;finnas uppsatta utan tillstånd av kommunen. Tillstånd behövs dock inte&lt;br&gt;om det är uppenbart att allmänheten inte får fördas fritt inom området&lt;br&gt;eller att skylten är behörig av något annat skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar 17 § naturvårdslagen, har utformats i enlig-&lt;br&gt;het med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande lydelse är det den kommunala nämnd, som fullgör&lt;br&gt;uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet, som har att pröva tillstånd&lt;br&gt;som avses i andra stycket och att meddela föreläggande om borttagande&lt;br&gt;av skylten. De redaktionella ändringar som gjorts i paragrafen innebär&lt;br&gt;att det inte anges vilken kommunal myndighet som skall pröva till-&lt;br&gt;ståndsfrågan. Av 4 § följer att en tillsynsmyndighet får förelägga den&lt;br&gt;som är ansvarig för åtgärden att ta bort en skylt. Denna ändring har&lt;br&gt;gjorts för att förenkla hanteringen av de regler om rättelse som föreslås&lt;br&gt;i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Har ett föreläggande riktats mot ägaren till en fastighet, mot den&lt;br&gt;som har nyttjanderätt till berörd egendom eller mot båda får tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten ålägga ägaren eller nyttjanderättshavaren, om rättigheter-&lt;br&gt;na övergår till någon annan, att utan dröjsmål lämna uppgift om den&lt;br&gt;nya ägarens eller nyttjanderättshavarens namn och adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 19 § andra stycket hälsoskyddslagen. Någon&lt;br&gt;motsvarighet till paragrafen finns inte i de andra lagarna som samman-&lt;br&gt;förs i miljöbalken. Paragrafen har till syfte att ge tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;möjlighet att snabbt ingripa mot ny ägare eller nyttjanderättshavare om&lt;br&gt;rättelse inte skett i enlighet med tidigare föreläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Beslut om förelägganden eller förbud enligt detta kapitel får förenas&lt;br&gt;med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;365&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om vite finns i alla de lagar som nu sammanförs i miljö- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;balken varför bestämmelsen inte innebär någon nyhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggande eller förbud&lt;br&gt;mot någon i egenskap av ägare till en fastighet, tomträttshavare eller&lt;br&gt;ägare till en byggnad, anläggning eller anordning på mark som tillhär&lt;br&gt;någon annan, skall myndigheten sända beslutet till inskrivningsmyndig-&lt;br&gt;heten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Är föreläg-&lt;br&gt;gandet förenat med löpande vite, skall även detta antecknas. Inskriv-&lt;br&gt;ningsmyndigheten skall genast i rekommenderat brev underrätta den som&lt;br&gt;senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om anteck-&lt;br&gt;ningen, om sökanden inte är föreläggandets adressat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har anteckning enligt första stycket gjorts, gäller föreläggandet eller&lt;br&gt;förbudet mot den nya ägaren av egendomen. Har den nya ägaren för-&lt;br&gt;värvat egendomen genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen&lt;br&gt;fastighet eller tomträtt, gäller även löpande vite mot den nya ägaren&lt;br&gt;räknat från tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller inte&lt;br&gt;mot en ny ägare av egendomen, men tillsynsmyndigheten får sätta ut&lt;br&gt;nytt vite för den ägaren. Löpande vite som avser en viss period får tas&lt;br&gt;ut endast av den som var ägare vid periodens början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut&lt;br&gt;som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet&lt;br&gt;vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet förlorat sin betydelse,&lt;br&gt;skall tillsynsmyndigheten så snart den fått vetskap om förhållandet an-&lt;br&gt;mäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken&lt;br&gt;eller tomträttsboken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Regler om&lt;br&gt;inskrivning i fastighetsboken eller tomträttsboken finns i de mer fastig-&lt;br&gt;hetsanknutna lagarna. Sådana bestämmelser finns i 20 § hälsoskyddsla-&lt;br&gt;gen, 39 a och 39 b §§ naturvårdslagen. Paragrafens lydelse överens-&lt;br&gt;stämmer i huvudsak med 39 a och b §§ naturvårdslagen. Utformningen&lt;br&gt;av paragrafen innebär en utvidgning i förhållande till motsvarande&lt;br&gt;bestämmelse i hälsoskyddslagen. Enligt hälsoskyddslagen är myndig-&lt;br&gt;heten inte skyldig att översända föreläggandet eller förbudet till inskriv-&lt;br&gt;ningsmyndigheten för anteckning men får göra det om föreläggandet&lt;br&gt;eller förbudet är förenat med vite och är av större betydelse. Förevaran-&lt;br&gt;de paragraf föreskriver emellertid, i motsats till vad som nu sagts, att&lt;br&gt;myndigheten skall översända föreläggandet eller förbudet till inskriv-&lt;br&gt;ningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motsats till kommitténs förslag gäller paragrafen bara förelägganden&lt;br&gt;och förbud som meddelats då bestämmelserna i 9-11 kap. eller 15 kap.&lt;br&gt;eller föreskrifter eller villkor meddelade med stöd av dessa kapitel i&lt;br&gt;balken har överträtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77 § överlåts en fastighet eller en tomträtt eller en byggnad, anläggning&lt;br&gt;eller anordning på annans mark innan ett beslut som avses i 10 § har&lt;br&gt;vunnit laga kraft på grund av att det överklagats, skall rättegängsbal-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;366&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kens bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet Överlåts och om Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens lydelse överensstämmer med 21 § hälsoskyddslagen. In-&lt;br&gt;nebörden av bestämmelsen är att en överlåtelse av exempelvis en fastig-&lt;br&gt;het inte medför att ett ärende måste tas om från böijan, utan handlägg-&lt;br&gt;ningen fortsätter i vanlig ordning men med den nye ägaren som part.&lt;br&gt;Genom dessa regler undanröjs möjligheten att fördröja ett ärende genom&lt;br&gt;att överlåta fastigheten på ny ägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Har tillsynsmyndigheten meddelat ett föreläggande eller ett förbud&lt;br&gt;enligt 4-7 §§ och blir det inte åtlytt, skall kronofogdemyndigheten efter&lt;br&gt;ansökan verkställa tillsynsmyndighetens beslut. Därvid får verkställighet&lt;br&gt;enligt utsökningsbalken äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon begått en gärning som avses i 21 kap. 1, 2, 6 eller 7 §,&lt;br&gt;får kronofogdemyndigheten meddela särskild handräckning för att åstad-&lt;br&gt;komma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i&lt;br&gt;lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om verkställighet eller särskild handräckning får göras av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens lydelse motsvarar 47 § miljöskyddslagen. Därvid motsva-&lt;br&gt;rar första stycket tredje stycket i 47 § och andra stycket första stycket i&lt;br&gt;47 §. Motsvarande bestämmelser finns också i 39 § naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket är huvudregeln. Det medger verkställighet enligt vad&lt;br&gt;som gäller i utsökningsbalken om verkställighet av förvaltningsbeslut (se&lt;br&gt;3 kap. 20 § och 16 kap. 10-12 §§ utsökningsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom den föreslagna bestämmelsen kommer att gälla samtliga&lt;br&gt;tillsynsmyndigheters beslut blir det en väsentlig utvidgning av möjlig-&lt;br&gt;heterna till verkställighet. Det är inte något villkor för verkställighet att&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten förenat föreläggandet eller förbudet med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte tillsynsmyndigheten har meddelat verkställighetsförordnande&lt;br&gt;enligt 21 §, måste beslutet ha vunnit laga kraft för att verkställighet&lt;br&gt;skall kunna äga rum. Något utslag av kronofogdemyndigheten, såsom&lt;br&gt;vid tillämpning av andra stycket, krävs däremot inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket avser fell när det inte finns något beslut av tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten utan rättelsen föranleds av att någon har begått en gärning&lt;br&gt;som objektivt sett är straffbar enligt föreskrifter i 21 kap. I så fell måste&lt;br&gt;först frågan om rättelse prövas av en myndighet. Som framgår skall en&lt;br&gt;fråga enligt andra stycket behandlas av kronofogdemyndigheten som&lt;br&gt;särskild handräckning enligt reglema i lagen (1990:746) om betalnings-&lt;br&gt;föreläggande och handräckning. Detta innebär att kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten bl.a. skall pröva lagligheten av det framställda yrkandet. Utfellet&lt;br&gt;av prövningen skall meddelas genom ett utslag som skall översändas till&lt;br&gt;parterna. Ett sådant utslag kan överklagas till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;367&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om särskild handräckning kan enligt miljöskyddslagen och Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;naturvårdslagen göras av åtskilliga myndigheter. Enligt miljöbalken bör&lt;br&gt;emellertid uppgiften ankomma på tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § I stället för att begära verkställighet enligt 12 §får tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten besluta att rättelse skall vidtas på den felandes bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om rättelse på den felandes bekostnad får meddelas utan före-&lt;br&gt;gående föreläggande eller förbud, om tillsynsmyndigheten med hänsyn&lt;br&gt;till risken för allvarliga skador eller av andra särskilda skäl finner att&lt;br&gt;rättelse bör göras utan dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Enligt&lt;br&gt;paragrafen har tillsynsmyndigheten givits möjlighet att besluta om rättel-&lt;br&gt;se på den felandes bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om rättelse på någons bekostnad finns i 41 a § miljö-&lt;br&gt;skyddslagen, 16 § tredje stycket lagen om kemiska produkter, 18 §&lt;br&gt;tredje stycket hälsoskyddslagen och 23 § tredje stycket renhållnings-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt renhållningslagen får rättelse ske först sedan ett föreläggande&lt;br&gt;av tillsynsmyndigheten inte följts. Paragrafen innebär därmed en utvidg-&lt;br&gt;ning i förhållande till vad som i dag gäller enligt renhållningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom tillsynsmyndigheten måste förskottera kostnaderna för&lt;br&gt;rättelse torde det vara naturligt att tillsynsmyndigheten meddelar ett&lt;br&gt;föreläggande eller förbud enligt 4 § och, om rättelse inte sker, att verk-&lt;br&gt;ställighet av tillsynsmyndighetens föreläggande eller förbud sker genom&lt;br&gt;kronofogdemyndighetens försorg enligt 12 § för att samtidigt få verk-&lt;br&gt;ställighetskostnadema uttagna (se 17 kap. utsökningsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket i paragrafen ges tillsynsmyndigheten möjlighet att&lt;br&gt;besluta om rättelse på den felandes bekostnad om denne inte rättar sig&lt;br&gt;efter ett föreläggande eller ett förbud som tillsynsmyndigheten med-&lt;br&gt;delat. Det kan röra sig om fell där det är nödvändigt med en snabbare&lt;br&gt;handläggning för att därmed snabbt kunna undanröja en hälso- eller&lt;br&gt;miljörisk. Det kan även röra sig om mera bagatellartade fell där rättelse&lt;br&gt;enkelt kan ske genom tillsynsmyndighetens försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingripanden av tillsynsmyndigheten torde som tidigare sagts som regel&lt;br&gt;ske genom förelägganden och förbud enligt 4 §. Enligt andra stycket&lt;br&gt;kan emellertid tillsynsmyndigheten, under vissa i paragrafen närmare&lt;br&gt;angivna omständigheter, besluta om rättelse på den felandes bekostnad&lt;br&gt;även utan ett föregående föreläggande eller förbud. Det är således i&lt;br&gt;dessa fell tillfyllest att någon underlåter att vidta en åtgärd som åligger&lt;br&gt;honom enligt balken eller enligt föreskrifter eller villkor som meddelats&lt;br&gt;med stöd av balken. Ett förordnande om rättelse på den felandes bekost-&lt;br&gt;nad enligt andra stycket torde aktualiseras först om det finns skäl att&lt;br&gt;anta att ett föreläggande eller förbud, med eller utan vite, inte skulle&lt;br&gt;åtlydas eller att det inte tillräckligt snabbt eller effektivt skulle leda till&lt;br&gt;åsyftat resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten skall emellertid alltid fetta ett formellt beslut om&lt;br&gt;rättelse. Det gäller även i brådskande fell. Ett sådant beslut kan över-&lt;br&gt;klagas. Det är ofta naturligt att tillsynsmyndigheten meddelar verkstäl-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;368&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lighetsförordnande enligt 21 §. Åtminstone när det gäller beslut enligt Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningar, undersökningar och tillträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som bedriver en verksamhet&lt;br&gt;som det finns bestämmelser om i denna balk eller i föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av balken att lämna de upplysningar som behövs för&lt;br&gt;tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Den har en&lt;br&gt;viss motsvarighet i 43 § första stycket miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen får en tillsynsmyndighet förelägga den som utövar&lt;br&gt;en verksamhet som regleras i balken att lämna de upplysningar som&lt;br&gt;behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten får genom bestämmelsen&lt;br&gt;möjlighet att i vissa fell införskaffa för tillsynen behövliga upplysningar&lt;br&gt;utan att myndigheten skall behöva göra egna undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om skyldighet att genomföra undersökningar finns i&lt;br&gt;fråga om miljöferlig verksamhet i 13 kap., i fråga om kemiska pro-&lt;br&gt;dukter i 14 kap. och i ftåga om hälsoskydd i 15 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75 § Den som utövar verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig eller&lt;br&gt;medföra olägenheter för människors hälsa eller den som annars är&lt;br&gt;skyldig att avhjälpa olägenhet frän sådan verksamhet är skyldig att&lt;br&gt;utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess verkningar som&lt;br&gt;behövs för tillsynen. Detsamma gäller den som upplåter en byggnad för&lt;br&gt;bostäder eller för allmänna ändamål. Om det är lämpligare kan till-&lt;br&gt;synsmyndigheten i stället föreskriva att en sådan undersökning skall&lt;br&gt;utföras av någon annan än den som är skyldig att utföra undersökningen&lt;br&gt;enligt första och andra meningen och utse någon att göra undersökning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är skyldig att utföra undersökningen enligt vad som sägs i&lt;br&gt;första stycket första och andra meningen är skyldig att ersätta kostna-&lt;br&gt;derna för en undersökning som avses i första stycket tredje meningen&lt;br&gt;med det belopp som tillsynsmyndigheten fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar 43 § andra och tredje stycket miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen, har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmelsen&lt;br&gt;innebär att undersökningsplikten även kommer att omfetta exempelvis&lt;br&gt;bostäder och byggnader upplåtna för allmänna ändamål såsom vård,&lt;br&gt;undervisning, hygienisk verksamhet och hotell m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket är den som utövar verksamheten skyldig att&lt;br&gt;ersätta kostnaderna för sådana undersökningar som avses i första styck-&lt;br&gt;et. Av 19 kap. 3 § framgår att den som är ersättningsskyldig för kost-&lt;br&gt;naderna även är skyldig att lämna de uppgifter som behövs för att be-&lt;br&gt;stämma ersättningens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första styckes första mening har till skillnad från vad som&lt;br&gt;gäller i dag inte kriminaliserats. Tillsynsmyndighetens befogenhet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;369&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med stöd av 4 § i förening med 9 § meddela föreläggande vid vite eller Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;att med stöd av andra stycket i förevarande paragraf låta annan utföra&lt;br&gt;undersökningarna bör vara tillräcklig för att åstadkomma rättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Vill någon för att utreda verkningar av miljöfarlig verksamhet, som&lt;br&gt;han utövar eller ämnar utöva, företa mätning eller annat undersöknings-&lt;br&gt;arbete på fast egendom som någon annan äger eller innehar, för läns-&lt;br&gt;styrelsen besluta att tillträde till egendomen skall lämnas under viss tid.&lt;br&gt;Behöver en mätapparat eller ett liknande instrument sättas ut kan läns-&lt;br&gt;styrelsen även föreskriva förbud vid vite att rubba eller skada instrumen-&lt;br&gt;tet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som avses i första stycket kan meddelas även på ansökan av&lt;br&gt;den som skall utföra en sådan undersökning som avses i 15 § första&lt;br&gt;stycket tredje meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång&lt;br&gt;vällas. För skada och intrång skall ersättning lämnas av den som utövar&lt;br&gt;eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. Talan om ersättning&lt;br&gt;skall väckas vid fastighetsdomstol som anges i 23 kap. 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 51 § miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § För att utöva tillsyn enligt denna balk har en tillsynsmyndighet rätt&lt;br&gt;till tillträde till lokaler och andra utrymmen, byggnader, anläggningar&lt;br&gt;och markområden och att där göra undersökningar och ta pmver. Till-&lt;br&gt;trädesrätten samt rätten att göra undersökningar och ta prover omfattar&lt;br&gt;också bostäder, dock endast i den utsträckning det behövs för att före-&lt;br&gt;bygga ohälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till tillträde har även den som skall göra en undersökning enligt&lt;br&gt;15 § första stycket tredje meningen. Samma rätt har den som skall göra&lt;br&gt;en undersökning enligt 9 kap. 6 § tredje stycket eller enligt 12 kap. 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer för föreskriva&lt;br&gt;om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för provtagning&lt;br&gt;och undersökning av prov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser motsvarande denna paragraf finns i 42 § miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen, 17 § första stycket lagen om kemiska produkter, 17 § första styck-&lt;br&gt;et hälsoskyddslagen och 22 § första stycket renhållningslagen. I natur-&lt;br&gt;vårdslagen finns ingen motsvarighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket motsvarar 17 § tredje stycket lagen om kemiska pro-&lt;br&gt;dukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen har tillsynsmyndigheten enligt miljöbalken rätt till&lt;br&gt;tillträde till lokaler och andra utrymmen, byggnader, anläggningar och&lt;br&gt;markområden och att där göra undersökningar och ta prover. I de lagar&lt;br&gt;som nu sammanförs i miljöbalken finns olika bestämmelser med mot-&lt;br&gt;svarande innehåll som förevarande paragraf. Med begreppet byggnader&lt;br&gt;avses i hälsoskyddslagen och i renhållningslagen även bostäder. Efter-&lt;br&gt;som det finns skäl att vara restriktiv med tillsynsmyndighetens tillträde&lt;br&gt;till bostäder innebär föreskrifterna i fråga om avfallshantering att möj-&lt;br&gt;ligheten till tillträde begränsats till soprum eller soputrymme. Vad gäller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;370&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågor rörande hälsoskydd är samma områden tillgängliga som i dag Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;enligt hälsoskyddslagen. Av lagtexten framgår direkt den inskränkning&lt;br&gt;som gäller ifråga om tillsynsmyndighetens rätt till tillträde till bostäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens tredje stycke får regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer föreskriva om skyldighet att ersätta en till-&lt;br&gt;synsmyndighets kostnader för provtagning och undersökning av prov.&lt;br&gt;Av 19 kap. 3 § framgår att den som enligt sådana föreskrifter är skyldig&lt;br&gt;att ersätta kostnader även är skyldig att lämna de upplysningar som&lt;br&gt;behövs för att festställa avgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsvakter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utse&lt;br&gt;naturvårdsvakter för tillsynen över efterlevnaden av föreskrifter för&lt;br&gt;områden och naturföremål som omfattas av förordnanden enligt 9-11&lt;br&gt;kap. Naturvårdsvaktema skall ha de befogenheter som följer av andra&lt;br&gt;och tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturvårdsvakt får avvisa personer som uppehåller sig där de på&lt;br&gt;grund av föreskrifter som avses i första stycket inte har rätt att vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ertappas någon, som enligt vad i 21 kap. stadgas bryter mot förbud&lt;br&gt;eller föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 4, 9 eller 16 § eller 10&lt;br&gt;kap. 3-7 §§, på bar gärning, får naturvårdsvakten ta i beslag jakt- och&lt;br&gt;fångstredskap, fortskaffningsmedel och andra föremål som kan antas ha&lt;br&gt;betydelse för utredning av brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer, med undantag för redaktionella ändringar,&lt;br&gt;med 36 a § första-tredje stycket naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förordnande av naturvårdsvakter kan det finnas behov att inhämta&lt;br&gt;personuppgifter. Frågor om inhämtande av personuppgifter regleras i&lt;br&gt;lagen (1965:94) om polisregister m.m. och polisregisterkungörelsen&lt;br&gt;(1969:38). Enligt lagen kan uppgifter ur polisregistret, efter framställ-&lt;br&gt;ning av bl.a. länsstyrelsen, om och i den mån regeringen för visst slag&lt;br&gt;av ärenden eller för särskilt fell ger tillstånd därtill, utlämnas till myn-&lt;br&gt;digheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Har en naturvårdsvakt tagit ett föremål i beslag, skall vakten&lt;br&gt;skyndsamt anmäla detta till polis- eller åklagarmyndigheten. Den tjäns-&lt;br&gt;teman som tar emot en anmälan skall förfara som om tjänstemannen&lt;br&gt;själv hade gjort beslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 36 a § fjärde stycket naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Den som har fått undantag från en föreskrift för områden eller&lt;br&gt;naturföremål som omfattas av förordnande enligt 9-11 kap. är skyldig&lt;br&gt;att vid anfordran visa upp beslutet för en naturvårdsvakt eller en polis&lt;br&gt;vid vistelse inom det område där undantaget gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;371&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 36 b § naturvårdslagen. Den i paragra- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;fen föreskrivna skyldigheten är straffbelagd enligt 21 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § En tillsynsmyndighet för bestämma att dess beslut skall gälla ome-&lt;br&gt;delbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen skall tillsynsmyndigheten bestämma i vilka fell verk-&lt;br&gt;ställighetsbeslut bör meddelas. I första hand bör sådana förbehållas&lt;br&gt;ärenden där skyndsamma åtgärder är erforderliga för att förhindra&lt;br&gt;skador eller olägenheter. Sådana beslut bör också kunna meddelas i de&lt;br&gt;fall villkor i tillståndsbeslut eller föreskrifter som meddelats med stöd&lt;br&gt;av balken inte iakttagits. I övriga fell, t.ex. vid åsidosättande av de&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglerna i balken, bör beslutet normalt gälla först&lt;br&gt;sedan det vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Polismyndigheten skall lämna det biträde som behävs för tillsyn&lt;br&gt;enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta av de lagar som sammanförs i miljöbalken finns en bestäm-&lt;br&gt;melse motsvarande den som återfinns i paragrafen. Dessa paragrafer har&lt;br&gt;med endast redaktionella ändringar förts in i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § De som har tagit befattning med ärenden enligt denna balk eller&lt;br&gt;har utfört sådana undersökningar som anges i 17 § andra stycket första&lt;br&gt;meningen för inte obehörigen röja eller utnyttja vad de därvid har fött&lt;br&gt;veta om affärs- eller driftsförhållanden eller förhållanden av betydelse&lt;br&gt;för landets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 44 § miljöskyddslagen och 23 § lagen om kemis-&lt;br&gt;ka produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs tystnadsplikt för de som har tagit befattning&lt;br&gt;med ärenden enligt balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 15 § framgår emellertid att undersökning av verksamhet som kan&lt;br&gt;befaras vara miljöfarlig kan utföras av utomstående enskilda. För dessa&lt;br&gt;och andra enskilda som deltar i myndigheternas verksamhet enligt bal-&lt;br&gt;ken gäller tystnadsplikt enligt förevarande paragrafs första stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befattningshavarna hos en myndighet är underkastade sekretesslagens&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.19 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;19 kap. Avgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avgift för myndigheters verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;372&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen för meddela föreskrifter om avgifter för en myndighets Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;verksamhet enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av balken. Regeringen för överläta åt kommunen att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om sådana avgifter såvitt gäller kommunens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om avgifter för bortforsling och slutligt omhändertagan-&lt;br&gt;de av avfall genom kommunens försorg finns i 4-6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke motsvarar 69 § miljöskyddslagen, 18 § första&lt;br&gt;stycket lagen om kemiska produkter och 22 § hälsoskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den allmänna motiveringen har den ändringen gjorts&lt;br&gt;i förhållande till tidigare lagstiftning att det på den statliga sidan endast&lt;br&gt;är regeringen som får meddela föreskrifter om avgifter. När föreskrifter&lt;br&gt;om avgifter beslutas måste gränsdragningen mellan skatter och avgifter&lt;br&gt;alltid beaktas. Denna fråga har tidigare behandlats i flera lagstiftnings-&lt;br&gt;ärenden, senast av Lagrådet i yttrande över en lagrådsremiss av den 27&lt;br&gt;januari 1994 med förslag till lag om genetiskt modifierade organismer&lt;br&gt;(prop. 1993/94:198). Avgiftskriteriema är uppfyllda i den mån avgifter-&lt;br&gt;na utgör vederlag för en myndighetsutövning som är riktad direkt mot&lt;br&gt;den avgiftsskyldige. Detta gäller t.ex. avgifter som tas ut för kostnader&lt;br&gt;för handläggningen av en ansökan eller en anmälan eller för provtag-&lt;br&gt;ning eller inspektion. Delegationsbestämmelsen i paragrafen får inte&lt;br&gt;användas för att besluta om avgifter som skall utgå även om företaget&lt;br&gt;inte varit föremål för någon direkt åtgärd från myndigheternas sida&lt;br&gt;eftersom en sådan avgift får anses ha karaktären av skatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av bemyndigandet i paragrafen kan föreskrivas om de av-&lt;br&gt;gifter som kan tas ut för en myndighets verksamhet med prövning och&lt;br&gt;tillsyn enligt balken. Även anmälningsärenden kan avgiftsbeläggas enligt&lt;br&gt;denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tillståndspliktiga verksamheter, inkl, godkännande, bör tillämpas&lt;br&gt;ett system som bygger på saktaxor med festa årliga avgifter. Vad däre-&lt;br&gt;mot gäller anmälningsärenden och tillsyn över sådan verksamhet som&lt;br&gt;inte är tillståndspliktig kan en timbaserad avgift tillämpas. I sådana fell&lt;br&gt;då det ankommer på kommunerna att festställa avgifter bör dessa hållas&lt;br&gt;på en likartad nivå. Detta kan ske t.ex. därigenom att Kommunförbun-&lt;br&gt;det, eventuellt med bistånd av Naturvårdsverket, lämnar rekommenda-&lt;br&gt;tioner om avgiftsnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meningen är att avgifterna skall täcka en myndighets kostnader. Nå-&lt;br&gt;got överskott skall däremot inte uppkomma för myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket erinras om att det finns särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;avgifter som avser den kommunala avfallshanteringen. Bemyndigandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 första stycket gäller alltså inte sådana avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispensavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om det med stöd av denna balk har meddelats föreskrifter som&lt;br&gt;medger undantag från en bestämmelse i balken eller i föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av balken och ett sådant undantag kan antas&lt;br&gt;innebära ekonomisk fördel för den som medges undantag, för regeringen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en särskild Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;avgift skall tas ut för att utjämna en sådan fördel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 19 § lagen om kemiska produkter och 2 § lagen&lt;br&gt;om svavelhaltigt bränsle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet har emellertid gjorts generellt tillämpligt eftersom&lt;br&gt;föreskrifter om undantag som här avses kan komma att meddelas även&lt;br&gt;inom andra områden än de som i dag regleras i lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter och lagen om svavelhaltigt bränsle. En avgift enligt förevar-&lt;br&gt;ande paragraf har ett annat syfte än avgifter enligt 1 och 5 §§. Den är&lt;br&gt;också av en principiellt annan karaktär. Sålunda gäller för denna typ av&lt;br&gt;avgift inte den s.k. självkostnadsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med avgiften är dubbelt. Dels skall den förhindra att konkur-&lt;br&gt;rensen snedvrids till följd av undantag från bestämmelser i balken, dels&lt;br&gt;skall den begränsa antalet ansökningar om sådana undantag. Avgiften&lt;br&gt;skall vara så hög att ett undantag aldrig kan bli lönsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter enligt denna paragraf behöver inte utformas så att av-&lt;br&gt;giften motsvarar den vinning som undantag kan antas medföra i vaije&lt;br&gt;enskilt fell. I stället kan avgiften bestämmas enligt taxa som grundas på&lt;br&gt;en genomsnittlig ekonomisk fördel. I det enskilda fallet kan detta få till&lt;br&gt;följd att avgift utgår trots att det inte uppkommer någon ekonomisk&lt;br&gt;fördel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att lämna uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som är avgiftsskyldig enligt en föreskrift som meddelats med&lt;br&gt;stöd av 7 § första stycket eller 2 § eller som är skyldig att ersätta kost-&lt;br&gt;nad enligt 18 kap. 15 § andra stycket eller enligt en föreskrift som&lt;br&gt;meddelats med stöd av 18 kap. 17 § tredje stycket skall lämna de upp-&lt;br&gt;gifter som behövs för att bestämma avgiftens eller ersättningens storlek.&lt;br&gt;Uppgifterna skall lämnas till den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;och i den omfattning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;myndigheten föreskriver Om avgiften eller ersättningen skall bestämmas&lt;br&gt;av en kommunal myndighet får kommunen meddela föreskrifter om&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens lydelse motsvarar delvis 18 § andra stycket lagen om ke-&lt;br&gt;miska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även detta bemyndigande har gjorts generellt tillämpligt på avgifter&lt;br&gt;och ersättning för vissa kostnader enligt balken. Det kan tillämpas t.ex.&lt;br&gt;då en avgift skall beräknas med hänsyn till omsättningens storlek för att&lt;br&gt;få en rättvis fördelning mellan berörda företag. Inte heller avgifter eller&lt;br&gt;ersättningar som grundas på ett sådant underlag får överstiga myndig-&lt;br&gt;hetens självkostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift för kommunal renhållning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;374&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Kommunen får meddela föreskrifter om att avgift skall betalas för Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;sådan bortforsling och sådant slutligt omhändertagande av avfall som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sker genom kommunens försorg enligt denna balk. Avgiften skall enligt&lt;br&gt;kommunens bestämmande betalas till kommunen eller till den som utför&lt;br&gt;renhållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om avgift för hantering av avfall från fartyg finns särskilda&lt;br&gt;bestämmelser i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från&lt;br&gt;fårtyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 15 § renhållningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf och de två följande finns bestämmelser om avgifter&lt;br&gt;for den kommunala hanteringen av avfell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Avgift som avses i 4 § skall vara årlig eller på annat sätt periodisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avgiften avser bortforsling och slutligt omhändertagande vid enstaka&lt;br&gt;tillfällen, får kommunen besluta att avgiften skall betalas särskilt för&lt;br&gt;varje tillfälle i fråga. Avgiften skall bestämmas till högst det belopp som&lt;br&gt;behövs för att täcka nödvändiga planerings-, kapital- och driftskostnader&lt;br&gt;för renhållningen. Från dessa kostnader skall avräknas kostnaderna för&lt;br&gt;vad som kan belöpa på användning av anläggningar eller utrustning för&lt;br&gt;annat ändamål än renhållning. Avgiften får tas ut på ett sådant sätt att&lt;br&gt;återanvändning, återvinning eller annan miljövänlig avfallshantering&lt;br&gt;främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommunen avtalar med någon annan att utföra renhållningen, får&lt;br&gt;avtalet läggas till grund för beräkning av avgiften, om inte kostnaden&lt;br&gt;därigenom blir väsentligt högre än om kommunen själv utför renhåll-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 16 § renhållningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket ingår bland de kostnader som ligger till grund för&lt;br&gt;avgiften även nödvändiga planeringskostnader. Att kommunen har&lt;br&gt;skyldighet att planera avfallshanteringen framgår av 16 kap. 4 och 9 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Avgift enligt 4 § skall betalas enligt taxa, som antas av kommun-&lt;br&gt;fullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när taxan saknar&lt;br&gt;tillämplig bestämmelse om avgift. Därvid skall de grunder som anges i&lt;br&gt;5 § beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Taxan skall innehålla föreskrifter om vem som är avgiftsskyldig och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till vem avgiften skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 17 § renhållningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket måste det anges i taxan hur avgiften skall be-&lt;br&gt;stämmas i alla de fell då taxan saknar tillämplig bestämmelse och inte&lt;br&gt;endast då bortforslingen och det slutliga omhändertagandet av avfellet&lt;br&gt;måste ske i särskild ordning på grund av avfellets mängd eller samman-&lt;br&gt;sättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;375&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om en kommun forslar bort eller slutligt omhändertar avfall som&lt;br&gt;avses i 16 kap. 6 §, skall producenten betala en avgift för detta, under&lt;br&gt;förutsättning att föreskrift härom har meddelats av regeringen eller,&lt;br&gt;efter regeringens bemyndigande, kommunen eller en statlig myndighet.&lt;br&gt;Avgiften skall betalas till kommunen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som motsvarar 17 a § renhållningslagen, har utformats i&lt;br&gt;enlighet med Lagrådets forslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna paragraf får regeringen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer besluta att ta ut en avgift av producenten i det fell&lt;br&gt;kommunen har kvar ansvaret for bortforsling och slutligt omhänderta-&lt;br&gt;gande. Kommunens avgift skall emellertid i sådant fell reduceras i&lt;br&gt;motsvarande mån, eftersom avgiftsuttaget enligt 5 § inte får överstiga&lt;br&gt;kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift kan tas ut för att täcka kostnaderna antingen för både bort-&lt;br&gt;forsling och slutligt omhändertagande eller bara för det ena av momen-&lt;br&gt;ten, om ansvaret för det andra ligger hos producenten (jfr 16 kap. 6 §&lt;br&gt;första stycket). Avgiften skall betalas till den statliga eller kommunala&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer. I vanliga fell torde avgiften&lt;br&gt;baseras på den typiska hanteringskostnaden för ett visst slags avfell.&lt;br&gt;Avgiften bör i sådana fell bestämmas centralt, varvid det ankommer på&lt;br&gt;regeringen att meddela verkställighetsföreskrifter om fördelningen mel-&lt;br&gt;lan kommunerna av inbetalda avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 16 kap. 2 § framgår vad som avses med producent.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.20 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20 kap. Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Om inte något annat framgår av 2 eller 3 § får i ett enskilt fall ett&lt;br&gt;beslut enligt 6 eller 8-19 kap. eller enligt föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av något av dessa kapitel överklagas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av en kommun eller en&lt;br&gt;kommunal nämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hos Koncessionsnämnden för miljöskydd, om beslutet har meddelats&lt;br&gt;av någon annan statlig myndighet än som anges i 3 och avser en fråga&lt;br&gt;om miljöfarlig verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hos regeringen, om beslutet har meddelats av Koncessionsnämnden&lt;br&gt;för miljöskydd eller Försvarsmakten eller generalläkaren. Beslut av&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd i ett till nämnden överklagat ärende&lt;br&gt;får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Koncessionsnämnden för miljöskydd i ett överklagat ärende finner&lt;br&gt;att det finns hinder mot den sökta verksamheten enligt 13 kap. 5 § men&lt;br&gt;att det finns sådana omständigheter som avses i andra stycket nämnda&lt;br&gt;paragraf eller ärendet på något annat sätt rör en fråga av särskild vikt,&lt;br&gt;skall nämnden med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för&lt;br&gt;prövning av tillstånd till verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;376&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första och andra stycke motsvarar 48 § första och andra Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;styckena miljöskyddslagen och såvitt avser punkt 1 i paragrafen 40 §&lt;br&gt;första stycket naturvårdslagen, 25 § första stycket hälsoskyddslagen och&lt;br&gt;26 § första stycket renhållningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgöranden enligt sjätte och sjunde avdelningarna i balken omfattas&lt;br&gt;inte av detta kapitel om överklagande. Det innebär bl.a. att en länsrätts&lt;br&gt;avgörande i fråga om miljöskyddsavgift fullföljs i den ordning som&lt;br&gt;stadgas i förvaltningsprocesslagen och att de frågor som skall prövas av&lt;br&gt;allmän domstol, exempelvis fråga om ansvar för brott, skall överklagas&lt;br&gt;enligt den ordning som föreskrivs i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser om överklagande som finns i gällande lagstiftning&lt;br&gt;har, såvitt gäller beslut i frågor avseende miljöfarlig verksamhet, över-&lt;br&gt;förts och sammanförts till förevarande paragraf. Av paragrafen framgår&lt;br&gt;vidare att alla beslut i enskilda fall enligt balken eller enligt föreskrifter&lt;br&gt;meddelade med stöd av balken som meddelats av en kommun, med&lt;br&gt;undantag av vissa beslut som avser ersättning för kostnader, förbud vid&lt;br&gt;vite och avgifter, skall överklagas hos länsstyrelsen. Med beslut i en-&lt;br&gt;skilda fall avses andra beslut än normbeslut om föreskrifter. Normbeslut&lt;br&gt;överklagas enligt 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunala beslut i enskilda fåll enligt miljöbalken skall alltså inte i&lt;br&gt;något fåll överklagas direkt till kammarrätten som kommunalbesvär&lt;br&gt;enligt kommunallagen (1991:900).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut kan vidare komma att meddelas av Försvarsmakten eller För-&lt;br&gt;svarsmakten genom generalläkaren. Ett sådant beslut skall alltid över-&lt;br&gt;klagas till regeringen. Detta framgår av 1 § första stycket tredje punk-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden är sista instans i ärenden som fullföljts dit. Detta&lt;br&gt;framgår av första stycket 3. Det gäller också beträffande frågor som i&lt;br&gt;ett fullföljt ärende uppkommit först hos nämnden. Det går exempelvis&lt;br&gt;inte att klaga om Koncessionsnämnden avvisar någons talan i ett fullföljt&lt;br&gt;ärende. Detta är ingen förändring i förhållande till gällande reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket motsvarar 48 b § sista stycket miljöskyddslagen. Stad-&lt;br&gt;gandet innehåller en bestämmelse om att Koncessionsnämnden skall&lt;br&gt;överlämna ärendet till regeringens prövning om omständigheterna är&lt;br&gt;sådana som avses i 13 kap. 5 § andra stycket. Myndigheten får också&lt;br&gt;underställa ett överklagat ärende regeringens prövning om ärendet på&lt;br&gt;något annat sätt rör en fråga av särskild vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit att det i första stycket skall&lt;br&gt;hänvisas till 5-18 kap. I 3 § i förevarande kapitel regleras överklagande&lt;br&gt;av bl.a. beslut i fråga om avgifter enligt 19 kap., dock inte beslut enligt&lt;br&gt;nämnda kapitel som meddelats av Försvarsmakten eller generalläkaren.&lt;br&gt;Överklagande av dessa beslut regleras i 1 §. Beslut enligt 5 kap. fettas&lt;br&gt;av regeringen och det finns inga beslut som kan överklagas enligt 7&lt;br&gt;kap. Hänvisningen i denna paragraf bör därför gälla 6 eller 8-19 kap.&lt;br&gt;Paragrafen har i övrigt avfettats i enlighet med Lagrådets synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Beslut i ett enskilt fall av en annan statlig myndighet än regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i en fråga som avses i 9-11 kap. och i 14 - 16 kap., överklagas hos&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;377&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän förvaltningsdomstol. Beslut av Försvarsmakten eller generalläka- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ren överklagas dock hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos regeringen överklagas dock beslut i en fråga som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;9 kap. och som rör bildande av ett naturreservat, naturvårdsom-&lt;br&gt;råde, kulturreservat, kulturvårdsområde eller dispens från bestämmelser-&lt;br&gt;na om strandskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;10 kap. och som rör tillstånd till markawattning och detaljdräne-&lt;br&gt;ring genom täckdikning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;11 kap. och som rör tillstånd till stenbrytning eller täktverksam-&lt;br&gt;het, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;14 eller 16 kap. och som rör tillstånd till eller förbud mot export&lt;br&gt;eller import.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvaras av 40 § andra stycket naturvårdslagen, 34 §&lt;br&gt;första stycket första meningen förordningen (1985:835) om kemiska&lt;br&gt;produkter, 25 § andra stycket hälsoskydd slagen och 26 § andra stycket&lt;br&gt;första meningen renhållningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras överklagande av beslut i enskilda fell som avses&lt;br&gt;i 9-11 och 14-16 kap. Härmed avses beslut som fettats med stöd av&lt;br&gt;såväl balken som bemyndigande i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser om överklagande som finns i de särskilda lagar och&lt;br&gt;föreskrifter meddelade med stöd av dessa lagar som sammanförs i&lt;br&gt;miljöbalken överförs sakligt sett i huvudsak oförändrade till miljöbal-&lt;br&gt;ken. Av detta följer att exempelvis beslut om dispens från strandskydd&lt;br&gt;och tillstånd till täktverksamhet och markawattning alltjämt överklagas&lt;br&gt;till regeringen. Beslut som överklagas till förvaltningsdomstol skall&lt;br&gt;emellertid, i motsats till vad som gäller i dag, prövas av länsrätt som&lt;br&gt;första domstolsinstans och inte av kammarrätt. De närmare skälen&lt;br&gt;härför har utvecklats i avsnitt 4.17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket ftamgår att prövningstillstånd krävs för överklagan-&lt;br&gt;de till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Hos allmän förvaltningsdomstol överklagas beslut i ett enskilt fall i&lt;br&gt;fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;ersättning för kostnader enligt 18 kap. 15 § andra stycket eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § tredje stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förbud vid vite enligt 18 kap. 16 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;sådana avgiftersom avses i 19 kap. 1 och 2 §§, 4 § första stycket&lt;br&gt;och 7 § och som inte meddelats av Försvarsmakten eller generalläkaren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;övriga fall som avses i 18 kap., om beslutet inte är av det slag&lt;br&gt;som anges i 1 § första stycket 1-3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras överklagande av beslut i frågor som avses i dels&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. om tillsyn, dels 19 kap. om avgifter. Paragrafen reglerar över-&lt;br&gt;klagande av beslut som fettats med stöd av såväl balken som föreskrifter&lt;br&gt;meddelade med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;378&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket punkterna 1-3 framgår att beslut i vissa frågor som Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;avses i 18 kap. skall överklagas till länsrätt. De beslut som avses är&lt;br&gt;beslut i frågor om ersättning för vissa kostnader och om förbud vid&lt;br&gt;vite. Vidare framgår att även beslut i fråga om avgifter enligt 19 kap.&lt;br&gt;skall överklagas till länsrätt. Till skillnad från vad som gällt tidigare&lt;br&gt;skall således beslut i fråga om avgifter av såväl kommunal nämnd som&lt;br&gt;statlig myndighet överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Undantag&lt;br&gt;har dock gjorts for beslut meddelade av Försvarsmakten eller Försvars-&lt;br&gt;makten genom generalläkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket punkten 4 regleras hur övriga beslut enligt 18 kap.&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket ftamgår att prövningstillstånd krävs för överklagan-&lt;br&gt;de till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Beslut som inte gäller enskilda fall och som har meddelats av annan&lt;br&gt;statlig myndighet än regeringen med stöd av ett bemyndigande i balken&lt;br&gt;överklagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen skall beslut, meddelade av en annan statlig myndighet&lt;br&gt;än regeringen, som inte riktar sig till någon enskild person utan exem-&lt;br&gt;pelvis gäller utfärdande av föreskrifter som skall lända till allmän efter-&lt;br&gt;rättelse, överklagas till regeringen. I paragrafen regleras endast beslut&lt;br&gt;som meddelats av annan statlig myndighet än regeringen. Det innebär&lt;br&gt;att motsvarande beslut av en kommun överklagas som kommunalbesvär&lt;br&gt;enligt kommunallagen. Detta gäller bl.a. en kommuns beslut att anta en&lt;br&gt;renhållningsordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har i huvudsak avfettats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att överklaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Miljöombudsmannen har rätt att överklaga beslut enligt denna balk&lt;br&gt;eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken utom&lt;br&gt;såvitt avser frågor enligt 21, 23, 24 och 25 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk har motsvarande rätt att överklaga beslut i&lt;br&gt;frågor som avses i 9-13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf och de två närmast följande paragraferna regleras vilka&lt;br&gt;som, utöver de som enligt allmänna föreskrifter i förvaltningslagen, har&lt;br&gt;rätt att överklaga. Genom förevarande bestämmelse ges Miljöombuds-&lt;br&gt;mannen och Statens naturvårdsverk denna rätt. Av lagtexten framgår att&lt;br&gt;den rätt att överklaga som regleras i förevarande paragraf inte avser&lt;br&gt;domar eller beslut enligt 21, 23 , 24 och 25 kap. miljöbalken. I dessa&lt;br&gt;kapitel regleras bl.a. frågor om ansvar för brott och skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöombudsmannens rätt att överklaga beslut enligt miljöbalken blir&lt;br&gt;aktuell i de fell där denne anser att allmänna intressen eller miljöhänsyn&lt;br&gt;inte har beaktats i tillräckligt hög grad. Miljöombudsmannens rätt att&lt;br&gt;överklaga är inte begränsad till vissa sakområden. Däremot är miljöom- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;379&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;budsmannens rätt att överklaga begränsad vad gäller frågor som rör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;exempelvis Försvarsmakten. Miljöombudmannens rätt att överklaga har Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;behandlats närmare i avsnitt 4.16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets rätt att överklaga är begränsad till frågor som rör&lt;br&gt;naturvård och miljöfarlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fåll en miljöorganisation, en sammanslutning av konsumenter&lt;br&gt;eller en annan ideell organisation, en central arbetstagarorganisation,&lt;br&gt;motsvarande organisation på arbetsgivarsidan eller en intresseorgansa-&lt;br&gt;tion för yrkesfiskare anser att ett beslut skall överklagas skall de väcka&lt;br&gt;Miljöombudsmannens uppmärksamhet på behovet att överklaga. Mil-&lt;br&gt;jöombudsmannen har då att pröva om han, utifrån de intressen han har&lt;br&gt;att bevaka, anser att beslutet skall prövas i högre instans. Vid denna&lt;br&gt;prövning biträds han av ett ideellt råd med representanter för miljöorga-&lt;br&gt;nisationerna. Av 6 § framgår att vissa av nu nämnda organisationer,&lt;br&gt;dessutom har en i förhållande till Miljöombudsmannen subsidiär rätt att&lt;br&gt;överklaga vissa beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om Miljöombudsmannen i ett särskilt fall beslutar att inte överklaga&lt;br&gt;ett beslut som avses i 5 §,får beslutet överklagas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en organisation som är att anse som central arbetstagarorganisa-&lt;br&gt;tion enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller&lt;br&gt;motsvarande organisation pä arbetsgivarsidan i frågor som avses i 13&lt;br&gt;och 14 kap.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en sammanslutning av konsumenter i frågor som regleras i 14 kap.&lt;br&gt;eller i föreskrifter som är utfärdade med stöd av 14 kap.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en intresseorganisation för yrkesfiskare i frågor som avses i 13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av denna paragraf framgår att en central arbetstagarorganisation eller&lt;br&gt;motsvarande organisation på arbetsgivarsidan, en sammanslutning av&lt;br&gt;konsumenter, jfr. 10 § Marknadsföringslagen (1975:1418) eller en&lt;br&gt;intresseorganisation för yrkesfiskare har en i förhållande till Miljöom-&lt;br&gt;budsmannen subsidiär rätt att överklaga vissa beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet angett saknas det anledning att tillerkänna arbetgivar-&lt;br&gt;och arbetstagarorganisationer klagorätt i vidare mån än som motiveras&lt;br&gt;av frågornas samband med arbetsmiljön. En sådan arbetstagar- eller&lt;br&gt;arbetsgivarorganisation som avses i paragrafen har därför givits rätt att&lt;br&gt;överklaga beslut i frågor som avses i 13 kap. om miljöferlig verksamhet&lt;br&gt;och i 14 kap. om kemiska produkter. Rätten att överklaga för en sam-&lt;br&gt;manslutning av konsumenter gäller beslut inom kemikalieområdet, dvs.&lt;br&gt;frågor som regleras i 14 kap. eller i föreskrifter som är utfärdade med&lt;br&gt;stöd av 14 kap. Även rätten att överklaga för en intresseorganisation för&lt;br&gt;yrkesfiskare har enligt Lagrådets förslag gjorts subsidiär i förhållande&lt;br&gt;till Miljöombudsmannen och gäller endast beslut som avses i 13 kap.&lt;br&gt;Anledningen till att en intresseorganisation av yrkesfiskare har givits&lt;br&gt;överklaganderätt är bl.a. att de i viss mån intar en särställning i detta&lt;br&gt;sammanhang såtillvida att de i regel inte har en sådan festighetsanknyt-&lt;br&gt;ning att de är att anse som sakägare i miljöskyddsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med orden &amp;quot;frågor som avses i&amp;quot; avses i detta kapitel, vilket även&lt;br&gt;framgår av bl.a. motiveringen till 2 §, såväl ftågor i de i paragrafen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;380&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angivna kapitlen som frågor i de föreskrifter som meddelats med stöd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av dessa kapitel. Föreskrifterna behöver därför inte särskilt omnämnas Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;såsom Lagrådet gjort i sitt förslag till lydelse av 6 § 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Rätten att överklaga beslut enligt 5 § första stycket och 6 § gäller&lt;br&gt;inte beslut som avser Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller&lt;br&gt;Försvarets radioanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår motsatsvis att endast Statens naturvårdsverk har&lt;br&gt;rätt att överklaga beslut som rör Försvarsmakten, Försvarets materiel-&lt;br&gt;verk eller Försvarets radioanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJÄTTE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PÅFÖLJDER&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.21 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;21 kap. Straffbestämmelser m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som vid hantering eller import eller export av en kemisk pro-&lt;br&gt;dukt eller en vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk&lt;br&gt;produkt, med uppsåt eller av grov oaktsamhet åsidosätter vad som är&lt;br&gt;föreskrivet i 2 kap. 2 §, döms för miljöfarlig kemikaliehantering till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras av nuvarande 5 § 1 stycket 1 meningen lagen&lt;br&gt;(1985:426) om kemiska produkter. Skälen för att straffbelägga denna&lt;br&gt;försiktighetsregel framgår av avsnitt 4.18.3 medan skälen för straffhöj-&lt;br&gt;ningen framgår av avsnitt 4.18.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Lagrådets uppfettning att brottsbenämningen &amp;quot;miljö-&lt;br&gt;ferlig kemikaliehantering&amp;quot; bör användas stället för &amp;quot;oförsiktig kemikali-&lt;br&gt;ehantering&amp;quot; eftersom det rör sig om ett brott som kan begås med upp-&lt;br&gt;såt. I paragrafen hänvisas dessutom, på grund av lagrådets omdispone-&lt;br&gt;ringar av lagtexten, till 2 kap. 2 § i stället för till 1 kap. 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bedriver en verksam-&lt;br&gt;het, hanterar en kemisk produkt eller en vara som innehåller eller har&lt;br&gt;behandlats med en kemisk produkt eller vidtar någon annan åtgärd utan&lt;br&gt;att ha tillstånd, godkännande eller medgivande eller utan att ha gjort en&lt;br&gt;anmälan, döms, om tillstånd, godkännande, medgivande eller anmälan&lt;br&gt;föreskrivs i denna balk eller i en föreskrift som har meddelats med stöd&lt;br&gt;i balken, för otillåten miljöverksamhet till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;tvä år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller ansvarsbestämmelser avseende den som antingen&lt;br&gt;åsidosätter krav på tillstånd, godkännande, medgivande eller anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som kan dömas till ansvar är någon som bedriver en verksamhet,&lt;br&gt;hanterar en kemisk produkt eller vara eller vidtar någon annan åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;381&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överträdelser som omfattas av paragrafen är att någon utan att rege- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ringen har meddelat tillstånd eller medgett undantag från kravet på&lt;br&gt;tillstånd påbörjar en anläggning eller vidtar någon annan åtgärd som&lt;br&gt;anges i 5 kap. 1 § i balken. Detsamma gäller den som påbörjar eller&lt;br&gt;fortsätter utförandet av en anläggning eller åtgärd sedan regeringen&lt;br&gt;enligt 5 kap. 2 § i balken har beslutat att anläggningen eller åtgärden&lt;br&gt;inte får utföras utan tillstånd. Övriga bestämmelser som omfattas av 2 §&lt;br&gt;är 9 kap. 14 §, 10 kap. 1 §, 11 kap. 1 och 5 §§, 13 kap. 11 §, 14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §, 14 kap. 11 §, 15 kap. 7 §, 16 kap. 15 § samt 18 kap. 7 § andra&lt;br&gt;stycket. Överträdelse av 9 kap. 9 § faller under såväl 2 § som 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar ådöms vid uppsåt eller grov oaktsamhet. Tillämpningen av&lt;br&gt;straffreglema vid oaktsamhetsbrott har behandlats i avsnitt 4.18.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att lämna en&lt;br&gt;uppgift eller den som lämnar en oriktig uppgift och därigenom försvårar&lt;br&gt;en tillståndsprövning eller en tillsynsmyndighets kontroll av en verksam-&lt;br&gt;het, av hanteringen av en kemisk produkt eller en vara som innehåller&lt;br&gt;eller har behandlats med en kemisk produkt eller av någon annan åt-&lt;br&gt;gärd, döms ft)r försvårande av miljökontroll till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst tvä är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om uppgiftsskyldighet finns i flera av de lagar som skall inord-&lt;br&gt;nas i miljöbalken. I balkens kapitel om ansvar är frågor om ansvar när&lt;br&gt;sådan skyldighet åsidosätts reglerade i 3 och 4 §§. Förevarande paragraf&lt;br&gt;är inriktad på brott där en tillståndsmyndighets prövning eller en till-&lt;br&gt;synsmyndighets verksamhet försvåras av handlingen eller underlåten-&lt;br&gt;heten. Enligt 4 § straffas brott mot en mer allmän informationsskyldig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket föreskrivs straffansvar dels för underlåtenhetsbrott,&lt;br&gt;dels för lämnande av oriktiga uppgifter. Underlåtenheten består i att inte&lt;br&gt;lämna en uppgift. Skyldigheten att lämna uppgiften skall bygga antingen&lt;br&gt;direkt på balkens bestämmelser eller på en föreskrift som meddelats&lt;br&gt;med stöd av balken. En förutsättning för att uppgift skall behöva lämnas&lt;br&gt;kan naturligtvis vara och är ofta att den begärs av en tillstånds- eller&lt;br&gt;tillsynsmyndighet men myndighetens begäran måste ha stöd i balken&lt;br&gt;eller en föreskrift för att straffansvar skall kunna inträda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten kan förelägga vite för att få ut en viss uppgift.&lt;br&gt;Om ett sådant vitesföreläggande inte följs, får talan föras om utdömande&lt;br&gt;av vitet och straff kan enligt 9 § tredje stycket inte utdömas för under-&lt;br&gt;låtenheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare krävs för straffansvar enligt förevarande paragraf att un-&lt;br&gt;derlåtenheten eller den oriktiga uppgiften försvårar en tillståndsprövning&lt;br&gt;eller en tillsynsmyndighets kontroll. Annars faller underlåtenheten eller&lt;br&gt;den oriktiga uppgiften under den lindrigare straffskalan i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på en handling som faller under 3 § kan anföras att&lt;br&gt;någon som enligt 18 kap. 14 § balken förelagts inkomma med upplys-&lt;br&gt;ningar inkommer med oriktiga sådana eller att någon underlåter att&lt;br&gt;inkomma med miljörapport enligt 13 kap. 41 § och därigenom försvårar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;382&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsmyndighetens kontroll av verksamheten. Ett ytterligare exempel&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är att någon åsidosätter skyldighet enligt 18 kap. 20 § att vid anfordran Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;uppvisa beslut för en naturvårdsvakt eller polis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som i något annat fall än som avses i 3 § med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. underlåter att lämna uppgifter i en handling eller som i en handling&lt;br&gt;lämnar oriktig uppgift eller utelämnar uppgift, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underlåter att märka en kemisk produkt eller en vara som innehål-&lt;br&gt;ler eller har behandlats med en kemisk produkt eller som märker pro-&lt;br&gt;dukten eller varan med en oriktig uppgift eller utelämnar en uppgift i&lt;br&gt;märkningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;döms, om åtgärden eller underlåtenheten är ägnad att försvåra be-&lt;br&gt;dömningen av riskerna för att hälsa eller miljö skall skadas eller för att&lt;br&gt;hushållning med mark och vatten eller material skall äventyras, för&lt;br&gt;bristfällig miljöinformation till böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medan 3 § är inriktad på brott mot uppgiftsskyldighet där en tillstånds-&lt;br&gt;myndighets prövning eller en tillsynsmyndighets verksamhet försvåras,&lt;br&gt;är i 4 § föreskrivet straff för brott mot en mer allmän informationsskyl-&lt;br&gt;dighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en förutsättning för straffansvar att uppgiften skall lämnas&lt;br&gt;antingen i en skriftlig handling eller i en märkning av en kemisk pro-&lt;br&gt;dukt eller en vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk&lt;br&gt;produkt. Enbart en muntligt lämnad oriktig uppgift är sålunda inte&lt;br&gt;straffbar enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare förutsättning för straffansvar är att den bristfälliga&lt;br&gt;informationen är ägnad att försvåra bedömningen av riskerna för att&lt;br&gt;hälsan eller miljön skadas eller för att hushållning med mark och vatten&lt;br&gt;eller material skall äventyras. Det krävs alltså inte att någon faktiskt&lt;br&gt;blivit vilseledd utan det är tillräckligt att oriktigheten är ägnad att för-&lt;br&gt;svåra riskbedömningen i nu angivna hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under nu angivna förutsättning bestraffas både passivitet och ett aktivt&lt;br&gt;uppgiftslämnande. Underlåtenhet att avge en handling eller utföra en&lt;br&gt;märkning som krävs enligt bestämmelse i balken eller annan författning&lt;br&gt;som meddelats med stöd av balken är alltså straffbar i samma mån som&lt;br&gt;en oriktig eller utebliven uppgift i en sådan handling eller märkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på en straffbar handling som avses med denna bestäm-&lt;br&gt;melse kan nämnas att i märkning enligt 14 kap. 7 § balken lämna orik-&lt;br&gt;tig uppgift som är ägnad att försvåra bedömningen av riskerna för att&lt;br&gt;hälsa eller miljö skall skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus på en&lt;br&gt;plats som allmänheten har tillträde eller insyn till, med plåt, glas, plast,&lt;br&gt;papper, avfall eller annat, döms för nedskräpning till böter eller fängel-&lt;br&gt;se i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller både den materiella regeln och ansvarsregeln.&lt;br&gt;Brottsbeskrivningen är alltså fullständig. I tidigare lagstiftning motsva-&lt;br&gt;rar den 23 § och 37 § första stycket 7 naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;383&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom nedskräpning är ett påtagligt problem som drabbar många Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;bör som Koncessionsnämnden for miljöskydd förordat straffet för ned-&lt;br&gt;skräpning skärpas mot vad som i dag är föreskrivet i naturvårdslagen.&lt;br&gt;Straffmaximum har därför fastställts till ett år i stället för sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Till böter eller föngelse i högst två år döms den som med uppsåt&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet bryter mot villkor, inskränkningar eller förbud&lt;br&gt;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 5 kap. 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 9 kap. 4 § första stycket, 9, 11, 14 och 15 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 10 kap. 1 § första stycket och 3-6 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 11 kap. 2, 4-7 och 9 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 13 kap. 6, 20, 23-25, 31-35 och 38 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 14 kap. 11 och 12 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. 16 kap. 8, 12, 14 och 15 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till brott mot 16 kap. 12 § döms till ansvar enligt 23 kap.&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen sanktioneras brott mot villkor, inskränkningar och förbud&lt;br&gt;som ftamgår direkt av eller som meddelats med stöd av de bestämmel-&lt;br&gt;ser vartill paragrafen hänvisar. Till skillnad mot tidigare lagstiftning&lt;br&gt;innebär detta en avkriminalisering såvitt gäller viss miljöferlig verksam-&lt;br&gt;het (23 och 41 §§ miljöskyddslagen)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket sanktioneras förbud avseende dumpning redan på&lt;br&gt;försöksstadiet. Detta överensstämmer med gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från i lagrådsremissen har överträdelse av förbud enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II kap. 5 § kriminaliserats, vilket överensstämmer med gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningarna i paragrafen har justerats med beaktande av de omdis-&lt;br&gt;poneringar av lagtexten som Lagrådet gjort i sitt yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Till böter eller fängelse i högst tvä år döms den som med uppsåt&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet bryter mot föreskrifter som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 9 kap. 16 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 10 kap. 7 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 13 kap. 7-10 och 40 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 14 kap. 5, 6, och 8 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 75 kap. 8 och 9 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 16 kap. 6 och 7 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. 17 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vad angår sanktioneringen av föreskrifter har direkta hänvisningar&lt;br&gt;gjorts till de bestämmelser som föreskrifterna skall ha meddelats med&lt;br&gt;stöd av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från i lagrådsremissen har hänvisningarna till 14 kap. 9&lt;br&gt;och 10 §§ fått utgå eftersom brott mot dessa bestämmelser bestraffas&lt;br&gt;antingen enligt 3 § eller 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningarna i paragrafen har justerats med beaktande av de omdis- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;384&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;poneringar av lagtexten som Lagrådet gjort i sitt yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Är ett brott som avses i 1, 2, 6 eller 7 § grovt, döms till fängelse i&lt;br&gt;lägst sex månader och högst sex år. Är brott som avses i 3 § grovt döms&lt;br&gt;till fängelse i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande av om ett brott är grovt skall särskilt beaktas, om&lt;br&gt;gärningen begåtts systematiskt eller under längre tid, varit av mer om-&lt;br&gt;fattande art, innefattat vilseledande av myndighet eller inneburit stora&lt;br&gt;risker för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens första stycke kan vissa brott som behandlas i 1-3&lt;br&gt;eller 6-7 § bedömas som grova.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som redovisats i avsnitt 4.18.5 bör till skillnad från vad&lt;br&gt;kommittén föreslagit inte något krav på uppsåt uppställas för att brottet&lt;br&gt;skall anses som grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan för grova fåll av brott som avses i 1, 2, 6 eller 7 § över-&lt;br&gt;ensstämmer med den som gäller för grova förmögenhetsbrott, dvs. grov&lt;br&gt;stöld, grovt bedrägeri och grov förskingring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges omständigheter som skall beaktas särskilt vid&lt;br&gt;bedömningen av frågan om brottet är grovt. Såsom är fellet vid mot-&lt;br&gt;svarande reglering i brottsbalken är det fråga om exempel. Andra om-&lt;br&gt;ständigheter kan i det enskilda fallet göra brottet grovt och trots att&lt;br&gt;någon av de angivna omständigheterna föreligger kan förhållandena i&lt;br&gt;det enskilda fallet vara sådana att brottet inte bör bedömas som grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket kan i fråga om försvårande av miljö-&lt;br&gt;kontroll tillämpas när det rör sig om en stor mängd oriktiga uppgifter&lt;br&gt;eller oriktiga uppgifter om väsentliga förhållanden som får till följd att&lt;br&gt;ett tillstånd beviljas trots att så inte skulle ha skett om de rätta förhållan-&lt;br&gt;dena varit kända eller att de oriktiga uppgifterna försvårar en tillsyns-&lt;br&gt;myndighets kontroll av verksamheten i sådan omfettning att kontrollen&lt;br&gt;blir helt illusorisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § För ringa brott döms inte till ansvar enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är belagd med&lt;br&gt;samma eller strängare straff i brottsbalken eller om ansvar för gärning-&lt;br&gt;en kan dömas ut enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte tiU ansvar enligt&lt;br&gt;detta kapitel för en gärning som omfattas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket undantas ringa fell från straffbarhet. Detta över-&lt;br&gt;ensstämmer med gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket i paragrafen motsvarar 37 § tredje stycket naturvårdsla-&lt;br&gt;gen, 45 § tredje stycket miljöskyddslagen, 23 § andra stycket hälsos-&lt;br&gt;kyddslagen, 24 § tredje stycket renhållningslagen 20 § tredje stycket&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter och 6 § 2 punkten dumpningslagen. Enligt&lt;br&gt;dessa lagrum skulle inte dömas till ansvar, om ansvar för gärningen&lt;br&gt;kunde ådömas enligt brottsbalken. I den nya paragrafen anges i stället&lt;br&gt;att det inte skall dömas till ansvar enligt balken om gärningen är belagd&lt;br&gt;med samma eller strängare straff i brottsbalken. Olika miljöbrott kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;385&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tänkas motsvara också lindrigare gärningar som behandlas i brottsbal- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ken, t.ex. skadegörelse och åverkan. I sådant fell skall alltså dömas till&lt;br&gt;ansvar enligt miljöbalken. Detta är dock inte fellet med brott mot var-&lt;br&gt;usmugglingslagen som alltså skall bedömas enligt den lagen framfor&lt;br&gt;detta kapitel av balken. Detta medför bl.a. att import av bränsle i strid&lt;br&gt;mot föreskrift som har meddelats med stöd av 13 kap. 9 § är att be-&lt;br&gt;döma enligt varusmugglingslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket motsvarar 45 § andra stycket miljöskyddslagen. Se&lt;br&gt;även 20 § sista stycket lagen om kemiska produkter, 37 § 3 stycket&lt;br&gt;naturvårdslagen och 24 § sista stycket renhållningslagen. Bestämmelsen&lt;br&gt;anger att om ett vitesföreläggande har överträtts så skall det inte dömas&lt;br&gt;till ansvar for gärning som omfettas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en kemisk produkt eller en vara som innehåller eller har be-&lt;br&gt;handlats med en kemisk produkt eller annan egendom har varit föremål&lt;br&gt;för brott enligt 1, 2, 6 eller 7 § skall egendomen eller värdet därav samt&lt;br&gt;utbyte av sådant brott förklaras förverkade, om det inte är uppenbart&lt;br&gt;oskäligt. I övrigt finns bestämmelser om förverkande i 36 kap. brotts-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, mot-&lt;br&gt;svarar 22 § lagen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller inte någon bestämmelse om förverkande av&lt;br&gt;hjälpmedel till brott. I den mån behov av förverkande av sådant hjälp-&lt;br&gt;medel skulle anses föreligga i något fell, bör det kunna tillgodoses&lt;br&gt;genom bestämmelsen i 36 kap. 3 § brottsbalken om förverkande av&lt;br&gt;föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheter-&lt;br&gt;na i övrigt kan befaras komma till brottslig användning, se avsnitt&lt;br&gt;4.18.6.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.22 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;22 kap. Miljöskyddsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Har en sådan överträdelse som avses i 21 kap. 1, 2, 6 eller 7 § ägt&lt;br&gt;rum och är överträdelsen inte av obetydlig beskaffenhet, skall en sär-&lt;br&gt;skild avgift (miljöskyddsavgift) betalas. Miljöskyddsavgift skall betalas&lt;br&gt;även om överträdelsen inte skett med uppsåt eller av oaktsamhet. Miljö-&lt;br&gt;skyddsavgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar delvis 52 § miljöskyddslagen. Till skillnad från&lt;br&gt;vad som gällt tidigare uppställs inte längre något krav på att överträdel-&lt;br&gt;sen skall ha medfört ekonomiska fördelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgiften skall utgöra ett komplement till straff. Tillämp-&lt;br&gt;ningen skall begränsas till de överträdelser som i fell av uppsåt eller&lt;br&gt;oaktsamhet hos gärningsmannen kan medföra ansvar enligt miljöbalken&lt;br&gt;för miljöferlig kemikaliehantering, otillåten miljöverksamhet samt brott&lt;br&gt;mot 21 kap. 6 och 7 §§. I 21 kap. 6 och 7 §§ föreskrivs ansvar för dels&lt;br&gt;brott mot villkor, inskränkningar och förbud, dels brott mot föreskrifter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelade med stöd av balken. För att miljöskyddsavgift skall kunna Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;festställas krävs att en överträdelse har fullbordats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det inte görs någon skillnad i fråga om de objektiva rekvisi-&lt;br&gt;ten mellan exempelvis å ena sidan otillåten miljö verksamhet och å andra&lt;br&gt;sidan grovt sådant brott hänvisas i paragrafen endast till de bestämmel-&lt;br&gt;ser där de grundläggande brottsbeskrivningama finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ordet &amp;quot;överträdelse&amp;quot; avses att gärningen objektivt sett skall strida&lt;br&gt;mot de miljöregler som sanktioneras genom vissa straffbestämmelser.&lt;br&gt;För större tydlighets skull anges i lagtexten uttryckligen att något sub-&lt;br&gt;jektivt rekvisit, uppsåt eller oaktsamhet, inte behöver vara uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljöskyddsavgift skall inte betalas om överträdelsen är av obetyd-&lt;br&gt;lig beskaffenhet. Härmed avses att bagatellartade fell inte skall föran-&lt;br&gt;leda att miljöskyddsavgift döms ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Miljöskyddsavgiften skall betalas av den fysiska eller juridiska per-&lt;br&gt;son som har bedrivit den verksamhet i vilken överträdelsen har skett&lt;br&gt;eller, om det inte är fråga om en verksamhet, av den person som har&lt;br&gt;vidtagit den förbjudna åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 53 § miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det avgörande för vem som i det enskilda fellet skall betala avgiften&lt;br&gt;är vem som är ansvarig för den verksamhet eller åtgärd som är aktuell.&lt;br&gt;Alla slag av juridiska personer, oavsett vad de fyller för funktion, bör&lt;br&gt;kunna vara subjekt för avgiften. Det krävs alltså inte att en ägare eller&lt;br&gt;en tillståndshavare eller någon annan som på liknande sätt har ansvaret&lt;br&gt;för en verksamhet själv har gjort sig skyldig till överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Miljöskyddsavgiftens belopp skall bestämmas med hänsyn till den&lt;br&gt;fara eller skada som en överträdelse av det slag som det är frågan om&lt;br&gt;kan antas medföra samt till de ekonomiska fördelar som en överträdelse&lt;br&gt;av detta slag allmänt sett kan antas innebära för den som bedriver en&lt;br&gt;verksamhet eller vidtar en åtgärd som avses i 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgiften skall, om inte annat följer av 5 §, bestämmas till&lt;br&gt;lägst femtusen kronor och högst femhundratusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter för bestämmande av miljöskyddsavgiften enligt&lt;br&gt;denna paragraf får meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket i paragrafen framgår att miljöskyddsavgiften skall&lt;br&gt;festställas med hänsyn till den fera eller skada som överträdelse av det&lt;br&gt;slag som det är fråga om kan antas medföra samt till de ekonomiska&lt;br&gt;fördelar som en överträdelse av detta slag allmänt sett kan antas innebä-&lt;br&gt;ra för den som bedriver en sådan verksamhet eller vidtar en sådan&lt;br&gt;åtgärd som avses i 2 §. Det är således inte fråga om att i varje enskilt&lt;br&gt;fell exakt bedöma den fera eller skada som uppkommit eller beräkna de&lt;br&gt;ekonomiska fördelar som överträdelsen inneburit. Miljöskyddsavgiften&lt;br&gt;skall i stället bestämmas mer schablonmässigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke anges minimi- och maximibeloppen för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;387&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöskyddsavgiften. Vid synnerligen försvårande omständigheter kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock länsrätten enligt 5 § bestämma miljöskyddsavgiften till ett betydligt Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;högre belopp än vad som anges i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta belopp till vilket miljöskyddsavgiften kan bestämmas enligt&lt;br&gt;denna paragraf är 500 000 kr. Miljöskyddsavgiften är avsedd att vara&lt;br&gt;ett komplement till bl.a. straff och företagsbot. Avgifterna skall bestäm-&lt;br&gt;mas till så höga belopp att det inte blir lönsamt att överträda exempelvis&lt;br&gt;ett villkor i ett tillstånd. De miljöskyddsavgifter som bestäms skall&lt;br&gt;verka avhållande på företaget i sig men också vara avskräckande för&lt;br&gt;andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket bemyndigas regeringen att meddela närmare&lt;br&gt;föreskrifter för bestämmande av avgiften. Innehållet i dessa föreskrifter&lt;br&gt;har berörts i avsnitt 4.18.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Frågor om miljöskyddsavgift prövas av länsrätten på talan av Mil-&lt;br&gt;jöombudsmannen. Talan väcks genom ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är i huvudsak ny. Frågan om fastställande av miljöskydd-&lt;br&gt;savgift skall till skillnad från vad som gällde enligt miljöskyddslagen&lt;br&gt;prövas av länsrätten. Skälen härför har närmare utvecklats i avsnitt&lt;br&gt;4.18.9. I fråga om handläggningen blir allmänna forvaltningsprocessuel-&lt;br&gt;la bestämmelser tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan skall föras av Miljöombudsmannen. En närmare redogörelse för&lt;br&gt;skälen till detta finns i avsnitt 4.16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vid synnerligen försvårande omständigheter får rätten bestämma&lt;br&gt;miljöskyddsavgiften till ett högre belopp än som anges i 3 §, doci högst&lt;br&gt;tio miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får också jämka eller efterge miljöskyddsavgiften om det till&lt;br&gt;följd av särskilda skäl skulle vara oskäligt att bestämma avgiften enligt&lt;br&gt;3§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i huvudsaklig enlighet med Lagrådets förslag.&lt;br&gt;Av första stycket ftamgår att rätten, om det föreligger synnerligen&lt;br&gt;försvårande omständigheter, kan bestämma miljöskyddsavgiften till ett&lt;br&gt;högre belopp än 500 000 kr, dock aldrig över 10 miljoner kronor. Den-&lt;br&gt;na möjlighet är endast förbehållen domstol. Detta innebär att Miljöom-&lt;br&gt;budsmannen vid utfärdande av ett avgiftsföreläggande enligt 6 § måste&lt;br&gt;hålla sig till de beloppsgränser som anges i 3 § andra stycket. Den höga&lt;br&gt;tariffen i förevarande paragraf har bestämts med den utgångspunkten att&lt;br&gt;det alltid skall kunna tas ut en sanktionsavgift som grundas i den ekono-&lt;br&gt;miska vinningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synnerligen försvårande omständigheter kan anses föreligga exempel-&lt;br&gt;vis då verksamhetsutövaren visat uppenbar nonchalans eller likgiltighet,&lt;br&gt;eller vid överträdelser som kan antas medföra mycket stora och omfet-&lt;br&gt;tande skador eller kan antas innebära mycket stora ekonomiska fördelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket motsvarar i sak 55 § miljöskyddslagen. Domstolen skall&lt;br&gt;kunna jämka eller efterge miljöskyddsavgiften om det till följd av sär- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;388&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skilda skäl skulle vara oskäligt att festställa miljöskyddsavgiften enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § eller 5 § första stycket. Särskilda skäl kan exempelvis vara att straff Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;utdömts för samma överträdelse. Detta innebär emellertid inte att läns-&lt;br&gt;rätten skall avvakta med ett avgörande i avgiftsfrågan. Länsrätten har&lt;br&gt;att ta upp ansökan om miljöskyddsavgift till prövning direkt då den&lt;br&gt;kommit in till domstolen. Särskilda skäl kan även vara att otillåtna&lt;br&gt;utsläpp orsakats av svårförutsebara händelser eller inträffat trots att alla&lt;br&gt;rimliga tekniska försiktighetsmått iakttagits. Att jämkning eller eftergift&lt;br&gt;endast är tillämplig i undantagsfall och att regeln skall tillämpas restrik-&lt;br&gt;tivt markeras genom kravet på att särskilda skäl skall föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Fråga om påförande av miljöskyddsavgift får i fall som inte är av&lt;br&gt;större vikt prövas av Miljöombudsmannen genom avgiftsföreläggande.&lt;br&gt;Avgiftsföreläggande innebär att den som antas ha gjort sig skyldig till&lt;br&gt;en överträdelse som avses i 1 § föreläggs miljöskyddsavgiften till god-&lt;br&gt;kännande omedelbart eller inom viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har föreläggandet godkänts, gäller det som domstols lagakraftvunna&lt;br&gt;dom varigenom miljöskyddsavgift påförts. Godkännande som sker sedan&lt;br&gt;Miljöombudsmannen gjort ansökan hos länsrätten enligt 4 § är dock&lt;br&gt;utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en bestämmelse om ett summariskt förfarande vid&lt;br&gt;uttagande av miljöskyddsavgift. Avsikten med införandet av denna&lt;br&gt;bestämmelse är att i fall som inte är av större vikt ersätta ett dyrt och&lt;br&gt;tidskrävande förfarande vid domstol. Som framgår av första stycket är&lt;br&gt;möjligheten att utfärda ett avgiftsföreläggande begränsad till fell som&lt;br&gt;inte är av större vikt. Härmed avses exempelvis att frågor av principiell&lt;br&gt;natur eller överträdelser som betingar en hög miljöskyddsavgift skall&lt;br&gt;prövas av domstol och inte genom avgiftsföreläggande. De närmare&lt;br&gt;skälen för bestämmelsen framgår av avsnitt 4.18.9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att ett godkänt föreläggande gäller som en&lt;br&gt;lagakraftvunnen dom. Detta innebär bl.a. att länsrätten inte kan ta upp&lt;br&gt;samma fråga till prövning efter det att föreläggandet har godkänts. Sista&lt;br&gt;meningen i andra stycket har enligt Lagrådets förslag utformats i när-&lt;br&gt;mare anslutning till 48 kap. 12 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Miljöskyddsavgift får inte påföras, om ansökan till länsrätten inte&lt;br&gt;har delgetts den som anspråket riktas mot inom fem är från det att&lt;br&gt;förutsättningarna för att besluta om avgift inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 56 § andra stycket miljöskyddslagen. Preskrip-&lt;br&gt;tionstiden har emellertid sänkts till fem år. Detta överensstämmer med&lt;br&gt;motsvarande straffrättsliga reglering för brott av normalgraden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har avfettats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En påförd miljöskyddsavgift bortfaller i den mån verkställighet inte&lt;br&gt;har skett inom tio år från det att domen vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer, med undantag av redaktionell ändring som Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;föranletts av att avgörande i fråga om miljöskyddsavgift sker i dom och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte som tidigare i form av beslut, med 63 § miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJUNDE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ERSÄTTNING OCH SKADESTÅND&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.23 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23 kap. Ersättning för intrång&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Ägare av en fastighet och innehavare av särskild rätt till en fastighet&lt;br&gt;har rätt till ersättning för intrång i den utsträckning som anges i 2, 6&lt;br&gt;och 7 §§. Att i vissa fall även en borgenär som har panträtt i fastigheten&lt;br&gt;har rätt till ersättning framgår av 11 § andra stycket. Om inlösen av&lt;br&gt;fastighet finns föreskrifter i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning och inlösen gäller expropriationslagen&lt;br&gt;(1972:719) om inte avvikande bestämmelser meddelas i denna balk.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 4 kap. 3 § expropriationslagen gäller i fråga om&lt;br&gt;värdeökning under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 25 § naturvårdslagen. Den har utfor-&lt;br&gt;mats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall föreskrifter om skyddsavstånd tillämpas inom ramen för&lt;br&gt;planering enligt plan- och bygglagen (1987:10) och det blir aktuellt med&lt;br&gt;ersättning till följd av att skyddszoner avsatts vid sådan planering får&lt;br&gt;plan- och bygglagens ersättningsbestämmelser tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föreskrifter enligt 9 kap. 2 § om vård och förvaltning av national-&lt;br&gt;parker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föreskrifter enligt 9 kap. 4, 5 eller 7 § om åtgärder och inskränk-&lt;br&gt;ningar beträffande natur- eller kulturreservat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förbud enligt 10 kap. 4 § andra stycket till skydd för vissa biotoper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förbud enligt 11 kap. 5 § tredje stycket beträffande vissa arbetsfÖre-&lt;br&gt;tag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning försvåras&lt;br&gt;avsevärt inom berörd del av en fastighet, har fastighetsägaren och&lt;br&gt;innehavare av särskild rätt till fastigheten rätt till ersättning av staten&lt;br&gt;för den skada som de lider. Ersättning betalas dock inte om skadan är&lt;br&gt;av mindre omfattning. En föreskrift enligt 9 kap. 2 § om begränsning av&lt;br&gt;rätten till jakt efter björn, lo, varg, järv, älg eller öm medför inte rätt&lt;br&gt;till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär en föreskrift eller ett beslut som avses i första stycket 1-3 att&lt;br&gt;det är förbjudet att vidta en viss åtgärd utan tillstånd, betalas ersättning&lt;br&gt;endast om tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;390&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har förbud att vidta en åtgärd utan tillstånd meddelats enligt 9 kap. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;9 § och vägras tillstånd att vidta sådan åtgärd, gäller första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har föreskrifter som avses i första stycket beslutats av en kommunal&lt;br&gt;myndighet med stöd av förordnande enligt 9 kap. 17 §, skall ersättning-&lt;br&gt;en i stället betalas av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 26 § naturvårdslagen. Lagrådet har&lt;br&gt;dock förordat att den begränsningsregel som i lagrådsremissen var&lt;br&gt;intagen i dess 3 §, att ersättning inte utgår om skadan är av mindre&lt;br&gt;omfettning, förs över till denna paragraf. Beträffande skälen för denna&lt;br&gt;begränsning, se avsnitt 4.19.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ersättning enligt 2 § skall minskas med ett belopp som motsvarar&lt;br&gt;vad fastighets- eller rätti ghetsinnehavaren enligt första stycket av samma&lt;br&gt;paragraf är skyldig att tåla utan ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny för naturvårdens vidkommande. Paragrafen har sin&lt;br&gt;förebild i 14 kap. 10 § andra stycket plan- och bygglagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande gäller enligt naturvårdslagen att ersättning skall beta-&lt;br&gt;las för hela den skada som fastighetsägaren lider om den pågående&lt;br&gt;markanvändningen avsevärt försvåras till följd av en föreskrift som&lt;br&gt;meddelats med stöd av lagen. Således utgår full ersättning, om mark-&lt;br&gt;ägaren åläggs ta naturvårdshänsyn i en sådan omfettning att den s.k.&lt;br&gt;kvalifikationsgränsen överskrids. Däremot utgår ingen ersättning alls i&lt;br&gt;det fell hänsynstagandet hamnar under denna gräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förevarande paragraf skall markanvändaren svara för den del&lt;br&gt;av kostnaden som motsvarar ett intrång upp till kvalifikationsgränsen,&lt;br&gt;vare sig ersättning skall utgå eller inte. Den som åläggs att ta hänsyn&lt;br&gt;utöver kvalifikationsgränsen skall således alltid få vidkännas ett avdrag&lt;br&gt;upp till denna gräns på ersättningen. Bestämmelsen är tillämplig i samt-&lt;br&gt;liga fell där pågående markanvändning avsevärt försvåras på grund av&lt;br&gt;en föreskrift eller ett förbud som meddelas enligt de bestämmelser som&lt;br&gt;anges i 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Uppstår i fall som avses i 2 § första stycket synnerliga men när&lt;br&gt;fastigheten används, har fastighetsägaren rätt att få fastigheten inlöst i&lt;br&gt;stället för ersättning enligt 2 §. I sådant fall äger 2 § andra stycket&lt;br&gt;motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 27 § naturvårdslagen. I lagrådsremis-&lt;br&gt;sen ingick inte den andra meningen i paragrafen. Avsikten är att regeln&lt;br&gt;om inlösen utan ändring av dess materiella innehåll skall överföras till&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vid tillämpningen av 2 och 4 §§ skall även beaktas andra beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 9 kap. 2, 4, 5 och 7 §§ samt förbud enligt 10 kap. 4 § andra &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;391&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket och 11 kap. 5 § tredje stycket, beslut enligt 18 § skogsvårdsla-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gen (1979:429), 19 kap. 2 § vattenlagen (1983:291) samt beslut som Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;avses i 14 kap. 8 § första stycket plan- och bygglagen (1987:10), under&lt;br&gt;förutsättning att besluten har meddelats inom tio år före det senaste&lt;br&gt;beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynstaganden&lt;br&gt;enligt 30 § skogsvårdslagen som i särskilda fall har inträtt inom samma&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av&lt;br&gt;beslut som anges i första stycket förlorats på grund av bestämmelserna&lt;br&gt;i 9 eller 10 § eller motsvarande bestämmelser i vattenlagen eller plan-&lt;br&gt;och bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslu-&lt;br&gt;tet beaktas enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 27 a § naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § För skada och inträng som tillfogas ägare av en fastighet och inne-&lt;br&gt;havare av en särskild rätt till fastighet genom undersökning enligt&lt;br&gt;12 kap. 4 § betalas ersättning av staten. Talan om ersättning väcks vid&lt;br&gt;den fastighetsdomstol inom vars område marken eller större delen av&lt;br&gt;den finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 28 § naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som håller stängsel och har anordnat en grind eller någon&lt;br&gt;annan genomgång på grund av ett föreläggande enligt 18 kap. 7 § är&lt;br&gt;berättigad till ersättning av staten för detta och för underhåll av genom-&lt;br&gt;gången. Ersättning skall dock inte betalas, om det är uppenbart att&lt;br&gt;stängslet endast avser att utestänga allmänheten från ett område där den&lt;br&gt;annars skulle fått fördas fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också, då en övergång anordnats över ett dike&lt;br&gt;på grund av ett föreläggande enligt 18 kap. 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 30 § naturvårdslagen. Vissa redaktio-&lt;br&gt;nella ändringar har företagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § I beslut om ersättning enligt 2 § tredje stycket skall anges att ersätt-&lt;br&gt;ningen skall betalas med ett visst årligt belopp. Om det firms särskilda&lt;br&gt;skäl får ersättningen räknas av mot ersättning som kan komma att läm-&lt;br&gt;nas enligt 2 § första stycket eller 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, kan det också på begäran av staten,&lt;br&gt;kommunen, fastighetsägaren eller någon annan sakägare fastställas att&lt;br&gt;ersättning enligt 2 § första stycket eller 7 § skall betalas med ett visst&lt;br&gt;ärligt belopp med rätt för staten eller kommunen eller den ersättningsbe-&lt;br&gt;rättigade att få omprövning vid ändrade förhållanden. I fråga om ersätt-&lt;br&gt;ning enligt 2 § till följd av skada eller olägenhet för renskötseln gäller&lt;br&gt;28 § andra stycket rennäringslagen (1971:437).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 31 § naturvårdslagen Den har utformats i enlighet&lt;br&gt;med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;392&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Innan en myndighet fattar ett beslut som kan leda till ersättning Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;enligt detta kapitel, för myndigheten förelägga den som vill göra an-&lt;br&gt;språk på betalning eller inlösen av en fastighet att inom viss tid, minst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;två månader, göra anmälan om sitt anspråk och ange sina yrkanden vid&lt;br&gt;påföljd att rätten till talan annars förloras. \bd som i fråga om ersätt-&lt;br&gt;ning eller inlösen har avtalats eller förutsatts gälla mellan staten och&lt;br&gt;sakägare eller mellan kommunen och sakägare gäller även mot den som&lt;br&gt;efter det att rätten till betalning uppkom har sakägarens rätt till fastig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 32 § naturvårdslagen. Den ändringen har införts&lt;br&gt;att i anmälan skall anges sakägarens yrkanden i fråga om inlösen eller&lt;br&gt;ersättning. Enbart ett påstående att man har ett anspråk är alltså inte&lt;br&gt;tillräckligt. Alltför stränga krav får dock inte ställas på preciseringen av&lt;br&gt;yrkandena. Det är naturligt om sakägaren inte lägger ner alltför stora&lt;br&gt;kostnader på att beräkna sin skada innan han vet om åtgärden kommer&lt;br&gt;att genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som vill göra anspråk på ersättning eller kräva inlösen enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § skall väcka talan hos fastighetsdomstolen mot staten eller kommu-&lt;br&gt;nen. Sådan talan skall väckas inom ett är från det att beslutet på vilket&lt;br&gt;anspråket grundas har vunnit laga kraft, om inte rätten att kräva ersätt-&lt;br&gt;ning eller inlösen skall gä förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När föreskrifter skall meddelas enligt 9 kap. 2, 4, 5 eller 7 § för&lt;br&gt;staten eller kommunen vid fastighetsdomstolen väcka talan mot en sak-&lt;br&gt;ägare för att fastställa de villkor som, om föreskrifterna meddelas, skall&lt;br&gt;gälla för ersättning eller inlösen. Meddelas inte föreskrifter med sådant&lt;br&gt;innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ett år från det att&lt;br&gt;målet har avgjorts genom en dom som vunnit laga kraft, skall domen&lt;br&gt;inte längre vara bindande för partema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, över-&lt;br&gt;ensstämmer med vissa redaktionella ändringar med 33 § naturvårdsla-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om den ersättning som fastighetsägaren enligt 2 § första stycket&lt;br&gt;har rätt till är bestämd att betalas på en gång och om fastigheten genom&lt;br&gt;det beslut som föranlett rätten till ersättning minskat i värde sä att den&lt;br&gt;kan antas inte utgöra föll säkerhet för en borgenär med panträtt i fastig-&lt;br&gt;heten, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en borgenär som avses i första stycket gör en förlust därför att&lt;br&gt;ersättningen inte har nedsatts hos länsstyrelsen, har borgenären rätt till&lt;br&gt;ersättning av staten eller kommunen för förlusten mot avskrivning på&lt;br&gt;fordringshandlingen. Detsamma gäller, om en borgenär gör en förlust&lt;br&gt;därför att ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen efter&lt;br&gt;överenskommelse mellan staten eller kommunen och den ersättningsbe-&lt;br&gt;rättigade eller av någon annan anledning inte prövats av domstol. Talan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;393&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ersättning enligt detta stycke skall väckas vid fastighetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, över- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ensstämmer med vissa redaktionella ändringar med 34 § naturvårdsla-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72 § Har ersättning enligt detta kapitel betalats med anledning av före-&lt;br&gt;skrifter eller tillståndsvägran och upphävs föreskrifterna helt eller delvis&lt;br&gt;eller ges tillstånd, får fastighetsägaren eller innehavare av särskild rätt&lt;br&gt;till fastigheten, om det är skäligt med hänsyn till deras nytta av beslutet&lt;br&gt;och omständigheterna i övrigt, förpliktas att betala tillbaka ersättningen&lt;br&gt;eller en del av den. Detta gäller också, om en åtgärd företagits i strid&lt;br&gt;mot sådana föreskrifter eller mot ett sådant beslut om tillståndsvägran&lt;br&gt;och den tillsynsmyndighet som enligt 18 kap. 12 § får söka verkställig-&lt;br&gt;het eller handräckning har beslutat att inte kräva rättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om återbetalning skall väckas vid fastighetsdomstolen inom ett&lt;br&gt;år från det att beslutet som anspråket grundas på vunnit laga kraft och&lt;br&gt;senast tio år efter det att ersättningen betalades ut, om inte rätten att&lt;br&gt;föra talan skall gå förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, över-&lt;br&gt;ensstämmer med vissa redaktionella ändringar med 35 § naturvårdsla-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Ogillas i ett mål enligt 10 § talan som har väckts av fastighets-&lt;br&gt;ägaren eller den som innehar särskild rätt till fastigheten, kan domstolen&lt;br&gt;förordna att den som väckt talan skall bära sina egna kostnader, om&lt;br&gt;den som väckt talan inlett rättegången utan tillräckliga skäl. Har rätte-&lt;br&gt;gången uppenbarligen inletts utan skäl för domstolen dessutom förplikta&lt;br&gt;fastighetsägaren eller den som innehar särskild rätt till fastigheten att&lt;br&gt;ersätta motpartens rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, dock&lt;br&gt;med vissa förtydliganden, överensstämmer med vissa redaktionella&lt;br&gt;ändringar med 36 § naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.24 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;24 kap. Skadestånd m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som föreslagits i avsnitt 4.20.1 skall miljöskadelagen&lt;br&gt;(1986:225) ingå i miljöbalken som ett kapitel 24 om skadestånd. I detta&lt;br&gt;kapitel i balken har i 15-17 §§ miljöskyddslagens bestämmelser i 34, 36&lt;br&gt;och 37 §§ om förbudstalan m.m. intagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Skadestånd enligt detta kapitel skall betalas för personskada, sak-&lt;br&gt;skada och ren förmögenhetsskada som verksamhet på en fastighet har&lt;br&gt;orsakat i sin omgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts&lt;br&gt;dock endast om skadan är av någon betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada som inte har orsakats med uppsåt eller genom vårdslöshet&lt;br&gt;ersätts bara i den utsträckning det visas att den störning som har orsa-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kat skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;orten eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 1 § miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Detta kapitel gäller inte skador som har orsakats av joniserande&lt;br&gt;strålning eller inverkan av elektrisk ström från en elektrisk anläggning i&lt;br&gt;fall då särskilda bestämmelser gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 2 § miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Skadestånd betalas för skador genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förorening av vattendrag, sjöar eller andra vattenområden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förorening av grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ändring av grundvattennivån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. luftförorening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. markförorening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. buller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. skakning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. annan liknande störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 1-3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet&lt;br&gt;som bedrivs i enlighet med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skada skall anses ha orsakats genom en störning som avses i första&lt;br&gt;stycket, om det med hänsyn till störningens och skadeverkningarnas art,&lt;br&gt;andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt föreligger&lt;br&gt;övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 3 § miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Skadestånd skall också betalas för skador genom sprängsten eller&lt;br&gt;andra lössprängda föremål, om skadan orsakats av sprängningsarbete&lt;br&gt;eller av en annan verksamhet som medför särskild fara för explosion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 4 § miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I andra fall än som anges i 3 eller 4 § skall skadestånd betalas för&lt;br&gt;skador som orsakats av grävning eller liknande arbete, om den som&lt;br&gt;utför eller låter utföra arbetet har försummat att vidta sådana skyddsåt-&lt;br&gt;gärder som anges i 3 kap. 3 § jordabalken eller i ett annat hänseende&lt;br&gt;har brustit i omsorg vid arbetets utförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför&lt;br&gt;särskild risk, skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om&lt;br&gt;den som utför eller låter utföra arbetet inte har varit försumlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 5 § miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är den som be-&lt;br&gt;driver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap av&lt;br&gt;fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma skadeståndsskyldighet har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;395&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;och som brukar fastigheten i sin näringsverksamhet eller i offentlig&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon annan som brukar fastigheten bedriver eller låter bedriva&lt;br&gt;den skadegörande verksamheten är han skadeståndsskyldig enligt detta&lt;br&gt;kapitel endast om han har orsakat skadan uppsåtligen eller genom&lt;br&gt;vårdslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 6 § miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är också den som&lt;br&gt;utan att vara fastighetsägare, tomträttshavare eller annan brukare av&lt;br&gt;fastigheten i egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på&lt;br&gt;fastigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 7 § miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Skall tvä eller flera ersätta samma skada enligt detta kapitel, svarar&lt;br&gt;de solidariskt för skadeståndet om inte något annat följer av att be-&lt;br&gt;gränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åligger någon av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mid de solidariskt ansvariga har betalat i skadestånd skall, om inte&lt;br&gt;annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med&lt;br&gt;hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna att förebygga&lt;br&gt;skadan och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 8 § miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp&lt;br&gt;lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för fram-&lt;br&gt;tida skador, om en part begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett&lt;br&gt;visst årligt belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har be-&lt;br&gt;stämts på detta sätt, kan ersättningen jämkas efter vad som är skäligt&lt;br&gt;med hänsyn till de ändrade förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 9 § miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning&lt;br&gt;som fastställs att betalas på en gång för framtida skador på en fastighet&lt;br&gt;och som tillkommer ägaren av fastigheten eller en innehavare av tomt-&lt;br&gt;rätt i denna tillämpas expropriationslagen (1972:719). Även när det&lt;br&gt;gäller verkan av sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den&lt;br&gt;lagen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en borgenär som har panträtt i fastigheten lider förlust genom att&lt;br&gt;ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och ersätt-&lt;br&gt;ningen till följd av överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och&lt;br&gt;den ersättningsberättigade eller av någon annan anledning inte har&lt;br&gt;blivit prövad av domstol, har borgenären rätt till gottgörelse av den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;396&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättningsskyldige mot att hans fordran i denna del skrivs av på fond- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ringshandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 10 § miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77 § Medför en verksamhet som avses i detta kapitel att en fastighet helt&lt;br&gt;eller delvis blir onyttig för ägaren eller att synnerligt men uppkommer&lt;br&gt;vid användningen, skall fastigheten eller fastighetsdelen på ägarens&lt;br&gt;begäran lösas in av den som bedriver verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen (1972:719).&lt;br&gt;Beträffande värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen tio är&lt;br&gt;före det att talan väcks vid domstol tillämpas 4 kap. 3 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 11 § miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72 § Den som vill framställa anspråk på ersättning enligt detta kapitel&lt;br&gt;skall väcka talan vid den tingsrätt inom vars område den skadegörande&lt;br&gt;verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser ersättningen skada på fastighet eller på byggnad eller annan&lt;br&gt;anläggning på någon annans mark, skall talan dock väckas vid den&lt;br&gt;fastighetsdomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs&lt;br&gt;eller har bedrivits. Detsamma gäller om någon vill begära gottgörelse&lt;br&gt;enligt 10 § andra stycket eller fordra inlösen enligt 77 §. Gemensamt&lt;br&gt;med ett mål som avses i första eller andra meningen får fastighetsdoms-&lt;br&gt;tolen handlägga även andra mål mellan samma eller olika parter, om&lt;br&gt;det med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 12 § miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet som kan&lt;br&gt;medföra en sådan skada som avses i 3 § kan begära prövning av ersätt-&lt;br&gt;ningsfrågan vid den fastighetsdomstol inom vars område verksamheten i&lt;br&gt;huvudsak bedrivs eller skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 13 § miljöskadelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Den som i något annat fall än som förut i detta kapitel sagts vill&lt;br&gt;framställa enskilt anspråk på grund av miljöfarlig verksamhet skall&lt;br&gt;väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars område den miljöfarliga&lt;br&gt;verksamheten i huvudsak utövas eller skall utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 34 § miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75 § Väcker någon talan vid fastighetsdomstol om förbud mot miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet eller om åläggande för den som utövar eller ämnar utöva&lt;br&gt;sådan verksamhet att vidtaga försiktighetsmått och är fråga om tillstånd&lt;br&gt;till verksamheten enligt denna balk under prövning eller kommer den&lt;br&gt;under prövning innan fastighetsdomstolen avgjort målet, skall domstolen&lt;br&gt;förklara målet vilande till dess frågan avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;397&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 36 § miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § I fråga om rättegångskostnader i mål enligt 11 eller 13 § gäller&lt;br&gt;bestämmelserna om kostnader i expmpriationsmål. Om ett yrkande om&lt;br&gt;inlösen enligt 11 § ogillas, gäller dock bestämmelserna om rättegångs-&lt;br&gt;kostnader i rättegångsbalken. Dessa bestämmelser tillämpas också i&lt;br&gt;andra mål om skadestånd enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ogillas talan som avses i 15 § på den grund att svaranden efter talans&lt;br&gt;väckande sökt och fått tillstånd enligt denna balk, skall domstolen efter&lt;br&gt;omständigheterna förordna att vardera parten skall själv bära sin rätte-&lt;br&gt;gångskostnad eller att en av dem skall få full eller jämkad ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer såvitt avser första stycket med 14 § miljö-&lt;br&gt;skadelagen och när det gäller andra stycket med 37 § miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1.25 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;25 kap. Miljöskadeförsäkring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagens bestämmelser om miljöskadeforsäkring har intagits i&lt;br&gt;detta kapitel i miljöbalken, varvid endast redaktionella ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § För ersättning i vissa fall till den som har lidit skada som avses i&lt;br&gt;24 kap. skall det finnas en försäkring (miljöskadeförsäkring) med villkor&lt;br&gt;som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer. Den som utövar miljöfarlig verksamhet som enligt denna balk&lt;br&gt;eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken kräver&lt;br&gt;tillstånd eller anmälan skaU. bidra till försäkringen med belopp som&lt;br&gt;framgår av tabeller som har godkänts av regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer. Beloppen skall betalas i förskott för kalen-&lt;br&gt;derår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket överensstämmer med 65 § och andra stycket med 68 §&lt;br&gt;miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Från miljöskadeförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges&lt;br&gt;i försäkringsvillkoren, ersättning till skadelidande för sådan person-&lt;br&gt;eller sakskada som avses i 24 kap. om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den skadelidande har rätt till skadestånd enligt 24 kap. men inte&lt;br&gt;kan fö skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut skadeståndet är förlo-&lt;br&gt;rad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 66 § miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om bidrag till miljöskadeförsäkringen inte har betalats inom trettio&lt;br&gt;dagar efter anmaning, skall försäkringsgivaren göra anmälan till till-&lt;br&gt;synsmyndigheten om betalningsförsummelsen. Tillsynsmyndigheten för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;398&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förelägga den betalningsskyldige vid vite att fidlgöra sin skyldighet. Ett Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;sådant föreläggande för inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 67 § miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Förslag till lag om införande av miljöbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 § Miljöbalken och denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar tidpunkten for ikraftträdandet. I avsnitt 4.2 har&lt;br&gt;redovisats skälen för dagen för ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Genom miljöbalken upphävs, med de begränsningar som följer av&lt;br&gt;denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. naturvårdslagen (1964:822),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. miljöskyddslagen (1969:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. renhållningslagen (1979:596),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. hälsoskyddslagen (1982:1080),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogs-&lt;br&gt;mark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lagen (1985:426) om kemiska produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. miljöskadelagen (1986:225),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lagen (1990:1079) om tillfölliga bilförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger de elva lagar som upphör att gälla i och med att bal-&lt;br&gt;ken träder i kraft. Utöver dessa lagar finns ett stort antal lagar som&lt;br&gt;måste ändras till följd av balkens ikraftträdande. Arbetet med förslag till&lt;br&gt;sådana ändringar har Miljöskyddskommittén redovisat i sitt slutbe-&lt;br&gt;tänkande Följdlagstiftning till miljöbalken (SOU 1994:96). Betänkandet&lt;br&gt;remissbehandlas för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter som&lt;br&gt;har ersatts genom bestämmelser i miljöbalken, skall i stället de nya&lt;br&gt;bestämmelserna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en övergångsbestämmelse som innebär att hän-&lt;br&gt;visningar till upphävda förfettningar i stället skall gälla miljöbalkens&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen syftar inte endast på lagar som enligt 2 § upphävs i&lt;br&gt;samband med miljöbalkens ikraftträdande utan också på tidigare lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Bestämmelser som gäller vid miljöbalkens ikraftträdande och som&lt;br&gt;meddelats med stöd av bestämmelser i en lag som anges i 2 § eller&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i äldre lag skall anses utfärdade med stöd av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;399&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsvarande bestämmelser enligt balken, om inte regeringen eller den Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämmer förordnar något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förevarande paragraf behandlas frågan om giltighet av beslut om&lt;br&gt;föreskrifter, dvs. om beslut om normer, som meddelats med stöd av&lt;br&gt;bemyndiganden i äldre lag. Sådana finns i mycket stort antal. Bland de&lt;br&gt;beslut som omfettas av paragrafen ingår också sådana som meddelats på&lt;br&gt;lokal nivå. Även beslut om generella förbud, t.ex. enligt 14 § natur-&lt;br&gt;vårdslagen eller 12 § lagen om kemiska produkter, feller under denna&lt;br&gt;övergångsbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfellet bör om möjligt nya föreskrifter utfärdas med stöd av miljö-&lt;br&gt;balken, innan denna träder i kraft. I vissa fell är detta emellertid upp-&lt;br&gt;enbart opraktiskt eller olämpligt. Detta gäller bl.a. alla de föreskrifter&lt;br&gt;som med stöd av naturvårdslagen meddelats för naturreservat. Dessa&lt;br&gt;bör med stöd av förevarande paragraf kunna förbli gällande även efter&lt;br&gt;ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreskrifter som meddelats med stöd av äldre lag kommer att efter&lt;br&gt;miljöbalkens ikraftträdande vara straff sanktionerade genom ansvarsbe-&lt;br&gt;stämmelserna i miljöbalken. Motsvarande lagstiftningsteknik har också&lt;br&gt;använts exempelvis vid tillkomsten av lagen om kemiska produkter och&lt;br&gt;av strålskyddslagen, dvs. lagar som har tillkommit efter den nya rege-&lt;br&gt;ringsformen trätt i kraft. I övergångsbestämmelserna till lagen om ke-&lt;br&gt;miska produkter anges sålunda att beslut om förbud, föreskrift, tillstånd,&lt;br&gt;medgivande eller registrering som fettats enligt äldre bestämmelser skall&lt;br&gt;anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i lagen om&lt;br&gt;kemiska produkter, om inte regeringen förordnar annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också föreskrifter som har utfärdats med stöd av ännu äldre&lt;br&gt;lagar än de som nu föreslås upphävda, exempelvis enligt 1973 års lag&lt;br&gt;om hälso- och miljöferliga varor. Även sådana föreskrifter bör omfettas&lt;br&gt;av den nu föreslagna övergångsbestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Beslut som har meddelats före balkens ikraftträdande om att bilda&lt;br&gt;nationalpark, naturreservat eller naturvårdsområde, att fridlysa natur-&lt;br&gt;minne eller att införa annat områdesskydd gäller fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medan övergångsbestämmelserna i 4 § avser föreskrifter, dvs. normer,&lt;br&gt;omfettar övergångsbestämmelserna i 5 och 6 §§ beslut i särskilda fell.&lt;br&gt;Därvid behandlas beslut om naturområden och andra former av om-&lt;br&gt;rådesskydd i 5 §, tillstånd och liknande i 6 § första stycket och villkor i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En liknande bestämmelse finns i övergångsbestämmelserna till natur-&lt;br&gt;vårdslagen i 45 § första stycket naturvårdslagen, som dock har ett något&lt;br&gt;vidare tillämpningsområde. Den nu föreslagna paragrafen är motiverad&lt;br&gt;med hänsyn till att i den behandlas beslut i enskilda fell. Det är motive-&lt;br&gt;rat att föra in också en bestämmelse om giltigheten av äldre beslut om&lt;br&gt;naturområden och andra former av områdesskydd i promulgationslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en särskild form av områdesskydd kan betraktas de fell där&lt;br&gt;föreskrifter meddelats som avser att skydda utrotningshotade växt- och&lt;br&gt;djurarter, t.ex. föreskrifter om förbud enligt 14 § naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;400&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fridlysningsåtgärder genom sådana föreskrifter är emellertid av generell Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;karaktär och fäller därför under övergångsbestämmelsen i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Tillstånd, godkännande eller medgivande till en verksamhet, till&lt;br&gt;hanteringen av en kemisk produkt eller till någon annan åtgärd som&lt;br&gt;lämnats genom ett beslut enligt bestämmelser i en lag som anges i 2 §&lt;br&gt;eller motsvarande bestämmelser i äldre lag eller enligt föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av sådana bestämmelser gäller fortfarande, om inte&lt;br&gt;regeringen enligt miljöbalken förordnar annat. Såvitt angår omprövning&lt;br&gt;eller upphävande av beslutet skall tillståndet, godkännandet eller med-&lt;br&gt;givandet anses meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljö-&lt;br&gt;balken eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken,&lt;br&gt;om inte annat följer av denna lag eller av de föreskrifter som är i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller beslut om villkor för eller registrering av en verk-&lt;br&gt;samhet, hanteringen av en kemisk produkt eller en vara eller någon&lt;br&gt;annan åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de tillstånd som avses i första stycket ingår bl.a. sådana som&lt;br&gt;avser miljöferlig verksamhet men som lämnats med stöd av bestämmel-&lt;br&gt;serna om avloppsvatten i äldre vattenlagen. Godkännanden kan gälla&lt;br&gt;exempelvis kemiska bekämpningsmedel. Med medgivanden avses bl.a.&lt;br&gt;beslut om undantag eller dispenser som fettats enligt äldre lag, t.ex.&lt;br&gt;dispenser som meddelats av Naturvårdsverket med tillämpning av mil-&lt;br&gt;jöskyddslagen i dess lydelse före den 1 juli 1981. Föreskrifter med stöd&lt;br&gt;av 13 kap. 11 § miljöbalken i fråga om att införa tillståndsplikt för en&lt;br&gt;pågående verksamhet måste således förenas med en övergångsbestäm-&lt;br&gt;melse att föreskriften inte omfettar verksamheter som bedrivs i enlighet&lt;br&gt;med de dispensregler som gällde fram till 1 juli 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om villkor avser också sådana beslut som meddelats enligt 9 §&lt;br&gt;naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånden, godkännandena, medgivandena och villkoren fortsätter&lt;br&gt;sålunda vid balkens ikraftträdande att gälla enligt sitt innehåll, om inte&lt;br&gt;regeringen med stöd av miljöbalken förordnar annat. I fråga om om-&lt;br&gt;prövning och upphävande skall de emellertid anses som beslut med-&lt;br&gt;delade med stöd av balken eller av föreskrifter utfärdade med stöd av&lt;br&gt;bemyndiganden i balken. Denna konstruktion innebär att Miljöombuds-&lt;br&gt;mannen kan överklaga i sådana ärenden som anhängiggjorts före den 1&lt;br&gt;juli 1995, om det överklagade beslutet har meddelats därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från det sagda kan följa av denna lag. Ett undantag gäller&lt;br&gt;särskilt för tillståndsgiven miljöferlig verksamhet enligt övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelserna i 7 §. Enligt dessa skall stoppreglema i äldre lag över-&lt;br&gt;gångsvis gälla för verksamheter som påbötjats före balkens ikraftträdan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I fråga om en miljöfarlig verksamhet som omfattas av tillstånd&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen (1969:387) eller motsvarande äldre bestämmel-&lt;br&gt;ser och som har påbörjats före miljöbalkens ikraftträdande tillämpas i&lt;br&gt;stället för bestämmelserna i 13 kap. 5 § miljöbalken bestämmelserna i&lt;br&gt;6 § första och andra styckena miljöskyddslagen till utgången av juni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;401&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2005, om den som bedriver verksamheten inte begär annat. Därvid skall Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;hänvisningen i 6 § första stycket miljöskyddslagen till 5 § samma lag i&lt;br&gt;stället avse 2 kap. miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte i fråga om ändring av en inrättning eller en&lt;br&gt;verksamhet, om åtgärden innebär att ett utsläpp eller en störning kan&lt;br&gt;ändra karaktär eller omfattning så att en olägenhet av betydelse från&lt;br&gt;hälso- eller miljöskyddssynpunkt kan uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det vid prövning enligt första stycket är regeringen som skall&lt;br&gt;lämna tillstånd till verksamheten enligt 6 § andra stycket miljöskydds-&lt;br&gt;lagen, skall i fråga om prövningen tillämpas vad som sägs i 13 kap.&lt;br&gt;18 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till den ordning som föreslås i förevarande paragraf redovisas i&lt;br&gt;avsnitt 4.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket skall under en övergångstid av tio år stoppreg-&lt;br&gt;lema i 6 § första och andra styckena miljöskyddslagen tillämpas i stället&lt;br&gt;för stoppreglema i 13 kap. 5 § miljöbalken beträffande miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet som påbörjats före ikraftträdandet och som omfettas av&lt;br&gt;tillstånd eller motsvarande äldre bestämmelser. Med detta avses sådana&lt;br&gt;beslut före miljöskyddslagens ikraftträdande som vattendomstol med-&lt;br&gt;delat eller medgivanden som lämnats av synemän och vilka beslut eller&lt;br&gt;medgivanden omfettas av övergångsbestämmelserna till miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen. Hänvisningen i 6 § första stycket miljöskyddslagen till 5 § i lagen&lt;br&gt;skall i stället avse 2 kap. miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som paragrafen har utformats gäller den enbart för verksamheter som&lt;br&gt;omfettas av tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att miljökvalitetsnormer inte uppfylls skall inte under övergångstiden&lt;br&gt;kunna utlösa de nya stoppreglema. Miljökvalitetsnormer kan dock av&lt;br&gt;andra skäl medföra inskränkningar i pågående miljöferlig verksamhet.&lt;br&gt;Bestämmelserna blir tillämpliga i fråga om verksamheter som inte er-&lt;br&gt;hållit tillstånd när fråga om tillstånd prövas eller en tillsynsmyndighet&lt;br&gt;överväger att förbjuda verksamheten. För det fell att den som bedriver&lt;br&gt;verksamheten begär att denna skall bedömas enligt de nya stoppreglema&lt;br&gt;redan under övergångsperioden skall självfallet en sådan begäran följas.&lt;br&gt;En särskild bestämmelse om detta finns i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelsen i första stycket innebär enligt 6 § miljös-&lt;br&gt;kyddslagen följande. Kan en miljöferlig verksamhet beferas föranleda&lt;br&gt;olägenhet av väsentlig betydelse, även om försiktighetsmått som avses i&lt;br&gt;2 kap. miljöbalken iakttas, får verksamheten utövas endast om särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger. Innebär den beferade olägenheten att ett stort antal&lt;br&gt;människor får sina levnadsförhållanden väsentligt försämrade eller att&lt;br&gt;betydande förlust från naturvårdssynpunkt uppkommer eller att liknande&lt;br&gt;allmänt intresse skadas avsevärt, får verksamheten inte utövas. Rege-&lt;br&gt;ringen kan dock tillåta verksamheten, om denna är av synnerlig betydel-&lt;br&gt;se för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter den föreslagna tioårsperioden skall däremot de nya stoppreg-&lt;br&gt;lema tillämpas även beträffande miljöferlig verksamhet som påbörjats&lt;br&gt;före balkens ikraftträdande. Detta gäller såväl vid tillståndsprövning&lt;br&gt;som vid tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;402&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristande identitet mellan den verksamhet som bedrevs vid balkens Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ikraftträdande och den som bedrivs vid prövningstillfället medför att de&lt;br&gt;nya stoppreglema skall tillämpas. För detta bör dock uppställas krav på&lt;br&gt;någon form av kvalifikation. Så har skett i paragrafens andra stycke.&lt;br&gt;Enligt detta skall de äldre stoppreglema inte tillämpas i fråga om änd-&lt;br&gt;ring av en inrättning eller verksamhet, om åtgärden innebär att ett&lt;br&gt;utsläpp eller en störning kan ändra karaktär eller omfettning så att en&lt;br&gt;olägenhet av betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt kan upp-&lt;br&gt;stå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket finns en bestämmelse som klarlägger att regeringens&lt;br&gt;prövning enligt 6 § andra stycket miljöskyddslagen inte skall avse till-&lt;br&gt;ståndsgivning enligt tidigare föreskrifter utan sådan tillståndsprövning&lt;br&gt;som enligt miljöbalken tillkommer regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet som har tagits i anspråk före&lt;br&gt;miljöbalkens ikraftträdande får efter utgången av juni 2005 återkallas&lt;br&gt;helt eller delvis av den myndighet som meddelat tillståndet, om verksam-&lt;br&gt;heten strider mot bestämmelserna i 13 kap. 5 § miljöbalken. Vid sådan&lt;br&gt;prövning gäller bestämmelserna i 13 kap. 30 och 37 §§ miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl att föreskriva en övergångsperiod i fråga om tillämp-&lt;br&gt;ningen av miljöbalkens stoppregler på miljöferlig verksamhet som på-&lt;br&gt;gick vid balkens ikraftträdande. Däremot bör utövaren av en miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet, som påböljats före balkens ikraftträdande och antingen då&lt;br&gt;eller under övergångstiden erhållit ett tillstånd efter prövning enligt&lt;br&gt;äldre stoppregler, inte efter periodens utgång vara i ett bättre läge än&lt;br&gt;den som påbörjar verksamheten efter ikraftträdandet. I förevarande&lt;br&gt;paragraf föreslås bl.a. därför att tillstånd till miljöferlig verksamhet som&lt;br&gt;tagits i anspråk före balkens ikraftträdande skall kunna återkallas helt&lt;br&gt;eller delvis om verksamheten efter övergångstidens utgång strider mot&lt;br&gt;stoppreglema i 13 kap. 5 § miljöbalken. I fråga om förfarandet vid&lt;br&gt;sådan prövning tillämpas bestämmelserna i 13 kap. 30 och 37 §§. Det&lt;br&gt;ankommer på tillsynsmyndigheten, Statens naturvårdsverk eller Mil-&lt;br&gt;jöo mbud smannen att göra framställning om prövning enligt paragrafen.&lt;br&gt;Om tillsynsmyndigheten samtidigt är tillståndsmyndighet får myndig-&lt;br&gt;heten ta upp frågan om återkallelse utan någon särskild framställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av en fråga om återkallelse av tillstånd enligt föreva-&lt;br&gt;rande paragraf kan det bli aktuellt att tillämpa dispensregeln i 13 kap.&lt;br&gt;5 § andra stycket miljöbalken. Under de förutsättningar som anges i&lt;br&gt;detta lagrum kan således regeringen tillåta en i princip otillåtlig miljö-&lt;br&gt;ferlig verksamhet även efter övergångstidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En kommunal renhållningsordning enligt 9-13 §§ renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596) skall fortsätta att gälla till dess en ny renhållningsordning&lt;br&gt;har antagits med stöd av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 4.22.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;403&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Ett beslut om förbud eller föreläggande som en tillsynsmyndighet Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;meddelat enligt bestämmelser i någon lag som anges i 2 § eller mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelser i äldre lag eller enligt föreskrifter som meddelats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med stöd av sådana bestämmelser skall anses meddelat enligt 18 kap.&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud och förelägganden som meddelats av centrala, regionala eller&lt;br&gt;lokala tillsynsmyndigheter före ikraftträdandet skall äga tillämpning&lt;br&gt;också efter den tidpunkten. Besluten anses därför som beslut enligt&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om rättelse eller verkställighet skall miljöbalkens regler tilläm-&lt;br&gt;pas även om rättelsen eller verkställigheten avser genomförande av&lt;br&gt;beslut som meddelats enligt naturvårdslagen eller miljöskyddslagen,&lt;br&gt;dvs. före balkens ikraftträdande. Någon särskild bestämmelse om detta&lt;br&gt;behövs inte. I fråga om ett förfarande för rättelse eller verkställighet&lt;br&gt;som inletts före ikraftträdandet skulle det däremot vara naturligt att&lt;br&gt;tillämpa äldre rättsregler. Någon skillnad i fråga om själva förfarandet&lt;br&gt;föreligger emellertid inte mellan miljöbalken och äldre lag. På denna&lt;br&gt;punkt behövs därför inte heller någon övergångsbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om överklagande av&lt;br&gt;beslut som har meddelats före miljöbalkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den princip som kommer till uttryck i förevarande paragraf är vanlig i&lt;br&gt;övergångsbestämmelser och förebygger att det uppkommer oklarheter&lt;br&gt;om fullfoljdsordningen i anslutning till balkens ikraftträdande. Sådana&lt;br&gt;oklarheter kan lätt inträffa i fråga om forvaltningsbeslut där fullföljdsti-&lt;br&gt;der börjar löpa vid delfåendet. Har exempelvis ett beslut meddelats av&lt;br&gt;länsstyrelsen före ikraftträdandet skall överklagande ske till regeringen,&lt;br&gt;om detta är den gamla ordningen och oavsett om länsrätten är fullföjds-&lt;br&gt;instans enligt balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § I fråga om en gärning som var belagd med straff enligt någon av&lt;br&gt;de lagar som anges i 2 § och som begåtts före miljöbalkens ikraftträdan-&lt;br&gt;de skall de straffbestämmelser som gällde när gärningen begicks fort-&lt;br&gt;farande tillämpas, om inte bestämmelserna i 21 kap. miljöbalken leder&lt;br&gt;till frihet från straff eller lägre straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\hd som sägs i första stycket gäller också i fråga om förverkande på&lt;br&gt;grund av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av upphävandet av de i 2 § angivna lagarna och ikraftträdandet enligt&lt;br&gt;1 § av miljöbalken följer, att de upphävda lagarnas straffbestämmelser&lt;br&gt;inte kan tillämpas efter utgången av juni månad 1995 för sådana gär-&lt;br&gt;ningar som har begåtts före denna tidpunkt och vidare att ansvar för&lt;br&gt;brott mot bestämmelserna i miljöbalken endast kan ådömas enligt bal-&lt;br&gt;ken. Brott mot de nyssnämnda lagarna kan emellertid även efter deras&lt;br&gt;upphävande leda till sådan påföljd som gällde vid tiden för brottets&lt;br&gt;begående. Detta får dock med hänsyn till bestämmelsen i 5 § brotts- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;404&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;balkens promulgationslag (BrP) inte gälla fullt ut (se även avsnitt 4.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 § BrP gäller som en huvudregel att om annan lag gäller när Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;dom meddelas skall den lagen tillämpas, om den leder till frihet från&lt;br&gt;straff eller lindrigare straff. Däremot har för vissa brott som har sin&lt;br&gt;motsvarighet i de upphävda lagarna krav uppställts på att gärningen -&lt;br&gt;till skillnad från tidigare, då vanlig oaktsamhet var tillräcklig - skall ha&lt;br&gt;begåtts genom grov oaktsamhet for att ansvar skall följa. Det finns&lt;br&gt;dessutom några enstaka brott som inte längre är kriminaliserade i miljö-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skäl att i detta sammanhang avvika från BrP:s huvudregel finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra mening har därför undantag från paragrafens första&lt;br&gt;mening gjorts genom att det angivits att ansvar enligt de upphävda&lt;br&gt;lagarnas straffbestämmelser inte skall ådömas om miljöbalkens straffbe-&lt;br&gt;stämmelser skulle leda till frihet från straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För s.k. perdurerande brott, dvs. brott som pågår när miljöbalken&lt;br&gt;träder i kraft, gäller enligt allmänna straffrättsliga principer att den nya&lt;br&gt;lagen skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkens förverkanderegler är en skärpning mot tidigare. Dock&lt;br&gt;skall av samma orsaker som gäller för straffbestämmelserna sådana&lt;br&gt;upphävda lagar som innehåller förverkanderegler fortfarande tillämpas&lt;br&gt;på förverkandepåföljder som har sin grund i brottsliga gärningar för-&lt;br&gt;övade före miljöbalkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § I fråga om sådana överträdelser av 45 § första stycket 1-3 miljös-&lt;br&gt;kyddslagen (1969:387) som skett före miljöbalkens ikraftträdande skall&lt;br&gt;bestämmelserna i 52-63 §§ miljöskyddslagen fortfarande tillämpas. I&lt;br&gt;andra fall skall miljöskyddsavgift inte tas ut för överträdelser som har&lt;br&gt;skett före miljöbalkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av samma skäl som i föregående paragraf angivits för brotts- och för-&lt;br&gt;verkandepåföljdemas del behövs det en övergångsbestämmelse om att&lt;br&gt;de upphävda reglema i 52-63 §§ om miljöskyddsavgift alltjämt skall&lt;br&gt;tillämpas. Bestämmelserna i 22 kap. miljöbalken gäller bara i fråga om&lt;br&gt;överträdelser som ägt rum efter balkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till bestämmelserna i förevarande paragraf har angetts i avsnitt&lt;br&gt;4.8. Som framgår där är ändringarna av bestämmelserna om miljös-&lt;br&gt;kyddsavgift alltför genomgripande för att de nya bestämmelserna skall&lt;br&gt;kunna tillämpas på överträdelser före ikraftträdandet. Äldre överträdel-&lt;br&gt;ser kan alltjämt följas av miljöskyddsavgift fastställd i enlighet med&lt;br&gt;miljöskyddslagens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra meningen är föranledd av bestämmelserna i 4 § om föreskrif-&lt;br&gt;ters giltighet och tillämpning och de nya bestämmelserna i 22 kap. 1 §&lt;br&gt;om miljöskyddsavgift. Genom dessa bestämmelsers utformning behövs&lt;br&gt;för att undvika retroaktiv tillämpning av de nya bestämmelserna om&lt;br&gt;miljöskyddsavgift ett särskilt stadgande om undantag också för andra&lt;br&gt;tillämpningsområden än miljöferlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Beträffande rätt till ersättning eller inlösen på grund av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som meddelats före miljöbalkens ikraftträdande skall äldre bestämmelser &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;405&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortfarande gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligt att frågor om rätt till ersättning och inlösen bedöms Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;enligt äldre lag, när ersättningen grundas på beslut som meddelats före&lt;br&gt;balkens ikraftträdande. Oftast leder miljöbalken till samma resultat som&lt;br&gt;äldre lag i fråga om beslut som tidigare medförde rätt till ersättning&lt;br&gt;eller inlösen. En ändring föreslås emellertid såtillvida att ersättning inte&lt;br&gt;skall betalas för intrång upp till den s.k. kvalifikationsgränsen. Det&lt;br&gt;torde också underlätta begripligheten av ersättningsbesluten om de&lt;br&gt;grundas på samma lag som de ersättnings- eller inlösengrundande be-&lt;br&gt;sluten. En motsvarande övergångsbestämmelse infördes vid naturvårds-&lt;br&gt;lagens tillkomst i 45 § andra stycket i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Förslag till lag om Koncessionsnämnden for miljö-&lt;br&gt;skydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Nämndens uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Koncessionsnämnden för miljöskydd prövar enligt miljöbalken&lt;br&gt;ärenden om tillstånd till miljöfarlig verksamhet och överklagande av&lt;br&gt;ärenden som avses i 20 kap. 1 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 miljöbalken regleras miljöferlig verksamhet i 13 kap. och frågor om&lt;br&gt;överklagande i 20 kap. Av 13 kap. 12 § framgår att frågor om tillstånd&lt;br&gt;prövas av Koncessionsnämnden för miljöskydd eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Koncessionsnämnden skall bereda och lämna yttrande till regeringen&lt;br&gt;i ärenden enligt 5 kap. miljöbalken. Om nämndens handläggning och&lt;br&gt;ansvar för kostnader som därvid kan uppkomma gäller vad som sägs i&lt;br&gt;13 kap. 16 och 17 §§ miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beredningen av regeringens prövning av tillstånd till vissa anlägg-&lt;br&gt;ningar enligt 5 kap. miljöbalken ingår en bred remissomgång. I Kon-&lt;br&gt;cessionsnämndens skyldigheter ingår att på motsvarande sätt som anges&lt;br&gt;i 14 § femte stycket miljöskyddslagen bereda ärendet och därefter avge&lt;br&gt;yttrande till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Beslut i ärenden enligt bilavgaslagen (1986:1386) får överklagas&lt;br&gt;hos Koncessionsnämnden enligt vad som sägs i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av en myndighet om föreläggande enligt 7 § bilavgaslagen får&lt;br&gt;enligt 12 &amp;nbsp;§ samma lag överklagas hos Koncessionsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämndens beslut får, som framgår av bilavgaslagen, över-&lt;br&gt;klagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens sammansättning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;406&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Koncessionsnämnden består av ordförande och tre andra ledamöter. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Vid förberedande åtgärd, vid prövning av fråga om avvisning av an-&lt;br&gt;sökan eller avskrivning av ärende samt vid handläggning av överklagan-&lt;br&gt;de av nämndens beslut, kan nämnden bestå av ordföranden ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar antalet ledamöter i Koncessionsnämnden. Paragra-&lt;br&gt;fen ger också en uttömmande beskrivning av vad ordföranden ensam får&lt;br&gt;handlägga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ordföranden skall vara lagfaren och ha erfarenhet som domare. En&lt;br&gt;ledamot skall ha sakkunskap och erfarenhet i tekniska frågor. En leda-&lt;br&gt;mot skall ha erfarenhet av frågor som faller inom verksamhetsområdet&lt;br&gt;för Statens naturvårdsverk. Den fjärde ledamoten skall ha erfarenhet av&lt;br&gt;industriell verksamhet. Om ärendet enligt ordförandens bedömning i&lt;br&gt;huvudsak avser kommunala förhållanden, skall i stället ingå en person&lt;br&gt;med erfarenhet av kommunal verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamot i nämnden skall vara svensk medborgare och får inte vara&lt;br&gt;underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 §&lt;br&gt;föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordnar ordförande och övriga ledamöter samt ersättare&lt;br&gt;för dem. Bestämmelserna om ledamot gäller också i fråga om ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i sak i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges närmare Koncessionsnämndens sammansättning och&lt;br&gt;den kompetens som ordföranden och övriga ledamöter skall inneha. På&lt;br&gt;motsvarande sätt som anges i lagen (1976:839) om statens va-nämnd&lt;br&gt;föreskrivs i andra stycket att ledamot i nämnden skall vara svensk med-&lt;br&gt;borgare som inte är underårig eller har förvaltare enligt de särskilda&lt;br&gt;reglema i föräldrabalken. En ledamot får inte heller vara i konkurstill-&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringen som förordnar ordförande och övriga ledamöter&lt;br&gt;samt ersättare för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen kan föreskriva att det skall finnas mer än en avdelning i&lt;br&gt;Koncessionsnämden. Mtd som sägs om Koncessionsnämnden gäller&lt;br&gt;också för en avdelning i nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om avdelningsindelning. De regler&lt;br&gt;som gäller för nämnden i fråga om ledamöter, sammansättning och&lt;br&gt;kompetens skall också gälla for en avdelning i nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare&lt;br&gt;gäller också för ledamöterna i Koncessionsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om jäv för Koncessionsnämndens ledamö-&lt;br&gt;ter. Paragrafen motsvarar nu gällande bestämmelser i 12 § miljöskydds-&lt;br&gt;lagen med den ändringen att 4 kap. rättegångsbalken skall gälla fullt ut&lt;br&gt;för ledamot hos nämnden. Detta innebär att den undantagsregel som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;407&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hittills gällt i fråga om jävsreglema för ledamot i Koncessionsnämnden Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;genom miljöbalken tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet hos nämnden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Särskilda regler om förfarandet hos nämnden och om överklagande&lt;br&gt;av nämndens beslut finns i fråga om miljöfarlig verksamhet i 13 och 20&lt;br&gt;kap. miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nämnden prövar överklagade ärenden om miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;gäller i fråga om nämndens handläggning vad som sägs i 13 kap.&lt;br&gt;16-18 §§. Till besiktning på platsen och sammanträde kallas parter och&lt;br&gt;klagande samt de statliga och kommunala myndigheter som har ett&lt;br&gt;väsentligt intresse att bevaka i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 13 kap. finns särskilda regler om en tillståndsmyndighets handläggning&lt;br&gt;av ärenden om tillstånd till miljöferlig verksamhet. I 20 kap. finns&lt;br&gt;regler om hur Koncessionsnämnden skall handlägga överklagade miljös-&lt;br&gt;kyddsärenden. I 20 kap. 1 § andra stycket regleras frågan när nämnden&lt;br&gt;skall överlämna ett överklagat ärende till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller bestämmelser om nämndens handläggning av&lt;br&gt;överklagande miljöskyddsärenden. När nämnden prövar ett sådant ären-&lt;br&gt;de gäller samma grundläggande krav i fråga om nämndens utrednings-&lt;br&gt;ansvar som i de fell nämnden prövar ett ärende i första instans. I den&lt;br&gt;mån utredningsansvaret innebär att besiktning eller sammanträde skall&lt;br&gt;hållas, skall kallelse utgå till klaganden och de sakägare som yttrat sig i&lt;br&gt;ärendet. Dessa är att anse som parter i ärendet. Kallelse skall också&lt;br&gt;utgå till de statliga och kommunala myndigheter som har ett väsentligt&lt;br&gt;intresse i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;408&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Motsvarigheter till miljöbalken i den upphävda lagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Register över de bestämmelser i naturvårdslagen, NvL, miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen, ML, renhållningslagen, RenhL, hälsoskyddslagen, HsL, lagen om&lt;br&gt;kemiska produkter, LKP, och miljöskadelagen, MskL, m.fl. lagar som&lt;br&gt;närmast motsvarar miljöbalkens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MILJÖBALKEN &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;NRL, NVL, ML, HsL, RenhL,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LKP m.fl. lagar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål och grundläggande principer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap 2 § NRL, 3 § LKP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § 1 st NvL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna aktsamhetsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § 1 st ML, 5 § 1 st LKP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § 1 st ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § LKP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § 2 st ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § 1 st LKP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § 3 st ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande hushållningsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 kap 1 § och 2 kap 1 § NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 § ML och 2 kap 1 § NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 kap 2 § NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 kap 3 § NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 kap 4 § NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 kap 5 § 1 st NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 kap 6 § 1 st NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 kap 7 § 1 st NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 kap 8 § 1 st NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 kap 9 § 1 st NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 kap 5-9 §§ 2 st och 10 § NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Särskilda hushållningsbestämmelser for&lt;br&gt;vissa områden i landet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap 1 § NRL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap 2 § NRL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap 3 § NRL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;409&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap 4 § NRL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap 5 § NRL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap 6 § NRL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövning av stora anläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 kap 1 § NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 kap 2 § NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 kap 3 § NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 kap 4 § NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 kap 5 § NRL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 a § HsL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 a § HsL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planer och planeringsunderlag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap 1 § NRL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap 2 § NRL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap 1 § och 2 § NRL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap 2 § NRL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap 3 § NRL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § förordningen (1991:738) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MKB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd för naturområden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § 1 st NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § och 19 § 1 st NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § och 19 § 2 st NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § och 19 § 2 st NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § och 19 § 2 st NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § och 19 § 2 st NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § 1 st NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § 3 och 4 st NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;410&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 a § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24 a § 1 st och 2 st NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24 a § 3 st NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 § 2 st, 10 §, 13 § 2 st, 16 § 2 st&lt;br&gt;och 19 § 2 st NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;43 § 3 st NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Skydd för växt- och djurlivet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 c § 1 st och 2 st 1 men. NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 c § 2 st 2 men. och 3 st NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 d § NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § 1 st NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § 2 st NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § 3 st NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa arbetsföretag i naturen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap. 1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § 1 st NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § 2 st och 5 st NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § 2 st NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § 3 st, 18 a § NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § lagen (1983:428) om spridning&lt;br&gt;av bekämpningsmedel över skogs-&lt;br&gt;mark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § lagen om spridning av b e -&lt;br&gt;kämpningsmedel över skogsmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § lagen om spridning av b e -&lt;br&gt;kämpningsmedel över skogsmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § lagen om spridning av b e -&lt;br&gt;kämpningsmedel över skogsmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma naturvårdsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 § 1 st NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;43 § 1 st NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;42 § 1-3 st NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 § 2 st NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 § 4 st NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 a § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Miljöferlig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;411&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8a § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 § 1 st lagen (1976:1054) om&lt;br&gt;svavelhaltigt bränsle&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;U §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 a § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 § 1 st ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 § 2 st ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 § 1 och 5 ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 § 4 och 5 st ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 a § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;—&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21 a § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 a § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;--&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24 och 25 §§ ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29 a § 2 st ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;--&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29 § 1 st ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;--&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;49 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;38 a § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;38 b § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemiska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § LKP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § LKP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § LKP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § LKP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;412&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 § LKP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 § LKP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 § 2 st, 6 § 2 st, 7 §, 8 § 2 st&lt;br&gt;LKP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 § LKP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 § LKP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 § LKP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 § LKP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Hälsoskydd&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 § HsL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 § HsF&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 § HsF, 7 § 2 st HsL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 § HsL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 § 1 st HsL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 § 2 st HsL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 § HsL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 och 2 §§ hgen (1990:1079) om&lt;br&gt;tillfälliga bilförbud&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 § HsL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 § 2 st HsL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Avfallshan tering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap. 1 §&lt;br&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § 1 st 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § 1 st 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § 2 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;br&gt;6§&lt;br&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § 1 st 1 men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § 1 st 2 men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § 1st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § 1 men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § 2-3 men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § 1 och 2 st RenhL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a § RenhL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § 1 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § 1 st RenhL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § RenhL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § 2 st RenhL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § RenhL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 b § RenhL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § 2 st och 8 § RenhL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § RenhL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § 1 st RenhL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § 3 st 1 men. RenhL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 a § RenhL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § RenhL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § hgen om förbud mot&lt;br&gt;dumpning av avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § hgen om förbud mot&lt;br&gt;dumpning av avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § hgen om förbud mot&lt;br&gt;dumpning av avfall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § 3 st RenhL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;413&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa bemyndiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 § 1 st&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 § LKP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 §2 st&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;44 a § 1 st ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 § 3 st&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;44 a § 2 st 1 men. ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 § 4 st&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;38 § 4 st 1 men. ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 § 1 st&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 § 1 st LKP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 § 2 st&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40 § 2 st ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24 § 1 st NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39 § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19 § 2 st HsL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;motsvarighet finns i&lt;br&gt;samtliga lagar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39 a och b §§ NVL och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § HsL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21 § HsL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;47 § ML, 39 § RenhL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 § 1 st&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23 § RenhL, 41a § 1 men. ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 § 2 st&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 § 3 st LKP, 18 § 3 st HsL,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 a § 2 men. ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;43 § 1 st&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;43 § 2-3 st&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;51 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;42 § ML, 17 § LKP, 17 § HsL,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § 1 st RenhL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36 a § 1-3 st NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36 a § 4 st NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36 b § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25 § RenhL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 § 2 st LKP m.fl.lagar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;44 § ML och 23 § LKP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="3"&gt;
&lt;p&gt;Avgifter&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 § 1st&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;69 § ML m.fl. lagar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 §2 st&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19 § LKP och 2 § hgen om&lt;br&gt;svavelhaltigt bränsle&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 § 2 st LKP&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 § RenhL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 § RenhL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 § RenhL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17a § RenhL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;414&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § 1 och 2 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § 3 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § 1 och 2 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §3 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § 1 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §2 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 § 1 och 2 st ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 b § sista st ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § 2 st NVL, 34 § 1 st&lt;br&gt;förordningen om kemiska&lt;br&gt;produkter, 25 § 2 st HsL, 26 § 2&lt;br&gt;st 1 men. RenhL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 § 4 st ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § &amp;nbsp;2 st förordningen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kemiska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 a § ML,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § &amp;nbsp;2 st förordningen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kemiska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § 1 st. 1 men. LKP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 § 1 st. 2 ML, 20 § 1 st 2 LKP,&lt;br&gt;37 § 1 st 4, 5 och 8 NVL, 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § 1 och 2 NRL samt 23 § 1 st&lt;br&gt;HsL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;se 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 § 1 st 3-5 ML, 20 § 1 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och 3 LKP, 21 § LKP, 37 § 1 st&lt;br&gt;5 NVL, 24 § 1 st 3 och 4 RenhL,&lt;br&gt;24 a § R e n h L , &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dumpningslagen samt 7 § 2 st&lt;br&gt;hgen om svavelhaltigt bränsle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § 1 st 7 NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;se 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 § 1 st 1 och 3 ML, 20 § 1 st 2&lt;br&gt;LKP, 37 § 1 st 1,2, 3,4, 6 och 8&lt;br&gt;NVL, 4 kap. 6 § 3 NRL, 23 § 1&lt;br&gt;st HsL, 24 § 1 st 1, 2, och 4&lt;br&gt;RenhL, 5 § 1 st 1 o c h 2&lt;br&gt;Dumpningslagen, 6 § lagen om&lt;br&gt;spridning av bekämpningsmedel&lt;br&gt;över skogsmark, 7 § 1 st hgen&lt;br&gt;om svavelhaltigt bränsle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 § 2 och 3 st ML, 20 § 3 och&lt;br&gt;4 st LKP, 37 § 3 st NVL, 23 § 2&lt;br&gt;st HsL, 24 § 4 och 5 st RenhL, 6&lt;br&gt;§ 2 Dumpningshgen, 7 § 3 st&lt;br&gt;hgen om svavelhaltigt bränsle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;415&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § 1 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §2 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § 3 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § 1 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § 2 st&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § LKP, 37 § 4 st NVL, 8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dumpningslagen, 8 § lagen om&lt;br&gt;svavelhaltigt bränsle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 § ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 § ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 § 1 st ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55 § ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 § 2 st ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 § ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för intrång&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25 § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26 § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27 § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27 a § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28 § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30 § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31 § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;32 § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33 § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34 § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;35 § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36 § NVL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 § MskL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 § MskL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 § MskL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 § MskL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 § MskL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 § MskL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 § MskL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 § MskL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 § MskL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 § MskL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 § MskL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 § MskL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 § MskL&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;416&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 § MskL och 37 § ML&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h4&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Bilaga 1&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadeförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 § ML, 68 § ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66 § ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67 § ML&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedan anges propositioner och utskottsbetänkanden till de lagar som&lt;br&gt;sammanförs i miljöbalken och till viktigare ändringar i dessa lagar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Naturvårdslagen (1964:822), NVL,&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;prop. 1964:148, bet. 3LU 1964:41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändring SFS 1974:1025, prop. 1974:166, bet. JoU 1974:52&lt;br&gt;infördes ändringar i reglema om strandskydd och tillstånd till&lt;br&gt;täktverksamhet. Genom ändring SFS 1982:1097, prop. 1981/82:220,&lt;br&gt;bet. JoU 1982/83:4 infördes bl.a. bestämmelserna om vilthägn. Genom&lt;br&gt;ändring SFS 1987:133 infördes ändringar i ersättningsreglerna till följd&lt;br&gt;av Plan- och bygglagens tillkomst. Genom ändring SFS 1991:648, prop.&lt;br&gt;1990/91:90, bet. JoU 1990/91:30 infördes regler om bl.a. möjlighet att&lt;br&gt;förbjuda markawattning samt regler om biotopskydd och&lt;br&gt;naturvårdsvakter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Miljöskyddslagen (1969:387), ML,&lt;br&gt;prop. 1969:28, bet. 3LU 1969:37&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom ändring SFS 1981:420, prop. 1980/81:92, bet. JoU 1980/81:21&lt;br&gt;infördes reglema om miljöskyddsavgift och genom SFS 1988:294, prop.&lt;br&gt;1987/88:85, bet. JoU 1987/88:23 infördes bl.a. reglema om&lt;br&gt;miljöskadeförsäkring. Genom ändring SFS 1991:648, prop. 1990/91:90,&lt;br&gt;bet. JoU 1990/91:30 infördes regler om miljökonsekvensbeskrivning.&lt;br&gt;Genom SFS 1992:1543, prop. 1992/93:60, bet. JoU 1992/93:10&lt;br&gt;infördes ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. skyddsåtgärder.&lt;br&gt;Ändringen infördes i anledning Sveriges åtanganden enligt EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,&lt;br&gt;Dumpningslagen,&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;prop. 1971:160, bet. JoU 68&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle,&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;prop. 1976/77:3, bet. JoU 1976/77:4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Renhållningslagen (1979:596), RenhL,&lt;br&gt;prop. 1978/79:20, bet. JoU 1978/79:35&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom ändring SFS 1993:1619, prop. 1992/93:180, bet. JoU&lt;br&gt;1992/93:14 infördes bestämmelserna om producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;417&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsoskyddslagen (1982:1080), HsL,&lt;br&gt;prop. 1981/82:219, bet. SoU 1982/83:6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändring SFS 1985:210, prop. 1984/85:96, bet. JuU 1984/85:22&lt;br&gt;infördes ändringar i hälsoskyddslagen föranledda av lagen (1985:206)&lt;br&gt;om viten. Genom SFS 1992:1544, prop. 1992/93:60, bet. JoU&lt;br&gt;1992/93:10 infördes bl.a. bemyndigande för regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;gränsvärden för högsta tillåtna halt i luften av föroreningar i form av&lt;br&gt;bl.a. kvävedioxid, svaveldioxid och bly. Ändringen är föranledd av&lt;br&gt;Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över&lt;br&gt;skogsmark, prop. 1982/83:145, bet. JoU 1982/83:34&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lagen (1985:426) om kemiska produkter, LKP,&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;prop. 1984/85:118, bet. 1984/85:30&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Miljöskadelagen (1986:225),&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;prop. 1985/86:83, LU 1985/86:25&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Imagen (1987:12) om hushållning av naturresurser, NRL,&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;prop. 1985/86:3, bet. BoU 1986/87:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändring SFS 1991:650, prop. 1990/91:90, bet. BoU 1990/91:18&lt;br&gt;infördes regler om miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud&lt;br&gt;prop. 1989/90:143, bet. TU 1990/91:14&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;418&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Miljö- och naturresursdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 augusti 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: &amp;nbsp;&amp;nbsp;statsråden B. Westerberg, ordförande, Friggebo,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hörnlund, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, hellsvik, Wibble, Björck,&lt;br&gt;Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Thurdin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1994/95:10 Miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;419&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författnings rubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upprepar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyn di gande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 1 och 5 §§, 8&lt;br&gt;kap. 1 och 2 §§, 9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2, 10, 12 och 16-17 §§,&lt;br&gt;10 kap. 2-7 §§, 11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4- 5, 7 och 9 §§, 13&lt;br&gt;kap. 6-11, 40-41 §§, 14&lt;br&gt;kap. 1, 3, 8-12 §§, 15&lt;br&gt;kap. 7-10 §§, 16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5- 7, 9-10 och 15 §§, 17&lt;br&gt;kap. 1 §, 18 kap. 1 och&lt;br&gt;17 §§, 19 kap. 1-4 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §§, 22 kap. 3 § och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 kap. 1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;gotab 47010. Stockholm 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;420&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1993:27)&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Miljöbalk&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund (kapitel 2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljön i Sverige har under de senaste decennierna blivit bättre i vissa&lt;br&gt;hänseenden. Det gäller framför allt miljön i närheten av tidigare stora&lt;br&gt;utsläppskällor. Förbättrad processteknik och införande av reningsteknik&lt;br&gt;har gjort att många stora miljöfarliga utsläpp från industrianläggningar&lt;br&gt;och kommunala verksamheter påtagligt minskat eller upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många problem återstår dock och en del har förvärrats. Försurningen&lt;br&gt;av mark och vatten fortsätter. Syrebrist på havsbottnarna på grund av&lt;br&gt;övergödning hotar att slå ut det biologiska livet i havet. Dessa hot beror&lt;br&gt;till en del på sådant som inträffar utanför landets gränser. De luftförore-&lt;br&gt;ningar som vi får in från utlandet innebär att försurningen fortfarande är&lt;br&gt;ett stort och dessvärre ökande problem. Också haven påverkas kraftigt&lt;br&gt;av utländska källor. Men mycket beror fortfarande på vad som sker i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter hand har nya inhemska miljöproblem upptäckts. I många tätorter&lt;br&gt;orsakar lokala utsläpp från biltrafik, uppvärmningsanläggningar och&lt;br&gt;andra miljöfarliga verksamheter fortfarande allvarliga luftföroreningar.&lt;br&gt;Luftföroreningarna från transportsektorn ger för övrigt inte bara lokala&lt;br&gt;skador utan påverkar mark och vatten över stora områden. Ett växande&lt;br&gt;hot är den stora spridningen och upplagringen av miljöferliga ämnen,&lt;br&gt;främst giftiga metaller och stabila organiska ämnen, som uppkommer&lt;br&gt;genom att man producerar, konsumerar och gör sig av med varor av&lt;br&gt;olika slag. Vidare hotas den öppna landskapsbilden på många platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste årtiondena har successivt ett omfettande internatio-&lt;br&gt;nellt samarbete för att söka lösa miljöproblemen vuxit fram. Särskilt&lt;br&gt;hotande, sett i ett globalt perspektiv, är uttunningen av ozonskiktet i&lt;br&gt;atmosfären och risken for stora, snabba klimatförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Startpunkt för det moderna internationella miljöarbetet var FN:s kon-&lt;br&gt;ferens om människans miljö som hölls i Stockholm 1972. Den senaste&lt;br&gt;milstolpen är den världskonferens om miljö och utveckling som FN&lt;br&gt;anordnade i Rio de Janeiro 1992. Vid denna slog världssamfundet fest&lt;br&gt;målsättningen att skapa förutsättningar för en på lång sikt hållbar ut-&lt;br&gt;veckling i hela världen. För att nå detta måste bl.a. miljöförstöringen&lt;br&gt;hejdas och en långsiktigt god hushållning med naturens resurser säker-&lt;br&gt;ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunderna för vårt arbete (kapitel 3)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balkens ändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt uppdrag har varit att samla de centrala lagarna på hälsoskydds- och&lt;br&gt;miljöområdet till en miljöbalk. Ändamålet med balken anges i den in-&lt;br&gt;ledande paragrafen i vårt förslag. Det är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;tillförsäkra nu levande och kommande generationer av människor en&lt;br&gt;hälsosam och god miljö att leva i,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;bevara biologisk mångfald och upprätthålla goda livsbetingelser för&lt;br&gt;alla i landet och dess omgivande vatten naturligt förekommande&lt;br&gt;växt- och djurarter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;bevara levande landskap samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;skapa förutsättningar för en på lång sikt hållbar utveckling av sam-&lt;br&gt;hället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fyra punkterna speglar målen för miljölagstiftningen. Det är inte&lt;br&gt;endast nu levande utan även kommande generationer av människor som&lt;br&gt;skall tillförsäkras en hälsosam och god miljö att leva i. Livs-&lt;br&gt;betingelserna for det biologiska livet skall upprätthållas och levande&lt;br&gt;landskap bevaras till gagn för framtidens värld. Utvecklingen i sam-&lt;br&gt;hället skall styras in i banor som är långsiktigt hållbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tre områden samordnas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag innebär att balken innehåller bestämmelser som avser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;skydda människorna, naturen och miljön i övrigt mot störningar&lt;br&gt;som kan orsaka skador eller olägenheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;bevara, vårda och förbättra tillståndet i naturen och miljön i övrigt&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;• &amp;nbsp;säkerställa att mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så, att&lt;br&gt;en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt på lång&lt;br&gt;sikt god hushållning tryggas (1 kap 2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken täcker således tre områden med nära anknytning till&lt;br&gt;varandra - skydd, vård och förbättring samt hushållning. Inom samtliga&lt;br&gt;krävs effektiva åtgärder för att stoppa miljöförstöringen och skapa&lt;br&gt;förutsättningar för en på lång sikt hållbar utveckling av samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt arbete har varit inriktat på att smälta samman de skilda miljö-&lt;br&gt;lagarna. Strävan har varit att miljöbalken skall ge uttryck för en enhet-&lt;br&gt;lig inställning till miljöfrågorna. Ambitionsnivån skall vara densamma&lt;br&gt;på de olika områden som behandlas. Att utforma miljöbalken som en&lt;br&gt;ren sammanställning av nu gällande lagar vore enligt vår uppfettning&lt;br&gt;meningslöst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken är avsedd att skydda människorna, naturen och miljön i&lt;br&gt;övrigt. I uttrycket naturen och miljön i övrigt innnefettas mark, vatten,&lt;br&gt;luft, biologiskt liv och även bebyggelse. I den utformning vi föreslår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgör miljöbalken den centrala och övergripande lagstiftningen vad Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;gäller skyddet av naturen och miljön i övrigt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller åtgärder för människomas hälsa och välbefinnande&lt;br&gt;behandlar balken påverkan av störningar som kan orsaka skador eller&lt;br&gt;olägenheter. Exempel på hälsoproblem som regleras genom miljöbalken&lt;br&gt;är luftföroreningar, gifter, skadlig strålning, buller, stank och liknande&lt;br&gt;påverkan från omgivningen. Stora problemområden som sjukvårds-,&lt;br&gt;livsmedels- och trafiksäkerhetsfrågor regleras huvudsakligen i andra&lt;br&gt;lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balken skall också tillämpas i frågor om samhällsplanering och sam-&lt;br&gt;hällsekonomi. Detta vida grepp kring miljöproblemen stämmer överens&lt;br&gt;med den syn som har vuxit fram internationellt och kommit till uttryck&lt;br&gt;i bl.a. Brundtlandkommissionens rapport Vår gemensamma framtid och&lt;br&gt;i Agenda 21, FN:s handlingsprogram för miljö och utveckling med sikte&lt;br&gt;på nästa århundrade, som antogs vid Rio-konferensen (se närmare av-&lt;br&gt;snitten 2.2.2 och 2.2.4 i den allmänna motiveringen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har liksom andra industriländer hittills i huvudsak använt&lt;br&gt;administrativa styrmedel för att nå uppsatta miljömål. Miljöbalken blir&lt;br&gt;enligt vårt förslag det centrala administrativa styrmedlet på miljö-&lt;br&gt;området. Ekonomiska styrmedel har emellertid under senare år fått&lt;br&gt;större betydelse såväl i Sverige som utomlands. En ökad användning av&lt;br&gt;avgifter och andra generella ekonomiska styrmedel kan väsentligt&lt;br&gt;förbättra möjligheterna att uppnå de nationella miljömålen. Miljöav-&lt;br&gt;giftsutredningen gjorde i sitt slutbetänkande (SOU 1990:59) Sätt värde&lt;br&gt;på miljön, Miljöavgifter och andra styrmedel en bred genomgång av&lt;br&gt;möjligheterna att använda ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vår utredning har vi inte gått närmare in på frågor om den typ av&lt;br&gt;miljöavgifter som Miljöavgiftsutredningen behandlade. Däremot är möj-&lt;br&gt;ligheten att använda sanktionsavgifter som komplement till straffsanktio-&lt;br&gt;ner av direkt betydelse för vårt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande principer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi ställer inledningsvis i balken upp grundläggande principer som bör&lt;br&gt;genomsyra allt miljöarbete (1 kap. 3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Skador skall i första hand förebyggas. Därvid skall redan risken för&lt;br&gt;skador beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Vad som utvinns ur naturen skall kunna användas och slutligt tas&lt;br&gt;om hand utan att denna skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Den som kan orsaka eller som orsakar skador och olägenheter skall&lt;br&gt;betala kostnaden för att förebygga eller avhjälpa dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen att skador skall förebyggas är bl.a. formulerad i Romför-&lt;br&gt;draget. Det förebyggande arbetet måste drivas på alla plan från över-&lt;br&gt;gripande samhällsplanering till åtgärder för att undvika enskilda utsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna huvudprincip understöds av hjälpregler såsom principen om&lt;br&gt;bästa tillgängliga teknik och utbytesprincipen. Den förstnämnda vägle-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;der i frågor om val av processteknik, driftsmetoder och andra förfa-&lt;br&gt;randen. Den sistnämnda tillämpas vid val av ämnen och produkter och&lt;br&gt;innebär att farliga ämnen skall ersättas av mindre farliga. Båda syftar&lt;br&gt;till att förebygga skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. försiktighetsprincipen kommer till uttryck i första punktens&lt;br&gt;andra mening. Även den syftar till att förebygga skador. Den återfinns&lt;br&gt;bland de grundläggande principerna i FN:s Rio-deklaration. I den&lt;br&gt;svenska rättstraditionen har principen funnits sedan det modema mil-&lt;br&gt;jöskyddsarbetet tog fart under 1960-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra punkten uttrycker kretsloppsprincipen. I korthet innebär&lt;br&gt;den att produkter som framställs skall vara miljöanpassade så att de så&lt;br&gt;långt möjligt kan återanvändas eller materialet i dem återvinnas. Den är&lt;br&gt;viktig i strävandena att uppnå miljöbalkens mål vad gäller såväl god&lt;br&gt;miljö som hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den tredje punkten lagfästs principen att förorenaren betalar. In-&lt;br&gt;ternationellt går den under benämningen Polluter Pays Principle (PPP).&lt;br&gt;Den är vedertagen såväl här i Sverige som internationellt när det gäller&lt;br&gt;störningar från verksamheter som skadar omgivningen. Den finns med&lt;br&gt;i Romfördraget och i Rio-deklarationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla har ansvar för miljön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt eftersom vi i vårt land i stor utsträckning har kommit till rätta med&lt;br&gt;de verkligt stora och svårt förorenande utsläppen från samhällen och&lt;br&gt;industrier har det visat sig att betydande hot mot miljön kommer från&lt;br&gt;andra källor. Dessa är i många fall inbyggda i själva samhällsmaskineri-&lt;br&gt;et, i mönstren för produktion, konsumtion och kommunikation eller -&lt;br&gt;med andra ord - i vårt sätt att leva. I den ovan nämnda Agenda 21&lt;br&gt;uttalas att de ohållbara mönstren för produktion och konsumtion i&lt;br&gt;framför allt industriländerna utgör den viktigaste orsaken till den&lt;br&gt;fortsatta förstöringen av miljön på jorden och till slöseriet med&lt;br&gt;naturresurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därför uttalar vi i 1 kap. 4 § att miljöarbetet angår alla och att enskil-&lt;br&gt;da, företag, kommuner och myndigheter, var inom sin verksamhet, har&lt;br&gt;ansvar för att nya skador förebyggs och för att skador som redan har&lt;br&gt;uppkommit avhjälps. Genom formuleringen uttrycks även det s.k.&lt;br&gt;sektorsansvaret som grundläggande princip. Innebörden är att vaije&lt;br&gt;sektor i samhället har ansvar för att lösa miljöproblem som uppstår&lt;br&gt;inom den egna sektorn. Sektorsansvaret slogs fest av riksdagen i 1988&lt;br&gt;års miljöbeslut och bör enligt vår uppfettning ligga till grund även för&lt;br&gt;det framtida miljöarbetet i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordningen av miljölagama (kapitel 4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att följande större lagar inordnas i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdslagen (1964:822)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen (1969:387)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renhållningslagen (1979:596)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsoskyddslagen (1982:1080)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1985:426) om kemiska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strålskyddslagen (1988:220)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom bör följande lagar gå upp i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över skogs-&lt;br&gt;mark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadelagen (1986:225)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1991:639) om förhandsgranskning av biologiska bekämpnings-&lt;br&gt;medel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår vi att regler om genetiskt modifierade organismer och&lt;br&gt;andra biotekniska produkter förs in som ett särskilt kapitel i balken. I&lt;br&gt;dag finns ingen samlad lagstiftning på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga de ovan uppräknade större lagarna innehåller regler som rör&lt;br&gt;den yttre miljön. Tre av dem reglerar även problem i inomhusmiljö,&lt;br&gt;nämligen hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter och&lt;br&gt;strålskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De två sistnämnda lagarna griper även in på bl.a. arbetsmiljöområdet,&lt;br&gt;vilket därför i väsentliga avseenden berörs av miljöbalken trots att&lt;br&gt;själva arbetsmiljölagen har lämnats utanför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att balken skall hålla sig inom rimligt omfång krävs att den i&lt;br&gt;betydande utsträckning får karaktär av ramlag. Det innebär att regering-&lt;br&gt;en, eller myndigheter som regeringen i sin tur utser, bemyndigas att&lt;br&gt;meddela de närmare föreskrifter som behövs för att uppfylla balkens&lt;br&gt;syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vårt förslag indelas miljöbalken i sju avdelningar vilka i sin tur&lt;br&gt;är indelade i kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första avdelningen har vi samlat allmänna bestämmelser. De är&lt;br&gt;utformade för att tillämpas vid allt mänskligt handlande som har in-&lt;br&gt;verkan på miljön och som därigenom kan påverka människor, miljö&lt;br&gt;eller naturresurser negativt. Vi föreslår att ett nytt begrepp infors som&lt;br&gt;skall täcka detta, nämligen att utöva miljöpåverkan (2 kap. 6 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de inledningsvis redovisade portalparagraferna om balkens&lt;br&gt;ändamål, inriktning och grundläggande principer (1 kap.) finns i avdel-&lt;br&gt;ningen bestämmelser om balkens tillämpningsområde och om defi-&lt;br&gt;nitioner av centrala begrepp (2 kap.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även ett antal övergripande aktsamhetsregler och allmänna bestäm-&lt;br&gt;melser om föreskrifter, dvs. allmängiltiga bemyndiganden för regering&lt;br&gt;och myndigheter att meddela föreskrifter om bl.a. försiktighetsmått,&lt;br&gt;ingår i denna avdelning (3 resp. 4 kap.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra avdelningen består av bestämmelserna i den nuvarande&lt;br&gt;naturresurslagen, vilka vi i enlighet med våra direktiv har fört över i&lt;br&gt;huvudsak oförändrade, samt ett kapitel om miljökvalitetsnormer.&lt;br&gt;Avdelningen får i likhet med naturresurslagens centrala delar paraply-&lt;br&gt;karaktär och blir alltså tillämplig även på vissa andra lagar, däribland&lt;br&gt;plan- och bygglagen och vattenlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje avdelningen innehåller balkens bestämmelser om naturvård,&lt;br&gt;med inriktning framför allt på skydd för naturområden och biologisk&lt;br&gt;mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde avdelningen har vi samlat särskilda aktsamhetsregler som&lt;br&gt;endast gäller för vissa typer av verksamheter. Där finns bestämmelser&lt;br&gt;om tillåtligheten av miljöfarlig verksamhet samt om kemiska och&lt;br&gt;biotekniska produkter, avfall, hälsoskydd och strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med femte avdelningen är bestämmelserna på nytt gemen-&lt;br&gt;samma för hela balkens tillämpningsområde. Avdelningen innehåller&lt;br&gt;regler om prövning och tillsyn samt om avgifter och överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balkens bestämmelser om påföljder finns i sjätte avdelningen. De&lt;br&gt;gäller straffansvar, förverkande och miljöskyddsavgift. Sistnämnda in-&lt;br&gt;stitut är väsentligt annorlunda utformat än enligt gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sjunde avdelningen slutligen står bestämmelser om olika former av&lt;br&gt;ersättning, nämligen om ersättning för intrång, om skadestånd och om&lt;br&gt;miljöskadeförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna aktsamhetsregler (kapitel 5)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. i förslaget till miljöbalk ges i form av allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;regler vissa riktlinjer som alla bör följa i sitt handlande när det gäller&lt;br&gt;att skydda människor och miljö mot skador och olägenheter. Dessa&lt;br&gt;regler skall täcka miljöbalkens hela ämnesområde och blir alltså&lt;br&gt;tillämpliga på ett stort antal sinsemellan olikartade företeelser. Samma&lt;br&gt;grundläggande krav i fråga om aktsamhet ställs vare sig det gäller&lt;br&gt;industriell verksamhet, hantering av kemiska eller biotekniska pro-&lt;br&gt;dukter, hälsoskydd eller åtgärder i naturen. Vår strävan har varit att&lt;br&gt;ange högt satta mål för allt miljöarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsreglema skall iakttas av regeringen och andra&lt;br&gt;myndigheter som utfärdar föreskrifter och av rättstillämpande myndig-&lt;br&gt;heter i enskilda mål och ärenden. Detta gäller såväl vid till-&lt;br&gt;ståndsprövning som i fråga om tillsynsbeslut. Myndigheterna skall&lt;br&gt;sålunda tillämpa de krav som aktsamhetsreglema ställer såväl när de&lt;br&gt;författar föreskrifter som när det gäller exempelvis att vid tillstånds-&lt;br&gt;prövning meddela villkor för verksamheten eller att i samband med&lt;br&gt;tillsyn meddela förelägganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör aktsamhetsreglema inte vara direkt straffsanktionerade.&lt;br&gt;Miljöbalken kommer att få så vidsträckt tillämpningsområde att dess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmängiltiga regler inte kan göras tillräckligt precisa för att utgöra&lt;br&gt;grund för straffrättsliga bedömningar, med de höga krav på rättssäker-&lt;br&gt;het som bör gälla i sådana sammanhang. Föreskrifter och förelägganden&lt;br&gt;som meddelas med stöd av aktsamhetsreglema kan dock sanktioneras&lt;br&gt;med straff eller vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglema i 3 kap. har utformats på sådant sätt att de skall kunna&lt;br&gt;läggas till grund för kunskapsförmedling och opinionsbildning. Detta är&lt;br&gt;väsentligt, menar vi, eftersom alla människors frivilliga medverkan är&lt;br&gt;en förutsättning för att skapa en bättre miljö och i längden ett mer&lt;br&gt;verksamt medel än lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försiktighetsmått&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken bör i likhet med den nuvarande miljöskyddslagstiftningen&lt;br&gt;ha sin grund i försiktighetsprincipen. I princip får det ankomma på den&lt;br&gt;som vill göra något som kan påverka miljön att visa att åtgärden inte&lt;br&gt;kommer att medföra skada eller olägenhet för hälsa och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den centrala aktsamhetsregeln i vårt förslag till miljöbalk uttrycks i&lt;br&gt;3 kap. 3 § och innebär att alla de försiktighetsmått skall vidtas som be-&lt;br&gt;hövs för att skydda människor och miljö mot skador och olägenheter&lt;br&gt;och for att främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser. Till&lt;br&gt;försiktighetsmått räknas bl.a. val av lämplig plats, skyddsåtgärder och&lt;br&gt;kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bästa tillgängliga teknik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig utgångspunkt när försiktighetsmått vidtas måste vara att bästa&lt;br&gt;tillgängliga teknik skall tillämpas (3 kap. 4 §). Med detta avses en&lt;br&gt;teknik som motsvarar utvecklingens senaste nivå och som det från&lt;br&gt;tekniska och ekonomiska synpunkter är möjligt att använda vid den typ&lt;br&gt;av åtgärd som det är fråga om i det enskilda fellet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har hämtat begreppet från pågående lagstiftningsarbete inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbytesprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om kemiska produkter innehåller en princip som innebär att&lt;br&gt;sådana kemiska produkter skall undvikas som kan ersättas med mindre&lt;br&gt;ferliga. Den får i miljöbalken en mer vidsträckt innebörd och en mer&lt;br&gt;grundläggande ställning (3 kap. 5 §). Detta leder dock till att den inte,&lt;br&gt;som enligt gällande rätt, blir direkt straffsanktionerad. Principen skall&lt;br&gt;genomsyra hela miljöarbetet och får vid behov sanktioneras genom att&lt;br&gt;tillämpas vid utfärdande av föreskrifter, vid tillståndsprövning och i&lt;br&gt;tillsynsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudsregel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett absolut krav på att alla tillgängliga försiktighetsmått som behövs&lt;br&gt;skall iakttas lär inte kunna tillämpas i alla situationer. Vi har lämnat&lt;br&gt;visst utrymme för göra avvägningar mellan motstående intressen (3 kap.&lt;br&gt;6 §). En grundläggande stoppregel i balken är emellertid att sådana&lt;br&gt;avsteg inte får göras att det uppkommer risk för människors hälsa eller&lt;br&gt;för påtagliga skador på miljön (3 kap. 7 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsloppsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att miljön varaktigt skall förbättras och samhällsutvecklingen göras&lt;br&gt;långsiktigt hållbar krävs att vi hushållar med resurserna, verkar för ett&lt;br&gt;kretslopp av de material som ingår i varor och begränsar användningen&lt;br&gt;av ämnen som är skadliga för människor och miljö. Vi föreslår därför&lt;br&gt;en regel som skall gälla vid all hantering av varor och som uttalar att en&lt;br&gt;varas hela livslängd skall beaktas när riskerna för människor och miljö&lt;br&gt;bedöms. Så långt möjligt bör varan kunna återanvändas; i andra hand&lt;br&gt;bör strävan vara att återvinna material eller utvinna energi ur den. Detta&lt;br&gt;skall enligt vårt förslag beaktas i alla led och särskilt när varan skapas&lt;br&gt;och tillverkas (3 kap. 8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan mellan företag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att anamma systemet att handla med utsläppsrätter, som har&lt;br&gt;utvecklats i USA, vill vi öppna möjligheter att inom ett visst geografiskt&lt;br&gt;område utbyta skyddsåtgärder mellan olika miljöferliga verksamheter&lt;br&gt;för att göra insatserna för miljön så effektiva som möjligt (14 kap.&lt;br&gt;3 och 6 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det amerikanska systemet bör enligt vår åsikt inte införas i Sverige,&lt;br&gt;bl.a. därför att det skulle försvåra en samordning med EG:s miljöregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generella föreskrifter (kapitel 6)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av de lagar som har forts samman i vårt förslag är utpräglade&lt;br&gt;ramlagar, andra innehåller i huvudsak detaljerade bestämmelser. En&lt;br&gt;ramlag utmärks av att den ger stora möjligheter att reglera sakfrågor i&lt;br&gt;förordningar och andra föreskrifter. Denna lagstiftningsteknik är konse-&lt;br&gt;kvent genomförd i lagen om kemiska produkter och anslutande lagar&lt;br&gt;och förordningar i kemikalielagstiftningen. Sämst möjligheter i detta&lt;br&gt;avseende ger miljöskyddslagen med desslregler om individuell prövning&lt;br&gt;av miljöferliga verksamheter. Den ger inte heller tillräckliga möjligheter&lt;br&gt;att komma till rätta med problem som orsakas av s.k. diffusa källor&lt;br&gt;eller att åstadkomma samordnade miljölösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan nämnts måste miljöbalken för att hållas inom rimligt om-&lt;br&gt;fång utformas som en ramlag. Fördelen med detta är främst att&lt;br&gt;riksdagen kan dra upp övergripande riktlinjer medan detaljer överläm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas åt regering och myndigheter inom ramen för bemyndiganden som&lt;br&gt;ges i balken. På så sätt går det också fortare att genomföra ändringar i&lt;br&gt;regelsystemet när ändrade förhållanden påkallar det. Nya och oväntade&lt;br&gt;faror kan snabbt dyka upp och vara av så allvarlig natur att de kräver&lt;br&gt;omedelbara åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med bemyndiganden är vidare fördelaktigt då det i EES-&lt;br&gt;samarbetet liksom i en framtid vid en svensk anslutning till EG gäller&lt;br&gt;att anpassa den svenska miljölagstiftningen till EG:s regler på miljö-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler med bemyndiganden förekommer i flera av kapitlen i vårt&lt;br&gt;förslag till miljöbalk. I 4 kap. har vi emellertid formulerat vissa allmän-&lt;br&gt;giltiga regler. För alla föreskrifter som utfärdas med stöd av balken&lt;br&gt;gäller att de skall grundas på principerna i 1 kap. och aktsamhets-&lt;br&gt;reglema i 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generella föreskrifter med stöd av 4 kap. toide i stor utsträckning&lt;br&gt;komma att tillämpas för att reglera miljöferliga verksamheter. Antalet&lt;br&gt;sådana är i dag mycket stort. Det är endast möjligt att tillståndspröva de&lt;br&gt;mest störande. Andra styrmedel behövs för alla övriga. Försiktig-&lt;br&gt;hetsmått som är rutinbetonade kan regleras direkt i föreskrifter och&lt;br&gt;behöver inte skräddarsys för individuella verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter av detta slag blir enligt vårt förslag direkt tillämpliga och&lt;br&gt;i regel straffsanktionerade. De skall emellertid också tillämpas av pröv-&lt;br&gt;nings- och tillsynsmyndigheter och sålunda läggas till grund för tillstånd&lt;br&gt;och förelägganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer (kapitel 7)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för den svenska miljöskyddspolitiken har varit att stör-&lt;br&gt;ningar i vaije enskilt fell skall dämpas så mycket som rimligen kan krä-&lt;br&gt;vas för att förebygga och motverka skador och olägenheter. Detta har&lt;br&gt;lett till utmärkta resultat i så måtto att tekniken och reningsåtgärderna&lt;br&gt;vid många anläggningar har drivits så långt att utsläppen numera endast&lt;br&gt;utgör en bråkdel av vad de tidigare varit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots detta har emellertid miljösituationen i landet i många avseenden&lt;br&gt;fortsatt att försämras. Skadeeffekterna är mer storskaliga än tidigare och&lt;br&gt;orsakssammanhangen mer komplicerade. Diffusa utsläpp, bl.a. från&lt;br&gt;biltrafik, har fått allt större betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En brist med den hittills dominerande dämpningsprincipen är att den&lt;br&gt;inte ser till helheten. Även om utsläppen från vaije enskild stömings-&lt;br&gt;källa dämpas betydligt kan ändå många sådana källor tillsammans&lt;br&gt;påverka miljön långt utöver vad den tål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i dagens miljöarbete nödvändigt att ta ställning till vilka åtgär-&lt;br&gt;der som behövs med utgångspunkt i vilken miljöpåverkan som&lt;br&gt;människan och naturen tål. Föreskrifter som anger sådana utgångs-&lt;br&gt;punkter benämner vi miljökvalitetsnormer. Vi föreslår i 8 kap. 1 § att&lt;br&gt;regeringen eller en myndighet som regeringen utser får utfärda sådana&lt;br&gt;föreskrifter i syfte att skydda människor eller miljö eller för att främja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hushållningen med naturresurser. I paragrafen ställs tre alternativa Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;förutsättningar upp. Det skall vara fråga om att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- driva igenom riktlinjer som riksdagen har antagit,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppfylla internationella förpliktelser eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- i övrigt förebygga eller avhjäpa skador eller olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vårt system skall kvalitetsnormerna således ge uttryck för de&lt;br&gt;krav som bör ställas på miljön med utgångspunkt från vad människan&lt;br&gt;och naturen tål. Kvalitetsnormer av dessa slag måste bygga på ingående&lt;br&gt;kunskaper. För att skapa sådana kunskaper krävs såväl grundläggande&lt;br&gt;forskning som utredningar med direkt praktisk tillämpbarhet. Eventuella&lt;br&gt;kompromisser med hänsyn till vad som är tekniskt och ekonomiskt möj-&lt;br&gt;ligt i enskilda fell bör inte göras inom ramen för normerna. Dessa&lt;br&gt;skulle i så fell bli vilseledande och därmed meningslösa. Det är möjligt&lt;br&gt;att det inte alltid - och i vart fell inte omedelbart - går att uppnå de mål&lt;br&gt;som kvalitetsnormerna ger uttryck för. I så fell får ofrånkomliga&lt;br&gt;kompromisser göras med öppna ögon och med full vetskap om att&lt;br&gt;hälsan eller miljön belastas mer än den egentligen tål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att använda miljökvalitetsnormer är olika för skilda&lt;br&gt;miljöer. I fråga om luft bör enhetliga krav kunna ställas över hela&lt;br&gt;landet. För mark och vatten gäller däremot skilda förutsättningar för&lt;br&gt;olika naturtyper. I många fell framstår det som uppenbart att belast-&lt;br&gt;ningen på miljön av vissa ämnen vida överskrider vad naturen tål utan&lt;br&gt;att någon gräns för den skull klart har definierats. I sådana fell måste&lt;br&gt;naturligtvis skyddsåtgärderna drivas så långt som över huvud taget är&lt;br&gt;möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer skall i första hand läggas till grund för samhälls-&lt;br&gt;planering och omsättas till åtgärdsplaner. Dessa kan i sin tur uttryckas i&lt;br&gt;föreskrifter, realiseras genom prövning i enskilda tillstånds- och&lt;br&gt;tillsynsärenden osv. I vissa fell bör normerna göras direkt rättsligt&lt;br&gt;bindande. Sålunda kan man efter tyskt exempel tänka sig att förbud&lt;br&gt;skulle inträda mot trafik i storstädernas kärnor om vissa ämnen i luften,&lt;br&gt;såsom koloxid, översteg gränsvärden som bestämts i miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt skäl till att miljökvalitetsnormer skall kunna ges direkt&lt;br&gt;verkan exempelvis på luftvårdsområdet är att vissa EG-direktiv inne-&lt;br&gt;håller sådana normer. Om Sverige ansluter sig till EG måste dessa ges&lt;br&gt;motsvarighet i svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretslopp och producentansvar (kapitel 8)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ovan nämnts föreslår vi att miljöbalken skall bygga bl.a. på den&lt;br&gt;s.k. kretsloppsprincipen. En varaktig förbättring av miljön torde förut-&lt;br&gt;sätta att miljöhänsyn tas inom varuproduktionen från idé till färdig vara&lt;br&gt;och fram till slutlig hantering av varan efter det att den kasserats eller&lt;br&gt;av andra skäl inte längre används. Vid all hantering av varor skall så&lt;br&gt;långt det är möjligt varans hela livslängd beaktas vid bedömningen av&lt;br&gt;de risker för hälsa och miljö som varan för med sig. Det innefattar&lt;br&gt;råvaru- och energiförbrukningen vid tillverkningen, hur användaren&lt;br&gt;hanterar varan och hur den på bästa sätt skall kunna omhändertas när&lt;br&gt;den inte längre används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orsakerna till att miljöstörningar uppstår i avfallsledet måste till över-&lt;br&gt;vägande delen sökas i långt tidigare led - och främst i produktionen.&lt;br&gt;Varorna måste redan från början utformas så att de innehåller så lite&lt;br&gt;skadliga ämnen som möjligt. De bör vidare vara energi- och mate-&lt;br&gt;rialsnåla, inte dra onödiga resurser under användningen och kunna&lt;br&gt;återanvändas eller återvinnas. Utbytesprincipen, som i tillverkningsledet&lt;br&gt;innebär en skyldighet att välja de ämnen som är minst farliga for&lt;br&gt;miljön, måste tillämpas i större utsträckning. Avfallshanteringen bör&lt;br&gt;anpassas till åtgärdernas effekt för miljöskyddet. Återanvändning av&lt;br&gt;varorna bör prioriteras. Återvinning av materialet bör komma i andra&lt;br&gt;hand. På så sätt kan behovet av deponering skäras ned till ett minimum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till en lagrådsremiss om införande av producentansvar&lt;br&gt;föreslår vi att regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer skall få föreskriva om skyldighet för den som yrkesmässigt till-&lt;br&gt;verkar, importerar eller försäljer en vara eller en förpackning (en&lt;br&gt;producent) att se till att avfellet av sådan egendom forslas bort, åter-&lt;br&gt;används, återvinns eller omhändertas på sådant sätt som kan krävas för&lt;br&gt;en miljömässigt godtagbar avfallshantering. Detsamma gäller även den&lt;br&gt;som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfell som fordrar&lt;br&gt;särskilda åtgärder från renhållnings- eller miljövårdssynpunkt (18 kap. 2&lt;br&gt;och 5 §). Vidare föreslår vi ett bemyndigande som gör det möjligt att&lt;br&gt;meddela föreskrifter om källsortering (18 kap. 6 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenterna kan genom sina produktval göra en stor insats för att&lt;br&gt;få en utveckling mot miljöanpassade produkter till stånd. Korrekt och&lt;br&gt;tydlig information är en förutsättning för att konsumenterna skall kunna&lt;br&gt;träffa sådana val. För att ett system med återtagning av varor eller för-&lt;br&gt;packningar skall fungera torde det många gånger krävas en särskild&lt;br&gt;märkning av varor och förpackningar. Vidare bör avfells- eller miljöva-&lt;br&gt;rudeklarationer införas med början för vissa utvalda varugrupper. Vi&lt;br&gt;föreslår i miljöbalken bemyndiganden som gör det möjligt att meddela&lt;br&gt;föreskrifter av sådan innebörd (4 kap. 2 §, 18 kap. 5 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsoskyddsfrågorna (kapitel 9)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att det i miljöbalken införs grundläggande aktsamhetsregler&lt;br&gt;som gäller för skydd av hälsa och miljö. Dessa grundläggande aktsam-&lt;br&gt;hetsregler knyts inte längre till egendomsbegreppet. För hälsoskyddet&lt;br&gt;innebär det bl.a. vidgade möjligheter att ingripa mot störande verksam-&lt;br&gt;heter av olika slag. I begreppet skydda människors hälsa inryms i&lt;br&gt;balken inte endast begreppet hälsoskydd i hälsoskyddslagens mening -&lt;br&gt;dvs. störningar som kan ge upphov till sanitära olägenheter - utan även&lt;br&gt;mindre allvarliga störningar, t.ex. sådana som orsakas av infraljud eller&lt;br&gt;annat svagt ljud från värmepumpar, ventilationsanläggningar och&lt;br&gt;liknande (2 kap. 9 §). Vi har antagit att användningen av de miljö-&lt;br&gt;kvalitetsnormer vi föreslår åtminstone till en början kommer att i första&lt;br&gt;hand inriktas på hälsoskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsoskyddsbestämmelsema i miljöbalken (17 kap.) inriktas i större&lt;br&gt;utsträckning än bestämmelserna i hälsoskyddslagen på frågor om inom-&lt;br&gt;husmiljön. Härigenom har dessa bestämmelser mer karaktären av att&lt;br&gt;vara sidoordnade dem om miljöfarliga verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljöbalken finns det knappast någon anledning att bibehålla de&lt;br&gt;nuvarande olikheterna mellan miljö- och hälsoskyddslagama i fråga om&lt;br&gt;hänsynen till särskilt känsliga personer (allergiker). Enligt vår&lt;br&gt;uppfettning bör, inte minst mot bakgrund av den kraftiga ökningen av&lt;br&gt;olika allergiska åkommor under senare år, vid tillämpningen av miljö-&lt;br&gt;balkens regelsystem hänsyn kunna tas till personer som är mer känsliga&lt;br&gt;än som kan anses normalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikens miljöproblem (kapitel 10)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöstörningarna från transportsektorn är allvarliga och av många olika&lt;br&gt;slag - främst luftföroreningar, buller, vibrationer, nedsmutsning och&lt;br&gt;trängsel samt intrång i landskap och naturområden. Den svenska&lt;br&gt;trafiken bidrar till en betydande del av försurningen av mark och vatten&lt;br&gt;och torde därmed vara en starkt bidragande orsak till de tilltagande&lt;br&gt;skadorna på skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har valt att inte föra över detaljerade regler i nuvarande trafiklag-&lt;br&gt;stiftning till miljöbalken. Vi menar att miljötänkandet måste genomsyra&lt;br&gt;alla områden av samhället. Det närmare innehållet måste ges av varje&lt;br&gt;sektor för sig. Att t.ex ur fordonskungörelsen och bilavgasförordningen&lt;br&gt;bryta ut bestämmelser bara för att de har miljöanknytning anser vi vara&lt;br&gt;olämpligt. Det skulle försämra möjligheterna att överblicka de samlade&lt;br&gt;krav som ställs på fordon av olika slag. Detsamma gäller för lokala&lt;br&gt;trafikföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balkens allmänna bestämmelser skall i princip tillämpas även på trafi-&lt;br&gt;kområdet. Begreppet &amp;quot;att utöva miljöpåverkan&amp;quot; (2 kap. 6 §) ligger till&lt;br&gt;grund för tillämpningen av balken. Det täcker en mängd mänskliga ak-&lt;br&gt;tiviteter som kan påverka hälsa eller miljö, däribland trafik med motor-&lt;br&gt;drivna fordon och ferkoster. De allmänna aktsamhetsreglema i 3 kap.&lt;br&gt;skall kunna läggas till grund för prövning och tillsyn samt för föreskrif-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ter. På så sätt bör aktsamhetsreglema, som bl.a. innebär att hänsyn Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;även skall tas till naturvårdens och den biologiska mångfaldens krav, Bilaga 2&lt;br&gt;kunna påverka lokaliseringen av vägar och andra kommunikationsleder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare får reglema i miljöbalken betydligt större räckvidd och&lt;br&gt;genomslagskraft när det gäller planering än de nuvarande miljöbestäm-&lt;br&gt;melserna. Vi tror att miljökvalitetsnormer kommer att få särskilt stor&lt;br&gt;betydelse för den framtida trafikplaneringen och bli vägledande även för&lt;br&gt;sådana övergripande beslut om investeringar i infrastruktur som&lt;br&gt;riksdagen fettar. Miljöfrågorna måste föras in på ett tidigt stadium i&lt;br&gt;planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen prövar stora trafikanläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att hushållningstänkandet skall få fullt genomslag i balken när det&lt;br&gt;gäller transportsektorn föreslår vi att vissa typer av stora trafikanlägg-&lt;br&gt;ningar skall undergå tillåtlighetsprövning av regeringen innan de byggs&lt;br&gt;(7 kap. 1 § första stycket 12 ). Prövningen bör göras på ett mycket&lt;br&gt;tidigt stadium. Det skall vara en prövning av den typ som vissa slag av&lt;br&gt;industrianläggningar i dag måste undergå enligt naturresurslagen.&lt;br&gt;Kretsen av prövningspliktiga anläggningar föreslår vi utökas med vägar,&lt;br&gt;järnvägar, flygplatser, hamnar och ferleder vilka kan medföra en från&lt;br&gt;nationell eller regional synpunkt betydande påverkan på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därvid också att det s.k. kommunala vetot skall kunna&lt;br&gt;brytas igenom när det är fråga om vägar, järnvägar och ferleder som&lt;br&gt;prövas på detta sätt. Såsom i dag gäller för vissa av de anläggningar&lt;br&gt;som prövas på motsvarande sätt enligt naturresurslagen skall alltså&lt;br&gt;regeringen kunna driva igenom ett projekt även mot en berörd kom-&lt;br&gt;muns vilja, men bara om det är synnerligen angeläget från nationell&lt;br&gt;synpunkt och andra lösningar har visat sig olämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöprövning av trafikanläggningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten bör kunna förbjuda en planerad trafikanläggning&lt;br&gt;om den kan antas orsaka sådana störningar att den enligt exempelvis&lt;br&gt;stoppreglema i 3 kap. 7 § miljöbalken inte bör få komma till stånd. Den&lt;br&gt;som vill genomföra anläggningen har i så fell att ansöka om tillstånd till&lt;br&gt;den. På så sätt kan en fristående miljöprövning företas när det verkligen&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvård - den gröna miljövården (kapitel 11)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att bevara den biologiska mångfelden, dvs. livsbetingelserna för alla&lt;br&gt;vilda växt- och djurarter, har under senare år blivit en allt viktigare&lt;br&gt;uppgift i miljöarbetet över hela jorden. Man räknar numera med att&lt;br&gt;över 2 000 arter försvinner vaije år och att takten ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna debatten är det i första hand hotet mot växt- och&lt;br&gt;djurliv i tropiska områden som har uppmärksammats. Hotbilden är&lt;br&gt;emellertid allvarlig även i tempererade områden som Sverige. Mellan 5&lt;br&gt;och 15 % av våra vilda arter är hotade i det avseendet att deras&lt;br&gt;långsiktiga överlevnad inte kan anses vara säkrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den biologiska mångfalden hotas dels av de föroreningar som sprids&lt;br&gt;i naturen på grund av utsläpp från bl.a. industrier och samhällen, dels&lt;br&gt;av människans rent fysiska ingrepp i naturen. Hot av förstnämnda slag&lt;br&gt;måste mötas genom effektivare insatser for att undvika utsläpp av&lt;br&gt;föroreningar, alltså genom bättre allmänt miljöskydd, i såväl Sverige&lt;br&gt;som andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt fysiska ingrepp sker t.ex. genom att skogar huggs ner, genom&lt;br&gt;att vattendrag och sjöar däms upp eller torrläggs, genom att våtmarker&lt;br&gt;dikas ut, genom att olika odlingshinder tas bort ur odlingsmark, genom&lt;br&gt;att ängsmarker försvinner och genom bebyggelse. Åtgärder för att&lt;br&gt;undvika att sådana ingrepp utarmar den biologiska mångfalden räknas&lt;br&gt;av tradition till naturvården och regleras i naturvårdslagen. Denna är i&lt;br&gt;vårt förslag inordnad i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande strävan i dagens och framtidens miljöarbete bör&lt;br&gt;vara att bygga in miljötänkandet i alla de olika slag av verksamheter&lt;br&gt;som kan befaras påverka miljön negativt. Det skall givetvis även gälla&lt;br&gt;jordbruk och skogsbruk. Omtanken om den biologiska mångfalden bör&lt;br&gt;ingå som en självklar och väsentlig faktor i all planering, skötsel och&lt;br&gt;drift inom dessa näringar, på samma sätt som omtanken om det ekono-&lt;br&gt;miska utfallet. De grundläggande aktsamhetsreglema i miljöbalken&lt;br&gt;(3 kap.) bör gälla också inom jordbruk och skogsbruk liksom inom alla&lt;br&gt;övriga verksamheter som innebär &amp;quot;att utöva miljöpåverkan&amp;quot;. Vidare&lt;br&gt;föreslår vi att reglema i balken om miljökvalitetsnormer (8 kap.) och&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar (9 kap.) skall kunna tillämpas inom dessa&lt;br&gt;näringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken innehåller dessutom regler om skydd för växt- och djurli-&lt;br&gt;vet utöver vad som kan krävas att de areella näringarna svarar för. De&lt;br&gt;väl etablerade skyddsinstituten nationalpark, naturreservat och natur-&lt;br&gt;vårdsområde bör liksom hittills, men med större kraft, användas för att&lt;br&gt;skydda särskilt känslig jordbruks- och skogsmark av hänsyn främst till&lt;br&gt;deras värde som biotoper. Vi anser inte att det behövs några sakliga&lt;br&gt;ändringar i lagreglerna för dessa institut och har därför fört in dem i&lt;br&gt;vårt förslag till miljöbalk med endast redaktionella ändringar. Dessa är&lt;br&gt;dock relativt omfettande (10 kap.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förbättra skyddet för den biologiska mångfalden lägger vi fram&lt;br&gt;förslag till ändringar i reglema för strandskydd, markawattning och&lt;br&gt;täkter. Vidare föreslår vi att regler införs för utsättande av främmande&lt;br&gt;växt- och djurarter i naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strandskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor mängd djur- och växtarter lever i övergången mellan mark och&lt;br&gt;vatten. Genom reglema om strandskydd har stora områden av värde-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fulla biotoper räddats undan påverkan från främst bebyggelse. Strand-&lt;br&gt;skyddet motiveras emellertid enligt gällande lag enbart av behovet att&lt;br&gt;för friluftslivets skull hålla attraktiva strandområden tillgängliga for&lt;br&gt;allmänheten. Enligt vår mening bör strandskyddet förstärkas på så sätt&lt;br&gt;att det framgår tydligt att skyddet motiveras av hänsyn även till växt-&lt;br&gt;och djurlivet (10 kap. 9 och 11 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår även en ändring i reglema för strandskydd som inte har&lt;br&gt;med skyddet för biologisk mångfald att göra utan i stället avser att kom-&lt;br&gt;ma ifrån vissa samordningsproblem mellan gällande regler i natur-&lt;br&gt;vårdslagen och plan- och bygglagen. Vårt förslag innebär att en kom-&lt;br&gt;mun får rätt att i område som detaljplaneläggs besluta om strandskyddet&lt;br&gt;inom området. Särskilda skäl skall dock krävas för att minska&lt;br&gt;omfattningen av det strandskyddade området eller helt upphäva strand-&lt;br&gt;skyddet (10 kap. 10 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markawattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våtmarker hör till de naturtyper som har särskilt stor betydelse for&lt;br&gt;den biologiska mångfalden. De är viktiga biotoper för många fågelarter,&lt;br&gt;växter, svampar och insekter. De kan också tjäna som reningsverk -&lt;br&gt;kvävefallor - för läckage av näringsämnen som förs ut med vatten från&lt;br&gt;jordbruks- och skogsmarker. Som sådana är de antagligen oöverträffade&lt;br&gt;i kostnadseffektivitet. I stora delar av landet, framför allt i Syd- och&lt;br&gt;Mellansverige, har våtmarkerna genom århundradena dikats ut i sådan&lt;br&gt;omfattning att endast ringa arealer återstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markawattning kräver tillstånd enligt naturvårdslagen. Vi föreslår att&lt;br&gt;bestämmelsen om tillståndsprövning kompletteras med en regel om vilka&lt;br&gt;avvägningar mellan olika intressen som prövningsmyndigheten (länssty-&lt;br&gt;relsen) har att göra. Markawattning bör i princip tillåtas endast när&lt;br&gt;påverkan på den biologiska mångfalden och på omgivningen kan antas&lt;br&gt;bli obetydlig och samtidigt sökanden kan visa att särskilda skäl talar för&lt;br&gt;att företaget kommer till stånd (11 kap. 1 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi räknar med att detta leder till att det praktiskt taget blir stopp för&lt;br&gt;markawattning i största delarna av Syd- och Mellansverige. I de mer&lt;br&gt;våtmarksrika delarna av landet, framför allt i Norrland, torde tillstånd&lt;br&gt;kunna ges i något större utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Täkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för täkter föreslår vi att en prövningsregel infors i lagtexten. In-&lt;br&gt;nebörden är att behovet av täktmaterialet skall vägas mot de skador på&lt;br&gt;naturmiljön och på den biologiska mångfalden som täkten kan befaras&lt;br&gt;orsaka (12 kap. 2 §). Vidare föreslår vi ett bemyndigande att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om tillståndsplikt även för husbehovstäkter (12 kap. 4 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Främmande arter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djur- och växtarter som inte naturligt hör hemma i ett visst ekosystem&lt;br&gt;kan orsaka stora skador om de sätts ut där. Problemet har bl.a upp-&lt;br&gt;märksammats i skogsbruket (t.ex. contortatallen) men har samma vikt&lt;br&gt;när det gäller främmande arter i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fungerande ekosystem bygger på att olika arter balanserar varand-&lt;br&gt;ra. Vaije art hålls i schack av sina naturliga fiender och hindras på så&lt;br&gt;sätt från att föröka sig ohejdat. En främmande art som hamnar i sådan&lt;br&gt;miljö kanske inte har några naturliga fiender där. Den kan då komma&lt;br&gt;att snabbt växa i antal och tränga ut andra arter. Detta kan i sin tur få&lt;br&gt;följdverkningar på ytterligare andra arter och på hela ekosystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan kan t.ex främmande trädslag växa snabbare och alltså&lt;br&gt;ge bättre avkastning än inhemska. Djurarter som sätts ut kan vara&lt;br&gt;attraktiva som jaktvilt. I vissa fåll kan sådana arter smälta väl in i de&lt;br&gt;naturliga ekosystemen. Det gäller t.ex. ofta för arter som tidigare har&lt;br&gt;levt naturligt i en viss miljö men försvunnit genom utrotning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De risker och möjligheter som utsättande av främmande eller försvun-&lt;br&gt;na arter i naturen medför gör det angeläget att i någon form reglera&lt;br&gt;sådana åtgärder. Vi anser att en växt- eller djurart inte bör få sättas ut i&lt;br&gt;ekosystem och områden som ligger utanför artens naturliga utbrednings-&lt;br&gt;område, utan att åtgärdens konsekvenser for miljön först noggrant har&lt;br&gt;prövats. Detta är också en skyldighet som Sverige har åtagit sig enligt&lt;br&gt;konventionen om biologisk mångfald (se avsnitt 2.2.5 i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen). Artikel 8 h i konventionen stadgar att alla länder skall&lt;br&gt;förhindra införande av samt kontrollera eller utrota sådana främmande&lt;br&gt;arter som hotar ekosystem, livsmiljöer och inhemska arter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fiskelagstiftningen regleras sedan många år frågor om utplantering&lt;br&gt;och flyttning av fisk. Regler för utsättande av främmande och försvunna&lt;br&gt;arter i allmänhet bör givetvis placeras i miljöbalken. Vi föreslår att en&lt;br&gt;bestämmelse införs enligt vilken regeringen - eller en myndighet som&lt;br&gt;regeringen i sin tur utser - bemyndigas att utfärda föreskrifter om bl.a.&lt;br&gt;tillståndsplikt (11 kap. 9 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ledning av bl.a. rekommendationer som har utarbetats av&lt;br&gt;Internationella naturvårdsunionen (IUCN) diskuterar vi vissa principer&lt;br&gt;som vi anser bör tillämpas i ärenden om utsättande av växt- och djur-&lt;br&gt;arter. Bl.a. förordar vi som allmän princip att en främmande eller&lt;br&gt;försvunnen art bör sättas ut endast om detta kan antas medföra påtaglig&lt;br&gt;och noggrant klarlagd nytta för människan eller miljön och det inte&lt;br&gt;finns några inhemska arter som lämpar sig for ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökonsekvensbeskrivningar bör ingå i underlagen för beslut i alla&lt;br&gt;ärenden om utsättande av främmande arter. Överträdelser av föreskrif-&lt;br&gt;ter bör vara straffsanktionerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biotekniska produkter (kapitel 12)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den biotekniska vetenskapen är en av vår tids revolutionerande nyheter.&lt;br&gt;Genteknik är en del av biotekniken med vars hjälp det är möjligt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föra över enskilda arvsanlag från en individ, ras eller art till en annan. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Med hjälp av genteknik öppnas nya möjligheter att bedriva ett Bilaga 2&lt;br&gt;systematiskt förädlingsarbete. Härigenom kan organismer utrustas med&lt;br&gt;en kombination av egenskaper som normalt inte förekommer i naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biotekniken kan bidra till att lösa många problem runt om i samhället.&lt;br&gt;Genom biotekniken kan nya produkter skapas och gamla produkter tas&lt;br&gt;fram på billigare sätt. Det är uppenbart att vi med hjälp av biotekniken&lt;br&gt;kan få fram nya produkter som är mer miljövänliga än de nuvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men användningen av genteknik och genetiskt modifierade organismer&lt;br&gt;kan också föra med sig risker, särskilt för naturen och dess ekosystem.&lt;br&gt;Viktig är också frågan enligt vilka etiska principer som framställning&lt;br&gt;och användning av genetiskt modifierade organismer bör bedömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt bioteknikens betydelse för ekologin gör det naturligt att be-&lt;br&gt;handla biotekniken i miljöbalken. När enligt vårt uppdrag lagarna på&lt;br&gt;hälsoskydds- och miljöområdet skall samordnas framstår biotekniken,&lt;br&gt;och särskilt användningen av genetiskt modifierade organismer, som ett&lt;br&gt;så nytt och särpräglat område att bestämmelserna i ämnet bör hållas&lt;br&gt;samman i ett särskilt kapitel i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försiktighetsprincipen bör tillämpas också på bioteknikens område.&lt;br&gt;De risker som användningen av biotekniken och särskilt av genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer kan medföra är sådana att det krävs en kontroll&lt;br&gt;i syfte att förebygga skador och olägenheter för människor och miljö.&lt;br&gt;Miljöbalken bör innehålla bestämmelser som gör det möjligt att för&lt;br&gt;användning av bioteknik, särskilt genetiskt modifierade organismer,&lt;br&gt;kräva tillstånd av hälso- och miljömyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitlet om bioteknik i miljöbalken (16 kap.) innehåller bestämmelser&lt;br&gt;inte endast om genetiskt modifierade organismer - oavsett om det är&lt;br&gt;fråga om djur, växter, mikroorganismer eller virus - utan också om&lt;br&gt;biologiska bekämpningsmedel och vissa andra biotekniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en grundläggande paragraf slås fest att riskerna för skador på männi-&lt;br&gt;skor och miljö skall beaktas och att hänsyn skall tas till etikens grunder&lt;br&gt;vid all hantering av genetiskt modifierade organismer (16 kap. 1 §).&lt;br&gt;Regeringen, eller en myndighet som regeringen i sin tur utser, ges rätt&lt;br&gt;att föreskriva om krav på tillstånd för hantering av biotekniska&lt;br&gt;produkter (16 kap. 8 §) och även att förbjuda sådan hantering om det är&lt;br&gt;av särskild betydelse från hälso- eller miljösynpunkt (16 kap. 9 §). Vid&lt;br&gt;sådana prövningar skall enligt vårt förslag även etiska överväganden&lt;br&gt;ingå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör tillstånd i princip krävas för utsättning i&lt;br&gt;naturen av biotekniska produkter, inbegripet genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer. En självklar förutsättning för att tillstånd skall beviljas bör&lt;br&gt;vara att de olika konsekvenserna - och vid utsättning i naturen särskilt&lt;br&gt;de ekologiska effekterna - är noggrant utredda och att det alltså före-&lt;br&gt;ligger en miljökonsekvensbeskrivning som tillståndsmyndigheten finner&lt;br&gt;tillräcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom vi motiverar vårt förslag om en central reglering i miljö-&lt;br&gt;balken främst utifrån de ekologiska risker som användningen av biotek-&lt;br&gt;niska produkter kan föra med sig, bör Naturvårdsverket få ett centralt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövning och miljökonsekvensbeskrivningar (kapitel 13)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att miljöbalken i betydligt högre grad än den nuvarande mil-&lt;br&gt;jöskyddslagen skall bygga på möjligheter för regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer att meddela generella föreskrifter om bl.a.&lt;br&gt;skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått. Vi förutser att sådana gene-&lt;br&gt;rella föreskrifter skall minska behovet att kräva tillståndsprövning, sär-&lt;br&gt;skilt i fråga om mindre verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår vidare att regeringen inte skall i första instans pröva till-&lt;br&gt;ståndsfrågor utan endast avgöra frågan om tillåtlighet (7 kap.).&lt;br&gt;Tillåtlighetsprövningen kan begränsas till ärenden av strategisk bety-&lt;br&gt;delse. På så sätt kan regeringens möjlighet att träffa avgörandet i&lt;br&gt;ärenden av stor politisk vikt bibehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussion om domstolsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Europakonventionen, artikel 6, föreskrivs att envar skall ha rätt till&lt;br&gt;domstolsprövning, bl.a. när det gäller hans civila rättigheter och skyl-&lt;br&gt;digheter. Frågor om tillstånd till miljöferlig verksamhet omfettas otvi-&lt;br&gt;velaktigt av bestämmelsen. Dessa ftågor prövas i Sverige av förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheter. För att uppfylla konventionens krav måste det&lt;br&gt;således finnas möjlighet att få prövningsmyndighetemas - länsstyrelser-&lt;br&gt;nas och Koncessionsnämndens - avgöranden överprövade av domstol.&lt;br&gt;Detta har aktualiserat frågan om att övergå till ett system med dom-&lt;br&gt;stolsprövning av miljöferliga verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid sakliga skäl att betrakta miljöskyddsfrågoma som&lt;br&gt;förvaltningsfrågor. Behovet av att kunna överpröva Koncessions-&lt;br&gt;nämndens beslut i domstol bör kunna tillgodoses inom ramen för en&lt;br&gt;generell lösning av problemet med domstols överprövning av förvalt-&lt;br&gt;ningsbeslut. För närvarande kan en sådan prövning ske i Regerings-&lt;br&gt;rätten enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltnings-&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nyss anförts kan antalet till stånd särenden antas komma att&lt;br&gt;minska genom ökad användning av generella föreskrifter. Det kan dock&lt;br&gt;inte förutses att denna minskning blir så stor att behovet av regionala&lt;br&gt;tillståndsmyndigheter bortfaller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer inte på oss att gå in på några närmare överväganden i&lt;br&gt;organisationsfrågan. Våra förslag utgår därför från att frågor om till-&lt;br&gt;stånd till miljöferlig verksamhet även i fortsättningen prövas av Kon-&lt;br&gt;cessionsnämnden och länsstyrelserna. Vi har dock under vårt arbete&lt;br&gt;med tillståndsfrågorna varit medvetna om att statsmaktema kan komma&lt;br&gt;att överväga att gå över till domstolsprövning i sådana frågor. Ett&lt;br&gt;alternativ kan då vara att inrätta regionala miljödomstolar uppbyggda på&lt;br&gt;de nuvarande vattendomstolarna. I den mån det varit möjligt har vi&lt;br&gt;utformat våra förslag så att lösningarna skall kunna passa även i ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådant system. I fråga om andra typer av tillståndsprövning, t.ex. i&lt;br&gt;hälsoskyddsfrågor, kemikaliefrågor och strålskyddsfrågor, torde det inte&lt;br&gt;vara aktuellt att ändra gällande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att miljökonsekvensbeskrivningar skall ingå i beslutsunderlaget i avgör-&lt;br&gt;anden som påverkar människor och miljö är en grundläggande tanke i&lt;br&gt;miljöbalken. En sådan beskrivning skall föreligga på ett mycket tidigt&lt;br&gt;stadium, innan de första reella besluten i en fråga fettas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att bestämmelserna i 5 kap. naturresurslagen förs över till&lt;br&gt;miljöbalken med några förändringar i miljövårdens intresse. En konse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning skall enligt vårt förslag ingå dels i ansökningar i alla&lt;br&gt;tillstånds- och anmälningsärenden enligt balken, dels i andra fell vid&lt;br&gt;tillämpningen av balken och vissa andra lagar när det är fråga om åt-&lt;br&gt;gärder som kan beferas medföra betydande påverkan på människor,&lt;br&gt;miljö eller resurshushållning (9 kap. 1 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att syftet med en konsekvensbeskrivning skall kunna uppnås&lt;br&gt;måste alternativ till en sökt åtgärd redovisas. Detta är enligt vår mening&lt;br&gt;så väsentligt att att det bör anges i själva balken (9 kap. 4 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättskraft och omprövning (kapitel 14)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att vid behov kunna se över meddelade tillstånd och föreskrivna villkor&lt;br&gt;är av stor betydelse för att miljöarbetet skall bli effektivt. Samtidigt&lt;br&gt;måste de som bedriver verksamheter som kräver stora investeringar&lt;br&gt;kunna göra anspråk på rimliga planeringsförutsättningar. Ett tillstånd&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen gäller i princip för all framtid. Alltsedan miljös-&lt;br&gt;kyddslagens tillkomst har det dock funnits viktiga inskränkningar i rätt-&lt;br&gt;skraften hos ett tillståndsbeslut till följd bl.a. av att villkoren för&lt;br&gt;beslutet under vissa förutsättningar kan ändras. Dessa inskränkningar&lt;br&gt;har etappvis kommit att utvidgas allt mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att begära omprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enlig vår mening bör en myndighet som utövar tillsyn över en miljö-&lt;br&gt;ferlig verksamhet alltid få rätt att påkalla villkorsomprövning. I och&lt;br&gt;med att länsstyrelserna numera har det formella ansvaret för tillsynen av&lt;br&gt;tillståndspliktiga anläggningar och verksamheter bör de också ha goda&lt;br&gt;förutsättningar att bedöma om villkoren för en viss anläggning eller&lt;br&gt;verksamhet kan behöva omprövas. I de situationer då en miljönämnd i&lt;br&gt;en kommun har tillsynen över en miljöferlig verksamhet får nämnden&lt;br&gt;anses ha erforderlig kompetens att föra talan om sådan omprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man får på detta sätt en enhetlig ordning enligt vilken det bara är&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten som kan begära omprövning av villkoren för en&lt;br&gt;viss verksamhet (21 kap. 6 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för omprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna har visat att omprövning enligt den s.k. tioårsregeln har&lt;br&gt;medfört en del problem. Vi har diskuterat möjligheten att införa en obli-&lt;br&gt;gatorisk omprövning av tillstånd efter utgången av tioårsperioden eller&lt;br&gt;någon annan bestämd tid. Inom EG förekommer kortare omprövnings-&lt;br&gt;tider i vissa direktiv; en inte ovanlig tid är fyra år. Inom ramen för&lt;br&gt;EES-avtalet måste självfallet dessa omprövningsbestämmelser iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att rent generellt gå över till omprövning efter fyra år synes däremot&lt;br&gt;mindre välbetänkt med hänsyn till tillsyns- och prövningsmyndig-&lt;br&gt;hetemas begränsade resurser. Det finns redan nu - och kommer i&lt;br&gt;miljöbalken att finnas - goda möjligheter att vid behov tvinga fram&lt;br&gt;omprövning av tillstånd och villkor oberoende av tioårsregeln (21 kap.&lt;br&gt;1 och 2 §§). Vi anser att man bäst tar till vara resurserna om man&lt;br&gt;ålägger tillsynsmyndigheterna att med vissa mellanrum överväga frågan&lt;br&gt;om behovet av omprövning av verksamheter som de har tillsyn över och&lt;br&gt;i förekommande fall motivera varför omprövning inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning av villkor bör for vissa grupper av anläggningar och&lt;br&gt;verksamheter kunna ersättas med generella föreskrifter med stöd av&lt;br&gt;bestämmelserna i 4 kap. Tänkbara typer av anläggningar för vilka detta&lt;br&gt;skulle kunna gälla är exempelvis sopförbränningsanläggningar och kom-&lt;br&gt;munala avloppsreningsverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn (kapitel 15)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglema för tillsynsförfarandet är ganska enhetliga i de centrala lagar&lt;br&gt;som har samlats i vårt förslag till miljöbalk. Därför har det varit&lt;br&gt;naturligt att samordna dessa regler i ett gemensamt kapitel om tillsyn&lt;br&gt;(22 kap.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget gäller samma grundläggande regler i fråga om under-&lt;br&gt;sökningar, rätt till tillträde, förelägganden och förbud, rättelse samt vite&lt;br&gt;och handräckning, vare sig det gäller miljöferlig verksamhet, hantering&lt;br&gt;av kemiska eller biotekniska produkter, hälsoskydd, eller annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordningen leder till att reglema på vissa områden skärps. I några&lt;br&gt;fell förbättras tillsynsmyndighetens möjligheter att meddela&lt;br&gt;förelägganden och förbud och att vidta rättelseåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talerätt och överklagande (kapitel 16)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att en formell talerätt för ideella organisationer på miljöom-&lt;br&gt;rådet införs i ärenden som gäller tillståndsprövning. Vilka organisa-&lt;br&gt;tioner som skall komma i fråga regleras enligt vårt förslag genom&lt;br&gt;föreskrifter som regeringen har att utfärda (24 kap. 5 §). Det bör krävas&lt;br&gt;att en organisation har viss stadga för att tillerkännas talerätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande rätt föreslås även for yrkesfiskarnas intresseorgani-&lt;br&gt;sationer i ärenden som gäller åtgärder som kan påverka yrkesfisket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ytterligare förstärka allmänhetens inflytande i miljöfrågor&lt;br&gt;föreslår vi att det tillsätts en miljöombudsman. Denne skall ha till&lt;br&gt;uppgift att ta emot och utreda enskilda personers klagomål över olika&lt;br&gt;forhållanden på miljöområdet. Miljöombudsmannen och det biträde som&lt;br&gt;han behöver bör enligt vår uppfattning fungera som en särskild enhet&lt;br&gt;inom Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsanktioner och miljöskyddsavgift (kapitel 17)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om straff för olika typer av brott på miljöområdet finns&lt;br&gt;såväl i brottsbalken som i ett stort antal förfettningar med miljöanknyt-&lt;br&gt;ning. Tillämpningsområdena for de olika bestämmelserna överlappar&lt;br&gt;ofta varandra. En av våra huvuduppgifter har varit att fora samman&lt;br&gt;dessa till ett enhetligt och överskådligt system i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har funnit det lämpligt att även i fortsättningen ha straffbestäm-&lt;br&gt;melserna uppdelade så att vissa finns i brottsbalken och andra i miljö-&lt;br&gt;balken. Men åtskillnaden mellan brottsbalkens och miljöbalkens&lt;br&gt;bestämmelser måste göras tydlig. Annars blir det med all sannolikhet så&lt;br&gt;att enbart miljöbalkens bestämmelser tillämpas, samtidigt som&lt;br&gt;förekomsten av bestämmelserna i brottsbalken gör att brotten enligt&lt;br&gt;miljöbalken framstår som andrarangsbrott. Därför föreslår vi att endast&lt;br&gt;de allra allvarligaste fellen av miljöbrott förs till brottsbalken, dvs. fell&lt;br&gt;där allmänhetens hälsa eller naturens renhet verkligen sätts på spel med&lt;br&gt;uppsåt eller av klar oaktsamhet (13 kap. 7 och 9 §§ i vårt förslag till&lt;br&gt;ändring i brottsbalken). På så sätt kommer miljöbrotten i nivå med&lt;br&gt;övriga allmänferliga brott i 13 kap. brottsbalken, samtidigt som inte&lt;br&gt;enbart andrarangsbrott utan även mycket allvarliga miljöbrott behandlas&lt;br&gt;i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsrubriker i miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av alla de hundratals straffregler som nu finns i den&lt;br&gt;omfettande specialstraffrätten har vi smält samman i miljöbalken till ett&lt;br&gt;kapitel med tio paragrafer (25 kap.), varav flertalet är användbara över&lt;br&gt;balkens hela tillämpningsområde och innehåller särskilda brottsrubrice-&lt;br&gt;ringar. Som exempel kan nämnas att den som försummar tillståndsplikt&lt;br&gt;eller anmälningsskyldighet döms för otillåten miljöpåverkan vare sig det&lt;br&gt;är fråga om en verksamhet, hantering av en produkt eller någon annan&lt;br&gt;åtgärd som kräver tillstånd eller anmälan (25 kap. 3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har funnits en tendens att mer eller mindre slentrianmässigt före-&lt;br&gt;skriva straff även för relativt obetydliga överträdelser. Detta,&lt;br&gt;tillsammans med det fektum att det ofta är svårt för en åklagare att i en&lt;br&gt;miljöbrottsprocess övertyga domstolen om att just den åtalade har stark&lt;br&gt;personlig skuld till exempelvis ett överutsläpp, gör att de straff som&lt;br&gt;utdöms i miljöbrottmål regelmässigt är förhållandevis lindriga.&lt;br&gt;Allmänhetens slutsats kan lätt bli att miljöbrott är något som samhället&lt;br&gt;tar lätt på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att straffsanktioner skall vara förbehållna sådana beteenden Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;som verkligen framstår som klandervärda. Straffansvar för enskilda Bilaga 2&lt;br&gt;personer bör inträda endast i sådana fell där uppsåt eller en klar grad av&lt;br&gt;oaktsamhet föreligger. För enklare former av överträdelser föreslår vi&lt;br&gt;att ett system med sanktionsavgifter tillämpas. Detta bör enligt vår&lt;br&gt;uppfettning ersätta det nuvarande institutet miljöskyddsavgift och även&lt;br&gt;överta dess namn. Vi återkommer till detta nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har där så varit möjligt utformat brottsbeskrivningama så att de&lt;br&gt;enbart tar sikte på väsentliga överträdelser. I det ovan nämnda exemplet&lt;br&gt;med otillåten miljöpåverkan har detta inte låtit sig göra. Där har vi i&lt;br&gt;stället undantagit ringa brott från straffbarhet. Men när det exempelvis&lt;br&gt;gäller brottet olovlig miljöstörning (25 kap. 5 §) är förutsättningen att&lt;br&gt;gärningsmannen i väsentlig män har åsidosatt ett villkor om skyddsåt-&lt;br&gt;gärder, begränsningar eller andra försiktighetsmått som särskilt har be-&lt;br&gt;slutats, t.ex i ett tillståndsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffen skärps&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår inställning är att samhället har anledning att reagera kraftigt mot&lt;br&gt;allvarlig miljöbrottslighet. Ett uttryck för detta är att vi föreslår skärpta&lt;br&gt;maximistraff. För grova fell av de brott som regleras i miljöbalken före-&lt;br&gt;slår vi att straffet skall vara fängelse i lägst sex månader och högst sex&lt;br&gt;år (25 kap. 6 §). Samma maximistraff föreslår vi för normala fell av&lt;br&gt;brottet miljöförstöring i brottsbalken (13 kap. 7 § första stycket i vårt&lt;br&gt;förslag till ändring i brottsbalken). På så sätt får vi i straffhänseende&lt;br&gt;upp miljöbrotten i nivå med förmögenhetsbrotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För grov miljöförstöring och för spridande av smitta (13 kap. 7 §&lt;br&gt;andra stycket och 9 § i samma förslag) föreslår vi maximistraffet&lt;br&gt;livstids fängelse. Detta är detsamma som i dag gäller för grova fell av&lt;br&gt;spridande av gift och smitta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För brott som begås inom ramen for näringsverksamhet, och det gör en&lt;br&gt;stor del av miljöbrotten, kan kännbara ekonomiska påföljer enligt vår&lt;br&gt;mening få samma förebyggande effekt som straff, eller t.o.m. bättre.&lt;br&gt;De som framför allt torde vara användbara på miljöområdet är instituten&lt;br&gt;företagsbot, förverkande och sanktionsavgift (miljöskyddsavgift).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan det nuvarande institutet miljöskyddsavgift infördes som eko-&lt;br&gt;nomiskt styrmedel i miljöskyddslagen år 1981 har behovet av en sådan&lt;br&gt;sanktion ändrats i två grundläggande hänseenden genom nya bestämmel-&lt;br&gt;ser i brottsbalken, nämligen om förverkande vid brott i näringsverksam-&lt;br&gt;het och om företagsbot. Dessa nya regler gör det enligt vår bedömning&lt;br&gt;omotiverat att behålla institutet miljöskyddsavgift i dess nuvarande&lt;br&gt;form. Det finns dock starka skäl att som komplement till straffansvaret&lt;br&gt;ha tillgång också till en form av sanktionsavgifter för företag, att&lt;br&gt;användas framför allt vid enklare former av överträdelser. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;^2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därför vill vi ge institutet miljöskyddsavgift en ny form. Den nuva-&lt;br&gt;rande förutsättningen att en överträdelse måste ha medfört ekonomiska&lt;br&gt;fördelar for att avgift skall utdömas tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet miljöskyddsavgift är i dess nya form sålunda inte avsett vare&lt;br&gt;sig för att riktas mot särskilt klandervärda förfaranden eller för att dra&lt;br&gt;in en ekonomisk vinst som har uppstått på grund av överträdelsen. För&lt;br&gt;dessa ändamål kan straff, företagsbot och förverkande tillämpas.&lt;br&gt;Institutet är istället avsett att utgöra en schabloniserad sanktion för&lt;br&gt;överträdelser av miljöregler, även sådana som varken skett uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet. Miljöskyddsavgifter skall alltså kunna dömas ut när&lt;br&gt;brott har begåtts, men också i fell där det inte går att utreda att någon&lt;br&gt;varit oaktsam och i fell där oaktsamhet har förekommit men denna inte&lt;br&gt;är så påfellande att det finns anledning att straffa någon enskild person&lt;br&gt;(27 kap. 1 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ordentligt särskilja brottmål och mål om miljöskyddsavgifter i&lt;br&gt;det allmänna medvetandet anser vi det vara lämpligt att mål om miljös-&lt;br&gt;kyddsavgifter anförtros åt förvaltningsdomstolarna, med länsrätterna&lt;br&gt;som första instans. Tillsynsmyndigheten bör enligt vår uppfettning vara&lt;br&gt;kompetent att utföra talan vid domstolen (27 kap. 8 §). I enklare fell&lt;br&gt;bör tillsynsmyndigheten kunna utfärda avgiftsföreläggande. Vi förordar&lt;br&gt;att Naturvårdsverket utarbetar riktlinjer om avgiftens storlek för olika&lt;br&gt;branscher och överträdelser (27 kap. 10 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd (kapitel 18)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att även miljöskadelagen förs in i miljöbalken ger balken en god&lt;br&gt;överblick över sanktionssystemet på miljörättens område. Eftersom la-&lt;br&gt;gens nuvarande begränsning till att gälla skador orsakade av verksamhet&lt;br&gt;på en festighet rimmar illa med den breda syn på miljöproblemen som&lt;br&gt;ligger till grund för miljöbalken föreslår vi att denna begränsning för-&lt;br&gt;svinner. Detta innebär bl.a. en utvidgning av skadeståndsansvaret inom&lt;br&gt;sjöfarten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadelagen bygger på principen om strikt ansvar for skador i&lt;br&gt;omgivningen. Den ger därför ett starkare skydd for en skadelidande än&lt;br&gt;allmänna skadeståndsregler. Lagen kan tillämpas vid skador genom&lt;br&gt;förorening av vattendrag, sjöar eller andra vattenområden, förorening&lt;br&gt;av grundvatten, ändring av grundvattennivån, luftförorening, mark-&lt;br&gt;förorening, buller, skakning eller annan liknande störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tekniken att knyta skadeståndskyldigheten till konkreta stömingskällor&lt;br&gt;vill vi behålla och bygga vidare på. Vi föreslår att listan utökas med&lt;br&gt;skador orsakade av biotekniska produkter och av strålning (29 kap.&lt;br&gt;1 §), dock inte sådan joniserande strålning som omfettas av&lt;br&gt;atomansvarighetslagens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen föreslår vi att preskriptionstiden for fordran på skadestånd&lt;br&gt;for personskada enligt balken förlängs till 30 år (29 kap. 7 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationsfrågor (kapitel 19)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att lägga fram några förslag som kommer till direkt uttryck i lag-&lt;br&gt;text, har vi diskuterat hur arbete och ansvar bör fördelas mellan olika&lt;br&gt;myndigheter som verkar inom miljöbalkens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här kan nämnas att vi förordar att kommunerna tar över huvuddelen&lt;br&gt;av tillsynen av miljöfarliga verksamheter. Statens, dvs. i praktiken läns-&lt;br&gt;styrelserna och Naturvårdsverket, insatser i denna del bör enligt vår&lt;br&gt;uppfattning begränsas till att avse särskilt besvärliga anläggningar. Det&lt;br&gt;kan gälla anläggningar vilkas miljöpåverkan sträcker sig över stora&lt;br&gt;arealer eller sådana där tillsynen av andra skäl är särskilt viktig eller&lt;br&gt;svår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det mest ändamålsenliga är enligt vår mening att på en lista föra upp&lt;br&gt;de enskilda anläggningar där staten bör ansvara för tillsynen. Alla&lt;br&gt;övriga anläggningar där det bedrivs miljöfarlig verksamhet faller då&lt;br&gt;under kommunernas tillsyn. Vi vill dock ifrågasätta om det är lämpligt&lt;br&gt;att kommunerna utövar tillsyn över egna verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagförslag i betänkandet 1993:27&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i Sveriges rikes lag skall efter ärvdabalken och&lt;br&gt;före jordabalken införas en ny balk, benämnd miljöbalk, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRSTA AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALLMÄNNA BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. Mål och grundläggande principer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Ändamålet med miljöbalken är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillförsäkra nu levande och kommande generationer av människor en&lt;br&gt;hälsosam och god miljö att leva i,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bevara biologisk mångfald och upprätthålla goda livsbetingelser för&lt;br&gt;alla i landet och dess omgivande vatten naturligt förekommande växt-&lt;br&gt;och djurarter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bevara levande landskap samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skapa förutsättningar för en på lång sikt hållbar utveckling av sam-&lt;br&gt;hället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I syfte att uppfylla det ändamål som anges i 1 § innehåller miljö-&lt;br&gt;balken bestämmelser som avser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skydda människorna, naturen och miljön i övrigt mot störningar som&lt;br&gt;kan orsaka skador eller olägenheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bevara, vårda och förbättra tillståndet i naturen och miljön i övrigt&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- använda mark, vatten och fysisk miljö i övrigt så att en från ekolo-&lt;br&gt;gisk, social och samhällsekonomisk synpunkt på lång sikt god hushåll-&lt;br&gt;ning tryggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Åtgärder enligt 2 § skall bygga på följande principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Skador skall i första hand förebyggas. Därvid skall redan risken för&lt;br&gt;skador beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vad som utvinns ur naturen skall kunna användas och slutligt tas&lt;br&gt;om hand utan att denna skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den som kan orsaka eller som orsakar skador och olägenheter skall&lt;br&gt;betala kostnaden för att förebygga eller avhjälpa dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Att skydda och vårda naturen och miljön i övrigt, att förebygga&lt;br&gt;ohälsa samt att hushålla med naturens resurser är angelägenheter för var&lt;br&gt;och en. Enskilda, företag, kommuner och myndigheter har, var inom&lt;br&gt;sin verksamhet, ansvar för att nya skador förebyggs och för att skador&lt;br&gt;som redan har uppkommit avhjälps.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Naturen är tillgänglig for alla enligt allemansrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 kap. Tillämpningsområde och definitioner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna balk är, om ej annat föreskrivs, tillämplig på verksamheter,&lt;br&gt;på hantering av kemiska eller biotekniska produkter eller av varor och&lt;br&gt;på andra åtgärder som kan befaras påverka människors hälsa eller mil-&lt;br&gt;jön eller äventyra en långsiktigt god hushållning med naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5, 6, 8 och 9 kap. skall också tillämpas enligt vad&lt;br&gt;som är föreskrivet i plan- och bygglagen (1987:10), vattenlagen&lt;br&gt;(1983:291), lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, väglagen&lt;br&gt;(1971:948), lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om&lt;br&gt;elektriska anläggningar, lagen (1978:160) om vissa rörledningar, luft-&lt;br&gt;fartslagen (1957:297), minerallagen (1991:45), lagen (1966:314) om&lt;br&gt;kontinentalsockeln, lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och&lt;br&gt;avlysning av allmän farled och allmän hamn och lagen (1992:1140) om&lt;br&gt;Sveriges ekonomiska zon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 8 och 9 kap. skall tillämpas även i fråga om verk-&lt;br&gt;samheter som omfattas av bestämmelserna i lagen (1979:425) om sköt-&lt;br&gt;sel av jordbruksmark och skogsvårdshgen (1979:429) samt vid utfär-&lt;br&gt;dande av föreskrifter med stöd av dessa lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från tillämpningsområdet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Denna balk är inte tillämplig på hantering av sådana kemiska eller&lt;br&gt;biotekniska produkter som omfettas av livsmedelslagen (1971:511),&lt;br&gt;läkemedelslagen (1992:859) eller hgen (1985:295) om foder, om ej&lt;br&gt;annat följer av föreskrift enligt 8 kap. 1 §. Om det från hälso- eller&lt;br&gt;miljöskyddssynpunkt är särskilt påkallat får regeringen eller den myn-&lt;br&gt;dighet som regeringen bestämmer dock föreskriva att bestämmelserna i&lt;br&gt;balken skall tillämpas även på sådana produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kemiska produkter som omfettas av hgen (1988:868) om&lt;br&gt;brandferliga och explosiva varor är bestämmelserna i denna balk inte&lt;br&gt;tillämpliga för att förebygga hälso- eller miljöskador på grund av ex-&lt;br&gt;plosion eller brand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, i den&lt;br&gt;utsträckning det kan ske utan att syftet med balken åsidosätts, föreskriva&lt;br&gt;undantag från tillämpningen av balkens bestämmelser i fråga om kemis-&lt;br&gt;ka eller biotekniska produkter, radioaktiva ämnen eller tekniska anord-&lt;br&gt;ningar som kan alstra strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Bestämmelser om elektriska och magnetiska verkningar av elek-&lt;br&gt;triska anläggningar finns även i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa&lt;br&gt;bestämmelser om elektriska anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om viss miljöfarlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;enligt lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen Bilaga 3&lt;br&gt;d. 16 sept. 1971 mellan Sverige och Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Med avseende på den kulturpräglade naturmiljön är balken&lt;br&gt;tillämplig i den mån skydd ej gäller enligt lagen (1988:950) om kultur-&lt;br&gt;minnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållning med energi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vad som i balken sägs om hushållning med naturresurser gäller&lt;br&gt;även hushållning med energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöpåverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Var och en som bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet, han-&lt;br&gt;terar eller ämnar hantera en kemisk eller bioteknisk produkt eller en&lt;br&gt;vara eller vidtar eller ämnar vidta någon annan åtgärd sägs vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av denna balk utöva eller ämna utöva miljöpåverkan, om verk-&lt;br&gt;samheten, hanteringen eller åtgärden kan befaras påverka människors&lt;br&gt;hälsa eller miljön eller äventyra en långsiktigt god hushållning med&lt;br&gt;naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöferlig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Med miljöferlig verksamhet avses i denna balk sådan användning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av mark, byggnad eller anläggning som kan beferas medföra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förorening av luft, mark, vattenområde eller grundvatten, dock ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom joniserande strålning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. störning för omgivningen genom buller, skakning, ljus eller annat&lt;br&gt;sådant, dock ej genom joniserande strålning, om störningen inte är&lt;br&gt;ringa eller helt tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avloppsvatten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Med avloppsvatten avses i denna balk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. spillvatten eller annan flytande orenlighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vatten som använts för kylning vid driften av febrik eller annan in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vatten som avleds for sådan avvattning av mark inom detaljplan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som ej sker för viss eller vissa fastigheters räkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vatten som avleds för avvattning av begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hälsoskydd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9 § Med hälsoskydd avses i denna balk åtgärder för att hindra uppkom-&lt;br&gt;sten av olägenheter for människor och för att undanröja sådana olägen-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med olägenhet enligt första stycket avses en störning som från medi-&lt;br&gt;cinsk, hygienisk eller annan synpunkt kan påverka människors hälsa&lt;br&gt;eller välbefinnande och som inte är ringa eller helt tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strålning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Balken gäller såväl joniserande som icke-joniserande strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med joniserande strålning avses gammastrålning, röntgenstrålning,&lt;br&gt;partikelstrålning eller annan till sin biologiska verkan likartad strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med icke-joniserande strålning avses optisk strålning, radiofirekvent&lt;br&gt;strålning, lågfrekventa elektriska och magnetiska falt och ultraljud eller&lt;br&gt;annan till sin biologiska verkan likartad strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Begreppet verksamhet med strålning avser i denna balk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillverkning, införsel, transport, saluförande, överlåtelse, upplå-&lt;br&gt;telse, förvärv, innehav och användning av eller annan därmed jämförlig&lt;br&gt;befattning med radioaktiva ämnen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. användning av eller annan därmed jämförlig befattning med teknis-&lt;br&gt;ka anordningar som kan alstra strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemiska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Med kemiska produkter avses i denna balk kemiska ämnen och&lt;br&gt;beredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om att balkens bestämmelser om kemiska produkter&lt;br&gt;skall tillämpas på varor, som innehåller eller har behandlats med en&lt;br&gt;sådan produkt och som på grund av sina egenskaper kan befaras medfö-&lt;br&gt;ra skador på människor eller i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biotekniska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Med biotekniska produkter avses i denna balk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sådana växter, djur, mikroorganismer eller virus som har fått sitt&lt;br&gt;genetiska material ändrat på ett sätt som går utöver det naturliga gen-&lt;br&gt;utbytet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sådana mikroorganismer, virus, nematoder, insekter eller spindeld-&lt;br&gt;jur som framställts särskilt i bekämpningssyfte eller i annat tekniskt&lt;br&gt;syfte, även om de inte har fått sitt genetiska material ändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om att balkens bestämmelser om biotekniska produkter&lt;br&gt;skall tillämpas på varor, som innehåller eller har behandlats med en&lt;br&gt;sådan produkt och som på grund av sina egenskaper kan befaras medfö-&lt;br&gt;ra skador på människan eller i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Med hantering av en kemisk eller bioteknisk produkt eller av en&lt;br&gt;vara avses i denna balk konstruktion, tillverkning, bearbetning,&lt;br&gt;behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhänder-&lt;br&gt;tagande, destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse, import,&lt;br&gt;export och därmed jämförliga förfaranden med den kemiska eller bio-&lt;br&gt;tekniska produkt eller den vara som är i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljönämnd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Med miljönämnd avses i denna balk en nämnd som i en kommun&lt;br&gt;fullgör kommunens uppgifter i fråga om skyddet av hälsan, naturen&lt;br&gt;eller miljön i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. Allmänna aktsamhetsregler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Var och en som utövar eller ämnar utöva miljöpåverkan skall&lt;br&gt;skaffa sig den kunskap som behövs för att kunna göra det med minsta&lt;br&gt;möjliga risk för att människors hälsa eller miljön skadas eller för att en&lt;br&gt;långsiktigt god hushållning med naturresurserna äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Var och en som utövar eller ämnar utöva miljöpåverkan skall&lt;br&gt;lämna upplysningar om sina åtgärder till myndigheter och genom märk-&lt;br&gt;ning eller på annat sätt lämna information till enskilda, allt i den mån&lt;br&gt;det behövs för att myndigheter eller enskilda skall kunna bedöma risker-&lt;br&gt;na för att människors hälsa eller miljön skadas eller för att en långsik-&lt;br&gt;tigt god hushållning med naturresurserna äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Var och en som utövar eller ämnar utöva miljöpåverkan skall välja&lt;br&gt;en plats som är lämplig för verksamheten, hanteringen eller åtgärden&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vidta de skyddsåtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tåla de begränsningar av sitt handlande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- iaktta de försiktighetsmått i övrigt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- söija för sådan kontroll av att föreskrivna krav och villkor är upp-&lt;br&gt;fyllda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skador&lt;br&gt;och olägenheter eller för att främja en långsiktigt god hushållning med&lt;br&gt;naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon genom att utöva miljöpåverkan orsakat skada eller olägen-&lt;br&gt;het för människors hälsa eller miljön gäller vad som sägs i första styck-&lt;br&gt;et också i fråga om skyldighet för honom att avhjälpa skadan eller&lt;br&gt;olägenheten. En sådan skyldighet kvarstår även efter det att verksam-&lt;br&gt;heten, hanteringen eller åtgärden har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Var och en som utövar eller ämnar utöva miljöpåverkan och som&lt;br&gt;därvid använder eller ämnar använda utrustning av något slag är skyldig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att tillämpa bästa tillgängliga teknik för att skydda människors hälsa och Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;miljön mot skador och olägenheter samt för att främja en långsiktigt Bilaga 3&lt;br&gt;god hushållning med naturresurser. Med bästa tillgängliga teknik avses&lt;br&gt;en teknik som motsvarar utvecklingens senaste nivå och som från tek-&lt;br&gt;niska och ekonomiska synpunkter är möjlig att använda vid den typ av&lt;br&gt;verksamhet, hantering eller åtgärd som är i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Var och en som utövar eller ämnar utöva miljöpåverkan skall&lt;br&gt;undvika sådana kemiska eller biotekniska produkter och sådana varor&lt;br&gt;som till påtaglig fördel för människors hälsa, miljön eller en långsiktigt&lt;br&gt;god hushållning med naturresurser kan ersättas med kemiska eller bio-&lt;br&gt;tekniska produkter eller med varor som är mindre farliga eller som&lt;br&gt;medför mindre förbrukning av naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Är det uppenbart att ett visst försiktighetsmått som krävs enligt&lt;br&gt;3-5 § är alltför kostsamt i förhållande till den nytta det medför for&lt;br&gt;miljön får ett mindre kostsamt försiktighetsmått väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om en verksamhet, hantering eller åtgärd kan befaras leda till att&lt;br&gt;människors hälsa skadas, även om försiktighetsmått enligt 3-6 §§ an-&lt;br&gt;vänds, eller till att en miljökvalitetsnorm enligt 8 kap. 2 § andra stycket&lt;br&gt;överträds, får verksamheten, hanteringen eller åtgärden inte utövas eller&lt;br&gt;vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om det kan befaras att det uppkommer en påtaglig&lt;br&gt;skada på miljön eller att en långsiktigt god hushållning med naturresur-&lt;br&gt;ser påtagligt äventyras. Är i sådant fell verksamheten, hanteringen eller&lt;br&gt;åtgärden av synnerlig betydelse för näringslivet eller sysselsättningen&lt;br&gt;eller annars från allmän synpunkt, får den dock komma till stånd efter&lt;br&gt;prövning enligt 20 kap. 4 § andra stycket, under förutsättning att den&lt;br&gt;skada som kan beferas uppkomma på miljön inte är av allvarlig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Vid tillämpningen av 1-7 §§ i fråga om hanteringen av en vara&lt;br&gt;skall så långt möjligt varans hela livslängd beaktas vid bedömningen av&lt;br&gt;risken for att hälsa och miljö skadas eller för att en långsiktigt god&lt;br&gt;hushållning med naturresurser äventyras. Hänsyn skall tas också till&lt;br&gt;möjligheterna att begränsa mängden avfell och avfallets hälso- och&lt;br&gt;miljörisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att, sedan en vara tjänat ut, återanvända denna eller att&lt;br&gt;ur varan återvinna ämnen, material och energi skall beaktas i alla led av&lt;br&gt;hanteringen och särskilt vid tillskapandet och tillverkningen av varan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Vid verksamheter, hantering av varor eller andra åtgärder som&lt;br&gt;innebär användning av energi skall möjligheterna att spara eller åter-&lt;br&gt;vinna energi beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt möjligt skall energi från förnyelsebara källor användas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 kap. Allmänna bestämmelser om föreskrifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Föreskrifter som meddelas med stöd av denna balk skall grundas&lt;br&gt;på de principer som anges i 1 kap. 1 och 3 §§, på de aktsamhetsregler&lt;br&gt;som anges i 3 kap. och på kvalitetsnormer enligt 8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om det behövs för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- genomföra miljökvalitetsnormer enligt 8 kap.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- annars genomdriva riktlinjer eller principer som riksdagen antagit&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppfylla internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med-&lt;br&gt;dela föreskrifter till skydd för människors hälsa eller miljön eller till&lt;br&gt;främjande av en långsiktigt god hushållning med naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är av särskild betydelse for att förebygga eller avhjälpa ska-&lt;br&gt;dor på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön eller för att&lt;br&gt;främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser får regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer även i andra fell än som&lt;br&gt;sägs i första stycket eller särskilt anges i denna balk meddela föreskrif-&lt;br&gt;ter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skyddsåtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- begränsningar av en verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- upplysningsskyldighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- märkning och annan information,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kontroll av att föreskrivna krav eller villkor är uppfyllda,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- försiktighetsmått i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter enligt första eller andra stycket som begränsar möjlig-&lt;br&gt;heten att använda ett tillstånd som meddelats enligt denna balk eller&lt;br&gt;enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken får meddelas endast av&lt;br&gt;regeringen. Föreskrifter enligt första eller andra stycket får ej avse&lt;br&gt;sådana frågor om användningen av mark och vatten som behandlas i 5&lt;br&gt;och 6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Föreskrifter enligt 2 § får även avse förbud mot en verksamhet,&lt;br&gt;mot hanteringen av en kemisk eller bioteknisk produkt eller av en vara&lt;br&gt;eller mot någon annan åtgärd. Sådant förbud får dock inte avse en&lt;br&gt;verksamhet, hantering eller åtgärd vartill tillstånd lämnats enligt denna&lt;br&gt;balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Föreskrifter som avses i 2 och 3 §§ får meddelas för verksamheter,&lt;br&gt;för hantering av kemiska eller biotekniska produkter eller av varor eller&lt;br&gt;for åtgärder att gälla i allmänhet eller inom en viss näringsgren. Om det&lt;br&gt;från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda ett mark- eller&lt;br&gt;vattenområde (miljöskyddsområde) får föreskrifter som avses i 2 och 3&lt;br&gt;§§ meddelas även för ett sådant område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I föreskrifter som meddelas med stöd av ett bemyndigande i denna&lt;br&gt;balk får föreskrivas att en myndighet eller en kommun får i särskilda&lt;br&gt;fell medge undantag från föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen får bemyndiga en kommun att meddela föreskrifter Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;enligt 2 § andra stycket och 3 §, om det är av särskild betydelse för att Bilaga 3&lt;br&gt;inom kommunen förebygga eller avhjälpa skador på eller olägenheter&lt;br&gt;för människors hälsa eller miljön. Sådana föreskrifter får ej begränsa&lt;br&gt;möjligheten att använda ett tillstånd som meddelats enligt denna balk&lt;br&gt;eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I krig, vid krigsfara eller under sådana utomordentliga förhållanden&lt;br&gt;som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att&lt;br&gt;Sverige har varit i krig eller krigsfara får regeringen meddela föreskrif-&lt;br&gt;ter som avviker från denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANDRA AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HUSHÅLLNINGEN MED MARK OCH VATTEN M.M.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap. Grundläggande hushållningsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål&lt;br&gt;för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och&lt;br&gt;läge samt föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användning&lt;br&gt;som medför en från allmän synpunkt god hushållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt&lt;br&gt;är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall&lt;br&gt;så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka om-&lt;br&gt;rådenas karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk&lt;br&gt;synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada&lt;br&gt;naturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Jord- och skogsbruk är näringar av nationell betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller&lt;br&gt;anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga sam-&lt;br&gt;hällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän&lt;br&gt;synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt&lt;br&gt;skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra ett rationellt skogs-&lt;br&gt;bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller&lt;br&gt;yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot åtgär-&lt;br&gt;der som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall&lt;br&gt;skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt&lt;br&gt;på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn&lt;br&gt;till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan på-&lt;br&gt;tagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för frilufts-&lt;br&gt;liv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturminnesvården&lt;br&gt;eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller&lt;br&gt;material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt&lt;br&gt;försvåra utvinningen av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är&lt;br&gt;av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar&lt;br&gt;för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution, kommu-&lt;br&gt;nikationer, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt möjligt&lt;br&gt;skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten eller ut-&lt;br&gt;nyttjandet av sådana anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första&lt;br&gt;stycket skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkom-&lt;br&gt;sten eller utnyttjandet av anläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret skall&lt;br&gt;så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt motverka total-&lt;br&gt;försvarets intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs för total-&lt;br&gt;försvarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt&lt;br&gt;försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om ett område enligt 5-8 §§ är av riksintresse för flera oförenliga&lt;br&gt;ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste&lt;br&gt;sätt främjar en långsiktig hushållning med marken, vattnet och den&lt;br&gt;fysiska miljön i övrigt. Behövs området eller en del av detta för en&lt;br&gt;anläggning för totalförsvaret skall försvarsintresset ges företräde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut med stöd av första stycket får inte strida mot hushållningsbe-&lt;br&gt;stämmelsema i 6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap. Särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i&lt;br&gt;landet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § De områden som anges i 2-6 §§ är, med hänsyn till de natur- och&lt;br&gt;kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse.&lt;br&gt;Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i&lt;br&gt;dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-6 §§ och om det&lt;br&gt;kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kul-&lt;br&gt;turvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta kapitel utgör inte hinder för utvecklingen av Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utförandet av Bilaga 3&lt;br&gt;anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda skäl&lt;br&gt;utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning&lt;br&gt;av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 5 kap. 7 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Inom följande områden skall turismens och friluftslivets, främst det&lt;br&gt;rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av tillåt-&lt;br&gt;ligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge till&lt;br&gt;Lysekil&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet i Halland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet i Skåne från Ömahusen söder om Skillinge till Åhus&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdena och skärgårdarna i Småland och Östergötland från&lt;br&gt;Oskarshamn till Arkösund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från Oxe-&lt;br&gt;lösund till Herräng och Singö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet och skärgården i Ångermanland från Storfjärden vid&lt;br&gt;Ångermanälvens mynning till Skagsudde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till riks-&lt;br&gt;gränsen mot Finland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Öland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och Listerlandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vänern med öar och strandområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vättern med öar och strandområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området&lt;br&gt;utmed Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området Dalsland - Nordmarken från Mellerud och sjön Ånimmen vid&lt;br&gt;Vänern till sjösystemet från Dals-Ed i söder till Årjäng och Östervall-&lt;br&gt;skog i norr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen av&lt;br&gt;Klarälven inom Torsby kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mälaren med öar och strandområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området Malingsbo - Kloten mellan Storå, Kopparberg, Smedjebacken&lt;br&gt;och Skinnskatteberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området utmed&lt;br&gt;Oreälven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder därom över&lt;br&gt;Gulleråsen och Boda till Rättvik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vindelådalen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällvärlden från Transtrandsljällen i söder till Treriksröset med&lt;br&gt;undantag för de fjällområden som anges i 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot&lt;br&gt;Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till&lt;br&gt;Arkösund och i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens&lt;br&gt;mynning till Skagsudde samt på Öland får anläggningar som avses i&lt;br&gt;7 kap. 1 § första stycket 1-11 inte komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till Simpe-&lt;br&gt;varp och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på Öster-&lt;br&gt;gam och Storsudret på Gotland samt på Fårö får fritidsbebyggelse&lt;br&gt;komma till stånd endast i form av kompletteringar till befintlig bebyg-&lt;br&gt;gelse. Om det finns särskilda skäl får dock annan fritidsbebyggelse&lt;br&gt;komma till stånd, företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga fri-&lt;br&gt;luftslivets behov eller avser enkla fritidshus i närheten av de stora&lt;br&gt;tätortsregionema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som avses&lt;br&gt;i 7 kap. 1 § första stycket 1-7 och 10-11 komma till stånd endast på&lt;br&gt;platser där anläggningar som skall prövas enligt 7 kap. 1 § första styck-&lt;br&gt;et redan finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Inom fjällområdena Långfjället-Rogen, Sylama-Helags, Skäcker-&lt;br&gt;fjällen, Burvattnet, Hotagsfjällen, Frostviken-Borgafjällen, Marsfjällen-&lt;br&gt;Vardofjällen, Artfjället, Tärna-Vindelfjällen, Sarek-Mavas, Kebnekaise-&lt;br&gt;Sjaunja, Rostu och Pessinki får bebyggelse och anläggningar komma till&lt;br&gt;stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofesta befolkningen,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra åt- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;gärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske utan att om- Bilaga 3&lt;br&gt;rådenas karaktär påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för&lt;br&gt;kraftändamål får inte utföras i nationalälvama Tomeälven, Kalixälven,&lt;br&gt;Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden samt i föl-&lt;br&gt;jande vattenområden:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Dalälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Västerdalälven uppströms&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hummelforsen och Österdalälven uppströms&lt;br&gt;Trängslet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Ljusnan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Voxnan uppströms Vallhaga&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Ljungan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ljungan uppströms Storsjön samt Gimån&lt;br&gt;uppströms Holmsjön&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Indalsälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Åreälven, Ammerån, Storån-Dammån samt&lt;br&gt;Hår kan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Ångermanälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet,&lt;br&gt;Långselån-Rörströmsälven, Saxån, Ransarån&lt;br&gt;uppströms Ransam samt Vojmån uppströms&lt;br&gt;Vojmsjön&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Vapstälven&lt;br&gt;Moälven&lt;br&gt;Lögdeälven&lt;br&gt;Öreälven&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Umeälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tämaån, Giijes- och Juktån uppströms Fjo-&lt;br&gt;soken&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Sävarån&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Skellefteälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;källflödena uppströms Sädvajaure respektive&lt;br&gt;Riebnes samt Malån&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Byskeälven&lt;br&gt;Åbyälven&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Luleälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla&lt;br&gt;Luleälven uppströms Skalka och Tjaktja-&lt;br&gt;jaure samt Pärlälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Råneälven&lt;br&gt;Emån&lt;br&gt;Bräkneån&lt;br&gt;Mörrumsån&lt;br&gt;Fylleån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Enningdalsälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enningdalsälven uppströms riksgränsen till&lt;br&gt;Norge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraft- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Klarälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Dalälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ljusnan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ljungan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Indalsälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ångermanälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Umeälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sträckan mellan Höljes och Edebäck&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västerdalälven nedströms Skiffsforsen samt&lt;br&gt;Dalälven nedströms Näs bruk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sträckan mellan Hede och Svegssjön samt&lt;br&gt;sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöama&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sträckan mellan Havem och Holmsjön samt&lt;br&gt;sträckan nedströms Viforsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långan nedströms Landösjön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tämaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller inte vattenföretag som förorsakar&lt;br&gt;endast obetydlig miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 kap. Tillåtlighetsprövning av stora anläggningar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen skall pröva tillåtligheten av följande slag av nya an-&lt;br&gt;läggningar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. massafabriker och pappersbruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fabriker for raffinering av råolja eller för tung petrokemisk produk-&lt;br&gt;tion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fabriker för framställning av baskemikalier eller gödselmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. cementfabriker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen&lt;br&gt;enligt hgen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för&lt;br&gt;att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för&lt;br&gt;framställning av kärnbränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. förbränningsanläggningar om anläggningen har en tillförd effekt&lt;br&gt;om minst 200 megawatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. gruppstationer för vindkraft med tre eller flera vindkraftsaggregat&lt;br&gt;med en sammanlagd uteffekt av minst 10 megawatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. anläggningar för lagring av minst 50 miljoner normalkubikmeter&lt;br&gt;naturgas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. anläggningar för behandling av miljöfarligt avfall om huvuddelen&lt;br&gt;av det avfall som avses bli behandlat i anläggningen härrör från andra&lt;br&gt;inrättningar och mer än 10 000 ton miljöfarligt avfell årligen förbränns&lt;br&gt;eller på annat sätt slutligt omhändertas vid anläggningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de om-&lt;br&gt;råden som anges i 6 kap. 5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar och farleder som kan med-&lt;br&gt;föra en från nationell eller regional synpunkt betydande påverkan på&lt;br&gt;miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall också pröva tillåtligheten av verksamhet eller åtgärd&lt;br&gt;som består i att bygga plattformar som är avsedda att användas vid&lt;br&gt;utvinning av olja eller gas inom havsområden och för att ankra eller&lt;br&gt;förtöja sådana plattformar för reparation, ombyggnad eller av annan&lt;br&gt;anledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om en anläggning, en verksamhet eller en åtgärd, som inte om-&lt;br&gt;fattas av kravet på prövning enligt 1 §, kan antas få betydande omfatt-&lt;br&gt;ning eller bli av ingripande beskaffenhet, får regeringen i ett visst fall&lt;br&gt;förbehålla sig prövningen av anläggningens eller åtgärdens tillåtlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringens beslut vid prövning enligt 1 eller 2 § är bindande för&lt;br&gt;andra myndigheters prövning enligt denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen vid prövning enligt första stycket finner att en anlägg-&lt;br&gt;ning, en verksamhet eller en åtgärd får komma till stånd kan regeringen&lt;br&gt;föreskriva särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Regeringen får tillåta en anläggning, en verksamhet eller en åtgärd&lt;br&gt;som avses i 1 eller 2 § endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt att&lt;br&gt;så sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om en anläggning som sägs i 1 § första stycket 6, om den&lt;br&gt;avser mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kärnavfall,&lt;br&gt;eller en anläggning som sägs i 1 § första stycket 7, 8, 9 eller 10 eller&lt;br&gt;en väg, järnväg eller farled som sägs i 1 § första stycket 12 får, om det&lt;br&gt;från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen kom-&lt;br&gt;mer till stånd, regeringen tillåta anläggningen även om kommunfullmäk-&lt;br&gt;tige inte har tillstyrkt detta. Vad nu sagts gäller inte, om en lämplig&lt;br&gt;plats för anläggningen anvisats inom annan kommun som kan antas&lt;br&gt;godta en placering där eller, i annat fall, om en annan plats bedöms&lt;br&gt;vara lämpligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen i ett visst fall medge&lt;br&gt;undantag från kravet på prövning enligt 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap. Miljökvalitetsnormer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Om det behövs för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. genomdriva riktlinjer eller principer som riksdagen antagit till&lt;br&gt;skydd för människors hälsa eller miljön eller för att främja en lång-&lt;br&gt;siktigt god hushållning med naturresurser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppfylla internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig i fråga&lt;br&gt;om skydd för hälsa eller miljö eller hushållning med naturresurser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i övrigt förebygga eller avhjälpa skador på eller olägenheter for&lt;br&gt;människors hälsa eller miljön eller för att främja en långsiktigt god hus-&lt;br&gt;hållning med naturresurser får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer meddela föreskrifter om kvalitetskrav på luft,&lt;br&gt;vatten eller mark, om nivåer för buller, skakning, ljus, strålning eller&lt;br&gt;annan sådan störning samt om skyddsavstånd mellan miljöferlig verk-&lt;br&gt;samhet och bostäder eller lokaler för undervisning eller barnomsorg&lt;br&gt;(miljökvalitetsnormer).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om hälso- eller miljöskyddet skall sådana föreskrifter grundas&lt;br&gt;på bedömningar av vad människor kan utsättas för utan fera för olägen-&lt;br&gt;heter eller vad miljön kan belastas med utan fera för påtagliga olägen-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Miljökvalitetsnormer skall av myndigheter och kommuner läggas&lt;br&gt;till grund för planering, meddelande av föreskrifter, prövning av till-&lt;br&gt;ståndsärenden och tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om miljökvalitetsnormer meddelas for att Sveriges internationella för-&lt;br&gt;pliktelser skall uppfyllas eller särskilda skäl eljest föreligger får före-&lt;br&gt;skrivas att de skall vara bindande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Miljökvalitetsnormer får avse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- högsta belastning av mark, vatten eller luft med kemiska eller bio-&lt;br&gt;tekniska produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lägsta tillåtna förekomst i mark eller vatten av någon viss organism&lt;br&gt;som kan tjäna till ledning för bedömningen av tillståndet i miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- högsta nivå för buller, skakning, ljus, strålning eller annan sådan&lt;br&gt;störning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kortaste avstånd mellan miljöferlig verksamhet och bostäder eller&lt;br&gt;lokaler för undervisning eller barnomsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det behövs för att miljökvalitetsnormer skall kunna uppfyllas&lt;br&gt;inom ett område som omfettar flera kommuner, skall länsstyrelsen upp-&lt;br&gt;rätta en åtgärdsplan som underlag för myndigheternas och kommunernas&lt;br&gt;planering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser behovet enligt första stycket flera län, upprättas planen av Sta-&lt;br&gt;tens naturvårdsverk, som också har den allmänna uppsikten över till-&lt;br&gt;ämpningen av miljökvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det kan antas att bindande miljökvalitetsnormer med avseende&lt;br&gt;på högsta tillåtna halt i luften av föroreningar i form av kvävedioxid,&lt;br&gt;svaveldioxid, sot och bly kan komma att överskridas, skall kommunen&lt;br&gt;mäta förekomsten i luften av föroreningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela närmare föreskrifter om mätmetoder och redovisning av mätresul-&lt;br&gt;tat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar och annat planeringsunderlag Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Bilaga 3&lt;br&gt;Upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd&lt;br&gt;eller i en anmälan som görs enligt denna balk eller enligt en föreskrift&lt;br&gt;meddelad med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en verksamhet, hanteringen av en kemisk eller bioteknisk produkt&lt;br&gt;eller av en vara eller någon annan åtgärd kan befaras medföra betydan-&lt;br&gt;de påverkan på människors hälsa eller miljön eller äventyra en lång-&lt;br&gt;siktigt god hushållning med naturresurser, skall vid tillämpningen av&lt;br&gt;denna balk eller en hg som anges i 2 kap. 1 § andra eller tredje stycket&lt;br&gt;en miljökonsekvensbeskrivning upprättas innan verksamheten, hante-&lt;br&gt;ringen eller åtgärden kommer till stånd, även om det ej följer av första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att vid tillämpningen av denna balk eller någon av de lagar&lt;br&gt;som anges i 2 kap. 1 § andra eller tredje stycket en miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivning skall upprättas också i andra fall än som sägs i 1 § eller&lt;br&gt;annars särskilt föreskrivs i någon av de angivna lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En miljökonsekvensbeskrivning skall möjliggöra en samlad bedöm-&lt;br&gt;ning av den inverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen&lt;br&gt;med naturresurser som den planerade verksamheten, hanteringen eller&lt;br&gt;åtgärden kan medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En miljökonsekvensbeskrivning skall också, i den utsträckning det&lt;br&gt;kan behövas, möjliggöra en bedömning enligt 3 § för det fallet att verk-&lt;br&gt;samheten, hanteringen eller åtgärden kommer till stånd på annan plats&lt;br&gt;eller i annan utformning än som planeras liksom för det fallet att någon&lt;br&gt;förändring inte genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden for miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En miljökonsekvensbeskrivning skall bekostas av den som ansvarar&lt;br&gt;för verksamheten eller som skall vidta åtgärden i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Planer och planeringsunderlag m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § I mål eller ärende enligt denna balk som berör frågor om hushåll-&lt;br&gt;ning med naturresurser skall den handläggande myndigheten se till att&lt;br&gt;sådana planer enligt plan- och bygglagen (1987:10) och sådant plane-&lt;br&gt;ringsunderlag som behövs för att belysa hushållningsfrågan finns till-&lt;br&gt;gängliga i målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla&lt;br&gt;planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall ställa samman utredningar, program och annat Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;planeringsunderlag som har betydelse för hushållningen med naturre- Bilaga 3&lt;br&gt;surser i länet och som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen är&lt;br&gt;skyldig att på begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag åt kom-&lt;br&gt;muner och myndigheter som skall tillämpa denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen får i visst fell besluta att en eller flera kommuner skall&lt;br&gt;redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kommunen i&lt;br&gt;sin planering enligt plan- och bygglagen (1987:10) avser att genomföra&lt;br&gt;en åtgärdsplan enligt 8 kap 4 § eller annars uppfylla miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mer enligt 8 kap. eller tillgodose ett intresse som rör hushållningen med&lt;br&gt;naturresurser. Statliga myndigheter skall anmäla till regeringen om det&lt;br&gt;uppkommer behov av sådan redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TREDJE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NATURVÅRD OCH BEVARANDE AV BIOLOGISK MÅNGFALD&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 kap. Skydd för naturområden m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nationalpark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Mark som tillhör staten kan avsättas till nationalpark i syfte att&lt;br&gt;bevara större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess&lt;br&gt;naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med-&lt;br&gt;delar föreskrifter om vård och förvaltning av nationalparker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturreservat och naturvårdsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Naturområden kan av länsstyrelsen förklaras som naturreservat&lt;br&gt;eller naturvårdsområde, om det behövs för att bevara växt- och djurliv&lt;br&gt;eller värdefulla natur- och kulturlandskap, för att tillgodose behoven av&lt;br&gt;områden för friluftsliv eller av andra särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsformen naturreservat skall därvid användas, om de åtgärder&lt;br&gt;som behövs för att uppnå syftet leder till att pågående markanvändning&lt;br&gt;försvåras avsevärt inom ett område. Markägaren har då rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning enligt vad som framgår av 28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fell skall skyddsformen naturvårdsområde användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I beslut om att bilda naturreservat eller naturvårdsområde skall&lt;br&gt;grunden för beslutet anges. Vidare skall meddelas föreskrifter om de&lt;br&gt;inskränkningar i rätten att förfoga över eller nyttja fastigheter som&lt;br&gt;behövs for att uppnå syftet med skyddet. Om det senare visar sig be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hövas nya grunder eller ytterligare inskränkningar får länsstyrelsen&lt;br&gt;meddela beslut om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det behövs för att tillgodose ändamålet med ett naturreservat,&lt;br&gt;får länsstyrelsen förplikta ägaren att tåla sådana intrång som att inom&lt;br&gt;området&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser, bad-&lt;br&gt;platser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar anläggs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- gallring, röjning, slåtter, plantering, avspärrning eller dylik åtgärd&lt;br&gt;företas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- allmänheten bereds tillträde till mark där den annars inte skulle ha&lt;br&gt;rätt att vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § När en fråga om att bilda naturreservat eller naturvårdsområde har&lt;br&gt;väckts, får länsstyrelsen för en viss tid, högst tre år, meddela förbud&lt;br&gt;mot att utan tillstånd vidta sådana åtgärder som berör det tilltänkta&lt;br&gt;skyddsområdet och strider mot syftet med det tilltänkta skyddet. Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl får förbudet förlängas till att gälla i ytterligare högst&lt;br&gt;tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Länsstyrelsen får helt eller delvis upphäva beslut enligt 3-6 §§ när&lt;br&gt;synnerliga skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får i särskilda fall medge undantag från föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats för ett naturreservat eller ett naturvårdsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut enligt första eller andra stycket meddelas för att lämna&lt;br&gt;rum för ett arbetsföretag, får länsstyrelsen föreskriva att den som utfor&lt;br&gt;företaget skall bekosta en särskild undersökning av det skyddade om-&lt;br&gt;rådet eller särskilda åtgärder för att bevara det eller på annat sätt gott-&lt;br&gt;göra intrånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturminne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ett särpräglat naturföremål, som behöver skyddas eller vårdas sär-&lt;br&gt;skilt, får av länsstyrelsen förklaras som naturminne. Förklaringen får&lt;br&gt;omfetta även det område på marken som krävs för att bevara&lt;br&gt;naturföremålet och ge det erforderligt utrymme, allt efter föremålets art&lt;br&gt;och betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 4-7 §§ har föreskrivits om naturreservat skall i tillämpliga&lt;br&gt;delar gälla även för naturminne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strandskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Strandskydd råder vid havet och vid insjöar och vattendrag. Det&lt;br&gt;har till syfte att främja allmänhetens friluftsliv och att bevara goda&lt;br&gt;livsbetingelser på land och i vatten för växt- och djurlivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strandskyddsområde omfettar land- och vattenområdet intill 100 meter&lt;br&gt;från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd. Regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer får utvidga det till högst 300&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meter från strandlinjen när det behövs för att tillgodose något av strand-&lt;br&gt;skyddets syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan för-&lt;br&gt;ordna att strandområde som uppenbarligen saknar betydelse för att till-&lt;br&gt;godose strandskyddets syften inte skall omfattas av strandskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En kommunal myndighet får i en detaljplan enligt plan- och byg-&lt;br&gt;glagen (1987:10) bestämma om strandskyddet inom planområdet. Om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl får det strandskyddade området härvid minskas&lt;br&gt;i omfettning eller strandskyddet helt upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får, om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl, förordna att strandskyddet skall upphävas för ett&lt;br&gt;strandområde som omfettas av områdesbestämmelser enligt plan- och&lt;br&gt;bygglagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om detaljplan eller områdesbestämmelser upphävs inträder strand-&lt;br&gt;skydd enligt 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Inom strandskyddsområde gäller följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Ny byggnad får inte uppföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Befintlig byggnad får inte ändras för att tillgodose ett väsentligen&lt;br&gt;annat ändamål än den tidigare har använts till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten för bebyggelse av&lt;br&gt;nu angivet slag får inte utföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Tippningar och utfyllnader får inte företas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Åtgärder som försämrar livsbetingelserna för växt- och djurarter&lt;br&gt;skall undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller andra anläggningar eller anordningar inom strandskydds-&lt;br&gt;område får utföras på sådant sätt att mark tas i anspråk som tomt eller&lt;br&gt;allmänheten på annat sätt hindras eller avhålls från att beträda område&lt;br&gt;där den annars skulle ha kunnat färdas fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket,&lt;br&gt;skogsskötseln eller renskötseln och inte tillgodoser bostadsändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. företag till vilka tillstånd har lämnats enligt denna balk eller enligt&lt;br&gt;vattenlagen (1983:291) eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vilthägn som har prövats enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att bestämmelserna i 11 § första och andra styckena inte skall&lt;br&gt;gälla sådana byggnader, anläggningar eller anordningar som utgör kom-&lt;br&gt;plement till befintlig bebyggelse på en tomtplats och som förläggs läng-&lt;br&gt;re från stranden än huvudbyggnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Länsstyrelsen får medge dispens från bestämmelserna i 11 §&lt;br&gt;första och andra styckena när särskilda skäl föreligger. Om dispens&lt;br&gt;medges, skall länsstyrelsen bestämma i vilken utsträckning mark får tas&lt;br&gt;i anspråk som tomt eller på annat sätt användas för det avsedda ända-&lt;br&gt;målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De befogenheter som länsstyrelsen har enligt första stycket tillkommer&lt;br&gt;inom detaljplanelagt område i stället den kommunala myndighet som&lt;br&gt;prövar ansökningar om bygglov enligt plan- och bygglagen (1987:10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses med&lt;br&gt;dispensen inte har påböljats inom två år eller avslutats inom fem år från&lt;br&gt;den dag då beslutet vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilthägn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Vilthägn får inte utan tillstånd uppföras på områden där allmän-&lt;br&gt;heten får färdas fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillståndsprövningen skall behovet av skydd för friluftslivet och&lt;br&gt;naturmiljön beaktas. Ett tillstånd skall förenas med de villkor som&lt;br&gt;behövs till skydd för dessa intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till vilthägn inom strandskyddsområde får meddelas endast&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningsföreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela de föreskrifter om allmänhetens uppträdande som behövs för&lt;br&gt;att trygga ändamålet med skydd av områden och platser som föreskrivs&lt;br&gt;med stöd av detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att de befogenheter som enligt detta kapitel&lt;br&gt;tillkommer länsstyrelsen i stället skall tillkomma en kommunal myndig-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 kap. Skydd för växt- och djurlivet m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Markawattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Åtgärder som utförs för att avvattna mark, for att sänka eller tappa&lt;br&gt;ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden är att&lt;br&gt;varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål (markav-&lt;br&gt;vattning), får inte vidtas utan tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får lämnas om särskilda skäl talar för att företaget kommer&lt;br&gt;till stånd och dess påverkan på livsbetingelserna för växt- och djurlivet&lt;br&gt;och på omgivningen kan antas bli obetydlig. Kan påverkan av något&lt;br&gt;slag antas bli påtaglig, får tillstånd lämnas endast om synnerliga skäl&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om&lt;br&gt;det är sannolikt att företaget medför menlig inverkan på naturmiljön.&lt;br&gt;Tillstånd får då lämnas endast om särskilda skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd behövs inte för markawattning i samband med täkt av torv&lt;br&gt;som drivs med tillstånd enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndig-&lt;br&gt;heter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd behövs inte heller för att utföra rensningar för att bibehålla&lt;br&gt;vattnets djup eller läge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringen får förbjuda markawattning i särskilt skyddsvärda våt-&lt;br&gt;marksområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd för vissa biotoper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Arbetsföretag som kan skada naturmiljön får inte utföras inom&lt;br&gt;sådana mindre mark- eller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö&lt;br&gt;för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer&lt;br&gt;vilka biotoper som skall omfattas av första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta&lt;br&gt;de åtgärder som behövs för att vårda biotoper som avses i första styck-&lt;br&gt;et. Innan en åtgärd vidtas skall den som äger eller har särskild rätt till&lt;br&gt;området underrättas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredande av växt- och djurarter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Finns det risk för att en växtart kan komma att försvinna eller ut-&lt;br&gt;sättas för plundring, får regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer meddela förbud att inom hela eller en del av landet ta bort&lt;br&gt;eller skada en växt av den arten där den växer vilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Finns det risk för att en djurart kan komma att försvinna, får rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela förbud&lt;br&gt;att inom hela eller en del av landet döda, skada eller fånga vilt levande&lt;br&gt;djur av den arten, om det inte sker till försvar mot angrepp på person&lt;br&gt;eller egendom, samt att ta bort eller skada sådana djurs ägg, rom eller&lt;br&gt;bon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser gäller beträffande djur, vars dödande eller&lt;br&gt;fångande är att hänföra till jakt eller fiske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om det behövs för att uppfylla internationella förpliktelser som&lt;br&gt;Sverige har åtagit sig, får regeringen även beträffande andra arter än&lt;br&gt;sådana som omfattas av 5 eller 6 § meddela förbud av samma innebörd&lt;br&gt;som enligt dessa bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Behövs utöver förbud enligt 5-7 § eller fredning enligt jaktlagstift-&lt;br&gt;ningen särskilt skydd för en djur- eller växtart inom ett visst område,&lt;br&gt;får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela&lt;br&gt;föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske eller allmänhetens&lt;br&gt;eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsättande av främmande arter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om utsättande i naturmiljö av växt- och djurarter&lt;br&gt;utanför deras naturliga utbredningsområden. Sådana föreskrifter får&lt;br&gt;innehålla bestämmelser om att tillstånds- eller anmälningsplikt eller sär-&lt;br&gt;skilda villkor skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spridning av bekämpningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Det är förbjudet att över skogsmark sprida bekämpningsmedel&lt;br&gt;som är avsedda för att bekämpa lövsly. Inte heller får enskilda träd-&lt;br&gt;stammar behandlas med bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § En myndighet som regeringen utser får, om inte annat följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §, medge undantag från 10 § ifåll kravet enligt 7 § skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:429) på återväxt av skog inte rimligen kan tillgodoses genom röj-&lt;br&gt;ning med mekaniska metoder. Vid bedömningen skall hänsyn tas till&lt;br&gt;skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning,&lt;br&gt;spridningens inverkan på livsbetingelserna för växt- och djurlivet och&lt;br&gt;andra allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett medgivande om undantag skall förenas med de villkor som behövs&lt;br&gt;till skydd för naturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En kommun kan besluta att undantag enligt 11 § inte får medges&lt;br&gt;i fråga om områden inom kommunen, om detta framstår som påkallat&lt;br&gt;med hänsyn till områdets betydelse för friluftslivet, naturvården, den&lt;br&gt;lokala befolkningens trivsel eller annat kommunalt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 kap. Vissa arbetsföretag i naturen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter får&lt;br&gt;inte ske utan tillstånd. För husbehov får dock markinnehavare bedriva&lt;br&gt;sådana täkter utan tillstånd, om inte annat följer av föreskrifter som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. täkt i vattenområde som företas med tillstånd enligt vattenlagen&lt;br&gt;(1983:291) eller där tillstånd fordras enligt lagen (1966:314) om konti-&lt;br&gt;nentalsockeln,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. täkt av torv för vilken bearbetningskoncession har lämnats enligt&lt;br&gt;lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § När en ansökan om tillstånd prövas, skall behovet av täktmaterialet&lt;br&gt;vägas mot de skador på växt- och djurlivet och på naturmiljön i övrigt&lt;br&gt;som täkten kan befaras orsaka och mot intresset av en långsiktigt god&lt;br&gt;hushållning med naturresurserna. Om täkten kan belaras försämra livs-&lt;br&gt;betingelserna för någon växt- eller djurart som är sällsynt eller hotad,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får tillstånd lämnas endast om det allmänna behovet av täktmaterialet är&lt;br&gt;synnerligen stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av täkter skall även bestämmelserna i 14 kap. gälla i&lt;br&gt;tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Innehavaren av marken är skyldig att tåla att sådana åtgärder vidtas&lt;br&gt;som länsstyrelsen föreskriver som villkor för en täktverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att täkt for markinnehavarens husbehov av&lt;br&gt;sådana material som anges i 1 § inte får ske utan tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Kan arbetsföretag, som inte omfettas av tillståndstvång enligt 1&lt;br&gt;eller 4 § eller enligt 11 kap. 1 eller 2 §, komma att väsentligt ändra&lt;br&gt;naturmiljön skall anmälan för samråd göras till den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer. Detta gäller dock inte företag för vilka tillstånd&lt;br&gt;har lämnats enligt vattenlagen (1983:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om att anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om&lt;br&gt;särskilda slag av arbetsföretag. Sådana föreskrifter får begränsas till att&lt;br&gt;avse en del av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighet hos vilken anmälan för samråd skall göras har samma be-&lt;br&gt;fogenheter som enligt 22 kap. 2 § tillkommer tillsynsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 kap. Gemensamma naturvårdsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Innan länsstyrelsen fettar beslut om att bilda naturreservat eller&lt;br&gt;naturvårdsområde eller avgör annat viktigt ärende enligt 10-12 kap.&lt;br&gt;skall den samråda med kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Innan beslut fettas i ett ärende enligt 10-12 kap. får den beslutande&lt;br&gt;myndigheten utföra förberedande undersökningar av marken om det&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fått i uppdrag av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer att i naturvårdssyfte inventera naturresurser har&lt;br&gt;rätt att undersöka den mark som inventeringen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid undersökningar enligt första eller andra stycket skall onödigt&lt;br&gt;intrång undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I samband med beslut om tillstånd enligt 10-12 kap. till bebyggel-&lt;br&gt;se, täkt eller annat arbetsföretag får länsstyrelsen föreskriva att företaget&lt;br&gt;skall bekosta en särskild undersökning av det berörda området eller på&lt;br&gt;annat sätt gottgöra intrånget i naturvårdsintresset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FJÄRDE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SÄRSKILDA AKTSAMHETSREGLER M.M.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 kap. Miljöfarlig verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Aktsamhetsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § För miljöfarlig verksamhet skall, med beaktande även av bestäm-&lt;br&gt;melserna i 5, 6 och 8 kap., väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas&lt;br&gt;med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Var och en som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksamhet är&lt;br&gt;skyldig att iaktta de aktsamhetskrav som anges i 3 kap. på sådant sätt&lt;br&gt;att miljökvalitetsnormer enligt 8 kap. såvitt möjligt kan uppfyllas och så&lt;br&gt;att olägenheter i omgivningen förebyggs eller avhjälps.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Föreligger hinder for en miljöferlig verksamhet på grund av att en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm enligt 8 kap. inte är uppfylld och vidtar den som&lt;br&gt;utövar eller ämnar utöva verksamheten sådana åtgärder att olägenheter-&lt;br&gt;na av annan miljöferlig verksamhet upphör eller minskar, får först-&lt;br&gt;nämnda verksamhet komma till stånd, om sammantaget möjligheterna&lt;br&gt;att uppfylla miljökvalitetsnormen ökar i väsentlig mån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som utövar eller ämnar utöva miljöferlig verksamhet kan på&lt;br&gt;ansökan få tillstånd till verksamheten efter prövning enligt denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt eller för&lt;br&gt;främjande av en långsiktigt god hushållning med naturresurser, får&lt;br&gt;regeringen föreskriva att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vissa slag av febriker eller andra inrättningar eller verksamheter&lt;br&gt;inte får anläggas eller bedrivas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vissa slag av inrättningar eller deras användning eller vissa slag av&lt;br&gt;verksamheter inte får ändras på ett sätt som kan medföra ökad eller ny&lt;br&gt;olägenhet eller som i annat avseende är av betydelse från stömingssyn-&lt;br&gt;punkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan att tillstånd lämnats av eller anmälan gjorts hos den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en verksamhet, som omfettas av krav på tillstånd enligt föreskrift&lt;br&gt;som meddelats med stöd av första stycket, kan antas få betydande om-&lt;br&gt;fettning eller bli av ingripande beskaffenhet från hälsoskydds-, miljö-&lt;br&gt;skydds- eller hushållningssynpunkt, får regeringen även i annat fell än&lt;br&gt;som avses i 7 kap. 2 § förbehålla sig prövningen av verksamhetens&lt;br&gt;tillåtlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om det medför ökade möjligheter att uppfylla miljökvalitetsnormer Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;enligt 8 kap. eller annars fördelar från hälso- eller miljösynpunkt, får Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den som utövar eller ämnar utöva en miljöferlig verksamhet tillåtas att&lt;br&gt;gemensamt med någon annan som utövar eller ämnar utöva sådan verk-&lt;br&gt;samhet vidta åtgärder för att förebygga eller avhjälpa skador på eller&lt;br&gt;olägenheter för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar och kontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som utövar verksamhet som kan beferas vara miljöferlig eller&lt;br&gt;den som annars är skyldig att avhjälpa olägenhet från sådan verksamhet&lt;br&gt;är skyldig att utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess&lt;br&gt;verkningar som behövs för tillsynen. Tillsynsmyndigheten kan i stället,&lt;br&gt;om det finnes lämpligare, föreskriva att sådan undersökning skall utfö-&lt;br&gt;ras av annan än den som utövar verksamheten och utse någon att göra&lt;br&gt;undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger den som utövar verksamheten att ersätta kostnad for un-&lt;br&gt;dersökning som avses i första stycket andra meningen med belopp som&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten festställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Vill någon för att utreda verkningarna av miljöferlig verksamhet&lt;br&gt;som han utövar eller ämnar utöva företa mätning eller annat undersök-&lt;br&gt;ningsarbete på fest egendom som annan äger eller innehar, kan länssty-&lt;br&gt;relsen, om skäl föreligger, besluta att tillträde till egendomen skall läm-&lt;br&gt;nas under viss tid. Behöver mätapparat eller liknande instrument utsättas&lt;br&gt;kan länsstyrelsen även föreskriva förbud vid vite att rubba eller skada&lt;br&gt;instrumentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som avses i första stycket kan meddelas även på ansökan av&lt;br&gt;den som skall utföra undersökning som avses i 7 § första stycket andra&lt;br&gt;meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång&lt;br&gt;vållas. För skada och intrång skall ersättning lämnas av den som utövar&lt;br&gt;eller ämnar utöva den miljöferliga verksamheten. Talan om ersättning&lt;br&gt;väcks vid fastighetsdomstol som anges i 28 kap. 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som utövar verksamhet som kan beferas vara miljöferlig är&lt;br&gt;skyldig att utöva kontroll över verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en miljöferlig verksamhet är av sådan art att den inte får be-&lt;br&gt;drivas utan att tillstånd lämnats, skall den som utövar verksamheten&lt;br&gt;vaije år avge en särskild miljörapport till länsstyrelsen eller miljönämn-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljörapporten skall de åtgärder redovisas som vidtagits för att upp-&lt;br&gt;fylla villkoren i ett tillståndsbeslut och resultaten av dessa åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 kap. Kemiska produkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Det åligger den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt&lt;br&gt;att genom egna undersökningar eller på annat sätt se till att det finns&lt;br&gt;tillfredsställande utredning for bedömning av vilka hälso- eller miljö-&lt;br&gt;skador som produkten kan orsaka. Utredningen skall vara gjord i enlig-&lt;br&gt;het med vetenskap och beprövad erferenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som yrkesmässigt hanterar en kemisk produkt skall ha tillgång&lt;br&gt;till den kemiska och toxikologiska kunskap som behövs med hänsyn till&lt;br&gt;verksamhetens omfettning och produktens egenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktinformation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som tillverkar, importerar eller överlåter en kemisk produkt&lt;br&gt;skall genom märkning eller på annat sätt lämna de uppgifter som behövs&lt;br&gt;från hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela ytterligare föreskrifter i de hänseenden som anges i 1-3 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som yrkesmässigt hanterar en kemisk produkt skall till den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer och i den omfettning regeringen&lt;br&gt;eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver lämna&lt;br&gt;de uppgifter om produkten och dess hantering som kan behövas for att&lt;br&gt;bedöma produktens och hanteringens hälso- eller miljörisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandsanmälan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att den som avser att tillverka eller importera en kemisk&lt;br&gt;produkt, som inte tidigare varit i bruk i Sverige, senast vid en viss&lt;br&gt;tidpunkt till den myndighet som regeringen bestämmer skall göra an-&lt;br&gt;mälan om tillverkningen eller importen samt redovisa undersöknings-&lt;br&gt;resultat och andra uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd och villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kemisk produkt inte får hanteras utan att tillstånd lämnats av den myn-&lt;br&gt;dighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;skriva även annat särskilt villkor för hantering av en kemisk produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Är det av särskild betydelse från hälso- eller miljöskyddssynpunkt,&lt;br&gt;får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förbjuda&lt;br&gt;hantering av en kemisk produkt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 kap. Biotekniska produkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Vid hantering av biotekniska produkter som fått sitt genetiska&lt;br&gt;material ändrat på ett sätt som går utöver det naturliga genutbytet skall&lt;br&gt;riskerna för skador på människor och miljö beaktas och hänsyn tas till&lt;br&gt;etikens grunder. Om det enligt föreskrift som meddelats med stöd av&lt;br&gt;denna balk krävs tillstånd till hanteringen av en sådan produkt, får&lt;br&gt;tillstånd lämnas endast om produkten är godtagbar i dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Det åligger den som tillverkar eller importerar en bioteknisk pro-&lt;br&gt;dukt att genom egna undersökningar eller på annat sätt se till att det&lt;br&gt;finns tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller&lt;br&gt;miljöskador och etiska problem som produkten kan orsaka. Utredningen&lt;br&gt;skall vara gjord i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som yrkesmässigt hanterar en bioteknisk produkt skall ha till-&lt;br&gt;gång till den biologiska och ekologiska kunskap och de kunskaper om&lt;br&gt;etiska problem som behövs med hänsyn till verksamhetens omfattning&lt;br&gt;och produktens egenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktinformation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som tillverkar, importerar eller överlåter en bioteknisk pro-&lt;br&gt;dukt skall genom märkning eller på annat sätt lämna de uppgifter som&lt;br&gt;behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation). Har&lt;br&gt;produkten fått sitt genetiska material ändrat på ett sätt som går utöver&lt;br&gt;det naturliga genutbytet skall uppgift lämnas om att så skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela ytterligare föreskrifter i de hänseenden som anges i 2-4 §§. I&lt;br&gt;sädana föreskrifter får undantag medges från kravet i 4 § andra mening-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som yrkesmässigt hanterar en bioteknisk produkt skall till den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer och i den omfattning regeringen&lt;br&gt;eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver lämna&lt;br&gt;de uppgifter om produkten och dess hantering som kan behövas för att&lt;br&gt;bedöma de hälso- eller miljörisker eller etiska problem som är förknip-&lt;br&gt;pade med produkten och hanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F örhand sanmälan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att den som avser att tillverka eller importera en bioteknisk&lt;br&gt;produkt, som inte tidigare varit i bruk i Sverige, senast vid en viss&lt;br&gt;tidpunkt till den myndighet som regeringen bestämmer skall göra an-&lt;br&gt;mälan om tillverkningen eller importen samt redovisa undersök-&lt;br&gt;ningsresultat och andra uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd och villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om det behövs från hälso- eller miljösynpunkt eller av etiska skäl,&lt;br&gt;får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer före-&lt;br&gt;skriva att en bioteknisk produkt inte får hanteras utan att tillstånd läm-&lt;br&gt;nats av den myndighet som regeringen bestämmer eller, om det är&lt;br&gt;tillräckligt, utan att anmälan skett till en sådan myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;skriva även annat särskilt villkor for hantering av en bioteknisk produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger särskilda skäl får regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer i det enskilda fellet besluta om undantag&lt;br&gt;från kravet på tillstånd. Beslut som nu sagts får innehålla krav på an-&lt;br&gt;mälan innan en hantering av produkten äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Ar det av särskild betydelse från hälso- eller miljösynpunkt eller&lt;br&gt;från etisk synpunkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer förbjuda hantering av en bioteknisk produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17 kap. Hälsoskydd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktsamhetsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Var och en är, såvitt angår hälsoskyddet, skyldig att iaktta de akt-&lt;br&gt;samhetskrav som anges i 3 kap. på sådant sätt att miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;enligt 8 kap. så långt möjligt kan uppfyllas och så att olägenheter för&lt;br&gt;människors hälsa förebyggs eller avhjälps.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § En bostad får inte brukas så att störningar uppkommer som kan&lt;br&gt;utsätta någon för olägenheter for hälsan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I syfte att hindra uppkomsten av olägenheter for hälsan skall bostä-&lt;br&gt;der och lokaler för undervisning eller barnomsorg särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ge betryggande skydd mot värme, kyla, drag, fukt, buller, luftföro-&lt;br&gt;reningar och andra liknande störningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vara i betryggande grad fria från strålning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ha tillfredsställande luftväxling genom anordning för ventilation&lt;br&gt;eller på annat sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. hållas tillfredsställande uppvärmda, samt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fråga om bostäder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. ge de boende möjligheter att upprätthålla en god personlig hygien,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och av god beskaffenhet&lt;br&gt;till dryck, matlagning, personlig hygien och andra hushållsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Byggnader och lokaler skall hållas fria från ohyra. Åtgärder skall&lt;br&gt;vidtas mot skadedjur som kan vålla olägenhet för människors hälsa. Är&lt;br&gt;det av särskild betydelse med hänsyn till skyddet av hälsan skall kom-&lt;br&gt;munen sörja för att åtgärderna vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I syfte att hindra uppkomsten av olägenheter för hälsan är var och&lt;br&gt;en som upplåter byggnader för bostäder eller allmänna ändamål skyldig&lt;br&gt;att utföra sådana undersökningar som behövs. Tillsynsmyndigheten kan&lt;br&gt;i stället, om det finnes lämpligare, föreskriva att sådan undersökning&lt;br&gt;skall utföras av någon annan och utse någon att göra undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det åligger den som upplåter byggnad för angivna ändamål att ersätta&lt;br&gt;kostnad för undersökning som avses i första stycket andra meningen&lt;br&gt;med belopp som tillsynsmyndigheten fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Avloppsvatten skall avledas, renas eller på annat sätt tas om hand&lt;br&gt;så att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. För detta&lt;br&gt;ändamål skall lämpliga avloppsanordningar inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Husdjur och andra djur som hålls i fångenskap skall förvaras och&lt;br&gt;skötas så att olägenheter for människors hälsa ej uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om det behövs för att skydda människors hälsa, får regeringen&lt;br&gt;föreskriva att vissa slag av verksamheter eller inrättningar inte får&lt;br&gt;anläggas eller bedrivas utan att tillstånd lämnats av eller anmälan gjorts&lt;br&gt;till den eller de kommunala myndigheter som kommunen bestämt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen får föreskriva att vissa slag av djur inte utan särskilt&lt;br&gt;tillstånd av miljönämnden får hållas inom områden med detaljplan, om&lt;br&gt;sådana bestämmelser behövs för att hindra att olägenheter för männi-&lt;br&gt;skors hälsa uppkommer. Regeringen får överlåta åt kommunen att&lt;br&gt;meddela sådana bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Vid meddelande av kommunala föreskrifter till skydd för männi-&lt;br&gt;skors hälsa skall tillses, att därigenom inte läggs onödigt tvång på all-&lt;br&gt;mänheten eller annars görs obefogad inskränkning i den enskildes fri-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om vattnets beskaffenhet i badanläggningar och i&lt;br&gt;strandbad som är upplåtna för allmänheten. Detsamma gäller kontrollen&lt;br&gt;av sådant vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande en kommun får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om tillfälligt förbud mot trafik med person- och&lt;br&gt;lastbilar inom vissa områden av kommunen, om luftföroreningarna i&lt;br&gt;kommunen innebär akuta hälsorisker för dem som vistas där. Rege-&lt;br&gt;ringen eller kommunen får också meddela närmare föreskrifter om vilka&lt;br&gt;luftföroreningar som innebär akuta hälsorisker och om hur föroreningar-&lt;br&gt;na skall mätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kommunen får&lt;br&gt;även i andra fåll än som sagts förut i detta kapitel meddela föreskrifter&lt;br&gt;till skydd för människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 kap. Avfall&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med avfall jämställs i detta kapitel sådana restprodukter som läm-&lt;br&gt;nas till någon annan för återanvändning, återvinning av ämnen eller&lt;br&gt;material, utvinning av energi eller för destruktion eller annat slutligt&lt;br&gt;omhändertagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hushållsavfall avses i detta kapitel restprodukter och orenlighet,&lt;br&gt;som härrör från hushåll, samt därmed jämförligt material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med miljöfarligt avfell avses restprodukter och annat avfell som på Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;grund av sitt innehåll av kemiska ämnen och sina egenskaper i övrigt Bilaga 3&lt;br&gt;kan beferas medföra skada på människan eller i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med hantering avses i detta kapitel uppsamling, förvaring, bort-&lt;br&gt;forsling och slutligt omhändertagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med producent avses i detta kapitel den som yrkesmässigt tillverkar,&lt;br&gt;importerar eller försäljer en vara eller en förpackning. Vad nu sagts&lt;br&gt;gäller även den som i sin yrkesmässiga verksamhet frambringar avfell&lt;br&gt;som fordrar särskilda åtgärder från renhållnings- eller miljövårdssyn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala renhållningsskyldigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vaije kommun skall, om inte annat föreskrivs med stöd av 5 §,&lt;br&gt;svara för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att hushållsavfall inom kommunen forslas till behandlingsanlägg-&lt;br&gt;ning i den utsträckning som behövs för att tillgodose såväl hälso- och&lt;br&gt;miljöskydd som enskilda intressen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att hushållsavfall från kommunen slutligt tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten enligt första&lt;br&gt;stycket skall fullgöras, skall hänsyn tas till festighetsinnehavares och&lt;br&gt;nyttjanderättshavares möjligheter att själva ta hand om hushållsavfallet&lt;br&gt;på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till hälso- och miljöskyddet.&lt;br&gt;Kommunen skall vidare beakta att bortforslingen anpassas till behovet&lt;br&gt;för olika slag av bebyggelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I planer och beslut enligt andra stycket skall anges under vilka förut-&lt;br&gt;sättningar fastighetsinnehavare och nyttjanderättshavare själva får ta&lt;br&gt;hand om hushållsavfall som uppkommit hos dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, en myndighet&lt;br&gt;eller en kommun får i fråga om annat avfell inom en kommun än hus-&lt;br&gt;hållsavfall meddela föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att avfellet skall forslas bort genom kommunens försorg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att kommunen skall se till att avfellet slutligt tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om skyldighet för en producent att se till att av-&lt;br&gt;fellet av en vara eller av en förpackning eller avfellet från sådan verk-&lt;br&gt;samhet som han bedriver forslas bort, återanvänds, återvinns eller tas&lt;br&gt;om hand på sådant sätt som kan krävas för en miljömässigt godtagbar&lt;br&gt;avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter enligt första stycket får även avse skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. märka en vara eller en förpackning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lämna uppgifter om insamling, återanvändningsgrad, återvinnings-&lt;br&gt;grad eller andra förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Är det av betydelse från Ateranvändnings- eller återvinningssyn-&lt;br&gt;punkt eller med hänsyn till hälso- och miljöskyddet, får regeringen&lt;br&gt;eller, efter regeringens bestämmande, en myndighet eller en kommun&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att visst slag av avfall i avvaktan på bortfors-&lt;br&gt;ling skall förvaras skilt från annat avfåll och meddela de ytterligare&lt;br&gt;föreskrifter som behövs för ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § När avfell skall forslas bort genom kommunens eller en producents&lt;br&gt;försorg, får avfellet inte grävas ned, komposteras eller på annat sätt&lt;br&gt;slutligt tas om hand av festighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall avfell forslas bort genom kommunens eller en producents för-&lt;br&gt;sorg får inte någon annan än den som kommunen eller producenten&lt;br&gt;anlitar för ändamålet ta befettning med bortforslingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunal renhållningsordning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen får meddela föreskrifter om avfallshanteringen inom en&lt;br&gt;kommun. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vaije kommun skall finnas en renhållningsordning som skall in-&lt;br&gt;nehålla de föreskrifter om avfallshantering som gäller för kommunen&lt;br&gt;samt en avfallsplan. I renhållningsordningen skall anges sådana förut-&lt;br&gt;sättningar som avses i 3 § tredje stycket. Avfallsplanen skall innehålla&lt;br&gt;uppgifter om avfell inom kommunen och om kommunens åtgärder för&lt;br&gt;att minska avfallets mängd och ferlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om hur en renhållningsordning skall upprättas och&lt;br&gt;antas och om det närmare innehållet i avfallsplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande, en myndighet&lt;br&gt;eller en kommun får föreskriva att den som yrkesmässigt bedriver&lt;br&gt;verksamhet som ger upphov till avfell skall lämna kommunen de upp-&lt;br&gt;gifter som behövs som underlag for kommunens renhållningsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Kommunen är skyldig att, utöver vad som följer av renhållnings-&lt;br&gt;ordningen, forsla bort hushållsavfall, om festighetsinnehavaren begär&lt;br&gt;det och det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får i ett enskilt fell tillåta en fastighetsinnehavare eller&lt;br&gt;nyttjanderättshavare att själv ta hand om avfell som uppkommit hos&lt;br&gt;honom och som annars skall tas om hand av kommunen, om han kan&lt;br&gt;göra detta på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt betryggande sätt&lt;br&gt;och det föreligger särskilda skäl för ett sådant undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om bortforsling enligt första stycket och undantag enligt andra&lt;br&gt;stycket prövas av miljönämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dumpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon får inte avfell&lt;br&gt;dumpas, vare sig som fest ämne, vätska eller gas. Dumpning får inte&lt;br&gt;heller ske från svenskt fertyg eller luftfartyg i det fria havet. Avfell som&lt;br&gt;är avsett att dumpas i det fria havet får inte foras ut ur landet eller ur&lt;br&gt;den ekonomiska zonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte sådana utsläpp av skadliga ämnen från fertyg&lt;br&gt;som avses i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från&lt;br&gt;fertyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får genom föreskrifter medge undantag från första styck-&lt;br&gt;et, om dumpning kan ske utan olägenhet från hälso- och miljöskydds-&lt;br&gt;synpunkt. Under samma förutsättning får regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer lämna tillstånd till dumpning i särskilt&lt;br&gt;fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avfell från verksamhet med strålning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Den som bedriver eller har bedrivit verksamhet med strålning&lt;br&gt;skall svara för att det i verksamheten uppkomna radioaktiva avfellet&lt;br&gt;hanteras och, när det behövs, slutförvaras på ett från strålskyddssyn-&lt;br&gt;punkt tillfredsställande sätt. Detsamma gäller kasserade strålkällor som&lt;br&gt;använts i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är påkallat från strålskyddssynpunkt får regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att den som bedriver&lt;br&gt;eller har bedrivit verksamhet med strålning skall svara för att det i&lt;br&gt;verksamheten uppkomna radioaktiva avfellet hanteras eller slutförvaras&lt;br&gt;på särskilt angivet sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Den som bedriver eller har bedrivit verksamhet med en teknisk&lt;br&gt;anordning som kan alstra strålning skall, i den utsträckning som före-&lt;br&gt;skrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer,&lt;br&gt;svara för att anordningen oskadliggörs, när den inte längre skall&lt;br&gt;användas i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om det behövs från hälso-, miljö- eller strålskyddssynpunkt eller&lt;br&gt;av hänsyn till hushållningen med naturresurser får regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att hushållsavfall och&lt;br&gt;annat avfell inte får införas till eller utföras ur riket utan att tillstånd&lt;br&gt;lämnats av den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19 kap. Strålning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänna skyldigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som bedriver verksamhet med strålning skall med hänsyn till&lt;br&gt;verksamhetens art och de förhållanden under vilka den bedrivs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått som behövs för att&lt;br&gt;hindra eller motverka skada på människor, djur och miljö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. kontrollera och upprätthålla strålskyddet på den plats och i den&lt;br&gt;lokal och övriga utrymmen där strålning förekommer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. väl underhålla tekniska anordningar samt mät- och strålskyddsut-&lt;br&gt;rustning som används i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som bedriver verksamhet med strålning skall svara för att den&lt;br&gt;som är sysselsatt i verksamheten har god kännedom om de förhållan-&lt;br&gt;den, villkor och föreskrifter under vilka verksamheten bedrivs samt blir&lt;br&gt;upplyst om de risker som kan vara förenade med verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver verksamheten skall förvissa sig om att den som är&lt;br&gt;sysselsatt i verksamheten har den utbildning som behövs och vet vad&lt;br&gt;han skall iaktta för att strålskyddet skall fungera tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som är sysselsatt i verksamhet med strålning skall använda de&lt;br&gt;skyddsanordningar och vidta de åtgärder i övrigt som behövs för att&lt;br&gt;strålskyddet skall fungera tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som tillverkar, till landet inför, överlåter eller upplåter ett&lt;br&gt;radioaktivt ämne skall genom märkning eller på annat lämpligt sätt&lt;br&gt;lämna uppgifter som är av betydelse från strålskyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som tillverkar, till landet inför, överlåter eller upplåter en&lt;br&gt;teknisk anordning som kan alstra strålning eller som innehåller ett&lt;br&gt;radioaktivt ämne, skall svara för att anordningen, när den avlämnas för&lt;br&gt;att tas i bruk eller förevisas i marknadsföringssyfte, är försedd med&lt;br&gt;nödvändig strålskyddsutrustning samt även i övrigt erbjuder en betryg-&lt;br&gt;gande säkerhet mot skada på människor, djur och miljö. Han skall&lt;br&gt;genom märkning eller på annat lämpligt sätt lämna uppgifter som är av&lt;br&gt;betydelse från strålskyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som installerar eller utför underhållsarbete på en anordning&lt;br&gt;som avses i 5 § skall svara för att den strålskyddsutrustning som hör till&lt;br&gt;anordningen sätts på plats och att i övrigt de åtgärder vidtas som behövs&lt;br&gt;från strålskyddssynpunkt och som föranleds av arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela de ytterligare föreskrifter som krävs till skydd mot eller för&lt;br&gt;kontroll av strålning i de hänseenden som anges i 1-6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om radioaktiva ämnen finns även bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1981:289) om radioaktiva läkemedel och lagen (1982:821) om trans-&lt;br&gt;port av farligt gods.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud och provning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om det är påkallat från strålskyddssynpunkt får regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva förbud mot att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta,&lt;br&gt;förvärva, inneha, använda eller ta annan därmed jämförlig befattning&lt;br&gt;med material som innehåller radioaktivt ämne,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillverka, till landet infora, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, in-&lt;br&gt;neha, använda, installera, underhålla eller ta annan därmed jämförlig&lt;br&gt;befattning med en teknisk anordning som kan alstra strålning och som&lt;br&gt;inte omfattas av tillståndsplikt enligt denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som är under 16 år får inte sysselsättas i arbete som är förenat&lt;br&gt;med joniserande strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela särskilda föreskrifter i fråga om arbetstagare under 18 år som utför&lt;br&gt;sådant arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om ett arbete av visst slag medför särskild risk från strålskydds-&lt;br&gt;synpunkt för vissa arbetstagare, får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer föreskriva att särskilda villkor skall gälla för&lt;br&gt;arbetets utförande eller förbjuda att arbetet utförs av sådana arbetstaga-&lt;br&gt;re.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Den som är sysselsatt eller skall sysselsättas i arbete med jonise-&lt;br&gt;rande strålning är skyldig att underkasta sig sådan läkarundersökning&lt;br&gt;som behövs för att bedöma om han skulle löpa särskild risk för skada&lt;br&gt;vid exponering för joniserande strålning. Regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer får inskränka denna skyldighet och i&lt;br&gt;övrigt meddela närmare föreskrifter om läkarundersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast den som genomgått läkarundersökning enligt första stycket får&lt;br&gt;sysselsättas i arbete med joniserande strålning. Den som vid läkarunder-&lt;br&gt;sökningen bedömts löpa särskild risk för skada vid exponering för&lt;br&gt;joniserande strålning får inte utan medgivande av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer sysselsättas i arbete med jonise-&lt;br&gt;rande strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon, som arbetar med joniserande strålning eller på grund av&lt;br&gt;sin sysselsättning kan ha utsatts för joniserande strålning, visar tecken&lt;br&gt;på skada som kan misstänkas vara föranledd av sådan strålning, skall&lt;br&gt;han genom arbetsgivarens försorg ges tillfälle att snarast genomgå&lt;br&gt;läkarundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela sådana föreskrifter om mät- och skyddsutrustningar samt om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;provning, kontroll och besiktning som är av betydelse från strålskydds- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;synpunkt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsplikt m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Tillstånd krävs för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillverka, till landet införa, transportera, saluföra, överlåta, upplåta,&lt;br&gt;förvärva, inneha eller använda ett radioaktivt ämne,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, in-&lt;br&gt;neha, använda, installera eller underhålla en teknisk anordning som kan&lt;br&gt;och är avsedd att sända ut joniserande strålning eller sådan del av an-&lt;br&gt;ordningen som är av väsentlig betydelse från strålningssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om krav på tillstånd för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, in-&lt;br&gt;neha, använda, installera eller underhålla andra tekniska anordningar än&lt;br&gt;sådana som avses i 13 § 2 och som kan alstra joniserande strålning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillverka, till landet införa, saluföra, överlåta, upplåta, förvärva, in-&lt;br&gt;neha, använda, installera eller underhålla en teknisk anordning som kan&lt;br&gt;alstra icke-joniserande strålning eller sådan del av anordningen som är&lt;br&gt;av väsentlig betydelse från strålningssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;genom föreskrifter meddela tillstånd till verksamhet med strålning för&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmän, vissa yrkesgrupper eller vissa vårdinrättningar,&lt;br&gt;institutioner eller företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Tillstånd enligt detta kapitel behövs inte för verksamhet enligt&lt;br&gt;lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, om inte annat föreskrivits i&lt;br&gt;tillstånd som meddelats enligt den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tillstånd att tillverka, till landet införa eller saluföra radio-&lt;br&gt;aktiva läkemedel finns även bestämmelser i lagen (1981:289) om radio-&lt;br&gt;aktiva läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Den som inte har tillstånd när det krävs enligt 13 eller 14 § får&lt;br&gt;endast efter medgivande av regeringen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer ta hand om ett oförtullat radioaktivt ämne eller en&lt;br&gt;ofortullad teknisk anordning på det sätt som avses i 8 § första stycket&lt;br&gt;tullagen 11987:1065). I övrigt gäller lagen (1973:980) om transport,&lt;br&gt;förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FEMTE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UTREDNING, PRÖVNING OCH TILLSYN&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 kap. Tillstånd till en viss verksamhet eller åtgärd m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Koncessionsnämnden for miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Statens&lt;br&gt;strålskyddsinstitut, länsstyrelsen, miljönämnden eller annan myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer prövar frågor om tillstånd, godkännande,&lt;br&gt;anmälan eller villkor som avses i 10 kap. 14 §, 11 kap. 1 och 2 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 1 och 4 §§, 14 kap. 4 och 5 §§, 15 kap. 6 och 7 §§, 16 kap. 7&lt;br&gt;och 8 §§, 17 kap. 8 §, 18 kap. 11 § tredje stycket och 14 § samt 19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 och 14 §§ enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Bestämmelser om Koncessionsnämndens sammansättning och om&lt;br&gt;förfarandet i nämnden finns i lagen (0000:000) om Koncessionsnämnden&lt;br&gt;for miljöskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågor om tillstånd till miljöferlig verksamhet gäller&lt;br&gt;utöver vad som föreskrivs i detta kapitel i tillämpliga delar bestämmelser-&lt;br&gt;na i lagen om Koncessionsnämnden för miljöskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Skall regeringen enligt 3 kap. 7 § andra stycket, 7 kap. 1 eller 2 §&lt;br&gt;eller 14 kap. 5 § andra stycket pröva tillåtligheten av en anläggning, en&lt;br&gt;verksamhet eller en åtgärd eller enligt lagen (1978:160) om vissa rörled-&lt;br&gt;ningar pröva frågan om framdragandet eller begagnandet av en rörled-&lt;br&gt;ning, får frågan om tillstånd eller godkännande enligt denna balk inte&lt;br&gt;avgöras, innan sådan prövning har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En prövningsmyndighet som avses i 1 § får underställa regeringen&lt;br&gt;frågan om tillåtligheten av en verksamhet, en hantering eller en åtgärd,&lt;br&gt;om verksamheten, hanteringen eller åtgärden är av betydande omfettning&lt;br&gt;eller ingripande beskaffenhet samt myndigheten finner det behövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner prövningsmyndigheten att en verksamhet, en hantering eller en&lt;br&gt;åtgärd bör tillåtas med stöd av 3 kap. 7 § andra stycket skall frågan om&lt;br&gt;verksamhetens, hanteringens eller åtgärdens tillåtlighet alltid underställas&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är länsstyrelsen prövningsmyndighet får den hänskjuta en fråga om&lt;br&gt;tillstånd till miljöferlig verksamhet till Koncessionsnämnden, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I ärende om tillstånd där frågan om tillåtlighet skall prövas av rege-&lt;br&gt;ringen skall prövningsmyndigheten söija for erforderlig utredning och&lt;br&gt;med eget yttrande överlämna frågan till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En ansökan eller anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs&lt;br&gt;för prövningen eller bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningsmyndigheten får förelägga sökanden eller den anmälande att&lt;br&gt;göra de undersökningar eller utredningar som myndigheten anser behöv-&lt;br&gt;liga för prövningen eller bedömningen. I föreläggandet får vite sättas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Tillstånd enligt denna balk får inte meddelas i strid mot en detaljplan&lt;br&gt;eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna&lt;br&gt;inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller beslut i frågor om naturreservat, naturvårdsområde&lt;br&gt;och naturminne samt sådana arbetsföretag som avses i 11 kap. 1 och 2 §§&lt;br&gt;och 12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ett tillstånd eller ett godkännande skall förenas med de villkor som&lt;br&gt;behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan av verksamheten,&lt;br&gt;hanteringen eller åtgärden på människors hälsa eller miljön och for att&lt;br&gt;främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd eller ett godkännande får för sin giltighet göras beroende&lt;br&gt;av att säkerhet ställs för villkor enligt första stycket. Vid ingrepp i natu-&lt;br&gt;ren av beaktansvärd omfattning skall sådan säkerhet krävas, om ej sär-&lt;br&gt;skilda skäl föranleder annat. Visar sig säkerheten otillräcklig, får pröv-&lt;br&gt;ningsmyndigheten föreskriva att tillståndet skall gälla endast om ytterliga-&lt;br&gt;re säkerhet ställs. Staten, kommuner och landstingskommuner behöver&lt;br&gt;inte ställa säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Tillstånd eller godkännande skall vägras den som inte har fullgjort&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, om inte särskilda&lt;br&gt;omständigheter föranleder annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I ett beslut om tillstånd eller godkännande skall noggrant anges den&lt;br&gt;verksamhet, hantering, åtgärd eller produkt som tillståndet eller godkän-&lt;br&gt;nandet avser och de villkor som skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslutet skall fastställas en viss tid, högst tio år, inom vilken den med&lt;br&gt;tillståndet avsedda verksamheten, hanteringen eller åtgärden skall ha satts&lt;br&gt;i gång eller vidtagits eller inom vilken godkännandet skall ha tagits i an-&lt;br&gt;språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Prövningsmyndigheten får överlåta åt en tillsynsmyndighet att&lt;br&gt;fastställa villkor av mindre betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om åtgärder enligt 14 kap. 6 § skall företas gemensamt för flera&lt;br&gt;miljöferliga verksamheter får frågan om tillstånd till två eller flera verk-&lt;br&gt;samheter prövas i ett och samma beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett sådant beslut får som villkor för en verksamhet uppställas att en&lt;br&gt;annan verksamhet uppfyller visst villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Om det när tillstånd till miljöferlig verksamhet lämnas ej tillräckligt&lt;br&gt;säkert kan bedömas vilka villkor som bör gälla i visst avseende, får&lt;br&gt;avgörandet i denna del uppskjutas till dess erferenhet av verksamheten&lt;br&gt;vunnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med uppskov enligt första stycket skall provisoriska före- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skrifter om skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått meddelas, om det Bilaga 3&lt;br&gt;är nödvändigt för att motverka olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppskjuten fråga skall avgöras så snart det kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § I ärenden om tillstånd till en verksamhet eller en åtgärd får till-&lt;br&gt;ståndsmyndigheten på ansökan besluta att vissa arbeten får påböijas utan&lt;br&gt;hinder av att tillståndsfrågan inte har blivit slutligt avgjord. Ett sådant&lt;br&gt;beslut (igångsättningsmedgivande) får meddelas endast om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger och det är uppenbart att tillstånd kommer att lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden där regeringen skall pröva frågan om tillåtlighet får med-&lt;br&gt;givande enligt första stycket inte lämnas innan denna fråga avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett igångsättningsmedgivande skall noggrant anges de villkor som&lt;br&gt;skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Beslut i frågor om igångsättningsmedgivande, tillstånd och god-&lt;br&gt;kännande enligt denna balk blir gällande när beslutet har vunnit laga&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl till det får prövningsmyndigheten förordna&lt;br&gt;att beslut som avses i första stycket skall gälla med omedelbar verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Den som har fått tillstånd enligt denna balk till miljöfarlig verk-&lt;br&gt;samhet kan ej genom beslut i särskilt fall på grund av bestämmelse i&lt;br&gt;balken åläggas att upphöra med verksamheten eller att med avseende på&lt;br&gt;en fråga som prövats av tillståndsmyndigheten vidta försiktighetsmått&lt;br&gt;utöver vad som anges i tillståndsbeslutet, om ej annat följer av 21 kap.&lt;br&gt;1 eller 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Har en tillsynsmyndighet med stöd av 22 kap. 2 § första stycket&lt;br&gt;förbjudit en miljöfarlig verksamhet eller ålagt den som utövar eller ämnar&lt;br&gt;utöva sådan verksamhet att vidta försiktighetsmått och begär han tillstånd&lt;br&gt;till verksamheten enligt denna balk, får prövningsmyndigheten bestämma&lt;br&gt;att tillsynsmyndighetens beslut inte får verkställas förrän tillståndsfrågan&lt;br&gt;har avgjorts eller prövningsmyndigheten föreskriver något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande enligt första stycket får meddelas endast om sökanden&lt;br&gt;ställer säkerhet för kostnader och skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Ett tillstånd eller ett godkännande får begränsas till att avse viss&lt;br&gt;tid. För att tidsbegränsa ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet krävs&lt;br&gt;dock särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana tillstånd och godkännanden som avses i 15 kap. 7 §, 16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §, 17 kap. 8 § och 18 kap. 14 §, får gälla under högst fem år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 kap. Omprövning och upphävande av tillstånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Om ett tillstånd enligt denna balk eller enligt en föreskrift som med-&lt;br&gt;delats med stöd av balken har lämnats till en verksamhet, till hanteringen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;39&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av en kemisk eller bioteknisk produkt eller en vara eller till någon annan&lt;br&gt;åtgärd, får tillståndet återkallas helt eller delvis av den myndighet som&lt;br&gt;meddelat tillståndet (tillståndsmyndigheten),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om för verksamheten gäller föreskrifter som meddelats med stöd av&lt;br&gt;balken eller villkor som uppställts med stöd av balken eller sådan före-&lt;br&gt;skrift och föreskrifterna eller villkoren i något väsentligt avseende inte&lt;br&gt;iakttas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det genom verksamheten, hanteringen eller åtgärden uppkommit&lt;br&gt;någon olägenhet av väsentlig betydelse som inte förutsågs när tillståndet&lt;br&gt;meddelades,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i fråga om tillstånd till hantering av en kemisk eller bioteknisk pro-&lt;br&gt;dukt, av en vara eller av avfell, om tillståndshavaren i något väsentligt&lt;br&gt;hänseende åsidosätter vad som åligger honom enligt balken, enligt före-&lt;br&gt;skrifter som meddelats med stöd av balken eller enligt villkor som ställts&lt;br&gt;upp enligt balken eller sådana föreskrifter eller om han av annan anled-&lt;br&gt;ning bedöms som olämplig att hantera sådana kemiska eller biotekniska&lt;br&gt;produkter eller varor eller sådant avfell som tillståndet avser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. i fråga om strålskydd, om det i annat fell finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall en annan myndighet än den som meddelat tillståndet pröva frågan&lt;br&gt;om tillstånd för viss verksamhet, hantering eller åtgärd, när frågan om&lt;br&gt;omprövning eller upphävande av tillståndet tas upp, gäller vad som i&lt;br&gt;detta kapitel sägs om tillståndsmyndigheten i stället förstnämnda myn-&lt;br&gt;dighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Tillståndsmyndigheten får ändra eller upphäva gällande villkor för&lt;br&gt;en verksamhet, för hanteringen av en kemisk eller bioteknisk produkt&lt;br&gt;eller en vara eller för någon annan åtgärd eller meddela nya villkor för&lt;br&gt;verksamheten, hanteringen eller åtgärden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när tio år eller den kortare tid som följer av Sveriges internationella&lt;br&gt;förpliktelser har förflutit från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om verksamheten, hanteringen eller åtgärden medverkar till att en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm enligt 8 kap. inte uppfylls och normen är bindande&lt;br&gt;enligt 8 kap. 2 § andra stycket eller det följer av en åtgärdsplan enligt 8&lt;br&gt;kap. 4 § att omprövning skall ske,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet och ett&lt;br&gt;återkallande av tillståndet framstår som en alltför ingripande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om för verksamheten, hanteringen eller åtgärden gäller föreskrifter&lt;br&gt;som meddelats med stöd av balken eller villkor som uppställts med stöd&lt;br&gt;av balken eller sådan föreskrift och föreskrifterna eller villkoren har&lt;br&gt;åsidosatts på ett sätt som varit av mer än ringa betydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om det genom verksamheten, hanteringen eller åtgärden uppkommit&lt;br&gt;någon olägenhet som inte förutsågs när tillståndet meddelades och ett&lt;br&gt;återkallande av tillståndet framstår som en alltför ingripande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. om en från hälso- eller miljöskyddssynpunkt väsentlig förbättring Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan uppnås med användning av bästa tillgängliga teknik, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om användandet av någon ny teknik för mätning eller uppskattning&lt;br&gt;av förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre förut-&lt;br&gt;sättningar för att kontrollera verksamheten, hanteringen eller åtgärden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. om det i övrigt behövs med hänsyn till strålskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fell som avses i första stycket 5 får tillståndsmyndigheten också be-&lt;br&gt;sluta om andra åtgärder som behövs för att förebygga eller minska olä-&lt;br&gt;genheten för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket får tillämpas även på tillstånd som har meddelats enligt&lt;br&gt;lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet, om det behövs med hänsyn&lt;br&gt;till strålskyddet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer har i sådana fell den ställning som enligt första stycket tillkommer&lt;br&gt;tillståndsmyndighet. Om tillståndet avser en kärnteknisk anläggning, skall&lt;br&gt;dock villkor som i avsevärd mån kan påverka utformningen av anlägg-&lt;br&gt;ningen eller driften vid denna alltid underställas regeringens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Visar det sig i fråga om tillstånd till täktverksamhet eller annat&lt;br&gt;arbetsföretag i naturen att föreskrivna villkor inte i den utsträckning som&lt;br&gt;behövs begränsar eller motverkar företagets menliga inverkan på naturmi-&lt;br&gt;ljön, får tillståndsmyndigheten förena tillståndet med de ytterligare villkor&lt;br&gt;som behövs. Har i fråga om täkttillstånd tio år förflutit från det att till-&lt;br&gt;ståndet vann laga kraft, får tillståndsmyndigheten i stället för att ändra&lt;br&gt;eller upphäva villkor upphäva tillståndet helt eller delvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till vilthägn får, även om det inte finns skäl till det enligt 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§, återkallas om behov av hägnet inte längre föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett tillstånd att släppa ut avloppsvatten i ett visst vattenområde får,&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl, omprövas av tillståndsmyndigheten när tio år&lt;br&gt;förflutit från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Har en kemisk eller bioteknisk produkt eller en vara godkänts enligt&lt;br&gt;en föreskrift som meddelats med stöd av denna balk får den myndighet&lt;br&gt;som meddelat godkännandet återkalla detta, om de villkor som gäller for&lt;br&gt;godkännandet har åsidosatts på ett sätt som varit av mer än ringa betydel-&lt;br&gt;se eller om sådana ändrade förhållanden inträder att produkten eller varan&lt;br&gt;inte längre bör vara godkänd. Vad som sägs i 1 § andra stycket äger&lt;br&gt;därvid motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett återkallande av godkännandet framstår som en alltför ingripande&lt;br&gt;åtgärd, får den myndighet som meddelat godkännandet i stället ändra&lt;br&gt;eller upphäva gällande villkor eller meddela nya villkor för godkännan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 6, 8, 10, 11 och 13 §§ sägs om tillstånd, tillståndshavare&lt;br&gt;och tillståndsmyndighet gäller även om godkännande, den vars kemiska&lt;br&gt;eller biotekniska produkt eller vara godkänts och den myndighet som&lt;br&gt;lämnat godkännandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2^4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Frågor som avses i 1-5 §§ prövas efter framställning av tillsyns- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;myndigheten. Är denna samtidigt tillståndsmyndighet, får en sådan fråga Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tas upp utan någon särskild framställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fell då framställning görs enligt 2 § första stycket 1, får tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten begära omprövning även av sådana villkor som kommit till i&lt;br&gt;samband med tillstånd som meddelats senare än det tillstånd som fram-&lt;br&gt;ställningen i första hand avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågor som avses i 2 § första stycket 1 eller 4 § får&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten, om prövningen föranleder detta, ompröva också&lt;br&gt;beslut varigenom villkor har ändrats, upphävts eller tillkommit enligt 2 §&lt;br&gt;första stycket 2-9 eller 9 §, även om tio år inte har förflutit från det att&lt;br&gt;beslutet vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I fråga om miljöferlig verksamhet skall tillsynsmyndigheten minst&lt;br&gt;en gång vart tionde år pröva frågan om den bör göra framställning om&lt;br&gt;omprövning och, om den beslutar att inte göra sådan framställning, ange&lt;br&gt;skälen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket äger motsvarande tillämpning då tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;själv äger ta upp frågan om omprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om en åtgärdsplan enligt 8 kap. 4 § förutsätter att villkor för två&lt;br&gt;eller flera tillstånd skall omprövas samtidigt eller det annars av särskilda&lt;br&gt;skäl är lämpligt att så sker, får tillståndsmyndigheten till gemensam&lt;br&gt;handläggning ta upp frågorna om omprövning av villkoren för de olika&lt;br&gt;tillstånden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Har villkor festställts för två eller flera miljöferliga verksamheter&lt;br&gt;med tillämpning av 14 kap. 6 § och upphör en av verksamheterna eller&lt;br&gt;omprövas villkoren för en av dem, får villkoren for övriga verksamheter&lt;br&gt;omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Efter ansökan av tillståndshavaren kan tillståndsmyndigheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. upphäva eller mildra ett villkor i tillståndsbeslutet, om det är uppen-&lt;br&gt;bart att villkoret inte längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller&lt;br&gt;om ändringen påkallas av att föreskrifter utfärdats för verksamheten,&lt;br&gt;hanteringen eller åtgärden eller annars av en omständighet som inte&lt;br&gt;förutsågs när tillståndet meddelades,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föreskriva nya eller strängare villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tidigare krav på tillstånd till en verksamhet, till hanteringen av&lt;br&gt;en kemisk eller bioteknisk produkt eller en vara eller till någon annan&lt;br&gt;åtgärd har upphört att gälla, får tillståndsmyndigheten på ansökan av&lt;br&gt;tillståndshavaren upphäva tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Tillståndshavaren är vid prövning av frågor som avses i 1-5 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §§ skyldig att ge in den utredning om verksamheten, hanteringen eller&lt;br&gt;åtgärden och övriga förhållanden som behövs för prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Har regeringen festställt villkor för ett tillstånd får tillståndsmyn- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;digheten vid omprövning inte avvika väsentligt från det av regeringen Bilaga 3&lt;br&gt;fastställda villkoret utan att regeringen medgett detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Ett beslut enligt detta kapitel som ej innebär upphävande av ett till-&lt;br&gt;stånd får samma verkan som ett beslut om tillstånd av motsvarande in-&lt;br&gt;nehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Har regeringen med stöd av denna balk förklarat att en verksamhet,&lt;br&gt;hanteringen av en kemisk eller bioteknisk produkt eller en vara eller&lt;br&gt;någon annan åtgärd är tillåten, gäller om omprövning eller upphävande&lt;br&gt;av förklaringen eller villkor som meddelats i anslutning till denna vad&lt;br&gt;som i detta kapitel sägs om omprövning eller upphävande av tillstånd&lt;br&gt;eller villkor för tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har regeringen upphävt tillåtlighetsförklaringen eller gjort ändring i&lt;br&gt;fråga om villkoren eller har koncession enligt lagen (1978:160) om vissa&lt;br&gt;rörledningar återkallats och har tillstånd eller villkor som är beroende av&lt;br&gt;regeringens beslut meddelats av annan myndighet, skall tillståndsmyndig-&lt;br&gt;heten ta upp frågan om omprövning av tillståndet eller villkoret. Därvid&lt;br&gt;är tillståndsmyndigheten bunden av regeringens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 kap. Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna balk, av föreskrifter medde-&lt;br&gt;lade med stöd av balken och av villkor meddelade med stöd av balken&lt;br&gt;eller sådana föreskrifter utövas av de statliga myndigheter som regering-&lt;br&gt;en bestämmer. Om regeringen inte har bestämt annat utövas dock den&lt;br&gt;lokala tillsynen i en kommun av miljönämnden. Efter åtagande av en&lt;br&gt;kommun får regeringen överlåta åt kommunen att i ett visst avseende&lt;br&gt;utöva tillsyn som annars skulle ankomma på statlig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheter skall samarbeta med varandra samt med sådana&lt;br&gt;statliga och kommunala organ som har att utöva tillsyn i särskilda hän-&lt;br&gt;seenden eller som på annat sätt fullgör uppgifter av betydelse för till-&lt;br&gt;synsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden och förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § En tillsynsmyndighet får, om inte annat följer av ett tillståndsbeslut&lt;br&gt;som äger rättskraft enligt 20 kap. 16 §, meddela de förelägganden och&lt;br&gt;förbud som behövs i enskilda fell för att denna balk eller föreskrifter&lt;br&gt;meddelade med stöd av balken eller villkor meddelade med stöd av bal-&lt;br&gt;ken eller sådana föreskrifter skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av ett tillståndsbeslut som äger rättskraft enligt 20 kap. 16&lt;br&gt;§ får en tillsynsmyndighet meddela sådana brådskande förelägganden och&lt;br&gt;förbud som är nödvändiga till följd av särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som har förstört, ödelagt,&lt;br&gt;skräpat ned eller på annat sätt osnyggat en viss plats i naturen, eller som&lt;br&gt;är ansvarig för att så har skett, att ställa i ordning på platsen och vidta&lt;br&gt;förebyggande åtgärder för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ny ägare till en fastighet är, om det inte är oskäligt, skyldig att av-&lt;br&gt;hjälpa skada eller olägenhet som uppstått under tidigare ägares tid på&lt;br&gt;grund av att förbud eller föreskrift enligt 10-12 kap. har överträtts.&lt;br&gt;Detsamma gäller ny ägare till byggnad, anläggning eller anordning på&lt;br&gt;annans mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den nye ägaren inte fullgör sin skyldighet enligt första stycket, får&lt;br&gt;en tillsynsmyndighet förelägga honom att göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som håller stängsel i ett&lt;br&gt;område som är av betydelse för friluftslivet, eller i närheten av ett sådant&lt;br&gt;område, att anordna grindar eller andra genomgångar som behövs för att&lt;br&gt;allmänheten skall kunna att ta sig till mark inom området som omfattas&lt;br&gt;av allemansrätten. Är det uppenbart att ett stängsel endast avser att utes-&lt;br&gt;tänga allmänheten från området får föreläggande meddelas om att ta bort&lt;br&gt;det. Vad som nu har sagts om stängsel skall tillämpas på motsvarande&lt;br&gt;sätt när det gäller diken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyltar varigenom allmänheten avvisas från ett visst område får inte&lt;br&gt;finnas uppsatta utan tillstånd av en kommunal myndighet, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart att allmänheten inte får färdas fritt inom området eller att&lt;br&gt;skylten likväl är behörig. Har en skylt uppsatts i strid mot vad som nu&lt;br&gt;sagts får en tillsynsmyndighet förelägga den som är ansvarig för åtgärden&lt;br&gt;att ta bort skylten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Om ett föreläggande riktats mot ägaren till en fastighet, mot den&lt;br&gt;som har nyttjanderätt till berörd egendom eller mot båda får tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten ålägga ägaren eller nyttjanderättshavaren att, om hans ställning&lt;br&gt;som sådan upphör, utan dröjsmål lämna uppgift om den nye ägarens eller&lt;br&gt;nyttjandehavarens namn och adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Beslut om förelägganden eller förbud enligt detta kapitel får förenas&lt;br&gt;med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om tillsynsmyndigheten i fråga om en fastighet eller byggnad har&lt;br&gt;meddelat ett föreläggande eller förbud som är av större betydelse och&lt;br&gt;förenat det med ett vite får myndigheten översända beslutet till inskriv-&lt;br&gt;ningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken.&lt;br&gt;Är föreläggandet förenat med löpande vite, skall även detta antecknas.&lt;br&gt;Inskrivningsmyndigheten skall genast i rekommenderat brev underrätta&lt;br&gt;den som senast sökt lagfart eller inskrivning av förvärv av tomträtt om&lt;br&gt;anteckningen, om denne ej är föreläggandets adressat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har anteckning enligt första stycket skett, gäller föreläggandet eller för- &amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;budet mot ny ägare av egendomen. Har denne förvärvat egendomen Bilaga 3&lt;br&gt;genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen fastighet eller tomträtt,&lt;br&gt;gäller även löpande vite mot honom räknat från tidpunkten för ägande-&lt;br&gt;rättsövergången. I annat fell gäller inte vitet mot ny ägare av egendomen,&lt;br&gt;men tillsynsmyndigheten får utsätta nytt vite for denne. Löpande vite som&lt;br&gt;avser viss period får tas ut endast av den som var ägare vid periodens&lt;br&gt;böijan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom lagakraft-&lt;br&gt;vunnet beslut eller har den åtgärd som avses med föreläggandet vidtagits&lt;br&gt;eller har ändamålet med föreläggandet förlorat sin betydelse, skall till-&lt;br&gt;synsmyndigheten, så snart den fått vetskap om förhållandet, anmäla det&lt;br&gt;till inskrivningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tom-&lt;br&gt;trättsboken. Om tillsynsmyndigheten inte gör sådan anmälan skall länssty-&lt;br&gt;relsen på ansökan av egendomens ägare göra sådan anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Överlåts en festighet eller en byggnad innan ett beslut som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § har vunnit laga kraft på grund av att det överklagats, skall rättegångs-&lt;br&gt;balkens bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om&lt;br&gt;tredje mans deltagande i rättegång tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt ett före-&lt;br&gt;läggande av tillsynsmyndigheten eller rättar sig efter ett förbud som till-&lt;br&gt;synsmyndigheten meddelat, får tillsynsmyndigheten besluta att rättelse&lt;br&gt;skall ske på hans bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fell som avses i första stycket får rättelse vidtas på den felandes&lt;br&gt;bekostnad utan föregående föreläggande, om tillsynsmyndigheten med&lt;br&gt;hänsyn till risken för allvarliga skador eller av andra särskilda skäl finner&lt;br&gt;att rättelse bör ske utan dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Har tillsynsmyndigheten meddelat ett föreläggande eller ett förbud&lt;br&gt;enligt 2-5 § och blir det inte åtlytt, skall kronofogdemyndigheten verk-&lt;br&gt;ställa tillsynsmyndighetens beslut. Därvid får verkställighet enligt utsök-&lt;br&gt;ningsbalken äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon begått en gärning som avses i 25 kap 3-5 §, får kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten meddela särskild handräckning för att åstadkomma rättel-&lt;br&gt;se. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i lagen (1990:746)&lt;br&gt;om betalningsföreläggande och handräckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om verkställighet eller särskild handräckning får göras av till-&lt;br&gt;synsmyndigheten .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § I avvaktan på att en förelagd strålskydd såtgärd vidtas eller för att&lt;br&gt;säkerställa att ett meddelat förbud iakttas, får tillsynsmyndigheten omhän-&lt;br&gt;derta radioaktiva ämnen eller tekniska anordningar som kan alstra strål-&lt;br&gt;ning eller som innehåller ett radioaktivt ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheten får också försegla en teknisk anordning eller an-&lt;br&gt;läggning för att förebygga att den brukas olovligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningar, tillträde och undersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som utövar eller ämnar&lt;br&gt;utöva miljöpåverkan att lämna de upplysningar som behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § För att utöva tillsyn enligt denna balk har tillsynsmyndigheter, var&lt;br&gt;och en inom sitt område, rätt till tillträde till lokaler och andra utrym-&lt;br&gt;men, byggnader, anläggningar och markområden och att där göra under-&lt;br&gt;sökningar och ta prover. Tillträdesrätten samt rätten att göra undersök-&lt;br&gt;ningar och ta prover omfattar också bostäder om det behövs för att före-&lt;br&gt;bygga ohälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till tillträde har även den som skall göra undersökning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap. 7 § första stycket andra meningen eller 17 kap. 5 § första stycket&lt;br&gt;andra meningen. Samma rätt har den som skall göra undersökning enligt&lt;br&gt;10 kap. 7 § tredje stycket eller enligt 13 kap. 2 § andra och tredje styck-&lt;br&gt;ena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva&lt;br&gt;om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för provtagning&lt;br&gt;och undersökning av prov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsvakter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § För tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter för områden och&lt;br&gt;naturföremål som omfattas av förordnanden enligt 10 kap. får regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer utse naturvårdsvakter&lt;br&gt;med de befogenheter som följer av andra och tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturvårdsvakt får avvisa den som uppehåller sig där han på grund&lt;br&gt;av föreskrifter som avses i första stycket inte har rätt att vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ertappas någon på bar gärning när han begår brott mot förbud eller&lt;br&gt;föreskrifter som avses i första stycket får naturvårdsvakten ta i beslag&lt;br&gt;jakt- och fångstredskap, fortskaffningsmedel och andra föremål som kan&lt;br&gt;antas ha betydelse för utredning av brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Har en naturvårdsvakt tagit föremål i beslag, skall han skyndsamt&lt;br&gt;anmäla detta till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot&lt;br&gt;anmälan skall förfara som om han själv hade gjort beslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Den som har medgetts undantag från föreskrift som avses i 15 §&lt;br&gt;första stycket är skyldig att vid anfordran visa upp beslutet för en natur-&lt;br&gt;vårdsvakt eller en polis när han vistas inom det område där undantaget&lt;br&gt;gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Det åligger den som har att utöva tillsyn enligt detta kapitel att&lt;br&gt;verka för att överträdelser av denna balk beivras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut skall gälla och&lt;br&gt;får verkställas även om det överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Det åligger polismyndighet att lämna det biträde som behövs for&lt;br&gt;utövande av tillsyn enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Den som har tagit befattning med ett ärende enligt denna balk eller&lt;br&gt;har utfört sådan undersökning som anges i 14 § andra stycket första me-&lt;br&gt;ningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid har erfarit&lt;br&gt;om affärs- eller driftförhållanden eller förhållanden av betydelse for lan-&lt;br&gt;dets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre-&lt;br&gt;tesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;23 kap. Avgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avgift för myndighets verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om avgifter för en myndighets verksamhet enligt&lt;br&gt;denna balk. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela föreskrif-&lt;br&gt;ter om sådana avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om avgifter för bortforsling och slutligt omhändertagande&lt;br&gt;av avfall genom kommunens försorg finns i 4-6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispensavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om det med stöd av denna balk har meddelats föreskrifter som&lt;br&gt;medger undantag från en bestämmelse i balken eller i föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av balken och ett sådant undantag kan antas&lt;br&gt;innebära ekonomisk fördel för den som medges undantag, får regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en särskild&lt;br&gt;avgift skall tas ut för att utjämna en sådan fördel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att lämna uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som är avgiftsskyldig enligt en föreskrift som meddelats med&lt;br&gt;stöd av 1 § första stycket eller 2 § eller som är skyldig att ersätta kostnad&lt;br&gt;enligt 14 kap. 7 § andra stycket eller 17 kap. 5 § andra stycket eller&lt;br&gt;enligt en föreskrift som meddelats med stöd av 22 kap. 14 § tredje styck-&lt;br&gt;et skall till den myndighet som regeringen bestämmer och i den omfett-&lt;br&gt;ning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskriver lämna de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens&lt;br&gt;storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift för kommunal renhållning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Kommunen får meddela föreskrifter om att avgift skall erläggas för&lt;br&gt;sådan bortforsling och sådant slutligt omhändertagande av avfell som sker&lt;br&gt;genom kommunens försorg enligt denna balk. Avgiften skall enligt kom-&lt;br&gt;munens bestämmande erläggas till kommunen eller till den som utför&lt;br&gt;renhållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om avgift för hantering av avfell från fertyg finns särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fer-&lt;br&gt;tyg-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Avgift som avses i 4 § skall vara årlig eller på annat sätt periodisk.&lt;br&gt;Om avgiften avser bortforsling och slutligt omhändertagande vid enstaka&lt;br&gt;tillfällen, får kommunen besluta att avgiften skall erläggas särskilt för&lt;br&gt;tillfället i fråga. Avgiften skall bestämmas till högst det belopp som&lt;br&gt;behövs för att täcka nödvändiga planerings-, kapital- och driftskostnader&lt;br&gt;för renhållningen. Från dessa kostnader skall avräknas kostnaderna för&lt;br&gt;vad som kan belöpa på användning av anläggningar eller utrustning för&lt;br&gt;annat ändamål än renhållning. Avgiften får tas ut på sådant sätt att åter-&lt;br&gt;användning, återvinning eller annan miljövänlig avfallshantering främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommunen uppdrar åt annan att utföra renhållningen, får avtalet&lt;br&gt;med denne läggas till grund för beräkning av avgiften, om inte kostnaden&lt;br&gt;därigenom blir väsentligt högre än om kommunen själv utför renhåll-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Avgift enligt 4 § skall utgå enligt taxa, som antas av kommunfull-&lt;br&gt;mäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när taxan saknar till-&lt;br&gt;ämplig bestämmelse om avgift. Därvid skall de grunder som anges i 5 §&lt;br&gt;beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Taxan skall innehålla föreskrifter om vem som är avgiftsskyldig och till&lt;br&gt;vem avgiften skall erläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att avgift för bortforsling och slutligt omhän-&lt;br&gt;dertagande genom kommunens försorg av avfell som avses i 18 kap. 5 §&lt;br&gt;får tas ut av producenten. Avgiften skall betalas till myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producent har i första stycket samma betydelse som i 18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;24 kap. Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Om inte något annat framgår av 2 eller 3 §, får beslut i särskilda fell&lt;br&gt;enligt denna balk överklagas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av miljönämnden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hos Koncessionsnämnden för miljöskydd, om beslutet har meddelats&lt;br&gt;av Statens naturvårdsverk eller länsstyrelsen och avser fråga om miljöfer-&lt;br&gt;lig verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hos regeringen, om beslutet har meddelats av Koncessionsnämnden.&lt;br&gt;Koncessionsnämndens beslut i ett dit överklagat ärende får inte överkla-&lt;br&gt;gas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Beslut i särskilda fell av annan statlig myndighet än regeringen i&lt;br&gt;frågor som avses i 10-12 kap., av länsstyrelsen i frågor som avses i&lt;br&gt;15-18 kap. och av Statens strålskyddsinstitut i frågor som avses i 19 kap.&lt;br&gt;överklagas hos kammarrätten. Beslut i frågor som avses i 10 kap. och&lt;br&gt;som rör bildande av naturreservat eller naturvårdsområde eller i 15, 16,&lt;br&gt;18 eller 19 kap. och som rör export eller import överklagas dock hos&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har, när tillstånd meddelats enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verk-&lt;br&gt;samhet, beslut meddelats om ytterligare villkor som behövs med hänsyn&lt;br&gt;till strålskyddet eller har sådana villkor meddelats under tillståndets gil-&lt;br&gt;tighetstid, överklagas också beslut om sådana villkor hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Beslut i fråga om ersättning för kostnader enligt 14 kap. 7 § andra&lt;br&gt;stycket, 17 kap. 5 § andra stycket eller 22 kap. 14 § tredje stycket eller&lt;br&gt;beslut i fråga om förbud vid vite enligt 14 kap. 8 § första stycket över-&lt;br&gt;klagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Föreskrifter om överklagande av en myndighets beslut enligt denna&lt;br&gt;balk med stöd av ett bemyndigande enligt balken meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Regeringen får meddela föreskrifter om att beslut enligt denna balk&lt;br&gt;får överklagas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en statlig myndighet eller en kommun,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation&lt;br&gt;enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller motsva-&lt;br&gt;rande organisation på arbetsgivarsidan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en lokal arbetstagarorganisation som organiserar arbetstagare i den&lt;br&gt;verksamhet som avses med beslutet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en sammanslutning av konsumenter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. en intresseorganisation för yrkesfiskare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. en ideell organisation som tillvaratar miljövåidsintressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJÄTTE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PÅFÖLJDER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;25 kap. Ansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Ansvar enligt 3-8 §§ inträder när nägon på sätt som anges där över-&lt;br&gt;träder bestämmelser i tredje-femte avdelningarna i denna balk eller före-&lt;br&gt;skrifter som har meddelats med stöd av denna balk eller villkor eller&lt;br&gt;förbud som har meddelats med stöd av balken eller sådan föreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar inträder dock endast om överträdelsen begåtts med uppsåt eller,&lt;br&gt;utom i fall som avses i 6 § eller 7 § andra stycket, av oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild bestämmelse om ansvar för nedskräpning finns i 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är belagd&lt;br&gt;med strängare straff i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt&lt;br&gt;detta kapitel för gärning som omfattas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som bedriver en verksamhet, hanterar en kemisk eller en bio-&lt;br&gt;teknisk produkt eller en vara eller vidtar någon annan åtgärd utan att ha&lt;br&gt;tillstånd, godkännande eller medgivande eller utan att iaktta anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet, döms för otillåten miljöpåverkan till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år. Detsamma gäller den som inte iakttar ett förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som i väsentlig mån åsidosätter vad som är föreskrivet om&lt;br&gt;skyddsåtgärder, begränsningar eller andra försiktighetsmått döms för&lt;br&gt;olaga miljöstörning till böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller även den som åsidosätter vad han&lt;br&gt;har att iaktta för att skydda arbetstagares hälsa. För överträdelse av 19&lt;br&gt;kap. 3 § skall ej dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som i väsentlig mån åsidosätter ett villkor om skyddsåtgärder,&lt;br&gt;begränsningar eller andra försiktighetsmått som har särskilt beslutats för&lt;br&gt;en verksamhet, för hanteringen av en kemisk eller bioteknisk produkt&lt;br&gt;eller en vara eller för någon annan åtgärd döms för olovlig miljöstörning&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller även den som åsidosätter vad han&lt;br&gt;har att iaktta för att skydda arbetstagares hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Har brott som avses i 3-5 § skett med uppsåt och är det grovt, döms&lt;br&gt;till fängelse i lägst sex månader och högst sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande av huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om&lt;br&gt;gärningen begåtts systematiskt eller under längre tid, varit av mer omfat-&lt;br&gt;tande art, innefettat vilseledande av tillsynsmyndighet eller ådagalagt&lt;br&gt;uppenbar likgiltighet för människors hälsa eller naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som underlåter att utföra en undersökning eller utredning eller&lt;br&gt;att lämna en uppgift eller som lämnar en oriktig uppgift och därigenom&lt;br&gt;försvårar en tillståndsprövning eller en tillsynsmyndighets kontroll av en&lt;br&gt;verksamhet, av hanteringen av en kemisk eller bioteknisk produkt eller&lt;br&gt;en vara eller av någon annan åtgärd döms för försvårande av miljökon-&lt;br&gt;troll till böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har brottet skett med uppsåt och är det grovt döms till fängelse i högst&lt;br&gt;fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Den som i annat fell än som avses i 7 § underlåter att lämna uppgif-&lt;br&gt;ter i en handling eller genom märkning av en kemisk eller bioteknisk&lt;br&gt;produkt eller en vara eller som i en sådan handling eller märkning läm-&lt;br&gt;nar oriktig uppgift eller utelämnar uppgift döms, om åtgärden eller un-&lt;br&gt;derlåtenheten är ägnad att försvåra bedömningen av riskerna för att hälsa&lt;br&gt;eller miljö skall skadas eller för att en långsiktigt god hushållning med&lt;br&gt;naturresurser skall äventyras, för bristfällig miljöinformation till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som utomhus, på plats som allmänheten har tillträde eller insyn&lt;br&gt;till, gör sig av med plåt, glas, plast, papper, avfell eller annat sådant&lt;br&gt;döms for nedskräpning till böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ringa brott döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § För försök till otillåten miljöpåverkan, olaga miljöstörning eller&lt;br&gt;olovlig miljöstörning samt för försök, förberedelse eller stämpling till&lt;br&gt;grovt sådant brott döms till ansvar enligt vad som föreskrivs i 23 kap.&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 kap. Förverkande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Kemiska eller biotekniska produkter, varor eller annan egendom&lt;br&gt;som har varit föremål för brott enligt 25 kap. 3-6 § eller värdet därav får&lt;br&gt;förklaras förverkat, om det inte är oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt finns bestämmelser om förverkande i 36 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;27 kap. Miljöskyddsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Har en sådan överträdelse som anges i 25 kap. 3-5 § denna balk&lt;br&gt;eller i 13 kap. 7 § brottsbalken ägt rum och är den inte av ringa bety-&lt;br&gt;delse skall, även om det ej skett uppsåtligt eller av oaktsamhet, en sär-&lt;br&gt;skild avgift (miljöskyddsavgift) betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Miljöskyddsavgiften skall påföras den fysiska eller juridiska person&lt;br&gt;som utövade den verksamhet i vilken överträdelsen skedde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Avser överträdelsen ett utsläpp eller en annan åtgärd som är belagd&lt;br&gt;med särskild avgift eller skatt, skall miljöskyddsavgiften bestämmas till&lt;br&gt;ett belopp motsvarande tre gånger den avgift eller skatt som annars skulle&lt;br&gt;påföras utsläppet eller åtgärden såvitt avser den del av utsläppet eller åt-&lt;br&gt;gärden varmed tillåtna värden överskridits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Avser överträdelsen villkor i tillståndsbeslut och har den myndighet&lt;br&gt;som prövar frågan om tillstånd i tillståndsbeslutet fastställt visst belopp&lt;br&gt;för miljöskyddsavgift som skall utgå om villkoret inte iakttas, skall mil-&lt;br&gt;jöskyddsavgiften bestämmas till sådant belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § För annat fell än som avses i 3 eller 4 § bestäms miljöskyddsav-&lt;br&gt;giften med beaktande av vikten av den föreskrift eller det villkor som&lt;br&gt;överträtts, omfattningen av överträdelsen och den skada eller fera som&lt;br&gt;överträdelsen inneburit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Miljöskyddsavgift enligt 4 eller 5 § bestäms, med beaktande av&lt;br&gt;intresset av en enhetlig rättstillämpning, till lägst fem tusen kronor och&lt;br&gt;högst femhundra tusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Miljöskyddsavgiften får jämkas eller efterges, om det till följd av&lt;br&gt;straff, företagsbot eller förverkande som följer på överträdelsen eller av&lt;br&gt;annan orsak skulle vara oskäligt att bestämma miljöskyddsavgiften enligt&lt;br&gt;3-6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Frågor om miljöskyddsavgift prövas av länsrätten på talan av till-&lt;br&gt;synsmyndigheten. Talan väcks genom ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Miljöskyddsavgift får ej påföras, om ansökningen inte har delgetts&lt;br&gt;den som anspråket riktas mot inom tio år från det att de i 1 § angivna&lt;br&gt;förutsättningarna för påförandet inträtt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Fråga om åläggande av miljöskyddsavgift får i fell som inte är av&lt;br&gt;större vikt prövas av tillsynsmyndigheten genom avgiftsföreläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsföreläggande innebär att den som antas ha gjort sig skyldig till&lt;br&gt;överträdelse som avses i 1 § till godkännande omedelbart eller inom viss&lt;br&gt;tid föreläggs en miljöskyddsavgift, festställd efter vad tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten finner överträdelsen föranleda. Till ledning for tillsynsmyndigheter-&lt;br&gt;na fastställer Statens naturvårdsverk riktlinjer för festställande av miljös-&lt;br&gt;kyddsavgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har föreläggandet godkänts, gäller det som domstols lagakraftvunna&lt;br&gt;dom varigenom miljöskyddsavgift ålagts. Godkännande som sker sedan&lt;br&gt;den i föreläggandet utsatta tiden har gått till ända är dock utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Beslut av en tillsynsmyndighet i ftågor som gäller miljöskyddsav-&lt;br&gt;gift får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En påförd miljöskyddsavgift bortfaller i den mån verkställighet inte Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;har skett inom tio år från det att domen vann laga kraft. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJUNDE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ERSÄTTNING M.M.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;28 kap. Ersättning för intrång&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I § Ägare av fastighet och innehavare av särskild rätt till fastighet är be-&lt;br&gt;rättigade till ersättning i den utsträckning som anges i 2, 5 och 7 §§. Att&lt;br&gt;i vissa fell även borgenär, som har panträtt i fastigheten, är berättigad till&lt;br&gt;ersättning framgår av 11 § andra stycket. Om inlösen av fastighet finns&lt;br&gt;föreskrifter i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning och inlösen gäller expropriationslagen (1972:719)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 den mån avvikande bestämmelser inte meddelas i denna balk. 4 kap.&lt;br&gt;3 § expropriationslagen skall äga tillämpning i fråga om värdeökning som&lt;br&gt;ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Medför föreskrifter enligt 10 kap. 2, 4 eller 5 § eller förbud enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II kap. 4 § andra stycket eller 12 kap. 5 § tredje stycket att pågående&lt;br&gt;markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av en festighet eller&lt;br&gt;att mark tas i anspråk, är fastighetsägaren och innehavaren av särskild&lt;br&gt;rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada de&lt;br&gt;härigenom lider. Har föreskrifterna efter förordnande enligt 10 kap. 16 §&lt;br&gt;beslutats av en kommunal myndighet, skall ersättningen i stället betalas&lt;br&gt;av kommunen. En begränsning av rätten till jakt efter björn, lo, varg,&lt;br&gt;järv, älg eller öm som föreskrivs enligt 10 kap. 2 § medför inte rätt till&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär föreskrift eller beslut enligt 10 kap. 2 §, eller 4 § såvitt avser&lt;br&gt;naturreservat, eller 11 kap. 4 § andra stycket förbud att vidta viss åtgärd&lt;br&gt;utan tillstånd, utgår ersättning endast om tillstånd vägrats eller förenats&lt;br&gt;med särskilda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har förbud meddelats enligt 10 kap. 6 § och vägras tillstånd som där&lt;br&gt;avses, gäller första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ersättning för skada i fell som avses i 2 § skall minskas med ett&lt;br&gt;belopp som motsvarar vad som på grund av 2 § första stycket skall tålas&lt;br&gt;utan ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Uppkommer i fell som avses i 2 § första stycket synnerligt men vid&lt;br&gt;användningen av festigheten, får ägaren fordra att fastigheten löses.&lt;br&gt;Därvid äger 2 § andra stycket och 3 § motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vid tillämpningen av 2 och 4 §§ skall även beaktas andra beslut&lt;br&gt;enligt 10 kap. 2, 4 och 5 §§ samt förbud enligt 11 kap. 4 § andra stycket&lt;br&gt;och 12 kap. 5 § tredje stycket, beslut enligt 19 b § andra och tredje&lt;br&gt;styckena skogsvårdslagen (1979:429), 19 kap. 2 § vattenlagen (1983:291)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt beslut som avses i 14 kap. 8 § första stycket plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10), under förutsättning att besluten har meddelats inom tio år före&lt;br&gt;det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av hänsynsta-&lt;br&gt;ganden enligt 21 § skogsvåidslagen som i särskilda fell har inträtt inom&lt;br&gt;samma tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut&lt;br&gt;som anges i första stycket förlorats på grund av bestämmelserna i 9 eller&lt;br&gt;10 § eller motsvarande bestämmelser i vattenlagen eller plan- och byggla-&lt;br&gt;gen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet beaktas&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § För skada och intrång som tillfogas ägare av festighet och innehava-&lt;br&gt;re av särskild rätt till festighet genom undersökning enligt 13 kap. 2 §&lt;br&gt;utgår ersättning av staten. Talan om ersättning väcks vid den festighets-&lt;br&gt;domstol inom vars område marken eller större delen därav ligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Har den som håller stängsel anordnat grind eller annan genomgång&lt;br&gt;på grund av föreläggande enligt 22 kap. 5 §, är han berättigad att av&lt;br&gt;staten erhålla ersättning härför ävensom för underhåll av genomgången.&lt;br&gt;Ersättning skall dock inte utgå, om det är uppenbart att stängslet endast&lt;br&gt;avser att utestänga allmänheten från område där den annars skulle fått&lt;br&gt;färdas fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller också, då på grund av föreläggande enligt 22 kap.&lt;br&gt;5 § övergång anordnats över dike.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ersättning enligt 2 § tredje stycket skall bestämmas att utgå med&lt;br&gt;visst årligt belopp. Ersättningen får, om det finns särskilda skäl, avräknas&lt;br&gt;på gottgörelse som sedermera kan komina att utgå enligt 2 § första styck-&lt;br&gt;et eller 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, kan också ersättning enligt 2 § första&lt;br&gt;stycket eller 7 § på begäran av staten, kommunen, fastighetsägaren eller&lt;br&gt;annan sakägare festställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för&lt;br&gt;staten eller kommunen samt den ersättningsberättigade att få omprövning&lt;br&gt;vid ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgår ersättning enligt 2 § till följd av skada eller olägenhet för ren-&lt;br&gt;skötseln tillämpas 28 § andra stycket rennäringslagen (1971:437).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Innan en myndighet fettar ett beslut som kan föranleda ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt detta kapitel, får myndigheten förelägga envar, som vill&lt;br&gt;göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av festighet, att inom viss&lt;br&gt;tid, minst två månader, göra anmälan därom och ange sina yrkanden, vid&lt;br&gt;påföljd att han annars skall ha förlorat sin talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i fråga om ersättning eller inlösen har avtalats eller&lt;br&gt;uppenbarligen förutsatts gälla mellan staten och sakägare eller mellan&lt;br&gt;kommunen och sakägare skall gälla även mot den som efter det att rätten&lt;br&gt;till gottgörelse uppkom har förvärvat sakägarens rätt i avseende på fastig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 2 eller 7 §&lt;br&gt;eller om inlösen av fastighet enligt 4 § och har inte den, som vill göra&lt;br&gt;anspråk på ersättning eller fordra inlösen, enligt 9 § första stycket för-&lt;br&gt;lorat sin talan, åligger det honom att väcka talan hos fastighetsdomstolen&lt;br&gt;mot staten eller kommunen inom ett år från det att beslutet på vilket&lt;br&gt;anspråket grundas har vunnit laga kraft, vid påföljd att han annars för-&lt;br&gt;lorar rätten att kräva ersättning eller inlösen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om meddelande av&lt;br&gt;föreskrifter enligt 10 kap. 2, 4 eller 5 §, vid fastighetsdomstolen väcka&lt;br&gt;talan mot sakägare om fastställande av de villkor som, om föreskrifterna&lt;br&gt;meddelas, skall gälla beträffande ersättning eller inlösen. Meddelas inte&lt;br&gt;föreskrifter av det innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom&lt;br&gt;ett år från det att målet har avgjorts genom lagakraftägande dom, skall&lt;br&gt;domen inte längre vara bindande för parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Är den ersättning som enligt 2 § första stycket tillkommer fastig-&lt;br&gt;hetsägaren bestämd att utgå på en gång och har fastigheten genom det&lt;br&gt;beslut, som föranlett rätten till ersättning, undergått sådan minskning i&lt;br&gt;värde att den kan antas inte utgöra full säkerhet för borgenär, som då&lt;br&gt;rätten till ersättning uppkom hade panträtt i fastigheten, skall ersättningen&lt;br&gt;nedsättas hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om borgenär som avses i första stycket lider förlust till följd av att&lt;br&gt;nedsättning ej skett, har han rätt till ersättning av staten eller kommunen&lt;br&gt;för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller,&lt;br&gt;om borgenär lider förlust därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad&lt;br&gt;och ersättningen till följd av överenskommelse mellan staten eller kom-&lt;br&gt;munen och den ersättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit&lt;br&gt;prövad av domstol. Talan om ersättning enligt detta stycke skall väckas&lt;br&gt;vid fastighetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Har ersättning utgått med anledning av föreskrifter eller till-&lt;br&gt;ståndsvägran enligt denna balk och upphävs sedermera föreskrifterna helt&lt;br&gt;eller delvis eller ges tillstånd, får markens ägare eller innehavare, om det&lt;br&gt;är skäligt med hänsyn till hans nytta av beslutet och omständigheterna i&lt;br&gt;övrigt, förpliktas att betala tillbaka ersättningen eller del därav. Vad nu&lt;br&gt;sagts gäller också, om en åtgärd företagits i strid mot föreskrifterna eller&lt;br&gt;mot beslutet om tillståndsvägran samt tillsynsmyndighet, som enligt&lt;br&gt;22 kap. 11 § får söka verkställighet eller handräckning, beslutat att inte&lt;br&gt;påkalla rättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om återbetalning skall väckas vid fastighetsdomstolen inom ett&lt;br&gt;år från det beslutet som anspråket grundas på vunnit laga kraft och senast&lt;br&gt;tio år efter det ersättningen utbetalades, vid påföljd att rätten därtill eljest&lt;br&gt;förloras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Ogillas i mål enligt 10 § talan som har väckts av fastighetsägaren&lt;br&gt;eller den som innehar särskild rätt till fastigheten, kan domstolen för-&lt;br&gt;ordna att han skall bära sina egna kostnader, om han befinns ha inlett&lt;br&gt;rättegången utan tillräckliga skäl. Har rättegången uppenbart inletts utan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skälig grund, får domstolen dessutom förplikta honom att ersätta mot-&lt;br&gt;parten dennes rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Den som i annat fell än som sägs i 29 kap. vill framställa enskilt&lt;br&gt;anspråk enligt denna balk på grund av miljöferlig verksamhet skall väcka&lt;br&gt;talan vid den fastighetsdomstol inom vars område den miljöferliga verk-&lt;br&gt;samheten i huvudsak utövas eller skall utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Väcker någon talan vid fastighetsdomstol om förbud mot miljö-&lt;br&gt;ferlig verksamhet eller om åläggande for den som utövar eller ämnar&lt;br&gt;utöva sådan verksamhet att vidta försiktighetsmått och är fråga om till-&lt;br&gt;stånd till verksamheten enligt denna balk under prövning eller kommer&lt;br&gt;den under prövning innan fastighetsdomstolen avgjort målet, skall dom-&lt;br&gt;stolen förklara målet vilande till dess frågan avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Ogillas talan som avses i 15 § på den grund att svaranden efter&lt;br&gt;talans väckande sökt och erhållit tillstånd enligt denna balk, skall domsto-&lt;br&gt;len efter omständigheterna förordna att vardera parten skall själv bära sin&lt;br&gt;rättegångskostnad eller att full eller jämkad ersättning skall tilläggas&lt;br&gt;endera.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;29 kap. Skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som orsakar personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada&lt;br&gt;i omgivningen genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förorening av vattendrag, sjöar eller andra vattenområden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förorening av grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ändring av grundvattennivån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. luftförorening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. markförorening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. biotekniska produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. strålning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. buller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. skakning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. annan liknande störning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ersätta skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts bara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 den mån den störning som orsakat skadan är av någon betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada som inte har orsakats uppsåtligen eller genom vårdslöshet ersätts&lt;br&gt;bara i den mån den störning som har orsakat skadan inte skäligen bör&lt;br&gt;tålas med hänsyn till förhållandena på orten eller till den allmänna före-&lt;br&gt;komsten under jämförliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Detta kapitel tillämpas inte på skador som har orsakats av jonise-&lt;br&gt;rande strålning, av inverkan av elektrisk ström från elektrisk anläggning&lt;br&gt;eller av förorening genom olja från fertyg i fell då särskilda bestämmel-&lt;br&gt;ser gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning enligt detta kapitel utgår inte för skada genom vattenförore- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ning eller ändring av grundvattennivån som har orsaktas av verksamhet Bilaga 3&lt;br&gt;som bedrivs i enlighet med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om redares rätt att begränsa sin ansvarighet gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i 10 kap. sjölagen (1891:35 s. 1) även beträffande skada som avses&lt;br&gt;i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En skada skall anses ha orsakats av sådan anledning som anges i 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ första stycket, om det med hänsyn till störningens och skadeverkningar-&lt;br&gt;nas art, andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt före-&lt;br&gt;ligger övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Har skada enligt 1 § orsakats av någon annan än den som gjort det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i näringsverksamhet eller offentlig verksamhet, är han skadeståndsskyldig&lt;br&gt;enligt detta kapitel endast om han har orsakat skadan uppsåtligen eller ge-&lt;br&gt;nom vårdslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Skall två eller flera ersätta samma skada enligt detta kapitel, svarar&lt;br&gt;de solidariskt för skadeståndet i den mån inte annat följer av att begräns-&lt;br&gt;ning gäller i den skadeståndsskyldighet som åligger någon av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad de solidariskt ansvariga har betalt i skadestånd skall, om inte annat&lt;br&gt;har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till&lt;br&gt;grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna att förebygga skadan och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp&lt;br&gt;lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för framtida&lt;br&gt;skador, om en part begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett visst&lt;br&gt;årligt belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har bestämts på&lt;br&gt;detta sätt, kan ersättningen jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn&lt;br&gt;till de ändrade förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § För fordran på skadestånd for personskada till följd av vatten-, luft-&lt;br&gt;eller markförorening eller genom strålning är preskriptionstiden, i stället&lt;br&gt;för vad som sägs i preskriptionslagen (1981:130), trettio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning&lt;br&gt;som fastställs att utges på en gång för framtida skador på en festighet och&lt;br&gt;som tillkommer ägaren av fastigheten eller en innehavare av tomträtt i&lt;br&gt;denna tillämpas expropriationslagen (1972:719). Även när det gäller&lt;br&gt;verkan av sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den lagen&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en borgenär som har panträtt i festigheten lider förlust genom att&lt;br&gt;ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och ersättning-&lt;br&gt;en till följd av överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och den&lt;br&gt;ersättningsberättigade eller av annan anledning inte har blivit prövad av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstol, har borgenären rätt till gottgörelse av den ersättningsskyldige&lt;br&gt;mot att hans fordran i denna del skrivs av på fordringshandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Medför en skada som ersätts enligt detta kapitel och som uppkommit&lt;br&gt;genom miljöferlig verksamhet att en festighet helt eller delvis blir onyttig&lt;br&gt;för ägaren eller att synnerligt men uppkommer vid begagnandet, skall&lt;br&gt;fastigheten eller fastighetsdelen på ägarens begäran inlösas av den som&lt;br&gt;bedriver verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen (1972:719). Be-&lt;br&gt;träffande värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen tio år före&lt;br&gt;det att talan väcks vid domstol tillämpas 4 kap. 3 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Vill någon framställa anspråk på ersättning enligt detta kapitel och&lt;br&gt;avser ersättningen skada på festighet eller på byggnad eller annan anlägg-&lt;br&gt;ning på annans mark, skall talan väckas vid den festighetsdomstol inom&lt;br&gt;vars område festigheten, byggnaden eller anläggningen är belägen. Det-&lt;br&gt;samma gäller om någon vill begära gottgörelse enligt 8 § andra stycket&lt;br&gt;eller fordra inlösen enligt 9 §. Gemensamt med ett mål som avses i första&lt;br&gt;eller andra meningen får fastighetsdomstolen handlägga även andra mål&lt;br&gt;mellan samma eller olika parter, om det med hänsyn till utredningen och&lt;br&gt;övriga omständigheter är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Den som bedriver eller avser att bedriva en miljöferlig verksamhet&lt;br&gt;som kan medföra sådan skada som avses i 1 § första stycket kan begära&lt;br&gt;prövning av ersättningsfrågan vid den festighetsdomstol inom vars om-&lt;br&gt;råde verksamheten i huvudsak bedrivs eller skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § I fråga om rättegångskostnader skall i mål enligt 9 eller 11 § till-&lt;br&gt;lämpas bestämmelserna om kostnader i expropriationsmål. Om ett yrkan-&lt;br&gt;de om inlösen enligt 9 § ogillas, gäller dock bestämmelserna om rätte-&lt;br&gt;gångskostnader i rättegångsbalken. Dessa bestämmelser tillämpas också&lt;br&gt;i andra mål enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;30 kap. Miljöskadeförsäkring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § För ersättning i vissa fell till den som har lidit skada enligt 29 kap.&lt;br&gt;skall det finnas en försäkring (miljöskadeförsäkring) med villkor som har&lt;br&gt;godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;br&gt;Den som utövar verksamhet som enligt föreskrift, meddelad med stöd av&lt;br&gt;14 kap. 5 §, kräver tillstånd eller anmälan skall bidra till försäkringen&lt;br&gt;med belopp som framgår av tabeller som har godkänts av regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer. Beloppen skall betalas&lt;br&gt;i förskott for kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna&lt;br&gt;i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Från miljöskadeförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges&lt;br&gt;i försäkringsvillkoren, ersättning till skadelidande för sådan person- eller&lt;br&gt;sakskada som avses i 29 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den skadelidande har rätt till ersättning enligt 29 kap. men inte&lt;br&gt;kan få skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut skadeståndet är för-&lt;br&gt;lorad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om bidrag till miljöskadeförsäkringen inte har betalats inom trettio&lt;br&gt;dagar efter anmaning, skall försäkringsgivaren göra anmälan till tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten om betalningsförsummelsen. Tillsynsmyndigheten får före-&lt;br&gt;lägga den betalningsskyldige vid vite att fullgöra sin skyldighet. Ett&lt;br&gt;sådant föreläggande får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om ikraftträdandet av denna balk meddelas i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissammanställning - Miljöskyddskommitténs&lt;br&gt;huvudbetänkande (SOU 1993:27) Miljöbalk&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förteckning över remissinstanserna................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Allmänna och sammanfattande synpunkter............&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Grunderna för en ny lagstiftning..................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den lagtekniska utformningen...............29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Samordning av lagstiftningen................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Aktsamhetsregler........................... 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Generella föreskrifter ....................... 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljökvalitetsnormer........................ 141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Producentansvar........................... 187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt............................ 187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Definition av avfell m.m.................. 190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kretsloppsprincipen .................... 194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hälsoskydd.............................. 203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt............................ 203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillämpningsområdet ................... 208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskilda aktsamhetsregler ................ 209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Myndighetsföreskrifter, miljökvalitetsnormer..... 212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Trafik................................. 215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt............................ 215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;Regeringsprövning m.m.................. 219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillstånd och tillsyn .................... 234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Övrigt............................. 237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Naturvård och biologisk mångfeld................ 240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;Allmänt om biologisk mångfeld och NVL....... 240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;Strandskydd ......................... 254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 &amp;nbsp;Täkter............................. 267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 &amp;nbsp;Markawattning ....................... 273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 &amp;nbsp;Sektorsansvaret ....................... 283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6 &amp;nbsp;Införande av främmande&amp;nbsp;arter.............. 286&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Bioteknik............................... 290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 Allmänt............................ 290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 &amp;nbsp;Reglering i Miljöbalken.................. 295 &amp;nbsp;Prop.&amp;nbsp;1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 &amp;nbsp;Etiska överväganden.................... 300 &amp;nbsp;Bilaga&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillstånd................................ 302&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljökonsekvensbeskrivningar.................. 320&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättskraft och omprövning&amp;nbsp;&amp;nbsp;.................... 343&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillsyn................................. 354&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1 &amp;nbsp;Allmänt............................ 354&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2 &amp;nbsp;Tillsynens utformning&amp;nbsp;................... 364&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3 &amp;nbsp;Delegation av tillsynsansvaret&amp;nbsp;&amp;nbsp;.............. 372&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Talerätt och Överklagande..................... 377&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1 &amp;nbsp;Talerätt............................ 377&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2 Överklagande ........................ 390&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3 Miljöombudsman...................... 395&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sanktioner .............................. 402&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.1 &amp;nbsp;Allmänt............................ 402&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2 &amp;nbsp;Fördelningen av straffbestämmelser mellan brottsbal-&lt;br&gt;ken och miljöbalken.................... 404&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.3 &amp;nbsp;Ändringar i brottsbalken ................. 405&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.4 &amp;nbsp;Brottsbeskrivningar och brottsnamn i miljöbalken . . 406&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.5 &amp;nbsp;Allmänna aktsamhetsnormer,&amp;nbsp;bemyndiganden och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sanktioner .......................... 406&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.6 &amp;nbsp;Straffskärpningar och kraven för strafibarhet..... 409&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.7 &amp;nbsp;Grova brott och åtalspreskription ............ 410&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.8 &amp;nbsp;Försök, förberedelse och stämpling........... 410&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.9 &amp;nbsp;Förverkande......................... 410&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.10 Företagsbot ......................... 410&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11 Miljöskyddsavgifter..................... 411&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättning och skadestånd..................... 420&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1 &amp;nbsp;Ersättning .......................... 420&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2 &amp;nbsp;Skadestånd.......................... 433&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.3 &amp;nbsp;Miljöskadeförsäkring.................... 439&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ansvars-, organisations- och&amp;nbsp;resursfrågor ........... 442&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1 &amp;nbsp;Centralnivå......................... 442&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2 &amp;nbsp;Regional och lokal nivå.................. 447&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.3 &amp;nbsp;Rationaliseringssynpunkter................ 481&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ändring av regeringsformen&amp;nbsp;8:7................. 483&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förteckning över remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden kommit in från Riksdagens ombudsmän JO,&lt;br&gt;Justitiekanslem, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet, Kommerskollegium, Överbefälhavaren,&lt;br&gt;Försvarets sjukvårdsstyrelse, Fortifikationsförvaltningen, Överstyrelsen&lt;br&gt;för civil beredskap, Kustbevakningen, Statens räddningsverk, Socialsty-&lt;br&gt;relsen, Läkemedelsverket, Folkhälsoinstitutet, Statens järnvägar,&lt;br&gt;Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statskontoret,&lt;br&gt;Riksskatteverket, Riksrevisionsverket, Boverket, Statens Jordbruksverk,&lt;br&gt;Statens Livsmedelsverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Delegationen för&lt;br&gt;hybrid-DNA-frågor, Arbetarskyddsstyrelsen, Styrelsen för teknisk&lt;br&gt;ackreditering, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer,&lt;br&gt;Närings- och teknikutvecklingsverket, Sveriges geologiska undersökning,&lt;br&gt;Domän AB, Kammarkollegiet, Konsumentverket, Konkurrensverket,&lt;br&gt;Statens naturvårdsverk, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikali-&lt;br&gt;einspektionen, Statens lantmäteriverk, Statens Strålskyddsinstitut, Statens&lt;br&gt;Kämkraftsinspektion, Statens Råd för kämavfallsfrågor, Svea hovrätt,&lt;br&gt;Växjö tingsrätt, Luleå tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten&lt;br&gt;i Östergötlands län, Kronofogdemyndigheten i Stockholm, universitetet&lt;br&gt;i Stockholm, Karolinska institutet, universiteten i Uppsala och Lund,&lt;br&gt;Chalmers tekniska högskola, Forskningsrådsnämnden, Naturvetenskapliga&lt;br&gt;forskningsrådet, Statens växtsortnämnd, Sveriges lantbruksuniversitet,&lt;br&gt;Statens Veterinärmedicinska anstalt, Centrala försöksdjursnämnden,&lt;br&gt;Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län, Skogsvårdsstyrelsen i Västerbot-&lt;br&gt;tens län, Skogs- och jordbrukets forskningsråd, länsstyrelserna i&lt;br&gt;Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,&lt;br&gt;Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus,&lt;br&gt;Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,&lt;br&gt;Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västemorrlands,&lt;br&gt;Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska kyrkans centrals-&lt;br&gt;tyrelse samt Stockholms, Huddinge, Österåkers, Uppsala, Eskilstuna,&lt;br&gt;Katrineholms, Norrköpings, Mjölby, Jönköpings, Gislaveds, Nässjö,&lt;br&gt;Växjö, Kalmar, Mörbylånga, Gotlands, Karlskrona, Landskrona, Malmö,&lt;br&gt;Halmstads, Göteborgs, Borås, Marks, Trollhättans, Skövde, Karlstads,&lt;br&gt;Karlskogas, Örebro, Köpings, Västerås, Heby, Borlänge, Gävle,&lt;br&gt;Hudiksvalls, Sundsvalls, Timrå, Ömsköldsviks, Östersunds, Lycksele,&lt;br&gt;Skellefteå, Storumans, Umeå, Luleå och Piteå kommun, Stockholms läns&lt;br&gt;landsting, Göteborgs och Bohus läns landsting, Västerbottens läns&lt;br&gt;landsting, Kungliga Vetenskapsakademin, Ingenjörsvetenskapsakademin,&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska naturskydds-&lt;br&gt;föreningen, Sveriges advokatsamfund, Grossistförbundet Svensk handel,&lt;br&gt;Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska kraft-&lt;br&gt;verksföreningen, Värmeverksföreningen, Tjänstemännens Centralorgani-&lt;br&gt;sation, Landsorganisationen i Sverige, Grupptalanutredningen, Fri- och&lt;br&gt;rättighetskommittén, Regionberedningen, Utredningen om översyn av&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen m.m., Plan- och byggutredningen, Sveriges&lt;br&gt;Akademikers Centralorganisation SACO/SR, Friluftsfrämjandet,&lt;br&gt;Föreningen skogsindustrierna, Greenpeace, Kemikontoret, Miljö- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsoskyddstjänstemannaförbundet, Skogsägarnas riksförbund, Stiftelsen&lt;br&gt;bioteknisk forskning, Svalöf Weibull aktiebolag, Svenska insjöfiskarenas&lt;br&gt;centralförbund, Sveriges försäkringsförbund, Försäkringsjuridiska&lt;br&gt;föreningen, Sveriges fastighetsägareförbund, Svenska byggnadsentrepre-&lt;br&gt;nörföreningen, Sveriges fiskares riksförbund, Vattenbrukamas riksför-&lt;br&gt;bund och Svenska arbetsgivareföreningen SAF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har yttranden kommit in från Sveriges redareförening, Gåsö&lt;br&gt;miljögrupp, Sveriges jordägareförbund, Jemkontoret, Sjöassuradöremas&lt;br&gt;förening, Michelsons advokatbyrå, Svenska Elverksföreningen, Miljö-&lt;br&gt;centrum, Sveriges Köpmannaförbund, Jordens vänner, Nordiska&lt;br&gt;samfundet mot plågsamma djurförsök, Kemisk-tekniska leverantörförbun-&lt;br&gt;det och Renhållningsverksföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmänna och sammanfattande synpunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;2.1 Justitiekanslern, JK: Jag har i huvudsak inte några erinringar mot&lt;br&gt;de förslag som läggs fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Domstolsverket, DV: Domstolsverket har främst granskat 16-19 kap.&lt;br&gt;i betänkandet. DV har ingen erinran mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Kommerskollegium: Kollegiet anser att klarare definitioner av&lt;br&gt;begrepp som används är nödvändiga for att undvika tillämpningsproblem&lt;br&gt;och att de åtgärdsprogram som kan komma att föreskrivas med stöd av&lt;br&gt;balken bör genomföras på ett sådant sätt att handelshindrande effekter så&lt;br&gt;långt som möjligt undviks. Kollegiet föreslår att lagstiftningsförslaget&lt;br&gt;notifieras i enlighet med Sveriges internationella förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Överbefälhavaren, ÖB: Inom försvarsmakten bedrivs ett aktivt&lt;br&gt;miljöarbete med strävan att anpassa verksamheten efter miljömässiga&lt;br&gt;förutsättningar. Regering och riksdag har antagit ÖB:s förslag till&lt;br&gt;miljöpolicy med mål och handlingsprogram på kort och lång sikt. En&lt;br&gt;organisation som försvarsmakten med uppgifter som i flera avseenden&lt;br&gt;ställer specifika krav kan inte genomföra sin verksamhet utan påverkan&lt;br&gt;på miljön. Ett visst motsatsförhållande mellan omsorgen om miljön och&lt;br&gt;försvarets verksamhet kan inte undvikas om försvarsmakten skall lösa&lt;br&gt;ålagda uppgifter. Utvecklingen inom miljöområdet med förslag till&lt;br&gt;skärpning inom en rad områden, som har direkt påverkan på försvarets&lt;br&gt;verksamhet exempelvis buller, drivmedel, köldmedia m.m. kommer inte&lt;br&gt;bara att innebära stora kostnadsökningar fram till sekelskiftet utan också&lt;br&gt;innebära begränsningar att genomföra produktionen av krigsförband.&lt;br&gt;Försvarsmakten skall självklart ta sin del av miljöansvaret, vilket tydligt&lt;br&gt;framgår av ÖB miljöpolicy, men det måste finnas balans mellan&lt;br&gt;miljökraven på verksamheten och kravet att försvarsmakten skall kunna&lt;br&gt;förbereda sig för sin krigsuppgift. Enligt överbefälhavarens uppfettning&lt;br&gt;saknas i betänkandet reella överväganden, avvägningar och konsekvens-&lt;br&gt;beskrivningar beträffande försvarsmaktens möjligheter att anpassa sig till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en skärpt miljölagstiftning och förmåga att lösa sin huvuduppgift, dvs. att&lt;br&gt;vara krigsavhållande. Från försvarsmaktens sida är det angeläget att en&lt;br&gt;sådan avvägning kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Kustbevakningen: Kustbevakningen tillstyrker att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- betänkandet i huvudsak läggs till grund för en reformerad miljölagstift-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- trafik med farkoster skall räknas in under begreppet &amp;quot;utöva miljöpåver-&lt;br&gt;kan&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- dumpningslagen tas in i en ny miljöbalk men att frågan om straffansvar&lt;br&gt;ses över,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sanktionsavgifter kompletterar straff i fall som kan bedömas efter&lt;br&gt;schabloner,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- oljeskadelägen inte inordnas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustbevakningen föreslår att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- även förbudet mot utsläpp av olja från fertyg i vatten regleras i&lt;br&gt;miljöbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- strafibudet för utsläpp av kemikalier från fertyg likställs med utsläpp&lt;br&gt;av olja,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- definitionen på miljöräddningstjänst till sjöss i räddningstjänstlagen&lt;br&gt;kompletteras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- metoder utvecklas för att spåra och bestämma otillåtna kemikalieutsläpp&lt;br&gt;i havet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustbevakningen anser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det internationella miljöarbetet bl.a. med och inom EG/EU ökar i&lt;br&gt;betydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- fortsatt internationellt miljöstöd behövs till Öst- och Centraleuropa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- miljöbalken i sin helhet bör gälla även inom Sveriges ekonomiska zon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- alltför många tillämpningsforskrifter till miljöbalken minskar över-&lt;br&gt;blickbarheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kriminalisering skall begränsas till den tyngre miljöbrottsligheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skärpt lagstiftning endast blir meningsfull om den kan övervakas&lt;br&gt;tillräckligt väl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- information, utbildning och avgifter är goda alternativ till strängare&lt;br&gt;straff,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ersättning skall lämnas enligt oljeskadelagen för förebyggande&lt;br&gt;miljöräddningsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Folkhälsoinstitutet: Förslaget till Miljöbalk är ambitiöst i sin&lt;br&gt;omfettning. Folkhälsoinstitutet delar utredningens bedömning att det finns&lt;br&gt;ett stort värde i att samla de rättsregler som avser att skydda den yttre&lt;br&gt;miljön mot skador, vilka i sin tur kan påverka människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Statens Järnvägar, SJ: Den bärande tanken bakom Miljöskyddskom-&lt;br&gt;mitténs förslag och utredningsdirektiv - att samla och samordna all&lt;br&gt;miljöslagstiftning i en ny Miljöbalk - välkomnas av SJ. En effektivare&lt;br&gt;och mer flexibel miljölagstiftning är nödvändigt med tanke på miljöfrå-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gomas ökande betydelse - inte minst på den internationella nivån - och Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;den snabba förändring av kunskapsläget som präglat miljöutvecklingen Bilaga 4&lt;br&gt;de senaste decennierna. Revideringsbehovet har varit känt sedan länge&lt;br&gt;Den svenska miljöskyddslagstiftningen har varit uppdelad på en mängd&lt;br&gt;lagrum, och bestämmelserna har ofta varit dåligt koordinerade, ibland&lt;br&gt;motsägelsefulla. Det har varit svårt - t ex för ett foretag - att veta vilka&lt;br&gt;krav som gäller enbart utifrån lagtexten. Dels för att den som sagt varit&lt;br&gt;splittrad, dels eftersom de styrande besluten i stor utsträckning fettats vid&lt;br&gt;myndighetsutövningen, där till exempel reglema för tillståndsgivning&lt;br&gt;varit olika beroende på vad som varit &amp;quot;tekniskt möjligt och ekonomiskt&lt;br&gt;rimligt&amp;quot; vid den tidpunkt tillståndet givits, vilket lett till en situation där&lt;br&gt;det varit viktigare att utveckla goda relationer till myndigheter och&lt;br&gt;politiker än att försöka tolka vad lagen säger. Kommitténs ambition att&lt;br&gt;införa Miljökvalitetsnormer kunde ha varit en möjlig väg - av många -&lt;br&gt;att råda bot på den senare bristen. Ambitionen att samla all miljölagstift-&lt;br&gt;ning i en ny Miljöbalk borde vara ett bra sätt att avhjälpa den förra.&lt;br&gt;Enligt SJ:s mening löser dock inte förslaget som det utformats dessa&lt;br&gt;grundläggande problem. Förslaget innebär inte att ordning och struktur&lt;br&gt;skapas bland miljölagama. Förslaget gör inte lagstiftningen tillräckligt&lt;br&gt;tydlig och lättolkad. Detta innebär naturligtvis en allvarlig kritik mot&lt;br&gt;kommitténs förslag, men det måste tyvärr bearbetas betydligt om&lt;br&gt;Miljöbalken skall leda till den förnyelse och klarhet som avsetts och&lt;br&gt;svensk miljölagstiftning så väl behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 Vägverket: Utredningens förslag bygger inte på en ordentlig analys&lt;br&gt;av vilka åtgärder och styrmedel som är effektiva för att minska olika&lt;br&gt;typer av miljöpåverkan från transportsektorn. Inte heller beaktas&lt;br&gt;tillräckligt vad förslaget innebär för de berörda planerings- och be-&lt;br&gt;slutsprocesserna i sin helhet. Förslaget skulle för transportsektorn&lt;br&gt;innebära tillkrånglade beslutsprocesser som är svåröverskådliga både för&lt;br&gt;allmänheten och för berörda myndigheter. När det gäller trafikfrågorna&lt;br&gt;borde utredningen ha tagit festa på de grundläggande principer som&lt;br&gt;omnämns i betänkandet. Dit hör bland andra principen att miljöhänsyn&lt;br&gt;bör ingå som en naturlig del av olika verksamheter och beslutsprocesser,&lt;br&gt;samt att trafikverkens ansvar för respektive sektors miljöpåverkan bör&lt;br&gt;utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 Sjöfartsverket: Sjöfartsverket anser att tanken att i en lag samla de&lt;br&gt;grundläggande bestämmelserna på miljölagstiftningens område är god och&lt;br&gt;att den systematik som utredningen använt i princip är riktig. Sjöfartsver-&lt;br&gt;ket anser emellertid att utredningen i de avsnitt av betänkandet, vilka&lt;br&gt;berör sjöfarten, i vissa fell förändrat lagstiftningens materiella innehåll&lt;br&gt;utan att övertygande skäl för behovet av detta framförts och utan att&lt;br&gt;följderna av ändringarna utretts och redovisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 Statskontoret: Vårt allmänna intryck av förslaget till miljöbalk är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;positivt. Vi tillstyrker därför förslaget i stort på följande grunder:---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramlagskonstruktionen med förordningar och föreskrifter underlättar en&lt;br&gt;anslutning till internationella överenskommelser och anpassning till EG:s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regelsystem. Konstruktionen möjliggör en successiv implementering av&lt;br&gt;miljöpolitiska beslut på olika områden. Balken möjliggör en ambitiös&lt;br&gt;tillämpning och utesluter inte heller användningen av andra styrmedel&lt;br&gt;som information och ekonomiska styrmedel. Generella föreskrifter bör&lt;br&gt;i takt med kunskapsfronten och miljöpolitiken kunna utformas så att det&lt;br&gt;praktiska miljöarbetet underlättas både hos de miljöpåverkande och hos&lt;br&gt;miljömyndigheterna. Det förändrade sanktionssystemet torde också kunna&lt;br&gt;bidra till effektiviteten i det samlade miljöarbetet. Allt det sagda är&lt;br&gt;viktiga egenskaper hos lagstiftningen i perspektiv av en samhällsutveck-&lt;br&gt;ling med allvarliga miljöhot, ökad miljömedvetenhet och allt fler aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 &amp;nbsp;Riksrevisionsverket, RRV: Sammanfattningsvis introducerar&lt;br&gt;kommittén icke-bindande miljökvalitetsnormer, aktsamhetsregler utan&lt;br&gt;rättsverkan, en stoppregel som kan komma att uppfattas som orealistisk&lt;br&gt;och tvång för länsstyrelser att producera åtgärdsplaner utan rättsverkan.&lt;br&gt;Vidare förutspår utredningen en ökande provningsverksamhet hos&lt;br&gt;kommunerna. Detta innebär minskade resurser för tillsyn samtidigt som&lt;br&gt;kommittén förutspår att antalet föreskriftsberörda verksamheter, dvs.&lt;br&gt;tillsynsobjekt, kommer att öka. Introduktionen av ett flertal nya&lt;br&gt;instrument utan rättsverkan i kombination med en orealistisk aktsamhets-&lt;br&gt;regel kan också påverka det allmänna rättsmedvetandet i negativ riktning.&lt;br&gt;Det måste därför enligt RRVs uppfattning ses som osäkert om dessa nya&lt;br&gt;instrument därmed leder i den åsyftade riktningen: en förbättring av&lt;br&gt;miljön. RRV anser därför att den föreslagna miljöbalken inte utan&lt;br&gt;ytterligare utredning kan läggas till grund for en proposition om en&lt;br&gt;miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.12 Boverket: Boverket ifrågasätter balkens utformning som ramlag&lt;br&gt;med omfattande bemyndiganden. Systemets huvudsakliga innehåll, vad&lt;br&gt;avser materiella, processuella såväl som administrativa förutsättningar,&lt;br&gt;måste vara belyst innan lagförslaget slutligt utformas. Ansvarsför-&lt;br&gt;delningen mellan lagstiftande och förvaltande myndigheter får inte vara&lt;br&gt;en öppen fråga i den utsträckning som förslaget ger vid handen. Vidare&lt;br&gt;måste naturresurslagen antingen integreras i balken eller lyftas ur balken,&lt;br&gt;for att det skall vara möjligt att i tillämpningen uppfylla ambitionerna för&lt;br&gt;en hållbar utveckling. Principerna om hushållning och miljöskydd ger&lt;br&gt;kompletterande grunder som tillsammans stärker förutsättningarna för&lt;br&gt;långsiktigt goda beslut. Detta förutsätter emellertid dels att balken utgår&lt;br&gt;från principerna i samverkan, dels att den nödvändiga kopplingen till&lt;br&gt;plan- och bygglagen vidmakthålls. Förslaget brister i dessa avseenden.&lt;br&gt;Boverket anser att allmänhetens tidiga deltagande är av så stor betydelse&lt;br&gt;för en effektiv prövningsprocess, att detta skall framgå av ett portalstad-&lt;br&gt;gande i balken. De föreslagna besvärsreglema ger inte stöd för pröv-&lt;br&gt;ningsprocessema genom att tillföra kunskap och fokusera de reella&lt;br&gt;problemen, som ett tidigt och aktivt deltagande ger. Förslaget om&lt;br&gt;regeringsprövning av vissa trafikprojekt kan vara lämpligt för stora&lt;br&gt;anläggningar av ingripande omfattning. Däremot är en obligatorisk&lt;br&gt;prövning enligt 7 kap. 1 § inte välbetänkt. En utökad tillämpning av&lt;br&gt;7 kap. 2 § med stöd av 7 § NRL-förordningen bör räcka. Miljökvalitets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normer kan utvecklas till ett bra instrument för samhällsutveckling mot&lt;br&gt;målet om hållbarhet, men förslaget är inte tillräckligt bearbetat. PBL-&lt;br&gt;utredningens inledda arbete på området bör konkretisera normernas&lt;br&gt;karaktär och användningsområde. Reglema om MKB bör utgå från det&lt;br&gt;svenska synsättet, att de är ett verktyg för tillämpning av hushållnings-&lt;br&gt;regler. Förslaget behöver i denna del förenklas och förtydligas. ESBO-&lt;br&gt;konventionens principer om process och dokument borde få genomslag&lt;br&gt;i balken. De oklarheter och brister som finns i förslaget är av sådan&lt;br&gt;betydelse, att verket avstyrker förslaget om inte grundläggande principer&lt;br&gt;om ansvarsfördelning för materiella regler och för beslut i enskilda&lt;br&gt;ärenden klarläggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.13 Jordbruksverket: Jordbruksverket anser att miljöskyddskommitténs&lt;br&gt;förslag, såvitt gäller de kapitel över vilka Jordbruksverket anmodats att&lt;br&gt;yttra sig, kan genomföras om hänsyn tas till nedanstående synpunkter och&lt;br&gt;ändringsförslag. Lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark&lt;br&gt;innehåller numera i princip enbart miljöregler och bör därför infogas i&lt;br&gt;miljöbalken. Begreppet markawattning innefattar vissa åtgärder som&lt;br&gt;kommittén inte tagit hänsyn till. Detta nödvändiggör en justering i&lt;br&gt;balkens 11 kap. På bioteknikområdet bör sektorsmyndighetema ha såväl&lt;br&gt;tillståndsuppgifter som det centrala tillsynsansvaret. Enligt verket saknas&lt;br&gt;anledning att alltid kräva tillstånd till innesluten användning av genteknik&lt;br&gt;och ej heller finns det behov av etiska kommittéer vid tillståndsgivningen.&lt;br&gt;Förslagets bestämmelser som avser miljökonsekvensbeskrivningar (MKB)&lt;br&gt;kan godtas om avsikten är att en MKB objektivt sett alltid skall stå i&lt;br&gt;proportion till vad beslutet avser och att detta i vissa fell kan innebära&lt;br&gt;låga krav på beskrivningarna. Den föreslagna regleringen gör det särskilt&lt;br&gt;viktigt att, i bl.a. motivuttalanden, tydligt klargöra att begreppet MKB&lt;br&gt;har ett annat innehåll i Sverige än motsvamde begrepp i andra länder.&lt;br&gt;Detta torde behövas bl.a. för att undvika definitionsproblem i internatio-&lt;br&gt;nella sammanhang. Begreppet &amp;quot;pågående markanvändning&amp;quot; tolkas olika&lt;br&gt;och bör ges en till samhällsutvecklingen anpassad definition. Ett strikt&lt;br&gt;skadeståndsansvar vid användning av genteknik framstår som alltför&lt;br&gt;långtgående och omfattande att införa utan att väsentligare skäl än de som&lt;br&gt;anförts till stöd för förslaget därom talar för detta. Jordbruksverket&lt;br&gt;avstyrker förslaget att tillerkänna ideella organisationer talerätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.14 Livsmedelsverket: Livsmedelsverket anser att förslaget att samla&lt;br&gt;all lagstiftning rörande hälsa och miljö i en enda balk är utmärkt och&lt;br&gt;verket tillstyrker därför förslaget i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.15 &amp;nbsp;Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen tillstyrker i väsentliga delar&lt;br&gt;förslaget till en miljöbalk. Utformningen av balken medför dock att helt&lt;br&gt;skilda verksamheter omfattas av samma regler. Ambitionen är också att&lt;br&gt;på detta sätt höja kraven. Detta leder enligt Skogsstyrelsens uppfettning&lt;br&gt;till alltför stora krav på verksamheter med liten eller måttlig inverkan på&lt;br&gt;miljön. Av detta skäl föreslås ändringar i reglema om miljkonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar (MKB) och sanktioner (ansvar och miljöskyddsavgift). Vad&lt;br&gt;gäller markawattning menar Skogsstyrelsen att utredningen ger en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ensidig och alltför negativ bild av läget. Omfattningen av denna Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;verksamhet har minskat kraftigt under senare år. Samtidigt är merparten Bilaga 4&lt;br&gt;av landets våtmarker odikade, dock med stora regionala skillnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen föreslår en prövningsgrund för markawattning, där nyttan&lt;br&gt;av företaget vägs mot inverkan på den biologiska mångfalden. Skyddet&lt;br&gt;för biotoper måste enligt Skogsstyrelsens uppfettning utformas något&lt;br&gt;annorlunda för att överensstämma med ersättningsreglerna. Skogsstyrel-&lt;br&gt;sen ställer sig tveksam till förslaget att utöka kretsen som har talerätt och&lt;br&gt;kan överklaga ett beslut. Skogsstyrelsen tillstyrker förslaget till hus-&lt;br&gt;hållningsbestämmelser samt reglema för strandskydd, utsättande av&lt;br&gt;främmande arter, spridning av bekämpningsmedel över skogsmark,&lt;br&gt;husbehovstäkter, samråd, bioteknik, tillsyn och ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.16 Riksantikvarieämbetet, RAA: Det statliga målet för kulturmiljö-&lt;br&gt;vårdspolitiken att bevara och föra vidare kulturarvet i representativa&lt;br&gt;miljöer gör att kulturlandskapet är ett betydelsefullt verksamhetsområde&lt;br&gt;för kulturmiljövården. Det är angeläget att miljöbalken särskilt i den del&lt;br&gt;den motsvarar naturvårdslagen kan användas i detta syfte. I förslaget till&lt;br&gt;miljöbalk har kulturmiljövårdsaspektema ej behandlats och det framstår&lt;br&gt;som osäkert om de ändringar i lagarnas konstruktion som förslaget&lt;br&gt;innebär medför konsekvenser för skyddet av kulturmiljöer. RAÄ&lt;br&gt;framlägger därför vissa förslag for att stärka kulturmiljövårdens ställning&lt;br&gt;vid balkens tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.17 Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK: NUTEK saknar&lt;br&gt;i betänkandet en mer konkret diskussion om hur företagens anpassning&lt;br&gt;till de miljömässigt motiverade kraven skall kunna underlättas till gagn&lt;br&gt;för miljö och företag, t.ex. genom informationsspridning om miljökrav&lt;br&gt;och tekniska lösningar och erfarenheter. I betänkandet betonas en&lt;br&gt;helhetssyn på varan, där grunden är producentens ansvar för sina&lt;br&gt;respektive produkter. NUTEK har inget att erinra mot ett sådant synsätt,&lt;br&gt;men finner emellertid att miljöbalken är så utformad att risken är stor att&lt;br&gt;statsmakterna går in med långt gående detaljregleringar där helhetssynen&lt;br&gt;får en underordnad roll. Vidare anser NUTEK att energiutvinning och&lt;br&gt;materialåtervinning måste jämställas i lagstiftningen (miljöbalken), och&lt;br&gt;få konkurrera på lika villkor förutsatt att de miljömässiga kraven på&lt;br&gt;energiutvinningsanläggningama uppfylls. Företagen måste ges befogenhet&lt;br&gt;att själva utforma systemen utan detaljerade föreskrifter. Det är av stor&lt;br&gt;vikt, enligt NUTEKs förmenande att det utvidgade producentansvaret&lt;br&gt;införs successivt så att berörda system och tekniker ges tid att utvecklas.&lt;br&gt;Det är dessutom mycket viktigt att hänsyn tas till regionala förhållanden.&lt;br&gt;Konkurrensfrågor och eventuella risker för konkurrenssnedvridning,&lt;br&gt;speciellt vad gäller de små företagen har inte ägnats tillräcklig upp-&lt;br&gt;märksamhet i betänkandet, anser NUTEK. Det finns enligt NUTEKs&lt;br&gt;mening starka skäl att lagfästa möjligheten för företag inom ett varuom-&lt;br&gt;råde att ta ut frivilliga miljöavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.18 Statens geologiska undersökningar, SGU: SGU ansluter sig till de&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundläggande principerna (försiktighetsprincipen, kretsloppsprincipen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;principen om att förorenaren betalar) som utgör grunden för Miljöskydds- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kommitténs förslag till miljöbalk. SGU ansluter sig också till förslaget Bilaga 4&lt;br&gt;om bibehållet sektoransvar och konstaterar att miljöbalken bör utformas&lt;br&gt;som en ramlag. SGUs synpunkter på förslaget till miljöbalk kan&lt;br&gt;sammanfattas enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- landets g rund vattentillgångar bör erhålla ett planmässigt skydd genom&lt;br&gt;ändringar i förslaget till ny miljöbalk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en övergång bör ske till prövning i regionala miljödomstolar i viktigare&lt;br&gt;tillståndsärenden. Domstolarna bör vara knutna till de nuvarande&lt;br&gt;vattendomstolarna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- SGU avstyrker att bestämmelser införs i miljöbalken som medför&lt;br&gt;möjlighet for regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att&lt;br&gt;utfärda föreskrifter om tillståndsplikt för husbehovstäkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- SGU erinrar om att det för lägesbundna fyndigheter som omfettas av&lt;br&gt;minerallagstiftningen inte är möjligt att redovisa andra alternativ till&lt;br&gt;bearbetning än det s k nollaltemativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- SGU tillstyrker att kretsen av prövningspliktiga anläggningar utökas&lt;br&gt;med vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar och ferleder av nationellt&lt;br&gt;intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.19 Kammarkollegiet: Kammarkollegiet tillstyrker i princip kommitténs&lt;br&gt;förslag till miljöbalk, men avstyrker förslaget om att utvidga talerätten&lt;br&gt;till ideella organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.20 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket anser att huvuddelen av&lt;br&gt;Miljöskyddskommitténs förslag är värdefulla och genomarbetade. Verket&lt;br&gt;välkomnar den utökade möjligheten att utfärda föreskrifter. Detta&lt;br&gt;kommer att underlätta miljöarbetet, samtidigt som de innebär en&lt;br&gt;ambitionshöjning som bör leda till minskad belastning på miljön. De&lt;br&gt;medger också ett smidigt införlivande av internationella avtal med svensk&lt;br&gt;lagstiftning. Verket anser att miljöbalkens direkta tillämpningsområde bör&lt;br&gt;vidgas jämfört med kommitténs förslag. De allmänna aktsamhetsreglema&lt;br&gt;i balkens tredje kapitel bör gälla genomgående och bör utgöra basen för&lt;br&gt;krav som skall kunna ställas vid prövning av vaije verksamhet, oavsett&lt;br&gt;om prövningen skall ske enligt miljöbalken eller enligt annan lagstiftning&lt;br&gt;som reglerar verksamheter vilka kan beferas medföra miljöpåverkan.&lt;br&gt;Verket tillstyrker möjligheten att festställa miljökvalitetsnormer. Sådana&lt;br&gt;normer bör bli ett verksamt instrument i vissa situationer. Dock bör&lt;br&gt;motiveringar och lagtext göras tydligare när det gäller tillämpningen av&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer, genom att man tydligt skiljer på de som är&lt;br&gt;bindande och de som är vägledande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.21 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Lagstiftning är det i vårt&lt;br&gt;land sannolikt viktigaste miljöpolitiska styrmedlet. Den gör det möjligt&lt;br&gt;att styra miljöarbetet mot uppställda nationella och internationella&lt;br&gt;miljömål. För att underlätta tillämpningen och bidra till opinionsstöd för&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder till skydd för miljön och folkhälsan bör lagstift-&lt;br&gt;ningen vara tydlig, enhetlig och begriplig. Det är också viktigt att de&lt;br&gt;myndigheter som har som särskild uppgift att tillämpa en viss lagstiftning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har den kompetens som behövs för detta. Tankarna bakom en aldrig så Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;god lagstiftning kan förfuskas, om de tillämpande myndigheterna inte ges Bilaga 4&lt;br&gt;erforderliga personella och ekonomiska resurser. Om detta inte beaktas,&lt;br&gt;kommer medborgarna att tappa förtroendet för lagstiftningen och denna&lt;br&gt;kan då inte tjäna som styrmedel på avsett sätt. De materiella bestämmel-&lt;br&gt;serna i lagstiftningen har ofta ett sådant samband med myndighets- och&lt;br&gt;organisationsfrågor att de senare kan vara avgörande för valet av&lt;br&gt;lagteknisk lösning. Det gäller bl a vilka myndigheter som bör anförtros&lt;br&gt;rätten att besluta om föreskrifter och få viktiga beslutsfunktioner i&lt;br&gt;enskilda ärenden samt vilka myndigheter som skall pröva överklagade&lt;br&gt;beslut. I vilken mån nuvarande individuella prövning enligt miljöskydds-&lt;br&gt;lagen kan ersättas med generella föreskrifter, har betydelse för ut-&lt;br&gt;formningen av den framtida myndighetsorganisationen på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle därför ha varit värdefullt, om miljöbalksförslaget hade&lt;br&gt;innehållit ett genomarbetat förslag i organisationsfrågorna, så att en&lt;br&gt;helhetsbedömning kunde göras. Den förestående departementsbe-&lt;br&gt;handlingen bör enligt Koncessionsnämndens mening i vart fall ske så att&lt;br&gt;organisationsfrågorna är klara när en lagrådsremiss utarbetas. Förslagen&lt;br&gt;av den pågående organisationsutredningen (Dir. 1993:43) bör avvaktas.&lt;br&gt;Det är alltså inte lämpligt att man först utarbetar en lagrådsremiss och&lt;br&gt;proposition på grundval av nu förevarande betänkande och senare&lt;br&gt;återkommer med förslag i organisationsfrågorna. Den planerade&lt;br&gt;tidsplanen för en separat behandling av betänkandet - enligt vad&lt;br&gt;Koncessionsnämnden erfarit, lagrådsremiss och proposition till våren&lt;br&gt;1994 - är också enligt Koncessionsnämndens uppfattning orealistisk.&lt;br&gt;Miljöfrågorna och miljöbalken är för viktiga för att de, när nu ett samlat&lt;br&gt;grepp tas rörande miljölagstiftningen, skall behandlas i en sådan brådska,&lt;br&gt;att viktiga frågor inte hinner behandlas. Som Koncessionsnämnden&lt;br&gt;kommer att peka på i det följande, är det åtskilliga frågor som behöver&lt;br&gt;belysas ytterligare under det fortsatta lagstiftningsarbetet, och de kan i&lt;br&gt;många fall kräva tid för noggranna analyser. Ett ytterligare skäl mot att&lt;br&gt;lagstiftningen forceras är behovet av samordning med EG-rätten i såväl&lt;br&gt;terminologiska som materiella avseenden på områden, där EG.s regelverk&lt;br&gt;ännu inte är slutligt gällande. Nu är det ändå inte möjligt att göra en&lt;br&gt;helhetsbedömning av miljöbalksförslaget, eftersom balken i betydande&lt;br&gt;utsträckning har karaktären av ramlag, som kräver utfyllnad av reger-&lt;br&gt;ingsförordningar och myndighetsföreskrifter för att lagstiftningen skall få&lt;br&gt;en lämplig detaljeringsgrad och klarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.22 Kemikalieinspektionen: Om vi vill ytterligare effektivisera och&lt;br&gt;förstärka arbetet för att förebygga och förhindra att kemikalier skadar&lt;br&gt;människor eller miljö, är det av vikt att - även med en ny lagstiftning -&lt;br&gt;bibehålla fördelama med den svenska tvärsektoriella ämnes- och&lt;br&gt;produktinriktade kemikaliekontrollen i marknadsföringsledet. Miljöfrågor-&lt;br&gt;na har kommit in senare i kemikaliekontrollen än hälsofrågorna. Det&lt;br&gt;beror i allt väsentligt på att det först under de senaste åren kommit fram&lt;br&gt;bredare vetenskapligt underlag såsom kriterier för bedömning av&lt;br&gt;kemikaliers miljöfarlighet och data om enskilda kemikaliers farlighet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;H&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessförinnan var kunskaperna generellt sett mycket bristfälliga och kunde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sällan användas for ett preventivt agerande. Kemikaliekontrollen riktades&lt;br&gt;från miljösynpunkt mot ett fåtal ämnen med kända effekter. Underlaget&lt;br&gt;är fortfarande långt ifrån tillfredsställande men börjar nu tillåta ett mer&lt;br&gt;systematiskt arbete med riskhantering som närmar sig det som råder från&lt;br&gt;hälsosynpunkt t.ex. på arbetsmiljöområdet. Även om arbetet med&lt;br&gt;kemiska miljörisker har påverkats av att det reglerats av två regelsystem,&lt;br&gt;kemikalie- resp miljöskyddslagstiftning, är inte detta förhållande&lt;br&gt;huvudorsaken till att tillsynsmyndigheter och kemikaliehanterande&lt;br&gt;verksamheter inte varit så aktiva som önskvärt. På arbetsmiljöområdet&lt;br&gt;finns samma förhållande med kemikalielagstiftning och arbetsmiljölags-&lt;br&gt;tiftning, utan att detta upplevs som problematiskt. En skillnad mellan&lt;br&gt;arbetsmiljö- och miljölagstiftningen som kan vara betydelsefull är att den&lt;br&gt;förra i motsats till miljöskyddslagstiftningen också är produktinriktad.&lt;br&gt;Den ställer krav på arbetsgivarna att inte bara ordna med att processer&lt;br&gt;är säkra och att emissions-/exponeringsgränser hålls, utan att också ordna&lt;br&gt;med en säker hantering av kemikalier. Med arbetsmiljölagstiftningen som&lt;br&gt;bakgrund framträder kemikalielagstiftningens huvudinriktning på&lt;br&gt;marknadsföringsledet mycket tydligt. En slutsats man kan dra är att det&lt;br&gt;är rimligt att ändra miljöskyddslagstiftningen så att den blir produktin-&lt;br&gt;riktad. Den kunde då ställa krav på olika verksamhetsidkare att ordna&lt;br&gt;med en säker kemikalieanvändning och precis som arbetsmiljölagstift-&lt;br&gt;ningen ge möjlighet till generella föreskrifter för hanteringen som en bas&lt;br&gt;för tillsynen. En sådan ändring kan ske med bibehållande av en särskild&lt;br&gt;kemikalielagstiftning som då även från miljösynpunkt skulle få en mer&lt;br&gt;uttalad inriktning på marknadsföringen, dvs. utflödet av kemikalier i&lt;br&gt;samhället. Miljöskyddskommittén har utifrån givna direktiv valt den&lt;br&gt;andra möjliga lösningen. Man har inkorporerat hela kemikalie-&lt;br&gt;lagstiftningen i förslaget till ny miljöbalk men genom att de delar som&lt;br&gt;omfattar reglering av marknadsföringen får ett särskilt kapitel, har man&lt;br&gt;ändå behållit den nuvarande lagstiftningens speciella karaktär. In-&lt;br&gt;spektionen vill betona värdet av att kemiska produkter liksom biotekniska&lt;br&gt;produkter i förslaget getts ett särskilt kapitel. Härigenom framhävs den&lt;br&gt;särskilda betydelse som den produkt- och varuinriktade kontrollen i&lt;br&gt;marknadsföringsledet har för att förebygga att kemikalier förs ut i sådan&lt;br&gt;användning som leder till skador på hälsa eller miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.23 Statens lantmäteriverk, LMV: LMV tillstyrker att en särskild&lt;br&gt;miljöbalk tillskapas. LMV har inte detaljgranskat upprättade lagförslag&lt;br&gt;eftersom många frågor ligger utanför de intressen som LMV har att&lt;br&gt;bevaka. LMV föreslår en komplettering i lagen beträffande balkens&lt;br&gt;tillämplighet i fastighetsbildningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.24 Växjö Tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker kommitténs förslag att i&lt;br&gt;huvudsak bibehålla den nuvarande prövningsordningen. Tingsrätten anser&lt;br&gt;att man bör överväga att i 9 kap Miljöbalken ta in en föreskrift om att&lt;br&gt;arbetet med en miljökonsekvensbeskrivning skall bestå i bearbetning av&lt;br&gt;information i större utsträckning än i själva insamlandet av fakta.&lt;br&gt;Tingsrätten avstyrker förslaget i vad det avser besvärsrätt för ideella&lt;br&gt;föreningar samt inrättande av en Miljöombudsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.25 Kammarrätten i Stockholm: Kommittén har ställts infor den&lt;br&gt;väldiga uppgiften att på förhållandevis kort tid utarbeta och lägga fram&lt;br&gt;förslag om att samla centrala lagar på miljö- och hälsoskyddsområdet till&lt;br&gt;en miljöbalk. Grundvalen for kommittéarbetet finns i ett principbeslut av&lt;br&gt;riksdagen om en samlad skyddslagstiftning med denna inriktning. Det är&lt;br&gt;därför inte meningsfullt att nu diskutera själva grundidén med kommitté-&lt;br&gt;förslaget. Resultatet av kommitténs arbete visar emellertid att en&lt;br&gt;lagreglering vilken som skyddsobjekt omfettar såväl människorna som&lt;br&gt;naturen och miljön i övrigt ofrånkomligen blir vittsyftande och översikt-&lt;br&gt;lig. Den blir även mindre precis än hittillsvarande regleringar på miljö-&lt;br&gt;och hälsoskyddsområdet. Den bristande precisionen, främst i miljöbeg-&lt;br&gt;reppet kommer man svårligen till rätta med i detta sammanhang. En&lt;br&gt;anmärkningsvärd brist i betänkandena är att de inte innehåller några&lt;br&gt;konsekvensbeskrivningar av förslagen. Kostnaderna, inte minst åter-&lt;br&gt;verkningarna på näringslivet, kan bli mycket betydande. Det kan i&lt;br&gt;sammanhanget nämnas att förslaget till miljöbalk kommer att innebära&lt;br&gt;utökade uppgifter for de allmänna förvaltningsdomstolarna, bl.a. genom&lt;br&gt;att ärenden flyttas över dit från regeringen. Resurs- och konsekvens-&lt;br&gt;frågorna måste ägnas ökad uppmärksamhet i det fortsatta lagstiftnings-&lt;br&gt;arbetet och i arbetet med foljdförfettningar. Miljöbalksförslaget bör&lt;br&gt;kunna utgöra en väsentlig utgångspunkt för det fortsatta lagstiftnings-&lt;br&gt;arbetet. Det krävs dock därvid åtskilligt av ytterligare tidskrävande&lt;br&gt;beredning. Härvid måste inte minst målsättningar och systematik gås&lt;br&gt;igenom på nytt och då i en något mer återhållsam anda än den som&lt;br&gt;präglar betänkandet samt med beaktande, inte minst, av ekonomiska och&lt;br&gt;andra konsekvensbedömningar av förslagen. Den lagtekniska utform-&lt;br&gt;ningen behöver ses över i en del hänseenden med sikte på att i möjlig&lt;br&gt;mån begränsa användningen av ramlagstekniken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.26 Stockholms universitet: Med tanke på det specifika och samtidigt&lt;br&gt;mycket omfettande mandat som Miljöskyddskommittén har haft kan&lt;br&gt;fekultetsnämnden konstatera att kommittén har fullgjort sitt uppdrag på&lt;br&gt;ett tillfredsställande och förtjänstfullt sätt. Fakultetsnämnden kan dock&lt;br&gt;inte ställa sig positiv till själva idén av att sammanställa alla miljörelate-&lt;br&gt;rade lagar i en balk. Det finns, enligt nämnden, andra lagtekniska&lt;br&gt;lösningar som kan ge bättre och effektivare resultat. Fakultetsnämnden&lt;br&gt;har dessutom kritiska synpunkter beträffande innehållet i vissa föreslagna&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.27 Uppsala universitet: Det utsända lagförslaget från miljöskyddskom-&lt;br&gt;mittén är resultatet av ett arbete med en mycket omfettande uppgift.&lt;br&gt;Direktiven och tolkningen av dessa har dock lett till att kommitténs&lt;br&gt;förslag blivit otillräckligt från olika synpunkter. Särskilt bör nämnas att&lt;br&gt;den kanske mest framträdande av kommitténs uppgifter var att samordna&lt;br&gt;den svenska miljölagstiftningen. Den uppgiften har kommittén inte&lt;br&gt;fullgjort annat än i begränsad omfettning. Vattenlagen, kämtekniklagen,&lt;br&gt;atomansvarighetslagen, skogsvårdslagen, lagen om skötsel av jord-&lt;br&gt;bruksmark och plan- och bygglagen hör till de lagverk som kommittén&lt;br&gt;lämnat utanför. Det är den ena grundläggande bristen i förhållande till en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;praktisk tolkning av direktiven. Den andra är att samordningen mellan&lt;br&gt;balkens olika delar är helt otillräcklig. Liksom enligt nuvarande regler&lt;br&gt;spridda pä många förfettningar kvarstår i kommitténs förslag olika&lt;br&gt;skyddsnivåer i olika regler utan att skillnaderna är sakligt motiverade&lt;br&gt;från miljösynpunkt. Därtill kommer - vilket vi utvecklar längre fram - att&lt;br&gt;kommittéförslaget kommer att medföra mycket stora samordnings- och&lt;br&gt;genomförandeproblem på grund av dess alldeles för starka inriktning på&lt;br&gt;ramlagstiftningstekniken. Utöver detta saknas den verkliga grundbulten,&lt;br&gt;nämligen regler anpassade till de mål som förefaller återspeglas i en s.k.&lt;br&gt;stoppregel och i bestämmelse om kvalitetsnormer. Förslaget uppvisar&lt;br&gt;även i många andra hänseenden ett stort antal brister som tillsammans är&lt;br&gt;så omfettande, att det torde krävas ytterligare ett utredningsarbete, dock&lt;br&gt;mera koncentrerat än det tidigare, innan det är möjligt for regeringen att&lt;br&gt;skriva proposition. Särskilt framträdande brister att nämna utöver&lt;br&gt;ovanstående är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- är i alltför hög grad bundet till det befintliga regelverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- är i alltför hög grad bundet vid befintliga administrativa m fl strukturer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- är i alltför hög grad bundet vid inadekvata politiska och andra trender&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- är omodernt med hänsyn till problem, forskning och utländsk ut-&lt;br&gt;veckling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- är alltför begränsat i omfettning, i tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- är alltför begränsat i många kravregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- är alltför svepande och överdrivet i stoppregler och vissa andra regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- är i många hänseenden lika illa samordnat inom balken som för-&lt;br&gt;hållandet nu är mellan olika lagar på miljöområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- är illa samordnat vad gäller förhållandet mellan balken och regler&lt;br&gt;utanför densamma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- har en ovanlig och samtidigt illa utformad relation mål - kravregler,&lt;br&gt;miljömål och internationellt åtagande återspeglas ofta inte i kravregler-&lt;br&gt;na&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppvisar en mycket oklar hantering av kvalitetsnormer som rättsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- strider i många hänseenden mot både traditionell juridik och modem&lt;br&gt;miljörättslig metodik samtidigt som förslagets &amp;quot;nyheter&amp;quot; (bl.a. ett slags&lt;br&gt;kvasinormer samt synen på adressater) inte är funktionella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- är klart ologiskt särskilt vad gäller hur naturresurslagen har inpassats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- överutnyttjar ramlagstekniken på ett sätt som riskerar motverka&lt;br&gt;miljövården och i vart fell i flertalet hänseenden försvårar densamma;&lt;br&gt;det blir en mycket omfettande regeluppsplittring även i fortsättningen&lt;br&gt;samtidigt som osäkerheten i rättstillämpningen kommer att bli&lt;br&gt;betydande för praktiker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- har en delvis olämplig struktur som kan förbättras i särskild grad på&lt;br&gt;kravregelsidan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- är vad gäller krav- och genomförandereglering illa koordinerat med&lt;br&gt;hittillsvarande nationella miljömål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- är vad gäller krav- och genomförandereglering illa koordinerat med&lt;br&gt;inriktningen på kretslopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- är vad gäller krav- och genomförandereglering illa koordinerat med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inriktningen på biodiversitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- har i många ytterligare hänseenden inadekvata genomföranderegler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inkluderar en grundlagsändring som skjuter över målet och ger&lt;br&gt;rätttssäkerhetsproblem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skulle kunna ha ägnat de olika reglernas adressater större uppmärk-&lt;br&gt;samhet (enskilda, myndigheter m.fl.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.28 Lunds universitet: Tanken att sammanföra merparten av svensk&lt;br&gt;miljölagstiftning till en miljöbalk har ofta framförts i miljödebatten. Det&lt;br&gt;är mycket positivt att nu kunna diskutera frågan med utgångspunkt i ett&lt;br&gt;relativt sammanhållet förslag. Miljöskyddskommittén har utfört ett&lt;br&gt;omfettande arbete, och det förslag som presenteras i SOU 1993:27 är väl&lt;br&gt;ägnat att utgöra grunden för fortsatta diskussioner. Förslaget är dock inte&lt;br&gt;invändningsfritt. Den allvarligaste kritiken måste riktas mot den, enligt&lt;br&gt;forskningsnämndens uppfettning, alltför långtgående ramlag skaraktären,&lt;br&gt;och den oklara struktur som miljöskyddskommittén har givit balken. De&lt;br&gt;skäl som framförts för att ge förslaget den utpräglade ramlagskaraktären&lt;br&gt;har bitvis övertygat forskningsnämnden, som dock likväl ställer sig&lt;br&gt;tveksam till tanken att införa en helt ny balk i den svenska lagstiftningen&lt;br&gt;med så litet materiellt innehåll. Ramlagstiftning kan anses vara ett&lt;br&gt;vedertaget begrepp - men en &amp;quot;rambalk&amp;quot;!? - Förslaget innehåller vidare&lt;br&gt;flera olika nivåer av kravregler, vilka är utformade med varierande grad&lt;br&gt;av tydlighet och därmed skilda rättsverkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.29 Chalmers tekniska högskola: Den allt överskuggande problemati-&lt;br&gt;ken på miljörättsområdet är det motsatsförhållande som visar sig mellan&lt;br&gt;de lagar/regler som å ena idan tar sikte på att underlätta ekonomisk&lt;br&gt;expansion för landet och å andra sidan skyddsreglema. Någon riktigt&lt;br&gt;tillfredsställande modell för avvägningen mellan olika motstående&lt;br&gt;intressen har inte presenterats och kan heller inte förväntas så länge som&lt;br&gt;reglema inte kombinerats i ett sammanhang. Hittills gjorda erfarenheter&lt;br&gt;av miljöskyddsarbetet visar att det är dessa strukturella frågor som&lt;br&gt;bromsat miljöskyddsutvecklingen. Vi måste komma bort från &amp;quot;end of&lt;br&gt;pipe-filosofin&amp;quot; som enda synsätt (vilken i och för sig har fungerat rätt väl&lt;br&gt;enlig ML) och komma över på och kombinera med en &amp;quot;källangrepps-&lt;br&gt;filosofi&amp;quot;. Detta innebär nödvändigtvis att planeringen av markan-&lt;br&gt;vändningen starkare kopplas till ML och att resursutnyttjandelagama t.ex.&lt;br&gt;VL, SKVL m.fl. görs beroende av ML:s kravnivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.30 Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA: SVA har inget att&lt;br&gt;erinra mot det föreliggande förslaget men vill gärna framhålla några&lt;br&gt;synpunkter. Ambitionen att sammanföra de skilda miljölagama i en&lt;br&gt;miljöbalk bedöms som en positiv strävan mot en enhetlig inställning till&lt;br&gt;miljöfrågorna. Vidare anser SVA det vara en viktig princip i ett&lt;br&gt;miljökonsekvent handlande att miljökosekvensbeskrivningar skall ingå i&lt;br&gt;beslutsunderlaget i avgöranden som påverkar människor och miljön. Här&lt;br&gt;kan bland annat pekas på de överväganden som behandlar införandet av&lt;br&gt;främmande arter (kap. 11). Detta gäller i särskilt hög grad också för&lt;br&gt;införandet av främmande arter eller mikroorganismer i den akvatiska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.31 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen i Stockholms län är&lt;br&gt;positiv till att en samordning av miljölagstiftningen sker i en miljöbalk.&lt;br&gt;Miljöbalken har utformats som en ramlag vilket medför såväl for- som&lt;br&gt;nackdelar. Länsstyrelsen finner sammantaget att ramlagstiftningen av&lt;br&gt;praktiska skäl är den teknik som måste användas för ett lagkomplex av&lt;br&gt;denna omfettning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.32 Länsstyrelsen i Södermanlands län: I takt med att miljöproblemen&lt;br&gt;har ändrat karaktär och synen på miljöfrågorna har förändrats, har&lt;br&gt;behovet av en samlad och skärpt lagstiftning på miljö- och hälsoskydd-&lt;br&gt;sområdet stärkts. Det nu redovisade förslaget till miljöbalk har gjort en&lt;br&gt;rimlig avvägning och urval av de lagar som under överskådlig tid kan&lt;br&gt;inordnas i balken. Länsstyrelsen anser emellertid att det måste göras&lt;br&gt;entydigt klart att miljöbalken (även de allmänna aktsamhetsreglema) skall&lt;br&gt;såsom &amp;quot;paraplybestämmelser&amp;quot; vara tillämpliga för exploateringslagama&lt;br&gt;samt skogsvårdslagen och skötsellagen. Det är också angeläget att dessa&lt;br&gt;lagar blir föremål för en översyn och modernisering som kan träda i kraft&lt;br&gt;samtidigt med balken. Dispositionen av lagtexten medför en splittrad och&lt;br&gt;delvis svåröverskådlig bild. Uppdelningen på allmänna och särskilda&lt;br&gt;aktsamhetsregler ifrågasätts, eftersom den bl.a. bidrar till att den&lt;br&gt;önskvärda samordningen i tillämpningen inom t.ex. miljöskydds- och&lt;br&gt;naturvårdsområdena inte kunnat åstadkommas. En genomgripande&lt;br&gt;översyn synes nödvändig. Tillämpningen av stoppreglema kommer att&lt;br&gt;medföra betydande problem. Ambitionerna är som principer vällovliga&lt;br&gt;men de får inte leda till att trovärdigheten för balken ifrågasätts. Senast&lt;br&gt;i samband med propositionen måste ytterligare vägledning lämnas för&lt;br&gt;stoppreglemas tolkning och tillämpning. Införandet av miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mer kan bli den länk mellan konkreta genomföranden och de nationella&lt;br&gt;och internationella miljömålen som saknas idag. Det kräver dock en&lt;br&gt;bättre precisering av vad normerna innebär i olika situationer. Lagtexten&lt;br&gt;är på sina ställen tung och svårläst. Ambitionen bör vara att eftersom&lt;br&gt;envar har ett ansvar för miljön så måste envar kunna läsa och förstå&lt;br&gt;innehållet. Det kräver korta och kärnfulla meningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.33 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsstyrelsen har, från de&lt;br&gt;synpunkter den har att beakta, i huvudsak inte några andra erinringar mot&lt;br&gt;förslaget till miljöbalk än som framgår nedan. Länsstyrelsen delar i stort&lt;br&gt;de synpunkter och överväganden som framförs i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.34 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen tillstyrker i&lt;br&gt;huvudsak förslaget till miljöbalk, men anser att en bearbetning och&lt;br&gt;förtydliganden behöver göras. Miljöskyddskommitténs förslag till&lt;br&gt;miljöbalk innehåller flera stora förbättringar i miljölagstiftningen. Det är&lt;br&gt;bra att alla lagar inom miljöområdet samlas i en balk med gemensamma,&lt;br&gt;övergripande aktsamhetsregler. Det är också bra att möjligheterna att&lt;br&gt;utfärda generella föreskrifter utvidgas. Införandet av miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;välkomnas i princip. Förslaget innehåller också ett antal andra för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bättringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.35 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen tillstyrker i princip&lt;br&gt;Miljöskyddskommitténs förslag beträffande miljöbalkens utformning. Att&lt;br&gt;samla miljölagama under en balk bör gynna överskådlighet och an-&lt;br&gt;vändbarhet för såväl allmänhet, miljömyndigheter som rättsvårdande&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.36 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen tillstyrker i huvudsak&lt;br&gt;förslaget till miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.37 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen anser att miljöskydds-&lt;br&gt;kommitténs huvudbetänkande och förslag till miljöbalk inte kan ligga till&lt;br&gt;grund för lagstiftning. Förslaget måste bearbetas ytterligare, särskilt vad&lt;br&gt;gäller andra speciallagars inordning eller anknytning till en miljöbalk&lt;br&gt;samt beträffande ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Efter en&lt;br&gt;sådan ytterligare bearbetning bör ny remissomgång genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.38 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen tillstyrker i&lt;br&gt;huvudsak miljöskyddskommitténs förslag beträffande miljöbalkens&lt;br&gt;omfettning, lagtekniska konstruktion och materiella innehåll. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen anser därvid bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att det är en brist att inte vattenlagen samordnats med miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att det bör utredas vidare hur vattenlagen, plan- och bygglagen,&lt;br&gt;skötsellagen och skogsvårdslagen skall knytas till miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att generella föreskrifter bör kunna innebära en avsevärd förenkling i&lt;br&gt;miljövårdsarbete under förutsättning att systemet utformas så att&lt;br&gt;länsstyrelsen kan besluta om anpassning efter regionala förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att miljökvalitetsnormer kommer att vara värdefulla instrument för att&lt;br&gt;uppställda miljömål skall uppnås&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att länsstyrelser i samverkan och inte naturvårdsverket får ansvaret att&lt;br&gt;ta fram åtgärdsplaner som kan behövas för att uppfylla miljökvalitets-&lt;br&gt;normema i ett område som berör mer än ett län&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att skyddsbegreppet naturvårdsområde kan utgå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att kommitténs resonemang om domstolsprövning kontra administrativ&lt;br&gt;prövning enligt länsstyrelsens uppfettning bygger på ett grundläggande&lt;br&gt;missförstånd, som det är angeläget att undanröja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att tillståndsprövningen av miljöferliga verksamheter generellt bör ske&lt;br&gt;av länsstyrelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att koncessionsnämnden bör bli allmän besvärsinstans vid tillämpningen&lt;br&gt;av miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att tillsynsansvaret gällande miljöferliga verksamheter får en klar&lt;br&gt;uppdelning mellan länsstyrelsen och kommunerna, varvid länsstyrelsen&lt;br&gt;bör ha ansvaret för större verksamheter med utsläpp av regional&lt;br&gt;betydelse samt att naturvårdsverket inte bör ha tillsynsansvar över&lt;br&gt;enskilda verksamheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att trafikfrågorna utreds vidare med direktivet att ett förslag till en&lt;br&gt;långsiktig och hållbar utveckling av transportarbetet med utgångspunkt&lt;br&gt;från miljöaspekterna skall tas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.39 Länsstyrelsen för Malmöhus län: Länsstyrelsen tillstyrker i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudsak de förslag till lagändringar som lämnas i betänkandet. Det är&lt;br&gt;enligt länsstyrelsens uppfattning nödvändigt att frågor rörande prövnings-&lt;br&gt;och tillsyns- respektive överprövningsmyndigheters organisation fastställs&lt;br&gt;närmare i balken och att där även förs in bestämmelser som reglerar&lt;br&gt;frågor om recipientkontroll och regional miljöövervakning. Miljöbalken&lt;br&gt;bör kompletteras i dessa delar. - - - Den svenska miljölagstiftningen&lt;br&gt;upplevs i dag av många, såväl av allmänheten som av praktiker, som&lt;br&gt;splittrad och svåröverskådlig. Lagstiftningen har tillkommit under olika&lt;br&gt;tidpunkter, för olika områden och utan någon egentlig helhetssyn vare sig&lt;br&gt;vad gäller ambitionsnivå eller struktur för tillämpningen. Utredningen har&lt;br&gt;sålunda haft att ta sig an en svår men samtidigt mycket angelägen uppgift&lt;br&gt;att reda ut och strukturera den härva som i dag kännetecknar den rättsliga&lt;br&gt;regleringen av området. Enligt länsstyrelsens uppfattning har utredningen&lt;br&gt;i allt väsentligt väl lyckats slutföra sitt uppdrag och på ett ändamålsenligt&lt;br&gt;och överskådligt sätt samlat de centrala lagarna inom området i en enda&lt;br&gt;lag.---Den föreslagna miljöbalken syftar till att utgöra det instrument&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som skall vara en juridisk plattform för att nå de tidigare nämnda&lt;br&gt;miljömålen men även ge möjlighet till avvägningar mellan olika och&lt;br&gt;motstridiga intressen. Mål och grundläggande principer kommer därför&lt;br&gt;att bli gemensamma men av generell karaktär för allt miljöarbete, som&lt;br&gt;regleras genom miljöbalken, oberoende av vilka &amp;quot;speciallagar&amp;quot; som skall&lt;br&gt;tillämpas. Miljöbalken kommer att få en ambitionshöjande effekt på&lt;br&gt;miljövårdsarbetet i landet. Detta är bra men också nödvändigt från&lt;br&gt;samhällsekonomisk synpunkt, såväl kort- som långsiktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.40 Länsstyrelsen för Hallands län: Förslaget till miljöbalk innehåller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;flera nyheter som kan medföra bättre möjligheter att uppnå samhällets&lt;br&gt;miljömål.---Enligt direktiven har huvudsyftet med lagstiftningsarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varit att ge ett effektivt verktyg som är lätt att överblicka och tillämpa&lt;br&gt;och som skall leda till skärpta miljökrav, bl.a. var ambitionen att&lt;br&gt;utsläppen från miljöstörande anläggningar skall minskas till ofarliga&lt;br&gt;nivåer. Det är tveksamt om förslaget i alla delar motsvarar dessa&lt;br&gt;ambitioner.---Miljöbalken innebär ett steg framåt för miljöarbetet t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom att miljökvalitetsnormer kan införas och att påföljderna av&lt;br&gt;miljöpåverkan, olaglig eller otillåten, har gjorts &amp;quot;strängare&amp;quot;. Man&lt;br&gt;kommer dock inte att kunna uppnå de nationella miljömålen utan att stor&lt;br&gt;vikt läggs vid de föreskrifter som skall införas med stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.41 Länsstyrelsen för Göteborgs och Bohus län: Trots att hela&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;lagstiftningsområdet är mycket komplext har miljöskyddskommittén&lt;br&gt;lyckats relativt väl i sin ansats att forma grunden för en modernare&lt;br&gt;lagstiftning. Med en del ändringar och kompletteringar har förslaget&lt;br&gt;förutsättningar att bli ett verksamt instrument i miljövårdsarbetet.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävan mot en helhetssyn på människa och miljö talar, enligt länsstyrel-&lt;br&gt;sen, för att balkens tillämpningsområde bör få sträcka sig ganska långt&lt;br&gt;i riktning mot att förebygga även psykiska, sociala och kulturella effekter&lt;br&gt;av olika störningar. Dagens landskap är ett resultat av människans&lt;br&gt;omformning av naturlandskapet under årtusenden. Det gemensamma&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kulturarvet omfattar såväl odlingslandskapet, bebyggelse och fomläm-&lt;br&gt;ningar som kulturpräglade naturtyper och del av den biologiska mång-&lt;br&gt;falden. Skadliga ämnen påverkar också kulturhistoriskt viktiga byggna-&lt;br&gt;der, fomlämningar och kulturföremål. Kulturmiljön bör således tydligt&lt;br&gt;innefattas som en integrerad del av miljöbegreppet och inte försvinna i&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;miljön i övrigt&amp;quot;. Länsstyrelsen menar därför att miljöbalkens&lt;br&gt;tillämpningsområde bör förtydligas så att det framgår att det omfettar&lt;br&gt;även åtgärder mot luftföroreningar till skydd för fomlämningar och&lt;br&gt;bebyggelse av kulturhistoriskt intresse. Kravet på förebyggande åtgärder&lt;br&gt;bör även omfetta kulturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.42 Länsstyrelsen för Älvsborgs län: Rent allmänt är det tveksamt om&lt;br&gt;den nya miljöbalken blir det verksamma instrumentet i miljöarbetet som&lt;br&gt;är önskvärt. Det har uppenbarligen varit svårt att anpassa lagstiftningen&lt;br&gt;till nuvarande miljöproblembild. Länsstyrelsen konstaterar att det innan&lt;br&gt;erfarenheter vunnits av föreskrifter och miljökvalitetsnormer är svårt att&lt;br&gt;bedöma om miljöbalken och följdförfettningar ger förutsättningar att&lt;br&gt;kraftfullt ingripa mot diffusa utsläppskällor och successiv landskapsför-&lt;br&gt;ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.43 Länsstyrelsen för Värmlands län: Länsstyrelsen ställer sig i stort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bakom kommitténs överväganden i betänkandet och förslag till ny&lt;br&gt;miljöbalk.---Miljöbalken har, kanske som en följd av den korta tid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som stått till kommitténs förfogande men naturligtvis också beroende på&lt;br&gt;det stora antal lagar som infogats, blivit något svåröverskådlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.44 Länsstyrelsen för Örebro län: Länsstyrelsen tillstyrker införandet&lt;br&gt;av en samlad miljölagstiftning i en miljöbalk och ställer sig bakom&lt;br&gt;balkens mål och grundläggande principer. Åtgärden skapar större tyngd&lt;br&gt;och bidrar till en bättre överblick. Sammanfattningsvis lämnar länsstyrel-&lt;br&gt;sen följande synpunkter på kommitténs betänkande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Lagen behöver i vissa fell bli tydligare och en del av det som är avsett&lt;br&gt;att regleras i förordningar bör istället föreskrivas i lag, detta gäller&lt;br&gt;t.ex. biotopskyddet och samrådsskyldighet innan ett tillstånd söks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ytterligare begrepp behöver definieras i balken, definitioner i för-&lt;br&gt;arbeten till nu gällande lagar skrivs in i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- För att fastställda miljömål skall kunna uppfyllas måste balkens&lt;br&gt;bestämmelser kompletteras med förordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Begreppet “miljöferlig verksamhet&amp;quot; bör tas bort och ersättas med&lt;br&gt;miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;quot;Gröna&amp;quot; miljökvalitetsnormer bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Länsstyrelsen ansluter sig till utredningens princip när det gäller&lt;br&gt;kommunens tillsynsuppgifter. De större anläggningar som förs till den&lt;br&gt;s.k. &amp;quot;länsstyrelselistan&amp;quot; bör vara beroende av respektive kommuns&lt;br&gt;miljömässiga kompetens och organisation. I fråga om kommunens egna&lt;br&gt;anläggningar bör ansvar och drift vara åtskilda. Således bör dessa&lt;br&gt;anläggningar tillföras den s.k. länsstyrelselistan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Regeringens tillåtlighetsprövning av stora anläggningar skall vara&lt;br&gt;baserad på en miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Två nivåer av miljökonsekvensbeskrivningar bör införas. Förutom en Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;fullständig MKB bör möjlighet finnas för en förenklad MKB i enklare Bilaga 4&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Länsstyrelsens ansvar för miljöövervakning och regionala miljöanalyser&lt;br&gt;bör förtydligas i balken. Bl.a. bör länsstyrelsen i lag åläggas att göra&lt;br&gt;regionala miljöanalyser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Strandskyddet är till för friluftslivet, biotopskyddet är inget lämpligt&lt;br&gt;motiv, istället skrivs biotopskyddet in i de grundläggande hushållnings-&lt;br&gt;bestämmelsema .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En ny avdelning införs i balken som reglerar myndigheternas uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.45 Länsstyrelsen för Kopparbergs län: Det nuvarande regelverket på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöområdet är splittrat och mycket omfettande. Tillämpningssvårig-&lt;br&gt;hetema har varit betydande och är tämligen väldokumenterade i ett antal&lt;br&gt;tidigare studier och statliga utredningar. Länsstyrelsen välkomnar därför&lt;br&gt;en samordning av miljölagstiftningen i en miljöbalk. Miljöskyddskommit-&lt;br&gt;téns förslag innehåller förutom förslaget till samordning av en rad olika&lt;br&gt;lagar också flera nyheter på miljörättens område, såsom införandet av&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer, generella föreskrifter, skärpt stoppregel samt&lt;br&gt;talerätt för ideella organisationer m.m. Dessa förslag kommenteras under&lt;br&gt;respektive rubrik nedan. Målsättningen med förslaget är ambitiös och de&lt;br&gt;förändringar som föreslås överensstämmer till stora delar med de krav&lt;br&gt;som rests under senare år. Den övergripande strukturen, dvs. miljöbal-&lt;br&gt;kens omfettning och disposition förefeller lämplig. Det tekniska&lt;br&gt;utförandet av förslagen i form av lagtext har dock däremot mycket stora&lt;br&gt;brister.---Miljöbalk, föreskrifter och kvalitetsnormer får inte utformas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så, att nödvändiga verksamheter hindras eller avsevärt försvåras.&lt;br&gt;Kommittén uttrycker själv den synpunkten, att miljöbalken strikt&lt;br&gt;tillämpad skulle kunna betyda att inga nytillkommande svenska verksam-&lt;br&gt;heter skulle tillåtas inom ett visst område. Lagparagrafer får inte ha ett&lt;br&gt;sådant innehåll att orimligheter uppkommer. Verksamheter kan inte&lt;br&gt;bedrivas under ständiga hot om förbud och skadestånd. Om lagens&lt;br&gt;gränser inte är tydliga och stringenta äventyras såväl miljön som&lt;br&gt;rättssäkerheten.---En fråga är om sammanslagningen i den form som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslås överhuvudtaget kommer att innebära någon förenkling. Möjligt-&lt;br&gt;vis var uppgiften att föra samman, förenkla, förtydliga och skärpa den&lt;br&gt;stora mängden lagar på miljörättens område på ett sådant sätt att ansvar&lt;br&gt;och krav följs upp med kontroll och sanktioner alltför svår. Länsstyrelsen&lt;br&gt;utgår från att lagförslaget genomarbetas så att miljöbalken får ett sådant&lt;br&gt;innehåll att den kan tillämpas i praktiken. Betänkandets omfettning, i&lt;br&gt;kombination med de påtalade bristerna i lagförslagets utformning och&lt;br&gt;precision, samt det fektum att man i stor utsträckning har lämnat öppna&lt;br&gt;bemyndiganden till regeringen eller myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer att meddela föreskrifter eller miljökvalitetsnormer gör att det for&lt;br&gt;närvarande är svårt att överblicka konsekvenserna av detsamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.46 Länsstyrelsen för Gävleborgs län: Länsstyrelsen anser att förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till miljöbalk i allt väsentligt är bra och att ett införande av balken &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer att ge förutsättningar för ett bättre miljövårdsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.47 Länsstyrelsen för Västernorrlands län: En samordnad miljölag-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stiftning ger tydlighet åt kravet att näringar och samhällsbyggande i vid&lt;br&gt;mening måste nå en bättre miljöanpassning. Miljöskyddskommitténs&lt;br&gt;betänkande är väl genomarbetat med goda motivskrivningar och är på ett&lt;br&gt;tidsanpassat sätt anknutet till de mål och program som nu har högsta&lt;br&gt;aktualitet i miljöarbetet. Dispositionen av balkförslaget är också i&lt;br&gt;huvudsak bra. Vissa nya inslag som aktsamhetsreglema, miljökvalitets-&lt;br&gt;normer, ny administrativ miljöskyddsavgift som sanktion, obligatorisk&lt;br&gt;prövning av vissa större trafikanläggningar skärper lagverktyget.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken blir ett övergripande lagverktyg för miljöområdet med syftet&lt;br&gt;att skydda människors hälsa, naturen och miljön i övrigt firån miljöska-&lt;br&gt;dor. Balken och ärendehanteringen enligt denna är ett viktigt verktyg for&lt;br&gt;att fullfölja principer och inriktningar som gäller i miljöarbetet. Ut-&lt;br&gt;vecklingen på miljöområdet styrs dock alltmer även av andra mekanismer&lt;br&gt;och faktorer än lagen. Utbildning och ökad kunskap om olika miljöhot,&lt;br&gt;konsument- och marknadsstyrning, ekonomiska styrmedel, teknikutveck-&lt;br&gt;ling och samhällsplanering, tvärsektoriellt programarbete, internationell&lt;br&gt;samverkan är faktorer som växer i betydelse. Dessa måste tillsammans&lt;br&gt;med lagen nyttjas målmedvetet för att den nödvändiga miljöanpassningen&lt;br&gt;av areell och industriell produktion, fysiskt samhällsbyggande, service-&lt;br&gt;verksamheter och ekonomisk utveckling skall kunna nås. - - - För&lt;br&gt;näringslivet, liksom för allmänheten, är det viktigt att miljökraven är&lt;br&gt;enhetliga och likvärdiga på olika miljöområden, liksom mellan &amp;quot;kund&amp;quot;-&lt;br&gt;grupper och olika geografiska områden. Det är också viktigt att balken&lt;br&gt;är övergripande och ger grundläggande stöd även for åtgärder och&lt;br&gt;åtgärdskrav som behövs på &amp;quot;mjuka&amp;quot; kravområden som skydd för&lt;br&gt;biologisk mångfald, energi, trafik och samhällsbyggande, fysisk planering&lt;br&gt;och sektorplanering, där speciallagarnas krav på miljöanpassning av&lt;br&gt;verksamheterna ännu inte nått full tydlighet. Balken uppfyller i huvudsak&lt;br&gt;dessa krav och ger som ramlag förutsättningar för en breddad och&lt;br&gt;fördjupad miljöanpassning i alla samhällsverksamheter. Infogandet av&lt;br&gt;naturresurslagen (kap. 5-7) i kombination med utökade syften och&lt;br&gt;aktsamhetsregler (kap. 1 och 3) ger dock upphov till vissa osäkerheter&lt;br&gt;med hänsyn till NRL:s tidigare roll som &amp;quot;paraply&amp;quot; för olika speciallagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.48 Länsstyrelsen för Västerbottens län: Trots att kritiken kan tyckas&lt;br&gt;omfattande vill länsstyrelsen betona att kommittén uträttat ett med hänsyn&lt;br&gt;till omständigheterna imponerande arbete. Länsstyrelsen förutsätter&lt;br&gt;därvid att det är på grund av tidsskäl som betänkandet inte kunnat&lt;br&gt;redigeras om så att upprepningar och onödigt omständliga resonemang&lt;br&gt;eliminerats. Såväl textmassans omfattning som systematik lämnar således&lt;br&gt;en del övrigt att önska, vilket försvårat remissinstansernas arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.49 Svenska Kyrkans Centralstyrelse: Svenska kyrkans centralstyrelse&lt;br&gt;ser med stor tillfredsställelse att ett förslag till revidering och modernise-&lt;br&gt;ring av svensk miljölagstiftning nu föreligger. Inte minst mot bakgrund&lt;br&gt;av den pågående internationella ekonomiska och politiska integrationen&lt;br&gt;är det väsentligt att den svenska miljölagstiftningen harmoniseras och&lt;br&gt;moderniseras i riktning mot de regler och principer som gäller i andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länder. Likaså ser vi det som positivt att miljölagama nu samlats under Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;en &amp;quot;miljöbalk&amp;quot;. Detta förfarande underlättar, såsom kommittén själv Bilaga 4&lt;br&gt;framhåller, överblick och tillgänglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.50 Uppsala kommun: En så viktig remiss som den föreliggande borde,&lt;br&gt;av respekt för remissinstanserna och deras bedömningar, ha givits en&lt;br&gt;längre remisstid. Det är här fråga om ett genomgripande förslag, som&lt;br&gt;noga behöver övervägas såväl i sak som vad gäller formen. Uppsala&lt;br&gt;kommun delar de höga miljömässiga ambitioner som ligger till grund för&lt;br&gt;regelsystemets utformning och anser att betänkandet fört diskussionen om&lt;br&gt;en ny samlad miljöbalk framåt. Förslaget innehåller många bra förslag,&lt;br&gt;men kommunen anser dock inte att förslaget skall läggas till grund för&lt;br&gt;lagstiftning innan en betydande omarbetning av förslaget först görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.51 Eskilstuna kommun: Utredningsdirektiven till miljöbalken har vad&lt;br&gt;beträffar samordning av anknytande miljölagstiftning fullföljts. Samstäm-&lt;br&gt;mighet i lagen saknas dock. Vad som åstadkommits är närmast ett&lt;br&gt;konglomerat av tidigare separata lagar snarare än ett samstämt och&lt;br&gt;entydigt regelverk byggt på de mål som anges i 1 kap. i miljöbalksför-&lt;br&gt;slaget. Om förslaget innebär en skärpning av nu gällande lagar är ytterst&lt;br&gt;svårt att avgöra. Ambitionen att ta fram lagtekniska lösningar för att&lt;br&gt;komma tillrätta med trafikens miljöproblem kvarstår. Detta bl.a. som en&lt;br&gt;direkt följd av att stora delar av den centrala markanvändningslagstift-&lt;br&gt;ningen lämnats utanför miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.52 Katrineholms kommun: Det har sedan lång tid funnits behov av&lt;br&gt;en samlad lagstiftning på miljö- och hälsoskyddsområdet. Föreliggande&lt;br&gt;förslag till ny miljöbalk utgör ett omfattande arbete som utförts på kort&lt;br&gt;tid. Vi konstaterar att behovet av helhetssyn och en mer genomgripande&lt;br&gt;bearbetning av aktuella lagtexter kvarstår. Vi anser att miljöbalken i sin&lt;br&gt;nuvarande utformning, med stora delar av gammal lagtext sammanställd&lt;br&gt;i oförändrat skick, i många stycken är svåröverskådlig, motsägelsefull&lt;br&gt;och därmed ur praktisk synpunkt svårtolkad. Den skärpning av miljö-&lt;br&gt;skyddslagen som enligt direktiven var en av utgångspunkterna för&lt;br&gt;kommitténs arbete syns gått förlorad genom att flera tidigare införda&lt;br&gt;möjligheter till direktverkande straffsanktioner nu tagits bort, exempelvis&lt;br&gt;substitutionsprincipen i lagen om kemiska produkter. - - - För att&lt;br&gt;effektivisera och förenkla hanteringen av miljö- och hälsoskyddslagstift-&lt;br&gt;ningen och samtidigt öka tillgängligheten för allmänheten och därmed&lt;br&gt;rättssäkerheten hade vi sett det som angeläget att man tagit ett mer&lt;br&gt;radikalt grepp. Det hade varit lämpligt att på ett tydligare sätt samla&lt;br&gt;aktsamhetsregler/hänsynskrav för samtliga lagar på miljöområdet, då&lt;br&gt;också inkluderat plan- och bygglagen och vattenlagen samt kompletterat&lt;br&gt;med ett tillräckligt konkret tolkningsavsnitt för att få direktverkande&lt;br&gt;straffsanktioner. Därutöver borde finnas ett särskilt kapitel som åter-&lt;br&gt;speglar riksdagens ambitionsnivå som den redovisas i portalparagraferna.&lt;br&gt;Detta är inte minst viktigt med tanke på det framtida arbetet med den&lt;br&gt;lokala Agenda 21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.53 Norrköpings kommun: Med tanke på den viktiga och genom- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;gripande förändring som miljöbalksförslaget innebär är det olyckligt att Bilaga 4&lt;br&gt;remisstiden har varit så pass kort. Detta yttrande har därför koncentrerats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till de frågor kommunen anser vara oklara eller där vi ser allvarliga&lt;br&gt;problem med den föreslagna lösningen. Ytterligare en komplikation i&lt;br&gt;bedömningen av förslagets effekter är att inget förslag till hur arbetet&lt;br&gt;skall organiseras har lagts fram. Detta arbete har istället en ny utredning&lt;br&gt;fått i uppdrag att studera. Inte förrän ansvarsfördelningen mellan de olika&lt;br&gt;aktörerna är klarlagd kommer det att vara möjligt att bedöma förslagets&lt;br&gt;alla effekter. Bland annat råder det oklarhet om kommunernas arbetsbe-&lt;br&gt;lastning kommer att öka eller inte. Om ansvarsområdet utökas måste&lt;br&gt;ökade resurser tillföras kommunerna. Betänkandet innehåller många goda&lt;br&gt;förslag, till exempel samordningen av tillsynen inom miljö- och hälsoskydds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt kemikalieområdet. Kommunen är positiv till grundtanken på en&lt;br&gt;samordnad miljölagstiftning och instämmer i många av kommitténs&lt;br&gt;bedömningar och förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.54 Gotlands kommun: Miljöskyddskommittén kom 1991 med sitt&lt;br&gt;principbetänkande Miljölagstiftningen i framtiden (SOU 1991:4). Detta&lt;br&gt;betänkande fick inte Gotlands kommun tillfälle att lämna synpunkter på.&lt;br&gt;Detta anser vi vara mycket otillfredsställande eftersom de grundläggande&lt;br&gt;principerna för lagstiftningsarbetet lades fast redan i det skedet. Särskilt&lt;br&gt;då vi, mot bakgrund av vårt geografiska läge, upplever att vi måste få&lt;br&gt;bättre möjligheter att påverka vår situation och omgivning, och då&lt;br&gt;särskilt inom miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.55 Landskrona kommun: Förslaget till miljöbalk avstyrks. Förslaget&lt;br&gt;innehåller så många allvarliga brister att det inte bör läggas till grund till&lt;br&gt;en proposition utan att grundläggande ändringar görs. Förslaget innebär&lt;br&gt;inte den skärpning av miljökraven som behövs för att ge förutsättningar&lt;br&gt;för hållbar utveckling. Bestämmelser är vaga och i vissa fall en för-&lt;br&gt;svagning av både tillåtlighetsregler och straffbestämmelser. Stor del av&lt;br&gt;bestämmelserna avses delegeras till regering eller en myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer. Flera för miljöområdet viktiga lagar saknas i&lt;br&gt;miljöbalken och flera av de lagar som tagits med i förslaget har fogats in&lt;br&gt;utan större ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.56 Halmstads kommun: Halmstads kommun finner det anmärknings-&lt;br&gt;värt att när den mest radikala förändring av miljöskyddslagstiftningen&lt;br&gt;som görs, under i vart fell de senaste 25 åren, bedrivs remissarbetet med&lt;br&gt;sådan brådska. Med hänsyn till beslutsprocessen i en kommun innebär&lt;br&gt;det att remisstiden endast är ca. två månader för underremissinstans, med&lt;br&gt;hänsyn till semesterperioden kan den bli än kortare. Behovet av en&lt;br&gt;samordning av lagstiftningen inom miljöområdet är omvittnat stort.&lt;br&gt;Förslaget ger uttryck för en hög ambition och är i de flesta delar utan&lt;br&gt;anmärkning från vår sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.57 Göteborgs kommun: Miljöskyddskommittén har på ett övertygande&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätt visat på behovet av en samordning av ett flertal lagar inom miljöom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rådet. Vid en samlad bedömning ger kommitténs förslag uttryck för en Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;hög ambition såväl när det gäller möjligheterna att överblicka och Bilaga 4&lt;br&gt;tillämpa regelsystemet som beträffande det sakliga innehållet. Vi vill&lt;br&gt;därför tillstyrka att en miljöbalk antages i huvudsaklig överensstämmelse&lt;br&gt;med det framlagda förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.58 Trollhättans kommun: Miljöskyddskommittén beskriver hur miljön&lt;br&gt;under de senaste decennierna har förbättrats vad gäller utsläpp från de&lt;br&gt;större punktkällorna. Samtidigt konstateras att miljöproblemen, vad gäller&lt;br&gt;exempelvis försurning och övergödning, kvarstår. Dessa problem beror&lt;br&gt;på luftföroreningar från kontinenten, men också på utsläpp som mer är&lt;br&gt;relaterade till diffusa utsläppskällor såsom trafiken. Om miljöbalken skall&lt;br&gt;kunna utgöra det stöd som behövs för att råda bot på våra miljöproblem&lt;br&gt;är oklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.59 Sundsvalls kommun: Sundsvalls kommun instämmer i huvudsak i&lt;br&gt;kommitténs förslag till miljöbalk. Kommunen anser dock att balkforslaget&lt;br&gt;i alltför hög grad bygger på ramlagstänkandet. Den särskilt tillsatta&lt;br&gt;utredningen om organisationsfrågor bör avvaktas och remissbehandlas&lt;br&gt;innan en proposition om den nya balken presenteras. Sundsvalls kommun&lt;br&gt;instämmer också i kommitténs bedömning att samhället har anledning att&lt;br&gt;reagera kraftigt mot allvarlig miljöbrottslighet och att straffen därför skall&lt;br&gt;skärpas. Vattenlagen bör i framtiden infogas i miljöbalken. Kraven på&lt;br&gt;skogsbrukets miljöhänsyn borde vara tydligare. Sundsvalls miljönämnd&lt;br&gt;och -kontor har uttryckt oro för att kommunal myndighet skall kunna&lt;br&gt;upphäva strandskyddet inom planområde. Införandet av miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mer välkomnas. Den s.k. stoppregeln bör erhålla en mildare utformning.&lt;br&gt;Förslaget till skärpning av kraven för tillstånd för markawattning är bra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.60 Skellefteå kommun: Förslaget är ett gott underlag till ett fortsatt&lt;br&gt;lagstiftningsarbete. Det är däremot inte i sådant skick att det kan läggas&lt;br&gt;till grund för en proposition utan omfattande redigeringsarbete. Naturre-&lt;br&gt;surslagen bör anpassas till balken i övrigt, detaljeringsnivån hos&lt;br&gt;hälsoskydd och naturvård korrigeras och renhållningen anpassas till&lt;br&gt;kretsloppsprincip och producentansvar. Dessutom bör möjligheterna att&lt;br&gt;införliva ytterligare lagstiftning prövas, främst vattenlagen och PBL.&lt;br&gt;Organisationsfrågorna är olösta. Det senare är överlämnat till ny&lt;br&gt;utredning. Parallellt härmed bör ovan relaterade frågor bearbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.61 Luleå kommun: Vi är i grunden positiva till att stora delar av&lt;br&gt;miljölagstiftningen samlas i en miljöbalk. Det är dock svårt att bedöma&lt;br&gt;vilka konsekvenser den nya ramlagstiftningen kommer att få för&lt;br&gt;kommunen eftersom man överlåter till regering/statliga verk att utforma&lt;br&gt;de detaljerade spelregler som skall gälla. Dessutom har frågan om&lt;br&gt;miljötillsynens organisation hänskjutits till en särskild utredning.&lt;br&gt;Sammansmältningen av regelsystemen i ett stort antal lagar till en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enhetlig gör miljöbalken svår att bedöma som helhet. Sambanden mellan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;effekterna av olika medel som hushållningsbestämmelser, aktsamhets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler, miljönormer etc. i en viss given situation är svåra att överblicka Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;på förhand. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.62 &amp;nbsp;Västerbottens läns landsting: Styrelsen kan konstatera att&lt;br&gt;beredningen inte i någon större utsträckning tagit med Hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen (HSL) i sitt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.63 Svenska Kommunförbundet: Förbundet anser att det är angeläget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att en förstärkt miljölagstiftning införs som samtidigt ger en bättre&lt;br&gt;överskådlighet över regelverket för alla dem som har att tillämpa eller på&lt;br&gt;annat sätt berörs av reglema. En skärpt lagstiftning behövs främst med&lt;br&gt;hänsyn till de allt tydligare hoten mot livsmiljön som helhet och för att&lt;br&gt;vårt land skall kunna uppfylla de åtaganden som vi gjort i skilda&lt;br&gt;internationella sammanhang.---Kommunförbundet är däremot kritiskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till bl.a. den lagstiftningsteknik som Miljöskyddskommittén förordat,&lt;br&gt;vilken enligt förbundet innebär att allt för liten hänsyn har tagits till&lt;br&gt;avvägningar mellan nationella enhetliga krav och utrymme för ett reellt&lt;br&gt;kommunalt självstyre baserat på välawägda miljöhänsyn.---Huvud-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delen av förbundets principiella kritik mot inriktningen på Miljöskydds-&lt;br&gt;kommitténs arbete kvarstår vid granskningen av huvudbetänkandets&lt;br&gt;förslag till miljöbalk. Dessutom innehåller förslaget betydande systematis-&lt;br&gt;ka brister som enligt förbundet är en följd av att ett stort antal lagar med&lt;br&gt;ursprung i olika tidsepoker och med skilda syften har sammanfogats.&lt;br&gt;Kommittén har inte tillräckligt analyserat föreslagna förändringar av&lt;br&gt;bestämmelserna så att de sammantaget blir konsistenta. Förbundet anser&lt;br&gt;bl.a. mot bakgrund av detta att det varken är önskvärt eller lämpligt att&lt;br&gt;samla alla de lagar som kommittén arbetat med i en miljöbalk. Flera av&lt;br&gt;de föreslagna lagarna eller delar av lagarna bör således inte inordnas i en&lt;br&gt;ny samordnad miljölagstiftning. Det gäller bl.a. delar av naturresursla-&lt;br&gt;gen, naturvårdslagen och strålskyddslagen. Förbundet motsätter sig&lt;br&gt;bestämt en ytterligare utvidgning av balkens omfettning. Samman-&lt;br&gt;fattningsvis anser förbundet att förslaget till miljöbalk inte är tillräckligt&lt;br&gt;genomarbetat för att ligga till grund för lagstiftning. Dessutom är det ett&lt;br&gt;oavvisligt krav från förbundet att ansvarsfrågorna måste vara utklarade&lt;br&gt;när riksdagen fettar beslut om en ny miljölagstiftning. Förbundet anser&lt;br&gt;att en omarbetning måste ske och därefter bör en ny remissomgång&lt;br&gt;genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.64 Landstingsförbundet: Landstingsförbundet har beretts tillfälle att&lt;br&gt;yttra sig över rubricerade ärende. Förbundet vill med anledning härav&lt;br&gt;anföra följande. Kommitténs förslag att samla de större miljölagama i en&lt;br&gt;särskild miljöbalk är en bra lösning. Det nuvarande systemet med en&lt;br&gt;mängd olika förfettningar är svårgenomträngligt och opraktiskt.&lt;br&gt;Landstingsförbundet anser däremot att den kunskap och erferenhet som&lt;br&gt;landstingen besitter inte har tillvaratagits i den föreslagna lagstiftningen.&lt;br&gt;Inte i något fell föreslås att statliga och kommunala beslut skall föregås&lt;br&gt;av samråd med landsting. Detta är en allvarlig brist. Miljöbalken är en&lt;br&gt;utpräglad ramlag och regeringen ges en mycket långtgående fÖreskrifts-&lt;br&gt;rätt som kan få omfettande konsekvenser för landstingen. Landstingsför-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bundet förutsätter att regeringen och dess myndigheter kommer att&lt;br&gt;samråda med landstingen innan föreskrifter utfärdas som påverkar&lt;br&gt;landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.65 Svenska naturskyddsföreningen: Naturskyddsföreningen har länge&lt;br&gt;pekat på behovet av en reform av dagens brokiga och omfattande&lt;br&gt;miljölagstiftning. Denna lagstiftning lider av brister som i hög grad&lt;br&gt;försvårar miljöarbetet. Reformen brådskar därför. Enligt föreningens&lt;br&gt;uppfettning måste miljölagstiftningen moderniseras, skärpas och&lt;br&gt;samordnas. Det är mot denna bakgrund ett oerhört viktigt betänkande&lt;br&gt;Miljöskyddskommittén nu lagt fram. Förslaget att samla miljölagstift-&lt;br&gt;ningen i en miljöbalk är, enligt föreningens uppfettning, bra och bör ge&lt;br&gt;goda förutsättningar för den samordning som behövs. Även i övrigt finns&lt;br&gt;det i betänkandet många förslag till nyheter och skärpningar i lagstift-&lt;br&gt;ningen som naturskyddsföreningen anser är viktiga att fe festa på. Några&lt;br&gt;av de viktigaste förslagen är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- miljökvalitetsnormer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skärpt stoppregel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tillståndsplikt för främmande arter och genmodifierade organismer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skärpta bestämmelser för markawattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- talerätt för ideella organisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa förslag kan kritiseras i sina detaljer men är i grunden mycket&lt;br&gt;betydelsefulla. Med en kombination av miljökvalitetsnormer och en&lt;br&gt;effektiv stoppregel kan man t.ex. lägga grunden för en lagstiftning som&lt;br&gt;utgår från tillståndet i naturen och naturens egna toleransramar. Det är&lt;br&gt;således enligt naturskyddsföreningens uppfettning utomordentligt viktigt&lt;br&gt;att det fortsatta arbetet med att utforma en miljöbalk utgår från dessa&lt;br&gt;förslag från Miljöskyddskommittén. - - - Det finns emellertid samtidigt&lt;br&gt;en hel del förslag och inslag i betänkandet som föreningen är kritisk till&lt;br&gt;eller har synpunkter på. Rent allmänt kan sägas att föreningens kritik i&lt;br&gt;första hand rör lagtekniska frågor. Den föreslagna miljöbalken är på&lt;br&gt;område efter område alltför otydlig, allmänt formulerad och svårtolkad.&lt;br&gt;På några håll kan man dessutom utläsa avsiktliga eller oavsiktliga&lt;br&gt;försvagningar av lagstiftningen, något som knappast rimmar med&lt;br&gt;direktiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.66 Sveriges advokatsamfund: Advokatsamfundet, som visserligen&lt;br&gt;inser att det föreligger ett behov av en samordnad lagstiftning på&lt;br&gt;miljöområdet och som därför i och för sig kan ansluta sig till tanken på&lt;br&gt;en sådan, vill emellertid redan inledningsvis uttala att det föreliggande&lt;br&gt;förslaget till miljöbalk i flera avseenden inger betänkligheter från&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkter och från andra synpunkter. Förslaget kan därför&lt;br&gt;inte läggas till grund för lagstiftning utan en genomgripande omarbetning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.67 Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen:&lt;br&gt;Organisationerna anser att väsentliga delar av förslaget om införande av&lt;br&gt;en miljöbalk måste omarbetas innan de kan läggas till grund för&lt;br&gt;lagstiftning. Ett ekonomiskt perspektiv - både nationellt och intematio-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nellt - måste utvecklas och omfattande konsekvensanalyser genomföras&lt;br&gt;for att säkerställa rimliga prioriteringar och nödvändiga effektiviseringar&lt;br&gt;i miljöskyddsarbetet. - - - Den grundläggande svagheten i det nu&lt;br&gt;presenterade arbetet med förslag till en ny miljöbalk ligger i att de&lt;br&gt;ekonomiska aspektema på samhällsutvecklingen och dess betydelse för&lt;br&gt;en effektiv miljöpolitik i så ringa grad beaktats i arbetet. Likaså saknas&lt;br&gt;i många fall det internationella perspektivet på miljöfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.68 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF: Kretsloppstänkande och&lt;br&gt;resurshushållning är självklara förutsättningar för ett livskraftigt och&lt;br&gt;uthålligt jordbruk. De är även nödvändiga ingredienser för en utveckling&lt;br&gt;mot ett långsiktigt uthålligt samhälle. Ett modifierat synsätt vad gäller&lt;br&gt;principen förorenaren betalar är dock nödvändigt för de areella näringar-&lt;br&gt;na. LRF framhåller också att det med sektorsansvar inte automatiskt eller&lt;br&gt;i alla situationer följer ett ekonomiskt ansvar. Förbundet ser vissa risker&lt;br&gt;för missbruk av försiktighetsprincipen speciellt om den tillämpas inom&lt;br&gt;naturvård sområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.69 Svenska kraftverksföreningen: Det nu framlagda förslaget&lt;br&gt;uppfyller i och for sig kravet på en samordning. Däremot är det mycket&lt;br&gt;tveksamt om ett genomförande av förslaget skulle underlätta en smidig&lt;br&gt;och effektiv tillämpning. En sådan förutsätter ett betydande mått av&lt;br&gt;klarhet, så att de prövande och normgivande myndigheterna ges tydliga&lt;br&gt;spelregler, vilket i direktiven framhållits såsom särskilt eftersträvansvärt.&lt;br&gt;Förslaget tillgodoser knappast detta behov. Utredningen har alltför&lt;br&gt;mycket betonat det andra målet - att ge ökad tyngd åt miljökraven - och&lt;br&gt;därvid föreslagit skärpningar av tillåtlighetsreglema i miljöskyddslagen,&lt;br&gt;vilka i flera avseenden är både orealistiska och omotiverade. Miljöstöran-&lt;br&gt;de verksamheter som idag prövas enligt miljöskyddslagen - främst&lt;br&gt;industriprocesser av olika slag samt kommunala avloppsanläggningar och&lt;br&gt;andra offentliga verksamheter - har i nuläget, bl.a. till följd av miljös-&lt;br&gt;kyddslagens aktsamhetsregler en miljöstandard som svarar mot högt&lt;br&gt;ställda mål. Detsamma kan dock inte sägas om verksamheter i bl.a.&lt;br&gt;jordbruks- och trafiksektorerna, vilka inte inryms under miljöskyddsla-&lt;br&gt;gens tillståndsplikt. Denna skevhet borde kommittén ha analyserat&lt;br&gt;grundligare än vad som skett. Vad som främst brister är att verksam-&lt;br&gt;heter som faller utanför miljöskyddslagens tillståndsplikt inte blir föremål&lt;br&gt;for kritisk granskning på samma sätt som verksamheter med tillstånd-&lt;br&gt;splikt. Inte minst gäller detta trafiksektorn. Trots direktivens klara&lt;br&gt;anvisning till kommittén att överväga förslag ägnade att intensifiera&lt;br&gt;miljöskyddsarbetet såvitt avser trafiken och att harmonisera lagstiftningen&lt;br&gt;i vad avser trafikens miljöfrågor med annan lagstiftning så att likartade&lt;br&gt;utgångspunkter skapas för de olika samhällssektorerna, är det tunt med&lt;br&gt;sådana förslag i utredningen. Direktiven anger att lagstiftningen bör&lt;br&gt;innehålla för trafikslagen särskilt anpassade regler om tillståndsprövning.&lt;br&gt;Detta har beaktats såtillvida att utredningen föreslagit särskild tillåtlig-&lt;br&gt;hetsprövning hos regeringen av de allra största trafikanläggningarna&lt;br&gt;(vägar, flygplatser, hamnar och farleder med betydande nationell eller&lt;br&gt;regional påverkan). Någon tillståndsprövning motsvarande den som sker&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för tillståndspliktiga företag enligt miljöskyddslagen har däremot inte Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;föreslagits. En bättre problemanalys skulle ha visat, att en skärpning av Bilaga 4&lt;br&gt;miljökraven visavi redan tillståndspliktiga företag inte är angelägen,&lt;br&gt;medan däremot behovet är stort av att låta företag som idag inte har&lt;br&gt;tillståndsplikt omfattas av sådan. Analysen skulle sannolikt också ha visat&lt;br&gt;att detta skulle kunna åstadkommas inom ramen for nu gällande&lt;br&gt;lagstiftning, varför en ny miljöbalk från denna synpunkt inte är någon&lt;br&gt;påträngande angelägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.70 Värmeverksföreningen: Värmeverksföreningen tillstyrker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- miljöbalken som en ramlag och ett sätt att samla gällande lagar inom&lt;br&gt;samma lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- förslaget att inom ett visst geografiskt område utbyta skyddsåtgärder&lt;br&gt;mellan skilda miljöpåverkande verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värmeverksföreningen avstyrker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- formuleringen av 3 kap. 9 §. Andra stycket måste omformuleras så att&lt;br&gt;ekonomin också beaktas, annars kan följden bli negativ for fjärrvärmen&lt;br&gt;och miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- formuleringen av stoppregeln i 3 kap. 7 § måste omformuleras så att&lt;br&gt;den blir mindre kategorisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värmeverksföreningen anser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att förslaget i alltför hög grad inriktats på skärpningar för verksam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter, som redan har tillståndsplikt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att en skyldighet för kommunerna att mäta kommer att öka kunskapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och underlätta bedömningen vid nyetableringar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att miljöskyddsavgiften bör återföras till branschen på samma sätt som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NOx-avgiften,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att normerna kan få orimliga konsekvenser, om inte hänsyn till tekniska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och ekonomiska faktorer tas vid tillämpningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att det är mycket viktigt att branschintressen får möjlighet att medverka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid normernas urformning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att företag, som bedriver verksamhet vid flera anläggningar, skall&lt;br&gt;kunna få en tillsynsmyndighet för alla anläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.71 Landsorganisationen i Sverige, LO: I det interna handlingspro-&lt;br&gt;gram som enligt arbetsmiljölagen skall finnas i vaije verksamhet bör&lt;br&gt;också verksamhetens konsekvenser för den yttre miljön medtas. Därvid&lt;br&gt;gäller också att planer för information och utbildning också för yttre&lt;br&gt;miljöfrågorna måste finnas upprättade. Eftersom det kan uppkomma&lt;br&gt;situationer där utsläpp eller annan påverkan medför allvarliga störningar&lt;br&gt;för den yttre miljön och rättelse ej kan nås på annat sätt, bör det som LO&lt;br&gt;har uttryckt i sitt ovan nämnda handlingsprogram ges rätt för lokal&lt;br&gt;facklig organisation via sitt skyddsombud att ingripa med ett avbrytande&lt;br&gt;av arbetet, på samma sätt som gäller enligt arbetsmiljölagen. För att&lt;br&gt;stödja skyddsombuden i dessa ärenden bör det också lagmässigt anges att&lt;br&gt;den lokala fackliga organisationen skall ha rätt att tillkalla berörda&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.72 Föreningen skogsindustrierna: Skogsindustrierna föreslår att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöskyddskommitténs förslag överarbetas inom kommittén innan de Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;läggs till grund för lagstiftning. Om detta inte är möjligt måste väsentliga Bilaga 4&lt;br&gt;justeringar göras under den politiska behandlingen. Bakgrunden är bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- De samhällsekonomiska konsekvenserna har inte utretts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Förslagen skapar en komplicerad och svårbedömd situation för&lt;br&gt;industrin och näringslivet i övrigt. Viljan att investera i Sverige kan&lt;br&gt;påverkas negativt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Tillräcklig hänsyn har inte tagits till behovet av skälighetsbedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Rättskraften i beviljade tillstånd urholkas allvarligt för den tillstånd-&lt;br&gt;spliktiga industrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya styrmedel i form av generella föreskrifter, miljökvalitetsnormer,&lt;br&gt;åtgärdsplaner, stoppregel och överklaganderegler har utformats så att&lt;br&gt;de kan bidra till att projekt inom samfärdsel, industri och andra&lt;br&gt;sektorer försenas eller blockeras i stor omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.73 Skogsägarnas riksförbund: Utredningen har uppenbarligen inte&lt;br&gt;förmått eller givits tid att belysa hur förslagen påverkar skogsbrukets&lt;br&gt;framtid. Någon samordning i lagstiftningen som skulle leda till rationali-&lt;br&gt;seringar och minskad byråkrati redovisas inte heller. Kommitténs&lt;br&gt;ensidiga sätt att se på de areella näringarna bäddar för driftsproblem i&lt;br&gt;företagen då besluts- och förfoganderätten urholkas och ett kostnadsin-&lt;br&gt;effektivt naturvårdsarbete för samhället genom dubbellagstiftning och&lt;br&gt;växande byråkratisering. Miljöskyddskommittén måste därför i sitt&lt;br&gt;avslutande arbete bättre analysera konsekvenserna för skogsbruket av de&lt;br&gt;lagda förslagen och därmed beakta både direktivens riktlinjer och vad&lt;br&gt;som anförs i övrigt i detta yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Grunderna för en ny lagstiftning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 &amp;nbsp;Den lagtekniska utformningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.1.1 Riksdagens ombudsmän, JO: Kommittén har lagt fram ett förslag&lt;br&gt;till miljöbalk, i vilken samlats ett stort antal lagar på miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsområdet. Dessa lagar har delvis sammanfallande syften,&lt;br&gt;nämligen att skydda människors hälsa och miljön etc. De är ändå på flera&lt;br&gt;sätt mycket olikartade till syfte, innehåll och utformning. Som kommittén&lt;br&gt;har framhållit medför en samordning av de nu existerande lagarna till en&lt;br&gt;enda sammanhållen miljöbalk med nödvändighet att balken, för att&lt;br&gt;regleringen inte skall bli oöverskådlig, ges karaktär av en ramlag vari tas&lt;br&gt;in endast bestämmelser av mer grundläggande karaktär. Övrig reglering&lt;br&gt;som befinns nödvändig måste genom delegation från riksdagen överlåtas&lt;br&gt;till regering och myndigheter. En stor del av sådana regler som idag&lt;br&gt;återfinns i lag kommer således framdeles att återfinnas i förordningar och&lt;br&gt;föreskrifter, utfärdade av regeringen och de inte så få myndigheter som&lt;br&gt;berörs av balkens regler. Omfattningen av de normer som sålunda&lt;br&gt;kommer att beslutas på lägre nivå än lagnivå är nu inte möjlig att&lt;br&gt;bedöma. Anledning saknas emellertid att anta annat än att reglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer att bli mer omfattande än vad som idag är fallet. Det är heller&lt;br&gt;inte orimligt att anta att de generella föreskrifter som beslutas på&lt;br&gt;myndighetsnivå knappast kommer att uppvisa den enhetlighet i norme-&lt;br&gt;ringen som synes efterlysas i kommitténs direktiv. Mot denna bakgrund&lt;br&gt;kan ifrågasättas om ett av angivna syften med översynen, nämligen att&lt;br&gt;underlätta överblicken och tillämpningen av lagstiftningen på området,&lt;br&gt;kommer att uppnås genom förslaget till miljöbalk. Förslaget leder&lt;br&gt;visserligen till en enhetlig syn på miljö- och hälsoskyddsområdet och till&lt;br&gt;enhetliga lösningar av vissa grundläggande frågor. Emellertid kommer&lt;br&gt;berörda myndigheter, var och en inom sitt område, att ha att tillämpa ett&lt;br&gt;i förhållande till dagsläget sannolikt ökat antal regler i förordning och&lt;br&gt;myndighetsföreskrifter. Allmänhetens möjligheter att i framtiden skaffa&lt;br&gt;sig kunskaper om vilka regler som gäller på skilda delar av miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsområdet och för hushållningen med naturresurser torde&lt;br&gt;knappast bli enklare än idag. En blivande företagare som vill undersöka&lt;br&gt;vilka krav som ställs på den verksamhet han avser att bedriva och om&lt;br&gt;tillstånd krävs för verksamheten och vilken myndighet som i så fall skall&lt;br&gt;pröva en ansökan därom, får ingen ledning i balkens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén har på grund av tilläggsdirektiven, vilka i sin&lt;br&gt;tur grundats på beslut av riksdagen, i sitt arbete inte haft att undersöka&lt;br&gt;möjligheten att reformera och samordna de olika miljölagama på annat&lt;br&gt;sätt än genom att sammanföra dem i en lag eller i en balk. Kommittén&lt;br&gt;har på den korta tid som stått till förfogande arbetat fram ett sådant&lt;br&gt;förslag. Resultatet ger, som jag ovan antytt, vid handen att en på detta&lt;br&gt;sätt sammanhållen lagstiftning, avsedd att reglera från varandra skilda&lt;br&gt;verksamhetsområden som har endast det gemensamt att de har betydelse&lt;br&gt;for människors hälsa och för miljön, med nödvändighet måste bli av så&lt;br&gt;översiktlig karaktär och kräva en så omfattande reglering på lägre nivåer,&lt;br&gt;område för område, att som slutresultat den eftersträvade samordningen&lt;br&gt;och enhetligheten ändå inte torde kunna upprätthållas. Det övergripande&lt;br&gt;syftet med en reformering av regelverket på miljö- och hälsoskyddsom-&lt;br&gt;rådet måste självfallet vara att åstadkomma regler som ger goda&lt;br&gt;förutsättningar för att statsmakternas ambition att förbättra miljön och&lt;br&gt;människors hälsa också uppnås. Att sträva efter att samla all lagstiftning&lt;br&gt;på detta vidsträckta område i ett enda lagkomplex, en miljöbalk, kan&lt;br&gt;enligt min uppfattning knappast anses ha något värde i sig. Som framgår&lt;br&gt;av betänkandet måste också vissa av de nuvarande lagar som har stor&lt;br&gt;betydelse för miljöfrågor, såsom vattenlagen (1983:291) och plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10), och för människors hälsa, såsom arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1160), hållas utanför balken. En alternativ väg att gå for att&lt;br&gt;reformera miljö- och hälsoskyddslagstiftningen skulle enligt min mening&lt;br&gt;vara att, med utgångspunkt i de skärpta krav på miljöskydd, hälsoskydd&lt;br&gt;och utnyttjande av naturresurser som anses önskvärda och med en strävan&lt;br&gt;att så långt möjligt åstadkomma från lagteknisk synpunkt enhetliga regler,&lt;br&gt;göra en grundlig översyn av nuvarande reglering område för område. Det&lt;br&gt;kan inte uteslutas att därigenom skulle kunna uppnås ett mer lättillgäng-&lt;br&gt;ligt regelkomplex. Behovet att från riksdagen delegera omfettande&lt;br&gt;regelgivning skulle i så fell sannolikt kunna minskas. Mot bakgrund av&lt;br&gt;vad som ovan anförts är jag närmast benägen att avstyrka att förslaget till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbalk nu läggs till grund för kommande lagstiftning på området. I det&lt;br&gt;fortsatta lagstiftningsarbetet bör på sätt ovan antytts möjligheten att&lt;br&gt;reformera den på de skilda områdena gällande lagstiftningen först&lt;br&gt;övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.2 Kommerskollegium: Kommerskollegium stödjer miljöbalkens&lt;br&gt;ändamål, men menar att förslagen ibland ger utrymme för subjektiva&lt;br&gt;bedömningar. Inte minst utifrån det handelspolitiska regelverket är det&lt;br&gt;viktigt med klara definitioner. Vaga formuleringar som exempelvis&lt;br&gt;&amp;quot;skydd för välbefinnande&amp;quot; - 2 kap. 9 § - kan bli svårtolkade i handelspo-&lt;br&gt;litiska sammanhang. Ett annat exempel är 16 kap. 1 § som stadgar att vid&lt;br&gt;hantering av biotekniska produkter hänsyn skall tas till &amp;quot;etikens grunder&amp;quot;.&lt;br&gt;Det finns även en oklarhet i begreppet &amp;quot;miljöpåverkan&amp;quot; i 2 kap. 6 § samt&lt;br&gt;kravet i 9 kap. 1 § 2 st på upprättande av miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;där &amp;quot;... en verksamhet, hanteringen av en kemisk eller bioteknisk&lt;br&gt;produkt eller av en vara eller någon annan åtgärd kan beferas medföra&lt;br&gt;betydande påverkan på människors hälsa eller miljön eller äventyra en&lt;br&gt;långsiktigt god hushållning med naturresurser...&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.3 Kustbevakningen: Kustbevakningen delar kommitténs grundupp-&lt;br&gt;fettning att miljölagstiftningen måste vara tydlig, begriplig och enhetlig,&lt;br&gt;så att man kan skaffa sig kunskap om vad som gäller. Miljöskyddskom-&lt;br&gt;mitténs förslag till miljöbalk är i stor utsträckning en ramlag som skall&lt;br&gt;kompletteras med regeringsförordningar eller myndighetsföreskrifter.&lt;br&gt;Detta kan komma i konflikt med möjligheten att skaffa sig kunskap om&lt;br&gt;vad som gäller. Från synpunkten som övervakningsmyndighet är det&lt;br&gt;därför angeläget att bemyndigandena att meddela skilda slag av före-&lt;br&gt;skrifter i möjligaste mån begränsas så att regelfloran inte växer med&lt;br&gt;påföljd att regelverket blir svårt att överblicka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.4 Folkhälsoinstitutet: Den nuvarande skrivningen i lagtexten ger&lt;br&gt;utrymme för oklarheter och gör texten svåröverskådlig. Så talas t.ex. i&lt;br&gt;1 kap. 1 § om &amp;quot;en hälsosam och god miljö att leva i&amp;quot;, i 2 § om att&lt;br&gt;&amp;quot;skydda mot störningar som kan orsaka skador eller olägenheter&amp;quot;, i 3 §&lt;br&gt;att &amp;quot;skador skall förebyggas&amp;quot; men olägenheter nämns inte, i § 4 att&lt;br&gt;&amp;quot;förebygga ohälsa&amp;quot;. I 2 kap. 2 § talas om att förebygga hälso- eller&lt;br&gt;miljöskador, i § 9 talas om &amp;quot;undanröjande av olägenheter&amp;quot; men inte&lt;br&gt;skador, etc. Terminologin bör ses över så att den används på ett&lt;br&gt;konsistent sätt i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.5 Statens Järnvägar, SJ: Ramlagslösningen får inte innebära att&lt;br&gt;lagtexten blir innehålls- och verkningslös. De gällande reglema skall&lt;br&gt;återfinnas i lagen, annars är inte mycket vunnet jämfört med dagens&lt;br&gt;situation. I Miljöskyddskommitténs förslag saknas - enligt SJs mening -&lt;br&gt;i alltför stor utsträckning precisa handlingsregler som kan förstås och&lt;br&gt;tillämpas av dem som omfettas av lagen. Sådana bör kunna arbetas in&lt;br&gt;utan att ramlagens flexibilitet går förlorad. Miljöskyddskommitténs&lt;br&gt;skrivning innebär att krav och regler i för liten omfettning ingår i&lt;br&gt;lagtexten. De blir i stället en funktion av i värsta fell mycket varierande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tolkningar och framför allt - beroende av den praxis regeringen upprättar Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;vid tolkningen av bestämmelserna. På så vis skapas i och för sig Bilaga 4&lt;br&gt;handlingsfrihet för den aktuella regeringskonstellationen, men det sker till&lt;br&gt;priset av enhetliga och rättvisa miljöregler för marknadsaktörerna. Om&lt;br&gt;miljöhänsyn verkligen skall kunna bli ett konkurrensmedel mellan&lt;br&gt;företagen - något SJ starkt förespråkar och försöker tillämpa - så krävs&lt;br&gt;det klara besked om vilka regler som gäller i miljölagstiftningen, och&lt;br&gt;dessa regler skall vara lika för alla. Regler och krav skall så tydligt som&lt;br&gt;möjligt anges i lagarna, det är en förutsättning för en väl fungerande&lt;br&gt;marknadsekonomi. Detta gäller naturligtvis även för miljölagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.6 Statskontoret: En fortlöpande rapportering av lagtillämpningen till&lt;br&gt;riksdagen torde behövas. Processen att ta fram föreskrifter av olika slag&lt;br&gt;behöver troligen utvecklas. Medverkan däri kan behöva vidgas,&lt;br&gt;branschöverenskommelser utformas som alternativ eller komplement. De&lt;br&gt;generella föreskrifterna/normerna ställer även krav på nya former för&lt;br&gt;ensartade bedömningar av risker och överväganden om samhälleliga&lt;br&gt;kostnader/intäkter. Enligt direktiven skulle kommittén också överväga&lt;br&gt;hur lagändringarna kan bidra till att öka effektiviteten i myndigheternas&lt;br&gt;verksamhet och redovisa de rationaliseringar, även samhällsekonomiskt,&lt;br&gt;som kan åstadkommas genom en miljöbalk. Betänkandet behandlar&lt;br&gt;emellertid inte dessa ftågor på ett sätt som tillnärmelsevis svarar mot&lt;br&gt;direktiven. På ett flertal områden går förslagen inte längre än vad som&lt;br&gt;svarar mot lagtextens bemyndigande, &amp;quot;regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer får&amp;quot; etc. Ändock anser vi att kapitel 19, som&lt;br&gt;behandlar ansvars-, organisations- och resursfrågor, är ett värdefullt&lt;br&gt;underlag för den pågående utredningen om organisation inom miljöom-&lt;br&gt;rådet (M 1993:04). Lagstiftningen bör även vad gäller själva balken ses&lt;br&gt;som en fortgående process. Vattenlagen kan vara en författning som&lt;br&gt;närmast bör komma i fråga att införliva med balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.7 Riksrevisionsverket, RRV: Utredningen har i huvudsak valt en&lt;br&gt;modell med ramlagstiftning varvid merparten av de specificerade&lt;br&gt;kravreglema hänskjuts till förordningar utfärdade av regeringen och&lt;br&gt;föreskrifter utfärdade av olika sektormyndigheter såsom Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket, Boverket, Socialstyrelsen, Kemikalieinspektionen och Strålskyddsins-&lt;br&gt;titutet. Det angivna motivet synes främst vara att minska lagtextens&lt;br&gt;omfång. RRV anser att utredningen borde ha presenterat en analys av hur&lt;br&gt;den föreslagna modellen med miljöbalk, förordningar och av olika&lt;br&gt;myndigheter utfärdade föreskrifter påverkar dem som har att tillämpa&lt;br&gt;lagen, dvs. verksamhetsutövare, tillsynsorgan och rättsinstanser. Det kan&lt;br&gt;vara så att tillsynsmyndigheters arbete försvåras av att konkretiseringarna&lt;br&gt;av lagparagraferna står att finna i så många olika källor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.8 Boverket: Balkens ramlagskonstruktion med bemyndiganden&lt;br&gt;påverkar i oförutsebar omfattning ansvarsfördelningen inom området&lt;br&gt;miljö. Balkens konstruktion med bemyndiganden är nödvändig, med&lt;br&gt;tanke på det omfattande område som balken skall täcka. Det är likafullt&lt;br&gt;en allvarlig brist att det i nuvarande skede är omöjligt att överblicka hur&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;systemet kan komma att fungera med avseende på ansvarsfördelning och Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tillämpning och vilken ambitionsnivå som därvid kommit att kunna Bilaga 4&lt;br&gt;hållas. Organisationsförändringar utreds separat och förslag finns inte&lt;br&gt;inom remisstidens utgång. Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun&lt;br&gt;och inom staten finns därför inte klarlagd. Detaljer av stor betydelse för&lt;br&gt;tillämpningen, såväl inom som utom balken, kommer enligt balken att&lt;br&gt;formuleras genom regerings- eller andra myndighetsföreskrifter. Även i&lt;br&gt;detta avseende är ansvarsfördelningen således oklar. Den omfattande&lt;br&gt;bemyndighetsmöjligheten kan beskrivas så, att riksdagen överlämnar&lt;br&gt;lagstiftningsmakten på miljöområdet till regeringen for vidare delegation.&lt;br&gt;Boverket avstyrker en sådan utveckling. Det är en angelägen fråga, att&lt;br&gt;fördelningen av ansvar mellan lagstiftande, verkställande eller förvaltande&lt;br&gt;makthavare görs efter välgrundad analys med överblick av helheten,&lt;br&gt;vilket således ännu inte är fellet. Miljöbalken ger uttryck för höjda&lt;br&gt;ambitioner i de inledande principerna om syfte m.m. Det är en nöd-&lt;br&gt;vändig och lovvärd utveckling av lagstiftningen på området. Den&lt;br&gt;eftersträvade samordningen av prövningarna har inte genomförts fullt ut,&lt;br&gt;men innebär i många fell en förbättring. Grunden för miljöarbetet borde&lt;br&gt;vara att hitta ett samspel mellan individuellt ansvar och sektorsansvar&lt;br&gt;som utgår från förutsättningarna i det aktuella geografiska området. Det&lt;br&gt;bör avspeglas både i lokalt, regionalt, nationellt och globalt perspektiv.&lt;br&gt;Det är Boverkets ambition att medverka till att finna entydiga och&lt;br&gt;gemensamma grunder för detta miljöansvar, konkretiserat genom&lt;br&gt;tillståndsprövning och fysisk planering. Förslagen i yttrandet skall ses&lt;br&gt;som uttryck för denna strävan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.9 Fiskeriverket: I kapitel tre ges grunderna för en ny lagstiftning.&lt;br&gt;De mål som definierats överensstämmer med de grundläggande principer&lt;br&gt;som på senare år kommit till uttryck i internationella konventioner, vid&lt;br&gt;Naturvårdsverkets aktionsplanearbete m.m. De är grundläggande även&lt;br&gt;när det gäller miljöproblem och fiske. Den föreslagna lagstiftningen har&lt;br&gt;i möjligaste mån anpassats till EG:s rättsregler som i vissa avseenden är&lt;br&gt;mindre långtgående än de svenska. Fiskeriverket instämmer i utred-&lt;br&gt;ningens uppfettning att principen bör vara att vi håller fest vid vår högre&lt;br&gt;ambitionsnivå och avvaktar att EG kommer i kapp i stället för att göra&lt;br&gt;lättnader i vår miljölagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.10 Närings- och Teknikutvecklingsverket, NUTEK: För att kunna&lt;br&gt;uppnå miljöbalkens högt ställda ambitioner är självfallet de administrativa&lt;br&gt;styrmedlen i form av lagar och förordningar i kombination med&lt;br&gt;sanktioner av central betydelse. Denna lagstiftning måste dock kom-&lt;br&gt;bineras med andra åtgärder för att de långtgående omställningarna skall&lt;br&gt;kunna genomföras. NUTEK noterar att behovet av ekonomiska styrmedel&lt;br&gt;kommenteras i betänkandet, men de ligger i allt väsentligt utanför själva&lt;br&gt;miljöbalken. Informativa styrmedel behandlas inte i betänkandet såvitt&lt;br&gt;NUTEK kunnat finna. Inte heller behandlas frågan om balansen mellan&lt;br&gt;de olika styrmedlen och samordningen dem emellan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.11 Kammarkollegiet: En ramlagstiftning har såväl for- som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nackdelar. Till nackdelarna hör att en sådan lag måste fyllas ut med Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;föreskrifter som till slut kan göra hela regelverket svårare att överblicka. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är då viktigt att de bestämmelser som finns i ramlagen är helt klara&lt;br&gt;och entydiga. Kollegiet har noterat att det i avsnittet om miljökvalitets-&lt;br&gt;normer finns en otydlighet. I specialmotiveringen till 8 kap 1 § (sid 63 ö)&lt;br&gt;sägs &amp;quot;Av andra stycket framgår att miljökvalitetsnormer i fråga om hälso-&lt;br&gt;eller miljöskydd skall grunda sig på vetenskapliga kriterier&amp;quot;. Att det skall&lt;br&gt;vara vetenskapliga kriterier framgår emellertid inte av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.12 Konkurrensverket: Miljöbalken är utformad som en ramlag,&lt;br&gt;vilket bl.a. innebär att ändringar i regelsystemet kan genomforas snabbt&lt;br&gt;när ändrade förhållanden påkallar det, vilket är av betydelse bl a med&lt;br&gt;hänsyn till det kommande EES-avtalet och ett eventuellt framtida svenskt&lt;br&gt;EG-medlemskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.13 Statens naturvårdsverk: Förslaget till miljöbalk är utformat som&lt;br&gt;en utpräglad ramlag. Förslaget innehåller därför bemyndiganden för&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela&lt;br&gt;närmare föreskrifter i ett stort antal avseenden. Enligt Naturvårdsverkets&lt;br&gt;uppfettning är denna ordning lämplig av flera skäl, främst p.g.a. att&lt;br&gt;lagstiftningen bör anpassas till kunskaps- och teknikutvecklingen med så&lt;br&gt;små fördröjningar som möjligt. Sådant regelarbete som fordrar specialist-&lt;br&gt;kunskaper i tekniska och andra frågor kan bedrivas av centrala för-&lt;br&gt;valtningsmyndigheter. Naturvårdsverket välkomnar och tillstyrker bl.a.&lt;br&gt;följande grundläggande förslag från kommittén: de mål och grund-&lt;br&gt;läggande principerna som skall gälla för miljöarbetet; tillförsäkra&lt;br&gt;människor en hälsosam och god miljö, bevara biologisk mångfeld, bevara&lt;br&gt;kulturlandskapet och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling av&lt;br&gt;samhället. Verket föreslår att även hushållning med naturresurser tas in&lt;br&gt;bland målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.14 Statens råd för kärnavfallsfrågor, KASAM: Det är varken&lt;br&gt;möjligt eller lämpligt att i lag detaljreglera alla de otaliga verksamheter&lt;br&gt;och situationer som de miljövårdande myndigheterna ställs inför.&lt;br&gt;KASAM ansluter sig därför till principen om en ramlag, med stöd av&lt;br&gt;vilken regeringen kan utfärda föreskrifter. Självfellet måste sådana&lt;br&gt;föreskrifter grundas på ett uttryckligt bemyndigande i lagstiftningen. I&lt;br&gt;4 kap. 1 § förslaget till miljöbalk anges uttryckligen att föreskrifter som&lt;br&gt;meddelas med stöd av balken &amp;quot;skall grundas på de principer som anges&lt;br&gt;i 1 kap. 1 och 3 §§, på de aktsamhetsregler som anges i 3 kap. och på&lt;br&gt;kvalitetsnormen enligt 8 kap.&amp;quot;. Här hänvisas alltså till preciserade&lt;br&gt;lagrum. Men i 4 kap. 2 § finns stadganden som ger bemyndiganden för&lt;br&gt;regeringen att också meddela föreskrifter för att &amp;quot;annars genomdriva&lt;br&gt;riktlinjer eller principer som riksdagen antagit eller för att uppfylla&lt;br&gt;internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig&amp;quot; (SOU 1933:27 s 86).&lt;br&gt;KASAM känner osäkerhet om riksdagen bör delegera till regeringen att&lt;br&gt;genom förordningar komplettera miljöbalkens regler på detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenserna av bristande överensstämmelse mellan reglema i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbalken och exempelvis senare regerings- och riksdagsbeslut bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredas ytterligare (jfr SOU 1993:27 s 339).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.15 Svea hovrätt: Den föreslagna miljöbalken är en utpräglad ramlag.&lt;br&gt;Den innehåller en rad allmänna bestämmelser som ger uttryck för det&lt;br&gt;goda syftet att åstadkomma en god miljö i vidsträckt betydelse. Tanken&lt;br&gt;är att bestämmelserna skall kompletteras med mera preciserade före-&lt;br&gt;skrifter, utfärdade av regeringen eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer. Med det tillämpningsområde balken föreslås få, torde en&lt;br&gt;sådan lösning vara nödvändig. Om balken skulle kompletteras med mera&lt;br&gt;specifika bestämmelser, skulle möjligheterna att överblicka den gå helt&lt;br&gt;förlorad. Den valda modellen har emellertid sina givna nackdelar, inte&lt;br&gt;minst från konstitutionella synpunkter. Bestämmelserna blir i hög grad&lt;br&gt;abstrakta och har i många fall närmast karaktären av högtidliga program-&lt;br&gt;förklaringar. Man kan fråga sig vilken garanti riksdagen har för att&lt;br&gt;balkens ambitiösa syften verkligen kommer att uppfyllas och om det är&lt;br&gt;rimligt att riksdagen i så hög grad delegerar sin lagstiftningsmakt till&lt;br&gt;regeringen. Den frågan kvarstår även med de begränsningar av före-&lt;br&gt;skriftsmakten som kommittén har föreslagit i balkens 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.16 Kammarrätten i Stockholm: Mot de grundläggande principer för&lt;br&gt;miljöarbetet for vilka kommittén har uttalat sig har kammarrätten i och&lt;br&gt;för sig inte några väsentliga erinringar. Det vill emellertid synas som om&lt;br&gt;ambitionsnivån hos kommittén i en del hänseenden har varit orealistiskt&lt;br&gt;hög när dessa principer skolat återspeglas i lagtext. Bl.a. m.åste&lt;br&gt;ifrågasättas om man kan gå så långt som kommittén har gjort i fråga om&lt;br&gt;lagstiftat skydd för välbefinnandet och i fråga om lagregler om hänsyn&lt;br&gt;till etiska aspekter. Som kommittén framhållit, torde en miljöbalk få&lt;br&gt;utformas som en ramlag med långtgående normdelegering till regeringen&lt;br&gt;och förvaltningsmyndigheterna. Detta kan visserligen vid en jämförelse&lt;br&gt;med nuläget ge ökade möjligheter att överblicka miljöreglema på lagnivå.&lt;br&gt;Innebörden blir emellertid å andra sidan att en kvantitativt stor och&lt;br&gt;ökande andel av författningsmaterian på området kommer att finnas på&lt;br&gt;lägre författningsnivåer än lagnivå. Betänkandena ger inte något egentligt&lt;br&gt;underlag för hur denna stora förfettningsmateria är avsedd att utformas&lt;br&gt;och därmed inte heller för om några samordningsvinster står att hämta&lt;br&gt;och i så fell vilka. Man torde snarast få utgå ifrån att antalet regerings-&lt;br&gt;och myndighetsföreskrifter som utfärdas med stöd av balken eller efter&lt;br&gt;bemyndigande av regeringen efter hand kommer att bli betydande. Det&lt;br&gt;kan också beferas att sådana föreskrifter meddelade av flera olika&lt;br&gt;tillsynsorgan kan bli ganska disparata till såväl innehåll som form. Det&lt;br&gt;vill alltså synas som om de vinster som kan göras i fråga om över-&lt;br&gt;blickbarhet på lagnivå inte kommer att få någon eller i vart fell inte&lt;br&gt;tillnärmelsevis full motsvarighet på lägre författningsnivåer. Det måste&lt;br&gt;också bedömas som osäkert om förfettningsmaterian på området, sedd&lt;br&gt;som helhet, verkligen kommer att bli påtagligt lättare att tillämpa än de&lt;br&gt;regleringar som gäller nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.17 Stockholms universitet: Fakultetsnämnden anser att förhållandet&lt;br&gt;mellan de båda portalparagraferna 1 och 2 § i 1 kap. är mindre lyckat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är rimligt att inskränka sig till en allmän syftesförklaring och sedan&lt;br&gt;lämna en redogörelse for innehållet därhän - det kan t.ex. vara svårt att&lt;br&gt;förklara hur själva den föreslagna miljöbalken skall verka för att &amp;quot;bevara&lt;br&gt;det levande landskapet&amp;quot; när jord- och skogsbruksregleringen lämnats&lt;br&gt;utanför. Den föreslagna regeln om allemansrätten i 5 § hör hemma på&lt;br&gt;annan plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.18 Uppsala universitet: Betänkandet skiljer mellan grundläggande&lt;br&gt;principer, allmänna aktsamhetsregler i form av &amp;quot;vissa riktlinjer&amp;quot;,&lt;br&gt;generella föreskrifter, miljökvalitetsnormer samt - får man förmoda -&lt;br&gt;övriga mera typiska kravregler (för naturvård, miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;m.m.). Därtill innehåller betänkandet flera kapitel mer eller mindre&lt;br&gt;direkt hämtade från naturresurslagen. Detta är en helt omöjlig konstruk-&lt;br&gt;tion. Kommittén har uppenbarligen inte dragit några slutsatser av&lt;br&gt;erfarenheterna av hur olika hittillsvarande lagar inom miljöområdet har&lt;br&gt;fungerat, inte heller tillämpat modem miljörättslig metodik. Målangivel-&lt;br&gt;ser i huvudbetänkandet anknyter till uthållig utveckling. Därefter talas i&lt;br&gt;huvudbetänkandet om grundläggande principer. Den första principen, om&lt;br&gt;skadeförebyggande åtgärder och att redan risken för skada skall beaktas,&lt;br&gt;ter sig som en hjälpregel. Den andra, att det som utvinns ur naturen skall&lt;br&gt;kunna användas och slutligen tas om hand utan att naturen skadas, har en&lt;br&gt;mera oklar karaktär. Den kan vara ett mål. Om så är fellet, kan målet&lt;br&gt;vara absolut eller relativt. Den kan också vara en hjälpregel av av-&lt;br&gt;vägningskaraktär innebärande att man, inom ramen för rimliga kostnader,&lt;br&gt;skall fevorisera sådant handlande som medför att det utvunna kan&lt;br&gt;återföras utan att naturen skadas. I så fell är det inget annat än en del av&lt;br&gt;en substitutionsprincip. Den tredje är polluters pay principle. Den är&lt;br&gt;ingen regel men görs till regel om lagstiftningen kräver just detta. I ett&lt;br&gt;sådant fell återspeglar (reflekterar) lagen den principen. Det blir endast&lt;br&gt;oklarare i betänkandet när man där (s. 20) skriver att det som sägs om&lt;br&gt;skadeförebyggande åtgärder är en &amp;quot;huvudprincip&amp;quot; som &amp;quot;understöds av&lt;br&gt;hjälpregler&amp;quot; såsom &amp;quot;principen&amp;quot; om bästa tillgängliga teknik och ut-&lt;br&gt;bytesprincipen. Den förstnämnda &amp;quot;vägleder&amp;quot; medan den senare &amp;quot;tilläm-&lt;br&gt;pas&amp;quot; och &amp;quot;innebär att ferliga ämnen skall ersättas av mindre ferliga&amp;quot; (vår&lt;br&gt;kursivering). Oklarheten är också stor vad gäller kretsloppsprincipen&lt;br&gt;(s. 21). Det förefeller emellertid som att kommittén inte sett dessa tre&lt;br&gt;grundläggande principer som handlingsregler i sig. Det förefeller vidare&lt;br&gt;som att kommittén ansett att dessa tre principer delvis återspeglar&lt;br&gt;miljömålen för balkforslaget. De skulle då närmast ha karaktären av&lt;br&gt;hjälpregler för tolkningen (av balkens övriga bestämmelser). Vi har utgått&lt;br&gt;ifrån att det sistnämnda är fellet. Kommittén har till betydande delar valt&lt;br&gt;den senare huvudlinjen - ramlagslinjen. De skäl för detta som kommittén&lt;br&gt;har anfört (s. 22) är dock fullkomligt ovidkommande för modem&lt;br&gt;miljövård, nämligen att &amp;quot;balken skall hålla sig inom rimligt omfång&amp;quot;. I&lt;br&gt;klartext innebär detta argument egentligen att kommittén föreslår att för&lt;br&gt;att begränsa antalet textsidor i det dokument som benämns &amp;quot;Miljöbalk&amp;quot;&lt;br&gt;så skall dels ett stort antal krav skjutas upp i tiden, dels dessa krav sättas&lt;br&gt;av annan än lagstiftarna, dels som ett resultat därav det samlade&lt;br&gt;regelmaterialet bli minst lika omfettande (textmässigt) som tidigare men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därutöver utspritt (på olika förordningar, verksföreskrifter m.m.) och Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;alltså svåröverskådligt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från rättsvetenskapliga synpunkter torde kunna konstateras att s.k.&lt;br&gt;ramlagstiftning av de slag som blivit allt vanligare i Sverige sällan är&lt;br&gt;kvalitetsmässigt likvärdig med annan typ av lagstiftning. Motsatsen är&lt;br&gt;desto vanligare. Om kommittén har valt ramlagsvägen huvudsakligen för&lt;br&gt;att begränsa antalet textsidor, har kommittén avstått från att föreslå ett&lt;br&gt;stort antal betydelsefulla miljöregler utan att ha stöd i vare sig rättsve-&lt;br&gt;tenskap eller beprövad erferenhet. Frågeställningen kan dock inte&lt;br&gt;begränsas till ramlagstiftning kontra annan lagstiftningsmetod. Vad som&lt;br&gt;måste lyftas fram i ljuset är olika metoder för annan lagstiftning än&lt;br&gt;elementär ramlagstiftning. Här finns en omfettande erferenhet i svensk&lt;br&gt;rättsvetenskap, inkluderande bl.a. bruket av rättsliga standarder, från&lt;br&gt;vilket intressanta och fruktbara analogier kan dras. Miljörättsvetenskaplig&lt;br&gt;litteratur, svensk liksom utländsk, kan bidra med mycket. Slående har&lt;br&gt;varit att kommittén inte redovisar några fördjupade studier av utländsk&lt;br&gt;miljörättslig metodik. Det finns omfettande erferenhet i olika internatio-&lt;br&gt;nella organ och forskningsinstitut av problem och möjligheter vad gäller&lt;br&gt;att utforma nationell miljölagstiftning med beaktande av såväl miljömålen&lt;br&gt;som nationella rättsordningars förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.19 Chalmers tekniska högskola: Kommittén har valt den numera&lt;br&gt;vanliga ramlagstekniken. Denna lagstiftningsteknik innebär i stora drag&lt;br&gt;att lagstiftaren (riksdagen) i lagen anger mål och ramar och delegerar&lt;br&gt;detaljregleringen till regeringen eller myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer, i form av förordning och föreskrifter. Oavsett vad man anser&lt;br&gt;om denna teknik ur effektivitetssynpunkt, måste konstateras att utrymmet&lt;br&gt;för olika tolkningar av lagen ökar med antalet delegerade uppgifter.&lt;br&gt;Teoretiskt sett är därför en ramlag mer beroende av regeringens vilja och&lt;br&gt;förmåga att nå målen än den lagtyp som innehåller riksdagens direkta&lt;br&gt;regler. Det går emellertid inte från denna teoretiska bas att uttala sig om&lt;br&gt;ramlagstiftningstekniken borde överges. Däremot kan den synpunkten&lt;br&gt;uttryckas att det är på tiden att en ordentlig analys beträffande ram-&lt;br&gt;lagstiftningsteknikens effektivitet utförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.20 Forskningsrådsnämnden: Det är också till fördel för miljöfrågor-&lt;br&gt;na att den nya balken uttalar vissa grundläggande principer, som&lt;br&gt;förväntas genomsyra allt miljöarbete. I 1 kap. 3 § uttalas följande:&lt;br&gt;Skador skall i första hand förebyggas. Därvid skall redan risken for&lt;br&gt;skador beaktas. Vad som utvinns ur naturen skall kunna användas och&lt;br&gt;slutligt tas om hand utan att denna skadas. Den som kan orsaka eller som&lt;br&gt;orsakar skador och olägenheter skall betala kostnaden för att förebygga&lt;br&gt;eller avhjälpa dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt nämndens mening mycket viktigt att den s.k. försiktig-&lt;br&gt;hetsprincipen (första punktens andra mening) kommer till formaliserat&lt;br&gt;uttryck; den återfinns f.ö. bland de grundläggande principerna i FN:s&lt;br&gt;Rio-deklaration. Över huvud taget spelar policyuttalanden av den typ som&lt;br&gt;nu förs in i miljöbalkens inledande bestämmelser en stor roll med tanke &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på den typ av målrationalitet, som präglar den moderna miljöskydd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftningen. I detta sammanhang vill nämnden även framhålla de&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema (3 kap. förslaget till miljöbalk, 5 kap. den&lt;br&gt;allmänna motiveringen) som anger grunderna för hälso- och miljöskyd-&lt;br&gt;det. Avsikten är att aktsamhetsgrundema skall ges sådan allmängiltig&lt;br&gt;utformning att de kan läggas till grund också for utbildning, undervisning&lt;br&gt;och opinionsbildning och att de därigenom kommer att genomsyra det&lt;br&gt;allmänna medvetandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.21 Naturvetenskapliga forskningsrådet, NFR: NFR instämmer i de&lt;br&gt;grundläggande principerna (sammanfattningen s. 20) och finner det&lt;br&gt;speciellt viktigt att kretsloppsprincipen klart uttrycks. Dock förefaller&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;förebyggas&amp;quot; (&amp;quot;Skador skall i första hand förebyggas&amp;quot;, kapitel&lt;br&gt;1, paragraf 3.1) något vagt, och borde ersättas med &amp;quot;skador skall i första&lt;br&gt;hand undvikas&amp;quot;, t.ex. genom de sedan nämnda följdprincipema (ut-&lt;br&gt;bytesprincipen och principen om bästa tillgängliga teknik).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.22 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Det är bra och ligger i&lt;br&gt;tiden att miljöbalken utformas som en ramlag, samt att berörda myndig-&lt;br&gt;heter får utfärda de närmare föreskrifter, som behövs för att uppfylla&lt;br&gt;balkens syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.23 Länsstyrelsen i Stockholms län: Miljöbalken har utformats som&lt;br&gt;en ramlag vilket medför såväl för- som nackdelar. Länsstyrelsen finner&lt;br&gt;sammantaget att ramlagstiftningen av praktiska skäl är den teknik som&lt;br&gt;måste användas för ett lagkomplex av denna omfettning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.24 Länsstyrelsen i Uppsala län: Understundom har med visst fog&lt;br&gt;kunnat hävdas att ramlagstiftningstekniken medfört viss rättsosäkerhet.&lt;br&gt;Eftersom miljöskyddskommitténs förslag dock innebär att ramlagsbe-&lt;br&gt;stämmelser i balken skall kompletteras med bindande och relativt&lt;br&gt;detaljerat utformade regerings- och myndighetsföreskrifter, torde denna&lt;br&gt;kritik ha mindre bärkraft i detta sammanhang. Det förtjänar dock att&lt;br&gt;påpekas att ramlagstiftningstekniken ställer högre krav på tillämpande&lt;br&gt;myndigheter och domstolar än den hittillsvarande lagstiftningstekniken på&lt;br&gt;miljöområdet gjort. Förslagets karaktär av ramlag innebär att en&lt;br&gt;jämförelse mellan betänkandet och nuvarande regelsystem är i det&lt;br&gt;närmaste omöjligt att göra eftersom motsvarigheten till dagens kravregler&lt;br&gt;i t.ex. miljöskyddslagen kommer att återfinnas först i de med stöd av&lt;br&gt;balken meddelade föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.25 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen anser att antalet&lt;br&gt;bemyndiganden till regering och myndigheter att föreskriva kompletteran-&lt;br&gt;de regler är omfettande. Erfarenheten visar att regeringen och de&lt;br&gt;myndigheter som får befogenhet att utfärda sådana föreskrifter inte alltid&lt;br&gt;genomför detta eller att det tar orimligt lång tid. I flera fell har det dröjt&lt;br&gt;i flera år innan föreskrifter har festställts. I något fell har det inte skett&lt;br&gt;alls. Mot denna bakgrund föreslås att Miljöbalken i högre utsträckning&lt;br&gt;ges ett innehåll av tydliga direktverkande regler, eller åtminstone att det&lt;br&gt;tydligare anges att kompletterande regler skall föreskrivas. 1 kap.:&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen anser att det angivna ändamålet med balken i huvudsak är&lt;br&gt;bra. Att upprätthålla goda livsbetingelser för alla naturligt förekommande&lt;br&gt;arter är ett ambitiöst mål. Det är tveksamt om målet är realistiskt. Viss&lt;br&gt;osäkerhet kan förutses i vad som är &amp;quot;naturligt förekommande&amp;quot;, varför&lt;br&gt;detta bör preciseras. Målet kan dessutom, om det tolkas ordagrant, leda&lt;br&gt;till att oönskade organismer, t.ex. smittospridare och skadedjur, inte&lt;br&gt;längre bör hindras från att spridas till landet. Bland mål och grund-&lt;br&gt;läggande principer saknas skyddet av människors upplevelse av naturen,&lt;br&gt;dvs. skyddet av friluftslivet och de allemansrättsliga värdena. Friluftsa-&lt;br&gt;spektema, som utgör viktiga ingredienser i nuvarande naturvårdslag,&lt;br&gt;tycks vara bortglömda i balkens två inledande paragrafer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.26 Länsstyrelsen i Gotlands län: Miljöbalken är en ramlag - och&lt;br&gt;måste med hänsyn till sin omfattning vara så. Samtidigt är genom denna&lt;br&gt;omfattning ett mycket stort antal aktörer inblandade, i synnerhet på&lt;br&gt;central nivå. Av balken följer en långt gående fÖreskriftsrätt. Den&lt;br&gt;myndighet som ges fÖreskriftsrätt har ofta ambitionen att uppnå optimalt&lt;br&gt;resultat inom det område den fått möjlighet att reglera, vilket kan&lt;br&gt;resultera i ett mycket stort antal föreskrifter. Ett alltför flitigt utnyttjande&lt;br&gt;av delegationsmöjlighetema i 4 kap. till myndigheter som regeringen&lt;br&gt;bestämmer kan resultera i ett oöverskådligt antal föreskrifter, vilka skall&lt;br&gt;tillämpas av myndigheter längre ned i hierarkin. Det finns därför&lt;br&gt;anledning att överväga hur många myndigheter som skall ha fÖreskrifts-&lt;br&gt;rätt. I vart fåll måste man vara observant på hur föreskriftsrätten&lt;br&gt;utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.27 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Eftersom förslaget till miljöbalk,&lt;br&gt;med nödvändighet, fått formen av en s.k. ramlag, kommer stora delar av&lt;br&gt;dess materiella innehåll att ges genom förordningar, föreskrifter eller&lt;br&gt;genom praxis. Detta har till följd att det i vissa delar är svårt att skapa&lt;br&gt;sig en klar bild av vad förslaget konkret kommer att innebära, och att&lt;br&gt;överskådligheten kan bli sämre än vad den är idag, särskilt inom&lt;br&gt;områden där flera myndigheter bemyndigas att ge ut föreskrifter. Ett&lt;br&gt;särskilt problem vad gäller förordningar och myndigheters föreskrifter är&lt;br&gt;att dessa många gånger inte föregås av något egentligt remissförfarande.&lt;br&gt;Många av dessa &amp;quot;utfyllande&amp;quot; regler måste tas fram inom sådan tid att de&lt;br&gt;träder i kraft samtidigt med balken, bl.a. gäller detta förferandefirågor&lt;br&gt;och uppbyggnaden av tillsynsorganisationen - för det fell inte sistnämnda&lt;br&gt;fråga, såsom länsstyrelsen förfäktar, regleras direkt i lagen. Det är&lt;br&gt;angeläget att så mycket som möjligt av detta grannlaga arbete görs under&lt;br&gt;sådana former att berörda myndigheter, inte minst länsstyrelserna, ges&lt;br&gt;möjlighet att ge sin syn på dessa for myndigheten och allmänheten&lt;br&gt;angelägna frågor. En betydande del av föreskrifterna torde ha sådan&lt;br&gt;karaktär att de måste utfärdas av regeringen. Länsstyrelsen anser att&lt;br&gt;Naturvårdsverket, som har det övergripande och samordnande ansvaret&lt;br&gt;för miljövården i riket, i övrigt bör kunna anförtros att efter samråd med&lt;br&gt;andra berörda centrala verk utforma dessa föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.28 Länsstyrelsen i Hallands län: Genom att lagförslaget delvis är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en utpräglad ramlag går det inte att värdera effekterna av de föreslagna Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ändringarna utan att även genomföranderegler, föreskrifter m.m. ses i ett Bilaga 4&lt;br&gt;sammanhang. Resultatet är alltså i högsta grad beroende av den vidare&lt;br&gt;utvecklingen av bestämmelser inom miljöbalkens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karaktären av ramlag är inte konsekvent genomförd. I vissa avsnitt av&lt;br&gt;förslaget till miljöbalk har man infört en mängd detaljföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.29 Länsstyrelsen i Örebro län: Den föreslagna balken är en ramlag,&lt;br&gt;precis som de flesta lagar som idag gäller på miljöområdet. För att syftet&lt;br&gt;med lagen skall kunna uppnås, krävs att lagen kan läsas och förstås av&lt;br&gt;dem som skall tillämpa lagen som tolkare, tillståndsprövare, tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighet och utövare, utan att dessa besitter en omfettande miljöjuridisk&lt;br&gt;kunskap. Ramlagar måste kompletteras med förordningar och före-&lt;br&gt;skrifter. I detta sammanhang vill länsstyrelsen poängtera att förordningar&lt;br&gt;och tillämpningsföreskrifter måste utformas skyndsamt. Detta arbete bör&lt;br&gt;vara avslutat inom ett år från det att miljöbalken trätt i kraft. Om inte så&lt;br&gt;sker kommer lagkomplexet att förlora i trovärdighet. Erfarenheter från&lt;br&gt;t.ex. naturvårdslagens bestämmelse om möjlighet för regeringen att&lt;br&gt;skydda vissa biotoper i naturvårdslagen, är ett exempel på hur det inte&lt;br&gt;bör fungera i framtiden. Bestämmelsen infördes för två år sedan, men&lt;br&gt;någon förordning eller föreskrift har ännu inte festställts. En del&lt;br&gt;verksamheter, som exempelvis fordonstrafik och energiproduktion, har&lt;br&gt;stor inverkan på miljön. Länsstyrelsen vill betona nödvändigheten av att&lt;br&gt;de principiella utgångspunkter som finns i miljöbalken arbetas in i&lt;br&gt;berörda särlagstiftningar. Om så görs blir miljöbalken ett betydelsefullt&lt;br&gt;instrument i miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.30 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Miljöbalken är i huvudsak&lt;br&gt;utformad som en s.k. ramlag. Denna teknik är i och för sig förmodligen&lt;br&gt;ofrånkomlig på miljörättens område. I miljöskyddskommitténs förslag har&lt;br&gt;man dock i många fell drivit ramlagstekniken så till sin spets att själva&lt;br&gt;&amp;quot;ramen&amp;quot; lyser med sin frånvaro. Flera bestämmelser (t.ex. 4 kap. 2 §&lt;br&gt;2 st. och 16 kap. 5 §) innehåller mer eller mindre generella norm-&lt;br&gt;givningsbemyndiganden till regeringen eller myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer att reglera vissa områden utan att närmare precisera förut-&lt;br&gt;sättningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.31 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Ärendehanteringen blir&lt;br&gt;enligt miljöbalken ett av de viktiga verktygen för att nå miljömålen. En&lt;br&gt;viktig aspekt på miljöbalken är då att syftet med vaije avdelning och&lt;br&gt;paragraf är centralt - resultatet i miljöarbetet blir en huvudfråga.&lt;br&gt;Miljöbalken får däremot inte ge upphov till &amp;quot;Miljöbyråkrati' som kan&lt;br&gt;motverka ett praktiskt inriktat, flexibelt arbete. Den bör ge utrymme för&lt;br&gt;dynamik och en ökad flexibilitet vad gäller former i arbetet för att uppnå&lt;br&gt;olika miljömål. Det betyder bl.a. att hanteringsföreskrifter och tekniska&lt;br&gt;anvisningar (tillämpningsförordningar, verksfÖreskrifter, allmänna råd)&lt;br&gt;med anknytning till balken inte bör göras för detaljerade, såvida de inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är av ren normkaraktär. En resultatinriktad miljöanpassning av verksam- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter i samhället måste bygga på tydliga signaler och krav från ansvariga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöorgan och ökad kunskap om och förståelse för miljöhoten, medan Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;viss frihet att välja metoder och endast nödigt reglerade hante ringsformer Bilaga 4&lt;br&gt;kan främja en snabbare anpassning mot målet. Aspekter på t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättssäkerhet och insyn/offentlighet bör inte i miljöbalkens regelsystem&lt;br&gt;motivera detaljbestämmelser som gör hanteringen rigid så att rationell&lt;br&gt;handläggning och god &amp;quot;kund&amp;quot;-service motverkas. Till denna slutsats&lt;br&gt;bidrar i hög grad - som ovan sagts - att resurserna för miljöbyråkrati nu&lt;br&gt;minskar och myndigheterna uppmanas att målinrikta och rationalisera&lt;br&gt;myndighetsarbetet. En slutsats är alltså att miljöbalkens karaktär av&lt;br&gt;ramlag med syften och ändamål angivna snarare än former är mycket&lt;br&gt;funktionell, men att funktionen och myndighetens effektivitet riskerar bli&lt;br&gt;sämre i samma mån som en alltför ambitiös regel- och formstyming&lt;br&gt;byggs på lagen. Detta skulle nu riskera att skapa onödig byråkrati och&lt;br&gt;dålig resurseffektivitet (här avser vi inte eventuella tekniska normer).&lt;br&gt;Alltför detaljerade bestämmelser kan ta bort fördelen av stor personal-&lt;br&gt;kompetens hos tillämpande organ. De kan också riskera att snabbt åldras&lt;br&gt;och att då hindra en dynamisk utveckling av teknik, metoder och&lt;br&gt;arbetsformer. Hög miljökompetens, förklaringsförmåga och stor tydlighet&lt;br&gt;i miljöbedömningar hos samhällsorganen är nyckelfaktorer som kan&lt;br&gt;avgöra utvecklingen i miljöhänseenden i högre grad än ett alltför&lt;br&gt;detaljstyrande regelverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.32 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Balken bygger i hög grad på&lt;br&gt;ramlagstiftning och på att regeringen eller myndigheter skall utfärda&lt;br&gt;föreskrifter och härigenom ge lagen ett konkret innehåll. Av praktiska&lt;br&gt;skäl är det nog svårt att komma ifrån denna teknik, men frågan är om&lt;br&gt;inte förslaget går väl långt i detta avseende. Med den nu gällande&lt;br&gt;lagstiftningen, som mindre bygger på föreskrifter än den föreslagna&lt;br&gt;balken, har det visat sig att berörda myndigheter inte utfärdat föreskrifter&lt;br&gt;i erforderlig omfettning inom sina ansvarsområden. Detta gäller&lt;br&gt;exempelvis Socialstyrelsen, Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen.&lt;br&gt;Svårigheterna att inom rimlig tid utfärda föreskrifter på grund av reglema&lt;br&gt;i begränsningskungörelsen bör också uppmärksammas. En brist i den&lt;br&gt;nuvarande lagstiftningen är att effekterna av lagstiftningen och konse-&lt;br&gt;kvenserna av ingångna konventioner m.m. inte följs upp på ett systema-&lt;br&gt;tiskt sätt. Behovet av en sådan utvärdering kan förväntas öka i ett system&lt;br&gt;med ramlagstiftning, som ibland ger uttryck för höga ambitioner, men&lt;br&gt;som för genomförandet är helt beroende av myndigheternas föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.33 Svenska Kyrkans Centralstyrelse: De angivna miljöproblem-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grupperna är i stort sett heltäckande vad gäller den aktuella svenska&lt;br&gt;miljösituationen. Vi beklagar att utredningen avstår från att göra någon&lt;br&gt;inbördes rangordning eller prioritering av vilken eller vilka problem-&lt;br&gt;grupper som är angelägnast att gripa sig an. Man uppehåller sig enbart&lt;br&gt;vid åtgärdssidan, främst ur ett lagtekniskt perspektiv, men håller denna&lt;br&gt;viktiga fråga ifrån sig genom att konstatera att &amp;quot;nationellt finns ett otal&lt;br&gt;åtgärder som måste vidtas för att i samverkan stoppa den fortskridande&lt;br&gt;miljöförstöringen&amp;quot; men att utredningens uppgift är enbart &amp;quot;att åstad- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma en ny samlad miljölagstiftning&amp;quot; (s. 234). Intrycket av betoningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den lagtekniska utformningen förstärks då EG-harmoniseringen&lt;br&gt;behandlas. Till uppräkningen av viktiga skyddsobjekt fogas ett antal&lt;br&gt;beslutsprinciper som försiktighetsprincipen, principen om att skador skall&lt;br&gt;förebyggas, det är förorenaren som betalar, biologisk mångfald m.fl. För&lt;br&gt;att nå en så effektiv skyddseffekt som möjligt måste miljöskyddsarbetet&lt;br&gt;ske både förebyggande och kurerande. Då det gäller medlen att nå de&lt;br&gt;övergripande miljömålen och effektivt miljöskydd konstaterar utredningen&lt;br&gt;att &amp;quot;allmän medvetenhet är bästa skyddet för hälsa och miljö&amp;quot; (s. 243).&lt;br&gt;I detta instämmer Centralstyrelsen. Tyvärr utvecklar Miljöskyddskommit-&lt;br&gt;tén inte detta viktiga problemområde närmare. Här skulle folkrörelser&lt;br&gt;och kyrkan kunna uträtta mycket i samverkan med berörda myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.34 Österåkers kommun: För att kunna anpassa lagstiftningen till den&lt;br&gt;snabba utvecklingen inom miljöområdet är det ändamålsenligt att&lt;br&gt;miljöbalken utformas som en ramlag. Detaljregleringen skall ske genom&lt;br&gt;föreskrifter och miljökvalitetsnormer. Vilka effekter lagstiftningen&lt;br&gt;kommer att få blir därför i hög grad beroende av vilka föreskrifter&lt;br&gt;regeringen och myndigheterna kommer att utfärda. Detta innebär att det&lt;br&gt;är svårt att idag bedöma konsekvenserna av utredningens förslag. Det är&lt;br&gt;angeläget att arbetet med dessa föreskrifter och normer snabbt kommer&lt;br&gt;igång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.35 Uppsala kommun: De allmänna bestämmelserna i förslagets&lt;br&gt;första avdelning har en hög ambitionsnivå och ett vidsträckt tillämpnings-&lt;br&gt;område, vilket i sig kan vara något positivt. Dessa bestämmelser är dock&lt;br&gt;svåra att utforma med precision och har till stor del blivit tomma och&lt;br&gt;pretentiösa. Kommunen anser det vara av stor vikt att dessa bestämmel-&lt;br&gt;ser ges ett realistiskt och genomförbart innehåll, så att inte lagens&lt;br&gt;trovärdighet urholkas. Kommunen anser att en alltför stor del av balken&lt;br&gt;bygger på en teknik med ramlagstiftning. Många av balkens bakom-&lt;br&gt;liggande syften skall genomföras med hjälp av föreskrifter av regeringen&lt;br&gt;och andra myndigheter. Dessa föreskrifter skall bygga på de allmänna&lt;br&gt;bestämmelserna. Många av lagförslagets allmänna bestämmelser är dock&lt;br&gt;alltför vaga och oprecisa för att kunna ge någon vägledning för ut-&lt;br&gt;färdandet av sådana föreskrifter. En annan konsekvens av denna&lt;br&gt;lagstiftningsteknik är att lagstiftningens genomslagskraft skjuts fram i&lt;br&gt;tiden. Erfarenheter av motsvarande förfaringssätt visar att det kan ta tid&lt;br&gt;innan föreskrifter meddelas av bemyndigad myndighet. Att lagen ges ett&lt;br&gt;innehåll genom föreskrifter innebär också att riksdagens roll som&lt;br&gt;lagstiftare på miljöområdet i viss mån överlåts till regeringen. De&lt;br&gt;negativa konsekvenserna med denna lagstiftningsteknik kan kanske i viss&lt;br&gt;mån kompenseras genom att förtydligande av lagtexten och av att&lt;br&gt;möjligheten att utfärda föreskrifter görs om till en skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.36 Eskilstuna kommun: Miljöskyddskommittén har valt att utforma&lt;br&gt;den nya miljöbalken (MB) som en ramlag i likhet med svensk tradition.&lt;br&gt;Den stora förebilden har varit lagen om kemiska produkter (LKP) vilken&lt;br&gt;i hög grad bygger på bemyndigande till regeringen, eller de myndigheter&lt;br&gt;som regeringen bestämmer, att utfärda föreskrifter som fyller ramarna i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen och gör den användbar. Ramlagens stora fördel är att den gör det Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;lätt att genom portalparagrafer låta regelverket genomsyras av allmänna Bilaga 4&lt;br&gt;principer/miljöpolitiska målsättningar som skall gälla för allt inom&lt;br&gt;tillämpningsområdet. Andemeningen i lagstiftningen kan utan lagändring&lt;br&gt;uppnås genom att nya föreskrifter kommer till. Ramlagen är med tanke&lt;br&gt;på eventuellt kommande EG-medlemskap (även EES-avtalet) en utmärkt&lt;br&gt;form för implementering av EG-direktiv till den nationella lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga lagändringar behövs, endast föreskrifter eller bindande normer som&lt;br&gt;beslutas av regering eller någon statlig myndighet. Har möjligen&lt;br&gt;harmonisering mot EG blivit mer än delsyfte i arbetet med att samordna&lt;br&gt;miljölagstiftningen? Problemet med ramlagstiftning är att den leder till&lt;br&gt;att den demokratiska processen delvis sätts ur spel genom att riksdagens&lt;br&gt;lagstiftningsmakt i praktiken förs över till regeringen. Om regeringen är&lt;br&gt;passiv och inte ger ut föreskrifter blir lagen alternativt verkningslös, eller&lt;br&gt;tar mycket lång tid innan den får verkan, då den är så allmänt formule-&lt;br&gt;rad. I de fall föreskrifter ges ut avser dessa till stor del undantagen från&lt;br&gt;regeln, dvs. när den inte skall tillämpas. Miljöförvaltningen anser med&lt;br&gt;tanke på miljöbalkens omfattning samt den stora mängd föreskrifter som&lt;br&gt;förutsätts komma till stånd att en tydligare och utförligare samt mer&lt;br&gt;bindande förfettningsform bör övervägas. Miljöbalkens portalparagrafer&lt;br&gt;i 1 kap. är enligt vår bedömning att i första hand betrakta som miljöpoli-&lt;br&gt;tiska målsättningar. Då &amp;quot;målsättningarna&amp;quot; i MB skrivits ner som&lt;br&gt;lagregler uppstår enligt miljöförvaltningens uppfettning vissa trovärdig-&lt;br&gt;hetsproblem eftersom tydliga kravregler som kan garantera målupp-&lt;br&gt;fyllelse saknas på genomförandesidan. Orsaken till detta kan troligen&lt;br&gt;sökas i det fektum att MB, som tidigare berörts, utformats som en&lt;br&gt;ramlag och därför per definition aldrig avsetts vara särskilt tydlig. Det&lt;br&gt;är ju trots allt de eventuellt tillkommande detalj föreskrifterna som avgör&lt;br&gt;hur tillämpningen av de övergripande paragraferna kommer att bli.&lt;br&gt;Miljöförvaltningen anser att det inledande kapitlet bör omarbetas och&lt;br&gt;utformas så att det kan användas som tolkningsunderlag för miljöbalken&lt;br&gt;i övrigt. Vad menas t.ex. med att bevara biologisk mångfeld och att&lt;br&gt;upprätthålla goda livsbetingelser för alla i landet naturligt förekommande&lt;br&gt;växt- och djurarter?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.37 Katrineholms kommun: Portalparagraferna i miljöbalken ger&lt;br&gt;uttryck för riksdagens höga ambitionsnivå på miljöområdet. Några&lt;br&gt;invändningar mot detta kan naturligtvis inte göras. &amp;quot;Att bevara biologisk&lt;br&gt;mångfeld och upprätta goda livsbetingelser för alla i landet och dess&lt;br&gt;omgivande vatten naturligt förekommande växt- och djurarter&amp;quot; är&lt;br&gt;moraliskt riktigt, högst önskvärt, men knappast tillfullo genomförbart. Vi&lt;br&gt;har heller inte kunnat återfinna samma höga ambitionsnivå i balkens&lt;br&gt;aktsamhets/kravregler. Detta minskar tyvärr trovärdigheten för våra&lt;br&gt;möjligheter att leva upp till miljöbalkens övergripande mål. Miljöbalken&lt;br&gt;är en extremt utpräglad ramlag. Här återfinns få direktverkande&lt;br&gt;kravregler. Till övervägande del överlämnas ansvaret för genomföran-&lt;br&gt;deregleringen till regering och myndigheter som fått bemyndigande. Det&lt;br&gt;innebär att reglema innehållsmässigt utformas av någon annan än &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftaren (riksdagen). Tidsmässigt börjar reglema gälla vid en senare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidpunkt än lagens ikraftträdande. Dessutom saknar balken former för&lt;br&gt;återkoppling till riksdagen om utfärdandet av föreskrifter drar ut i tid&lt;br&gt;eller inte fullföljs alls. Risken finns att starka särintressen kan påverka&lt;br&gt;utvecklingen, vilket skulle kunna innebära att riksdagens direkta&lt;br&gt;inflytande minskar och demokratin urholkas. En sakkunnig delegation&lt;br&gt;knuten till riksdagen bör tillsättas med uppgift att följa hur bemyndigan-&lt;br&gt;den och framtagning av föreskrifter fortlöper. Det är synnerligen&lt;br&gt;angeläget att ur ett kommunalt perspektiv och mot bakgrund av erfaren-&lt;br&gt;heterna i fråga om hälso- och sjukvårdslagens tillämpning ytterligare&lt;br&gt;betona risken för minskat demokratiskt inflytande om en miljöbalk&lt;br&gt;utformas som en extremt utpräglad ramlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.38 Norrköpings kommun: I de första paragraferna i lagförslagets&lt;br&gt;första kapitel anges att balkens syfte är att skydda hälsa och miljö, bevara&lt;br&gt;biologisk mångfald och främja en god hushållning med naturresurserna.&lt;br&gt;Men sedan har man glömt bort den biologiska mångfalden i de inledande&lt;br&gt;kapitlens övriga paragrafer liksom i lagförslaget i övrigt. Det är olyckligt&lt;br&gt;att detta inte används konsekvent i alla paragraferna. Man kan tro att&lt;br&gt;bevarandet av biologisk mångfeld inte är lika viktigt som de övriga&lt;br&gt;skyddsvärda faktorerna. Ett av de viktigaste syftena med skapandet av en&lt;br&gt;miljöbalk är att göra lagstiftningen samstämmig, tydligare och enklare.&lt;br&gt;Detta är viktigt för att kunna skapa ett effektivt myndighetsarbete inom&lt;br&gt;miljöområdet. Lagförslaget innebär att själva balken blir en renodlad&lt;br&gt;ramlag med mycket få detaljer. I stället kommer en mängd föreskrifter&lt;br&gt;att behövas. Detta kan innebära att tydligheten och enkelheten försvinner&lt;br&gt;då antalet föreskrifter kan bli mycket stort. Dessutom skapas ett tomrum&lt;br&gt;till dess att nya föreskrifter har införts, varför resultatet kan bli att&lt;br&gt;miljöarbetet med stöd av lagstiftning blir ännu otydligare än idag. Man&lt;br&gt;bör därför öka detaljeringsgraden något på miljöbalkens bestämmelser för&lt;br&gt;att kunna minska antalet föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.39 Mjölby kommun: Eftersom balken kommer att få karaktären av&lt;br&gt;ramlagstiftning måste föreskrifter med generell räckvidd kunna utfärdas&lt;br&gt;efter bemyndigande i balken. Likaså måste konkreta och tydliga&lt;br&gt;tillämpningsföreskrifter utifrån lokala och regionala förutsättningar&lt;br&gt;utarbetas med stöd i balken. Sådan detaljreglering kan överlämnas åt&lt;br&gt;regeringen eller de myndigheter regeringen bestämmer. En av fördelarna&lt;br&gt;med ett sådant system är att det går fortare att genomföra ändringar i&lt;br&gt;regelsystemet när ändrade förhållanden så påkallar. Detta är ju för-&lt;br&gt;hållandet i stor utsträckning inom miljöskyddsområdet. Miljöbalkens fyra&lt;br&gt;stora skyddsobjekt är människors hälsa, den fysiska miljön, den&lt;br&gt;biologiska mångfalden samt hushållningen med naturresurserna. Mjölby&lt;br&gt;kommun delar uppfattningen att den övergripande principen i balken&lt;br&gt;därför bör vara, att alla de försiktighetsmått skall vidtas, som behövs för&lt;br&gt;att tillvarata angivna skyddsobjekt. Visst utrymme bör dock finnas för&lt;br&gt;skälighetsprövningar i de enskilda fellen. Den s.k. substitutionsprincipen,&lt;br&gt;som idag återfinns i lagen om kemiska produkter och som innebär att&lt;br&gt;sådana kemiska produkter skall undvikas som kan ersättas med mindre&lt;br&gt;ferliga, bör införas i balken. Denna princip kommer sannolikt att få&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;karaktären av generalklausul, vilket innebär att den tillika kan bli föremål&lt;br&gt;för tolkningsproblem och förenad med vissa svårigheter att tillämpa.&lt;br&gt;Därför förefeller det vällovligt att med stöd av klausulen utfärda&lt;br&gt;tillämpningsföreskrifter och övriga erforderliga detaljregleringar. Vidare&lt;br&gt;tillstyrks principen att vid all hantering av varor skall så långt som det&lt;br&gt;är möjligt en varas hela livslängd beaktas vid bedömningen av de risker&lt;br&gt;för hälsa och miljö som varan för med sig. Därvid måste hänsyn tas till&lt;br&gt;återanvändnings- och återvinningsmöjligheter. Resurshushållning och&lt;br&gt;minskning av de totala avfallsmängderna bör prioriteras redan i samband&lt;br&gt;med produktionen. Detta bör också gälla återanvändning och återvinning.&lt;br&gt;Grundläggande bemyndigandebestämmelser som har generell räckvidd för&lt;br&gt;miljörätten bör tas in i ett inledande avsnitt i balken. Detsamma bör gälla&lt;br&gt;bestämmelser om miljökvalitetsnormer liksom bestämmelser om&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar. Som exempel på regelverk som skulle&lt;br&gt;kunna användas for den tekniska utformningen av balken kan nämnas&lt;br&gt;jordabalken och brottsbalken. Därför tillstyrks utredningens förslag&lt;br&gt;angående dispositionen, dvs. en avdelningsindelad balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.40 Kalmar kommun: Den s.k. användarprincipen (UPP) är viktig&lt;br&gt;och bör utgöra en av grunderna i MB. Nuvarande formulering av&lt;br&gt;utbytesprincipen måste behållas för att kemikalietillsynen skall få åsyftad&lt;br&gt;genomslagskraft. En av grunderna for MB är den av OECD lanserade&lt;br&gt;principen att förorenaren skall betala (&amp;quot;PPP&amp;quot;). Däremot finns inte den av&lt;br&gt;samma organ framförda principen att den som använder en naturresurs&lt;br&gt;skall betala (&amp;quot;UPP&amp;quot;) med bland grunderna till den nya lagen. Då&lt;br&gt;förslaget till MB omfettar användning av naturresurser finns såvitt vi kan&lt;br&gt;bedöma inget skäl för att inte låta den senare principen också utgöra en&lt;br&gt;av grunderna i en ny svensk miljölagstiftning. Den tredje av de principer&lt;br&gt;som nämns i 1 kap. 3 § bör utvecklas så att det klart ftamgår att den&lt;br&gt;omfettar såväl PPP som UPP. Vidare bör det övervägas om inte&lt;br&gt;principen att föreningar och miljöskador skall motverkas vid källan skall&lt;br&gt;föras in som en fjärde grundsats i paragrafen. Den tredje av de principer&lt;br&gt;som nämns i den föreslagna 3 § bör även utvecklas så att det klart&lt;br&gt;framgår att den omfettar såväl PPP som UPP. Det finns inga bärande&lt;br&gt;skäl till att vi i Sverige skall vänta lika länge med att stadfasta den senare&lt;br&gt;principen i lag som vi gjort med den förra. Vidare bör det övervägas om&lt;br&gt;inte principen att föroreningar och miljöskador skall motverkas vid källan&lt;br&gt;skall föras in som en fjärde grundsats i paragrafen. Det förslag till MB&lt;br&gt;som kommittén arbetat fram har givits karaktären ramlag. Till ram-&lt;br&gt;lagskaraktären hör ett mycket omfettande bemyndigande till regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter.&lt;br&gt;I många fell böijar MB:s bestämmelser att gälla först när dessa före-&lt;br&gt;skrifter trätt i kraft. Två väsentliga betänkligheter kan resas mot detta.&lt;br&gt;För det första innebär det att riksdagen frånhänder sig sin viktigaste&lt;br&gt;uppgift - lagstiftningsansvaret - inom ett prioriterat samhällsområde -&lt;br&gt;miljövården. För det andra måste flertalet av de föreskrifter som följer&lt;br&gt;av bemyndigandena i MB ligga färdiga för beslut den dag balken skall&lt;br&gt;träda i kraft. Saknas dessa är risken stor att MB inte kommer att kunna&lt;br&gt;användas i det praktiska miljöarbetet i den utsträckning som är lagstifta-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rens intention (jfr. nuvarande status hos § 21 naturvårdslagen). Detta Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;innebär att övergångstiden från det att lagen antas till dess att den träder Bilaga 4&lt;br&gt;i kraft måste göras förhållandevis lång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av syftena med MB är att skapa bättre överblick över miljölagama.&lt;br&gt;Detta samt dess karaktär av ramlag gör att det bland dess inledande&lt;br&gt;bestämmelser behövs ett stort antal definitioner av olika begrepp. Svensk&lt;br&gt;miljölagstiftning har hittills i stort sett saknat sådana definitioner även av&lt;br&gt;centrala, tekniska begrepp som t.ex. grundvatten, avfall och spillolja. Ett&lt;br&gt;flertal begrepp kommer dock att få en definition i och med att EES-&lt;br&gt;avtalet träder i kraft och de däri ingående EG-direktiven införlivas i&lt;br&gt;svensk miljörätt. Kommittén har i sitt betänkande inte ansett det&lt;br&gt;nödvändigt att dessa definitioner förs över vare sig direkt till MB eller&lt;br&gt;till underliggande författningar. Man har i stället anfört att vid behov i&lt;br&gt;det praktiska arbetet skall hänvisning ske till respektive EG-direktiv.&lt;br&gt;Denna ståndpunkt kan knappast anses överensstämma med utredningsupp-&lt;br&gt;draget, där det bl.a. sägs att översynen skall syfta till att öka över-&lt;br&gt;blickbarheten och att all väsentlig lagstiftning som syftar till miljöskydd&lt;br&gt;skall samlas i en lag. Vi anser att definitionerna i de EG-direktiv som&lt;br&gt;omfattas av EES-avtalet bör transformeras till svensk lag och på lämpligt&lt;br&gt;sätt införas i MB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga myndigheter kommer genom olika föreskrifter att ålägga&lt;br&gt;kommunerna uppgifter som egentligen är av statlig karaktär och som inte&lt;br&gt;ger utrymme för lokala variationer. Detta påverkar både den kommunala&lt;br&gt;självstyrelsen och kommunens kostnader. Det blir betydligt svårare för&lt;br&gt;kommunerna att få kompensation för alla olika myndighetsföreskrifter än&lt;br&gt;om regeringen meddelat dem. Det finns anledning att bättre uppmärksam-&lt;br&gt;ma ramlagens problem med samordning, överblick, rimlighet och&lt;br&gt;kompensation vad gäller föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.41 Gotlands kommun: I miljöbalken samlas delar av nuvarande&lt;br&gt;miljölagstiftning. För att miljöbalken skall kunna hållas inom ett rimligt&lt;br&gt;omfång har den utformats som en ramlag. Miljöbalken kommer att få sitt&lt;br&gt;detaljerade innehåll genom föreskrifter som utfärdas av regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer. Inför detta arbete måste,&lt;br&gt;enligt vår mening, riskerna för detaljstyrning från statliga myndigheter&lt;br&gt;genom bemyndiganden och delegationsmöjligheter uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.42 Landskrona kommun: En miljöbalk som skall vara ett effektivt&lt;br&gt;rättsligt instrument for att nå en hållbar utveckling bör innehålla enkla&lt;br&gt;och klara rättsregler som riktar sig till var och en som påverkar miljön&lt;br&gt;och även till de myndigheter som skall tillämpa balken. Dessa rättsregler&lt;br&gt;kan utformas så att de dels är direktverkande, dels utgör direktiv till de&lt;br&gt;myndigheter som skall utfärda föreskrifter och ange ramarna för&lt;br&gt;miljökvalitetsnormema. De direktverkande bestämmelserna som av&lt;br&gt;praktiska skäl måste innehålla en skälighetsavvägning har formen av&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsregler som anger att effekterna på miljö skall&lt;br&gt;minimeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.43 Göteborgs kommun: Vi godtar i allt väsentligt vad som under&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa avsnitt framförs om behovet och utformningen av en samordning Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;av lagstiftningen. Vi delar också uppfattningen att en miljöbalk bör vila Bilaga 4&lt;br&gt;på de viktiga principer som kommittén föreslagit. Vi har förståelse för&lt;br&gt;att kommittén väljer att utforma miljöbalken som en ramlag och att&lt;br&gt;överlåta åt regeringen att meddela de föreskrifter m.m. som behövs. Vi&lt;br&gt;tillstyrker denna utformning. Samtidigt är vi medvetna om att värdet av&lt;br&gt;den nya lagstiftningen till kanske övervägande del är avhängigt av i&lt;br&gt;vilken utsträckning regeringens bemyndigande att utfärda föreskrifter och&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer verkligen kommer att utnyttjas. Många känner idag&lt;br&gt;besvikelse över att t.ex. lagen om kemiska produkter inte kompletterats&lt;br&gt;med föreskrifter i större omfattning än som skett. Vi ser därför helst att&lt;br&gt;i lagtexten inte endast ges möjlighet åt regeringen att utfärda föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. utan att en skyldighet införs i någon form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.44 Marks kommun: Oklarheter som måste klargöras genom&lt;br&gt;omarbetning är bl.a. att mål och riktlinjer måste tydligare skiljas från&lt;br&gt;konkreta bestämmelser. Orimligt ambitiösa bestämmelser kan medföra&lt;br&gt;otydlighet om balkens verkliga innebörd och därmed försvara balken i&lt;br&gt;övrigt. Det måste därför, tydligare än nu, visas att balkens första del är&lt;br&gt;mål och principer och inte konkret verkande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.45 Karlstads kommun: Lagstiftningen rörande miljöfrågor är idag&lt;br&gt;mycket splittrad. Det är därför mycket väsentligt att miljölagstiftningen&lt;br&gt;samlas i en Miljöbalk. Denna miljöbalk har i stora delar utformats som&lt;br&gt;en ramlag, vilken senare skall kompletteras med föreskrifter utfärdade av&lt;br&gt;regeringen eller myndighet. En ramlag skall givetvis inte vara alltför&lt;br&gt;detaljerad utan mer preciserade anvisningar måste finnas i särskilda&lt;br&gt;föreskrifter. Detta möjliggör också relativt snabba förändringar. För att&lt;br&gt;den nya lagstiftningen skall fungera väl är det emellertid absolut&lt;br&gt;nödvändigt att föreskrifterna utfärdas i omedelbar anslutning till att den&lt;br&gt;nya Miljöbalken träder i kraft. I annat fall kommer stora problem att&lt;br&gt;uppstå. Olika kommuner och myndigheter kommer i brist på klara&lt;br&gt;anvisningar och med utgångspunkt från olika ambitioner att göra olika&lt;br&gt;tolkningar av lagstiftningen. Enskilda personer kommer också att föra&lt;br&gt;ärenden till prövning i högre instans för att få fram prejudikat. En sådan&lt;br&gt;ordning leder till att onödigt många ärenden överklagas och att av-&lt;br&gt;görandet i många frågor fördröjs till men för såväl enskilda som&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.46 Örebro kommun: 1 kap. 1 §. Portalparagraferna är visionära&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med höga mål och har formulerats som Rio-deklarationen. I specialmoti-&lt;br&gt;veringen finns ingen kommentar till vad man menar med att bevara&lt;br&gt;levande landskap. Även om man borde förstå innebörden kan en&lt;br&gt;kommentar till formuleringen bidra till att inte felaktiga tolkningar görs.&lt;br&gt;Portalparagraferna är så formulerade att de relativt enkelt utifrån en&lt;br&gt;progressiv miljöpolitik kan brytas ned till lokala föreskrifter och&lt;br&gt;operativa miljöprogram. 1 kap. 3 §. I denna paragraf formuleras&lt;br&gt;huvudprinciperna för bästa tillgängliga teknik, utbytesprincipen, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försiktighetsprincipen, kretsloppsprincipen och PPP, d.v.s. principen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förorenaren betalar. Försurningen, jord- och skogsbruk är exempel i&lt;br&gt;Örebro där tillämpningen av denna paragraf bör studeras utifrån&lt;br&gt;konsekvensbeskrivningen - levande landskap och levnadsvanor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.47 Heby kommun: Utredningen presenterar ett förslag till en ren&lt;br&gt;ramlag. Det kan ifrågasättas om man inte går lite väl långt i denna sin&lt;br&gt;ambition. Sålunda reglerar miljöbalksförslaget inte ens vilka myndigheter&lt;br&gt;som skall ha hand om tillståndsgivning eller tillsyn. Ambitionen borde&lt;br&gt;tvärtom vara att försöka få en lag med någorlunda substans. Av praktiska&lt;br&gt;skäl kan riksdagen givetvis inte besluta om alla detaljfrågor, men den&lt;br&gt;borde markera sitt engagemang och ansvarstagande genom att reglera&lt;br&gt;betydligt mer än vad utredningen föreslår. Således bör riksdagen anta en&lt;br&gt;miljöbalk som är mindre ram och mera lag än utredningsförslaget. I&lt;br&gt;sammanhanget är det värt notera att många europeiska länder har&lt;br&gt;betydligt mer detaljerad lagstiftning än vad Sverige har. Det som är&lt;br&gt;möjligt i övriga Europa kan väl inte vara omöjligt i Sverige?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.48 Sundsvalls kommun: Förhållandet mellan staten och kommuner-&lt;br&gt;na har stor principiell betydelse när förslaget till miljöbalk skall&lt;br&gt;behandlas. Det är viktigt att principen om den kommunala självstyrelsen&lt;br&gt;beaktas vid denna behandling. I miljöskyddskommitténs huvudbetänkande&lt;br&gt;betonas på flera ställen att miljöbalken av nödvändighet utformats som&lt;br&gt;en ramlag, dvs. att vad som skall gälla överlämnats till regeringen och&lt;br&gt;statliga myndigheter att besluta om. Sundsvalls kommun anser att för&lt;br&gt;vissa frågor är en sådan hantering inte lämplig. Fördelningen av ansvar&lt;br&gt;och arbetsuppgifter mellan staten och kommunerna är av den arten att&lt;br&gt;den bör behandlas av riksdagen. Departementet bör också enligt vår&lt;br&gt;mening ytterligare granska om balkförslaget vad gäller ramlagsut-&lt;br&gt;formningen i alla delar överensstämmer med den huvudregel i regerings-&lt;br&gt;formen (RF 8:5) som anger att föreskrifter om kommunernas befogen-&lt;br&gt;heter och deras åligganden skall meddelas i lag och den undantagsbe-&lt;br&gt;stämmelse (RF 8:7) som anger att bemyndiganden är tillåtna i fråga om&lt;br&gt;vissa speciellt angivna ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.49 Timrå kommun: I balkens portalparagrafer anges vissa krav som&lt;br&gt;återspeglas bristfälligt i den mera operativa lagtexten. Dagens ökade krav&lt;br&gt;inom hållbarhets- och kretsloppsprinciper är huvudfrågor som tydligare&lt;br&gt;bör återspeglas i lagtexten om dessa områden skall ha den betydelse som&lt;br&gt;eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.50 Ornsköldsviks kommun: Det föreligger delvis en bristande&lt;br&gt;koppling mellan balkens portalparagrafer och den mer operativa&lt;br&gt;lagtexten. Hållbarhets- och kretsloppsprincipen har exempelvis inte avsatt&lt;br&gt;några spår i de lagtexter som reglerar avfallsfrågorna. Risk finns att vissa&lt;br&gt;av portalprincipema genom detta kan komma att tappa fotfäste och så&lt;br&gt;småningom förlora i betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.51 Umeå kommun: Miljöbalken, som är en ramlag, bör inte ges en&lt;br&gt;större omfattning än förslaget nu anger. Risken med ramlagstiftning är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tolkningssvårigheter, som gör rågången mellan politiska beslut och Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;administrativa åtgärder oklar.---Den största förtjänsten ur miljösyn- Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt med den föreslagna lagstiftningen är de skärpningar och delvis nya&lt;br&gt;grepp i de materiella reglema som föreslås. Kombinationen av kvalitets-&lt;br&gt;normer och krav på bästa teknik har redan i mitten av sjuttiotalet&lt;br&gt;förespråkats av miljörättsforskaren Staffan Westerlund. Angreppssättet&lt;br&gt;är ett kraftfullt verktyg att genomdriva de normgivande myndigheternas&lt;br&gt;målsättningar för miljön. Det skapar också förutsättningar för nya&lt;br&gt;lagtekniska lösningar. Att tekniken inte är helt utan problem torde framgå&lt;br&gt;av betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.52 Göteborgs och Bohus Läns Landsting: Vi tillstyrker att&lt;br&gt;miljöbalken utformas som en ramlag, dels for att kunna användas på ett&lt;br&gt;flexibelt sätt efter hand som nya behov av reglering uppkommer, dels för&lt;br&gt;att inte bli orimligt omfattande. Samtidigt anser vi det tveksamt ur&lt;br&gt;demokratisk synpunkt att även mycket genomgripande reglering får&lt;br&gt;beslutas av regeringen. Så kommer de viktiga frågorna om ansvarsför-&lt;br&gt;delning mellan myndigheter, om prövning och om tillsyn att överlämnas&lt;br&gt;till regeringen eller till myndighet som regeringen beslutar. Vi förutsätter&lt;br&gt;att kommande förordningar utfärdas i nära samråd med berörda politiska&lt;br&gt;organ på regional nivå och med sakkunniga inom berörda områden. Vi&lt;br&gt;finner att medan stora viktiga avsnitt av lagen lämnas till regeringens&lt;br&gt;beslut förelås samtidigt detaljreglering som onödigtvis gör lagen&lt;br&gt;svåröverskådlig och omfattande. Vi föreslår att onödiga detaljbestämmel-&lt;br&gt;ser tas bort ur lagen och regleras i förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.53 Svenska Kommunförbundet: Miljölagstiftningen bör utgå från&lt;br&gt;vad hänsynen till människor och miljö samt god hushållning med&lt;br&gt;naturresurser kräver. Lagstiftningen bör utformas med utgångspunkt i de&lt;br&gt;miljöproblem som är kända och förutsebara i dag samtidigt som den&lt;br&gt;måste vara tydlig när det gäller hur problemen konkret skall angripas och&lt;br&gt;så långt möjligt lösas. Kommunförbundet har inget att erinra mot en&lt;br&gt;samlad översyn av lagstiftningen på miljöområdet. Tvärtom inser&lt;br&gt;förbundet att en mer framåtsyftande lagstiftning på området är nöd-&lt;br&gt;vändig. Förbundet förutsätter dock att regelverket utformas på ett sådant&lt;br&gt;sätt att man åstadkommer en så god kostnadseffektivitet som möjligt i&lt;br&gt;den samlade miljöpolitiken. Kommunförbundet delar den princip som&lt;br&gt;slogs fest i riksdagens miljöpolitiska beslut 1991, nämligen att miljöfrå-&lt;br&gt;gorna måste genomsyra alla samhällssektorer (den s.k. sektorsprincipen).&lt;br&gt;Varje samhällssektor är skyldig att inom sitt område - självfallet utifrån&lt;br&gt;en helhetssyn - utveckla hänsynen till miljön och ta ett mera genom-&lt;br&gt;gripande miljövårdsansvar än hittills. Att en allt större del av miljöregler-&lt;br&gt;na nu föreslås bli samlade i miljöbalken kan i sämsta fell bidra till att&lt;br&gt;miljöfrågorna uppfettas som en &amp;quot;egen samhällssektor&amp;quot; och motverka&lt;br&gt;strävan att bygga in miljötänkandet i alla samhällssektorer och olika slag&lt;br&gt;av verksamheter. Miljöskyddskommittén har valt att utforma miljöbalken&lt;br&gt;som en ramlag. Kännetecknande för bestämmelser i en sådan lag är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de är oprecisa och därmed ger ett betydande tolkningsutrymme for de &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheter eller domstolar som har att tillämpa bestämmelserna. En&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ramlag fylls därför ofta ut med mera detaljerade regler i regeringsför-&lt;br&gt;ordningar och andra föreskrifter. Ett huvudskäl för att utforma miljöbal-&lt;br&gt;ken som en ramlag har varit att hålla regelomfånget på en rimlig nivå.&lt;br&gt;Fördelen anses främst vara att riksdagen kan dra upp övergripande&lt;br&gt;riktlinjer medan detaljerna överlämnas åt regering och myndigheter inom&lt;br&gt;ramen för de bemyndiganden som ges i balken. På så sätt anses det också&lt;br&gt;gå fortare att genomföra ändringar i regelsystemet när ändrade för-&lt;br&gt;hållanden så påkallar. Ett system med bemyndiganden framhålls vidare&lt;br&gt;av kommittén som enkelt och effektivt och därmed fördelaktigt då det i&lt;br&gt;EES-samarbetet liksom i en framtid vid en eventuell svensk anslutning&lt;br&gt;till EG blir aktuellt att anpassa den svenska miljölagstiftningen till EG:s&lt;br&gt;regler.---Kommunförbundet inser att en ny samordnad miljölagstift-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning - en miljöbalk - inte kan eller bör göras allt för detaljerad. Hur långt&lt;br&gt;i detaljeringsgrad man bör gå är dock långt ifrån enbart en fråga om en&lt;br&gt;effektiv och snabb beslutsprocess. Om förslaget till miljöbalk genomförs,&lt;br&gt;kommer uppenbarligen en icke obetydlig del av de materiella reglema att&lt;br&gt;läggas fast av de berörda centrala myndigheterna, bl.a. i form av&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer. En övergång till förfettningsstyrda miljökvalitets-&lt;br&gt;normer innebär enligt förbundets uppfettning en maktförskjutning från&lt;br&gt;kommunerna till de statliga myndigheterna. Hur stor förskjutningen blir&lt;br&gt;kan inte nu överblickas eftersom konkretisering av normerna sker först&lt;br&gt;genom senare föreskrifter. Denna oklarhet kan inte accepteras utifrån&lt;br&gt;kommunernas självstyrelse. Spelreglerna och ansvarsfördelningen mellan&lt;br&gt;staten och kommunerna måste enligt förbundet läggas fest med större&lt;br&gt;tydlighet av den centrala politiska makten. Förbundet anser att det är av&lt;br&gt;största vikt att vi i Sverige håller fest vid vår demokratiska lagstiftnings-&lt;br&gt;process, med en väl genomförd beredning innehållande bl.a. rimliga&lt;br&gt;remisstider av utredningar m.m. innan regeringen lägger lagförslag på&lt;br&gt;riksdagens bord. Mot bakgrund härav vill förbundet starkt markera att en&lt;br&gt;miljöbalk i princip skall innehålla de behövliga materiella bestämmelserna&lt;br&gt;även om detta innebär ett merarbete inom regeringskansliet och riksdagen&lt;br&gt;jämfört med kommitténs förslag till lagteknisk lösning. Det är enligt&lt;br&gt;förbundet ytterst viktigt att behålla den öppenhet som vi har i den&lt;br&gt;svenska beslutsprocessen och vi bör sikta på att detta också skall gälla för&lt;br&gt;EG-frågor. Kommunal medverkan och insyn i beredningsprocessen inom&lt;br&gt;landet såväl som inom EG i de frågor som direkt berör kommunerna bör&lt;br&gt;vara en självklarhet utifrån Europakonventionens regler om kommunalt&lt;br&gt;inflytande på lagstiftningsprocessen. Kommunernas erfarenheter av&lt;br&gt;lagstiftning uppbyggd på breda bemyndiganden är negativa. Erfaren-&lt;br&gt;heterna visar att denna typ av bestämmelser har en klar tendens att leda&lt;br&gt;till detaljstyrning från statliga myndigheter på ett sätt som knappast kan&lt;br&gt;ha varit statsmakternas avsikt vid lagstiftningstillfället. Om bemyndigan-&lt;br&gt;den ändå bedöms som oundvikliga, är det ett kommunalt krav, att dessa&lt;br&gt;innebär att endast regeringen och inte underlydande statliga verk ges&lt;br&gt;denna möjlighet när det är fråga om bestämmelser med materiellt&lt;br&gt;innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.54 Svenska naturskyddsföreningen: Förslaget till miljöbalk är en&lt;br&gt;mycket utpräglad ramlag med långt gående befogenheter för regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller myndighet som regeringen bestämmer att utfärda föreskrifter. Det&lt;br&gt;är visserligen svårt att undvika att ett omfattande regelverk som&lt;br&gt;miljölagstiftningen får karaktär av ramlag. Kommittén går emellertid för&lt;br&gt;långt. Naturskyddsföreningen anser att bestämmelser och sanktioner för&lt;br&gt;överträdelser så långt möjligt måste anges direkt i lagtexten, detta för att&lt;br&gt;på sikt skapa en enhetlig tillämpning av lagarna och en enhetlig och&lt;br&gt;användbar rättspraxis. Det är således viktigt att alla de väsentliga&lt;br&gt;reglema, huvudreglerna, och det handlingsmönster som härtill är kopplat&lt;br&gt;skall kunna utläsas ur lagtexten. Lagen är trots allt mer tillgänglig och&lt;br&gt;av högre dignitet än förordningar och myndigheternas föreskifter. Det&lt;br&gt;första kapitlet i förslaget till miljöbalk innehåller mål och grundläggande&lt;br&gt;principer för balkens tillämpning. Dessa är emellertid, enligt föreningens&lt;br&gt;uppfettning, för vaga och alltför allmänt hållna. Inledningskapitlets&lt;br&gt;paragrafer måste, för att kunna utgöra ett bra tolkningsunderlag och&lt;br&gt;därmed bli verkningsfulla, i många fell vara betydligt mer utförliga.&lt;br&gt;Avsikten är att det första kapitlet skall kunna ge vägledning för tolkning&lt;br&gt;och tillämpning av hela miljöbalken. Det är därför riktigt att, som i&lt;br&gt;förslaget, en avsiktsförklaring formuleras i någon av de inledande&lt;br&gt;paragraferna. Föreningen anser emellertid att det därutöver borde varit&lt;br&gt;möjligt att i större utsträckning lägga fest grundläggande bestämmelser&lt;br&gt;i inledningskapitlet. Den första paragrafen borde t.ex. klargöra att nu&lt;br&gt;levande och kommande generationer av människor skall tillförsäkras en&lt;br&gt;god miljö att leva i, att den biologiska mångfalden skall bevaras etc.&lt;br&gt;Detta skulle ge en tydligare vägledning för de som skall tillämpa balken.&lt;br&gt;Den oklarhet som finns om den första paragrafens status drabbar särskilt&lt;br&gt;ändamålet att upprätthålla goda livsbetingelser för alla inom landet och&lt;br&gt;de omkringliggande vattnen naturligt förekommande växt- och djurarter.&lt;br&gt;Detta ändamål, bevarandet av den biologiska mångfalden, uttrycks&lt;br&gt;nämligen inte tydligt i den fortsatta lagtexten. Det blir läsarens sak att&lt;br&gt;försöka förstå att den biologiska mångfalden innefattas i begreppet miljö.&lt;br&gt;Enligt föreningens uppfettning är detta inte tillfyllest. Man kan utgå från&lt;br&gt;att många tillämpare av miljöbalken inte automatiskt kommer att koppla&lt;br&gt;ihop miljöskydd och bevarande av biologisk mångfeld. Deta beror bl.a.&lt;br&gt;på dagens relativt konstlade uppdelning i miljöskydd, som avser utsläpp&lt;br&gt;m.m. och som regleras i miljöskyddslagen, och naturvård, som traditio-&lt;br&gt;nellt till stor del handlar om biologisk mångfeld och som regleras i&lt;br&gt;naturvårdslagen. Miljöbalken bör på ett tydligt sätt integrera naturvård&lt;br&gt;och miljöskydd. Balkens 2 kap. bör därför innehålla en definition av&lt;br&gt;begreppet miljö där det uttryckligen förklaras att begreppet också&lt;br&gt;innefattar den biologiska mångfalden. Alternativt bör den biologiska&lt;br&gt;mångfalden och artbevarandemålet omnämnas överallt där det är relevant&lt;br&gt;i balken, på samma sätt som den långsiktigt goda hushållningen med&lt;br&gt;naturresurserna. Naturskyddsföreningen önskar dessutom att ett långt-&lt;br&gt;gående skydd för hotade arter och deras livsmiljöer införs direkt i&lt;br&gt;lagtexten, gärna bland de allmänna aktsamhetsreglema. För övrigt behövs&lt;br&gt;en definition av begreppet biologisk mångfeld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.55 Sveriges advokatsamfund: Bruket av s.k. portalparagrafer i&lt;br&gt;lagstiftningen bör undvikas. Det är bättre lagstiftningsmetodik att avstå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från allmänna uttalanden och i stället ge lagen en direkt, operativt&lt;br&gt;användbar text. Förslagets första kapitel kan av detta skäl med fordel&lt;br&gt;utgå.---Enligt samfundets uppfettning innebär lagstiftningsmetoden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med ramlagar en avsevärd risk för godtycke och rättsosäkerhet. För att&lt;br&gt;en ramlag skall tjäna något förnuftigt ändamål måste den kompletteras&lt;br&gt;med föreskrifter av regeringen eller myndigheter. Detta innebär att&lt;br&gt;förutsägbarheten om vad som är tillåtet eller inte minskar, ett förhållande&lt;br&gt;som från rättssäkerhetssynpunkt inger starka betänkligheter. Det är heller&lt;br&gt;inte tillfredställande med en lagstiftning som i betydande utsträckning&lt;br&gt;endast innehåller allmänna fraser vars egentliga innehåll skall eftersökas&lt;br&gt;i förarbeten och uttalanden av lagstiftaren. Enligt samfundets mening&lt;br&gt;leder en sådan lagstiftningsmetodik, i synnerhet i ett sådant mångskiftan-&lt;br&gt;de ämne som det förevarande, endast till oreda med risk för betydande&lt;br&gt;rättsförluster för enskilda och företag. Om utredningens påstående att den&lt;br&gt;enda möjlgheten för att få till stånd en samlad miljöbalk är att utnyttja&lt;br&gt;metoden med ramlag är korrekt finner samfundet att utredningens arbete&lt;br&gt;i så måtto varit förfelat. Det finns enligt samfundets mening inte något&lt;br&gt;egenvärde i att samla lagstiftningen på miljöområdet i en särskild balk.&lt;br&gt;För att nå klarhet och reda vore det bättre om vaije särskilt miljöområde&lt;br&gt;fick sin egen reglering i särskild lag. Samfundet anser alltså att den&lt;br&gt;hittills gällande metoden med skilda lagar är att föredra framfor en&lt;br&gt;miljöbalk enligt utredningens förslag. Det ligger emellertid i sakens&lt;br&gt;natur, att de skilda lagarna skall samordnas så att de blir uttryck for&lt;br&gt;samma synsätt på miljöfrågorna, d.v.s. en modem lagstiftning utifrån&lt;br&gt;gemensamma utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.56 Grossistförbundet Svensk Handel: De allmänna bestämmelserna&lt;br&gt;i förslagets inledande kapitel är utformade på ett alltför kategoriskt sätt.&lt;br&gt;Det förefeller svårt att i praktisk verksamhet översätta kraven på att&lt;br&gt;kommande generationer inte bara skall leva i en god miljö utan även en&lt;br&gt;hälsosam sådan. Kraven på bevarandet av den biologiska mångfalden&lt;br&gt;förefeller mer långsiktiga än vad som fastställdes vid Rio-konferensen&lt;br&gt;1992. Vi anser att de inledande paragraferna bör formuleras om for att&lt;br&gt;möjliggöra en praktisk tillämpning av lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.1.57 Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 3 § Det föreslås att texten ges följande lydelse: P 2. Vad som&lt;br&gt;utvinns ur naturen skall kunna användas och slutligt tas om hand utan att&lt;br&gt;denna utsätts för oacceptabel påverkan.---Såsom Allert Alverborg har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anfört i sitt särskilda yttrande kan det ifrågasättas om inte nödvändiga&lt;br&gt;ändringar varit möjliga att åstadkomma med förhållandevis enkla medel&lt;br&gt;inom ramen för det befintliga regelverket. Kommitténs omfettande arbete&lt;br&gt;har således sannolikt gått långt utöver vad som erfordrats för att uppnå&lt;br&gt;ett väl fungerande system. Balken har utformats som en ramlag, vilket&lt;br&gt;innebär att en mycket stor del av miljöområdet kommer att regleras av&lt;br&gt;regerings- och myndighetsföreskrifter. Eftersom flera myndigheter kan&lt;br&gt;komma att meddela föreskrifter med stöd av balken eller regeringsbe-&lt;br&gt;myndigande finns risk för att föreskrifterna blir dels alltför många och&lt;br&gt;alltför olika utformade, dels svåra att tolka och tillämpa.---En samlad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbalk kan bidra till en förbättrad överskådlighet och ökad effektivitet, Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;endast under förutsättning att den kompletterande förordnings- och Bilaga 4&lt;br&gt;föreskriftssamlingen utformas rätt. Den eventuella förtjänst som kan&lt;br&gt;uppnås genom samordningen av de centrala lagarna riskerar annars att gå&lt;br&gt;helt förlorad i en snårskog av förordningar och föreskrifter. Vi vill i&lt;br&gt;sammanhanget också framhålla vikten av att förordningar och föreskrifter&lt;br&gt;utarbetas med små och medelstora företags särskilda behov framför&lt;br&gt;ögonen. Om exempelvis generella föreskrifter skall få den betydelse som&lt;br&gt;eftersträvas i betänkandet måste kraven på överskådlighet och tydlighet&lt;br&gt;sättas mycket högt. Annars är risken uppenbar att regelverket blir&lt;br&gt;omöjligt att tillämpa för andra än miljöjuridiska experter, vilka for övrigt&lt;br&gt;är sällsynta både inom offentlig förvaltning och näringsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.58 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF: Miljöskyddskommittén har&lt;br&gt;valt att utforma miljöbalken som en ramlag. En sådan lag utmärks av att&lt;br&gt;bestämmelserna i den har karaktär av övergripande riktlinjer. Det&lt;br&gt;ankommer sedan på regering och underordnade myndigheter att utfärda&lt;br&gt;förordningar och andra föreskrifter inom ramen för bemyndiganden som&lt;br&gt;ges i lagen. Huvudmotivet för den använda lagstiftningstekniken är&lt;br&gt;praktiskt betingat. Kommittén anger att med den ifrågavarande tekniken&lt;br&gt;går det fortare att genomföra ändringar i regelsystemet när ändrade&lt;br&gt;förhållanden påkallar det. Det betonas särskilt att nya och oväntade faror&lt;br&gt;snabbt kan dyka upp och vara av så allvarlig natur att de kräver&lt;br&gt;omedelbara åtgärder. LRF kan, mot bakgrund av de snabba förändringar&lt;br&gt;som förekommer på miljöområdet, godta ett system vilket lämnar ett&lt;br&gt;visst utrymme åt att kunna ändra i regelverket utan att vaije gång vända&lt;br&gt;sig till riksdagen. Kommittén har emellertid, enligt LRFs uppfettning,&lt;br&gt;gått alldeles för långt i sin iver att utforma regler med bemyndiganden.- -&lt;br&gt;- Om praktiska skäl kan anföras till förmån för ramlagsutformningen,&lt;br&gt;finns det andra skäl som med stor tyngd talar mot användandet av en&lt;br&gt;sådan lagstiftningsteknik. Användningen av ramlag innebär en maktför-&lt;br&gt;skjutning från riksdagen till regeringen och därefter vidare till för-&lt;br&gt;valtningsmyndigheterna. Riksdagens inflytande över normgivningen&lt;br&gt;minskar således, vilket är ett hot mot demokratin. Lagstiftningstekniken&lt;br&gt;i fråga innebär vidare att risken för godtycke och rättsosäkerhet ökar.&lt;br&gt;Bland rättssäkerhetsproblemen kan särskilt betonas den bristande&lt;br&gt;förutsebarheten och den minskade överskådligheten som följer av ett&lt;br&gt;regelverk bestående av övergripande riktlinjer utfyllda med ett stort antal&lt;br&gt;förordningar och föreskrifter. Detta i förening med att förordningar och&lt;br&gt;föreskrifter saknar förarbeten skapar oklarheter om vad som gäller.&lt;br&gt;Enskilda kan härvid tvingas till överklaganden i ökande omfettning för&lt;br&gt;att komma till sin rätt. Härvid kommer i fokus frågan om den enskildes&lt;br&gt;rätt till ersättning för överklagandekostnadema. Den enskilde har inte rätt&lt;br&gt;till sådan ersättning i förvaltningsprocess även om överklagandet leder till&lt;br&gt;bifell. Det är av allmänt intresse att klarhet vinnes om innebörden av&lt;br&gt;gällande bestämmelser. Om sådan klarhet måste vinnas genom över-&lt;br&gt;klaganden från enskildas sida, är det rimligt att det allmänna tar ett&lt;br&gt;ansvar för den enskildes kostnader för överklagandet. LRF vill peka på &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de erfarenheter som finns från byggbranschen som efterhand kommit att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regleras sönder med åtföljande starkt negativa konsekvenser för Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;utvecklingen inom sektorn. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.59 Tjänstemännens Centralorganisation, TCO: TCO tillstyrker att&lt;br&gt;lagstiftningen inom miljö- och hälsoskyddsområdet samlas och samordnas&lt;br&gt;så att en gemensam grund för det framtida arbetet skapas. För att kunna&lt;br&gt;anpassa lagstiftningen till den snabba utvecklingen inom miljöområdet är&lt;br&gt;det nödvändigt att miljöbalken skapas som en ramlag. Detaljregleringen&lt;br&gt;bör ske genom föreskrifter och miljökvalitetsnormer. Det är angeläget att&lt;br&gt;arbetet med föreskrifter och normer sker målmedvetet och med hög&lt;br&gt;intensitet. TCO stödjer huvudprinciperna bakom miljöbalken, dvs.&lt;br&gt;försiktighetsprincipen, kretsloppsprincipen och principen att förorenaren&lt;br&gt;betalar, och anser att dessa principer bör genomsyra miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.60 &amp;nbsp;Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR:&lt;br&gt;Grundidén, att balken är till för att skydda och vårda naturen, förebygga&lt;br&gt;ohälsa och att hushålla med naturens resurser är bra. Framförallt att det&lt;br&gt;är tydligt markerat att det är angelägenheter for var och en. Det&lt;br&gt;föreligger delvis en bristande koppling mellan balkens portalparagrafer&lt;br&gt;och den mer operativa lagtexten. Hållbarhets- och kretsloppsprincipen har&lt;br&gt;exempelvis inte avsatt några spår i de lagtexter som reglerar avfalls-&lt;br&gt;frågorna. Risk finns att vissa av portalprincipema genom detta kan&lt;br&gt;komma att tappa fotfäste och så småningom förlora i betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.61 Friluftsfrämjandet: Bland mål och grundläggande principer&lt;br&gt;saknas skyddet av människors upplevelse av naturen, dvs. skyddet av&lt;br&gt;friluftsliv och allemansrätt. Friluftsaspekten har en framträdande plats i&lt;br&gt;nuvarande naturvårdslag, men verkar bortglömd i balkens två inledande&lt;br&gt;paragrafer. Det finns många anledningar för stat och kommun att skydda&lt;br&gt;förutsättningarna för, och bevara och utveckla möjligheterna till&lt;br&gt;friluftsliv. Friluftsfrämjandet har i skriften &amp;quot;Naturen runt knuten &amp;quot;&lt;br&gt;sammanställt en rad goda skäl för kommuner att satsa på friluftsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.62 Föreningen Skogsindustrierna: De mycket långtgående, allmänt&lt;br&gt;formulerade målsättningarna bör stramas upp. Lagstiftningen riskerar&lt;br&gt;annars att uppfattas som orealistisk och förlora i trovärdighet. - - -&lt;br&gt;Hushållning med energi är väsentlig. Vi måste dock av såväl praktiska&lt;br&gt;som principiella skäl ifrågasätta lämpligheten av en bestämmelse som i&lt;br&gt;hushållningshänseende jämställer energi såsom sådan med naturresurser.&lt;br&gt;Om det, såsom framgår av specialmotiveringen, är de naturresurser som&lt;br&gt;tas i anspråk vid energiutvinning som egentligen avses, bör detta också&lt;br&gt;framgå av bestämmelsen (2 kap. 5 §). Hushållningen med naturresurser&lt;br&gt;behandlas emellertid i miljöbalkens 5 och 6 kapitel och bestämmelsen&lt;br&gt;förefaller därför överflödig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.63 Greenpeace: I miljöbalkens inledande kapitel anges ett antal&lt;br&gt;grundläggande principer som skall genomsyra lagen och ligga till grund&lt;br&gt;for myndigheters och enskildas tillämpning av densamma. Miljöbalken&lt;br&gt;måste ge uttryck för en högre ambitionsnivå i fråga om hushållningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med naturresurser. Hushållningsprincipen måste tydligt komma till&lt;br&gt;uttryck i miljöbalkens inledande kapitel, och därmed få en större tyngd.&lt;br&gt;Enligt Greenpeace mening har hushållningstänkandet inte fått det&lt;br&gt;genomslag i miljöbalken, som är nödvändigt for att uppnå en hållbar&lt;br&gt;utveckling. Det måste tydligt markeras, att förnyelsebara naturresurser&lt;br&gt;endast får uttas i den utsträckning naturen tål, det vill säga i en takt då&lt;br&gt;förnyelsen inte äventyras. Uttag av icke förnyelsebara naturresurser bör&lt;br&gt;i princip vara förbjudet. Att en icke förnyelsebar naturresurs kan&lt;br&gt;återanvändas är inte i sig ett acceptabelt skäl för att tillåta uttag. Mot&lt;br&gt;bakgrund av detta anser Greenpeace att miljöbalken bör ge uttryck för en&lt;br&gt;absolut gräns som inte får överskridas ifråga om vilka risker som kan&lt;br&gt;accepteras beträffande naturresurshushållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.64 Miljö- och Hälsoskyddstjänstemannaförbundet: Kommitténs&lt;br&gt;huvuddirektiv att försöka samla och samordna miljölagstiftningen är en&lt;br&gt;nödvändighet för dagens miljöarbete. Den nuvarande lagstiftningen&lt;br&gt;speglar inte de tankar och visioner vi har idag t.ex. Agenda 21,&lt;br&gt;Kretsloppspropositionen m.m. En gemensam miljöbalk ger ökad tyngd&lt;br&gt;och kraft åt miljöfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1.65 Sveriges Jordägareförbund: I ett samhälle, baserat på marknad-&lt;br&gt;sekonomi, privat äganderätt och personlig frihet för medborgarna, kan&lt;br&gt;det inte som en genomgående princip gälla att &amp;quot;den som vill göra något&lt;br&gt;som kan påverka människors hälsa eller miljö&amp;quot; skall visa att åtgärden inte&lt;br&gt;kommer att medföra skada eller olägenhet. Tvärtom måste den grund-&lt;br&gt;läggande principen i Sverige vara att människorna själva skall ha&lt;br&gt;förtroendet att bedöma konsekvenserna av sitt handlande. Den civil-&lt;br&gt;rättsliga och straffrättsliga lagstiftningen säkerställer att människorna&lt;br&gt;handlar i överensstämmelse med samhällets övrordnade mål. Detta måste&lt;br&gt;gälla även på miljöområdet. Sveriges Jordägareförbund delar i princip&lt;br&gt;kommitténs uppfettning att skador i första hand bör förebyggas. Principen&lt;br&gt;ger dock ringa ledning för människomas handlande i det enskilda fellet.&lt;br&gt;Det är uppenbart att miljön i många fell störs på grund av människomas&lt;br&gt;aktivitet - produktion och konsumtion - för att öka sin materiella&lt;br&gt;standard. Störningarna är i de flesta fell förenade med ekonomisk vinning&lt;br&gt;- förbättrade materiella villkor. Det är just därför den störande åtgärden&lt;br&gt;har vidtagits. Det måste med skärpa framhållas att miljöskyddet i&lt;br&gt;praktiken handlar om att göra en lämplig avvägning mellan skadeförebyg-&lt;br&gt;gande åtgärder och önskemålen om ökat materiellt välstånd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Samordning av lagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.2.1 Justitiekanslern: Avgränsningen av vilka lagar som bör samlas i&lt;br&gt;en miljöbalk synes vara väl avvägd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.2 Riksåklagaren: Den vikt vi alla fäster vid miljöfrågor gör det&lt;br&gt;naturligt att samla lagstiftningen på området till en miljöbalk. Jag biträder&lt;br&gt;därför kommitténs förslag i detta avseende, trots att detta medför vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svårigheter vad avser lagstiftningstekniken på området. Vissa bestämmel-&lt;br&gt;ser av miljöintresse måste ju av olika skäl lämnas utanför den föreslagna&lt;br&gt;miljöbalken. Som exempel kan nämnas bestämmelserna i jordbruks- och&lt;br&gt;skogsbrukslagstiftningen, i fiskerilagstiftningen och i vattenlagen. Detta&lt;br&gt;speglar enligt min mening de svårigheter som är förenade med att avgöra&lt;br&gt;vilka författningar som skall föras in under en miljöbalk som en enda lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.3 Kommerskollegium: Internationella förpliktelser med GATT och&lt;br&gt;EES innebär att tillämpningen måste ske på konkurrensneutralt sätt.-&lt;br&gt;Detsamma gäller användningen av miljöavgifter och andra ekonomiska&lt;br&gt;styrmedel som utredarna ser som ett alternativ till miljöbalkens admini-&lt;br&gt;strativa styrmedel. Tillämpningen av miljöbalkens bestämmelser eller de&lt;br&gt;närmare föreskrifter som beslutas med stöd av regeringens bemyndigande&lt;br&gt;får inte medföra att diskriminering sker mellan svenska och utländska&lt;br&gt;operatörer eller mellan olika kategorier av produkter eller förpackningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.4 Överbefälhavaren, ÖB: Enligt ÖB uppfettning bör ekonomiska&lt;br&gt;styrmedel typ miljöavgifter inte tillämpas på försvarsmakten. Syftet med&lt;br&gt;avgifter är att minska utsläpp och/eller miljöpåverkan. En avgift kommer&lt;br&gt;dock inte att påverka den militära verksamheten som styrs av uppdraget&lt;br&gt;från regering och riksdag i motsats till civil verksamhet som styrs av&lt;br&gt;kommersiella intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.5 Kustbevakningen: Miljöskyddskommittén anser att lagen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder mot vattenförorening från fertyg inte bör fogas in i miljöbalken.&lt;br&gt;Kustbevakningen delar endast delvis denna uppfettning. Kommittén&lt;br&gt;motiverar sitt ställningstagande med att denna lag - i likhet med&lt;br&gt;kämtekniklagen - innehåller regler som är utformade utifrån speciella och&lt;br&gt;stränga säkerhetskrav och att dessa regler snarare riskerar att bli&lt;br&gt;otympligare att hantera och svårare att överblicka i en miljöbalk än om&lt;br&gt;de behålls i sin speciella lag.---Kustbevakningen anser att utsläppsför-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;budet för olja i vatten från fertyg i 2 kap. 2 § &amp;quot;vattenföroreningslagen&amp;quot;&lt;br&gt;har så stor likhet med dumpningsförbudet för avfell att det naturligt hör&lt;br&gt;hemma i en ny miljöbalk.---Kustbevakningen föreslår i första hand att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningsområdet för miljöbalken skall omfetta även Sveriges&lt;br&gt;ekonomiska zon. Kustbevakningen är samtidigt medveten att en&lt;br&gt;utvidgning av tillämpningsområdet för svensk miljölagstiftning ställer&lt;br&gt;ökade krav på övervakningsresurser för att bli meningsfull och att denna&lt;br&gt;fråga berördes i lagstiftningsärendet om inrättandet av zonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.6 Folkhälsoinstitutet: Kommitténs ansats vad gäller strålskyddet är&lt;br&gt;principiellt riktig, men den leder i praktiken till förödande konsekvenser&lt;br&gt;for det sammanhållna strålskyddet. Den nuvarande strålskyddslagstift-&lt;br&gt;ningen syftar främst till att skydda människor mot skadig strålning i&lt;br&gt;arbete, sjukvård, forskning, etc. Den har ett direkt samband med&lt;br&gt;arbetsmiljölagstiftningen som lämnats utanför miljöbalken, och betonar&lt;br&gt;främst skyddet av människor och inte miljö eller djur. Strålskyddslagen,&lt;br&gt;liksom kämtekniklagen, arbetsmiljölagen och hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inryms till stor del inte i miljöbalkens mål och principer. Det finns därför&lt;br&gt;skäl att avstyrka att strålskyddslagen sprids ut på flera kapitel i en&lt;br&gt;miljöbalk. Den bör istället antingen lämnas utanför miljöbalken eller tas&lt;br&gt;in i sin helhet i ett särskilt kapitel i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.7 Statens Järnvägar, SJ: En rad lagverk saknas (Vattenlagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtminstone delar av Plan- och Bygglagen, skogsbruks- och jordbrukslags-&lt;br&gt;tiftning m.fl.). Så stor del av miljöregelsystemet som möjligt måste&lt;br&gt;integreras i Miljöbalken om inte dess huvudsakliga syfte - samordning&lt;br&gt;och effektivitet - skall gå förlorat. Detta innebär inte att alla ovan&lt;br&gt;nämnda lagar i sin helhet behöver ingå i Miljöbalken, men de regler som&lt;br&gt;gäller för utnyttjande av miljön och naturresurser, samt generella&lt;br&gt;aktsamhetskrav bör ingå. I övrigt kan Miljöbalken hänvisa till separata&lt;br&gt;lagar (t.ex. på trafikområdet) där tillkommande krav fastställs. Detta&lt;br&gt;kräver naturligtvis samordning mellan Miljöbalken och dessa separata&lt;br&gt;lagar. Sådan samordning mellan balken och annan lagstiftning med&lt;br&gt;bäring på miljön saknas oftast i Miljöskyddskommitténs förslag.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har i alltför liten utsträckning stöpt om de lagar man utgått&lt;br&gt;ifrån. Tyvärr kvarstår därmed problemen med överlappning, otydligheter&lt;br&gt;och motsägelser, men nu inom ramen för själva balken. Man borde&lt;br&gt;istället utformat en ny, konsekvent och genomtänkt struktur, där olika&lt;br&gt;nivåer i lagtexten bättre hölls isär och där lagtextens språkbruk var&lt;br&gt;enhetligt, baserat på klara definitioner och mer utförligt i de avsnitt där&lt;br&gt;tolkningssvårigheter kan uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.8 Riksrevisionsverket, RRV: RRV konstaterar att vattenlagen inte&lt;br&gt;infogats i den föreslagna miljöbalken (MB). Enligt RRVs uppfattning&lt;br&gt;borde en närmare knytning mellan vattenlagen och den blivande&lt;br&gt;miljöbalken övervägas av samma skäl som ligger till grund for att&lt;br&gt;naturresurslagen inarbetas i miljöbalken. Vattenlagen reglerar an-&lt;br&gt;vändningen av naturresurser liksom naturresurslagen och är liksom denna&lt;br&gt;ett avvägningsinstrument mellan olika samhällsintressen. RRV vill&lt;br&gt;dessutom tillägga att ingenstans i betänkandet diskuteras sambandet&lt;br&gt;mellan jaktlagen och miljöbalken trots att i § 1 i utredningsförslaget ett&lt;br&gt;av ändamålen med miljöbalken beskrivs som att bevara biologisk&lt;br&gt;mångfald och upprätthålla goda livsbetingelser for alla i landet och dess&lt;br&gt;omgivande vatten naturligt förekommande växt- och djurarter. Beslut om&lt;br&gt;jaktvillkor för en art kan kraftigt påverka livsbetingelserna för ex-&lt;br&gt;empelvis en rovdjursart som huvudsakligen lever på den förstnämnda&lt;br&gt;arten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.9 Boverket: Balkens uppbyggnad ger inte tillräckligt stöd för&lt;br&gt;tillämpningen inom och utom balken. Balkens avsikt att ge gemensamma&lt;br&gt;grunder for prövning av lokalisering och tillåtlighet i övrigt är utmärkt.&lt;br&gt;Förslaget måste emellertid i flera avseenden utvecklas för att det skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna leda till en gemensam tillämpning. Det rör frågor om miljöhänsyn Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;i annan lagstiftning utanför balken, om kopplingen till PBL och om Bilaga 4&lt;br&gt;samverkan mellan miljöskydd och hushållning.---Om balken skall vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en gemensam bas, eller &amp;quot;paraply&amp;quot;, bör de grundläggande reglema i&lt;br&gt;balken gälla för all lagstiftning som rör användningen av resurserna. Ett&lt;br&gt;utökat tillämpningsområde förordas därmed. Det är vidare nödvändigt att&lt;br&gt;kopplingar både inom och utom balken är enkla och tillämpbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget är motsägelsefullt vad avser förhållandet mellan de allmänna&lt;br&gt;och särskilda aktsamhetsreglema. Den nödvändiga kopplingen mellan&lt;br&gt;PBL och NRL är inte klar, vilket utvecklas nedan. De olika principerna&lt;br&gt;om hushållning och miljöskydd ges inte förutsättningar att samverka,&lt;br&gt;vilket tillika utvecklas nedan. Om miljöfrågorna skall utvecklas separat&lt;br&gt;för olika lagar och om hushållning och miljöskydd inte skall kombineras,&lt;br&gt;skall NRL lyftas ur balken. Detta vore emellertid en beklaglig för-&lt;br&gt;svagning av balkens möjligheter att hantera firamtidens frågor.---Detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är numera en allmänt accepterad och eftersträvad grund för uthållig&lt;br&gt;utveckling. NRL/PBL-systemet omfettar således ett avsevärt vidare syfte&lt;br&gt;än en skyddslagstiftning. Hushållningsprincipema i NRL anses svårtil-&lt;br&gt;lämpade och nyttan av dem ifrågasätts utifrån bevarandeaspekter.&lt;br&gt;Erfarenheterna visar också att NRL inte vunnit fullt genomslag inom de&lt;br&gt;olika prövningslagama. Förutsättningen för tillämpningen av NRL har&lt;br&gt;emellertid tidigare varit ofullständig eftersom kommunala översiktsplaner&lt;br&gt;saknats. Nu finns det emellertid möjligheter att göra erforderliga&lt;br&gt;avvägningar, när kommunala översiktsplaner ger kunskap och MKB ger&lt;br&gt;breda analyser av inverkan på miljö, hälsa och hushållning.---I balken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvarstår i princip dagens grunder för prövning. Konstruktionen med&lt;br&gt;aktsamhetsregler och lokaliseringsregler på flera ställen inom balken&lt;br&gt;såväl som utanför och med oklarheter dem emellan ger emellertid inte&lt;br&gt;den förenkling och enhetlighet som skall eftersträvas och systemet är inte&lt;br&gt;förutsebart. Dagens prövningsgång är haltande och svårtillämpad. Den&lt;br&gt;bör ersättas med en reell integration av hushållningsprincipen i balken.&lt;br&gt;Detta kräver att balken ges ett kapitel med principer för lokalisering och&lt;br&gt;tillåtlighet. En utgångspunkt är dagens hushållningsregler i NRL. Dessa&lt;br&gt;hushållningsregler kompletteras med aktsamhetsregler och stoppregler i&lt;br&gt;olika avseenden, som träder in for det fell projektets lokalisering anses&lt;br&gt;långsiktigt bra. Det är viktigt att NRLs funktion som absolut stopp inte&lt;br&gt;sätts ur spel av hänsyn till teknik etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.10 Statens Jordbruksverk: Kommittén överdriver den pedagogiska&lt;br&gt;betydelsen av att ha bestämmelserna kvar i skötsellagen. Samtliga&lt;br&gt;miljöbestämmelser som berör jordbruket bör istället så långt det är&lt;br&gt;möjligt samlas på ett ställe, vilket skulle göra dem mer överblickbara.&lt;br&gt;Kommittén anför själv (på s. 262) att miljöregler i sektorslagama på jotd-&lt;br&gt;och skogsbruksområdet bör inarbetas i miljöbalken om avregleringen&lt;br&gt;skulle leda till att det i dessa lagar i stort sett bara blir miljöregler kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket vill därför särskilt påpeka att skötsellagen sedan tillkomsten&lt;br&gt;genomgått flera förändringar som har medfört att den, till skillnad från&lt;br&gt;skogsvårdslagen, numera i princip enbart innehåller bestämmelser med&lt;br&gt;miljö- och naturskyddande syften. Starka skäl talar således för att&lt;br&gt;inarbeta skötsellagen i den föreslagna miljöbalken. Antingen skötsellagen&lt;br&gt;inordnas i miljöbalken eller ej medför kommittéförslaget att en översyn&lt;br&gt;av lagens bestämmelser blir nödvändig. Bland annat blir 5 § skötsellagen&lt;br&gt;- som syftar till att hindra att värdefull jordbruksmark tas i anspråk för&lt;br&gt;matjordstäkter - överflödig eftersom dess syfte tillgodoses i förslagets 12&lt;br&gt;kap. 1 och 2 §§ där krav ställs dels på tillstånd till täkt av jord dels på&lt;br&gt;att tillståndsmyndigheten vid prövningen skall ta hänsyn till intresset av&lt;br&gt;långsiktigt god hushållning med naturresurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.11 Fiskeriverket: När det gäller vattenlagen har fisket en särställ-&lt;br&gt;ning. En samordning av denna lag med miljöbalken skulle med all&lt;br&gt;säkerhet innebära en försvagad ställning för fisket. Fiskeriverket förordar&lt;br&gt;därför att vattenlagen ej inordnas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.12 &amp;nbsp;Arbetarskyddsstyrelsen: Förslagets detaljutformning ger&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen anledning att befara praktiska problem vid&lt;br&gt;tillämpningen. Detta hänger samman med en i många stycken oklar&lt;br&gt;avgränsning mot arbetsmiljölagens tillämpningsområde och som en följd&lt;br&gt;härav mot Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens tillsynsom-&lt;br&gt;råde. Förslagets utformning innebär delvis en överlappande reglering som&lt;br&gt;på flera punkter skiljer sig från regleringen inom arbetsmiljöns område. -&lt;br&gt;- - Styrelsen föreslår därför att överlappningsproblemen undviks genom&lt;br&gt;lämpliga ändringar i lagtexterna som klargör att miljöbalken inte alls är&lt;br&gt;tillämplig inom arbetsmiljölagens område eller i vart fell tydligt anger i&lt;br&gt;vilka avseenden den är tillämplig på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.13 Riksantikvarieämbetet, RAÄ: Den föreslagna miljöbalken&lt;br&gt;kommer att vara tillämplig på en stor del av det som man i allmänt&lt;br&gt;språkbruk benämner &amp;quot;miljö&amp;quot;, men kommer ändå inte att vara heltäckan-&lt;br&gt;de. Det - också mycket vida - begrepp som ryms under beteckningen&lt;br&gt;&amp;quot;kulturmiljö&amp;quot; kommer att omfettas delvis. Genom att de nuvarande&lt;br&gt;hushållningsbestämmelsema i lagen (1987:12) om hushållning med&lt;br&gt;naturresurser m.m. (NRL) förs över till miljöbalken kommer också&lt;br&gt;användningen av mark- och vattenområden med respekt for deras&lt;br&gt;kulturvärden att fella inom miljöbalkens tillämpningsområde på det sättet&lt;br&gt;att hushållningsbestämmelsema blir gällande dels för den prövning som&lt;br&gt;skall ske enligt balken, dels också för den prövning av miljöpåverkande&lt;br&gt;projekt som skall ske enligt anknytande lagar, främst plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10, PBL). Däremot kommer miljöbalken inte enligt förslaget att&lt;br&gt;innehålla några direkta regler för säkerställande och skydd av kulturmin-&lt;br&gt;nen, eftersom lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. inte föreslås ingå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller bli ändrad.---Förslaget till miljöbalk vilar i ytterst ringa grad på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överväganden om vilka skyddsbehov som balken kan behöva tillgodose&lt;br&gt;imom kulturmiljövårdens område. Naturvårdens behov har helt kommit&lt;br&gt;att dominera i motivskrivningama. Även om Miljöskyddskommittén&lt;br&gt;säkert inte haft någon avsikt att nedvärdera miljöns kulturvärden i&lt;br&gt;förhållande till naturvärdena, ligger det en uppenbar risk i att tystnaden&lt;br&gt;rörande kulturmiljön kan komma att påverka den framtida tillämpningen&lt;br&gt;till kulturmiljövårdens nackdel. Därutöver kan det finnas en fera för att&lt;br&gt;de motsättningar som någon gång kan komma till uttryck mellan kravet&lt;br&gt;på åtgärder för att säkra art- och biotopskydd och behovet av skydd för&lt;br&gt;vissa kulturlämningar kan komma avvägas på ett sätt som negligerar de&lt;br&gt;senare aspekterna. Detta problem bör lösas i de kommande förarbetena,&lt;br&gt;så att kulturskyddsbehovet inom miljöbalkens tillämpningsområde&lt;br&gt;kommer till uttryck tydligare.---RAÄ föreslår i det följande vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändringar i miljöbalkens inledande bestämmelser i avsikt att ge en bättre&lt;br&gt;utgångspunkt för bevarandet också av kulturmiljöer inom ramen för&lt;br&gt;miljöbalkens regelsystem. 1 kap. 1 § Tredje strecksatsen föreslås lyda:&lt;br&gt;&amp;quot;bevara ett levande landskap med dess kulturarv&amp;quot;. Tillägget syftar till att&lt;br&gt;ange att miljöbalkens ändamål är att skydda kulturlandskapet i betydelsen&lt;br&gt;en byggd eller ett område som åskådliggör historiska samband i den&lt;br&gt;fysiska miljön så som den skapats genom människomas bruk och odling.&lt;br&gt;Se vidare det resonemang som förts ovan och som utvecklas i anslutning&lt;br&gt;till RAÄ:s kommentar till 2 kap. 4 §. I kap. 2 och 4 §§: På respektive&lt;br&gt;ställen bör en formulering efter mönstret &amp;quot;människorna, natur- och&lt;br&gt;kulturmiljön samt omgivningen i övrigt&amp;quot; väljas. Begreppet &amp;quot;kulturmiljö&amp;quot;&lt;br&gt;förekommer inte i förslaget. Den deklarerade huvudinriktningen på&lt;br&gt;miljöbalken är skydd mot emissioner och annan skadlig påverkan samt&lt;br&gt;bevarandet av biologisk mångfeld. Som framhållits ovan finns det en risk&lt;br&gt;för att kulturmiljöaspektema glöms bort vid tillämpningen. RAÄ anser&lt;br&gt;det därför vara en fördel att begreppet kulturmiljö kommer till uttryck i&lt;br&gt;balkens grundläggande bestämmelser. 2 kap. 4 § Den föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen borde utgå och istället efter 1 § inplaceras en bestämmelse&lt;br&gt;med följande innebörd: Balken är tillämplig på såväl den orörda naturen&lt;br&gt;som de naturmiljöer som präglats av människors bruk och odling. För&lt;br&gt;fornminnen, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen finns därutöver&lt;br&gt;bestämmelser i lagen (1988:950).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.14 Närings- och teknikutvecklingsverket, NUTEK: Förslaget till&lt;br&gt;miljöbalk innebär att en ramlag föreslås bildas på miljöområdet. Bland&lt;br&gt;andra nu gällande lagar skall även lagen om hushållning med naturresur-&lt;br&gt;ser, naturresurslagen, ingå i den kommande miljöbalken. Detta anser vi&lt;br&gt;från NUTEKs sida vara lovvärt eftersom miljöfrågorna måste ses som en&lt;br&gt;helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.15 Kammarkollegiet: Kammarkollegiet anser det riktigt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angeläget att sammanföra lagstiftningen inom miljöområdet till ett Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;sammanhängande regelverk. Med detta vinner man inte bara rättstekniska Bilaga 4&lt;br&gt;fördelar utan skapar möjlighet att lägga fest allmänna riktlinjer och&lt;br&gt;generella bedömningsgrunder när det gäller miljöpåverkan. Det kan bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot denna bakgrund diskuteras om inte ytterligare lagar, exempelvis&lt;br&gt;vattenlagen, borde ha arbetats in i miljöbalken. Mot detta talar främst&lt;br&gt;vattenlagens omfettning och att miljöbalken genom en sådan inordning&lt;br&gt;förmodligen skulle ha förlorat i överskådlighet och enhetlighet. Kollegiet&lt;br&gt;vill dock framhålla att det i det fortsatta utrednings- och lagstiftnings-&lt;br&gt;arbetet är angeläget att uppmärksamma gränssnittet mellan miljöbalken&lt;br&gt;och annan lagstiftning som berör miljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.16 Statens naturvårdsverk: Verket anser att de olika lagarna kan&lt;br&gt;och bör samordnas i större omfettning än vad som skett både vad gäller&lt;br&gt;prövnings- och förferanderegler och föreskrifter. För de mest miljöpåver-&lt;br&gt;kande verksamheterna i VL, VägL, TorvL och MinL m.m. bör vidare&lt;br&gt;prövningsplikt föreskrivas enligt 14 kap. miljöbalken.---2 kap. 1 § 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket bör ändras så att bestämmelserna i 3, 5, 6 och (nuvarande&lt;br&gt;förslagets) 9 kap. samt föreskrifter utfärdade med stöd av 4 och&lt;br&gt;(nuvarande förslagets) 8 kap. skall tillämpas vid prövning enligt PBL,&lt;br&gt;VL, VägL m.fl. angivna lagstiftningar. För de mest miljöpåverkande&lt;br&gt;verksamheterna i VL, VägL, TorvL och MinL m.m. bör prövningsplikt&lt;br&gt;enligt 14 kap. miljöbalken föreskrivas. — Naturvårdsverket föreslår: att&lt;br&gt;kapitel 3 och 4 flyttas till andra avdelningen som ges ny rubrik &amp;quot;Gemen-&lt;br&gt;samma aktsamhetsregler&amp;quot;, att kapitel 5 och 6 ges nya rubriker, &amp;quot;Grund-&lt;br&gt;läggande hushållningsbestämmelser för mark- och vattenområden&amp;quot;&lt;br&gt;respektive &amp;quot;Särskilda bestämmelser för hushållning med vissa mark- och&lt;br&gt;vattenområden i landet&amp;quot;, att kapitel 7 flyttas, antingen till femte&lt;br&gt;avdelningen där övriga frågor om tillstånd behandlas, eller får bilda en&lt;br&gt;egen avdelning med hänsyn till NRL:s speciella karaktär, att tredje&lt;br&gt;avdelningen renodlas till att avse frågor om myndighets åtgärd för&lt;br&gt;fredande av visst naturområde, djur- eller växtart, och ges ny rubrik&lt;br&gt;&amp;quot;Säkerställande och vård av mark- och vattenområden&amp;quot;, att reglema om&lt;br&gt;markawattning i kapitel 11 och hela kapitel 12 förs över till fjärde&lt;br&gt;avdelningen, att fjärde avdelningen ges ny rubrik &amp;quot;Särskilda regler för&lt;br&gt;vissa verksamheter m.m.&amp;quot;, att kapitel 13 utgår, genom att 1 § bör kunna&lt;br&gt;strykas och 2 och 3 §§ arbetas in i femte avdelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det fortsatta arbetet med följdlagstiftning bör införas: att kommunen&lt;br&gt;i sin översiktsplanering enligt PBL skall ange hur man avser att beakta&lt;br&gt;miljöbalkens bestämmelser i 3, 5, 6 och 9 kap. samt föreskrifter&lt;br&gt;utfärdade med stöd av 4 och 8 kap. och att miljökvalitetsnormer skall&lt;br&gt;utgöra överprövningsgrund enligt 12 kap. PBL. — I 2 kap. 1 § har man&lt;br&gt;inskränkt balkens tillämpning vid prövning enligt PBL, vattenlagen,&lt;br&gt;väglagen, torvlagen, minerallagen m.fl. exploateringslagar till att bara&lt;br&gt;gälla reglema om hushållning med mark och vatten i 5 och 6 kap. samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reglema om miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar i 8 Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;och 9 kap. Vidare framgår att vid tillämpning av jord- och skogs- Bilaga 4&lt;br&gt;brukslagstiftningen skall endast balkens 8 och 9 kap. tillämpas. Oavsett&lt;br&gt;vad som sägs i 2 kap. 1 &amp;nbsp;§ andra stycket torde balken i princip bli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämplig på alla verksamheter som träffas av bestämmelsen i första&lt;br&gt;stycket i denna paragraf, dvs. allt utövande av miljöpåverkan enligt 2&lt;br&gt;kap. 6 §. Såvitt rör den direkta tillämpningen av balken hos prövnings-&lt;br&gt;myndigheter enligt olika speciallagar är det dock angeläget att säkerställa&lt;br&gt;att dessa myndigheter blir skyldiga att direkt tillämpa inte bara 5, 6, 8&lt;br&gt;och 9 kap. utan även balkens allmänna aktsamhetsregler. Detta behövs&lt;br&gt;för att balken skall kunna spela den övergripande roll som var avsett och&lt;br&gt;som kommer till uttryck i det mål och syfte som definierats i 1 kap. 1&lt;br&gt;och 2 §§. Förutom att miljöbalkens 2 kap. 1 § ändras på föreslaget sätt&lt;br&gt;bör i speciallagstiftningen skrivas in att balkens aktsamhetsregler skall&lt;br&gt;tillämps. Tillåtligheten av sådana miljöpåverkande verksamheter som i&lt;br&gt;dag prövas enligt t.ex. MinL, VägL och VL, kommer inte att prövas mot&lt;br&gt;balkens mål och grundläggande principer. Skulle verkets förslag inte&lt;br&gt;genomföras kommer prövningen inte heller att ske enligt balkens&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsregler. Även om balkens markhushållningsbe-&lt;br&gt;stämmelser skall tillämpas vid prövningen kommer exempelvis VägL, VL&lt;br&gt;och MinL även i fortsättningen att sakna reella aktsamhetsregler till&lt;br&gt;skydd for miljön. Dessa lagar kommer således även framöver att ha&lt;br&gt;karaktär av exploateringslagstiftning, som i första hand syftar till att&lt;br&gt;organisera och underlätta genomförandet av olika slag av exploatering av&lt;br&gt;naturresurser. Oavsett om verkets förslag skulle genomföras eller ej finns&lt;br&gt;fördelar med tt låga tillståndspröva de mest miljöpåverkande verksam-&lt;br&gt;heterna i VL, VägL, TorvL och MinL enligt 14 kap. miljöbalken. Bl.a.&lt;br&gt;kommer reglema om tillståndsprövning i 14 kap. 4 och 5 §§ att gälla&lt;br&gt;även vid prövning av de nämnda verksamheterna. Detta kapitel skulle&lt;br&gt;härmed få karaktären av ett övergripande institut för tillståndsprövning&lt;br&gt;av miljöpåverkande företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.17 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden har&lt;br&gt;som myndighet huvudsakligen erferenhet av tillämpningen av miljös-&lt;br&gt;kyddslagen (1969:387). Koncessionsnämnden anser att denna lag har&lt;br&gt;varit mycket ändamålsenlig. Tillämpningen av den har verksamt bidragit&lt;br&gt;till att vi i vårt land väsentligt har kunnat minska störningar i miljön från&lt;br&gt;punktkällor såsom exempelvis förorenande industrier. Lagens flexibla&lt;br&gt;tillåtlighetsregler har givit utrymme för en anpassning i praxis till&lt;br&gt;strängare miljökrav, allteftersom nya kunskaper och ny teknik på&lt;br&gt;miljöområdet har kommit fram. Lagens omprövningsregler ger utrymme&lt;br&gt;för ytterligare skärpningar, men de har - främst på grund av bristande&lt;br&gt;resurser hos Statens Naturvårdsverk - ännu inte kommit att tillämpas i&lt;br&gt;avsedd omfettning. Koncessionsnämnden kan alltså konstatera att den&lt;br&gt;nuvarande miljöskyddslagen i stor utsträckning kan utnyttjas för att nå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppställda miljömål när det gäller utsläppsminskningar från industrin Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;m.m. Lagen är inte så bristfällig att den i och för sig behöver ersättas av Bilaga 4&lt;br&gt;en helt ny lag. De justeringar som onekligen behövs kan mycket väl&lt;br&gt;göras genom smärre ändringar av nuvarande lag. Nu kan man emellertid&lt;br&gt;inte se miljöskyddslagen isolerad från annan miljölagstiftning. Som&lt;br&gt;miljöskyddskommittén konstaterar, har lagstiftningen på området blivit&lt;br&gt;mycket omfattande och svår att överblicka t.o.m. för de myndigheter som&lt;br&gt;har till särskild uppgift att tillämpa den. I beslut av främst lokala, men&lt;br&gt;i vissa fall även regionala, miljömyndigheter har beslutsmyndigheten inte&lt;br&gt;haft klart för sig om den har tillämpat miljöskyddslagen eller hälsos-&lt;br&gt;kyddslagen (1982:1080). Om inte ens myndigheterna med ansvar för&lt;br&gt;berörda områden kan avgöra vilken lag som är tillämplig, måste det vara&lt;br&gt;ännu svårare for medborgarna i allmänhet att hitta rätt bland lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta talar naturligtvis för att man bör försöka åstadkomma en bättre&lt;br&gt;samordning och överskådlighet. För att det skall vara någon mening med&lt;br&gt;ett samordnat regelverk på miljöområdet, måste detta vara lättillgängligt.&lt;br&gt;För det ändamålet är det egentligen ointressant, om regelverket kallas&lt;br&gt;miljöbalk, miljölag eller något annat. Det viktiga är att lagstiftningen&lt;br&gt;presenteras samlat och i så stor utsträckning som möjligt i vår lagbok.&lt;br&gt;Även om lagverket kommer att kallas miljöbalk, bedömer Koncessions-&lt;br&gt;nämnden emellertid att flera regeringsförordningar på området liksom&lt;br&gt;alla myndighetsföreskrifter av lägre dignitet, inte kommer att tas in i&lt;br&gt;lagboken. Varje föreskrivande myndighet tar in sina föreskrifter i sin&lt;br&gt;egen författningssamling. De efterlysta möjligheterna till bättre överblick&lt;br&gt;och lättillgänglighet kommer alltså under inga omständigheter att vara&lt;br&gt;hundraprocentiga. En tänkbar ordning kan vara att en central myndighet&lt;br&gt;anförtros uppgiften att svara för att författningarna på miljöområdet&lt;br&gt;samlas och görs tillgängliga för allmänheten. En stor förtjänst med en&lt;br&gt;samlad lagstiftning är att man får för hela miljöområdet gemensamma&lt;br&gt;kravregler och strafiregler liksom tillsynsregler, vilka sistnämnda&lt;br&gt;underlättar lösningen av organisationsfrågorna. Den föreslagna ordningen&lt;br&gt;med miljökvalitetsnormer och EG-anpassning torde också underlättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.18 Statens Lantmäteriverk, LMV: Behovet att samordna lagstift-&lt;br&gt;ningen rörande miljön är stort. Att samla i princip all sådan central&lt;br&gt;lagstiftning är därför bra. Det ger tyngd åt miljöfrågorna. En tydlig och&lt;br&gt;enhetlig lagstiftning är till fördel för såväl myndigheter som enskilda och&lt;br&gt;företag bl.a. genom att förutsättningar finns för en samlad bedömning&lt;br&gt;och därmed undviks att en och samma fråga kan prövas enligt olika&lt;br&gt;lagstiftning. När det gäller balkens tillämpningsområde föreslår LMV att&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen (FBL), anläggningslagen (AL), ledningsrättslagen&lt;br&gt;(LL) och lagen om exploateringssamverkan (ESL) ingår i uppräkningen&lt;br&gt;i 2 kap. 1 § andra stycket i förslaget till miljöbalk. Detta har LMV också&lt;br&gt;framfört i sitt remissvar över Rio-deklarationen om miljö och utveckling&lt;br&gt;av Agenda 21. Enligt LMV:s mening är naturresurslagen tillämplig på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastighetsbildningsverksamheten. Detta har kommit till uttryck i LMV:s Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;handbok for tillämpningen av FBL. Det vore dock en fördel att ha direkt Bilaga 4&lt;br&gt;stöd för detta i balken for att miljöfrågorna skall få en ökad genom-&lt;br&gt;slagskraft i fastighetsbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.19 Statens Strålskyddsinstitut, SSI: Genom mångårigt internatio-&lt;br&gt;nellt samarbete i regelsystem, begrepp och standards finns idag en stor&lt;br&gt;harmoniserad samsyn på strålskyddsområdet och detta bör utnyttjas i den&lt;br&gt;nationella lagstiftningen.---Från SSI:s synpunkt skulle en splittring av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strålskyddslagen till olika kapitel i en miljöbalk också medföra praktiska&lt;br&gt;olägenheter. Strålskyddslagen, strålskyddsförordningen och SSI:s&lt;br&gt;författningssamling bildar ett modernt, homogent, överskådligt och&lt;br&gt;ändamålsenligt regelverk. För SSI och för dem som har med strålning att&lt;br&gt;göra, t.ex. sjukhusfysiker och strålskydd sansvariga vid kärnkraftverk&lt;br&gt;torde det innebära nackdelar och knappast några fördelar. Det skulle&lt;br&gt;också bli svårare att redogöra för vad som gäller for SSI:s internationella&lt;br&gt;samarbetspartners. Strålskyddslagen har sin motsvarighet i de flesta av&lt;br&gt;ifrågavarande länder. En översättning av hela miljöbalken blir otymplig&lt;br&gt;och det blir svårt för mottagaren att utläsa strålskyddsreglema ur denna.&lt;br&gt;SSI skulle få göra utdrag ur balken av de regler som har betydelse för&lt;br&gt;strålning, men som tidigare sagts skulle detta inte heller bli lätt eftersom&lt;br&gt;det är oklart vilka regler i balken som har sådan betydelse. SSI tror inte&lt;br&gt;heller att det skulle bli lättare för rättsvårdande instanser, polis, åklagare&lt;br&gt;och domstolar, att se vad som gäller. Som tidigare anförts är de som&lt;br&gt;svarar för utsläpp i miljön laglydiga och håller sig inom de fastställda&lt;br&gt;och lätt mätbara gränserna. Rättsliga åtgärder är därför knappast aktuella&lt;br&gt;i fråga om &amp;quot;miljöpåverkan&amp;quot; i egentlig mening. SSI vill även framhålla&lt;br&gt;följande. I EG-rätten hålls strålskyddsregler i sär från miljöregler i&lt;br&gt;övrigt. Grundvalen för strålskyddsbestämmelser finns i Euratomavtalet,&lt;br&gt;grundvalen för miljöskyddsregler däremot i det ekonomiska fördraget,&lt;br&gt;EEC, efter tillägg genom Enhetsakten. Den sekundära EG-rätten i form&lt;br&gt;av förordningar, direktiv, rekommendationer och resolutioner skiljer&lt;br&gt;också mellan strålskydd och miljöskydd i övrigt. Anpassningen till EG-&lt;br&gt;rätten är därför enligt SSI:s mening bättre med en särskild strålskyddslag&lt;br&gt;än den skulle vara med strålskyddsregler intregrerade i en miljöbalk. - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- SSI hemställer i första hand att strålskyddslagen, SSI lämnas utanför&lt;br&gt;Miljöbalken, i andra hand att strålskyddslagen tas in i sin helhet i ett&lt;br&gt;särskilt kapitel i balken. Det skulle bli svårare att hitta och få en&lt;br&gt;överblick över de regler som gäller för verksamhet med strålning och för&lt;br&gt;tillsynen av sådan verksamhet om utredningens förslag genomfördes. Om&lt;br&gt;SSL införlivas i balken är det institutets uppfattning att dessa ftågor&lt;br&gt;måste få en acceptabel lösning. De fördelar som finns kanske kan vara&lt;br&gt;svårare att upptäcka direkt men ett exempel är att det i framtiden är tänkt&lt;br&gt;att SSI skall arbeta med bredare granskningar av nya objekt genom att&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar har införts i lagstiftningen. Ett sådant&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbete kan eventuellt underlättas av att den relevanta lagstiftningen är&lt;br&gt;samlad till en gemensam ramlag. SSI finner vidare att det i många fell&lt;br&gt;är oklart huruvida en föreslagen bestämmelse i Miljöbalken avses vara&lt;br&gt;tillämplig på verksamhet med strålning eller inte. I några fell kan så inte&lt;br&gt;vara fellet, eftersom lagregeln direkt motsägs av fettade politiska beslut,&lt;br&gt;i andra fell motsägs föreslagna lagregler av andra existerade lagregler,&lt;br&gt;t.ex. i kämtekniklagen. I ett par fell finner SSI att föreslagna regler av&lt;br&gt;andra skäl är direkt olämpliga när det gäller kärnteknisk verksamhet och&lt;br&gt;annan verksamhet med strålning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.20 Statens Kärnkraftsinspektion, SKI: SKI vill peka på att&lt;br&gt;strålskyddslagen som föreslås ingå i miljöbalken bl.a. reglerar stråls-&lt;br&gt;kyddsfrågor i samband med kärnteknisk verksamhet och att det är&lt;br&gt;väsentligt att samordningen av säkerhets- och strålskyddsfrågor i&lt;br&gt;kärnteknisk verksamhet inte kompliceras och att detta bör beaktas om&lt;br&gt;strålskyddslagen inlemmas i miljöbalken. SKI har haft tillfälle att ta del&lt;br&gt;av Statens strålskyddsinstituts (SSI) synpunkter i denna fråga och&lt;br&gt;instämmer här med SSI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.21 Svea hovrätt: Av lagtext och motiv framgår det att miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall vara tillämplig på i princip all mänsklig verksamhet som kan&lt;br&gt;beferas få hälso- eller miljöferliga effekter eller äventyra hushållningen&lt;br&gt;med naturresurser. Balkens bestämmelser är mycket allmänt avfettade.&lt;br&gt;Avsikten är att bestämmelserna skall preciseras och kompletteras genom&lt;br&gt;ett stort antal regerings- och myndighetsförfettningar. Hovrätten delar&lt;br&gt;kommitténs uppfettning att det är en stor fördel att man nu tar ett samlat&lt;br&gt;grepp över miljölagama för att de skall blir lättare att tillämpa och&lt;br&gt;effektivare i arbetet för en bättre miljö. Enligt hovrättens mening kan det&lt;br&gt;emellertid ifrågasättas om det i dagens föränderliga samhälle är lämpligt&lt;br&gt;och välbetänkt att genomföra en så omfettande lagstiftningsprodukt som&lt;br&gt;den föreslagna miljöbalken. Det finns en påtaglig risk att balken med&lt;br&gt;tillhörande regerings- och myndighetsförfettningar blir svår att över-&lt;br&gt;blicka, inte bara för de tillämpande myndigheterna utan också for den&lt;br&gt;enskilde som önskar besked om vilka krav som ställs på en verksamhet&lt;br&gt;som han avser att bedriva. Det kan enligt hovrätten också ifrågasättas om&lt;br&gt;urvalet av de förfettningar som inarbetats i balken är det lämpligaste.&lt;br&gt;Förslaget innebär att ett antal förfettningar av ganska olika karaktär förs&lt;br&gt;samman i balken.---Med hänsyn till vad som nu anförts finns det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt hovrätten anledning att på nytt överväga om det är en god lösning&lt;br&gt;att införa en miljöbalk av den omfettning och det innehåll som nu&lt;br&gt;föreligger. En annan tänkbar lösning är att sammanföra miljöförfett-&lt;br&gt;ningama i två eller flera lagstiftningskomplex. Det borde t.ex. vara&lt;br&gt;möjligt att låta skyddslagarna och markanvändningslagama utgöra var sitt&lt;br&gt;komplex. Även andra indelningsgrunder kan naturligtvis komma i fråga.&lt;br&gt;För den händelse kommitténs lösning med en miljöbalk skulle godtas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser hovrätten emellertid att lagen om hushållning med naturresurser&lt;br&gt;m.m. (NRL) inte bör ingå i balken, i vart fall inte lagens hushållningsbe-&lt;br&gt;stämmelser. Skälen till detta är följande; Hushållningsbestämmelsema i&lt;br&gt;NRL är mycket allmänt avfettade. Avsikten är att den närmare precise-&lt;br&gt;ringen av de områden som omfettas av bestämmelserna skall göras i&lt;br&gt;kommunala planer enligt plan- och bygglagen. De myndigheter som skall&lt;br&gt;tillämpa NRL har på grund härav ålagts att se till att bl.a. sådana planer&lt;br&gt;enligt plan- och bygglagen som belyser hushållningsfrågan finns&lt;br&gt;tillgängliga i det mål eller ärende som myndigheten skall pröva (6 kap.&lt;br&gt;1 § NRL). NRL har i denna del således ett mycket nära samband med&lt;br&gt;plan- och bygglagen. Enligt hovrätten medför en inarbetning av NRL i&lt;br&gt;balken inga sådana påtagliga fördelar som kan motivera att sambandet&lt;br&gt;mellan NRL och planlagstiftningen bryts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.22 Kammarrätten i Stockholm: Kammarrätten har i princip inget&lt;br&gt;att invända mot avgränsningen av balken, dvs. valet av de lagar som&lt;br&gt;föreslås ingå i en ny miljöbalk. Det bör dock ytterligare övervägas om&lt;br&gt;strålskyddslagen (1988:220) verkligen bör införlivas i balken. Denna lag&lt;br&gt;har en stark inriktning på medicinska och hygieniska frågor inom&lt;br&gt;sjukvård och livsmedelshantering. Den avser därmed ett så pass speciellt&lt;br&gt;område att den synes kunna med fördel lämnas utanför balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.23 Stockholms universitet: Ett av problemen med att skapa en&lt;br&gt;miljöbalk är att en sådan lagstiftning kommer att omfetta flera olika&lt;br&gt;sektorer av samhället. Det är också tydligt att en sådan lag innehåller&lt;br&gt;inslag som inte är gemensamma för flera sektorer i samhället. Samtidigt&lt;br&gt;är avgränsningsproblemen inte helt lätta. Delvis beror detta på att ordet&lt;br&gt;&amp;quot;miljö&amp;quot; är så obestämt - det kan i stort sett betyda allt som hänsyftar på&lt;br&gt;det som omger en människa; det är såväl ett modeord som ett honnörsord&lt;br&gt;och har därför fått ungefär lika många denotationer och konnotationer&lt;br&gt;som t.ex. orden &amp;quot;demokrati&amp;quot; eller &amp;quot;kultur&amp;quot;. Det finns kanske inte någon&lt;br&gt;som förväntar sig att finna regler om t.ex. &amp;quot;uppväxtmiljö&amp;quot; eller &amp;quot;kultur-&lt;br&gt;miljö&amp;quot; i en miljöbalk men kanske man väntar sig att finna något om&lt;br&gt;&amp;quot;arbetsmiljö&amp;quot;, &amp;quot;trafikmiljö&amp;quot; eller &amp;quot;stadsmiljö&amp;quot;. - Att så är fellet visar&lt;br&gt;redan några av utredningens reservationer och särskilda yttranden på.&lt;br&gt;Där yrkas t.ex. på att plan- och bygglagen, vattenlagen, minerallagen,&lt;br&gt;arbetsmiljölagen, trafikrelaterad lagstiftning, kämtekniklagen, atomansva-&lt;br&gt;righetslagen m.m. förs in i balken - helt eller delvis. Samtidigt finner&lt;br&gt;man att utredningen avstått från att försöka inarbeta de särskilda regler&lt;br&gt;som gäller om miljöpåverkan inom jord- och skogsbruket, låt vara att de&lt;br&gt;allmänna reglema om miljöpåverkan i förslaget också, naturligtvis, syftar&lt;br&gt;på de s.k. areella näringarna. Att utredningen haft svårigheter när det&lt;br&gt;gäller avgränsningen även i detta avseende är tydligt. Den s.k. hormo-&lt;br&gt;slyrlagen finns medtagen, tydligen därför att den utgör en särskild lag,&lt;br&gt;medan däremot de lika kontroversiella och viktiga reglema om t ex skydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för fjällnära skogar saknas.---Ett lagverk som täcker så vitt skilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;områden som endast har det gemensamma att de i vid mening kan sägas&lt;br&gt;behandla miljöfrågor men som samtidigt lämnar ute många andra&lt;br&gt;väsentliga miljöfrågor och områden innebär enligt fekultetsnämndens&lt;br&gt;mening ingen särskild fördel. Snarast blir regleringen mera svåröverskåd-&lt;br&gt;lig. Fakultetsnämnden avstyrker därför i första hand att förslaget&lt;br&gt;utformas som en balk och vidare generellt att det läggs till grund för&lt;br&gt;lagstiftning. - - - Fakultetsnämnden vill i stället förorda att en om-&lt;br&gt;arbetning sker med sikte på att utarbeta en ny miljölag, som kan ta sin&lt;br&gt;utgångspunkt i naturresurslagen, den nuvarande miljöskyddslagen och&lt;br&gt;miljöskadelagen och syfta till att reglera hushållning med naturresurser&lt;br&gt;och skadlig miljöpåverkan. Detta skulle i huvudsak motsvara förslagets&lt;br&gt;1, delar av 2, 3-9 och 20-30 kap. De frågor som tas upp i förslaget i&lt;br&gt;delar av 2 och i 10-19 kapitel bör kunna bli föremål för särskild&lt;br&gt;lagstiftning med mer eller mindre stark sektorsanknytning. En del av&lt;br&gt;bestämmelserna som tas upp i 20-30 kap. bör också med fördel kunna&lt;br&gt;foras över till sådan lagstiftning, t.ex. föreläggande att snygga upp efter&lt;br&gt;nedskräpning (22 kap. 3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.24 Uppsala universitet: Grovstrukturen i kommitténs balkförslag&lt;br&gt;skulle ha varit bra om inte kommittén hade gett sig in på att föra in&lt;br&gt;naturresurslagen ungefär som en egen modul, samt förutsatt att de&lt;br&gt;allmännna s.k. aktsamhetsreglema hade utgjort grundläggande kravreg-&lt;br&gt;ler. Placeringen av det som kommittén benämner kvalitetsnormer blir&lt;br&gt;antagligen bättre om sådana hamnar nära andra materiella regler. Men&lt;br&gt;till följd av att kommittén inte frigjort sig från de lagar man mer eller&lt;br&gt;mindre fogar samman, har strukturen ändå förstörts. De allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema, NRL-kapitlen samt kapitlen om miljöferlig verksam-&lt;br&gt;het m.fl. innehåller tre olika uppsättningar materiella regler som inte är&lt;br&gt;inordnade i vare sig en gemensam begreppsapparat eller en gemensam&lt;br&gt;bedömningsbas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.25 Lunds universitet: Det huvudsakliga syftet med miljöskyddskom-&lt;br&gt;missionens arbete sades vara att samordna en stor del av miljölagama så&lt;br&gt;att man fick enhetliga regler, samlade på ett ställe. Man har till viss del&lt;br&gt;lyckats med att föra samman nuvarande, mycket spridda, miljölagstift-&lt;br&gt;ning till en miljöbalk. Men samordningsarbetet tycks inte vara riktigt&lt;br&gt;färdigt. Balken är enligt 2 kap. tillämplig på vissa typer av verksamheter&lt;br&gt;&amp;quot;om inget annat föreskrivs&amp;quot;. Vissa av balkens kapitel skall tillämpas även&lt;br&gt;när man tillämpar andra lagar. Ett stort antal undantag, undantag från&lt;br&gt;undantagen, hänvisningar till och kompletteringar i annan lag kvarstår.&lt;br&gt;Det är begripligt att man inte kan integrera samtliga befintliga, i och för&lt;br&gt;sig relevanta, lagar i en miljöbalk. Vissa hänvisningar till annan lag och&lt;br&gt;vissa undantag måste finnas för att balken över huvud taget skall bli&lt;br&gt;hanterlig. Men man kan kräva av en miljöbalk att finna merparten av de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljörelevanta lagarna där. Frågan är om det urval som gjorts är Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tillfredsställande. Skogsvårdslagen, skötsellagen och vattenlagen är av Bilaga 4&lt;br&gt;någon anledning inte integrerade i balken. Trots detta är det meningen&lt;br&gt;att balken skall tillämpas &amp;quot;genom&amp;quot; dessa - och andra - lagar. Nämnden&lt;br&gt;ifrågasätter om inte även dessa lagar borde ha arbetats in i balken.&lt;br&gt;Integrationen av hälsoskyddet väcker frågan om inte även arbetsmiljöla-&lt;br&gt;gen borde ha integrerats. Vidare, när det gäller strålning. Strålskyddsla-&lt;br&gt;gen (1988:220) har integrerats i balken (19 kap. 5 avd.) med särskilda&lt;br&gt;skyldigheter och tillåtlighetsregler. Det kan då te sig rimligt att låta&lt;br&gt;balken omfatta all miljöferlig verksamhet som sänder ut joniserande&lt;br&gt;strålning och radioaktiva miljögifter. Utan närmare motivering har man&lt;br&gt;emellertid låtit atomansvarighetslagen och kämtekniklagen utgå. Detta&lt;br&gt;förefeller rimligt vad gäller kämtekniklagen, som under de närmaste två&lt;br&gt;decennierna säkerligen kommer att ändras vid upprepade tillfällen i&lt;br&gt;anslutning till kärnkraftens avveckling. Under sådana betingelser kan det&lt;br&gt;vara lämpligt att lagen kvarstår som en särreglering för kämteknikom-&lt;br&gt;rådet (avfellet finns givetvis kvar längre, men omfettas av balkens regler&lt;br&gt;i 18:12-13). Samma skäl att hålla atomansvarighetslagen utanför den&lt;br&gt;tilltänkta balken föreligger emellertid inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.26 Chalmers tekniska högskola: Det måste anses som helt&lt;br&gt;nödvändigt att i miljöbalken även infora plan- och bygglagen samt&lt;br&gt;sektorslagama t.ex. skogsvårdslagen. Först när detta sker kan man ur&lt;br&gt;systematisk synpunkt tala om en fullständig miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.27 Forskningsrådsnämnden: Allmänt sett anser nämnden att&lt;br&gt;miljöskyddskommittén redovisat ett omfettande och värdefullt material.&lt;br&gt;Kommittén har såvitt nämnden kan bedöma, lyckats &amp;quot;smälta samman de&lt;br&gt;skilda miljölagama&amp;quot; till en helhet. Miljöbalken förefeller också kunna&lt;br&gt;tillgodose behovet av en sammanhängade och överskådlig lagstiftning på&lt;br&gt;miljöområdet. Det nu presenterade förslaget till miljöbalk bör ses som ett&lt;br&gt;steg i en process. Det är viktigt att regering och riksdag uppmärksammar&lt;br&gt;behovet av miljövetenskapligt underlag och fortlöpande beaktar de nya&lt;br&gt;forskningsresultat som läggs fram. Miljörättslig lagstiftning är en&lt;br&gt;förhållandevis ny företeelse. Under efterkrigstiden har en rad miljörelate-&lt;br&gt;rade lagar tillkommit med en markerad ökning under senare år.&lt;br&gt;Forskningsnämnden ser positivt på förslaget att samla de olika miljölagar-&lt;br&gt;na i en särskild miljöbalk. Även om åtgärdens betydelse inte skall&lt;br&gt;överdrivas kan förslaget enligt nämndens mening betraktas som en&lt;br&gt;välkommen förstärkning av miljöfrågornas status ur såväl ett rättsligt som&lt;br&gt;allmänt samhällsperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.28 Naturvetenskapliga forskningsrådet, NFR: NFR instämmer i att&lt;br&gt;det är viktigt att de olika lagarna inom miljövårdsområdet samordnas till&lt;br&gt;en enda miljöbalk (del 1, kapitel 4). När det gäller genetiskt modifierade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organismer och andra biotekniska produkter bör detta i största görliga Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;mån regleras genom ändringar i befintliga lagar. Som det också anges i Bilaga 4&lt;br&gt;t.ex. kapitel 12, s. 519, kan för bioteknisk produkter i allmänhet i&lt;br&gt;huvudsak samma regler som nu gäller för kemiska produkter ställas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formuleringarna i lagförslagets 15 kapitel (kemiska produkter) och 16&lt;br&gt;kapitel (biotekniska produkter) är till yttermera visso så pass lika att de&lt;br&gt;i stor utsträckning torde kunna slås samman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.29 Länsstyrelsen i Stockholms län: Miljöbalken samlar tretton lagar&lt;br&gt;till skydd for hälsa och miljö och resurshållning. Några lagar hamnar&lt;br&gt;utanför. Av dessa anser länsstyrelsen att även vattenlagen bör inarbetas&lt;br&gt;i balken. I utredningen nämns jordbrukssektorns ansvar för hotade&lt;br&gt;biotoper och behovet att anpassa produktionen till balkens aktsamhets-&lt;br&gt;regler och miljökvalitetsnormer. Sedan jordförvärvslagen ändrades är&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen ett av de viktigaste styrmedlen för jordbrukets&lt;br&gt;strukturella utveckling. Fastighetsbildningslagen och till den knutna lagar&lt;br&gt;tillämpas också utanför detaljplanelagt område där balkens aktsamhets-&lt;br&gt;regler bör gälla. Därför bör balkens 5, 6, 8, 9 och 10 kap. göras&lt;br&gt;tillämpliga även på fastighetsbildningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.30 Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen tillstyrker grundtan-&lt;br&gt;ken att samordna lagstiftning och miljö i vid bemärkelse i en miljöbalk.&lt;br&gt;De lagar som föreslås att inordnas i balken är enligt länsstyrelsens&lt;br&gt;mening lämpliga att ingå i denna. Naturresurslagen är ett viktigt&lt;br&gt;instrument för avvägningar mellan olika intressen vid användningen av&lt;br&gt;mark och vatten. Det är viktigt att denna karaktär kvarstår även efter en&lt;br&gt;inordning av dessa avvägningsbestämmelser i balken. I förslaget är detta&lt;br&gt;inte helt klart. Länsstyrelsen gör vidare den reflektionen att vissa av&lt;br&gt;kommitténs skäl för att inte inordna vattenlagen, skogsvårdslagen och&lt;br&gt;lagen om skötsel av jordbruksmark i balken lika väl kan användas som&lt;br&gt;motivering för att inordna dessa regelsystem i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.31 Länsstyrelsen i Kalmar län: Eftersom vattenlagen, plan- och&lt;br&gt;bygglagen, skötsellagen och skogsvårdslagen inte inordnats i miljöbalken&lt;br&gt;är det viktigt att det anges i denna när miljöbalkens regler skall gälla före&lt;br&gt;de som finns i ovannämnda lagstiftningar. Prövningsreglema inom&lt;br&gt;naturvårds- respektive miljöskyddsområdet bör integreras bättre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.32 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen anser dock att det&lt;br&gt;finns anledning att överväga om inte ytterligare lagar borde inarbetas i&lt;br&gt;balken. Vad som närmast föresvävar länsstyrelsen är vattenlagen och&lt;br&gt;arbetsmiljölagen. Eventuellt kan man även tänka sig att föra lag om&lt;br&gt;kulturminnen till miljöbalken. Om så skedde skulle mycket av den&lt;br&gt;väsentliga lagstiftningen som rör den yttre och inre miljön - med&lt;br&gt;undantag for plan- och bygglagen - samlas på ett ställe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.33 Länsstyrelsen i Blekinge län: Det är angeläget att i en miljöbalk&lt;br&gt;reformera och samla den lagstiftning som avser att bevara, skydda och&lt;br&gt;förbättra tillståndet i miljön. Länsstyrelsen anser att ytterligare special-&lt;br&gt;lagar, utöver vad miljöskyddskommittén föreslagit, vilka berör miljöpå-&lt;br&gt;verkan, t.ex. vattenlagen och plan- och bygglagen, bör inarbetas i en&lt;br&gt;miljöbalk. Om föreliggande förslag trots allt kommer att läggas till grund&lt;br&gt;för en miljöbalk förutsätter länsstyrelsen att kommittén i sitt fortsatta&lt;br&gt;arbete med följdlagstiftning kan presentera sådana förslag att bl.a. dessa&lt;br&gt;lagar får en god anpassning till miljöbalken och dess grundläggande&lt;br&gt;principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.34 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Miljöbalken samlar tretton&lt;br&gt;lagar till skydd för hälsa och miljö samt för resurshushållning. Huvud-&lt;br&gt;principen har varit att sammanföra lagar av skyddskaraktär till miljöbal-&lt;br&gt;ken. Vattenlagen, som i första hand är en s.k. exploateringslag, har inte&lt;br&gt;ansetts kunna samordnas med balken. Länsstyrelsen anser detta vara en&lt;br&gt;stor nackdel. Även om vattenlagen i nuvarande utformning är relativt ny&lt;br&gt;kan det konstateras att den är svår att tillämpa for att på tillfredsställande&lt;br&gt;sätt tillgodose miljövårdsintressena. Länsstyrelsen anser att även&lt;br&gt;fåstighetsbildningslagen borde ingå i den uppräkning av lagar, för vilka&lt;br&gt;miljöbalkens hushållningsbestämmelser skall tillämpas. Plan- och&lt;br&gt;bygglagen, skötsellagen och skogsvårdslagen borde kunna knytas närmare&lt;br&gt;till miljöbalken än vad som föreslås i betänkandet. Exempelvis skötsella-&lt;br&gt;gens bestämmelser är i stor utsträckning tillkomna i direkt miljöskydds-&lt;br&gt;syfte. En integrering med miljöbalken skulle bl.a. innebära att tillsynen,&lt;br&gt;som f.n. är uppsplittrad på flera händer, skulle kunna samlas här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.35 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Den avgränsning av lagar som&lt;br&gt;föreslås föras in i balken bör övervägas ytterligare. Att fora in ytterligare&lt;br&gt;lagar i balken skulle å ena sidan störa den struktur som har valts och&lt;br&gt;kanske inverka negativt på överskådligheten. Å andra sidan borde det i&lt;br&gt;vaije fall efterhand vara möjligt att knyta vissa speciallagar, eller delar&lt;br&gt;av dessa, närmare till miljöbalken. På detta sätt skulle exempelvis&lt;br&gt;skötsellagen, skogsvårdslagen, väglagen och vattenlagen kunna knytas&lt;br&gt;dit; direkt, helt eller delvis integrerade, eller knutna dit genom före-&lt;br&gt;skrifter. Detta skulle underlätta en ökad och nödvändig samsyn i&lt;br&gt;prövnings- och tillsynsfrågor. Skötsellagens bestämmelser är huvud-&lt;br&gt;sakligen motiverade av miljöskäl även om de samtidigt är intimt&lt;br&gt;förknippade med näringen. Den lagens bestämmelser om gödsellagring&lt;br&gt;och spridning, djurtäthet m.m. skulle som exempel kunna föras in som&lt;br&gt;generella föreskrifter enligt miljöbalken. Dessa frågor bör bli föremål för&lt;br&gt;ytterligare överväganden. Vidare bör det övervägas om inte vissa delar&lt;br&gt;av det s.k. Seveso-direktivet (82/501/EEG), vilka har förts in i rädd-&lt;br&gt;ningstjänstförordningen (se SFS 1992:1753), borde integreras i miljöbal-&lt;br&gt;ken. Förutom att de frågor som behandlas i nämnda direktiv är intimt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanknippade med frågor som avses behandlas i miljöbalken, skulle Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;det vara ett sätt att i större utsträckning lyfta fram säkerhetsaspekterna i Bilaga 4&lt;br&gt;samband med bedömningar i miljöärenden. Se vidare under kap. 22&lt;br&gt;rörande hithörande frågor. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang erinra&lt;br&gt;om att den vid olika tillfållen efterlyst en översyn av vissa bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i vattenlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.36 Länsstyrelsen i Hallands län: Enligt direktiven skall &amp;quot;all&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;väsentlig lagstiftning som syftar till miljöskydd samlas i en övergripande&lt;br&gt;miljöbalk/miljölag dock utan att en sådan samlad lagstiftning leder till en&lt;br&gt;direkt styrning av omfattningen eller inriktningen av en viss näring t.ex.&lt;br&gt;jordbruksnäringen&amp;quot;. Lagen om skötsel av jordbruksmark reglerar idag&lt;br&gt;endast naturvårdshänsyn och miljöskydd inom jordbruket och kan för den&lt;br&gt;skull inte anses innebära en direkt styrning av jordbruket. Det vore&lt;br&gt;mycket olämpligt att även i fortsättningen ha i stort sett samma materiella&lt;br&gt;innehåll både i miljöbalken och i lagen om skötsel av jordbruksmark.&lt;br&gt;Denna lag bör därför ingå i miljöbalken.---Länsstyrelsen hyser i detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanhang farhågor för att miljöaspekterna kan komma i skymundan&lt;br&gt;vid prövning enligt lagar som lämnats utanför balken. Däremot kan sådan&lt;br&gt;speciallagstiftning som strålskyddslagen och bestämmelserna om&lt;br&gt;genteknik lämnas utanför pga. deras speciella konstruktion och in-&lt;br&gt;riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.37 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Strävan mot en&lt;br&gt;helhetssyn på människa och miljö talar, enligt länsstyrelsen, för att&lt;br&gt;balkens tillämpningsområde bör få sträcka sig ganska långt i riktning mot&lt;br&gt;att förebygga även psykiska, sociala och kulturella effekter av olika&lt;br&gt;störningar. Dagens landskap är ett resultat av människans omformning&lt;br&gt;av naturlandskapet under årtusenden. Det gemensamma kulturarbetet&lt;br&gt;omfattar säväl odlingslandskapet, bebyggelse och fomlämningar som&lt;br&gt;kulturpräglade naturtyper och del av den biologiska mångfalden. Skadliga&lt;br&gt;ämnen påverkar också kulturhistoriskt viktiga byggnader, fomlämningar&lt;br&gt;och kulturföremål. Kulturmiljön bör således tydligt innefattas som en&lt;br&gt;integrerad del av miljöbegreppet och inte försvinna i begreppet &amp;quot;miljön&lt;br&gt;i övrigt&amp;quot;. Länsstyrelsen menar därför att miljöbalkens tillämpningsom-&lt;br&gt;råde bör förtydligas så att det framgår att det omfattar även åtgärder mot&lt;br&gt;luftföroreningar till skydd för fomlämningar och bebyggelse av kultur-&lt;br&gt;historiskt intresse. Kravet på förebyggande åtgärder bör även omfatta&lt;br&gt;kulturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.38 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Enligt länsstyrelsens uppfattning&lt;br&gt;hade det varit önskvärt om delar i vattenlagen inarbetats i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.39 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Naturresurslagen (NRL) har en&lt;br&gt;speciell ställning som paraplylag för ett flertal speciallagar. Den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innehåller också som enda lag hushållningsregler och tillhörande&lt;br&gt;avvägningsregler. Lagen syftar till en långsiktigt god hushållning, där en&lt;br&gt;helhetssyn tillämpas både på bevarande och exploatering. NRL kan först&lt;br&gt;nu när kommunerna antagit sina översiktplaner användas på det sätt&lt;br&gt;lagstiftarna tänkt sig enligt PBL/NRL-systemet. Det vore synnerligen&lt;br&gt;olyckligt om NRL:s inordnande i miljöbalken gav en signal om att den&lt;br&gt;i första hand är en bevarandelag. Befarandet stärks av hur hushållnings-&lt;br&gt;reglema har prioriterats i 1 kap.---Kommittén har fått i direktiv att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte utreda innehållet i NRL. Länsstyrelsen vill ändå peka på att&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen också borde tillhöra de NRL-anknutna lagarna.&lt;br&gt;Hushållningsreglema kan för närvarande inte tillämpas vid prövning av&lt;br&gt;fastighetsbildning inom strandskyddsområde utan samtidig prövning av&lt;br&gt;lovplikt enligt någon annan speciallag. Förhållandet har varit till nackdel&lt;br&gt;för både naturvården och friluftsvärden.---Enligt länsstyrelsens mening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;borde även den nya skogsvårdslagen och lagen om skötsel av jord-&lt;br&gt;bruksmark ingå i en miljöbalk eftersom på så sätt tillåtlighetsregler och&lt;br&gt;aktsamhetsregler skulle bli gemensamma för olika markanvändnings-&lt;br&gt;frågor. Eftersom vattenfrågor berör en mycket stor del av miljövårds-&lt;br&gt;arbetet bör vattenlagen knytas till miljöbalken på så sätt att vattendoms-&lt;br&gt;tolarnas prövning enligt vattenlagen skall ske enligt miljöbalkens&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.40 Länsstyrelsen i Värmlands län: Kommittén har inte på ett helt&lt;br&gt;övertygande sätt argumenterat för att t.ex. skogsvårdslagen och vattenla-&lt;br&gt;gen hålls utanför miljöbalken. Tvärtom anser länsstyrelsen att det borde&lt;br&gt;te sig naturligt att infoga i första hand dessa båda lagar i balken för att&lt;br&gt;nå samstämmighet i tillämpningen av de grundläggande principerna och&lt;br&gt;aktsamhetsreglema i balken liksom ett likartat förfarande vid hanteringen&lt;br&gt;av naturvårdsffågoma (skogsvårdslagen) och tillståndsfrågorna (vattenla-&lt;br&gt;gen). — Vad gäller vattenlagen finns dessutom andra skäl som talar for&lt;br&gt;att större förändringar krävs. Vattendomstolsprövningama ger i dag inte&lt;br&gt;länsstyrelsen möjlighet att företräda allmänhetens intressen (detta skall&lt;br&gt;kammarkollegiet göra), vilket borde vara naturligt när det gäller&lt;br&gt;miljöskyddsaspektema. Dessutom är själva det administrativa förfarandet&lt;br&gt;hos vattendomstolarna enligt länsstyrelsens uppattning sämre ordnat än&lt;br&gt;motsvarande förfarande hos t.ex. koncessionsnämnden för miljöskydd när&lt;br&gt;det gäller möjligheter för remissinstanser att t.ex. ta del av inkomna&lt;br&gt;remissyttranden. 5-6 kap.: Bra att NRL:s regelverk förs in i miljöbalken&lt;br&gt;på detta sätt.---2 kap. 4 §: Utformningen av paragrafen torde försvåra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetet med områdesskydd enligt 10 kap. för områden med fomläm-&lt;br&gt;ningar. Balken bör samverka med kulturmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.41 Länsstyrelsen i Örebro län: 2 kap. 1 §: Enligt definitionen i 1&lt;br&gt;§ 1 st. är balkens bestämmelser i 5, 6, 8 och 9 kapitlen tillämpliga på&lt;br&gt;företeelser som omfattas av lagarna i 1 § 2 och 3 st. (plan- och byggla-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gen, vattenlagen, lagen om vissa torvfyndigheter, väglagen, lagen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen om Bilaga 4&lt;br&gt;vissa rörledningar, luftfartslagen, minerallagen, lagen om kontinental-&lt;br&gt;sockeln, lagen om inrättande, utvidgning och av lysning av allmän farled&lt;br&gt;och allmän hamn, lagen om skötsel av jordbruksmark och skogsvårdsla-&lt;br&gt;gen). Detta ger miljöbalken en paraplykaraktär gentemot dessa lagar,&lt;br&gt;vilket kunde göras tydligare. Balkens mål och grundläggande principer&lt;br&gt;bör därför på något sätt arbetas in även i dessa lagar.---1 kap. 2 §:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balken är inte tillämplig på hantering av sådana kemiska eller biotekniska&lt;br&gt;produkter som omfattas av livsmedelslagen, läkemedelslagen eller lagen&lt;br&gt;om foder om inte annat följer av föreskrift enligt 8 kap. 1 §. Enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens uppfattning bör i vart fell balkens bestämmelser i 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § (substitutionsprincipen) tillämpas även när det gäller dessa produkter.&lt;br&gt;Undantaget när det gäller lagen om brandferliga och explosiva varor bör&lt;br&gt;tas bort helt. Det är självklart att alla slags hälso- och miljöskador från&lt;br&gt;kemiska produkter måste regleras av balkens bestämmelser, utöver de&lt;br&gt;bestämmelser som gäller i lagen om brandferliga och explosiva varor.&lt;br&gt;Just förebyggande av miljöskador är ju en av balkens grundprinciper. - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 1 kap. 4 §: Länsstyrelsen ifrågasätter begränsningen av balkens&lt;br&gt;tillämpning i förhållande till kulturmiljölagen. Denna regel kan försvåra&lt;br&gt;arbetet med områdesskydd enligt 10 kap., när det område som avses&lt;br&gt;skyddas finns i ett kulturlandskap med fomlämningar. Regeln kan också&lt;br&gt;bli ett hinder när det gäller att t.ex. komma till rätta med metalläckage&lt;br&gt;från varphögar, eftersom varphögar kan vara skyddade enligt lagen om&lt;br&gt;kulturminnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.42 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Det är positivt att viktiga&lt;br&gt;lagar inom miljövårds- och hälsoskyddsområdet samlas i en gemensam&lt;br&gt;miljöbalk. Det är dock en brist att vattenlagen, som behandlar ur&lt;br&gt;miljösynpunkt väsentliga frågor inte ingår i balken. Miljökonsekvenserna&lt;br&gt;har hittills inte alltid beaktats tillräckligt vid prövning av projekt enligt&lt;br&gt;vattenlagen. Det är en uppenbar risk att det blir så också i fortsättningen&lt;br&gt;även om balkens aktsamhetsregler är tillämpliga på all miljöpåverkande&lt;br&gt;verksamhet. Vattenlagen bör inordnas i balken så snart som möjligt.&lt;br&gt;Detsamma gäller lagen om skötsel av jordbruksmark. Skötsellagen&lt;br&gt;reglerar både frågor om naturhänsyn och viktiga miljöskyddsfrågor.&lt;br&gt;Övriga lagar inom miljöområdet som inte ingår bör på sikt inarbetas i&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.43 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Miljöskyddskommitténs&lt;br&gt;förslag berör ett flertal lagar inom miljöområdet, dock inte alla. Man har&lt;br&gt;dessvärre valt att utelämna vissa viktiga och centrala delar av mark- och&lt;br&gt;skyddslagstiftningen såsom vattenlagen och plan- och bygglagen. Det är&lt;br&gt;länsstyrelsens uppfettning att man bör utnyttja detta tillfället till att&lt;br&gt;integrera också dessa regler. Om en sådan integrering bäst sker genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en inarbetning av bestämmelserna i balken eller genom en vidare Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;koppling till miljöbalken än vad som nu föreskrivs i 2 kap. 1 § Bilaga 4&lt;br&gt;miljöbalken bör då övervägas. - - - Länsstyrelsen ifrågasätter också&lt;br&gt;behovet av att snäva in balkens tillämpning i förhållande till kulturmiljö-&lt;br&gt;lagen. Tvärtom kan denna regel (2 kap. 4 §) helt onödigt försvåra arbetet&lt;br&gt;med områdesskydd enligt 10 kap. miljöbalken i kulturlandskap med&lt;br&gt;fomlämningar eller andra skyddade kulturvärden. Lagarna bör lämpligen&lt;br&gt;ha överlappande regelverk istället för bästa skydd av aktuella intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.44 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Ett antal för miljövården viktiga&lt;br&gt;lagar har inte inarbetats i balken, exempelvis vattenlagen, skötsellagen&lt;br&gt;och skogsvårdslagen. Detta är beklagligt. Länsstyrelsen har stor&lt;br&gt;förståelse för att tiden inte har medgivit att inarbeta vattenlagen i&lt;br&gt;miljöbalken, men skötsellagen och skogsvårdslagen bör redan nu&lt;br&gt;inarbetas i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.45 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Utredningen har föreslagit att&lt;br&gt;flera av de lagar som hanterar miljöfrågor samordnas i en miljöbalk.&lt;br&gt;Länsstyrelsen saknar dock en i detta sammanhang väsentlig lag nämligen&lt;br&gt;vattenlagen. Länsstyrelsen ser ingen större skillnad i att pröva en&lt;br&gt;industrianläggning med avseende på samhällseffekter och ett vattenkraft-&lt;br&gt;verk. I båda fallen är det fråga om att väga nyttoeffekter mot intrångsef-&lt;br&gt;fekter där miljöeffekterna i de flesta ärenden är dominerande. Kommittén&lt;br&gt;för ju också ett resonemang om att vattendomstolarna skulle vara&lt;br&gt;lämpliga att även arbeta med tillståndsprövning av miljöstörande&lt;br&gt;verksamhet i det fell man skulle gå över till EG-modellen. I naturresurs-&lt;br&gt;lagen hanteras också vattenutbyggnadsfrågor varför det hade varit&lt;br&gt;naturligt att inordna även vattenlagen i en miljöbalk. För övrigt anser&lt;br&gt;länsstyrelsen att utredningen fångat in de mer väsentliga lagkomplexen&lt;br&gt;som berör miljövårdsområdet och som bör samordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.46 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Det är positivt att man försökt&lt;br&gt;samla dagens splittrade miljölagstiftning i en balk. Länsstyrelsen har&lt;br&gt;förståelse för att det varit omöjligt att i detta skede ta in all central&lt;br&gt;miljölagstiftning i balken. Tillämpningsområdena för t.ex. plan- och&lt;br&gt;bygglagen och vattenlagen är sådana att de på sikt bör inordnas i balken -&lt;br&gt;helt eller delvis. Redan nu bör reglema om skydd för vattenförsörjningen&lt;br&gt;i 19 kap. vattenlagen arbetas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.47 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Enligt länsstyrelsens mening&lt;br&gt;bör vattenlagen, skogsvårdslagen och skötsellagen inarbetas i balken.&lt;br&gt;Miljöskyddsfrågoma som rör spridning av gödsel vintertid bör nu&lt;br&gt;lämpligen också föras in i miljöbalken och inte längre ligga kvar i&lt;br&gt;skötsellagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.48 Svenska Kyrkans Centralstyrelse: Ett speciellt, men principiellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viktigt problem gäller gränsdragningen mellan miljölagar inom och utom&lt;br&gt;miljöbalken. Ett viktigt gränsfall är huruvida naturresurslagen (NRL) resp&lt;br&gt;plan- och bygglagen (PBL) skall tas in i miljöbalken.---Ianspråktagan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de av mark- och vattenresurser skall föregås av planering. De grund-&lt;br&gt;läggande hushållningsbestämmelsema for denna planering finns angivna&lt;br&gt;i både NRL och PBL. Båda lagarna skall således beaktas vid exploatering&lt;br&gt;av mark och vatten. Rimligt vore därför att även PBL tas in i miljöbal-&lt;br&gt;ken. Utredningen argumenterar i ett annat sammanhang om vikten av&lt;br&gt;överblick och sammanhang i miljölagama. Att som utredningen gör&lt;br&gt;bortdefiniera PBL ur miljöbalken finner centralstyrelsen vara djupt&lt;br&gt;olyckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.49 Uppsala kommun: Kommunen anser det vara positivt att&lt;br&gt;miljölagstiftningen förs samman i en balk med gemensamma bestämmel-&lt;br&gt;ser vad avser tillsyn, tillstånd, omprövning, avgifter, överklagande,&lt;br&gt;påföljder och ersättning. Miljölagstiftningen blir på detta sätt systematisk&lt;br&gt;och hanterbar ur både juridisk och praktisk synvinkel. Det förslag som&lt;br&gt;nu presenterats visar dock tydligt på en del problem då det gäller att&lt;br&gt;avgöra vilka lagar som skall hänföras till balken. Förslaget består av en&lt;br&gt;kärna av bl.a. miljöskyddslagen, lagen om kemiska produkter, hälsos-&lt;br&gt;kyddslagen och naturresurslagen. Utanför balken lämnar kommittén dock&lt;br&gt;flera av de lagar som aktualiseras vid tillämpningen av lagstiftningen om&lt;br&gt;naturresurser, bl.a. vattenlagen och plan- och bygglagen. En följd av att&lt;br&gt;lämna plan- och bygglagen utanför blir t.ex. att detaljerade regler om hur&lt;br&gt;inomhusmiljön skall vara beskaffad finns i balken, medan reglema om&lt;br&gt;det byggande som rimligtvis är en förutsättning för den goda inomhus-&lt;br&gt;miljön ligger utanför. Frågan om markawattning illustrerar i sin tur&lt;br&gt;konsekvenserna av att inte inlemma vattenlagen i miljöbalken. Markav-&lt;br&gt;vattning regleras i dag dels genom miljöskyddslagen och dels i vattenla-&lt;br&gt;gen, naturvårdslagen, de areella skötsellagama och plan- och bygglagen.&lt;br&gt;Dessa lagar borde redan nu föras in i balken. Genom en enhetlig framtida&lt;br&gt;reglering skulle en stor hanteringsvinst kunna göras här. Kommittén har&lt;br&gt;valt att inte reglera trafikfrågorna i balken, samtidigt som trafiken&lt;br&gt;identifieras som det stora miljöproblem den är. Detta sett mot bakgrund&lt;br&gt;av de ambitiösa och krävande målformuleringar som slås fäst i balkens&lt;br&gt;första kapitel medför enligt kommunen att trovärdigheten med målformu-&lt;br&gt;leringarna kan ifrågasättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.50 Eskilstuna kommun: Miljöbalken bör vara tillämplig på all&lt;br&gt;markanvändning, produkthantering och naturresursanvändning. De&lt;br&gt;lagstiftningar som inordnats i MB är naturvårdslagen, miljöskyddslagen,&lt;br&gt;hälsoskyddslagen, renhållningslagen, lagen om kemiska produkter,&lt;br&gt;naturresurslagen samt strålskyddslagen. Plan- och bygglagen (PBL) samt&lt;br&gt;vattenlagen är exploateringsinriktade lagar med stor påverkan på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naturresurser. Dessa grundläggande mark- och vattenanvändningsregler Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;bör med hänsyn till tillämpningsområdet integreras i MB. Utöver dessa Bilaga 4&lt;br&gt;lagstiftningar bör även andra lagar, exempelvis minerallagen, väglagen&lt;br&gt;och lagar som reglerar jord- och skogsbruk, vara underordnade miljöbal-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.51 Norrköpings kommun: I det allmänna betänkandet förs ett längre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resonemang om vilka lagar som skall/bör införas i miljöbalken (MB). Vi&lt;br&gt;konstaterar att de flesta argumenten för vilka lagar som skall ingå är väl&lt;br&gt;underbyggda. Bland annat lämnas skötsellagamas miljöregler utanför&lt;br&gt;vilket kommunen bedömer som riktigt. Däremot konstateras att direkti-&lt;br&gt;ven hindrar kommittén från att ta in vattenlagen i MB. Kommunen anser&lt;br&gt;att det är mycket olyckligt att framförallt tillståndsprövningen av&lt;br&gt;vattenföretag inte samordnas med övrig lagstiftning i MB. Framförallt&lt;br&gt;skulle man ha uppnått en bättre miljöbedömning av dessa projekt som&lt;br&gt;definitivt påverkar miljön.---I direktiven anges att NRL skall lyftas in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i MB utan att revideras. Det har inneburit att de erfarenheter som har&lt;br&gt;vunnits om NRL:s tillämpning inte utnyttjas samtidigt som rena&lt;br&gt;exploateringsskydd i hushållningsreglema ställs mot starka bevarandekrav&lt;br&gt;i aktsamhetsreglema. Om NRL hade omarbetats i samband med&lt;br&gt;införande i MB hade MB:s användning i framför allt planering kunnat&lt;br&gt;göras tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.52 Mjölby kommun: Införande av en miljöbalk måste innebära att&lt;br&gt;miljölagstiftningen görs tydlig, begriplig och enhetlig så att alla kan&lt;br&gt;skaffa sig kunskap om vad som gäller. Det gäller självfallet såväl&lt;br&gt;näringslivet och andra som skall rätta sig efter lagstiftningen och de&lt;br&gt;myndigheter som skall tillämpa den. Samordning av lagstiftningen bör då&lt;br&gt;bli ett medel att styra miljöarbetet i en riktning i linje med av riksdagen&lt;br&gt;uppställda nationella miljömål. I balken bör införlivas naturresurslagen,&lt;br&gt;miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen, lagen om kemiska produkter,&lt;br&gt;renhållningslagen, lagen om svavelhaltigt bränsle, lagen om spridning av&lt;br&gt;bekämpningsmedel över skogsmark, lagen om förbud mot dumpning av&lt;br&gt;avfell i vatten, lagen om förhandsgranskning av biologiska bekämpnings-&lt;br&gt;medel, naturvårdslagen, lagen om skötsel av jordbruksmark, skogsvård-&lt;br&gt;slagen, fiskelagen, strålskyddslagen, lagen om åtgärder mot vattenföro-&lt;br&gt;rening från fertyg, miljöskadelagen, minerallagen och sist men inte minst&lt;br&gt;vattenlagen. Däremot tillstyrks förslaget att lämna plan- och bygglagen&lt;br&gt;utanför miljöbalken. Även lagen om kärnteknisk verksamhet och&lt;br&gt;atomansvarighetslagen uppvisar sådana skillnader så att dessa kan lämnas&lt;br&gt;utanför, i vart fell tills vidare. Det sistnämnda bör också i avvaktan på&lt;br&gt;vidare utredning gälla olika typer av trafiklagstiftning. Däremot bör de&lt;br&gt;allmänna bestämmelserna i miljöbalken i olika avseenden tillämpas på&lt;br&gt;olika typer av trafikanläggningar. Det finns också bestämmelser i&lt;br&gt;sjölagen som skulle kunna införlivas i miljöbalken. En samordning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsyns-, besvärs- och sanktionsbestämmelsema i uppräknad lagstiftning Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;förefaller nödvändig och en sådan samordning bör ingå i miljöbalken. Bilaga 4&lt;br&gt;Lagstiftningen bör i många avseenden smälta samman, så att balken ger&lt;br&gt;uttryck för en enhetlig inställning till miljöfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.53 Kalmar kommun: Plan- och bygglagens och vattenlagens&lt;br&gt;koppling till miljöbalken måste övervägas ytterligare. Det är viktigt att&lt;br&gt;få en konstruktion som inte kan medföra brister och otydligheter i&lt;br&gt;samsyn och samordning av arbetet att säkerställa en god hushållning med&lt;br&gt;naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.54 Mörbylånga kommun: Plan- och bygglagen bör tagas in i&lt;br&gt;miljöbalkens ram eftersom gränsdragningen mellan planering, byggande,&lt;br&gt;boende, hälsoskydd och miljö blir alltmer diffus och en total samverkan&lt;br&gt;i kommunerna bör underlättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.55 Landskrona kommun: Vattenlagen borde självfallet ha tagits med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i miljöbalken. Vattenföretag kan regleras genom en särskild lag om&lt;br&gt;vattenföretag. Prövningen av Oresundsbron är ett bra exempel på att&lt;br&gt;miljöprövning enligt olika lagar både är kostnadskrävande och skapar&lt;br&gt;olika komplikationer. Miljöskyddskommitténs uppgift var att åstadkomma&lt;br&gt;en samordning av all miljölagstiftning. Den delen av direktivet kan inte&lt;br&gt;anses fullgjort förrän vattenlagen har förts in i miljöbalken.---Samma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sak gäller PBL. Som kommittén konstaterar har &amp;quot;själva samhällsplane-&lt;br&gt;ringen blivit ett väsentligt inslag i miljövårdsarbetet och att de lagar som&lt;br&gt;reglerar denna planering har blivit viktiga miljölagar&amp;quot; (s. 181). Det är&lt;br&gt;ingen hemlighet för dem som sysslar med samhällsplanering och&lt;br&gt;miljövård på kommunal nivå att hälsoskyddslagens, miljöskyddslagens&lt;br&gt;och PBL:s olika regler ofta kolliderar med varandra med den osäkerhet&lt;br&gt;som det medför. Det borde därför vara självklart att PBL:s regler införs&lt;br&gt;i miljöbalken och att samma tillåtlighetsregler som skapar förutsättning&lt;br&gt;för hållbar utveckling gäller för fysisk planering som för andra aktiviteter&lt;br&gt;i samhället. - - - Lagen om skötsel av jordbruksmark (skötsellagen)&lt;br&gt;innehåller en del aktsamhetsregler som skall följas för att förhindra&lt;br&gt;miljöskador. Dessa bestämmelser har visat sig vara meningslösa i&lt;br&gt;praktiken. Efterlevnaden är mycket dålig och tillsynen ytterst sparsam.&lt;br&gt;Påföljden är ingen. Lagens följdförfettningar innehåller en del restriktio-&lt;br&gt;ner som skäligen fordras från miljöskyddssynpunkt i fråga om antal djur,&lt;br&gt;lagring och spridning av stallgödsel och växtodling. Miljöskyddslagen&lt;br&gt;gäller vid sidan av skötsellagen och omfettar samma miljöskyddsaspekter.&lt;br&gt;Lagarna har olika tillåtlighetsregler och delvis olika tillsynsmyndigheter.&lt;br&gt;Denna splittring och förvirring kommer att bestå om skötsellagen skall&lt;br&gt;gälla vid sidan av miljöbalken. Skötsellagens bestämmelser om miljöhän-&lt;br&gt;syn kan utan svårigheter föras över till miljöbalken. Samma gäller&lt;br&gt;troligtvis skogsvårdslagen. Miljöbestämmelserna i vattenlagen, väglagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PBL, skötsellagen, skogsvårdslagen och bilavgaslagen bör föras in i&lt;br&gt;miljöbalken. Flera av de viktiga skyddslagarna är hopfogade till en balk&lt;br&gt;utan större ändringar av de olika lagarna. Det medför att det även i&lt;br&gt;fortsättningen kommer att gälla olika regler för olika områden. Flera&lt;br&gt;viktiga lagar som är av central betydelse för skyddet av miljön har inte&lt;br&gt;tagits med i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.56 Halmstads kommun: En samordning av miljölagstiftningen är&lt;br&gt;mycket efterlängtad. I stort anser kommunen att kommittén lyckats väl&lt;br&gt;med denna samordning. Emellertid finns en del oklarheter som kommu-&lt;br&gt;nen inte förstår. Det gäller bl.a. undersökningsskyldigheten enligt 14:7&lt;br&gt;respektive 17:5 och bristen av samordning med lag om skötsel av&lt;br&gt;jordbruksmark, skogsvårdslagen och ädellövskogslagen. Skillnaden i&lt;br&gt;undersökningsskydlighet är svår att motivera. Bristen på samordning med&lt;br&gt;nämnda lagar innebär att målet för biologisk mångfald blir omöjligt att&lt;br&gt;uppnå. Kommunen kommenterar dessa brister närmare under respektive&lt;br&gt;kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.57 Marks kommun: &amp;quot;Naturresurslagens&amp;quot; kraft minskas genom att&lt;br&gt;den fjärmas från andra lagar, som inte forts in i balken. Visserligen har&lt;br&gt;lagen aldrig fått den önskade effekten men när den förs in i balken&lt;br&gt;kommer den sannolikt att betraktas som en del av övriga miljöbestämmel-&lt;br&gt;ser. Dess överordnade roll försvinner därmed. - - - Detta kan inte&lt;br&gt;uppvägas av att man i 2 kap. 1 § föreskriver att balken delvis skall gälla&lt;br&gt;även tillsammans med annan lag. Om &amp;quot;Naturresurslagen&amp;quot; skall få den&lt;br&gt;inverkan den borde ha bör åtminstone vissa av de lagar som nu lämnats&lt;br&gt;utanför balkförslaget föras in i balken. Detta gäller i första hand PBL och&lt;br&gt;vattenlagen men även &amp;quot;Skötsellag&amp;quot; m.fl. bör övervägas. I 17 och 19&lt;br&gt;kapitlen i (hälso- och strålskydd) miljöbalken finns bestämmelser som är&lt;br&gt;så detaljerade att de inte behöver finnas i balken utan kan föras över till&lt;br&gt;förordning eller föreskrift. Beträffande hälsoskydd kan man överväga att&lt;br&gt;skapa en särskild &amp;quot;Inomhusmiljölag&amp;quot; eventuellt under PBL om denna&lt;br&gt;ändå inte förs in i balken. 2 § som innebär att man inte får störa andra&lt;br&gt;människor om man brukar en bostad, behöver inte finnas i miljöbalken.&lt;br&gt;Om skyddsområde för vattentäkt skall instiftas med stöd av vattenlag&lt;br&gt;eller som lokal hälsoskyddsföreskrift bör redan nu avgöras. Beträffande&lt;br&gt;strålskydd kan detta kapitel delvis överföras till Arbetsmiljölagstiftningen.&lt;br&gt;Detta gäller de delar som reglerar arbetstagares ålder m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.58 Trollhättans kommun: Vattenlagen, som likt miljöskyddslagen&lt;br&gt;är till för att reglera enskildas intressen mot det allmänna, borde&lt;br&gt;inkluderas i miljöbalken. På så vis kunde vattendomstolarna slopas och&lt;br&gt;arbetet överföras på de rättsinstanser som hanterar miljöbalken. Även&lt;br&gt;skogsvårdslagen och skötsellagen borde införas i balken och då inordnas&lt;br&gt;under balkens andra avdelning, dvs. &amp;quot;gamla&amp;quot; naturresurslagens hus-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållningsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.59 Skövde kommun: All väsentlig skyddslagstiftning borde ingå i&lt;br&gt;balken. Bestämmelserna om skyddsområde för vattentäkt är direkt&lt;br&gt;kopplade till balkens innebörd av hälsoskydd, både förebyggande och&lt;br&gt;avhjälpande. 19 kap. vattenlagen, skydd för vattenförsörjning, bör ingå&lt;br&gt;i balken. Jord- och skogsbruk är näringar som avsevärt påverkar den&lt;br&gt;biologiska mångfalden och därför bör skydds- och hänsynsregler ang&lt;br&gt;dessa ingå i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.60 Karlstads kommun: Enligt utredningens förslag har bestämmel-&lt;br&gt;serna i vattenlagen inte inarbetats i miljöbalken. Vid prövningar&lt;br&gt;beträffande t.ex. verksamheter i hamnar där såväl miljöbalken som&lt;br&gt;vattenlagen är tillämplig kommer miljöaspekterna inte att vägas in vid&lt;br&gt;prövning enligt vattenlagen hos vattendomstolen medan länsstyrelsen i sin&lt;br&gt;prövning enligt miljöbalken kommer att beakta miljöaspekterna. Detta är&lt;br&gt;otillfredsställande inte bara vid själva prövningen utan problem kommer&lt;br&gt;också att uppstå i tillsyn och kontroll. Det är därför enligt kommunens&lt;br&gt;mening mycket angeläget att vattenlagen snarast inarbetas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.61 Örebro kommun: Miljöskyddskommittén har tidigare kritiserats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;for att inte ha tagit med vattenlagen (VL). En orsak till det enligt&lt;br&gt;ordföranden i kommittén vid en muntlig sammandragning är att det skulle&lt;br&gt;orsaka för mycket jobb för kommittén. VL är en ren exploateringslag.&lt;br&gt;Syftet med lagen är att reglera skador för enskilda människor, inte skador&lt;br&gt;på naturen. Intrång i regleringsrätter från samhällets sida betyder&lt;br&gt;ersättningskrav från tillståndshavaren. Jämför t.ex. ersättning vid&lt;br&gt;inskränkningar i miljöferlig verksamhet, som är noll. Miljöskyddslagen&lt;br&gt;saknar ersättningsregler, därför att man inte från samhällets sida&lt;br&gt;ekonomiskt skall kompensera verksamhetsutövare som skadar miljön&lt;br&gt;t.ex. genom utsläpp av föroreningar. För vattenlevande arter kan en&lt;br&gt;tappningsåtgärd få lika svåra följder som föroreningar av vatten.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om ett inarbetande av VL orsakar mycket jobb, får inte detta vara&lt;br&gt;orsaken till att inte föra in den i MB. Kommunen föreslår att VL:s&lt;br&gt;ersättningsregler baseras enligt det synsätt som gäller för miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet, dvs. en avvägning mellan miljö, ekonomi och teknik. Tillsyn&lt;br&gt;och tillstånd kan ske av samma tillsynsmyndigheter som enligt ML.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.62 Västerås kommun: Det är bra att kapitel 8 och 9 även skall&lt;br&gt;tillämpas på de verksamheter som omfettas av jordbrukets skötsellag och&lt;br&gt;skogsvårdslagen. Det vore bättre om dessa lagar också ingick i balken&lt;br&gt;eller att åtminstone även balkens grundläggande principer gällt för dessa&lt;br&gt;lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.63 Borlänge kommun: Förslaget till miljöbalk har bl.a. tillkommit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att samla och förtydliga de olika lagar och förordningar, som finns Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;på miljöområdet. Det är då olyckligt att en rad lagar ej finns med i Bilaga 4&lt;br&gt;förslaget. Exempel på dessa är vattenlagen, lagar kring areella näringar&lt;br&gt;(skogsbruk, jordbruk och fiske), lagar kring trafiken samt i vissa delar&lt;br&gt;plan och bygglagen. För att få ett enhetligt lagsystem på miljöområdet är&lt;br&gt;det viktigt att dessa lagar inarbetas i miljöbalken. Det är naturligtvis svårt&lt;br&gt;att göra detta omedelbart men det bör kunna hinnas med till 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.64 Hudiksvalls kommun: Ett stort antal lagar har inarbetats i&lt;br&gt;balken, men det är också av mycket stor vikt att ytterligare några lagar&lt;br&gt;inarbetas i balken eller kraftigt omarbetas så att de anpassas till balkens&lt;br&gt;intentioner och grundprinciper. Dessa lagar är hgen om skötsel av&lt;br&gt;jordbruksmark (LSJM), skogsvårdshgen (SVL), ädellövskogslagen&lt;br&gt;(ÄLL) och vattenlagen (VL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.65 Sundsvalls kommun: Vi konstaterar att vattenlagen och skogs-&lt;br&gt;vårdshgen saknas i miljöbalken. I många fall är miljö- och naturvårdsint-&lt;br&gt;ressena en väsentlig del i en prövning enligt vattenlagen. Vattenlagen bör&lt;br&gt;därför i framtiden införas i miljöbalken. Skogsbrukets hänsynstagande till&lt;br&gt;den biologiska mångfalden föreslår regleras genom bl.a. bestämmelser&lt;br&gt;och regler om aktsamhet. Vidare sägs det att miljökvalitetsnormer och&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar skall kunna tillämpas i skogsbrukssamman-&lt;br&gt;hang. Kraven på skogsbrukets miljöhänsyn borde enligt vår mening vara&lt;br&gt;tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.66 Timrå kommun: I miljöbalken har införts lagar som reglerar&lt;br&gt;miljö-, hälso- och naturfrågor. Lagar inom jordbruk, skogsbruk, fiske-&lt;br&gt;och vattenföretag har lämnats utanför lagen. Eftersom bl.a. biologiska&lt;br&gt;mångfalden avses regleras i miljöbalken och ovan nämnda områden&lt;br&gt;kraftigt påverkar den borde det övervägas om inte även dessa lagar borde&lt;br&gt;inordnas i balken. De lagar som inordnas i miljöbalken återspeglar en&lt;br&gt;tidsperiod som i vissa fall ligger 30 år tillbaka i tiden. Dagens krav och&lt;br&gt;värderingar bör genomsyra miljöbalken. Inte minst bör dagens kunska-&lt;br&gt;per, erfarenheter och möjligheter även återspeglas i lagtexten. De mest&lt;br&gt;otidsenliga hgavsnitten måste ses över och inte bara lyftas in i miljöbal-&lt;br&gt;ken. Speciellt gäller detta hälsoskyddslagen och naturvårdslagen. När det&lt;br&gt;gäller häsloskyddshgens hantering av miljöaspekter är det främst&lt;br&gt;kopplingen till miljöskyddslagen som bör studeras ytterligare. Klar och&lt;br&gt;tydlig avgränsning mellan avsnitten bör eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.67 Örnsköldsviks kommun: Sektorslagama för jordbruk, skogsbruk,&lt;br&gt;fiske, vattenföretag etc. lämnas utanför balken. Då jord- och skogsbruket&lt;br&gt;i Sverige har en så avgörande betydelse för den biologiska mångfaldens&lt;br&gt;förutsättningar och utveckling kan utelämnandet av de areella näringarnas&lt;br&gt;regelsystem sägas stå i strid med miljöbalkens 1 §. Som förslaget nu&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligger kommer den biologiska mångfaldens framtida utveckling till stor Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;del att avgöras utanför miljöbalken. Dessa lagar borde inordnas i balken. Bilaga 4&lt;br&gt;---De lagtexter som sammanförs är skrivna under en 30-årsperiod och&lt;br&gt;utifrån delvis olika lagstiftningskulturer. Detta har medfört svårigheter&lt;br&gt;att tillskapa den homogenitet som borde finnas. De mest otidsenliga&lt;br&gt;lagavsnitten borde omarbetas - detta gäller främst naturvård och&lt;br&gt;hälsoskydd. Ett ytterligare skäl att omarbeta dessa lagar är att de bitvis&lt;br&gt;har en detaljeringsnivå som snarare ligger på föreskrifts- än på balknivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.68 Skellefteå kommun: Det är utomordentligt värdefullt att så stor&lt;br&gt;del av lagstiftningen inom miljöområdet kunnat samlas i en enda balk.&lt;br&gt;Detta till trots, saknas det flera lagstiftningar, främst vattenlagen men&lt;br&gt;även plan- och bygglagen, skogsvårdslagen och skötsellagen hade med&lt;br&gt;fördel kunnat inordnas i regelverket. Det går inte att undvika misstanken&lt;br&gt;att detta beror på tidsbrist. Med den snäva tidsram utredningen har att&lt;br&gt;arbeta ter sig en fullständig integrering av dessa lagar som näst intill&lt;br&gt;omöjlig. En alternativ väg att gå i den uppkomna situationen hade varit&lt;br&gt;att i första hand samla skyddslagarna och avvakta med lagar om mark-&lt;br&gt;och vattenanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.69 Svenska Kommunförbundet: Utredningen har föreslagit att ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antal lagar av ganska olika karaktär skall samlas i en miljöbalk samtidigt&lt;br&gt;som andra lagar - väl så viktiga utifrån miljöaspekter - t.ex. väglagen,&lt;br&gt;vattenlagen och jord- och skogsbrukets skötsellagar, lämnas utanför.&lt;br&gt;Detta tycks enligt förbundet vara ett uttryck för en felsyn och direkt&lt;br&gt;otidsenligt om man utgår från att all relevant sektorslagstiftning skall&lt;br&gt;innehålla regler om tillräckliga miljöhänsyn. Förbundet förordar att man&lt;br&gt;sammanför de mera centrala miljölagama i en samordnad lagstiftning -&lt;br&gt;en miljöbalk om man så vill. Förbundet anser således att man bör&lt;br&gt;gruppera om &amp;quot;miljölagstiftningen&amp;quot; på ett annat sätt än inom nu gällande&lt;br&gt;lagstiftning. Men det är varken önskvärt eller välbetänkt att samla de&lt;br&gt;lagar som kommittén arbetat med i en balk samtidigt som andra lagar av&lt;br&gt;stor tyngd för miljön lämnas utanför balken.---Förbundet anser att de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mera renodlade miljölagama borde samlas i en ny, bred miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddslag, dvs. huvuddelen av miljöskyddslagen, hgen om kemiska&lt;br&gt;produkter, renhållningslagen samt hälsoskyddslagen. De lagar som rör&lt;br&gt;mark- och vattenanvändning bör kunna grupperas enligt NRL/PBL-&lt;br&gt;systemet också i fortsättningen. Till denna grupp kan med fördel delar av&lt;br&gt;bl.a. naturvårdslagen, vattenlagen och väglagen föras. En tredje grupp&lt;br&gt;av lagar som kan hållas samman rör strålskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.70 Svenska naturskyddsföreningen: Ett exempel på en hg som&lt;br&gt;föreningen anser helt eller delvis bör införlivas i miljöbalken är&lt;br&gt;vattenlagen. Denna och kringliggande lagar har ett nära samband med&lt;br&gt;miljö- och naturvårdslagstiftningen. Dessutom är flertalet vattenföretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underkastade samma kontroll och samma tillståndsprövning som andra&lt;br&gt;åtgärder som innebär ett ingrepp i miljön och att naturresurser tas i&lt;br&gt;anspråk. Vatten är inte bara ett livsmedel. Det används också för&lt;br&gt;kommunikation, fiske, utvinning av energi m.m. Likaså är sjöar och&lt;br&gt;vattendrag en viktig biotop för många arter och en värdefull källa till vila&lt;br&gt;och rekreation. Vatten har stor betydelse för natur- och kulturmiljön.&lt;br&gt;Slutligen bestämmer vattentillgången i hög grad förutsättningarna för alla&lt;br&gt;areella näringar. Till sina effekter påminner vattenföretagen ofta om&lt;br&gt;foretag som prövas enligt t.ex. miljöskyddslagen. I själva verket torde&lt;br&gt;flertalet vattenföretag samtidigt medföra sådan miljöpåverkan att även&lt;br&gt;annan miljölagstiftning blir tillämpbar. Således är det högst väsentligt att&lt;br&gt;vattenlagens regler inordnas bland miljöbalkens regler så att en enhetlig&lt;br&gt;rättstillämpning för alla former av miljöpåverkan som har samband med&lt;br&gt;vatten kan uppnås. Andra lagar som helt eller delvis skulle kunna&lt;br&gt;införlivas i miljöbalken är plan- och bygglagen, skogsvårdslagen och&lt;br&gt;lagen om skötsel av jordbruksmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.71 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF: Miljölagstiftningen har&lt;br&gt;enligt kommittén blivit alltmer svåröverskådlig och delvis motstridig bl.a.&lt;br&gt;som en följd av skilda värderingar. En miljölagstiftning som är tydlig,&lt;br&gt;begriplig och enhetlig är därför att föredra för alla berörda parter.&lt;br&gt;Miljöskyddskommittén har arbetat i detta vällovliga syfte genom att söka&lt;br&gt;sammanföra olika lagar som reglerar vårt förhållande till miljö, hälsa och&lt;br&gt;hushållning. Det kan dock konstateras att kommitténs ansträngningar inte&lt;br&gt;har lyckats i alla hänseenden. Det är svårt att se att miljöbalken kommer&lt;br&gt;att förenkla och öka tydligheten. De inledande kapitlen, som är gemen-&lt;br&gt;samma för balken och även för viss lagstiftning som står utanför bl.a.&lt;br&gt;lagen om skötsel av jordbruksmark och skogsvårdslagen, är allmänt&lt;br&gt;hållna och har ett språkbruk som ger utrymme för vida tolkningar och&lt;br&gt;därmed stor osäkerhet. Detta intryck förstärks genom ramlagskonstruktio-&lt;br&gt;nen.---För jord- och skogsbrukets del kommer det dubbelkommando&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som finns idag att bestå genom att jord- och skogsbrukets miljöfrågor&lt;br&gt;även fortsättningsvis föreslås regleras i flera lagstiftningar. Snarare&lt;br&gt;kommer osäkerheten att kunna öka för den enskilde dels genom&lt;br&gt;införandet av aktsamhetsregler och begreppet &amp;quot;utöva miljöpåverkan&amp;quot; som&lt;br&gt;vi inte vet hur det kommer att tolkas, dels antyds möjligheter att genom&lt;br&gt;generella föreskrifter reglera vissa verksamheter, hanteringar och&lt;br&gt;åtgärder. I den allmänna motivtexten ges exempel på vad som kan&lt;br&gt;regleras med generella föreskrifter. Bland dessa finns också sådant som&lt;br&gt;regleras i annan lagstiftning, t.ex. stallgödselhantering, vilket är en av&lt;br&gt;två stora frågor skötsellagen omfettar. Den andra stora frågan i skötsella-&lt;br&gt;gen är hänsynstagande till naturen vilket också finns inbakat i miljöbal-&lt;br&gt;kens aktsamhetsregler. LRF förutsätter att lagförslaget bearbetas vidare&lt;br&gt;för att minimera de svårigheter som uppstår för den enskilde brukaren&lt;br&gt;genom att samma miljöfråga underställs mer än en lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.72 Svenska kraftverksföreningen: Mot urvalet av lagar som föreslås Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ingå i en miljöbalk - om en sådan skall införas - finns inget att erinra. Bilaga 4&lt;br&gt;Förtjänsten i samordningen ligger uteslutande i den bättre överblick som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samlandet till en och samma lag av de nuvarande lagbestämmelserna ger&lt;br&gt;och i samskrivningen av sanktionsbestämmelsema. Nämnvärda fördelar&lt;br&gt;i övrigt erhålles knappast. De verksamheter som idag regleras i skilda&lt;br&gt;lagar kommer även i fortsättningen att vara i allt väsentligt åtskilda,&lt;br&gt;ehuru i olika kapitel i en och samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2.73 &amp;nbsp;Landstingsorganisationen i Sverige, LO: Det förefaller&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;emellertid som om den bevekelsegrund som man gjort sitt urval från&lt;br&gt;beträffande vilka lagar som skall ingå och vilka som valts bort, varit&lt;br&gt;något godtyckligt. Enligt LO:s uppfettning borde det exempelvis finnas&lt;br&gt;större skäl att införliva PBL med den nya miljöbalken än strålskyddsla-&lt;br&gt;gen. ---Det verkar som om det tyngst vägande argumentet för PBLs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;exkludering är att den har relativt få år på nacken. Samma skäl kan&lt;br&gt;anföras för strålskyddslagen, vilken kom till under samma tidsperiod som&lt;br&gt;PBL. Mer avgörande borde dock vara att strålskyddslagen till sin&lt;br&gt;karaktär i så övervägande del tar sikte på ett skydd för personer och&lt;br&gt;därför mera är att jämföras med arbetsmiljölagen, något som för övrigt&lt;br&gt;lagstiftarna såg som önskvärt vid den senaste revideringen. Enligt vår&lt;br&gt;uppfettning skulle det medföra betydande olägenheter vid hanteringen av&lt;br&gt;strålskyddsfrågor att behöva använda hela miljöbalkens regelkomplex.&lt;br&gt;LO avvisar därför förslaget att införliva strålskyddslagen med miljöbal-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Aktsamhetsregler&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;4.1 Riksdagens Ombudsmän, JO: I 3 kap. förslaget till miljöbalk finns&lt;br&gt;ett stort antal s.k. allmänna aktsamhetsregler vilka, enligt förslaget, ger&lt;br&gt;vissa riktlinjer som alla, såväl enskilda personer som foretag och&lt;br&gt;myndigheter, bör följa i sitt handlande for att skydda människor och&lt;br&gt;miljö mot skador och olägenheter samt vid utnyttjandet av naturresurser.&lt;br&gt;Reglema täcker miljöbalkens hela ämnesområde. Kommittén uttalas själv&lt;br&gt;(bl.a. s. 24) att den strävar efter att ange högt satta mål för allt miljö-&lt;br&gt;arbete. Det måste emellertid sättas i fråga om inte kommitténs am-&lt;br&gt;bitionsnivå härvidlag har blivit alltför hög för att kunna bedömas som&lt;br&gt;realistisk. Aktsamhetsregler så som de utformats kommer att få betydelse&lt;br&gt;för i stort sett allt mänskligt handlande som kan tänkas påverka hälsa,&lt;br&gt;miljö eller naturresurser. Reglema är visserligen inte direkt straffsanktio-&lt;br&gt;nerade, vilket i och för sig är tillfredsställande i jämförelse med vad som&lt;br&gt;i dag gäller för den aktsamhetsregel som finns i 5 § lagen (1985:426) om&lt;br&gt;kemiska produkter vilken ställt till problem vid kommunernas tillämpning&lt;br&gt;av lagen. Emellertid skall enligt förslaget de allmänna aktsamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpas av regeringen och berörda myndigheter, när dessa med stöd av&lt;br&gt;balken utfärdar föreskrifter, vilka i sin tur kan bli straffsanktionerade,&lt;br&gt;liksom av domstolar och tillstånds- och tillsynsmyndigheter i enskilda mål&lt;br&gt;och ärenden. Mot den bakgrunden måste enligt min mening vissa av de&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema anses alltför långtgående. Sålunda skall&lt;br&gt;exempelvis enligt 3 kap. 4 § bästa tillgängliga teknik tillämpas vid&lt;br&gt;vidtagande av varje åtgärd som kan tänkas påverka hälsa och miljö,&lt;br&gt;varvid med bästa tillgängliga teknik avses en teknik som motsvarar&lt;br&gt;utvecklingens senaste nivå och som från tekniska och ekonomiska&lt;br&gt;synpunkter är möjlig att använda vid den typ av verksamhet, hantering&lt;br&gt;eller åtgärd som är i fråga. Jag vill i detta sammanhang också framhålla&lt;br&gt;att uttrycket &amp;quot;utöva miljöpåverkan&amp;quot; om inte annat så från rent språkliga&lt;br&gt;utgångspunkter framstår som olyckligt. Att beteckna ett handlande som&lt;br&gt;kan påverka människors hälsa som miljöpåverkan synes inte alldeles&lt;br&gt;adekvat. Enligt min mening bör bestämmelserna i 3 kap. i det fortsatta&lt;br&gt;lagstiftningsarbetet övervägas på nytt, varvid bör beaktas att i lag&lt;br&gt;orealistiskt högt satta krav inte så att säga av sig själva kan antas&lt;br&gt;medverka till ökat miljö- och hälsoskydd eller bättre hushållning med&lt;br&gt;naturresurser. Risk torde inte kunna uteslutas för att sådana lagliga krav&lt;br&gt;just på grund av att de är för högt satta i stället kan komma att motverka&lt;br&gt;sitt syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Kommerskollegium: Ytterligare faktorer som bidrar till att försvåra&lt;br&gt;bedömningen av lagens handelspolitiska effekter är de s.k. allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsregler samt i viss mån de gemensamma aktsamhetsregler vilka&lt;br&gt;återfinns i balkens 3 kap. respektive avd. 2 och som skall läggas till&lt;br&gt;grund för balkens tolkning och tillämpning. De allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;reglema i kapitel 3 skall enligt förslaget vara tillämpliga på alla som&lt;br&gt;utövar &amp;quot;miljöpåverkan&amp;quot;. Av 2 kap. 6 och 14 §§ följer att dessa principer&lt;br&gt;skall gälla för bl a transport, saluförande, import och export av en&lt;br&gt;kemisk eller bioteknisk produkt eller av en vara. M.a.o. har principerna&lt;br&gt;stor betydelse för handeln med varor med avsättning på den svenska&lt;br&gt;marknaden och även för varor med ursprung utanför Sveriges gränser.&lt;br&gt;En grundläggande folkrättslig regel är att tillämpningen av nationella&lt;br&gt;lagar inte får strida mot uppfyllandet av internationella förpliktelser. Av&lt;br&gt;svenska GATT-åtaganden och det framtida EES-avtalet följer därför att&lt;br&gt;bestämmelserna i 3 kap. 2 § om märkning, 3 kap. 4 § om tillämpningen&lt;br&gt;av bästa tillgängliga teknik och 3 kap. 8 § om kretsloppsprincipen måste&lt;br&gt;tillämpas på ett konkurrensneutralt sätt. - - - Kollegiet välkomnar att&lt;br&gt;aktsamhetsregeln i förslaget till miljöbalk, 3 kap. 5 §, inte görs direkt&lt;br&gt;straffsanktionerad och instämmer i utredningens bedömning att&lt;br&gt;rättssäkerhetsskäl talar för en sådan lösning. Kollegiet vill understryka&lt;br&gt;betydelsen av att aktsamhetsregeln i framtiden tillämpas på ett sätt som&lt;br&gt;inte kommer i konflikt med Sveriges åtaganden i GATT eller enligt det&lt;br&gt;kommande EES-avtalet. Dessutom välkomnar kollegiet skälighetsregeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 3 kap. 6 § som något mildrar de mycket långtgående kraven på Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;försiktighet som föreskrivs i artiklarna 3 kap. 3-5 §§. Däremot hyser &amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kollegiet betänkligheter mot den i 3 kap. 7 § föreslagna stoppregeln som&lt;br&gt;kollegiet menar ytterligare försvårar bedömningen av 3:e kapitlets&lt;br&gt;konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Överbefälhavaren, ÖB: Beträffande 3 kap. 2 § om att lämna&lt;br&gt;information till enskilda bör försvarsmaktens speciella krav på sekretess&lt;br&gt;beaktas. Den som utövar verksamhet som kan beferas vara miljöferlig är&lt;br&gt;skyldig att utöva kontroll över verksamheten (9 §). ÖB biträder denna&lt;br&gt;uppfettning. ÖB avstyrker däremot förslaget i 7 § att tillsynsmyndighet&lt;br&gt;kan sätta annan i sitt ställe för undersökningar och kontroll av miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet. Detta är enligt ÖB uppfettning inte förenligt och lämpligt&lt;br&gt;med hänsyn till de sekretesskrav som kan ställas på delar av försvarsmak-&lt;br&gt;tens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Statens Räddningsverk: I 3 kap. 4 § förslaget till miljöbalk&lt;br&gt;definieras bästa tillgängliga teknik som en teknik som motsvarar&lt;br&gt;utvecklingens senaste nivå. Det är inte självklart att en sådan definition&lt;br&gt;i alla sammanhang är riktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Statens Järnvägar, SJ: De allmänna aktsamhetsreglema (3 kap.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgör ett exempel på den förvirring kommitténs förslag kan leda till pga.&lt;br&gt;oklarheter vad gäller nivåindelningen av bestämmelserna och bristande&lt;br&gt;utförlighet i svårtolkade avsnitt. Om de specialiserade kapitlen - vilket&lt;br&gt;Miljöskyddskommittén menar - utgör mer preciserade regler som skall&lt;br&gt;gälla över aktsamhetsreglema, så kan man ifrågasätta huruvida de senare&lt;br&gt;överhuvudtaget är några krav, eller om de bara är - i och för sig&lt;br&gt;vällovliga - intentioner som inte har någon rättslig status.---Konstruk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionen skapar utrymme for oklarheter och riskerar att minska lagens&lt;br&gt;trovärdighet och användbarhet. SJ ställer sig dessutom tvivlande till att&lt;br&gt;kommittén verkligen tänkt igenom formuleringen av aktsamhetsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 Vägverket: Stoppregeln är tänkt att utnyttjas för såväl planerad som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befintlig vägtrafik. Som ett redskap för att åstadkomma skyddsåtgärder&lt;br&gt;for befintlig vägtrafik är regeln i de flesta fell orealistisk att verkställa.&lt;br&gt;Insatser för att förbättra befintlig miljö behandlas bättre i åtgärdsprogram&lt;br&gt;i samband med den övergripande väghållningsplaneringen. För att&lt;br&gt;nyligen byggda vägar skall hålla den kvalitet som förutsatts i besluten bör&lt;br&gt;egenkontroll och återkommande tillstånds- och resultatredovisning&lt;br&gt;fungera bäst som grund för kompletterande åtgärder.---Om stopp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheten skulle kunna utnyttjas av kommunala miljö- och hälsoskydds-&lt;br&gt;nämnder finns risk för en oförutsägbar tillämpning vilket i sig, be-&lt;br&gt;träffande nya vägar, kan innebära att hela planeringsprocessen blir svår&lt;br&gt;att förutsäga. I stället för en stoppregel bör miljömyndigheternas roll vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;planering och projektering av vägar göras tydlig i de berörda för- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;fattningarna. Ytterligare en konsekvens av stoppregeln kan bli att Bilaga 4&lt;br&gt;tillstånd/koncession söks i fler fall än vad lagstiftaren önskat för att inte&lt;br&gt;riskera att projektet stoppas i ett mycket sent skede.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 Riksrevisionsverket, RRV: I specialmotiveringen anger kommittén&lt;br&gt;att aktsamhetsreglema kan vara svåra att leva upp till på vissa områden&lt;br&gt;men det är viktigt att de anger högt satta mål. RRV instämmer inte i den&lt;br&gt;framförda uppfattningen att regler kan ses som synonymt med högt satta&lt;br&gt;mål som är svåra att leva upp till. Aktsamhetsregler som i dagsläget har&lt;br&gt;karaktären av utopier bör inte förekomma eftersom de försämrar&lt;br&gt;trovärdigheten hos övriga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8 Boverket: De allmänna aktsamhetsreglema inskränks, enligt motiven&lt;br&gt;till 14 kap., vid prövning efter de särskilda aktsamhetsreglema men det&lt;br&gt;är inte klarlagt av lagtexten i vilken omfattning och på vilka grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9 Fiskeriverket: Fiskeriverket instämmer i vad som sägs om försiktig-&lt;br&gt;hetsprincipen och att denna kommer till uttryck i formuleringen av&lt;br&gt;reglema i miljöbalken. Man diskuterar också skälighetsprincipen. Detta&lt;br&gt;innebär att den som vill utöva miljöfarlig verksamhet skall göra sådana&lt;br&gt;åtgärder till skydd för miljön som är tekniskt möjliga och ekonomiskt&lt;br&gt;rimliga. Fiskeriverket inser det rimliga med skälighetsprincipen men vill&lt;br&gt;understryka vad som tidigare framförts, nämligen att det vid dess&lt;br&gt;tillämpning oftast ej går att utesluta skador på miljön som drabbar fisket.&lt;br&gt;Detta är det främsta motivet for att en särskild avgift for fisket bör kunna&lt;br&gt;tas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10 Riksantikvarieämbetet, RAA: 3 kap. 7 § andra stycket - RAÄ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avstyrker att dispensmöjligheten införs. Skyddet i 5 kap. för riksin-&lt;br&gt;tressena mot påtagligt skadliga åtgärder framstår i en något egendomlig&lt;br&gt;dager i förhållande till dispensmöjligheten från stoppregeln i 3 kap. 7 §.&lt;br&gt;Enligt den senare skulle en påtaglig skada i vissa undantagsfall kunna&lt;br&gt;medges, om den inte medför en allvarlig miljöskada. Begreppet miljö&lt;br&gt;anses i detta sammanhang tydligen vara något annat än det miljöintresse&lt;br&gt;som redovisats t.ex. i ett riksintresse for kulturminnesvården? Hur&lt;br&gt;skillnaden i konkreta fall skall identifieras anges inte närmare, vilket&lt;br&gt;leder till tolkningsproblem. Vad som kan vara värre är att riksin-&lt;br&gt;tresseskyddet kan berövas sitt innehåll med hänvisning till att andra&lt;br&gt;viktiga intressen behöver främjas och att verksamheten i vart fell inte&lt;br&gt;medför miljöskador av traditionell art, som t.ex. emissioner.---Om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den konkurrerande miljöstörande verksamheten i sig är så viktig att den&lt;br&gt;innefattar ett riksintresse enligt t.ex. 5 kap. 8 § förslaget till miljöbalk&lt;br&gt;finns redan en prioriteringsregel i 5 kap. 10 §. Det förefeller fullt&lt;br&gt;tillräckligt att pröva verksamheten enligt den sistnämnda bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intressen av lägre klass bör inte kunna fä tillstånd &amp;quot;bakvägen&amp;quot; genom en Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning enligt 3 kap. 7 § andra stycket. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11 Konkurrensverket: Beträffande utbytesprincipen och principen om&lt;br&gt;bästa möjliga teknik förordar Konkurrensverket generella funktionskrav&lt;br&gt;framfor detaljkrav. Det bör i så stor utsträckning som möjligt ges&lt;br&gt;utrymme för företagen att finna egna lösningar för att nå uppställda&lt;br&gt;miljömål. Det är viktigt att medlen som används för att nå miljömålen&lt;br&gt;främjar utveckling och dynamik och inte verkar innovationshämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.12 Statens naturvårdsverk, SNV: Verket anser att miljöbalkens&lt;br&gt;direkta tillämpningsområde bör vidgas. De allmänna aktsamhetsreglema&lt;br&gt;i balkens tredje kapitel bör gälla genomgående och bör utgöra basen för&lt;br&gt;krav som i princip skall kunna ställas vid prövning av vaije verksamhet&lt;br&gt;m.m., oavsett om prövningen skall ske enligt miljöbalken eller enligt&lt;br&gt;annan lagstiftning vilken reglerar verksamheter som kan befaras medföra&lt;br&gt;miljöpåverkan. - - - Miljöbalkens aktsamhetsregler bör bearbetas&lt;br&gt;ytterligare för att åstadkomma en mer enhetlig behandling av aktsamhets-&lt;br&gt;regler som nu förts samman i balken, arbeta bort en del onödig&lt;br&gt;kvarstående dubbelreglering, vidareutveckla vissa väsentliga principer. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Verket föreslår en alternativ definition av &amp;quot;bästa tillgängliga teknik&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att BAT-kravet därigenom skärps i förhållande till dagens krav i&lt;br&gt;miljöskyddslagen står också i samklang med kommittédirektiven. Verket&lt;br&gt;föreslår vidare att det i &amp;quot;utbytesprincipen&amp;quot; vid jämförelse av alternativa&lt;br&gt;kemikalier bör beaktas risken för skador i stället för farligheten hos&lt;br&gt;kemikalierna. Därigenom tas även hänsyn till sannolikheten för att en&lt;br&gt;skada skall inträffa. Den s.k. stoppregeln blir med den av kommittén&lt;br&gt;föreslagna lydelsen svår att tillämpa i praktiken, och bör därför formule-&lt;br&gt;ras om.---Naturvårdsverket välkomnar och tillstyrker bl.a. följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundläggande förslag från kommittén: principerna för miljövårdsarbetet,&lt;br&gt;försiktighetsprincipen, kretsloppsprincipen och principen att förorenaren&lt;br&gt;betalar, de grundläggande dragen hos de allmänna aktsamhetsreglema. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - 2 kap. 1 § bör kompletteras så att även de allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;reglema skall tillämpas vid prövning enligt PBL, VL, VägL, MinL m.fl.&lt;br&gt;angivna lagstiftningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.13 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden&lt;br&gt;noterar att miljöskyddskommittén inte har närmare behandlat de svåra&lt;br&gt;men viktiga frågorna om ansvaret för återställningsåtgärder. Som lagrådet&lt;br&gt;anmärkte vid sin granskning av förslaget till ändring av den nuvarande&lt;br&gt;5 § miljöskyddslagen (prop. 1987/88:85 s. 340) borde dessa frågor bli&lt;br&gt;föremål för ytterligare överväganden. Koncessionsnämnden känner, på&lt;br&gt;grundval av många uppkomna problem i rättstillämpningen, ett behov av&lt;br&gt;en mera preciserad rättslig reglering eller i vart fall en ytterligare&lt;br&gt;belysning av återställningsfrågoma i det fortsatta lagstifningsarbetet. I det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanhanget bör det också övervägas vilken betydelse det har i&lt;br&gt;återställningssammanhang att man i 2 kap. 6 resp. 7 § skiljer mellan&lt;br&gt;begreppen &amp;quot;utöva miljöpåverkan&amp;quot; och &amp;quot;bedriva miljöfarlig verksamhet&amp;quot;.&lt;br&gt;Koncessionsnämnden har berört denna fråga i kommentaren till sistnämn-&lt;br&gt;da två paragrafer. 3 kap. 4 § Begreppet &amp;quot;bästa tillgängliga teknik&amp;quot; (BAT)&lt;br&gt;är ett av de mest centrala i miljöbalksförslaget. Det är därför viktigt att&lt;br&gt;innebörden är helt klar. Här synes vi vara beroende av motsvarande&lt;br&gt;definition av begreppet inom EG. Problemet är emellertid att man inom&lt;br&gt;EG ännu inte har slutligt fastnat for en definition. Den definition som&lt;br&gt;miljöskyddskommittén har utgått från lär enligt vad koncessionsnämnden&lt;br&gt;har erfarit redan ha frångåtts.---Bortsett från EG-anpassningen vill&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncessionsnämnden skjuta in den reflektionen att övergången från&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;tekniskt möjligt&amp;quot; i miljöskyddslagen till &amp;quot;bästa tillgängliga&lt;br&gt;teknik&amp;quot; (BAT) kan framstå som en inte önskvärd mildring av reglema.&lt;br&gt;Om det blir så beror emellertid helt och hållet på vilken innebörd man&lt;br&gt;skalll lägga i begreppet BAT. Inom ramen för den nuvarande individuella&lt;br&gt;prövningen enligt miljöskyddslagen beaktas behovet av miljöskyddsåt-&lt;br&gt;gärder, vilka bl.a. beror av verksamhetens lokalisering och omfettning,&lt;br&gt;omgivande miljös känslighet och belastningen på den, olika tekniskt&lt;br&gt;möjliga åtgärder, deras effektivitet och kostnaderna för dem. Vid dessa&lt;br&gt;avvägningar blir resultatet ej sällan att den bästa tekniken, t.ex. selektiv&lt;br&gt;katalytisk redukton (SCR) av kväveoxider vid förbränning, ställer sig&lt;br&gt;orimligt dyr. Installation av denna typ av anläggning kan vara omöjlig&lt;br&gt;eller synnerligen kostsam för befintliga anläggningar. För små an-&lt;br&gt;läggnignar skulle också tillämpningen kunna resultera i orimligt dyra&lt;br&gt;reningsåtgärder. Däremot är det möjligt att man med andra tekniska&lt;br&gt;lösningar (t.ex. låg NOx-brännare, rökgasåterföring, eventuellt i&lt;br&gt;kombination med SNCR (selektiv icke katalytisk reduktion) kan&lt;br&gt;åstadkomma en väsentlig reduktion av utsläppen till en rimlig kostnad.&lt;br&gt;Då 6 § enligt motivuttalande endast avses bli tillämplig i marginalfall,&lt;br&gt;synes det vara svårt att uppnå ett rimligt resultat i sådana situationer. I&lt;br&gt;vissa situationer kan också ny, lovande teknik vara värd att pröva, vilket&lt;br&gt;skulle blockeras av bestämmelsen att &amp;quot;bästa tillgängliga teknik&amp;quot; skall&lt;br&gt;användas. I koncessionsnämndspraxis har med den nuvarande lagtexten&lt;br&gt;smidigare lösningar kunnat väljas. Sålunda har koncessionsnämnden ofta&lt;br&gt;utnyttjat prövotidsförfarandet för att t.ex. få fram en teknik som ännu&lt;br&gt;inte är tillgänglig, dvs. bättre än BAT. Det kan vara fråga om ett nytt&lt;br&gt;tillämpningsområde för en reningsmetod eller liknande.---Om man i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framtiden måste gå strikt efter vad som är tillgängligt, måste också&lt;br&gt;omprövningar initieras oftare, så att nyutvecklad teknik successivt kan&lt;br&gt;införas. Det skulle också behövas ett nytt incitament för företagen att&lt;br&gt;utreda och försöka tillämpa nya tekniker - med prövotidssystemet har&lt;br&gt;myndigheterna haft tummen i ögat på företagen.---Stoppregeln i 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 7 § 1 st. är alltför rigoröst utformad. Den omöjliggör i stort sett all&lt;br&gt;miljöfarlig men samhällsnyttig verksamhet, som ju ofta kan befaras på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;något sätt vara skadlig för människors hälsa. Man bör införa någon sorts&lt;br&gt;kvalifikation. En annan lösning är att man i likhet med 2 kap. 12 § första&lt;br&gt;stycket äldre vattenlagen (1918:523) använder orden &amp;quot;en skadlig inverkan&lt;br&gt;på det allmänna hälsotillståndet&amp;quot; i stället for &amp;quot;människors hälsa skadas&amp;quot;. -&lt;br&gt;- - Förhållandet mellan 3 kap. 3, 4, 6 och 7 §§: I gällande miljöskydds-&lt;br&gt;lag används i 6 § uttrycket &amp;quot;väsentlig betydelse&amp;quot; som en viktig grund for&lt;br&gt;bedömningen av om en miljöferlig verksamhet skall anses tillåtlig eller&lt;br&gt;inte. Någon motsvarighet finns inte i miljöbalksförslaget. I 3 § talas bara&lt;br&gt;om de skyddsåtgärder m.m. som behövs med möjligheter till jämkningar&lt;br&gt;enligt 6 §, och skyddsåtgärden BAT preciseras i 4 §. I 7 § finns endast&lt;br&gt;en stoppregel, som regeringen under vissa omständigheter kan dispensera&lt;br&gt;från. Som 3, 4 och 7 §§ är formulerade, kan de leda till olika slutsatser&lt;br&gt;om vilka restutsläpp som kan accepteras. Det måste väl då vara så att om&lt;br&gt;3 § och 4 § ger olika nivåer, den strängaste av dessa skall gälla.&lt;br&gt;Koncessionsnämnden finner att det i en paragraf omedelbart före 7 §&lt;br&gt;miljöbalksförslaget tas in i en bestämmelse som motsvarar 6 § första&lt;br&gt;stycket miljöskyddslagen av följande lydelse: Om en verksamhet,&lt;br&gt;hantering eller åtgärd kan beferas föranleda olägenhet av väsentlig&lt;br&gt;betydelse, även om försiktighetsmått enligt 3-6 §§ iakttas, får verksam-&lt;br&gt;heten, hanteringen eller åtgärden utövas eller vidtas endast om särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger.---3 kap. 8 § Två helt olika tolkningar kan göras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande paragrafens tillämpningsområde.---Den ena tolkningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär att paragrafen enligt sin ordalydelse riktar sig till den enskilde&lt;br&gt;hanteraren av en vara och inte till den myndighet som prövar frågor om&lt;br&gt;tillstånd m.m. rörande miljöferlig verksamhet. Ett visst stöd för denna&lt;br&gt;tolkning ger bl.a. utformningen av den kompletterande aktsamhetsregeln&lt;br&gt;i 14 kap. 2 § som talar om olägenheter i omgivningen.---Emellertid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synes kommitténs avsikt vara att även vid t.ex. tillståndsprövning av&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet prövningen skall om fetta - förutom utbytes- och&lt;br&gt;hushållningsprincipema - även kretsloppsprincipen sådan den kommer till&lt;br&gt;uttryck i paragrafen. Flera uttalanden tyder på detta. Detta innebär en&lt;br&gt;mycket viktig pricipiell ändring av prövningsmyndighetens uppgifter,&lt;br&gt;vilka kommer att utsträckas väsentligt.---Detta påverkar naturligtvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handläggningen av tillståndsärendena. Ansökan måste få en annorlunda&lt;br&gt;utformning än hittills. Underlagsmaterialet och kretsen av remissmyndig-&lt;br&gt;heter måste utvidgas. För övrigt måste även koncessionsnämndens&lt;br&gt;sammansättning ses över.---Ar det rimligt att koncessionsnämnden och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga prövningsmyndigheter skall göra denna breda prövning? Kon-&lt;br&gt;cessionsnämnden anser att det bör vara så med hänsyn till miljöproble-&lt;br&gt;mens ändrade karaktär. Industrin är ju inte längre den huvudsakliga&lt;br&gt;orsaken till miljöproblemen, utan orsaken kan ytterst sökas i vår&lt;br&gt;levnadsstil.---Koncessionsnämnden vill tillägga att, om tillståndspröv-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen skall omfetta även miljöegenskaperna hos den tillverkade&lt;br&gt;produkten, så måste troligen listan över förprövningspliktiga verksam-&lt;br&gt;heter ändras. Verksamheter med tillverkning av komplicerade produkter -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;men med beskedliga lokala utsläpp - bör kanske tillståndsprövas i stället Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;for att bara anmälas. Koncessionsnämnden anser att de nu berörda Bilaga 4&lt;br&gt;frågorna bör ytterligare belysas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.14 Kemikalieinspektionen: Inspektionen vill understryka vikten av att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;substitutionsprincipen återfinns även i miljöbalken. Den är en del av&lt;br&gt;försiktighetsprincipen med en förebyggande och framåtsyftande karaktär.&lt;br&gt;Terminologiskt är utbytesprincipen en mindre lyckad benämning. I ett&lt;br&gt;statiskt perspektiv är det fråga om att byta ut befintliga kemikalier. I ett&lt;br&gt;dynamiskt framåtsyftande perspektiv gäller det att i vaije valsituation,&lt;br&gt;från utveckling och konstruktion, över tillverkning och handel till&lt;br&gt;användning, &amp;quot;undvika farliga kemikalier som kan ersättas med mindre&lt;br&gt;farliga&amp;quot;. Det gäller att i alla situationer göra bästa möjliga val av&lt;br&gt;kemikalier. Substitutionsprincipen kan därför som anges i betänkandet&lt;br&gt;karakteriseras som en produktvalsprincip, på kemikalieområdet som en&lt;br&gt;kemikalievalsprincip.---Enligt inspektionens mening är det angeläget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att frågor om kemikalieval beaktas också i verksamheter som utan att&lt;br&gt;innebära hantering av kemiska produkter ändå kan påverka vilka&lt;br&gt;kemikalier som används i samhället. Det är angeläget att vid vaije sådan&lt;br&gt;teknisk kravspecifikation också ta hänsyn till hälso- och miljöaspekter så&lt;br&gt;att man inte låser fest en olämplig kemikalieanvändning. Det kan ske&lt;br&gt;genom krav på konsekvensanalyser. Sker inte detta försvåras eller&lt;br&gt;omöjliggörs for företag och andra att göra från hälso- och miljösynpunkt&lt;br&gt;goda produktval pga. hänvisningar till standarder eller kravspecifikatio-&lt;br&gt;ner. ---Inspektionen ser fördelarna med att ha ett antal övergripande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktsamhetsregler i miljöbalken. Det är dock angeläget att ambitionsnivån&lt;br&gt;därvid inte sänks i förhållande till gällande lagar. Av detta skäl kan&lt;br&gt;utformningen av 3 kap. 6 § i relation till 3 kap. 3 § diskuteras. I&lt;br&gt;betänkandet anges att redan uttrycket &amp;quot;som behövs&amp;quot; ger utrymme for&lt;br&gt;skälighetsprövning och att sådan prövning kunnat ske inom ramen för&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter. Kemikalieinspektionen delar denna&lt;br&gt;uppfettning. Kemikalieinspektionen föreslår att 3 kap. 6 § utgår och&lt;br&gt;ersätts av skrivningar i specialmotiveringen till 3 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.15 Kammarrätten i Stockholm: Kommitténs långtgående ambitioner&lt;br&gt;och höga målsättning i miljöfrågorna kommer till uttryck bl.a. i de&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema i balkens 3 kap. Även om det kan synas&lt;br&gt;angeläget från miljösynpunkt att så sker måste framhållas att möjlig-&lt;br&gt;heterna ter sig små att få till stånd en effektiv efterlevnad av vissa av&lt;br&gt;aktsamhetsreglema. Framför allt kan invändningar av denna art anföras&lt;br&gt;mot principen om bästa tillgängliga teknik, så som den är uttryckt i 3&lt;br&gt;kap. 4 §, och mot stoppregeln i 3 kap. 7 §. Domstolen ansluter sig till&lt;br&gt;de ferhågor mot dessa som har anförts i ett särskilt yttrande (s. 262 f.).&lt;br&gt;Kammarrätten anser att kraven måste mildras för att reglema över huvud&lt;br&gt;taget skall kunna betraktas som praktiskt användbara som grundval för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrifter och direkta tillämpningsbedömningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.16 Stockholms universitet: En viktig förebyggande princip som under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;senare år har utvecklats inom EG, OECD och andra internationella fora&lt;br&gt;är principen om bästa tillgängliga teknik, som nu har kommit till uttryck&lt;br&gt;i 3 kap. 4 §. Stötestenen i tolkningen av denna princip har alltid varit&lt;br&gt;ordet &amp;quot;tillgänglig&amp;quot;. Utgångspunkten för de flesta bedömarna har varit att&lt;br&gt;tekniken skall vara tillgänglig inom landet. Inom EG har man lyckats,&lt;br&gt;trots starkt motstånd från Storbritannien, att komma överens om att&lt;br&gt;tekniken skall vara tillgänglig inom Gemenskapen. Detta innebär att i&lt;br&gt;händelse av ett svenskt EG-medlemskap så är det troligt att den svenska&lt;br&gt;prövningsmyndigheten i ett tillståndsärende inte lägre kan begränsa sig&lt;br&gt;till den teknik som finns i landet, utan sökanden måste föreläggas att&lt;br&gt;beakta den bästa tillgängliga tekniken i hela EG. Den geografiska&lt;br&gt;omfattningen av denna princip bör därför förtydligas.---Fakultets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnden vill understryka behovet att gå vidare med lagstiftning om&lt;br&gt;utsläppsrättigheter, t.ex. regionala bubblor för kväveutsläpp, där&lt;br&gt;rättigheterna är överlåtbara mellan företag inom regionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.17 Karolinska institutet: I de allmänna aktsamhetsreglema i 3 kap. 5&lt;br&gt;§ anges den s.k. substitutionsprincipen enligt viken kemiska eller&lt;br&gt;biotekniska produkter eller varor skall undvikas om de kan ersättas med&lt;br&gt;&amp;quot;mindre ferliga&amp;quot; produkter eller varor. Vi står naturligtvis bakom denna&lt;br&gt;princip, men vill påpeka att sådana bedömningar av relativ &amp;quot;ferlighet&amp;quot;&lt;br&gt;kan var mycket komplicerade och svåra att göra. Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;bör därför satsa avsevärda resurser på att ta fram väl genomtänkta&lt;br&gt;vägledningar till hjälp för leverantörer och användare av kemiska&lt;br&gt;produkter, för att undvika felaktiga val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.18 Uppsala universitet: Betänkandet behandlar &amp;quot;allmänna aksamhets-&lt;br&gt;regler&amp;quot; som något speciellt (s. 23 ff.). Här ligger enligt vår mening&lt;br&gt;brister i balkförslaget som, om de inte åtgärdas, ensamma kan medföra&lt;br&gt;att hela balkens funktion äventyras. Kommittén redovisar eller uttrycker&lt;br&gt;en mycket oklar uppfettning om handlingsregler. Två saker är helt&lt;br&gt;nödvändiga att klargöra, nämligen när en kravregel gäller och för vilka&lt;br&gt;den gäller. En handlingsregel i en lag gäller för alla dess adressater från&lt;br&gt;den tidpunkt, vid vilken regeln träder i kraft. Här kan diskuteras två&lt;br&gt;huvudlinjer. Den ena huvudlinjen för när regeln blir gällande represente-&lt;br&gt;ras av miljöskyddslagen. Denna lag har full direktverkan, dess kravregler&lt;br&gt;gällde gentemot alla adressater från dagen ikraftträdandet. Detta yttrar sig&lt;br&gt;i att vid en tillståndsprövning enligt denna tillämpas kravreglema direkt&lt;br&gt;ur lagboken. Samma gäller vid tillsyn. En miljö- och hälsoskyddsnämnd&lt;br&gt;tillämpar 5 § miljöskyddslagen direkt på en miljöferlig verksamhet, även&lt;br&gt;om verksamheten inte är tillståndspliktig och även festän det inte finns&lt;br&gt;några centrala föreskrifter om tillämpningen av denna §.---Ett annat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;men inte helt fullgånget exempel, är vattenlagen. Dess kravregler i 3&lt;br&gt;kap. är direktverkande vid all vattendomstolsprövning. Däremot är den&lt;br&gt;lagens tillsynsregler ofullkomliga.---Den andra huvudlinjen är den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;renodlade ramlagstiftningen och representeras av bl.a. bilavgaslagen. En&lt;br&gt;sädan lag innehåller inga egentliga handlingsregler med direktverkan.&lt;br&gt;Kraven på bilavgaser blir gällande först efter det att bemyndigandet har&lt;br&gt;utnyttjats. Tidsmässigt böijar reglema gälla först vid en senare tidpunkt&lt;br&gt;än lagens ikraftträdande. Innehållsligt utformas reglema helt eller delvis&lt;br&gt;av någon annan än lagstiftarna (riksdagen). Ju tydligare ramarna är, desto&lt;br&gt;starkare styrs regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;av lagstiftarna. Tidpunkt för när regler börjar gälla samt reglers innehåll,&lt;br&gt;dessa är två synnerligen viktiga fektorer som kommit i skymundan i&lt;br&gt;kommittéförslaget. Vid direktverkande lag bestäms innehållet av&lt;br&gt;lagstiftarna och tidsmässigt gäller reglema från den dag lagen träder i&lt;br&gt;kraft. Vid renodlad ramlagstiftning bestäms innehållet i reglema av andra&lt;br&gt;än lagstiftarna och tidpunkten for när sådana regler träder i kraft kan bli&lt;br&gt;betydligt senare än tidpunkten för själva ramlagens &amp;quot;ikraftträdande&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.19 Lunds universitet: Tredje kapitlet innehåller något man kallar&lt;br&gt;&amp;quot;allmänna aktsamhetsregler&amp;quot;, även dessa tämligen obestämda. Kommittén&lt;br&gt;avser att reglema skall kunna ligga till grund för olika förvaltningsrättliga&lt;br&gt;ingripanden. Enligt kommittén bör aktsamhetsreglema dock ges en sådan&lt;br&gt;allmängiltig utformning att de också kan läggas till grund för utbildning,&lt;br&gt;undervisning och opinionsbildning. Det är svårt att kombinera dessa två&lt;br&gt;funktioner. De föreslagna reglema är mera ägnade att ligga till grund for&lt;br&gt;utbildning och opinionsbildning än för rättsliga ingripanden. En&lt;br&gt;ytterligare precisering av kraven finns i specialkapitlen, som behandlar&lt;br&gt;olika typer av &amp;quot;miljöpåverkan&amp;quot;. Avsiken är dessutom att såväl de&lt;br&gt;allmänna aktsamhetskraven som kraven i specialkapitlen skall komplette-&lt;br&gt;ras med generella föreskrifter, utfärdade av regeringen eller någon&lt;br&gt;myndighet.---Eftersom kap. 1 och 3 inte i första hand är utformade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med tanke på att reglema skall tillämpas, är sannolikheten stor att&lt;br&gt;tillämpama i praktiken inte heller kommer att ägna dessa kapitel tillbörlig&lt;br&gt;uppmärksamhet. Specialkapitlens regler, och framför allt de föreskrifter&lt;br&gt;som kommer att utfärdas, kommer istället att utgöra den reella legala&lt;br&gt;grunden för miljöskyddet. Ett av syftena med förslaget är, som tidigare&lt;br&gt;nämnts, att åstadkomma en skärpning av miljökraven. Men istället&lt;br&gt;föreslår man, såvitt forskningsnämnden förstår, snarare en nedrustning.&lt;br&gt;De grundläggande miljörättsliga principerna är placerade i tredje kapitlet&lt;br&gt;i kommitténs förslag. Otydligheten i 1 och 3 kap. medför att man&lt;br&gt;omvandlar 5 § ML och 5 § LKP (vilka paragrafer har fått stå modell för&lt;br&gt;3 kap.) från rättsregel med direkt rättsverkan till allmänna riktlinjer och&lt;br&gt;önskemål. Det som finns kvar av regler med rättsverkan är specialkapit-&lt;br&gt;len, vilka till större delen innehåller formella regler, och de föreskrifter&lt;br&gt;som meddelats med stöd av balken. I stället för att såsom idag ställa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;direkta krav på alla som utövar miljöferlig verksamhet eller hanterar&lt;br&gt;kemiska produkter att vidta åtgärder for miljöskyddet, kommer i princip&lt;br&gt;endast sådant som behandlas i föreskrifterna att vara reglerat. En ur&lt;br&gt;miljösynpunkt bättre lösning vore att formulera de grundläggande&lt;br&gt;kravreglema relativt enkelt och tydligt, så att det klart framgår att de&lt;br&gt;alltid skall tillämpas av envar som utövar miljöpåverkan. Naturligtvis&lt;br&gt;behövs förutom denna generella kravregler även specialregler för olika&lt;br&gt;typer av verksamheter. - Opinionsbildning och utbildning bör lämpligen&lt;br&gt;ske på annat sätt än genom lagtext. - - - Forskningsnämnden kan i&lt;br&gt;princip ställa sig bakom de grundläggande aktsamhetskrav som kommit-&lt;br&gt;tén formulerat. Nämnden ställer sig dock kritisk till den utformning&lt;br&gt;reglema fått. Förslaget är alltför otydligt och allmänt hållet, och det ger&lt;br&gt;i grunden inte heller uttryck för en realistisk kravnivå - något som&lt;br&gt;bidragit till förslagets otillfredsställande utformning. Här riktar sig&lt;br&gt;nämndens kritik framförallt emot 7 §. Regeln i 7 § är till sin funktion&lt;br&gt;inte någon förbudsregel utan istället en regel som möjliggör dispens/un-&lt;br&gt;dantag från reglema i 3-6 §§. Detta kan tolkas så, att själva aktsam-&lt;br&gt;hetskravet är alltför högt satt. 7 § kan sägas uttryckas en slags komplette-&lt;br&gt;rande nyttoöverviktsprincip - miljöskador etc får vägas mot de sam-&lt;br&gt;hällsintressen som står på spel, och ibland kan de senare tillåtas vinna.&lt;br&gt;Renhårigare vore alltså att låta detta komma till tydligt uttryck i lagtexten&lt;br&gt;som en begränsning av aktsamhetskravets räckvidd - inte som en&lt;br&gt;föregiven förbudsregel!---De grundläggande miljökraven bör istället&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanfattas i några ganska enkla, men ändå relativt konkreta,&lt;br&gt;paragrafer, i vilka ges klara och lättförståelig anvisningar för de&lt;br&gt;förutsättningar under vilka miljöpåverkan får bedrivas. Dessa paragrafer&lt;br&gt;bör innehålla huvudparten av den materiella regleringen i balken, och&lt;br&gt;vända sig till såväl myndigheter som direkt till enskilda och företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.20 Chalmers tekniska högskola: Stoppreglema synes vara helt&lt;br&gt;orealistiska tillika motstridiga (3:7 och 17:12), alltså helt omöjliga vid&lt;br&gt;praktisk tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.21 Länsstyrelsen i Södermanlands län: 3:1 Syftet måste alltid vara&lt;br&gt;att undvika (att utöva) miljöpåverkan. 3:5 Uttrycket &amp;quot;påtaglig fördel&amp;quot;&lt;br&gt;innebär en förskjutning i förhållande till nuvarande utbytesregler med&lt;br&gt;risk för ökad osäkerhet vid tillämpningen. Det bör därför bytas ut mot&lt;br&gt;ett svagare uttryck. 3:7 är kanske den mest genomgripande och be-&lt;br&gt;tydelsefulla i hela balken med hänsyn till den väsentliga skärpning som&lt;br&gt;den innebär. Den är logisk med beaktande av balkens mål och grand-&lt;br&gt;läggande principer (1:1-2). Men begreppet &amp;quot;beferas leda till att männis-&lt;br&gt;kors hälsa skadas&amp;quot; är mycket långtgående särskilt om känsliga männis-&lt;br&gt;kors problem skall beaktas. Det är angeläget att en kommande proposi-&lt;br&gt;tion ytterligare belyser frågan till ledning för tillämpningen. Beroende på&lt;br&gt;tolkningen av uttrycket &amp;quot;påtaglig skada&amp;quot; och &amp;quot;påtagligt äventyras&amp;quot; kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen få ett mycket stort antal ärenden. Det vore rimligt att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten har dispensmöjlighet om särskilda skäl föreligger. Bilaga 4&lt;br&gt;Generellt kommer stoppregeln annars att stå i dålig samklang med&lt;br&gt;tillstånd till markawattning, där en risk for påtaglig skada är vanlig, men&lt;br&gt;där enligt 11:1 länsstyrelsen kan ge tillstånd om det föreligger synnerliga&lt;br&gt;skäl. Detta gäller även täkttillstånd som får lämnas enligt 12:2 trots&lt;br&gt;förekomsten av sällsynta och hotade arter. En likvärdig behandling bör&lt;br&gt;gälla för tillståndsgivningen oavsett näring och markägarkategori.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen föreslår följande lydelse: &amp;quot;Var och en som utövar&lt;br&gt;miljöpåverkan eller planerar åtgärder som kan innebära (utövande av)&lt;br&gt;miljöpåverkan skall ... äventyras&amp;quot;. Motsvarande skrivning bör ersätta&lt;br&gt;&amp;quot;ämna utöva&amp;quot; även i den följande lagtexten. 14:1-3 Miljöbalkens höga&lt;br&gt;målsättningar beträffande den biologiska mångfalden har inte fått&lt;br&gt;genomslag beträffande bl.a. platsvalet för miljöfarlig verksamhet. Detta&lt;br&gt;bör åtgärdas genom att 5 kap. 3 § ändras till att gälla &amp;quot;Mark- eller&lt;br&gt;vattenområden som har betydelse för den biologiska mångfalden eller är&lt;br&gt;särskilt känsliga från ekologisk synpunkt ...&amp;quot;. Vidare bör strandskyddet&lt;br&gt;tillgodoses i samband med platsvalet genom att även 10 kap. 9 § skall&lt;br&gt;beaktas vid sidan av de nämnda 5, 6 och 8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.22 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen anser att de&lt;br&gt;grundläggande aktsamhetsreglema - vilka kan sägas utgöra grunden för&lt;br&gt;det ansvar for miljöarbetet som åvilar enskilda människor, företagare och&lt;br&gt;samhällets skilda sektorer - måste samordnas tydligare mellan balkens&lt;br&gt;olika delar så att nivån på miljöanpassningen blir mera likartad än i&lt;br&gt;förslaget. Det bör övervägas om inte alla aktsamhetsregler, således även&lt;br&gt;de särskilda reglema, bör samlas till balkens inledande kapitel. För-&lt;br&gt;hållandet mellan allmänna aktsamhetsregler och eventuella hjälpregler för&lt;br&gt;respektive specialområden bör annars göras tydligare så att inte&lt;br&gt;tolkningssvårigheter senare uppkommer.---3:3 Regeln bör komplette-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ras med &amp;quot;... som behövs for att skydda människors hälsa och miljön mot&lt;br&gt;skador eller olägenheter, för att bevara den biologiska mångfalden, eller&lt;br&gt;för att främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser.&amp;quot;---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregeln i 3:7 är i den första delen i och för sig lowärd men orimlig,&lt;br&gt;nämligen att alla potentiellt hälsoskadliga verksamheter m.m. är&lt;br&gt;förbjudna, speciellt om försiktighetsprincipen skall tillämpas. — Det är&lt;br&gt;också orimligt med ett absolut stopp för befintlig verksamhet i områden&lt;br&gt;där miljökvalitetsnormer överskrids, åtminstone om man med sådana&lt;br&gt;normer menar någon typ av miljötillstånd som är önskvärd utan att några&lt;br&gt;ekonomiska eller andra hänsyn är tagna. Tilltron till lagen kommer att bli&lt;br&gt;dålig om inte regeln modifieras. Vidare bör stoppregeln kompletteras&lt;br&gt;med ett förbud för åtgärder som kan leda till att en hotad art (åtminstone&lt;br&gt;arter som är globalt hotade) kan försvinna. I paragrafens andra stycke&lt;br&gt;finns oklara kriterier: &amp;quot;påtaglig skada&amp;quot;, &amp;quot;skada ... av allvarlig art&amp;quot;. Detta&lt;br&gt;bör utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.23 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Den s.k. stoppregeln (3:7 § första Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;stycket) riktar sig till alla och envar men siktar så högt att den inte Bilaga 4&lt;br&gt;kommer att fungera. Det finns en stor mängd företeelser i vårt samhälle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som kan &amp;quot;befaras leda till att människors hälsa skadas&amp;quot;. Dessa skulle&lt;br&gt;omedelbart bli otillåtna med den föreslagna bestämmelsen. Detta saknar&lt;br&gt;stöd i nuvarande miljöpolitik. Visserligen föreslås inga sanktioner för&lt;br&gt;brott mot denna bestämmelse. Detta gör inte saken mindre allvarlig. En&lt;br&gt;omöjlig bestämmelse riskerar att minska trovärdigheten hos hela balken&lt;br&gt;i övrigt. Bestämmelsen bör formuleras om med utgångspunkt från 3:7 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.24 Länsstyrelsen i Gotlands län: Såväl bestämmelsen om &amp;quot;bästa&lt;br&gt;tillgängliga teknik&amp;quot; i 3 kap. 4 § som stoppregeln i 3 kap. 7 § är mycket&lt;br&gt;långtgående och uttrycker högt ställda ambitioner. Länsstyrelsen är&lt;br&gt;medveten om att direktiven ger uttryck för en höjning av ribban i&lt;br&gt;miljöarbetet. Emellertid omfattar bestämmelserna med den formulering&lt;br&gt;de fått all mänsklig aktivitet som kan påverka människors hälsa och&lt;br&gt;miljön. En så långt gående ambition kan inte upprätthållas, eftersom den&lt;br&gt;rent faktiskt innebär att sådant som gräsklippning med motorgräsklippare,&lt;br&gt;rökning och alkoholkonsumtion skulle inbegripas. Ambitionsnivåerna bör&lt;br&gt;ges en formulering som gör att deras trovärdighet inte kan ifrågasättas. -&lt;br&gt;- - 3 kap. 7 § andra stycket bör ges en klarare formulering. I andra&lt;br&gt;stycket första meningen talas om &amp;quot;påtaglig skada&amp;quot; och i andra meningen&lt;br&gt;om &amp;quot;skada ... av allvarlig art&amp;quot;. En påtaglig skada är enligt länsstyrelsens&lt;br&gt;uppfattning av allvarlig art. Så synes det dock inte vara i detta fall utan&lt;br&gt;en skada av allvarlig art förefeller vara en &amp;quot;påtagligt påtaglig skada&amp;quot;.&lt;br&gt;Dispensförutsättningama bör framgå tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.25 Länsstyrelsen i Blekinge län: Det är viktigt att aktsamhetsreglemas&lt;br&gt;tillämplighet utanför miljöbalken förtydligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.26 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det bör förtydligas att de allmänna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktsamhetsreglema i 3 kap. gäller fullt ut i de lagar som knyts till&lt;br&gt;balken.---Aktsamhetsreglema i 3 kap. är mycket allmänt formulerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta är i viss mån nödvändigt för att bestämmelserna skall kunna få ett&lt;br&gt;brett tillämpningsområde. Det innebär samtidigt en pedagogisk effekt att&lt;br&gt;dessa bestämmelser, som inte direkt är straffsanktionerade, riktar sig till&lt;br&gt;envar och pekar på allas ansvar för den gemensamma miljön. Vissa av&lt;br&gt;reglema är dock mycket långtgående och kan för enskilda framstå som&lt;br&gt;egendomliga och därigenom förringa tilltron till lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.27 Länsstyrelsen i Hallands län: 3 kap. 2 § Stryk: &amp;quot;genom märkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller på annat sätt lämna information&amp;quot;. Preciseringen hör inte hemma i&lt;br&gt;en ramlag.---3 kap. 3 § I fjärde strecksatsen bör övervägas om man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan stryka &amp;quot;att föreskrivna krav och villkor är uppfyllda&amp;quot;. Kontrollen bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna omfatta annat än sådant som krävs i tillståndsbeslut eller före- &amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skrifter. En likformighet bör råda mellan utformningen av de fyra Bilaga 4&lt;br&gt;strecksatserna.---3 kap. 5 § Ordet &amp;quot;påtaglig&amp;quot; bör strykas. Utbytesprin-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;cipen är redan väsentligt urholkad genom att den direkta straffsanktione-&lt;br&gt;ringen har tagits bort. Ordet &amp;quot;påtaglig&amp;quot; innebär ett krav på dokumentation&lt;br&gt;av en åtgärds effekter som allvarligt kan hindra utbytesprincipens&lt;br&gt;tillämpning. Det är olyckligt om utbytesregelns direkta rättsverkan tas&lt;br&gt;bort. Den infördes i lagen om kemiska produkter så sent som 1990 och&lt;br&gt;har ännu inte tillräckligt prövats i praktiken. - - - 3 kap. 6 § En&lt;br&gt;skälighetsregel bör ingå i aktsamhetsreglema, men man bör inte infora&lt;br&gt;en bestämmelse som kan tolkas som en sänkning av ambitionsnivån&lt;br&gt;jämfört med t.ex. nuvarande regel i 5 § miljöskyddslagen. 7 § Stoppre-&lt;br&gt;geln: Även om denna bestämmelse inte är straffsanktionerad finns det&lt;br&gt;ändå anledning att något uppehålla sig vid den. Regeln har fått en&lt;br&gt;alldeles för vid omfettning då den enligt sin ordalydelse kommit att avse&lt;br&gt;även beteenden som är allmänt godtagna. Så till exempel omfettas såväl&lt;br&gt;rökning (passiv rökning), som motorfordonstrafik (avgasutsläpp, buller).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även sådana nödvändiga nyttigheter som sop- och avfallshantering kan&lt;br&gt;tänkas omfettas av regeln.---Paragrafens omfettning bör begränsas så&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att de nu nämnda &amp;quot;verksamheterna&amp;quot; feller utanför lagens räckvidd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.28 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: En av de viktigaste&lt;br&gt;grunderna för en ny miljöbalk är att miljöns krav och förutsättningar ges&lt;br&gt;större genomslag i svensk samhällsutveckling. Nationella miljömål och&lt;br&gt;miljöintressen skall omsättas till handling och hänsyn på det lokala&lt;br&gt;planet. Till detta föreslår mijöskyddskommittén ett antal grundläggande&lt;br&gt;principer för miljöarbetet som återfinns i de allmänna aktsamhetsreglema&lt;br&gt;i balken.---Länsstyrelsen vill understryka vikten av att dessa aktsam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetsregler verkligen blir styrande. I forslaget förefeller avståndet ganska&lt;br&gt;stort mellan de allmänna aktsamhetsreglemas ambitionsnivå och de&lt;br&gt;bestämmelser i balken, som är direkt bindande för myndigheterna och&lt;br&gt;den enskilde och som i stort känns igen från dagens lagstiftning. Det är&lt;br&gt;också osäkert i vad mån aktsamhetsreglema kommer att kunna styra&lt;br&gt;beslut enligt annan lagstiftning. Idag tas inte tillräcklig hänsyn till&lt;br&gt;miljövårdsintressena i många vattendomstolsärenden trots bestämmelserna&lt;br&gt;i naturresurslagen. Den vilja som miljöbalken uttrycker att vårda och&lt;br&gt;skydda naturresurser och biologisk mångfeld som är knutna till olika&lt;br&gt;vattenmiljöer förutsätter att ett så kraftfullt instrument som vattenlagen&lt;br&gt;verkar i samma riktning. I förslaget till miljöbalk saknar länsstyrelsen en&lt;br&gt;uttrycklig koppling mellan de allmänna aktsamhetsreglema och beslut&lt;br&gt;enligt annan lagstiftning. Om inte balken kan borga för en starkare&lt;br&gt;inriktning mot miljöhänsyn och resurshushållning även i sådana beslut&lt;br&gt;bör viss exploateringslagstiftning, främst vattenlagen, föras in i balken,&lt;br&gt;trots risken för minskad överskådlighet. Bestämmelserna i 19 kap.&lt;br&gt;vattenlagen om skydd för vattenförsörjning passar dessutom dåligt in i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vattenlagens regelsystem och skulle i stället med fördel kunna föras över&lt;br&gt;till den nya balken. Sammanfattningsvis måste de allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;reglema knytas betydligt starkare till kravreglema i följande kapitel och&lt;br&gt;till annan lagstiftning kopplad till balken, exempelvis genom en ändring&lt;br&gt;i 2 kap. 1 §. Delar av vattenlagen bör också föras till miljöbalken.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregeln i 3 kap. 7 § är en mycket betydelsefull markering av att&lt;br&gt;människans och miljöns toleransgränser skall vara avgörande. Däremot&lt;br&gt;kan det diskuteras om den obligatoriska regeringsprövningen vid risk för&lt;br&gt;påtaglig skada stämmer överens med balkens övriga prövningsregler.&lt;br&gt;Risken är att den medför en alltför hög belastning på regeringen. I&lt;br&gt;naturresurslagen och plan- och bygglagen skall exempelvis en sådan fråga&lt;br&gt;i första hand lösas mellan kommun och länsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.29 Länsstyrelsen i Värmlands län: 3 kap. 7 § Tanken bakom denna&lt;br&gt;s.k. stoppregel är i och för sig positiv och riktig, men paragrafen torde&lt;br&gt;i sin nuvarande formulering inte kunna tillämpas ordagrant. På många&lt;br&gt;håll i landet torde t.ex. trafikbelastningen i vissa områden stå i strid med&lt;br&gt;denna regel. I tätorterna är detta särskilt markant då utsläppen sker i nivå&lt;br&gt;med barns inandningsorgan. Detsamma torde vara fellet vid passiv&lt;br&gt;rökning. Sådana förhållanden gör den föreslagna paragrafen mindre&lt;br&gt;trovärdig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.30 Länsstyrelsen i Örebro län: 3 kap. 2 § Syftet med bestämmelserna&lt;br&gt;är mycket bra. Som den är formulerad riskerar den att mista trovärdig-&lt;br&gt;het. Syftet är ju inte att alla som ämnar eller ämnar utöva miljöpåverkan&lt;br&gt;skall lämna upplysningar och information åt alla möjliga håll, utan att&lt;br&gt;man skall kunna lämna sådan information om det behövs (jämför&lt;br&gt;kunskapskravet i 1 §) och att man skall vara skyldig att göra detta om&lt;br&gt;någon begär så. Formuleringen bör istället vara &amp;quot;Var och en som utövar&lt;br&gt;eller ämnar utöva miljöpåverkan skall på begäran kunna lämna in-&lt;br&gt;formation om sina åtgärder till myndigheter samt genom märkning eller&lt;br&gt;på annat sätt lämna information till enskilda, allt i den mån det behövs&lt;br&gt;för att myndigheter eller enskilda skall kunna bedöma riskerna for att&lt;br&gt;människors hälsa eller miljön skadas eller för att en långsiktigt god&lt;br&gt;hushållning med naturresurserna äventyras.&amp;quot; - - - Formuleringen av&lt;br&gt;första stycket i 3 kap. 3 §, som motsvarar miljöskyddslagens lokalisering-&lt;br&gt;sparagraf, är utmärkt. Idag gäller ju formellt att man skall välja i princip&lt;br&gt;den bästa lokaliseringen i landet, men i praktiken fungerar detta inte,&lt;br&gt;eftersom den som skall bedriva någon form av verksamhet som regel&lt;br&gt;förfogar över en särskild lokal eller en särskild plats. För att inte få en&lt;br&gt;försvagning gentemot naturvårdslagens nuvarande aktsamhetsregel bör&lt;br&gt;följande ändring göras &amp;quot;som behövs för att skydda människors hälsa,&lt;br&gt;begränsa eller motverka skador och olägenheter på miljön eller för att&lt;br&gt;främja en långsiktigt god hushållning med naturresurser.&amp;quot; 3 kap. 5 §:&lt;br&gt;Detta är en mycket central bestämmelse. Länsstyrelsen anser att det är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bra att bestämmelsen inte direkt är straffsanktionerad, eftersom det inte Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;är rimligt att en så pass oprecis skrivning skall kunna leda till straff. Som Bilaga 4&lt;br&gt;regeln idag ser ut är den straffsanktionerad, men den tillämpas dåligt och&lt;br&gt;förlorar därmed i trovärdighet. Däremot bör naturligtvis föreskrifter och&lt;br&gt;förpliktande beslut kopplade till bestämmelsen vara straffsanktionerade. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - 3 kap. 7 §: Att en stoppregel införs i balken är mycket bra. Regeln&lt;br&gt;behöver omformuleras så att det blir tydligt att alla verksamheter&lt;br&gt;omfattas av den, länsstyrelsen föreslår därför att regeln förtydligas med&lt;br&gt;&amp;quot;Om en verksamhet ... inte utövas eller vidtas. Detta gäller även&lt;br&gt;verksamheter som tidigare erhållit tillstånd enligt bestämmelser i&lt;br&gt;miljöbalken eller tidigare miljölagstiftning.&amp;quot; Vad som menas med&lt;br&gt;&amp;quot;påtaglig skada&amp;quot; behöver definieras. I vissa fell blir avvägningen svår när&lt;br&gt;man skall bedöma vad som är &amp;quot;en långsiktigt god hushållning med&lt;br&gt;naturresurser&amp;quot; när olika naturresurser är inblandade.---3 kap. 9 §:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är bra, men specialmotiveringen är tyvärr formulerad på&lt;br&gt;ett sätt som gör att det blir tveksamt om och hur regeln kommer att&lt;br&gt;tillämpas. Meningarna i specialmotiveringen &amp;quot;Även om lagbestämmelsen&lt;br&gt;getts ett visst tillämpningsområde torde bestämmelsen i första hand&lt;br&gt;komma att tillämpas vid utfärdande av föreskrifter och vid prövning av&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet.&amp;quot; och &amp;quot;I det senare fellet innebär det att energifrå-&lt;br&gt;gorna skall beaktas vid prövning av skyddsåtgärder enligt den allmänna&lt;br&gt;försiktighetsregeln i 3 § och bästa tillgängliga teknikregeln i 4 §.&amp;quot;, bör&lt;br&gt;tas bort, då de begränsar paragrafens tillämpningsområde till att gälla&lt;br&gt;miljöpåverkan från festa anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.31 Länsstyrelsen i Västmanlands län: 3 kap. Det är tveksamt om det&lt;br&gt;finns skäl att i en särskild paragraf medge möjligheter till avsteg från att&lt;br&gt;föreskriva bästa tillgängliga teknik. Enligt 4 § skall vaije åtgärd som&lt;br&gt;föreskrivs vara ekonomiskt möjlig att genomföra. Det innebär att en&lt;br&gt;skälighetsbedömning måste ske i vaije prövning. Länsstyrelsen anser att&lt;br&gt;6 § bör utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.32 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: I förslaget föreslås såväl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna som särskilda aktsamhetsregler. Det framgår inte klart om man&lt;br&gt;avsett att dessa kravregler skall vara i alla delar bindande eller om de&lt;br&gt;skall uppfettas som målsättningar, i vart fell inte när det gäller den&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsregeln. Det framgår inte heller klart till vem man&lt;br&gt;riktar sig med bestämelsema - till myndigheterna eller till en var. De&lt;br&gt;allmänna och särskilda aktsamhetsreglema är också i vissa delar&lt;br&gt;motstridiga. Kommittén uttalar att, om avvikelser från de allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema görs i de särskilda aktsamhetsreglema så följer av&lt;br&gt;grundläggande lagstiftningsprinciper att undantaget gäller framför den&lt;br&gt;allmänna regeln. Länsstyrelsen anser att de allmänna och de särskilda&lt;br&gt;aktsamhetsreglema istället bör vara harmoniserade och ingå i ett och&lt;br&gt;samma kapitel i balken.---Införandet av en stoppregel bör kunna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stärka miljöarbetet. Den av kommittén föreslagna stoppregeln (3 kap. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;7 §) har dock en utformning som leder till orimliga konsekvenser. Det Bilaga 4&lt;br&gt;kan enligt länsstyrelsens uppfettning inte vara ändamålsenligt att införa&lt;br&gt;ett så strikt skydd som anges i såväl första som andra stycket. Ett mycket&lt;br&gt;stort antal verksamheter, däribland trafik i tätorter, rationellt skogsbruk&lt;br&gt;och åtskilliga prövade eller prövningspliktiga verksamheter, skulle med&lt;br&gt;automatik riskera att förbjudas och kräva prövning av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoppregeln måste därför ges en snävare utformning, dock minst med&lt;br&gt;samma innebörd som nuvarande regler i miljöskyddslagen. Vidare bör&lt;br&gt;övervägas att delegera den beskrivna undantagsprövningen till länsstyrel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.33 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen föreslår att 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § 3 st utvidgas till att även omfetta 3 kap. I specialmotiveringen sägs&lt;br&gt;att aktsamhetsreglema skall iakttas i exempelvis jord- och skogsbruket.&lt;br&gt;Balken ger dock ytterst begränsade möjligheter att bevaka att så verkligen&lt;br&gt;sker. Länsstyrelsen föreslår därför att 2 kap. 1 §, 3 st utvidgas till att&lt;br&gt;även omfetta 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.34 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Reglema i 3 kap., vars&lt;br&gt;förebilder finns framför allt i miljöskyddslagen och lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter, avses tillämpas vid all verksamhet som regleras i balken. De&lt;br&gt;skall också ligga till grund för utbildning och opinionsbildning. Reglema&lt;br&gt;är därför - frånsett 3:7 (stoppregeln) - vida och ganska allmänt hållna.&lt;br&gt;Kapitlet skall tjäna som underlag till föreskrifter och bestämmelserna är&lt;br&gt;inte straff sanktionerade. Det kan beferas att det kommer att dröja innan&lt;br&gt;erforderliga föreskrifter finns utfärdade. Balken innebär därför i&lt;br&gt;&amp;quot;befintligt skick&amp;quot; i vissa avseenden ett steg tillbaka i förhållande till nu&lt;br&gt;gällande lagstiftning. Exempelvis försvinner den straffsanktionerade&lt;br&gt;substitutionsprincipen i lagen om kemiska produkter. Om det inte anses&lt;br&gt;lämpligt med ett mer omfettande 3 kap. som innehåller alla hänsyns-&lt;br&gt;regler, regler om lokalisering, substitutionsprincipen o.dyl., borde det&lt;br&gt;övervägas att arbeta ihop de allmänna aktsamhetsreglema med de&lt;br&gt;speciella i fjärde avdelningen. Detta skulle göra balken mera operationell&lt;br&gt;och överlappningar skulle undvikas. Tillåtlighetsregler skulle kunna&lt;br&gt;utformas enhetligt. Stoppregeln är enligt länsstyrelsens uppfettning alltför&lt;br&gt;strikt utformad. Den kommer inte att kunna tillämpas enligt ordalydelsen.&lt;br&gt;Det blir därför nödvändigt att göra tolkningar i strid mot denna. Följden&lt;br&gt;blir att respekten för balken i dess helhet minskar. Kommittén har inte&lt;br&gt;redovisat någon bärkraftig kritik mot motsvarande bestämmelser i&lt;br&gt;nuvarande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.35 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Möjligheten till en extra&lt;br&gt;skälighetsbedömning i 3 kap. 6 § kan utgå. Risken är annars att den kan&lt;br&gt;komma att tolkas mycket fritt av alla som har att iaktta reglema om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försiktighetsmått, utbyte och BAT, bästa tillgängliga teknik. Bedöm-&lt;br&gt;ningen av vad som är att anse som BAT skall ändock göras utifrån en&lt;br&gt;helhetssyn där inte bara utsläpp utan resursaspekter, organisation av&lt;br&gt;produktionen, kretslopp och även ekonomi skall vägas in. En skälighets-&lt;br&gt;bedömning liknande dagens men där bl.a. ekonomiskt rimlig ersatts av&lt;br&gt;ekonomiskt möjlig.---Däremot redovisar stoppregeln i 3 kap. 7 § en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket hög ambitionsnivå, vilken inte alltid motsvaras av innehållet i&lt;br&gt;balkens efterföljande delar. I sak är det dock en mycket viktig markering&lt;br&gt;av människans och miljöns toleransgränser. Kravet på regeringens&lt;br&gt;tillåtlighetsprövning redan om en påtaglig skada kan befaras, omfattar&lt;br&gt;dock inte samtliga tillståndsprövningar. Lässtyrelsen anser inte att det&lt;br&gt;skall finnas några undantag från denna regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.36 Huddinge kommun: Den s.k. stoppregeln i 3 kap. 7 § innebär en&lt;br&gt;skärpning i jämförelse med nuvarande lagstiftning. Detta innebär bl.a. att&lt;br&gt;fara för skada på människors hälsa aldrig accepteras eller att miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer överskrids. Vi ser positivt på den föreslagna skärpningen men&lt;br&gt;anser att det är oklart hur och när regeln kan tillämpas. Om oklarhet&lt;br&gt;råder på detta område finns risken att regeln inte kommer att användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.37 Österåkers kommun: Den föreslagna lydelsen av 3 kap. 7 §&lt;br&gt;innebär en skärpning av nuvarande lagstiftning. Det klara uttrycket för&lt;br&gt;att en verksamhet, hantering eller åtgärd inte får skada människors hälsa&lt;br&gt;är mycket tydlig och visar utredningens vilja att ta tillvara människors&lt;br&gt;rätt till hälsa, vilket blir än tydligare i och med att det räcker om det kan&lt;br&gt;beferas att skada på hälsan kan uppstå, både vid befintliga som planerade&lt;br&gt;verksamheter. Ordet &amp;quot;beferas&amp;quot; kan leda till osäkerhet i tolkning och&lt;br&gt;tillämpning varför motiven till lagtexten måste göras tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.38 Uppsala kommun: I 3 kap. 2 § används uttrycket &amp;quot;som behövs&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande den upplysnings- och informationsskyldighet som skall åvila&lt;br&gt;den som utövar miljöferlig verksamhet. Kommunen anser att en&lt;br&gt;omformulering eller ett förtydligande av begreppet är nödvändigt. Den&lt;br&gt;nuvarande miljöskyddslagen anger klart hur skälighetsbedömningen skall&lt;br&gt;göras och vilka fektorer som skall styra den. Denna reglering har visat&lt;br&gt;sig vara effektiv och det är viktigt att den inte urholkas i den nya&lt;br&gt;miljölagstiftningen.---Uttrycket &amp;quot;utrustning av något slag&amp;quot; i 3 kap. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ är oklart. Denna regel om bästa möjliga teknik blir tillämplig endast då&lt;br&gt;utövaren använder sig av &amp;quot;utrustning av något slag&amp;quot;. I motiven definieras&lt;br&gt;inte vad som avses med detta uttryck. Det kan avse allt från en produk-&lt;br&gt;tionsanläggning till en skrivmaskin.---Kommunen anser att stoppregeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 3 kap. 7 § är realistisk. Skada på människors hälsa enligt l:a stycket&lt;br&gt;kan aldrig accepteras. Regelns trovärdighet försämras av denna skriv-&lt;br&gt;ning, då man kan ifrågasätta om den alls kommer att tillämpas i&lt;br&gt;praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.39 Eskilstuna kommun: 3 kap. är i sin nuvarande utformning oklart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och vagt. I kapitlet behandlas försiktighetsprincipen, principen om bästa&lt;br&gt;tillgängliga teknik, utbytesprincipen, stoppregeln samt kretsloppsprin-&lt;br&gt;cipen. Svårigheter föreligger i hur reglema skall tolkas i förhållande till&lt;br&gt;övriga kapitel. Reglema i kapitlet saknar rättsverkan och blir därför&lt;br&gt;enbart pekpinnar. De regler som finns i övriga specialkapitel i MB och&lt;br&gt;de särskilda föreskrifter som förutsätts komma till för berörd bransch tar&lt;br&gt;över.---Den s.k. stoppregeln i 3 kap. 7 § MB, är utformad som en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kravregel trots att den egentligen är en målsättningsparagraf. Regeln blir&lt;br&gt;i praktiken omöjlig att efterleva eftersom alla mänskliga aktiviteter och&lt;br&gt;verksamheter, små som stora, är tillämpliga. Ett trovärdighetsproblem&lt;br&gt;skapas på detta sätt.---Miljöförvaltningen föreslår därför att 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;byggs ut och renodlas för att samla alla hänsynsregler och regler med&lt;br&gt;liknande karaktär från balken. Regler kan röra lokalisering, substitution,&lt;br&gt;teknikval etc. Allt som är tillämpligt enligt MB, dvs all miljöpåverkan,&lt;br&gt;måste uppfylla reglema i detta kapitel.---17 kap. motsvarar reglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nuvarande hälsoskyddslagen. 1, 6, 12 §§ bör överföras till nya 3 kap.&lt;br&gt;av tidigare nämnda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.40 Katrineholms kommun: Stoppregeln innebär en angelägen&lt;br&gt;skärpning av tillåtlighetsreglema. Paragrafen har emellertid fått en&lt;br&gt;utformning som gör att den i vissa fell rent praktiskt blir omöjlig att&lt;br&gt;tillämpa. En omformulering bedöms nödvändig utan att man för den skull&lt;br&gt;gör bestämmelsen tandlös.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.41 Norrköpings kommun: Tanken med allmänna övergripande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktsamhetsregler, som gäller i princip all verksamhet som kan tänkas&lt;br&gt;påverka miljön, är god. Dock är vissa av reglema alltför allmänna så att&lt;br&gt;de blir svårtolkade.---Ett annat problem är den stoppregel (3 kap. §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7) som införs. Den är så uttryckt att den är närmast orealistiskt hård.&lt;br&gt;Risken är stor att regeln uppfettas som omöjlig att uppfylla och därför&lt;br&gt;inte tas på allvar. Ett annat exempel på allmänna mål och regler som är&lt;br&gt;alltför långt ifrån verkligheten är 1 kap. 3 § 2 p. Där sägs att all&lt;br&gt;råvaruutvinning skall ske helt utan skador på naturen. Detta är en&lt;br&gt;omöjlighet och regeln kan snarare innebära att man inte bryr sig om&lt;br&gt;några av de mål och aktsamhetsregler som finns i de inledande kapitlen. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - I två av aktsamhetsparagrafema sägs att en ekonomisk avvägning&lt;br&gt;skall göras inför beslutet om en skyddsåtgärd skall vidtas eller inte. På&lt;br&gt;det sätt som detta skrivs in i 3 kap. 4 och 6 §§ får det en för stor tyngd.&lt;br&gt;Förslagsvis kan den ekonomiska avvägningen skrivas in i 3 kap. §§ 3-5&lt;br&gt;och den särskilda paragrafen om ekonomi (3 kap. § 6) slopas.---De&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nuvarande reglema att bästa teknik skall väljas finns överförda till MB&lt;br&gt;(3 kap. § 4). Skrivningen har dock inneburit att kraven verkar ha&lt;br&gt;inskränkts till utrustning. I det allmänna betänkandet sägs dock att det&lt;br&gt;skall avse även produktionsmetoder, arbetssätt, utbildning av personal&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och dylikt. Det måste vara möjligt att i lagtexten uttrycka sig så att det&lt;br&gt;framgår att det är så man menar. Förslagsvis kan ordet &amp;quot;utrustning&amp;quot; tas&lt;br&gt;bort ur texten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.42 Mjölby kommun: Tillstyrker att de mer allmänt utformade&lt;br&gt;aktsamhetsreglema i nuvarande lagstiftning läggs till grund för ett antal&lt;br&gt;övergripande sådana regler i balken. Dessa regler bör vara tillämpliga på&lt;br&gt;alla som enligt balkens definition utövar miljöpåverkan. Mer detaljerade&lt;br&gt;och speciella bestämmelser i gällande lagstiftning bör föras in i särskilda&lt;br&gt;kapitel. Enligt grundläggande lagstiftningsprinciper tar mer specialiserade&lt;br&gt;föreskrifter i regel över generella dylika. Införandet av allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsregler innebär att man tillskapar gemensamma bestämmelser&lt;br&gt;för ett antal sinsemellan relativt olikartade företeelser. De allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema bör innebära, att den som utövar miljöpåverkan skall&lt;br&gt;vidta de åtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt, som behövs för&lt;br&gt;att hindra eller motverka skada på människa eller miljö. Aktsamhets-&lt;br&gt;reglema bör ge uttryck för försiktighetsprincipen d.v.s. att hänsyn skall&lt;br&gt;tas redan till riskerna för skador på människors hälsa och miljö. Detta&lt;br&gt;innebär att man inte behöver vänta med ett ingripande till dess skador på&lt;br&gt;människor eller miljö redan inträffat. Detta synsätt bör genomsyra&lt;br&gt;balkens tillämplighetsområde. Vidare tillstyrks att i den grundläggande&lt;br&gt;aktsamhetsregeln föreskrivs att sådana försiktighetsmått skall iakttas, som&lt;br&gt;behövs för att skydda människors hälsa och miljö mot skador och&lt;br&gt;olägenheter eller för att främja en långsiktigt god hushållning med&lt;br&gt;naturresurser. Det måste dock ges utrymme för skälighetsprövningar.&lt;br&gt;Kravet på bästa tillgängliga teknik bör användas som en hjälpregel till&lt;br&gt;den grundläggande aktsamhetsregeln. Detta innebär en anpassning till den&lt;br&gt;s.k. BAT-principen som utvecklas inom EG. Således kommer sannolikt&lt;br&gt;kravet på införande av bästa möjliga teknikprincip ej att uppfattas som&lt;br&gt;ett handelshinder. Som ovan angivits bör utbytesprincipen införas i&lt;br&gt;miljöbalken som en aktsamhetsregel, tillämplig på produkter av olika slag&lt;br&gt;på samma sätt som pricipen om bästa tillgängliga teknik skall tillämpas&lt;br&gt;i fråga om utrustning. Aktsamhetsreglema bör också medföra skyldighet&lt;br&gt;att avhjälpa olägenheter som kvarstår även efter det att en verksamhet&lt;br&gt;upphört. Denna princip är internationellt vedertagen och betecknas PPP,&lt;br&gt;vilket innebär Polluter Pays Principle. Principen kan sägas innebära att&lt;br&gt;fororenaren skall betala kostnaderna for de åtgärder som krävs för att&lt;br&gt;bibehålla en godtagbar miljö.---Ytterligare en princip som bör läggas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till grund för en allmän aktsamhetsregel är kretsloppsprincipen. Denna&lt;br&gt;innebär att det är producenternas ansvar att bedöma miljöeffekterna av&lt;br&gt;respektive produkt &amp;quot;från vaggan till graven&amp;quot; och att också se till att&lt;br&gt;produkterna blir miljöanpassade. Utgångspunkten bör vara att ämnen som&lt;br&gt;kan skada miljön så långt möjligt överhuvudtaget inte används vid&lt;br&gt;tillverkning av varor. Vidare måste tillses att varorna efter användning&lt;br&gt;förhindras från att komma ut i naturen. Kommunen anser vidare att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hushållningsaspektema, som kommer till uttryck i naturresurslagen, är&lt;br&gt;så betydelsefulla att de bör påverka innehållet i de allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;reglema i balken. Härvid bör det sakna betydelse huruvida fråga är om&lt;br&gt;ändrad markanvändning eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande införande av stoppregler i balken föreslår utredningen att&lt;br&gt;de nuvarande möjligheterna i miljöskyddslagen att meddela dispens i de&lt;br&gt;fall olägenheter kan befaras medföra att ett stort antal människor får sina&lt;br&gt;levnadsförhållanden avsevärt försämrade, bör slopas. Utredningen&lt;br&gt;föreslår vidare att dispensmöjligheten bör utgå i fråga om hälsoskadliga&lt;br&gt;verksamheter. Faror för människors hälsa bör enligt utredningens&lt;br&gt;förmenande aldrig accepteras i ett modernt samhälle. Samtidigt föreslår&lt;br&gt;dock utredningen en möjlighet for regeringen att kunna förklara&lt;br&gt;miljöskadliga verksamheter för tillåtliga under vissa givna förhållanden.&lt;br&gt;Kommunen anser att ett dylikt förfarande bör undvikas. Antingen skall&lt;br&gt;dispensmöjligheter finnas kvar i likhet med förslaget om att alltid kunna&lt;br&gt;göra skälighetsbedömningar eller så bör dispensmöjlighetema i sin helhet&lt;br&gt;utgå. Sannolikt talar det mesta för att en viss form av dispensmöjlighet&lt;br&gt;enligt nuvarande utformning i miljöskyddslagen bör finnas kvar.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mjölby kommun delar utredningens uppfettning att det föreligger risk för&lt;br&gt;att tillskapandet av gemensamma aktsamhetsregler i miljöbalken kan leda&lt;br&gt;till problem vid tillämpningen. Detta torde kunna motverkas genom att&lt;br&gt;tillämpande myndigheters ansvar klart definieras. Detta bör då ske genom&lt;br&gt;särskilda förordningar utfärdade av regeringen med stöd i balken. I&lt;br&gt;huvudsak bör det då ankomma på regeringen att besluta om myndig-&lt;br&gt;heternas organisation och uppgifter. Detta utesluter emellertid inte att&lt;br&gt;miljöbalken kan innehålla bestämmelser som mer riktar sig till myndig-&lt;br&gt;heterna. ---Förslaget att bland de allmänna aktsamhetsreglema införa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser ifråga om kunskapskrav, utbildning och upplysningsplikt&lt;br&gt;efter mönster i miljöskyddslagen med flera lagar avstyrks med undantag&lt;br&gt;för kraven på viss upplysningsplikt beträffande t.ex. kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.43 Växjö kommun: 3 kap. 9 §: Det är bra att energifrågor beaktas vid&lt;br&gt;bedömning av verksamheter. Samtidigt måste rätt ekonomiska signaler&lt;br&gt;stötta förnyelsebar energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.44 Kalmar kommun: Den föreslagna 3 kap. 3 § inrymmer såväl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kravet om bästa plats som kraven på försiktighetsmått. Medan försiktig-&lt;br&gt;hetsmåtten har utvecklats i lagtexten har platskravet behandlats mer&lt;br&gt;översiktligt. Vad som är &amp;quot;lämplig plats&amp;quot; bör utvecklas.---Då tillåtlig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetsprövningen av stora anläggningar föreslås ske bl.a. utifrån denna&lt;br&gt;aktsamhetsregel måste möjligheten att föra över de i 14 kap. 1 § MB&lt;br&gt;anförda bestämmelserna om bästa plats för verksamheten allvarligt&lt;br&gt;övervägas. Konsekvenserna kan annars bli att kraven på lokalisering av&lt;br&gt;stora, mycket miljöstörande verksamheter blir mindre än motsvarande&lt;br&gt;krav for små och medelstora anläggningar. - - - Den nuvarande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbytesprincipen i lagen om kemiska produkter har i 3 kap. 5 § MB&lt;br&gt;försvagats på två punkter. Det kan accepteras att den direkta straffsank-&lt;br&gt;tionen faller bort i och med att bestämmelsen upphöjs till generell&lt;br&gt;aktsamhetsregel. Däremot kommer införandet av det odefinierade&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;påtaglig fördel&amp;quot; sannolikt att minska utbytesregelns praktiska&lt;br&gt;användning. Nuvarande genomslagskraft torde kunna behållas om ordet&lt;br&gt;&amp;quot;påtaglig&amp;quot; stryks från texten. Detta bör också bättre överensstämma med&lt;br&gt;utredningsdirektivet att en samlad MB skall öka, inte minska, am-&lt;br&gt;bitionsnivån för miljöarbetet. - - - I den föreslagna § 6, 3 kap. lyfts de&lt;br&gt;ekonomiska förhållandena fram på ett sätt som, jämfört med motsvarande&lt;br&gt;bestämmelser i miljöskyddslagen, sänker ambitionen, och det inte bara&lt;br&gt;marginellt, till den nivå som gällde i början av 1980-talet. Om ut-&lt;br&gt;gångspunkten är en vidmakthållen eller möjligen förbättrad ambitionsnivå&lt;br&gt;inom miljöskyddet måste den bedöming som åsyftas i den föreslagna&lt;br&gt;lagtexten göras utifrån vad som är miljömässigt motiverat och inte&lt;br&gt;ekonomiskt rimligt. I den miljömässiga avvägningen ligger den ekono-&lt;br&gt;miska konsekvensanalys som lagförslaget förmodligen syftar till att&lt;br&gt;uppnå. Bestämmelsen bör därför enligt vår mening formuleras om på&lt;br&gt;basis av ovanstående. - - - Den s.k. stoppregeln i 3 kap. 7 § MB&lt;br&gt;innehåller i första stycket dels en logisk bestämmelse (miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mer), dels en i praktiken ohållbar formulering (hälsoskyddet). Konse-&lt;br&gt;kvenserna om den senare delen omsätts i lag kan bli orimliga, vilket&lt;br&gt;bland annat påpekats i flera av reservationerna och de särskilda yttrande-&lt;br&gt;na. Det kan också ifrågasättas varför enbart hälsoskyddet och inte även&lt;br&gt;miljö- och naturresursfrågoma skulle omfattas av samma regel. Vidare&lt;br&gt;innehåller bestämmelsen vaga begrepp som &amp;quot;påtaglig skada&amp;quot;, &amp;quot;påtagligt&lt;br&gt;äventyras&amp;quot; och &amp;quot;allvarlig art&amp;quot;. Paragrafen bör enligt vår uppfettning&lt;br&gt;formuleras med andemeningen att miljöpåverkan som leder eller kan leda&lt;br&gt;till väsentlig stöming/skada endast kan tillåtas om den sammanlagda&lt;br&gt;nyttan överväger den samlade skadan/stömingen eller risken för sådan. -&lt;br&gt;- - Begreppet &amp;quot;utrustning&amp;quot; i 3 kap. 4 § är vagt och kan försvåra&lt;br&gt;tolkningen av texten. Möjligheten att göra den avvägning som förmod-&lt;br&gt;ligen eftersträvas med uttrycket finns i den andra meningen i paragrafen.&lt;br&gt;Uttrycket &amp;quot;utrustning&amp;quot; bör därför utgå. Även om 8 och 9 §§ innehåller&lt;br&gt;vaga begrepp (&amp;quot;så långt möjligt&amp;quot; respektive &amp;quot;så vitt möjligt&amp;quot;). I den förra&lt;br&gt;bestämmelsen kan uttrycket mönstras ut helt medan den senare be-&lt;br&gt;stämmelsen förslagsvis kan formuleras om enligt &amp;quot;... skall möjligheterna&lt;br&gt;att spara eller återvinna energi samt använda energi från förnyelsebara&lt;br&gt;källor beaktas.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.45 Gotlands kommun: Miljöfrågornas betydelse gör det mycket&lt;br&gt;angeläget med en lag som både är lättläst och lättillgänglig. Ram-&lt;br&gt;lagstekniken gör dock att lagtexten har en låg nivå på precision och&lt;br&gt;tydlighet. I vissa fell finns formuleringar som kan leda till felaktiga&lt;br&gt;tolkningar. Den s.k. stoppregeln i 3 kap. 7 § innebär i princip att all&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet som kan leda till att människors hälsa skadas, inte får utövas.&lt;br&gt;Detta skulle i princip kunna innebära att t.ex. all biltrafik förbjuds.&lt;br&gt;Paragrafen är olyckligt utformad och felaktigt använd kan den få orimliga&lt;br&gt;konsekvenser.---I miljöbalkens kap. 3 ingår ett antal aktsamhetsregler,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i huvudsak med nuvarande miljöskyddslag som förebild. Aktsamhets-&lt;br&gt;reglema gäller för all verksamhet som regleras i miljöbalken, men även&lt;br&gt;for andra lagar som reglerar miljöfrågor. Aktsamhetsregler finns vidare&lt;br&gt;under flera andra kapitel i lagen. För att underlätta hanteringen och&lt;br&gt;bedömningen av olika miljöfrågor borde, enligt vår mening, klara och&lt;br&gt;tydliga aktsamhetsregler ha inordnats i ett kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.46 Landskrona kommun: Förslaget innehåller vissa viktiga be-&lt;br&gt;stämmelser som medför en försvagning av miljökraven. Utbytesregeln&lt;br&gt;försvagas genom att påtaglig fördel ur miljösynpunkt måste föreligga för&lt;br&gt;att ett utbyte kan krävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.47 Halmstads kommun: I 3:4 sägs att den som utövar eller ämnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utöva miljöferlig verksamhet och som därvid använder utrustning av&lt;br&gt;något slag är skyldig att tillämpa bästa tillgängliga teknik osv. Varför är&lt;br&gt;denna paragrafs tillämplighet begränsad till sådan miljöferlig verksamhet&lt;br&gt;där utrustning används? Kommunen har inte heller kunnat finna att man&lt;br&gt;klargör vad som menas med utrustning. Kan det vara en miniräknare?&lt;br&gt;Om så är fellet kan denna paragraf alltid användas. Om man i begreppet&lt;br&gt;lägger en mer begränsad betydelse innebär det att för sådan verksamhet&lt;br&gt;som saknar utrustning kan endast 3:3 tillämpas. — 3:7 inleds med &amp;quot;Om&lt;br&gt;en verksamhet, hantering eller åtgärd kan beferas leda till att människors&lt;br&gt;hälsa skadas, även om försiktighetsmått enligt 3-6 §§ används ... får&lt;br&gt;verksamheten ... inte utövas eller vidtas&amp;quot;. Paragrafen avslutas med &amp;quot;Är&lt;br&gt;i sådant fell verksamheten, hanteringen eller åtgärden av synnerlig&lt;br&gt;betydelse för näringslivet ... får den dock komma till stånd ... under&lt;br&gt;förutsättning att den skada som kan beferas uppkomma på miljön inte är&lt;br&gt;av allvarlig art&amp;quot;. Förhoppningsvis gäller denna undantagsmöjlighet inte&lt;br&gt;om första styckets riskbedömning finns. - - - Under denna rubrik i&lt;br&gt;kapitlet diskuteras bl.a. skyddsavstånd mellan miljöferlig verksamhet och&lt;br&gt;bostadsbebyggelse. Denna diskussion handlar främst om miljöprövad&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet. Utredningen förordar att det i de gemensamma&lt;br&gt;bestämmelserna fors in regler om skyddsavstånd mellan vissa miljöferliga&lt;br&gt;verksamheter och bostäder.---Otillräckligt avstånd mellan miljöferliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamheter och bostäder är vanligt förekommande. Skälen till detta är&lt;br&gt;oftast ekonomiska. Närheten till kommunikationsleder och va-an-&lt;br&gt;läggningar gör att det ofta blir billigare att exploatera sådana områden,&lt;br&gt;i vart fell på kort sikt. Emellertid bör uppmärksammas att denna konflikt&lt;br&gt;oftast uppkommer mellan miljöferlig verksamhet som inte prövas enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen och inte heller föreslås prövas enligt miljöbalken,&lt;br&gt;nämligen vägar. Om kommitténs förslag att inte miljöpröva kommunika-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionsleder och om deras förslag om skyddsavstånd infors anser kommu-&lt;br&gt;nen att detta problem måste beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.48 Göteborgs kommun: 3 kap. 2 § Paragrafen har sina förebilder&lt;br&gt;främst i de allmänna aktsamhetsreglema i 5 § miljöskyddslagen (ML) och&lt;br&gt;5 § lagen om kemiska produkter (LKP).---I ML åläggs utövaren av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en miljöferlig verksamhet att vidta de försiktighetsmått som är skäliga.&lt;br&gt;Det anges också i lagen vilka fektorer man skall ta hänsyn till vid denna&lt;br&gt;skälighetsbedömning. I LKP används ett annat uttryck för de försiktig-&lt;br&gt;hetsmått som kan krävas, nämligen alla åtgärder &amp;quot;som behövs&amp;quot; för hälso-&lt;br&gt;och miljöskyddet m.m. Denna formulering ger rent språkligt intryck av&lt;br&gt;en avsevärd skärpning i förhållande till ML. Formuleringen ger inte&lt;br&gt;utrymme för någon skälighetsbedömning. Likafullt har LKP kommit att&lt;br&gt;tolkas på ett annat sätt vid rättstillämpningen. Trots ordalydelsen anses&lt;br&gt;en viss skälighetsbedömning få göras, med beaktande av bl.a. ekonomis-&lt;br&gt;ka fektorer. Detta har inneburit svårigheter vid lagens tillämpning.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har nu valt att använda LKP:s formulering och anser också&lt;br&gt;att miljöbalken härvidlag skall tolkas på samma sätt som LKP. Vi anser&lt;br&gt;för vår del att man bör kunna kräva av en modem lag att det valda&lt;br&gt;språket också skall motsvara den tänkta innebörden. Vi förordar därför&lt;br&gt;att den skälighetsprövning, som kommittén föreslår skall få förekomma,&lt;br&gt;också kommer till klart uttryck i lagen. Den av kommittén valda&lt;br&gt;lösningen kommer att medföra bekymmer såväl för utövarna som för&lt;br&gt;tillsynen.---Det kan avslutningsvis i detta sammanhang nämnas att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbalken på många andra ställen använder orden &amp;quot;som behövs&amp;quot; där det&lt;br&gt;uppenbarligen inte är fråga om någon skälighetsbedömning med&lt;br&gt;ekonomiska inslag (se t.ex. 4:2 om föreskrifter och 8:1 om miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer). ---3 kap. 4 § Denna s.k. hjälpregel om krav på bästa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillgängliga teknik blir tillämplig endast i de fell då utövaren använder sig&lt;br&gt;av &amp;quot;utrustning&amp;quot; av något slag. Kravet på bästa teknik kommer när denna&lt;br&gt;förutsättning är uppfylld att gälla inte endast på den nämnda &amp;quot;utrust-&lt;br&gt;ningen&amp;quot; utan även på försiktighetsåtgärder av olika slag, såsom reningsut-&lt;br&gt;rustning, bullerskydd och likaledes på utbildning, arbetsledning m.m.,&lt;br&gt;allt enligt motivuttalanden. Det anges emellertid ingenstans i motiven,&lt;br&gt;såvitt vi kunnat finna, vad som i detta sammanhang skall förstås med&lt;br&gt;sådan &amp;quot;utrustning&amp;quot; som utgör förutsättning för regelns tillämpning. I&lt;br&gt;ordet kan ligga allt mellan den största produktionsanläggning och den&lt;br&gt;enklaste skrivmaskin. Inte heller motiveras varför teknikregeln är&lt;br&gt;begränsad till aktiviteter som kräver utrustning. Frågan inställer sig också&lt;br&gt;vilka tekniska krav i fråga om t.ex. bullerskydd som kan ställas på&lt;br&gt;utövare av miljöpåverkan som inte använder utrustning. Blir då endast&lt;br&gt;3:3 tillämplig, och hur långtgående tekniska krav kan ställas med&lt;br&gt;tillämpning av den regeln, som ju tillåter endast en mycket begränsad&lt;br&gt;skälighetsprövning?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna stoppreglema i 3 kap. 7 § innebär en avsevärd skärpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i förhållande till nuvarande lagstiftning. Särskilt gäller detta vid risk för&lt;br&gt;skador på människors hälsa. I denna sistnämnda del har förslaget väckt&lt;br&gt;stor uppmärksamhet, och man har frågat sig om den möjligen går så&lt;br&gt;långt att den inte kommer att kunna tillämpas i praktiken. Regeln föreslås&lt;br&gt;bli tillämplig redan då skada kan befaras - det krävs således inte någon&lt;br&gt;högre grad av sannolikhet. Vidare gäller bestämmelsen på alla slag av&lt;br&gt;befarade hälsoskador, såväl mindre som mycket allvarliga skador. Regeln&lt;br&gt;skall dessutom gälla såväl befintliga verksamheter som planerade.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi välkomnar förslag i skärpande riktning, men finner det svårt att ta&lt;br&gt;ställning till detta förslag utan en närmare utredning om konsekvenserna,&lt;br&gt;inte bara för människors hälsa utan även för andra viktiga samhällsintres-&lt;br&gt;sen. ---De nuvarande stoppreglema i miljöskyddslagen tolkas så att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är den prövade verksamhetens eget stömingsbidrag som skall vara av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för att stoppreglema skall bli tillämpliga. Om de&lt;br&gt;endast är i förening med andra verksamheters störningar som denna&lt;br&gt;väsentliga påverkan på miljön uppkommer, utlöses inte stoppregeln i&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Man får intrycket av den föreslagna lagtexten i&lt;br&gt;miljöbalken och av motiven att balkens stoppregler skall tolkas på samma&lt;br&gt;sätt, såvida inte någon bindande miljökvalitetsnorm överträds. Ett&lt;br&gt;klarläggande vore emellertid av värde.---Kommittén förordar på sikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett system med utsläppsrätter, innebärande att ett företag skall genom&lt;br&gt;förvärv och nedläggning av viss verksamhet kunna skapa utrymme för&lt;br&gt;planerad ny verksamhet. Härvid bör noga beaktas risken for konflikt med&lt;br&gt;miljöbalkens 3:4 som stadgar bästa tillgängliga teknik för vaije enskild&lt;br&gt;anläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.49 Marks kommun: Stoppregeln i 3 kap. 7 § är så orealistisk att den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte kan tillämpas. De flesta av de verksamheter som regleras i balken&lt;br&gt;förväntas ha någon negativ effekt på människors hälsa.---Med denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stoppregel blir större delen av balken onödig eftersom det inte finns&lt;br&gt;någonting kvar att reglera. Det som skulle lokaliseras, tillståndsprövas&lt;br&gt;o.s.v. är redan förbjudet. Trafik blir otillåten eftersom det buller som&lt;br&gt;uppstår och nu accepteras (god miljökvalitet) har negativ effekt på&lt;br&gt;hälsan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.50 Trollhättans kommun: 3 kap. 5 § Utbytesprincipen har i miljöbal-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ken fått en vidare innebörd. Samtidigt försvåras möjligheterna att&lt;br&gt;tillämpa bestämmelserna genom att begreppet &amp;quot;påtaglig&amp;quot; införts i balken&lt;br&gt;och att brott mot principen inte längre är straffsanktionerat.---3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6-7 §§ Dessa paragrafer är inte tillräckligt tydliga och det är svårt att&lt;br&gt;överblicka hur de skall tillämpas. Stoppregeln i 7 § behöver omarbetas&lt;br&gt;så at det tydligare framgår hur tillämpning av regeln skall ske.---15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. Utbytesregeln, i sin nuvarande utformning, borde kunna föras in i&lt;br&gt;lagen om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.51 Skövde kommun: Balkens möjlighet att i miljöskyddsärenden välja&lt;br&gt;bästa tillgängliga teknik till rimlig kostnad för att minska miljöstörningar&lt;br&gt;anser vi vara mycket bra. Att dessutom ge företagen möjlighet att byta&lt;br&gt;utsläppsrätter anser vi som onödigt och helt felaktigt. Nuvarande&lt;br&gt;riktvärden för luftkvalitet skärps med jämna mellanrum. Balkens förslag&lt;br&gt;på miljökvalitetsnormer kommer troligtvis också att skärpas med åren.&lt;br&gt;Risken finns att miljömyndigheterna får det svårt att efter ett byte av&lt;br&gt;utsläppsrätter kräva ytterligare åtgärder med anledning av att skärpta&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer riskerar att överskridas eller att luftkvaliteten&lt;br&gt;försämras. Utgångspunkten bör i stället vara att åstadkomma en så bra&lt;br&gt;luftkvalitet som möjligt till rimlig kostnad. - - - Möjligheten för&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter att arbeta med utbyte av miljöferliga kemikalier till&lt;br&gt;mindre miljöferliga kommer att försämras med miljökommitténs förslag&lt;br&gt;att placera &amp;quot;utbytesregeln&amp;quot; i LKP 5 § under de allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;reglema (3 kap.). För att arbetet inte skall försämras bör &amp;quot;utbytesregeln&amp;quot;&lt;br&gt;även placeras under 15 kap. ang kemiska produkter och vara straffsank-&lt;br&gt;tionerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.52 Örebro kommun: I 3 kap. 5 § finns motsvarigheten med nuvarande&lt;br&gt;utbytesregel i lagen om kemiska produkter. Regeln omfettar alla och&lt;br&gt;envar och innebär skyldighet att skydda hälsa och miljö bl.a. genom att&lt;br&gt;byta ut miljöferliga varor till andra metoder eller varor som är mindre&lt;br&gt;skadliga för miljön. En skälighetsbedömnng är nödvändig. I specialmoti-&lt;br&gt;veringen framhålls att skälighetsprövning inte kan drivas längre än vad&lt;br&gt;stoppregeln i 3:7 medger. - - - Kommittén har kritiserats för att&lt;br&gt;förespråka en mildring av 5 § lagen om kemiska produkter (LKP). Den&lt;br&gt;är idag straffsanktionerad. Kommunen anser att det inte är rimligt att en&lt;br&gt;sådan svepande formulering i 5 § kan leda till straff, utan kemikalieval&lt;br&gt;bör definieras bättre. Kommunen delar därför kommitténs syn på saken. -&lt;br&gt;- - De allmänna aktsamhetsreglema föreslås utformade så att också&lt;br&gt;planerade verksamheter kan förhindras till skydd för hälsan. Detta är ett&lt;br&gt;mycket bra förslag som dock kräver förtydligande genom föreskrifter om&lt;br&gt;för vilka verksamheter ett sådant förhindrande kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.53 Västerås kommun: För mycket av den nuvarande miljöskyddsla-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gens begränsade bedömningar i 3 kap. 4 §, dvs. &amp;quot;ur teknisk och&lt;br&gt;företagsekonomisk synpunkt&amp;quot;. - - - De ekologiska, sociala och sam-&lt;br&gt;hällsekonomiska bedömningsgrunderna i naturresurslagen borde gälla i&lt;br&gt;hela miljöbalken i synnerhet i de allmänna aktsamhetsreglema. - - -&lt;br&gt;Behovet av &amp;quot;mindre förbrukning av naturresurser&amp;quot; i 3 kap. 5 § är&lt;br&gt;önskvärt. Eventuellt hade ett tillägg av &amp;quot;främst ändliga resurser&amp;quot; kunnat&lt;br&gt;göras. Uttrycket &amp;quot;påtaglig fördel&amp;quot; i paragrafen måste tolkas som en&lt;br&gt;försvagning jämfört med idag, vilket är olyckligt. - - - Precisering i 3&lt;br&gt;kap. 6 § är nödvändig för hur &amp;quot;alltför kostsamt&amp;quot; skall bedömas.---13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 7 § andra stycket fins en rundgång i motiveringarna som bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klargöras. Framför allt bör skillnaden mellan påtaglig skada på miljön Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;respektive skada på miljön av allvarlig art klarläggas. Stoppregeln torde Bilaga 4&lt;br&gt;vara omöjlig att tillämpa i sin nuvarande formulering. Som exempel kan&lt;br&gt;nämnas verksamhet i form av trafik på vissa vägar och boende i&lt;br&gt;radonhus.---En i och för sig väsentlig regel får inte ges en utformning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som innebär att paragrafen måste kringgås i bedömningen av vissa&lt;br&gt;aktiviteter i samhället. Om en lagregel inte kan tillämpas fullt ut i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;praktiken, är risken uppenbar att respekten för lagen urholkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.54 Borlänge kommun: I femte kapitlet i förslaget tas en rad olika&lt;br&gt;aktsamhetsregler upp bl.a. den s.k. utbytesprincipen. Denna finns i&lt;br&gt;dagens lagstiftning i lagen om kemiska produkter, där den på ett&lt;br&gt;verksamt sätt bidragit till utbyten till mer miljövänliga kemikalier. I hgen&lt;br&gt;om kemiska produkter är utbytesprincipen straffsanktionerad, något som&lt;br&gt;för kommunernas del underlättat tillsynen i kemikaliearbetet. Tas&lt;br&gt;straffsanktionerna bort blir utbytesprincipen mer uddlös och ett bra&lt;br&gt;kemikaliearbete ute i kommunerna försvåras. Straffsanktionen vid&lt;br&gt;utbytesprincipen bör kvarstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.55 Gävle kommun: Den s.k. hjälpregeln i 3 kap. 4 § om krav på bästa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillgängliga teknik blir tillämplig endast i de fall där utövaren använder&lt;br&gt;sig av &amp;quot;utrustning&amp;quot; av något slag. Enligt motiven kommer kravet på bästa&lt;br&gt;teknik, när denna förbättring är uppfylld att gälla inte endast på den&lt;br&gt;nämnda &amp;quot;utrustningen&amp;quot; utan även på försiktighetsåtgärder av olika slag. -&lt;br&gt;- - Härav borde begreppet utrustning i paragraftexten ändras på så sätt att&lt;br&gt;det helst ftamgår vad som menas. &amp;quot;Utrustning&amp;quot; är i sig ett svårdefinierat&lt;br&gt;begrepp och tolkningen av pragrafen kan bli luddig.---3 kap. 5 § utgör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsvarigheten till den s.k. utbytesprincipen enligt nuvarande hg om&lt;br&gt;kemiska produkter. Ändringen innebär dock en klar försvagning. Det&lt;br&gt;måste vara en &amp;quot;påtaglig fördel&amp;quot; innan en kemisk produkt skall stoppas&lt;br&gt;eller ej användas. Formuleringen &amp;quot;påtaglig fördel&amp;quot; måste sägas stå i&lt;br&gt;direkt motsatsförhålladne till balkens grundprinciper. En överträdelse av&lt;br&gt;paragrafen innebär också en strafflindring i jmf med nuvarande § i hgen&lt;br&gt;om kemiska produkter. Paragraf 5 i hgen om kemiska produkter bör&lt;br&gt;istället inarbetas, med detta kommer den s.k. utbytesregeln att framgå. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - 3 kap. 6 § måste omformuleras och där någon rimlighetsbedömning&lt;br&gt;läggs in. Detta för att inte 3-5 §§ helt skall förlora i värde. Hänsyn till&lt;br&gt;kostnader skall naturligtvis tas med men får inte vara styrande som det&lt;br&gt;är i nuvarande skrivning.---3 kap. 7 §: Denna stoppregel bör enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;balken innebära ett absolut stopp för åtgärder som kan beferas leda till&lt;br&gt;att människors hälsa skadas eller överträdelse av en bindande miljökvali-&lt;br&gt;tetsnorm. En skärpning av stoppregeln jämfört med nuvarande regel i&lt;br&gt;miljöskyddslagen är behövlig och angelägen. Bestämmelsen bör dock&lt;br&gt;utformas så att det finns en praktisk möjlighet att tillämpa den, vilket&lt;br&gt;med nuvarande skrivning framstår som något orealistiskt.---Ordet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;beferas&amp;quot; leder till osäkerhet vid kommande tillämpning och bör bytas ut. Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.56 Hudiksvalls kommun: Den s.k. hjälpregeln i 3 kap. 4 § om krav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på bästa tillgängliga teknik blir tillämplig endast i de fell där utövaren&lt;br&gt;använder sig av &amp;quot;utrustning&amp;quot; av något slag. Enligt motiven kommer&lt;br&gt;kravet på bästa teknik, där denna förbättring är uppfylld att gälla inte&lt;br&gt;endast på den nämnda utrustningen utan även på försiktighetsåtgärder av&lt;br&gt;olika slag.---Härav borde begreppet utrustning i paragraftexten ändras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på så sätt att det helst framgår vad som menas. Utrustning är i sig ett&lt;br&gt;svåidefinierat begrepp och tolkningen av paragrafen kan bli luddig.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen om kemiska produkter gäller den s.k. utbytesprincipen,&lt;br&gt;denna princip har också försökts inarbetas i 3 kap. § 5 i balken.&lt;br&gt;Ändringen innebär dock en klar försvagning istället för en förväntad&lt;br&gt;förstärkning. Lagtexten förutsätter att det måste vara en &amp;quot;påtaglig fördel&amp;quot;&lt;br&gt;innan en kemisk produkt skall stoppas eller ej användas. Det måste sägas&lt;br&gt;stå i direkt motsatsförhållande till balkens grundprinciper. Vi motsätter&lt;br&gt;oss med bestämdhet en sådan försvagning i lagtexten.---3 kap. § 6 bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;helt utgå då den tar alltför stor hänsyn till kostnader. I detta fell medför&lt;br&gt;paragrafen att paragraferna 3-5 helt förlorar värde.---3 kap. § 7:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna stoppregel bör enligt balken innebära ett absolut stopp för åtgärder&lt;br&gt;som kan beferas leda till att människors hälsa skadas, eller överträdelse&lt;br&gt;av en bindande miljökvalitetsnorm. En skärpning av stoppregien jämfört&lt;br&gt;med nuvarande regel i miljöskyddslagen är behövlig och angelägen.&lt;br&gt;Bestämmelsen bör dock utformas så att det finns en praktisk möjlighet att&lt;br&gt;tillämpa den, nuvarande skrivning framstår som något orealistisk. Här&lt;br&gt;behövs ett klarläggande.---Orden &amp;quot;så vitt möjligt&amp;quot; i 14 kap. 2 § är ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;luddigt uttryckt och skapar oklar tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.57 Sundsvalls kommun: Enligt 3 kap. 5 § skall sådana kemiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkter och varor undvikas som med påtaglig fördel kan ersättas med&lt;br&gt;andra som är mindre ferliga. Detta medför en mildring jämfört med hur&lt;br&gt;nuvarande substitutionsprincip i LKP är formulerad. Där föreskrivs att&lt;br&gt;kemiska produkter skall undvikas som kan ersättas med mindre ferliga.&lt;br&gt;Vi föreslår att formuleringen &amp;quot;till påtaglig fördel&amp;quot; stryks. Genom att&lt;br&gt;ersättningsprincipen införts såsom en s.k. allmän aktsamhetsregel - som&lt;br&gt;inte är straffsanktionerad - så har tillsynsmyndigheternas möjligheter att&lt;br&gt;agera försämrats. Ersättningsprincipen bör tas in även i kapitlet om&lt;br&gt;kemiska produkter och såsom för närvarande vara direkt straffsanktione-&lt;br&gt;rad. ---Av 3 kap. 6 § framgår att &amp;quot;Är det uppenbart att ett visst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försiktighetsmått som krävs enligt 3-5 § är alltför kostsamt i förhållande&lt;br&gt;till den nytta det medför för miljön får ett mindre kostsamt försiktig-&lt;br&gt;hetsmått väljas.&amp;quot;---6 § bör utgå. Den avvägning mellan kostnad och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nytta som görs i prövningsärenden skall göras i paragrapema 3-5.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. stoppregeln i 3 kap. 7 § bör erhålla en mildare utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med formuleringen &amp;quot;kan beforas&amp;quot; blir regeln inte rimlig att tillämpa i alla Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;situationer. Exempelvis kan med fog hävdas att t.ex. trafikanläggningar Bilaga 4&lt;br&gt;kan beforas leda till att människors hälsa skadas, trots att alla rimliga&lt;br&gt;försiktighetsmått iakttagits. Bestämmelsen skulle då leda till att verksam-&lt;br&gt;heten inte får utövas. En regel som inte kan tillämpas i praktiken bör&lt;br&gt;heller inte införas. Den minskar respekten för lagstiftningen och&lt;br&gt;motverkar snarast sitt syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.58 Östersunds kommun: Det är angeläget att den s.k. stoppregeln i&lt;br&gt;förslagets 3 kap 7 § ges en utformning, så att den blir praktiskt an-&lt;br&gt;vändbar och går att tillämpa. Det kan finnas en risk att i första hand 7 §&lt;br&gt;1 st. är för kategoriskt skriven, med risk för att den blir opraktisk.&lt;br&gt;Möjligen borde föreskriften kompletteras med någon möjlighet till&lt;br&gt;undantag om skadan ej är av allvarlig art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.59 Skellefteå kommun: Kommittén har föreslagit en skrivning i 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §, som innebär ett tillägg &amp;quot;till påtaglig fördel&amp;quot;, samtidigt som man&lt;br&gt;hävdar: &amp;quot;Detta torde inte innebära någon förändring i förhållande till&lt;br&gt;gällande rätt.&amp;quot; Föreligger inte någon önskan att ändra nuvarande praxis,&lt;br&gt;torde tillägget vara obehövligt. Risk finns annars att ändringen miss-&lt;br&gt;tolkas. ---Den s.k. stoppregeln i nuvarande miljöskyddslagstiftning har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behövt skärpas, men med den utformning den erhållit i första stycket i&lt;br&gt;rubricerade bestämmelse beträffande människors hälsa torde tillämp-&lt;br&gt;ningen och därmed trovärdigheten råka i svårigheter. Biltrafiken är ett&lt;br&gt;exempel härpå. Andra styckets utgångspunkt om &amp;quot;påtaglig skada&amp;quot; är i&lt;br&gt;alla händelser bättre, men en total omarbetning torde vara nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.60 Umeå kommun: Förslaget till 3 kap. 4 § innebär att kravet på&lt;br&gt;användande av bästa teknik lyfts fram. Begeppet, som är känt mot&lt;br&gt;bakgrund av vissa formuleringar och motivuttalanden i miljöskyddslagen,&lt;br&gt;förorsakar vissa problem redan i dag. Den föreslagna lagstiftningen och&lt;br&gt;dess motivering är heller inte klar. Man lämnas i tvivelsmål om&lt;br&gt;verkningarna av den föreslagna regleringen är till alla delar avsedda.&lt;br&gt;&amp;quot;Bästa tillgängliga teknik&amp;quot; definieras utifrån vad som typiskt sett är&lt;br&gt;möjligt att använda i branschen, utan hänsyn till förutsättningarna i den&lt;br&gt;enskilda anläggningen (3 kap. 4 §). Undantag görs för det foll att det&lt;br&gt;framstår som alltför kostsamt i förhållande till vad som vinnes ur&lt;br&gt;miljösynpunkt (3 kap. 6 §). Om det av andra skäl inte är möjligt att&lt;br&gt;installera vad som bedöms vara bästa tillgängliga teknik, ger lagen och&lt;br&gt;dess motivering intrycket att den tilltänkta verksamheten inte får komma&lt;br&gt;till stånd eller måste upphöra, något som kan blir aktuellt vid en&lt;br&gt;omprövning av verksamhet. Det rimliga bör vara att en avvägning kan&lt;br&gt;ske och att avsteg från principen om bästa tillgängliga teknik kan göras&lt;br&gt;även för dessa foll. Lagen och motiven bör förtydligas på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.61 Luleå kommun: 3 kap. 7 § innehåller en stoppregel som innebär Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att om &amp;quot;människors hälsa befaras skadas..... får verksamheten.....inte Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utövas&amp;quot;. Detta kan synas som en självklarhet men kan ha stor påverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på kommmunens egen verksamhet. Redan befarad skada skulle kunna&lt;br&gt;stoppa en viss verksamhet utan att risken behöver vara uppenbar eller ens&lt;br&gt;ha någon högre grad av sannolikhet. Det bör förtydligas när och hur&lt;br&gt;bestämmelsen är tänkt att nyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.62 Piteå kommun: 3 kap. 4 § - Vi saknar motsvarande &amp;quot;skyldighet&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för verksamheter som ej kräver utrustning i den betydelse som här anges.&lt;br&gt;Begreppet borde breddas att inte enbart omfatta &amp;quot;utrustning&amp;quot;. Utrustning&lt;br&gt;är i sig ett svårdefinierat begrepp. I enlighet med ovan sagda bör&lt;br&gt;paragrafens text strykas fr.o.m. &amp;quot;och som därvid&amp;quot; .... t.o.m. &amp;quot;av något&lt;br&gt;slag&amp;quot;. 3 kap. 5 § - Den s.k. utbytespricipen i balkens utformning är en&lt;br&gt;påtaglig försvagning jämfört med LKP:s formulering. Det skall vara en&lt;br&gt;&amp;quot;påtaglig fördel&amp;quot; innan en kemisk, bioteknisk produkt skall undvikas.&lt;br&gt;Denna formulering står i ett motsatsförhållande till balkens grundprin-&lt;br&gt;ciper. Vi förordar att LKP:s lagtext bibehålls.---3 kap. 7 § - Den s.k.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stoppregeln innebär ett absolut stopp för åtgärder som beferas leda till att&lt;br&gt;människors hälsa skadas, eller överträdelse av en bindande miljökvalitets-&lt;br&gt;norm. Regeln framstår som tveksam då den knappast kommer att tilläm-&lt;br&gt;pas på kända hälso- och miljörisker, t.ex. biltrafiken. Risken är uppenbar&lt;br&gt;att balken förlorar trovärdighet med en stoppregel utformad på detta sätt.&lt;br&gt;En skärpning av stoppregeln jämfört med nuvarande regel i miljöskydds-&lt;br&gt;lagen är behövligt och angelägen. Bestämmelsen måste dock utformas så&lt;br&gt;att det finns en praktisk möjlighet att tillämpa den. Vi är tveksamma till&lt;br&gt;om denna regel kan tillämpas med de vaga kriterier som skall vara&lt;br&gt;uppfyllda. Ordet &amp;quot;beferas&amp;quot; leder till stor osäkerhet vid tolkningen och&lt;br&gt;tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.63 Göteborgs och Bohus läns landsting: Vi kan inte dela kommitténs&lt;br&gt;optimism att inom fem till tio år kan kunskaper finnas om alla kommersi-&lt;br&gt;ellt förekommande ämnen så att deras skadlighet för hälsan och miljön&lt;br&gt;kan bedömas. Tvärtom kommer som hittills antalet kemiska ämnen att&lt;br&gt;öka snabbare än de toxikologiska resurserna. Därför är det beklagligt att&lt;br&gt;kravet att alltid använda minst ferliga ämne, utbytesprincipen, inte fått&lt;br&gt;en tydligare markering i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.64 &amp;nbsp;Svenska Kommunförbundet: I miljöbalksförslaget 3 kap.&lt;br&gt;behandlas frågor som skärpta och samordnade aktsamhetsregler. De&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema skall gälla for den som utövar miljöpåver-&lt;br&gt;kan, dvs. i princip alla människor och all påverkande verksamhet. Även&lt;br&gt;diffusa stömingskällor omfettas liksom sådant som regleras i andra lagar,&lt;br&gt;vilket innebär en allmän utvidgning och skärpning i förhållande till nu&lt;br&gt;gällande bestämmelser. Reglema föreslås inte bli straffsanktionerade och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer således inte heller att kunna ligga till direkt grund för åtgärder&lt;br&gt;mot företag eller enskilda. De föreskrifter m.m. som förväntas bli&lt;br&gt;utfärdade med stöd av reglema kan vara bindande och straffsanktioneran-&lt;br&gt;de.---Kommunförbundet kan tillstyrka den föreslagna skärpningen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synen att de allmänna aktsamhetsreglema inte skall vara straffsanktione-&lt;br&gt;rande. Men den allmängiltiga utformningen av aktsamhetsreglema&lt;br&gt;medför att det i dagsläget är oklart hur dessa kommer att fungera i det&lt;br&gt;praktiska arbetet hos miljömyndigheterna. Bemyndiganden att med stöd&lt;br&gt;av aktsamhetsreglema utfärda generella, bindande föreskrifter kan&lt;br&gt;förväntas få stor betydelse om de av kommittén föreslagna förändringarna&lt;br&gt;genomförs. Därför är det viktigt att även balkens 3 kap. bearbetas&lt;br&gt;ytterligare för att klarlägga tillämplighet och syfte med aktuella paragra-&lt;br&gt;fer. ---13 kap. 7 § introduceras stoppregeln. Den föreslagna regeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär en avsevärd skärpning i förhållande till nuvarande lagstiftning.&lt;br&gt;Särskilt gäller detta vid risk för människors hälsa. Regeln föreslås bli&lt;br&gt;tillämplig redan då skada kan befaras - det krävs således inte någon&lt;br&gt;högre grad av sannolikhet. Dessutom skall den gälla såväl befintliga som&lt;br&gt;planerade verksamheter.---Kommunförbundet anser att en skärpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i enlighet med stoppregeln är behövlig och angelägen. I miljöbalksför-&lt;br&gt;slaget har bestämmelsen dock fått en utformning som gör att den&lt;br&gt;uppenbarligen kommer att bli svår att praktiskt tillämpa. Det kan nästan&lt;br&gt;alltid med fog hävdas att t.ex. avfallshantering eller trafikanläggningar&lt;br&gt;kan beferas leda till att människors hälsa skadas trots att alla rimliga&lt;br&gt;försiktighetsmått iakttagits. Bestämmelsen skulle då leda till att verksam-&lt;br&gt;heten inte får utövas. Detta är i sin tur inte rimligt. En lagregel som inte&lt;br&gt;kan tillämpas i praktiken bör enligt förbundet inte tillskapas, eftersom&lt;br&gt;den ytterst minskar respekten för lagstiftningen och t.o.m. kan motverka&lt;br&gt;sitt eget syfte. Följande uttryck m.m. i 3 kap. bör dessuotm upp-&lt;br&gt;märksammas och klarläggas: uttrycket &amp;quot;som behövs&amp;quot; i 3 §, ordet&lt;br&gt;&amp;quot;utrustning&amp;quot; i 4 § samt uttrycket &amp;quot;användning av energi&amp;quot; i 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.65 Landstingsförbundet: Balkens 3 kap. 4 § stadgar att var och en&lt;br&gt;som utövar eller ämnar utöva miljöpåverkan och som därvid använder&lt;br&gt;eller ämnar använda utrustning av något slag är skyldig att tillämpa&lt;br&gt;&amp;quot;bästa tillgängliga teknik&amp;quot; för att skydda människors hälsa och miljön&lt;br&gt;mot skador och olägenheter samt för att främja en långsiktigt god&lt;br&gt;hushållning med naturresurser. Denna skrivning kan få mycket långt-&lt;br&gt;gående ekonomiska konsekvenser för sjukvårdshuvudmännen. Eftersom&lt;br&gt;ingen geografisk begränsning finns kan detta innebära att man tvingas&lt;br&gt;lägga ner betydande resurser på att hålla sig informerad om det allra&lt;br&gt;senaste. Det kan också innebära att man tvingas skriva av röntgenutrust-&lt;br&gt;ning på mycket kort tid, eftersom det utvecklas nya tekniska lösningar,&lt;br&gt;som bl.a. kan innebära mindre strålning, hela tiden.---En stoppregel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns i 3 kap. 7 § med innebörd att en verksamhet, en hantering eller en&lt;br&gt;åtgärd inte får utövas eller vidtas om verksamheten, hanteringen eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärder, trots användning av försiktighetsmått, kan beferas leda till att&lt;br&gt;människors hälsa skadas. Vid viss typ av verksamhet kan det alltid med&lt;br&gt;fog hävdas att det kan leda till att människor skadas, trots att alla rimliga&lt;br&gt;försiktighetsmått iakttagits. Bestämmelsen leder då till att verksamheten&lt;br&gt;inte får utövas. En lagregel som inte kan tillämpas i praktiken är onödig&lt;br&gt;och minskar respekten for lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.66 Svenska naturskyddsföreningen: Balkens 3 kap. bör omarbetas&lt;br&gt;och göras betydligt mer utförligt, beskrivande och tydligt. För att&lt;br&gt;aktsamheten skall kunna fastas i lag och for att reglema skall kunna få&lt;br&gt;den effektivitet som önskas krävs en stor precisering av reglema samt att&lt;br&gt;vissa centrala begrepp ges en klar definition i lagen eller lagkommen-&lt;br&gt;taren. Alla de kravregler som kan betraktas som hänsynsregler,&lt;br&gt;dämpningsregler, liksom regler av liknande karaktär bör samlas i ett&lt;br&gt;sådant kapitel, liksom även minimerings- och maximeringsprinciper samt&lt;br&gt;stoppregler. Frågan är om inte ett sådant kapitel även skall omfetta&lt;br&gt;sanktioner och innehålla en hänvisning till centrala delar av brottsbalken.&lt;br&gt;Utbytesregeln måste göras tydligare. Den bör gälla redan i producent-&lt;br&gt;och tillverkningsledet. Trots alla aktsamhets-, dämpnings- och försiktig-&lt;br&gt;hetsregler som utfärdas inträffar och kommer även fortsättningsvis att&lt;br&gt;inträffa oförutsedda händelser som på ett negativt sätt påverkar miljön.&lt;br&gt;De allmänna aktsamhetsreglema bör därför även innehålla en beredskap&lt;br&gt;att kunna ta till vid sådana extraordinära situationer. Den s.k. stoppregeln&lt;br&gt;i 3:7, &amp;quot;om en verksamhet, hantering eller åtgärd kan leda till att&lt;br&gt;människors hälsa skadas, - - -, får verksamheten, åtgärden eller&lt;br&gt;hanteringen inte utövas eller vidtas---&amp;quot;, är mycket långtgående och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän, så svepande och sträng att den kan bli svår att förstå och därmed&lt;br&gt;även svår att tillämpa och rätta sig efter. Naturskyddsföreningen&lt;br&gt;välkomnar i och för sig en skärpt stoppregel. Den 6 § i miljöskyddslagen&lt;br&gt;är de fecto ingen sådan eftersom den i sista hand alltid ger regeringen&lt;br&gt;möjlighet att ge tillstånd till verksamheter, hur miljöstörande de än är.&lt;br&gt;En stoppregel som verkligen kan stoppa miljöferliga projekt är särskilt&lt;br&gt;viktig i en lagstiftning som bygger på miljökvalitetsnormer. Alltför&lt;br&gt;långtgående regler kan dock, om de samtidigt är mycket allmänt&lt;br&gt;formulerade, vara svåra att tillämpa. - - - En stoppregel bör därför&lt;br&gt;innehålla klara regler för vad som kan anses tolerabelt från miljösyn-&lt;br&gt;punkt. Situationer som kan tänkas vara för handen vid ett stopptillfalle,&lt;br&gt;bör kunna exemplifieras på ett klart och överskådligt sätt. Detta gäller f ö&lt;br&gt;inte bara stoppregeln utan är fellet med flera av aktsamhets- och&lt;br&gt;dämpningsreglema i balkförslagets tredje kapitel. Det förslag till en&lt;br&gt;alternativ utformning och skrivning av miljöbalken som utarbetats inom&lt;br&gt;Uppsala universitet, innehåller en alternativ formulering av stoppregeln&lt;br&gt;i 3:7. Enligt föreningens uppfettning utgör denna alternativa formulering&lt;br&gt;en illustration till hur stoppregeln skulle kunna ges en tydligare och mer&lt;br&gt;tillämpbar utformning.---Den s.k. utbytesregeln, som idag återfinns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i lagen om kemiska produkter och som i balken föreslås ingå bland de&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema, har i förslaget fått en formulering som&lt;br&gt;skulle innebära en försvagning jämfört med nuläget. Förslaget innebär att&lt;br&gt;kemiska och biotekniska produkter som kan ersättas med mindre farliga&lt;br&gt;dito skall undvikas om det är till påtaglig fördel för människors hälsa,&lt;br&gt;miljön etc. Detta till skillnad mot dagens regel som inte nämner&lt;br&gt;någonting om att utbytet skall vara till påtaglig fördel. I specialmotive-&lt;br&gt;ringen hävdar kommittén att detta inte skulle innebära någon förändring&lt;br&gt;av gällande rätt. Sannolikt grundar man denna uppfattning på det faktum&lt;br&gt;att utbytesprincipen idag tillämpas mycket sparsamt. Detta borde dock&lt;br&gt;vara ett motiv for att formulera paragrafen så att tillämpningen under-&lt;br&gt;lättas. Genom att kräva påtaglig fördel införs tvärtom ännu en tröskel&lt;br&gt;som kommer att försvåra tillämpningen. I kombination med förslaget att&lt;br&gt;regeln inte längre skall vara direkt straffsanktionerad innebär detta en&lt;br&gt;försvagning som föreningen anser är oacceptabel. Det är vidare angeläget&lt;br&gt;att utbytesregeln görs tydligare. Ansvaret för utbyte bör öka för&lt;br&gt;tillverkare och försäljare. Att ha lika starka ansvarskrav på den enskilde&lt;br&gt;medborgaren är orimligt med tanke på skillnaden i kunskap och&lt;br&gt;kompetens om kemiska, tekniska och andra egenskaper hos produkten,&lt;br&gt;samt effekter i miljön vid utsläpp.---Lokaliseringsregeln (3:3) är illa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formulerad. Det tycks som om det enda som skall vara vägledande för&lt;br&gt;lokaliseringen är om platsen är lämplig för verksamheten ifråga, något&lt;br&gt;som verksamhetsutövaren själv torde sörja för. Enligt Naturskyddsföre-&lt;br&gt;ningens uppfettning bör aktsamhetsregeln i 14 kap. 1 §, som är bättre,&lt;br&gt;flyttas till det tredje kapitlet och därmed göras gällande för all miljöpå-&lt;br&gt;verkande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.67 Sveriges advokatsamfund: Detta kapitel i förslaget innehåller&lt;br&gt;utredningens förslag till allmänna aktsamhetsregler. Mot de allmänna&lt;br&gt;formuleringarna till sådana regler kan ingen invändning resas. Frågan är&lt;br&gt;bara vem som vid olika meningar skall avgöra t.ex. vad som är &amp;quot;bästa&lt;br&gt;tillgängliga teknik&amp;quot;, vilka varor eller produkter som är mindre ferliga&lt;br&gt;etc. Det framstår för samfundet som självklart att bästa tillgängliga&lt;br&gt;kompetens inte alltid står att finna hos de myndigheter som övervakar&lt;br&gt;tillämpningen av lagstiftningen eller särskilda föreskrifter vid sidan om&lt;br&gt;denna. I företag och kommuner finns ofta en kunskap och insikt som vida&lt;br&gt;överträffar vad som står till buds hos de övervakande myndigheterna. Så&lt;br&gt;är det nu och ingenting säger att det i framtiden kommer att ske någon&lt;br&gt;förändring i detta förhållande. Det krävs alltså enligt samfundets mening&lt;br&gt;att det mellan den övervakande och övervakade skapas en instans med&lt;br&gt;rättslig kompetens att avgöra vad som kan anses vara bäst, rimligast&lt;br&gt;och/eller ekonomiskt försvarbart i det enskilda fellet. I brist på över-&lt;br&gt;enskommelse mellan den övervakande myndigheten och företagaren/-&lt;br&gt;kommunen skall endera parten kunna överlämna frågans slutliga&lt;br&gt;avgörande till miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.68 Grossistförbundet Svensk Handel: 13 kap. 5 § har man omarbetat&lt;br&gt;skrivningen av den s.k. utbytesprincipen i lagen om kemiska produkter&lt;br&gt;och tagit bort straffsanktioneringen av denna. Detta anser vi vara en klar&lt;br&gt;forbättring då den tidigare straffsanktioneringen av paragrafen från&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt enligt vår uppfattning inte var acceptabel.&lt;br&gt;Förslaget i 3 kap.7 § om stoppregeln kan medföra orimliga konsekvenser&lt;br&gt;och kommer att leda till att osäkerheten i industriell verksamhet i Sverige&lt;br&gt;påtagligt ökar. Detta i sin tur kommer att försämra intresset for&lt;br&gt;investeringar i industriell verksamhet i landet. Industriinvesteringar är&lt;br&gt;alltid förknippade med osäkerhet. Det gäller för beslutsfattarna i så hög&lt;br&gt;utsträckning som möjligt minska antalet frågetecken inför sitt beslut. En&lt;br&gt;skrivning av nu föreslagen karaktär kommer at utgöra en så stor&lt;br&gt;osäkerhetsfaktor att det kan bli avgörande för kommande investeringsbe-&lt;br&gt;slut. Vi anser detta vara mycket allvarligt och hemställer att paragrafen&lt;br&gt;skrivs om.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.69 Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som Allert Alverborg påpekat i sitt yttrande riskerar vissa inslag i&lt;br&gt;kommitténs förslag att uppfattas som uppenbart orealistiska och kan&lt;br&gt;därmed bidra till att respekten for regelverket urholkas. En sådan regel&lt;br&gt;är den s.k. stoppregeln i 3 kap. 7 §, första stycket.---Den grund-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läggande ambition som ligger bakom regeln, nämligen att förhindra att&lt;br&gt;människors hälsa skadas, är närmast självklar och delas av alla och&lt;br&gt;envar. Problemet är den utformning regeln givits i lagtexten. Helt&lt;br&gt;avgörande för regelns praktiska tillämpning och hur begreppen &amp;quot;kan&lt;br&gt;befaras leda till&amp;quot;, &amp;quot;hälsa&amp;quot; och &amp;quot;skadas&amp;quot; kommer att tolkas.---Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inledande rekvisitet - kan befaras leda till - ger vid normalt språkbruk&lt;br&gt;intryck av en mycket låg sannolikhetsnivå. Av vissa juridiska experter&lt;br&gt;har det invänts att så inte är fellet utan att begreppet snarast innebär krav&lt;br&gt;på mycket konkreta risksituationer. Även om så är fellet vore det mycket&lt;br&gt;olyckligt om lagtexten gavs den föreslagna utformningen. Balken och&lt;br&gt;dess bestämmelser kommer att tolkas och tillämpas av ett stort antal&lt;br&gt;människor inom olika sektorer av samhället, varav den stora majoriteten&lt;br&gt;sannolikt helt saknar juridisk kompetens. Utrymmet för missförstånd&lt;br&gt;torde med den nuvarande lagtexten vara i princip obegränsat.---När&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det därefter gäller begreppen &amp;quot;hälsa&amp;quot; och &amp;quot;skadas&amp;quot; rör vi oss åter med ett&lt;br&gt;språkbruk som är allt annat än klart och entydigt.---Att något anses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;leda till &amp;quot;att människors hälsa skadas&amp;quot; kan innebära flera olika saker.&lt;br&gt;Exponering för kemiska ämnen och produkter kan i vissa fell medföra&lt;br&gt;hälsorisker. Olika ämnen är emellertid olika riskbelastade och de&lt;br&gt;potentiella riskerna måste beskrivas på ett nyanserat och balanserat sätt,&lt;br&gt;så att allt inte framstår som lika ferligt. Dosen och den fysiska hantering-&lt;br&gt;en av det ferliga ämnet/produkten jämte toxiciteten/giftigheten är&lt;br&gt;avgörande för ferlighetsgraden. Även tillgängligheten och tiden är av&lt;br&gt;betydelse för att bedöma risken vid en exponering för ett ferligt ämne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med beskrivning av olika hälsorisker i skyddsblad, varuin-&lt;br&gt;formation och liknande används en glidande skala for att indikera riskens&lt;br&gt;svårighetsgrad.---Avslutningsvis måste beaktas att även om det skulle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna föreligga en reell risk för hälsan (typ klorgasutsläpp), saknas&lt;br&gt;utrymme för den möjlighet till avvägning, som måste finnas om regeln&lt;br&gt;inte skall leda till orimliga konsekvenser.---Sammanfattningsvis anser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organisationerna att det finns uppenbara risker i en absolut stoppregel&lt;br&gt;med den föreslagna utformningen. Om regeln tillämpas strikt enligt dess&lt;br&gt;betydelse vid normalt språkbruk kommer den att tvinga fram ned- eller&lt;br&gt;omläggning av ett mycket stort antal anläggningar och verksamheter, inte&lt;br&gt;minst sådana som drivs i offentlig regi. Exempelvis synes stora trafikan-&lt;br&gt;läggningar i tättbebyggt område uppenbart strida mot regeln och därmed&lt;br&gt;i princip vara förbjudna. Problemen med en sådan tillämpning torde vara&lt;br&gt;uppenbara för alla. Om regeln å andra sidan tillämpas med iakttagande&lt;br&gt;av den typ av avvägningar vi beskrivit ovan synes risken uppenbar att&lt;br&gt;även detta kommer att ge upphov till kraftig kritik. Den självklara frågan&lt;br&gt;är givetvis varför anläggningar/verksamheter som i princip kan anses&lt;br&gt;olagliga enligt lagtextens ordalydelse skall tillåta existera/fortgå. - - -&lt;br&gt;Stoppregeln måste därför - om den inte kan slopas, vilket vore det bästa -&lt;br&gt;omarbetas och en dispensmöjlighet införs i lagtexten. Den restriktivitet&lt;br&gt;som bedöms erforderlig torde kunna uttryckas i lagtexten även utan den&lt;br&gt;absoluta form den föreslagna texten har. Vidare bör en kvalifikation av&lt;br&gt;risknivån föras in i lagtexten. - - - I förslagen finns inte längre den&lt;br&gt;tydliga markering av en begränsning till vad som är ekologiskt motiverat,&lt;br&gt;som finns i miljöskyddslagen. Organisationerna förutsätter dock att&lt;br&gt;kraven på industrin inte skall drivas längre än vad som är &amp;quot;miljömässigt&lt;br&gt;motiverat&amp;quot; oavsett om detta är rent tekniskt möjligt. Kravet på &amp;quot;bästa&lt;br&gt;tillgängliga teknik&amp;quot; kan inte ges en absolut tillämpning i fell när&lt;br&gt;miljösituationen även med mer begränsade åtgärder är och kan förutses&lt;br&gt;fortsätta vara tillfredsställande. Samspelet mellan mijökvalitet och teknisk&lt;br&gt;utveckling måste tillåtas fungera även i denna riktning. Detta måste&lt;br&gt;klargöras i motiven.---3 kap. 4 § - I sista meningen bör orden &amp;quot;den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;typ av&amp;quot; ersättas av &amp;quot;sådan&amp;quot; för ökad tydlighet.---3 kap. 6 § bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kompletteras med &amp;quot;eller en långsiktigt god hushållning med naturresur-&lt;br&gt;ser&amp;quot; för att markera att skälighetsawägningen gäller även i detta&lt;br&gt;hänseende.---3 kap. 9 § - Organisationerna utgår från att begreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;såvitt möjligt&amp;quot; rymmer inte endast tekniska hänsyn utan också ekono-&lt;br&gt;miska. Det vore orimligt att kräva användning av förnyelsebara&lt;br&gt;energikällor så snart det är tekniskt möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.70 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF: De aktsamhetsregler som&lt;br&gt;föreslås i lagtextens 3 kap. skall gälla alla som utövar miljöpåverkan.&lt;br&gt;Med den definition på utöva miljöpåverkan som ges i 2 kap. 6 § kommer&lt;br&gt;i princip allt mänskligt handlande som påverkar hälsa, miljö och&lt;br&gt;naturresurser att innefattas. Aktsamhetsreglema är inte straffsanktionera-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de men skall enligt motivtexten läggas till grund för tillstånd och&lt;br&gt;föreskrifter som utfärdas av regering och myndigheter. Enligt 3 kap. 3&lt;br&gt;§ skall var och en som utövar eller ämnar utöva miljöpåverkan välja plats&lt;br&gt;som är lämplig för verksamheten samt vidta de skyddsåtgärder, tåla de&lt;br&gt;begränsningar av sitt handlande, iaktta de försiktighetsmått och söija för&lt;br&gt;sådan kontroll av att föreskrivna krav och villkor är uppfyllda som&lt;br&gt;behövs för att skydda människors hälsa och mijön mot skador och&lt;br&gt;olägenheter eller för att främja en långsiktigt god hushållning med&lt;br&gt;naturresurser. Bestämmelsen föreskriver också en skyldighet för den som&lt;br&gt;utövar miljöpåverkan att avhjälpa en uppkommen skada eller olägenhet.&lt;br&gt;Alla de grundläggande principer som tidigare kommenterats skall&lt;br&gt;tillämpas i aktsamhetsreglema. De enda begränsningar av krav och&lt;br&gt;ålägganden myndigheterna kan ställa på den enskilde verksamhetsutöva-&lt;br&gt;ren finns i uttrycket &amp;quot;som behövs&amp;quot; i 3 kap. 3 § samt 3 kap. 6 § som&lt;br&gt;föreskriver att ett mindre kostsamt försiktighetsmått i vissa fell kan få&lt;br&gt;väljas. - - - Genom de allmänna aktsamhetskraven och införande av&lt;br&gt;miljökvalitetskrav (8 kap.) öppnas oanade möjligheter för myndigheter&lt;br&gt;att ställa långtgående krav på enskilda verksamheter inkl att helt stoppa&lt;br&gt;verksamheter och åtgärder. Konsekvenserna för den enskilde jord- och&lt;br&gt;skogsbrukaren är svårbedömbara genom att aktsamhetsregler och&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer kommer att verka genom föreskrifter som med stöd&lt;br&gt;av balken meddelas av regering eller myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer eller med stöd av annan lagstiftning. Konstruktionen är som&lt;br&gt;gjord för att skapa förvirring och rättsosäkerhet.---LRF noterar med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillfredsställelse att miljöskyddskommittén infört en särskild aktsamhets-&lt;br&gt;bestämmelse för energi när man i 3 kap. 9 § föreskriver att möjligheterna&lt;br&gt;att spara eller återvinna energi skall beaktas samt att om möjligt energi&lt;br&gt;från förnyelsebara källor skall användas. - - - Miljöbalken öppnar&lt;br&gt;möjligheten för ett ökat samarbete mellan s.k. miljöferliga verksamheter&lt;br&gt;i 14 kap. 3 och 6 §§, vilket kan öppna nya intressanta lösningar under&lt;br&gt;förutsättning att detta sker på frivillig basis och utan myndighetsstyrning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.71 Svenska Kraftverksföreningen: Inordnandet i balken av de olika,&lt;br&gt;sinsemellan väsensskilda verksamheterna har givit utredningen anledning&lt;br&gt;att införa ett nytt begrepp, nämligen att &amp;quot;utöva miljöpåverkan&amp;quot;. Till detta&lt;br&gt;begrepp har knutits s.k. allmänna aktsamhetsregler.---Lämpligheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av att införa detta nya begrepp vill kraftverksföreningen allvarligt&lt;br&gt;ifrågasätta. Begreppet skall täcka praktiskt taget allt mänskligt handlande&lt;br&gt;men bildar samtidigt utgångspunkt för mycket allvarliga rättsverkningar.&lt;br&gt;Visserligen anges att de allmänna aktsamhetsreglema, vilka skall gälla&lt;br&gt;vid allt utövande av miljöpåverkan, inte är direkt straffsanktionerade,&lt;br&gt;men en straffsanktion kan åstadkommas indirekt genom att reglema skall&lt;br&gt;tillämpas vid såväl utfärdande av s.k. generella föreskrifter (4 kap. 1 §)&lt;br&gt;som vid individuell prövning av miljöferlig verksamhet (14 kap. 2 §). —&lt;br&gt;De allmänna aktsamhetsreglema, som på grund av miljöbalkens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppbyggnad med nödvändighet måste täcka ett stort område, har blivit&lt;br&gt;så vittomfattande att det måste bli mycket svårt att tillämpa dem i det&lt;br&gt;praktiska miljöskyddsarbetet. Därmed riskerar reglema att bli ett slag i&lt;br&gt;luften och motverka sitt syfte att gagna detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tillståndspliktiga miljöferliga verksamheter blir aktsamhetsreglema&lt;br&gt;av betydelse vid tillståndsprövningen, eftersom reglema enligt 14 kap. 2&lt;br&gt;§ skall tillämpas vid utövande av miljöferlig verksamhet. Vad som då&lt;br&gt;skall beaktas är bl.a. åtgärdsskyldighetsregeln i 3:3, bästa teknikprincipen&lt;br&gt;i 3:4, substitutionsregeln i 3:5, stoppregeln i 3:7, livscykelprincipen i 3:8&lt;br&gt;och energihushållningen i 3:9. — Kraven enligt 3:3, 3:4 och 3:5 är till&lt;br&gt;sin ordalydelse absoluta, men har givits ett skälighetsmått i 3:6. Detta är&lt;br&gt;i och för sig tillfredsställande men det kan ifrågasättas om skrivningen i&lt;br&gt;3:6 är tillräckligt klargörande. Det talas där endast om &amp;quot;visst försiktig-&lt;br&gt;hetsmått som krävs enligt 3-5 §&amp;quot;. Det hade varit tydligare att skriva:&lt;br&gt;&amp;quot;krav som ställs enligt 3-5 §§&amp;quot;.---Den allvarligaste invändningen mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningen av de allmänna aktsamhetsreglema på miljöferlig verksam-&lt;br&gt;het gäller den s.k. stoppregeln i 3:7. Såsom den regeln är utformad finns&lt;br&gt;det anledning att befera att praktiskt taget inga nya industriella verksam-&lt;br&gt;heter kommer att kunna etableras. Tillämpningen av den s.k. försiktig-&lt;br&gt;hetsprincipen gör att man sällan kan utesluta skada på männisors hälsa.&lt;br&gt;Det är lätt att ge exempel på förödande konsekvenser av stoppregeln inte&lt;br&gt;bara för industriella verksamheter utan för infrastrukturer i samhället. - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Stoppregeln kan också få allvarliga konsekvenser vad gäller vägar och&lt;br&gt;andra trafikanläggningar. Regeringen forutsättes ju enligt 7 kap. 1 §&lt;br&gt;komma att pröva tillåtligheten av trafikanläggningar &amp;quot;med betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan&amp;quot; och skall vid prövningen tillämpa bl.a. stoppregeln i 3:7.&lt;br&gt;Eftersom trafikanläggningar med betydande miljöpåverkan mycket sällan&lt;br&gt;lär uppfylla tillåtlighetskravet i 3:7 skulle konsekvensen bli att inga nya&lt;br&gt;större väganläggningar skulle kunna byggas och att befintliga anlägg-&lt;br&gt;ningar måste tas ur bruk efter en övergångstid. - - - När det gäller&lt;br&gt;befintliga verksamheter anger förslaget till övergångsbestämmelser&lt;br&gt;visserligen en tioårig övergångstid. Detta är i och för sig bra men inte&lt;br&gt;tillräckligt. Det är stoppregeln som sådan som måste omformuleras,&lt;br&gt;eftersom den är alldeles för kategorisk. Kraftverksföreningen avstyrker&lt;br&gt;bestämmelsen och förordar bibehållande av nuvarande lagreglering enligt&lt;br&gt;6 § miljöskyddslagen. - - - Kraftverksföreningen ifrågasätter också&lt;br&gt;förhållningsregeln i 3:9. Dess svepande formulering låter i och för sig&lt;br&gt;bra men en analys av vad den innebär för energibranschen saknas. Även&lt;br&gt;om det inte är någon kategoriskt bindande formulering kan en till-&lt;br&gt;ståndsprövande myndighet komma att kräva både energisnålare process-&lt;br&gt;eller reningsteknik och energiförsörjning från förnyelsebar källa. Såsom&lt;br&gt;utredningen konstaterar i sitt betänkande kräver många reningstekniker&lt;br&gt;betydande energiresurser. Lagrummet ger ingen ledning för en rimlig&lt;br&gt;avvägning mellan vad som eftersträvas och vad som kan tillgodoses med&lt;br&gt;rimliga ekonomiska insatser. Den föreslagna paragrafen bör därför utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;---De föreskrifter om främjande av en god hushållning med naturresur- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ser och om hänsyn till miljön som finns inskrivna i 3:3 och 3:4 behöver Bilaga 4&lt;br&gt;ingen komplettering, men skall man ha en bestämmelse som direkt tar&lt;br&gt;sikte på energianvändning och energiproduktion måste skälighetsföre-&lt;br&gt;skriften i 3:6 göras tillämplig även på denna.---Sammantaget anser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraftverksföreningen, att man vid en ny lagstiftning bör välja en&lt;br&gt;lagkonstruktion som gör det möjligt att avvara de allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;reglema. De tillåtlighetsregler som erfordras för prövning av miljöstöran-&lt;br&gt;de verksamheter bör kunna skrivas in i det kapitel som handlar om&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet (14 kap.) varvid nuvarande utformning av&lt;br&gt;stoppregeln enligt 6 § miljöskyddslagen bör bibehållas och regeln i 3:9&lt;br&gt;slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.72 Värmeverksföreningen: I 3 kap. 7 § föreslås införande av en&lt;br&gt;&amp;quot;stoppregel&amp;quot; som går ännu längre än till omprövning. Avsikten är att ge&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten möjlighet att stoppa verksamheter som &amp;quot; .. beferas&lt;br&gt;leda till att människors hälsa skadas&amp;quot;. Eftersom snart sagt all teknisk&lt;br&gt;verksamhet på något sätt påverkar människors hälsa, kan regeln genom&lt;br&gt;den kategoriska formuleringen i stort sett stoppa all industrietablering och&lt;br&gt;uppbyggnad av infrastruktur. Värmeverksföreningen anser därför att&lt;br&gt;regeln måste omformuleras så att den blir mindre kategorisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.73 Tjänstemännens Centralorganisation, TCO: Ett annat begrepp&lt;br&gt;som TCO vill kommentera är &amp;quot;bästa tillgängliga teknik&amp;quot;. TCO välkomnar&lt;br&gt;att betydelsen av begreppet vidgas för att ansluta till betydelsen inom&lt;br&gt;EG. Detta innebär att bästa tillgängliga teknik förutom produktionsanord-&lt;br&gt;ningar även omfettar metod frågor som arbetsledning och utbildning. Det&lt;br&gt;borde dock, enligt TCO, framgå tydligare att återkommande utbildning&lt;br&gt;för de anställda i arbetsplatsens miljöfrågor samt motsvarande utveckling&lt;br&gt;av organisationen av arbetet är förutsättningar för att miljöarbetet skall&lt;br&gt;kunna integreras med övrig verksamhet på företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.74 Föreningen Skogsindustrierna: Enligt vår uppfettning måste&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiska skälighetsbedömningar ingå vid tillämpningen av aktsamhets-&lt;br&gt;regeln, regeln om bästa tillgängliga teknik och utbytesprincipen (3 kap.&lt;br&gt;3-5 §§). Hänsyn måste också tas till kraven på hög processäkerhet och&lt;br&gt;produktkvalitet inom industrin.---Det bör observeras att i pågående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbete inom EG med IPC (Integrated Prevention and Pollution Control)&lt;br&gt;har nyligen vissa förändringar skett i förslaget för tillämpning av&lt;br&gt;begreppet bästa tillgängliga teknik, BAT. I det senaste utkastet krävs inte&lt;br&gt;längre BAT för anläggningar, om miljökvalitetsnormema kan uppfyllas&lt;br&gt;på ett enklare sätt.---Den föreslagna stoppregeln (3 kap. 7 §) innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en betydande skärpning av lagstiftningen. Vi har uppfattningen att&lt;br&gt;verksamheter som hotar människors hälsa, miljön och hushållningen med&lt;br&gt;naturresurser skall stoppas. Vi anser dock att förutsättningarna härför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste definieras bättre i lagtext och föreskrifter om långtgående negativa&lt;br&gt;konsekvenser för olika samhällssektorer skall undvikas. Bl.a. måste&lt;br&gt;skadebegreppet i samband med människors hälsa klargöras. Stoppregeln&lt;br&gt;får inte blir ett instrument som på oklara grunder medger blockering av&lt;br&gt;projekt inom samfärdsel, industri och övrigt näringsliv. För befintlig&lt;br&gt;industri måste, om tillstånd för verksamheten har beviljats, företaget få&lt;br&gt;möjlighet till dispensprövning hos koncessionsnämnden, som också bör&lt;br&gt;få ta ställning till hur länge verksamheten skall få fortgå om ned-&lt;br&gt;läggningsbeslutet står fest.---13 kap. 9 § föreskrivs att möjligheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att spara eller återvinna energi skall beaktas i olika sammanhang. Vidare&lt;br&gt;stipuleras att energi från förnyelsebara källor så vitt möjligt skall&lt;br&gt;användas. Skogsindustrierna ställer sig bakom målsättningarna att spara&lt;br&gt;och återvinna energi och att dessa mål kommer till uttryck i miljöbalken.&lt;br&gt;Vi vill framhålla att skogsindustrin är landets största användare av&lt;br&gt;biobränslen och att skogsföretagen arbetar aktivt för att öka biobränslenas&lt;br&gt;roll i energisystemet. Vi måste dock avstyrka en tvångsmässig reglering&lt;br&gt;av energivalet. En sådan kan leda till betydande merkostnader och&lt;br&gt;tekniska svårigheter för energianvändama - inte minst inom industrin -&lt;br&gt;och torde inte heller kunna försvaras ur handelspolitisk synpunkt. Det bör&lt;br&gt;tilläggas att vattenkraften enligt internationell terminologi vanligen ingår&lt;br&gt;bland de förnyelsebara energikällorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.75 Greenpeace: I fråga om hushållningen med naturresurser bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheterna att meddela dispens från stoppregeln inskränkas. Be-&lt;br&gt;stämmelsen bör ge uttryck för en absolut gräns som inte får överskridas&lt;br&gt;beträffande vilka risker för ett äventyrande av hushållningen med&lt;br&gt;naturresurser, som kan accepteras. Dessutom bör nyttoöverviktsprincipen&lt;br&gt;stärkas genom att stoppregeln uttrycker ett allmänt krav på nyttoövervikt&lt;br&gt;vid allt utövande av miljöpåverkan.---Bakgrunden till förslaget att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inskränka dispensmöjligheten i fråga om verksamhet som kan beferas&lt;br&gt;påtagligt äventyra en långsiktigt god hushållning med naturresurser.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nyttoöverviktsprincipen måste gälla fullt ut vid utövande av miljöpåver-&lt;br&gt;kan enligt miljöbalken. Med den utformning stoppreglema fått synes det&lt;br&gt;inte krävas nyttoövervikt vid utövande av miljöpåverkan, som inte&lt;br&gt;medför påtaglig risk för miljöskada eller att en långsiktigt god hus-&lt;br&gt;hållning med naturresurser påtagligt äventyras. Det bör direkt av&lt;br&gt;lagtexten framgå att nyttoövervikt krävs för alla verksamheter och&lt;br&gt;hanteringar som faller in under miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.76 Skogsägarnas Riksförbund: Skogsbruket bör ges en starkare&lt;br&gt;ställning i de grundläggande hushållningsbestämmelsema i balken så att&lt;br&gt;näringen inte med automatik kan nedprioriteras vid avvägningar mellan&lt;br&gt;olika intressen i markanvändningsplaneringen. Det bör observeras att&lt;br&gt;andra intressen, t.ex. bevarandeintressen, genom statliga myndigheter kan&lt;br&gt;inrätta riksintresseområden som, utan någon inbyggd begränsningsmöjlig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het, ges företräde framför skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.77 Miljö- och Hälsoskydds^ änstemannaförbundet: Den s.k. hjälpre-&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;geln i 3 kap. 4 § om krav på bästa tillgängliga teknik blir tillämplig&lt;br&gt;endast i de fall där utövaren använder sig av &amp;quot;utrustning&amp;quot; av något slag.&lt;br&gt;Enligt motiven kommer kravet på bästa teknik, när denna förbättring är&lt;br&gt;uppfylld att gälla inte endast på den nämnda &amp;quot;utrustningen&amp;quot; utan även på&lt;br&gt;försiktighetsåtgärder av olika slag.---Härav borde begreppet utrustning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i paragraftexten ändras på så sätt att det helst framgår vad som menas.&lt;br&gt;&amp;quot;Utrustning&amp;quot; är i sig ett svårdefinierat begrepp och tolkningen av&lt;br&gt;paragrafen kan bli luddig.---3 kap. 5 § utgör motsvarigheten till den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s.k. utbytesprincipen enligt nuvarande lag om kemiska produkter.&lt;br&gt;Ändringen innebär dock en klar försvagning. Det måste vara en &amp;quot;påtaglig&lt;br&gt;fordel&amp;quot; innan en kemisk produkt skall stoppas eller ej användas.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta måste sägas stå i direkt motsatsförhållande till balkens grundprin-&lt;br&gt;ciper. 3 kap. 6 § bör helt utgå då den tar alltför stor hänsyn till kostnader&lt;br&gt;och medför i detta fell att 3-5 §§ helt förlorar värde.---3 kap. 7 § -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna stoppregel bör enligt balken innebära ett absolut stopp för åtgärder&lt;br&gt;som kan beferas leda till att människors hälsa skadas eller överträdelse&lt;br&gt;av en bindande miljökvalitetsnorm. En skärpning av stoppregeln jämfört&lt;br&gt;med nuvarande regel i miljöskyddslagen är behövlig och angelägen.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen bör dock utformas så att det finns en praktisk möjlighet att&lt;br&gt;tillämpa den, vilket med nuvarande skrivning framstår som något&lt;br&gt;orealistiskt. Den kommer knappast ens att tillämpas på t ex en redan&lt;br&gt;känd miljö- och hälsorisk, nämligen biltrafiken. Ordet &amp;quot;beferas&amp;quot; leder till&lt;br&gt;osäkerhet vid kommande tillämpning och bör bytas ut. Stoppregeln får&lt;br&gt;dock ej tas bort utan är trots allt bra som en vägvisare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.78 Sveriges Jordägareförbund: Kommittén föreslår att miljöbalken&lt;br&gt;skall innehålla &amp;quot;ett antal övergripande aktsamhetsregler&amp;quot;. Sveriges&lt;br&gt;Jordägareförbund avvisar kommitténs förslag. Sveriges Jordägareförbund&lt;br&gt;anser att om miljöbalken skall innehålla allmänna &amp;quot;aktsamhetsregler&amp;quot;&lt;br&gt;måste de ges en formulering och ett innehåll så att det klart ftamgår att&lt;br&gt;det inte är fråga om tvingande regler utan om allmänna råd och&lt;br&gt;önskemål. Allmänna aktsamhetsregler enligt kommitténs förslag skapar&lt;br&gt;ovisshet om innehållet i gällande rätt. De undergräver därför förtroendet&lt;br&gt;för rättsordningen och lagstiftarna (politikerna). De är till ringa ledning&lt;br&gt;i det enskilda kontroversiella fellet. De kan ges mycket olika tolkningar.&lt;br&gt;Vad kommittén åsyftar med sitt förslag är inte vad som med vanligt&lt;br&gt;språkbruk avses med &amp;quot;regler&amp;quot;. Det är nämligen inte fråga om normer -&lt;br&gt;&amp;quot;regler&amp;quot; - som medborgarna är skyldiga att åtlyda - de är inte förenade&lt;br&gt;med tvångsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.79 Jernkontoret: I 3 kap. 4 § sägs att den som utövar eller ämnar&lt;br&gt;utöva miljöpåverkan och som därvid använder eller ämnar använda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utrustning av något slag är skyldig att tillämpa bästa tillgängliga teknik. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Med detta avses en teknik som motsvarar utvecklingens senaste nivå och Bilaga 4&lt;br&gt;som från tekniska och ekonomiska synpunkter är möjlig att använda vid&lt;br&gt;den typ av verksamhet, hantering eller åtgärd som är i fråga. Detta skall&lt;br&gt;enligt kommittén motsvara BAT-begreppet som diskuteras inom EG. För&lt;br&gt;den svenska stålindustrin som exporterar huvuddelen av sin produktion&lt;br&gt;och som dels är utsatt for hård internationell konkurrens, dels i stor&lt;br&gt;utsträckning har helt eller delvis utländska ägare är det en grundförut-&lt;br&gt;sättning att ha samma villkor som de utländska konkurrenterna. Vår&lt;br&gt;tolkning av BAT-begreppet får alltså inte avvika från den tolkning som&lt;br&gt;kommer att bli gällande inom EG. Vad som är tekniskt möjligt kan inte&lt;br&gt;enbart begränsas till branschen utan måste avse den produkt som skall&lt;br&gt;tillverkas. Utvecklingen inom stålindustrin har gått mot alltmer &amp;quot;skräd-&lt;br&gt;darsydda&amp;quot; produktionslinjer for olika produkter, vilket medför att teknik,&lt;br&gt;som används vid ett stålverk inte automatiskt är möjlig vid ett annat verk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - - Vi föreslår att den svenska översättningen av BAT blir Bästa&lt;br&gt;Användbara Teknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.80 Sveriges Köpmannaförbund: Köpmannaförbundet har vid flera&lt;br&gt;tillfällen kritiserat den nuvarande utformningen av den s.k. utbytesprin-&lt;br&gt;cipen i lagen om kemiska produkter för att vara otydlig och otillbörligt&lt;br&gt;skapa straffsanktionerade lokala försäljnings- och förbrukningsförbud,&lt;br&gt;vilka i sin tur medför stor rättsosäkerhet. Köpmannaförbundet har fått&lt;br&gt;gehör från JO i sin kritik i att strafföreskriften i lagen bör slopas.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi ser därför positivt på kommitténs förslag att utforma regeln som en&lt;br&gt;rambestämmelse, i form av en hjälpregel till den allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;regeln, utan straffsanktion och med närmare preciseringar i föreskrifter&lt;br&gt;eller villkor (vilka senare dock kan vara straffsanktionerade).---Den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbytesskyldighet som regeln dock fortfarande ger uttryck för måste&lt;br&gt;emellertid förklaras och förtydligas i förarbetena för att överhuvud kunna&lt;br&gt;tjäna som en praktisk vägledning för myndigheter, enskilda och&lt;br&gt;näringsidkare. Endast därigenom kan regeln få önskade positiva effekter&lt;br&gt;i miljöarbetet. — Det måste också klargöras hur kompetensfördelningen&lt;br&gt;mellan myndigheterna är avsedd att fungera i ljuset av den integration&lt;br&gt;och krav på fri rörlighet för bl.a. varor, som kommer att följa av ett&lt;br&gt;EES-avtal och ett EG-medlemskap.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Generella föreskrifter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;5.1 Riksdagens ombudsmän, JO: Jag har i princip ingen erinran mot&lt;br&gt;att det i en reformerad miljö- och hälsoskyddslagstiftning infors&lt;br&gt;möjligheter att besluta om generella föreskrifter i stället för att som i dag&lt;br&gt;är fellet varje enskild verksamhet regleras för sig genom villkor i&lt;br&gt;tillståndsbeslut eller genom förelägganden inom ramen för tillsynen. En&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan ordning torde kunna leda till ett minskat behov av individuell Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;reglering av miljöferliga verksamheter samt till en ökad förutsebarhet for Bilaga 4&lt;br&gt;den som avser utöva sådan verksamhet genom att förutsättningarna för&lt;br&gt;verksamhetens bedrivande redan är kända. I fråga om det föreslagna 4&lt;br&gt;kap. 2 § 3 st. hyser jag emellertid tveksamhet. Denna regel ger&lt;br&gt;regeringen rätt att, oberoende av de villkor som kan ha knutits till ett&lt;br&gt;tillstånd meddelat med stöd av balken, meddela föreskrifter som&lt;br&gt;begränsar möjligheten att utnyttja tillståndet. Att situationer kan&lt;br&gt;uppkomma där ett sådant ingrepp kan framstå som oundvikligt bestrids&lt;br&gt;självfellet inte. I specialmotiveringen till bestämmelsen anför kommittén&lt;br&gt;att huvudregeln i en sådan situation bör vara att föreskriften skall ges&lt;br&gt;lagform. Denna kommitténs uppfettning avspeglas emellertid alls inte i&lt;br&gt;den föreslagna lagtexten. Jag anser att en inskränkning eller i vart fell en&lt;br&gt;precisering av bemyndigandet måste övervägas i det fortsatta lagstift-&lt;br&gt;ningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Boverket: Balken måste ge bemyndiganden i viss omfettning.&lt;br&gt;Boverket vill tillägga att endast regeringen bör ges rätt utfärda före-&lt;br&gt;skrifter med materiellt innehåll. Det är inte klarlagt i vilken omfettning&lt;br&gt;generella föreskrifter kan komma att ersätta individuell prövning. För att&lt;br&gt;innebära en reell effektivisering och förenkling torde det behöva bli&lt;br&gt;vanligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Närings- och Teknikutvecklingsverket, NUTEK: NUTEK delar&lt;br&gt;uppfattningen att generella föreskrifter ger bättre förutsättningar för lika&lt;br&gt;behandling mellan likartade verksamheter. En central fråga enligt&lt;br&gt;NUTEK: s mening är emellertid på vilka grunder och utifrån vilka&lt;br&gt;principer de generella föreskrifterna kommer att läggas fest. Visserligen&lt;br&gt;anges att miljöbalken i likhet med nuvarande miljöskyddslagstiftning bör&lt;br&gt;ha sin grund i försiktighetsprincipen, men det är emellertid inte möjligt&lt;br&gt;att ur betänkandet utläsa hur avvägningar är tänkta att ske gentemot&lt;br&gt;andra, nu tillämpade och tillkommande &amp;quot;principer&amp;quot;. NUTEK kan således&lt;br&gt;inte finna att miljöbalken klargör hur de delvis motstridiga principerna&lt;br&gt;bästa tillgängliga teknik, utbytesprincipen, vad naturen tål, hushållnings-&lt;br&gt;principen, kretsloppsprincipen etc. kommer att vara vägledande för&lt;br&gt;praktisk tillämpning i företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Statens naturvårdsverk: Verket välkomnar den utökade möjligheten&lt;br&gt;att utfärda föreskrifter. Detta kommer att underlätta miljöarbetet,&lt;br&gt;samtidigt som de innebär en ambitionshöjning som bör leda till minskad&lt;br&gt;belastning på miljön. De medger också ett smidigt införlivande av&lt;br&gt;internationella avtal med svensk lagstiftning. Naturvårdsverket delar&lt;br&gt;kommitténs åsikt att regeringen med vissa undantag bör kunna delegera&lt;br&gt;föreskriftsrätten till centrala förvaltningsmyndigheter liksom åsikten att&lt;br&gt;det främst är Naturvårdsverket till vilket den rätten bör delegeras på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöområdet. Verket är berett att ta på sig ett betydande ansvar för Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;föreskriftsarbetet. Naturvårdsverket tillstyrker principen att föreskrifter Bilaga 4&lt;br&gt;skall kunna skärpa kraven i villkor i gällande tillståndsbeslut. Möjlig-&lt;br&gt;heterna att ge ut generella föreskrifter är en förbättring som kommer att&lt;br&gt;underlätta miljöarbetet. Verket bedömer att generella föreskrifter&lt;br&gt;inledningsvis kommer att tillämpas främst på sådana miljöferliga&lt;br&gt;verksamheter som ligger utanför dagens prövningssystem. När det gäller&lt;br&gt;verksamheter som idag omfettas av tillståndsplikt bör generella före-&lt;br&gt;skrifter i första hand lämpa sig för vissa sakfrågor där motsvarande&lt;br&gt;individuella villkor i tillståndsbeslut kan ersättas. På sikt bör också&lt;br&gt;tillståndsprövning i sin helhet kunna ersättas av generella föreskrifter för&lt;br&gt;vissa näringsgrenar. Detta hänger dock bl.a. samman med utvecklingen&lt;br&gt;inom EG. Hänsyn bör också tas till risken för att utvecklingen av &amp;quot;bästa&lt;br&gt;tillgängliga teknik&amp;quot; kan hämmas för vissa branscher vid övergång från&lt;br&gt;individuell prövning till reglering via generella föreskrifter. Upphävandet&lt;br&gt;av prövningsplikten bör synkroniseras med föreskriftsarbetet. Möjlig-&lt;br&gt;heterna att meddela generella föreskrifter bör utnyttjas för att föreskriva&lt;br&gt;om s.k. intemkontroll i samma mening som idag gäller inom arbets-&lt;br&gt;miljöområdet. En sådan lag/förordning bör innehålla bemyndigande för&lt;br&gt;Naturvårdsverket att meddela närmare föreskrifter om intemkontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa bör vara samordnade med dem som gäller inom arbetsmiljöom-&lt;br&gt;rådet och vara tillämpliga på allt yrkesmässigt utövande av miljöpåver-&lt;br&gt;kan. Naturvårdsverket delar kommitténs åsikt att regeringen med vissa&lt;br&gt;undantag bör kunna delegera föreskriftsrätten till centrala förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheter liksom åsikten att det främst är Naturvårdsverket till vilket&lt;br&gt;den rätten bör delegeras på miljöområdet. Verket är berett att ta på sig&lt;br&gt;ett betydande ansvar för föreskriftsarbetet. Naturvårdsverket tillstyrker&lt;br&gt;principen att generella föreskrifter skall kunna skärpa kraven i villkor i&lt;br&gt;gällande tillståndsbeslut. Möjligheterna att med stöd av 4 kap 2 §&lt;br&gt;föreskriva vad som behövs for att uppfylla Sveriges internationella&lt;br&gt;förpliktelser är välkomna. Med tanke på kommitténs utförliga resone-&lt;br&gt;mang kring EG-direktiv kan det behöva framhållas tydligare att &amp;quot;förplik-&lt;br&gt;telserna&amp;quot; också avser internationella konventioner och avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 Koncessionsnämnden för Miljöskydd: Det är en fördel om&lt;br&gt;generella föreskrifter kan ersätta eller i vart fell komplettera den&lt;br&gt;omständligare och dyrbarare individuella tillståndsprövningen. Förut-&lt;br&gt;sättningen måste dock vara att rättssäkerhetskraven inte eftersätts och att&lt;br&gt;man uppnår miljömässiga vinster och/eller resursbesparingar. Fram-&lt;br&gt;tagandet av generella föreskrifter är ett resurskrävande och många gånger&lt;br&gt;mycket tidskrävande och mödosamt arbete, som också ställer krav på hög&lt;br&gt;kompetens hos dem som utarbetar dem. Den individuella prövningar&lt;br&gt;bidrar bättre till kunskapsuppbyggnaden hos miljömyndigheterna. Det&lt;br&gt;individuella prövningssystemet ger, i synnerhet för stora verksamheter&lt;br&gt;och verksamheter med betydande miljöpåverkan, de bästa möjligheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till en optimal (teknisk, miljömässig och ekonomisk) begränsning av ett&lt;br&gt;företags totala utsläpp och övrig påverkan på omgivande miljö. Generella&lt;br&gt;föreskrifter är mest lämpade for begränsning av utsläpp från många&lt;br&gt;likartade, mindre anläggningar. Där kan resursbesparingar göras. Bland&lt;br&gt;annat följande faktorer begränsar dock användbarheten av generella&lt;br&gt;föreskrifter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En generell föreskrift reglerar normalt endast en typ av förorening i&lt;br&gt;taget, vilket kan ge en felaktig optimering av de begränsade resurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Generella föreskrifter kan inte läggas på en lika hög kravnivå som&lt;br&gt;villkor vid en individuell prövning. I många fall kan den miljömässiga&lt;br&gt;kravnivån vid festställande av generella föreskrifter bli för låg och&lt;br&gt;föreskrifterna kan komma att konservera en gammal process- eller&lt;br&gt;reningsteknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En generell föreskrift (t.ex. en miljökvalitetsnorm) kan medföra en risk&lt;br&gt;for att en verksamhetsutövare förorenar upp till den genom föreskriften&lt;br&gt;festställda kravnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Genom generella föreskrifter kan man inte ta hänsyn till en verksamhets&lt;br&gt;lokalisering (närhet till känslig miljö, omgivande bostäder, övrig&lt;br&gt;miljöbelastning, recipientförhållanden etc.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Närboende och allmänheten i övrigt kommer att få små möjligheter att&lt;br&gt;påverka utformningen av generella föreskrifter i motsats till branschorga-&lt;br&gt;nisationer och andra lobbyister. Koncessionsnämnden förutsätter att&lt;br&gt;remisser av författningsutkast till myndigheter m.fl. kommer att bli&lt;br&gt;vanligare än hittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Generella föreskrifter kan komma i konflikt med gällande tillstånd.&lt;br&gt;Koncessionsnämnden återkommer till detta i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vid införande av generella föreskrifter måste kravnivån gå att nå med&lt;br&gt;etablerad teknik och tillräcklig tid medges för genomförande av&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder innan föreskrifterna skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vid införande av generella föreskrifter kan inte totala utsläppsmängder&lt;br&gt;regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Koncessionsnämnden anser att man kan av rättssäkerhetsskäl hysa en&lt;br&gt;viss tveksamhet mot förslaget att man skall kunna inskränka rättskraften&lt;br&gt;i ett tillståndsbeslut rörande miljöferlig verksamhet genom föreskrifter&lt;br&gt;som grundas på paragrafens andra stycke (jfr. uttalande av lagrådet i&lt;br&gt;prop. 1984/85:10 s. 77). Förslaget kan godtas under förutsättning att&lt;br&gt;sådana föreskrifter endast skall kunna meddelas av regeringen och att stor&lt;br&gt;restriktivitet iakttas av regeringen i sådana fell. Föreskriftsmöjlighetema&lt;br&gt;bör utnyttjas endast i sådana fell då omprövningsmöjlighetema i 21 kap.&lt;br&gt;av något skäl är olämpliga att utnyttja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 Kemikalieinspektionen: Inspektionen anser det angeläget att den&lt;br&gt;nya miljöbalken ger möjlighet för regeringen och myndigheter på miljö-&lt;br&gt;området att meddela generella föreskrifter om kemikaliehantering som&lt;br&gt;riktas mot alla hanteringsled inklusive användningen. Den möjlighet som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns i lagen om kemiska produkter har vad gäller användningsledet ut-&lt;br&gt;nyttjats i ytterst begränsad utsträckning. Rätt utformade behöver inte&lt;br&gt;generella föreskrifter verka hämmande på utvecklingen. För att arbetet&lt;br&gt;med att omsätta EG-regler skall gå snabbt och smidigt är det lämpligt att&lt;br&gt;föreskriftsrätten i största möjliga utsträckning överlåts till de centrala&lt;br&gt;myndigheterna (på kemikalieområdet som hittills Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;vad gäller sådan reglering av marknadsföring av kemikalier i kemiska&lt;br&gt;produkter och i varor som nämns i föregående stycke). Vissa ofullkom-&lt;br&gt;ligheter i nuvarande bemyndiganden bör därvid ses över. Det är&lt;br&gt;Kemikalieinspektionens uppfettning att den varuinriktade kemikalie-&lt;br&gt;regleringen så långt möjligt bör samlas hos inspektionen. Möjligheterna&lt;br&gt;att påverka EG:s arbete på ett pådrivande och kompetent sätt ökar och&lt;br&gt;de som i Sverige har att tillämpa reglema möter dem i samlad form och&lt;br&gt;har en myndighet att arbeta med. Inspektionen delar uppfettningen att&lt;br&gt;regelgivning, i vissa väl definierade situationer av sådan karaktär som&lt;br&gt;anges i betänkandet, bör kunna överlåtas även till länsstyrelser och&lt;br&gt;kommuner. Enligt Kemikalieinspektionen är generella föreskrifter för&lt;br&gt;kemikaliehanteringen i användande verksamheter, branschvisa, äm-&lt;br&gt;nesvisa, produktslagsvisa eller av annat slag, nödvändiga för att få i gång&lt;br&gt;och utveckla en god kemikaliekontroll i användande verksamheter. De&lt;br&gt;ger incitament för företag och andra att systematiskt se över sin&lt;br&gt;kemikaliehantering. De ger också underlag för en utvecklad tillsyn över&lt;br&gt;kemikaliehanteringen från miljösynpunkt av det slag som redan finns från&lt;br&gt;arbetsmiljösynpunkt. En mycket viktig effekt av att kemikalieanvändande&lt;br&gt;företag förbättrar sin kemikaliehantering är de ökade krav man som&lt;br&gt;kemikalieköpare ställer på leverantörerna. Denna köparkontroll är en&lt;br&gt;mycket kraftig drivkraft för en utvecklad kemikaliekontroll, en kontroll&lt;br&gt;som i motsats till myndighetstillsyn finns &amp;quot;på plats&amp;quot; vid vaije över-&lt;br&gt;låtelsetillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.7 Svea hovrätt: Kommittén har föreslagit att dagens ordning med en&lt;br&gt;förhållandevis omfettande prövning av olika verksamheters tillåtlighet i&lt;br&gt;stor utsträckning skall ersättas med generella föreskrifter. Det framstår&lt;br&gt;som självklart att en sådan förändring medför många fördelar. Kanhända&lt;br&gt;är den helt nödvändig. Som kommittén påpekat kan en övergång till&lt;br&gt;generella föreskrifter vara ett sätt att komma till rätta med det stora&lt;br&gt;antalet villkor i tillståndsbeslut. Förändringen kan naturligtvis medföra&lt;br&gt;även en avsevärd besparing av resurser. Det kan emellertid ifrågasättas&lt;br&gt;om generella föreskrifter alltid har samma genomslagskraft gentemot den&lt;br&gt;enskilde företagaren som ett mot denne riktat individuellt tillståndsbeslut,&lt;br&gt;förenat med vissa villkor. En generell norm kan för den enskilde ofta&lt;br&gt;framstå som abstrakt och svårbegriplig - om han nu ens känner till den.&lt;br&gt;Även med goda informationsinsatser från samhällets sida finns det en risk&lt;br&gt;för att den enskilde företagaren har vaga begrepp om den närmare&lt;br&gt;innebörden av de föreskrifter som gäller för hans verksamhet. Det är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lättare att inom en viss bransch föra ut beskedet att verksamheten är&lt;br&gt;tillståndspliktig. Om företagaren söker och får tillstånd under vissa&lt;br&gt;villkor, kan det antas att han i de flesta fell lojalt följer de villkor som&lt;br&gt;har ålagts honom i tillståndsbeslutet; dessa villkor kan han härefter inte&lt;br&gt;rimligen vara okunnig om. Det nu anförda leder till att en övergång till&lt;br&gt;ett system med generella föreskrifter bör ske med en viss försiktighet och&lt;br&gt;med beaktande av att en sådan övergång kräver en inte obetydlig&lt;br&gt;utbyggnad av tillsynsapparaten. Hovrätten förutsätter att dagens system&lt;br&gt;med individuell prövning behålls för särskilt miljöferliga verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.8 Kammarrätten i Stockholm: I balken föreslås bestämmelser, som&lt;br&gt;ger regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, mycket&lt;br&gt;långtgående bemyndiganden att meddela föreskrifter av olika slag.&lt;br&gt;Exempelvis ges i 4 kap. 2 § i balken ett bemyndigande for regeringen att&lt;br&gt;meddela föreskrifter för att genomdriva riktlinjer eller principer som&lt;br&gt;riksdagen har antagit. Konstruktionen torde vara unik i lagstiftnings-&lt;br&gt;sammanhang. Det vanliga är att föreskrifter enligt bemyndigande skall&lt;br&gt;bygga på en så långt möjligt konkret lagregel och inte på något mer eller&lt;br&gt;mindre preciserat riktlinjegodkännande från riksdagen. Bemyndigandere-&lt;br&gt;geln synes dessutom överflödig, eftersom kommittén i specialmotive-&lt;br&gt;ringen utgår från att balken skall ändras om inte stöd finns i dess&lt;br&gt;aktsamhetsregler och miljökvalitetsnormer för föreskriften i fråga.&lt;br&gt;Samma ovanliga konstruktion som i 4 kap. 2 § förekommer i 8 kap. 1 §.&lt;br&gt;Vanskligheter kan uppstå när det gäller att avgränsa och bestämma&lt;br&gt;innebörden av bemyndiganden som har en sådan grund som föreslagits.&lt;br&gt;Den föreslagna utformningen avstyrks. Vidare framstår det som oklart&lt;br&gt;varför 4 kap. 2 § innehåller bemyndigande att meddela föreskrifter om&lt;br&gt;genomförande av miljökvalitetsnormer. Synbarligen åsyftas något annat&lt;br&gt;än att meddela miljökvalitetsnormer i föreskriftsform, vilket regleras i&lt;br&gt;8 kap. Det närmare syftet med detta bemyndigande för genomförandet av&lt;br&gt;normerna behöver utvecklas, eftersom motiven inte ger besked i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.9 Stockholms universitet: Fakultetsnämnden finner att bestämmelser-&lt;br&gt;na som föreslås införda i 4 kap., benämnt Allmänna bestämmelser om&lt;br&gt;föreskrifter, bör ses över ur konstitutionell synvinkel. I 2 § i detta kapitel&lt;br&gt;anges t.ex. att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om det behövs för att annars genomdriva riktlinjer&lt;br&gt;eller principer som riksdagen antagit. Det måste anses tveksamt om en&lt;br&gt;så långtgående bestämmelse står i överensstämmelse med 8 kap. 3 och&lt;br&gt;7 §§ i regeringsformen. Man kan också ställa sig frågande inför det&lt;br&gt;lämpliga i att ett så generellt bemyndigande ges till regeringen med&lt;br&gt;hänsyn till grundregeln i 8:3 RF. Man bör kräva större tydlighet av ett&lt;br&gt;riksdagsbeslut än formen &amp;quot;riktlinjer eller principer&amp;quot;, allrahelst som det&lt;br&gt;ofta till sist blir frågan om ålägganden för enskilda. Det är lämpligare att&lt;br&gt;sådana bemyndiganden ges i vaije särskild lag av riksdagen. Med hänsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till den pågående diskussionen om grundlagsfrågorna inför ett ikraftträ- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;dande av EES-avtalet och en eventuell anslutning till EG avstår fakultets- Bilaga 4&lt;br&gt;nämnden från att utöver vad som redan sagts diskutera förslaget om&lt;br&gt;motsvarande delegation till regeringen om det behövs för att &amp;quot;uppfylla&lt;br&gt;internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.10 Karolinska Institutet: Det är bra att man nu ökar möjligheterna att&lt;br&gt;införa generella föreskrifter som kan begränsa utsläppet från diffusa&lt;br&gt;källor. Vi vill i det sammanhanget peka på den källa som vid sidan av&lt;br&gt;motortrafiken ger de största utsläppen av cancerframkallande luftföro-&lt;br&gt;reningar i landet, nämligen individuell vedförbränning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.11 Uppsala universitet: 4 kap. handlar om allmänna bestämmelser om&lt;br&gt;föreskrifter. Detta är ett bekymmersamt kapitel. Vi anser att balkförslaget&lt;br&gt;i alldeles för hög grad bygger på ramlagstänkandet med bemyndiganden.&lt;br&gt;Samtidigt kan 1 § skapa förvirring eftersom en föreskrift, som grundas&lt;br&gt;på en balk, rimligtvis borde innebära tillämpning av hela balken i fråga.&lt;br&gt;Det kan väl inte vara meningen att en föreskrift skall strida mot någon&lt;br&gt;annan del av balken? I själva verket innebär balkförslaget med dess 4&lt;br&gt;kapitel att man föreslår att riksdagen i praktiken inte längre skall vara&lt;br&gt;lagstiftare på miljöområdet, utan lämna över uppgiften till regeringen&lt;br&gt;(man föreslår t.o.m. en ändring i regeringsformen, en ändring som vi&lt;br&gt;avstyrker).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.12 Lunds universitet: Forskningsnämnden har i och för sig inget att&lt;br&gt;erinra emot den föreslagna ordningen, att regeringen bemyndigas att&lt;br&gt;genom generella föreskrifter komplettera och konkretisera de mer allmänt&lt;br&gt;hållna avvägningsregler som kommer till uttryck direkt i miljöbalken. På&lt;br&gt;sätt kommittén framhållit, synes detta vara en framkomlig och lämplig&lt;br&gt;väg när det gäller implementeringen av EG-direktiv i EES-avtalets och&lt;br&gt;ett eventuellt EG-medlemsskaps efterföljd m.m. Uppläggningen ger också&lt;br&gt;rimliga samhällsekonomiska effekter, i det att allmänna föreskrifter kan -&lt;br&gt;på sätt kommittén föreslagit - avlasta det hittillsvarande systemet med&lt;br&gt;individuell tillståndsprövning. Nämnden ställer sig här bakom den av&lt;br&gt;kommittén föreslagna lösningen med en kombination av generella föresk-&lt;br&gt;rifter och individuell tillståndsprövning av vissa miljöfarliga verksam-&lt;br&gt;heter. De verkligt känsliga fellen kan därmed förhoppningsvis ägnas&lt;br&gt;större omsorg. Det finns alltså inget principiellt att invända mot&lt;br&gt;kommitténs uppfettning, att en omfettande reglering genom generella&lt;br&gt;föreskrifter är nödvändigt för att åstadkomma ett effektivt miljöskydd.&lt;br&gt;Det är inte möjligt att i lag detaljreglera alla de otaliga verksamheter och&lt;br&gt;situationer som är nödvändigt för att miljölagama skall reglera åt-&lt;br&gt;minstone de viktigaste risksituationema. Det är inte rimligt att riksdagen&lt;br&gt;skall ta ställning i alla de detaljfrågor, som kan behöva ändras efter hand&lt;br&gt;som utvecklingen fortskrider. I kommitténs förslag fokuseras dock alltför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket av miljöskyddet på möjligheten att utfärda föreskrifter. Det&lt;br&gt;framstår som högst osäkert vilken rättsverkan de allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;reglema kommer att få. Forskningsnämnden förespråkar att aktsamhets-&lt;br&gt;reglema ges en mer konkret och direktverkande utformning och att&lt;br&gt;&amp;quot;rambalks&amp;quot; -karaktären därmed dämpas. Vidare ifrågasätter forsknings-&lt;br&gt;nämnden det lämpliga i att, på sätt som sker i 4:2 förslaget, regeringen&lt;br&gt;bemyndigas att utfärda föreskrifter på till synes andra grunder än de som&lt;br&gt;regleras i balken. Det kan ifrågasättas om riksdagen verkligen kan&lt;br&gt;delegera till regeringen att komplettera/utfylla lagen (genom föreskrifter)&lt;br&gt;efter hand som riksdagen antar riktlinjer och principer eller ingår&lt;br&gt;internationella överenskommelser? Som kommittén själv påpekat: om&lt;br&gt;miljöbalkens regler inte stämmer överens med riksdagens riktlinjer eller&lt;br&gt;Sveriges internationella åtaganden, bör miljöbalkens regler i stället&lt;br&gt;ändras. Detta bör ske genom lagändring. En så vidlyftig utvidgning av&lt;br&gt;balkens tillämpningsområde genom föreskrifter som föreslås i 4 kap. 2 §&lt;br&gt;1 st. 2 och 3 p. är inte att förespråka. Däremot finns inget att invända&lt;br&gt;mot 2 § 1 st. 1 p. eller 2 st. Även sådana situationer som avses i&lt;br&gt;föregående stycke bör kunna regleras genom föreskrifter med stöd av de&lt;br&gt;bemyndiganden som ges enligt detta stycke. Om så inte är fellet, ligger&lt;br&gt;det som sagt nära till hands att överväga en lagändring. Forskningsnämn-&lt;br&gt;den anser vidare, att om det behövs för en uthållig hushållning med mark&lt;br&gt;och vatten så bör även hushållningsreglema kunna vara föremål for&lt;br&gt;komplettering genom generella föreskrifter. En god hushållning med&lt;br&gt;naturresurser bör väl rimligen stundtals anses mera skyddsvärt än det&lt;br&gt;kommunala planmonopolet! För övrigt synes redan reglema om tillsyn&lt;br&gt;och kontroll m.m. enligt PBL ge statliga myndigheter vissa möjligheter&lt;br&gt;till ingrepp på detta område! Innehållet i föreskrifter kan antingen&lt;br&gt;preciseras, så som kommittén antytt, eller också kan man göra det&lt;br&gt;enklare för sig genom att ge bemyndigande att meddela de föreskrifter&lt;br&gt;som behövs för att balkens materiella bestämmelser skall efterlevas. I det&lt;br&gt;senare fellet kan lagen synas bli mera vag, men å andra sidan låser man&lt;br&gt;inte myndigheterna vid - som det ter sig tämligen godtyckligt valda -&lt;br&gt;speciella typer av åtgärder. Förbud bör naturligtvis ingå som en möjlig&lt;br&gt;åtgärd. Frågan om generella föreskrifters rättsverkan för befintlig&lt;br&gt;verksamhet är komplicerad. Förmodligen kommer man fram till olika&lt;br&gt;ställningstaganden vid olika typer av regleringar, varför frågan får lösas&lt;br&gt;i samband med att den aktuella föreskriften utfärdas. Möjligen bör nya&lt;br&gt;föreskrifter som berör en verksamhet vara en grund för omprövning om&lt;br&gt;och under vilka villkor verksamheten är tillåtlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.13 Chalmers tekniska högskola: Frågan om generella föreskrifter får&lt;br&gt;inte leda till att skademinimeringsprincipen sätts ur spel, vilket är risken&lt;br&gt;om generella föreskrifter helt ersätter individuell prövning. Därför bör&lt;br&gt;en viss prövning ske eller kunna ske vid sidan av generella föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.14 Länsstyrelsen i Stockholms län: Miljöskyddskommittén föreslår att&lt;br&gt;generella föreskrifter i större utsträckning än hittills skall kunna ersätta&lt;br&gt;individuell tillståndsprövning, framför allt för vissa branscher. Flera&lt;br&gt;positiva effekter kan förväntas av detta och Länsstyrelsen tillstyrker&lt;br&gt;förslaget. Ett system med generella föreskrifter förutsätter ett dispensför-&lt;br&gt;farande och Länsstyrelsen är positiv till att möjligheten att medge dispens&lt;br&gt;införs. Länsstyrelsen anser att rätten att i särskilda fell medge dispens&lt;br&gt;från föreskrift skall ligga hos tillsynsmyndighet på regional nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.15 &amp;nbsp;Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen stödjer&lt;br&gt;möjligheten att infora generella föreskrifter. Arbetet med att ta fram&lt;br&gt;föreskrifter och utöva tillsyn över efterlevnaden måste dock alltid&lt;br&gt;balanseras mot miljö- och effektivitetsvinster samtidigt som att risken för&lt;br&gt;att låsa den tekniska utvecklingen måste beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.16 Länsstyrelsen i Uppsala län: Individuell tillståndsprövning kommer&lt;br&gt;enligt förslaget i många fell att ersättas med generella föreskrifter. En&lt;br&gt;sådan förändring är enligt Länsstyrelsens mening värdefull för att kunna&lt;br&gt;använda de knappa resurserna på effektivaste sätt. För den enskilda&lt;br&gt;medför detta visserligen minskad trygghet gentemot krav från miljövård-&lt;br&gt;smyndigheterna på ytterligare skyddsåtgärder. Detta kan dock enligt&lt;br&gt;Länsstyrelsens mening accepteras eftersom den enskilde har möjlighet att&lt;br&gt;frivilligt begära tillstånd för att få prövat om en viss generell föreskrift&lt;br&gt;är tillämplig på den aktuella verksamheten. Frågan om en lämplig&lt;br&gt;lokalisering av en verksamhet lämpar sig emellertid inte för reglering&lt;br&gt;genom generella föreskrifter, utan bör prövas individuellt på ett sätt som&lt;br&gt;tillförsäkrar miljöaspekterna genomslagskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.17 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen tillstyrker de&lt;br&gt;utökade möjligheterna till generella föreskrifter som föreslås. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen anser vidare att arbetet med att utforma sådana föreskrifter omgående&lt;br&gt;bör påböijas så att de viktigaste kan festställas i omedelbar anslutning till&lt;br&gt;balkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.18 Länsstyrelsen i Kalmar län: Införandet av generella föreskrifter&lt;br&gt;bör kunna förenkla miljövårdsarbetet under förutsättning att systemet&lt;br&gt;utformas så att länsstyrelsen kan besluta om anpassning efter regionala&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.19 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen tillstyrker i och för sig&lt;br&gt;användningen av generella föreskrifter, som ett medel att effektivisera&lt;br&gt;miljöarbetet. Länsstyrelsen förutsätter dock att sådana föreskrifter i första&lt;br&gt;hand kommer till utnyttjande for inte tillståndsprövade verksamheter&lt;br&gt;inom enhetliga branscher.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.20 Länsstyrelsen i Kristianstads län: De skäl kommittén anfört för en Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ökad användning av generella föreskrifter på miljöskyddsområdet anser Bilaga 4&lt;br&gt;länsstyrelsen bärande. Det bör innebära en avsevärd förenkling att ersätta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den individuella prövningen med generella föreskrifter inom branscher&lt;br&gt;som består av många små anläggningar med utsläpp som sammantaget är&lt;br&gt;av betydelse och där det finns väl definierade metoder för begränsning&lt;br&gt;av störningarna. Samtidigt finns det en risk för att ett system med&lt;br&gt;generella föreskrifter får en stelbent utformning och leder till ökad&lt;br&gt;centralisering. För att förebygga dessa risker krävs att länsstyrelsen får&lt;br&gt;möjlighet att med hänsyn till särskilda regionala förhållanden antingen&lt;br&gt;dispensera från föreskrifterna eller göra skärpningar i dessa. Det räcker&lt;br&gt;alltså inte alls med den föreslagna bestämmelsen i § 5. Dels bör&lt;br&gt;länsstyrelsens befogenheter framgå direkt av lagen, dels bör länsstyrelsen&lt;br&gt;kunna göra avsteg exempelvis för ett visst område och inte endast för&lt;br&gt;&amp;quot;särskilda fall&amp;quot;. Sistnämnda uttryck tolkas nämligen snävt och anses&lt;br&gt;endast ge stöd for att medge rent individuella dispenser. Rent allmänt vill&lt;br&gt;länsstyrelsen framhålla vikten av ett decentraliserat beslutsfettande på&lt;br&gt;miljöområdet. Detta ger de bästa förutsättningarna för att optimera&lt;br&gt;miljöinsatserna, vilket är väsentligt inte minst med hänsyn till kost-&lt;br&gt;nadsaspekterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.21 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Ett ökat användande av föreskrifter&lt;br&gt;innebär en möjlighet att nå fram till ett mer flexibelt rättsligt system.&lt;br&gt;Detta är positivt men innebär samtidigt risker ur rättssäkerhetssynpunkt.&lt;br&gt;Föreskrifter som tar över villkor i givna tillstånd kan urholka rättskraften&lt;br&gt;i dessa. Fördelarna ur allmän synpunkt med ett sådant system överväger&lt;br&gt;dock. Individuella beslut har den naturliga fördelen att de kan utformas&lt;br&gt;optimalt efter förhållandena i det enskilda fellet. Ur detta perspektiv är&lt;br&gt;föreskrifterna mer okänsliga och kan i vissa fell verka hämmande.&lt;br&gt;Viktiga förutsättningar for att det skall vara ändamålsenligt att utfärda&lt;br&gt;generella föreskrifter är därför att föreskrifterna verkligen leder till&lt;br&gt;miljönytta och till en förenkling av hanteringen. Länsstyrelsen vill&lt;br&gt;understryka vikten av att föreskrifterna revideras när det finns behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.22 Länsstyrelsen i Hallands län: I lagtexten återkommer i ett stort&lt;br&gt;antal bestämmelser uttrycket &amp;quot;Regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer&amp;quot;. Härigenom tyngs lagtexten på ett onödigt sätt.&lt;br&gt;Dessa upprepningar borde kunna uteslutas och ersättas av en samman-&lt;br&gt;fettande bestämmelse enligt vilken regeringen medges delegera enligt&lt;br&gt;angivna lagrum till &amp;quot;myndighet som regeringen bestämmer&amp;quot;. En&lt;br&gt;jämförelse med 20 kap. 1 § miljöbalken är på sin plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.23 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Normer och föreskrifter&lt;br&gt;syftar till att befästa viktiga mål och nationella beslut som rör miljön.&lt;br&gt;Den förändrade problembilden med de många små utsläppens allt större&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydelse ställer krav på miljöarbetets utveckling. Decentraliseringen av&lt;br&gt;beslut och ansvar ökar behovet av en tydlig gemensam inriktning.&lt;br&gt;Samhällets resurser för miljöarbetet måste utnyttjas så effektivt som&lt;br&gt;möjligt. Därför innehåller balken möjligheter att på ett helt annat sätt än&lt;br&gt;tidigare utnyttja normer och föreskrifter. Samtidigt menar Länsstyrelsen&lt;br&gt;att det finns risk för en övertro på generella beslut. De kan kräva&lt;br&gt;omfettande utredningsarbete och kontroll som tar lika stora resurser i&lt;br&gt;anspråk som den individuella prövningen. De kan stärka men också&lt;br&gt;minska det individuella ansvarstagandet och även minska incitamentet till&lt;br&gt;att utveckla varierade och mer kostnadseffektiva lösningar. Länsstyrelsen&lt;br&gt;anser därför att en utveckling i riktning mot mer generella lösningar bör&lt;br&gt;ske stegvis och med viss försiktighet. Den individuella prövningen&lt;br&gt;innebär en dialog mellan företag och myndighet som är av godo, den&lt;br&gt;utgör ofta starten till ett aktivare miljövårdsarbete på företaget och dess&lt;br&gt;omfettning bör inte skäras ner alltför hastigt. Det typiska föreskriftsfellet&lt;br&gt;är enligt betänkandet en enhetlig, mogen bransch som består av många&lt;br&gt;små anläggningar med utsläpp som sammantaget är av betydelse och där&lt;br&gt;det finns väldefinierade metoder för begränsning av störningarna. Detta&lt;br&gt;synsätt ligger i linje med de synpunkter som länsstyrelserna fört fram&lt;br&gt;tidigare om generella föreskrifter kontra individuell prövning. Att&lt;br&gt;miljönytta och förenkling verkligen kommer till stånd är en förutsättning,&lt;br&gt;och det borde övervägas om inte förslag till föreskrifter borde under-&lt;br&gt;kastas någon form av miljökonsekvensbeskrivning. Allmänna råd får&lt;br&gt;heller inte glömmas bort som ett alternativt stöd i miljöskyddsarbetet.&lt;br&gt;Miljöskyddskommittén förutsätter att föreskrifter skall kunna skärpa&lt;br&gt;kraven på tillståndsprövade verksamheter. I sådana fell skall inte&lt;br&gt;föreskriftsrätten kunna delegeras. Att föreskrifter blir direkt styrande är&lt;br&gt;en förutsättning, enligt Länsstyrelsen, om de inte bara skall bli en variant&lt;br&gt;av allmänna råd. Länsstyrelsen förutser därmed att i stort sett alla&lt;br&gt;föreskrifter om försiktighetsmått som berör länsstyrelsernas tillsynsobjekt&lt;br&gt;kommer att utfärdas av regeringen med de krav på grundlig genom-&lt;br&gt;arbetning som det innebär. Dispens från föreskrifter i det enskilda fellet&lt;br&gt;bör dock, om än med restriktivitet, kunna lämnas av närmaste till-&lt;br&gt;synsmyndighet, alternativt tillståndsmyndighet, och inte prövas av&lt;br&gt;centrala verk. Erfarenheterna hittills från bl.a. föreskrifterna om&lt;br&gt;gasåtervinning på bensinstationer visar att en stor del av arbetet ändå&lt;br&gt;feller på regionala och lokala myndigheter. Genom regelbunden&lt;br&gt;genomgång och uppföljning av dessa myndigheters beslut om undantag&lt;br&gt;från föreskrifter kan Naturvårdsverket säkerställa en relativt likartad&lt;br&gt;tillämpning nationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.24 Länsstyrelsen i Alvsborgs län: Länsstyrelsen delar kommitténs&lt;br&gt;synpunkter beträffande föreskrifter. Länsstyrelsen vill dock något&lt;br&gt;ifrågasätta uppfattningen att föreskrifter kommer att kunna ersätta dagens&lt;br&gt;anmälnings- och prövningsforferande till stor del. Någon form av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anmälningsförfarande torde även fortsättningsvis vara nödvändig inte Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;minst mot bakgrund av behovet av lokaliseringsprövning. Därutöver bör Bilaga 4&lt;br&gt;uppmärksammas att arbetet med föreskrifter i vart fell initialt blir mycket&lt;br&gt;tidskrävande och omfettande vilket kommer att leda till hård belastning&lt;br&gt;på miljöskyddsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.25 Länsstyrelsen i Värmlands län: Regeringen får enligt förslaget&lt;br&gt;bemyndiga en kommun att meddela föreskrifter om det är av särskild&lt;br&gt;betydelse för att inom kommunen förebygga eller avhjälpa skador på eller&lt;br&gt;olägenheter för människors hälsa eller miljön. Länsstyrelsen delar&lt;br&gt;kommitténs uppfettning att en sådan bestämmelse kan vara viktig i vissa&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.26 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Generella föreskrifter bör&lt;br&gt;kunna bli ett effektivt medel att uppnå olika miljömål med mindre&lt;br&gt;byråkrati. Länsstyrelsen förutsätter därvid liksom kommittén att&lt;br&gt;nationella föreskrifter skall kunna skärpa kraven även för verksamheter&lt;br&gt;med tillstånd. I de fell generella föreskrifter helt kommer att ersätta&lt;br&gt;individuell prövning måste lokaliseringsfrågoma behandlas i annan&lt;br&gt;ordning. Detta bör kunna ske antingen i lovprövning enligt PBL eller&lt;br&gt;genom anmälningsförfarande. En viktig fråga vid etablering av miljöstör-&lt;br&gt;ande verksamhet är överväganden beträffande hushållning med naturre-&lt;br&gt;surser som bör ske enligt naturresurslagen (NRL). Länsstyrelsen anser&lt;br&gt;att anmälningsförfarande bör tillämpas åtminstone under en tid efter&lt;br&gt;införandet av generella föreskrifter för miljöferliga verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.27 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Förslaget att med generella&lt;br&gt;föreskrifter dels effektivisera miljöarbetet genom att ersätta många&lt;br&gt;enskilda myndighetsbeslut med ett enda och dels införa internationella&lt;br&gt;krav, främst EG-fÖreskrifter, är mycket positivt. Det gör det möjligt att&lt;br&gt;vid behov snabbt genomföra förändringar i regelsystemet. Det i&lt;br&gt;betänkandet typiska föreskriftsfallet överensstämmer väl med de&lt;br&gt;synpunkter som flera länsstyrelser tidigare framfört om generella&lt;br&gt;föreskrifter kontra individuell prövning. Allmänna råd får dock inte&lt;br&gt;glömmas bort som ett alternativt stöd i det direkta miljöskyddsarbetet.&lt;br&gt;Dispens i det enskilda fellet bör lämnas av närmaste tillsynsmyndighet&lt;br&gt;samtidigt som vad som är att anse med &amp;quot;särskilda fell&amp;quot; klart och tydligt&lt;br&gt;måste definieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.28 Uppsala kommun: Ett av de mest genomgripande förslagen i&lt;br&gt;miljöbalken är att generella föreskrifter skall ersätta individuell prövning.&lt;br&gt;Detta bygger på synsättet att det stora antalet mindre verksamheter&lt;br&gt;sammantaget har en betydande miljöpåverkan och att lagens krav på&lt;br&gt;dessa verksamheter kan behöva förbättras. Kommunen ser denna nya&lt;br&gt;inriktning som positiv och gör även bedömningen att föreskrifter har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bättre förutsättningar att rationalisera tillsynsarbetet. Frågan om i vilken&lt;br&gt;utsträckning och med vilka begränsningar kommunen genom bemyndi-&lt;br&gt;ganden ges möjlighet att meddela föreskrifter behöver preciseras&lt;br&gt;närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.29 Katrineholms kommun: Vi ser förslaget om att införa generella&lt;br&gt;föreskrifter för vissa verksamheter som positivt. Det bör innebära&lt;br&gt;värdefulla rationaliseringsvinster. När anmälningsplikt ersätts med&lt;br&gt;generella föreskrifter måste dock någon form av administrativ an-&lt;br&gt;mälningsplikt kvarstå så att tillsynsmyndigheten ändå får kännedom om&lt;br&gt;verksamheten i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.30 Norrköpings kommun: Genom den stora föreskriftsrätten som&lt;br&gt;föreslås är effekterna av lagförslaget mycket svårgripbara. Förslaget kan&lt;br&gt;med bra och snabba föreskriftsbeslut bli ett stort kliv framåt för&lt;br&gt;miljöarbetet i Sverige. Men om föreskrifterna urvattnas eller dröjer kan&lt;br&gt;det i stället innebära en tillbakagång för miljöarbetet. Denna osäkerhet&lt;br&gt;är inte bra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.31 Mjölby kommun: Möjligheterna att utfärda generella föreskrifter&lt;br&gt;med stöd i miljöbalken är nödvändiga så att inte lagstiftningen behöver&lt;br&gt;ändras för vaije tillfälle detta erfordras, t.ex. när EG-direktiv tillkommer&lt;br&gt;eller ändras. Sådana föreskrifter bör då utfärdas av regeringen eller av&lt;br&gt;den myndighet regeringen bestämmer. I linje med detta resonemang&lt;br&gt;tillstyrks ändring av regeringsformen med innebörd att regeringen skall&lt;br&gt;kunna bemyndigas att meddela föreskrifter också beträffande hus-&lt;br&gt;hållningen med naturresurser. Föreskrifter som rör utpräglat lokala&lt;br&gt;förhållanden bör kunna meddelas av kommunerna. Det förefeller positivt&lt;br&gt;om möjligheter tillskapas att meddela rättsligt bindande föreskrifter för&lt;br&gt;hela branscher eller enhetliga verksamheter. Detta borde leda till att&lt;br&gt;behovet av individuell prövning minskar. Nuvarande allmänna råd och&lt;br&gt;fektablad från Naturvårdsverket torde kunna omvandlas till föreskrifter&lt;br&gt;utan alltför omfettande arbete. Dispensmöjligheter bör finnas efter&lt;br&gt;mönster från miljöskyddslagen. Föreskrifter som bygger på bindande EG-&lt;br&gt;direktiv eller andra internationella rättsligt bindande åtaganden bör dock&lt;br&gt;inte bli föremål för dispensprövning. Beträffande den inbördes rangord-&lt;br&gt;ningen mellan olika typer av föreskrifter delar kommunen utredningens&lt;br&gt;uppfettning, att övergripande föreskrifter meddelade av regeringen till&lt;br&gt;följd av riksdags- eller regeringsbeslut, EG-direktiv, internationella&lt;br&gt;åtaganden eller av andra allmänna miljöskäl inte skall kunna rubbas till&lt;br&gt;följd av mer detaljerade och lokalt präglade områdes- eller branschföre-&lt;br&gt;skrifter. Områdesföreskrifter bör i sin tur ha en högre rättslig status än&lt;br&gt;branschföreskrifter. Beträffande nuvarande förbudsregler i miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen och lagen om kemiska produkter uppvisar dessa stora brister. Dels&lt;br&gt;är tillämpningsområdet begränsat och dels är förbudsreglema inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;straffsanktionerade. Kommunen anser att nuvarande förbudsbestämmelser&lt;br&gt;i miljöskyddslagen kan utgå. I stället bör denna typ av detaljreglering ske&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 föreskrifter enligt bemyndigande i balken. Det är tillfyllest att i&lt;br&gt;miljöbalken föra in en allmän stoppregel för verksamheter vilka medför&lt;br&gt;hälso- eller miljörisker som inte kan godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.32 Växjö kommun: Miljöskyddskommittén har byggt sitt förslag till&lt;br&gt;miljöbalk på att balkens regler skall kompletteras med myndighetsföre-&lt;br&gt;skrifter. Kommunen anser att föreskrifter enbart skall kunna lämnas av&lt;br&gt;regeringen medan centrala myndigheter ges rätt lämna allmänna råd. Det&lt;br&gt;kan vara svårt att lägga rätt nivå på föreskrifterna då de skall vara&lt;br&gt;generella samtidigt som olika förutsättningar kan råda från plats till plats.&lt;br&gt;Eventuellt bör utrymme för dispens finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.33 Kalmar kommun: Det vore önskvärt om bemyndigandet i 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § 2 st. kunde ges en klarare uppdelning mellan regeringens och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;respektive myndighets ansvarsområde. Bemyndigandet i § 6 till en&lt;br&gt;kommun har begränsats till att enbart omfatta miljö- och hälsofrågor. Det&lt;br&gt;finns dock klara behov av att även beakta hushållningen med naturresur-&lt;br&gt;ser i ett lokalt perspektiv. Försörjning med grus kan nämnas som ett&lt;br&gt;exempel på ett område där lokala bestämmelser bör kunna aktualiseras.&lt;br&gt;Långsiktigt god hushållning med naturresurser bör därför läggas till som&lt;br&gt;en grund för kommunala föreskrifter. Den effektivitetsvinst som kan&lt;br&gt;erhållas med generella föreskrifter uppstår först ett antal år efter det att&lt;br&gt;bestämmelserna införts. Under en övergångsperiod kommer införandet&lt;br&gt;av generella föreskrifter däremot förmodligen att kräva ökade till-&lt;br&gt;synsinsatser. Då målgruppen för många av de tilltänkta föreskrifterna är&lt;br&gt;små verksamheter kommer genomslaget i det praktiska arbetet att bli&lt;br&gt;beroende av och kräva en ökad tillsynsverksamhet från kommunernas&lt;br&gt;sida. Det föreslagna, mycket omfattande bemyndigandet till regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet regeringen bestämmer att lämna föreskrifter baserade&lt;br&gt;på MB anses i utredningen ha flera fördelar. Vi ställer oss tveksamma till&lt;br&gt;att bemyndigandet skulle innebära att förändringar i regelsystemet kan&lt;br&gt;göras snabbare än genom riksdagsbeslut. Beslutsinstansen är enligt vår&lt;br&gt;uppfattning inte den viktigaste tidsbegränsande faktorn i sammanhanget.&lt;br&gt;Tvärtemot vad som sägs i utredningen torde ett riksdagsbeslut om&lt;br&gt;föreskrifter i många fell gå snabbare än motsvarande beslut på myndig-&lt;br&gt;hetsnivå. ---Föreskrifterna bör därför ange vilken miniminivå som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste uppfyllas av alla som bedriver en viss verksamhet (jämför EG:s&lt;br&gt;direktiv på miljöområdet). I det enskilda fellet skall det dock vara upp till&lt;br&gt;ansvarig myndighet att bestämma om de generella föreskrifterna behöver&lt;br&gt;kompletteras och/eller skärpas i ett separat tillstånds- eller tillsynsbeslut.&lt;br&gt;Detta bör framgå på ett otvetydigare sätt i det kommande arbetet med&lt;br&gt;MB. Listan över verksamheter är lämpliga att reglera med generella&lt;br&gt;föreskrifter bör åtminstone kompletteras med småskalig festbränsleeld-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning i tätorter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.34 Gotlands kommun: Att ersätta idag prövningspliktiga verksamheter&lt;br&gt;med generella föreskrifter förefaller oss vara mindre genomtänkt. En&lt;br&gt;kritisk fråga är om myndigheterna har kännedom om de verksamheter&lt;br&gt;som omfettas av de generella föreskrifterna. Denna kännedom är viktig&lt;br&gt;för myndigheterna för att nå ut med tidig information och tillsynsbeslut&lt;br&gt;enligt den förebyggande anda som präglar miljöbalken. Däremot torde&lt;br&gt;generella föreskrifter kunna bli ett värdefullt hjälpmedel för de verksam-&lt;br&gt;heter som ligger utanför miljöskyddsförordningens lista över miljöferliga&lt;br&gt;verksamheter (s.k. u-anläggningar). De generella föreskrifterna bör&lt;br&gt;användas som komplement till rådande tillstånds- och anmälnings-&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.35 Karlskrona kommun: Karlskrona kommun anser att det tids- och&lt;br&gt;resurskrävande individuella prövningsförferandet bör förbehållas&lt;br&gt;verksamheter med hög grad av miljöfarlighet eller miljöpåverkan över&lt;br&gt;stora områden eller som tar stora ytor och andra naturresurser i anspråk.&lt;br&gt;Generella föreskrifter i stället för prövning ställer större krav på tillsynen&lt;br&gt;vilket understryker att tillsynen bör ligga på kommunal nivå för att&lt;br&gt;smidigt samordnas med den kommunala planeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.36 Landskrona kommun: Förslaget till miljöbalk innehåller om-&lt;br&gt;fettande delegation till regeringen som får befogenhet att utfärda&lt;br&gt;föreskrifter på miljöskyddets i stort sett alla områden utan att balken&lt;br&gt;innehåller materiella regler som anger vad dessa föreskrifter skall&lt;br&gt;innehålla. Detta är tveksamt ur rättslig synpunkt och kan leda till&lt;br&gt;kompromisser och kohandel som medför att miljökraven sätts lägre än&lt;br&gt;vad kommittén och riksdagen hade tänkt sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.37 Halmstads kommun: Miljöbalksförslaget saknar i många fell&lt;br&gt;materiella bestämmelser. Att ge bestämmelserna ett mer materiellt&lt;br&gt;innehåll överlåts till regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer. Detta innebär att den reella lagstiftningsmakten till stora&lt;br&gt;delar kan hamna hos centrala myndigheter. Om inte den idag ofta&lt;br&gt;bristfälliga återkopplingen till riksdagen förbättras anser kommunen att&lt;br&gt;det finns en uppenbar risk att en oacceptabelt stor del av lagstiftnings-&lt;br&gt;makten hamnar utanför de folkvaldas påverkansmöjlighet. Ett sätt att&lt;br&gt;motverka detta är att ge lagstiftningen ett mer materiellt innehåll. Ett&lt;br&gt;annat kan vara att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer&lt;br&gt;får upprätta förslag till bestämmelser som sedan underställs riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.38 Marks kommun: Generella föreskrifter bör inte annat än i liten&lt;br&gt;omfettning ersätta prövning. Anledningen är dels att lokalisering-&lt;br&gt;sprövningen då skulle försvinna, dels att de som startar verksamheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rimligtvis inte kan förväntas känna till innehållet i föreskrifter om de inte Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;blir upplysta om det. PBL har inte den styrande effekt vid lokalisering Bilaga 4&lt;br&gt;som utredningen antagit, i synnerhet inte vid nyetablering i befintliga&lt;br&gt;lokaler. Särskilt småföretagare måste ha svårigheter att hålla sig kunniga&lt;br&gt;om alla de regler som gäller vid en etablering. Felaktig lokalisering eller&lt;br&gt;byggnation kan få allvarliga effekter inte minst ekonomiskt. Förenklade&lt;br&gt;prövningar i kombination med generella föreskrifter borde därför vara&lt;br&gt;lämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.39 Örebro kommun: Tanken med generella föreskrifter är bra.&lt;br&gt;Generella föreskrifter kan ge klara miljöförbättringar på kort tid med små&lt;br&gt;tillsynsinsatser och lite handläggningstid, samtidigt som man kan ge klara&lt;br&gt;besked till presumtiva verksamhetsutövare om vad som gäller. De&lt;br&gt;positiva sidorna överväger sammantaget de negativa. Kommunen&lt;br&gt;förespråkar den modell som föreslagits att gå varsamt fram och pröva på&lt;br&gt;några branscher och se resultaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.40 Köpings kommun: Föreskrifter bör kunna vara ett bra instrument&lt;br&gt;i syfte att effektivisera tillsynsarbetet över till exempel likartade&lt;br&gt;miljöfarliga verksamheter som finns i stort antal. Möjligheten för en&lt;br&gt;kommun att utfärda föreskrifter bör ej vara för begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.41 Västerås kommun: Föreskrifter meddelade med stöd av miljöbal-&lt;br&gt;ken borde även grundas på de grundläggande hushållningsbestämmelsema&lt;br&gt;i 5 kap. Det är oklart på vilket kapitel/paragraf i balken man kan stödja&lt;br&gt;sig på när ett &amp;quot;miljöskyddsområde&amp;quot; skall skapas. Kan ett sådant område&lt;br&gt;enbart skyddas med föreskrifter enligt 2 och 3 §§ i 4 kap.? Det är oklart&lt;br&gt;om 4 kap 6 § kan tolkas så att tillstånd kan beviljas enligt miljöbalken för&lt;br&gt;verksamheter som medför skada eller olägenheter på människors hälsa&lt;br&gt;eller miljö lokalt, utan att kommunen kan begränsa verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.42 Heby kommun: Utredningen menar att behovet av förprövning av&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet minskar betydligt i och med att system med&lt;br&gt;generella föreskrifter för olika branscher infors. Detta synsätt kan starkt&lt;br&gt;ifrågasättas. Föreskrifter utan regler som effektivt medverkar till att de&lt;br&gt;realiseras riskerar att få mycket begränsat genomslag. Generella&lt;br&gt;föreskrifter är således inget alternativ till tillståndsprövning eller&lt;br&gt;anmälningsförfarande utan ett komplement som ger prövningsmyndig-&lt;br&gt;hetema en bättre grund för prövningen än vad allmänna råd ger. Att gå&lt;br&gt;in i efterhand och ställa krav på en anläggning är betydligt svårare än att&lt;br&gt;pröva verksamheten innan den kommit till stånd. Att ta bort anmälnings-&lt;br&gt;respektive tillståndsplikt är också att signalera till företagarna att man&lt;br&gt;inte längre lägger så stor vikt vid deras miljöpåverkan. Detta vore&lt;br&gt;mycket olyckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.43 Sundsvalls kommun: Vad gäller &amp;quot;bemyndiganden&amp;quot; gör vi den Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;reflektionen att i de fell bemyndiganden till regeringen att införa regler Bilaga 4&lt;br&gt;baseras på godkännande av internationella överenskommelser så bör&lt;br&gt;bemyndigandet ändras till ett &amp;quot;åläggande&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.44 Timrå kommun: Kommunerna bör få möjlighet att meddela&lt;br&gt;föreskrifter lokalt för att reglera lokala miljöproblem utan regeringens&lt;br&gt;bemyndiganden. Det är dock väsentligt att minimikraven festläggs&lt;br&gt;centralt så att kommunerna inte kan &amp;quot;tumma på&amp;quot; kravnivåerna lokalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.45 Ornsköldsviks kommun: Kommuner bör, utan att ha regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, ha möjlighet att meddela föreskrifter för att reglera lokala&lt;br&gt;miljöproblem. Kommunala föreskrifter bör dock ej få mildra kravnivåer&lt;br&gt;som festlagts i centrala föreskrifter eller miljökvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.46 &amp;nbsp;Östersunds kommun: Utredningen förutskickar att antalet&lt;br&gt;tillståndsprövningar av miljöferlig verksamhet enligt balken kommer att&lt;br&gt;minskas i jämförelse med nuvarande förhållanden. I sådana fell kommer&lt;br&gt;generella föreskrifter att gälla för verksamheterna. Detta kan innebära att&lt;br&gt;den lokaliseringsprövning som idag sker kommer att omfetta fårre objekt.&lt;br&gt;En viss prövning kan komma att ske genom anmälningsförfarande enligt&lt;br&gt;miljöbalken, men ett utökat ansvar kan skönjas för byggnadsnämnden.&lt;br&gt;När generella föreskrifter för miljöferlig verksamhet utarbetas bör dessa&lt;br&gt;omfetta skyddsavstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.47 Umeå kommun: Antalet tillståndsprövningar enligt balken kommer&lt;br&gt;att minska. Skyddsåtgärder som skall vidtas är tänkt att ske genom&lt;br&gt;föreskrifter som meddelas av regeringen eller av myndighet som&lt;br&gt;regeringen förordar. Lokaliseringsprövningen missas därmed vid&lt;br&gt;generella föreskrifter och ett större ansvar överförs till byggnadsnämn-&lt;br&gt;den. Det är viktigt att lokaliseringen även prövas på mindre störande&lt;br&gt;verksamheter, därför bör miljökvalitetsnormer även innehålla skyddsavs-&lt;br&gt;tånd till miljöferlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.48 Göteborgs och Bohus läns landsting: Generella föreskrifter&lt;br&gt;föreslås i stor omfettning kunna ersätta individuell prövning av miljöfer-&lt;br&gt;lig verksamhet. Vi anser att kommittén överskattat de rationalise-&lt;br&gt;ringsvinster som kan göras med detta förfärande. Generella föreskrifter&lt;br&gt;riskerar även att försena utveckling av bättre miljöteknik och kan inte ta&lt;br&gt;erforderlig hänsyn till lokala förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.49 Svenska Kommunförbundet: När det gäller Kommunförbundets&lt;br&gt;syn på bemyndiganden och delegationsmöjligheter i miljöbalken hänvisas&lt;br&gt;till vad som tidigare anförts om kommunal självstyrelse. Kommunför-&lt;br&gt;bundet är, bl.a. mot bakgrund av Naturvårdsverkets redovisning av de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förväntade effekterna av en större användning av generella föreskrifter, Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tveksamt till en mer omfattande användning av metoden. Enligt Natur- Bilaga 4&lt;br&gt;vårdsverket torde förändringen endast medföra ett begränsat frigörande&lt;br&gt;av de resurser som idag används vid prövning av tillståndspliktiga&lt;br&gt;verksamheter. I stället bedöms miljöbalkens allmänt högre ambitionsnivå&lt;br&gt;tillsammans med ökad svårighetsgrad i miljöarbetet öka behovet av&lt;br&gt;myndighetsresurser totalt sett. En övergång från ett system med&lt;br&gt;individuell prövning till ett system med branschföreskrifter kräver&lt;br&gt;dessutom tid. Eftersom den nuvarande lokaliseringsprövningen enligt&lt;br&gt;&amp;quot;miljölagstiftningen&amp;quot; upphör vid införande av generella föreskrifter, blir&lt;br&gt;planläggning och bygglovsprövning enligt plan- och bygglagen ännu&lt;br&gt;viktigare instrument för att skapa en långsiktigt god livsmiljö. Förbundet&lt;br&gt;anser att frågan om ett införande i betydande omfattning av ett system&lt;br&gt;med generella föreskrifter i stället för ett system med tillståndsprövning&lt;br&gt;måste utredas ytterligare. Därvid måste bl.a. kostnadseffektiviteten till&lt;br&gt;följd av de olika systemen närmare belysas innan de avgörande besluten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.50 Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen:&lt;br&gt;En viktig nyordning i förhållande till Miljöskyddslagen är de omfattande&lt;br&gt;möjligheterna att utfärda generellt tillämpliga föreskrifter. Frågor som&lt;br&gt;behandlats endast översiktligt i motiven är hur dylika generella före-&lt;br&gt;skrifter skall festställas, vilket beslutsunderlag som skall finnas, vem som&lt;br&gt;skall svara för utredningsmaterial etc. Frågorna har särskild relevans i&lt;br&gt;fråga om branschföreskrifter och andra föreskrifter avsedda att helt eller&lt;br&gt;delvis ersätta den individuella prövningen. Det är i dessa fell av synnerlig&lt;br&gt;betydelse att berörda branscher och verksamheter ges tillfälle att delta i&lt;br&gt;beslutsprocessen. Det finns därför mycket starka skäl att överväga om&lt;br&gt;inte dylika föreskrifter borde festställas efter en process liknande den vid&lt;br&gt;individuell tillståndsprövning. Med detta menar vi en formbunden process&lt;br&gt;där en oberoende instans har att fetta beslut efter det att samtliga&lt;br&gt;intressenter beretts tillfälle att bidra till beslutsunderlaget. Om detta av&lt;br&gt;organisatoriska skäl inte låter sig genomföras måste det under alla&lt;br&gt;förutsättningar mycket tydligt markeras att berörda branscher och&lt;br&gt;verksamheter skall på ett tidigt stadium engageras i processen och ges&lt;br&gt;tillfälle att kommentera och eventuellt komplettera beslutsunderlaget.&lt;br&gt;Brister härvidlag kommer ofelbart att resultera i föreskrifter utan&lt;br&gt;tillräcklig förankring hos verksamhetsutövarna, vilket i sin tur kommer&lt;br&gt;att avsevärt försvåra genomförandet. Allmänt uttalas i betänkandet att det&lt;br&gt;i vissa fell bör finnas möjligheter att avvika från föreskrifterna (antingen&lt;br&gt;med stöd av tillsynsbestämmelsema i balken eller med stöd av uttryckliga&lt;br&gt;dispensregler i den aktuella föreskriften). Organisationerna anser dock att&lt;br&gt;den särskilda försiktighet som bör visas när fråga är om pågående&lt;br&gt;verksamheter inte tillräckligt klart kommer fram i betänkandet. Reglema&lt;br&gt;om generella föreskrifter måste omarbetas så att dels branscher som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverkas ges reell möjlighet att ta del i utarbetandet av föreskrifterna, Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;dels enskilda verksamhetsutövare tillförsäkras rätten att alltid få frågan Bilaga 4&lt;br&gt;om undantag prövad individuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.51 Svenska Kraftverksföreningen: Kraftverksföreningen avstyrker de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i kapitel 4 föreslagna allmänna bestämmelserna om föreskrifter (generella&lt;br&gt;föreskrifter) såsom de utformats i förslaget. Den föreslagna möjligheten&lt;br&gt;till ökad användning av generella föreskrifter kan säkert vara bra för&lt;br&gt;många verksamheter. De allmänna bestämmelserna härom i kapitel 4 är&lt;br&gt;dock inte godtagbara från rättssäkerhetssynpunkt. Större hänsyn måste tas&lt;br&gt;till gällande tillstånd, och föreskrifterna borde tas fram i en kontradikto-&lt;br&gt;risk process med exempelvis Naturvårdsverket som en part och en&lt;br&gt;sammanslutning av verksamhetsutövare som motpart. Den förutsatta&lt;br&gt;möjligheten till dispens från generella föreskrifter är i och för sig bra,&lt;br&gt;men är inte tillräckligt preciserad och förslaget om uttagande av en&lt;br&gt;dispensavgift gör dispensmöjligheten illusorisk; dispensprövningen borde&lt;br&gt;för övrigt ligga hos prövningsmyndigheten och inte hos tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten såsom föreslagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.52 Skogsägarnas Riksförbund: Det har i arbetet med miljöbalken&lt;br&gt;varit en allmän målsättning att utmönstra individuell prövning till förmån&lt;br&gt;för generella föreskrifter. Men för skogsbrukets del föreslår Miljöskydds-&lt;br&gt;kommittén fler prövningsförfäranden samtidigt som man lanserar&lt;br&gt;omfattande bemyndiganden till regering och myndigheter att ge ut nya&lt;br&gt;generella föreskrifter om miljöskyddet och ställa upp områdesvisa&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer. Den senare innebär en maktförskjutning från&lt;br&gt;riksdag till regering och förvaltningsmyndigheter. Riksdagens inflytande&lt;br&gt;över normgivningen minskar. Konstruktionen skapar förvirring och&lt;br&gt;rättsosäkerhet för brukare av jord och skog.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Miljökvalitetsnormer&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;6.1 Riksdagens ombudsmän, JO: Kommittén för i detta kapitel ett&lt;br&gt;svårförståeligt resonemang om bindande och icke bindande miljökvalitets-&lt;br&gt;normer. Den förslagna lagtexten (8 kap. 2 §) ger inte någon klarhet i&lt;br&gt;fråga om vad som avses. Inte heller av specialmotiveringen får man&lt;br&gt;någon ledning. Där (s. 64) anför kommittén att skillnaden mellan&lt;br&gt;bindande och icke bindande normer i och för sig i praktiken inte torde&lt;br&gt;bli så stor, eftersom inte heller de bindande normerna lär kunna ges&lt;br&gt;sådan utformning att det går att göra dem straffsanktionerade utan&lt;br&gt;förmedling av föreskrifter om deras genomförande. Med miljökvalitets-&lt;br&gt;normer avses - såvitt kan utläsas av 8 kap. 1 § första stycket - av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utfärdade&lt;br&gt;föreskrifter avseende kvalitetskrav på luft, vatten eller mark, nivåer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;buller m.m. samt skyddsavstånd i vissa fall. Sålunda utfärdade före- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skrifter är normalt alltid bindande för dem som föreskrifterna riktar sig Bilaga 4&lt;br&gt;till. Om avsikten inte är att utfärda sålunda bindande normer finns andra&lt;br&gt;möjligheter att söka förmå de berörda att handla på önskvärt sätt,&lt;br&gt;nämligen genom att utfärda allmänna råd eller rekommendationer och&lt;br&gt;information av olika slag. Frågan om miljökvalitetsnormer och dessas&lt;br&gt;rättsliga status måste enligt min mening bli föremål för ytterligare&lt;br&gt;överväganden i det fortsatta lagstiftningsarbetet.---8 kap. 2 § -1 andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket talas om att miljökvalitetsnormer i vissa fell skall vara bindande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stycket bör antingen arbetas om eller utgå helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Kommerskollegium: Av 8 kap. av utredarnas förslag till miljöbalk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följer att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall&lt;br&gt;kunna meddela föreskrifter om kvalitetskrav på miljön, s.k. miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer. I 8 kap. 2 § 2 st stadgas att sådana föreskrifter under vissa&lt;br&gt;förutsättningar skall vara bindande. Kollegiet ansluter sig till förslaget att&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer meddelade för uppfyllandet av Sveriges internatio-&lt;br&gt;nella förpliktelser skall vara bindande. Däremot är kollegiet tveksamt till&lt;br&gt;att miljökvalitetsnormer skall kunna meddelas i de andra fell som anges,&lt;br&gt;eftersom dessa normer, om inte särskilda skäl föreligger, blir icke-&lt;br&gt;bindande. En sådan norm får karaktären av målsättning svärde, vars&lt;br&gt;konsekvens för den enskilde blir svår att förutsäga.---Kollegiet menar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det finns en överhängande riks för godtycke vid tillämpningen av 8&lt;br&gt;kap, särskilt som föreskrifterna skall kunna meddelas om det behövs för&lt;br&gt;att genomdriva riktlinjer eller principer som riksdagen antagit. Med tanke&lt;br&gt;på att mycket omfettande åtgärdsplaner enligt 4 kap. 2 § skall kunna&lt;br&gt;beslutas för att genomföra miljökvalitetsnormer, anser kollegiet att&lt;br&gt;föreskrifter beslutade enligt 8 kap. bör baseras på lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;Överbefälhavaren, ÖB: Miljökvalitetsnormer skall anges i&lt;br&gt;föreskrifter. ÖB kan biträda behovet av miljökvalitetsnormer som är&lt;br&gt;avpassade till en myndighets uppgifter och behov samt texten i 1 § p. 1-&lt;br&gt;3. Föreskrifter beträffande försvarsmakten bör härvid meddelas endast av&lt;br&gt;regeringen, vilket bör framgå i en komplettering av 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 Fortifikationsförvaltningen: Delar inte utredningens uppfettning i&lt;br&gt;frågan om tillämpligheten av miljökvalitetsnormer for försvarsmaktens&lt;br&gt;verksamhet. Det i specialmotiveringen på s. 50 nämnda exemplet om&lt;br&gt;normer för flygplan är med nuvarande teknik i förhållande till prestan-&lt;br&gt;dakrav för krigsflygplan inte möjligt att innehålla. Det bör därför tydligt&lt;br&gt;framgå, förslagsvis i ett nytt första stycke i 7 §, att toleransnivån för&lt;br&gt;försvarsmaktens verksamhet i vissa fell måste kunna sättas högre än för&lt;br&gt;annan verksamhet. Detta torde i första hand gälla flyg- och skottbuller,&lt;br&gt;men kan också avse viss annan verksamhet. Toleransnivån måste vara&lt;br&gt;anpassad till reella möjligheter att på ett meningsfullt sätt och till rimliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnader genomföra anbefalld utbildnings- och beredskapsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 Statens järnvägar, SJ: Det som sagts under sista punkten ovan&lt;br&gt;gäller även kommitténs förslag till Miljökvalitetsnormer (MKN). MKN&lt;br&gt;är ett väl definierat (bl.a. EG-direktiv) och i många länders miljölagstift-&lt;br&gt;ning sedan länge tillämpat instrument. Miljöskyddskommittén har trots&lt;br&gt;detta försökt införa en alldeles egen definition av begreppet. Enligt denna&lt;br&gt;behöver inte MKN vara rättsligt bindande krav, utan kan även täcka&lt;br&gt;sådana kvalitetsgränser som formulerats som politiska målsättningar,&lt;br&gt;långsiktiga ambitionsnivåer etc., dvs. icke rättsligt bindande gränsvärden.&lt;br&gt;Detta leder bara till förvirring. MKN är och skall vara gränsregler med&lt;br&gt;rättsverkan. Andra gränsvärden får kallas något annat. SJ välkomnar idén&lt;br&gt;att införa MKN-instrumentet i svensk miljölagstiftning. Det är ett - rätt&lt;br&gt;använt - kraftfullt, tydligt och konkurrensneutralt medel att uppnå en viss&lt;br&gt;mätbar miljökvalitet. Därför bör man undvika att experimentera med&lt;br&gt;begreppets innebörd. De regler som bygger på gränser bör vidare lyftas&lt;br&gt;upp till en överordnad nivå i Miljöbalken och tillämpas konsekvent inom&lt;br&gt;alla de specialiserade, underordnade lagrummen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 Banverket: Miljökvalitetsnormer införs i miljöbalken. Banverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstyrker förslaget i stort. Banverket kan dock inte acceptera att&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer även föreslås omfetta skyddsavstånd. Skyddsavstånd&lt;br&gt;är att jämställa med vilken annan skyddsåtgärd som helst och har ingen&lt;br&gt;särskild koppling till miljökvalitetsnormer.---Vilka skyddsavstånd som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall tillämpas för olika verksamheter måste avgöras utifrån vilka&lt;br&gt;skyddsåtgärder som från samhällets synpunkt är mest kostnadseffektiva.&lt;br&gt;Ofta är andra skyddsåtgärder än skyddsavstånd betydligt mer kost-&lt;br&gt;nadseffektiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.7 Vägverket: Miljökvalitetsnormer - Eftersom miljökvalitetsnormer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt utredningen kommer att omfetta endast vissa typer av miljökvalite-&lt;br&gt;ter kommer normerna inte att innebära någon total säkring av miljöhänsy-&lt;br&gt;nen. Normerna bör inte ges en så framträdande roll som kommitténs&lt;br&gt;förslag anger. De fåtal aspekter som normerna avser kan då ge slagsida&lt;br&gt;åt såväl beslutsunderlag som beslutsprocess.---Vägverket tillämpar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;idag de &amp;quot;miljönormer&amp;quot; som finns och efterlyser miljönormer/riktvärden&lt;br&gt;även for mark- och vattenföroreningar. I samband med nybyggnad av väg&lt;br&gt;kan tillämpning av normer säkras utan stoppregler och separata till-&lt;br&gt;ståndsprövningar. För befintlig miljö är åtgärdsplaner ett bra angreppps-&lt;br&gt;sätt. Denna princip har Vägverket ingenting emot. Åtgärdsplaner&lt;br&gt;inriktade på miljöförbättringar bör dock ha ett samband med väg-&lt;br&gt;hållningsplaneringen i sin helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.8 Riksrevisionsverket, RRV: Utredningen för fram ett nytt begrepp&lt;br&gt;i miljölagstiftningen: miljökvalitetsnormer. Miljökvalitetsnormema skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma till användning vid individuell prövning av miljöferliga verksam-&lt;br&gt;heter, vid utarbetandet av generella föreskrifter, vid upprättandet av&lt;br&gt;kommunala planer, vid prövning av bygglov, vid planering av vägar, vid&lt;br&gt;framtagandet av regionala åtgärdsprogram m.m. Om regeringen utnyttjar&lt;br&gt;bemyndigandet att föreskriva miljökvalitetsnormer är dessas funktion&lt;br&gt;huvudsakligen att ligga till grund för andra myndigheters planering. De&lt;br&gt;blir enligt kommittén inte av direkt rättsligt bindande art utan får istället&lt;br&gt;karaktären av kompletterande aktsamhetsregler. - - - Enligt RRV:s&lt;br&gt;uppfettning bör begreppet norm reserveras for sådana regler där bindande&lt;br&gt;genomföranderegler kan uppställas. Normer som inte bygger på vad som&lt;br&gt;är tekniskt och ekonomiskt möjligt bör snarare betecknas som in-&lt;br&gt;riktningsmål vilka kan infrias i en framtid när de tekniska och ekonomis-&lt;br&gt;ka förutsättningarna förändrats.---Enligt RRV är det viktigt att ställa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de resurser som läggs ned på åtgärdsplaner i relation till vad som går att&lt;br&gt;uppnå med planerna. Annars finns en risk att länsstyrelserna blir&lt;br&gt;överlupna med planeringsarbete som har små effekter på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.9 Boverket: Tanken att ge kvalitetsbegrepp som utgångspunkt för&lt;br&gt;användningen av resurserna är utmärkt och kan utvecklas till ett mycket&lt;br&gt;viktigt redskap för miljöhänsyn i samhällsutvecklingen. Rätt använd kan&lt;br&gt;MKN vara ett incitament till ett strategiskt tänkande inom samhäll-&lt;br&gt;sutvecklingen som nu kan saknas. Den första etableringen inom ett&lt;br&gt;industriområde tillåts t.ex. ta i anspråk så stor del av möjliga utsläpp, att&lt;br&gt;efterföljande etableringar får svårigheter. Även reglema i 14 kap. 3 och&lt;br&gt;6 §§ stödjer detta tänkande. Detta förutsätter emellertid att MKN syftar&lt;br&gt;till ekonomisk optimering av normerna och de åtgärder de skall leda till.&lt;br&gt;Den mest kostnadseffektiva åtgärden skall således gå före andra. Detta&lt;br&gt;förutsätter i sin tur att normerna inte utgår från källan, utan det område&lt;br&gt;som berörs (vilket utvecklas närmare nedan). Med område avses i detta&lt;br&gt;sammanhang såväl geografiska som fysikaliskt/kemiskt/biologiska&lt;br&gt;områden.---Utformningen av normerna är av avgörande betydelse för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resultatet. Förslaget och motiven ger stöd for tolkningen att det kan vara&lt;br&gt;både bindande normer (gränser) och rekommendationer (mål). Dessa&lt;br&gt;måste särskiljas. Det kan vidare vara absoluta värden som måste&lt;br&gt;innehållas eller ramar inom vilka beslut skall fettas, dvs ett undre värde&lt;br&gt;som inte får röras, ett övre som skall eftersträvas och en sammanvägning&lt;br&gt;av olika fektorer inom dessa som avgör var man hamnar. Slutligen finns&lt;br&gt;distinktionen mellan att festlägga normer med värden av olika slag och&lt;br&gt;att ange syftet med dem, dvs. en typ av funktionskrav.---Motiven ger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid handen att det är fråga om på vetenskap grundade normer, som&lt;br&gt;därvid skulle göra bedömningar överflödiga. Boverket ifrågasätter om det&lt;br&gt;kan anges normer som inte kräver en bedömning av hur stora risker vi&lt;br&gt;har råd att ta.---Ramar inom vilka beslut fettas och funktionskrav, ger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessutom möjlighet till en totalsyn på problem. Det finns oftast många&lt;br&gt;vägar till lösning, varibland några kan ge synergieffekter och lösa flera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;problem samtidigt. Det måste således finnas möjlighet att bedöma vilka&lt;br&gt;åtgärder som bäst leder till det eftersträvade resultatet.---Normerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan inte heller utformas som rikslikare, utan måste anpassas till&lt;br&gt;områdenas förutsättningar och till lämpligt administrativt område. Även&lt;br&gt;detta bör utvecklas inom PBL-utredningen. - - - Som inledningsvis&lt;br&gt;nämndes är det en förutsättning för kostnadseffektiva normer, att de inte&lt;br&gt;fokuseras på källan utan på de värden som skall skyddas i ett område.&lt;br&gt;Branschvisa normer är ur kostnadssynpunkt därför förkastliga. Normer&lt;br&gt;som helt anpassas efter de rumsliga förutsättningarna är inte alltid&lt;br&gt;möjliga att utforma, men det bör vara en strävan från utsläppsnormer till&lt;br&gt;parametrar av betydelse för värden inom olika platser. I denna belysning&lt;br&gt;bör 3 § inte innehålla möjligheten att t.ex. utforma normer som kortaste&lt;br&gt;avstånd. - - - Det är således Boverkets uppfettning att absoluta och&lt;br&gt;specifika normer innebär en avsevärd risk för sektoriell suboptimering&lt;br&gt;och att funktionskrav och ramnormer är den lösning som ökar möjlig-&lt;br&gt;heten till beslut som innebär miljövinster.---Boverket förordar också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att normerna tillkommer i en fortlöpande dialog lokalt-regionalt-centralt,&lt;br&gt;som t.ex. är fellet med den fysiska riksplaneringen som fullföljts genom&lt;br&gt;NRL och den fortsatta preciseringen genom dialogen i den översiktliga&lt;br&gt;planeringen. Frågan utvecklas inom PBL-utredningen och har även&lt;br&gt;berörts av KLIV-utredningen. - - - Ansvaret för utveckling av och&lt;br&gt;uppsikt över MKN bör inte preciseras på ett sätt som gjorts, utan lämnas&lt;br&gt;till den pågående organisationsutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10 Fiskeriverket: I 7 kap. ges motiv för införandet av miljökvalitets-&lt;br&gt;normer. Detta är en av de få nyheterna i miljöbalken. Även om man inte&lt;br&gt;närmare preciserar vilka normer som skall gälla bör det ses som positivt&lt;br&gt;att möjligheten ges. Dessa normer bör kunna ge underlag för sanktioner&lt;br&gt;vid miljöbrott. Detta är viktigt eftersom miljöbrotten i nuläget bestraffas&lt;br&gt;mycket olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.11 Riksantikvarieämbetet: Miljöbalkens tyngdpunkt ligger på inverkan&lt;br&gt;av skadliga ämnen på människor, flora och feuna. Luftföroreningars&lt;br&gt;inverkan på kulturföremål beaktas knappast alls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.12 Statens naturvårdsverk: Verket är positivt till möjligheten att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;festställa miljökvalitetsnormer. Sådana normer bör bli ett verkningsfullt&lt;br&gt;instrument i vissa situationer. - - - Det bör dock framhållas att det&lt;br&gt;sannolikt blir svårt att festställa och tillämpa sådana normer på många&lt;br&gt;områden. Ett sätt att påskynda införandet vore att låta dessa, åtminstone&lt;br&gt;inledningsvis, baseras på existerande normer framtagna av erkända&lt;br&gt;(nationella eller) internationella organ. - - - Motiveringar och lagtext&lt;br&gt;måste göras tydligare då det gäller tillämpningen av vad som i förslaget&lt;br&gt;kallas miljökvalitetsnormer, genom att man tydligt skiljer på de som är&lt;br&gt;bindande och de som är vägledande.---De &amp;quot;icke bindande&amp;quot; miljökvali-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tetsnormema bör ges en annan benämning, t.ex. &amp;quot;riktvärden för Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;miljökvalitet&amp;quot;. Dessa skall vara styrande vid planering, utfärdande av Bilaga 4&lt;br&gt;föreskrifter, tillståndsgivning och tillsyn.---Miljökvalitetsnormema, en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;benämning som alltså bör förbehållas bindande normer, bör renodlas till&lt;br&gt;att avse den högsta nivå av en förorening eller annan störning som kan&lt;br&gt;accepteras (dvs. en &amp;quot;stoppnivå&amp;quot; och inte någon eftersträvansvärd men&lt;br&gt;många gånger orealistisk &amp;quot;nollrisk-nivå&amp;quot;).---&amp;quot;Riktvärden för miljökva-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;litet&amp;quot; enligt ovan bör kunna regleras i 8 kap. medan möjligheter att&lt;br&gt;festställa (bindande) miljökvalitetsnormer antingen kan regleras i 8 kap.&lt;br&gt;och då skild från riktvärdena, eller inarbetas i 4 kap. som behandlar&lt;br&gt;generella föreskrifter. Rubriken för 8 kap. bör anpassas därtill. För att&lt;br&gt;nå syftet med de ovan föreslagna förändringarna måste de paragrafer som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 förslaget hänvisar till miljökvalitetsnormer, framförallt i kapitel 3 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14, ses över och att kraven med avseende på normer, i den betydelse&lt;br&gt;verket här föreslår, skärps.---8 kap. 3 § bör utgå, eller åtminstone ges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en öppnare skrivning som inte begränsar användningen av miljökvalitets-&lt;br&gt;normer till ett uppräknat antal områden.---Naturvårdsverket tillstyrker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheten att upprätta åtgärdsplaner för att uppfylla såväl bindande som&lt;br&gt;ej bindande miljökvalitetsnormer.---I det fell som avses i 8 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 stycket bör det åligga länsstyrelserna att i samverkan upprätta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärdsplanen. Verket anser att materialhushållningsplaner (t.ex.&lt;br&gt;grushushållningsplan) är en sådan åtgärdsplan som kan upprättas med&lt;br&gt;stöd av 4 §.---8 kap. 5 § bör ersättas med ett allmänt bemyndigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;for regeringen att ålägga kommunerna att utföra och redovisa vissa&lt;br&gt;mätningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.13 Koncessionsnämnden för miljöskydd: En annan, viktig nyhet som&lt;br&gt;kommittén föreslår är införandet av miljökvalitetsnormer. Att införa&lt;br&gt;sådana normer i miljörättssystemet kan - beroende på hur systemet&lt;br&gt;tillämpas - innebära både fördelar och nackdelar från hälso- och&lt;br&gt;miljöskyddssynpunkt.---Även om förslaget att infora miljökvalitetsnor-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer innebär en nyhet i svensk miljölagstiftning, används denna form av&lt;br&gt;styrmedel emellertid i många andra länder. Det utgör vidare ett viktigt&lt;br&gt;inslag i EG:s miljörätt. Koncessionsnämnden delar i stort kommitténs&lt;br&gt;uppfettning om att miljökvalitetsnormer skulle kunna utgöra ett värdefullt&lt;br&gt;komplement till aktsamhetsreglema i miljöbalken. Koncessionsnämnden&lt;br&gt;anser vidare, i likhet med kommittén, att en viss restriktivitet - åt-&lt;br&gt;minstone under de närmaste åren efter miljöbalkens ikraftträdande - bör&lt;br&gt;iakttas i fråga om användandet av kvalitetsnormer. Enligt nämndens&lt;br&gt;uppfettning kräver nämligen införandet av sådana noggranna över-&lt;br&gt;väganden. Om kvalitetsnormerna skall ses som ett medel för stats-&lt;br&gt;makterna att styra miljöarbetet i en viss riktning, exempelvis på grund av&lt;br&gt;internationella överenskommelser, miljödirektiv utfärdade av EG eller&lt;br&gt;riksdagsuttalanden, förutsätter detta en relativt begränsad användning av&lt;br&gt;sådana normer, eftersom det annars finns risk för att myndigheternas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöarbete splittras på alltför många uppgifter. Miljökvalitetsnormema Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;torde närmast få karaktären av &amp;quot;rikslikare&amp;quot;. Nämnden vill for sin del Bilaga 4&lt;br&gt;avråda från ett system med miljökvalitetsnormer som utfärdas av&lt;br&gt;regionala myndigheter. Ett sådant system skulle sannolikt bli svår-&lt;br&gt;överskådligt och verka splittrande. Det skulle också vara svårt att förena&lt;br&gt;med en fortsatt central prövning av enskilda miljöferliga verksamheter. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Med hänsyn till bl.a. nämnda förhållanden bör det, enligt nämndens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfettning, i normalfallet ankomma på regeringen att utfärda normerna.&lt;br&gt;Ett annat skäl som talar för detta är att normerna ofta kommer att täcka&lt;br&gt;flera av de centrala verkens ansvarsområden. Formerna för hur kvalitets-&lt;br&gt;normer skall tas fram behöver, enligt Koncessionsnämndens mening,&lt;br&gt;vidare klarläggas.---Koncessionsnämnden vill också framhålla följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fråga om miljökvalitetsnormer.---Farorna med systemet ligger i att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en övertro på bedömningar av människans och naturens tålighet mot&lt;br&gt;påverkan kan leda fram till att normerna för högsta belastning av mark,&lt;br&gt;vatten och luft sätts för vida, varigenom en situation kan skapas som blir&lt;br&gt;svår eller kanske omöjlig att ta sig ur. Mot denna bakgrund kan en&lt;br&gt;begränsning av påverkan så långt det är möjligt te sig betydligt bättre. - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Man måste också ha i minnet att våra kunskaper om föroreningar och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förorenande ämnen ännu är mycket bristfälliga. De föroreningar och&lt;br&gt;förorenande ämnen som lämpar sig för miljökvalitetsnormer är fort-&lt;br&gt;farande mycket få.---Vidare tigger det en fera i att ett system med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökvatitetsnormer inte verkar för att sådana marginaler skapas som&lt;br&gt;krävs för ett progressivt näringsliv. Etablering av nya miljöpåverkande&lt;br&gt;verksamheter kan alltså omöjliggöras av att befintliga miljöpåverkande&lt;br&gt;verksamheter har tagit allt utrymme upp till normen i anspråk.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom måste man ha klart för sig att Sverige är utsatt för gräns-&lt;br&gt;överskridande utsläpp av föroreningar, som alltså härrör från andra&lt;br&gt;länder. Utsläppen från Sverige av sådana förorenande ämnen, som kan&lt;br&gt;lämpa sig för miljökvatitetsnormer, är i allmänhet små, varför normernas&lt;br&gt;inverkan endast blir marginell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden vill uttrycka sin tveksamhet mot kommitténs&lt;br&gt;uttalanden (bl.a. på s. 65 i specialmotiveringen) om användning av&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer i sammanhang då det &amp;quot;överhuvudtaget inte torde&lt;br&gt;vara möjligt att inom överskådlig tid innehålla normen”. Kommittén&lt;br&gt;pekar på att sådana situationer kan uppstå på grund av intransport av&lt;br&gt;föroreningar från andra länder. Koncessionsnämnden anser att man bör&lt;br&gt;undvika att utfärda miljökvatitetsnormer då vi genom åtgärder inom&lt;br&gt;landet inte själva kan uppfylla normerna. Som kommittén själv påpekar&lt;br&gt;krävs i stället internationella åtgärder för att lösa storregionala eller&lt;br&gt;globala miljöproblem.---Koncessionsnämnden vill slutligen mycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;starkt stryka under att miljökvatitetsnormer - om de etableras i större&lt;br&gt;utsträckning och om de skall leda till ett gott resultat - innebär ett ytterst&lt;br&gt;omfettande arbete för miljömyndigheterna. - - - En etablering av ett&lt;br&gt;system med miljökvatitetsnormer kräver således stor försiktighet och stor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänsyn till de faror som kan vara förenade med systemet. Koncessions-&lt;br&gt;nämnden motsätter sig emellertid för sin del inte att systemet med&lt;br&gt;miljökvatitetsnormer prövas. I specialmotiveringen till 8 kap. 2 § (s. 64&lt;br&gt;i Del 2) samt till 14 kap. 1 § (s. 92 och 95) görs oförenliga uttalanden&lt;br&gt;om rättsverkan av icke bindande miljökvatitetsnormer. De är enligt&lt;br&gt;Koncessionsnämndens mening självfallet icke rättsligt bindande för t.ex.&lt;br&gt;tillståndsmyndighetema, men bör vara vägledande vid prövningen.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 4 § -1 den allmänna motiveringen (s. 375) uttalas att det bör vara&lt;br&gt;möjligt att tvinga fram samordnade lösningar för objekt eller områden&lt;br&gt;som utsätts för störningar från flera verksamheter. Skulle sådana&lt;br&gt;lösningar aktualiseras för verksamheter för vilka tillstånd tidigare&lt;br&gt;lämnats, ankommer det på tillsynsmyndigheten att med stöd av en&lt;br&gt;upprättad åtgärdsplan hos tillståndsmyndigheten hemställa om om-&lt;br&gt;prövning av villkoren. Tillståndsmyndigheten skall då kunna pröva frågor&lt;br&gt;om ändrade eller nya villkor för flera verksamheter i ett sammanhang&lt;br&gt;(grupp-prövning). Som framgår anser kommittén att tillståndsmyndig-&lt;br&gt;heten vid sådan prövning dock inte får ställa längre gående krav än vad&lt;br&gt;som skulle blivit fellet vid en individuell prövning.---De redovisade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslagen, som innebär en betydelsefull förändring i förhållande till&lt;br&gt;nuvarande lagstiftning, behöver enligt Koncessionsnämndens mening&lt;br&gt;förtydligas eller kompletteras för att kunna fungera på avsett sätt.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden anser för sin del att tillståndsmyndighetemas&lt;br&gt;möjligheter att tvinga fram samordnade lösningar i realiteten torde vara&lt;br&gt;begränsade - framför allt i de fell det är fråga om ett stort antal&lt;br&gt;intressenter. Förutsättningarna för att genomföra gemensamma projekt av&lt;br&gt;det slag kommittén tänkt sig torde nämligen vara att kostnaderna for&lt;br&gt;detsamma noggrant har reglerats för deltagarna - en fråga som inte kan&lt;br&gt;bli föremål för prövning av tillsynsmyndigheterna. Enligt nämndens&lt;br&gt;uppfettning måste frågan om hur kostnaderna för att genomföra&lt;br&gt;miljöprojekt av det slag kommittén föreslagit bli föremål för någon form&lt;br&gt;av reglering. Frågan behöver enligt nämndens uppfettning närmare&lt;br&gt;utredas. Härvid kan lagen (1976:997) om vattenförbund tjäna som&lt;br&gt;förebild. Såsom förslagen nu är utformade torde Koncessionsnämndens&lt;br&gt;roll närmast bli att jämka villkor i gällande tillståndsbeslut för att göra&lt;br&gt;det möjligt för en verksamhet att delta i ett gemensamt miljöprojekt.&lt;br&gt;Förutsättningen för en sådan jämkning är då att företaget eller företagen&lt;br&gt;i fråga medverkar i projektet på redovisat sätt. Brister detta bör tidigare&lt;br&gt;meddelade villkor även fortsättningsvis gälla. Genomförandet av&lt;br&gt;gemensamma lösningar inom områden där miljökvatitetsnormer&lt;br&gt;överskrids kompliceras vidare av att det många gånger kan komma att&lt;br&gt;krävas beslut av flera olika myndigheter för att uppfylla målsättningarna&lt;br&gt;i en åtgärdsplan. Detta i sin tur innebär att besluten kan vara beroende&lt;br&gt;av varandra för att ett projekt skall kunna genomföras. Enligt nämndens&lt;br&gt;mening hade det varit en fördel om besluten hade kunnat fettas av en och&lt;br&gt;samma myndighet. En annan fråga är om tillsynsmyndigheten i ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemensamt beslut skall kunna jämka villkor i tillståndsbeslut för flera&lt;br&gt;olika verksamheter.---Koncessionsnämnden anser vidare att länsstyrel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sen bör kunna upprätta en åtgärdsplan som endast rör en kommun, om&lt;br&gt;kommunen visar sig ovillig att vidta erforderliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.14 Kemikalieinspektionen: Det är riktigt att specifika gränsvärden för&lt;br&gt;kemikalier hittills använts i relativt liten utsträckning inom den marknads-&lt;br&gt;föringsinriktade delen av kemikaliekontrollen. Efterhand som man även&lt;br&gt;internationellt i ökad utsträckning väljer förekomstbegränsning som ett&lt;br&gt;medel för riskbegränsning kan det förväntas att gränsvärden i form av&lt;br&gt;högsta tillåtna halt av särskilt farliga ämnen i kemiska produkter och&lt;br&gt;kanske framför allt i varor, kommer att bli vanligare. Detsamma gäller&lt;br&gt;gränsvärden for avgivning av kemiska ämnen från varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.15 Statens Lantmäteriverk: Det är viktigt att det klargörs om&lt;br&gt;underlagsmaterial och åtgärdsplaner som anges i avsnitt 7.5.5 (s. 375)&lt;br&gt;har planstatus så att det inte råder någon tvekan om att de skall beaktas&lt;br&gt;vid fastighetsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.16 Svea hovrätt: Enligt hovrättens mening kan miljökvalitetsnormer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgöra ett lämpligt instrument för att understryka målen med avseende på&lt;br&gt;en god miljö i olika avseenden och för strävan efter och uppnåendet av&lt;br&gt;en bättre miljö. Men miljökvalitetsnormer torde emellertid också vara&lt;br&gt;förknippade med åtskilliga problem. Det blir till sist en politisk be-&lt;br&gt;dömningsfråga vilken ambitionsnivå man vill uppsätta. Men även efter&lt;br&gt;det att en norm beslutats uppkommer frågan vilken betydelse den får för&lt;br&gt;enskilda företag som kanske inte ens kräver tillstånd. Även för till-&lt;br&gt;ståndskrävande företag torde problem kunna uppstå, eftersom den&lt;br&gt;tillståndsgivande myndigheten många gånger inte vet mer än vilket&lt;br&gt;utsläpp det aktuella företaget åstadkommer. Detta kan leda till att miljön&lt;br&gt;på ett smygande sätt försämras trots att det finns en miljökvalitetsnorm&lt;br&gt;for det aktuella området.---Det behövs en kontinuerlig uppföljning i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enlighet med vad hovrätten ovan anfört. Inom den myndighet som i vaije&lt;br&gt;situation har sektorsansvar borde det ske en noggrann registrering av&lt;br&gt;vaije tillstånd och en bearbetning av materialet med hjälp av modem&lt;br&gt;datateknik. Med en sådan ordning kan man få en &amp;quot;varningssignal&amp;quot; när&lt;br&gt;man böijar närma sig en kritisk gräns för det aktuella området, som&lt;br&gt;givetvis bör bestämmas med hänsyn till att det alltid torde finnas en viss&lt;br&gt;mängd otillåtna utsläpp och en ovälkommen &amp;quot;import&amp;quot; av föroreningar&lt;br&gt;från områden utifrån. Sådana varningssignaler kan då leda till skärpta&lt;br&gt;regler för tillståndsgivningen och/eller nya normer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.17 Kammarrätten i Stockholm: Kommittén tycks vilja skilja mellan&lt;br&gt;bindande och icke-bindande miljökvalitetsnormer, jfr. lagförslaget 8 kap.&lt;br&gt;2 §, oaktat normerna i båda fallen skall komma till uttryck i föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta förefeller förfettningsmässigt tveksamt. Föreskrifter brukar ju anses Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;vara av bindande karaktär. Andra normer som meddelas av en för- Bilaga 4&lt;br&gt;valtningsmyndighet ges i form av allmänna råd, anvisningar eller dylikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare överväganden bör ske med avseende på miljökvalitetsnormer-&lt;br&gt;na och deras förfettningsmässiga förankring i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.18 Stockholms universitet: Kvalitetsnormer har blivit hörnstenen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hela lagförslaget. Nämnden ställer sig positiv till införande av kvalitets-&lt;br&gt;normer som ett efterlängtat kompletterande styrmedel i svensk miljölags-&lt;br&gt;tiftning. Införandet av dessa normer i balken har också möjliggjort&lt;br&gt;infogandet av andra relevanta begrepp t.ex. överlåtelsebara utsläppskvo-&lt;br&gt;ter (14 kap.).---Det bör dock noteras att kvalitetsnormer kan fungera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som ett mål och/eller ett medel i miljöpolitiken. Så länge dessa normer&lt;br&gt;kommer att vara ett mål och inte ett alternativ till emissionsnormer så&lt;br&gt;instämmer nämnden i innehållet av 8 kap. Den stora platsen som&lt;br&gt;kvalitetsnormer har fått i lagförslaget kan ge intrycket av att kvalitetsnor-&lt;br&gt;mer som medel i framtiden skall få ett slags företräde framför andra&lt;br&gt;normer. Med tanke på erfarenheter i vissa delstater i USA (t.ex.&lt;br&gt;Chicago) och i delar av Europa (t.ex. Storbritannien), så finns det risk&lt;br&gt;för att kvalitetsnormer, jämfört med emissionsnormer, så småningom&lt;br&gt;leder till betydligt större utsläpp av miljöferliga ämnen. En anledning till&lt;br&gt;införandet av miljökvalitetsnormer i miljöbalken är anpassning till EG:s&lt;br&gt;miljölagstiftning. Faktum är att de flesta miljödirektiv innefattar&lt;br&gt;kvalitetsnormer som alternativ till emissionsnormer. Att istället för&lt;br&gt;emissionsnormer använda kvalitetsnormer, skulle kunna leda till att&lt;br&gt;uppmärksamheten flyttas från utsläppsförbudet för ferligt ämne över en&lt;br&gt;viss gräns (en maximinorm) till miljöns tålighet för mottagandet av en&lt;br&gt;viss nivå av förorening (en miniminorm). Det bör, enligt nämndens&lt;br&gt;mening, understrykas att kvalitetsnormer endast är en målsättning och att&lt;br&gt;emissionsnormer därför även i fortsättningen skall vara primära&lt;br&gt;styrmedel när det gäller kontroll av utsläpp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.19 Karolinska Institutet, IMM: IMM är positivt till införandet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökvatitetsnormer men vill påpeka svårigheter som kan uppstå.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot de riktvärden och gränsvärden som finns idag skall&lt;br&gt;hänsyn ej tas till vad som är tekniskt och ekonomiskt möjligt i enskilda&lt;br&gt;fell när normerna festställs. Sådana normer som avser hälsoeffekter&lt;br&gt;skulle i så fell motsvara de förslag till riktvärden, eller s.k. lågrisknivåer,&lt;br&gt;som IMM har tagit fram för en lång rad luftföroreningar och även för&lt;br&gt;t.ex. ämnen i förorenad mark. Även om dessa riskbedömningar bygger&lt;br&gt;på vetenskapliga data innefettar de stora mått av osäkerheter och&lt;br&gt;utrymme för olika tolkningar. Man borde därför enas om vissa principer&lt;br&gt;innan miljökvatitetsnormer festställs. För allmäntoxiska ämnen handlar&lt;br&gt;det främst om säkerhetsmarginalens storlek och för cancerframkallande&lt;br&gt;ämnen om hur stor cancerrisk som kan anses vara &amp;quot;acceptabel&amp;quot;. Vidare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vill vi påpeka att miljö-kvalitetsnormer måste kunna revideras åter-&lt;br&gt;kommande med hänsyn till nya vetenskapliga undersökningar. På s. 370&lt;br&gt;i huvudbetänkandet sägs att uppfyllda miljökvalitetskrav inte får innebära&lt;br&gt;en befrielse från skyldigheten att vidta skyddsåtgärder. Skyldigheten att&lt;br&gt;tillämpa bästa tillgängliga teknik (3 kap. 4 §) är en mycket viktig&lt;br&gt;grundprincip i miljöskyddsarbetet. Miljökvalitetsnormema skall användas&lt;br&gt;som komplement, ej som alternativ, till kraven på bästa tillgängliga&lt;br&gt;teknik. I linje med detta anser vi att den särskilda aktsamhetsregeln i 14&lt;br&gt;kap. 2 § borde omformuleras så att det framgår att de allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema enligt 3 kap. i form av bl a bästa tillgängliga teknik&lt;br&gt;skall tillämpas även i de fall angivna miljökvalitetsnormer uppfylles.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Introduktionen av miljökvalitetsnormer motiveras i betänkandet bl.a. med&lt;br&gt;att EG redan har sådana. Vi vill dock påpeka att EG-direktiven angående&lt;br&gt;SO&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt; partiklar, NO&lt;sub&gt;2&lt;/sub&gt; och bly medger avsevärt högre luftföroreningshalter&lt;br&gt;än vad IMM rekommenderar. I 8 kap. 5 § ges kommunerna skyldighet&lt;br&gt;att mäta halterna av de nämnda luftföroreningarna om miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mema antas komma att överskridas. Enligt IMM:s uppfettning borde&lt;br&gt;kommunerna alltid ha skyldighet att övervaka luftkvaliteten i större&lt;br&gt;tätorter. (Även andra ämnen än de nämnda kan vara aktuella att&lt;br&gt;övervaka, t.ex. vissa kolväten.)---På s. 371 diskuteras vilka miljöpara-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;metrar som skulle kunna användas. Där sägs att normer givetvis inte bör&lt;br&gt;användas för de &amp;quot;kvalificerat ferliga&amp;quot; ämnena. För dessa sägs att haltema&lt;br&gt;i princip bör vara noll. Vad avses med detta? Syftar man på t ex&lt;br&gt;cancerframkallande ämnen? För cancerframkallande ämnen anser även&lt;br&gt;IMM att halterna i princip bör vara noll, men eftersom det inte är fellet&lt;br&gt;i praktiken vad gäller t.ex. ämnen som bildas naturligt i förbrännings-&lt;br&gt;processer, så vore det klart motiverat att införa miljökvalitetsnormer för&lt;br&gt;vissa sådana ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.20 Uppsala universitet: 8 kap. handlar om miljökvalitetsnormer.&lt;br&gt;Allmänt sett är det kapitlet i förslaget mycket oklart. Kommittén har inte&lt;br&gt;ens gjort en tydlig åtskillnad mellan rättsligt bindande och inte bindande&lt;br&gt;kvalitetsgränser. Vi föreslår att man reserverar beteckningen normer för&lt;br&gt;sådant som skall gälla (typ gränsvärden) medan man bör överväga sådana&lt;br&gt;beteckningar som mål eller riktvärden eller något liknande för kvalitets-&lt;br&gt;gränser som inte skall ha direkt rättsverkan. En sådan uppdelning är bl.a.&lt;br&gt;fullt kompatibel med EG-direktiv och med traditionell miljölagstiftnings-&lt;br&gt;teknik i länder som använder kvalitetsnormer. Vi föreslår vidare att man&lt;br&gt;särskiljer bl.a. belastningsnormer från kvalitetsnormer. - - - Vidare&lt;br&gt;saknar betänkandet rimliga rättsverkansregler kopplade till kvalitetsnor-&lt;br&gt;mer. ---Miljökvalitetsnormer skall vara gränsregler med rättsverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avseende tillåtlighet m.m. Deras naturliga plats är i det kapitel som&lt;br&gt;innehåller gränsregler. Kommittén ger till att böija med en delvis felaktig&lt;br&gt;beskrivning av nuvarande svenska &amp;quot;gränsvärden och riktvärden&amp;quot;. De&lt;br&gt;läggs exempelvis vanligen inte i någon rättslig mening &amp;quot;till grund för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighetsbeslut vid tillämpningen av de olika lagarna&amp;quot; när det gäller&lt;br&gt;den yttre miljön utanför strålskyddsområdet.---Kommittén förefaller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ge uttryck för är den felaktiga uppfattningen att kvalitetsnormer är in-&lt;br&gt;och underordnade i aktsamhetsregelsystemet. Förhällandet är i stället det&lt;br&gt;motsatta; kvalitetsnormer är gräns- och stoppregler överordnade&lt;br&gt;sedvanliga aktsamhetsregler. Det konstateras helt riktigt i betänkandet att&lt;br&gt;kvalitetsnormer avseende yttre miljö inte förekommer i den nuvarande&lt;br&gt;svenska miljölagstiftningen förutom den möjlighet som nyligen införts för&lt;br&gt;kommuner att genom PBL föreskriva om högsta tillåtna störningar inom&lt;br&gt;detaljplanelagt område samt lagen om tillfälligt bilförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är synnerligen viktigt att begreppsanvändningen blir klar inför den&lt;br&gt;nödvändiga utveckling av svensk miljölagstiftning som användningen av&lt;br&gt;miljökvatitetsnormer och liknande innebär. Detta gäller dels begreppet i&lt;br&gt;utländsk lagstiftning, dels vad kommittén lägger in i detta begrepp.&lt;br&gt;Betänkandets genomgång av miljökvatitetsnormer i utländsk lagstiftning&lt;br&gt;har i huvudsak begränsats till EG:s regler. Den amerikanska miljölagstift-&lt;br&gt;ningen där miljökvatitetsnormer ingår som ett grundläggande styrmedel&lt;br&gt;berörs i förvånansvärt liten omfattning trots att det är där som den mest&lt;br&gt;långt gående utvecklingen hittills har skett. Miljökvatitetsnormer är en&lt;br&gt;regeltyp och typ av styrmedel som återspeglar miljöpolitiska mål eller&lt;br&gt;delmål som lagstiftaren har satt upp. Genom att i lagstiftning sätta&lt;br&gt;rättsverkande gränser för vilken miljökvalitet som är tillåten, implicerar&lt;br&gt;lagstiftningen att åtgärder skall vidtas eller restriktioner gäller om denna&lt;br&gt;kvalitet inte nåtts. Dessa implikationer måste i sin tur återspeglas i&lt;br&gt;genomföranderegler av olika slag. Samhällets målsättning för miljökvali-&lt;br&gt;teten har under de senaste årtiondena blivit högre. En hög ambitionsnivå&lt;br&gt;måste dock återspeglas av lagstiftning med kravregler som motsvarar&lt;br&gt;dessa ambitioner. Av vad vi anfört tidigare behövs dessutom ett effektivt&lt;br&gt;genomförandesystem för att kravreglema skall följas. Balkförslaget anger&lt;br&gt;att miljökvatitetsnormer kan utfärdas genom föreskrifter. Där anges också&lt;br&gt;for vilka syften sådana kan föreskrivas samt av vem. Däremot anges inte&lt;br&gt;sådana materiella kriterier eller utgångspunkter, utifrån vilka normerna&lt;br&gt;skall formuleras. I den allmänna motiveringen sägs att fastställandet av&lt;br&gt;miljökvatitetsnormer skall grundas på vad människan eller naturen anses&lt;br&gt;kunna utsättas for utan risk för störningar. Denna grund överensstämmer&lt;br&gt;med målsättningen att lagstiftningen skall främja en uthållig utveckling.&lt;br&gt;Den är så viktig att den bör finnas i lagtexten. Den bör vidare utvecklas&lt;br&gt;så mycket, så att det är möjligt att göra rättsliga bedömningar av&lt;br&gt;föreskrifter om kvalitetsnormer. Enligt miljöskyddskommittén kan&lt;br&gt;begreppet miljökvalitet användas för att beskriva graden av påverkan&lt;br&gt;inom ett området med avseende på hälsa och miljö. Miljökvatitetsnormer&lt;br&gt;skulle i linje med detta synsätt vara normer för påverkan av miljön. Detta&lt;br&gt;är ologiskt förutsatt normal innebörd av ordet påverkan. Vad vi har att&lt;br&gt;göra med är den enkla kedjan med tre led: Påverkan - Effekt - Miljötills-&lt;br&gt;tånd. ---Miljökvatitetsnormer handlar om det tredje ledet, stoppregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlar om alla tre led, belastningsnormer handlar i huvudsak om det&lt;br&gt;första ledet. Begreppet miljökvalitet bör användas för att beskriva&lt;br&gt;tillstånd eller liknande förhållanden i miljön (syrehalt i vatten, kon-&lt;br&gt;centration av partiklar eller gaser i luften, sammansättning av växt- och&lt;br&gt;djursamhällen i visst område etc.). Miljökvalitetsnormer blir därmed&lt;br&gt;normer som beskriver vilket tillstånd lagstiftaren anser att miljön (i dess&lt;br&gt;sämsta accepterade tillstånd) skall ha. De anger inte direkt vilken&lt;br&gt;påverkan miljön får utsättas för. En av de mest elementära grunderna i&lt;br&gt;miljöskyddet och miljörättslig metodik är insikten att miljön inte reagerar&lt;br&gt;linjärt på påverkan. Förändringar i miljökvaliteten kan ske språngvis.&lt;br&gt;Synergism komplicerar förhållandet påverkan-effekt ytterligare. Det&lt;br&gt;förefeller därför som att miljöskyddskommittén inte har förstått miljökva-&lt;br&gt;litetsnormtekniken ens som denna tillämpas i ett antal av EG:s miljödi-&lt;br&gt;rektiv. &amp;quot;Environmental quality standards&amp;quot; är rättstekniskt sett med&lt;br&gt;internationellt underlag normer med rättsverkan. De kan vara antingen&lt;br&gt;bindande som absoluta gränsvärden (se ett antal av EG:s miljödirektiv&lt;br&gt;där &amp;quot;I&amp;quot; står för &amp;quot;imperative&amp;quot;) eller vägledande men ändå med rättsverkan&lt;br&gt;(riktvärden, markerade med &amp;quot;G&amp;quot; i ett antal av EG:s miljödirektiv). I de&lt;br&gt;fell de är bindande som absoluta gränsvärden gäller att, om de inte&lt;br&gt;uppfylls, rättsläget för någon eller några påverkas starkt. De värdenas&lt;br&gt;egenskap av att vara bindande samt deras däri liggande juridiska verkan&lt;br&gt;är en förutsättning for att de på ett meningsfullt sätt skall definieras som&lt;br&gt;rättsnormer. Utan denna bindande verkan skulle en miljökvalitetsnorm&lt;br&gt;inte kunna skiljas från riktlinjer utan rättsverkan. Kvalitetsmål kan inte&lt;br&gt;jämställas med miljökvalitetsnormer om ingen rättsverkan är knuten till&lt;br&gt;kvalitetsmålet som sådant. Först när ett sådant mål är knutet till någon&lt;br&gt;rättsföljd kan de likställas med normer. Kommitténs uppdelning i&lt;br&gt;bindande miljökvalitetsnormer och icke-bindande normer är ägnad att&lt;br&gt;skapa förvirring. Det är nödvändigt att reservera en viss term för sådant&lt;br&gt;som skall vara bindande. Termen &amp;quot;miljögränsvärde&amp;quot; är otymplig, termen&lt;br&gt;&amp;quot;miljökvalitetsnorm&amp;quot; har i vart fell den fördelen att de har paralleller i&lt;br&gt;många länders terminologi samt helt och hållet ansluter till en mångårig&lt;br&gt;doktrins begreppsbildning.---En miljökvalitetsnorm som är bindande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;borde innebära, enligt vad kommittén förefeller mena, att den på något&lt;br&gt;sätt är straffsanktionerad och gäller i enskilda fell. - - - Att i ett&lt;br&gt;lagstiftningssammanhang uttryckligen hävda att skillnaden mellan en&lt;br&gt;bindande och en icke bindande norm är liten understryker antagandet att&lt;br&gt;miljöskyddskommittén inte har en konsistent bild av kvalitetsnormer. En&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm ensam har egentligen ingen adressat. Sådana uppträder&lt;br&gt;först när det knyts en rättsverkan till normen. Till miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;måste därför knytas rättsverkningar som ger möjlighet och skyldighet att&lt;br&gt;fördela krav och restriktioner på olika aktörer. Det är i huvudsak först&lt;br&gt;sådana fördelade krav som skulle kunna göras straffsanktionerade.&lt;br&gt;Rättsverkningarna skall vara knutna till normerna och dessa förhållanden&lt;br&gt;till det fektiska miljötillståndet. - - - Miljöskyddskommittén förefeller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tänka sig att bindande och icke bindande kvalitetsnormer har olika&lt;br&gt;rättsverkan.---Vilken skall med miljöskyddskommitténs konstruktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara rättsgrunden for sådana åtgärder? Får eller rent av måste myndig-&lt;br&gt;heterna ge ytterligare restriktioner för förorenande verksamhet i området?&lt;br&gt;Hur skall rättsgrunden for detta se ut? Får tillstånd ges för ytterligare&lt;br&gt;verksamhet inom området när en kvalitetsnorm är överskriden? Skall det&lt;br&gt;vara någon skillnad härvidlag vad gäller olika typer av kvalitetsnormer&lt;br&gt;enligt miljöskyddskommitténs synsätt? Enligt 8:1 i kommittéförslaget kan&lt;br&gt;regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om&lt;br&gt;kvalitetskrav på luft, vatten eller mark, om nivåer för buller, skakning,&lt;br&gt;ljus, strålning eller annan sådan störning samt om skyddsavstånd mellan&lt;br&gt;miljöfarliga verksamheter och bostäder, dvs miljökvalitetsnormer. I 8:3&lt;br&gt;sägs vad miljökvatitetsnormer får avse. Dessa två lagrum får kanske&lt;br&gt;uppfattas som ett klargörande av vad kommittén menar att miljökvalitets-&lt;br&gt;normer är. Kommittén inbegriper i begreppet miljökvalitetsnorm således&lt;br&gt;även andra typer av normer än normer för kvalitet. Den inbegriper bl.a.&lt;br&gt;avståndsnormer och belastningsnormer.---Som redan framgått bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock sådana normer inte inbegripas i begreppet miljökvalitetsnorm&lt;br&gt;eftersom detta begrepp har en tillräckligt etablerad, mera begränsad&lt;br&gt;betydelse. Högsta belastning av mark, vatten eller luft med kemiska eller&lt;br&gt;biotekniska ämnen anger i högsta tillåtna påverkan. Vi föreslår att dessa&lt;br&gt;normer skall anges som exempelvis belastningsnormer och utvecklas som&lt;br&gt;en egen normtyp. Normer som avser kortaste avstånd mellan miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet och bostäder eller lokaler for undervisning eller barnomsorg&lt;br&gt;är inte heller en norm som anger ett miljötillstånd och kan därför inte&lt;br&gt;betraktas som en miljökvalitetsnorm. Däremot är de två kvarvarande&lt;br&gt;typerna av normer som nämns i kommittéförslagets 8:3 klara miljökvati-&lt;br&gt;tetsnormer. Om denna paragraf skulle fylla någon funktion bör även&lt;br&gt;anges att miljökvatitetsnormer får avse högsta tillåtna förekomst i mark,&lt;br&gt;vatten eller luft av ett visst ämne samt lägsta tillåtna förekomst av ett&lt;br&gt;visst ämne, vilket är den vanligaste typen av miljökvatitetsnormer.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om miljökvatitetsnormer, belastningsnormer, normer för&lt;br&gt;skyddsavstånd samt övriga normer som på annat sätt anger gränser för&lt;br&gt;miljöpåverkan som är absoluta i förhållande till övriga aktsamhetsregler&lt;br&gt;bör samlas i ett eget kapitel om gränsregler eller stoppregler.---Själva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normerna som sådana behöver inte återfinnas i själva lagtexten, förutsatt&lt;br&gt;att lagtexten lägger den materiella grunden för utformningen av&lt;br&gt;normerna. Tekniken är väl utprovad utomlands och behandlad i den&lt;br&gt;svenska miljörättstiga baslitteraturen. På s. 372 talas om kvalitetsnormer&lt;br&gt;knutna till skyddet av naturmiljön vilket illustreras med ett exempel att&lt;br&gt;sätta miljökvatitetskrav på fosforhalten i mark och vattendrag. Det sägs&lt;br&gt;dock inget om direkt landskapspåverkande kvalitetsnormer. Detta beror&lt;br&gt;kanske på att sådana normer oftast inte skulle kunna uttryckas i siffror.&lt;br&gt;Kommittén har uttryckt tveksamhet för att det skulle gå att i ord klart&lt;br&gt;definiera gränser för miljökvalitet.---Det sägs att dessa normer skulle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bli för vaga och svåra att tillämpa. Vi menar däremot att sådana normer Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skulle kunna sättas på samma sätt som numeriska miljökvalitetsnormer. Bilaga 4&lt;br&gt;Eftersom miljömål så långt möjligt bör återspeglas i materiella regler i&lt;br&gt;lag, är det en rimlig utveckling att arbeta även med miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;knutna till ekologiska kriterier. Miljökvalitetsnormer skall kunna&lt;br&gt;återspegla målet knutna till att som minimum upprätthålla en viss&lt;br&gt;miljökvalitet. Sådana normer får ingen egentlig verkan om inte lagstift-&lt;br&gt;ningen också tillhandahåller de verktyg som behövs for att uppfylla&lt;br&gt;miljökvalitetsnormema - som ger dessa tillräcklig rättsverkan. Av&lt;br&gt;betänkandet förefaller framgå att syftet med införandet av miljökvalitets-&lt;br&gt;normer bl.a. är att införa normer som mer direkt syftar till att bevara&lt;br&gt;eller uppnå en viss miljökvalitet samt att skapa förutsättningar för mer&lt;br&gt;samordnade miljöinsatser och mer kostnadseffektiva lösningar.---Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mesta---i miljöskyddskommitténs förslag är på ett eller flera sätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villkorat genom förbehåll och krav på avvägningar. I ett enskilt fall&lt;br&gt;ställer balkförslaget inga absoluta krav på att miljökvalitetsnormema&lt;br&gt;verkligen skall genomföras. Visserligen kan beslutsfattaren ha beaktat&lt;br&gt;miljökvalitetsnormema vid tillståndsbeslutet men det är inte säkert att&lt;br&gt;dessa får en styrande effekt på beslutet. De av kommittén föreslagna&lt;br&gt;verktygen är inte tillräckligt kraftfulla för att genomföra miljökvalitets-&lt;br&gt;normer eftersom de i så liten grad är obligatoriska.---Det förefaller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som att i ett område, där en miljökvalitetsnorm redan överskrids, ny&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet skulle kunna påböijas eftersom miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mema i en tillståndsprövning endast skall ses som vägledande. För icke-&lt;br&gt;tillståndspliktig verksamhet för vilken föreskrifter inte meddelats&lt;br&gt;förefeller det bli ännu lättare att bortse från miljökvalitetsnormema.&lt;br&gt;Befintliga verksamheter skulle kunna fortsätta sin verksamhet som&lt;br&gt;tidigare genom att hävda att det inte är möjligt att genom tillämpning av&lt;br&gt;3 kapitlets aktsamhetsregler uppfylla miljökvalitetsnormema. - - -&lt;br&gt;Följaktligen har kommitténs sammanlagda konstruktion lett till att&lt;br&gt;bindande miljökvalitetsnormer inte införs genom miljöbalken. Att så är&lt;br&gt;fellet understryks när vi studerar förslaget i den del som rör åtgärdspla-&lt;br&gt;ner. Vid genomförandet av miljökvalitetsnormer skall det bl.a. kunna&lt;br&gt;finnas åtgärdsplaner. Balkförslaget tillägger sådana planer ingen&lt;br&gt;rättsverkan vilket vi här skall utveckla. I 8:4 sägs att länsstyrelsen eller&lt;br&gt;i vissa fell Naturvårdsverket skall upprätta en åtgärdsplan om det behövs&lt;br&gt;för att miljökvalitetsnormema skall kunna uppfyllas. Bedömningen av&lt;br&gt;detta behov görs av länsstyrelsen eller Naturvårdsverket. På vilket sätt&lt;br&gt;kan då en åtgärdsplan bidra till att miljökvalitetsnormema uppfylls?&lt;br&gt;Vilken rättsverkan har en sådan plan? Planen skall utgöra underlag för&lt;br&gt;myndigheters och kommuners planering. Detta innebär dock inte att&lt;br&gt;kommunerna är rättsligt bundna av planen eller ens att de måste ta&lt;br&gt;hänsyn till dess innehåll. Det ger endast en möjlighet och kanske&lt;br&gt;skyldighet för t.ex. kommunerna att beakta åtgärdsplanen och det&lt;br&gt;material som finns i denna i sin beslutsprocess. I åtgärdsplanen kan ingå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att en viss verksamhet skall omprövas. Då får denna omprövas om&lt;br&gt;verksamheten bidrar til att miljökvalitetsnormema inte uppfylls. Om&lt;br&gt;länsstyrelsen i en åtgärdsplan beslutat att en viss verksamhet skall&lt;br&gt;omprövas och tillsynsansvaret ligger hos kommunen är det kommunen&lt;br&gt;som beslutar om en sådan framställan.---Detta genomförandesystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan jämföras med den amerikanska luftvårdslagens (CAA) krav på att&lt;br&gt;staterna upprättar genomförandeplaner för att genomföra luftkvalitesnor-&lt;br&gt;mer. - - - Ett svenskt system med miljökvalitetsnormer behöver&lt;br&gt;naturligtvis inte vara uppbyggt på samma sätt som det amerikanska.&lt;br&gt;Funktionerna måste dock vara likartade. Det är sålunda nödvändigt att&lt;br&gt;det verkligen finns ett genomförandesystem som inbegriper en tillräcklig&lt;br&gt;uppsättning verktyg. - - - Åtgärdsplanen måste därför få en mycket&lt;br&gt;starkare rättslig ställning än i förslaget. Åtgärdsplanen bör bl a innehålla&lt;br&gt;en samlad genomgång av situationen i området.---Vidare bör det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finnas avvägningsregler för val av åtgärder.---Om miljön inte uppnår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den i normen angivna kvaliteten inträder ett nytt rättsläge och åtgärder&lt;br&gt;måste vidtas. Men en central fråga är vem som berörs av detta nya&lt;br&gt;rättsläge, vem normens rättsverkan riktar sig mot. Miljökvalitetsnormen&lt;br&gt;anger inte direkt vem som är dess adressat. Teoretiskt sett är alla&lt;br&gt;personer som på något sätt påverkar normens uppfyllelse dess indirekta&lt;br&gt;adressater. Det innebär att många olika källor måste göras till adressater;&lt;br&gt;rörliga-fästa, punktkällor och diffusa källor. Det är dock inte troligt att&lt;br&gt;alla dessa källor kan utsättas för krav om inte miljökvalitetsnormen&lt;br&gt;uppfylls. I de flesta fell är praktiskt om en eller flera myndigheter ges&lt;br&gt;huvudansvaret för att miljökvalitetsnormema genomförs. Dessa skall då&lt;br&gt;kunna drabbas av sanktioner i en eller annan form. Myndighetens uppgift&lt;br&gt;är att översätta miljökvalitetsnormens krav till direkta handlingskrav&lt;br&gt;riktade mot dem som påverkar normens uppfyllelse. En rättsgrund för&lt;br&gt;detta måste finnas i balken och knytas till miljökvalitetsnormema. Dessa&lt;br&gt;handlingskrav skall kunna sanktioneras eller på andra sätt genomdrivas.&lt;br&gt;Därtill kommer att det måste finnas ett generellt förbud att ge tillstånd till&lt;br&gt;eller att inleda eller utöka en verksamhet, vars påverkan kan ha betydelse&lt;br&gt;för miljökvaliteten, om aktuell miljökvalitetsnorm i området inte är&lt;br&gt;uppfylld.---I betänkandet finns ingen myndighet som utpekas som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egentligen ansvarig för att genomföra miljökvalitetsnormer. Inte heller&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som beslutar om miljökvalitetsormer har&lt;br&gt;enligt balken något övergripande planeringsansvar for miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;memas genomförande. Däremot sägs i 8:4 att Naturvårdsverket har den&lt;br&gt;allmänna uppsikten över tillämpningen av miljökvalitetsnormer. Vad som&lt;br&gt;ligger i denna uppgift är oklart men det tyder snarare på att verket skall&lt;br&gt;ha en åskådarfunktin än krav att vidta åtgärder. Det sägs i specialmotive-&lt;br&gt;ringen till 8:4 att kommunen skall ta ställning till genomförandet om&lt;br&gt;kvalitetsnormen endast berör en kommun. Detta framgår dock inte av&lt;br&gt;förslaget till lagtext. Inte heller då kvalitetsnormen berör flera kommuner&lt;br&gt;eller flera län uttalar lagtexten klart vem som ansvarar för dess genom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förande. Dessutom finns det stora tveksamheter rörande möjligheter för Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kommuner att med rättsverkan genomföra en åtgärdsplan om denna går Bilaga 4&lt;br&gt;längre än aktsamhetsreglema i 3 kap. För att miljökvalitetsnormer och&lt;br&gt;liknande gränsnormer skall fylla den funkton som kommittén angivit&lt;br&gt;krävs att det finns ett genomförandesystem i balken som fungerar. Det&lt;br&gt;måste klart anges i balktexten vilken eller vilka myndigheter som har&lt;br&gt;ansvaret för att kvalitetsnormer genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.21 Lunds universitet: Den grundläggande regeln for miljöskydd bör&lt;br&gt;vara, att var och en som utövar miljöpåverkan är skyldig att inrätta sin&lt;br&gt;verksamhet så att så små störningar som möjligt uppkommer. Gör man&lt;br&gt;detta - med iakttagande av de generella aktsamhetsreglema i 3 kap. - bör&lt;br&gt;verksamheten som regel vara tillåtlig. - - - Dock utgör människans&lt;br&gt;aktiviteter tyvärr på många områden så allvarliga störningar, att&lt;br&gt;belastningen totalt sett blir långt större än vad miljön tål. En miljölagstift-&lt;br&gt;ning syftande till en uthållig utveckling måste därför innehålla kravregler&lt;br&gt;som gör det möjligt att begränsa verksamheter, trots att man vidtagit alla&lt;br&gt;rimliga försiktighetsmått, om de bidrar till att koncentrationen av hälso-&lt;br&gt;och miljöskadliga ämnen i luft, mark eller vatten överstiger den nivå som&lt;br&gt;är acceptabel med hänsyn till vad som behövs för att uppnå en uthållig&lt;br&gt;utveckling.---Kommittén har föreslagit, att i balkens 8 kapitel intas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler om möjlighet för regeringen eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer att meddela föreskrifter om kvalitetskrav på luft, mark, vatten&lt;br&gt;etc., s.k. miljökvalitetsnormer (MKN). Dessa normer skall i första hand&lt;br&gt;baseras på bedömningar av vad människor och miljö kan antas tåla.&lt;br&gt;Någon form av gränsvärden med utgångspunkt i miljökvalitet är under&lt;br&gt;dagens förhållanden en nödvändig ingrediens i en allvarligt syftande&lt;br&gt;miljöbalk. Hur dessa miljökvalitetsregler bör utformas, och vilka nivåer&lt;br&gt;de bör ha, är svåra frågor som kräver noggrann eftertanke. Som&lt;br&gt;kommittén påpekar har redan idag de centrala miljömyndigheterna&lt;br&gt;utarbetat ett sort antal riktvärden av olika slag. Dessa är i huvudsak&lt;br&gt;avsedda att vara vägledande för myndigheternas miljöarbete. Tyvärr&lt;br&gt;saknar de miljörelevanta riktvärdena i stort sett rättslig status.---Vi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;saknar legala instrument att motverka miljökatastrofer. Kommitténs&lt;br&gt;förslag beträffande miljökvalitetsnormer innebär att reglema i huvudsak&lt;br&gt;skall vara vägledande för myndigheternas agerande i olika sammanhang.&lt;br&gt;Någon nämndvärd avvikelse från rådande förhållanden är m.a.o. inte&lt;br&gt;åsyftad. EG:s direktiv om miljökvalitetsnormer är utformade som&lt;br&gt;bindande rättsregler.---Sådana direktiv böjer man sig för, men i övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vill man inte diskutera bindande miljökvalitetsnormer med rättsverkan.&lt;br&gt;Inte heller i den nya miljöbalken vill man med andra ord låta miljöför-&lt;br&gt;hållandena bli direkt relevanta for vilka krav man skall ställa på&lt;br&gt;verksamheter som utövar miljöpåverkan. - - - Dessa kommitténs&lt;br&gt;överväganden kan vara vad som ligger bakom den föreslagna placeringen&lt;br&gt;av MKN i balkens 8 kapitel. Forskningsnämnden ställer sig emellertid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tveksam såväl till placeringen som till utformningen av det föreslagna&lt;br&gt;kapitlet. Ur miljösynpunkt vore det rimligare att de gränser som festställs&lt;br&gt;för miljökvalitet fick direkt rättslig relevans. En eventuell MKN borde&lt;br&gt;vara en fektor av direkt betydelse när det gäller at bedöma tillåtlighets-&lt;br&gt;frågan. En verksamhet bör inte tillåtas på sådana villkor att den bidrar&lt;br&gt;till att försämra miljökvaliteten utöver de fastställda gränserna för vad&lt;br&gt;som kan accepteras utifrån strävan att uppnå en uthållig utveckling.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de generella aktsamhetsreglema i tredje kapitlet bör, för att en&lt;br&gt;verksamhet skall vara tillåten, gälla att fastställda miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;inte får överskridas. För att markera detta samband mellan miljökvalitets-&lt;br&gt;normer och tillåtlighetsfrågan bör reglema om miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;placeras omedelbart i anslutning till kapitlet med generella aktsamhets-&lt;br&gt;regler, eller eventuellt arbetas in i detta.---Ehuru miljökvalitetsnormer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synes ha blivit ett mer eller mindre allmänt vedertaget begrepp, är det&lt;br&gt;vidare enligt forskningsnämndens mening utifrån den föreslagna balkens&lt;br&gt;systematik i hög grad oklart hur sådana normer förhåller sig till generella&lt;br&gt;föreskrifter enligt 4 kap. I princip sägs i motiven att MKN skulle utgöra&lt;br&gt;en slags kompletterande eller mer preciserande/konkretiserade aktsam-&lt;br&gt;hetsregler än de som allmänt gäller enligt kap. 3, och därvid främst&lt;br&gt;fungera som riktvärden vid myndighetsbeslut inom ramarna för balkens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Samtidigt har i samband med reglema om generella&lt;br&gt;föreskrifter talats om de viktiga funktioner dessa fyller vid implemente-&lt;br&gt;ringen av exempelvis EG-direktiv med krav på vissa miljökvaliteter,&lt;br&gt;gränsvärden etc. Generella föreskrifter enligt 4 kap. synes alltså mycket&lt;br&gt;väl kunna ge uttryck för MKN. Kommitténs skrivningar talar vidare för&lt;br&gt;att rättsligt bindande MKN - i betydelsen direktverkande och sanktionera-&lt;br&gt;de - måste ha fått uttrycket av generella föreskrifter. - En MKN kan&lt;br&gt;alltså sägas vara en generell föreskrift utfärdad av regeringen (eller&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämt) vars rättsföljd/bindande verkan får antas&lt;br&gt;framgå av föreskriftens i fråga utformning. Det kan ur denna synvinkel&lt;br&gt;diskuteras om reglema skall ha ett eget kapitel. Istället bör 3 och 4&lt;br&gt;kapitlet utformas så att reglema om MKN följer ur dessa. Vidare synes&lt;br&gt;8:3 vara en onödig upprepning/utvidgning av det som redan står i 8:1 2&lt;br&gt;st. 8:2 2 st är enbart förvirrande i den meningen att direkt effekt/-&lt;br&gt;sanktionsmöjligheter endast kan uppnås genom att MKN ges formen av&lt;br&gt;generell föreskrift enligt 4 kap. Regeln synes onödig för att regeringen&lt;br&gt;i sina anvisningar till tillämpande myndigheter skall kunna klarlägga att&lt;br&gt;angivna gränsvärden etc. inte bara är rådgivande utan &amp;quot;tvingande&amp;quot; vid&lt;br&gt;myndighetstillämpning - den rätten synes regeringen ha i vilket fell, om&lt;br&gt;inte annat så också det enligt 4 kap. Även de regler som intagits i 4 och&lt;br&gt;5 §§ synes vara av den karaktären, att de kan meddelas i samband med&lt;br&gt;de MKN/föreskrifter där de aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.22 Chalmers tekniska högskola: Hittills i Sverige har vissa riktvärden&lt;br&gt;i det praktiska arbetet utgjort en form av normerande mål/gränser. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är bra att kvalitetsnormer nu föreslås. För att dessa skall få större&lt;br&gt;betydelse än hittillsvarande system måste de vara tydliga, kontrollerbara&lt;br&gt;och bindande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.23 Forskningsrådsnämnden: Störst betydelse torde införandet av&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer komma att få. Med tanke på den samlade miljöpå-&lt;br&gt;verkan som idag tillmäts diffusa utsläpp är det nödvändigt att använda&lt;br&gt;rättsliga styrmedel som tar sin utgångspunkt i miljöbelastning, och inte&lt;br&gt;i punktvisa begränsningar av det slag, som hittills har präglat miljö-&lt;br&gt;skyddslagen. Det måste ses som ett principiellt mycket viktigt steg i&lt;br&gt;miljörättens utveckling i Sverige att regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;regeringen sätter i sitt ställe ges möjlighet att utfärda kvalitetsnormer som&lt;br&gt;utgår från och som skyddar miljön. Forskningsrådsnämnden vill i detta&lt;br&gt;sammanhang framhålla betydelsen av att det satsas på ökad forskning,&lt;br&gt;vars resultat kan läggas till grund för ställningstaganden i dessa hän-&lt;br&gt;seenden. Denna ståndpunkt är också relevant för den av miljöskyddskom-&lt;br&gt;mittén föreslagna förstärkningen av bestämmelserna om miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningar. De flesta verksamheter i samhället kan utformas på olika&lt;br&gt;sätt, som ger kvalitativt och kvantitativt olika effekter på naturresurser&lt;br&gt;och miljö. I strävandena efter att skapa en bra miljö och en god&lt;br&gt;hushållning med naturresurser är därför en bedömning av konsekvenserna&lt;br&gt;av olika handlingsalternativ ett viktigt instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.24 Naturvetenskapliga forskningsrådet: Instämmer i betänkandets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formulering att kvalitetsnormer måste bygga på ingående kunskaper, och&lt;br&gt;att det för att skapa sådana kunskaper krävs såväl grundläggande&lt;br&gt;forskning som utredningar med direkt praktisk tillämpning. Vikten av&lt;br&gt;vetenskapligt välgrundade kvalitetsnormer kan inte nog påpekas.&lt;br&gt;Utredningen diskuterar på ett sakligt sätt problematiken med användning&lt;br&gt;av siffervärden for miljökvalitet (kapitel 7.5.4). Man kan säga att&lt;br&gt;utredningen själv oavsiktligt illustrerat denna problematik när man&lt;br&gt;skriver &amp;quot;Värdena kan reglera inom vilka gränser miljöparametern får&lt;br&gt;variera, t.ex. att pH-värdet i sjöar inte får understiga 6,0 ...&amp;quot; (s. 373).&lt;br&gt;(Om just detta värde fastställdes skulle ett stort antal naturligt sura sjöar&lt;br&gt;i Sverige hamna under tillåtet miljökvalitetsvärde avseende pH.)---När&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det gäller grundläggande forskning är det viktigt att denna framgent,&lt;br&gt;liksom nu, finansieras av olika sektorsintressenter, och inte bara av&lt;br&gt;grundforskningsråd. Detta kommer att vara speciellt betydelsefullt i ett&lt;br&gt;läge där kraven på preciserade kvalitetnormer (dvs. utredningar med&lt;br&gt;direkt praktisk tillämpning) ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.25 Sveriges lantbruksuniversitet: Miljökvalitetsnormer är nödvändiga&lt;br&gt;men förslaget skulle vinna på en beskrivning av när och i vilka situatio-&lt;br&gt;ner normerna kan vara bindande. Lagen borde även kunna ange att&lt;br&gt;tillståndsbeslut kan grundas på en strängare bedömning än en antagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mijökvalitetsnorm. Det borde även framhållas mer att naturhänsyn inte&lt;br&gt;i första hand är en kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.26 Länsstyrelsen i Stockholms län: Enligt 4 § 2 st. skall en åt-&lt;br&gt;gärdsplan, som behövs som planeringsunderlag för att uppfylla miljökva-&lt;br&gt;litetsnormer, upprättas av Naturvårdsverket om flera län berörs.&lt;br&gt;Länsstyrelsen anser att de berörda länsstyrelserna i samråd skall lösa de&lt;br&gt;angivna uppgifterna. Länsövergripande samarbete förekomer sedan länge&lt;br&gt;i betydande omfettning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.27 Länsstyrelsen i Uppsala län: I en situation där vi är på god väg att&lt;br&gt;komma tillrätta med punktutsläppen och uppmärksamheten alltmer riktas&lt;br&gt;mot de difiusa utsläppen, måste det vara riktigt att utgå från vad miljön&lt;br&gt;och människorna tål. Grundtanken bakom förslaget om miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mer är därför riktig. Länsstyrelsen bedömer att miljökvalitetsnormema&lt;br&gt;kan bli ett värdefullt hjälpmedel i planeringen. Kommittén anför att den&lt;br&gt;handel med utsläppsrättigheter, som kan kombineras med miljökvalitets-&lt;br&gt;normer, inte är förenlig med det svenska rättssystemets vidsträckta&lt;br&gt;medborgarinflytande. Länsstyrelsen delar denna uppfettning men vill&lt;br&gt;peka på risken för en handel &amp;quot;under bordet&amp;quot; med utsläppsrättigheter.&lt;br&gt;Miljöarbetet inom länsstyrelserna har under de senaste åren delvis ändrat&lt;br&gt;karaktär. Den tidigare renodlade individuella prövningen av miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet har kompletterats med mer övergripande miljöarbete. De&lt;br&gt;regionala miljöanalyserna utgör ett exempel på denna tyngdpunktsför-&lt;br&gt;skjutning. Mot denna bakgrund synes det välbetänkt att ge länsstyrelserna&lt;br&gt;uppdraget att ta fram underlag för och förslag till de åtgärdsplaner som&lt;br&gt;kan komma att krävas för att innehålla miljökvalitetsnormema. Detta&lt;br&gt;principiella arbetssätt överensstämmer i väsentliga delar med vissa av&lt;br&gt;länsstyrelsernas uppgifter inom den fysiska planeringen, vilket är notabelt&lt;br&gt;med tanke på länsstyrelsernas allt mer uttalade sektorsövergripande&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.28 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Införandet av miljökvalitets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normer tillstyrkes. Normen kan utgöra dels en stoppregel och dels&lt;br&gt;underlag for en åtgärdsplan. Normen blir i det senare fellet ett slags&lt;br&gt;målsättningsvärde. Kopplingen mellan ansvaret för strategier för miljön&lt;br&gt;och miljöövervakning i förhållande till åtgärdsplanema behöver belysas&lt;br&gt;ytterligare. Miljökvalitetsnormema får inte bli konserverande i för-&lt;br&gt;hållande till regionala miljömål och åtgärdsprogram. Det är viktigt att&lt;br&gt;grundläggande normer också kan formuleras för den biologiska mång-&lt;br&gt;falden. Frågan om &amp;quot;gröna miljökvalitetsnormer&amp;quot; bör utredas ytterligare.&lt;br&gt;Förslaget att Naturvårdsverket skall upprätta åtgärdsplan då flera län&lt;br&gt;berörs avstyrks. Detta bör åvila berörda län i samverkan.---Detaljbe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelser bör inte ingå i en balk av ramkaraktär. Föreskrifter är&lt;br&gt;lämpligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.29 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Redan nu förekommer ett&lt;br&gt;omfattande samarbete i regionala frågor mellan länsstyrelserna. Vid&lt;br&gt;utarbetandet av en sådan åtgärdsplan som avses i 8 kap. 4 § andra stycket&lt;br&gt;i lagförslaget saknas det enligt länsstyrelsens mening skäl att i normalfal-&lt;br&gt;let låta Naturvårdsverket fastställa planen. I normalfallet torde det vara&lt;br&gt;både effektivare och lämpligare att låta de berörda länsstyrelserna&lt;br&gt;festställa planen. Däremot bör Naturvårdsverket förbehållas rätten att&lt;br&gt;festställa åtgärdssplanen när denna får anses vara av särskilt stor&lt;br&gt;betydelse och av riksintresse. Bestämmelsen bör ändras i enlighet&lt;br&gt;härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.30 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Det är bra att miljökvalitetsnormer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införs. Lagförslaget bör dock utvecklas. Normernas rättsliga verkan&lt;br&gt;måste klaras ut. Den amerikanska lufitvårdslagstiftningen innehåller sedan&lt;br&gt;länge luftkvalitetskriterier och bör studeras inför det fortsatta arbetet med&lt;br&gt;svenska normer. Miljökvalitet bör ses i vid bemärkelse och omfetta både&lt;br&gt;halter eller viss belastning av mätbara ämnen och andra uppföljningsbara&lt;br&gt;företeelser av betydelse for hälso- och miljöskyddet och naturmiljön.&lt;br&gt;Begreppet miljökvalitetsnorm bör vidare begränsas till att omfetta en viss&lt;br&gt;miljökvalitet. Skyddsavstånd för olika verksamheter bör också kunna&lt;br&gt;föreskrivas (dock kanske snarare i PBL), men de är inte miljökvalitet i&lt;br&gt;ordets egentliga mening, utan snarast en konsekvens av en eftersträvad&lt;br&gt;miljökvalitet. Det bör av lagen framgå hur snabbt en åtgärdsplan skall&lt;br&gt;upprättas när en miljökvalitetsnorm överskrids. Kraven på innehållet i en&lt;br&gt;åtgärdsplan bör finnas i lagtexten. Åtgärdsplanema bör vidare ges rättslig&lt;br&gt;verkan. Det finns annars en risk att planen inte får tillräckligt styrande&lt;br&gt;verkan.---Slutligen anser länsstyrelsen att hela 8 kap. har en så central&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydelse i Miljöbalken, att det bör ingå i balkens allmänna, inledande&lt;br&gt;del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.31 Länsstyrelsen i Kalmar län: Miljökvalitetsnormer kommer att vara&lt;br&gt;värdefulla instrument för att uppställda miljömål skall uppnås. Vidare&lt;br&gt;utredning bör ske beträffande miljökvalitetsnormer inom naturvården.&lt;br&gt;Det är viktigt att grundläggande krav formuleras även för den biologiska&lt;br&gt;mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.32 Länsstyrelsen i Gotlands län: Av balkförslaget kan inte utläsas om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer kan komma att variera mellan olika delar av landet.&lt;br&gt;Vidare saknas, såvitt länsstyrelsen kan finna, möjlighet att formulera&lt;br&gt;motsvarande grundläggande krav för att bevara den biologiska mång-&lt;br&gt;falden. I 8 kap. 3 § anges att miljökvalitetsnormer får avse kortaste&lt;br&gt;avstånd mellan miljöferlig verksamhet och bostäder eller lokaler för&lt;br&gt;undervisning eller barnomsorg, en avgränsning som enligt länsstyrelsen&lt;br&gt;är alltför snäv. (Vart tog t.ex. sjukhus och andra vårdinrättningar vägen?&lt;br&gt;I hälsoskyddslagen kan man återfinna uttrycket &amp;quot;där människor vistas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under en lägre tid av dygnet&amp;quot;.)---Miljökvalitesnormen kan komma att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ge upphov till en helt ny företeelse i Sverige i form av handel med&lt;br&gt;utsläppsrätter. Länsstyrelsen anser också att frågan hur miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mema skall tillämpas i förhållande till aktsamhetsreglema och tillåtlig-&lt;br&gt;hetsreglema vid tillståndsprövning av miljöfarlig verksamhet inte är&lt;br&gt;tillräckligt belyst. Även åtgärdsplanens status och rättsverkan förtjänar&lt;br&gt;att belysas ytterligare. Sammantaget anser länsstyrelsen att förslaget om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer, utan att länsstyrelsen på något sätt vill avstyrka att&lt;br&gt;sådana införs, bör bli föremål för ytterligare överväganden och förtyd-&lt;br&gt;liganden. Länsstyrelsen vill också ifrågasätta terminologin. Enligt&lt;br&gt;länsstyrelsen bör begreppet norm förbehållas bindande föreskrifter. Detta&lt;br&gt;synes bäst överensstämma med regeringsformens bestämmelser om&lt;br&gt;normgivning. Inte bindande miljökvalitetsnormer bör i stället betecknas&lt;br&gt;miljökvalitetsmål eller något liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.33 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen anser att de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagna miljökvalitetsnormema kan bli ett värdefullt instrument för att&lt;br&gt;vid planering, prövning och tillsyn se till att uppställda miljömål,&lt;br&gt;internationella förpliktelser o.dyl. uppfylles. Det kommer att ställas stora&lt;br&gt;krav på den myndighet som får uppdraget att formulera normerna, så att&lt;br&gt;de får en stringent utformning och därmed blir tillräckligt vägledande i&lt;br&gt;varierande bedömningssituationer.---I 4 § föreslås att länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall upprätta en åtgärdsplan om det behövs för att miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;skall kunna uppfyllas inom ett område som omfattar flera kommuner.&lt;br&gt;Avser behovet av åtgärdsplan flera län skall Naturvårdsverket upprätta&lt;br&gt;planen. Vad avser det första fallet biträder länsstyrelsen förslaget. En&lt;br&gt;sådan uppgift ligger helt inom länsstyrelsens samordnande planeringsroll&lt;br&gt;inom länet. Även för det fall en åtgärdsplan skulle omfatta mer än ett län&lt;br&gt;bör ansvaret åvila berörda länsstyrelser i samarbete och inte Naturvård-&lt;br&gt;sverket. Länsstyrelserna har numera god erfarenhet av länsövergripande&lt;br&gt;samarbete i olika former och torde med sin kunskap om regionen vara&lt;br&gt;bäst ägnade att klara även en åtgärdsplan omfettande mer än ett län.&lt;br&gt;Naturvårdsverkets roll bör helt inriktas på att formulera miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mema, en nog så intrikat och krävande uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.34 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Införandet av miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;tillstyrks under förutsättning att de är klart definierade. Att föra in sådana&lt;br&gt;normer innebär ett stort och ansvarsfullt arbete under lång tid framöver.&lt;br&gt;Det är därvid viktigt att ambitionsnivån för normerna klarläggs på ett&lt;br&gt;entydigt sätt. Kan normerna samordnas med EG:s normer finns&lt;br&gt;möjligheter till ett ökat globalt miljöarbete. De svårigheter som hör&lt;br&gt;samman med att den helt dominerande belastningen kommer från utlandet&lt;br&gt;bör tas upp närmare. Frågor rörande de föreslagna åtgärdsplanema bör&lt;br&gt;klarläggas, bl.a. planernas rättslig status, hur en central uppföljning skall&lt;br&gt;göras och vad den får inne fetta. För det fell att en plan skulle behöva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göras länsöverskridande, torde den mest ändamålsenliga lösningen vara Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;att berörda länsstyrelser upprättar planen i samråd. Länsstyrelsen Bilaga 4&lt;br&gt;avstyrker således att Naturvårdsverket skall ha ansvaret i ett sådant fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligen kan övervägas ett system där planerna skall festställas av&lt;br&gt;Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.35 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen ställer sig positiv till&lt;br&gt;att begreppet miljökvalitetsnormer infors. Det är av stor vikt att arbetet&lt;br&gt;med att ta fram föreskrifter för kvalitetsnormer snarast påböijas. - - -&lt;br&gt;Länsstyrelsen anser att miljökvalitetsnormer skall vara bindande for&lt;br&gt;tillstånds- och tillsynsmyndigheterna och att regeringen skall avgöra vilka&lt;br&gt;områden som miljökvalitetsnormema skall omfetta. Miljökvalitetsnormer-&lt;br&gt;na skall enligt miljöskyddskommitténs förslag i första hand läggas till&lt;br&gt;grund för samhälsplaneringen och omsättas i åtgärdsplaner. Endast i vissa&lt;br&gt;fell får regeringen föreskriva att de skall vara bindande. Denna konstruk-&lt;br&gt;tion innebär att normerna är att jämställa med riktlinjer, och de har då&lt;br&gt;ingen styrande effekt utöver de riktlinjer och mål som riksdagen lagt fest.&lt;br&gt;Länsstyrelsen har att verka för att fastställda nationella mål får genom-&lt;br&gt;slag i länet, och det är tveksamt om miljökvalitetsnormer i den form som&lt;br&gt;föreslås har något att tillföra i detta sammanhang. När det gäller Hallands&lt;br&gt;stora miljöfrågor - försurning av mark och vatten och övergödning av&lt;br&gt;havet - saknas idag tillräckligt effektiva styrmedel för att inom överskåd-&lt;br&gt;lig tid komma ned till acceptabla belastningsnivåer. Vad länsstyrelsen&lt;br&gt;efterlyser är ramar som de sammanlagda utsläppen inom ett visst område&lt;br&gt;måste underordnas. Sådana ramar har riksdagen lagt fest för landet som&lt;br&gt;helhet. Men Sverige är inte homogent. Det behövs riktade insatser i&lt;br&gt;områden där naturmiljön är akut hotad. Gröna miljökvalitetsnormer: 3 § -&lt;br&gt;Länsstyrelsen finner det olyckligt att utredningen inte föreslagit införande&lt;br&gt;av &amp;quot;gröna miljökvalitetsnormer&amp;quot;. Det finns risk för att naturvård och&lt;br&gt;biologisk mångfeld kan komma att åsidosättas vid planering, prövning&lt;br&gt;etc., om inte sådana normer redovisas i balken. Det är viktigt att&lt;br&gt;grundläggande krav formuleras även för naturvård och biologisk&lt;br&gt;mångfeld. Den biologiska mångfaldens komponenter kan på skilda sätt&lt;br&gt;mätas t.ex. med indikatorarter som anger tillståndet hos vissa ekosystem&lt;br&gt;eller tillstånd och förändringar i miljön. Dessa bedömningar bör kunna&lt;br&gt;ligga till grund för upprättande av &amp;quot;gröna miljökvalitetsnormer&amp;quot;.&lt;br&gt;Länstyrelsen anser att dessa frågor bör utredas. Åtgärdsplaner: 4 § - Det&lt;br&gt;finns enligt länsstyrelsens mening en risk att åtgärdsplanema splittras upp&lt;br&gt;på många kommuner. Vi föreslår följande alternativa skrivning: Det&lt;br&gt;ankommer på länsstyrelsen att upprätta åtgärdsplaner som behövs för att&lt;br&gt;miljökvalitetsnormema skall kunna uppfyllas. Om ett mindre område&lt;br&gt;berörs kan uppgiften ankomma på en kommun. - - - Normer för&lt;br&gt;tätortsluft: 5 § - I denna bestämmelse anges att halten i luften av&lt;br&gt;kvävedioxid, svaveldioxid, sot och bly skall mätas om det kan antas att&lt;br&gt;bindande miljökvalitetsnormer kan komma att överskridas. Bestämmelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör göras betydligt mer generell så att den kan komma att omfatta även&lt;br&gt;andra ämnen för vilka kvalitetsnormer har angetts. Uppräkningen av&lt;br&gt;ämnen för vilka bestämmelsen skall gälla bör föras över till förordning&lt;br&gt;eller föreskrift. - - - Miljökvalitetsnormer för miljöfarlig verksamhet&lt;br&gt;behandlas i 14 kap. 3 och 6 §§. Länsstyrelsen finner inte någon väsentlig&lt;br&gt;skillnad mellan dessa bestämmelser. Innehållet i 3 och 6 §§ bör kunna&lt;br&gt;koncentreras i en bestämmelse. Att två eller flera industrier kan gå&lt;br&gt;samman för att med gemensam reningsutrustning/åtgärd nedbringa&lt;br&gt;utsläpp till nivåer som med avseende på fastlagda kvalitetsnormer kan&lt;br&gt;accepteras är en tilltalande idé. Länsstyrelen hyser dock vissa farhågor&lt;br&gt;att tillståndsprövningen kan komma att kompliceras men ställer sig&lt;br&gt;ändock bakom kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.36 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;är en form av föreskrifter för miljötillståndet. De skall festställas på&lt;br&gt;vetenskapliga grunder och blir därmed heller inte direkt bindande utan&lt;br&gt;riktar sig i första hand till myndigheter och planerande organ. För&lt;br&gt;tillämpningen av normen kan två huvudsakliga situationer särskiljas. I det&lt;br&gt;ena fellet uppfylls normen och den fungerar som kompletterande&lt;br&gt;aktsamhetsregel eller stoppregel vid prövning av nytillkommande&lt;br&gt;verksamhet. I det andra fellet, då normen överskrids, blir den underlag&lt;br&gt;för en åtgärdsplan som i sin tur kan anvisa omprövning och planering av&lt;br&gt;andra åtgärder, alltså mer av ett målsättningsvärde. Normer enligt EG-&lt;br&gt;direktiv kan dock bli direkt bindande. Inför användningen av miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer krävs, enligt länsstyrelsens uppfettning, att deras utformning&lt;br&gt;utvecklas och förtydligas liksom vad de står för och vilken ambitionsnivå&lt;br&gt;de representerar. Vid rättsliga prövningar är det en avgörande skillnad&lt;br&gt;mellan bindande och icke bindande regler, men vad gäller de föreslagna&lt;br&gt;miljökvalitetsnormema tycks denna gräns vara ganska flytande. Normer&lt;br&gt;med olika innebörd och skärpa i olika situationer kan skapa problem för&lt;br&gt;tilltron och tillämpningen. Enligt specialmotiveringen till 8 kap. 2 § får&lt;br&gt;tillstånd till en nytillkommande verksamhet inte lämnas om en miljökvali-&lt;br&gt;tetsnorm skulle överskridas. Det kan tolkas som att det föreligger ett&lt;br&gt;formellt hinder mot att ge tillstånd till en ny verksamhet oavsett hur ringa&lt;br&gt;utsläppsökningen skulle bli. Möjligheten för en småföretagare att genom&lt;br&gt;samverkan med någon annan verksamhet åstadkomma en samlad&lt;br&gt;utsläppsminskning blir sannolikt praktiskt svårgenomförbar. För att lösa&lt;br&gt;problemet med en liten tillkommande utsläppsökning på en plats där&lt;br&gt;miljökvalitetsnormen redan överskrids anges till och med att man kan&lt;br&gt;bortse från normen. Detta är frågor som enligt länsstyrelsen måste&lt;br&gt;klarläggas. Vid utformningen av miljökvalitetsnormer som grundas på en&lt;br&gt;vetenskaplig bedömning av risken för hälso- och miljöeffekter måste&lt;br&gt;medräknas en säkerhetsfektor. Beroende på hur mycket av säker-&lt;br&gt;hetsmarginalen som byggs in i själva normen och hur mycket som läggs&lt;br&gt;in vid tillämpningen, kan den i det ena extremfallet bli så framåtsyftande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och svåruppnåelig att dess reella betydelse blir liten, eller i det andra så&lt;br&gt;generös att drivkraften att nå längre tas bort. En god avvägning är viktig.&lt;br&gt;Balansen mellan kontinuitet och flexibilitet måste också belysas, dvs. hur&lt;br&gt;ofta är det lämpligt att normen revideras i och med att ny kunskap tas&lt;br&gt;fram. Det är också viktigt att uppmärksamma att normerna kan bli&lt;br&gt;styrande för inriktningen av kunskapsunderlag och miljöövervakning.&lt;br&gt;Andra betydelsefulla miljöproblem riskerar att komma i skymundan. De&lt;br&gt;kan till och med ibland komma i konflikt med normen.---Sammantaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser länsstyrelsen att miljökvalitetsnormer har sin plats i svensk&lt;br&gt;miljölagstiftning men deras tillämpning fordrar långsiktighet och&lt;br&gt;helhetssyn. Systemet behöver utredas ytterligare. En tydligare uppdelning&lt;br&gt;behöver göras mellan normer som utgör planerings- och beslutsunderlag&lt;br&gt;på samma sätt som allmänna råd och sådana normer som skall vara direkt&lt;br&gt;och formellt bindande liksom exempelvis betämmelsema i en detaljplan.&lt;br&gt;För det senare fallet av föreskrifter blir det sannolikt nödvändigt att även&lt;br&gt;lagstifta om en dispensmöjlighet. Åtgärdsplanen som instrument för att&lt;br&gt;uppnå miljökvalitetsnormer måste även den granskas vidare. I förhållande&lt;br&gt;till den regionala miljöanalysen/miljöstrategin kan den uppfattas både som&lt;br&gt;konkurrent och komplement. En miljövårdsplan med formell status är&lt;br&gt;viktig men begränsningen av åtgärdsplanen till att utgå från miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer innebär återigen en risk för alltför stor fokusering till vissa&lt;br&gt;problem som lokalt/regionalt och även globalt kanske inte är de&lt;br&gt;långsiktigt mest betydelsefulla.---Ansvarsfrågorna kring åtgärdsplanen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är heller inte tydliga. Vem tar fram underlaget för att bedöma behovet&lt;br&gt;av en åtgärdsplan? Då området berör flera län bör åtgärdsplanen, enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens mening, utarbetas av länsstyrelserna i samverkan och inte&lt;br&gt;av Naturvårdsverket såsom föreslagits. Kunskapsunderlaget hämtas&lt;br&gt;huvudsakligen från länen, åtgärdsförslagen likaså. Även kopplingen till&lt;br&gt;den regionala miljöstrategin och utvecklingen av Naturvårdsverkets mer&lt;br&gt;allmänna tillsynsroll talar för en sådan fördelning.---Bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivningar skall enligt&lt;br&gt;2 kap. 1 § tillämpas bland annat för skötsel av skogs- och jordbruksmark.&lt;br&gt;Dagens fiskemetoder kan ha en liknande påverkan på miljön och det&lt;br&gt;finns goda skäl för att låta bestämmelserna i 8 och 9 kap. i miljöbalken&lt;br&gt;vara tillämpliga även på fiske och fiskevård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.37 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen tillstyrker i allt&lt;br&gt;väsentligt principen med miljökvalitetsnormer. Det är angeläget att&lt;br&gt;normerna ges en sådan utformning att de inte verkar konserverande utan&lt;br&gt;fortlöpande kan anpassas till ny kunskap beträffande hälsa och miljö. Det&lt;br&gt;som sägs i 3 § om skyddsavstånd till bostäder samt lokaler for under-&lt;br&gt;visning och barnomsorg borde också gälla for lokaler för olika former av&lt;br&gt;vård där människor varaktigt vistas. Åtgärdsplaner enligt 4 § 2 st. som&lt;br&gt;berör flera län bör upprättas av berörda län i samverkan och ej av&lt;br&gt;Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.38 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Möjligheterna att meddela Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;föreskrifter och att införa mijökvalitetsnormer kommer i hög grad att Bilaga 4&lt;br&gt;underlätta och effektivisera miljöarbetet. Det är då viktigt att sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrifter och normer är väl underbyggda och baseras på klara behov&lt;br&gt;och vetenskapliga bakgrundsfakta. En hittills ganska snårig, splittrad&lt;br&gt;miljölagstiftning får inte ersättas av en oöverskådlig snårskog av&lt;br&gt;detalj föreskrifter och miljökvalitetsnormer. Enligt 8 kap. 4 § i förslaget&lt;br&gt;till miljöbalk skall länsstyrelsen upprätta åtgärdsprogram om det behövs&lt;br&gt;för att miljökvalitetsnormer skall kunna uppfyllas. Engligt förslaget skall&lt;br&gt;ett sådant program upprättas av Naturvårdsverket om flera län berörs.&lt;br&gt;Länsstyrelserna har genom ett mångårigt miljöarbete god erfarenhet av&lt;br&gt;länsövergripande samarbete.---Enligt länsstyrelsens uppfettning är det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naturligt att länsövergripande miljöfrågor löses av berörda länsstyrelser&lt;br&gt;i samverkan. 8 kap. 4 § 2 st bör därför utgå ur förslaget. Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket bör ha en övergripande roll i miljöarbetet och därvid stödja den&lt;br&gt;regionala verksamheten utan att behöva ta ansvaret för detaljfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.39 Länsstyrelsen i Värmlands län: Miljökvatitetsnormer utgör&lt;br&gt;tillsammans med föreskriftsrätten välkomna tillskott till lagstiftningen.&lt;br&gt;Det är dock angeläget att införandet av miljökvatitetsnormer inte&lt;br&gt;försvårar eller kommer i konflikt med möjligheterna att lokalt eller&lt;br&gt;regionalt besluta om mål angående skyddsavstånd och dylikt till skydd for&lt;br&gt;människors hälsa eller den yttre miljön. Miljökvatitetsnormer saknas för&lt;br&gt;biologisk mångfeld, hotade arter och biotoper. Det är viktigt att också&lt;br&gt;&amp;quot;gröna&amp;quot; miljökvatitetsnormer utreds och infogas i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.40 Länsstyrelsen i Örebro län: 8 kap. 1 § - Här bör tydliggöras att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även &amp;quot;gröna&amp;quot; kvalitetsnormer innefattas, genom att en ny punkt 4 införs,&lt;br&gt;nämligen &amp;quot;4. att säkra den biologiska mångfelden&amp;quot;. Ett tillägg till&lt;br&gt;bemyndigandet görs enligt följande: &amp;quot;får regeringen ..... (miljökvatitets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normer). I en sådan föreskrift får föreskrivas inom vilken tid normen&lt;br&gt;skall vara uppfylld.&amp;quot;---Miljökvalitetsnormema bör naturligtvis inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konstrueras så att de verkar konserverande i förhållande till andra&lt;br&gt;regionala miljökvalitetsmål och åtgärdsprogram. Länsstyrelsen förutsätter&lt;br&gt;därför att regeringen kontinuerligt har kännedom om de regionala&lt;br&gt;miljömål som festställts av länsstyrelserna, detta sker lämpligen genom&lt;br&gt;de regionala miljöanalyserna. 8 kap. 2 § - Av 1 § framgår att miljökvati-&lt;br&gt;tetsnormer är krav, vilket medför att de bör betraktas som bindande.&lt;br&gt;Texten i 2 § bör därför kompletteras med &amp;quot;... eller det av andra skäl är&lt;br&gt;lämpligt för att skydda hälsa och miljö får föreskrivas att de skall vara&lt;br&gt;bindande.&amp;quot; 8 kap. 4 § - Sista stycket bör ersättas av: &amp;quot;På samma sätt bör&lt;br&gt;länen samarbeta när åtgärdsplanen omfettar kommuner i mer än ett län.&amp;quot;&lt;br&gt;Skälet till detta är att Naturvårdsverket inte besitter den detaljerade&lt;br&gt;kunskap som behövs. Länsstyrelsen vill uppmärksamma på att åt-&lt;br&gt;gärdsplaner kommer att utgöra en del av länets miljöstrategi. I en ny 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ skrivs att &amp;quot;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skall medge undantag från en miljökvalitetsnorm om någon av nedan- Bilaga 4&lt;br&gt;stående forhållanden hindrar att normen uppfylls:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de naturliga förutsättningarna på platsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ingen finns som enligt balkens bestämmelser kan åläggas att vidta&lt;br&gt;åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. spridning av föroreningar från andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.41 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Möjligheterna att med stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökvalitetsnormer ange kvalitetskrav för luft, vatten och mark bör rätt&lt;br&gt;utnyttjade kunna bli ett användbart instrument i miljö- och planerings-&lt;br&gt;arbetet. ---Länsstyrelserna har ansvaret för den regionala miljöövervak-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen och är en naturlig samordnare när miljökvalitetsnormer berör&lt;br&gt;flera kommuner. Detsamma gäller i de fell kvalitetsnormerna berör flera&lt;br&gt;län.---Länsstyrelserna samarbetar i många frågor bl.a. beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärenden enligt miljöskyddslagen. Det finns därför inga skäl att Statens&lt;br&gt;Naturvårdsverk skall ha ansvar för att upprätta åtgärdsplaner för&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm som berör flera län. Det bör åvila länsstyrelserna att&lt;br&gt;upprätta sådan gemensam plan byggd på från central nivå givna generella&lt;br&gt;normer. 4 § 2 st. bör ändras i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.42 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Kommittén föreslår ett system&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med miljökvalitetsnormer, som endast i vissa fell avses vara bindande.&lt;br&gt;Det kan starkt ifrågasättas om det är lämpligt för lagefterlevnaden att&lt;br&gt;fastställda normer omväxlande skall vara bindande eller vägledande.&lt;br&gt;Benämningen normer bör även av språkliga skäl reserveras för sådana&lt;br&gt;kvalitetskrav i miljön som är bindande.---Länsstyrelsen ser positivt på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införandet av såväl bindande miljökvalitetsnormer som andra kvalitetsk-&lt;br&gt;rav för miljön som skall beaktas i myndigheternas arbete. Länsstyrelser-&lt;br&gt;nas ansvar för att upprätta åtgärdsplaner bör vidare utsträckas till att även&lt;br&gt;gälla när en åtgärdsplan avser flera län. Ett sådant arbete bör ske i&lt;br&gt;samverkan mellan berörda länsstyrelser.---Länsstyrelsen föreslår att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidare utredning sker rörande &amp;quot;gröna miljökvalitetsnormer&amp;quot;, som&lt;br&gt;kommittén i nuläget valt att inte införa. Det är viktigt att grundläggande&lt;br&gt;krav formuleras även för den biologiska mångfelden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.43 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: 8 kap. 3 §: Utredningen anser det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olämpligt att idag införa &amp;quot;gröna miljökvalitetsnormer&amp;quot;. Länsstyrelsen&lt;br&gt;delar denna bedömning, men anser att frågan måste utredas vidare. Det&lt;br&gt;är viktigt att miljökvalitetsnormer också kan formuleras för den&lt;br&gt;biologiska mångfelden. En sådan möjlighet bör ges i balken.---8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §: Länsstyrelsen bör ges ett ansvar att på regional nivå ha tillsynen av&lt;br&gt;att miljökvalitetsnormema uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.44 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Kommittén föreslår ett system med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökvalitetsnormer och generella föreskrifter. Miljökvalitetsnormer kan Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;bli ett bra stöd för länsstyrelsens arbete med bl.a. tillsyn. Det är Bilaga 4&lt;br&gt;emellertid angeläget att normerna tillåts variera med avseende på miljöns&lt;br&gt;känslighet. Det är därför väsentligt att länsstyrelsen får ett avgörande&lt;br&gt;inflytande när det gäller utfärdande av miljökvalitetsnormer. Generella&lt;br&gt;föreskrifter bör användas med stor urskiljning och för speciella väl-&lt;br&gt;definierade verksamhetsområden där lokaliseringsfrågan har underordnad&lt;br&gt;betydelse. Föreskrifter bör kunna utfärdas på länsnivån för visst&lt;br&gt;geografiskt område och framförallt ta sikte på att anpassa belastningen till&lt;br&gt;tåligheten i miljön. Utfärdande av föreskrifter bör föregås av en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning där även resursanvändningen i administration&lt;br&gt;och handläggning vägs in. Rätt använda bör såväl miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;som föreskrifter aktivt kunna bidra till en bättre resursanvändning och&lt;br&gt;därmed också en bättre miljövård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.45 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Miljökvalitetsnormer enligt&lt;br&gt;kommitténs förslag kommer i vissa fall att vara bindande och i andra fall&lt;br&gt;att mera ha karaktären av miljömål. Det borde eftersträvas att använda&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;miljökvalitetsnorm&amp;quot; endast för bindande normer och ge de&lt;br&gt;icke bindande en annan beteckning, exempelvis miljömål, riktvärden för&lt;br&gt;miljökvalitet eller dylikt. En viss återhållsamhet är påkallad när det gäller&lt;br&gt;införandet av bindande normer eftersom de i många fell kan tvinga fram&lt;br&gt;åtgärder som löser detaljproblem på ett sätt som inte bidrar till goda&lt;br&gt;helhetslösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.46 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Inför användningen av miljökvali-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tetsnormer krävs en utveckling och ett förtydligande av deras utformning,&lt;br&gt;vad de står för och vilken ambitionsnivå de representerar. Miljökvalitets-&lt;br&gt;normer med olika skärpa i olika situationer skadar tilltron och försvårar&lt;br&gt;tillämpningen. Det är viktigt att grundläggande krav också formuleras för&lt;br&gt;den biologiska mångfelden.---Åtgärdsplanens status i förhållande till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den regionala miljöanalysen måste utredas närmare.---Miljökvalitets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normema måste utformas så att de inte verkar konserverande i för-&lt;br&gt;hållande till andra regionala miljökvalitetsmål och åtgärdsprogram.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att Naturvårdsverket skall ansvara för åtgärdsplanen då områden berör&lt;br&gt;flera län ifrågasätts. Samarbetet över länsgränsema, som redan idag är&lt;br&gt;betydande, kan utvecklas ytterligare. I egenskap av statlig myndighet bör&lt;br&gt;det ligga i berörda länsstyrelsers intresse och uppdrag att gemensamt&lt;br&gt;upprätta de åtgärdsplaner som behövs för att miljökvalitetsnormer över&lt;br&gt;länsgränsema skall kunna uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.47 Svenska Kyrkans Centralstyrelse: Frågan om att i lagstiftningen&lt;br&gt;ta in miljökvalitetsnormer har diskuterats i många år. Glädjande är därför&lt;br&gt;att utredningen äntligen funnit tiden mogen att införa miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mer i miljöbalken. Jämfört med andra länder har Sverige i detta avseende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;legat efter. Centralstyrelsen understöder detta starkt och ser som mycket&lt;br&gt;positivt att miljö- och hälsoskyddsnormema sammanförs och tas in i&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.48 Huddinge kommun: Införande av miljökvalitetsnormer ser vi som&lt;br&gt;en viktig utvidgning av miljölagstiftningen. Bindande och icke bindande&lt;br&gt;normer föreslås. Vi anser att bindande normer bör om möjligt utformas&lt;br&gt;så att de inte sätts ur spel pga. tekniska eller ekonomiska begränsningar.&lt;br&gt;Miljöskyddskommittén resonerar runt möjligheten att i framtiden införa&lt;br&gt;utsläppsrätter i områden där normerna är nära att överskridas. I detta fall&lt;br&gt;är det viktigt att förslaget om att bästa tillgängliga teknik inte sätts ur&lt;br&gt;spel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.49 Österåkers kommun: Det finns idag ett stort antal riktlinjer, råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och föreskrifter som tillämpas inom miljöområdet. Oftast är dessa ett gott&lt;br&gt;stöd i myndighetsutövningen men på grund av deras formella status är de&lt;br&gt;blott en vägledning och kan ofta förbigås eller kritiseras. I utredningen&lt;br&gt;föreslås att miljökvalitetsnormer införs som kan vara gällande i hela&lt;br&gt;landet eller anpassade for en speciell region eller naturtyp. Detta vore&lt;br&gt;välkommet ur den synpunkten att tillsyns- och planeringsarbetet borde&lt;br&gt;kunna underlättas och förbättras.---Man måste dock vara medveten om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att omfattningen av de normer som föreslås medför att utarbetandet av&lt;br&gt;dem kommer att ta mycket lång tid. Framför allt om miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mema skall få den innebörd och omfettning som utredningen förutsätter.&lt;br&gt;En förutsättning för ett effektivt miljö- och hälsoskyddsarbete är att dessa&lt;br&gt;tas fram snarast.---Ett system med miljökvalitetsnormer måste medge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänsynstaganden till regionala och lokala miljöförhållanden. Det&lt;br&gt;miljöarbete som bedrivs med höga ambitioner inom kommunerna får inte&lt;br&gt;bromsas på grund av att en nationell eller en EG-anpassad miljökvalitets-&lt;br&gt;norm är uppfylld. En miljökvalitetsnorm får inte ses som ett minimikrav&lt;br&gt;utan strävan måste hela tiden vara att minimera störningar så långt som&lt;br&gt;möjligt på det sätt som uttrycks i nuvarande miljöskyddslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.50 Uppsala kommun: Kommunen finner att förslaget om miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer på det stora hela är bra och tillstyrker därför att detta - med&lt;br&gt;några ändringar - görs till lag. Lagtexten är dock enligt kommunen inte&lt;br&gt;helt tydlig vad gäller relationen mellan miljökvalitetsnormer och&lt;br&gt;individuella tillståndsprövningar. Av lagförslagets 14 kap. 2 § framgår&lt;br&gt;att det i vissa fell kan godtas att den som utövar miljöferlig verksamhet&lt;br&gt;inte lever upp till normens krav. Däremot framgår det inte tydligt om&lt;br&gt;man i ett tillståndsbeslut kan ställa strängare krav än vad normen anger.&lt;br&gt;Det måste man enligt kommunen rimligen kunna göra, om den nya&lt;br&gt;regleringen skall ha någon verkan. Detta framgår även av specialmotive-&lt;br&gt;ringen till 8 kap. 2 §. Kommunen anser det vidare vara viktigt att få&lt;br&gt;klarhet i vilka miljökvalitetsnormer som skall vara bindande och vilka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som endast skall ses som målsättningar. Enligt miljöskyddslagen är det&lt;br&gt;den egna verksamhetens störning som skall vara en väsentlig betydelse&lt;br&gt;för att stoppregeln skall träda in. Om motsvarande tolkning görs av&lt;br&gt;miljöbalksförslagets stoppregel blir det oklart hur denna nivå förhåller sig&lt;br&gt;till en miljökvalitetsnorm. Här krävs sålunda ett klargörande av om det&lt;br&gt;är de sammanlagda miljöeffekterna i omgivningen som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.51 Eskilstuna kommun: 8 kap. innehåller en hel del oklarheter bl.a.&lt;br&gt;rörande vilka normer som är rättsligt bindande och vilka som bara är&lt;br&gt;riktlinjer. Detta förhållande bör självklart klarläggas. Rimliga rättsver-&lt;br&gt;kansregler kopplade till miljökvalitetsnormema saknas och bör tillföras&lt;br&gt;MB. Miljökvalitetsnormer uttryckta som statiska skyddsavstånd skapar&lt;br&gt;inga långsiktigt hållbara lösningar i den fysiska planeringen. Verksam-&lt;br&gt;heterna bör i stället förändras så att avståndet kan minska. Miljökvalitets-&lt;br&gt;normer bör utformas som miniminivåer där den statliga nivån är den&lt;br&gt;absolut lägsta tillåtna. Kommunerna bör ges möjlighet till att skärpa&lt;br&gt;normerna med hänsyn till lokala förhållanden. Dessa skall efter beslut i&lt;br&gt;kommunfullmäktige vara bindande. Hela 8 kap. bör lämpligen föras till&lt;br&gt;3 kap. eller placeras i direkt anslutning till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.52 Katrineholms kommun: Införandet av miljökvalitetsnormer kan bli&lt;br&gt;den länk mellan riksdagens miljömål och de konkreta genomföranderegler&lt;br&gt;som saknas idag. Detta kräver dock att man bättre preciserar vad som&lt;br&gt;avses med kvalitetsnormer. Särskilt viktigt är att rättsverkningarna av&lt;br&gt;sådana i olika hänseenden regleras tydligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.53 Norrköpings kommun: Införandet av miljökvalitetsnormer (MKN)&lt;br&gt;ser kommunen som positivt. MKN kan, genom att utgå från vad naturen&lt;br&gt;tål, ge en bra ledning för bedömningar av utsläppens miljöeffekter.&lt;br&gt;Samtidigt medför denna ambition, att festställa den gräns där olika ämnen&lt;br&gt;påverkar naturen negativt, stora svårigheter. På grund av svårigheter att&lt;br&gt;påvisa effekterna samt visa vilken förorening som har gett effekten&lt;br&gt;kommer det att vara svårt att vetenskapligt bevisa var gränsen går.&lt;br&gt;Därmed kommer det troligen bli svårt och ta lång tid att få fram normer.&lt;br&gt;Trots det anser kommunen att det enda riktiga angreppssättet är att sätta&lt;br&gt;miljökvalitetsnormen utifrån vad naturen tål och i ett nästa steg avgöra&lt;br&gt;hur införandet av normen skall gå till för att den skall vara praktiskt&lt;br&gt;möjlig att uppnå. Kommunen anser däremot att förslaget blir mycket&lt;br&gt;förvirrande då man föreslår att vissa normer skall vara rättsligt bindande&lt;br&gt;medan vissa skall ses som rekommendationer (mål). Detta kan ge upphov&lt;br&gt;till många missförstånd och oklarheter, framförallt vid tillsyn av befintlig&lt;br&gt;verksamhet. Ett sätt att lösa detta är att ge de olika typerna av värden&lt;br&gt;olika benämningar. Om man vill att införandet av MKN skall ge&lt;br&gt;miljöarbetet en ordentlig knuff framåt skall normerna göras bindande. - -&lt;br&gt;- I förslaget sägs att länsstyrelsen skall utarbeta åtgärdsplaner för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;områden där det behövs for att MKN skall uppfyllas. Lagtexen bör Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;utformas så att även kommuner enskilt eller i samverkan med varandra Bilaga 4&lt;br&gt;kan utforma åtgärdsplaner. Det bör i en åtgärdsplan dessutom vara&lt;br&gt;möjligt att på grund av en känslig recipient skärpa miljökvalitetsnormen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.54 Mjölby kommun: Det föreslås införande av miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;i miljöbalken. Det har också införts en möjlighet att meddela beslut om&lt;br&gt;tillfälliga bilförbud om halterna av luftföroreningar inom vissa områden&lt;br&gt;är så höga att de innebär akuta hälsorisker. Denna lagstiftning bör&lt;br&gt;införlivas med bestämmelserna i miljöbalken. Föreskrifter om t.ex.&lt;br&gt;bilförbud bör utarbetas med stöd i balken och kommunerna bemyndigas&lt;br&gt;att fatta dylika beslut. Miljökvalitetsnormer grundade på bestämmelser&lt;br&gt;i miljöbalken bör vara tillämpliga inom hela balkens tillämpningsområde.&lt;br&gt;Miljökvalitetsnormer bör grundas på kunskaper om vad människan eller&lt;br&gt;naturen anses kunna utsättas för utan risk for störningar. Stadskansliet&lt;br&gt;delar utredningens uppfattning att det bör finnas goda möjligheter att&lt;br&gt;lägga miljökvalitetsnormer till grund för att komma till rätta med lokala&lt;br&gt;och regionala föroreningsproblem. Miljökvalitetsnormema bör vara&lt;br&gt;desamma för sävål nya verksamheter som för gamla. Däremot kan ju&lt;br&gt;självfallet möjligheterna att uppfylla normerna variera. Miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mer måste dock vara konkret mätbara och därför torde formen av&lt;br&gt;haltvärden som inte bör få överskridas vara den förnuftigaste utgångs-&lt;br&gt;punkten. Miljökvalitetsnormema bör utformas med hänsyn till genomför-&lt;br&gt;andereglema i EG:s miljödirektiv. För de områden i landet där normerna&lt;br&gt;överskrids skall ansvariga myndigheter tillse att åtgärdsplaner tas fram&lt;br&gt;för att normerna på sikt skall kunna uppfyllas. Utgångspunkten med&lt;br&gt;åtgärdsplanema bör vara att man inom området i fråga skall uppnå så&lt;br&gt;samlade lösningar på miljöproblemen som möjligt. Förslaget om att&lt;br&gt;kommunala detaljplaner bör kunna överprövas av länsstyrelserna om&lt;br&gt;planerna skulle strida mot kvalitetsnormer i miljöbalken avstyrks. En&lt;br&gt;sådan prövning bör kunna ske inom ramen för överklagandebestäm-&lt;br&gt;melsema i administrativ ordning eller i domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.55 Kalmar kommun: Åtskillnad bör göras mellan bindande och icke-&lt;br&gt;bindande regler om miljökvalitet. De förra kan betecknas &amp;quot;miljökvalitets-&lt;br&gt;normer&amp;quot; och de senare &amp;quot;riktlinjer för miljökvalitet&amp;quot; med &amp;quot;miljökvalitetsk-&lt;br&gt;riterier&amp;quot; som ett samlande begrepp. Kommunen bör få möjlighet att&lt;br&gt;införa lokala bestämmelser för hushållning av vissa naturresurser.&lt;br&gt;Utgångspunkten för miljökvalitetskriterier bör i första hand vara de&lt;br&gt;förutsättningar som naturen ger, inte vad den tål. Vi vill dock betona att&lt;br&gt;kvalitetskriterier baserade på vetenskaplig grund utifrån vad naturen och&lt;br&gt;människan kan tolerera åtminstone i vissa fall kan uppfattas som&lt;br&gt;orealistiska och därmed på sikt medföra att tilltron och respekten för&lt;br&gt;bestämmelserna urholkas. Kvalitetskriterier måste vara användbara i ett&lt;br&gt;praktiskt perspektiv för att få behövlig status. Vi föreslår att föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om kvalitetskriterier kan utformas som en tidssatt, successiv skärpning, Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;där det slutliga målet är att uppnå gränsen för de förutsättningar som Bilaga 4&lt;br&gt;naturen ger. Begreppet &amp;quot;norm&amp;quot; bör reserveras for de kvalitetsvärden som&lt;br&gt;är bindande och inte får överskridas. På motsvarande sätt kan icke-&lt;br&gt;bindande gränser för miljökvalitet betecknas &amp;quot;riktlinjer&amp;quot; eller liknande.&lt;br&gt;Som samlingsuttryck för båda dessa typer föreslår vi att uttrycket&lt;br&gt;&amp;quot;miljökvalitetskriterier&amp;quot; används. - - - Ansvarsförhållandena när&lt;br&gt;miljökvalitetskriteriema överskrids är mycket oklara. Exempelvis måste&lt;br&gt;8 kap. 4 § MB kompletteras med vem som har ansvar att uppfylla&lt;br&gt;miljökvalitetskriterier inom ett område som enbart berör en kommun.&lt;br&gt;Vidare bör det förtydligas att länsstyrelsens åtgärdsplan i det fell den&lt;br&gt;omfettar flera kommuner skall upprättas i samråd med de berörda&lt;br&gt;kommunerna. Avslutningsvis anser vi att de miljökvalitetskriterier som&lt;br&gt;kommer att föreskrivas i likhet med EG-direktiven inom miljöområdet&lt;br&gt;bör ses som minimikrav. Det bör vara möjligt för kommunerna att&lt;br&gt;skärpa, men inte lindra, kraven utifrån lokala förhållanden. Dessutom bör&lt;br&gt;påföljden när en föreskriven miljökvalitet överskrids klargöras. Denna är&lt;br&gt;så vitt vi kunnat finna inte närmare behandlad i MB annat än att&lt;br&gt;regeringen enligt 9 kap. 7 § MB kan besluta om redovisningsskyldighet&lt;br&gt;för kommuner. Utredningen förordar kvalitetsbegrepp som enbart&lt;br&gt;relateras till stömingståligheten och där tekniska och ekonomiska&lt;br&gt;avvägningar ges litet utrymme. Motivet anges vara att endast sådana&lt;br&gt;miljökvalitetsgränser kan bli trovärdiga. Det finns emellertid en klar risk&lt;br&gt;att sådana kvalitetsgränser kommer att uppfettas som orealistiska och&lt;br&gt;mycket svåra att omsätta i operativa åtgärdsprogram och liknande.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att man bör skilja på bindande och icke-bindande gränser for&lt;br&gt;acceptabel miljökvalitet. Principiellt bör de icke-bindande riktlinjerna&lt;br&gt;ange den nivå som inte ger upphov till irreparabla skador på natur eller&lt;br&gt;människa. Det innebär att värdena måste baseras på de förutsättningar&lt;br&gt;som naturen ger, dvs samma utgångspunkt som anges i utredningen. De&lt;br&gt;bindande normerna bör däremot ges formen av gränsvärden, dvs uttrycka&lt;br&gt;vilka nivåer som inte får överskridas respektive underskridas beroende&lt;br&gt;på vilken parameter som avses. Följaktligen kommer de bindande&lt;br&gt;normerna att till viss del bli beroende av miljöpolitiska värderingar.&lt;br&gt;Luftkvalitet är ett bra exempel på område som skulle kunna omfettas av&lt;br&gt;bindande kvalitetsvärden.---De bindande normerna bör därtill kunna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anges i en trappstegsskala, där kvalitetsvärdet successivt skärps med en&lt;br&gt;viss periodicitet. Utredningens övervägande att miljökvalitetsgränser i&lt;br&gt;första hand bör införas där den acceptabla nivån väsentligt överskrids&lt;br&gt;talar för en typ av successivt skärpta normer och riktlinjer. Mycket talar&lt;br&gt;också enligt vår uppfettning för att en bestämmelse om en viss miljökva-&lt;br&gt;litet för en bestämd parameter borde kunna innehålla både bindande&lt;br&gt;normer och icke-bindande riktlinjer.---För vatten och mark bör både&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bindande normer och icke-bindande riktlinjer användas anpassade till&lt;br&gt;situationen regionalt och lokalt.---Vad gäller luftkvalitet kan bindande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normer utfärdas för landet som helhet vad gäller värden som relateras till Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;hälsoeffekter.---Benämningen &amp;quot;läggas till grund for planering&amp;quot; i 2 § Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är onödigt vag. Om avsikten är att planeringen skall syfta till att uppfylla&lt;br&gt;uppsatta miljökvalitetskriterier bör detta klart framgå av texten, till&lt;br&gt;exempel.---Föreslagen formulering av andra strecksatsen i 3 § kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tolkas som att enbart organismer som förekommer under markytan kan&lt;br&gt;beaktas. Vi föreslår att texten ändras så att bestämmelsen bättre täcker&lt;br&gt;in de åsyftade indikator- och signalartsbegreppen.---Genom att föra in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;sammansättning av organismer&amp;quot; blir bestämmelsen även mer i linje med&lt;br&gt;resultaten av senare års naturvårdsforskning, där grupper av arter visat&lt;br&gt;sig ge bättre svar på miljötillståndet än enstaka arter. Den special-&lt;br&gt;reglering som tas upp i 5 § är en följd av anpassningen till EG-direktivet&lt;br&gt;om luftkvalitet. Bestämmelsen ryms helt och fullt inom bemyndigandet&lt;br&gt;i kapitlets 1 § 2 p. Den borde därför kunna lyftas ut ur MB och i stället&lt;br&gt;behandlas i en separat föreskrift där även mätmetodik och liknande ftågor&lt;br&gt;regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.56 Gotlands kommun: Ett genomslag för principen &amp;quot;vad naturen tål&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i lagstiftningen är värdefullt. I resonemanget kring miljökvalitetsnormer-&lt;br&gt;na förefaller dock kommittén i huvudsak utgått från storstadsförhållan-&lt;br&gt;den. Miljökvalitetsnormema måste i alla avseenden vara lokalt an-&lt;br&gt;passade. Bindande miljökvalitetsnormer kan inte accepteras.---En enda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;faktor kan inte tillåtas få styra samhällsplaneringen. Kommunens&lt;br&gt;erfarenhet är att det finns mycket stora svårigheter att festställa relevanta&lt;br&gt;gränser för både väg- och flygtrafikbuller. I miljöarbetet har kommuner-&lt;br&gt;na en nyckelroll. En stor del av arbetet for en uthållig utveckling ligger&lt;br&gt;på den lokala nivån. Att genom centrala dekret tala om vad som är rätt&lt;br&gt;och fel är dessvärre ett effektivt sätt att förlora känslan av ansvar och&lt;br&gt;delaktighet. Om tekniken med bindande normer skulle väljas, måste det&lt;br&gt;i miljöbalken framgå att normerna skall avse miljökvaliteter inom större&lt;br&gt;områden och inte inom detaljplaner etc. Möjligheterna att övervaka och&lt;br&gt;beakta miljökvalitetsnormema kan ifrågasättas, därför bör normerna&lt;br&gt;endast avse större områden (kommuner).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.57 Karlskrona kommun: Kommunerna bör ges befogenheter att&lt;br&gt;besluta om skärpta miljökvalitetsnormer för hela eller för del av&lt;br&gt;kommunen. I framtiden kan det bli ett viktigt konkurrensmedel för en&lt;br&gt;kommun att visa ambitioner på miljöområdet. Regeringen eller central&lt;br&gt;myndighet bör vara restriktiv vid utfärdande av normer för avstånd&lt;br&gt;mellan miljöstörande anläggningar och annan verksamhet. Generella&lt;br&gt;avståndsnormer är svåra att tillämpa, låser planering och ger inte&lt;br&gt;incitament till teknisk utveckling vid de miljöstörande anläggningarna. - -&lt;br&gt;- &amp;quot;Allmänna råd&amp;quot; har en tendens att bli &amp;quot;regler&amp;quot; och bör ersättas av en&lt;br&gt;samling &amp;quot;möjliga lösningar&amp;quot; bland vilka den lokalt mest lämpliga kan&lt;br&gt;väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.58 Landskrona kommun: Kommittén har i grunden missuppfattat&lt;br&gt;användningen av miljökvalitetsnormer och föreslår en metod för&lt;br&gt;tillämpning av dessa som inte kommer att leda till den skärpning av&lt;br&gt;miljökraven som avsikten är. Förslaget innehåller vissa viktiga be-&lt;br&gt;stämmelser som medför en försvagning av miljökraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.59 Halmstads kommun: Kommunen instämmer helt med utredningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konstaterande att det inte är kostnadseffektivt att driva reningskrav hur&lt;br&gt;långt som helst.---Miljökvalitetsnormer måste utformas så att de inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är lika beroende av främst ekonomiska förutsättningar som dagens rikt-&lt;br&gt;och gränsvärden. Dagens rikt- och gränsvärden är, anser kommunen, i&lt;br&gt;stor utsträckning att betrakta som ekonomiska värden. Enligt skrivningen&lt;br&gt;i 8:2 skall endast sådana miljökvalitetsnormer som är meddelade på&lt;br&gt;grund av internationella förpliktelser och när det finns särskilda skäl vara&lt;br&gt;bindande. Skall man kunna komma bort från den kortsiktiga ekonomiska&lt;br&gt;styrningen bör det snarare vara så att miljökvalitetsnormer skall vara&lt;br&gt;bindande om inte särskilda skäl föreligger.---I § 8:3 specificeras vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljönorm får avse. De tre första punkterna är olika kvaliteter för vad&lt;br&gt;som kan accepteras. I den fjärde punkten anges minsta acceptabla avstånd&lt;br&gt;mellan miljöferlig verksamhet och bostäder, skolor eller barnomsorg.&lt;br&gt;Kommunen förstår inte vinsten med en avståndsnorm. Om kvalitetsnor-&lt;br&gt;men uppfylls föreligger ju inte risk för oacceptabel miljöstörning eller&lt;br&gt;risk for människors hälsa. Avståndsnormen kommer att sättas i för-&lt;br&gt;hållande till den då kända tekniken. Risken är, som kommunen ser det,&lt;br&gt;snarast att normen kan konservera denna teknik. I 8:4 sägs att om det&lt;br&gt;behövs för att miljökvalitetsnormer skall kunna uppfyllas i ett område&lt;br&gt;som omfettar flera kommuner, skall länsstyrelsen upprätta en åtgärdsplan&lt;br&gt;som underlag för myndigheternas och kommunernas planering. Kommu-&lt;br&gt;nen kan inte se fördelen med att länsstyrelsen alltid, när en norm&lt;br&gt;omfettar flera kommuner, skall upprätta åtgärdsplan. Med den utökade&lt;br&gt;möjlighet till samarbete mellan kommuner som sannolikt kommer att bli&lt;br&gt;möjlig anser kommunen att kommunerna i samråd i första hand måste få&lt;br&gt;möjlighet att ta fram sådan åtgärdsplan. Om länsstyrelsen alltid skall ta&lt;br&gt;fram åtgärdsplanen är risken att kommunernas påverkansmöjlighet&lt;br&gt;åsidosätts allt för mycket. Om det antas att bindande normer för&lt;br&gt;kvävedioxid, svaveldioxid, sot eller bly kan komma att överskridas är&lt;br&gt;kommunen enligt 8:5 skyldig att mäta. Belastningen av främst kvävediox-&lt;br&gt;id och svaveldioxid beror till 80-90% på importerade föroreningar.&lt;br&gt;Kommunen har mycket stora svårigheter att påverka denna del av&lt;br&gt;belastningen. Av den inhemska delen, främst vad avser kvävedioxid,&lt;br&gt;kommer en stor del från trafikarbete. I detta avseende kommer kommu-&lt;br&gt;nens möjlighet att påverka större trafikleder att bli mycket liten eftersom&lt;br&gt;endast regeringen föreslås få möjlighet att avgöra tillåtligheten, vetorätten&lt;br&gt;tas bort och Naturvårdsverket föreslås bli tillsynsmyndighet för stora&lt;br&gt;trafikanläggningar. Kommunen anser att det är oacceptabelt att utifrån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa förutsättningar ställa krav på att kommunerna skall göra mätningar&lt;br&gt;om det även innefattar bekosta mätningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.60 Göteborgs kommun: Miljökvalitetsnormer behövs och kommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;argumenterar övertygande för att ett införande skulle kunna medföra&lt;br&gt;vinster, inte minst som ett sätt att bringa reda i den vildvuxna flora av&lt;br&gt;riktvärden, målvärden, gränsvärden m.m. som utfärdas av olika&lt;br&gt;myndigheter på olika nivåer och olika förfettningar.---I realiteten är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock generella miljökvalitetsnormer förknippade med betydande praktiska&lt;br&gt;problem p.g.a. varierande lokala förutsättningar, ekonomiska och&lt;br&gt;tekniska begränsningar, importerad miljöbelastning och otillräcklig&lt;br&gt;kunskap och skilda meningar om vad miljö och hälsa tål. Miljökvalitets-&lt;br&gt;normer bör enligt vår mening inte uttryckas i avstånd utan enbart i&lt;br&gt;kvalitet. Avstånd för att klara miljön har varit en av orsakerna till&lt;br&gt;utbredningen av tätorterna och därmed orsakat ett ökat trafikarbete.&lt;br&gt;Sambandet mellan tätheten i tätorten och trafikarbete är belagt såväl&lt;br&gt;internationellt som nationellt. Dessutom hämmar avståndsnormer en&lt;br&gt;önskvärd utveckling mot alternativ teknik och förändrade beteenden. För&lt;br&gt;att miljökvalitetsnormer skall kunna flytta fram miljöpositionema krävs&lt;br&gt;mer bindande och sanktionerbara föreskrifter än vad kommittén föreslår.&lt;br&gt;Som förslaget nu är utformat riskerar användandet av normerna att, i lika&lt;br&gt;hög grad som fellet är med dagens rikt- och gränsvärden, bero av&lt;br&gt;ekonomiska och tekniska möjligheter. Enligt förslaget till lagtext skall&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer av myndigheter och kommuner läggas till grund för&lt;br&gt;planering, meddelande av föreskrifter, prövning av tillståndsärenden och&lt;br&gt;tillsyn. I balken föreskrivs vidare (8 kap. 4 §) att om det behövs för att&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer skall kunna uppfyllas inom ett område som omfettar&lt;br&gt;flera kommuner, skall länsstyrelsen upprätta en åtgärdsplan som underlag&lt;br&gt;för myndigheternas och kommunernas planering. Avser behovet flera län&lt;br&gt;upprättas planen av naturvårdsverket. Lagtexten i balken bör utformas så&lt;br&gt;att även berörda kommuner ges möjlighet att i samverkan upprätta sådana&lt;br&gt;gemensamma åtgärdsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.61 Marks kommun: Liksom i fråga om generella föreskrifter är&lt;br&gt;balkens reella substans till stor del beroende av att normer tas fram.&lt;br&gt;Detta kan vara svårt. I kombination med stoppregeln skulle det bli&lt;br&gt;mycket svårt att införa miljökvalitetsnormer p.g.a. stoppregelns drastiska&lt;br&gt;krav. Kombinationen av bindande och inte bindande normer är inte heller&lt;br&gt;tillräckligt tydligt beskriven i balkförslaget. Om förtydliganden görs finns&lt;br&gt;det inte anledning att invända mot införande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.62 Trollhättans kommun: En tydligare åtskillnad mellan rättsbindande&lt;br&gt;normer och inriktningsmål bör göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.63 Karlstads kommun: Kommittén föreslår införandet av två olika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slags miljökvalitetsnormer: bindande respektive icke bindande normer. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Karlstads kommun tillstyrker detta förslag. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.64 Örebro kommun: Miljökvalitetsnormer kopplade till s.k. stoppreg-&lt;br&gt;ler är bra. Dessa bör vara sanktionsbundna till någon ansvarig. I annat&lt;br&gt;fell blir det en &amp;quot;papperstiger&amp;quot;. 8 kap. 2 § -1 motsats till kommittén&lt;br&gt;anser kommunen att miljökvalitetsnormer för råvatten bör kunna införas.&lt;br&gt;---8 kap. 4 § - gäller frågan om länsstyrelsens roll vad gäller miljökva-&lt;br&gt;litetsnormer för flera kommuner. Länsstyrelsen måste ha några slags&lt;br&gt;sanktionsmöjligheter mot kommuner och andra myndigheter som trilskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.65 Köpings kommun: Icke bindande miljökvalitetsnormer bör kunna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställas upp av kommunen och ligga till grund för föreskrifter och&lt;br&gt;tillsynsverksamhet. Krav utöver allmänna aktsamhetsregler bör då kunna&lt;br&gt;ställas.---8 kap. 4 § Det är viktigt att åtgärdsplaner som berör flera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommuner görs i nära samråd med berörda kommuner. Det bör också&lt;br&gt;finnas utrymme för att åtgärdsplaner tas fram av berörda kommuner&lt;br&gt;gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.66 Västerås kommun: För att miljökvalitetsnormer skall kunna flytta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fram miljöpositionema krävs mer bindande och sanktionsbara föreskrifter&lt;br&gt;än vad kommittén föreslår.---Som förslaget nu är utformat riskerar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;användandet av normerna att, i lika hög grad som fellet är med dagens&lt;br&gt;rikt- och gränsvärden, bero på ekonomiska och tekniska möjligheter. - -&lt;br&gt;- De generella normerna är nödvändiga men inte tillräckliga. För att&lt;br&gt;kunna avgöra en verksamhets tillåtlighet på en viss plats, eller fungera&lt;br&gt;som underlag för planering och resurshushållning behövs det också lokala&lt;br&gt;kvalitetsnormer som är anpassade till den lokala miljöns förutsättningar.&lt;br&gt;Det är därför också nödvändigt att kommunerna med kunskap om de&lt;br&gt;lokala naturförutsättningama, problemen och behoven samt med det&lt;br&gt;fysiska planeringsansvaret får större ansvar och resurser för utformningen&lt;br&gt;och tillämpningen av miljökvalitetsnormema och framför allt beträffande&lt;br&gt;upprättandet av åtgärdssplaner. Huvudansvaret för dessa bör ligga hos&lt;br&gt;kommunerna, även när det gäller åtgärdsplaner för större områden där&lt;br&gt;interkommunalt samarbete erfordras. Länsstyrelsens roll och ansvar bör&lt;br&gt;i dessa fell främst vara av samordnande karaktär. - - - Viktigt att&lt;br&gt;uppmärksamma är även att miljökvalitetsnormer inte enbart bör&lt;br&gt;bestämmas av graden av belastningar utan även av miljöns innehåll av&lt;br&gt;önskvärda egenskaper och funktioner samt av dess motståndskraft och&lt;br&gt;stabilitet.---Det finns en uppenbar risk att avståndsnormer hämmar en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;önskvärd utveckling mot alternativ teknik och förändrade beteenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.67 Heby kommun: Begreppet &amp;quot;norm&amp;quot; bör inte användas för icke&lt;br&gt;bindande regler. För sådana bör uttrycket rekommendationer e.d.&lt;br&gt;användas. Vad balken behöver reglera är väl bindande föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande miljökvalitén. Rekommendationer borde centrala ämbetsverk&lt;br&gt;kunna utfärda utan någon särskild reglering i miljöbalken. Den samman-&lt;br&gt;blandning som finns i åttonde kapitlet i utredningens lagförslag av icke-&lt;br&gt;bindande regler och föreskrifter angående miljökvalitén är synnerligen&lt;br&gt;olycklig och olämplig. - - - En fråga som inte närmare klarläggs i&lt;br&gt;utredningen är hur ett system med miljökvalitetsnormer skall kunna&lt;br&gt;genomföras. Visserligen diskuteras behovet av åtgärdsplaner men den&lt;br&gt;viktiga frågan om uppmätning och löpande kontroll av den rådande&lt;br&gt;situationen behandlas knappast. Om inte ordentliga data finns om den&lt;br&gt;rådande miljösituationen så blir det svårt att bedöma ett företags&lt;br&gt;tillåtlighet. Vilket ansvar skall lokala respektive regionala tillsynsorgan&lt;br&gt;ha för den löpande kontrollen av rådande miljösituation? Denna fråga&lt;br&gt;behöver en ordentlig reglering i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.68 Borlänge kommun: I 7 kap. tas ett nytt begrepp upp, nämligen&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer. Detta är positivt och kommer säkert att föra&lt;br&gt;miljöarbetet framåt. I förslaget noteras att normerna kan göras både&lt;br&gt;bindande och icke bindande. Skall miljökvalitetsnormema betyda något&lt;br&gt;bör det klart framgå att de skall göras bindande och dessutom baseras på&lt;br&gt;vad naturen tål utan några ekonomiska hänsyn. I de föreskrifter, som&lt;br&gt;kommer att utarbetas runt miljökvalitetsnormema bör dessutom anges på&lt;br&gt;vilken tidrymd normen bör vara uppnådd. På detta sätt kan vi verksamt&lt;br&gt;arbeta bort miljöproblem och anpassa mänskliga aktiviteter till vad&lt;br&gt;naturen långsiktigt tål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.69 Gävle kommun: Normer för miljökvalitet behövs för dagens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöarbete.---Normerna måste dock vara bindande och utformade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som föreskrifter med straffsanktioner. En skärpning av kommitténs&lt;br&gt;förslag är önskvärt/nödvändigt.---Ett system med miljökvalitetsnormer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste medge hänsynstagande till regionala och lokala miljömål som&lt;br&gt;utarbetats utifrån faktiska lokala miljöförhållanden.---Miljökvatitets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normer bör dock vara miniminivåer för miljöarbetet, annars finns det stor&lt;br&gt;risk att miljöarbetet ute i kommunerna hämmas. 8 kap. 4 § - Upprättande&lt;br&gt;av åtgärdsplaner för ett visst område som omfettar fler kommuner, måste&lt;br&gt;för att undvika konflikter och underlätta miljöarbetet med kommunala&lt;br&gt;miljömål och andra för kommunen viktiga planering smål, ske i sam-&lt;br&gt;verkan med de berörda kommunerna. Detta måste regleras i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.70 Hudiksvalls kommun: Normer för miljökvalitet behövs för dagens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöarbete. Miljökvalitetsnormer måste dock vara bindande och&lt;br&gt;sanktionerbara föreskrifter. Där måste man gå längre än vad kommittén&lt;br&gt;föreslår. - - - Ett system med miljökvatitetsnormer måste medge&lt;br&gt;hänsynstagande till regionala och lokala miljömål som utarbetats utifrån&lt;br&gt;fektiska lokala miljöförhållanden.---Miljökvatitetsnormer bör dock var&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miniminivåer för miljöarbetet, annars finns det stor risk att miljöarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ute i kommunerna hämmas. 8 kap. 4 § vid genomförande av miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer är det angeläget, för att undvika konflikter och underlätta&lt;br&gt;miljöarbetet med kommunala miljömål och andra för kommunen viktiga&lt;br&gt;planeringsmål, att upprättande av åtgärdsplaner för ett visst område som&lt;br&gt;omfattar flera kommuner kan ske i samverkan med den/de berörda&lt;br&gt;kommunen/kommunema.---I lagtexten i balken sägs att länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall upprätta sådana åtgärdsplaner. Lagtexten bör utformas så att även&lt;br&gt;berörda kommuner ges möjlighet att i samverkan upprätta sådana&lt;br&gt;gemensamma åtgärdsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.71 Sundsvalls kommun: Införandet av miljökvalitetsnormer välkom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas. Tillsammans med miljökonsekvensbeskrivningar blir detta ett bra&lt;br&gt;sätt att öka miljöhänsyn i samband med exploatering av mark- och&lt;br&gt;naturresurser. Åtskillnad bör göras mellan rättsligt bindande och icke&lt;br&gt;bindande miljökvalitetsnormer.---Enligt 8 kap. 3 § får miljökvalitets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normer avse bl.a. kortaste avstånd mellan miljöfarlig verksamhet och&lt;br&gt;bostäder eller lokaler för undervisning eller barnomsorg. Med ett långt&lt;br&gt;skyddsavstånd kan incitamentet för att minska utsläppen av hälso- och&lt;br&gt;miljöfarliga utsläpp och störningar försvagas. Det bör framgå i balken att&lt;br&gt;denna typ av normer är minimikrav. Tillsynsmyndigheten bör ha&lt;br&gt;möjlighet att skärpa kraven i enskilda fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.72 Timrå kommun: Miljökvalitetsnormer är ett nytt begrepp som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införs i lagen och vid en första studie verkar kunna underlätta miljö-&lt;br&gt;arbetet. Det finns dock många frågetecken. Har vi tillräcklig kunskap för&lt;br&gt;att uttrycka vad människan och naturen tål i konkreta värden? Skall&lt;br&gt;normerna fastställas utifrån ett enbart europeiskt perspektiv eller ett&lt;br&gt;svenskt perspektiv? Hur kommer kommunernas lokala miljömål stämma&lt;br&gt;överens med generella landsomfattande nivåer? Kommittén måste&lt;br&gt;ytterligare studera denna fråga. Lagen bör ange minimikravnivåer.&lt;br&gt;Länsstyrelsen och kommunerna bör ges rätt att skärpa kraven i de&lt;br&gt;situationer då regionala och lokala förutsättningarna motiverar detta.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med 4 kap. 6 § bör intas en paragraf som reglerar kommunens&lt;br&gt;rätt att utfärda miljökvalitetsnormer.---8 kap. 3 §: Miljökvalitetsnor-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer behövs och innebär viktiga vinster. Det är dock väsentligt att notera&lt;br&gt;att generella miljökvalitetsnormer är förknippade med betydande&lt;br&gt;praktiska problem pga. varierande lokala förutsättningar, ekonomiska och&lt;br&gt;tekniska begränsningar och skilda meningar om vad miljö och hälsa tål. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Det är tveksamt att införa miljökvalitetsnormer som avser skyddsavs-&lt;br&gt;tånd. Istället borde avståndsfrågoma regleras individuellt. Risken är&lt;br&gt;annars att effekten blir en hämmad teknikutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.73 Ornsköldsviks kommun: Det finns en principiell risk att införandet&lt;br&gt;av miljökvalitetsnormer kan komma att strida mot bästa-teknik-principen.&lt;br&gt;Denna risk bör pareras i lagtexten, exempelvis att det klart utsägs att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvalitetsnormerna skall ses som nationens minimikravnivåer och att&lt;br&gt;länsstyrelser och kommuner ges rätt att skärpa kraven i de situationer&lt;br&gt;lokala eller regionala omständigheter så motiverar. En ny paragraf bör&lt;br&gt;intas som ger kommunerna rätt att utfärda lokala miljökvalitetsnormer i&lt;br&gt;enlighet med 4 kapitlets föreskiftsrätt.---8 kap. 3 § - Det är tveksamt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att införa miljökvalitetsnormer som avser skyddsavstånd. Avstånd ökar&lt;br&gt;trafikarbetet, att lösa miljöproblem med avstånd riskerar att hämma&lt;br&gt;teknikutvecklingen. Det är bättre att lösa skyddsavståndsfrågoma vid den&lt;br&gt;individuella prövningen. Då finns också en morot i systemet, ju renare&lt;br&gt;teknik desto kortare skyddsavstånd erfordras. Mycket talar för att&lt;br&gt;avståndsfrågoma bör regleras individuellt och inte via en kollektiv&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.74 Östersunds kommun: I 8 kap. 1 § görs uppräkningar över vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökvalitetsnormer får handla om. Uppräkningen under 1 § bör kunna&lt;br&gt;utgå.---18 kap. 3 § sägs att en miljökvalitetsnorm får avse kortaste&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avstånd mellan miljöfarlig verksamhet och bostäder eller lokaler för&lt;br&gt;undervisning eller barnomsorg. Avståndskriterier kan bl.a. hämma&lt;br&gt;teknikutvecklingen vad avser processer och rening.---Förslaget om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;minsta avstånd&amp;quot; i 8 kap. 3 § bör utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.75 Skellefteå kommun: I specialmotiveringen till 8 kap. 2 § förs en&lt;br&gt;diskussion om bindande respektive icke bindande miljökvalitetsnormer,&lt;br&gt;men var gränsen däremellan bör gå är oklart. Bestämmelsen bör&lt;br&gt;tydliggöra kriterier för detta och normerna bör särskiljas genom olika&lt;br&gt;beteckningar (t ex gräns- och riktvärden).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.76 Umeå kommun: Det är bra att användningen av miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mer till en början inriktas på hälsoskyddet. Det är förenat med en hel del&lt;br&gt;problem att i lagstiftningen ange bindande kvalitetsnormer bland annat&lt;br&gt;med tanke på mätproblemen. Utformningen av sista strecksatsen i 8 kap.&lt;br&gt;3 § är inte bra. Den innebär att metoden att lösa ett miljöproblem&lt;br&gt;regleras i lagen. Strecksatsen kan med fördel tas bort ur balken. 3 §: Vi&lt;br&gt;saknar en typ av &amp;quot;riktlinjenormer&amp;quot; som avser biologisk mångfeld. Sådana&lt;br&gt;gör det möjligt att konkret bryta ned det av riksdagen festlagda över-&lt;br&gt;gripande målet. Ett förslag till formulering av ett sådant stycke i 3 § är:&lt;br&gt;&amp;quot;lägsta acceptabla förekomst i naturmiljön av någon viss art eller biotop&amp;quot;.&lt;br&gt;---4 §: En åtgärdsplan för att uppfylla en miljökvalitetsnorm skall&lt;br&gt;givetvis upprättas i samråd med berörda kommuner. Om åtgärden gäller&lt;br&gt;enbart en kommun bör det ankomma på denna att upprätta åtgärdsplanen,&lt;br&gt;inte på länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.77 Luleå kommun: Användningen av begreppet miljökvalitetsnorm är&lt;br&gt;inte konsekvent. Ibland avses planeringsunderlag, ibland gränsvärden&lt;br&gt;som ej får överskridas. De olika betydelserna av begreppet bör förtyd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligas i analogi med hur begreppen gränsvärde/riktvärde används vid&lt;br&gt;tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen. Länsstyrelsen, och i vissa fell&lt;br&gt;Naturvårdsverket, skall enligt förslaget upprätta åtgärdsprogram om flera&lt;br&gt;kommuner eller län berörs av åtgärder för att uppfylla en miljökvalitets-&lt;br&gt;norm. Självfallet bör också flera kommuner gemensamt på eget initiativ&lt;br&gt;kunna upprätta sådana åtgärdsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.78 Piteå kommun: Utfärdande av miljökvalitetsnormer syftar till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förverkliga balkens intentioner och kommer troligtvis också att ha en stor&lt;br&gt;betydelse t.ex. för att beakta miljöfrågorna i den kommunala fysiska&lt;br&gt;planeringen.---Vi ställer oss tveksamma till om det inom överskådlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tid går att utarbeta miljökvalitetsnormer i den omfettning som är&lt;br&gt;nödvändigt för att de skall bli det instrument de är avsedda att vara.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormema skall enligt balken fylla flera funktioner.---För&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att normerna skall få den genomslagskraft som avses måste begreppet&lt;br&gt;förtydligas. Ett system med miljökvalitetsnormer måste medge hänsynsta-&lt;br&gt;gande till regionala och lokala miljömål som utarbetats utifrån lokala&lt;br&gt;miljöförhållanden. En risk finns annars att det miljöarbete som bedrivs&lt;br&gt;i kommunerna bromsas, med hänvisning till att en miljökvalitetsnorm är&lt;br&gt;uppfylld.---8 kap. 4 § - Upprättande av åtgärdsplaner för ett område&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som omfettar flera kommuner bör ske i samverkan med de berörda&lt;br&gt;kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.79 Stockholms läns Landsting: I de fell en åtgärdsplan erfordras för&lt;br&gt;att uppfylla en miljökvalitetsnorm som berör flera kommuner så bör en&lt;br&gt;eventuell regionplans (motsv.) förslag till lösningar beaktas. Samma&lt;br&gt;förhållande gäller även förslag till kommunala inskränkningar av&lt;br&gt;strandskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.80 Svenska Kommunförbundet: Förbundet anser sammanfattningsvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande miljökvalitetsnormer att endast regeringen och inte under-&lt;br&gt;lydande statliga verk ges möjlighet att besluta om eventuella miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer, då det kommer att vara fråga om bestämmelser med&lt;br&gt;materiellt innehåll. Vidare anser förbundet att miljökvalitetsnormer så&lt;br&gt;långt möjligt bör utformas som &amp;quot;funktionskrav&amp;quot;.---En positiv effekt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av ett eventuellt införande av miljökvalitetsnormer - under förutsättning&lt;br&gt;att normerna festläggs endast av regeringen - skulle kunna bli att den&lt;br&gt;vildvuxna floran av riktvärden, målvärden, gränsvärden m.m. som hittills&lt;br&gt;utfärdats av olika myndigheter på skilda nivåer och i olika förfettningar&lt;br&gt;skulle gallras rejält.---Enligt Kommunförbundet bör lagtexten utformas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så att även berörda kommuner ges möjlighet att i samverkan upprätta&lt;br&gt;sådana gemensamma program. Förbundet anser dessutom att begreppet&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer måste preciseras bättre.---Begreppet miljökvali-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tesnormer bör endast användas för &amp;quot;bindande normer&amp;quot;. För &amp;quot;icke&lt;br&gt;bindande normer&amp;quot; bör en annan benämning väljas.---Om en miljökva-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;litetsnorm är absolut utformad, t.ex. som en högsta acceptabel bullernivå&lt;br&gt;i ett bostadsområde på ett visst avstånd från en väg eller ett bestämt&lt;br&gt;avstånd mellan bebyggelse och en järnväg som krav vid transporter med&lt;br&gt;farligt gods, så utesluts möjligheter för kommunerna att göra bedöm-&lt;br&gt;ningar om syftet med bestämmelsen kan nås genom andra åtgärder.&lt;br&gt;Sådana typer av &amp;quot;absoluta&amp;quot; normer minimerar utrymmet för lokala&lt;br&gt;bedömningar till förfång för självstyret. Kommuner som vill ställa högre&lt;br&gt;krav eller göra en annan bedömning beträffande riskerna i de redovisade&lt;br&gt;exemplen skulle dessutom kunna hindras av &amp;quot;absoluta&amp;quot; normer. Vid&lt;br&gt;utformningen av exempelvis en väg eller en bostadsgata måste av-&lt;br&gt;vägningar göras mellan trafikmängder, hastigheter, avgasutsläpp, buller&lt;br&gt;och trafiksäkerhet. Absoluta normer för någon eller några av dessa&lt;br&gt;faktorer kan leda till feloptimeringar till förfång för miljön som helhet.&lt;br&gt;Miljökvalitetsnormer utformade som &amp;quot;funktionskrav&amp;quot; ger däremot större&lt;br&gt;utrymme för lokala avvägningar och är därmed att föredra utifrån ett&lt;br&gt;kommunalt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.81 Svenska naturskyddsföreningen: Välkomnar förslaget om att&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer skall införas i lagstiftningen. Därmed läggs grunden&lt;br&gt;för en miljölagstiftning som utgår från tillståndet i miljön snarare än vad&lt;br&gt;som är tekniskt och ekonomiskt möjligt resp rimligt. Föreningen föreslår&lt;br&gt;dock en komplettering så att de föreslagna reglema beträffande miljökva-&lt;br&gt;litetsnormer, förutom mark, vatten och luft, även skall avse biota. Detta&lt;br&gt;för att möjliggöra festställandet av tillåten halt av t.ex. kvicksilver i olika&lt;br&gt;fiskarter, cesium i svamp liksom halter av icke naturliga eller svåmed-&lt;br&gt;brytbara främmande ämnen i andra arter. Vidare är föreningen kritisk till&lt;br&gt;att kommittén inte vill att inhemskt fastställda miljökvalitetsnormer alltid&lt;br&gt;skall vara bindande. En miljökvalitetsnorm måste vara bindande, att tala&lt;br&gt;om någonting annat kan betecknas som &amp;quot;contradiction in terms&amp;quot;.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen anser att beteckningen normer skall förbehållas sådana regler&lt;br&gt;som ovillkorligen skall gälla och som har rättsverkan, såsom gränsvärden&lt;br&gt;och i vissa fell riktvärden. De skall även vara straffsanktionerade vid&lt;br&gt;överträdelse eller underlåtenhet som beror på medvetet åsidosättande&lt;br&gt;och/eller grov oaktsamhet.---De icke bindande foreskiftema torde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;istället betraktas som miljökvalitetsmål och rekommendationer. Denna&lt;br&gt;uppdelning är i övrigt helt förenlig med de EG-direktiv som finns inom&lt;br&gt;detta område. Naturskyddsföreningen konstaterar att många miljöproblem&lt;br&gt;och immisioner inte kan regleras och kontrolleras på nationell nivå. Detta&lt;br&gt;gäller framför allt sådana utsläpp som sker utanför vårt lands gränser&lt;br&gt;men som ändå påverkar vårt territorium. Det är därför nödvändigt att&lt;br&gt;internationella överenskommelser beträffande miljökvalitetsnormer och&lt;br&gt;gränsvärden i framtiden kommer att träffas.---Föreningen anser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bindande föreskrifter skall utfärdas för varje tillfälle där miljösituationen&lt;br&gt;är eller i en nära framtid beferas bli alarmerande. Till dessa föreskrifter&lt;br&gt;skall även kopplas åtgärdsprogram för hur situationen skall kunna lösas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kontrolleras. För andra situationer kan mycket väl rekommendationer Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;med därtill hörande riktvärden och åtgärdsforslag finnas.---Vem som Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall utfärda miljökvalitetsnormer måste framgå direkt av lagtexten och&lt;br&gt;inte anges i någon föreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.82 Sveriges advokatsamfund: I detta kapitel föreslår utredningen&lt;br&gt;införandet av en möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer att meddela miljökvalitetsnormer för att &amp;quot;genomdriva&amp;quot; de&lt;br&gt;allmänna &amp;quot;riktlinjer eller principer&amp;quot; som riksdagen kan förväntas anta&lt;br&gt;efter lagstiftningens införande. Det förefaller samfundet som om denna&lt;br&gt;möjlighet redan föreligger på grund av den allmänna direktivrätt som&lt;br&gt;föreligger från högre myndighetens sida till lägre. Samfundet finner det&lt;br&gt;samtidigt uteslutet att regeringen eller myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer skall kunna påtvinga företag, kommun eller enskild en&lt;br&gt;bestämmelse till undvikande av sådana immissioner som nämns i kapitlet,&lt;br&gt;om vederbörande anser att bestämmelsen är oriktig eller tekniskt felaktig&lt;br&gt;e d. Även i detta fall skall möjlighet finnas for endera parten att&lt;br&gt;hänskjuta frågans avgörande till den av samfundet förutsatta miljödoms-&lt;br&gt;tolen. Man kan inte komma ifrån att införandet av miljökvalitetsnormer&lt;br&gt;kan komma i konflikt med principen om bästa möjliga teknik. Vidare&lt;br&gt;måste det finnas en flexibilitet i reglema eftersom vad som kan anses&lt;br&gt;vara godtagbar storstadsmiljö inte nödvändigtvis behöver överensstämma&lt;br&gt;med vad som kan accepteras i ett lantligt glesbygdsområde.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.83 Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Även införandet av miljökvalitetsnormer utgör en betydelsefull nyhet i&lt;br&gt;förhållande till dagens system. Det är därför av synnerlig vikt att det&lt;br&gt;mycket tydligt redovisas hur det är avsett att systemet skall fungera.&lt;br&gt;Kommittébetänkandet företer brister därvidlag.---Inledningsvis vill vi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänvisa till vårt avsnitt om generella föreskrifter och vad där uttalas om&lt;br&gt;beslutsprocessen. Vi menar att det finns mycket starka skäl att engagera&lt;br&gt;berörda delar av näringslivet även i fastställandet av kvalitetsnormer. - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vidare synes det något oklart vad som ligger i begreppet &amp;quot;bindande&amp;quot;&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm. Hur dylika normer kan komma att utformas samt om&lt;br&gt;och i så fall på vilket sätt en sådan norm direkt (dvs. utan tillsynsbeslut&lt;br&gt;eller omprövning) påverkar verksamhetsutövare utan respektive med&lt;br&gt;tillstånd framgår inte klart. Det är också otydligt hur systemet är avsett&lt;br&gt;att fungera om ett överskridande berör endast en kommun. Enligt&lt;br&gt;organisationerna bör det inte komma i fråga att låta kommunala beslut&lt;br&gt;eller planer bryta igenom befintliga tillstånd. Detta synes inte vara avsett&lt;br&gt;men måste komma till tydligare uttryck i lagförslagen.---Inte heller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärdsplaner beslutade av lässtyrelse eller SNV bör få ställning som&lt;br&gt;särskild omprövningsgrund. Det är enligt organisationerna tillräckligt&lt;br&gt;med de omprövningsmöjligheter som följer av den föreslagna 21 kap. 2&lt;br&gt;§, särskilt p. 5-8.---Avslutningsvis bör lagtexten i 8 kap. 1 §, sista&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket formuleras om. Självfallet skall kvalitetsnormer grunda sig på&lt;br&gt;vetenskapliga undersökningar och kriterier. Detta uttalas också i&lt;br&gt;motivtexten. I lagtexten har emellertid valts ordet &amp;quot;bedömningar&amp;quot; utan&lt;br&gt;närmare precisering. Det är enligt vår uppfettning mycket otillfredsstäl-&lt;br&gt;lande att inte kravet på vetenskapligt underlag kommer till klart uttryck&lt;br&gt;i lagtexten. Den nu föreslagna lagtexten ger närmast intryck av ett stort&lt;br&gt;utrymme för politiskt skön, något som knappast varit avsikten. Enligt&lt;br&gt;förslaget skall frågan om skyddsavstånd kunna regleras genom miljökva-&lt;br&gt;litetsnormer. Det kan ifrågasättas om dylika föreskrifter rent systematiskt&lt;br&gt;bör placeras i avsnittet om miljökvalitetsnormer eller i 4 kap. som rör&lt;br&gt;generella föreskrifter i allmänhet. Frånsett detta vill organisationerna&lt;br&gt;understryka vikten av att problemen med kollisioner mellan befintlig&lt;br&gt;industri eller annan näringsverksamhet och tillkommande bostadsbe-&lt;br&gt;byggelse, får sin lösning. - - - Industri och andra verksamheter som&lt;br&gt;etablerats i enlighet med gällande planer och miljöskyddskrav måste&lt;br&gt;normalt tillerkännas prioritet i förhållande till ny bostadsbebyggelse. Det&lt;br&gt;är inte rimligt att etablera ny bostadsbebyggelse i sådan närhet av&lt;br&gt;befintliga anläggningar att verksamheten tvingas till flyttning eller&lt;br&gt;utökade skyddsåtgärder i sådan omfettning att grunderna för verksam-&lt;br&gt;heten förändras väsentligt, alternativt att boende får en sämre närmiljö&lt;br&gt;än vad som är möjligt att uppnå. Erfarenheterna hittills visar dock att&lt;br&gt;kommunerna i sin planläggning av bostadsbebyggelse har åsidosatt de&lt;br&gt;krav på skyddsavstånd som anses självklara när situationen är den&lt;br&gt;omvända, dvs när störande verksamhet skall lokaliseras i närheten av&lt;br&gt;befintlig bostadsbebyggelse. Organisationerna hemställer därför att frågan&lt;br&gt;om ytterligare styrmedel - sannolikt inom ramen för plan- och bygglag-&lt;br&gt;stiftningen - för att hindra nyetablering av bostadsbebyggelse inom&lt;br&gt;skyddsavstånden för befintlig verksamhet, övervägs under den fortsatta&lt;br&gt;beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.84 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF: Anser att införandet av&lt;br&gt;miljökvatitetsnormer öppnar för nya intressanta lösningar. Använda på&lt;br&gt;rätt sätt kan dessa möjliggöra en minskad detaljstyrning från statens sida&lt;br&gt;och en ökad möjlighet for den enskilde näringsutövaren att avgöra bästa&lt;br&gt;miljöinsatser. LRF är dock tveksamt till sättet på vilket normerna skall&lt;br&gt;införas. Miljöbalken öppnar möjligheter för regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om s.k.&lt;br&gt;miljökvatitetsnormer. Miljöskyddskommittén förutsätter att regeringen&lt;br&gt;festställer alla normer av principiell karaktär. Däremot ges landets&lt;br&gt;folkvalda, riksdagen, inte något inflytande över dessa normer utöver i de&lt;br&gt;fell riksdagen har antagit riktlinjer eller principer som kan tigga till grund&lt;br&gt;för normerna. Med tanke på den stora principiella betydelse miljökvati-&lt;br&gt;tetsnormer jämte aktsamhetsreglema kommer att få för enskilda&lt;br&gt;verksamhetsutövare anser LRF att det är oacceptabelt att i sin helhet&lt;br&gt;överlåta beslut om dessa normer på regering eller myndigheter. Normer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av principiell karaktär bör underställas riksdagens granskning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.85 Svenska Kraftverksföreningen: Sedan läng tid tillbaka har man i&lt;br&gt;det praktiska miljöskyddsarbetet använt sig av riktlinjer som är uttryck&lt;br&gt;för miljökvalitet. Exempel är Naturvårdsverkets riktlinjer for externt&lt;br&gt;industribuller och verkets riktlinjer för luftkvalitet. Trots att dessa&lt;br&gt;riktlinjer inte varit rättsligt bindande har de haft en styrande funktion.&lt;br&gt;Det kan med fog ifrågasättas om det finns behov av att formalisera&lt;br&gt;bruket av kvalitetsnormer på det sätt som föreslagits i utredningen.&lt;br&gt;Förutsättningen för regeringen (eller underordnad myndighet) att ta sina&lt;br&gt;förordningsbefogenheter i bruk är dåligt beskrivna och gör rättsläget&lt;br&gt;osäkert. Kraftverksföreningen avstyrker lagreglering i frågan om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer utöver den som finns idag (8 a § miljöskyddslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.86 Värmeverksföreningen: Värmeverksföreningen anser att konse-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvenserna av normerna kan bli helt orimliga om det inte tas hänsyn till&lt;br&gt;både tekniska och ekonomiska fektorer, när man tillämpar dem.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normer, som är i det närmaste omöjliga att innehålla och som hela tiden&lt;br&gt;föranleder kompromisser, blir till liten nytta. Värmeverksföreningen&lt;br&gt;finner det därför vara mycket viktigt att branschintressen ges möjlighet&lt;br&gt;att påverka normernas utformning.---Risk förefeller finnas för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökvalitetsnormer och generella föreskrifter i vissa fell kommer att stå&lt;br&gt;i konflikt med varandra. Miljökvalitetsnormemas status vid individuell&lt;br&gt;prövning måste därför klarläggas ytterligare.---En skyldighet införs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för kommuner att mäta vid överskridna luftkvalitetsnormer (8 kap. 5 §).&lt;br&gt;Värmeverksföreningen anser att detta kommer att öka kunskapen och&lt;br&gt;underlätta bedömningen vid nyetableringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.87 Tjänstemännens Centralorganisation, TCO: Det finns i förslaget&lt;br&gt;till miljöbalk ett par begrepp som det finns anledning att kommentera&lt;br&gt;innebörden av. Ett sådant begrepp är miljökvalitetsnorm, vilket enligt&lt;br&gt;förslaget kommer att få två innebörder dels i betydelsen riktlinjer för&lt;br&gt;myndigheter och kommuner vid planering, föreskriftsarbete, tillstånd-&lt;br&gt;sprövning och tillsyn, dels i samband med internationella förpliktelser&lt;br&gt;eller då särskilda skäl föreligger att vara bindande föreskrift. Enligt&lt;br&gt;TCOs mening bör begreppet reserveras for en av betydelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.88 Plan- och Byggutredningen: Tillstyrker principen att tillstånds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut skall påverkas av hur den lokala miljön ser ut och att förändringar&lt;br&gt;måste ske inom ramen för vad naturen och människorna tål.---Av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betänkandet kan inte utläsas om miljökvalitetsnormema kommer att bli&lt;br&gt;absoluta gränsvärden uppställda som mätvärden eller funktionskrav eller&lt;br&gt;om de kommer att formuleras som målsättningar. Dessa ftågor är&lt;br&gt;givetvis av avsevärd betydelse för möjligheten att bedöma förslaget.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fysisk planering innebär att en rad motstående krav skall vägas samman Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;till en lösning som är lämplig från miljömässiga, sociala och ekonomiska Bilaga 4&lt;br&gt;utgångspunkter. Om i en sådan sammanvägning en del av miljökraven&lt;br&gt;låses av miljökvalitetsnormer kan optimeringen även från miljösynpunkt&lt;br&gt;bli olycklig.---I komplext miljöbelastade områden som tätorter kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökvalitetsnormer få andra effekter än de avsedda.---Mot bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av ovanstående är det angeläget att forslaget i denna del vid den fortsatta&lt;br&gt;beredningen preciseras till sin funktion och karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.89 Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR: Det är&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;bra med miljökvalitetsnormer.---Det finns dock en principiell risk att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införandet av miljökvalitetsnormer kan komma att strida mot bästa-&lt;br&gt;teknik-principen. Speciellt gäller detta i de fell belastningsnivåerna sätts&lt;br&gt;utifrån ett urbant europeiskt perspektiv. Denna risk bör pareras i&lt;br&gt;lagtexten, exempelvis att det klart utsägs att kvalitetsnormerna skall ses&lt;br&gt;som nationens minimikravnivåer. Det är därför viktigt att länsstyrelser&lt;br&gt;och kommuner ges rätt att skärpa kraven i de situationer lokala eller&lt;br&gt;regionala omständigheter så motiverar. 4 kap. 6 § - Kommuner bör, utan&lt;br&gt;att ha regeringens bemyndigande, ha möjlighet att meddela föreskrifter&lt;br&gt;for att reglera lokala miljöproblem. Kommunala föreskrifter bör dock ej&lt;br&gt;få mildra de kravnivåer, som festlagts i centrala föreskrifter eller&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer. - - - 8 kap.: En ny paragraf bör in tas som ger&lt;br&gt;kommunerna rätt att utfärda lokala miljökvalitetsnormer i enlighet med&lt;br&gt;4 kapitlets fÖreskriftsrätt. 8 kap. 3 §: Det är tveksamt att införa&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer, som avser skyddsavstånd. Avstånd ökar trafik-&lt;br&gt;arbetet, att lösa miljöproblem med avstånd riskerar att hämma tekni-&lt;br&gt;kutvecklingen. Det är bättre att lösa frågorna om skyddsavstånd vid den&lt;br&gt;individuella prövningen. Då finns också en morot i systemet, ju renare&lt;br&gt;teknik desto kortare skyddsavstånd erfordras. (Stömingskänslig verksam-&lt;br&gt;het kan också vara mycket mer än bostäder, undervisning och barnom-&lt;br&gt;sorg, sjukhus, åldringsvård, fritidsområden etc.) Mycket talar för att&lt;br&gt;avståndsfrågoma bör regleras individuellt och inte via en kollektiv&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.90 Föreningen Skogsindustrierna: Genom kopplingen till miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer och åtgärdsplaner skapas nya procedurer som t.ex. kan&lt;br&gt;innehålla åtgärdsstegen riksdagens riktlinjer, miljökvalitetsnormer,&lt;br&gt;åtgärdsplan, omprövning av beviljade tillstånd. För den tillståndspliktiga&lt;br&gt;industrin finns en viktig koppling till den s.k. rättskraftsregeln i 20 kap.&lt;br&gt;16 §, som avser att hindra att den som fått tillstånd enligt balken åläggs&lt;br&gt;att upphöra med verksamheten eller vidta försiktighetsmått utöver vad&lt;br&gt;som anges i tillståndsbeslutet. Detta gäller dock inte enligt omprövnings-&lt;br&gt;reglema i 21 kap. om en miljökvalitetsnorm inte uppfylls och normen är&lt;br&gt;bindande eller det följer av åtgärdsplan att omprövning skall ske.&lt;br&gt;Gällande villkor får då genom föreskrift av myndighet ändras eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upphävas. Vidare får tillstånd återkallas helt eller delvis om föreskrifter&lt;br&gt;inte iakttas. Sammanfattningsvis kan konstateras att regeringen och olika&lt;br&gt;myndigheter får en omfattande rätt att meddela föreskrifter som&lt;br&gt;begränsar möjligheterna att använda ett tillstånd. Bestämmelserna i 4 och&lt;br&gt;20 kap. med syfte att upprätthålla rättstryggheten i samband med förbud&lt;br&gt;och omprövning av villkor förlorar i hög grad i betydelse när miljökvali-&lt;br&gt;tetsnormer och åtgärdsplaner kan åberopas. Olika typer av föreskrifter&lt;br&gt;och normer kommer att finnas på olika nivåer och sambandet mellan&lt;br&gt;dessa blir komplicerat. Oklarhet råder om hur miljökvalitetsnormer skall&lt;br&gt;utformas och tillämpas. Det kommer följaktligen att bli mycket svårt för&lt;br&gt;industrin och andra berörda att bilda sig en uppfettning om vad som&lt;br&gt;gäller och om hur förutsättningarna för verksamheten kan komma att&lt;br&gt;ändras genom tillämpningen av lagstiftningen. Skogsindustrierna anser att&lt;br&gt;förslagen kan skapa så stora problem att en överarbetning inom&lt;br&gt;kommittén skulle vara motiverad. Om detta inte är möjligt bör förslagen&lt;br&gt;modifieras under den politiska behandlingen.---Det är väsentligt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökvalitetsnormer baseras på ett hållbart vetenskapligt underlag.&lt;br&gt;Fastställandet av normerna måste enligt vår uppfettning föregås av ett&lt;br&gt;noggrant förberedande arbete där vetenskaplig expertis deltar. För att&lt;br&gt;normerna skall kunna fungera som effektiva hjälpmedel i miljöarbetet är&lt;br&gt;det väsentligt att den kunskap som finns bland verksamhetsutövama tas&lt;br&gt;tillvara. Kunskaperna kan avse såväl kännedom om praktiska för-&lt;br&gt;hållanden som analyser och fekta av vetenskapligt värde. Vi föreslår att&lt;br&gt;det i lagtexten förs in formuleringar om att miljökvalitetsnormer skall&lt;br&gt;baseras på ett objektivt vetenskapligt underlag och att utarbetandet skall&lt;br&gt;ske under medverkan av representanter för industrin och andra berörda&lt;br&gt;verksamhetsutövare.---Vi anser att mycket bestämda krav måste ställas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på miljökvalitetsnormer som direkt eller genom åtgärdsplaner läggs till&lt;br&gt;grund för tillståndsgivning, omprövning av tillstånd och tillsynsverksam-&lt;br&gt;het. Vi föreslår att endast normer som festställts av regeringen och som&lt;br&gt;framtagits på det sätt som vi föreslagit ovan skall få komma ifråga.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i andra fell än när föreskrifter baseras på miljökvalitetsnormer,&lt;br&gt;måste industrin få möjlighet att lämna synpunkter och underlag innan&lt;br&gt;föreskrifterna festställs. Vi föreslår vidare att tillståndspliktig industri&lt;br&gt;som blir föremål för generella föreskrifter som innebär förbud, ut-&lt;br&gt;släppskrav, återkallande av tillstånd eller omprövning av villkor skall ha&lt;br&gt;möjlighet att ansöka hos koncessionsnämnden om dispens via individuell&lt;br&gt;prövning. Koncessionsnämnden bör då även ta ställning till de tidsfrister&lt;br&gt;och övergångsperioder som bör tillämpas i det enskilda fellet.---För&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att de av oss föreslagna dispensmöjlighetema skall få en reell innebörd&lt;br&gt;måste skrivningarna rörande dispensavgiften i 23 kap. 2 § förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.91 Greenpeace: Utgångspunkten i miljöbalken synes vara att miljökva-&lt;br&gt;litetsnormer inte skall vara bindande. Emellertid kan det föreskrivas att&lt;br&gt;de skall vara bindande om så krävs för att uppfylla Sveriges intematio-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nella förpliktelser, eller särskilda skäl eljest är för handen. Av detta&lt;br&gt;följer att det överväldigande flertalet av de kvalitetsnormer som behövs&lt;br&gt;med största säkerhet kommer att vara av icke-bindande karaktär. Dessa&lt;br&gt;normer blir närmast att betrakta som målsättning svärden. - - - Alla&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer bör vara bindande. Detta innebär knappast att de&lt;br&gt;direkt kan ligga till grund för straffrättsliga sanktioner. Incitamentet för&lt;br&gt;såväl myndigheter som andra, att verka för att kvalitetsmålen uppnås,&lt;br&gt;ökar dock med bindande normer. Vidare bör normernas minimikaraktär&lt;br&gt;starkt betonas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.92 Miljö- och Hälsoskyddstjänstemannaförbundet: Normer för&lt;br&gt;miljökvalitet behövs för dagens miljöarbete. - - - Ett system med&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer måste medge hänsynstagande till regionala och&lt;br&gt;lokala miljömål som utarbetats utifrån faktiska lokala miljöförhållanden. -&lt;br&gt;- - Miljökvalitetsnormer bör dock vara miniminivåer för miljöarbetet,&lt;br&gt;annars finns det stor risk att miljöarbetet ute i kommunerna hämmas. I&lt;br&gt;§ 3 talas det om skyddsavstånd till miljöferlig verksamhet. Att festlägga&lt;br&gt;skyddsavstånd präglas av ett gammalt synsätt som kan vara hämmande&lt;br&gt;på utvecklingen av ny mer miljöanpassad teknik.---Avstånd som norm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan hämma en utveckling mot ny miljöanpassad teknik och arbetet med&lt;br&gt;att förändra människors trafikbeteenden. Avstånd kan dock i vissa fell&lt;br&gt;vara ett användbart instrument. Generella föreskrifter kan vid prövning&lt;br&gt;av ett stort antal verksamheter vara bra med skyddsavstånd för att enkelt&lt;br&gt;kunna tillämpa balken. 4 §: Upprättande av åtgärdsplaner för ett visst&lt;br&gt;område som omfettar flera kommuner, måste för att undvika konflikter&lt;br&gt;och underlätta miljöarbetet med kommunala miljömål och andra för&lt;br&gt;kommunen viktiga planeringsmål, ske i samverkan med de berörda&lt;br&gt;kommunerna. Detta måste regleras i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Producentansvar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7.1.1. Statens Järnvägar, SJ: delar i stort Miljöskyddskommitténs&lt;br&gt;åsikter om producentansvarets betydelse som det formulerats i be-&lt;br&gt;tänkandet kap. 8. Kommittén anser att &amp;quot;resurshushållning och minskning&lt;br&gt;av avfallsmängderna redan i samband med produktionen skall---ges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högsta prioritet&amp;quot;. Detta är även SJ:s uppfettning, vilket kommit till&lt;br&gt;uttryck bl.a. i vår interna miljöpolicy. För att nå detta mål förespråkar&lt;br&gt;Miljöskyddskommittén en ökad tilämpning av utbytesprincipen. Detta&lt;br&gt;motsägs dock av det fektum att denna princip i förslaget till Miljöbalk&lt;br&gt;fått en i realiteten försvagad ställning som rättsligt instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.2 Boverket: Producentansvaret i balken utgår från nuvarande&lt;br&gt;renhållningslag med en viss fördjupning i detaljer, t.ex. angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avfellsdeklarationer. Intressant är möjligheten att föreskriva om Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;källsortering, återanvändning och materialåtervinning i samband med Bilaga 4&lt;br&gt;ombyggnad och/eller rivning av byggnader. Dessa aspekter bör vägas in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i helhetstänkande och kretsloppsperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.1.3 Närings- och Teknikutvecklingsverket, NUTEK: I betänkandet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;poängteras att en helhetssyn måste anläggas på varan - ett &amp;quot;från vaggan&lt;br&gt;till graven&amp;quot;-perspektiv. Det anförs också att grundbulten i en sådan&lt;br&gt;strategi måste vara producenternas ansvar för sina varor. Vidare anges&lt;br&gt;att införandet av producentansvar alltid måste föregås av noggranna&lt;br&gt;lämplighets- och konsekvensanalyser.---NUTEK har inget att erinra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot dessa grundläggande utgångspunkter. Verket finner emellertid att&lt;br&gt;miljöbalken är så utformad att risken är stor för att statsmakterna går in&lt;br&gt;med långtgående detaljregleringar där helhetssynen får en underordnad&lt;br&gt;roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.4 Konsumentverket: Konsumentverket tillstyrker att ett producen-&lt;br&gt;tansvar införs. Ur konsumentsynpunkt är bestämmelserna om märkning&lt;br&gt;och informationsskyldighet särskilt värdefulla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.5 &amp;nbsp;Konkurrensverket: Den föreslagna miljöbalken får i stor&lt;br&gt;utsträckning karaktären av ramlag vilket innebär att regeringen eller&lt;br&gt;myndighet som regeringen utser bemyndigas att meddela de närmare&lt;br&gt;föreskrifter som behövs för att uppfylla balkens syfte. Enligt konkurrens-&lt;br&gt;verkets uppfettning är det angeläget att konkurrensintresset beaktas vid&lt;br&gt;utfärdandet och tillämpningen av föreskrifterna på miljöområdet. Det är&lt;br&gt;väsentligt att konkurrensen inte snedvrids och att mindre och medelstora&lt;br&gt;företag inte drabbas av konkurrensnackdelar. Det är även viktigt att de&lt;br&gt;föreskrifter som meddelas inte sträcker sig längre än vad som krävs med&lt;br&gt;hänsyn till det syfte som önskas uppnås. Det bör med andra ord föreligga&lt;br&gt;proportionalitet mellan föreskrifternas omfettning och målet med dessa.- -&lt;br&gt;- Sverige har på många områden stränga krav för skyddet av miljön.&lt;br&gt;Enligt konkurrensverkets uppfettning är miljöskyddet en angelägen&lt;br&gt;uppgift av utpräglat internationell karaktär. Det är därför viktigt att&lt;br&gt;Sverige på olika sätt verkar för internationella överenskommelser om&lt;br&gt;miljöskydd. Verket vill samtidigt peka på att nationella särkrav kan få&lt;br&gt;effekter och skapa etableringshinder. Det är således angeläget att, vid&lt;br&gt;festställande av regler för miljöstörande utsläpp m.m., en avvägning görs&lt;br&gt;mellan miljöintresset och intresset av en fungerande konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.6 Statens naturvårdsverk: För att göra ett helhetsgrepp på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avfallshanteringen möjligt bör en regel föras in i miljöbalken som ger&lt;br&gt;möjlighet att vid prövning av miljöferlig verksamhet ställa krav på&lt;br&gt;avfellssortering och förbehandling innan avfellet överlåts för omhän-&lt;br&gt;dertagande. ---Det saknas idag en sådan samordning av lagarna att den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från miljö- och resurssynpunkt nödvändiga helhetssynen i avfallshante-&lt;br&gt;ringen kan åstadkommas. Tyvärr ger inte heller miljöbalken i föreslagen&lt;br&gt;utformning denna möjlighet i tillräcklig utsträckning.---En svårighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är den dåliga kopplingen mellan det förebyggande arbetet och det slutliga&lt;br&gt;omhändertagandet. Vid prövning av avfallsbehandlingsanläggningama är&lt;br&gt;det idag t.ex. inte möjligt att med hjälp av miljöskyddslagen ställa krav&lt;br&gt;på det mottagna avfallets egenskaper. För en utveckling av miljöarbetet&lt;br&gt;på avfellssidan måste man kunna arbeta mer förebyggande och nära&lt;br&gt;källan. Detta arbete måste kunna kopplas till den fortsatta hanteringen&lt;br&gt;och det slutliga omhändertagandet av olika avfallsfraktioner. Avfellspro-&lt;br&gt;ducenten bör ha ett ansvar för att det avfell som uppkommer kan hanteras&lt;br&gt;på ett från miljö- och resurssynpunkt lämpligt sätt.---Enligt verkets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfettning motiveras återvinning och resurssnål teknik ofta av den&lt;br&gt;minskade miljöpåverkan som blir resultatet av ett totalt sett mindre&lt;br&gt;utnyttjande av råvaror och energi.---Förarbetena bör kompletteras i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syfte att ge en mer nyanserad bild av såväl materialåtervinning som&lt;br&gt;avfellsförbränning. Den generella prioriteringen i betänkandet av&lt;br&gt;materialåtervinning framför förbränning som finns i betänkandet är&lt;br&gt;olycklig. En sådan prioritering kan i en del fell leda till från miljösyn-&lt;br&gt;punkt felaktiga beslut och åtgärder. Prioriteringar måste vara beroende&lt;br&gt;av avfallsslaget.---Det bör i miljöbalken också införas regler som gör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det möjligt att vid prövning av anläggningar för omhändertagande av&lt;br&gt;avfell kunna ställa krav på egenskaper hos det avfell som skall få&lt;br&gt;mottagas. - - - Förarbetena bör kompletteras i syfte att ge en mer&lt;br&gt;nyanserad bild av såväl materialåtervinning som avfellsförbränning.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det från renhållningslagen bar lyfts över bestämmelser till&lt;br&gt;balken som gäller avfell och inte övrig renhållning bör ordet &amp;quot;ren-&lt;br&gt;hållning&amp;quot; ersättas i 18:e och 23:e kapitlen.---Det bör i 18 kap. 8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förtydligas att avfallsplanen utgör en del av kommunens renhållnings-&lt;br&gt;ordning. Kommunernas avfallsplaner är ett instrument för att åstad-&lt;br&gt;komma en ökad återvinning och en bättre avfallshan tering. Nyckelfrågan&lt;br&gt;är att det finns möjlighet att föreskriva om hur renhållningsordningen&lt;br&gt;skall upprättas och antas. Den föreslagna utformningen av 18 kap. 8 §&lt;br&gt;kan dock tolkas som att avfellsplanen ligger utanför renhållnings-&lt;br&gt;ordningen. ---Naturvårdsverket tillstyrker förslaget i 18 kap. 4 § att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunerna efter regeringens medgivande skall kunna föreskriva om&lt;br&gt;bortforsling och omhändertagande av annat avfell än hushållsavfall.&lt;br&gt;Undantag från sådana föreskrifter bör dock, på samma sätt som i 3 §,&lt;br&gt;göras för sådant avfell som omfettas av föreskrift om producentansvar&lt;br&gt;enligt 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.7 Karolinska Institutet: Vi har svårt att läsa ut ur betänkandet hur&lt;br&gt;det är tänkt att hanteringen av miljöfarligt avfell skall ske på forsknings-&lt;br&gt;institutioner som t.ex. Karolinska Institutet. Ar institutet att betrakta som&lt;br&gt;producent av miljöfarligt avfell genom sin användning av sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kemikalier? Vi förutsätter att föreskrifter tas fram som definierar&lt;br&gt;högskolans ansvar för sådana ftågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.8 Uppsala universitet: 18 kap.: Vi föreslår omfettande ändringar för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att bättre anpassa reglema till hushållnings- och kretsloppsinriktning&lt;br&gt;m.m.---Enligt vår uppfettning bör inriktningen vara att all form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avfallshantering skall regleras i miljöbalken. Alla viktigare regler bör tas&lt;br&gt;in i lagtext. Miljöskyddskommittén har i sitt förslag lämnat alltför mycket&lt;br&gt;av det, som riksdagen bör ta ställning till, till regering eller myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.9 Lunds universitet: Forskningsnämnden har i huvudsak inget att&lt;br&gt;erinra mot de resonemang och förslag beträffande producentansvar och&lt;br&gt;den s.k. kretsloppsprincipen som framförts i detta avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.10 Länsstyrelsen i Hallands län: I 18 kap. 8 § 2 st. talas om vad en&lt;br&gt;renhållningsordning skall innehålla. Eftersom det även fortsättningsvis&lt;br&gt;kommer att finnas särskilda föreskrifter om hur en renhållingsordning&lt;br&gt;skall upprättas är det av stor vikt att det entydigt framgår huruvida&lt;br&gt;avfallsplanen ingår i denna eller om planen skall vara ett särskilt&lt;br&gt;dokument. Avfallsplanen bör enligt länsstyrelsens mening ingå i&lt;br&gt;renhållningsordningen och därmed hanteras på samma sätt som denna. - -&lt;br&gt;- Dumpning av avfell i havet bör under inga omständigheter tillåtas i ett&lt;br&gt;land med de höga miljöambitioner som uttrycks i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.11 Göteborgs kommun: Till skillnad mot de närmast föregående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kapitlen med särskilda aktsamhetsregler för speciella verksamheter o.dyl.&lt;br&gt;saknas en aktsamhetsregel särskilt för avfallshantering, 18 kap. I den&lt;br&gt;nuvarande renhållningslagen finns intagen en generell aktsamhetsregel&lt;br&gt;som anses vara av stort värde. Någon motivering till att en motsvarighet&lt;br&gt;i miljöbalken ansetts obehövlig lämnas inte.---Vi konstaterar slutligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att i miljöbalken införts regler som berör även nyttjanderättshavare. I&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i renhållningslagen anges endast festig-&lt;br&gt;hetsinnehavare. I motiven redovisas inte skälen för dessa ändringar och&lt;br&gt;inte heller möjliga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.12 Västerås kommun: Många positiva effekter för miljön kan&lt;br&gt;uppnås om producenterna tar ett totalansvar för hela materialflödet från&lt;br&gt;råvara och produktion via konsumtion till kassation och avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Definition av avfall m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;7.2.1 Statens naturvårdsverk: I lagtexten saknas vidare en definition av&lt;br&gt;avfell. En sådan definition behövs för att kunna styra hanteringen av&lt;br&gt;vissa avfellsslag. Verket föreslår definitioner på avfellsområdet. En följd&lt;br&gt;av dessa är att även restprodukter som omhändertas i egen anläggning är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att anse som avfell. - - - Avfallsfrågorna är intimt förknippade med Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet och frågorna om hushållning, kretslopp, produkt- Bilaga 4&lt;br&gt;utformning osv. Med stöd av 4 kap. kan föreskrifter meddelas med&lt;br&gt;avseende på avfallshantering, 7 kap. 1 § tar upp anläggningar för&lt;br&gt;behandling av miljöfarligt avfell och vidare återfinns bland de för-&lt;br&gt;prövningspliktiga miljöferliga verksamheterna (enligt dagens miljöskydds-&lt;br&gt;förordning) anläggningar för behandling av avfell. Verket anser mot&lt;br&gt;denna bakgrund att balken måste innehålla definitioner av centrala&lt;br&gt;&amp;quot;avfellsbegrepp&amp;quot; samt att dessa måste gälla balken generellt och inte&lt;br&gt;enbart avfellskapitlet. - - - I betänkandets förslag anges att vissa&lt;br&gt;restprodukter skall jämställas med avfell, samtidigt som definition av&lt;br&gt;avfall saknas. Verkets förslag innebär bl.a. att ägarens önskan att bli&lt;br&gt;kvitt egendomen inte är nödvändig för att det skall kallas &amp;quot;avfall&amp;quot;. Något&lt;br&gt;han avser att sälja kan m.a.o. ändå räknas som avfall om det finns skäl&lt;br&gt;att ställa särskilda krav på hanteringen. Detsamma gäller sådant som&lt;br&gt;ägaren väljer att lagra därför att han anser ett omhändertagande vara för&lt;br&gt;dyrt.---Dessutom har man med verkets förslag gjort klart att även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avfall som skall återvinnas räknas som avfall hela vägen fram till dess att&lt;br&gt;det återförts i produktionen.---Vår uppfattning är att det går att hitta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;många exempel i allmänt språkbruk och i offentlig och annan text där det&lt;br&gt;är klart att man med avfall menar ett vidare begrepp än vad t.ex. HD&lt;br&gt;gör.---I miljöbalken bör &amp;quot;avfall&amp;quot; ges en definition som inte utgår från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det eventuella marknadsvärdet. Detta synsätt delas av miljöskyddskom-&lt;br&gt;mittén vad gäller det miljöfarliga avfallet (del 2, s. 123). Avfalls-&lt;br&gt;definitioner med denna innebörd är vanliga utomlands. Inom EG har en&lt;br&gt;kommitté till uppgift att utarbeta en lista över vad som är att anse som&lt;br&gt;avfall. Arbetet är dock kraftigt försenat. Många oklarheter återstår att&lt;br&gt;lösa. Det är t.ex. för närvarande inte klart om det blir en gemensam&lt;br&gt;katalog för &amp;quot;avfall&amp;quot; och &amp;quot;farligt avfall&amp;quot; eller om det blir två separata&lt;br&gt;kataloger. Katalogens status är heller inte beslutad, dvs. om den skall&lt;br&gt;vara harmoniserande eller ej.---Vad gäller farligt avfall är det inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heller klargjort vilka kriterier som skall vara avgörande för om ett avfall&lt;br&gt;skall klassas som farligt eller ej.---I alla händelser bör ordet &amp;quot;slutligt&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i uttrycken &amp;quot;slutligt omhändertagande&amp;quot; och &amp;quot;slutligt tas om hand&amp;quot; strykas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;---Att stryka ordet &amp;quot;slutlig&amp;quot; i de föreslagna paragraferna innebär ingen&lt;br&gt;förändring i praxis, men ger en mer logisk nomenklatur (där slutligt&lt;br&gt;verkligen betyder slutligt) som t.ex. stämmer bättre med &amp;quot;Basel-&lt;br&gt;konventionens&amp;quot; text där vi idag översätter &amp;quot;disposal&amp;quot;, som innefattar både&lt;br&gt;återvinning och kvittblivning, med &amp;quot;slutligt omhändertagande&amp;quot;.---Även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;restprodukter som omhändertas i egen anläggning bör jämställas med&lt;br&gt;avfall.---Att enbart sådana restprodukter som lämnas till någon annan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för omhändertagande jämställs med avfall, skulle innebära en klar&lt;br&gt;inskränkning i avfallsbegreppet gentemot dagens praxis. Merparten av&lt;br&gt;allt branschspecifikt avfall uppstår inom ett begränsat antal branscher (i&lt;br&gt;första hand gruv, järn &amp;amp; stål, metallverk och massa &amp;amp; papper).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av avfellet från dessa verksamheter skulle mycket väl kunna Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;inrymmas i begreppet &amp;quot;restprodukter&amp;quot; och det omhändertas så gott som Bilaga 4&lt;br&gt;uteslutande i anslutning till den egna anläggningen. Specialmotiveringen&lt;br&gt;till 1 § tredje stycket synes innebära att förutsättningen &amp;quot;överlämnande&lt;br&gt;till annan&amp;quot; inte gäller miljöfarligt avfell. Restprodukter kan hamna i&lt;br&gt;denna kategori oavsett om de tas om hand i den egna anläggningen eller&lt;br&gt;ej. Det förefeller inte logiskt att det som definitionsmässigt inte jämställs&lt;br&gt;med avfell, ändå kan vara miljöfarligt avfell. Det kan förutses att detta&lt;br&gt;kommer att ställa till bekymmer i den praktiska tillämpningen.---Ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genomförande av principer som kretsloppsanpassning, resurshushållning&lt;br&gt;och ett på lång sikt godtagbart avfellsomhändertagande förutsätter&lt;br&gt;möjligheter att påverka och styra hanteringen av inte minst de mängds-&lt;br&gt;mässigt största avfellsflödena, nämligen de &amp;quot;restprodukter&amp;quot; som tas om&lt;br&gt;hand inom den egna anläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.2 Statens Strålskyddsinstitut, SSI: En sorts begreppsdefinition finns&lt;br&gt;i 18 kap. om avfell. Med avfell jämställs i 1 § i detta kapitel sådana&lt;br&gt;restprodukter som lämnas till någon annan för återanvändning av ämnen&lt;br&gt;eller material, utvinning av energi eller för destruktion eller annat slutligt&lt;br&gt;omhändertagande. I 12 § i samma kapitel finns motsvarande bestämmelse&lt;br&gt;om radioaktivt avfell som nu finns i 13 § strålskyddslagen. Men när det&lt;br&gt;gäller sådant radioaktivt avfell som utgör kämavfell motsägs bestämmel-&lt;br&gt;sen i 18 kap. 1 § av den nya definitionen av kämavfell i kämtekniklagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.3 Uppsala universitet: Vi föreslår att det införs ett nytt begrepp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;restprodukt, i balken. Syftet därmed är att undvika att begreppet avfell&lt;br&gt;blir urholkat.---Utgångspunkten måste vara att ägaren själv är den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ende som kan avgöra vad som är avfell. Sådana rester som staten vill ha&lt;br&gt;kontroll över utan att de är avfell, kommer att betecknas restprodukt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.4 Länsstyrelsen i Södermanlands län: 18:1 Det kan ifrågasättas om&lt;br&gt;inte paragrafen hör hemma i kap. 2. Definitionerna bör också ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.5 Länsstyrelsen i Jönköpings län: 18 kap.: Länsstyrelsen anser att&lt;br&gt;alla definitioner bör samlas i 2 kap. De föreslagna detaljförändringarna&lt;br&gt;av 18:3 tillstyrks. Till andra stycket bör läggas hänsyn till hushållningen&lt;br&gt;med naturresurser. Frågorna om avfell hör intimt samman med hus-&lt;br&gt;hållningen och naturresurserna och kan därför inte ses ensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.6 Länsstyrelsen i Örebro län: 18 kap. 1 §: Definitionen av avfell&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör ändras till &amp;quot;Med avfell avses i detta kapitel avfell och sådana&lt;br&gt;restprodukter.....&amp;quot;---Begreppet &amp;quot;miljöfarligt avfell&amp;quot; bör tas bort och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättas med &amp;quot;ferligt avfell&amp;quot; vilket är det begrepp som används in-&lt;br&gt;ternationellt. Texten bör ändras i enlighet med vad länsstyrelsen tidigare&lt;br&gt;förordat i yttrande över nya regler för miljöfarligt avfell: &amp;quot;Med (miljö)-&lt;br&gt;ferligt avfell avses i (denna lag) detta kapitel sådana kemiska rest-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkter som inte längre är lämpliga att använda för produktens Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ursprungliga ändamål och vars hantering behöver omfattas av särskilda Bilaga 4&lt;br&gt;föreskrifter från miljö- och hälsoskyddsynpunkt.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.7 Länsstyrelsen i Västerbottens län: I 18 kap. 1 § definieras&lt;br&gt;begreppen &amp;quot;hushållsavfall&amp;quot; och &amp;quot;miljöfarligt avfell&amp;quot;. Någon definition av&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;avfell&amp;quot; ges emellertid inte, vilket försvårar tolkningen av de&lt;br&gt;angivna begreppen. Definitionen av miljöfarligt avfell gör det möjligt att&lt;br&gt;till denna kategori hänföra en mängd avfallsslag som idag inte betraktas&lt;br&gt;som sådant. Strävan bör i stället vara den motsatta, nämligen att låta&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;miljöferligt avfell&amp;quot; stå for avfell som utgör en så påtaglig&lt;br&gt;miljörisk att de miljömässiga motiven för särskilda krav i fråga om&lt;br&gt;hantering och oskadliggörande normalt är uppenbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.8 Huddinge kommun: 18 kap. 1 § - Här redovisas vad miljöferligt&lt;br&gt;avfell är på ett tydligare sätt än vad som görs i nuvarande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.9 Eskilstuna kommun: Att notera är att MBs definition av avfell&lt;br&gt;avviker kraftigt från Naturvårdsverkets definition som återfinns i&lt;br&gt;allmänna råd om avfallsplaner. Här måste en samordning ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.10 Norrköpings kommun: I 18 kap. § 1 görs delvis en förändring&lt;br&gt;av definitionen av hushållsavfall. Genom att säga att redan restprodukter&lt;br&gt;från hushåll är avfell har man gått ett steg längre än idag, då rest-&lt;br&gt;produkter blir avfell först när innehavaren ser dem som värdelösa. Denna&lt;br&gt;förändring kommenteras endast ytligt i specialmotiveringen och omnämns&lt;br&gt;inte i det allmänna betänkandet. Vilka effekter denna förändring kommer&lt;br&gt;att ha för det kommunala renhållningsansvaret och producentansvaret&lt;br&gt;måste analyseras noggrannare innan det är möjligt att bedöma om det är&lt;br&gt;bra eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.11 Växjö kommun: Att begreppet avfell blivit definierat är ett stort&lt;br&gt;steg framåt. Dock bör inte definitionen finnas under kap. 18 om avfell&lt;br&gt;och enbart gälla for detta kapitel utan för hela balken och föras in under&lt;br&gt;kap. 2 liksom begrepp som avloppsvatten, kemisk produkt m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.12 Halmstads kommun: I 18:1 ges begreppet hushållsavfall en ny&lt;br&gt;definition, avfell kallas for restprodukt. Innebär detta någon förändring&lt;br&gt;av när en produkt kan betraktas som avfell eller skall det fortfarande vara&lt;br&gt;så att en produkt betraktas som avfell först när &amp;quot;ägaren&amp;quot; vill bli kvitt det?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.13 Göteborgs kommun: I 18 kap. 1 § andra stycket ges en definition&lt;br&gt;av hushållsavfall som avviker något från renhållningslagens motsvarighet.&lt;br&gt;Ändringen kommenteras inte i motiven. Ändringen består bl.a. i att ordet&lt;br&gt;&amp;quot;avfell&amp;quot; bytts ut mot &amp;quot;restprodukter&amp;quot;, vilket kan synas innebära endast en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rent språklig justering. Emellertid ligger enligt rättspraxis i begreppet Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;avfall ett moment av viljeyttring från ägarens sida som inte har sin Bilaga 4&lt;br&gt;motsvarighet i begreppet restprodukt. Den nu valda definitionen kan&lt;br&gt;därigenom ha fått en innebörd som inte varit kommitténs avsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.14 Örebro kommun: I 18 kap. 1 § bör begreppet miljöferligt avfell&lt;br&gt;anpassas till omvärldens beteckning som är ferligt avfell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.15 Västerås kommun: 18 kap. 1 § - I och för sig är det värdefullt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att avfell, hushållsavfall och miljöferligt avfell definieras i lagtexten.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oklarhet föreligger angående det miljöferliga avfell som genereras i&lt;br&gt;hushåll och alltså enligt definitionen skall klassas som hushållsavfall. - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Miljöferligtavfellsutredningens synsätt att avfellets egenskaper ur hälso-&lt;br&gt;och miljösynpunkt skall vara avgörande for hur avfellet skall behandlas&lt;br&gt;och omhändertas, borde fått genomslag vid definitionsutformningen.&lt;br&gt;Allmän princip för definition och klassning av avfell bör vara, att&lt;br&gt;möjlighet till omhändertagande och behandling tas som utgångspunkt&lt;br&gt;istället för var avfellet genererats.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2.16 Gävle och Hudiksvalls kommuner: I 18 kap. 1 § införs&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;begreppet ”restprodukter&amp;quot;. Begreppet är mycket olyckligt, eftersom det&lt;br&gt;inte är liktydigt med begreppet avfell. Jämfört med definitionen avfell i&lt;br&gt;nuvarande renhållningslag.---Någon skillnad görs inte i balken mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avfell för slutligt omhändertagande och restprodukt för återanvändning. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Begreppet &amp;quot;restprodukt&amp;quot; måste bytas ut eller få en klarare innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.17 Östersunds kommun: Det bör övervägas att låta definitionerna&lt;br&gt;om avfell m.m. i 18 kap. gälla hela miljöbalken. I sådant fell bör&lt;br&gt;definitionerna inarbetas i kap. 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.18 Luleå kommun: Enligt 18 kap. 1 § definieras hushållsavfall bl.a.&lt;br&gt;som restprodukt från hushåll. Denna definiering anser vi olycklig då med&lt;br&gt;restprodukt inte självklart menas något som ägaren vill bli av med och&lt;br&gt;således kan betecknas som avfell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.19 Svenska Kommunförbundet: Förbundet kan konstatera att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alltjämt råder stor oklarhet i fråga om definitioner på avfallsområdet. Det&lt;br&gt;är angeläget att innebörden av olika begrepp inom avfallsområdet så långt&lt;br&gt;möjligt klaras ut, helst på europeisk nivå. Avfell kan stoppas vid gränsen&lt;br&gt;mellan EG-länder, medan restprodukter inte kan stoppas enligt EG:s&lt;br&gt;regler.---Även hushållsavfall bör omdefinieras med tanke på produ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;centansvaret för t.ex. förpackningar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Kretsloppsprincipen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.1 &amp;nbsp;Närings- och Teknikutvecklingsverket, NUTEK: De for&lt;br&gt;producentansvaret centrala paragraferna återfinns i miljöbalken 18 kap.&lt;br&gt;4 § och 5 §. Såväl fysiskt som ekonomiskt anvar kan föreskrivas.&lt;br&gt;Regeringen eller myndighet kan föreskriva hur ett visst avfell skall tas&lt;br&gt;omhand, t.ex. genom att en viss andel skall återanvändas, material-&lt;br&gt;återvinnas etc. I de kommenterande texterna till kretsloppsprincipen&lt;br&gt;anges att återanvändning av varor bör prioriteras och att återvinning av&lt;br&gt;materialet bör komma i andra hand. I tredje hand anges energiåtervin-&lt;br&gt;ning. NUTEK anser att en sådan generell prioritering inte vilar på saklig&lt;br&gt;grund. Verket delar inte ett sådant synsätt, eftersom det riskerar att leda&lt;br&gt;till misshushållning såväl mijömässigt som ekonomiskt. NUTEK anser att&lt;br&gt;energiutvinning och materialåtervinning måste jämställas i lagstiftningen&lt;br&gt;(miljöbalken) och få konkurrera på lika villkor forutsatt att de miljö-&lt;br&gt;mässiga kraven på energiutvinningsanläggningarna uppfylls. Lagstift-&lt;br&gt;ningen måste vara neutral till omhändertagande- och upparbetnings-&lt;br&gt;metoder. Producenten måste kunna fritt välja metoder förutsatt att&lt;br&gt;uppsatta generella miljövillkor uppfylls. För att näringslivet skall kunna&lt;br&gt;ta sitt miljömässiga ansvar måste samhället skapa förutsättningar for detta&lt;br&gt;genom att ge handlingsutrymme for företagen att bedriva verksamheten&lt;br&gt;på ett rationellt och kostnadseffektivt sätt. Företagen måste ges befogen-&lt;br&gt;het att själva utforma systemen utan detaljerade föreskrifter om ex-&lt;br&gt;empelvis hur många procent som skall materialåtervinnas respektive gå&lt;br&gt;till energiutvinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.2 Konkurrensverket: I kapitlet föreslås en bestämmelse om&lt;br&gt;producentansvar som grundas på den s.k. kretsloppsprincipen. Konkur-&lt;br&gt;rensverket är positiv till synsättet att producenter av miljöferliga&lt;br&gt;produkter skall bära ett ansvar för miljöpåverkan och återvinning.&lt;br&gt;Däremot bör inte, som utredningen föreslår, återanvändning av varor&lt;br&gt;prioriteras framför återvinning av materialet. Det är resultatet som är det&lt;br&gt;viktiga och därför kan, i vissa fell, återvinning vara lika lämpligt som&lt;br&gt;återanvändning. Införandet av producentansvar måste enligt utredningen&lt;br&gt;föregås av lämplighets- och konsekvensanalyser. Enligt Konkurrensverket&lt;br&gt;bör denna analys innebära en helhetsbedömning som även innefattar&lt;br&gt;konkurrensaspekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.3 Statens naturvårdsverk: Föreskrifter enligt 18 kap. 5 § bör kunna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omfetta även möjlighet att ta ut avgifter av producenterna vid för låg&lt;br&gt;återvinningsgrad.---Den lagtekniska regleringen av producentansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör även omfetta regler för den situationen att producenten inte lever upp&lt;br&gt;till vad som föreskrivits.---18 kap. bör kompletteras med en föreskrift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om att den som yrkesmässigt överlåter en vara bör kunna åläggas att ta&lt;br&gt;emot avfell av en sådan vara om producenten inte iakttar en föreskrift&lt;br&gt;som meddelats med stöd av första stycket i 5 §.---För miljöferligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avfell bör producentansvaret istället uttryckas som ett innehavaran svar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som bara kan överlåtas till annan som har särskilt tillstånd att hantera&lt;br&gt;miljöferligt avfell. Vid utformningen av en sådan lagregel bör iakttas&lt;br&gt;MFA-utredningens förslag till ny 13 a § i LKP.---Det bör klart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;festslås att ansvaret för att ta fram dessa deklarationer vilar på producen-&lt;br&gt;terna. Verket är berett att bidra med synpunkter på vilka varugrupper&lt;br&gt;som bör bli föremål för deklarationer och på vilka uppgifter som bör tas&lt;br&gt;upp i deklarationerna.---Den generella prioriteringen i betänkandet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;materialåtervinning framför förbränning är olycklig. En sådan priorite-&lt;br&gt;ring kan i en del fell leda till från miljösynpunkt felaktiga beslut och&lt;br&gt;åtgärder. Prioriteringar måste vara beroende av avfallsslaget.---Många&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;material innehåller miljöferliga substanser, som tillsatser eller som&lt;br&gt;föroreningar. Materialåtervinning kan innebära en oönskad spridning av&lt;br&gt;totalt sett stora mängder av dessa substanser. Med modem förbrännings-&lt;br&gt;och reningsteknik kan förbränning vara ett bättre alternativ då den&lt;br&gt;innebär ett utnyttjande av avfellets energiinnehåll samtidigt som den&lt;br&gt;medför en destruktion av en mycket stor andel av de oönskade organiska&lt;br&gt;ämnena och en koncentrering av metaller i aska och rökgasreningsstoft&lt;br&gt;som sedan kan tas om hand och deponeras. På samma sätt kan en säker&lt;br&gt;deponi ibland vara att föredra framför återvinning. I fråga om miljöris-&lt;br&gt;kerna med avfellsförbränning kan konstateras att dessa, såsom kommittén&lt;br&gt;framhållit, kan vara betydande men också att de för många typer av&lt;br&gt;avfell, och med modem förbrännings- och reningsteknik, inte är större&lt;br&gt;än for förbränning av andra bränslen.---Det är vidare väsentligt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man skiljer på olika typer av materialåtervinning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.4 Uppsala universitet: Vi föreslår att återvinning/återanvändning i&lt;br&gt;vissa fell jämställs med slutligt omhändertagande. Orsaken är att export&lt;br&gt;av ferligt avfell kan förekomma under förespeglingen att det inte är avfell&lt;br&gt;utan något som skall användas som energikälla eller som insatsvara, trots&lt;br&gt;att så inte är fellet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.5 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Avfellets användning för&lt;br&gt;energiutvinning kan vara ett bättre alternativ än lågkvalitativ återvinning&lt;br&gt;och berör därför även producentens ansvar för produkt och avfell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.6 Svenska Kyrkans Centralstyrelse: Införande av producentansvar&lt;br&gt;i Miljöbalken ser Centralstyrelsen som en positiv åtgärd. Centralstyrelsen&lt;br&gt;instämmer i utredningens bedömning att de ekonomiska styrmedlen&lt;br&gt;härvidlag är starkare än de legala. En varas pris bör vara sådant att det&lt;br&gt;inkluderar varukostnaden under hela produktcykeln. Införandet av vidgat&lt;br&gt;producentansvar är också en viktig del av harmoniseringen med andra&lt;br&gt;länders miljölagstiftning. Centralstyrelsen instämmer också i utredningens&lt;br&gt;tankegångar om att till producentansvaret knyts återtagandeplikt,&lt;br&gt;pantsystem, återlämningspremie m.m. för att främja cirkulation av&lt;br&gt;materialflödena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.7 Uppsala kommun: Kommunen ser det som positivt att producen- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tansvar införs i balken. Mot bakgrund av den pågående utredningen om Bilaga 4&lt;br&gt;miljöferligt avfell vill kommunen peka på vikten av att balken anpassas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till kommande utredningsförslag. - - - Avfallshanteringen saknar, i&lt;br&gt;motsats till andra verksamheter i fjärde avdelningen, en särskild&lt;br&gt;aktsamhetsregel. En sådan regel finns i nuvarande renhållningslag och&lt;br&gt;bör enligt kommunen även finnas i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.8 Eskilstuna kommun: 18 kap.: Renhållningslagen har efter enbart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;smärre ändringar forts in i miljöbalken.---Kapitlet bör dock omarbetas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydligt för att bättre överensstämma med MB:s grundteser om&lt;br&gt;kretsloppstänkande och hållbar utveckling. Avfellsavsnittet blir i vissa&lt;br&gt;stycken alltför detaljerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.9 Norrköpings kommun: Tanken att den som producerar eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;importerar en vara eller produkt och därmed kan påverka sammansättning&lt;br&gt;m.m. skall vara ansvarig for produktens miljöpåverkan under produktens&lt;br&gt;hela livslängd är mycket bra. Att detta dessutom regleras i lag är också&lt;br&gt;positivt. Det finns dock några nackdelar med den föreslagna förändring-&lt;br&gt;en. Dels försvinner kommunernas helhetsgrepp över avfallshanteringen,&lt;br&gt;vilket kan vara ett problem ur effektivitets- och planeringssynpunkt, samt&lt;br&gt;styrning av utvecklingen. Så länge planerings- och tillsynsansvar finns&lt;br&gt;kvar hos kommunerna bör dock en samordning med återvinningsföretag&lt;br&gt;med flera vara möjlig.---Det är viktigt att man vid införandet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;insamling av restprodukter säkerställer en avsättning av de återtagna/åter-&lt;br&gt;vunna produkterna/materialen och utnyttjar den kompetens som kommu-&lt;br&gt;nernas rehållningsorganisationer besitter om insamling, transport och&lt;br&gt;behandling. - - - I förslaget till lagtext har fastighetsägarens ansvar&lt;br&gt;gentemot renhållaren ersatts av ett ansvar för nyttjanderättshavaren. Vad&lt;br&gt;det innebär i verkligheten måste noggrant analyseras innan det är möjligt&lt;br&gt;att bedöma förslagets effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.10 Mjölby kommun: Miljöbalken bör bygga på principen, att vid all&lt;br&gt;hantering av varor skall så långt det är möjligt varans hela livslängd&lt;br&gt;beaktas vid bedömningen av de risker för hälsa och miljö, som varan för&lt;br&gt;med sig, dvs. både råvaror och energiförbrukningen vid tillverkningen,&lt;br&gt;hur användaren hanterar varan och hur den på bästa sätt skall kunna&lt;br&gt;omhändertas när den inte längre används. Avfallshanteringen bör&lt;br&gt;anpassas till åtgärdernas effekt för miljöskyddet. Återanvändning av&lt;br&gt;varor och återvinning av material bör användas parallellt och inte så som&lt;br&gt;utredningen förordar prioriteras inbördes. Mjölby kommun delar&lt;br&gt;utredningens uppfettning att det är producenten som har den reella&lt;br&gt;möjligheten att känna till sammansättningen av sina produkter och&lt;br&gt;bedöma deras miljöeffekter. Därför bör också rimligen producenten ha&lt;br&gt;ett huvudansvar för miljöanpassning av sina produkter. Producentansvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ger uttryck för den internationellt vedertagna principen att förorenaren Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;betalar (Polluter Pays Principle). Centrala bestämmelser om producen- Bilaga 4&lt;br&gt;tansvar bör foras in i miljöbalken. Därvid förordas skyldigheten för&lt;br&gt;tillverkare, importör eller säljare att rent fysiskt omhänderta rest-&lt;br&gt;produkterna eller se till att någon annan utför denna tjänst. Detta innebär&lt;br&gt;sannolikt ett större företagsekonomiskt tryck på producenten än möjlig-&lt;br&gt;heterna att avgiftsvägen &amp;quot;köpa sig fri&amp;quot;. Sannolikt kommer ett ökat&lt;br&gt;producentansvar dessutom att bättre återspegla en varas totala miljökost-&lt;br&gt;nader. I konsekvens med angivet resonemang bör det i balken finnas&lt;br&gt;möjligheter att föreskriva om återtagandeplikt för vissa definierade&lt;br&gt;varugrupper. Vidare bör det finnas möjligheter till föreskrifter avseende&lt;br&gt;källsortering, återanvändning och materialåtervinning. Däremot kan&lt;br&gt;regler om pantsystem och andra ekonomiska styrmedel med fordel&lt;br&gt;placeras utanför miljöbalken. Detta bör också gälla krav på särskilda&lt;br&gt;märkningar av produkter och annan informationsskyldighet och miljöva-&lt;br&gt;rudeklarationsskyldighet.---Utredningen påpekar att för vissa typer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varor och avfell kan det vara mindre lämpligt att lägga ett fysiskt&lt;br&gt;återtagandeansvar på producenten. I dylika fell förordas att kommunen&lt;br&gt;alltjämt har det fysiska ansvaret för hanteringen och omhändertagandet&lt;br&gt;av avfellet, medan producenten har det ekonomiska ansvaret. Om detta&lt;br&gt;förslag genomförs måste det förenas med en möjlighet för kommunen att&lt;br&gt;ta ut avgifter för att uppnå full kostnadstäckning. Vid ledig kapacitet bör&lt;br&gt;dessutom kommunerna kunna verka som avfellsentreprenörer på den&lt;br&gt;öppna marknaden och på mer marknadsmässiga villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.11 Nässjö kommun: Nässjö kommun ser särskilt positivt på att&lt;br&gt;producentansvaret poängteras (1 kap. 3 § 3 p.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.12 Växjö kommun: Förslaget innehåller bestämmelser om producen-&lt;br&gt;tansvar. För många varutyper kommer även i framtiden det kommunala&lt;br&gt;ansvaret för hantering av avfellet och restprodukterna att gälla. Be-&lt;br&gt;stämmelser om den kommunala renhållningsskyldigheten bör därför&lt;br&gt;flyttas från renhållningslagen till särskilt kapitel i miljöbalken med&lt;br&gt;särskilda aktsamhetsregler för avfellet. Producenten är skyldig att så långt&lt;br&gt;möjligt ersätta skadliga ämnen, utbytesregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.13 Kalmar kommun: Vår uppfettning är att olika former av&lt;br&gt;ekonomiska styrmedel torde vara den bästa drivkraften för att åstad-&lt;br&gt;komma ett praktiskt fungerande producentansvar. Avgifter kan ex-&lt;br&gt;empelvis relateras till utsläppt mängd eller till använd mängd. De erlagda&lt;br&gt;avgifterna kan därutöver användas för att ytterligare stimulera ut-&lt;br&gt;vecklingen mot ett milj ovänligare samhälle. I det förra fellet kan avgiften&lt;br&gt;återföras i proportion till ett genomsnitt för landet på samma sätt som&lt;br&gt;idag sker för den s.k. kväveoxidavgiften. Avgifter från den senare typen&lt;br&gt;kan med fördel användas till att stimulera forskning och utveckling vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller mindre miljöferliga varor och produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.14 Halmstads kommun: Kommitténs förslag om ett utökat producen-&lt;br&gt;tansvar anser kommunen är riktigt. Emellertid finns en risk med att&lt;br&gt;ansvaret kommer att delas på flera händer som är mer eller mindre&lt;br&gt;seriösa. Denna risk måste begränsas genom ett fungerande regelsystem&lt;br&gt;och en väl fungerande tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.15 Göteborgs kommun: De grundläggande tankarna, motiven och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;logiken bakom förslaget om producentansvar är enligt vår mening helt&lt;br&gt;riktiga. Många positiva effekter for miljön kan uppnås om producenterna&lt;br&gt;tar ett totalansvar för hela materialflödet från råvara och produktion via&lt;br&gt;konsumtion till kassation och avfallshantering. Vissa risker med ett&lt;br&gt;utvidgat producentansvar finns dock, t.ex. genom att ansvaret sprids på&lt;br&gt;många olika aktörer där alla inte kan förväntas vara lika seriösa och att&lt;br&gt;producentansvaret används som skäl för omotiverade prisökningar.&lt;br&gt;Dylika risker kan delvis begränsas med ett mera täckande regelsystem,&lt;br&gt;en förbättrad tillsyn, bestämmelser om påföljd, straffansvar etc.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om producentansvar är framförallt uppbyggt och beskrivet&lt;br&gt;utifrån producenterna och deras möjligheter. Vad som inte belysts i&lt;br&gt;någon större grad är konsekvenserna för kommunerna, både ur miljö-&lt;br&gt;mässig och ekonomisk synpunkt. Det handlar ändå om ett genomgripande&lt;br&gt;systemskifte där kommunernas ansvar för avfellsinsamling, återvinnning,&lt;br&gt;slutbehandling etc. enligt gällande lagstiftning successivt och i för&lt;br&gt;närvarande oklar omfettning kommer att överföras på producenterna. För&lt;br&gt;kommunerna innebär detta att ansvarsbilden blivit otydlig och att&lt;br&gt;planeringsförutsättningar på många områden saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.16 Västerås kommun: Det är värdefullt att lagtexten omfettar krav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt kretsloppsprincipen och hushållningsprincipen.---Med stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § skapas t.ex. på sikt bättre möjligheter att begränsa mängden avfell&lt;br&gt;och minska avfellets hälso- och miljörisker samt att öka möjligheterna till&lt;br&gt;återanvändning och återvinning. - - - Vissa risker finns det med ett&lt;br&gt;utvidgat producentansvar. T.ex. genom att ansvaret sprids på många&lt;br&gt;olika aktörer där alla inte kan förväntas vara lika seriösa och att&lt;br&gt;producentansvaret används som skäl för omotiverade prisökningar.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som inte belysts i betänkandet är konsekvenserna för kommunerna&lt;br&gt;både ur miljömässig och ur ekonomisk synpunkt.---Det handlar om ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genomgripande systemskifte där kommunens ansvar för avfellsinsamling,&lt;br&gt;återvinning och slutbehandling enligt gällande lagstiftning successivt och&lt;br&gt;för närvarande i oklar omfettning kommer att överföras på producenter-&lt;br&gt;na. För kommunerna innebär detta att ansvarsbilden blivit otydlig och att&lt;br&gt;planeringsförutsättningar på många områden saknas. - - - För att&lt;br&gt;samhällets kunnande och resursuppbyggnad på avfells- och återvinnings-&lt;br&gt;områdena inte skall gå till spillo är det viktigt att övergången till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;producentansvar sker under ordnade former och i samverkan med kommunerna.-&lt;br&gt;- - 18 kap. 5 § - Det förutsattes att samordningen och gränsdragningen&lt;br&gt;beaktas mellan miljöbalken och kretsloppspropositionen. - - - Gräns-&lt;br&gt;dragningsproblem mellan hushållsavfall och producentansvar kan&lt;br&gt;forväntas och bör därför elimineras.---Hur skall frågan hanteras om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;producentavfallet&amp;quot; blandas med hushållsavfallet?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.17 Örnsköldsviks kommun: 18 kap. 1 § bör kompletteras med ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kretsloppsresonemang som gör kapitlet bättre kopplat till balkens&lt;br&gt;portaler.---18 kap. 4 § - Det kan ifrågasättas om denna regel bör vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvar oförändrad när nu producentansvar infors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.18 Östersunds kommun: Förslagen i 18 kap. om producentansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är bra, och överensstämmer med behoven att minska avfallsmängderna&lt;br&gt;i samhället.---Bestämmelserna i 18 kap. 4 § bör samordnas med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslagen från utredningen om miljöfarligt avfell, dvs. omfettas av&lt;br&gt;producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.19 Skellefteå kommun: 18 kap. 4 § bör omarbetas med hänsyn till&lt;br&gt;det nyligen införda producentansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.20 Umeå kommun: Ambitionen att införa ökat producentansvar är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;god.---18 kap. 4 § - Det synes ologiskt och uttrycker misstro mot det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;producentansvar som nämns i 5 §. Reglema som avser miljöferligt avfell&lt;br&gt;bör stämma med miljöferligt avfellsutredningens förslag (SOU 1992:141).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.21 Luleå kommun: Vi är positiva till att producentansvar införs i&lt;br&gt;lagstiftningen även om det kommer att leda till att kommunens roll i&lt;br&gt;avfallshanteringen radikalt förändras. Man bör dock beakta de speciella&lt;br&gt;problem som detta för med sig i de delar av landet där avstånden mellan&lt;br&gt;producent/konsument kan vara avsevärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.22 Svenska Kommunförbundet: De grundläggande idéerna, motiven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och logiken i regeringens proposition om riktlinjer för en kretsloppsan-&lt;br&gt;passad samhällsutveckling, som under våren 1993 godtogs av riksdagen,&lt;br&gt;är enligt Kommunförbundet helt riktiga.---Förslaget till miljöbalk är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i de delar som rör avfell och producentansvar inte fullt ut anpassat till&lt;br&gt;kretsloppspropositionen. Förbundet anser att utredningen i alltför hög&lt;br&gt;grad beskrivit producentansvaret utifrån producenterna och deras&lt;br&gt;möjligheter att klara ett vidgat ansvar. Konsekvenserna för kommunerna&lt;br&gt;av detta genomgripande systemskifte med producentansvar är inte&lt;br&gt;närmare belysta.---Vissa oklarheter kvarstår även sedan kretsloppspro-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;positionens förslag till ändringar i renhållningslagen godtagits av&lt;br&gt;riksdagen. Kommunförbundet anser bl.a. att gränsen mellan kommunens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och producentens ansvar när det gäller att kommunerna i samarbete med Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;producenterna skall kunna bortforsla och slutbehandla avfall bör anges Bilaga 4&lt;br&gt;i själva lagtexten .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.23 Grossistförbundet Svensk Handel: I 3 kap. 8 § tar man upp den&lt;br&gt;s.k. kretsloppsprincipen. Denna kan säkert i mänga fall vara tillämplig&lt;br&gt;och ge från miljö- och resurssynpunkt fördelaktiga resultat men är inte&lt;br&gt;någon universallösning i alla sammanhang. Det är också enligt vår&lt;br&gt;uppfettning fel att på förhand rangordna mellan återvinning, återan-&lt;br&gt;vändning och energiutvinning. Här måste man i alla sammanhang&lt;br&gt;utvärdera vilket som ur ett helhetsperspektiv är den bästa lösningen i&lt;br&gt;vaije enskilt fell. En sådan helhetsbedömning där man beaktar både miljö&lt;br&gt;och resurseffekter kommer att visa att i vissa fell är återanvändning att&lt;br&gt;föredra, i andra återvinning eller energiutvinning. Skrivningen bör&lt;br&gt;omformuleras och här bör man trycka på kravet på helhetsbedömning och&lt;br&gt;inte på förhand rangordna olika metoder.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.24 Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR: 18 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § bör kompletteras med ett kretsloppsresonemang som gör kapitlet&lt;br&gt;bättre kopplat till balkens portaler---Det kan ifrågasättas om 18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § bör vara kvar oförändrad när nu producentansvar införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.25 Föreningen Skogsindustrierna: Miljöskyddskommittén föreslår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att bestämmelser införs som bemyndigar regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser att förordna om producentansvar. De föreslagna&lt;br&gt;paragrafernas ordalydelse överensstämmer i huvudsak med de för-&lt;br&gt;ändringar av renhållningslagen som regeringen föreslog i kretsloppspro-&lt;br&gt;positionen och som riksdagen senare antog.---Vi delar den målsättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som miljöskyddskommittén festslår, att minska mängden avfell och att&lt;br&gt;hushålla med resurser. Samtidigt föreslås en prioriteringsordning för&lt;br&gt;hantering av avfell, där återanvändning prioriteras framför materialå-&lt;br&gt;tervinning som i sin tur skall gå före förbränning med energiutvinning. -&lt;br&gt;- - Denna prioriteringsordning kan i många fell komma att strida mot&lt;br&gt;vad som är bäst från resurshushållningssynpunkt, dvs. vad som är att&lt;br&gt;föredra vid en sammanvägning av såväl miljömässiga som ekonomiska&lt;br&gt;fektorer. En pågående studie som genomförs vid IVL visar på mycket&lt;br&gt;små skillnader i miljöbelastning mellan materialåtervinning och energ-&lt;br&gt;iutvinning och att förutsättningarna i det enskilda fellet avgör vilken av&lt;br&gt;hanteringsmetodema som är att föredra från resurshushållningssynpunkt.&lt;br&gt;---En av de viktigaste slutsatserna från Rio-konferensen och Agenda&lt;br&gt;21 är att vi måste minska på förbränningen av fossila bränslen. Papper&lt;br&gt;utgör vid förbränning ett biobränsle och kan bidra till att minska&lt;br&gt;mängden koldioxid genom att ersätta fossila bränslen. - - - Att överföra&lt;br&gt;avfellsansvaret på producenterna kommer inte nödvändigtvis att leda till&lt;br&gt;det resultat som förutses i betänkandet. Av de tusentals olika produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som konsumeras i samhället är det sannolikt endast ett fåtal varugrupper&lt;br&gt;som är tillräckligt homogena för att kunna bli föremål för ett såväl fysiskt&lt;br&gt;som ekonomiskt producentansvar. En separat avfallshantering av dessa&lt;br&gt;produkter torde vara förenat med såväl praktiska svårigheter som höga&lt;br&gt;kostnader.---För att långsiktigt upprätthålla en hög insamlingsnivå och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en successivt differentierad källsortering krävs att producentansvaret får&lt;br&gt;trovärdighet hos allmänheten. Detta kan bara ske om resultatet blir en&lt;br&gt;bättre miljö. Det är därför viktigt att utgångspunkten för ett producen-&lt;br&gt;tansvar är bästa resurshushållning. - - - Beträffande processavfall&lt;br&gt;förutsätter vi att detta även fortsättningsvis får omhändertas på ett sätt&lt;br&gt;som tar hänsyn till förutsättningarna för det enskilda företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.26 Greenpeace: Enligt kommitténs förslag skall det i miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer att meddela föreskrifter om producentansvar.---Greenpeace&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag är istället att producentansvaret bör följa direkt av lagen och gälla&lt;br&gt;alla. Om så är oundgängligen nödvändigt får föreskrivas om undantag&lt;br&gt;från bestämmelserna i det enskilda fellet. - - - Utformningen av&lt;br&gt;producentansvaret i miljöbalken överensstämmer med den beslutade i&lt;br&gt;kretsloppspropositionen. Enligt denna var det för tidigt att införa ett&lt;br&gt;generellt krav på producentansvar direkt i lag. Detta gäller, enligt&lt;br&gt;Greenpeace, inte när miljöbalken skall träda i kraft. Ambitionsnivån i&lt;br&gt;förslaget är för låg. Producentansvar bör gälla generellt. Regeringen bör&lt;br&gt;bemyndigas att fylla ut de generella reglema med föreskrifter. Det bör&lt;br&gt;också finnas en möjlighet att föreskriva om undantag från producentans-&lt;br&gt;varet eftersom det kan finnas fall som uppenbarligen är olämpliga för ett&lt;br&gt;sådant ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.27 Skogsägarnas Riksförbund: Regeringen vill införa producentans-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;var för avfell. Det innebär att producenten av en vara kan åläggas både&lt;br&gt;ett fysiskt och ekonomiskt ansvar då varan är förbrukad och blir en&lt;br&gt;avfellsprodukt. Återanvändning skall prioriteras före i tur och ordning&lt;br&gt;materialåtervinning, energiåtervinning och deponering.---Regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser med sin prioritering att energiåtervinning av papper inte är ett ur&lt;br&gt;miljösynpunkt fullgott alternativ. Enligt Skogsägarnas uppfettning måste&lt;br&gt;emellertid energiåtervinning vara fullt jämförbart med återanvändning när&lt;br&gt;det gäller pappersprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.28 Sveriges Köpmannaförbund: I kommitténs förslag till en&lt;br&gt;miljöbalk finns ett förslag om att rangordna de olika åtgärderna&lt;br&gt;återanvändning, återvinning, förbränning och deponering av olika typer&lt;br&gt;av avfell. Förbundet anser emellertid att det vore olyckligt att binda sig&lt;br&gt;för en rangordning, eftersom man i varje enskilt fell måste bedöma vad&lt;br&gt;som är miljömässigt önskvärt, tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.&lt;br&gt;Resultatet av sådana bedömningar kommer att utfella helt olika för olika&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varu- och materialslag. Varje materialslag kommer att kräva sina Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;specifika miljömässiga lösningar. Eftersom utvecklingen går fort på Bilaga 4&lt;br&gt;många områden är det också viktigt att vara flexibel och att snabbt kunna&lt;br&gt;utnyttja de senaste FoU-lösningama för att uppnå bästa effekt för miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den flexibiliteten uppnås inte om de olika åtgärderna rangordnas i ett fest&lt;br&gt;system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.29 Jordens Vänner: Det är bra att möjligheten att utkräva ett&lt;br&gt;producentansvar utökas. Jordens Vänner vill dock lyfta ett varningens&lt;br&gt;finger for det sätt som producentansvar ibland hanterats tidigare.&lt;br&gt;Erfarenheten från t.ex. PET-flaskor är inte uppmuntrande. När näringsli-&lt;br&gt;vet lämnades fria händer att ta hand om frågan konstruerade man ett&lt;br&gt;system som dels gynnar de inhemska bryggerierna gentemot utländska&lt;br&gt;konkurrenter, dels gynnar storbryggerier på småbryggeriemas bekostnad.&lt;br&gt;Resultatet blev att regeringens syfte med det hela till vissa delar&lt;br&gt;saboterades och förfelades. Det är alltså viktigt att bevaka att storbolagen&lt;br&gt;inte missbrukar systemet för att skaffa sig otillbörliga fördelar gentemot&lt;br&gt;småföretagen eller förfela syftet med producentansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Hälsoskydd&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 &amp;nbsp;Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8.1.1 Socialstyrelsen: En grundläggande princip bör vara att hälsoskyd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det inte ses som en separat företeelse utan som en viktig integrerad&lt;br&gt;beståndsdel i balken som helhet. I Miljöskyddskommitténs förslag har&lt;br&gt;hälsoskyddsfrågorna på ett föredömligt sätt inarbetats i balkens alla delar.&lt;br&gt;Hälso- och sjukvårdens övergripande mål, en god hälsa och en vård för&lt;br&gt;alla på lika villkor för hela befolkningen, kan sägas vara väl förenliga&lt;br&gt;med de föreslagna bestämmelserna i balken.---Socialstyrelsen finner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att hälsoskyddsfrågorna beaktas på ett tillfredsställande sätt. Miljöbalken&lt;br&gt;bör därför kunna medverka till att hälsoskyddet stärks och får en mer&lt;br&gt;framskjuten plats i det samlade miljö- och hälsoskyddsarbetet lokalt,&lt;br&gt;regionalt och centralt.---I det fortsatta arbetet är det av största vikt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en ny hälsoskyddsförordning tas fram. Många viktiga ftågor av detaljka-&lt;br&gt;raktär har inte kunnat tas med i balken. En ny hälsoskyddsförordning bör&lt;br&gt;träda i kraft samtidigt med lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.2 &amp;nbsp;Folkhälsoinstitutet: Hälsoskyddsfrågorna har föredömligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;integrerats i balkens olika delar. De föreslagna bestämmelserna är väl&lt;br&gt;förenliga med målet om en god hälsa för hela befolkningen. Förslaget till&lt;br&gt;miljöbalk kan stärka hälsoskyddsaspektema i miljö- och hälsoskydds-&lt;br&gt;arbetet på olika nivåer i samhället.---Folkhälsoinstitutet anser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;balken bör utvidgat till att omfetta även olycksfellsrisker, och det vore&lt;br&gt;därför önskvärt att pröva hur dessa skulle kunna integreras i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.3 Kammarrätten i Stockholm: 2 kap. 9 § Enligt den föreslagna Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;bestämmelsen är &amp;quot;olägenhet&amp;quot; en störning som från medicinsk, hygienisk Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller annan synpunkt - vilken som helst - kan påverka inte bara hälsan&lt;br&gt;utan dessutom välbefinnandet, om påverkan inte bara är ringa eller helt&lt;br&gt;tillfällig. Bestämmelsen går alldeles för långt. Definitionen fångar in även&lt;br&gt;utpräglade trivselaspekter. För tillämparen måste stora svårigheter&lt;br&gt;uppkomma då det gäller att på objektiva grunder ta ställning i konkreta&lt;br&gt;prövningsfall. Kammarrätten avstyrker att det på detta sätt lagstiftas om&lt;br&gt;människors välbefinnande och förordar att defintionen stramas upp.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 17 kap. talas endast om olägenheter för människors hälsa. Troligen&lt;br&gt;avses härmed störningar av det slag som nämns i 2 kap. 9 §, dvs sådant&lt;br&gt;som kan påverka hälsan eller välbefinnandet. Med anledning härav&lt;br&gt;erinras om att kammarrätten i det föregående har föreslagit att definitio-&lt;br&gt;nen i 2 kap. 9 § stramas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.4 Karolinska Institutet, IMM: IMM står bakom det nya och&lt;br&gt;bredare begreppet hälsoskydd, så som det har definierats i 2 kap. 9 §&lt;br&gt;samt på s. 409. Det är tillfredsställande att man med olägenhet avser&lt;br&gt;störningar som kan påverka såväl människors hälsa som välbefinnande&lt;br&gt;och att hänsyn skall tas till personer som är mer känsliga än normalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.5 Uppsala universitet: 17 kap. 1 § är onödig om man integrerar de&lt;br&gt;grundläggande kravreglema till två baskapitel. Däremot bör, om den inre&lt;br&gt;miljön skall vara med i balken, 2-5 §§ vara i hälsoskyddskapitlet om man&lt;br&gt;inte tar ett gott grepp och gör en bygglag som täcker både byggnadskons-&lt;br&gt;truktion och inre användning. 6 § täcks till största delen av de två&lt;br&gt;baskapitlen men torde därutöver ha en koppling till en byggnads inre&lt;br&gt;användning. 7 och 8 § kan vara kvar. 9 § kan om man så vill foras till&lt;br&gt;detaljplans rättsverkningar. 10-11 §§ kan vara kvar. 12 § förs till&lt;br&gt;miljöskyddskravreglema i baskapitlen, särskilt kvalitetsnormerna. 13 §&lt;br&gt;kan vara kvar om bemyndiganden skall vara spridda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.6 Lunds universitet: Forskningsnämnden är positiv till förslaget att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;integrera miljö- och hälsoskyddet i aktsamhetsreglema. Detta nöd-&lt;br&gt;vändiggör vissa &amp;quot;extra&amp;quot; regler för hälsoskyddet när det gäller bästa&lt;br&gt;möjliga teknikprincipen och kraven på att byta ur hälsofarliga produkter&lt;br&gt;mot mindre ferliga. Forskningsnämnden menar att det kunde ha varit en&lt;br&gt;fördel att diskutera begreppen/principema mera ingående än vad som&lt;br&gt;skett. Å andra sidan är begreppen internationellt sett tämligen väl-&lt;br&gt;etablerade, och skulle man gå närmare in på dem finns det andra&lt;br&gt;principer som också erfordrar minst lika djupgående diskussioner.&lt;br&gt;Nämnden menar att det nog kan uppstå svårigheter att integrera de&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema (kap. 3) med de speciella (kap. 17),&lt;br&gt;ävensom med eventuella MKN (detta gäller generellt---).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.7 Länsstyrelsen i Södermanlands län: 2:15 - Paragrafen bör&lt;br&gt;kompletteras med den gamla lagtexten i 4 § hälsoskyddslagen under p.&lt;br&gt;1, 2 och 3. Särskilt med tanke på kommunernas ansvar för arbetet med&lt;br&gt;Agenda 21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.8 &amp;nbsp;Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen tillstyrker&lt;br&gt;kommitténs förslag att vidga begreppet &amp;quot;hälsoskydd&amp;quot; jämfört med&lt;br&gt;nuvarande lagstiftning på så sätt att inte en &amp;quot;sanitär&amp;quot; olägenhet behöver&lt;br&gt;föreligga för att åtgärder skall kunna krävas. Genom att balkens allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsregler inte heller begränsas till bruket av egendom och genom&lt;br&gt;att reglema även föreslås omfetta skyldighet att vidta åtgärder efter det&lt;br&gt;att en verksamhet har upphört, kommer hälsoskyddets möjligheter att&lt;br&gt;stärkas ytterligare. Detta tillstyrks också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.9 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Skyddet för människans hälsa bör,&lt;br&gt;såsom anges i utredningen, betraktas som en viktig integrerad beståndsdel&lt;br&gt;i miljöbalken sedd i dess helhet. Förslaget att ersätta de grundläggande&lt;br&gt;aktsamhetsreglema i nuvarande miljölagar med mer övergripande regler&lt;br&gt;i miljöbalken medför att dessa regler inte längre knyts till egendomsbe-&lt;br&gt;greppet. Det innebär att det ges större möjligheter att ingripa mot&lt;br&gt;störande verksamhet av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.10 Länsstyrelsen i Örebro län: Utredningen festslår att vad som är&lt;br&gt;skador på människans hälsa och olägenheter i första hand är en med-&lt;br&gt;icinsk fråga. Det utgör ett problem att bedöma när skador på människans&lt;br&gt;hälsa respektive olägenheter kan anses föreligga. Orsaken härtill är att&lt;br&gt;man inom stora delar av den medicinska världen kräver kliniska bevis i&lt;br&gt;form av organ- eler funktionsskador alternativt djurförsök eller dylikt vid&lt;br&gt;bedömningen av om skador eller risk för skador eller olägenheter&lt;br&gt;föreligger. Då den första patienten med konstaterade skador på grund av&lt;br&gt;någon yttre miljöfektor dyker upp är det egentligen för sent att åtgärda&lt;br&gt;problemet. Obenägenheten att på grundval av föreliggande kunskap&lt;br&gt;genomföra riskuppskattningar har hittills inom en del områden lett till att&lt;br&gt;risker och olägenheter inte har kunnat förebyggas i tid. I framtiden bör&lt;br&gt;det istället vara så att tänkandet inriktas på att med hjälp av riskbe-&lt;br&gt;dömningar på basis av medicinsk kunskap förebygga skador och&lt;br&gt;olägenheter. Detta fundamentala problem är knappast berört alls i&lt;br&gt;utredningen. En av grunderna till problemet är kompetensen inom&lt;br&gt;läkarkåren. Det är först helt nyligen som man tog in miljömedicin som&lt;br&gt;ett ämne i grundutbildningen. En diskussion i förarbetena samt förslag till&lt;br&gt;lösning vad det beträffar medicinsk kompetensförsöijning till det&lt;br&gt;praktiska miljöskyddsarbetet hade behövts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.11 Huddinge kommun: Begreppet &amp;quot;sanitär olägenhet&amp;quot; i 17 kap. 1&lt;br&gt;§ byts ut mot &amp;quot;olägenhet&amp;quot; vilket vi inte har något att invända mot. I 2&lt;br&gt;kap. 9 § definieras olägenhet som en störning som kan påverka männis-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Riksdagen 1994195. 1 samt. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kors hälsa eller välbefinnande. Uttrycket välbefinnande är nytt och kan Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ses som en ambitionshöjning vad gäller hälsoskyddet. Paragrafen måste Bilaga 4&lt;br&gt;stöttas av miljökvalitetsnormer och/eller föreskrifter for att underlätta den&lt;br&gt;praktiska användbarheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.12 Norrköpings kommun: Det ifrån hälsovårdsstadgan och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsoskyddslagen välkända uttrycket &amp;quot;sanitär olägenhet&amp;quot; har i miljöbalken&lt;br&gt;bytts mot &amp;quot;olägenhet för människor&amp;quot;. Detta skall tolkas som ett vidare&lt;br&gt;begrepp och innebär att miljönämnden kan ingripa mot mindre allvarliga&lt;br&gt;störningar för människors hälsa och välbefinnande. Kommunen ser&lt;br&gt;positivt på förändringen.---I miljöbalken används tekniken att i en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket övergripande och allmänt hållen ramlag lägga fest principerna,&lt;br&gt;för att i föreskrifter reglera detaljerna. Men i lagförslagets 17 kapitel går&lt;br&gt;man för långt åt andra hållet och inför mycket detaljerade bestämmelser&lt;br&gt;om hälsoskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.13 Mjölby kommun: Förslaget tillstyrks om införande av en&lt;br&gt;grundläggande allmän aktsamhetsregel som gäller både för hälsoskydd&lt;br&gt;och miljöskyd liksom också i fråga om hushållning med naturresurser.&lt;br&gt;Till denna allmänna aktsamhetsregel bör då knytas vissa hjälpregler som&lt;br&gt;kravet på bästa tillgängliga teknik och utbytesprincipen. Miljöskyddsla-&lt;br&gt;gens bestämmelser bör utvidgas och samordnas med hälsoskyddslagens&lt;br&gt;bestämmelser, som även omfettar nyttjanderätt till såväl fest som lös&lt;br&gt;egendom. Det är positivt att de grundläggande aktsamhetsreglema inte&lt;br&gt;längre knyts till egendomsbegreppet. Detta torde innebära ökade&lt;br&gt;möjligheter för hälsoskyddet att ingripa mot störande verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.14 Jönköpings kommun: Begreppet &amp;quot;olägenhet för människors&lt;br&gt;hälsa&amp;quot; kan utgöra en begränsning eftersom välbefinnande inte tas med.&lt;br&gt;Paragraferna bör ändras så att man enbart talar om &amp;quot;olägenhet för&lt;br&gt;människor&amp;quot;, då ju olägenhet redan är klart definierat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.15 Växjö kommun: Kommunen anser att vissa paragrafer av kapitlet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är förhållandevis detaljerade och ifrågasätter om de inte istället bör ingå&lt;br&gt;i en följdförfettning. Exempel på det är 3 §. Denna paragraf är hämtad&lt;br&gt;inte från nuvarande hälsoskyddslag utan från förordningen. Utredningen&lt;br&gt;har här trängt ner på djupet och föreslagit att även daghem och förskolor&lt;br&gt;skall ingå liksom att radonfrågan uppmärksammats. Om paragrafen skall&lt;br&gt;vara kvar anser nämnden att även tillgång till dagsljus skrivs in.---I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;specialmotiveringen till 17 kap. 5 § konstaterar utredningen att det inte&lt;br&gt;finns någon anledning att beträffande undersökningsplikt ha olika regler&lt;br&gt;i fråga om hälsoskydd och miljöskydd. Kommunen delar den upp-&lt;br&gt;fattningen och föreslår att det skrivs tillfullo i balken och inte enbart som&lt;br&gt;en skyldighet för de som upplåter byggnad för bostäder eller allmänt&lt;br&gt;ändamål i hälsoskyddskapitlet. 12 § om tillfälligt bilförbud bör kunna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inordnas i stoppregeln i 3 kap. 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.16 Kalmar kommun: Förslaget innebär förbättringar för hälsoskyd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det jämfört med nuvarande hälsoskyddslagens utformning. Inomhus-&lt;br&gt;miljöfrågoma är nära knutna till PBL och arbetsmiljölagen (AML). Ett&lt;br&gt;alternativ till att ta med inomhusmiljön i MB är att göra om bygglagen&lt;br&gt;så att den även omfettar en byggnads användning, dvs. innehåller delar&lt;br&gt;av hälsoskydds- och arbetsmiljölagen.---Bestämmelserna i kap. 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemiska produkter, den s.k. utbytesprincipen bör även tillämpas enligt&lt;br&gt;PBL och AML med tanke på materialval i byggnader.---Generellt är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kapitlet om hälsoskyddet för detaljerat jämfört med övriga kapitel och for&lt;br&gt;att passa in i en ramlag. 17 kap. 5 § samt 12 § som behandlar tillfälligt&lt;br&gt;förbud mot trafik har ungefär samma innehåll som i 14 kap. 7 § samt i&lt;br&gt;3 kap. 7 § och borde samordnas på något sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.17 Gotlands kommun: Miljöbalkens hälsoskyddsbestämmelser har&lt;br&gt;fokuserats mot inomhusmiljön vilket är positivt då det medför en bättre&lt;br&gt;avgränsning mot reglema om miljöferlig verksamhet än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.18 Halmstads kommun: Det är positivt med en samordning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen och Hälsoskyddslagen. Det förefeller emellertid som&lt;br&gt;om Hälsoskyddslagen skrivits in när utredningen utsatts för tidspress som&lt;br&gt;inneburit att samordningen inte genomförts på ett tillfredsställande sätt. -&lt;br&gt;- - Vi finner ingen avgörande skillnad mellan dagens definition av sanitär&lt;br&gt;olägenhet och det föreslagna olägenhet för människor annat än vad&lt;br&gt;beträffar ordet välbefinnande. I de flesta paragraferna används risk för&lt;br&gt;människors hälsa, vilket betyder att denna utökade betydelse inte kan&lt;br&gt;tillämpas. Om inte det nya begreppet ges en vidare tolkning ifrågasätter&lt;br&gt;kommunen om inte det gamla begreppet sanitär olägenhet bör behållas.&lt;br&gt;Eftersom detta begrepp funnits sedan 1919 är gemene man väl förtrogen&lt;br&gt;med begreppet, utan att för den skull kunna definiera detta. Det nya&lt;br&gt;begreppet gör inget för att underlätta definitionen för allmänheten och&lt;br&gt;innebär ingen avgörande skillnad för tillämpama, varför kommunen anser&lt;br&gt;att man antingen bör finna ett nytt begrepp eller behålla nuvarande.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I balkens § 2:6 sägs att regelverket även gäller för planerad verksamhet.&lt;br&gt;Kommunen anser att detta är bra.---I 17:5 stadgas om undersöknings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldighet för att hindra olägenheter för hälsan. Detta kan jämföras med&lt;br&gt;14:7 där det sägs, att den som utövar miljöferlig verksamhet är skyldig&lt;br&gt;att utföra de undersökningar som behövs för tillsynen. Kommunen anser&lt;br&gt;att bestämmelserna bör utformas på samma sätt och förordar att lydelsen&lt;br&gt;enligt 14:7 används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.19 Göteborgs kommun: Till skillnad mot vad som gäller idag skall&lt;br&gt;hälsoskyddet i miljöbalken omfetta inte enbart skydd för människomas&lt;br&gt;hälsa utan även för deras välbefinnande. Om den föreslagna utvidgningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall bli av något praktiskt värde torde i stor omfettning krävas hjälpmed-&lt;br&gt;el i form av sådana föreskrifter och kvalitetsnormer som balken öppnar&lt;br&gt;möjlighet till.---Vi ifrågasätter om den i definitionen i 2 kap. 9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagna utvidgningen av hälsoskyddet verkligen kommer till klart&lt;br&gt;uttryck i balkens aktsamhetsregler m.m. I specialmotiven till 17:1 sägs&lt;br&gt;att &amp;quot;olägenhet for människors hälsa&amp;quot; definierats i 2:9. Detta är emellertid&lt;br&gt;inte riktigt. Vi föreslår en omarbetning av balken i detta hänseende i&lt;br&gt;förtydligande syfte.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Tillämpningsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8.2.1 Folkhälsoinstitutet: Stödjer utredningens uppfettning att vid&lt;br&gt;tillämpning av miljöbalkens regelsystem, hänsyn bör kunna tas till&lt;br&gt;&amp;quot;personer som är känsligare än normalt&amp;quot;. Folkhälsoinstitutet kan förutse&lt;br&gt;behov av tillämpningsföreskrifter som Miljöbalkens 17 kap. 8 och 9 §&lt;br&gt;ger utrymme för vad gäller bl.a. avstånd till djurstallar och husdjur i&lt;br&gt;hyreshus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.2 Boverket: Boverket tillstyrker förstärkningen av hälsoskyddet men&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förordar att det sker utom balken.---Den föreslagna definitionen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;olägenhet&amp;quot; innebär en utvidgning av nuvarande begreppet sanitär&lt;br&gt;olägenhet i hälsoskyddslagen. Ökad hänsyn tas till känsliga grupper och&lt;br&gt;kvalitetsnormer kan tillämpas också för inomhusmiljön. Det är exempel&lt;br&gt;på ökade ambitioner inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.3 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket tillstyrker att till-&lt;br&gt;ämpningsområdet för 17 kap. 3 § vidgas i förhållande till gällande rätt&lt;br&gt;men anser att även lokaler rent generellt dit allmänheten har tillträde,&lt;br&gt;såsom sjukhus, vårdhem och samlingslokaler bör ingå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.4 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen delar kommitténs&lt;br&gt;uppfettning om att begreppet hälsoskydd bör få en klarare definition och&lt;br&gt;vidgas något i förhållande till vad som nu gäller. Begreppet sanitär&lt;br&gt;olägenhet synes språkligt sett mindre lyckat och bör inte behållas i&lt;br&gt;miljöbalken. För de renodlade hälsoskyddsfell som föreligger bör det&lt;br&gt;som kommittén föreslagit räcka med vissa särbestämmelser. Miljöskyddet&lt;br&gt;och hälsoskyddet har emellertid åtskilliga beröringspunkter. Skillnaden&lt;br&gt;består närmast i att miljöskyddet innefattar beaktande av både vad&lt;br&gt;människan och naturen tål medan hälsoskyddet begränsar sig till&lt;br&gt;människan. I stor omfettning överlappar miljö- och hälsoskyddslagstift-&lt;br&gt;ningama varandra varför de vid infogandet i miljöbalken bör samordnas.&lt;br&gt;Ett exempel är bullerfrågoma, ett annat lantbrukets gödselanläggningar.&lt;br&gt;Sådana frågor prövas nu ömsom enligt den ena och ömsom enligt den&lt;br&gt;andra lagstiftningen. Det är olägligt att instansvägama ovanför länsstyrel-&lt;br&gt;sen är olika. Det har inträffat att mycket närliggande frågor kommit att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövas ena gången av koncessionsnämnden och andra gången av&lt;br&gt;kammarrätten. Motstridiga avgöranden kan då riskeras. Länsstyrelsen&lt;br&gt;delar inte kommitténs uppfettning i denna fråga utan anser att instansord-&lt;br&gt;ningen för samtliga hithörande ärenden bör bli enhetlig och då är det&lt;br&gt;givet att koncessionsnämnden är den enda besvärsinstans som fyller&lt;br&gt;kraven på sakkunskap inom miljöbalkens hela område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.5 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Vid prövning av&lt;br&gt;hälsoskyddsfrågor och ingripanden av olika slag är det oftast inte möjligt&lt;br&gt;att konstatera att en fektisk olägenhet föreligger. I likhet med vad som&lt;br&gt;hittills gällt för begreppet sanitär olägenhet bör redan risken för&lt;br&gt;olägenhet vara tillräcklig for att ingripa med en tvångsåtgärd. Detta bör&lt;br&gt;klart framgå av själva begreppsdefinitionen i 2 kap. 9 § i balken. Att&lt;br&gt;begreppet ges denna innebörd stämmer väl med de grundläggande&lt;br&gt;principerna i balken, att skador i första hand skall förebyggas och att&lt;br&gt;därvid redan risken för skador skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.6 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Begreppet sanitär olägenhet har&lt;br&gt;i förslaget ersatts av begreppet olägenhet. Med olägenhet avser ut-&lt;br&gt;redningen en störning som från medicinsk, hygienisk eller annan&lt;br&gt;synpunkt kan påverka inte bara människors hälsa utan också välbe-&lt;br&gt;finnande. Länsstyrelsen anser att en sådan utvidgning leder alltför långt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.7 Örebro kommun: 2 kap. 9 § För hälsoskyddet föreslås en ändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av begreppet &amp;quot;sanitär olägenhet&amp;quot; till &amp;quot;olägenhet som kan påverka&lt;br&gt;människors hälsa eller välbefinnande&amp;quot;.---Dessa båda väsentligt mer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidsträckta definitioner ger kommunerna avsevärt större handlingsutrym-&lt;br&gt;me att agera i hälso- och miljöfrågor. Det är välkommet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Särskilda aktsamhetsregler&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8.3.1 Folkhälsoinstitutet: Välkomnar de lagstiftningsförslag som lagts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad gäller hälsoskydd och olägenhet, samt de allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;reglema. Dessa ger en god grund för ett allergiförebyggande arbete. Så&lt;br&gt;anges t.ex i Miljöbalkens 17 kap. 4 § att byggnader och lokaler skall&lt;br&gt;hållas fria från ohyra och att åtgärder skall vidtas mot skadedjur som kan&lt;br&gt;vålla olägenhet för människors hälsa.---I samma kapitels 3 § ställs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav på bl.a. luftväxling i syfte att förhindra uppkomst av olägenhet för&lt;br&gt;hälsan, vilket är ett utmärkt stöd i arbetet för en förbättrad inomhusmiljö&lt;br&gt;for särskilt barn och ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.2 Boverket: Däremot är inte ansvarsfrågorna klarlagda. Förslaget för&lt;br&gt;över bestämmelserna i hälsoskyddslagen till balken medan bestämmelser&lt;br&gt;om hälsoskydd i PBL skall vara kvar. De bostadshygieniska frågorna&lt;br&gt;föreslås av statskontoret, vid översyn av Socialstyrelsens uppgifter, att&lt;br&gt;uteslutande regleras genom PBL. Inomhusmiljön bör i likhet med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsmiljöfrågoma regleras vid sidan av balken, vilket Boverket Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tillstyrker. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.3 Statens naturvårdsverk: &amp;quot;Avloppsanordningar&amp;quot; i detta kapitel bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;endast avse sådana delar som finns i byggnaden i fråga (specialmotive-&lt;br&gt;ringen till 17 kap. 6 §).---Enskilda avlopp och liknande bör prövas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot bakgrund av miljöskyddsbestämmelsema och inte hälsoskyddsbe-&lt;br&gt;stämmelsema i balken.---Enligt kommittén finns det ett behov av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda regler om tillstånds- och anmälningsplikt för vissa verksamheter&lt;br&gt;som kan föranleda olägenheter från hälsosynpunkt, t.ex. avloppsanord-&lt;br&gt;ningar. Därvidlag bör hela avloppsanläggningen prövas i ett sammanhang&lt;br&gt;och inte enbart de delar som finns i byggnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.4 Statens Strålskyddsinstitut, SSI: SSI har uppmärksammat en ny&lt;br&gt;materiell strålskyddsföreskrift i 17 kapitlet att bostäder och lokaler för&lt;br&gt;undervisning eller barnomsorg skall vara i betryggande grad befriade från&lt;br&gt;strålning (3 §) samt att det åligger upplåtaren av en sådan lokal att svara&lt;br&gt;for undersökningar i detta syfte (5 §). SSI tillstyrker detta tillägg. Det&lt;br&gt;återstår att se vilken myndighet som skall bli huvudansvarig för tillsynen&lt;br&gt;av dessa bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.5 Kammarrätten i Stockholm: 17 kap. 8 § Det torde med termen&lt;br&gt;&amp;quot;inrättningar&amp;quot; vara avsett att täcka in VA-anordningar, värmepumpsan-&lt;br&gt;läggningar, hotell och andra lokaler och anläggningar. Termen &amp;quot;anord-&lt;br&gt;ningar&amp;quot; synes i så fall vara mer adekvat. Kravet bör då avse att&lt;br&gt;verksamheter inte får bedrivas eller anordningar inrättas utan tillstånd&lt;br&gt;eller anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.6 Karolinska Institutet: I 17 kap. 2 § står att en bostad inte får&lt;br&gt;brukas så att störningar uppkommer ... Ett önskemål vore att i lag-&lt;br&gt;paragrafen skriva in att en bostad inte får byggas eller brukas så att ...&lt;br&gt;Många av problemen med s.k. sjuka hus har ju handlat om inbyggda fel&lt;br&gt;från början i form av olämpliga byggmaterial m.m. Eftersom inomhus-&lt;br&gt;miljön är ett viktigt hälsoskyddsområde borde en sådan aktsamhetsparag-&lt;br&gt;raf finnas i miljöbalken (och inte enbart hänföras till plan- och byggla-&lt;br&gt;gen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.7 Länsstyrelsen i Södermanlands län: 17:3 bör för tydlighetens&lt;br&gt;skull kompletteras &amp;quot;I syfte att hindra uppkomsten och undanröja&lt;br&gt;olägenheter...&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.8 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Aktsamhetsregeln i 17:1 bör utan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svårighet kunna integreras i de allmänna aktsamhetsreglema i 3 kap.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen tillstyrker att 17:2 och 17:3 förs in i lagen från nuvarande&lt;br&gt;hälsoskyddsförordning. Länsstyrelsen föreslår dock att hälsoskyddets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningsområde vad gäller inomhusmiljön tydligt anges genom att&lt;br&gt;lagens begrepp definieras. Bostäder och lokaler för allmänna ändamål bör&lt;br&gt;omfettas av 17:3 (nuvarande förslag omfettar t.ex. inte vård- eller&lt;br&gt;samlingslokaler, jämför specialmotiveringen till 17:5). Om denna ändring&lt;br&gt;genomfors kan de sista punkterna i 17:3 istället formuleras: 4. hållas&lt;br&gt;tillfredsställande uppvärmda. 5. ge möjligheter att upprätthålla en god&lt;br&gt;personlig hygien, samt, 6. ha tillgång till vatten i erforderlig mängd och&lt;br&gt;av god beskaffenhet till dryck, matlagning och andra hushåll sändamål. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Innebörden av den nya 17:5 tillstyrks också men länsstyrelsen anser&lt;br&gt;att reglema om utredning m.m. bör samlas i gemensamma tillsynsbe-&lt;br&gt;stämmelser.---Länsstyrelsen ifrågasätter om 17:6 behöver finnas kvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i balken. Begreppet avloppsvatten definieras i 2:8 och regler om skydd&lt;br&gt;för människors hälsa ingår under allmänna aktsamhetsregler och under&lt;br&gt;avsnittet miljöferlig verksamhet. Det som däremot inte täcks på annat sätt&lt;br&gt;är krav på att avloppsvatten skall avledas från bostäder, dvs. skyddet för&lt;br&gt;inomhusmiljön. Detta problem bör kunna tillgodoses på enklare sätt, t.ex.&lt;br&gt;genom en utveckling av 17:3 eller genom en miljökvalitetsnorm. Enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens mening bör 17:12 integreras i de allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;reglema och kopplas till rättsverkan av miljökvalitetsnormer. Det bör&lt;br&gt;finnas möjlighet att lokalt begränsa trafik som bidrar till att normer som&lt;br&gt;avser skydd för hälsa om luftkvalitet eller buller överskrids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.9 Länsstyrelsen i Örebro län: Det föreliggande förslaget till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsoskyddsbestämmelser består till stor del av allmänna miljökvalitets-&lt;br&gt;normer. Särskilt positivt är att man betonar vikten av normer för&lt;br&gt;kvalitetsnormer på bostäder, där ju de flesta människor vistas under&lt;br&gt;större delen av dygnet. Det har emellertid visats i en studie inom Örebro&lt;br&gt;tätort att luftföroreningar från gatutrafik - särskilt bostäder med&lt;br&gt;självdragsventilation - till stor del belastar inomhusmiljön, särskilt de&lt;br&gt;undre våningarna.---Miljökvalitetsnormer bör inte bara gälla en enda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fektor utan spegla en helhetssyn på hela bostadsmiljön. Normerna för ett&lt;br&gt;visst bostadsområde bör grundas på behovet av att reglera olika slags&lt;br&gt;påverkansfektorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.10 Huddinge kommun: De exempel som tidigare fenns i hälsos-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kyddsförordningen bör finnas kvar. Graden av störningar bör också&lt;br&gt;preciseras. Vi anser att 5 § bör kompletteras så att en undersökning kan&lt;br&gt;göras i syfte att undanröja en olägenhet och inte bara hindra uppkomsten&lt;br&gt;av den.---Den som upplåter bostäder eller byggnader för allmänna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändamål skall ersätta kostnader för undersökningen. Det bör klargöras&lt;br&gt;om myndigheten (kommunen) själva får göra undersökningen och ta&lt;br&gt;betalt för den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.11 Uppsala kommun: Kommunen är positiv till att hälsoskyddet&lt;br&gt;renodlas och inriktas på inomhusmiljön. I linje med detta borde 17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § angående avloppsvatten överföras till 14 kap., som rör miljöfarlig Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;verksamhet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.12 Katrineholms kommun: Vi konstaterar med viss förvåning att&lt;br&gt;även efter sammanslagning av hälsoskyddslagen och miljöskyddslagen&lt;br&gt;särskiljer man avloppsvatten från enskilda avloppsanläggningar från&lt;br&gt;övrigt avloppsvatten. Frågan är om just detta avloppsvatten i första hand&lt;br&gt;bör bedömas ur hälsoskyddssynpunkt medan annat avloppsvatten bedöms&lt;br&gt;ur miljösynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.13 Jönköpings kommun: Frågan om enskilda avlopps tillhörighet i&lt;br&gt;Miljöbalken bör utredas ytterligare. Hälsoskyddskapitlet har i huvdsak&lt;br&gt;fokuserats på inomhusmiljö. Den påverkan som avloppsvatten från&lt;br&gt;enskilda avlopp kan orsaka på yt- och grundvatten bör därmed regleras&lt;br&gt;på annat ställe i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.14 Kalmar kommun: 17 kap. § 6 om avloppsvatten passar bättre&lt;br&gt;under kap 14 miljöferlig verksamhet, eftersom hälsoskyddet renodlats till&lt;br&gt;att handla om inomhusmiljön. 17 kap. 9 § tillämpningsområde och&lt;br&gt;definitioner bör tilläggas att vid bedömningen skall hänsyn tas till&lt;br&gt;människor som är något känsligare än normalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3.15 Köpings kommun: 17 kap. 6 § bör inarbetas i kapitlet om&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet. Avloppsvatten skall ju avledas, renas eller på&lt;br&gt;annat sätt tas om hand så att olägenheter för människors hälsa eller för&lt;br&gt;miljön inte uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Myndighetsföreskrifter, miljökvalitetsnormer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8.4.1 Socialstyrelsen: Betonar vikten av att tillstånds- och tillsynsmyn-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;digheterna inom miljö- och hälsoskyddet samarbetar med hälso- och&lt;br&gt;sjukvården. Hälsoskyddet berör uteslutande människors hälsa och kräver&lt;br&gt;därför tillgång till medicinsk kompetens. - - - Här bör det också&lt;br&gt;framhållas att Socialstyrelsen, i juni 1992 avslutade ett regeringsuppdrag&lt;br&gt;om förbättrade åtgärder mot olycksfellsskador genom en skrivelse till&lt;br&gt;regeringen. Socialstyrelsen föreslog då att hälsoskyddslagen, i avvaktan&lt;br&gt;på en samlad miljöbalk, bör göras tillämplig beträffande olycksfellsska-&lt;br&gt;dor. Regeringen har ännu inte tagit ställning till denna fråga. Beredskap&lt;br&gt;bör därför finnas att inarbeta olycksfellsrisker i balken.---I förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ftamgår det inte tillräckligt tydligt hur långt balken sträcker sig när det&lt;br&gt;gäller t.ex. ett kommunalt ansvar att verka för miljö- och hälsofrämjande&lt;br&gt;levnadsvanor bland befolkningen. Detta bör utvecklas och tydliggöras i&lt;br&gt;specialmotiveringama till 1 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.2 Karolinska Institutet, IMM: I 17 kap. 3 § 2 p. står att bostäder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och lokaler för undervisning eller barnomsorg skall vara i betryggande&lt;br&gt;grad fria från strålning. Detta måste väl senare i föreskrifter uttryckas i&lt;br&gt;form av en miljökvalitetsnorm. Frågan om radon blir i så fell ett&lt;br&gt;intressant men svårt exempel på hur man skall kunna harmonisera&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer inom olika områden. Nu gällande gränsvärden för&lt;br&gt;radon i inomhusluft medför avsevärt högre cancerrisker än tillåten&lt;br&gt;strålning från exempelvis kärnkraft, som i sin tur medför högre risker än&lt;br&gt;vad IMM rekommenderar för cancerframkallande luftföroreningar i&lt;br&gt;omgivningsluft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.3 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Kopplingen mellan miljökvalitets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normer som grundas på skyddet av människans hälsa och kravet på&lt;br&gt;åtgärder bör utvecklas i 8 kap.---Det är angeläget att kommunens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar att särskilt beakta hälsoskyddet (samt miljöskyddet) vid planering&lt;br&gt;läggs fast i PBL eller i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.4 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Bland de särskilda&lt;br&gt;aktsamhetsreglema avviker hälsoskyddsbestämmelsema i det att de tar&lt;br&gt;festa på vad miljöskyddskommittén kallar syftet, skyddet av människors&lt;br&gt;hälsa, och inte tillämpningsområdet, dvs källan till skador eller olägen-&lt;br&gt;heter såsom miljöferlig verksamhet eller kemiska produkter. Det innebär,&lt;br&gt;vilket kommittén nämner i de allmänna motiveringarna risk för överlapp,&lt;br&gt;som kanske framför allt märks i 14 kap. 5 § och 17 kap. 8 §. Båda&lt;br&gt;innebär bemyndigande för regeringen att föreskriva om tillstånds- eller&lt;br&gt;anmälningsplikt för vissa verksamheter. Båda handlar om skydd för&lt;br&gt;människors hälsa. Skillnaden mellan miljöferlig verksamhet och annan&lt;br&gt;verksamhet och därmed valet mellan gamla miljöskyddslagen och&lt;br&gt;hälsoskyddslagen har tidigare inneburit svårigheter och gör så även i&lt;br&gt;balken. Samtidigt som hälsoskyddsbegreppet ges en något vidare&lt;br&gt;innebörd än det har idag och skall genomsyra hela balkens tillämpnings-&lt;br&gt;område är bestämmelserna här i huvudsak kompletterande och avser&lt;br&gt;firämst boendemiljön. Detta bör framgå direkt av lagtexten och inte&lt;br&gt;endast genom uttalanden i förarbeten till balken. Rubriken skulle med&lt;br&gt;fördel kunna omformuleras så att boendemiljön lyfts fram. Det är viktigt&lt;br&gt;att såväl balkens bestämmelser som följdlagstiftningen så långt som&lt;br&gt;möjligt syftar till en samordning och att inte tillståndsplikt och fÖre-&lt;br&gt;skriftsrätt enligt olika kapitel i balken kolliderar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.5 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: 17 kap. 13 § och 4 kap. 6 § bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna samordnas.---I förarbetena bör framgå att kommunerna med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stöd av denna paragraf bemyndigas att meddela lokala skyddsföreskrifter&lt;br&gt;for vattentäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.6 Österåkers kommun: Det är bra att hälsoskyddslagstiftningen&lt;br&gt;inordnas med miljölagstiftningen. Detta kan komma att underlätta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsarbetet och myndighetsutövningen i kommunerna. - - - Kommittén Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;föreslår inskränkningar i kommunens tillsyn över kommunala an- Bilaga 4&lt;br&gt;läggningar genom att föra över denna tillsyn till regionala tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heter. - - - Idag utövar kommunerna tillsyn enligt flera lagstiftningar&lt;br&gt;med ett gott resultat. Denna arbetsfördelning fungerar mycket bra och&lt;br&gt;bör tillämpas även framöver.---Det är angeläget att organisationen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsoskyddet på regional och central nivå klaras ut. Socialstyrelsen bör&lt;br&gt;även i fortsättningen vara den myndighet som har det övergripande&lt;br&gt;ansvaret för hälsoskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.7 Uppsala kommun: Utformningen av 17 kap. 4 § angående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningsskyldighet bör enligt kommunen anpassas till motsvarande&lt;br&gt;paragraf i kapitlet om miljöferlig verksamhet, 14 kap. 7 §.---17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § är inte anpassad till stoppregeln i 3 kap. 7 §. Paragrafernas&lt;br&gt;förhållande till varandra måste klarläggas.---I nuvarande hälsoskydds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag åläggs kommunerna att uppmärksamt följa utvecklingen inom&lt;br&gt;kommunen i miljö- och hälsoskyddshänseende. Kommunen efterlyser&lt;br&gt;motsvarande reglering i förslagets kapitel om hälsoskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.8 Katrineholms kommun: 2 kap. 15 § bör kompletteras med den&lt;br&gt;gamla lagtexten i 4 § hälsoskyddslagen under punkterna 1,2 och 3. Detta&lt;br&gt;inte minst med tanke på kommunens ansvar för arbetet med Agenda 21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.9 Norrköpings kommun: Kommunens ansvar att följa utvecklingen&lt;br&gt;inom hälso- och miljöskyddsområdet verkar vara ett grundläggande anvar&lt;br&gt;som försvunnit. Detta är negativt och är en tillbakagång för kommunens&lt;br&gt;miljöövervakande och förebyggande arbete inom hälsoskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.10 Mjölby kommun: I föreslagen aktsamhetsregel i miljöbalken&lt;br&gt;anges ingen gräns for när ingripanden skall kunna göras. Det är positivt&lt;br&gt;med ett utvidgat tillämpningsområde, men bestämmelserna bör komplette-&lt;br&gt;ras med detaljerade föreskrifter. - - - Frågor om tillstånds- och an-&lt;br&gt;mälningsplikt inom hälsoskyddsområdet bör regleras genom förordningar&lt;br&gt;utfärdade av regeringen. Ett införande av begreppet hälsoskydd i balken&lt;br&gt;innebär att detta måste klart definieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.11 Kalmar kommun: Det bör framgå tydligare att miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mema får avse även inomhusluften. Vad gäller tillämpningen av&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer enligt kap. 8 bör samordning även ske med AML.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.12 Gotlands kommun: Förslaget om undersökningsskyldighet för&lt;br&gt;fastighetsägare och andra huvudmän är tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4.13 Göteborgs kommun: Efter förebild av miljöskyddslagen öppnas&lt;br&gt;i 17 kap. 5 § möjlighet för en tillsynsmyndighet att kräva vissa under-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sökningar även såvitt gäller hälsoskydd. Detta är en mycket välkommen&lt;br&gt;utvidgning.---Tillsynsmyndigheten får om det befinnes lämpligare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskriva att undersökning skall utföras av någon annan (än upplåtaren)&lt;br&gt;och utse någon att göra undersökningen. Ofta finns kompetens för sådana&lt;br&gt;undersökningar inom tillsynsmyndigheten, och fråga uppkommer nu om&lt;br&gt;myndigheten enligt den ifrågavarande regeln (liksom enligt 14:7) själv&lt;br&gt;kan utföra undersökningar på upplåtarens bekostnad. Ett klarläggande av&lt;br&gt;denna fråga är önskvärd.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Trafik&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 &amp;nbsp;Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;9.1.1 Kustbevakningen: Kustbevakningen noterar att ett av miljöbalkens&lt;br&gt;grundbegrepp &amp;quot;att utöva miljöpåverkan&amp;quot; enligt uttryckliga uttalanden i&lt;br&gt;motiven skall täcka även trafik med farkoster. Kustbevakningen&lt;br&gt;tillstyrker förslaget och förutsätter att detta beaktas i det fortsatta arbetet&lt;br&gt;med eventuella följdändringar i sjölagen m.fl. förfettningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.2 Banverket: Det är nödvändigt att lagstiftningen inom jämvägssek-&lt;br&gt;tom blir analog med den lagstiftning som tillämpas inom vägsektom&lt;br&gt;(väglagen). Detta är brådskande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.3 Vägverket: Aktsamhetsreglema är bra, särskilt om de kan ligga till&lt;br&gt;grund för beslut och miljöprövning enligt andra lagar, och därvid ersätta&lt;br&gt;separata prövningsprocesser. För att deta skall vara möjligt behöver&lt;br&gt;ändringar göras i balkens utformning. Vägverket förutsäter att &amp;quot;pröv-&lt;br&gt;ningar&amp;quot; där miljöbalken styr upp beslut enligt andra lagar kommer att&lt;br&gt;utredas vidare.- - - I sitt förslag till utvecklad beslutsprocess menar&lt;br&gt;vägverket, att det av regeringen planerade förslaget till ändringar i&lt;br&gt;väglagen avseende tidigt beslutstillfälle måste finnas att tillgå inför&lt;br&gt;ställningstagande till miljöbalkens slutliga utformning.- - - De årliga&lt;br&gt;miljörapportema som böljat tillämpas för vägtrafiksektorn bör vara ett&lt;br&gt;viktigt underlag för regeringens målformuleringar och direktiv inför&lt;br&gt;trafikverkens infrastrukturplanering. Konsekvensbeskrivningar och&lt;br&gt;åtgärdsplaner för befintlig miljö är redan nu en väsentlig del i nationell&lt;br&gt;och regional väghållningsplanering. Naturvårdsverket och Boverket har&lt;br&gt;med sin expertis varit involverade i planeringsprocessen. Samarbete med&lt;br&gt;andra trafikverk finns i vissa frågor.- - - Möjligheten att göra väg-&lt;br&gt;hållningsplaner överklagningsbara bör dessutom övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.4 Sjöfartsverket: För sjöfarten finns ett omfettande regelkomplex&lt;br&gt;avseende fertygens säkerhet till skydd för ombordvarande, last och miljö.&lt;br&gt;De föreskrifter för fertygens säkerhet som finns är oftast grundade på&lt;br&gt;internationellt vedertagna regelverk. Sjöfarten är en internationell näring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som i princip inte kan styras av nationella särregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.5 Konkurrensverket: Regeringens strategi för ett miljöanpassat&lt;br&gt;transportsystem har hittills bestått i bl.a. fastställande av gränsvärden för&lt;br&gt;fordon. För att uppnå vissa gränsvärden inom fordonsområdeet har man&lt;br&gt;använt dels administrativa, dels ekonomiska styrmedel. Man har också&lt;br&gt;använt sig av miljöklassning av fordon. I betänkandet föreslås att denna&lt;br&gt;strategi skall gälla även fortsättningsvis. Konkurrensverket har inget att&lt;br&gt;invända mot att olika styrmedel används för att uppnå ett miljöanpassat&lt;br&gt;transportsystem. Verket vill dock framhålla betydelsen av att dessa inte&lt;br&gt;utformas så att handeln mellan länder motverkas genom att produkter&lt;br&gt;från olika länder diskrimineras eller att tekniskaa krav och normer&lt;br&gt;används på ett handelshindrande sätt.- - - Konkurrensverket (vill)&lt;br&gt;framhålla det önskvärda i en harmonisering, inte bara inom EES-&lt;br&gt;området, av olika länders styrmedel för att man på så sätt skall kunna&lt;br&gt;motverka uppkomsten av sådana handels- och etableringshinder som&lt;br&gt;snedvrider konkurrensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.6 Statens naturvårdsverk: I förslaget till miljöbalk läggs nu en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemensam rättslig grund genom bl.a. aktsamhetsreglema, för en enhetlig&lt;br&gt;rättspraxis för all verksamhet med miljöpåverkan, oavsett utövare. Det&lt;br&gt;framstår därför som rimligt att---trafiklagstiftningens olika miljöbes-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tämmelser bör samordnas i större utsträckning än i förslaget till&lt;br&gt;miljöbalk.---Principen om ett utökat sektoransvar bör leda till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trafikmyndighetemas beslutsprocesser utvecklas så att villkorsfrågor&lt;br&gt;grundade på balkens aktsamhetsregler kan behandlas i sådana beslut.&lt;br&gt;Miljöbestämmelserna i de centrala trafiklagama harmoniseras med&lt;br&gt;varandra och med miljöbalken. De nuvarande bestämmelserna till skydd&lt;br&gt;för miljön och regler om MKB i dessa lagar bör därför utgå och ersättas&lt;br&gt;med en hänvisning till miljöbalkens aktsamhetsregler och bestämmelser&lt;br&gt;om MKB. Regler för överklagande av en trafikmyndighets beslut bör ses&lt;br&gt;över. Det är bl.a. tillämpligt att överklaganden såvitt avser tillämpningen&lt;br&gt;av miljöbalken kan inges till koncessionsnämnden istället för till&lt;br&gt;regeringen. Verket vill framhålla det väsentliga i att enhetliga tolkningar&lt;br&gt;av gällande rätt kan göras vid prövningar av anläggningar för samtliga&lt;br&gt;trafikslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.7 Statens lantmäteriverk, LMV: LMV tillstyrker att det införs ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;system med tidig lokaliseringsprövning för vissa större vägar och&lt;br&gt;järnvägar.---Genom en tidig lokaliseringsprövning klarläggs var den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya järnvägen skall dras fram. Detta underlättar det därefter följande&lt;br&gt;utbyggnadsskedet då bl.a. markåtkomstfrågoma måste lösas. Lant-&lt;br&gt;mäteriverket tar inte ställning till om det bör vara regeringen eller en&lt;br&gt;särskild koncessionsmyndighet som skall svara for lokaliserings-&lt;br&gt;prövningen. Ett annat sätt att lösa det nu föreliggande problemet skulle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt lantmäteriverkets mening kunna vara att göra vissa kompletteringar&lt;br&gt;i plan- och bygglagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.8 Karolinska institutet, IMM: Trafiken i våra tätorter medför stora&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöproblem ur hälsosynpunkt, både vad gäller avgaser, buller och&lt;br&gt;välbefinnande. Det är därför anmärkningsvärt att den enda lagparagraf&lt;br&gt;som berör detta problem---är 12 § i 17 kap. Hälsoskydd.---Om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna paragraf skall behöva komma att tillämpas innebär det en så hög&lt;br&gt;luftföroreningsnivå att miljöskyddsarbetet måste anses ha misslyckats. Ett&lt;br&gt;prioriterat område inom miljö- och hälsoskyddet borde enligt IMM vara&lt;br&gt;just trafikproblemen i tätorter, varför det hade varit önskvärt med&lt;br&gt;kraftfulla instrument för detta i den nya miljöbalken.---Den allmänna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktsamhetsregeln om bästa teknik bör följas av striktare emissionskrav&lt;br&gt;för motorfordon än vad som gäller idag i Sverige och EG.---Totalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sett är trafiken den största källan till cancerframkallande luftföroreningar&lt;br&gt;i svenska tätorter. Avgaser, buller och andra olägenheter från trafik i&lt;br&gt;tätorter motiverar ur hälsoskyddssynpunkt betydligt mer långtgående&lt;br&gt;åtgärder än vad som kan åstadkommas genom samhällsplanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.9 Lunds universitet: Genom att de grundläggande reglema om&lt;br&gt;markhushållning nu integreras i miljöbalken kommer miljökraven på ett&lt;br&gt;bättre sätt att integreras i trafikplaneringsprocessen. - - - Kommittén&lt;br&gt;föreslår vidare, att möjligheten att meddela beslut om s.k. tillfälliga&lt;br&gt;bilforbud förs in direkt i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.10 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Trafikens nuvarande stora&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöpåverkan och de prognoser för växande transportarbete som finns&lt;br&gt;i Sverige och t.ex. inom EG leder till att väsentliga nu ställda nationella&lt;br&gt;miljömål inte kan uppnås. - - - Mot denna bakgrund hade det varit&lt;br&gt;önskvärt att kommittén haft möjlighet att göra en ännu mera genom-&lt;br&gt;arbetad analys av möjligheterna att reglera trafikens miljöpåverkan med&lt;br&gt;sikte på en långsiktigt hållbar utveckling av transportarbetet.---Lst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsätter att 9 kap. om MKB innebär att regeringen kan föreskriva om&lt;br&gt;MKB för trafikverkens investeringsplanering. - - - Möjlighet bör&lt;br&gt;tillskapas i balken för kommunerna att nyttja miljözoner på trafikområdet&lt;br&gt;(jmf. dir. 1993:40), vilket jämsides med tillfälliga förbud mot trafik med&lt;br&gt;fordon (kap. 17 § 12), ger kommunerna större möjlighet att lösa lokala&lt;br&gt;miljöproblem. Detta kan även bidra till att minska de storskaliga&lt;br&gt;miljöproblemen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.1.11 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Betänkandet redovisar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;på ett bra sätt den mångfeld av lagar och bestämmelser som idag på ett&lt;br&gt;eller annat sätt handlar om trafiken och miljön.---Trafikens stora&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöeffekter och prognoserna om en fortsatt ökning av transportarbetet&lt;br&gt;innebär att en rad väsentliga miljö- och resurshushållningsmål knappast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan uppnås. Det har därför funnits förhoppningar om att miljöbalken Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skulle kunna ge bättre förutsättningar. Tyvärr pekar inte betänkandet Bilaga 4&lt;br&gt;dithän i någon större utsträckning.---Miljökvalitetsnormer kan komma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att innebära krav på åtgärdseflfekter och skyddsavstånd i tätorter, men&lt;br&gt;trafikens storskaliga effekter kommer inte att påverkas mer än indirekt. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Miljökonsekvensbeskrivningar ger bättre underlag för projektering av&lt;br&gt;vägar och andra transportanläggningar och är av stor betydelse för att&lt;br&gt;peka på alternativ och effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.12 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Kommittén har i sin behandling -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - uteslutande uppehållit sig vid och föreslagit möjligheter att på lokal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nivå reglera och från miljösynpunkt förbättra styrmöjligheterna, allt i&lt;br&gt;syfte att skapa miljömässigt bättre urbana miljöer.---Länsstyrelsen har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inga ytterligare synpunkter i detta avseende. Det helt dominerande&lt;br&gt;miljöproblemet i länet är emellertid den tilltagande försurningen av sjöar&lt;br&gt;och vattendrag.---Den huvudsakliga orsaken (till försurande kväveför-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oreningar) är trafiken med bensin- och dieseldrivna bilar. Lagstiftningen&lt;br&gt;ger mycket begränsade möjligheter att påverka detta förhållande.&lt;br&gt;Länsstyrelsen anser att denna fråga från miljösynpunkt är så väsentlig att&lt;br&gt;den borde ägnats betydligt större uppmärksamhet i utredningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.13 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Trafiken svarar idag för en&lt;br&gt;stor del av miljöproblemen. Länsstyrelsen kan inte finna att kommitténs&lt;br&gt;förslag skulle innebära någon väsentlig förbättring av möjligheterna att&lt;br&gt;komma till rätta med problemen. Några verkningsfulla metoder att styra&lt;br&gt;över trafikarbete till de minst miljöstörande trafikslagen anvisas inte. Inte&lt;br&gt;heller kan det väntas att regeringens tillåtlighetsprövning av vissa större&lt;br&gt;vägar och flygplatser skulle få någon större betydelse i detta avseende.&lt;br&gt;Eftersom ett viktigt syfte med balken är att höja ambitionerna på&lt;br&gt;miljöområdet bör den framtida relationen regering/koncessionsnämnd i&lt;br&gt;sådana frågor belysas närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.14 Kalmar kommun: Det är bra att miljöbalkens allmänna be-&lt;br&gt;stämmelser skall tillämpas även på trafikområdet.---Utredningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag om miljökvalitetsnormer borde få stor betydelse för den framtida&lt;br&gt;trafikplanerinen och bli vägledande även för riksdagens beslut om nya&lt;br&gt;investeringar i infrastruktur. Utredningen bör i sitt fortsatta arbete se&lt;br&gt;över väglagen i syfte att förbättra beslutsordningen. Miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningen bör komma in mycket tidigare i planeringsprocessen än i&lt;br&gt;dagens arbetsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.15 Karlskrona kommun: Bilavgaslagen kan utan svårigheter&lt;br&gt;införlivas i miljöbalken. I miljöbalken bör inte förekomma några&lt;br&gt;särskilda begränsningar när det gäller att föreskriva krav på trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.16 Halmstads kommun: Kommunen anser, i motsats till kommittén, Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;att det självklart bör ske en miljöprövning av vägar och järnvägar som Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är av större betydelse. Gränsen för när miljöprövning skall ske kan&lt;br&gt;lämpligen kopplas till trafikarbetets beräknade omfettning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.17 Svenska Kommunförbundet: Utredningen har valt att inte föra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över detaljerade regler i nuvarande trafiklagstiftning till miljöbalken.&lt;br&gt;Även bestämmelserna om hastighetsbegränsningar till skydd för miljön&lt;br&gt;bör enligt utredningen bibehållas i vägtrafikförfettningama. Kommunför-&lt;br&gt;bundet delar dessa ställningstaganden.---Även bestämmelser om t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgasrening och bullerdämpning hör hemma i speciallagstiftningen&lt;br&gt;snarare än i miljöbalken. Kommunförbundet delar utredningens upp-&lt;br&gt;fettning att detta också bör gälla i fråga om lokala trafikföreskifter.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet delar utredningens uppfettning att föreskrifter om&lt;br&gt;förbud mot trafik med vissa fordon eller mot tomgångsköming bör kunna&lt;br&gt;utfärdas med stöd av miljöbalkens hälsoskyddsbetämmelse. Förbundet&lt;br&gt;tillstyrker att bestämmelser motsvarande dem i lagen om tillfälliga förbud&lt;br&gt;mot trafik med person- och lastbilar vid luftföroreningstoppar förs in i&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.18 Svenska naturskyddsföreningen: Frågan är om de av kommittén&lt;br&gt;föreslagna försiktighets-, dämpnings- och stoppreglema liksom de&lt;br&gt;föreslagna miljökvalitetsnormema är tillräckliga för att stävja de&lt;br&gt;miljöproblem som orsakas av trafik och land- och luftbuma transporter&lt;br&gt;och styra utvecklingen i miljövänlig riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1.19 Föreningen Skogsindustrierna: Effektiva transporter är en&lt;br&gt;nödvändig förutsättning för att utnyttja den svensak skogsråvaran såväl&lt;br&gt;inom skogsindustrin som inom energisektorn. Skogsindustrin utnyttjar&lt;br&gt;bil, järnväg och sjötransporter i ett väl balanserat system - ekonomiskt&lt;br&gt;och miljömässigt. I fråga om miljöåtgärdernas inriktning är det vår&lt;br&gt;uppfettning att en betydande minskning av lastbilstransporternas&lt;br&gt;miljöpåverkan fortferande kan uppnås genom tekniska förbättringar på&lt;br&gt;fordonen. Det är väsentligt att denna väg utnyttjas så långt möjligt. Vi&lt;br&gt;beferar att en reglering som i ökande grad bygger på miljökvalitetsnor-&lt;br&gt;mer, åtgärdsplaner etc. blir byråkratisk, oenhetlig och hindrande för&lt;br&gt;näringslivets utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Regeringsprövning m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;9.2.1 Överbefälhavaren, ÖB: ÖB anser att kommunalt veto inte bör&lt;br&gt;gälla militära flygplatser enligt 1 § 12 p. - 4 § bör därför kompletteras&lt;br&gt;med flygplatser i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.2 Kustbevakningen: Kustbevakningen har inget att erinra mot att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kretsen av prövningspliktiga anläggningar utökas med hamnar och Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;farleder som kan medföra en från nationell eller regional synpunkt Bilaga 4&lt;br&gt;betydande påverkan på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.3 Statens Järnvägar, SJ: Det är---självklart att vissa centrala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delar av trafiklagstiftningen integreras och samordnas med Miljöbalkens&lt;br&gt;bestämmelser, inte minst bestämmelserna om de miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar som skall föregå större infrastrukturinvesteringar.---En&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvidgning av miljökonsekvensbeskrivningamas omfettning jämfört med&lt;br&gt;dagens förhållanden vid t.ex. väganläggningar är särskilt välmotiverad&lt;br&gt;när det gäller infrastrukturinvesteringar med tanke på deras långsiktiga&lt;br&gt;karaktär och styrande effekt på transportsystemet. Det är även i linje med&lt;br&gt;tankegångarna om miljökonsekvensbeskrivningamas uppgifter. Kommit-&lt;br&gt;téns förslag är oklart på centrala områden. I kap. 10 sägs bl.a.---&amp;quot;Ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbud mot en fardigplanerad eller än värre färdigbyggd vägsträckning&lt;br&gt;skulle naturligtvis få långtgående konsekvenser. Vi räknar dock inte med&lt;br&gt;att en sådan situation skall inträffa.&amp;quot; (Betänkandet s. 445). Detta är -&lt;br&gt;enligt SJs mening - naivt. Precis denna situation har---ju uppstått i en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lång rad fell de senaste åren. Om man vill att miljökvalitetsnormer och&lt;br&gt;nationella miljömål skall beaktas vid infrastrukturinvesteringar skall detta&lt;br&gt;självklart utsägas klart och entydigt i lagtexten. Miljöprövningen bör&lt;br&gt;göras så tidigt som möjligt, redan i samband med förstudier bör en MKB&lt;br&gt;upprättats, och då med den inriktning som angivits ovan. Med dessa&lt;br&gt;förbehåll har SJ inget att erinra mot kommitténs förslag att obligatoriskt&lt;br&gt;pröva vissa större kommunikationsanläggningar - dock lämpligen i&lt;br&gt;Koncessionsnämndens regi - och att MKB skall användas regelmässigt&lt;br&gt;vid planeringen av trafikanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.4 Banverket: Banverket anser att vissa järnvägsanläggningar bör&lt;br&gt;tillåtlighetsprövas av regeringen enligt det förslag som redovisas i&lt;br&gt;betänkandet. En generell tillåtlighetsprövning av stomjämvägar är enligt&lt;br&gt;banverket oacceptabel. Banverket delar utredarnas syn på att kommuner-&lt;br&gt;nas vetorätt måste brytas i dessa tillåtlighetsprövningar. Verket&lt;br&gt;förutsätter att den egentliga tillståndsprövningen av järnvägsanläggningar&lt;br&gt;kommer att ske enligt en framtida Banlag. Koncessionsnämnden bör bli&lt;br&gt;överprövningsmyndighet av tillståndsärenden om regeringen inte skall&lt;br&gt;vara det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.5 Vägverket: Tillåtlighetsprövning enligt förslaget till miljöbalk bör&lt;br&gt;avse ställningstagande till lämplig alternativ vägkorridor som kan ligga&lt;br&gt;till grund för fortsatt projektering. Denna regeringsprövning bör ske i de&lt;br&gt;fell de är det finns konflikter mellan starka allmänna intressen och inte&lt;br&gt;begränsas till att vara obligatorisk för en särskild typ av vägprojekt.&lt;br&gt;Vägtrafik bör undantas från stoppregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.6 Sjöfartsverket: När det gäller frågan om inskränkning av det Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kommunala vetot gäller enligt förslaget att detta veto kommer att gälla Bilaga 4&lt;br&gt;farleder om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer till stånd.---Enligt sjöfartsverkets uppfettning bör föreskriften&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebära att det kommunala vetot blir verkningslöst om det från nationell&lt;br&gt;eller regional synpunkt är synnerligen angeläget att ferleden kommer till&lt;br&gt;stånd. Farleden kan beröra flera kommuner men vara ointressant för ett&lt;br&gt;antal av dessa och för riket men av stor betydelse för en viss eller vissa&lt;br&gt;kommuner; ferleden har alltså regional betydelse. Också i sådana fell bör&lt;br&gt;regeringen kunna bortse från ett kommunalt veto från en kommun,&lt;br&gt;genom vilken ferleden endast passerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.7 Luftfartsverket: Utredningen förbiser uppenbarligen de nyligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vunna erfarenheterna från bl.a. regeringens NRL-prövning av Stockholm-&lt;br&gt;Arlanda flygplats.---Begränsningar i en kommun kan leda till ökad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöpåverkan i andra kommuner på grund av att flygplatsverksamhetens&lt;br&gt;miljöpåverkan sträcker sig över kommun- och länsgränser. För att&lt;br&gt;glesbygdsregionerna, oberoende av kommunindelning, skall kunna ges&lt;br&gt;tillräckliga förutsättningar, måste flygförbindelsema till omvärlden&lt;br&gt;fungera tillfredsställande.---Redan kravet på att den miljömässigt mest&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämpliga platsen skall väljas för verksamheten kan göra att en eventuell&lt;br&gt;ny flytplats måste anläggas i en kommun, där man åtminstone i be-&lt;br&gt;gynnelsen inte har något större lokalt intresse för en sådan trafikanlägg-&lt;br&gt;ning och där ett kommunalt veto med stor sannolikhet kommer att&lt;br&gt;utnyttjas.---Det kommunala vetot är ett allvarligt hot mot inte bara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;glesbygdsregionernas förbindeler med Stockholm och hela landets&lt;br&gt;förbindelser med omvärlden, utan även generellt ett hot mot de miljö-&lt;br&gt;mässigt bästa lösnignama av flygplatsverksamheten i landet. Luft-&lt;br&gt;fartsverket föreslår därför, att uppräkningen av anläggnignar som under&lt;br&gt;vissa förutsättningar undantas från kommunalt veto i förslaget till 7 kap.&lt;br&gt;4 § andra stycket miljöbalken kompletteras med flygplatser.---I den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;obligatoriska regeringsprövningen av större trafikanläggningar (kap.&lt;br&gt;10.10.2, s. 450) föreslår utredningen, att &amp;quot;Nya flygplatser dimensione-&lt;br&gt;rade för ett passagerarantal på förslagsvis 200.000/år bör också omfettas&lt;br&gt;av krav på obligatorisk regeringsprövning&amp;quot;. - - - Det föreslagna&lt;br&gt;gränsvärdet för flygplatser motsvarar ca. 550 passagerare/dygn eller 10&lt;br&gt;flygplan/dygn av samma storleksklass som Fokker F28 med 65%&lt;br&gt;beläggning, dvs. fem starter och fem landningar. Med Boeing 737-500&lt;br&gt;och 65 % beläggning blir det tre starter och fyra landningar per dygn eller&lt;br&gt;v.v. Utredningens förslag innebär att även mycket små flygplatser skall&lt;br&gt;prövas av regeringen. Luftfartsverket menar, att det inte är helt lätt att&lt;br&gt;förstå grunderna for de föreslagna proportionerna mellan vägtrafik och&lt;br&gt;flygtrafik, men eftersom alla tillståndsärenden enligt miljöskyddslagen,&lt;br&gt;som berört flygplatser, hittills efter överklagande har hamnat hos&lt;br&gt;regeringen, innebär utredningens förslag sannolikt inte någon större&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring av nuläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.8 Boverket: Beträffande 7 kap. om tillåtlighetsprövning av stora&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anläggningar m.m.: 1 § ang. regeringsprövning av vissa anläggningar,&lt;br&gt;anser boverket attt behovet av den utökade regeringsprövningen till även&lt;br&gt;vissa trafikanläggningar, måste ses mot bakgrund av att vi saknar en&lt;br&gt;banlag och att väglagen inte ger möjlighet till tidiga lokaliseringsbeslut.&lt;br&gt;Med utvecklad ban- och väglag skulle förmodligen antalet besvärsärenden&lt;br&gt;och därmed regeringsingripanden i sena skeden minska.---Även med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvecklad ban- och väglag, som skulle kunna begränsas till vissa objekt,&lt;br&gt;exempelvis de som påverkar områden som anges i 6 kap. 2-5 §§,&lt;br&gt;kvarstår behovet av regeringsprövning. Dagens lagstiftning har brister,&lt;br&gt;men det är enligt boverkets mening tveksamt att åtgärda dem med en&lt;br&gt;obligatorisk regeringsprövning av alla större trafikprojekt. Det skulle&lt;br&gt;med nuvarande investeringsprogram innebära en mycket stor till-&lt;br&gt;strömning av ärenden till regeringen.---Enligt boverket bör det räcka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med att regeringen använder 7 kap. 2 § för de projekt där ett tidigt&lt;br&gt;ingripande är motiverat. Med stöd av 7 § NRL-förordningen, som&lt;br&gt;uppmärksammar myndigheter på det angelägna i att anmäla ärendena till&lt;br&gt;regeringen, bör detta ge regeringen tillräcklig möjlighet att ingripa i&lt;br&gt;angelägna fell.---Ett annat alternativ är att koppla en obligatorisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringsprövning till förekomsten av vissa motstående intressen,&lt;br&gt;exempelvis områden av riksintresse enligt 5 kap. och 6 kap. eller då&lt;br&gt;kommunen motsätter sig projektet eller andra liknande grunder.---7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 4 § ang. det kommunala vetot: Det kommunala vetot bygger på&lt;br&gt;planmonopolet, vilket aldrig har berört beslut om vägar. Att göra&lt;br&gt;undantag för vetot for dessa projekt är således okontroversiellt. Det är - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inte rimligt med veto för vägar, järnvägar och ferleder, som förutsätter&lt;br&gt;stråk över ibland ett stort antal kommuner och där miljövinsterna ofta&lt;br&gt;finns på en övergripande nivå medan den lokala nivån drabbas av&lt;br&gt;konsekvenserna. De övergripande vinsterna måste därvid ges företräde.&lt;br&gt;Undantaget bör emellertid gälla för trafikprojekten oavsett om prövning&lt;br&gt;sker med stöd av 7 kap. 1 § 12 p. eller med stöd av 7 kap. 2 §.&lt;br&gt;Härutöver behövs ett klarläggande av hur vetoregeln skall tillämpas for&lt;br&gt;flygplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.9 Kammarkollegiet: Kommittén föreslår, efter mönster av vattenla-&lt;br&gt;gen, att den tillståndsprövning som för närvamade görs av regeringen&lt;br&gt;beträffande vissa större anläggningar skall ersättas av en tillåtlighetspröv-&lt;br&gt;ning. Systemet fungerar i vattenmålssammanhang och kollegiet tillstyrker&lt;br&gt;att samma nomenklatur användes även i miljöbalken. Beträffande vissa&lt;br&gt;av dessa större trafikanläggningar skall det kommunala vetot inte gälla&lt;br&gt;(7 kap. 4 § 2 st.). Kollegiet tillstyrker förslaget även i denna del. Det&lt;br&gt;kan övervägas om inte uppräkningen i 7 kap. 1 § av stora anläggningar&lt;br&gt;som skall tillåtlighetsprövas av regeringen bör kompletteras med en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erinran att sådan prövning även kan krävas enligt annan lagstiftning, Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;exempelvis vattenlagen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.10 Statens naturvårdsverk: Balkens tillämpningsområde enligt 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 1 § bör ändras, så att även de allmänna aktsamhetsreglema skall&lt;br&gt;tillämpas i ärenden enligt trafiklagama.---Trafiken med dess fordon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är ett typexempel på diffusa källor. Dessa källor ingår i ett sammansatt&lt;br&gt;system som inte låter sig enkelt avgränsas. Systemfrågor måste få ökad&lt;br&gt;uppmärksamhet om det skall finnas en möjlighet till miljöanpassning av&lt;br&gt;transportsektorn. Att stora arbetsinsatser läggs ned på enskilda an-&lt;br&gt;läggningar, medan systemfrågorna redan är låsta i parallella beslutspro-&lt;br&gt;cesser är ohållbart.---Det är önskvärt från miljösynpunkt att be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slutsunderlaget på samtliga nivåer - - - utformas så att trafikgrens-&lt;br&gt;övergripande analyser underlättas.---På den trafikgrensövergripande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nivån, dvs. för framtagandet av riksdagens beslutsunderlag, saknas idag&lt;br&gt;ett regelsystem som säkerställer enhetliga miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;av trafikverkens investeringsplanering. Miljökonsekvensbeskrivningar på&lt;br&gt;systemnivå ger enl. 9 kap. 2 § ett tillräckligt stöd för att regeringen skall&lt;br&gt;kunna utfärda närmare föreskrifter om MKB i trafikverkens investerings-&lt;br&gt;planering så att jämförbarheten trafikslagen emellan kan ökas och att&lt;br&gt;trafikgrensövergripande analyser underlättas. Vid regeringens prövning&lt;br&gt;av trafikanläggningar är det väsentligt att systemaspekter kan behandlas&lt;br&gt;integrerat i ett ärende om tillåtlighet. - - - Regeringen bör ha ett ökat och&lt;br&gt;mer övergripande ansvar för systemfrågorna och bör tillåtlighetspröva&lt;br&gt;systemet av de objekt som finns i de rikstäckande väghållningsplanema&lt;br&gt;mot miljöbalkens bestämmelser. - - -1 fråga om rikstäckande planer som&lt;br&gt;idag skall godkännas av regeringen kan regeringen genomföra en&lt;br&gt;tillåtlighetsprövning av planens samlade effekter på miljön. För de&lt;br&gt;regionala planerna bör vägverket vara prövningsmyndighet. Det synes&lt;br&gt;inte lämpligt att belasta t.ex. koncessionsnämnden med dessa ärenden.&lt;br&gt;Det bör dock vara möjligt för tillsynsmyndigheten och naturvårdsverket&lt;br&gt;att överklaga trafikmyndighetens beslut till koncessionsnämnden. Verket&lt;br&gt;förutsätter att den kommande banlagen harmoniseras med väglagstift-&lt;br&gt;ningen på detta område. Vid regeringens prövning av trafikanläggningar&lt;br&gt;är det väsentligt att systemaspekter kan behandlas integrerat i ett ärende&lt;br&gt;om tillåtlighet. Detta bör tillgodoses genom att 7 kap. 1 och 2 §§&lt;br&gt;kompletteras så att även system av anläggningar kan tillåtlighetsprövas. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Statsmaktema måste tillgodose kommunernas behov av styrmedel&lt;br&gt;med rättsverkan genom lagstiftning, även när det gäller trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.11 Lunds universitet: Forskningsnämnden ställer sig positiv till att&lt;br&gt;trafikfrågorna i princip faller in under regleringen i den nya miljöbalken,&lt;br&gt;men delar kommitténs uppfettning att åtskilligt av den egentliga&lt;br&gt;trafikregleringen också fortsättningsvis bör regleras genom fristående&lt;br&gt;förordningar såsom fordons- och vägtrafiklagstiftningen. Oklart är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid relationen mellan sådana specialregleringar och innehållet i de&lt;br&gt;generella föreskrifter/MKN som förutsäts kunna utfärdas med stöd av&lt;br&gt;miljöbalken.---Forskningsnämnden ställer sig positiv till förslaget, att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringsprövning bör ske även av större trafikanläggningar, och kan&lt;br&gt;även i stora drag instämma i övervägandena rörande det s.k. kommunala&lt;br&gt;vetot. I övrigt kan nämnden instämma i kommitténs slutsatser att de&lt;br&gt;miljööverväganden som görs i den reguljära planeringen i övriga fell av&lt;br&gt;trafikanläggningar kan vara tillfyllest och att någon tillståndsprövning&lt;br&gt;därutöver inte torde behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.12 Länsstyrelsen i Stockholm län: Länsstyrelsen delar utredningens&lt;br&gt;uppfettning att det är angeläget att få en större öppenhet i vägplanering-&lt;br&gt;en, men avstyrker dock förslaget om en obligatorisk regeringsprövning&lt;br&gt;av olika trafikanläggningar. Särskilt i de fell kommun, länsstyrelse och&lt;br&gt;vägverket är överens och samråd om vägens sträckning har skett med&lt;br&gt;övriga intresserade. Vägfrågan bör istället kunna lyftas till regeringen i&lt;br&gt;de fell det finns oenighet mellan kommun, länsstyrelse och vägverket. - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Länsstyrelsen anser att målet med en större öppenhet i vägplaneringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bättre kan nås om vägar prövas i en process som liknar den för planer&lt;br&gt;enl PBL. Då kan det klarläggas om det finns starka motstående allmänna&lt;br&gt;intressen och om det finns oenighet mellan olika parter. Normalt sett&lt;br&gt;torde sådana konflikter kunna lösas på regional nivå. I sällsynta fell kan&lt;br&gt;frågan behöva lyftas till regeringen innan man startar projekteringsskedet&lt;br&gt;och utarbetar en vägarbetsplan. En sådan möjlighet för berörda myndig-&lt;br&gt;heter och kommuner bör regleras i lagen.---Ett problem som har sin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grund i att infrastrukturplaneringen äger rum i två olika processer, den&lt;br&gt;ekonomiska investeringsplaneringen samt den fysiska planeringen.&lt;br&gt;Inplaceringen i investeringsplanen används som argument för att pressa&lt;br&gt;fram objektet i den fysiska planeringen.---Man bör söka finna former&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som garanterar att den senare situationen inte uppstår. En möjlighet kan&lt;br&gt;vara att ställa som ett krav på Vägverket och Banverket att budgetmedel&lt;br&gt;för objekt i investeringsplanen inte får medges till objekt som inte har&lt;br&gt;prövats i en förstudie/lokaliseringsutredning. Länsstyrelsen utgår från att&lt;br&gt;resp verk i sin treåriga budgetprocess preciserar objekten tydligare än&lt;br&gt;vad som torde förutsättas i stråkplaneringen.---Ett kommunalt veto när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det gäller större trafikanläggningar kan blockera beslut som är angelägna&lt;br&gt;för hela regionen. Länsstyrelsen anser därför att det kommunala vetot när&lt;br&gt;det gäller detta slag av anläggningar kan avskaffas resp inte bör införas. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Länsstyrelsen anser att frågan behöver belysas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.13 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Kraven på ett nationellt&lt;br&gt;fungerande trafiksystem medför att regeringens lokaliseringsprövning av&lt;br&gt;de större och särskilt miljöpåverkande trafikanläggningarna är lämplig.&lt;br&gt;Med hänsyn till det nationella intresset måste ett kommunalt veto i dessa&lt;br&gt;frågor kunna ifrågasättas. - - - Naturvårdsverkets roll som direkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsorgan avstyrks. I de fall trafikanläggningar skall ha statlig tillsyn&lt;br&gt;bör den ske genom länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.14 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen anser att beslut i&lt;br&gt;riksdag om större investeringar för trafikanläggningar, t.ex. nationella&lt;br&gt;stamvägar och stomnätet för järnvägar, skall föregås av en miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning sedd i ett nationellt perspektiv. Länsstyrelsen tillstyrker&lt;br&gt;att regeringsprövning av tillåtligheten av vissa större trafikanläggnignar&lt;br&gt;införs. Hela kapitel 7 bör dock kunna integreras med tillståndsfrågor i&lt;br&gt;kapitel 19.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.15 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen tillstyrker kommit-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;téns förslag att regeringen skall tillåtlighetspröva vissa större och särskilt&lt;br&gt;miljöpåverkande trafikanläggningar. Länsstyrelsen kan dock konstatera&lt;br&gt;att miljöbalken inte kommer att kunna fungera som ett styrmedel för att&lt;br&gt;påverka trafikutvecklingen m.m.---trafikens storskaliga miljöeffekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer inte att påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.16 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen tillstyrker att de&lt;br&gt;större och särskilt miljöpåverkande trafikanläggningarna av nationellt&lt;br&gt;intresse lokaliseringsprövas av regeringen och att det kommunala vetot&lt;br&gt;inte bör gälla för sådana. Länsstyrelsen avstyrker förslaget att Natur-&lt;br&gt;vårdsverket skall vara tillsynsmyndighet för större trafikanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.17 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det är angeläget att trafikanlägg-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar som bestämmelsen i förslagets 7 kap. 1 § 12 tar sikte på prövas&lt;br&gt;under likartade förutsättningar. Genom att föra in bestämmelser i&lt;br&gt;miljöbalken skapa en obligatorisk och enhetlig grundläggande prövning&lt;br&gt;för stora trafikanläggningar är angeläget. Tillåtlighetsprövningen föreslås&lt;br&gt;bli begränsad till nya anläggningar av mycket omfattande karaktär. Det&lt;br&gt;vore även önskvärt att vid andra större trafikanläggningar kunna få till&lt;br&gt;stånd en allsidig och obligatorisk koncessionsprövning, särskilt när det&lt;br&gt;gäller järnvägar. Länsstyrelsen vill understryka vikten av att det för&lt;br&gt;järnvägar genomförs någon form av reglering i enlighet med den&lt;br&gt;föreslagna banlagen.---Kommunen har idag vetorätt om en väg eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;järnväg prövas enligt 4 kap. NRL. Prövas den i annan ordning finns&lt;br&gt;emellertid ingen formell vetorätt. Den föreslagna regleringen innebär att&lt;br&gt;prövningen formaliseras men egentligen inte att det sker en inskränkning&lt;br&gt;i den kommunala självbestämmanderätten i andra fall än då prövningen&lt;br&gt;skulle ha skett enligt reglema i 4 kap. NRL.---När det är fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anläggningar som kan beröra flera kommuner eller län och där det är&lt;br&gt;angeläget ur nationell synpunkt att, for det fall projektet skall komma till&lt;br&gt;stånd, den mest ändamålsenliga lösningen väljs. Det är viktigt att det&lt;br&gt;finns en möjlighet att i vissa fåll kunna gå emot en kommun. Den&lt;br&gt;begränsade möjlighet som lagförslaget ger utrymme för att bryta igenom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en kommuns vetorätt är enligt länsstyrelsens mening väl avvägd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.18 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen&lt;br&gt;tillstyrker en utökad prövningsplikt för trafikanläggningar. I förslaget&lt;br&gt;begränsas det emellertid till regeringsprövning av större riksvägar och&lt;br&gt;järnvägar samt koncessionsprövning av hamnar, godsterminaler och, som&lt;br&gt;tidigare, flygplatser. Länsstyrelsen delar inte kommitténs bedömning om&lt;br&gt;det olämpliga i koncessionsprövning av vägar utan anser att prövning&lt;br&gt;skulle kunna ge en allsidig belysning av större vägprojekt som ändå inte&lt;br&gt;är så stora att tillåtligheten avgörs av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.19 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Förslaget till komplettering vad&lt;br&gt;avser prövningen av större anläggningar i form av vägar och järnvägar&lt;br&gt;tillstyrks. För att dessa prövningar skall vara helt meningsfulla krävs&lt;br&gt;dock att de sker på ett sådant sätt att man får prövning av systemen som&lt;br&gt;helhet. Det torde därför vara nödvändigt med vissa följdändringar så att&lt;br&gt;planeringen i form av översiktliga förstudier formaliseras enligt väglagen&lt;br&gt;och motsvarande for järnvägs- och får led sbyggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.20 Länsstyrelsen i Värmlands län: Länsstyrelsen delar kommitténs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stora tveksamhet och anser att det på nytt bör övervägas om inte andra&lt;br&gt;möjligheter t.ex. lagstiftning i enskilt fall vore lämpligare i dessa fall,&lt;br&gt;som ändå får förmodas bli mycket sällsynta.---7 kap. 11 §: Länssty-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;relsen anser att en regeringsprövning bör vara förbehållen de riktigt stora&lt;br&gt;anläggningarna och ifrågasätter lämpligheten av att utöka den obligatoris-&lt;br&gt;ka tillåtlighetsprövningen med sådana verksamheter som anges i första&lt;br&gt;stycket, punkten 12. Naturresurslagen ger i dag enligt 4 kap. 2 §&lt;br&gt;regeringen möjlighet att i ett visst fell besluta att anläggningar eller&lt;br&gt;åtgärder inte får utföras utan regeringstillstånd även om de inte listats i&lt;br&gt;1 §. Bestämmelsen bör vara tillfyllest for att nå avsett ändamål och bör&lt;br&gt;därför i befintligt skick kunna föras över till den nya miljöbalken.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är positivt att en utökad förprövningsrätt av trafikanläggningar&lt;br&gt;införs. Det hade också varit önskvärt att med stöd av balken kunna&lt;br&gt;påverka val av transportmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.21 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen delar&lt;br&gt;utredningens bedömning om att det är angeläget med en tidig prövning&lt;br&gt;av större trafikanläggningar. Vi avstyrker dock förslaget om obligatorisk&lt;br&gt;prövning av trafikprojekt och föreslår i stället utökad tillämpning av kap.&lt;br&gt;7:2 i kombination med utvecklade ban- och väglagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.22 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Det är svårt att finna goda&lt;br&gt;motiv för att regeringen skall pröva tillåtligheten av &amp;quot;vägar, järnvägar,&lt;br&gt;flygplatser, hamnar och ferleder som kan medföra en från ... regional&lt;br&gt;synpunkt betydande påverkan på miljön&amp;quot;. Sådana anläggningar kan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt länsstyrelsens uppfattning, med fordel prövas av miljömyndig- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;hetema. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.23 Stockholms kommun: Den enskilda kommunen skall ha kvar&lt;br&gt;vetorätten, då det gäller vägar, järnvägar och farleder som är av den art&lt;br&gt;att de tillåtlighetsprövas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.24 Huddinge kommun: Enligt betänkandet kommer det kommunala&lt;br&gt;vetot att inskränkas. Vi motsätter oss inte detta vid tillåtlighetsprövningen&lt;br&gt;enligt § 1 p. 12 men anser att kommunen skall få avgöra den exakta&lt;br&gt;lokaliseringen/dragningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.25 Österåkers kommun: Om en inskränkning av det kommunala&lt;br&gt;vetot görs så måste kommunen garanteras långtgående möjligheter att&lt;br&gt;påverka lokaliseringen inom kommunen och kraven på skyddsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.26 Uppsala kommun: Reglema om regeringens tillåtlighetsprövning&lt;br&gt;av stora anläggningar har förts över till förslaget, varvid vissa stora&lt;br&gt;trafikanläggningar tillkommit under regeringens prövning. Dessa&lt;br&gt;trafikanläggningar omfattas däremot inte av det kommunala vetot.&lt;br&gt;Kommunen anser skälen för att undanta dessa stora trafikanläggningar&lt;br&gt;från det kommunala vetot vara otillräckliga for att motivera denna&lt;br&gt;förändring. - - - Kommunen anser att en prövning där en miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning och en lokaliseringsprövning ingår från början är att&lt;br&gt;föredra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.27 Eskilstuna kommun: Kommunalt veto bör gälla vad avser den&lt;br&gt;exakta dragningen eller förläggningen av större anläggningar motsvaran-&lt;br&gt;de 4 kap. NRL som järnvägar, vägar, flygplatser, farleder, kraftledningar&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.28 Katrineholms kommun: Det finns en rimlighet i att trafikleder&lt;br&gt;som berör stora regioner inte kan stoppas vid en kommungräns. Det är&lt;br&gt;dock lika rimligt att kommunens vetorätt behålls vad gäller lokaliseringen&lt;br&gt;av dessa inom kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.29 Norrköpings kommun: Kommittén föreslår att regeringens&lt;br&gt;tillåtlighetsprövning enligt nuvarande NRL skall utökas till att även&lt;br&gt;omfatta trafikanläggningar, det vill säga större vägar och järnvägar samt&lt;br&gt;hamnar och flygplatser. Det kommunala vetot föreslås dessutom inte&lt;br&gt;gälla under förutsättning att kommunen ges tillräckliga möjligheter att&lt;br&gt;påverka placering och utformning av dessa anläggningar i ett tidigt&lt;br&gt;skede, förslagsvis vid arbetet med konsekvensbeskrivning och val av&lt;br&gt;alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.30 Mjölby kommun: Mjölby kommun delar utredningens uppfettning Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;att regeringen obligatoriskt skall pröva större kommunikationsan- Bilaga 4&lt;br&gt;läggningar. Den föreslagna lösningen innebär att bestämmelserna om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s.k. kommunala vetot blir tillämpliga även avseende vissa trafikanlägg-&lt;br&gt;ningar, något som inte gäller idag. Något kommunalt veto i fråga om&lt;br&gt;objekt som omfettar många kommuner och är av synnerligen angeläget&lt;br&gt;nationellt intresse bör ej ifrågakomma. Undantagsregeln är således&lt;br&gt;mycket begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.31 Nässjö kommun: Nässjö kommun accepterar inte inskränkning&lt;br&gt;av det kommunala vetot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.32 Kalmar kommun: Utredningen tar närmast i förbigående upp den&lt;br&gt;viktiga frågan om inskränkning i det kommunala vetot för ovanstående&lt;br&gt;anläggningar. Frågan har alldeles for stor betydelse for kommunerna för&lt;br&gt;att behandlas på detta sätt. Konsekvenserna måste belysas dock diskuteras&lt;br&gt;ingående före ett politiskt ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.33 Gotlands kommun: Att i tider av en utveckling mot ett än mer&lt;br&gt;utökat lokalt ansvarstagande for miljön, bibehålla och dessutom utöka&lt;br&gt;regeringens möjligheter att &amp;quot;tvinga&amp;quot; på kommunerna dessa anläggningar&lt;br&gt;är något vi har mycket svårt att acceptera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.34 Karlskrona kommun: Karlskrona kommun anser att den&lt;br&gt;kommunala vetorätten bör vara kvar avseende en trafikleds exakta&lt;br&gt;dragning eller var en anläggning fektiskt lokaliseras inom en kommun.&lt;br&gt;Detta då avvägningar mellan det nationella intresset att väsentliga&lt;br&gt;kommunikationsanläggningar kan byggas ut och det lokala intresset för&lt;br&gt;bevarande av hälso och god miljö uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.35 Landskrona kommun: Det är av flera skäl olämpligt att låta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen pröva ärenden som är reglerade av tillåtlighetsregler i lag. Det&lt;br&gt;är en olycklig blandning av politiska och rättsliga överväganden och kan&lt;br&gt;utgöra risker för rättssäkerheten och tilltron till det miljörättsliga&lt;br&gt;systemet.---Stora trafikanläggningar bör prövas av koncessionsnämn-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den eller av en framtida miljödomstol som prövar om anläggningarna&lt;br&gt;uppfyller de krav som miljöbalken ställer. Regeringen har i flera&lt;br&gt;överklagningsärenden när det gäller trafikbuller visat att den rättsliga&lt;br&gt;prövningen har fått vika for en politisk kohandel och intressekonflikter&lt;br&gt;mellan departementen där vissa departement har varit mera måna om att&lt;br&gt;försvara vissa intressen än att se till att en rättslig korrekt prövning sker.&lt;br&gt;Det leder ofelbart till att rättssäkerheten för de som är utsatta för&lt;br&gt;störningarna undergrävs och underminerar tilltron till rättssystemet både&lt;br&gt;bland allmänheten och makthavarna. För att undvika sådana moralupp-&lt;br&gt;lösande kollisioner bör regeringen befrias från den rättstillämpande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;funktionen i enskilda fell.---Stadsbyggnadskontoret känner en viss Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tveksamhet inför förslaget att slopa den kommunala vetorätten i frågor Bilaga 4&lt;br&gt;som sedda ur ett nationellt perspektiv visserligen är angeläget att lösa,&lt;br&gt;men som ur lokal synpunkt sannolikt har mycket vittgående konsekvenser&lt;br&gt;för kommuninvånarnas fysiska miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.36 Halmstads kommun: För dessa frågor vill kommittén att&lt;br&gt;kommunernas möjlighet att påverka skall begränsas kraftigt. Om&lt;br&gt;kommunerna skall kunna påverka miljön i den egna kommunen måste&lt;br&gt;man kunna påverka en av de viktigaste miljöfaktorerna, i vart fell&lt;br&gt;kommunikationsledemas sträckning i den egna kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.37 Göteborgs kommun: De argument som kommittén anför till stöd&lt;br&gt;för sina förslag väger onekligen tungt. Vi anser det emellertid otill-&lt;br&gt;fredsställande att kommunerna mister allt inflytande, och föreslår därför&lt;br&gt;att man i det fortsatta utredningsarbetet utreder möjligheterna för&lt;br&gt;kommunerna att i vart fell få ett avgörande inflytande över den närmare&lt;br&gt;lokaliseringen inom kommunens gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.38 Skövde kommun: Föreslagna inskränkningar i kommunernas&lt;br&gt;vetorätt enligt 7 kap. 4 § bör tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.39 Karlstads kommun: Järnvägar och vägar för nationell och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regional trafik passerar genom flera kommuner. Eftersom kommunika-&lt;br&gt;tionsleder inte kan byta plats vid kommungränserna är det enligt&lt;br&gt;utredningen omöjligt med ett kommunalt veto för sådana objekt som är&lt;br&gt;synnerligen angelägna ur nationell synpunkt - obligatorisk regeringspröv-&lt;br&gt;ning. ---Det kan ifrågasättas om endast trafikbelastningen på en väg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall vara avgörande om ärendet skall prövas av regeringen eller ej.&lt;br&gt;Bestämmelserna om vilka objekt som skall bli föremål för obligatorisk&lt;br&gt;prövning av regeringen måste därför ytterligare preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.40 Köpings kommun: Det kommunala vetot bör gälla för större&lt;br&gt;trafikanläggningar. I den mån avsteg skall göras för väg, järnväg eller&lt;br&gt;farled bör vetot dock gälla for den exakta dragningen inom kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.41 Västerås kommun: 7 kap. 1 §: Till de anläggningar som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen skall tillåtlighetspröva enligt 7 kap. bör även fogas sådana&lt;br&gt;anläggningar som är något mindre miljöferliga men lokaliserats till&lt;br&gt;områden av riksintresse.---4 §: Ett borttagande av det kommunala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vetot vad gäller vägar, järnvägar och farleder kan accepteras med viss&lt;br&gt;tveksamhet.---Däremot avstyrker Västerås stad borttagande av det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunala vetot vad gäller anläggningar i 7 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.42 Borlänge kommun: I samband med större vägtrafikföretag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;järnvägar och hamnanläggningar skall regeringen ges möjlighet att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tillåtlighetspröva anläggningen. Enligt förslaget kommer då det kommu- Bilaga 4&lt;br&gt;nala vetot att tas bort. Det kommunala vetot bör för denna typ av företag&lt;br&gt;kvarstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.43 Hudiksvalls kommun: Förslaget att det s.k. kommunala vetot tas&lt;br&gt;bort kan kommunen inte acceptera. När det gäller mycket speciella&lt;br&gt;anläggningar och tillfallen måste emellertid möjligheter finnas att hitta en&lt;br&gt;lokalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.44 Sundsvalls kommun: 7 kap. 1 §: Regeringen bör ej pröva stora&lt;br&gt;anläggningar som första instans. En regeringsprövning av en anläggning&lt;br&gt;får anses i hög grad politisk och i mindre grad saklig. Den föreslagna&lt;br&gt;regleringen medför att tillåtligheten inte kan ifrågasättas om regeringen&lt;br&gt;har godtagit ett projekt och detta oavsett vad som framkommer i den&lt;br&gt;fortsatta prövningen - och i en miljökonsekvensbeskrivning (MKB).&lt;br&gt;Regleringen strider mot principen att MKB skall föregå ett beslut. Om&lt;br&gt;man står last vid att regeringen skall handha tillåtlighetsprövning så bör&lt;br&gt;denna prövning ges en preliminär ställning och inte förhindra en reell&lt;br&gt;prövning av koncessionsnämnden efter det att MKB upprättats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.45 Timrå kommun: Förslaget innebär att den strategiska planering-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;suppgiften och den lokala självstyrelsen uttunnas. Risken är att kommu-&lt;br&gt;nernas ansvar för utvecklingen i kommunerna försvagas.---Det finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ingen motsättning mellan kommun och stat som skulle kunna motivera att&lt;br&gt;kommunerna undandras möjligheterna att påverka exempelvis en&lt;br&gt;vägsträcknings exakta dragning genom kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.46 Örnsköldsviks kommun: Förslaget att ta bort det kommunala&lt;br&gt;vetot vad gäller vägar, järnvägar och farleder syns som ett uttryck för en&lt;br&gt;misstro mot kommunernas ansvar att underordna sig nationella intressen.&lt;br&gt;Det är utomordentligt viktigt att inte föra bort kommunerna från&lt;br&gt;beslutsprocessen i dessa ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.47 Östersunds kommun: Det föreslagna undantaget för det&lt;br&gt;kommunala vetot avseende tillståndsprövningen av vissa vägar, järnvägar&lt;br&gt;och farleder kan accepteras vad avser festställande av ”stråk&amp;quot; för&lt;br&gt;objekten. Däremot bör kommunens godkännande avseende den slutliga&lt;br&gt;lokaliseringen ej undantas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.48 Skellefteå kommun: För prövningspliktiga anläggningar föreslås,&lt;br&gt;att det kommunala vetot skall kunna genombrytas i vissa fell. - - -&lt;br&gt;Frågetecken kan resas, om det överhuvudtaget är möjligt att uttömmande&lt;br&gt;ange vilka anläggningar som avses. Risken är stor att regeringen på sikt&lt;br&gt;får pröva ett stort antal väg- och jämvägsprojekt. Detta innebär en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formalisering, som inte kan vara motiverad. Det system som idag gäller&lt;br&gt;(enl 4 kap. 2 § NRL), där regeringen kan besluta pröva en anläggning,&lt;br&gt;som inte är prövningspliktig är därvid att föredra. En sådan ordning&lt;br&gt;medför den fördelen att det kommunala vetot kvarstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.49 Umeå kommun: Den kommunala vetorätten: Det är oklart av&lt;br&gt;vilka skäl kommittén föreslår denna utvidgning av undantaget från den&lt;br&gt;kommunala vetorätten. De berörda anläggningarna har typiskt sett stor&lt;br&gt;inverkan på den kommunala planeringen. - - - Miljöprövning av&lt;br&gt;trafikanläggningar: att tillsynsmyndigheten (länsstyrelsen?) bör kunna&lt;br&gt;förbjuda en planerad trafikanläggning om den kan antas orsaka sådana&lt;br&gt;störningar att den enligt stoppreglema i 3 kap. 7 § miljöbalken inte bör&lt;br&gt;få komma till stånd. Det innebär att en trafikled som länsstyrelsen&lt;br&gt;accepterat i en översiktsplan i ett senare skede skulle kunna förbjudas av&lt;br&gt;länsstyrelsen. Jag ser här en systemkonflikt mellan PBL och miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.50 Luleå kommun: Vi har viss förståelse för behovet att avskaffa det&lt;br&gt;kommunala vetot för större vägar, järnvägar och farleder. Att kommu-&lt;br&gt;nerna här helt fråntas inflytande och makt kan dock leda till att den&lt;br&gt;viktiga planeringsdialogen försvagas, och dåliga lösningar förverkligas&lt;br&gt;utan tillräcklig förankring i lokal kunskap, information och värderingar.&lt;br&gt;Det vore fullt möjligt att hitta en medelväg utan ovan nämnda nackdelar,&lt;br&gt;t.ex. genom att kommunerna behåller ett inflytande över den närmare&lt;br&gt;lokaliseringen och utformningen av projektet inom kommunens gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.51 Piteå kommun: 7 kap. 4 § - Vi är tveksamma till att tillåtligheten&lt;br&gt;av stora anläggningar skall prövas utan ett kommunalt inflytande. Allt&lt;br&gt;mer ansvar för genomförande av miljöarbetet läggs på kommunal nivå.&lt;br&gt;Vi tycker därför attt det är märkligt att kommunerna undantas rätten att&lt;br&gt;vara med och påverka lokaliseringen av vägar och dylikt som har stor&lt;br&gt;betydelse för kommunernas utveckling. Möjligheterna till ett kommunalt&lt;br&gt;inflytande måste garanteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.52 Stockholms läns landsting: Kommuner skall pröva projekt utifrån&lt;br&gt;sina invånares sammanvägda intressen och då kan man inte begära att&lt;br&gt;hänsyn till även regionala och nationella intressen skall vägas in.&lt;br&gt;Ansvaret för detta måste ligga på en annan nivå. I praktiken förekommer&lt;br&gt;det inte heller att projekt som skall prövas särskilt enligt NRL berör&lt;br&gt;enbart en kommun. Därför är den kommunala vetomöjligheten inte rimlig&lt;br&gt;och den försvårar dessutom avsevärt en seriös prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.53 Svenska Kommunförbundet: Regeringsprövning av miljöstöran-&lt;br&gt;de anläggningar och det kommunala vetot - Kommittén föreslår att vissa&lt;br&gt;typer av stora trafikanläggningar skall tillåtlighetsprövas av regeringen&lt;br&gt;enligt de bestämmelser i miljöbalken som motsvarar nuvarande 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen om hushållning med naturresurser m.m. - NRL. Kretsen av Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;prövningspliktiga anläggningar föreslås sålunda utökas med vägar, Bilaga 4&lt;br&gt;järnvägar, flygplatser, hamnar och farleder som kan medföra en från&lt;br&gt;nationell eller regional synpunkt betydande påverkan på miljön. För vissa&lt;br&gt;av dessa &amp;quot;nya&amp;quot; typer av anläggningar (vägar, järnvägar och farleder)&lt;br&gt;föreslås att det kommunala vetot skall kunna genombrytas om det från&lt;br&gt;nationell synpunkt är synnerligen angelägeet att anläggningen i fråga&lt;br&gt;kommer till stånd. Kommunförbundet anser att kretsen av anläggningar&lt;br&gt;som skall tillåtlighetsprövas av regeringen inte bör vidgas i förhållande&lt;br&gt;till vad som gäller enligt NRL. Regeringsprövning bör vara fÖrebehållen&lt;br&gt;de anläggningar som har särskilt stor påverkan på omgivningen.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan enligt 4 kap. 2 § NRL besluta att en anläggning eller&lt;br&gt;åtgärd, som inte är obligatoriskt prövningspliktig, inte får utföras utan&lt;br&gt;regeringens tillstånd. Kritiken mot att regeringen underlåter att använda&lt;br&gt;den om det befaras att berörd komun kommer att inlägga veto - får lösas&lt;br&gt;på annat sätt.---Den föreslagna utökningen av prövningsplikten skulle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt förbundets uppfattning innebära att ett stort antal väg- och&lt;br&gt;jämvägsprojekt kommer att prövas av regeringen. Kommunernas&lt;br&gt;erfarenheter av regeringsprövning och därefter kommande prövning&lt;br&gt;enligt berörda speciallagar är inte positiva när det gäller den tid som&lt;br&gt;prövningarna i allmänhet tagit.---En generell regeringsprövning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stora trafikanläggningar, med kanske upp mot ett hundratal prövningar&lt;br&gt;per år, är enligt förbundet inte motiverad. Regeringen bör alltså endast&lt;br&gt;pröva de från miljö- och hushållningssynpunkt särskilt stora och&lt;br&gt;kontroversiella projekten.---I vissa undantagsfell kan förbundet dock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;acceptera en inskränkning i vetorätten.---Som ovillkorliga krav anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att anläggningen i fråga är av nationell betydelse, att en etablering inom&lt;br&gt;landet är nödvändig och att de lokala miljöeffekterna kan godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet accepterade undantag i vetorätten för långsiktigt förvar av&lt;br&gt;kärnavfall och för behandlingsanläggningar av miljöferligt avfell. Stora&lt;br&gt;trafikanläggningar motiverar inte i sig en genombrytning av det&lt;br&gt;kommunala vetot. Endast för sådana omfettande infrastrukturprojekt av&lt;br&gt;nationell betydelse som berör flera kommuner och där de mellankommu-&lt;br&gt;nala intressekonflikterna är uppenbara och klarlagda, kan förbundet tänka&lt;br&gt;sig en genombrytning av vetot. Då förutsätts att inga andra lösningar är&lt;br&gt;möjliga och lämpliga samt att undantaget är starkt motiverat och tillika&lt;br&gt;synnerligen begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.54 Svenska naturskyddsföreningen: Trafikplanering och större&lt;br&gt;vägprojekt bör alltid bli föremål för en fristående prövning i Kon-&lt;br&gt;cessionsnämnden för miljöskydd eller motsvarande myndighet. Förslaget&lt;br&gt;om en obligatorisk regeringsprövning är visserligen bättre än nuläget men&lt;br&gt;är ändå inte tillfredsställande eftersom regeringen i vissa lägen är part i&lt;br&gt;målet när det gäller stora vägprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.55 Tjänstemännens Centralorganisation, TCO: Förslaget innebär Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;att det kommunala vetot tas bort i vissa frågor. TCO anser att kommu- Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nerna, även om vetorätten tas bort, måste få möjlighet att påverka&lt;br&gt;lokaliseringar som har betydelse for deras utveckling såväl när det gäller&lt;br&gt;miljön som infrastrukturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.56 Plan- och Byggutredningen: Vissa större trafikanläggningar som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan medföra en från nationell eller regional synpunkt betydande påverkan&lt;br&gt;på miljön skall prövas av regeringen.---Detta kommer att medföra att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett stort antal trafikanläggningar skall prövas av regerignen. Frågan om&lt;br&gt;den föreslagna urvalsmetoden är den bästa är svårbedömbar. - - -&lt;br&gt;Bakgrunden anges vara dels att i ett antal fell har det ifrågasatts om&lt;br&gt;hänsynen till miljön och hushållningen med naturresurser har behandlats&lt;br&gt;på ett tillfredsställande sätt i den kommunal planeringen och i länsstyrel-&lt;br&gt;sens prövning av planer, det i andra sammanhang aktualiserats problem&lt;br&gt;när kommuner i sin fysiska planering skall tillgodose vissa statliga&lt;br&gt;intressen.---Huruvida Plan- och byggutredningens förslag i dessa delar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;blir helt förenligt med betänkandets förslag om regeringsprövning kan&lt;br&gt;givetvis ännu inte överblickas. Jag förutsätter dock att Plan- och&lt;br&gt;byggutredningens förslag beaktas i berednignen av förslaget till miljö-&lt;br&gt;balk.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.2.57 Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR: 7 kap.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 och 4 §§: Förståelsen för att viktiga strukturinvesteringar av nationella&lt;br&gt;intressen är nog stor, men vad som är oacceptabelt är att kommunerna&lt;br&gt;helt undandras möjligheten att kunna påverka exempelvis en vägsträck-&lt;br&gt;nings exakta dragning genom kommunen. Då kommunikationsledemas&lt;br&gt;lokalisering är så avgörande för samhällsbyggnaden och den lokala&lt;br&gt;utvecklingen är det utomordentligt viktigt att inte föra bort kommunerna&lt;br&gt;från beslutsprocessen i dessa ärenden. Skulle situationen uppstå att en&lt;br&gt;kommun &amp;quot;av okynne&amp;quot; hindrar framdragandet av en nationellt viktig&lt;br&gt;kommunikationsled borde detta kunna regleras utan att på nu föreslaget&lt;br&gt;sätt helt ta bort kommunerna från beslutsfattandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.58 Föreningen Skogsindustrierna: Skogsindustrierna anser att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är rimligt att större trafikanläggningar prövas av regeringen och att det&lt;br&gt;kommunala vetot skall kunna brytas igenom i samband med en sådan&lt;br&gt;prövning.---Skogsindustrierna anser att denna villkorsprövning bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsas till fell då en betydande miljöpåverkan kan bli aktuell. Det är&lt;br&gt;också viktigt att prövningen sker i samband med att de andra villkoren&lt;br&gt;festställs och därmed kan baseras på en helhetsbedömning av projektet&lt;br&gt;och dess praktiska förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.59 Miljö- och Hälsoskyddstjänstemannaförbundet: Det kommunala&lt;br&gt;vetot: I en tid då allt mer ansvar för genomförande av miljö-, hälso- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naturvårdsarbetet läggs på kommunal nivå, är det märkligt att kommuner-&lt;br&gt;na undantas möjligheter att vara med och påverka lokalisering av vägar,&lt;br&gt;järnvägar o.dyl. Dessa typer av anläggningar är av mycket stor betydelse&lt;br&gt;för en kommuns utveckling, inte bara ur miljösynpunkt, utan även för&lt;br&gt;infrastrukturen, boendet, sysselsättning, fritid m.m. Kommunens&lt;br&gt;möjligheter till påverkan och inflytande måste garanteras i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.60 Jernkontoret: 7 kap. 4 § som säger att regeringen får tillåta en&lt;br&gt;anläggning o.s.v. endast om kommunfullmäktige har tillstyrkt bör ändras.&lt;br&gt;Vi finner det orimligt att det kommunala vetot ej skall gälla vägar,&lt;br&gt;järnvägar och farleder men däremot industrianläggningar, som kan vara&lt;br&gt;lika viktiga för landet som trafikleder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2.61 Jordens Vänner: Utredningen borde ha passat på och stoppat&lt;br&gt;möjligheten för regeringen att &amp;quot;köpa grisen i säcken&amp;quot; genom att besluta&lt;br&gt;om stora anläggningar innan miljökonsekvenserna har utretts ordentligt. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Jordens Vänner anser att den kommunala vetorätten bör gälla i fråga&lt;br&gt;om anläggningar som avser mellanlagring eller slutlig förvaring av&lt;br&gt;kärnämne eller kärnavfall, i synnerhet så länge kämkraftsavvecklingen&lt;br&gt;inte är fullt genomförd. Vi anser vidare att den kommunala vetorätten&lt;br&gt;bör gälla för sådana anläggningar för behandling av miljöfarligt avfall,&lt;br&gt;som nämns i 1 § 10 samt för vägar och farleder.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Tillstånd och tillsyn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;9.3.1 Banverket: Enligt Banverket ligger förslaget om ansvarsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kring tillståndsprövning i linje med utvecklandet av sektorsprincipen, där&lt;br&gt;sektorsmyndigheten skall få ett utökat miljöansvar.---Banverket bör i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enlighet med sektorsprincipen bli föreskrivande myndighet för spårburen&lt;br&gt;trafik och därmed få ansvaret att meddela generella föreskrifter om bl.a.&lt;br&gt;skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått.---Enligt Banverket är det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oacceptabelt med en generell tillåtlighetsprövning av stomjämvägar. En&lt;br&gt;generell prövning är både kostsam, tidskrävande och ur miljösynpunkt&lt;br&gt;onödig. Risken är uppenbar att angelägna projekt försenas och fördyras&lt;br&gt;utan att några egentliga miljövinster görs. Av de EG-direktiv som&lt;br&gt;presenterats framgår också att någon avsikt om generell tillståndspröv-&lt;br&gt;ning inte föreligger. - - - Tillståndsprövningen bör ske analogt med&lt;br&gt;vägobjekt. Det framgår ej av utredningen var den huvudsakliga till-&lt;br&gt;ståndsprövningen av järnvägar skall ske. Av lagförslaget framgår att en&lt;br&gt;tillåtlighetsprövning av vissa projekt kommer att prövas av regeringen. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Banverket förordar en prövning enligt särskild jämvägslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.2 Vägverket: Förslagen till stoppregel och separat tillståndsprövning&lt;br&gt;i miljöfrågor stämmer inte överens med principen om integrering av&lt;br&gt;miljöfrågor tillsammans med andra frågor vid beslutsfattande (Agenda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21). - - - Utredningen tycks inte ha övervägt vilken betydelse som&lt;br&gt;utformning av prövningsystem och planeringssystem har för allmänhetens&lt;br&gt;och intresseorganisationers medverkan. Vägverket menar att enkelhet i&lt;br&gt;processer och likformig hantering från fall till fall skall eftersträvas.&lt;br&gt;Stoppregel och separat tillståndsprövning underlättar inte allmänhetens&lt;br&gt;medverkan.---Utredningen skriver att Vägverket ensamt fettar beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om lokalisering. Utredningen tar därvid inte upp länsstyrelsens be-&lt;br&gt;tydelsefulla roll. I de fell som Vägverket och länsstyrelsen inte kommer&lt;br&gt;överens hänskjuts ärendet till regeringen. Vidare uppmrksammar&lt;br&gt;utredningen inte dagens samrådsprocesser och den stora betydelse som&lt;br&gt;dessa har för goda beslut och god miljöhänsyn. En förstudie är ex-&lt;br&gt;empelvis i hög grad en samrådsprocess. - - - Utredningen har inte&lt;br&gt;uppmärksammat samspelet mellan vägplanering och kommunal markan-&lt;br&gt;vändningsplanering. För detta finns möjligheter att utveckla förbättrade&lt;br&gt;arbetsmetoder som kan utgå från de i utredningen föreslagna aktsamhets-&lt;br&gt;reglema. ---Planerings- och beslutsprocessen bör även fortsättningsvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;präglas av samråd mellan Vägverket, länsstyrelser, kommuner och&lt;br&gt;allmänhet. Tillämpningen av aktsamhetsreglema i miljöbalken säkerställs&lt;br&gt;genom expertgranskning och ersätter separat tillståndsprövning enligt&lt;br&gt;förslaget till miljöbalk.---Krav på förstudie bör föras in i väglagen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syfte att främja en effektiv process och ändamålsenliga miljökonsekvens-&lt;br&gt;beskrivningar. - - - Väglagen bör vidare ange att lokaliseringsbeslut&lt;br&gt;baserat på lokaliseringsutredning med miljökonsekvensbeskrivning skall&lt;br&gt;kunna fettas av väghållaren och överklagas till regeringen. Regeringen&lt;br&gt;kan därvid göra en tillåtlighetsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.3 Sjöfartsverket: Sjöfartsverket tror sig kunna förutse att krav&lt;br&gt;kommer att resas från olika intressenter som i praktiken medför att&lt;br&gt;tillåtligheten av vaije ny ferled, som anläggs, kommer att få prövas.&lt;br&gt;Detta är inget som i och för sig behöver betraktas som olämpligt men det&lt;br&gt;kommer att skapa merarbete för regeringen och inte vara motiverat från&lt;br&gt;miljöskyddssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.4 Luftfartsverket: Ifråga om tillsyn av flygplatser anser Luft-&lt;br&gt;fartsverket att en ändring av nu gällande tillsynsregler vad gäller&lt;br&gt;länsstyrelsernas tillsynsansvar inte är nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.5 Sveriges geologiska undersökning, SGU: Kommittén föreslår att&lt;br&gt;kretsen av prövningspliktiga anläggningar i 4 kap. NRL vid infogandet&lt;br&gt;i en ny miljöbalk utökas med vägar, järnvägar, flygplatser, hamnar och&lt;br&gt;ferleder. SGU tillstyrker förslagen förutsatt att anläggningens omfettning&lt;br&gt;och betydelse från transportsynpunkt medför att den är ett nationellt&lt;br&gt;intresse och utgör en nyetablering. Kommittén föreslår också att det s.k.&lt;br&gt;kommunala vetot skall kunna brytas igenom. SGU delar kommitténs&lt;br&gt;uppfettning att regeringen i miljöbalken skall tillförsäkras möjlighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pröva särskilt stora och från miljösynpunkt ingripande anläggningar och Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;verksamheter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.6 Statens naturvårdsverk: Bestämmelser om tillfälliga bilförbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 7 kap. 12 § bör utgå. Den förebyggande principen borde istället&lt;br&gt;gälla. Vid utformningen av en sådan regel bör det beaktas dels att regeln&lt;br&gt;bör avse alla kategorier av fordon och att regeln inte enbart får avse&lt;br&gt;förbud för vissa typer av fordon att framföras. Bemyndigande för en&lt;br&gt;kommun att utfärda föreskrifter för trafiken bör vara frikopplade från&lt;br&gt;hälsoskyddsbestämmelsema och införas i 4:e kapitlet som behandlar&lt;br&gt;föreskrifter.---Kommunerna bör bemyndigas att utfärda föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om inrättande av s.k. miljözoner, på motsvarande sätt som avses i första&lt;br&gt;punkten i 147 § vägtrafikkungörelsen. Nämnda regel har klar karaktär av&lt;br&gt;skyddslagstiftning och bör inarbetas i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.7 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen anser att&lt;br&gt;tillsynen över trafikanläggningar bör utövas av staten, dock inte av&lt;br&gt;Naturvårdsverket utan av länsstyrelserna som har ingående kännedom och&lt;br&gt;erfarenheter i fråga om lokalisering, regional miljöövervakning och&lt;br&gt;regional samordning. En löpande kontroll och rapportering i likhet med&lt;br&gt;vad som gäller för övriga tillståndspliktiga verksamheter skulle på sikt&lt;br&gt;kunna ge ett betydligt bättre underlag regionalt för den firamtida&lt;br&gt;utvecklingen, transportnätet, i milj ovänligare riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.8 Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen anser att det är&lt;br&gt;tveksamt att pröva lokaliseringen för sig utan att samtidigt pröva hela&lt;br&gt;tillåtligheten, d.v.s. vilka försiktighetsåtgärder som måste vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.9 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Miljöstörningarna från trafiken&lt;br&gt;är mycket stora. Det är därför synnerligen viktigt att trafikproblemen&lt;br&gt;beaktas särskilt inför den kommande skyddslagstiftningen. Ordningen&lt;br&gt;med att tillsynsmyndigheten kan förelägga om förbud mot en trafikan-&lt;br&gt;läggning passar mindre bra in i de prövningsrutiner som finns för sådana&lt;br&gt;projekt. I stället borde alla vägprojekt som kräver en arbetsplan&lt;br&gt;miljöprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.10 Mjölby kommun: Kommunen anser att principiella skäl talar för&lt;br&gt;att bestämmelserna om miljöprövning i miljöbalken även görs tillämpliga&lt;br&gt;i fråga om större trafikanläggningar, som inte omfettas av kraven på&lt;br&gt;obligatorisk regeringsprövning. Vidare tillstyrks att miljöbalkens&lt;br&gt;tillsynsregler också kommer att vara tillämpliga på trafikanläggningar av&lt;br&gt;aktuellt slag. Tillsynen över de större trafikanläggningarna föreslås åvila&lt;br&gt;Naturvårdsverket. De nu föreslagna lösningarna innebär att trafikanlägg-&lt;br&gt;ningar för alla trafikslag kommer att kunna prövas enligt miljöbalken,&lt;br&gt;vilket måste uppfettas som positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.11 Göteborgs kommun: Vi tillstyrker att en särskild prövning sker&lt;br&gt;av betydande kommunikationsanläggningar, men förutsätter då att man&lt;br&gt;i detta sammanhang med uttrycket påverkan på miljön avser även&lt;br&gt;människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3.12 Svenska Kommunförbundet: Kommunförbundet delar ut-&lt;br&gt;redningens uppfattning att koncessionsplikt inte skall införas för angivna&lt;br&gt;större vägar, järnvägar och farleder. Inte heller vad avser hamnar anser&lt;br&gt;förbundet att förprövningsplikt enligt balken skall införas. Det kan&lt;br&gt;lämpligen tas upp till prövning av regeringen enligt den bestämmelse som&lt;br&gt;ger regeringen möjlighet att besluta att en anläggning eller åtgärd, som&lt;br&gt;inte är obligatoriskt prövningspliktig för regeringen, inte får utföras utan&lt;br&gt;regeringens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 Övrigt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;9.4.1 Vägverket: &amp;quot;Miljökvalitetsnormer&amp;quot;, miljömål, åtgärdsplaner och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egenkontroll är något som Vägverket redan handskas med. Idag tillämpas&lt;br&gt;med kraft t.ex. naturvårdsverkets riktvärde 55 dBA vid nybyggnad av&lt;br&gt;vägar trots att riktvärdet inte är festställt. Den föreslagna stoppregeln&lt;br&gt;kommer inte att ge några egentliga miljövinster för väg- och trafiksyste-&lt;br&gt;met utan istället skapa tillkrånglade procedurer.---Rekommendationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om hur förstudier skall göras finns sedan böijan av 1993. Dessa har&lt;br&gt;böijat tillämpas. Förstudiemodellen, som bl.a. innebär inledande&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning (MKB), motsvarar vad som internationellt&lt;br&gt;kallas för &amp;quot;screening&amp;quot; och &amp;quot;scoping&amp;quot;. Utredningen kunde på ett tydligare&lt;br&gt;sätt ange att denna typ av planeringssteg understöds och överensstämmer&lt;br&gt;med principen om att MKB skall integreras i alla skeden av samhällets&lt;br&gt;planeringsprocesser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4.2 &amp;nbsp;Sjöfartsverket: Aktsamhetsreglema som sådana måste för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjöfartens del rimligen uppfattas som något slags programförklaring, som&lt;br&gt;skall påverka sjötrafiksektom som helhet. Föreskriften i 3 kap. 4 § om&lt;br&gt;skyldighet att alltid använda bästa tillgängliga teknik kan emellertid inte&lt;br&gt;ses som någon programförklaring. Den synes kunna innebära t.ex. att en&lt;br&gt;svensk redare, som vill bedriva svensk kustfert med ett fertyg, inte skulle&lt;br&gt;kunna köpa in ett utländskt, äldre och i och för sig i alla avseenden&lt;br&gt;sjösäkert fertyg. Detta kan inte vara avsikten med föreskriften men det&lt;br&gt;framgår inte att så är fellet. Om inte annat så är Sverige skyldigt att&lt;br&gt;godta äldre fertyg under förutsättning att de uppfyller vissa konventions-&lt;br&gt;bundna krav.---Sjöfartsverket har inte i betänkandet funnit något motiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för varför skyldigheten i 4 kap. 2 § andra stycket naturresurslagen inte&lt;br&gt;förts in i förslaget till miljöbalk. Verket har svårt att förstå varför&lt;br&gt;utredningen föreslår att den nu gällande miljöskyddslagen i princip skall&lt;br&gt;vara tillämplig på sjöferten, som är en internationell verksamhet, för vars&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedrivande det är viktigt med en internationellt vedertagen reglering. Den&lt;br&gt;nationella lagstiftningen har skett i speciallagstiftning. Om den komman-&lt;br&gt;de miljöbalken skall innefatta sjöfarten i vid bemärkelse, inte bara&lt;br&gt;farlederna, kommer det att skapa en viss osäkerhet om vad som skall&lt;br&gt;anses gälla samtidigt som internationella regler, som rimligen kommer&lt;br&gt;att godtas i Sverige, så småningom kommer att böija gälla. Man kan&lt;br&gt;alltså utgå från att miljöbalken inom en inte särskilt avlägsen framtid i&lt;br&gt;viktiga avseenden måste ändras när det gäller sjöfarten. Någon analys&lt;br&gt;eller redovisning av ett behov på grund av erfarenheterna av skador&lt;br&gt;orsakade av sjöfarten finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4.3 Statens naturvårdsverk: Miljözonerna bör kunna knytas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbud för viss trafik eller till bilavgifter.---Naturvårdsverket föreslår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att emissionskrav och miljöklassningssystem för vägfordon, flygplan,&lt;br&gt;fertyg m.fl. produkter bör föreskrivas med stöd av miljöbalken som&lt;br&gt;därmed ersätter regler i speciallagarna på detta område. Vissa grundkrav&lt;br&gt;kan vara lämpligt att ha kvar i speciallagstiftningen, eftersom reglema är&lt;br&gt;kopplade till tillsynen av miljövärdighet och funktionsduglighet. En sådan&lt;br&gt;uppläggning som här skisserats skulle lägga grunden för en enhetlig&lt;br&gt;lagteknisk lösning för alla trafikslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4.4 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Det hade varit&lt;br&gt;önskvärt att kommittén haft möjlighet att göra en ännu mera genom-&lt;br&gt;arbetad analys av möjligheterna att reglera trafikens miljöpåverkan.&lt;br&gt;Miljökvalitetsnormer kommer visserligen att innebära krav på åt-&lt;br&gt;gärdsplaner och skyddsavstånd i tätorter, men trafikens storskaliga&lt;br&gt;effekter kommer inte att påverkas mer än marginellt. Ätgärdsplanens&lt;br&gt;möjligheter att tvinga fram åtgärder för att begränsa trafikens störningar&lt;br&gt;är också osäkra. Hushållningsbetämmelsema i balken och utökad&lt;br&gt;miljöskyddsprövning av trafikanläggningar behandlar också i första hand&lt;br&gt;lokaliseringsfrågan. En utökad prövningsplikt är positiv men kan&lt;br&gt;svårligen styra valet av transportmedel till miljövänligare alternativ.&lt;br&gt;Miljökonsekvensbeskrivningar ger bättre underlag för såväl investering&lt;br&gt;som projektering av vägar och andra transportanläggningar. Deras&lt;br&gt;styrande verkan är dock begränsad. Under alla förhållanden är det viktigt&lt;br&gt;att riksdagen inför sina beslut om trafiksystemens utformning har tillgång&lt;br&gt;till ett fullödigt underlag vad avser miljökonsekvenser av olika in-&lt;br&gt;riktningsaltemativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4.5 Länsstyrelsen i Värmlands län: Balken torde i första hand vara&lt;br&gt;väl ägnad åt att hantera trafikanläggningar. När det gäller trafikfrågorna&lt;br&gt;finns vidare en konflikt i dag i deras hantering enligt PBL respektive&lt;br&gt;enligt väglagen. Frågan om hur dessa bestämmelser skall samordnas bör&lt;br&gt;redas ut innan naturresurslagen fors in i en ny miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4.6 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Miljökvalitetsnormer kommer Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;att innebära krav på åtgärdsplaner och skyddsavstånd i tätorter, men Bilaga 4&lt;br&gt;trafikens storskaliga effekter kommer inte att påverkas mer än indirekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utökad miljöskyddsprövning av trafikanläggningar behandlar också i&lt;br&gt;första hand lokaliseringsfrågan men kan svårligen styra valet av&lt;br&gt;transportmedel. Miljökonsekvensbeskrivningar ger bättre underlag för&lt;br&gt;såväl investering som projektering av vägar och andra transportanlägg-&lt;br&gt;ningar och är idag betydelsefulla för att peka på alternativ och effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4.7 Uppsala kommun: Miljökvalitetsnormer och stoppregeln kan,&lt;br&gt;tillsammans med tillståndsprövningen av vägprojekt, bli ett effektivt&lt;br&gt;hjälpmedel för att begränsa störningar från trafiken. Nuvarande riktlinjer&lt;br&gt;för kväveoxider och kolväten kan då göras om till miljökvalitetsnormer.&lt;br&gt;Med utgångspunkt från detta kan även klara riktlinjer för när trafiken bör&lt;br&gt;begränsas i stadskärnorna utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4.8 Norrköpings kommun: Kommunen anser att nya väganläggningar&lt;br&gt;i någon form bör förprövas enligt miljöbalken. En lösning kan vara en&lt;br&gt;utredningsplan som prövas enligt miljöbalken innan arbetsplan upprättas&lt;br&gt;och fastställs enligt väglagen. Generella föreskrifter kan ersätta en&lt;br&gt;individuell prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4.9 Göteborgs kommun: Kvalitetsnormen blir mycket pådrivande,&lt;br&gt;speciellt om utgångspunkten för normen blir de riktvärden som idag&lt;br&gt;gäller för luftkvalitet och som även föreslagits för buller. Vi anser det&lt;br&gt;angeläget att noga klargöra ekonomiska konsekvenser och finans-&lt;br&gt;ieringssätt innan miljökvalitetsnormer festställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4.10 Svenska Kommunförbundet: Kommunförbundet avstyrker vidare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alla former av miljökvalitetsnormer utformade som avståndsnormer.&lt;br&gt;Synsättet bakom sådana normtyper är förlegat. Bl.a. motverkar det&lt;br&gt;initiativ till utveckling och förbättring av trafiksystemens olika kompo-&lt;br&gt;nenter. ---Kommunförbundet anser att den lokala tillsynsmyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall utöva tillsyn över alla berörda trafikanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4.11 Svenska naturskyddsföreningen: Naturskyddsföreningen anserär&lt;br&gt;applicerbart även på transportområdet. Försiktighetsprincipen liksom&lt;br&gt;utbytesprincipen och valet av den bästa tillgängliga tekniken måste också&lt;br&gt;avse tillverkarna av fordon. - - - Föreningen anser att trafik- och&lt;br&gt;transportlagstiftningen i de delar de har beröring med miljö- och&lt;br&gt;naturskyddslagama bör integreras i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 &amp;nbsp;Naturvård och biologisk mångfald&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Allmänt om biologisk mångfald och NVL&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10.1.1 Riksdagens ombudsmän, JO: I 10 kap. utpekas länsstyrelsen&lt;br&gt;som den myndighet som skall fetta beslut i vissa fell, bl.a. i fråga om&lt;br&gt;bildande av naturreservat och naturvårdsområde. Även om det här inte&lt;br&gt;är fråga om att länsstyrelsen skall pröva tillståndsärenden, synes&lt;br&gt;regleringen inkonsekvent mot bakgrund av den i övrigt i balken&lt;br&gt;tillämpade principen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.2 Boverket: En särskild fråga är de olika formuleringarna for&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;friluftslivets och de biologiska grunderna. Av motiven framgår inte med&lt;br&gt;tydlighet om &amp;quot;bevara&amp;quot; innebär annat krav på skälen för dispens än&lt;br&gt;&amp;quot;främja&amp;quot;. Främja kan tolkas som mera aktivt än bevara och klarläggande&lt;br&gt;behövs.---Avgörande för tillämpningen är kompetensen hos beluts-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fettama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.3 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen föreslår att 11 kap. 4 § ändras så&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den innebär ett dispensabelt förbud mot arbetsföretag som kan skada&lt;br&gt;naturmiljön. Ett alternativ är att 4 § ändras så att biotopskyddet alltid&lt;br&gt;förutsätter ett beslut i det enskilda fellet.---Ersättningsreglerna i 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 2 § andra stycket kan enligt Skogsstyrelsens bedömning över huvud&lt;br&gt;taget inte tillämpas på 11 kap. 4 § med nuvarande utformning eftersom&lt;br&gt;förbudet följer direkt av lagen så snart biotopen utpekats. Något tillstånd&lt;br&gt;att vidta viss åtgärd kan därefter inte meddelas. - - - Skogsstyrelsen&lt;br&gt;tillstyrker de nya formuleringarna beträffande spridning av bekämpnings-&lt;br&gt;medel liksom den utökade bedömningsgrunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.4 Riksantikvarieämbetet, RAÄ: Riksantikvarieämbetet anser att&lt;br&gt;institutets användning av 10 kap. 3 § för att även skydda värdefulla&lt;br&gt;områden i landskapet främst av kulturhistoriska skäl skall framgå i&lt;br&gt;motivtexten. - - - Det kulturhistoriska intresset måste synas i motiven till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap. 1, 2, 3 och 4 §§ för skyddet om det skall beaktas vid dispenser,&lt;br&gt;tillsyn samt vid successiva förändringar i regelverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.5 Domän AB: Domän instämmer i att bevarandet av den biologiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mångfelden är en mycket viktig uppgift, som kräver medverkan från alla&lt;br&gt;berörda parter. Vi ställer oss dock frågande till att hotbilden i Sverige&lt;br&gt;skulle vara lika allvarlig som globalt. En anpassning av kriterierna på hot&lt;br&gt;i olika klasser till internationell standard är önskvärd och lär vara på&lt;br&gt;gång.---Behovet av naturreservat försvinner inte, men det bedöms bli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydligt reducerat som en följd av de kort beskrivna primära insatserna,&lt;br&gt;vilka medför att en viss del av den produktiva skogsmarken undantas från&lt;br&gt;brukande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.6 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket delar inte kommitténs&lt;br&gt;uppfettning att det skulle medföra några väsentliga svårigheter att låta&lt;br&gt;miljöbalkens aktsamhetsregler direkt styra de areella näringarnas&lt;br&gt;sektorslagar.---Ersättningssystemet beträffande förfogandeinskränk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar behöver ses över i sin helhet. I andra hand bör ersättningssystemet&lt;br&gt;återgå till det som gällde före 1987, dvs. att skadorna relateras till hela&lt;br&gt;brukningsenheten. För sådant fell är det viktigt att det av kommittén&lt;br&gt;föreslagna tillägget till nu gällande bestämmelser (28 kap. 3 §) kommer&lt;br&gt;till stånd.---Verket vill understryka vikten av att strandskyddet tas in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som en självständig prövningsgrund i 12 kap. 1 § PBL.---Miljös-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kyddskommittén har på ett utomordentligt sätt beskrivit utvecklingen för&lt;br&gt;naturvårdens del fram till dagens situation, och visat att utarmningen av&lt;br&gt;den biologiska mångfelden utgör ett av de stora hoten mot miljön.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som verket framhållit i avsnitt 2 om samordnad miljölagstiftning borde&lt;br&gt;emellertid kommittén ha kunnat omsätta sina kunskaper i ett reformför-&lt;br&gt;slag som mer genomgripande integrerat de olika sektorernas miljöfrågor&lt;br&gt;i balken.---Naturvårdsverket delar inte kommitténs uppfettning att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle medföra några väsentliga svårigheter att låta miljöbalkens&lt;br&gt;aktsamhetsregler direkt styra de areella nägingamas sektorslagar.---I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 1 § föreslår kommittén att ändamålet med balken skall vara att&lt;br&gt;bl.a. bevara &amp;quot;levande landskap&amp;quot;. Verket anser att denna punkt kan göras&lt;br&gt;tydligare. Som en följd kan 2 kap. 4 § utgå. Paragrafen innebar att det&lt;br&gt;formellt inte är möjligt att som naturreservat eller naturvårdsområdet&lt;br&gt;avsätta ett område som är skyddat enligt kulturminneslagens fomminnes-&lt;br&gt;bestämmelser. Verkets förslag medför även att en gräns samtidigt dras&lt;br&gt;mellan miljöbalken och kulturminneslagens fomminnes- och byggnads-&lt;br&gt;minnesbestämmelser. - - - Verket delar kommitténs uppfettning att&lt;br&gt;allemansrättens innehåll inte skall regleras i lag. Däremot bör lagtexten&lt;br&gt;uttrycka att alla de som tillgodogör sig fördelarna av allemansrätten,&lt;br&gt;också har ett ansvar att visa hänsyn mot såväl naturen som mot ägare och&lt;br&gt;brukare av marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.7 Stockholms universitet: Miljöskyddskommittén föreslår i 11 kap.&lt;br&gt;7 § att regeringen får meddela föreskrifter för att uppfylla Sveriges&lt;br&gt;internationella förpliktelser beträffande flyttande utrotningshotade arter.&lt;br&gt;Nämnden vill framhålla att det bemyndigande som regeringen får enligt&lt;br&gt;4 kap. 2 § för att uppfylla Sveriges internationella förpliktelser genom att&lt;br&gt;meddela föreskrifter torde med fördel kunna kompletteras genom att&lt;br&gt;tilläga &amp;quot;växter och djur&amp;quot; efter &amp;quot;människors hälsa&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.8 Uppsala universitet: 10 kap. handlar om skydd för naturområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. och är till stora delar hämtat från naturvårdslagen. Det vore&lt;br&gt;mycket lämpligt att slå samman ett antal styrmedel avseende markan-&lt;br&gt;vändning. Ett första steg i den riktningen är att integrera planlagstiftning&lt;br&gt;med miljöbalken.---11 kap. handlar om skydd för växt- och djurlivet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. Kapitlet bör revideras syftande till att tillgodose målen om&lt;br&gt;biologisk mångfald. Bemyndigandet till regeringen att införa regler till&lt;br&gt;följd av internationella överenskommelser bör göras till ett åläggande och&lt;br&gt;hamnar i det av oss föreslagna nya &amp;quot;pliktkapitlet&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.9 Lunds universitet: Kommitténs förslag rörande den s.k. gröna&lt;br&gt;miljövården utgår ifrån nuvarande naturvårdslag, vars regler har&lt;br&gt;utvecklats något för att bli effektivare i arbetet för att bevara biologisk&lt;br&gt;mångfeld. Också moderniserade regler har emellertid bedömts otill-&lt;br&gt;räckliga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.1.10 Naturvetenskapliga Forskningsrådet, NFR: NFR ser med&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;tillfredsställelse att ett ökat skydd ges till biotoper som strandzoner och&lt;br&gt;våtmarker, där speciellt de sistnämndas betydelse för den biologiska&lt;br&gt;mångfaldens bevarande är stor. NFR håller också med om vikten av at&lt;br&gt;skyddsåtgärder vidtas för flera områden än vad som är fellet idag och vill&lt;br&gt;understryka betydelsen av skyndsamhet. Dessutom är det viktigt att&lt;br&gt;tillräckligt stora sammanhängande områden skyddas då flera arters&lt;br&gt;överlevnad är beroende inte bara av att en biotop skyddas, utan också av&lt;br&gt;att ett tillräckligt stort område skyddas.---Betänkandet föreslår att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna regler för utsättandet av främmande arter bör införas i&lt;br&gt;miljöbalken. Detta förefeller ändamålsenligt, och NFR instämmer i de&lt;br&gt;riktlinjer som Internationella Naturvårdsunionen, IUCN, har utarbetat.&lt;br&gt;Vikten av ökad kunskap och forskning om ekologiska effekter av&lt;br&gt;utsättande av organismer med för den miljön nya egenskaper är därför&lt;br&gt;framgent och kontinuerligt av stor betydelse för att kunan fullgöra&lt;br&gt;miljöbalkens intentioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.11 Sveriges lantbruksuniversitet, SLU: Utredningen idylliserar de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidigare agrara samhällena. Den avgörande skillnaden mellan förr och nu&lt;br&gt;är den tekniska nivån som gör att människan idag kan åstadkomma&lt;br&gt;ingrepp i naturen i en skala som var omöjlig for några hundra år sedan. -&lt;br&gt;- - Påståendet att den samlade genpolen för alla levande arter är given&lt;br&gt;och inte förnyas är inte giltigt. Utan spontana förändringar i argemas&lt;br&gt;gener skulle t.ex. inte nya arters uppkomst kunna förklaras.---Avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4.1 Områdesskydd och ersättningsregler - Uttrycket att markan-&lt;br&gt;vändningen inom jord- och skogsbruket skall anpassas efter &amp;quot;de naturliga&lt;br&gt;förutsättningarna&amp;quot; är svårtolkat och skulle i praktiken kunna innebära att&lt;br&gt;man motsätter sig gödsling och bevattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.12 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Omtanken om den&lt;br&gt;biologiska mångfelden har under senare år ökat i skogsbruket. Av&lt;br&gt;erferenhet från lagtillämpning på skogsvårdsområdet vet vi att det inte är&lt;br&gt;möjligt att endast medelst lagregler &amp;quot;styra firam&amp;quot; en önskvärd utveckling.&lt;br&gt;Information och rådgivning till berörda skogstjänstemän och skogsägare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är enligt vår mening en mycket väsentlig del i arbetet för att åstadkomma&lt;br&gt;en förändrad attityd och ett förändrat beteende.---Skogsvårdsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;instämmer i utredningens förslag att de konkreta miljöreglema för&lt;br&gt;skogsbruket bör ingå i sektor - d.v.s. skogsvårdslagen och inte föras över&lt;br&gt;till miljöbalken.---Skogsvårdsstyrelsen delar i allt väsentligt resone-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mangen och förslagen i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.13 Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Vad gäller skydd för&lt;br&gt;vissa biotoper, motsvarande 21 § naturvårdslagen, vill skogsvårdsstyrel-&lt;br&gt;sen poängtera det informationsproblem som kommer att uppstå om ett&lt;br&gt;generellt skydd införs för vissa biotoper. För att ett sådant skydd skall&lt;br&gt;vara praktiskt tillämpbart måste biotoperna vara mycket väl definierade,&lt;br&gt;lätta att känna igen och att avgränsa i terrängen. — Skogsvårdsstyrelsen&lt;br&gt;anser rent allmänt att en modell med skydd av biotoper efter beslut i det&lt;br&gt;enskilda fallet är att föredra. På sidan 477 framförs att naturvårdsmyn-&lt;br&gt;dighetemas och allmänhetens behov av insyn är mycket bristfälligt&lt;br&gt;tillgodosedda i den nuvarande skogsvårdslagen. En jämförelse görs med&lt;br&gt;vissa andra länder där informationsplikt om planerade avverkningar&lt;br&gt;medelst bl.a. skyltning föreligger. Skogsvårdsstyrelsen vill i detta&lt;br&gt;sammanhang betona den omfettning skogsbruket har och de praktiska&lt;br&gt;problem och administrativa kostnader detta skulle medföra i ett skogslän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.14 Länsstyrelsen i Stockholms län: Förslaget om att strandskyddet&lt;br&gt;utvidgas till att innefetta inte bara skydd för friluftslivet utan även skydd&lt;br&gt;för växt- och djurlivet är bra och innebär att de naturvetenskapliga&lt;br&gt;aspekterna också skall beaktas vid prövning av despensgivning inom&lt;br&gt;strandskyddsområde. Länsstyrelsen tillstyrker även att kommunerna får&lt;br&gt;bestämma om strandskyddet i en detaljplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.15 Länsstyrelsen i Uppsala län: Kommittén föreslår att i de fell en&lt;br&gt;länsstyrelse delegerar sin befogenhet att bilda naturreservat till en&lt;br&gt;kommun skall länsstyrelsens befogenhet upphöra. Länsstyrelsen känner&lt;br&gt;inte till att den nu gällande parallella befogenheten för länsstyrelse och&lt;br&gt;kommun att bilda reservat skulle ha inneburit några olägenheter.&lt;br&gt;Kommittén har inte heller påstått detta utan enbart åberopat &amp;quot;gängse&lt;br&gt;principer&amp;quot;. Länsstyrelsen anser att nuvarande möjlighet till parallell&lt;br&gt;befogenhet bör bibehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.16 Länsstyrelsen i Södermanlands län: De ändrade grunderna för&lt;br&gt;att bilda naturreservat tillstyrks. Skyddsformen naturvårdsområde kan&lt;br&gt;ifrågasättas, eftersom formen har mycket begränsad användning och att&lt;br&gt;antalet förordnandeformer bör minimeras. När det gäller reservatet bör&lt;br&gt;det i första hand framgå av balken att både länsstyrelsen och kommunen&lt;br&gt;har beslutsbefogenhet med ömsesidig samrådsplikt. I andra hand måste&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den nuvarande ordningen kvarstå, varvid samrådsplikten för kommunen&lt;br&gt;regleras i delegationsbesluten. - - - Miljöskyddskommittén har inte&lt;br&gt;lyckats åstadkomma en godtagbar integrering av prövningsreglema i&lt;br&gt;naturvårdslagen och miljöskyddslagen. Flera av de beskrivna arbetsföre-&lt;br&gt;tagen i 10-12 kap. miljöbalken kan behöva prövas även enligt 14 kap.&lt;br&gt;Det bör därför övervägas att samordna prövningsreglema i 10-14 kap. - -&lt;br&gt;- I syfte att undvika dubbelprövning bör samrådsplikt inte gäla företag&lt;br&gt;för vilka tillstånd har lämnats enligt miljöbalken, vattenlagen eller plan-&lt;br&gt;och bygglagen. Det torde inte vara lämpligt att ett och samma företag&lt;br&gt;skall vara både samråds- och tillståndspliktigt enligt balken. - - -&lt;br&gt;Kommittén har inte lämnat något lagförslag som rör den reglering av&lt;br&gt;skyltar m.m. som finns i NVL. Reglema bör även i fortsättningen vara&lt;br&gt;restriktiva av hänsyn till landskapsbilden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.17 Länsstyrelsen i Jönköpings län: De ändrade grunderna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bildande av naturreservat syns väl underbyggda och tillstyrkes. Däremot&lt;br&gt;bör antalet skyddsformer minimeras för att bättre förstås av allmänheten.&lt;br&gt;Det kan därför ifrågasättas om skyddsformen naturvårdsområde&lt;br&gt;fortfarande behövs. Skyddsbehovet kan klara inom ramen för naturreser-&lt;br&gt;vat. ---Bestämmelserna om delegation i 10:16 avstyrks. Dessa innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att befogenheten att besluta om naturreservat, naturvårdsområde och&lt;br&gt;naturminne skall ligga antingen hos länsstyrelsen eller kommunen. I&lt;br&gt;stället bör både länsstyrelsen och kommunen ha beslutsbefogenhet med&lt;br&gt;ömsesidig samrådsplikt.---Staten måste kunna behålla beslutsbefogen-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten för att kunna genomföra statligt finansierade naturskyddsinsatser.&lt;br&gt;Samtidigt bör de kommuner som har kompetens och ambitioner att med&lt;br&gt;egen finansiering åstadkomma naturskydd kunna göra detta. Naturvårdens&lt;br&gt;möjligheter skulle alltså klart minska om kommitténs förslag genomförs.&lt;br&gt;---11 kap.: Det behövs tydligare regler for hur artskyddet och målet&lt;br&gt;om den biologiska mångfelden skall kunna klaras. Denna fråga hör intimt&lt;br&gt;samman med ersättningsregler och stoppregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.18 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen avstyrker förslaget&lt;br&gt;att slopa möjligheten till samtidig befogenhet för länsstyrelsen och&lt;br&gt;kommun att bilda naturreservat. Staten måste ha kvar möjligheten att&lt;br&gt;säkerställa exempelvis riksintressen även om delegation skett till en&lt;br&gt;kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.19 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen avstyrker den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formulering som getts åt 10 kap. 16 §. En delegation i enlighet med&lt;br&gt;bestämmelsen synes med den föreslagna formuleringen medföra att&lt;br&gt;länsstyrelsen undandras möjligheten att bilda naturreservat etc. Detta kan&lt;br&gt;inte vara meningen. I exempelvis ett fell där, efter delegation, ett lokalt&lt;br&gt;intresse strider mot ett riksintresse kan i så fell det senare komma att stå&lt;br&gt;utan ett behövligt skydd.---Enligt plan- och bygglagen föreligger en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagreglerad samrådsskyldighet for kommunen i samband med planlägg-&lt;br&gt;ning enligt lagen.---Länsstyrelsen anser att en utvidgad samrådsskyl-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dighet bör övervägas även när det gäller beslut enligt naturvårdsbe-&lt;br&gt;stämmelsema i miljöbalken. Enskilda och olika organisationer bör ges&lt;br&gt;möjlighet att påverka, i vart fell när det gäller omfettande beslut&lt;br&gt;exempelvis bildande av naturreservat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.20 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen ifrågasätter om&lt;br&gt;behov av skyddsformen naturvårdsområde överhuvud taget finns,&lt;br&gt;eftersom den har en mycket begränsad användbarhet och skyddsformen&lt;br&gt;naturreservat även kan täcka in de situtationer där naturvårdsområde kan&lt;br&gt;användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.21 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Naturvårdslagen har med vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undantag överförts till miljöbalken i väsentligt oförändrat skick.&lt;br&gt;Länsstyrelsen förutsätter därför att lagen i allt väsentligt kan tillämpas på&lt;br&gt;samma sätt som nu även i fortsättningen. - - - Länsstyrelsen kan&lt;br&gt;sammanfattningsvis i allt väsentligt tillstyrka förslagen vad gäller &amp;quot;Skydd&lt;br&gt;av naturområden m.m.&amp;quot; med undantag av förslagen till ändringar i&lt;br&gt;strandskydds- och delegationsbestämmelsema. - - - Länsstyrelsen&lt;br&gt;tillstyrker de ändrade grunderna för att bilda nationalpark och naturreser-&lt;br&gt;vat. ---Länsstyrelsen anser att kommunerna generellt bör ta ett större&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar för naturskyddsarbetet och tillstyrker mot den bakgrunden den&lt;br&gt;föreslagna delegationsmöjligheten till kommunerna.---Länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser emellertid att det är direkt olämpligt att frångå nu gällande&lt;br&gt;bestämmelser vad gäller delegationsmöjlighetema att skydda naturom-&lt;br&gt;råden som naturreservat och naturvårdsområde. Riksdagens intentioner&lt;br&gt;att öka arbetet med att skydda värdefull natur kommer att motverkas av&lt;br&gt;miljöbalkens bestämmelser, om antingen kommun eller länsstyrelse skall&lt;br&gt;ha det fulla ansvaret för säkerställandearbetet. - - - Det är enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens uppfettning väsentligt att kommunernas önskemål kan&lt;br&gt;tillgodoses. Kommunerna har funnit ett nära samarbete med länsstyrelsen&lt;br&gt;i dessa frågor med eller utan delegation ändamålsenligt. Länsstyrelsen&lt;br&gt;har funnit det ömsesidiga samarbetet fruktbärande och avser utveckla&lt;br&gt;dessa samarbetsformer med fler kommuner.---Staten har ett särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uttalat ansvar för områden av riksintresse för bl.a. naturvård och&lt;br&gt;friluftsliv. Länsstyrelsens möjligheter att i enlighet med sin instruktion&lt;br&gt;ta ansar för dessa områden försvinner såsom lagförslaget nu är utformat&lt;br&gt;samtidigt som länsstyrelsen ger kommunerna denna delegation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.22 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen anser att skydds-&lt;br&gt;formen naturvårdsområde starkt kan ifrågasättas, enär 1) skyddsformen&lt;br&gt;har en begränsad användbarhet, 2) naturreservatsinstitutet i övrigt täcker&lt;br&gt;in alla tänkbara situationer där naturvårdsområde kan aktualiseras samt&lt;br&gt;3) skyddsformen naturvårdsområde skapar förvirring i många avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;---Länsstyrelsen föreslår därför att förordnandeformen naturvårdsom-&lt;br&gt;råde utgår och ersätts med naturreservat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen avstyrker slopandet av samtidig befogenhet för länssty-&lt;br&gt;relse och kommun att bilda naturreservat. Länsstyrelsen föreslår att det&lt;br&gt;bör framgå av balken, att både länsstyrelsen och kommunen har&lt;br&gt;beslutsbefogenhet med ömsesidig samrådsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.1.23 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: När en länsstyrelse&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;med stöd av 43 § beslutar att delegera vissa beslutsbefogenheter till en&lt;br&gt;kommun innebär det att beslut i de ärendetyper som anges i paragrafens&lt;br&gt;andra stycke helt övergår från länsstyrelsen till kommunen medan beslut&lt;br&gt;i de fall som anges i tredje stycket efter delegationen kan meddelas av&lt;br&gt;både länsstyrelsen och en kommunal nämnd. Det har enligt länsstyrelsens&lt;br&gt;erferenhet inte uppstått några problem, där sådana &amp;quot;dubbelkommandon&amp;quot;&lt;br&gt;föreligger.---Länsstyrelsen ställer sig positiv till ett ökat kommunalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;engagemang i naturvårdsfrågor, dock är de nuvarande delegationsbe-&lt;br&gt;stämmelsema i naturvårdslagen bättre än de som föreslås i 10 kap. 16 §&lt;br&gt;miljöbalken. - - - Begreppet &amp;quot;biologisk mångfeld&amp;quot; har lyfts fram i&lt;br&gt;kommitténs betänkande. Det finner länsstyrelsen vara ett väsentligt&lt;br&gt;ställningstagande som anknyter bland annat till FN-konferensen i Rio de&lt;br&gt;Janeiro 1992 och regeringspropositionen &amp;quot;En god livsmiljö&amp;quot;. - - -&lt;br&gt;Länsstyrelsen föreslår i likhet med kommittén att betydligt fler områden&lt;br&gt;än idag skyddas. Flera av landets naturmiljöer---är allvarligt hotade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Irreparabla skador kan bli en konsekvens av uppskjutna skyddsåtgärder.&lt;br&gt;Det är viktigt att just växt- och djurarters fortbestånd framstår som den&lt;br&gt;primära grunden för skyddsåtgärder, något som för övrigt klart framgår&lt;br&gt;av 10 kap. 3 §, första stycket.---I betänkandets allmänna motivering -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - föreslås bl.a. att regler om skyltar och affischer flyttas till annan&lt;br&gt;lagstiftning.---Länsstyrelsen är tveksam till att låta denna kontrollmöj-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lighet flyttas till annan lagstiftning. Naturestetiska bedömningar bör även&lt;br&gt;fortsättningsvis ligga kvar hos naturvårdande myndighet. Erfarenheter&lt;br&gt;från andra länder talar för en restriktiv syn på reklamskyltar i naturmiljö-&lt;br&gt;er. Samtidigt bör det bli enklare att sätta upp vägvisningsskyltar invid&lt;br&gt;vägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.24 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: För att upprätta kvalitetskraven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för naturreservaten bör i förarbetena särskilt uppmärksamhet riktas åt&lt;br&gt;särskilda skäl.---Skyddsformen &amp;quot;naturvårdsområde&amp;quot; bör kunna utgå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eftersom denna form har en mycket begränsad användbarhet. Naturreser-&lt;br&gt;vatsinstitutet kan även täcka in de situationer där naturvårdsområde&lt;br&gt;aktualiseras. 10 kap. 6 § bör även omfetta nationalpark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.25 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen anser att regler&lt;br&gt;om reklamanordningar m.m., som har till syfte att skydda landskaps-&lt;br&gt;bilden måste finnas kvar i miljöförfettningama. Ett alternativ att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anordningarna i stället görs tillståndspliktiga enligt plan- och bygglagen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kan medföra en alltför ojämn tillämpning mellan olika kommuner t.ex. Bilaga 4&lt;br&gt;utefter större kommunikationsleder.---En delegation till kommunala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheter enligt förslaget i 10 kap. angående skydd för naturområden&lt;br&gt;m.m. innebär att samtidig befogenhet för länsstyrelsen upphör. Det är&lt;br&gt;enligt länsstyrelsens mening angelägete att statens befogenheter att bilda&lt;br&gt;naturreservat m.m. inte inskränks vid en delegation till kommunala&lt;br&gt;myndigheter. Endast på det sättet kan statligt finansierade och angelägna&lt;br&gt;naturskyddsinsatser även efter delegationen genomföras i de fell de&lt;br&gt;saknar kommunalt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.26 Länsstyrelsen i Värmlands län: Nationalparksbegreppet bör&lt;br&gt;anpassas till de internationellt vedertagna normerna, dvs. kunna inrymma&lt;br&gt;inte bara statlig mark och naturliga områden utan också kulturlandskap. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - 10 kap. 3-8 §§: Skyddsinstitutens benämningar bör tydligare ange&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudsakligt ändamål där så är möjligt.---Skyddsformen &amp;quot;naturvård-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sområde&amp;quot; behövs inte. I stället regleras skyddet med olika föreskrifter. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Länsstyrelsen föreslår att tillstånd till vilthägn inte krävs inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detaljplanelagt område. Där bör na turvård sbedömningen överlåtas till&lt;br&gt;kommunen.---10 kap. 16 § Den samtidiga befogenheten för länsstyrel-&lt;br&gt;se och kommun bör kvarstå.---Den biologiska mångfelden är en av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundpelarna i miljöbalken. Tyvärr har detta inte kommit till uttryck i de&lt;br&gt;paragrafer som tillhör miljöskyddsprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.27 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen ifrågasätter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behovet av skyddsformen naturvårdsområde. Naturreservat kan förordnas&lt;br&gt;med begränsade föreskrifter även inom markområden där pågående&lt;br&gt;markanvändning ej avsevärt försvåras. Naturvårdsområdesskyddet är i sin&lt;br&gt;nuvarande utformning föga användbart.---Vilthägn inom detaljplan bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undantas från prövning enligt miljöbalken. Kommunen bör reglera&lt;br&gt;frågan.---Länsstyrelsen avstyrker den ändring som föreslås beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;statens roll vid delegering till kommun av befogenheter för skydd av&lt;br&gt;naturområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.28 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Utredningen bör kritiseras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att den inte föreslår en fullständig integrering av prövningsreglema&lt;br&gt;i naturvårdslagen och miljöskyddslagen.---Länsstyrelsen tillstyrker de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändrade grunderna för inrättande av naturreservat. Vidare bör de&lt;br&gt;redaktionella ändringarna beträffande områdesskydd i övrigt enligt 10&lt;br&gt;kap. tillstyrkas. - - - Behovet av skyddsformen naturvårdsområde (10&lt;br&gt;kap. 3 § 3 st.) bör efter ett antal års tillämpning ifrågasättas.---Även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationalparksförordnanden kräver sådana föreskrifter om inskränkningar&lt;br&gt;i rätten att förfoga över festighet som framgår av 10 kap. 4 §. Detta bör&lt;br&gt;anges i balken med bemyndigande till regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer.---Reglema om tillfälliga förbud (interi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mistiskt naturreservat; 10 kap. 6 §) bör ändras till att gälla även när fråga&lt;br&gt;om nationalpark väckts. Det ligger i länsstyrelsens ansvar att bevaka&lt;br&gt;dessa intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.29 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: 10 kap. 16 § - länsstyrelsen&lt;br&gt;förlorar sin möjlighet att besluta i sådana frågor vid en delegation till en&lt;br&gt;kommun. Detta är olämpligt då motiven för att skapa naturreservat eller&lt;br&gt;naturvårdsområden ofta skiljer sig mellan kommun och länsstyrelse.&lt;br&gt;Länsstyrelsens erfarenheter av delegation enligt nuvarande ordning är&lt;br&gt;positiva och det har lett till en påtaglig förstärkning av naturvårdsarbetet&lt;br&gt;i den berörda kommunen. Utredningen har inte nog beaktat de praktiska&lt;br&gt;problemen vid en sådan ändring av delegationsförfarandet. Länsstyrelsen&lt;br&gt;föreslår att nuvarande rätt bibehålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.30 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Bevarandet av den biologiska&lt;br&gt;mångfalden. Det föreligger stor osäkerhet om vad detta begrepp står för&lt;br&gt;och vilka kriterier som bör gälla. Om begreppet som sådant skall få&lt;br&gt;någon reell innebörd för politiker och andra beslutsfattare är det&lt;br&gt;angeläget att innebörden konkretiseras och närmare definieras. - - -&lt;br&gt;Motiven för att inrätta naturvårdsområden är som regel sociala dvs.&lt;br&gt;området har intresse för rörligt friluftsliv. Då finns normalt stora behov&lt;br&gt;av att göra det lättare för besökaren att ta sig fram. Försvinner denna&lt;br&gt;möjlighet saknas helt motiv för att behålla instrumentet naturvårdsom-&lt;br&gt;råde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.31 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Det är otillfredsställande att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;notera att utredningen inte föreslår en fullständig integrering av pröv-&lt;br&gt;ningsreglema i naturvårdslagen och miljöskyddslagen.---Länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstyrker de ändrade grunderna för inrättande av naturreservat samt de&lt;br&gt;redaktionella ändringarna beträffande områdesskydd. - - - Däremot&lt;br&gt;ifrågasätter länsstyrelsen behovet av skyddsformen naturvårdsområde. - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Påpekas bör även att nationalparksförordnanden kräver sådana&lt;br&gt;föreskrifter om inskränkningar i rätten att förfoga över fastighet som&lt;br&gt;framgår av 4 §. Detta bör anges i balken med bemyndigande till&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. - - -&lt;br&gt;Beträffande reglema om tillfälliga förbud, interimistiskt naturreservat 10&lt;br&gt;kap. 6 §, bör dessa ändras till att gälla även när fråga om nationalpark&lt;br&gt;väckts. Det ligger naturligtvis i länsstyrelsernas ansvar att bevaka dessa&lt;br&gt;intressen minst lika väl som i fellet med planerade naturreservat.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen föreslår vidare att den reglering av skyltar m.m. som finns&lt;br&gt;i 22 § naturvårdslagen också införs i miljöbalkens 10 kap. Oavsett om&lt;br&gt;dessa regler införs i balken eller flyttas till exempelvis plan- och&lt;br&gt;bygglagen, bör reglema även fortsättningsvis vara restriktiva av hänsyn&lt;br&gt;till landskapsbilden.---Beträffande 10 kap. 10 § om uppförande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilthägn, föreslår länsstyrelsen att detta inte behöver prövas enligt balken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om uppförandet sker inom detaljplanelagt område.---Länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avstyrker förslaget i balken att slopa samtidig befogenhet för länsstyrelse&lt;br&gt;och kommun att bilda naturreservat.---Länsstyrelsen tillstyrker 11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §, samtidigt som motsvarande ändringar eller tillägg i jakt- och&lt;br&gt;fiskelagarna bör övervägas.---14 kap. Miljöfarlig verksamhet: Tyvärr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har miljöbalkens höga målsättningar beträffande den biologiska mång-&lt;br&gt;falden inte fått genomslag inför bl.a. val av bästa plats för miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet. Detta bör åtgärdas genom att 5 kap. 3 § ändras till att gälla&lt;br&gt;&amp;quot;Mark- eller vattenområden som har betydelse för den biologiska&lt;br&gt;mångfelden eller är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt...&amp;quot;. - - -&lt;br&gt;Vidare bör också strandskyddet tillgodoses i samband med val av bästa&lt;br&gt;plats, genom att även 10 kap. 9 § skall beaktas, vid sidan om de i 14&lt;br&gt;kap. 1 § nämnda 5, 6 och 8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.32 Österåkers kommun: Beslutanderätten vad avser naturreservat&lt;br&gt;och naturvårdsområden bör i balken kunna delegeras till en kommun på&lt;br&gt;samma sätt som i nuvarande naturvårdslag. Lokalt skyddsvärda områden&lt;br&gt;bör kommunen kunna skydda med miljöbalken medan länsstyrelsen har&lt;br&gt;kvar beslutanderätten för regionalt och nationellt skyddsvärda områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.33 Eskilstuna kommun: 10-12 kapiteln bör omarbetas kraftigt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eventuellt föras över till andra delar i balken, förslagsvis till aktsamhets-&lt;br&gt;delen (baskapitlen) i balken. Definitioner och begreppsutveckling måste&lt;br&gt;tillkomma.---För att undvika att de goda ansatserna endast förblir&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansatser krävs utveckling av nya begrepp som nyckelbiotoper, nyckelar-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.34 Katrineholms kommun: Möjligheter att ge erforderligt skydd&lt;br&gt;och bevara biologisk mångfeld begränsas i stor omfettning av nuvarande&lt;br&gt;bestämmelser om in trångse rsättning. Det är angeläget att en sådan&lt;br&gt;anpassning i lagstiftningen nu görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.35 Mjölby kommun: Vissa regler i nuvarande naturvårdslagen bör&lt;br&gt;utgå. Det gäller bestämmelser avseende affischering och skyltning m.m.&lt;br&gt;Införlivandet av naturvårdslagen i miljöbalken innebär sannolikt att&lt;br&gt;naturvårdsfrågoma får en större tyngd än tidigare. Kommunen betonar&lt;br&gt;vikten av en samhällsekonomiskt korrekt avvägning och resursprioritering&lt;br&gt;innan beslut fettas om skydd av geografiska områden. Att införa en&lt;br&gt;allmän princip om kostnadsansvar för skyddande av naturvärden&lt;br&gt;förefeller omöjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.36 Jönköpings kommun: Naturreservat, naturvårdsområden och&lt;br&gt;naturminne; det är tveksamt om alla skyddsformer behövs. Eftersom&lt;br&gt;avvikelserna endast består i skillnader i ersättning till markägare och&lt;br&gt;olika arealomfattning borde de tre skyddsformema kunna samordnas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en, naturreservat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.37 Växjö kommun: Utredningen har fråntagit kommunerna rätt att&lt;br&gt;besluta i frågor om naturreservat m.m. Kommunen anser det synnerligen&lt;br&gt;viktigt att kommunernas rätt bibehålls för att bl.a. tillgodose behovet av&lt;br&gt;tätortsnära rekreationsområden. Några problem med ”dubbelkommandot&amp;quot;&lt;br&gt;kan inte vi se då vi har erfarenhet från detta förhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.38 Karlskrona kommun: Karlskrona kommun menar att---det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är starkt olämpligt att den garanti för allmänhetens tillgång till bad och&lt;br&gt;friluftsliv som idag finns i NVL 15 och 16 placeras i samma paragrafer&lt;br&gt;som skall ge skydd åt känsliga natur- eller kulturmiljöer. Lämpligt är att&lt;br&gt;överföra nuvarande NVL 15 och 16 till PBL. Kommunerna bör ges&lt;br&gt;möjlighet att genom detaljplan alternativt områdesbestämmelser garantera&lt;br&gt;allmänhetens tillgång till bad och friluftsliv. - - - Kommunerna bör&lt;br&gt;jämväl ges möjlighet att genom reservatsbestämmelser skydda natur- och&lt;br&gt;kulturhistoriskt värdefulla strandområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.39 Halmstads kommun: En grundläggande princip som anges i&lt;br&gt;första kapitlets första paragraf är att biologisk mångfald skall bevaras.&lt;br&gt;Kommunen tror inte detta är möjligt utan en samordning av i vart fall&lt;br&gt;Skogsvårdslagen och Lagen om skötsel av jordbruksmark med Miljöbal-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.40 Göteborgs kommun: Vi anser att miljöbalken, i väsentliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delar, saknar ett helhetsgrepp när det gäller naturvård och biologisk&lt;br&gt;mångfald. Det är omöjligt att uppnå målen i balkens 1 kap. 1 § utan att&lt;br&gt;väva in skogsvårdslag, ädellövskogslag och lagen om skötsel av&lt;br&gt;jordbruksmark. När det gäller skyddet av de hotade arterna är regelver-&lt;br&gt;ket otillräckligt.---Vi föreslår att miljöbalken dels definierar vad som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;menas med en hotad art, dels ger de hotade arterna och deras biotoper&lt;br&gt;ett automatiskt skydd. Detta måste sedan ges en ekonomisk uppbackning,&lt;br&gt;då det i många fell kan bli nödvändigt med intrångsersättning till berörda&lt;br&gt;markägare. - - - Lagen bör utformas så att både länsstyrelsen och&lt;br&gt;kommunen kan erhålla befogenheterna enligt balkens kap. 10 i likhet med&lt;br&gt;gällande rätt, trots att detta avviker från &amp;quot;gängse principer&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.41 Trollhättans kommun: 10 kap. 15 §: Även kommunen måste&lt;br&gt;får meddela ordningsföreskrifter. - - - 10 kap. 16 §: Möjligheten att&lt;br&gt;delegera till kommunerna som här ges bör även gälla 11 kap. 1-4 §§.&lt;br&gt;Kommunen ser inga nackdelar med att både stat och kommun ges&lt;br&gt;möjlighet att besluta. Således bör i paragrafen ordet istället ersättas med&lt;br&gt;ordet även.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.42 Örebro kommun: Man konstaterar också att naturvårdslagen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;(NVL) inte klarar av att bevara mångfelden i naturlandskapet, ej heller Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;räcker hänsynsreglema i skogsvårdslagen och skötsellagen till. En av&lt;br&gt;orsakerna till detta är, enligt kommunens uppfettning, de ersättningsan-&lt;br&gt;språk som finns i NVL.---De naturreservat etc. som bildas syftar ofta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till att skydda något unikt. Men vad händer egentligen med landets&lt;br&gt;vanligaste naturtyp - den friska blåbärsgranskogen? - - - Den drivs&lt;br&gt;numera så rationellt att man får söka länge innan man finner ett sådant&lt;br&gt;område i naturlig balans, ofta i rasbranter eller i storblockig terräng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att bilda naturreservat och bedriva ett mera naturanpassat&lt;br&gt;skogsbruk i blåbärsgranskog är mycket små p.g.a. ersättningsreglerna. -&lt;br&gt;- - En blåbärsgranskog har ofta mycket hög bonitet, vilket betyder höga&lt;br&gt;ersättningskostnader. Regeringen har i en lagrådsremiss (se s. 486)&lt;br&gt;angett, att avsättningen av mark till naturreservat bör ökas. Det är bra,&lt;br&gt;men de områden som kommer att skyddas är inte stora sammanhängande&lt;br&gt;blåbärsgranskogar, där en stor del av artutrotningen sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.43 Köpings kommun: Det är angeläget att kommunen, vid sidan&lt;br&gt;om länsstyrelsen, har möjlighet att bilda naturreservat, naturvårdsområde&lt;br&gt;och naturminne. Lagtexten bör omformuleras så att även kommunen har&lt;br&gt;dessa befogenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.44 Västerås kommun: När det gäller bildande av ev naturvårdsom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;råden borde länsstyrelsen under planeringstiden endast kunna ställa krav&lt;br&gt;på samråd. Tillståndskrav borde enbart gälla naturreservat. - - - I&lt;br&gt;kommunala reservat bör kommunen ha samma rätt, enl. 7 §, att upphäva&lt;br&gt;beslut som i 3-6 §§ när synnerliga skäl föreligger.---Möjligheterna att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskriva &amp;quot;gottgöring&amp;quot; av skada är bra. Ett annat värdefullt sätt att&lt;br&gt;gottgöra skadan borde också få vara att skydda, hävda eller restaurera ett&lt;br&gt;likartat område i stället för det som kommer att exploateras. Skador och&lt;br&gt;störningar på ett ställe bör kunna uppvägas av förbättringar på andra&lt;br&gt;ställen.---Vilka biotoper som bör skyddas kan inte enbart avgöras från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;central nivå. Det är först med kunskap om de lokala biotopförhållandena&lt;br&gt;som förslag till effektiva biotopskydd för livskraftiga populationer kan&lt;br&gt;utformas på regional eller central nivå.---Miljöbalken måste även ge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunerna rätt och möjlighet att skydda hotade biotoper lokalt, som en&lt;br&gt;del i en större biologisk infrastruktur.---I lagtexten, 11 kap. 5 och 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§§, bör även finnas någon form av skydd för de hotade arternas&lt;br&gt;livsmiljöer. - - - Länsstyrelserna bör inte bara samråda utan även&lt;br&gt;samordna sina eventuella beslut enligt 10-12 kap. med kommunernas&lt;br&gt;översiktsplaner, områdesbestämmelser, program o.dyl. Helst bör&lt;br&gt;kommunerna få ärendena på remiss för politisk behandling och få&lt;br&gt;möjligheter om så erfordras att överklaga. 13 kap. 2 § motsvarar 42 §&lt;br&gt;naturvårdslagen men där tredje styucket utgått. Detta tredje stycke&lt;br&gt;beträffande att minimera skada bör står kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.45 Borlänge kommun: För att bevaka särskilt hotade arter bör de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biotoper, där dessa förekommer skyddas mot avverkning och ingrepp.&lt;br&gt;Det är viktigt att detta klart fastslås i miljöbalken.---Många kommuner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besitter idag både ekologisk kompetens och god lokalkännedom. Detta&lt;br&gt;bör betyda att dessa kommuner har mycket att tillföra på naturvårdens&lt;br&gt;område. Dessa bör därför ges både yttranderätt och överklagningsrätt i&lt;br&gt;dikningsfrågor inom kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.46 Gävle kommun: Enligt förvaltningens uppfettning finns inga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skäl för den skillnad som görs i förslaget mellan detaljplanelagda&lt;br&gt;områden och områden med områdesbestämmelser. De regler som föreslås&lt;br&gt;för detaljplan bör gälla även för områdesbestämmelser.---De lagar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som har den största betydelsen för den biologiska mångfelden är ej med&lt;br&gt;i balken. Dessa måste inbearbetas i balken eller omarbetas så att balkens&lt;br&gt;grundprinciper även gäller för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.47 Sundsvalls kommun: Det är mycket viktigt att både kommunen&lt;br&gt;och länsstyrelsen har möjlighet att bilda reservat. Det delade arbetssättet&lt;br&gt;mellan kommun och länsstyrelse kompletterar varandra och fungerar bra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.48 Timrå kommun: 10 kap. 16 §: &amp;quot;Istället&amp;quot; måste ersättas med&lt;br&gt;&amp;quot;även&amp;quot;. Idag finns inga praktiska problem med det som lagrådet kallar&lt;br&gt;dubbelkommando, dvs. att både kommuner och staten har formella&lt;br&gt;befogenheter att bilda reservat. Genomförs nuvarande förslag kommer&lt;br&gt;förmodligen inga delegationer att ske och därmed elimineras i praktiken&lt;br&gt;kommunernas möjligheter att bilda naturreservat. Att på detta sätt&lt;br&gt;förhindra kommunala ambitioner strider mot kommittédirektiven och&lt;br&gt;missgynnar miljön och det lokala engagemanget i naturvårdsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.49 Skellefteå kommun: Den nuvarande naturvårdslagens 23 och 24&lt;br&gt;§§ reglerar ansvaret för nedskräpning, tillsammans med 20 § ren-&lt;br&gt;hållningslagen. Någon motsvarighet finns inte i förslaget till miljöbalk.&lt;br&gt;Behovet av en motsvarighet är dock odiskutabelt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.50 Umeå kommun: Idag finns inga problem med det som lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kallar &amp;quot;dubbelkommando&amp;quot;. Miljökontoret anser därför att &amp;quot;istället&amp;quot; skall&lt;br&gt;bytas ut mot &amp;quot;även&amp;quot; (10 kap. 16 §).---Regeringen eller myndighet som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om allmänhetens&lt;br&gt;uppträdande i naturskyddade områden. Vi förutsätter att regeringen kan&lt;br&gt;ge även kommunen möjlighet att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.51 Luleå kommun: Markanvändningen i stort måste anpassas så att&lt;br&gt;förutsättningar för mångfeld finns inom ramen för all markanvändning.&lt;br&gt;Andra lagar som påverkar detta måste anpassas eller knytas till miljöbal-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ken och dess ambitioner.---I lagtexten 11:7 talas om att införliva Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konventioner om skydd av vissa arter. Texten bör omarbetas så att även Bilaga 4&lt;br&gt;biotoper omfattas, t.ex. CW-konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.52 Piteå kommun: I den av Sverige undertecknade Bernkon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ventionen tar landet på sig ett ansvar för bevarandet av alla hotade arter&lt;br&gt;samt deras livsmiljöer (biotoper). Vid Rio-konferensen antogs ytterligare&lt;br&gt;avtal om bevarande av den biologiska mångfelden. Portalparagraferna i&lt;br&gt;balken lägger fest dessa principer, men de kommer ej till uttryck i&lt;br&gt;aktsamhetsreglema i 10 kap.---Beslutanderätten vad avser naturreser-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vat och naturvårdsområden bör i balken kunna delegeras till en kommun&lt;br&gt;på samma sätt som i nuvarande naturvårdslag. Länsstyrelsens befogen-&lt;br&gt;heter enl. 10 kap. bör fortsättningsvis kunna tillkomma både länsstyrelsen&lt;br&gt;och efter delegation en kommun. Paragrafen bör ändras så att &amp;quot;istället&amp;quot;&lt;br&gt;byts mot &amp;quot;även&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.53 Svenska Kommunförbundet: Kommunförbundet anser att flera&lt;br&gt;av de &amp;quot;naturvårdsregler&amp;quot; som nu föreslås ingå i miljöbalken med fördel&lt;br&gt;skulle kunna infogas i en ny samlad mark- och vattenanvändningslag. - -&lt;br&gt;- Ett mer generellt verkande och administrativt enkelt biotopskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behöver tillskapas. Eventuellt kan ett mer generellt verkande biotopskydd&lt;br&gt;av &amp;quot;strandskyddstyp&amp;quot; vara en tänkbar möjlighet om det hålls åtskilt från&lt;br&gt;de regler som tillkommit för att slå vakt om friluftslivets intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.54 Svenska naturskyddsföreningen: Biotopskyddsparagrafen i det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap. är olyckligt formulerad. Det bör bl.a. klart framgå att skyddet&lt;br&gt;avser typer av biotoper och inte enskilda biotoper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.55 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF: I den föreslagna lydelsen&lt;br&gt;av 10 kap. 3 § miljöbalken, som motsvarar 7 § och 19 § första stycket&lt;br&gt;naturvårdslagen, har kommittén ändrat det nämnda avgränsningsbe-&lt;br&gt;greppet på så sätt att uttrycket &amp;quot;inom berörd del&amp;quot; utmönstrats. Kommittén&lt;br&gt;karaktäriserar ändringen som endast redaktionell. LRF kan inte instämma&lt;br&gt;i detta. Eftersom kommittén inte föreslår någon ändring i den nuvarande&lt;br&gt;regeln i naturvårdslagen om avgränsningen av rätten till ersättning,&lt;br&gt;uppkommer en skillnad mellan denna regel och regeln om avgränsningen&lt;br&gt;mellan naturreservat och naturvårdsområde. Enligt LRFs uppfettning bör&lt;br&gt;även i framtiden de båda avgränsningssituationema styras av samma regel&lt;br&gt;som idag. LRF avstyrker därför ändringsförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.1.56 Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR: Även&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;en kommun bör ges rätt att meddela föreskrifter enligt 10 kap. 15 §.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap. 16 §. &amp;quot;I stället&amp;quot; måste ersättas med &amp;quot;även&amp;quot;. Idag finns inga&lt;br&gt;praktiska problem med det som lagrådet kallar dubbelkommando, dvs att&lt;br&gt;både kommunen och staten har formella befogenheter att bilda reservat. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - SJFR Delar i allt väsentligt resonemangen och förslagen i betänkan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.57 Friluftsfrämjandet: Vi instämmer i utredningens resonemang&lt;br&gt;om vikten av allmänhetens stöd för att långsiktigt kunna driva frågan om&lt;br&gt;biologisk mångfeld. Friluftsliv är, som utredningen så riktigt påpekar,&lt;br&gt;generellt sett inte något hot mot den biologiska mångfelden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.58 Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet: De lagar som&lt;br&gt;har den största betydelsen för den biologiska mångfelden är ej med i&lt;br&gt;balken. Dessa måste alltså inbearbetas i balken eller omarbetas så att&lt;br&gt;balkens grundprinciper även gäller för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.59 Svenska Insjöfiskarnas Centralförbund, SIC: SIC delar helt&lt;br&gt;den uppfettning som framförs av kommittén om att den biologiska&lt;br&gt;mångfelden måste bevaras och att åtgärder som medför att mångfelden&lt;br&gt;minskar skall förhindras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.60 Sveriges Jordägareförbund: Sveriges Jordägareförbund delar&lt;br&gt;i princip kommitténs uppfettning att den biologiska mångfelden har ett&lt;br&gt;stort värde och att den även av etiska skäl bör bevaras. Förbundet anser&lt;br&gt;dock att kommittén på ett tydligare sätt borde ha redovisat vilka&lt;br&gt;förutsättningar som verkligen gäller för att bevara den biologiska&lt;br&gt;mångfelden. Kravet på biologisk mångfeld kan inte bli ett självändamål.&lt;br&gt;Det måste vägas mot bl.a. ekonomiska mål.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Strandskydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10.2.1 Överbefälhavaren, ÖB: 11 § angående strandskydd bör inte gälla&lt;br&gt;anläggningar som behövs för totalförsvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.2 Boverket: Strandskyddet ges utökat användningsområde, vilket är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bra med tanke på den värdefulla funktion stranden har i flera biologiska&lt;br&gt;avseenden. Det hade emellertid varit värdefullt att tydliggöra nyheten&lt;br&gt;genom att ge denna grund en egen paragraf.---Det är bra att förenkla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förfarandet för strandskyddsdispens vid planläggning. Det är viktigt att&lt;br&gt;ambitionsnivån inte sänkts utan snarare höjts med tanke på den tillagda&lt;br&gt;grunden för skydd. Det är också viktigt att regeln återfinns i balken, som&lt;br&gt;den förbudsdispens det är, för att inte riskera en feltolkning med&lt;br&gt;innebörd att avvägning mellan olika motstående intressen är tillåten.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens roll blir betydelsefull och en ändring i 12 kap. PBL kan&lt;br&gt;vara lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.3 &amp;nbsp;Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen tillstyrker att motiven för&lt;br&gt;strandskyddet i 10 kap. 11 § utökas med växt- och djurlivet och noterar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att reglema inte omfettar åtgärder som behövs för skogsskötseln. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.4 Fiskeriverket: Man har i miljöbalken föreslagit att strandom-&lt;br&gt;råden, som uppenbarligen saknar betydelse för att tillgodose strandskyd-&lt;br&gt;dets syften, ej skall omfettas av strandskydd. Ur fiskets synvinkel är detta&lt;br&gt;oroväckande, då fritidsfiskets förutsättningar kan påverkas negativt om&lt;br&gt;tillgängligheten till stränder försvåras. Vidare har strandskyddet, även om&lt;br&gt;detta inte är det formella syftet, i praktiken också gynnat fisket genom&lt;br&gt;att skapa ett skydd för stränderna och därmed också for strandnära&lt;br&gt;vattenområden av värde för fiskfeunan. Fiskeriverket avstyrker bestämt&lt;br&gt;denna urholkning av strandskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.5 Kammarkollegiet: Kollegiet tillstyrker förslaget om ett utökat&lt;br&gt;strandskydd till att omfetta inte bara skydd för friluftslivet utan även&lt;br&gt;skydd för växt- och djurlivet. Kollegiet tillstyrker även den föreslagna&lt;br&gt;ordningen för reglering av strandskyddet inom detaljplaneområde. Med&lt;br&gt;den föreslagna ordningen stärks strandskyddsintressena samtidigt som en&lt;br&gt;osäkerhetsfaktor för enskilda undanröjes. Dessutom feller den nuvarande&lt;br&gt;dubbelprövningen av kommun och länsstyrelse bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.6 Statens naturvårdsverk: Naturvårdsverket delar kommitténs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfettning om strandskyddets betydelse. Naturvårdsverket tillstyrker&lt;br&gt;kommitténs förslag om att strandskyddet skall kunna tillämpas för att&lt;br&gt;hävda livsbetingelserna för växt- och djurlivet. Det är också bra att &amp;quot;bad&amp;quot;&lt;br&gt;inte bibehålls som en grund för strandskyddet.---Verket biträder även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs lösning vad gäller strandskydd i detaljplan. Verket vill dock&lt;br&gt;understryka vikten av att strandskyddet tas in som en självständig&lt;br&gt;prövningsgrund i 12 kap. 1 § PBL.---10 kap. 16 § om delegation till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommun bör flyttas till 20 kap. om prövningsmyndigheter, där det&lt;br&gt;systematiskt bättre hör hemma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.7 Statens Lantmäteriverk: Ändringsförslaget som innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strandskyddets geografiska omfettning kan regleras genom en planbe-&lt;br&gt;stämmelse tillstyrks.---Ersättningsfrågorna bör kunna hanteras inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ramen av en förrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.8 Kammarrätten i Stockholm: 10 kap. 11 § första stycket p. 4 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 i balken avseende strandskydd utgör behövliga kompletteringar i&lt;br&gt;förhållande till nuvarande lagstiftning. Förslaget fyller här ett praktiskt&lt;br&gt;behov.---11 kap. 1 § - I andra stycket sista meningen bör uttrycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;något slag&amp;quot; preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.9 Uppsala universitet: Utvidgandet av strandskyddets syfte till det&lt;br&gt;ekologiska är synnerligen viktigt och innebär samtidigt att det inte gärna&lt;br&gt;kan överlåtas till en kommun att utan statlig överprövning häva strand-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddet eller ge dispens från detta. Ordalagen måste förbättras i Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;strandskyddsparagrafema. Förutsättningarna för dispens måste kopplas Bilaga 4&lt;br&gt;till balkens regler i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.10 Sveriges lantbruksuniversitet, SLU: SLU stödjer förslaget till&lt;br&gt;att strandskyddet skall finnas till även som skydd för växt- och djurlivet.&lt;br&gt;Eftersom motsatta intressen lätt kan uppstå mellan strandskyddet som&lt;br&gt;skydd för växt- och djurlivet och andra intressen, torde det även vara&lt;br&gt;förenat med en viss fera för strändernas långsiktiga skydd om strandskyd-&lt;br&gt;det helt kan upphävas inom detaljplanerat område av samma myndighet&lt;br&gt;som är satt att besluta i planfrågor. Risken är att det skapas detaljplan&lt;br&gt;över områden enbart med avsikt att därigenom kunna kringgå reglema&lt;br&gt;om strandskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.11 Skogsvårdsstyrelsen: Skogsvårdsstyrelsen tillstyrker att motiven&lt;br&gt;for strandskyddet förstärks och utökas med ekologiska motiv. - - -&lt;br&gt;Skogsvårdsstyrelsen anser det också nödvändigt att länsstyrelserna ges&lt;br&gt;möjlighet till överprövning av en kommuns beslut om minskat eller&lt;br&gt;upphört strandskydd inom detaljplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.12 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Ändringarna i strandskyd-&lt;br&gt;det och dess tillämpning tillstyrks.---Det bör i förarbetena påpekas att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biotopskyddet (11:3) även gäller vatten- och strandområden och att&lt;br&gt;undantaget i 10:11 inte gäller för det exklusiva biotopskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.13 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Förslaget att vidga grunden för&lt;br&gt;strandskyddet att omfetta strändernas värden för växt- och djurlivet är&lt;br&gt;synnerligen angeläget och tillstyrks. Kommittén föreslår också att&lt;br&gt;kommunerna skall få bestämma om strandskyddet inom festställd&lt;br&gt;detaljplan. Enligt gällande bestämmelser är det länsstyrelsen som har&lt;br&gt;denna befogenhet. Förslaget bör utvärderas tillsammans med det förslag&lt;br&gt;till differentierad tillämpning av strandskyddsbestämmelsema som&lt;br&gt;naturvårdsverket upprättat och som remissbehandlas samtidigt som&lt;br&gt;miljöbalken. - - - Länsstyrelserna bör ha möjlighet att ingripa om&lt;br&gt;kommunerna inskränker strandskyddet i områden av riksintresse för&lt;br&gt;naturvård, kulturvård eller det rörliga friluftslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.14 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen delar kommit-&lt;br&gt;téns uppfettning att frågan om att bevara stränderna skall ses i ett&lt;br&gt;långsiktigt perspektiv, och att planeringsinsatser inte aktivt skall styra&lt;br&gt;bebyggelse till stränderna. - - - Bebyggelseintresset bör ses som ett&lt;br&gt;legitimt allmänt intresse. Att ge bebyggelseintresset en vikt som allmänt&lt;br&gt;intresse, som i det konkreta fellet skall vägas mot andra intressen med&lt;br&gt;stöd av översiktsplanens överväganden och fördjupade kunskapsunderlag&lt;br&gt;anser länsstyrelsen vara en logisk följd av PBL-NRL-systemet och den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvecklade översiktsplanering vi idag har.---Det borde vara möjligt att Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åstadkomma en något mer flexibel tillämpning av strandskyddsbe- Bilaga 4&lt;br&gt;stämmelsema inom ramen for nuvarande regler i 15 och 16a §§ NVL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för detta är att strandområdenas värde och bebyggelset-&lt;br&gt;rycket är tillfredsställande belyst i översiktsplaner.---Länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delar kommitténs uppfettning att kommunerna kan besluta om strandskyd-&lt;br&gt;dets omfettning inom detaljplanelagt område. En fungerande kontrollsta-&lt;br&gt;tion i planprocessen bör dock finnas på länsnivå, liksom för riksintressen&lt;br&gt;m.m. Länsstyrelsen föreslår därför att strandskyddet tas in som en&lt;br&gt;självständig prövningsgrund i 12 kap. 1 § PBL. Detta skulle även&lt;br&gt;förtydliga länsstyrelsens roll och ansvar för strandskyddets behandling i&lt;br&gt;glesbygdsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.15 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen tillstyrker de&lt;br&gt;föreslagna förändringarna beträffande strandskyddet med vissa förbehåll.&lt;br&gt;---Länsstyrelsen förordar att både länsstyrelsen och kommunen skall&lt;br&gt;ha rätt att besluta med ömsesidig samrådsplikt. - - - Av 10 kap. 11 §&lt;br&gt;första stycket bör det klart framgå att det även är förbjudet att inom&lt;br&gt;strandskyddsområde uppföra anläggning. Detta skulle bringa bestämmel-&lt;br&gt;sen i bättre överensstämmelse med plan- och bygglagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.16 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen tillstyrker att&lt;br&gt;grunden för strandskyddet utvidgas till att innefatta inte bara skydd för&lt;br&gt;friluftslivet utan även skydd för växt- och djurlivet. Det är angeläget att&lt;br&gt;dessa förhållanden förs in som starkt motiv för ett bevarat strandskydd. -&lt;br&gt;- - Länsstyrelsen tillstyrker förslaget att överlåta till kommunen att i&lt;br&gt;vissa fell besluta om strandskyddet för att lösa vissa samordningsproblem&lt;br&gt;mellan gällande regler enligt nuvarande naturvårdslag och plan- och&lt;br&gt;bygglag. Samma bestämmelser bör dock gälla oavsett om ett område&lt;br&gt;omfettas av detaljplan eller områdesbestämmelser under förutsättning att&lt;br&gt;föreslagna förändringar i plan- och bygglagen genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.17 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen hälsar med&lt;br&gt;tillfredsställelse förslaget i § 9 enligt vilket syftet med strandskyddet&lt;br&gt;utvidgas till att bevara goda livsbetingelser på land och i vatten för växt-&lt;br&gt;och djurliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.18 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen vill också&lt;br&gt;tillstyrka förslaget att direkt i lagen ange att strandskyddet även har till&lt;br&gt;syfte att bevara livsbetingelserna för det biologiska livet. Med hänvisning&lt;br&gt;till de speciella förutsättningarna i länet, kan länsstyrelsen dock inte i&lt;br&gt;övrigt tillstyrka den föreslagna förändringen av strandskyddsbestämmel-&lt;br&gt;sema. Det finns ett starkt behov av att för all framtid skydda våra&lt;br&gt;stränder i landet. I sydvästra Skåne är det som riksdagen redan 1975&lt;br&gt;beslutade om fullt motiverat med ett byggnadsförbud utefter våra stränder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i form av ett generellt strandskydd.---I de starkt uppodlade delarna av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;södra och västra Skåne är stränderna praktiskt taget de enda allemans-&lt;br&gt;rättsligt tillgängliga områdena på nära håll utanför tätorterna.---Genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändrade tillämpningsföreskrifter i strandskyddsbestämmelsema kan&lt;br&gt;regionala anpassningar göras i riket. Detta kan såsom den utredningen&lt;br&gt;också fastslår ske utan att lagens bestämmelser ändras.---Länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser att kommunerna generellt bör ta ett större ansvar för naturskydds-&lt;br&gt;arbetet och tillstyrker mot den bakgrunden den föreslagna delegations-&lt;br&gt;möjligheten till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.19 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen ställer sig bakom&lt;br&gt;kommitténs förslag om utökat strandskydd innebärande att livsbetingelser&lt;br&gt;för växt- och djurliv också skall kunna utgöra grund för strandskydd. - -&lt;br&gt;- Den i 10 § föreslagna ändringen medför bl.a. att det blir svårare för&lt;br&gt;länsstyrelsen att bevaka att strandskyddet efterlevs, särskilt med hänsyn&lt;br&gt;till hushållningsaspektens stora betydelse i dessa frågor. Därför anser&lt;br&gt;länsstyrelsen att nuvarande bestämmelse 15 § tredje stycket i NVL skall&lt;br&gt;behållas så att länsstyrelsen särskilt skall pröva upphävande av strand-&lt;br&gt;skydd vid detaljplanering. I konsekvens med detta bör också andra&lt;br&gt;stycket i 13 § utgå och 16 a § NVL behållas oförändrad. — Undantaget&lt;br&gt;i förslagets 11 § för &amp;quot;fisket&amp;quot; bör specificeras så att det avser licensierade&lt;br&gt;yrkesfiskare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.2.20 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: I balken har grunden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;för strandskydd utvecklats till att omfetta även naturmiljön, vilket&lt;br&gt;länsstyrelsen ser som en välkommen förändring. Vid dispensgivning eller&lt;br&gt;upphävande av strandskydd kommer således att krävas att området i fråga&lt;br&gt;saknar betydelse för både friluftslivet och naturmiljön.---En bättre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samordning bör ske av strandskyddsreglema och detaljplanereglema. Att&lt;br&gt;låta kommunen, som föreslås i betänkandet, bestämma om strandskyddets&lt;br&gt;omfettning i samband med upprättande eller ändring av detaljplan&lt;br&gt;förefeller vara en möjlig lösning. Det är dock viktigt att markera att&lt;br&gt;kommunens befogenhet att minska strandskyddet i så fell bör utnyttjas&lt;br&gt;restriktivt. I lagtexten bör därför lämpligen slås fest att det strandskydda-&lt;br&gt;de området genom detaljplaneläggningen får minskas eller upphävas&lt;br&gt;endast om det är nödvändigt för att tillgodose ett annat allmänt intresse&lt;br&gt;av större vikt.---Denna ordning förutsätter att länsstyrelsen ges en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överprövningsmöjlighet. I vilka fell överprövning får ske måste dock&lt;br&gt;anges tydligare. Överprövning bör ta sikte på sådana fell då kommunen&lt;br&gt;genom en minskning av strandskyddet åsidosatt ett riksintresse eller på&lt;br&gt;annat sätt gjort en uppenbart felaktig avvägning.---Det är naturligtvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;önskvärt att konflikter rörande strandskyddsfirågor i detaljplanesamman-&lt;br&gt;hang i första hand löses genom samråd, vilket enligt länsstyrelsens&lt;br&gt;mening gynnar såväl statliga som kommunala intressen.---I balkens 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 11 § exemplifieras vad som inte får göras inom strandskyddsom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;råde. Enligt länsstyrelsens mening bör denna förteckning preciseras i en&lt;br&gt;förordning till balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.21 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Ytterligare förankringar av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;systemet kan eventuellt uppnås om 10 kap. 10 § utformas så att&lt;br&gt;strandskyddet generellt upphör inom detaljplan för att ersättas av&lt;br&gt;bestämmelser i denna. Inom områdesbestämmelser torde däremot särskilt&lt;br&gt;beslut om upphävande erfordras.---11 § 1 st. 5 bör kunna utgå med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänvisning till 9 § och de allmänna aktsamhetsreglema i 3 kap.---Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör övervägas om undantagen enligt 11 § 3 st. 1 bör gälla för vissa&lt;br&gt;åtgärder inom jord- och skogsbruket bl.a. skogsbilvägar mot bakgrund&lt;br&gt;av strandskyddets ändrade grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.22 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Nuvarande strandskydd syftar&lt;br&gt;inte primärt till att främja friluftslivet utan i första hand till att trygga&lt;br&gt;tillgången på allemansrättsligt tillgängliga strandområden. Enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens mening finns inte anledning att i det avseendet ändra&lt;br&gt;grunden för strandskyddet. Föreslagen komplettering beträffande hänsyn&lt;br&gt;till växt- och djurlivet i strandskyddet är emellertid välmotiverad och&lt;br&gt;värdefull.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.23 Länsstyrelsen i Värmlands län: Kommunens rätt att upphäva&lt;br&gt;strandskydd bör även gälla områdesbestämmelser. Länsstyrelsen kan&lt;br&gt;ingripa genom överprövning vid missbruk. - - - Naturvårdsverkets&lt;br&gt;möjlighet att överklaga kommunala strandskyddsdispenser bör överföras&lt;br&gt;till länsstyrelsen. - - - Länsstyrelsen tillstyrker i övrigt ändringarna i&lt;br&gt;strandskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.24 Länsstyrelsen i Örebro län: 10 kap. 9 § - Strandskyddet är, och&lt;br&gt;borde förbli, ett sätt att säkra en viss angiven strandzon för allemans-&lt;br&gt;rättsligt nyttjande. Att blanda ihop olika motiv för ett skydd på detta sätt&lt;br&gt;är mycket olyckligt! De delar i paragrafen som hänför sig till biotops-&lt;br&gt;kydd bör tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.25 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen anser att&lt;br&gt;förslaget att kommunen skall pröva strandskydd i detaljplaner är bra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.26 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: I huvudsak tillstyrker&lt;br&gt;länsstyrelsen de föreslagna ändringarna beträffande strandskydd, vilka är&lt;br&gt;väl avvägda och systematiskt åtgärdade. - - - Länsstyrelsen avstyrker&lt;br&gt;slopandet av samtidig befogenhet för länsstyrelse och kommun att bilda&lt;br&gt;naturreservat. Allt fler kommuner begär delegation beträffande 7 § NVL.&lt;br&gt;Samtidigt måste staten bibehålla beslutsbefogenheten för att kunna&lt;br&gt;genomföra de statligt finansierade naturskyddsinsatsema i samma&lt;br&gt;kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.27 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelserna i de norra Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;länen har tidigare utifrån sina regionala förutsättningar kritiserat att Bilaga 4&lt;br&gt;strandskyddsintresset genom bestämmelsen i naturvårdslagen (10:9 i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;balkförslaget) blivit ett &amp;quot;superriksintresse&amp;quot; som inte får hanteras via&lt;br&gt;kommunal planering trots senare års utveckling av denna. Strändernas&lt;br&gt;karaktär av skyddade zoner skall behållas. Ändringarna avser i första&lt;br&gt;hand att förenkla den administrativa hanteringen och harmonisera&lt;br&gt;beslutsordningen med vad som gäller inom plan- och bygglagen (PBL).&lt;br&gt;Länsstyrelsen tillstyrker föreslagen ändring.---Det borde finnas goda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheter att i viss mån anpassa strandskyddet efter de lokala för-&lt;br&gt;hållandena och att detta kan ske utan att lagens bestämmelser ändras. Det&lt;br&gt;är svårt att bedöma om ändringarna ger sådana reella möjligheter till&lt;br&gt;lättnader i strandrika glesbygder som länsstyrelsen, liksom kommunerna&lt;br&gt;i länet, eftersträvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.28 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Förslaget att kommunerna skall&lt;br&gt;bestämma att strandskyddet kan upphävas inom områden med detaljplan&lt;br&gt;eller områdesbestämmelser är bra. Den nuvarande ordningen att&lt;br&gt;länsstyrelsen upphäver strandskyddet är otymplig och orsakar onödigt&lt;br&gt;arbete både för kommunen och länsstyrelsen. Däremot bör naturvårdsver-&lt;br&gt;kets möjlighet till prövning av länsstyrelsens beslut tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.29 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Förslagen i 10 kap. 9 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §§ beträffande strandskyddet är i huvudsak lämpligt utformade.&lt;br&gt;Länsstyrelsen ser dock inga skäl till att naturvårdsverket skall ha kvar&lt;br&gt;besvärsrätten över kommunala strandskyddsbeslut. Det fulla ansvaret för&lt;br&gt;att bevaka efterlevnaden av strandskyddet bör läggas på länsstyrelserna&lt;br&gt;med samma krav på utvärdering och redovisning till den centrala nivån&lt;br&gt;som gäller för miljöområdet i övrigt. — Miljöskyddskommittén föreslår&lt;br&gt;att delegation till kommun av befogenheter som enligt detta kapitel&lt;br&gt;tillkommer länsstyrelsen skall vara total, vilket innebär att länsstyrelsen&lt;br&gt;helt mister dessa befogenheter i den aktuella kommunen. Länsstyrelsen&lt;br&gt;finner att den föreslagna modellen skulle innebära långt större nackdelar.&lt;br&gt;Så vitt länsstyrelsen känner till har dubbelkommandot inte medfört några&lt;br&gt;beaktansvärda problem. Det är länsstyrelsens bestämda uppfettning att&lt;br&gt;ansvaret för att skydda t.ex. riksintressen eller andra områden med höga&lt;br&gt;nationella eller regionala natur- och ffiluftsvärden måste ligga kvar hos&lt;br&gt;länsstyrelsen även efter en delegation enligt 16 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.30 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Vad beträffar strandskyddet&lt;br&gt;anser länsstyrelsen att det är principiellt felaktigt att i efterhand förse&lt;br&gt;strandskyddet med utökad grund för skydd med hänvisning till växt- och&lt;br&gt;djurlivet. Enligt länsstyrelsen är kriterierna &amp;quot;friluftslivets behov&amp;quot; och&lt;br&gt;&amp;quot;växt- och djurlivet&amp;quot; så pass åtskilda att de tillsammans inte bör utgöra&lt;br&gt;grund för en och samma skyddsform. Biologiska skyddsmotiv kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket väl tillgodoses genom andra institut.---Länsstyrelsen tillstyrker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den nya möjligheten att pröva strandskyddet i kommunernas detaljplaner.&lt;br&gt;- - - Det allmänna biotopskyddet skall enligt förslaget inte omfetta&lt;br&gt;åtgärder som behövs för jordbruk, skogsbruk, fisket eller rennäringen.&lt;br&gt;Det är då tveksamt om det allmänna biotopskyddet kommer att ha den&lt;br&gt;betydelse som kommittén vill ge det. Länsstyrelsen föreslår därför att 10&lt;br&gt;kap. 11 § 1 st. 5 slopas. Skrivningen i 10 kap. 9 § bör räcka för att flora-&lt;br&gt;och feuna-värdena skall kunna bevakas vid exploatering eller annat&lt;br&gt;ianspråks tagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.31 Huddinge kommun: Regeringen eller en delegerad myndighet&lt;br&gt;kan mot bakgrund av 10 kap. 9-10 §§ utvidga strandskyddsområdet till&lt;br&gt;högst 300 meter från strandlinjen. Detta tycker vi är bra. Kommunen ges&lt;br&gt;också möjlighet att i en detaljplan upphäva strand skyddet. Detta innebär&lt;br&gt;en viss risk att vissa kommuner utnyttjar regeln för liberalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.32 Österåkers kommun: Det är en förbättring att strandskyddet&lt;br&gt;föreslås innefatta förutom skydd för friluftslivet även skydd för växt- och&lt;br&gt;djurliv i strandzonen. Detta kommer naturligtvis att ställa högre krav på&lt;br&gt;kommunerna i den mån kommunerna övertagit beslutanderätten vad&lt;br&gt;gäller strandskydd. - - - Beslutanderätten vad avser naturreservat och&lt;br&gt;naturvårdsområden bör i balken kunna delegeras till en kommun på&lt;br&gt;samma sätt som i nuvarande naturvårdslag. Lokalt skyddsvärda områden&lt;br&gt;bör kommunen kunna skydda med miljöbalken medan länsstyrelsen har&lt;br&gt;kvar beslutanderätten för regionalt och nationellt skyddsvärda områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.33 Uppsala kommun: Kommunen välkomnar den ytterligare tyngd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som strandskyddet avses få i balken genom att grunderna för strandskyd-&lt;br&gt;det utvidgats till att omfetta även den biologiska mångfelden. - - -&lt;br&gt;Däremot avvisar kommunen bestämt förslaget att låta kommuner&lt;br&gt;bestämma om strandskydd inom område som skall detaljplaneläggas (10&lt;br&gt;kap. 10 §).---Av betänkandet framgår att kommittén anser det vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skillnad på södra och mellersta Sverige å ena sidan och norra Sverige å&lt;br&gt;den andra, såväl när det gäller strandskydd som markawattning.&lt;br&gt;Kommunen anser att samma regler bör gälla för hela riket. Även om inte&lt;br&gt;vaije sjö i norra Sverige har någon avgörande betydelse för friluftslivet&lt;br&gt;eller det biologiska livet idag, så finns det ingen anledning att öppna&lt;br&gt;fältet för samma utveckling i norr som vi tidigare har sett i södra&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.34 Eskilstuna kommun: De vidgade reglema för strandskyddet som&lt;br&gt;innebär att hänsyn till växt- och djurliv jämställs med friluftslivets behov&lt;br&gt;är bra. Länsstyrelsen bör dock kunna överpröva detaljplaner där&lt;br&gt;inskränkning av strandskyddet medgivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.35 Norrköpings kommun: Strandskyddet förändras så att ytterliga-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;re ett motiv för skydd av stränderna införs, nämligen bevarande av goda&lt;br&gt;livsbetingelser för växt- och djurliv. Det är bra att man förhindrar att&lt;br&gt;strandskyddsdispenser förstör skyddsvärd natur.---I förslaget införs en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regel som ger kommunen rätt att vid detaljplanläggning om särskilda skäl&lt;br&gt;finns upphäva strand skyddet. Då upphävandet endast får ske om särskilda&lt;br&gt;skäl finns och länsstyrelsen föreslås kunna överpröva upphävandet anser&lt;br&gt;kommunen att strandskyddet inte har försvagats utan förslaget innebär en&lt;br&gt;förbättring både för den enskilde och för kommunens planering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.36 Mjölby kommun: Vad sedan avser bestämmelser om det s.k.&lt;br&gt;strandskyddet tillstyrks förslaget att överföra beslutanderätten om&lt;br&gt;strandskydd till kommunerna. Däremot biträder ej Mjölby kommun&lt;br&gt;förslaget att ge länsstyrelsen möjlighet att överpröva sådana beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.37 Jönköpings kommun: Miljöbalken ger också kommunerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjlighet att i detaljplan begränsa omfattningen av eller helt upphäva&lt;br&gt;strandskyddet. De nya bestämmelserna underlättar hanteringen av&lt;br&gt;detaljplaner.---Miljöbalkens förslag till delegationsregler innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det s.k. dubbelkommandot försvinner. Den nuvarande ordningen har i allt&lt;br&gt;väsentligt fungerat bra. Det vore olyckligt om nuvarande regler förändras&lt;br&gt;enligt miljöskyddskommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.38 Växjö kommun: Det är bra att syftet vidgas för strandskyddet,&lt;br&gt;mer tveksamt om kommunerna generellt skall upphäva det. Alla&lt;br&gt;kommuner har inte kompetens att leva upp till det vidgade syftet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.39 Kalmar kommun: Utredningens förslag välkomnas om&lt;br&gt;kommunens rätt att i område som detaljplaneläggs kunna besluta om&lt;br&gt;strandskyddet inom området. Särskilda skäl skall finnas för minskning&lt;br&gt;eller upphävande av strandskyddet och länsstyrelsen får rätt att överpröva&lt;br&gt;sådana planer. När en detaljplan upphävs inträder det generella strand-&lt;br&gt;skyddet automatiskt. - - - På detta sätt tillgodoses strandskyddets&lt;br&gt;intressen samtidigt som samordningsproblemen med naturvårdslagen&lt;br&gt;löses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.40 Gotlands kommun: Strandskyddet bör, enligt vår mening, föras&lt;br&gt;över till plan- och bygglagen och besvärsrätten föras över till det&lt;br&gt;regionala organet, dvs länsstyrelserna som i andra sammanhang&lt;br&gt;tillerkänts rätten att bevaka allmänna intressen. Inte minst då det gäller&lt;br&gt;riksintressenas skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.41 Karlskrona kommun: Karlskrona kommun anser att utökningen&lt;br&gt;av strandskyddet är välmotiverat eftersom strandzonen utgör biotoper för&lt;br&gt;ett stort antal växter och djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.42 Göteborgs kommun: Vi anser det positivt att strandskyddets Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;syfte föreslås vidgat till att även bevara goda livsbetingelser på land och Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i vatten för växt- och djurlivet. Den regel som innebär att kommunerna&lt;br&gt;själva får fetta beslut om strandskyddets omfettning i detaljplaner innebär&lt;br&gt;emellertid ett stort ansvar. Det vidgade strandskyddet innebär ett ökat&lt;br&gt;krav på kompetens att bedöma de biologiska aspekterna. För att försäkra&lt;br&gt;sig om att dessa kommer att beaktas bör länsstyrelsen, genom tillägg i&lt;br&gt;PBL 12:1, ges möjlighet att pröva detaljplaner inom strandskyddsom-&lt;br&gt;råden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.43 Trollhättans kommun: 11 kap. 1-3 §§: Även skyddsdikning och&lt;br&gt;rensning bör vara tillståndspliktigt. Begreppsförvirring råder kring vad&lt;br&gt;som är dikningsföretag eller rensningsföretag. Det gör att naturvården&lt;br&gt;blir lidande. Genom att även göra skyddsdiknign och rensning till-&lt;br&gt;ståndspliktigt, förbättras förutsättningarna att tillvarata naturvårdens&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.44 Örebro kommun: Kommunen tillstyrker utredningens förslag att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grunden för strandskyddet utvidgas till att innefatta inte bara skydd för&lt;br&gt;friluftslivet utan även skydd för växt- och djurlivet. Härigenom ökar&lt;br&gt;möjligheterna att bevara livsmiljön för någon djur- eller växtart som är&lt;br&gt;sällsynt i en viss trakt.---I likhet med utredningen anser kommunen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidare att lagen bör ge möjlighet att i viss mån anpassa strandskyddet&lt;br&gt;efter lokala förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.45 Västerås kommun: Det utökade syftet med strandskyddet vad&lt;br&gt;gäller livsmiljöer för flora och feuna samt kommunernas rätt att&lt;br&gt;bestämma om strandskydd inom detaljplanelagt område är bra och&lt;br&gt;tillstyrkes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.46 Borlänge kommun: I förslaget kommer strandskyddet att utökas&lt;br&gt;något, vilket är bra. Kommunerna ges dock möjlighet att påverka&lt;br&gt;strandskyddet inom detaljplanelagt område. För att kommuner skall ha&lt;br&gt;denna möjlighet bör de ha dokumenterad ekologisk kompetens. I annat&lt;br&gt;fell bör länsstyrelsen festslå planer där strandskyddet berörs. Strandskyd-&lt;br&gt;det bör bedömas utifrån behoven av både tillgänglighet och miljöhänsyn;&lt;br&gt;kommunerna bör festställa strandskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.47 Gävle kommun: Av förslaget till lagtext framgår att särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skäl skall finnas för att upphäva strandskyddet. Begreppet särskilda skäl&lt;br&gt;utvecklas inte och bör enligt förvaltningen preciseras.---Strandskydds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeln har utökats att också gälla för att bevara goda livsbetingelser på&lt;br&gt;land såväl som i vatten för växt- och djurlivet. Detta är mycket till-&lt;br&gt;fredsställande, men kommer att ställa stora krav på kommunerna att&lt;br&gt;skaffa sig kompetens för att bedöma de biologiska aspekterna. Kommu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nen bör kunna meddela föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.48 Sundsvalls kommun: Utvidgningen av strand skyddets syfte till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att värna om den biologiska mångfelden är synnerligen viktig. - - -&lt;br&gt;Sundsvalls miljönämnd har uttryckt oro för att kommunal myndighet skall&lt;br&gt;kunna upphäva strandskyddet inom planområde samt anser att nuvarande&lt;br&gt;bestämmelse i naturvårdslagen bör bibehållas.---Kopplingen mellan 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och 10 §§ är oklar. I § 10 bör tydliggöras om det skall räcka med&lt;br&gt;&amp;quot;särskilda skäl&amp;quot; för att en kommun skall få besluta om strandskydds&lt;br&gt;upphävande eller om det dessutom skall visas att området &amp;quot;uppenbarligen&lt;br&gt;saknar betydelse för att tillgodose strandskyddets syften&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.49 Örnsköldsviks kommun: Ömsköldsviks kommun har ingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erinran mot strandskyddet som det formuleras i lagförslaget. Förslaget&lt;br&gt;att kommunerna får hantera strandskyddet inom detaljplan är också bra. -&lt;br&gt;- - Större hänsyn bör kunna tas till de lokala förhållandena vid tolkning&lt;br&gt;av begreppet &amp;quot;särskilda skäl&amp;quot; såväl vid dispensprövning som vid&lt;br&gt;detaljplanering. - - - Kommunen bör också ges möjlighet att utöka&lt;br&gt;strandskyddet till högst 300 m. Även en kommun bör ges rätt att meddela&lt;br&gt;föreskrifter enligt 10 kap. 15 §.---&amp;quot;I stället&amp;quot; måste ersättas med &amp;quot;även&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(10 kap. 16 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.50 Östersunds kommun: Det är tillfredsställande att prövningen av&lt;br&gt;strandskyddsbehovet inom planlagda områden föreslås ske i planärendet,&lt;br&gt;och ej som nu som separat ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.51 Storumans kommun: Storumans kommun delar i grunden&lt;br&gt;kommitténs syn på en utvidgning av strand skyddets ändamål när det&lt;br&gt;gäller livsbetingelserna för det biologiska livet. Storumans kommun anser&lt;br&gt;att de enskilda kommunerna i alla fell skall få möjligheter att avgöra&lt;br&gt;strandskyddets omfettning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.52 Umeå kommun: Det är positivt att strandskyddet vidgas till att&lt;br&gt;omfetta även ett naturmiljömål. I förslaget ges kommunen möjlighet att&lt;br&gt;upphäva strandskyddet genom detaljplaneläggning. Det kommer därmed&lt;br&gt;också att ställas högre krav på biologisk kompetens inom kommunen&lt;br&gt;samt på bra beslutsunderlag/inventeringsunderlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.53 Piteå kommun: Piteå kommun delar kommitténs uppfettning att&lt;br&gt;strandskyddet förutom att tillgodose friluftslivets intressen, även skall&lt;br&gt;gälla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;livsbetingelser för det biologiska livet. Det är bra att kommunerna med&lt;br&gt;god kännedom om de lokala förhållandena ges möjlighet att inom&lt;br&gt;planlagda områden besluta om att minska eller helt upphäva strandskyd-&lt;br&gt;det. - - - Kommunen motsätter sig de övergångsbestämmelser som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär att tidigare meddelade beslut om minskning eller upphävande av&lt;br&gt;strandskyddet skall omprövas inom en övergångstid om 5 år, annars&lt;br&gt;återinträder strandskyddet, och att anläggningar som fanns inom&lt;br&gt;strandskyddsområde vid miljöbalkens ikraftträdande ej skall kunna&lt;br&gt;byggas till eller användningssättet ändras på grund av att byggnadens&lt;br&gt;placering ej är förenlig med miljöbalkens syften med strandskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.54 Svenska Kommunförbundet: I det nu aktuella förslaget till balk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslås en ändring av reglema för strandskydd som avser att lösa ett av&lt;br&gt;de samordningsproblem som finns mellan reglema i naturvårdslagen och&lt;br&gt;plan- och bygglagen. - - - Genom att &amp;quot;bredda&amp;quot; strandskyddet på&lt;br&gt;föreslaget sätt kan goda livsbetingelser på land och i vatten för växt- och&lt;br&gt;djurlivet skyddas endast från att byggnader och anläggningar uppfors&lt;br&gt;inom strandskyddsområdet. De nya bestämmelserna kommer dock inte&lt;br&gt;att påverka möjligheterna att bedriva skogsbruk inom strandzonema.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet för växt- och djurlivet bl.a. inom strandområden bör snarast&lt;br&gt;klaras ut. I ett nytt delbetänkande &amp;quot;Lag om införande av miljöbalken&amp;quot;&lt;br&gt;(SOU 1993:66) föreslår kommittén att förordnanden med undantag från&lt;br&gt;strandskyddet som fettats med stöd av nu gällande bestämmelser och som&lt;br&gt;inte har hunnit omprövas inom en femårsperiod efter balkens ikraftträ-&lt;br&gt;dande, automatiskt bör upphävas. Förbundet motsätter sig bestämt detta&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.55 Svenska naturskyddsföreningen: Det förslag som lagts fram i&lt;br&gt;betänkandet, att en kommunal myndighet skall kunna bestämma om&lt;br&gt;strandskyddet inom detaljplanelagt område, och i vissa fell inskränka eler&lt;br&gt;rentav upphäva det, är olyckligt eftersom det innebär en risk för&lt;br&gt;urholkning av strandskyddet. Att såväl länsstyrelserna och ev också&lt;br&gt;naturvårdsverket skall ha överprövningsrätt för de fell miljöbalkens&lt;br&gt;strandskyddsbestämmelser åsidosätts i en detaljplan, är långtifrån&lt;br&gt;tillräckligt som spärr. Enlligt föreningens uppfettning måste det strikta&lt;br&gt;strandskyddet bibehållas. Om kommunerna ges rätt att bestämma över&lt;br&gt;strandskyddet inom detaljplanelagt område bör detaljplaner som berör&lt;br&gt;strandområden, enligt föreningens uppfettning, alltid festställas av&lt;br&gt;länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.56 Landsorganisationen i Sverige, LO: LO delar uppfattningen att&lt;br&gt;grunderna för strandsskyddet bör stärkas med hänvisning till bevarande&lt;br&gt;av biologisk mångfeld, men menar att en överföring av besluten till&lt;br&gt;kommunerna behöver garderas med en jämfört med förslaget förstärkt&lt;br&gt;statlig överprövningsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.57 Plan- och Byggutredningen: Förordar att beslutanderätten&lt;br&gt;rörande strandskydd inom detaljplaneområde flyttas över till kommunerna&lt;br&gt;på det sätt som anges. Det bör dock övervägas om inte samordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med bygglagstiftningen kan ske också för områden utanför detaljplan. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.58 &amp;nbsp;Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR:&lt;br&gt;Kommunen bör också ges möjlighet att utöka strandskyddet till högst 300&lt;br&gt;m. Det är då rimligt att PBL ändras så att länsstyrelsen kan överpröva&lt;br&gt;detaljplan i denna del. SJ FR anser det nödvändigt att länsstyrelserna ges&lt;br&gt;möjlighet till överprövning av en kommuns beslut om minskat eller&lt;br&gt;upphört strandskydd inom områdesplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.59 Friluftsfrämjandet: Friluftsfrämjandet avstyrker utredningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag att kommunerna får möjlighet att upphäva strandskyddet inom&lt;br&gt;detaljplanelagt område. Friluftsfrämjandet har undersökt hur kommunerna&lt;br&gt;hanterat friluftslivet i sin översiktsplanering. Granskningen visar att&lt;br&gt;kommunerna inte fäster särskilt stor vikt vid allmänhetens behov av&lt;br&gt;friluftsmark. Ett försvagat strandskydd gynnar vare sig friluftsliv eller&lt;br&gt;biologisk mångfeld.---Det är bra att motiven for strandskydd utvidgas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att gälla även biologisk mångfeld. I konsekvens därmed bör strandskyd-&lt;br&gt;det omfetta även skydd för påverkan av de areella näringarna (jordbruk-&lt;br&gt;skogsbruk). I praktiken en 100-meterszon kring större sjöar och&lt;br&gt;vattendrag. Det skulle få väsentlig betydelse även för friluftsvärdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.60 Mi(jö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet: Strandskydds-&lt;br&gt;regeln har utökats att också gälla för att bevara goda livsbetingelser på&lt;br&gt;land såväl som i vatten för växt- och djurlivet vilket är mycket positivt.&lt;br&gt;Även kommunen bör kunna meddela föreskrifter enligt 10 kap. 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.61 Svenska Insjöfiskarnas Centralförbund, SIC: SIC anser att&lt;br&gt;tvingande regler med det snaraste bör inforas innebärande att en remsa&lt;br&gt;på 5-10 meter skapas runt sjöar och vattendrag där skogs- och jordbruk&lt;br&gt;inte skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.62 Sveriges Jordägareförbund: Avstyrker förslaget om skyddet för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;växt- och djurlivet inom strandområden. Det kan tillgodoses redan inom&lt;br&gt;ramen för befintliga institut. Det är angeläget att lagstiftningen inte&lt;br&gt;kompliceras med ytterligare institut, vars syften kan tillgodoses med den&lt;br&gt;redan befintliga lagstiftningen.---Sveriges Jordägareförbund uttalar sitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;starka stöd för kommitténs förslag &amp;quot;att i viss mån anpassa strandskyddet&lt;br&gt;efter de lokala förhållandena&amp;quot;. - - - Sveriges Jordägareförbund delar&lt;br&gt;kommitténs uppfettning att strandskyddet måste reformeras, men&lt;br&gt;uppmjukningen måste gå längre för att möjliggöra en mera realistisk&lt;br&gt;tillämpning. Det måste med skärpa framhållas att till och med inom&lt;br&gt;regioner som är av stort värde for det rörliga friluftslivet eller för den&lt;br&gt;vetenskapliga naturvården finnes oftast delområden där bebyggelse med&lt;br&gt;fordel kan tillåtas. I verkligheten är det i sådana fell mera till gagn för&lt;br&gt;naturvården att försiktigt främja ett fest boende i stället för att prioritera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rörligt friluftsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Täkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10.3.1 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen tillstyrker förslaget att vissa&lt;br&gt;husbehovstäkter skall omfettas av tillståndsplikt enligt 12 kap. 1 och 4&lt;br&gt;§§•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.2 Riksantikvarieämbetet, RAA: Ett förtydligande av paragrafens&lt;br&gt;användning av kulturhistoriska skäl bör framgå (12 kap. 5 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.3 Sveriges geologiska undersökning, SGU: Länsstyrelsen har&lt;br&gt;numera möjlighet att med stöd av 20 § naturvårdslagen förbjuda en&lt;br&gt;husbehovstäkt om det bedöms vara nödvändigt från naturvårdssynpunkt.&lt;br&gt;En husbehovstäkt kan i princip aldrig vara av större omfettning. Särskild&lt;br&gt;prövningsplikt bör därför inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.4 Domän AB: Miljöskyddskommittén föreslår en prövningsplikt för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;större husbehovstäkter, och detta är ett bland flera exempel på ökad&lt;br&gt;administration och minskat sektorsansvar, tvärtemot utredningsdirektiven.&lt;br&gt;Förslaget verkar dåligt verklighetsförankrat. Det hela är väl upplagt for&lt;br&gt;en omfettande byråkratisk apparat med invecklade föreskrifter och en&lt;br&gt;besvärlig uppföljning.---I den mån husbehovstäkter är ett problem bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta kunna lösas genom generella föreskrifter under förutsättning att&lt;br&gt;dessa utformas enkelt och praktiskt. Vidare gäller att en husbehovstäkt&lt;br&gt;beroende på storlek och läge ofta automatiskt blir ett samrådsärende. - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Möjligheten att förenkla ärendebehandlingen med hjälp av generella&lt;br&gt;föreskrifter bör eftersträvas i flera fell. Tillståndsplikt skulle i sådana fell&lt;br&gt;kunna ersättas med anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.5 Statens naturvårdsverk: 12 kap. 1 § bör ges lydelsen: &amp;quot;Täkt av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berg, sten, grus, sand ...&amp;quot;. Bestämmelsen om tillståndsplikt för täkt av&lt;br&gt;vissa material formulerades vid en tid då det fenns mycket få bergtäkter.&lt;br&gt;Från länsstyrelse- och exploatörshåll har påpekats att uppräkningen i&lt;br&gt;paragrafen av olika ämnen och material kan missuppfattas. För feckfolk&lt;br&gt;betyder begreppet sten i första hand löst material (åsmaterial) av en viss&lt;br&gt;fraktion (mellan 2-60 cm diametern). - - - De gränsdragnings- och&lt;br&gt;tillämpningsproblem som blir följden av att husbehovstäkt och täkt för&lt;br&gt;primärt icke kommersiellt behov inte fordrar tillstånd bör lösas i&lt;br&gt;propositionsarbetet.---Det kan inte vara rimligt att, i en tid när det står&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fullt klart att grus tillhör de ändliga naturresurser med vilka samhället&lt;br&gt;strikt måste hushålla, det helt saknas restriktioner för husbehovstäkt,&lt;br&gt;oavsett omfattningen av ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.6 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden vill&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anmärka att man måste uppmärksamma frågan om vilken instans som bör Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;handha prövningen av överklaganden av beslut i täktärenden, som i dag Bilaga 4&lt;br&gt;prövas både enligt naturvårdslagen och miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.7 Uppsala universitet: 12 kap. handlar om vissa arbetsföretag &amp;quot;i&lt;br&gt;naturen&amp;quot;. Kapitlet kräver revideringar och anpassning till kravreglema&lt;br&gt;i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.8 Skogsvårdstyrelsen: - Instämmer i de framförda förslagen; bl.a.&lt;br&gt;tillståndsplikt för större husbehovstäkter, eftersom det inte bör vara&lt;br&gt;ägoförhållandena utan risken för påverkan på naturmiljön, som bör vara&lt;br&gt;styrande för tillståndsprövningen. Små husbehovstäkter bör som hittills&lt;br&gt;ej vara prövningspliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.9 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Vägledningen i 12:2 angående&lt;br&gt;avvägningen mellan behovet av täktmaterial och skador på växt- och&lt;br&gt;djurlivet och på naturmiljön tillstyrks, liksom möjligheterna att reglera&lt;br&gt;husbehovstäkter. Det senare bör dock inskränkas till att gälla särskilt&lt;br&gt;känsliga områden där det kan förväntas ge betydande miljövinster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.10 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen tillstyrker förslaget&lt;br&gt;att föreskrifter om tillståndsplikt för husbehovstäkter i vissa fall skall&lt;br&gt;kunna utfärdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.11 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det bör genomföras en&lt;br&gt;samordning när det gäller sådana verksamheter som i dag är prövnings-&lt;br&gt;pliktiga enligt såväl miljöskyddslagen som naturvårdslagen. I övrigt har&lt;br&gt;länsstyrelsen ingen erinran. Länsstyrelsen tillstyrker införandet av&lt;br&gt;tillståndsplikt för husbehovstäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.12 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen&lt;br&gt;konstaterar med tillfredsställelse att husbehovstäkter kommer att kunna&lt;br&gt;regleras genom lagförslaget i 12 kap. 4 §. Av särskilt värde är möjlig-&lt;br&gt;heten att fordra tillstånd för husbehovstäkt i speciella fell, t.ex. i berg. -&lt;br&gt;- - Samordningen av den dubbla prövningen enligt nuvarande miljös-&lt;br&gt;kyddslag resp naturvårdslagen genom att aktsamhetsreglema i 14 kap.&lt;br&gt;skall gälla vid tillståndsprövning av täkter, är en klar förbättring.&lt;br&gt;Fullständig samordning bör betyda en utvidgad tillståndsplikt jämfört med&lt;br&gt;vad som idag gäller enligt miljöskyddslagen. Kopplingen till 9 kap. 1 §&lt;br&gt;betyder att miljökonsekvensbeskrivning är obligatorisk i flertalet fell och&lt;br&gt;kravet kan utvidgas till att gälla all täktverksamhet, vilket vore önskvärt&lt;br&gt;enligt länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.13 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: I 12 kap. 2 § bör en mer&lt;br&gt;fullständig integrering av prövningsreglema i miljöskyddslagen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naturvårdslagen ske. Vid bedömningen enligt denna paragraf bör större Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;inriktning ges mot bevarande av biotoper och miljöer.---I syfte att Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undvika dubbelprövning kan 5 § ändras så att samrådsplikt inte heller&lt;br&gt;gäller företag för vilka tillstånd har lämnats enligt miljöbalken och plan-&lt;br&gt;och bygglagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.14 Länsstyrelsen i Värmlands län: 11-13 kap.: Prövningsreglema&lt;br&gt;för t.ex. täktverksamhet bör kunna samordnas med övriga regler i kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. Det bör också framgå att länsstyrelsen skall vara prövningsmyndighet&lt;br&gt;beträffande täkter.---Samrådsplikten för olika arbetsföretag bör inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gälla företag för vilka lämnats tillstånd enligt miljöbalken, vattenlagen&lt;br&gt;eller PBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.15 Länsstyrelsen i Västmanlands län: 12 kap. - Samrådsplikt bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte gälla företag som erhållit tillstånd enligt miljöbalken, plan- och&lt;br&gt;bygglagen eller vattenlagen.---Det bör också ske en samordning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövningsreglema avseende naturvårdsfrågor och miljöferlig verksamhet&lt;br&gt;(10-14 kap.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.16 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: I syfte att undvika viss&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dubbelprövning föreslår länsstyrelsen att samrådsplikt enligt 12 kap. 5 §&lt;br&gt;inte skall gälla företag för vilka tillstånd har lämnats enligt miljöbalken,&lt;br&gt;vattenlagen eller plan- och bygglagen.---Länsstyrelsen tillstyrker att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § 4 st. NVL om vägrat tillstånd för den som inte fullgjort sina&lt;br&gt;skyldigheter nu ges generell räckvidd (20 kap. 9 §). På samma sätt som&lt;br&gt;regeln tillämpats beträffande täktverksamhet är det angeläget att&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten får ta in i bedömningen hur sökanden fullgjort sina&lt;br&gt;skyldigheter på andra platser eller beträffande andra verksamheter än den&lt;br&gt;som prövningen omfettar. Med en sådan tillämpning bör det dock&lt;br&gt;övervägas att ersätta &amp;quot;skall&amp;quot; med &amp;quot;får&amp;quot;, så att den aktuella paragrafen&lt;br&gt;inte blir en ytterligare strikt stoppregel i balken.---Det är av stor vikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för ett framgångsrikt miljöarbete att tillstånds- eller samrådspliktiga&lt;br&gt;arbetsföretag förses med MKB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.17 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagna ändringarna beträffande täktverksamhet.---Däremot bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommittén överväga att täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller&lt;br&gt;andra jordarter inte behöver prövas om det sker inom detaljplanelagt&lt;br&gt;område. Täkt bör i sådana fell endast tillåtas om det ges utrymme för&lt;br&gt;materialuttag enligt bestämmelserna i detaljplanen, varvid kommunerna&lt;br&gt;primärt får ansvara för naturvårdsbedömningen. Förslagsvis bör det&lt;br&gt;redan i balken framgå att länsstyrelsen skall vara prövningsmyndighet&lt;br&gt;beträffande täktverksamhet, bl.a. med hänsyn till länsstyrelsens roll&lt;br&gt;beträffande övergripande hushållning med naturresurser, kulturmiljöint-&lt;br&gt;ressena, torvlagen och miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.18 Uppsala kommun: Kommunen anser att det finns ett stort behov&lt;br&gt;av att kunna kontrollera såväl täktverksamhet som deponering av massor&lt;br&gt;inom vissa områden. Kommunen anser det vara av vikt att tillståndsplikt&lt;br&gt;införs för deponering av massor. Det kan inte vara miljömässigt&lt;br&gt;motiverat att täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv och andra jordarter&lt;br&gt;är väl reglerat medan borttransport och deponering av dessa material&lt;br&gt;lämnas utan detaljreglering. - - - I 12 kap. 4 § införs möjlighet att&lt;br&gt;belägga husbehovstäkt med tillståndsplikt. Kommunen anser att det i&lt;br&gt;motsvarande mån bör finnas möjlighet att kräva tillstånd för deponering&lt;br&gt;&amp;quot;för husbehov&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.19 Mjölby kommun: När det gäller täktverksamhet bör en&lt;br&gt;prövningsregel finnas i miljöbalken. Även s.k. husbehovstäkter bör kunna&lt;br&gt;prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.20 Jönköpings kommun: Med miljöbalken öppnas möjligheten att&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att husbehovstäkt inte får ske utan tillstånd. Det&lt;br&gt;vore logiskt att införa en anmälningsplikt för husbehovstäkter. På så vis&lt;br&gt;skulle man dels kunna få en uppfettning om den totala omfattningen av&lt;br&gt;täktverksamheten, dels kunna avstyra olämpliga placeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.21 Växjö kommun: Tillståndsplikt bör övervägas åtminstone för&lt;br&gt;husbehovstäkter över en viss storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.22 Marks kommun: Reglema för täktverksamhet bör göras&lt;br&gt;enklare. Tillståndsplikten skall gälla täkt av viss storlek. Begreppet&lt;br&gt;&amp;quot;husbehovstäkt&amp;quot; bör tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.23 Örebro kommun: För husbehovstäkter föreslår kommittén ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhållande som är bättre idag, men som inte går tillräckligt långt.&lt;br&gt;Genom ett tillstånds- eller anmälningsförfarande får man ett grepp om&lt;br&gt;täktverksamheten som sådan och kan göra en riskbedömning for olovlig&lt;br&gt;dumpning av avfell samt ställa krav på efterbehandlingsåtgärder.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande efterbehandling av täkter gäller att ekonomiska medel avsätts&lt;br&gt;för att täcka sådana kostnader. I MB bör anges att samma princip bör&lt;br&gt;gälla för avfallsupplag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.24 Västerås kommun: I 12 kap. 2 § första stycket som är en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avvägningsregel bör följande tillägg göras... &amp;quot;skall behovet av täkt-&lt;br&gt;materialet avvägas&amp;quot; mot behov och skydd av grundvatten för nuvarande&lt;br&gt;och framtida bruk, &amp;quot;samt mot de skador på växt —&amp;quot;,---12 kap. 5 § -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även kommunen bör få rätt att bli samrådsmyndighet. Som nämnts flera&lt;br&gt;gånger tidigare har kommunerna kunskap om den lokala miljön, och&lt;br&gt;därför har de den bästa grunden for att hantera olika typer av sam-&lt;br&gt;rådsärenden.---Förslag till skyddsforordnande enl 10 kap. 3 §, större&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;täkttillstånd etc. borde eventuellt även de ställas ut på samma sätt som&lt;br&gt;olika planer enligt PBL måste göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.25 Gävle kommun: Husbehovstäkt medför i de flesta fell stora&lt;br&gt;ingrepp på naturmiljön. Någon gräns måste införas för vad som är&lt;br&gt;husbehov eller någon typ av prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.26 Örnsköldsviks kommun: Problematiken är densamma vad gäller&lt;br&gt;täkter och husbehovstäkter. Varför inte använda närhetsprincipen, det&lt;br&gt;skulle kanske lösa de knutar som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.27 Skellefteå kommun: Tillståndsplikten beträffande täkt är av&lt;br&gt;lokal art och bör föras till den kommunala nivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.28 Storumans kommun: Kommittén föreslår att behov av&lt;br&gt;täktmaterial skall vägas mot de skador på växt- och djurlivet och på&lt;br&gt;naturmiljön i övrigt som täkten kan beferas orsaka. Kommunen delar&lt;br&gt;kommitténs allmänna syn på att husbehovstäkter skall avse vad som åtgår&lt;br&gt;för skötsel av en jordbruks- eller en skogsfestighet. Det är dock viktigt&lt;br&gt;att de föreskrifter som skall utarbetas tar hänsyn till de regionala&lt;br&gt;skillnaderna i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.29 Umeå kommun: 1 §: Tillståndsplikt bör införas för samtliga&lt;br&gt;husbehovstäkter. En aspekt som bör finnas med i bedömningen av&lt;br&gt;täktansökningar är om speciella vattenintressen berörs. Avvägningen&lt;br&gt;mellan täkt- och vattenintresse har inte alltid naturvårdsanknytning utan&lt;br&gt;hör därför hemma i vattenlagen. Vattenlagen ger dock idag ett otill-&lt;br&gt;räckligt skydd för olika vattenintressen i samband med täktexploatering.&lt;br&gt;Därför bör vattenlagen stärkas i detta avseende. Vattenlagens be-&lt;br&gt;stämmelser om skydd för vattenförsörjningen, 19 kap., är synnerligen&lt;br&gt;viktigt att införliva i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.30 Luleå kommun: Vi ser positivt på att man skärper reglema&lt;br&gt;kring husbehovstäkter, även om en generell anmälningsplikt för dessa&lt;br&gt;hade varit ännu bättre ur naturvårdssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.31 Piteå kommun: Husbehovstäkter bör generellt genomgå någon&lt;br&gt;form av prövning, vilket också möjliggör krav på efterbehandling av&lt;br&gt;täkten. Vidare bör tillståndsgivningen av all täktverksamhet föras ned till&lt;br&gt;den kommunala miljönämnden för att undvika att täktärenden &amp;quot;dubbelprö-&lt;br&gt;vas&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.32 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF: Täktverksamhet för&lt;br&gt;husbehovsändamål är en sådan integrerad del av skötseln av lantbruks-&lt;br&gt;festigheter att husbehovstäkt, enligt LRFs uppfettning, är att anse som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pågående markanvändning. Införande av en tillståndsplikt för husbe-&lt;br&gt;hovstäkt är därför ett stort ingrepp i den areella näringsverksamheten.&lt;br&gt;Det understryks av att avslag på en ansökan om tillstånd, enligt&lt;br&gt;kommittén, inte skall berättiga markägaren till ersättning. Enligt LRF:s&lt;br&gt;uppfattning utgör 20 § naturvårdslagen ett fullt tillräckligt instrument for&lt;br&gt;avvägningen mellan de areella näringarnas intresse av husbehovstäkt och&lt;br&gt;naturvårdens intresse av att inte orsaka skador på naturen. Kommittén har&lt;br&gt;föreslagit en motsvarighet till 20 § naturvårdslagen i 12 kap. 5 §&lt;br&gt;miljöbalken. LRF motsätter sig därför att det för täkter som behövs för&lt;br&gt;att sköta en jordbruks- eller skogsfastighet införs tillståndsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.33 &amp;nbsp;Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR:&lt;br&gt;Problematiken är densamma vad gäller täkter och husbehovstäkter som&lt;br&gt;med skyddsdikning och markawattning. Varför inte använda närhetsprin-&lt;br&gt;cipen; det skulle kanske lösa de knutar som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.34 Föreningen Skogsindustrierna: Skogsindustrierna avstyrker att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillståndsplikt införs och baseras på så obestämda kriterier. Missbruk av&lt;br&gt;möjligheterna till husbehovstäkt bör givetvis beivras. Vi har dock&lt;br&gt;uppfattningen att nuvarande regler om samråd enligt naturvårdslagen är&lt;br&gt;tillfyllest och att samrådsinstitutet därför kan utnyttjas även i miljöbalken.&lt;br&gt;Samrådet kan kombineras med ett anmälningsförfarande.---Vi vill&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även fasta uppmärksamheten på att tillstånd till husbehovstäkt i realiteten&lt;br&gt;kan innebära tillståndsplikt för skogsbruk i ett område. Husbehovstäkter&lt;br&gt;används främst för att få material till vägar. Byggnad och underhåll av&lt;br&gt;skogsbilvägar är en förutsättning for att kunna bedriva skogsbruk i stora&lt;br&gt;delar av Sverige.---Skogsindustrierna vill i sammanhanget framhålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att vi inte kan godta principen att ett nekat tillstånd till arbetsföretag i&lt;br&gt;skogsbruket automatiskt skall medföra förlorad ersättningsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.35 Mijjö- och hälsoskyddstiänstemannaförbundet: Husbehovstäkt&lt;br&gt;medför i de flesta fall stora ingrepp på naturmiljön. Därför är det av&lt;br&gt;största vikt att uttag för husbehov regleras mer än vad som är fallet idag.&lt;br&gt;Tillstånd för husbehovstäkt bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.36 Skogsägarnas Riksförbund: En husbehovstäkt är en integrerad&lt;br&gt;del av ett lantbruk och ett led i den &amp;quot;pågående markanvändningen&amp;quot;. Vi&lt;br&gt;avstyrker förslaget dels därför att husbehovstäkter inte utgör något&lt;br&gt;väsentligt generellt miljöproblem, dels därför att det innebär ett väsentligt&lt;br&gt;intrång i näringsverksamheten. Enligt vår mening har samhället redan&lt;br&gt;tillräckliga möjligheter att i samråd med markägaren göra lämpliga&lt;br&gt;avvägningar mellan lantbruk och miljövårdens intressen där så anses&lt;br&gt;behövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3.37 Sveriges Jordägareförbund: Avstyrker kommitténs förslag om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning av täkter. Även med en tillståndsplikt blir det ju fråga om att&lt;br&gt;ingripa, dvs genom att pröva täkten i varje enskilt fell.---Sveriges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordägareförbund anser att behovet av att reglera husbehovstäkter är väl&lt;br&gt;tillgodosett redan genom de nu gällande reglema i 20 § Naturvårdslagen.&lt;br&gt;Om det ändå - mot förbundets uppfettning - skulle befinnas vara lämpligt&lt;br&gt;med en utökad kontroll kan denna tillgodoses genom en anmälningsplikt&lt;br&gt;och därav följande möjligheter för myndigheterna att ingripa i de fell där&lt;br&gt;man finner att det behövs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.4 Markawattning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10.4.1 Statens Jordbruksverk: Det markawattningsbegrepp som man&lt;br&gt;har önskat reglera och förbjuda i naturvårdslagen synes vara snävare än&lt;br&gt;vattenlagens definition. Detta bör förtydligas i miljöbalken. Eftersom&lt;br&gt;ansökan om förrättning vanligtvis har föregått ansökan om tillstånd enligt&lt;br&gt;18 c § NVL är det Jordbruksverkets erferenhet att det ringa antalet&lt;br&gt;avslagna ansökningar inte alls kan ses som ett mått på tillståndsparagra-&lt;br&gt;fens effektivitet. Bortsållningen av otillåtliga markavvattningsforetag sker&lt;br&gt;redan före ansökan. - - - Den typ av markavvattningsforetag, som&lt;br&gt;åtminstone i odlingslandskapet är aktuell idag, inte alls är av den art som&lt;br&gt;nu har diskuterats i samband med tillåtlighetsskärpning och förbud. Det&lt;br&gt;framgår klart av kommitténs skrivning och även av förarbetena till&lt;br&gt;införandet av 18 d § NVL att den markawattning som avses är utdikning&lt;br&gt;av värdefulla våtmarker för brukningsändamål. Sådan markawattning&lt;br&gt;förekommer knappast längre inom jordbruket. - - - De företag som&lt;br&gt;Jordbruksverkets forrättningsmän handlägger idag utgörs till allra största&lt;br&gt;delen av omprövningar av äldre företag. I dessa fell anses för närvarande&lt;br&gt;inte prövning enligt 8 c § NVL behöva initieras. Dock hörs regelmässigt&lt;br&gt;länsstyrelsen och hänsyn till till dess synpunkter om villkor för en&lt;br&gt;eventuell rensning. Ibland kan tillkommande vatten medföra behov av&lt;br&gt;utökning av dikessektionen for att inte kringliggande marker skall&lt;br&gt;översvämmas. Orsaken till det tillkommande vattnet är då någon&lt;br&gt;exploatering. Även markawattning till förmån för naturvårdsändamål kan&lt;br&gt;vara aktuella. Allt prövas i förrättning enligt vattenlagen och utgör&lt;br&gt;markavvattningsforetag. Prövning enligt 18 c § NVL aktualiseras&lt;br&gt;regelmässigt och kommer att omfettas av bestämmelserna i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket kan inte biträda kommitténs formulering av 11 kap. 1&lt;br&gt;och 2 §§ miljöbalken, om den medför tolkningen att &amp;quot;det praktiskt taget&lt;br&gt;blir stopp for markawattning i största delarna av Syd- och Mellansveri-&lt;br&gt;ge&amp;quot; (s. 34). Det innebär mot bakgrund av det anförda stopp för ut-&lt;br&gt;byggnads- och exploateringsföretag, alternativt att markägaren, brukaren,&lt;br&gt;hindras från nödvändiga kompensationsåtgärder till följd av exploate-&lt;br&gt;ringsföretag som kommer til stånd på andra grunder.---Även om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsstyrelsen inte är sakägare i formell mening, blir i praktiken dess&lt;br&gt;synpunkter i allt väsentligt tillgodosedda i samband med tillståndsbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid förrättning. Vid förnyad omprövning kommer vattenlagens regler att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;gälla, vilket inte i sak medför någon väsentlig avvikelse från syftet med Bilaga 4&lt;br&gt;miljöbalkens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket biträder till fullo kommitténs synpunkter och förslag&lt;br&gt;vad gäller miljöbalkens 11 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.2 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen tillstyrker förslaget att reglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om tillståndsprövning i 11 kap. 1 § förses med uppgift om vilken&lt;br&gt;prövning som skall ske.---11 kap. 1 § 2 st. bör utformas så att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebörden blir att tillstånd skall medges om nyttan av företaget är stor&lt;br&gt;samtidigt som inverkan på den biologiska mångfelden är begränsad.&lt;br&gt;Behovet av 11 kap. 3 § bör närmare övervägas.---Riksdagen har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under 1991 beslutat att ett generellt förbud mot att dika ut ny mark bör&lt;br&gt;omfetta begränsade områden i Syd- och Mellansverige där antalet&lt;br&gt;kvarvarande våtmarker är litet och där behovet av att bevara våtmarkerna&lt;br&gt;är särskilt stort från naturvårdssynpunkt. De regler utredningen nu&lt;br&gt;föreslår avviker markant från riksdagens ställningstagande. Enligt&lt;br&gt;Skogsstyrelsens uppfettning har inget nytt tillförts frågan efter riksdagens&lt;br&gt;beslut, vilket bör vara vägledande vid utformningen av paragrafen.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna till markawattning bör inte ytterligare försvåras på&lt;br&gt;tidigare dikad mark i Syd- och Mellansverige eller på våtmarker i övriga&lt;br&gt;delar av landet.---Vid underhåll av diken uppstår ofta frågan om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dikningen bör betraktas som rensning eller markawattning. Skulle&lt;br&gt;möjligheterna till markawattning försvåras ytterligare finns risken att&lt;br&gt;begreppet rensning används felaktigt, varvid tillsynsmyndigheten får&lt;br&gt;sämre möjligheter att påverka arbetet än idag. Ökad risk för olaglig&lt;br&gt;dikning har också varit ett av motiven för den sänkning av prövningsav-&lt;br&gt;giften för markawattning som regeringen beslutade om i böijan av året&lt;br&gt;efter en enkät till länsstyrelsernas miljövårdschefer.---Markawattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som utförs på fel plats eller med felaktig teknik kan skada stora&lt;br&gt;naturvärden. Samtidigt är det angeläget att möjligheterna till markavvatt-&lt;br&gt;ning inte ytterligare försvåras på tidigare dikad skogsmark i Syd- och&lt;br&gt;Mellansverige eller på skogsmark med dikningsbehov i övriga delar av&lt;br&gt;landet. Länsstyrelserna har dock fullgoda möjligheter att förbjuda&lt;br&gt;markawattning överallt där detta är motiverat och i övriga fell föreskriva&lt;br&gt;de villkor för företaget som behövs för att skydda naturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.3 Sveriges geologiska undersökning, SGU: SGU saknar en&lt;br&gt;redovisning av de negativa följder som kan uppstå vid minskad dikning.&lt;br&gt;Torv och våtmarker är dynamiska ekonsystem. Genom geologiska data&lt;br&gt;hos SGU kan försumpningen av festmarker efter senaste istiden följas.&lt;br&gt;Denna kunskap bör utnyttjas för att bedöma framtida konsekvenser av en&lt;br&gt;minskad markawattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.4 Domän AB: Sedan tillståndsplikt för markawattning infördes har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andelen avslag på ansökningar varit relativt liten. Kommittén gör samma&lt;br&gt;tolkning av detta som många andra; det är något fel antingen på&lt;br&gt;föreskrifterna eller på tillämpningen vid tillståndsgivningen. En helt&lt;br&gt;annan tolkning kunde faktiskt vara rimlig, nämligen att markägarna tagit&lt;br&gt;till sig budskapet om våtmarkernas betydelse och undviker känsliga&lt;br&gt;objekt i sin dikningsplanering.---Domän avstyrker kommitténs förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till regler for markawattning och tillstyrker i stället Naturvårdsverkets&lt;br&gt;tidigare förslag i enlighet med vårt yttrande i ärendet 1992-11-30.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår, att dikesrensningar skall göras anmälningspliktiga&lt;br&gt;genom föreskrifter med stöd av antingen skogsvårdslagen eller miljöbal-&lt;br&gt;ken. Detta är ett förslag till utbyggd administration och byråkrati. Domän&lt;br&gt;anser inte, att dikesrensningar är ett sådant problem, att anmälningsplikt&lt;br&gt;är motiverad och avstyrker förslaget. I den mån dikesrensningar&lt;br&gt;verkligen är ett problem bör det kunna avhjälpas med ökad information&lt;br&gt;till markägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.5 Statens naturvårdsverk: Miljöskyddskommittén har på ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utomordentligt sätt beskrivit utvecklingen för naturvårdens del fram till&lt;br&gt;dagens situation, och visat att utarmningen av den biologiska mångfelden&lt;br&gt;utgör ett av de stora hoten mot miljön. Med de starka motiv för att&lt;br&gt;bevara våtmarkerna, som kommittén har angivit, och den utformning&lt;br&gt;bestämmelsen givits, bör våtmarkerna ha fått det skydd som behövs.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket ser positivt på kommitténs förslag om att införa en&lt;br&gt;prövningsregel för markawattning. Verket är berett att utarbeta&lt;br&gt;föreskrifter och rekommendationer för de regionala myndigheternas&lt;br&gt;tillämpning av bestämmelserna om markawattning.---Med de starka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motiv för att bevara våtmarkerna, som kommittén angivit, och den&lt;br&gt;utformning bestämmelsen givits, bör våtmarkerna ha fått det skydd som&lt;br&gt;är nödvändigt. En enhetlig prövningsgrund bör även underlätta till-&lt;br&gt;ämpningen av bestämmelsen och möjliggöra en anpassning av prövningen&lt;br&gt;till skriftande förhållanden i landet.---Naturvårdsverket tillstyrker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs förslag om att införa en prövningsregel för markawattning.&lt;br&gt;Verket är berett att utarbeta föreskrifter och rekommendationer för de&lt;br&gt;regionala myndigheternas tillämpning av bestämmelserna om markavvatt-&lt;br&gt;ning.---Verket tillstyrker att sista stycket i nuvarande 18 c § NVL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.6 Sveriges lantbruksuniversitet: Ett generellt dikningsförbud i&lt;br&gt;vissa delar av landet borde övervägas liksom prövningsregler för&lt;br&gt;skyddsdikning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.7 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Skogsvårdsstyrelsen&lt;br&gt;delar betänkandets förslag att nuvarande system för tillståndsprövning för&lt;br&gt;markawattning bibehålies. Den föreslagna prövningsregeln kan dock&lt;br&gt;antas medföra att begränsningen i fråga om markawattning blir alltför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;långtgående.---Av betänkandets sammanfattning framgår nämligen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man räknar med att det praktiskt taget blir stopp för markawattning i&lt;br&gt;södra Sverige. Vi föreslår därför att prövningsregeln utformas så att&lt;br&gt;möjligheterna till markawattning inte ytterligare försvåras på tidigare&lt;br&gt;dikad mark. Reglema om tillståndsprövning (§1) bör utformas så att&lt;br&gt;innebörden blir att tillstånd skall medges om nyttan av företaget är stor&lt;br&gt;samtidigt som inverkan på naturvärdena är begränsad.---I betänkandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;diskuteras att bl.a. tillgång på arbetstillfällen skulle kunna ha betydelse&lt;br&gt;för tillståndsgivningen. Detta är enligt vår mening ett märkligt resone-&lt;br&gt;mang. Utgångspunkten bör väl i alla lägen vara att produktionsintresset&lt;br&gt;ställs mot miljöintresset oavsett aktuell arbetsmarknadssituation. - - -&lt;br&gt;Förslaget att inte kräva tillstånd för att utföra rensning för att bibehålla&lt;br&gt;vattnets djup och läge tillstyrkes.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.4.8 Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Genom att enbart&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;studera andelen avslag finns det risk att man drar felaktiga slutsatser.&lt;br&gt;Skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelsen har utvecklat ett samrådsförferande&lt;br&gt;där en tidig anpassning av hänsyn till natur- och miljöintressen görs,&lt;br&gt;dessutom har kunskapen hos markägare och entreprenörer förbättrats&lt;br&gt;genom bl.a. skogsvårdsstyrelsens rådgivning. Det är därför rimligt att&lt;br&gt;andelen beviljade ansökningar är hög.---Skogsvårdsstyrelsen anser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillståndsgivning för markawattning i våtmarksrika delar av norra&lt;br&gt;Sverige bör kunna vara mindre restriktiv än vad kommitténs förslag ger&lt;br&gt;vid handen.---Skyddsdikning föreslås vara tillåten även fortsättnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vis. Det är emellertid inkonsekvent att tillstånd inte skall kunna ges för&lt;br&gt;markawattning i hyggesfesen efter sedvanlig prövning. Det kan många&lt;br&gt;gånger vara rationellt att utföra en markawattning i hyggesfesen istället&lt;br&gt;för i beståndsfesen. - - - Skogsvårdsstyrelsen anser att prövning av&lt;br&gt;tillstånd till markawattning bör ske med samma bedömningsgrunder&lt;br&gt;oavsett skogsbeståndets utvecklingsfas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.9 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen anser att&lt;br&gt;markawattning inte skall behöva prövas enligt balken om det sker inom&lt;br&gt;detaljplanelagt område eller inom festställt vägområde till allmän väg&lt;br&gt;samt motsvarande beträffande befintlig järnväg. Eventuellt behov av&lt;br&gt;reglering av markawattning inom detaljplanelagt område bör i sådana fell&lt;br&gt;ske genom bestämmelser i detaljplanen, varvid kommunen primärt får&lt;br&gt;ansvara för naturvårdsbedömningen. Samråd med länsstyrelsen skall ske&lt;br&gt;i ärenden om detaljplan enligt 5 kap. 20 § PBL. I vissa fell skall även en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning upprättas i samband med detaljplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.10 Länsstyrelsen i Kalmar län: Markawattning bör inte prövas om&lt;br&gt;den sker inom festställt detaljplaneområde eller inom festställt väg- eller&lt;br&gt;järnvägsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.11 Länsstyrelsen i Gotlands län: De föreslagna reglema innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att skyddsdikning och täckdikning inte omfettas av någon tillståndsplikt. -&lt;br&gt;- - För att undvika att bestämmelsen om tillstånd för markawattning&lt;br&gt;kringgås bör enligt länsstyrelsens mening övervägas om inte också&lt;br&gt;skyddsdikning skall vara tillståndspliktig.---Med den formulering 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 2 § fått synes det åvila den enskilde markägaren att bedöma om ett&lt;br&gt;täckdikningsfÖretag kan medföra &amp;quot;menlig inverkan på naturmiljön&amp;quot;. Med&lt;br&gt;hänsyn till de svårigheter detta kan innebära för den enskilde, bör&lt;br&gt;övervägas om någon form av anmälningsplikt skall införas för sådant&lt;br&gt;företag för att undvika irreparabla skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.12 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen har ingen&lt;br&gt;erinran mot de föreslagna bestämmelserna rörande markawattning.&lt;br&gt;Tillståndsprövning enligt balken borde dock inte behövas för markavvatt-&lt;br&gt;ning av festställt vägområde eller detaljplaneområde. Frågan bör utredas&lt;br&gt;ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.13 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen kan i allt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;väsentligt tillstyrka förslagen. Vad gäller markawattning uppfettar&lt;br&gt;länsstyrelsen lagtexten såsom att det i praktiken införs ett totalförbud mot&lt;br&gt;ny markawattning. Detta är en riktig utveckling för Sydsverige.&lt;br&gt;Länsstyrelsen har tidigare tillsammans med skogsvårdsstyrelsen i länet&lt;br&gt;förordat en sådan utveckling.---Länsstyrelsen vill i detta sammanhang&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppmärksamma regeringen på att dräneringsarbetet i de sydsvenska&lt;br&gt;skogarna är större än någonsin tidigare. Länsstyrelsen anser mot denna&lt;br&gt;bakgrund att det inte finns skäl att avvakta ytterligare utan att redan nu&lt;br&gt;göra skyddsdikningar i skogsbruket tillståndspliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.14 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen ställer sig bakom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagen ändring av 18 c § NVL. Ändringen innebär en välmotiverad&lt;br&gt;skärpning av bestämmelsen i stort, men innebär en försvagning jämfört&lt;br&gt;med nuläget där även eventuella vattenföroreningar skall beaktas.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från tillståndsplikt, 11 kap. 2 §. För att komma tillrätta med&lt;br&gt;begreppsförvirringen beträffande rensning och markawattning bör 2 § 3&lt;br&gt;st. få ett tillägg: &amp;quot;... vattnets djup eller läge i tidigare dikade vattendrag.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.4.15 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Redan idag tillämpar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;länsstyrelsen en mycket restriktiv policy i bedömningen av markawatt-&lt;br&gt;ningsärenden. Länsstyrelsen har tillstyrkt det förslag Naturvårdsverket&lt;br&gt;tillsammans med Skogsstyrelsen och Jordbruksverket tagit fram om&lt;br&gt;avgränsning av sådana områden som avses i 18 d § naturvårdslagen.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs förslag skulle markawattning förbjudas generellt i&lt;br&gt;särskilt skyddsvärda våtmarksområden. I övrigt skulle tillstånd kunna&lt;br&gt;lämnas om särskilda skäl finns och endast obetydlig påverkan på&lt;br&gt;naturmiljön sker. Enligt 3 kap. 7 § (stoppregeln) skulle detta förutsätta&lt;br&gt;regeringens tillåtlighetsprövning, men miljöskyddskommittén menar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samtidigt att länsstyrelsen bör vara prövningsmyndighet för markawatt- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ning. Länsstyrelsen delar den uppfattningen. - - - I praktiken är Bilaga 4&lt;br&gt;skillnaderna mellan förslagen små för länets vidkommande. Länsstyrelsen&lt;br&gt;kommer även fortsättningsvis att kunna tillämpa sin policy. Rent&lt;br&gt;pedagogiskt är emellertid ett förbud att föredra då det ger en tydlig signal&lt;br&gt;om en förändrad inställning till markawattning.---I 18 c § naturvård-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slagen gjordes 1991 en ändring av den ursprungliga lydelsen så att det&lt;br&gt;vid tillståndsprövning även skall beaktas om åtgärderna leder till&lt;br&gt;vattenföroreningar. Detta borde också finnas med i det nya lagförslaget. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Miljöskyddskommittén föreslår att rensning, liksom tidigare&lt;br&gt;skyddsdikning, skall vara anmälningspliktig. Länsstyrelsen anser att&lt;br&gt;tillståndsplikt bör övervägas även för dessa typer av arbeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.16 &amp;nbsp;Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Länsstyrelsen tillstyrker&lt;br&gt;förslagen beträffande markawattning. - - - I 11 kap. 2 § bör även&lt;br&gt;undantag kunna regleras i detaljplan och inom fastställt vägområde för&lt;br&gt;allmän väg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.17 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Ytterligare generella undantag&lt;br&gt;från tillståndsplikten för markawattning bör övervägas för att minska&lt;br&gt;dubbelprövning och oklarheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.18 Länsstyrelsen i Värmlands län: Bra formulering av 11 kap. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ (markavvattningsparagrafen). Markawattning inom vägområde och&lt;br&gt;detaljplanelagt område bör dock undantas från tillståndsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.19 Länsstyrelsen i Örebro län: Markavvattningsbestämmelsema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med tillståndsprövning bör även omfetta skyddsdikning i skogsmark.&lt;br&gt;Rensningsföretag bör bli anmälningspliktiga enligt miljöbalken.---2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sista stycket; Rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge skall&lt;br&gt;anmälas till tillståndsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.20 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Beträffande den föreslagna&lt;br&gt;ordningen för markawattning ansluter sig länsstyrelsen till de över-&lt;br&gt;väganden och förslag som kommittén framför. Länsstyrelsen förslår&lt;br&gt;vidare att markawattning inte behöver prövas enligt balken om det sker&lt;br&gt;inom detaljplanelagt område eller inom festställt vägområde till allmän&lt;br&gt;väg samt motsvarande beträffande befintlig järnväg. - - - Enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens uppfettning bör det redan i balken framgå att länsstyrelsen&lt;br&gt;skall vara prövningsmyndighet beträffande markawattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.21 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker den&lt;br&gt;föreslagna ordningen beträffande markawattning, vilken således bör&lt;br&gt;ersätta den 18 § d. — Däremot föreslår länsstyrelsen att markawattning&lt;br&gt;inte behöver prövas enligt balken om arbetsföretaget sker inom detaljpla-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nelagt område eller inom fastställt vägområde till allmän väg samt&lt;br&gt;motsvarande beträffande befintlig järnväg.---Vidare föreslår länsstyrel-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sen att det redan i balken bör framgå att länsstyrelsen skall vara&lt;br&gt;prövningsmyndighet beträffande markavvattningsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.22 Huddinge kommun: Det är svårt att dra en klar gräns mellan&lt;br&gt;vad som är markav vattning och vad som är skyddsdikning. Detta faktum&lt;br&gt;kan utnyttjas för att göra en markawattning men att kalla den för&lt;br&gt;skyddsdikning. Miljökontoret anser att även skyddsdikning och andra&lt;br&gt;markavvattningsåtgärder skall tillståndsprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.23 Eskilstuna kommun: Det bör vidare övervägas om inte också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddsdikning skall inkluderas i tillståndskravet för markawattning.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsreglerna i 28 kap. för &amp;quot;intrång&amp;quot; i pågående markanvändning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör återgå till det rättsläge som gällde före 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.24 Katrineholms kommun: Skärpningen av kravet för tillstånd till&lt;br&gt;markawattning är bra. Gränsen mellan markawattning och skydds-&lt;br&gt;dikning har dock hittills varit flytande. En stor del av markavvattningen&lt;br&gt;har skett under täckmantel av att vara skyddsdikning. Vi anser därför att&lt;br&gt;även skyddsdikning bör vara tillståndspliktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.25 Norrköpings kommun: Utredningen anser att det inte skall&lt;br&gt;införas tillståndsplikt för skyddsdikning och rensning av befintliga diken.&lt;br&gt;Idag är det problem med gränsdragningen mellan skyddsdikning,&lt;br&gt;markawattning och rensning för att bibehålla vattennivån. Kommunen är&lt;br&gt;positiv till de skärpta reglema för prövning av markawattning. Det är&lt;br&gt;dock tveksamt om förändringen innebär att gränsdragningsproblemen&lt;br&gt;mellan markawattning, skyddsdikning och rensning löses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.26 Mjölby kommun: Mot bakgrund av våtmarkernas betydelse i det&lt;br&gt;ekologiska systemet tillstyrks att nuvarande system med tillståndspröv-&lt;br&gt;ning över hela landet behålls. Nuvarande bemyndigande för regeringen&lt;br&gt;att förbjuda markawattning i vissa särskilt känsliga områden bör&lt;br&gt;utmönstras. Det torde vara prövnings- och tillståndsmyndigheten som har&lt;br&gt;att bevaka värdefulla våtmarker och göra bedömningar i det enskilda&lt;br&gt;fellet. Däremot tillstyrks att undantag från skyldigheten att söka tillstånd&lt;br&gt;till markawattningar utmönstras. Vidare tillstyrks anmälningsskyldighet&lt;br&gt;för s.k. skyddsdikning och rensningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.27 Jönköpings kommun: Skyddsdikning och dikesrensning omfattas&lt;br&gt;inte av tillståndstvånget. En anmälningsplikt borde införas i lagstiftningen&lt;br&gt;så att de naturvårdande myndigheterna får en bättre överblick av vad som&lt;br&gt;händer i våra marker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.28 Växjö kommun: Det finns stora problem med gränsdragning Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;mellan de olika typerna av dikning. Negativa konsekvenser vad gäller Bilaga 4&lt;br&gt;hydrologi och ekologi gör att all dikning bör bli tillståndspliktig i hela&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;landet. Kommunen ser det angeläget att även ur vattenregleringssynpunkt&lt;br&gt;få en begränsning av dikning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.29 Kalmar kommun: Skyddsdikning av skogsmark samt täck-&lt;br&gt;dikning och liknande bör vara anmälningspliktigt om tillstånd ej krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.30 Karlskrona kommun: En fråga som inte berörs i miljöbalken&lt;br&gt;är tillståndsplikt for skyddsdikning av skogsmark. Markav vattningen har&lt;br&gt;spelat en betydande roll för kvalitetsförsämringen i vissa vattendrag och&lt;br&gt;vattenområden. I områden som är fettiga på våtmarker bör man vara&lt;br&gt;restriktiv med ytterligare markavvattningsforetag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.31 Skövde kommun: Tillståndsplikt för skyddsdikning inom&lt;br&gt;skogsbruket borde föras in i 11 kap. 1 § ang markawattning. För att&lt;br&gt;undvika markawattning av skogsmarker, under täckmantel att vara&lt;br&gt;skyddsdikning, bör skyddsdikning var tillståndspliktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.32 Örebro kommun: Kommittén har gjort en bra analys om&lt;br&gt;problematiken runt markawattning - skyddsdikning - rensning. Men till&lt;br&gt;skillnad mot kommittén förespråkar kommunen en anmälningsplikt vad&lt;br&gt;gäller rensningsarbeten, i likhet med skyddsdikning, för att undvika&lt;br&gt;begreppsförvirring och att verksamhetsutövama för in så mycket under&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;rensning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.33 Västerås kommun: Vid tillståndsprövning bör också markavvatt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningens effekter på vattenkvalitén i mottagande vattendrag (recipienten)&lt;br&gt;beaktas.---Rätten att pröva ansökningar om tillstånd till markavvatt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning bör öven innehas av kommunerna. - - - Kommunernas över-&lt;br&gt;siktsplaner, miljöprogram, lokala naturvårdsplaner samt agendor bör&lt;br&gt;utgöra ett fullgott underlagsmaterial for prövning av denna typ av&lt;br&gt;ärenden. - - - Det räcker inte att bedöma den negativa inverkan på&lt;br&gt;naturen av vaije enskilt täckdikningsföretag. Det är vaije täckdikningstill-&lt;br&gt;ägg till den samlade effekten inom ett avrinnings- eler delavrinningsom-&lt;br&gt;råde som måste beaktas.---Tillstånd till markawattning bör kunna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villkoras med särskilda skyddsåtgärder. Till tillståndet bör även kunna&lt;br&gt;kopplas motsvarande krav på &amp;quot;gottgörelse&amp;quot; som föreslagits i 10 kap. 7&lt;br&gt;§3 st.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.34 Borlänge kommun: Kommittén föreslår att markawattning görs&lt;br&gt;tillståndspliktigt. För att ytterligare skydda de känsliga våtmarkerna bör&lt;br&gt;även skyddsdikningar göras tillståndspliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.35 Sundsvalls kommun: 1-3 §§: Skärpning av kraven för tillstånd Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;for markawattning är bra. Den ökande transporten av näringsämnen i Bilaga 4&lt;br&gt;älvarna är ett stort problem. Mot bakgrund av eutrofieringsproblemen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;havet är det befogat att skärpa reglema för markawattning ytterligare&lt;br&gt;genom att införa tillståndsplikt även för skyddsdikning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.36 Örnsköldsviks kommun: Det är synd att inte kommittén förmått&lt;br&gt;åtgärda den problematik som är förknippad med skyddsdikning och&lt;br&gt;markawattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.37 Umeå kommun: Miljökontoret välkomnar att bevisbördan för&lt;br&gt;tillstånd till markawattning enligt förslaget läggs på sökanden (11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §). Miljökontoret anser att all dikning skall vara tillståndspliktig i hela&lt;br&gt;landet.---En utökad tillståndsplikt för dikningsforetag bör kopplas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en smidig och snabb hantering av det stora flertalet ärenden. Detta är&lt;br&gt;möjligt att genomföra med hjälp av &amp;quot;närhetsprincipen&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.38 Luleå kommun: Det är önskvärt med en anmälningsplikt vid&lt;br&gt;s.k. skyddsdikningar. Myndigheterna bör även ha rätt att föreskriva&lt;br&gt;skyddsåtgärder för att minimera påverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.39 Svenska naturskyddsföreningen: Förslaget om en skärpning av&lt;br&gt;de krav som idag finns för markawattning är bra. Dock bör även&lt;br&gt;skyddsdikning i framtiden vara tillståndspliktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.40 Sveriges advokatsamfund: För närvarande utnyttjas förhållandet&lt;br&gt;så att uppenbara markavvattningsforetag sägs vara skyddsdikning och&lt;br&gt;sålunda utförs utan tillstånd men ofta till betydande skada för skyddsvärd&lt;br&gt;miljö. Denna ofullkomlighet i utredningens förslag bör åtgärdas vid en&lt;br&gt;eventuell lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.41 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF: Beträffande markawattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vill LRF instämma i kommitténs uppfettning att det är en brist i gällande&lt;br&gt;lag att den inte ger prövningsmyndigheten någon ledning när det gäller&lt;br&gt;att avväga olika intressen mot varandra. LRF har därför i princip ingen&lt;br&gt;erinran mot att lagen kompletteras med den ifrågavarande prövnings-&lt;br&gt;regeln.---De nödvändiga avvägningar som måste göras mellan olika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intressen anser LRF inte kan ske generellt. De kan bara åstadkommas på&lt;br&gt;ett tillfredsställande sätt genom en individuell prövning. LRFs uppfettning&lt;br&gt;är därför att 11 kap. 3 § miljöbalken, som motsvarar 18 d § naturvårdsla-&lt;br&gt;gen, skall utgå ur förslaget. - - - Enligt LRF är det inte visat att&lt;br&gt;dikesrensningar utgör ett sådant allmänt problem att en anmälningsplikt&lt;br&gt;är motiverad. Kommittéförslaget är endast ägnat att tillskapa en onödig&lt;br&gt;byråkrati och avstyrkes därför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.42 Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR: Det&lt;br&gt;är synd att inte kommittén förmått åtgärda den problematik som är&lt;br&gt;förknippad med skyddsdikning och markawattning. De två begreppen&lt;br&gt;glider in i varandra och bara det ena är tillståndspliktigt. Att kalla&lt;br&gt;åtgärder för skyddsdikning kan därför vara ett sätt att undvika till-&lt;br&gt;ståndsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.43 Föreningen Skogsindustrierna: Skogsindustrierna anser att&lt;br&gt;kommittén starkt överdriver det hot som markawattning utgör. Idag har&lt;br&gt;markawattning på tidigare odikad skogsmark praktiskt tagit upphört och&lt;br&gt;även skyddsdikning har minskat markant. Nya brukningssätt tillsammans&lt;br&gt;med bättre kunskaper om våtmarkernas betydelse för den biologiska&lt;br&gt;mångfalden har inneburit att dikning har minskat radikalt. Med tanke på&lt;br&gt;denna utveckling verkar det överilat att föreslå ytterligare regleringar.&lt;br&gt;Det låga antalet avslag tillsammans med den kraftiga minskningen av&lt;br&gt;markavvattningen tyder snarare på att markägarna tagit lagstiftningens&lt;br&gt;avsikt till sig och avstår från att ansöka om att dika i de fell då markerna&lt;br&gt;bör förbli odikade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.44 Skogsägarnas Riksförbund: Riksförbundet kan stödja förslaget&lt;br&gt;under förutsättning att omdikning av tidigare avvattnad skogsmark&lt;br&gt;regelmässigt tillåts och att vid prövning av tillstånd till markawattning&lt;br&gt;samma bedömningsgrunder skall gälla oavsett skogsbeståndets ut-&lt;br&gt;vecklingsfas. Den föreslagna anmälningsplikten för dikesrensning är inte&lt;br&gt;sakligt motiverad. Förslaget skapar onödig byråkrati och avstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.45 Sveriges Fiskares Riksförbund, SFR: SFR instämmer i&lt;br&gt;miljöskyddskommitténs uppfettning att ytterligare åtgärder krävs för att&lt;br&gt;förhindra skadlig dikning. Förutsättningen för att kunna bevara den&lt;br&gt;biologiska mångfelden i havet är att utsläppen av gödningsämnen och&lt;br&gt;andra föroreningar till havet minskas kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4.46 Sveriges Jordägareförbund: Avstyrker förslaget att det skall&lt;br&gt;krävas tillstånd för markawattning. Förbundet delar kommitténs&lt;br&gt;uppfettning om våtmarkernas stora betydelse för naturvården och även&lt;br&gt;för miljövården. DikningsfÖretagens mycket stora betydelse för ut-&lt;br&gt;vecklingen inom jord- och skogsbruket och därmed för landets välstånd&lt;br&gt;måste emellertid även beaktas. Sveriges Jordägareförbund anser att&lt;br&gt;behovet av balans mellan det samhällsekonomiska produktionsintresset&lt;br&gt;och miljöintressena förutsätter att den av kommittén föreslagna till-&lt;br&gt;ståndsprövningen av dikningsföretag ersättes med en anmälningsskyldig-&lt;br&gt;het. Produktionsintresset kan då bli jämställt med miljöintresset.&lt;br&gt;Myndigheterna tvingas då i vart enskilt fell att väga de olika intresssena&lt;br&gt;mot varandra. - - - Sveriges Jordägareförbund avstyrker anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet för skyddsdikningar och rensningar. Den är alltför byråkratisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kostnadskrävande och fyller inte en självständig funktion vid sidan Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;av övriga befintliga skyddsinstitut. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.5 Sektorsansvaret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10.5.1 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen tillstyrker utformningen om&lt;br&gt;samråd i 12 kap. 5 §. Genom att myndigheten anges i förordning kan&lt;br&gt;principen om sektorsansvar fullföljas. Vid en jämförelse med dagens 20&lt;br&gt;§ i naturvårdslagen saknas i 5 § uppgift om vilken prövning som skall&lt;br&gt;ske vid samrådet. Det bör övervägas att ange en sådan prövningsgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.2 Domän AB: Domän tillstyrker ett långtgående sektorsansvar för&lt;br&gt;miljön såväl på myndighets- som brukamivå. Miljöskyddskommittén har&lt;br&gt;gjort en riktig bedömning, då den föreslår, att reglema för hänsyn inom&lt;br&gt;ramen för normalt brukande skall ligga kvar i sektorslagama för jord-&lt;br&gt;och skogsbruk och inte föras över till miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.3 Lunds universitet: Forskningsnämnden är i grunden kritisk till&lt;br&gt;att skötsellagstiftningen inte inarbetats i den tilltänkta miljöbalken.&lt;br&gt;Bortsett ifrån detta välkomnar forskningsnämnden emellertid förslaget att&lt;br&gt;utvidga grunden för strandskyddet till att omfetta även skydd för växt-&lt;br&gt;och djurlivet. Nämnden kan även ställa sig bakom den föreslagna&lt;br&gt;lösningen när det gäller kompetensen att inskränka strandskyddet inom&lt;br&gt;detaljplanelagt område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.4 &amp;nbsp;Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Principen om&lt;br&gt;sektorsansvar inom miljöpolitiken underlättar en integrering av miljö- och&lt;br&gt;naturhänsyn i näringar och verksamheter. Det är bra att hänsynsreglema&lt;br&gt;och föreskrifter med inriktning på miljöskydd i sektorslagama, bl.a.&lt;br&gt;skogsvårdslagen, inte föreslås överföras till miljöbalken. Härigenom blir&lt;br&gt;det lättare för såväl skogsvårdsorganisationen som skogsägare att&lt;br&gt;överblicka de lagregler som gäller för näringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.5.5 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Samtidigt menar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;länsstyrelsen att man bör frigöra sig från synsättet att nationalparker,&lt;br&gt;naturreservat, naturvårdsområden etc. är någon slags referenssamling av&lt;br&gt;olika naturtyper. Sektorsansvaret utgör en betydelsefull fektor. Jord- och&lt;br&gt;skogsbruket skall ges ett ansvar för att bevara och ta hänsyn till&lt;br&gt;naturtyper som i första hand används för produktion, medan skydd&lt;br&gt;jämlikt miljölagstiftning blir aktuellt när bevarande förutsätter så stora&lt;br&gt;inskränkningar att pågående markanvändning avsevärt försvåras.&lt;br&gt;Landskapets kulturhistoriska värden bör också beaktas som ett led i&lt;br&gt;arbetet med att bevara biologisk mångfeld.---I balkens allmänna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser, 1 kap. 4 §, festslås den grundläggande principen att vaije&lt;br&gt;samhällssektor har ansvar för natur och miljö. Detta är mycket väsentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet i övrigt dominerar dock sektorsansvaret rörande jord- och&lt;br&gt;skogsbruk medan den i detta sammanhang nog så viktiga sektorn jakt och&lt;br&gt;fiske inte tagits upp nämnvärt till diskussion. Jaktlagstiftningen innehåller&lt;br&gt;ett flertal regler av skydd skaraktär vars ställning i relation till miljöbal-&lt;br&gt;ken uppenbarligen saknas. I detta sammanhang vill länsstyrelsen särskilt&lt;br&gt;understryka vikten av att naturvårdsmyndighetemas uppsikt och tillsyn&lt;br&gt;över sektorsutövning utreds vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.6 Norrköpings kommun: Skogsbrukslagen och hgen om skötsel av&lt;br&gt;jordbruksmark omfattas enligt miljöbalksförslaget av reglema om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer och miljökonsekvensbeskrivning. Det måste vara ett&lt;br&gt;krav att de två största markanvändande samhällssektorerna skall omfattas&lt;br&gt;av både balkens aktsamhetsregler och hushållningsreglema. Detta är ett&lt;br&gt;tydligt exempel på hur NRL:s regler borde ha anpassats till utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.7 Mjölby kommun: Förslaget att fora över miljöregler från olika&lt;br&gt;sektorslagar till miljöbalken förefeller förnuftigt. Därvid kommer balken&lt;br&gt;att innehålla kapitel med särskilda aktsamhetsregler för olika näringar&lt;br&gt;såsom jordbruk och skogsbruk. Detta torde i sin tur leda till en betydligt&lt;br&gt;mer samlad och homogen miljöprövning för respektive verksamhet eller&lt;br&gt;åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.8 Gotlands kommun: I betänkandet föreslås att regler som styr&lt;br&gt;jord- och skogsbrukets miljöhänsyn förs in i respektive sektors special-&lt;br&gt;lagstiftning. Detta anser vi vara positivt då miljöregler inom sektorslags-&lt;br&gt;tiftning ger förutsättningar för och möjligheter till att ett ökat sektorsans-&lt;br&gt;var kan uppnås. Återkommande miljörevision eller tydliga miljömål&lt;br&gt;måste dock kunna visa att sektorsansvaret fungerar. Om inte, eller om&lt;br&gt;avregleringen av jord- och skogsbruket kraftigt ökar, bör miljöreglema&lt;br&gt;föras över till miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.9 Karlskrona kommun: Karlskrona kommuns uppfettning är att&lt;br&gt;ekologiska brukningsmetoder bör understödjas och &amp;quot;polluter pays&lt;br&gt;principle&amp;quot; tillämpas striktare inom jord- och skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.10 Västerås kommun: I beslutet om skyddsförordnande i 4 § bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även anges om det finns skötselplan samt huvudprinciperna för denna.&lt;br&gt;Vidare bör ansvarig för såväl skötsel som finansiering redovisas i&lt;br&gt;beslutet.---Kraven på hänsyn (11 kap. 11 §) samt medgivande till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undantag enligt denna paragraf är mycket bra. Sista meningen i första&lt;br&gt;stycket samt sista stycket bör överföras till att gälla även markawattning&lt;br&gt;enl 1 och 2 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.11 Borlänge kommun: När det gäller areella näringarna förefeller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;284&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PPP-principen ej ligga fast. Det är viktigt för naturvården och bevarandet Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;av den biologiska mångfalden att användaren betalar och ansvarar for Bilaga 4&lt;br&gt;miljöolägenheter även på naturvårdens område. Den s.k. UPP-principen&lt;br&gt;eller User Pay Principle bör gälla på naturvårdens område. För att&lt;br&gt;underlätta skyddet för känsliga biotoper bör också ersättningskrav vid&lt;br&gt;avverkning inom skogsområden hela fastigheten tas med istället som i&lt;br&gt;förslaget endast berörd del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.12 Gävle kommun: Polluter Pays Principle (PPP) måste gälla även&lt;br&gt;för lagen om skötsel av jordbruksmark, skogsvårdslagen och ädellövskog-&lt;br&gt;slagen. Det talas om vissa möjligheter att tvinga en markägare att avstå&lt;br&gt;från att exploatera mark med hotade arter/biotoper. Dessa möjligheter är&lt;br&gt;dock kopplade till markägarens rätt till ersättning för intrång. PPP-&lt;br&gt;principen som festslås i balken bör gälla även för att värna mångfelden&lt;br&gt;och för att förhindra förstöring av natur, så att brukaren/exploatören&lt;br&gt;betalar vad det kostar att bevara värdefull natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.13 Piteå kommun: I kap. 10 och 11 ges vissa möjligheter att tvinga&lt;br&gt;en markägare att avstå från att exploatera mark med hotade arter/-&lt;br&gt;biotoper. Dessa är dock kopplade till markägarens rätt till ersättning för&lt;br&gt;intrång. PP-principen som festslås i balken bör i allt väsentligt gälla även&lt;br&gt;för förstöring av natur, dvs. att brukaren/exploatören betalar vad det&lt;br&gt;kostar att bevara värdefull natur. Något tyngre ansvar för bevarandet av&lt;br&gt;den biologiska mångfelden lägger balken inte på modernt jord- och&lt;br&gt;skogsbruk, eftersom den ej är tillämplig på de areella näringarna.&lt;br&gt;Sektorsansvaret kommer ej att gälla fullt ut om inte balken kräver detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.14 Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR; SJFR:&lt;br&gt;Av erferenhet från lagtillämpning på skogsvårdsområdet vet vi att det inte&lt;br&gt;är möjligt att endast medelst lagregler &amp;quot;styra fram&amp;quot; en önskvärd&lt;br&gt;utveckling. Information och rådgivning till berörda skogstjänstemän och&lt;br&gt;skogsägare är enligt vår mening en mycket väsentlig del i arbetet för att&lt;br&gt;åstadkomma en förändrad attityd och ett förändrat beteende. SJFR delar&lt;br&gt;den i betänkandet redovisade synen vad gäller sektorsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.15 &amp;nbsp;Föreningen Skogsindustrierna: Miljöskyddskommitténs&lt;br&gt;betäkande andas misstro till skogsägarnas förmåga att bruka skogen på&lt;br&gt;ett miljömässigt riktigt sätt. Hotbilder för den svenska skogen målas upp&lt;br&gt;och jämförs felaktigt med den globala miljösituationen. Skogsbruket&lt;br&gt;utpekas som ett hot mot den biologiska mångfelden. Idag har skogsbruket&lt;br&gt;kommit mycket långt när det gäller att ta tillvara naturvårdens intressen.&lt;br&gt;Den gröna trend som finns inom skogsbruket bekräftas av den nya&lt;br&gt;skogspolitik som riksdagen beslutat om. Miljöbeslut och skötselbeslut är&lt;br&gt;hela tiden sammanvävda och på det sättet skapas utrymme för aktiva&lt;br&gt;miljöåtgärder, som aldrig hade kunna genomföras om de skulle regleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;285&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;planeras och utföras skilt från ordinarie skötsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.16 Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet: Principen&lt;br&gt;Polluter Pays Principle (PPP) måste gälla även för lagen om skötsel av&lt;br&gt;jordbruksmark, skogsvårdslagen och ädellövskogslagen. Det talas om&lt;br&gt;vissa möjligheter att tvinga en markägare att avstå från att exploatera&lt;br&gt;mark med hotade arter/biotoper. Dessa möjligheter är dock kopplade till&lt;br&gt;markägarens rätt till ersättning for intrång. PPP-principen som festslås&lt;br&gt;i balken bör gälla även för att värna mångfelden och for att förhindra&lt;br&gt;förstöring av natur, så att brukaren/exploatören betalar vad det kostar att&lt;br&gt;bevara värdefull natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.17 Skogsägarnas Riksförbund: Miljöskyddskommittén visar en&lt;br&gt;anmärkningsvärt kluven inställning till sektorsprincipen som sådan.&lt;br&gt;Beskrivningen av sektorsansvaret är ostrukturerad och förvirrande. Man&lt;br&gt;bör tydligare skilja mellan det ansvar som staten själv tar genom&lt;br&gt;lagstiftning och andra åtgärder och skogsbrukarnas ansvar under frihet.&lt;br&gt;Staten bör, menar vi, i första hand agera så att man underlättar för&lt;br&gt;aktörerna inom sektorn att ta ett eget ansvar för utvecklingen, även på&lt;br&gt;miljöns område. En sådan strategi är kostnadseffektiv för samhället då&lt;br&gt;skogsbrukarnas intresse och engagemang for ytterligare miljöinsatser&lt;br&gt;stimuleras och onödig byråkratisering undviks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5.18 Svenska Insjöfiskarnas Centralförbund: Vad gäller de areella&lt;br&gt;näringarna bör redan nu införas ett totalt stopp för nya dikningsföretag.&lt;br&gt;Det bör istället övervägas om det inte nu är tid att återskapa försvunna&lt;br&gt;våtmarker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.6 Införande av främmande arter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10.6.1 Skogsstyrelsen: Tillstyrker möjligheten att till skydd för växt- och&lt;br&gt;djurlivet föreskriva tillstånds- eller anmälningsplikt för utsättande av&lt;br&gt;främmande arter. Skogsstyrelsen har idag med stöd av 8 § skogsvårdsla-&lt;br&gt;gen och 10 § skogsvårdsförordningen möjlighet att meddela föreskrifter&lt;br&gt;som förbjuder eller ställer upp villkor för användning av visst slag av&lt;br&gt;skogsodlingsmaterial av inhemskt eller utländskt ursprung. Den nu&lt;br&gt;föreslagna 9 § ger möjlighet att även beakta naturvårdsaspekter. Genom&lt;br&gt;att myndigheten anges i förordning kan principen om sektorsansvar&lt;br&gt;fullföljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.2 Fiskeriverket: I fiskeriförordningen föreskrivs tillståndsplikt för&lt;br&gt;utplantering av fisk. Fiskeriverket har utfärdat föreskrifter för denna&lt;br&gt;tillståndsgivning. Fiskeriverket motsätter sig sådana regler, inte att man&lt;br&gt;i miljöbalken infor generella regler om införande av främmande arter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;286&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.3 Statens naturvårdsverk: Verket delar kommitténs grundläggande&lt;br&gt;restriktiva inställning till inplantering av främmande arter. Enligt verkets&lt;br&gt;mening bör dock huvudregeln vara förbud mot sådan inplantering.&lt;br&gt;Bestämmelserna om utsättande av främmande arter bör vara formulerade&lt;br&gt;som ett förbud mot all utplantering av främmande arter, med bemyndi-&lt;br&gt;gande för regeringen eller berörd myndighet (naturvårdsverket, skogssty-&lt;br&gt;relsen, jordbruksverket eller fiskeriverket) att medge undantag. - - -&lt;br&gt;Verket motsätter sig tanken att enbart vissa opåverkade områden skulle&lt;br&gt;vara skyddade mot inplantering av främmande arter. En definition av&lt;br&gt;begreppet främmande art, t.ex. enligt de principer som återfinns i&lt;br&gt;jaktlagen, behövs för att relatera det såväl i tiden som till taxonomisk&lt;br&gt;status (art, underart etc.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.4 Lunds universitet: Forskningsnämnden har emellertid svårt att&lt;br&gt;se det lämpliga i att inte direkt i miljöbalken införa den föreslagna regeln&lt;br&gt;om tillståndstvång för utplantering av främmande arter, utan att gå den&lt;br&gt;föreslagna vägen över ett bemyndigande för regeringen att föreskriva&lt;br&gt;tillståndstvång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.5 &amp;nbsp;Sveriges lantbruksuniversitet, SLU: Reglering rörande&lt;br&gt;utsättande av främmande arter är positivt och SLU anser att förslaget i&lt;br&gt;denna delen är tillfyllest. Eftersom det finns stora skillnader mellan olika&lt;br&gt;organismgrupper avseende risken för okontrollerad spridning bör en&lt;br&gt;differentiering av krav på tillstånd till utsättning genomföras i praktiken.&lt;br&gt;Vad som utgör en arts &amp;quot;naturliga utbredningsområde&amp;quot; kan vara svårt att&lt;br&gt;definiera. En arts utbredning kan snabbt förändras av egen kraft och en&lt;br&gt;utplantering kan i vissa fall bara vara ett obetydligt påskyndande av en&lt;br&gt;oundviklig naturlig process.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.6 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Att reglering behövs kan&lt;br&gt;vi instämma i. Det bör dock inte bli ett kategoriskt förbud mot främman-&lt;br&gt;de arter, men en försiktig hållning är angelägen. Av de översiktliga&lt;br&gt;principer för utsättande (utplantering) av främmande arter som förordas&lt;br&gt;i punkterna 1-3 kan styrelsen acceptera punkterna 1 och 2, som berör&lt;br&gt;skogsbruket. Punkten 3 kan diskuteras. Det är fortfarande oklart vad som&lt;br&gt;verkligen krävs i form av redovisning och undersökning av ekosystem&lt;br&gt;m.m. för utplantering av främmande arter. Kraven kan bli så omfattande&lt;br&gt;att endast ett fåtal större skogsägare klarar av en dylik redovisning. För&lt;br&gt;försök och demonstrationsytor bör i vaije fall finnas förenklade rutiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.7 Länsstyrelsen i Stockholms län: Att utsättandet av nya arter&lt;br&gt;regleras är mycket positivt. Det är angeläget att de föreskrifter som&lt;br&gt;kommer att meddelas blir restriktiva med tanke på konsekvenserna i&lt;br&gt;ekosystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.8 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Utsättande av främmande arter&lt;br&gt;utanför deras naturliga utbredningsområde föreslås lagreglerat. Länssty-&lt;br&gt;relsen välkomnar ett sådant lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.6.9 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;tillstyrker förslaget om att införsel av främmande växt- och djurarter&lt;br&gt;regleras hårdare. Därmed kommer, tio år efter det Bemkonventionen trätt&lt;br&gt;i kraft for svensk del, Sverige att bättre leva upp till åtagandet om att&lt;br&gt;&amp;quot;strängt kontrollera införandet av icke inhemska arter&amp;quot; (artikel 11.2b i&lt;br&gt;nämnda konvention). Detta framgår klart och tydligt i 11 kap. 7-9 §§ i&lt;br&gt;balken. Dock bör innehållet i 9 § skärpas ytterligare.---Frågan om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innehav och inrikes handel av hotade och hänsynskrävande djurarter har&lt;br&gt;inte behandlats i förslaget trots att denna handel med bland annat&lt;br&gt;rovfåglar är ett känt problem. Det är svårt att få insyn i denna verksam-&lt;br&gt;het, men länsstyrelsen bedömer att den är av så stor omfattning att&lt;br&gt;skador uppstår på de vilka bestånden av berörda arter. Länsstyrelsen vill&lt;br&gt;uppmärksamma innebörden i Bemkonventionens artikel 6, som stadgar&lt;br&gt;att vaije avtalsslutande part skall vidta lämpliga och nödvändiga&lt;br&gt;lagstiftande och adminstrativa åtgärder för att säkerställa skyddet av de&lt;br&gt;arter som förtecknas i konventionens bilaga II. Länsstyrelsen anser att&lt;br&gt;innehav och inrikeshandel av nämnda artkategorier är av sådan om-&lt;br&gt;fattning att man från svensk sida inte uppfyller förpliktelserna enligt&lt;br&gt;konventionen. Länsstyrelsen förslår därför att inom ramen för arbetet&lt;br&gt;med miljöbalken tas upp frågan om en lag som ansluter till Bemkon-&lt;br&gt;ventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.10 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen välkomnar den&lt;br&gt;nya regleringen av utsättande av nya arter (11 kap. 9 §). Det är angeläget&lt;br&gt;att de föreskrifter som meddelas blir restriktiva med tanke på konsekven-&lt;br&gt;serna i ekosystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.11 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Det är mycket positivt att&lt;br&gt;balken föreslås reglera utsättandet av nya arter. Därvid är det angeläget&lt;br&gt;att de föreskrifter som meddelas blir restriktiva med tanke på konsekven-&lt;br&gt;serna i ekosystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.12 Uppsala kommun: Frågan om utsättning av främmande arter är&lt;br&gt;enligt kommunen otillräckligt reglerad i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.13 Mjölby kommun: Mjölby kommun delar utredningens försiktiga&lt;br&gt;inställning till införande av utländska arter i den svenska floran och&lt;br&gt;faunan. Detsamma torde gälla utplantering av svenska arter utanför deras&lt;br&gt;naturliga utbredningsområden i landet. Därför tillstyrks att allmänna&lt;br&gt;regler för utsättande av främmande arter bör införas i miljöbalken.&lt;br&gt;Kommunen anser att fiskelagstiftningen i vissa delar bör införlivas med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.14 Västerås kommun: Föreskrifter beträffande utsättande av&lt;br&gt;främmande arter bör även innehålla möjligheter att kräva MKB (11 kap.&lt;br&gt;9 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.15 Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR; SJFR:&lt;br&gt;Har inga större invändningar mot den skrivning, som gäller för &amp;quot;införan-&lt;br&gt;de av främmande arter&amp;quot;. Att reglering behövs kan vi instämma i. Det bör&lt;br&gt;dock inte bli ett kategoriskt förbud mot främmande arter, men en&lt;br&gt;försiktig hållning är angelägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.16 Föreningen Skogsindustrierna: Utredningen har en negativ eller&lt;br&gt;skeptisk syn på införande av för landet nya trädslag, genteknikens&lt;br&gt;möjligheter samt förflyttning av inhemska arter och förordar reglering&lt;br&gt;inom området. Skogsindustrierna anser att denna inställning till stor del&lt;br&gt;är obefogad. Det praktiska skogsbruket har tillsammans med expertisen&lt;br&gt;inom forskningen under flera decennier noggrannt följt utvecklingen och&lt;br&gt;förbättrat sina kunskaper om både risker och möjligheter. Detta arbete&lt;br&gt;bör få fortsätta utan att man till redan befintliga regleringar lägger&lt;br&gt;ytterligare restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.17 Svalöf Weibull AB: Under 1900-talet har bara ett fåtal arter&lt;br&gt;introducerats i det svenska jordbruket med lyckat resultat, dvs. en&lt;br&gt;bestående etablering av viss betydelse. De investeringar som görs i olika&lt;br&gt;former av FoU. - växtförädling, odlingsteknik, utnyttjande av råvaran -&lt;br&gt;vid införande av nya arter i jordbruket är så stora att ev risker för den&lt;br&gt;omgivande naturen måste klargöras och värderas relativt tidigt i denna&lt;br&gt;fas. Utredningens förslag tillstyrkes därför i denna del. Vi utgår från att&lt;br&gt;användning av mer eller mindre avlägsna släktingar till våra kulturväxter&lt;br&gt;för införande av nya egenskaper med hjälp av traditionell korsningsteknik&lt;br&gt;inte berörs av kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6.18 Svenska Insjöfiskarnas Centralförbund, SIC: De regler som&lt;br&gt;kommittén föreslår for utplanteringar instämmer SIC i. Förbundet delar&lt;br&gt;dock inte den uppfattningen att utplantering av signalkräfta är tveksam&lt;br&gt;ur naturvårdssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Bioteknik&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;11.1.1 Kommerskollegium: Enligt de internationella handelspolitiska&lt;br&gt;överenskommelser som Sverige anslutit sig till finns skyldighet att inom&lt;br&gt;GATT, EFTA och EG notifiera förslag till tekniska föreskrifter. Med&lt;br&gt;tekniska föreskrifter avses rättsligt eller faktiskt tvingande krav på en&lt;br&gt;varas egenskaper till vilka räknas krav på märkning eller etikettering. Nu&lt;br&gt;föreliggande lagförslag har i stort karaktär av ramlag men innehåller även&lt;br&gt;delar med direkta krav på varor och på producenter och importörer. Av&lt;br&gt;specialmotiveringen till 15 kap. 3 § följer att med &amp;quot;på annat sätt&amp;quot; lämna&lt;br&gt;information kan vara att bifoga ett informationsblad till produkten.&lt;br&gt;Oavsett om upplysningen skall lämnas genom märkning eller genom ett&lt;br&gt;till produkten bifogat informationsblad är detta krav enligt kollegiet att&lt;br&gt;uppfatta som en teknisk föreskrift. Kollegiet föreslår att förslaget till&lt;br&gt;lagstiftning i betänkandet (SOU 1993:27) Miljöbalk notifieras i enlighet&lt;br&gt;med Sveriges internationella förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.2 Statens Jordbruksverk: Jordbruksverket tillstyrker att gentekni-&lt;br&gt;kanvändningen underkastas miljöbalkens mål och grundläggande&lt;br&gt;principer, dess allmänna aktsamhetsregler, miljökvalitetsnormer m.m.&lt;br&gt;liksom att hanteringen av GMO och andra biotekniska produkter inte bör&lt;br&gt;föras in under begreppet miljöferlig verksamhet. Verket har tidigare i&lt;br&gt;annat sammanhang förklarat att regleringen av genteknik bör ske i nu&lt;br&gt;befintliga lagar. Verket anser att placering av bestämmelserna i en&lt;br&gt;miljöbalk är det bästa och tillstyrker således förslaget även i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.3 Skogsstyrelsen: Användning av bioteknik förekommer inte idag&lt;br&gt;inom skogsbruket men väl inom den skogliga forskningen. Skogsstyrelsen&lt;br&gt;har ingen erinran mot föreslagna regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.4 Delegationen för Hybrid-DN A-frågor: Delegationens grundsyn&lt;br&gt;beträffande berörda kontrollfrågor är att det är risken som bör ligga till&lt;br&gt;grund för reglering och skyddsåtgärder. Därav följer också att det är den&lt;br&gt;resulterande organismen (produkten), icke tekniken med vilken den&lt;br&gt;framställts, som är viktigast vid riskbedömningen. Eftersom Genteknikbe-&lt;br&gt;redningens betänkande 1992:82 nyligen remissbehandlats och f.n.&lt;br&gt;övervägs i regeringskansliet avstår delegationen från att ge särkommenta-&lt;br&gt;rer till Miljöskyddskommitténs betänkande. I relation till Miljöskydds-&lt;br&gt;kommitténs betänkande noterar delegationen dock med tillfredsställelse&lt;br&gt;att förslagets regler om biotekniska produkter, gentekniskt ändrade eller&lt;br&gt;inte, nära ansluter till reglema om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.5 Arbetarskyddsstyrelsen: Styrelsen ser med tillfredsställelse att&lt;br&gt;produktkontrollregler för biotekniska produkter nu föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.6 Konsumentverket: Vi anser i likhet med utredningen att&lt;br&gt;biotekniska frågor bör hållas samman i en särskild hg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.7 Statens naturvårdsverk: Av kommitténs förslag firamgår inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närmare hur förordningsreglema närmast under de grundläggande&lt;br&gt;reglema i balkens 16:e kapitel lämpligen bör utformas.---De risker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som kan framkomma efter en bedömning enligt 16 kap. 1 § av hantering-&lt;br&gt;en av en bioteknisk produkt måste vägas mot nyttan av hanteringen.&lt;br&gt;Detta bör framgå tydligt. Det torde dröja mycket länge, om vi ens&lt;br&gt;någonsin når därhän, innan vi får några allmänt accepterade risknivåer&lt;br&gt;på detta område, så att enbart riskerna behöver bedömas vid beslutspröv-&lt;br&gt;ningen. Riskerna måste alltså här alltid vägas mot nyttan. Detta kan&lt;br&gt;innebära att även små risker blir oacceptabla om den tilltänkta nyttan är&lt;br&gt;obe tydtig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.8 &amp;nbsp;Kemikalieinspektionen: Förslaget att reglera biotekniska&lt;br&gt;produkter på samma sätt som kemiska produkter regleras är motiverat.&lt;br&gt;Det kan förväntas en allt ökande användning av biotekniska produkter för&lt;br&gt;olika syften, identiska med eller liknande användningen av kemiska&lt;br&gt;produkter. Det är därför rimligt att i en övergripande lagstiftning införa&lt;br&gt;samma regler om ansvar och grundläggande skyldigheter som ålagts den&lt;br&gt;som hanterar kemiska produkter. Myndigheternas ansvar och befogen-&lt;br&gt;heter bör också regleras på samma sätt för de två produktkategorierna.&lt;br&gt;Liksom for kemiska produkter kan den närmare regleringen ske i&lt;br&gt;regeringsförordningar och tillämpningsföreskrifter från myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.9 Karolinska Institutet, IMM: IMM anser det lämpligt att&lt;br&gt;behandla de gentekniska frågorna i en speciell lagstiftning såsom&lt;br&gt;föreslagits i Miljöbalken. Vi finner det också lämpligt att sammanföra&lt;br&gt;genetiskt förändrade organismer samt andra, icke genmanipulerade&lt;br&gt;organismer som används i tekniskt syfte, under rubriken Biotekniska&lt;br&gt;produkter. IMM anser att det inte är acceptabelt att ett godkännande av&lt;br&gt;en bioteknisk produkt inom EG automatiskt bör medföra att den undantas&lt;br&gt;från krav på godkännande i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.10 Uppsala universitet: Förslagets 16 kapitel utvecklar inte&lt;br&gt;materiella regler för biotekniken och särskilt inte sådana materiella regler&lt;br&gt;som är påkallade för gentekniskt modifierade organismer (GMO).&lt;br&gt;Modem bioteknik kan medföra en rad risker för den yttre miljön och&lt;br&gt;kräver därför, inte minst med beaktande av försiktighetsprincipen, tydliga&lt;br&gt;restriktiva regler. EG har möjligen kommit längst i precisering av&lt;br&gt;materiella regler för GMO. I brist på bättre förebilder kan dessa vara en&lt;br&gt;utgångspunkt att bygga vidare på vid utarbetande av svensk lagtext.&lt;br&gt;Osäkerheten är stor om hur omfettande den modema bioteknikens risker&lt;br&gt;är och hur dessa bör hanteras. Kunskapsunderlaget måste förbättras. Ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;291&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätt att gå i den riktningen är att ålägga dem, som söker tillstånd m.m.&lt;br&gt;där GMO skall sättas ut, att utforska de ekologiska effekterna. Generella&lt;br&gt;kriterier for sådana forskningsuppgifter bör kunna anges i lag.---Ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätt att ge ett starkt incitament till försiktighet och efterforskning av&lt;br&gt;konsekvenser är att införa strikt skadeståndsskyldighet för hantering av&lt;br&gt;GMO. Förslaget därtill kräver dock en mer ingående analys än den som&lt;br&gt;har gjorts i kommitténs allmänna motivering. Problem torde kunna&lt;br&gt;uppkomma om samtliga hanterare av GMO skulle omfattas av det strikta&lt;br&gt;skadeståndsansvaret. Möjligen borde en gräns dras så att endast&lt;br&gt;yrkesmässiga hanterare omfattas. Ett annat problem är preskriptionstiden.&lt;br&gt;Skador i ekosystemen till följd av utsättande av GMO kan ta mycket lång&lt;br&gt;tid att upptäcka och härleda. Detta beror bl.a. på att vissa organismer&lt;br&gt;besitter olika program för svält- och stressresistens som gör att de&lt;br&gt;betraktas som eliminerade, därför att de inte kan upptäckas med&lt;br&gt;odlingsmetoder, varefter det kan visa sig att de kan reproducera sig när&lt;br&gt;lämpliga tillväxtförhållanden erbjuds.---Genomföranderegleringen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommittéförslaget är synnerligen bristfällig, bl.a. till följd av att försteget&lt;br&gt;inte anger vilka myndigheter som skall vara prövningsorgan, kriterierna&lt;br&gt;för tillståndsplikt m.m. Detta i kombination med intetsägande materiella&lt;br&gt;regler kan medföra att det inte blir någon egentlig reglering av hantering&lt;br&gt;av GMO m.m. Det läggs helt enkelt inte ut några ramar i balkförslaget&lt;br&gt;med bäring på GMO. Konsekvensen av detta är bl a att regering och&lt;br&gt;andra myndigheter inte blir bundna av något alls. Inte ens de mest&lt;br&gt;spektakulära verksamheter inom biotekniken behöver underkastas regler&lt;br&gt;om tillståndsplikt, utredningsplikt eller upplysningsplikt så som kommm-&lt;br&gt;ittéförslaget är utformat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.11 Lunds universitet: Forskningsnämnden ställer sig i princip&lt;br&gt;positiv till den föreslagna regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.1.12 Naturvetenskapliga Forskningsrådet, NFR: NFR vill här&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;kraftigt understryka att gentekniken utgör ett synnerligen viktigt redskap,&lt;br&gt;dels i medicinsk, biologisk och kemisk grundforskning, men även för&lt;br&gt;utveckling av nya medicinska behandlingsmöjligheter, för förädling inom&lt;br&gt;jordbruket och för bekämpning av miljöproblem genom t.ex. nedbrytning&lt;br&gt;av avfall av olika steg. Det är viktigt att en lagstiftning for användning&lt;br&gt;av gentekniken inte leder till inskränkningar i utnyttjandet av tekniken i&lt;br&gt;positivt syfte och till en försvårad utveckling inom området. I detta&lt;br&gt;sammanhang är det av yttersta vikt att den svenska lagstiftningen inom&lt;br&gt;det biotekniska området harmonierar med motsvarande bestämmelser&lt;br&gt;inom EG.---NFR tillstyrker att genetiskt modifierade organismer fors&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;in under begreppet biotekniska produkter samt att hanteringen av&lt;br&gt;biotekniska produkter behandlas i miljöbalken. NFR instämmer vidare&lt;br&gt;med det särskilda yttrandet av Allert Allerborg (del 2, s. 269) att&lt;br&gt;användningen av biotekniska produkter - inklusive genetiskt modifierade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;292&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organismer - inte är ett så nytt och särpräglat område att aktuella Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;bestämmelser nödvändigtvis måste sammanhållas i ett särskilt kapitel. Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.13 Statens Växtsortnämnd: Det är rimligt att samhället utövar viss&lt;br&gt;kontroll av hanteringen av biotekniska produkter för att förebygga&lt;br&gt;skador. En sådan kontroll bör utövas så att det positiva i utvecklingen tas&lt;br&gt;till vara och att angelägen forskning, som bedöms vara riskfri, inte&lt;br&gt;hindras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.14 Sveriges lantbruksuniversitet, SLU: föreslår att kapitel 16&lt;br&gt;Biotekniska produkter och frågor rörande genteknik lyfts ut ur miljöbal-&lt;br&gt;ken, i avvaktan på att Genteknikberedningens förslag fardigbehandlas.&lt;br&gt;SLU:s grundläggande syn på genteknik är att det är en metod bland&lt;br&gt;många andra som tillämpas för att åstadkomma en genetisk modifiering&lt;br&gt;av levande organismer. Problemet att bekymra sig över är inte om genen&lt;br&gt;är artgen, artfrämmande eller syntetisk, eller med vilken teknik genen&lt;br&gt;överförs till den aktuella organismen, utan vilket protein den kodar för,&lt;br&gt;hur detta uttrycks och hur detta protein kan påverka organismens&lt;br&gt;konkurrensförmåga och omgivningen i övrigt. SLU gav i huvudsak sitt&lt;br&gt;fulla stöd till Genteknikberedningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.15 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Skogsvårdsstyrelsen har&lt;br&gt;inget direkt att invända mot utredningens förslag vad gäller försiktig-&lt;br&gt;hetsprincip, tillståndskrav, miljökonsekvensbeskrivning och etiska krav&lt;br&gt;vad gäller biotekniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.16 Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Skogsvårdsstyrelsen&lt;br&gt;avstår ftån att yttra sig, men vill dock påpeka att användningen av&lt;br&gt;genetiskt urvalt skogsodlingsmaterial medfört betydande vinster för&lt;br&gt;skogsbruket i form av bättre kvalitet och härdighet samt ökad produktion.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.1.17 Skogs- och Jordbrukets Forskningsråd, SJFR: anser liksom&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén att en väl organiserad kontrollapparat bör ställas&lt;br&gt;till genteknikens tjänst. SJFR delar vidare åsikten att man bör iakttaga&lt;br&gt;den s.k. försiktighetsprincipen vid utsättande av organismer i naturen.&lt;br&gt;Vid tillämpandet av denna bör dock sektorsprincipen gälla, dvs. vaije&lt;br&gt;sektor måste få ansvaret att inom sitt område bedöma eventuell tillstånds-&lt;br&gt;givning från fall till fall.---SJFR delar dock ej helt Miljöskyddskom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mitténs uppfattning att riskerna för den ekologiska balansen vid an-&lt;br&gt;vändandet av genteknik skulle vara särskilt tydliga när man i en organism&lt;br&gt;inför en i ett laboratorium konstruerad DNA-sekvens och sedan sätter ut&lt;br&gt;den i naturen. Problemet är enligt SJFR:s uppfettning ej om genen är&lt;br&gt;artegen eller artfrämmande, naturlig eller syntetisk, utan istället vilket&lt;br&gt;protein den kodar för och hur detta påverkar organismen, dess egenska-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;per och det omgivande organismsamhället. Vidare är spridningen av&lt;br&gt;arvsanlagen av stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.18 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen ser med till-&lt;br&gt;fredsställelse, att ett särkilt kapitel i miljöbalken införs med regler om&lt;br&gt;genetiskt modifierade organismer och andra biotekniska produkter. Idag&lt;br&gt;saknas en samlad lagstiftning på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.19 Mjölby kommun: Bioteknikens betydelse för det ekologiska&lt;br&gt;systemet gör det enligt Mjölby kommuns förmenande naturligt att&lt;br&gt;behandla biotekniken inom ramen för miljölagstiftningen. Eftersom&lt;br&gt;området är tämligen nytt och särpräglat, bör bestämmelser om bioteknik&lt;br&gt;anges särskilt i balken. Kommunen tillstyrker förslaget att miljöbalken&lt;br&gt;bör innehålla bestämmelser som gör det möjligt att för användning av&lt;br&gt;bioteknik, särskilt genetiskt modifierade organismer, kräva tillstånd av&lt;br&gt;miljö- och hälsoskyddsmyndigheter. - - - I det särskilda kapitlet om&lt;br&gt;bioteknik i miljöbalken bör också återfinnas bestämmelser om biologiska&lt;br&gt;bekämpningsmedel och andra biotekniska produkter, även om dessa inte&lt;br&gt;är genetiskt modifierade. Aktsamhetsreglema i miljöbalken bör omfatta&lt;br&gt;även användningen av bioteknik. För produkterna tillstyrks att i huvudsak&lt;br&gt;samma regler uppställs som nu gäller för kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.20 Gotlands kommun: Kommittén föreslår att användningen av&lt;br&gt;genetiskt modifierade organismer jämställs med utplantering av främman-&lt;br&gt;de arter då de ekologiska konsekvenserna kan sägas vara likartade. Enligt&lt;br&gt;vår mening bör då också bestämmelserna vara likartade på det sätt&lt;br&gt;utredningen föreslår. Också förslagen om tillståndsplikt för biotekniska&lt;br&gt;produkter och kraven på miljökonsekvensbeskrivning vid utsättning i&lt;br&gt;miljö/natur tillstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.21 Svenska Kommunförbundet: Förbundet tillstyrker ett införande&lt;br&gt;av bestämmelserna om bioteknik i en samordnad miljölagstiftning.&lt;br&gt;Begreppen i förslaget till balk behöver ännu en gång övervägas mot den&lt;br&gt;terminologi som finns i konventionen om biologisk mångfeld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.22 Stiftelsen Bioteknisk Forskning: Stifelsens syn på de berörda&lt;br&gt;frågorna har redan redovisats i vårt yttrande till Genteknikens betänkande&lt;br&gt;(SOU 1992:82) som bifogas. Vi vill dock särskilt påpeka att det är&lt;br&gt;riskerna som bör ligga till grund för reglering och skyddsåtgärder. Detta&lt;br&gt;innebär att det är produkten/organismen och inte tekniken med vilken den&lt;br&gt;framställts, som är viktigast for riskbedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.23 Svalöf Weibull AB: Såg det som positivt med den föreslagna&lt;br&gt;ordningen med beslut steg-för-steg i fråga om tillåtlighet att sätta ut&lt;br&gt;gentekniskt modifierade organismer i naturen. Vi avstyrker kommitténs&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;294&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag beträffande bioteknik och biotekniska produkter på växtområdet. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Det är en växtsorts egenskaper och inte framställningssättet som bör leda Bilaga 4&lt;br&gt;till beslut om den får odlas eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.24 Svenska Insjöfiskarnas Centralförbund, SIC: delar den&lt;br&gt;uppfattning som framförs av kommittén att inga gentekniskt manipulerade&lt;br&gt;organismer skall få sättas ut i naturen utan tillstånd. Det borde klarare&lt;br&gt;framgå av lagtexten. Enligt SIC bör riksdagen besluta att tillstånd&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1.25 Jordens Vänner: Vi anser att de principer miljöbalken bygger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på är riktiga och tillämpbara på utsläpp av GMO.---Också i andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avseenden kan förslaget till regler för bioteknik vara bra. Vi vill dock&lt;br&gt;påpeka att förslaget är i stora stycken vagt. Förslaget lämnar tyvärr&lt;br&gt;regeringen eller myndigheter alltför stora möjligheter att tillåta ferliga&lt;br&gt;eller oetiska tillämpningar av bioteknik.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Reglering i Miljöbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;11.2.1 Kommerskollegiuni: Kollegiet tillstyrker förslaget av innebörd att&lt;br&gt;undantag från kravet på tillstånd för hantering av biotekniska produkter&lt;br&gt;bör göras med hänsyn till sådana föreskrifter i EG-direktiv som är&lt;br&gt;bindande for Sverige. Även att produkter godkända inom EES och EG&lt;br&gt;bör undantas från tillståndskravet hälsas med tillfredsställelse. Kollegiet&lt;br&gt;anser, att bestämmelserna i 16 kap. 6 § och 16 kap. 7 § måste tillämpas&lt;br&gt;så att onödiga störningar i den internationella handeln undviks samt att&lt;br&gt;kravet på konkurrensneutralitet upprätthålls. Lagrummet i 16 kap. 4 § -&lt;br&gt;att den som importerar en bioteknisk produkt skall lämna information om&lt;br&gt;produkten genom märkning eller på annat sätt - kan ge upphov till&lt;br&gt;handelshindrande effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.2 Socialstyrelsen: Socialstyrelsen tillstyrker att Naturvårdsverket&lt;br&gt;centralt får tillsynen över dessa frågor. Naturvårdsverkets medicinska&lt;br&gt;kompetens torde dock inte vara tillfyllest för denna uppgift varför det är&lt;br&gt;viktigt att Naturvårdsverket samråder med Socialstyrelsen i de fell&lt;br&gt;hälsoeffekter kan vara aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.3 Folkhälsoinstitutet: Instämmer i kommitténs förslag att Natur-&lt;br&gt;vårdsverket centralt får tillsynsansvar för dessa frågor. Institutets och&lt;br&gt;Socialstyrelsens kompetens bör, i fell där hälsoeffekter kan vara aktuella,&lt;br&gt;också utnyttjas genom samråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.4 Statens Jordbruksverk: Jordbruksverket har i yttrande över&lt;br&gt;genteknikberedningens betänkande (SOU 1992:82) &amp;quot;Genteknik - en&lt;br&gt;utmaning&amp;quot; förklarat att verket i huvudsak instämmer i Genteknikbe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redningens bedömningar och förslag. - - - Jordbruksverket anser att&lt;br&gt;sektorsmyndighetema skall fungera som tillståndsmyndigheter vid&lt;br&gt;användning av GMO och andra gentekniskt modifierade produkter samt&lt;br&gt;ha det centrala tillsynsansvaret inom sina respektive områden. Om&lt;br&gt;verksamheten ökar bör den även kunna delegeras till regionala eller&lt;br&gt;lokala myndigheter. Verket anser det inte lämpligt att ålägga en enda&lt;br&gt;myndighet ett tillsynsansvar som omfattar alla former av genteknik-&lt;br&gt;användning. Jordbruksverket tillstyrker en viss skärpning av kontrollen&lt;br&gt;av bioteknisk verksamhet. Ett krav på tillstånd i vaije enskilt fell av&lt;br&gt;användning, även innesluten användning av gentekniskt modifierade&lt;br&gt;växter, är dock enligt verkets mening för långtgående. Verket anser det&lt;br&gt;tillräckligt med ett krav på anmälan till aktuell sektorsmyndighet fore&lt;br&gt;påböijandet av innesluten användning av GMO då det är fråga om&lt;br&gt;forskning eller försöksverksamhet i anläggningar från vilka risken för&lt;br&gt;spridning av genetiskt material är mycket små. Detta bör i vart fell gälla&lt;br&gt;på växtområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.5 Delegationen för Hybrid-DNA-frågor: Inkonsekvenser föreligger&lt;br&gt;i de berörda förslagen i Miljöbalken. § 1 i lagförslaget angående den&lt;br&gt;framtida kontrollen av användning av biotekniska produkter är utformad&lt;br&gt;som en allmän aktsamhetsregel för hantering av biotekniska produkter,&lt;br&gt;men gäller enbart sådana som är genetiskt modifierade. I specialmotive-&lt;br&gt;ringen till 2 § om utredningskrav hänvisas till att hanteringen av&lt;br&gt;biotekniska produkter skall ske så att skador på människor eller miljön&lt;br&gt;eller etiska problem kan undvikas och att en förutsättning för detta är att&lt;br&gt;de som hanterar produkterna känner till vilka egenskaper produkten har.&lt;br&gt;Här avses däremot inte enbart genetiskt modifierade produkter. I § 8&lt;br&gt;talas om tillstånd för hantering av bioteknisk produkt medan det i&lt;br&gt;specialmotiveringen bl.a. hänvisas till § 1 som om den gällde för alla&lt;br&gt;biotekniska produkter. Betr § 13 förefeller det vidare egendomligt att&lt;br&gt;användning av mikroorganismer som biologiska bekämpningsmedel (som&lt;br&gt;förekommer i naturen) skall lagregleras, medan användningen av andra&lt;br&gt;naturligt förekommande mikroorganismer såsom mikroorganismer som&lt;br&gt;kan bryta ner föroreningar i miljön endast behöver regleras om de är&lt;br&gt;genetiskt modifierade. I betänkandets tolfte kapitel sägs att förslaget om&lt;br&gt;en central reglering av biotekniska produkter i miljöbalken motiveras&lt;br&gt;främst utifrån ekologiska risker. Enligt delegationens mening erfordras&lt;br&gt;för en bedömning i konkreta fell av om sådana risker kan föreligga råd&lt;br&gt;från en samlad expertis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.6 Arbetarskyddsstyrelsen: Definitionen av &amp;quot;biotekniska produkter&amp;quot;&lt;br&gt;i 2 kap. 13 § är bra liksom definitionen av bioteknik. Det bör dock&lt;br&gt;framgå av motiveringen att med framställning avses även selektion ur&lt;br&gt;naturligt material. 16 kap. 1 § är utformad som en allmän aktsamhets-&lt;br&gt;regel för hantering av biotekniska produkter. Den har dock inskränkts till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att gälla enbart sådana som är genetiskt modifierade. Denna inskränkning&lt;br&gt;kan få olyckliga konsekvenser. Den grundläggande aktsamhetsregeln&lt;br&gt;liksom kravet på etiska hänsyn bör gälla för alla biotekniska produkter.&lt;br&gt;Det är svårt att förstå skillnaden i förhållande till 2 §. Det kan också&lt;br&gt;nämnas att specialmotiveringen till 8 § uttryckligen hänvisar till 1 § trots&lt;br&gt;att 8 § inte heller innehåller någon begränsning till genetiskt modifierade&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.7 Konsumentverket: Det är särskilt värdefullt ur konsument-&lt;br&gt;synpunkt att bestämmelser om märkning av biotekniska produkter införs.&lt;br&gt;Vi är också positiva till bestämmelserna om tillståndskrav, men anser att&lt;br&gt;tillståndsprövningen bör gälla alla biotekniska produkter. Slutligen vill vi&lt;br&gt;understryka vikten av att det vid tillståndsprövningen av konsument-&lt;br&gt;produkter tillmäts betydelse i vilken omfattning produkten fyller ett&lt;br&gt;uttalat behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.8 Statens naturvårdsverk: Det bör tydligt framgå av definitionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av begreppet bioteknisk produkt att tillämpningsområdet enbart omfettar&lt;br&gt;levande organismer. Även biotekniska produkter som kan komma att&lt;br&gt;finnas i livsmedel, fodermedel och läkemedel bör omfattas av lagstiftning&lt;br&gt;med miljöskyddssyfte. Verket förordar att orden &amp;quot;eller biotekniska&amp;quot; tas&lt;br&gt;bort ur bestämmelsen om undantag från balkens tillämplighet.---Att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göra Naturvårdsverket till produktgodkännandemyndighet på de olika&lt;br&gt;specialmyndighetemas sakområden så snart fråga är om &amp;quot;nya och tidigare&lt;br&gt;oprövade organismer&amp;quot; bör knappast komma i fråga. Med hänsyn härtill&lt;br&gt;avstyrker verket förslaget att göra Naturvårdsverket till tillståndsmyndig-&lt;br&gt;het i fråga om forsöksutsättningar i dessa speciella fell. Verket räknar&lt;br&gt;emellertid med att, såsom remissmyndighet i försöksutsättningsärendena,&lt;br&gt;även framdeles ha ett betydande medinflytande i dessa ärenden.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de undantag från balken som anges i 2 kap. 2 § kommer&lt;br&gt;läkemedel, livsmedel och fodermedel som innehåller GMO inte att&lt;br&gt;omfettas av någon lagstiftning med miljöskyddssyfte, vilket förutsätts i&lt;br&gt;EG-direktivet 90/220. Det finns starka sakskäl för att snabbt få en&lt;br&gt;lagstiftning som helt kommer att täcka även de nyss berörda särskilda&lt;br&gt;områdena. Alternativet att göra det föreslagna undantaget, men kom-&lt;br&gt;binera detta med en regeringsförskrift om att balken ändå skall tillämpas&lt;br&gt;i fråga om biotekniska produkter som utgör livsmedel, skulle enligt&lt;br&gt;verkets mening vara en från principiell synpunkt olämplig konstruktion.&lt;br&gt;Undantag från balkens tillämpningsområde kan dock behöva föreskrivas&lt;br&gt;vad gäller krav på tillstånd m.m.---Vad gäller produktgodkännande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör beslutsfunktionen vara uppdelad på de sektormyndigheter som redan&lt;br&gt;i dag har visst produktansvar som täcker genetiskt modifierade organis-&lt;br&gt;mer. För säkerställande av denna verkets samordnande funktion bör&lt;br&gt;Naturvårdsverket ges befogenhet att påkalla att försöksutsättningsärenden&lt;br&gt;underställs regeringens prövning. En motsvarande underställningsrätt bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tilläggas verket även i ärenden om produktgodkännande. Verket är berett Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;att, i enlighet med vad kommittén har föreslagit, ta på sig ett centralt Bilaga 4&lt;br&gt;tillsynsansvar i GMO-området. Det bör ankomma på utredningen om&lt;br&gt;organisationsförändringar att göra en rationell fördelning på de olika&lt;br&gt;myndigheterna vad avser de olika slagen av tillsynsfunktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.9 Kemikalieinspektionen: Kemikalieinspektionen anser att 16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § bör modifieras. Där sägs att risker för skador på människor och miljö&lt;br&gt;skall &amp;quot;beaktas&amp;quot;. Termen är olycklig jämfört med de skyldigheter som&lt;br&gt;föreslås i de allmänna aktsamhetsreglema och kan upplevas som en&lt;br&gt;försvagning. - - - Kemikalieinspektionen delar uppfattningen att&lt;br&gt;sektorsansvaret för olika fackmyndigheter bör bibehållas i största möjliga&lt;br&gt;utsträckning. Detta skulle innebära att inspektionen även fortsättningsvis&lt;br&gt;prövar frågor om godkännande av biologiska bekämpningsmedel.&lt;br&gt;Inspektionen bör också ges i uppgift att pröva frågor om utsläppande på&lt;br&gt;marknaden av andra biotekniska produkter inkl genetiskt modifierade&lt;br&gt;organismer. Inspektionen besitter hög kompetens i ekologi/ekotoxikologi,&lt;br&gt;något som är nödvändigt för att inspektionen skall kunna bedöma&lt;br&gt;kemikaliers effekter på växter och djur. Inspektionen har också hög&lt;br&gt;kompetens i mikrobiologi. I komplicerade bedömningssituationer kan det&lt;br&gt;behövas ytterligare kompetens som kan hämtas på universitet eller hos&lt;br&gt;andra myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.10 Karolinska Institutet: Skrivningen av definitionen rörande&lt;br&gt;&amp;quot;Biotekniska produkter&amp;quot; (2 kap. 13 § 6p.) är dock vilseledande.&lt;br&gt;Ordalydelsen &amp;quot;framställts&amp;quot; kan misstolkas då man i detta fall menar&lt;br&gt;naturligt förekommande organismer med speciellt användbara egenska-&lt;br&gt;per.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.11 Lunds universitet: Det synes mer motiverat att frågan om&lt;br&gt;tillståndstvång inte regleras direkt i lagen utan via bemyndiganden.&lt;br&gt;Samtidigt finns dock skäl att ifrågasätta såväl hur den särskilda be-&lt;br&gt;myndiganderegeln förhåller sig till reglema i kap. 4 som behovet av&lt;br&gt;sådana särskilda bemyndiganden mot bakgrund av reglema i kapitel 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.12 &amp;nbsp;Naturvetenskapliga forskningsrådet, NFR: När det gäller&lt;br&gt;information och märkning av produkter att de härrör från eller är&lt;br&gt;tillverkade med hjälp av genetiskt modifierade organismer är det inte&lt;br&gt;nödvändigt att en sådan märkning görs tvingande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.13 Statens Växtsortnämnd: Växtsortnämnden förutsätter att dess&lt;br&gt;prövning av nya sorter inte skall avse de tillstånd, som utredningen&lt;br&gt;föreslagit, utan att dessa skall prövas centralt i ett tidigare skede än då&lt;br&gt;sorternas odlingsvärde skall bedömas. Däremot kan ju givetvis god-&lt;br&gt;kännande för statsplombering av en växtsort vägras av nämnden på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;298&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma sätt som nu sker, även om tillstånd enligt 11 § växtskyddsför-&lt;br&gt;ordningen (1993:383) eller 16 kap. 8 § i den nu föreslagna miljöbalken&lt;br&gt;getts. Växtsortnämnden anser att vidareodling av en gentekniskt&lt;br&gt;förändrad växtsort inte skall kräva nytt tillstånd for vaije jordbrukare&lt;br&gt;eller trädgårdsodlare sedan riskerna for hälsa och miljö en gång blivit&lt;br&gt;centralt prövade. - - - Lagstiftningen bör i detta sammanhang klargöra&lt;br&gt;om gentekniskt förändrade växtmaterial (biotekniska produkter) som en&lt;br&gt;gång fått tillstånd, men sedan blivit föremål för fortsatt, traditionell&lt;br&gt;förädling, skall fordra nytt tillstånd. Enligt Växtsortnämndens uppfettning&lt;br&gt;bör detta inte behövas i sådana fell, om inte användningen avses ske på&lt;br&gt;ett sätt, som strider mot innebörden av eller villkoren för det tidigare&lt;br&gt;givna tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.14 Sveriges lantbruksuniversitet, SLU: Den framtida regleringen&lt;br&gt;vad gäller användandet av genetiskt modifierade organismer ej bör ligga&lt;br&gt;inom en myndighets ansvarsområde utan som i Genteknikberedningens&lt;br&gt;förslag hanteras av olika myndigheter efter hörande av Naturvårdsverket&lt;br&gt;och Hybrid-DNA-delegationen (Gentekniknämnen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.15 Mjölby kommun: Förslaget att tillstånd i princip bör krävas för&lt;br&gt;utsättning i naturen av biotekniska produkter tillstyrks. Föreskrifter om&lt;br&gt;undantag mot bakgrund av bl.a. Sveriges internationella förpliktelser bör&lt;br&gt;föreskrivas av regeringen. Mjölby kommun anser vidare att miljöbalkens&lt;br&gt;bestämmelser om bl.a. tillstånd, omprövning, tillsyn, avgifter, över-&lt;br&gt;klaganden m.m. också bör tillämpas beträffande biotekniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.16 Svenska Kommunförbundet: Det behövs klargörande definitio-&lt;br&gt;ner om reglema skall kunna fungera i praktiken. Av exempelvis 2 kap.&lt;br&gt;13 § bör det framgå att virus är en form av mikroorganismer och i&lt;br&gt;lagtexten bör orden &amp;quot;mikroorganismer eller virus” ersättas av &amp;quot;mikroor-&lt;br&gt;ganismer inklusive virus&amp;quot;. I samma paragraf andra stycket står det bl.a.&lt;br&gt;att mikroorganismer framställts. Inte ens med bioteknik kan vi framställa&lt;br&gt;mikroorganismer - vi kan bara förändra dem. Följaktligen bör det av&lt;br&gt;lagtexten framgå att här avses mikroorganismer som förändrats med hjälp&lt;br&gt;av genteknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2.17 Svalöf-Weibull AB: Krav på generell märkning av livsmedel&lt;br&gt;som producerats med användning av gentekniskt modifierade organismer&lt;br&gt;bör undvikas. Sådana produkter kan förväntas få en relativt bred&lt;br&gt;användning i livsmedelsindustrin inom överskådlig framtid. Det får&lt;br&gt;förutsättas att de produkter som framställs med användning av gentek-&lt;br&gt;niskt modifierade organismer är erforderligt testade med avseende på&lt;br&gt;hälsoeffekter. Det kan för övrigt bli en svår gränsdragning om kravet på&lt;br&gt;märkning enbart skall avse genetiskt modifierade råvaruproducerande&lt;br&gt;organismer eller också hjälpmedel som används i produktionen. Svalöf&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;299&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Weibull anser att önskemålet om märkning av livsmedel bör tillgodoses Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;på frivillig väg på motsvarande sätt som KRAV-märkning av livsmedel Bilaga 4&lt;br&gt;som producerats utan användning av kemiska bekämpningsmedel och&lt;br&gt;handelsgödsel.---Ansvaret för bedömningar av tillstånd om att få sätta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ut gentekniskt modifierade växter bör ligga på sektormyndigheten, dvs&lt;br&gt;jordbruksverket, som därvid bör samråda med naturvårdsverket och den&lt;br&gt;föreslagna gentekniknämnden. De krav som ställs i och vid tillämpningen&lt;br&gt;av svensk lagstiftning på detta område måste vara förenliga med EGs&lt;br&gt;direktiv beträffande utsättning av gentekniskt modifierade organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en lägre kravnivå i Sverige kommer sådana svenska produkter inte&lt;br&gt;att kunna marknadsföras inom EES-sfaren utan förnyad, kostsam&lt;br&gt;prövning. Vid en högre svensk kravnivå kommer prövning av svenska&lt;br&gt;produkter istället att ske i lämpligt land inom EES-sfären.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 Etiska överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;11.3.1 Statens Jordbruksverk: Vad gäller de etiska aspekterna på&lt;br&gt;genteknikanvändning anser miljöskyddskommittén att sådana frågor bör&lt;br&gt;prövas i anslutning till tillståndsgivning samt diskuteras i etiska kommit-&lt;br&gt;téer. Enligt Jordbruksverket överdriver miljöskyddskommittén behovet&lt;br&gt;av prövning av etiska frågor vid användningen av genteknik på växtom-&lt;br&gt;rådet. På djurområdet kan det däremot av hänsyn till djuren finnas&lt;br&gt;anledning till etiska prövningar, vilket dock inte innebär att särskilda&lt;br&gt;etiska kommittéer måste tillskapas för att deltaga vid tillståndsgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3.2 Arbetarskyddsstyrelsen: Inskränkningen till genetiskt modifiera-&lt;br&gt;de produkter i 1 § bör kunna ersättas med ett krav på att speciell&lt;br&gt;uppmärksamhet ägnas åt de etiska problemen vid hantering av produkter&lt;br&gt;som fått sitt genetiska material ändrat på ett sätt som går utöver det&lt;br&gt;naturliga genutbytet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3.3 Statens naturvårdsverk: Verket finner det tveksamt om ett&lt;br&gt;särskilt organ behöver tillskapas hos verket för bioteknik-etikfrågor, även&lt;br&gt;om en sådan rådgivande nämnd skulle kunna betjäna även andra&lt;br&gt;myndigheter som handlägger bioteknikfrågor än verket. Det bör vara&lt;br&gt;tillräckligt att förutsätta att det får ankomma på verket att med upp-&lt;br&gt;märksamhet följa de berörda frågorna och ta de initiativ vartill ut-&lt;br&gt;vecklingen kan föranleda. Verket avstyrker förslaget om en rådgivande&lt;br&gt;nämnd för bioteknik-etiska frågor knuten till Naturvårdsverket. Uttrycket&lt;br&gt;&amp;quot;etikens grunder&amp;quot; i 16 kap 1 § bör ändras till &amp;quot;etiska grunder&amp;quot;. Ordvalet&lt;br&gt;är inte det bästa. Redan för en lekman förefeller det uppenbart att de&lt;br&gt;etiska grunder som får betydelse i det aktuella sammanhanget kan vara&lt;br&gt;mera speciella än de som utgör grunder för etiken som en särskild&lt;br&gt;vetenskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3.4 Kammarrätten i Stockholm: Enligt 16 kap. 1 § i balken skall vid Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;hantering av biotekniska produkter hänsyn tas till &amp;quot;etikens grunder&amp;quot;. I 2 Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och 3 §§ samma kapitel ges föreskrifter om utredning av och kunskaper&lt;br&gt;om etiska problem. Vidare skall ingripande med föreskrifter eller förbud&lt;br&gt;kunna ske enbart på grundval av &amp;quot;etiska skäl&amp;quot;. Betänkandet innehåller&lt;br&gt;endast ett mycket begränsat underlag för att lagstifta om rent etiska&lt;br&gt;problem. Det är inte godtagbart att, såsom föreslås, meddela grund-&lt;br&gt;läggande hanteringsregler och anknytande sanktionsregler utan andra&lt;br&gt;kriterier för tillämpningen än en hänvisning till etikens krav. Etiska&lt;br&gt;bedömningar kan säkerligen ha relevans i åtskilliga andra sammanhang&lt;br&gt;på miljöområdet trots att detta inte komemr explicit till uttryck i lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten avstyrker förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3.5 Stockholms universitet: I 16 kap. 1 § föreslås att hänsyn skall tas&lt;br&gt;till etikens grunder då det gäller hantering av biotekniska produkter.&lt;br&gt;Fakultetsnämnden vill framhålla att även om det är både naturligt och&lt;br&gt;önskvärt att ett sådant villkor ställs, så är det oförenligt med EG:s&lt;br&gt;ställning i frågan. EG-direktiv beträffande biotekniska produkter har&lt;br&gt;hittills saknat direkta hänvisningar till etiska aspekter. Om ingen ändring&lt;br&gt;i EG:s policy äger rum, kommer 1 § i dess nuvarande form att framstå&lt;br&gt;som oförenlig med EG:s lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.3.6 Naturvetenskapliga forskningsrådet, NFR: NFR anser det inte&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;särskilt angeläget att biotekniska etiknämnder inrättas. Det är givet att de&lt;br&gt;etiska frågorna får en speciell aktualitet inom bioteknikområdet, men&lt;br&gt;NFR vill påtala att detta framför allt gäller de medicinska tillämpningarna&lt;br&gt;samt frågor som redan idag behandlas inom de medicinskt etiska och&lt;br&gt;djuretiska nämnderna. Etiska frågor av speciell karaktär som ej tas upp&lt;br&gt;i existerande nämnder bör kunna lösas inom ramen för tillsynsmyndig-&lt;br&gt;hetens uppgifter. NFR tillstyrker ej möjligheten att i Miljöbalken stadga&lt;br&gt;om rätt för regeringen att utfärda förbud mot bioteknisk verksamhet på&lt;br&gt;etiska grunder.---Det föreslås att framställningen av s.k. mosaikdjur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dvs. djur sammansatta av arvsmassa från två olika arter, skulle kunna&lt;br&gt;komma att drabbas av förbud mot framställning. Ett förbud mot&lt;br&gt;användningen av transgena djur skulle slå mycket hårt mot bl.a. den&lt;br&gt;biomedicinska forskningen och tillstyrkes ej av NFR. Skrivningen&lt;br&gt;behöver således förtydligas på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3.7 Statens Växtsortnämnd: I betänkandet föreslås att Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket skall pröva tillståndsfrågan från hälso- och miljö- samt etiksynpunkt&lt;br&gt;av nya, biotekniska produkter under medverkan av en etisk kommitté.&lt;br&gt;Det kan medge en diskussion i ett bredare sammanhang än vad som&lt;br&gt;normalt erbjuds vid handläggning av ärenden inom ett centralt äm-&lt;br&gt;betsverk. Ett visst samarbete mellan Växtsortnämnden och prövnings-&lt;br&gt;myndigheten kan vara till gagn när det gäller frågor om växter och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genteknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3.8 Länsstyrelsen i Blekinge län: Det är viktigt att fastslå vilka&lt;br&gt;etiska principer, som skall ligga till grund för bedömningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3.9 Hudiksvalls kommun: Kraven på etik är ytterst viktiga, men i&lt;br&gt;juridiska sammanhang alltför vaga och beroende av uttolkarens värde-&lt;br&gt;ringar. Därför måste det viktiga kap. 16 ges stor tyngd och en genom-&lt;br&gt;tänkt tillämpning. Befattningshavarnas utbildning måste anpassas efter&lt;br&gt;dessa krav. Kapitlet måste kompletteras med tillämpningsföreskifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3.10 Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, NSMPD: har&lt;br&gt;efterlyst en övergripande lagstiftning om genteknik. Ett sådant förslag&lt;br&gt;finns i miljöbalken. Ur djurens synvinkel är lagförslaget dock inte&lt;br&gt;tillräckligt. Genteknik kan innebära stora risker för djur. En övergripande&lt;br&gt;lagstiftning om bioteknik, bör, enligt vår mening, skydda djur från&lt;br&gt;lidande orsakat av bioteknik! Det enda skydd vi hittar för djur är kap. 16&lt;br&gt;§ 1, som säger att risker för skador och miljö skall beaktas och att&lt;br&gt;hänsyn skall tas till etikens grunder vid hantering av biotekniska&lt;br&gt;produkter, samt 9 § som stadgar att regering eller myndighet får förbjuda&lt;br&gt;hantering av biotekniska produkter om det är av särskild betydelse av&lt;br&gt;hälso- eller miljösynpunkt eller från etisk synpunkt. Detta är inte&lt;br&gt;tillräckligt tydligt för att skydda djur från att utsättas för lidande!&lt;br&gt;Dessutom vill vi ännu en gång påpeka att djur är individer, inte &amp;quot;miljö&amp;quot;&lt;br&gt;eller &amp;quot;biotekniska produkter&amp;quot;. Vår uppfattning är att en övergripande&lt;br&gt;lagstiftning om bioteknik behövs, men att den i Miljöbalken föreslagna&lt;br&gt;lagstiftningen inte på långa vägar är tillräcklig.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Tillstånd&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;12.1 Riksdagens Ombudsmän, JO: Jag delar kommitténs bedömning att&lt;br&gt;resultatet av Fri- och rättighetskommitténs (JU 1992:01) arbete med&lt;br&gt;frågan om domstols överprövning av förvaltningsbeslut bör avvaktas,&lt;br&gt;innan det finns anledning att överväga att ändra den nuvarande ordningen&lt;br&gt;med forvaltningsprövning av Koncessionsnämnden och regeringen.&lt;br&gt;Frågan om en övergång till domstolsprövning bör således lösas i ett&lt;br&gt;större sammanhang. Med anledning av den diskussion som förs i&lt;br&gt;betänkandet rörande möjligheterna att omvandla Koncessionsnämnden till&lt;br&gt;en särskild domstol resp att omvandla vattendomstolarna till miljödoms-&lt;br&gt;tolar vill jag för egen del avvisa tanken att inrätta ytterligare special-&lt;br&gt;domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 Överbefälhavaren, ÖB: Utredningen föreslår att den doms-&lt;br&gt;tolsprövning som måste kunna ske i tillståndsärenden m.m. skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genomföras enligt lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa för-&lt;br&gt;valtningsbeslut. ÖB anser att en bättre ordning är att låta prövning ske&lt;br&gt;vid de allmänna förvaltningsdomstolarna enligt normala rutiner. - - -&lt;br&gt;Utredningen föreslår att tillståndsplikt i vissa fell skall kunna ersättas av&lt;br&gt;generella föreskrifter. Ett sådant förfarande är tveksamt beträffande&lt;br&gt;försvarsmaktens verksamhet. Erfarenheten visar att den speciella särart&lt;br&gt;som försvaret har är svår attt beakta i särskilda föreskrifter. ÖB föreslår&lt;br&gt;därför att individuell prövning behålls för försvarsmaktens räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 Folkhälsoinstitutet: Vid tillståndsprövningar bör hälsoaspektema&lt;br&gt;beaktas i större omfettning än vad som sker idag. Det kan ske genom att&lt;br&gt;kräva att tillsyns- och tillståndsmyndighetema skall samråda med miljö-&lt;br&gt;och samhällsmedicinsk expertis i de fell hälsoeffekter kan vara aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 Fiskeriverket: Fiskeriverket instämmer i att ärenden om tillstånd&lt;br&gt;till miljöferlig verksamhet även i fortsättningen bör prövas av Kon-&lt;br&gt;cessionsnämnden för miljöskydd och länsstyrelsen. När det gäller&lt;br&gt;handläggning av miljöskyddsärenden anser Fiskeriverket att nuvarande&lt;br&gt;praxis, dvs. att verket alltid bereds tillfälle att avge yttrande, är tillräcklig&lt;br&gt;i fråga om ärenden som handlägges av Koncessionsnämnden. De ärenden&lt;br&gt;som handlägges av länsstyrelserna sändes numera bara i vissa fell till&lt;br&gt;Fiskeriverket för yttrande. Eftersom länsstyrelserna från 1991 även har&lt;br&gt;ansvar för fiskefrågor och har särskilda länsfiskeexperter bör endast&lt;br&gt;undantagsvis miljöskyddsärenden som prövas av länsstyrelsen sändas till&lt;br&gt;Fiskeriverket för yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.5 Sveriges geologiska undersökning, SGU: I Europakonventionen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;(artikel 6) föreskrivs att envar skall ha rätt till domstolsprövning, bl.a.&lt;br&gt;när det gäller hans civila rättigheter och skyldigheter. Av konventionen&lt;br&gt;följer att förvaltningsmyndigheternas avgöranden skall kunna överprövas&lt;br&gt;i domstol.---Utifrån den erferenhet som SGU har av vattendoms-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tolarnas verksamhet, delar SGU uppfattningen att viktigare tillståndsären-&lt;br&gt;den bör prövas i regionala miljödomstolar knutna till de nuvarande&lt;br&gt;vattendomstolarna. Fullföljd bör kunna ske till Vattenöverdomstolen och&lt;br&gt;sedan till Högsta domstolen. Miljöskyddskommittén har lagt sitt förslag&lt;br&gt;till miljöbalk på ett sådant sätt att man med små ändringar i förslaget kan&lt;br&gt;gå över till domstolsprövning. Regering behöver kopplas in endast i vissa&lt;br&gt;situationer och avgöra tillåtligheten i ärenden av strategisk betydelse.&lt;br&gt;Sådana avgöranden bör vara bindande för domstolen. Motiv härför är att&lt;br&gt;det bör ankomma på regeringen att allsidigt pröva och väga samman bl.a.&lt;br&gt;miljömässiga, arbetsmarknadspolitiska och regionalekonomiska syn-&lt;br&gt;punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.6 Domän AB: Tillståndstiden för täkter är i dag i allmänhet för kort,&lt;br&gt;ca fem år. Enligt kommitténs förslag skall verksamhet som fordrar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd omprövas efter tio år. Det är då också rimligt, att tillståndstiden&lt;br&gt;for täkter generellt blir tio år, om inte sökanden vill ha kortare tid. En&lt;br&gt;högst önskvärd minskning av ärendebalansen for täkttillstånd skulle&lt;br&gt;därmed uppnås. Handläggningstidema för täkter är i dag många gånger&lt;br&gt;oacceptabelt långa. Kommittén tar själv upp problemet med alltför långa&lt;br&gt;handläggningstider i tillståndsärenden. En längsta handläggningstid för&lt;br&gt;myndigheter på sex månader bör kunna föreskrivas i syfte att uppnå en&lt;br&gt;bättre överensstämmelse med EG-krav på tillståndsgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.7 Kammarkollegiet: Kommittén redovisar hur Europakonventionens&lt;br&gt;krav på domstolsprövning kastar en skugga över det nuvarande pröv-&lt;br&gt;ningssystemet och möjligheterna att förenkla detta. Kammarkollegiet&lt;br&gt;delar kommitténs bedömning att frågan om domstolsprövning av&lt;br&gt;förvaltningsbeslut bör ges en generell lösning och att mer långtgående&lt;br&gt;föränd ringari det nuvarande prövningssystemet bör anstå. Av de&lt;br&gt;alternativa lösningar som kommittén skisserat tilldrar sig förslaget att&lt;br&gt;utveckla de nuvarande vattendomstolarna till regionala miljödomstolar&lt;br&gt;med fullföljd till Vattenöverdomstolen och Högsta domstolen ett särskilt&lt;br&gt;intresse. Prövningen enligt miljöbalken skulle då komma att ske på i&lt;br&gt;princip samma sätt som den vattenrättsliga prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.8 Statens naturvårdsverk: Regeringen bör även fortsättningsvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna överpröva Koncessionsnämndens beslut.---Genom att flytta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövningen till en ny instans riskerar man att inte utnyttja betydande&lt;br&gt;delar av den kompetens som finns hos nuvarande prövningsmyndigheter.&lt;br&gt;För det fall man skulle inrätta prövningsmyndigheter i regionen som&lt;br&gt;täcker större geografiska områden än dagens län bör kompetensen både&lt;br&gt;hos nuvarande miljövårdsenheter och hos Koncessionsnämnden bättre tas&lt;br&gt;till vara än vad som skulle kunna bli fallet med det huvudalternativ till&lt;br&gt;nuvarande ordning som miljöskyddskommittén lyfter fram. Nuvarande&lt;br&gt;fördelningen mellan länsstyrelser och Koncessionsnämnden vid prövning&lt;br&gt;av verksamheter är i stort sett ändamålsenlig. Viss ytterligare delegering&lt;br&gt;till länsstyrelserna bör dock kunna göras. - - - Kunskap om teknik,&lt;br&gt;miljöeffekter och skyddsåtgärder för en viss bransch eller näringsgren&lt;br&gt;kan visserligen byggas upp på såväl regionala som centrala myndigheter.&lt;br&gt;Den önskvärda nationella överblicken över en bransch upprätthålls av&lt;br&gt;naturliga skäl dock lättast hos en central prövningsmyndighet.---Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förefaller av praktiska skäl inte lämpligt att en sådan myndighet skulle ha&lt;br&gt;prövningsansvaret för branscher där antalet anläggningar i landet är&lt;br&gt;mycket stort. De flesta branscher som idag prövas av Koncesssionsnämn-&lt;br&gt;den har relativt få anläggningar, således en ändamålsenlig ordning som&lt;br&gt;bör gälla även fortsättningsvis. Anläggningarna är ur nationell synvinkel,&lt;br&gt;och i vissa fell också ur internationell synvinkel, oftast stora och tekniskt&lt;br&gt;komplicerade och har regional eller större miljöpåverkan.---Det finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock vissa branscher på den nuvarande A-listan i miljöskyddsför-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordningens bilaga som utgör undantag från vad som sagts ovan. Dessa Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;bör lämpligen överföras till länsstyrelserna.---När det gäller prövning Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av miljöfarlig verksamhet delar verket uppfattningen att nuvarande&lt;br&gt;ordning vad avser Koncessionsnämndens roll bör fortsätta gälla. Verket&lt;br&gt;tillstyrker förslaget att regeringen i framtiden skulle göra en tillåtlig-&lt;br&gt;hetsprövning istället för en tillståndsprövning. Det är väsentligt att såsom&lt;br&gt;kommittén föreslår regeringen därvid har möjlighet att föreskriva om&lt;br&gt;särskilda villkor.---Frågan om vilka typer av verksamheter som skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underkastas regeringens tillåtlighetsprövning innan de kan komma till&lt;br&gt;stånd kan ses ur flera olika perspektiv. Sett endast till miljöpåverkan bör&lt;br&gt;tillåtlighetsprövning hos regeringen inte vara nödvändig för vissa av de&lt;br&gt;anläggningar som finns upptagna på listan. Generellt bör anläggningar&lt;br&gt;som idag prövas av länsstyrelsen inte finnas med på listan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.9 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden&lt;br&gt;avstyrker förslaget om en särskild regeringsprövning enligt 7 kap.&lt;br&gt;miljöbalksförslaget, eftersom regeringen har att tillämpa samma&lt;br&gt;aktsamhetsregler m.m. som övriga prövningsmyndigheter. Regering -&lt;br&gt;sprövningen innebär endast tidsutdräkt. Det räcker enligt Koncessions-&lt;br&gt;nämndens mening med underställning till regeringen i fall då stoppregeln&lt;br&gt;i 3 kap. 7 § andra stycket miljöbalksförslaget hindrar angelägna&lt;br&gt;verksamheter m.m.---Om en tillåtlighetsprövning av regeringen enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. skall göras av vissa verksamheter m.m. bör tillståndsplikt enligt&lt;br&gt;balken alltid gälla för dessa verksamheter.---Koncessionsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser att det kan vara värdefullt om det i vissa situationer finns möjlig-&lt;br&gt;heter att ålägga en tillståndshavare skyldighet att ställa säkerhet för&lt;br&gt;uppfyllandet av ett villkor. Behovet torde när det gäller miljöferliga&lt;br&gt;verksamheter framför allt föreligga i fråga om villkor med föreskrift om&lt;br&gt;efterbehandling av mark- eller vattenområden som påverkas av verksam-&lt;br&gt;heten. Det framgår inte uttryckligen av lagtexten om det är prövnings-&lt;br&gt;myndigheten som skall bestämma i vilken form eller till vilket belopp&lt;br&gt;som säkerheten skall ställas. Koncessionsnämnden förordar att en&lt;br&gt;bestämmelse liknande den i 22 kap. 3 § vattenlagen (1983:291) tas in i&lt;br&gt;balken, innebärande att prövningen skall göras av tillsynsmyndigheten. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Ett problem kan vara att det ofta torde vara svårt eller rent av&lt;br&gt;omöjligt att från böljan bedöma omfattningen av och kostnaden för&lt;br&gt;framtida efterbehandlingsåtgärder. En lösning kan vara att tillståndshava-&lt;br&gt;ren åläggs en skyldighet att till tillsynsmyndigheten ge in en åter-&lt;br&gt;ställningsplan och att därefter vid behov revidera denna. Återställnings-&lt;br&gt;planen, och de reviderade planerna, bör sedan kunna läggas till grund för&lt;br&gt;bestämmandet av säkerheten resp ändring av säkerheten.---Lagtexen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör utformas så att inte endast ytterligare säkerhet skall kunna föreskrivas&lt;br&gt;utan också, om anledning till detta uppkommer, att säkerheten skall&lt;br&gt;kunna minskas eller skyldigheten upphävas.---20 kap. 13 § - Även vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillkomsten av miljöskyddslagen förutsattes enligt förarbetena att&lt;br&gt;prövotidsförferandet skulle komma att utnyttjas restriktivt. Så har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;305&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid inte blivit fallet utan det har visat sig nödvändigt att tillgripa&lt;br&gt;detta förfarande i ganska stor omfettning. Institutet har visat sig vara&lt;br&gt;mycket värdefullt. Koncessionsnämnden kan inte se att det i framtiden&lt;br&gt;skulle föreligga mindre behov av prövotidsförordnanden. - - - Kon-&lt;br&gt;cessionsnämnden vill också framhålla att prövotidsmöjligheten även bör&lt;br&gt;föreligga i omprövningsärenden. Prövotidsförordnanden har meddelats i&lt;br&gt;sådana ärenden enligt hittillsvarande praxis. Inledningen till paragrafens&lt;br&gt;första stycket bör därför lyda: &amp;quot;Om det när tillstånd till miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet lämnas eller beslut om omprövning enligt 22 kap. 2 eller 10&lt;br&gt;§ meddelas ej tillräckligt ---20 kap. 15 §: Igångsättningsmed-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;givande enligt den föreslagna 14 § söks för att sökanden har bråttom att&lt;br&gt;komma i gång med anläggningsarbeten. För att sådant medgivande skall&lt;br&gt;lämnas krävs vidare att det skall vara uppenbart att tillstånd kommer att&lt;br&gt;lämnas. Härigenom torde även kraven för att verkställighetsförordnande&lt;br&gt;skall lämnas var uppfyllda. Det saknas därför anledning att ändra&lt;br&gt;nuvarande regel om att ett igångsättningsmedgivande gäller omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.10 Statens Strålskyddsinstitut, SSI: 7 kap. Miljöbalken motsvarar&lt;br&gt;4 kap. 1 § naturresurslagen dock med den ändringen att regeringen skall&lt;br&gt;pröva tillåtligheten av vissa stora anläggningar, bl.a. anläggning för&lt;br&gt;slutförvar av använt kärnbränsle och kämavfell. Det är inte lätt att förstå&lt;br&gt;vad det är för skillnad mellan att pröva tillåtligheten av en anläggning&lt;br&gt;och att pröva frågan om tillstånd till en anläggning. Ordet tillåtlighet&lt;br&gt;leder närmast tanken till att regeringen skall pröva frågan huruvida en&lt;br&gt;anläggning med angivet ändamål överhuvud skall få komma till stånd. - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Men enligt 10 § 2 p. kämtekniklagen skall den som har tillstånd till&lt;br&gt;kärnteknisk verksamhet svara för att de åtgärder vidtas för att på ett&lt;br&gt;säkert sätt hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet kämavfell&lt;br&gt;eller däri uppkommet kärnämne som inte används på nytt. Enligt&lt;br&gt;statsmakternas beslut skall det ske i Sverige. Det kan alltså inte komma&lt;br&gt;på fråga att inte &amp;quot;tillåta&amp;quot; detta. Vad som kan bli föremål för regeringens&lt;br&gt;prövning kan alltså inte vara annat än metoden, platsen och eventuellt&lt;br&gt;tidpunkten för slutförvaringen. Detta borde återspeglas i lagtexten.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny regel som kan bli av betydelse från strålskyddssynpunkt är 20 kap.&lt;br&gt;8 §; enligt vilken ett tillstånd kan göras beroende av att ekonomisk&lt;br&gt;säkerhet ställs för t.ex. skyldigheten att omhändertaga radioaktivt avfell.&lt;br&gt;En sådan regel tillstyrkes av SSI.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.11 Statens Kärnkraftsinspektion, SKI: Eftesom en kärnteknisk&lt;br&gt;anläggning, t.ex. ett slutförvar för använt kärnbränsle, också utgör&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet skall enligt kommitténs förslag tillståndsbeslutet&lt;br&gt;meddelas av Koncessionsnämnden. Enligt 20 kap. 5 § miljöbalken blir&lt;br&gt;det också nämnden som skall sörja för erforderlig utredning. Ärendet&lt;br&gt;skall anhängiggöras hos nämnden, som därför får svara för att erforderli-&lt;br&gt;ga kompletteringar av ansökningen kommer till stånd. Sedan regeringen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;306&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagit ställning i tillåtlighetsfrågan, skall ärendet återlämnas till nämnden Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;för fortsatt handläggning. - - - Huvudfrågorna vid prövningen av Bilaga 4&lt;br&gt;kärntekniska anläggningar gäller säkerhet och strålskydd. Vid prövningen&lt;br&gt;enligt kämtekniklagen för kärntekniska anläggningar (såsom de an-&lt;br&gt;läggningar för behandling och slutförvaring av använt bränsle som enligt&lt;br&gt;kämkraftindustrins planer är aktuella att uppföra i Sverige) är SKI den&lt;br&gt;myndighet som bereder ärendet inför regeringens beslut, och därvid&lt;br&gt;inhämtar yttranden från relevanta myndigheter, däribland strålskyddsinsti-&lt;br&gt;tutet. SKI har också ansvaret att meddela föreskrifter for miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar enligt kämtekniklagen. Det är enligt SKIs uppfettning&lt;br&gt;uppenbart att en samordning av kraven enligt olika lagar på miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar behöver ske så att kraven blir tillräckligt fullständiga&lt;br&gt;och sinsemellan konsistenta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.12 Svea hovrätt: Regeringen har lämnat en särskild utredare i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppdrag att lämna förslag till organisationsförändringar med anledning&lt;br&gt;av förslaget till miljöbalk. Hovrätten vill emellertid redan i detta&lt;br&gt;sammanhang anlägga vissa synpunkter på frågan om valet mellan&lt;br&gt;domstolsprövning och administrativ prövning.---Det kan med fog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hävdas att prövningen av en fråga om tillstånd till viss miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet är en typisk förvaltningsfråga, eftersom prövningen innebär&lt;br&gt;en avvägning av lämplighetskaraktär. Vid denna avvägning skall beaktas&lt;br&gt;olika intressen, allmänna såväl som enskilda. Från denna utgångspunkt&lt;br&gt;kan det sägas vara riktigt att låta tillståndsprövning enligt miljöbalken ske&lt;br&gt;hos länsstyrelserna, hos Koncessionsnämnden för miljöskydd samt i&lt;br&gt;regeringen. Inget hindrar emellertid att förvaltningsfrågor av nyss&lt;br&gt;angiven karaktär prövas av domstolar - allmänna domstolar eller&lt;br&gt;förvaltningsdomstolar; detta med hänsyn tagen till den enskildes&lt;br&gt;rättsskydd. Det torde vara ostridigt att en domstolsprövning, i högre grad&lt;br&gt;än en administrativ prövning, tillgodoser kraven på rättssäkerhet.---I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;likhet med kommittén hyser hovrätten stor respekt för Koncessionsnämn-&lt;br&gt;dens kompetens i såväl juridiska som tekniska frågor. Enligt hovrättens&lt;br&gt;mening bör emellertid tillståndsprövningen i fortsättningen ombesöijas av&lt;br&gt;domstolar. Hovrätten tillstyrker således kommitténs alternativa förslag att&lt;br&gt;omvandla de nuvarande vattendomstolarna till regionala miljödomstolar&lt;br&gt;i första instans. Överklaganden av dessa domstolars avgöranden bör&lt;br&gt;prövas av Vattenöverdomstolen och i sista hand av Högsta domstolen. En&lt;br&gt;sådan lösning bör medföra att Koncessionsnämnden läggs samman med&lt;br&gt;Vattenöverdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.13 Växjö tingsrätt: Kommittén redovisar utförligt ur olika aspekter&lt;br&gt;för- och nackdelar med dels ett i huvudsak bibehållande av nuvarande&lt;br&gt;prövningsförferande och dels en övergång till tillståndsprövning av&lt;br&gt;domstol. Tingsrätten ställer sig positiv till ordningen med tillståndspröv-&lt;br&gt;ning enligt Miljöbalken av domstol i stället för förvaltningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;307&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det med bibehållande av höga krav på rättssäkerhet och rimliga&lt;br&gt;handläggningstider går att verkställa tillståndsprövning av domstol&lt;br&gt;bekräftas av den tillståndsprövning som utförs enligt vattenlagen av&lt;br&gt;tingsrätten i dess sammansättning som vattendomstol. En övergång till ett&lt;br&gt;helt nytt prövningsförferande torde dock erfordra ytterligare över-&lt;br&gt;väganden beträffande tänkt organisation och verksamhetsform m.m.&lt;br&gt;Tingsrätten delar därför kommitténs uppfettning att i vart fell för&lt;br&gt;närvarande de starkaste skälen talar för att i huvudsak bibehålla den&lt;br&gt;nuvarande prövningsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.14 Luleå tingsrätt: Tingsrätten tillstyrker att prövningen hos&lt;br&gt;regeringen sker enligt den modell som föreskrivs i vattenlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.15 Kammarrätten i Stockholm: I betänkandet föreslås inte någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i nuvarande ordning för tillståndsprövning av miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet. Sålunda skall en forvaltningsprövning ske av Koncessions-&lt;br&gt;nämnden och regeringen med möjlighet till domstolsprövning enligt lagen&lt;br&gt;(1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. I betänkandet&lt;br&gt;förs (s. 533 ff.) emellertid en diskussion om domstolsprövning av sådana&lt;br&gt;ärenden för att nå överensstämmelse med de krav som uppställs i artikel&lt;br&gt;6 i Europakonventionen. I detta sammanhang talas om att omvandla&lt;br&gt;Koncessionsnämnden till domstol, alternativt att göra om vattendoms-&lt;br&gt;tolarna till miljödomstolar med överprövning i Vattenöverdomstolen och&lt;br&gt;Högsta domstolen.---Kammarrätten har i andra sammanhang avstyrkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inrättande av specialdomstolar. Kammarrätten avstyrker även i detta fell&lt;br&gt;att särskilda domstolar inrättas. Att tillskapa specialdomstolar strider mot&lt;br&gt;den rådande linjen i fråga om domstolsväsendet. Om en övergång till&lt;br&gt;domstolsprövning av ifrågavarande ärenden övervägs, bör en lösning i&lt;br&gt;första hand sökas inom de två befintliga domstolsorganisationema.&lt;br&gt;Resultatet av Fri- och rättighetskommitténs (JU 1992:01) arbete bör&lt;br&gt;avvaktas. Det skall enligt direktiven (dir. 1991:119) bl.a. omfetta frågan&lt;br&gt;om domstolskontrollen av förvaltningsbeslut bör förbättras så att en&lt;br&gt;generell möjlighet till domstolsprövning införs.---17 kap. 3 § i balken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslår kommittén att regeringens tillåtlighetsprövning av stora&lt;br&gt;anläggningar m.m. skall vara bindande för andra myndigheters prövning&lt;br&gt;enligt balken. Detta innebär, att någon annan reell domstolsprövning än&lt;br&gt;i form av rättsprövning inte kan ske i en del centrala frågor, inte ens om&lt;br&gt;dessa är av betydelse för civila rättigheter. Ytterligare överväganden kan&lt;br&gt;behövas rörande lämpligheten av denna ordning i relation till kraven på&lt;br&gt;domstolsprövning enligt artikel 6 i Europakonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.16 Stockholms universitet: Miljöskyddskommittén har i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen utförligt redovisat olika alternativ till överklagande av en&lt;br&gt;förvaltningsmyndighets beslut. Både fördelar och nackdelar med att ett&lt;br&gt;sådant beslut fullföljs till en domstol beskrivs i detalj. Utredningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;308&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slutsats, efter en jämförelse mellan de tänkbara möjligheterna, är att för&lt;br&gt;närvarande de starkaste skälen talar för ett bibehållande av nuvarande&lt;br&gt;ordning, dvs. med förvaltningsprövning av Koncessionsnämnden och&lt;br&gt;regeringen. Överprövning av beslut har därmed, enligt lagförslaget,&lt;br&gt;begränsats till förvaltningsmyndighet. Fakultetsnämnden anser det&lt;br&gt;lämpligt, ur rättssäkerhetssynpunkt, att myndighetsbeslut i miljöfrågor&lt;br&gt;kan överklagas vid domstol. Det föreslagna alternativet om förvandlingen&lt;br&gt;av vattendomstolar till regionala mijödomstolar som första instans, med&lt;br&gt;Vattenöverdomstolen och Högsta domstolen som andra och sista instanser&lt;br&gt;är, enligt fakultetsnämnden, både realistiskt och mycket fördelaktigt.&lt;br&gt;Rätten till att överklaga hos Vattenöverdomstolen eller Högsta domstolen&lt;br&gt;tillgodoser dessutom Europakonventionens krav på att få frågor som&lt;br&gt;berör civila rättigheter överprövade av domstol. Fakultetsnämnden finner&lt;br&gt;det angeläget att möjligheten till att inrätta miljödomstolar, enligt&lt;br&gt;utredningens förslag, undersöks närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.17 Uppsala universitet: 20 kap. behandlar tillståndsprövning och vi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;håller med orff att ett sådant kapitel behövs. Vi anser emellertid att&lt;br&gt;betänkandet skapar viss förvirring vad gäller tillståndsprövningsreglema.&lt;br&gt;I kapitlet finns regler som har formen av ett slags tillåtlighetsregler (8&lt;br&gt;§) men det påpekas inte kopplingen till kravreglema i balken, något som&lt;br&gt;med största sannolikhet kan komma att orsaka många missförstånd hos&lt;br&gt;många tillämpare.---Vi anser vidare att det närmast före detta kapitel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vore lämpligt med ett kapitel som lägger fest de olika styrmedlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.18 Lunds universitet: Forskningsnämnden har i nuläget inget att&lt;br&gt;erinra emot de resonemang och förslag som framförs i instansfrågan och&lt;br&gt;erinrar i sammanhanget om pågående utredning (Dir. 1993:43).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.19 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: I den mån verksamheten&lt;br&gt;som faller under skogsvårdslagstiftningen blir föremål för tillståndspröv-&lt;br&gt;ning bör skogsvårdsstyrelsema vara prövningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.20 Länsstyrelsen i Uppsala län: Den arbetsfördelning mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheter på olika nivåer, som skisseras i betänkandet, synes naturlig.&lt;br&gt;Den motsvarar i stort sett en fördelning som är möjlig att uppnå även&lt;br&gt;inom ramen för nuvarande system med möjlighet för länsstyrelserna att&lt;br&gt;delegera uppgifter till kommunerna. Kommitténs andrahandsförslag - att&lt;br&gt;omvandla vattendomstolarna till regionala miljödomstolar - innebär&lt;br&gt;däremot att länsstyrelsernas befattning med konkreta, individuella&lt;br&gt;miljöfrågor reduceras ytterligare till förfång för länsstyrelsernas&lt;br&gt;trovärdighet och acceptans i tillsynsärenden. I stället bör länsstyrelsernas&lt;br&gt;roll som ansvarig för den övergripande tillsynen i länen, med möjlighet&lt;br&gt;att ingripa även i enskilda fell, göras tydlig i balken.---Kommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pekar på problemet att hitta en lämplig överklagningsinstans för de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillståndsärenden som prövas av koncessionsnämnden som första instans. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Länsstyrelsen anser att man borde ha övervägt att lösa problemet genom Bilaga 4&lt;br&gt;att göra länsstyrelserna till första instans i dessa ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.21 Länsstyrelsen i Södermanlands län: 20:6: Möjligheten finns idag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att frivilligt tillståndspröva miljöferliga verksamheter som inte står i&lt;br&gt;miljöskyddsförordningens bilaga. Det går dock inte att tvingande kräva&lt;br&gt;tillståndsprövning av verksamheter som inte står med. Eftersom det är&lt;br&gt;omöjligt att vara heltäckande förutseende över framtida och bortglömda&lt;br&gt;verksamheter vore det smidigt om balken ger regeringen bemyndigande&lt;br&gt;att genom föreskrift möjliggöra för tillståndsmyndigheten att kräva&lt;br&gt;tillståndsprövning där sådan inte är obligatorisk. På motsvarande sätt&lt;br&gt;skulle finnas möjlighet att fria verksamheter från tillståndsprövning om&lt;br&gt;prövningen uppenbart inte är meningsfull och fyller den funktion&lt;br&gt;miljöskyddslagen avser. Beslut om tvingande och friande tillståndspröv-&lt;br&gt;ning skulle genom möjligheter att överklaga beslutet ge tillräckligt skydd&lt;br&gt;mot godtycke.---20:9: Att 18 § 4 st. NVL om vägrat tillstånd för den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som inte fullgjort sina skyldigheter nu ges generell räckvidd tillstyrks. På&lt;br&gt;samma sätt som regeln tillämpas beträffande täktverksamhet är det&lt;br&gt;angeläget att tillståndsmyndigheten får ta in i bedömningen hur sökanden&lt;br&gt;fullgjort sina skyldigheter på andra platser eller beträffande andra&lt;br&gt;verksamheter än den som prövningen omfettar. Med en sådan tillämpning&lt;br&gt;bör &amp;quot;skall&amp;quot; ersättas med &amp;quot;får&amp;quot;, så att den aktuella paragrafen inte medför&lt;br&gt;&amp;quot;strikt yrkesforbud&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.22 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Det är bra att regeringens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning inskränks till en tillåtlighetsprövning och att själva tillstånd-&lt;br&gt;sprövningen sker hos annan myndighet (20:1 och 3).---Länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ifrågasätter om tillstånd eller godkännande alltid skall vägras om inte etc.&lt;br&gt;---20:9: Stadgandet kan göras mindre kategoriskt genom att skall byts&lt;br&gt;ut mot får.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.23 Länsstyrelsen i Kalmar län: Miljöferliga verksamheter bör&lt;br&gt;generellt tillståndsprövas av länsstyrelserna. - Koncessionsnämnden bör&lt;br&gt;bli allmän besvärsinstans vid tillämpningen av miljöbalken. - Vid&lt;br&gt;tillståndsärenden bör sökanden åläggas att inhämta yttrande och utfärda&lt;br&gt;kungörelse i syfte att förenkla myndighetens handläggning av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.24 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsernas tillståndsprövning&lt;br&gt;enligt ML har på det hela taget fungerat väl. Det administrativa&lt;br&gt;förfarandet med en allsidig utredning och med god kunskap om enskilda&lt;br&gt;anläggningar och om miljöförhållandena ger normalt bra och snabba&lt;br&gt;beslut och bör därför behållas och utvecklas. Det finns emellertid&lt;br&gt;anledning att ta allvarligt på den kritik som industriförbundet framfört i&lt;br&gt;miljöskyddskommittén. Det är därför angeläget att det i det fortsatta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningsarbetet klarläggs vilka brister som kan föreligga och att där&lt;br&gt;läggs fram de förslag till åtgärder som kan behövas för att ge stadga åt&lt;br&gt;handläggningen. Generella föreskrifter bör för vissa branscher ersätta&lt;br&gt;tillståndsprövning av befintliga anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.25 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Domstolsbegreppet i Europa-&lt;br&gt;konventionens artikel 6 (tribunal) har inte samma innebörd som&lt;br&gt;domstolsbegreppet i Sverige. I motsats till vårt snäva formellt definierade&lt;br&gt;domstolsbegrepp ges detta i Europakonventionen en vidsträckt materiell&lt;br&gt;innebörd. Som framhållits av en av landets främsta kännare av Europa-&lt;br&gt;konventionen, justitierådet Hans Danelius (Svensk Juristtidning 1991 s.&lt;br&gt;300) godtar Europadomstolen som &amp;quot;domstolar&amp;quot; diverse myndigheter som&lt;br&gt;ligger ganska långt från vad som i Sverige betraktas som sådana. Det&lt;br&gt;avgörande är att vederbörande myndighet har till uppgift att inom sitt&lt;br&gt;kompetensområde besluta på grundval av rättsregler och efter ett&lt;br&gt;förfarande som följer bestämda föreskrifter. Om myndigheten därvidlag&lt;br&gt;godtas som &amp;quot;domstol&amp;quot; gäller därutöver krav på att den skall vara&lt;br&gt;oavhängig och opartisk. Beträffande de berörda kraven kan hänvisas till&lt;br&gt;den redovisning av Europadomstolens praxis som lämnats av Danelius. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Man måste nu ställa krav på att vi i Sverige drar praktiska slutsatser&lt;br&gt;av att gränsdragningen mellan &amp;quot;domstolar&amp;quot; och andra beslutsfettande&lt;br&gt;organ i Europakonventionen görs på ett annat sätt hos oss. Redan från&lt;br&gt;integrationssynpunkt är ett närmande till konventionens synsätt önskvärt.&lt;br&gt;Men detta synsätt innebär också fördelar av annat slag. Här syftas då på&lt;br&gt;de ökade möjligheterna att åstadkomma former för besvärsprövning som&lt;br&gt;fyller erforderliga krav på sakkunskap och snabbhet i handläggningen.&lt;br&gt;Dessa krav kan uppenbarligen inte tillgodoses inom det allmänna&lt;br&gt;domstolsväsendet där det saknas den särskilda sakkunskap som är helt&lt;br&gt;nödvändig i åtskilliga miljövård sfrågor och där dessutom förfarandet är&lt;br&gt;tungrott, tidsödande och statsfinansiellt betydligt dyrare. Missförståndet&lt;br&gt;beträffande innebörden av artikel 6 i Europakonventionen har lett till att&lt;br&gt;man felaktigt ansett att koncessionsnämnden inte skulle uppfylla&lt;br&gt;&amp;quot;domstolskravet&amp;quot; i konventionen och till att man trott sig tvingad att&lt;br&gt;förorda instansordningar som inte uppfyller önskvärda krav på snabbhet&lt;br&gt;och effektivitet.---Länsstyrelsernas tillståndsprövning enligt miljös-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kyddslagen bedöms på det hela taget ha varit effektiv och lett till en klart&lt;br&gt;förbättrad miljösituation när det gäller utsläppen från punktkällorna. Det&lt;br&gt;enkla administrativa förfarandet med brett upplagda kontaktytor och god&lt;br&gt;kännedom om enskilda anläggningar och miljöförhållanden ger normalt&lt;br&gt;goda och snabba beslut och bör därför behållas och utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.26 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen ifrågasätter om&lt;br&gt;regeringen bör göra en tillåtlighetsprövning av vissa större verksamheter&lt;br&gt;i första instans. En sammanhållen lokaliserings- och villkorsprövning,&lt;br&gt;dvs. en fullständig tillåtlighetsprövning, hos Koncessionsnämnden av de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;311&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamheter som anges i 1 § är att föredra. Överprövningen av KN:s&lt;br&gt;beslut bör ligga kvar hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.27 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: I ett rationellt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;miljöskyddsarbete bör kompetensen inte splittras utan användas effektivt.&lt;br&gt;Därför bör mycket av tillståndsprövning och tillsyn samlas hos länsstyrel-&lt;br&gt;serna. Rollen som rådgivare och myndighetsrollen är två sidor av samma&lt;br&gt;mynt, olika styrmedel för olika tillfällen men grundade på samma&lt;br&gt;kompetens och kontaktnät. Avgörande för hur väl man lyckas är hur&lt;br&gt;tydliga och självklara målen är för miljöarbetet, hur stark och effektiv&lt;br&gt;den lagstiftning är som arbetet stöder sig på och hur resultaten följs upp.&lt;br&gt;---I betänkandet förs ingående resonemang om Koncessionsnämndens&lt;br&gt;roll i ett framtida prövningssystem. Där anförs bl.a. att det otvivelaktigt&lt;br&gt;måste finnas en möjlighet att få Koncessionsnämndens avgöranden&lt;br&gt;överprövade av domstol. I annat fell skulle inte Europakonventionens&lt;br&gt;krav tillgodoses. Länsstyrelsen ifrågasätter om detta är riktigt. Kon-&lt;br&gt;cessionsnämnden uppfyller väl de krav på opartiskhet och oavhängighet&lt;br&gt;som ställs i Europakonventionens artikel 6. Det föreligger alltså inte&lt;br&gt;något hinder ur denna synvinkel mot att Koncessionsnämnden görs till&lt;br&gt;slutinstans. Tvärtom finns en rad goda skäl för en sådan ordning, bl.a.&lt;br&gt;att åstadkomma ett snabbt och rättssäkert överprövningsförferande.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balkens tillåtlighetsregler består i stort av inledande allmänna be-&lt;br&gt;stämmelser, särskilda aktsamhetsregler för vissa angivna typer av&lt;br&gt;verksamheter samt generella regler för prövningsförferandet. Denna&lt;br&gt;lagstiftningsteknik, som är logisk och kanske nödvändig för ett så brett&lt;br&gt;tillämpningsområde som balkens, medför emellertid att en viss typ av&lt;br&gt;reglering behandlas på flera olika ställen i balken. Denna splittring gör&lt;br&gt;det svårare att förstå och tillämpa lagtexten. Förhållandet kan ex-&lt;br&gt;emplifieras med utformningen av lokaliseringsbestämmelsema i mijös-&lt;br&gt;kyddslagen jämfört med de i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.28 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: I en eventuell lag om prövnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förferandet bör anges att om en verksamhet inte lämnar prövotids-&lt;br&gt;redovisning i tid får prövningsmyndigheten förelägga om detta.---20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap.: Att bestämmelser om samråd innan en ansökan lämnas in (jfr. 12&lt;br&gt;a § miljöskyddslagen) saknas, innebär en dramatisk försämring av&lt;br&gt;sakägares möjlighet att få insyn i ett beslut. Detta strider dessutom mot&lt;br&gt;det ökade inflytande genom överklagande av beslut som föreslås i 24&lt;br&gt;kap. Samrådsskyldigheten är så central att den bör skrivas in i en ny 2&lt;br&gt;§. - - - 20 kap. 2 § kan utgå. Lagen om koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd, flyttas till kapitel 31. 20 kap. 6 §: Av lagtext måste det&lt;br&gt;klart framgå vad en tillstånd sansökan och anmälan skall innehålla (jämför&lt;br&gt;13 § ML). Länsstyrelsen förordar därför att paragrafen omarbetas i&lt;br&gt;enligthet med nuvarande 13 § i miljöskyddslagen. Förfarandet vid&lt;br&gt;prövning av tillståndsärenden har strukits, vilket är en klar försämring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;312&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot vad som idag gäller i 14 § ML. Omarbetning måste ske. I vilka fell Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skall t.ex. ett beslut kungöras och hur skall en sakägare i annat fell få Bilaga 4&lt;br&gt;kännedom om ett beslut? Det måste vidare förtydligas vem som beslutar&lt;br&gt;om en ansökan är fullständig eller ej samt vad den prövande myndigheten&lt;br&gt;kan göra om ansökan inte är fullständig.---Kravet på säkerhet bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formuleras om så att tillståndsmyndigheten har möjlighet att kräva in&lt;br&gt;säkerhet innan tillstånd vinner laga kraft. Detta har gällt sedan 1991 och&lt;br&gt;medfört en snabbare handläggning (säkerheterna har lämnats in snabbare&lt;br&gt;eftersom annars inget tillstånd meddelas). I förslaget i balken har man&lt;br&gt;gått tillbaka till det gamla systemet där säkerheten krävs in i samband&lt;br&gt;med att beslutet meddelas.---20 kap. 9 §: Texten bör kompletteras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med &amp;quot;Tillstånd eller godkännande skall vägras den som inte har fullgjort&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd eller gjort sig skyldig till&lt;br&gt;miljöbrottslighet enligt balken eller brottsbalken, om inte särskilda&lt;br&gt;omständigheter föranleder annat.&amp;quot; I detta sammanhang bör även klaras&lt;br&gt;ut vad som skall gälla vid en överlåtelse av en verksamhet. Prövning bör&lt;br&gt;väl då rimligen ske av förvärvaren på samma sätt som en gång skett av&lt;br&gt;överlåtaren? Man bör även beakta risken för bulvanförhållande, alltså att&lt;br&gt;någon som själv är belastad från miljösynpunkt låter någon annan ansöka&lt;br&gt;om tillstånd men sedan själv driver en verksamhet eller hanterar en&lt;br&gt;produkt. Möjligen bör lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden&lt;br&gt;utvidgas till att gälla även bulvanförhållanden enligt miljölagstiftningen&lt;br&gt;(så är inte fellet idag).---20 kap. 14 §: Här bör ftamgå vad en ansökan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om igångsättningsmedgivande skall innehålla. Förslaget är annars en&lt;br&gt;försämring gentemot vad som idag gäller i 21 a § ML.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.29 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen tillstyrker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs förslag att renodla regeringsprövningen av vissa stora&lt;br&gt;anläggningar till en tillåtlighetsprövning.---Länsstyrelsen har goda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättningar för ett rättsenligt och effektivt arbete. Länsstyrelsen ser&lt;br&gt;positivt på att särskilda handläggningsregler utvecklas. Härigenom bör&lt;br&gt;ytterligare delegering kunna ske från koncessionsnämnden till länsstyrel-&lt;br&gt;serna. Det saknas således skäl att överlåta verksamheten på regionala&lt;br&gt;domstolar. Länsstyrelsen hälsar därför med tillfredsställelse att regering-&lt;br&gt;en i direktiven till den nu pågående organisationsutredningen med&lt;br&gt;anledning av förslaget till miljöbalk (Dir. 1993:43) delar denna upp-&lt;br&gt;fettning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.30 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Tillståndsprövningen är&lt;br&gt;redan nu en tung del av länsstyrelsens miljöarbete. Vi anser liksom&lt;br&gt;kommittén att den adminstrativa tillståndsprövningen, integrerad i övrigt&lt;br&gt;samhällsplaneringsarbete vid länsstyrelsen, är ägnad att ge goda resultat&lt;br&gt;från samlade utgångspunker och bör fortsätta. Vi är ändå inte främmande&lt;br&gt;for förslaget att formerna för just tillståndsprövningen vid länsstyrelserna&lt;br&gt;stramas upp till att mer likna formerna i koncessionsnämnden för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;313&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kompetens, enhetlighet och rättssäkerhet skall främjas, inte minst i EG-&lt;br&gt;perspektivet. Bl.a. av effektivitetsskäl anser vi inte att prövningen bör&lt;br&gt;överföras till domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.31 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Länsstyrelsen anser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsstyrelsernas tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen, övervägande&lt;br&gt;har varit framgångsrik och effektiv. Det enkla administrativa förfarandet&lt;br&gt;med brett upplagda kontaktytor och god kännedom om enskilda&lt;br&gt;anläggningar och miljöförhållanden ger normalt goda och snabba beslut&lt;br&gt;och bör därför bibehållas och utvecklas.---Länsstyrelsen tillstyrker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs förslag att formerna för länsstyrelsernas tillståndsprövning&lt;br&gt;ses över. Det är viktigt att en sådan översyn klarlägger eventuella brister&lt;br&gt;samt lägger fram de förslag till åtgärder som kan behövas för att styra&lt;br&gt;upp handläggningen. Förslag till hur objektivitet och rättssäkerhet skall&lt;br&gt;kunna upprätthållas underlättar för länsstyrelsen att få fortsatt förtroende&lt;br&gt;och mandat som tillståndsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.32 Huddinge kommun: 20 kap. 5 §: Vi förutsätter att det är den som&lt;br&gt;söker tillstånd som bekostar en erforderlig utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.33 &amp;nbsp;Eskilstuna kommun: Miljöskyddskommittén ifrågasätter i&lt;br&gt;utredningen kommunernas lämplighet att genom miljönämnderna vara&lt;br&gt;tillsynsmyndighet för all miljöferlig verksamhet i kommunen, dvs. även&lt;br&gt;för de egna verksamheterna. Miljöförvaltningen anser att denna&lt;br&gt;bedömning saknar relevans och bygger på lösa antaganden snarare än&lt;br&gt;praktisk erferenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.34 &amp;nbsp;Katrineholms kommun: Ifråga om kommunövergripande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsansvar avvisar vi tanken att omvandla nuvarande vattendomstolar&lt;br&gt;till regionala miljödomstolar. Istället förordar vi nyinrättade regionala&lt;br&gt;domstolar.---Kommunens grundinställning i fråga om tillsyn är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bibehålla det vidgade kommunala ansvaret. Vi föreslår ett bibehållande&lt;br&gt;av 44a § ML då den hittills visat sig fungera bra. Paragrafens krav på&lt;br&gt;lämplighetsprövning garanterar kommunens kompetens som tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighet. Vi vill vidare framhålla vikten av att kommunrepresentanter ges&lt;br&gt;tillfälle att medverka i den fortsatta utredningen om organisationsfrågorna&lt;br&gt;inom miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.35 Norrköpings kommun: Förslaget innebär att regeringens prövning&lt;br&gt;endast skall avse tillåtligheten. Detta innebär att prövningen av stora&lt;br&gt;viktiga anläggningar fortferande skall delas upp i två steg. I dag när&lt;br&gt;frågorna tenderar att bli mer och mer komplexa och överväganden om&lt;br&gt;placering, tillåtlighet och skyddsåtgärder är nära sammanvävda borde&lt;br&gt;denna prövning ske i en instans och i ett samlat beslut. Detta förutsätter&lt;br&gt;givetvis en instans som är kunnig inom alla de områden som berörs. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;314&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta sammanhang är det också viktigt att komma ihåg att i dagens&lt;br&gt;system skall regeringen dessutom överpröva vissa av dessa anläggningars&lt;br&gt;tillstånd särenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.36 Mjölby kommun: Mjölby kommun anser i likhet med utredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det finns ett behov av att flytta bort besvärsärenden från regeringens&lt;br&gt;prövning och förskjuta tyngdpunkten avseende besvärsprövning till&lt;br&gt;domstolarna enligt Europakonventionen. Europadomstolens praxis har&lt;br&gt;visat att kravet på domstolsprövning omfettar ett stort antal förvaltnings-&lt;br&gt;beslut. Den nu gällande tidsbegränsade rättsprövningslagen kan ej anses&lt;br&gt;tillgodose Europakonventionens krav. - - - Förslaget om att låta&lt;br&gt;tillståndsprövning inom miljöområdet ligga kvar hos förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;heterna tillstyrks. Möjligheterna att utfärda generella föreskrifter kommer&lt;br&gt;sannolikt att reducera behovet av tillståndsprövning. Regeringen bör dock&lt;br&gt;inte i första instans pröva tillståndsfrågor utan endast avgöra frågor om&lt;br&gt;tillåtlighet enligt vad som ovan redovisats. Det finns skäl för att&lt;br&gt;tillståndsärenden även i fortsättningen skall prövas av förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheter. Däremot kan det behövas en rätt för enskild part att i sista&lt;br&gt;hand kunna få avgörandets laglighet prövad av domstol. Däremot är det&lt;br&gt;ej nödvändigt att domstolen fettar grundläggande beslut i sakfrågorna.&lt;br&gt;Det torde vara tillräckligt att få frågor som berör civila rättigheter&lt;br&gt;överprövade av domstol. Prövning i fyra eller fem instanser förefeller&lt;br&gt;uteslutet. Ett alternativ är att förvandla nuvarande vattendomstolar till&lt;br&gt;miljödomstolar i första instans. Detta alternativ ter sig tilltalande ur&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt samt mot bakgrund av att Mjölby kommun&lt;br&gt;förordar att även vattenlagstiftningen införlivas i miljöbalken.---En&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ytterligare vinst ligger i att sakägare skulle kunna få ersättning för sina&lt;br&gt;rättegångskostnader enligt något av de system som nu gäller i de&lt;br&gt;allmänna domstolarna. För sådan ordning talar även det förhållandet att&lt;br&gt;vattendomstolarnas prövning till stor del avser frågor om miljöhänsyn.&lt;br&gt;Dessutom slipper sökanden att vatten- och miljöprövningen splittras upp.&lt;br&gt;Talan mot miljödomstolamas avgöranden skulle, såsom utredningen&lt;br&gt;förordat, föras i Vattenöverdomstolen med Högsta Domstolen som sista&lt;br&gt;instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.37 Kalmar kommun: Förslaget att skilja på tillsyn och prövning samt&lt;br&gt;föra det senare momentet till speciella miljödomstolar anser vi vara&lt;br&gt;angeläget att utreda närmare. Speciellt för frågor som rör mark och&lt;br&gt;vatten kan en uppdelning baserad på naturliga gränser (vattendelama)&lt;br&gt;vara att föredra framför en rent administrativ avgränsning (läns- och&lt;br&gt;kommungränser). En sådan utredning bör även beakta i vad mån tillsynen&lt;br&gt;skulle kunna göras effektivare genom att bedrivas inom motsvarande&lt;br&gt;naturliga i stället för som idag enbart administrativa gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.38 Halmstads kommun: Enligt 7 kap. 1 § skall regeringen pröva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;315&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillåtligheten för större företag. Efter denna tillåtlighetsprövning skall en&lt;br&gt;tillståndsprövning ske i vanlig ordning. En tillåtlighetsprövning enligt&lt;br&gt;förslaget förefaller minst sagt onödig. Det planeringsunderlag som finns&lt;br&gt;tillgängligt for myndigheter såväl centralt som regionalt och lokalt gör&lt;br&gt;det fullt möjligt för normala tillståndsmyndigheter att göra en allsidig&lt;br&gt;bedömning. Regeringen är ju även sista besvärsinstans och kan då slutligt&lt;br&gt;pröva såväl tillåtlighet som tillstånd. - - - Nuvarande bestämmelse i&lt;br&gt;Miljöskyddslagens § 44a föreslås bli ersatt med en bestämmelse i&lt;br&gt;kapitel 22 § 1. Förändringen innebär att nuvarande regel, att länsstyrel-&lt;br&gt;sen skall kunna överlåta tillsyn till kommunen efter framställan av&lt;br&gt;kommunen, ersätts med att regeringen skall kunna medge sådan&lt;br&gt;överlåtelse. Med hänsyn till de olikheter vad beträffar resurser och&lt;br&gt;kompetens hos kommunerna som föreligger förordar kommunen att&lt;br&gt;nuvarande bestämmelse enligt miljöskyddslagen § 44a behålls. Om&lt;br&gt;regeringen skall behandla all eventuell överlåtelse kommer denna&lt;br&gt;möjlighet sannolikt att begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.39 &amp;nbsp;Göteborgs kommun: Eftersom tillåtlighetsprövningen skall&lt;br&gt;innehålla miljökonsekvensbeskrivningar, altemativförslag och remissbe-&lt;br&gt;handling finns ingen tid att vinna genom en uppdelning av förfarandet,&lt;br&gt;i en tillåtlighetsdel och en tillståndsdel, tvärtom. Det torde också gå&lt;br&gt;mycket bra att erhålla en allsidig prövning genom ett traditionellt&lt;br&gt;förvaltningsförfarande. Naturligtvis bör regeringen i sista hand kunna&lt;br&gt;överpröva koncessionsnämndens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.40 Köpings kommun: 22 kap. 1 §: I nuvarande miljöskyddslag 44a §&lt;br&gt;ges möjlighet att frivilligt åta sig ett större tillsynsansvar än vad som är&lt;br&gt;obligatoriskt. Många kommuner, bl.a. Köpings kommun, har åtagit sig&lt;br&gt;ett sådant utvidgat tillsynsansvar. Miljö- och hälsoskyddsnämnden&lt;br&gt;bedriver idag tillsynen över alla miljöferliga verksamheter i kommunen,&lt;br&gt;det vill säga också kommunala anläggningar och så kallade A-verksam-&lt;br&gt;heter (där tillstånd prövas av koncessionsnämnden). Tillsynen fungerar&lt;br&gt;väl i kommunen och har skärpts efter kommunens övertagande 1989.&lt;br&gt;Tillsynen bidrar också till att upprätthålla en hög samlad kompetens inom&lt;br&gt;kommunen ur miljösynpunkt. Modellen med ett frivilligt övertagande av&lt;br&gt;tillsynsansvar är bra med hänsyn till kommunernas olika förutsättningar.&lt;br&gt;Vi förutsätter att tillsynen över all miljöferlig verksamhet i kommunen&lt;br&gt;även i fortsättningen kommer att bedrivas lokalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.41 Hudiksvalls kommun: Det är mycket olyckligt att de viktiga&lt;br&gt;frågorna om ansvarsfördelning mellan myndigheter, omprövning och om&lt;br&gt;tillsyn m.m. inte blivit reglerade i balken utan överlämnats till regering-&lt;br&gt;en, som bemyndigats att utfärda föreskrifter i dessa frågor. Många&lt;br&gt;synpunkter på miljöbalksförslaget liksom bedömningen av förslagets&lt;br&gt;betydelse för kommunerna är avhängiga hur dessa frågor kommer att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;316&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lösas. I detta avseende anser vi bl.a. att § 44a i miljöskyddslagen skall Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;vara med i miljöbalken. Vi anser det som mycket viktigt, att om en Bilaga 4&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet påverkar kommunens miljö, då skall tillsynen vara&lt;br&gt;på lokal nivå. Med detta innefattas även kommunala anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.42 Östersunds kommun: Vid val mellan domstolsprövning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaltningsprövning har utredningen i 20 kap. valt att bibehålla&lt;br&gt;nuvarande ordning med förvaltningsprövning. Vi stöjder detta val.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domarkompetens skulle anses behövas vid prövning enligt balken,&lt;br&gt;bör sådan kompetens, i likhet med nu, finnas inom koncessionsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.43 Svenska Kommunförbundet: Vi delar miljöskyddskommitténs&lt;br&gt;bedömning att tillstånd särenden även i fortsättningen skall prövas av&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheter. Det innebär att nuvarande ordning består med&lt;br&gt;förvaltningsprövning av bl.a. Koncessionsnämnden och regeringen samt&lt;br&gt;med möjlighet till domstolsprövning enligt rättsprövningslagen. - - -&lt;br&gt;Förbundet delar också miljöskyddskommitténs bedömning att en prövning&lt;br&gt;i fyra instanser - eller fem om besvärsmålen från länsstyrelsen också&lt;br&gt;skulle underkastas domstolsprövning - måste betraktas som utesluten mot&lt;br&gt;bakgrund av kravet på snabbhet för tillståndsprövning enligt miljöbalken.&lt;br&gt;Den särskilde utredare (Dir. 1993:43), som skall lämna förslag till&lt;br&gt;sådana organisationsförändringar som behövs med anledning av förslaget&lt;br&gt;till miljöbalk, skall bl.a. behandla organisation inklusive instansordning&lt;br&gt;för prövning av tillstånd enligt nuvarande miljöskyddslag. Vidare skall&lt;br&gt;den särskilde utredare (Dir. 1992:104), som tillkallats för att se över&lt;br&gt;vissa frågor i plan- och bygglagen (PBL) överväga instansordningen för&lt;br&gt;överklagande i PBL. Uppenbart är att de båda utredarna förväntas lämna&lt;br&gt;förslag till hur regeringen kan avlastas besvärsärenden. Förbundet anser&lt;br&gt;att det från kommunal synpunkt är synnerligen viktigt att beslut som är&lt;br&gt;fattade av en politiskt sammansatt nämnd och som avser lämplighets-&lt;br&gt;frågor också överprövas i politisk ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.44 &amp;nbsp;Svenska naturskyddsföreningen: Kommittén föreslår att&lt;br&gt;regeringen i ett antal situationer skall bemyndigas att föreskriva&lt;br&gt;tillståndsprövning för en mängd olika företeelser. Tillståndsprövning bör&lt;br&gt;enligt föreningens uppfettning så långt möjligt formuleras direkt i&lt;br&gt;lagtexten. Detta gäller t.ex. införande av främmande eller gentekniskt&lt;br&gt;förändrade organismer, som således bör vara obligatoriskt tillståndsplikti-&lt;br&gt;ga redan enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.45 Sveriges advokatsamfund: Utredningen ger inga direkta förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till hur den rättsliga prövningen av tillåtlighetsansökningar och tvister på&lt;br&gt;miljöområdet skall hanteras. Denna från rättssäkerhetssynpunkt synnerli-&lt;br&gt;gen väsentliga fråga lämnas alltså därhän, ett förhållande som har sin&lt;br&gt;grund i direktiven men ändå framstår som anmärkningsvärt.---För&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;317&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2—4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samfundet framstår det som oundgängligt att särskilda miljödomstolar&lt;br&gt;med hög kompetens skapas. Möjligen kan de nuvarande vattendoms-&lt;br&gt;tolarna frigöras från sambandet med tingsrätterna och ombildas till&lt;br&gt;särskilda fristående miljödomstolar. Detta strider visserligen mot idén att&lt;br&gt;avskaffa specialdomstolama, men kan ändå i detta fell vara berättigat. - -&lt;br&gt;- I 20 kap. 1 § sammanfattas vad som i huvudsak bör gälla i till-&lt;br&gt;ståndshänseende. En av de främsta anmärkningarna i utredningen mot&lt;br&gt;den nu gällande ordningen är att olika myndigheter anser sig ha&lt;br&gt;kompetens i samma ärende och inte sällan utfärdar mot varandra&lt;br&gt;stridande direktiv och bestämmelser. En av avsikterna med införandet av&lt;br&gt;en miljöbalk har angetts vara att råda bot på dessa missförhållanden.&lt;br&gt;Ändå framlägger utredningen det förslag som framgår av 20:1.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet anser som nämnt att en miljödomstol skapas som får till&lt;br&gt;uppgift att överta de uppgifter som för närvarande utförs av koncessions-&lt;br&gt;nämnden och övriga nämnda myndigheter. Om en sådan domstolsorgani-&lt;br&gt;sation ges föreslagen befogenhet kommer den att skapa den balans och&lt;br&gt;samsyn på miljöfrågorna som förslaget till miljöbalk eftersträvar.&lt;br&gt;Samtidigt kommer den att automatiskt tillse att miljöföreskrifter och&lt;br&gt;liknande regler håller en hög vetenskaplig och teknisk nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samfundet kan alltså inte tillstyrka förslaget i de delar som förutsätter&lt;br&gt;att någon av de nämnda myndigheterna skall ha det slutliga avgörandet&lt;br&gt;i en tillståndsfråga eller annan fråga av den natur som anges i första&lt;br&gt;paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.46 Svenska Kraftverksföreningen: Vi har inget att erinra mot att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillståndsprövningen hos regeringen ersättes med en tillåtlighetsprövning&lt;br&gt;på sätt som sker enligt vattenlagen. Det borde dock vad gäller för-&lt;br&gt;bränningsanläggningar övervägas att reservera regeringsprövningen för&lt;br&gt;betydligt större anläggningar än dem som det är fråga om idag.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsaknaden av förslag i syfte att nå en snabbare handläggning och en&lt;br&gt;effektivare tillsyn har påtalats av kommitténs sakkunnige Allert Alver-&lt;br&gt;borg. Kraftverksföreningen instämmer i hans kritik och vill påpeka att&lt;br&gt;utredningens förslag i ett avseende sannolikt kommer att försämra en&lt;br&gt;redan dålig situation. Prövningsmyndigheten förutsättes ju få rätt att på&lt;br&gt;tämligen godtyckliga skäl underställa regeringen ett miljöärende for&lt;br&gt;prövning av tillåtligheten av en verksamhet. Enligt förslaget skall ett&lt;br&gt;underställningsbeslut inte kunna överklagas och regeringen får heller inte&lt;br&gt;vägra ta upp den underställda frågan. Kraftverksföreningen avstyrker&lt;br&gt;förslaget. I vaije fell måste det krävas att underställningsbeslutet skall&lt;br&gt;vara överklagbart av den tillståndssökande och att regeringen skall kunna&lt;br&gt;vägra ta upp frågan i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.47 Tjänstemännens Centralorganisation, TCO: I anslutning till&lt;br&gt;koncessionsärenden vore det en klar fördel om handläggningstidema&lt;br&gt;kunde kortas ner mot EGs målsättning om maximalt sex månader. Stora&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;318&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;differenser i handläggningstider kan få menliga effekter for företag att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;placera nya anläggningar i Sverige. Dessutom kan diskuteras hur mycket Bilaga 4&lt;br&gt;ny information som erhålles mer än sex månader efter ansökningstill-&lt;br&gt;fället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.48 &amp;nbsp;Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR:&lt;br&gt;Regeringen bör bemyndigas att utse även andra prövningsmyndigheter än&lt;br&gt;dem som anges direkt i balken. - - - I den mån som verksamhet som&lt;br&gt;faller under skogsvårdslagstiftningen blir föremål för tillståndsprövning&lt;br&gt;bör skogsvårdsstyrelsema vara prövningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.49 Föreningen Skogsindustrierna: Det har vid åtskilliga tillfällen och&lt;br&gt;i olika sammanhang påtalats av industrins företrädare att handläggnings-&lt;br&gt;tidema i tillståndsärenden i många fall är oacceptabelt långa, vilket&lt;br&gt;medför negativa konsekvenser för industrin. Detta problem har inte&lt;br&gt;beaktats av kommittén. Ett sätt att tillmötesgå industrins önskan om ökad&lt;br&gt;snabbhet vid handläggningen vore att i 20 kap. 14 § möjliggöra att&lt;br&gt;igångsättningsmedgivande kan ges utan att särskilda skäl behöver&lt;br&gt;åberopas, om det är uppenbart att tillstånd senare kommer att lämnas. Ett&lt;br&gt;sådant ändrat förfarande skulle exempelvis möljliggöra upphandling av&lt;br&gt;arbeten och viss utrustning när tillfälle till förmånliga priser gives även&lt;br&gt;om inte hela tillståndsärendet har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.50 Kemikontoret: Mindre och medelstora företag är många gånger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påtagligt beroende av att kunna &amp;quot;fånga tillfället i flykten&amp;quot;. Om den&lt;br&gt;&amp;quot;fångsten&amp;quot; måste föregås av en tillståndsprövning enligt nuvarande regler&lt;br&gt;med den därav följande tidsutdräkten kan tillfället vara långt avlägset när&lt;br&gt;tillståndsbeslutet väl föreligger. Med andra ord: formalia skall inte tillåtas&lt;br&gt;försvåra en utveckling som på ett bra sätt kombinerar miljöns och&lt;br&gt;samhällsekonomins intressen. Därför måste man i arbetet med följd-&lt;br&gt;lagstiftningen finna former som tillåter företag att på kortast möjliga tid&lt;br&gt;omsätta nya idéer i faktisk produktion och marknadsföring.---Det bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilt beaktas att om det inom EG införs regler, som syftar till en&lt;br&gt;begränsning av handläggningstidema, är det nödvändigt att motsvarande&lt;br&gt;regler införs även i Sverige. Vid valet av land för etablering eller&lt;br&gt;utbyggnad av en verksamhet är nämligen frågan om hur lång tid det tar&lt;br&gt;att erhålla erforderliga tillstånd en mycket viktig bedömningsfektor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.51 Myjöcentrum: Vi rekommenderar att Koncessionsnämnden&lt;br&gt;avvecklas med det snaraste och ersätts med miljödomstolar eller att&lt;br&gt;prövningsförferandet flyttas över till fastighetsdomstolarna. Högsta&lt;br&gt;instans blir då automatiskt en domstol och inte som nu är fellet och som&lt;br&gt;föreslås en förvaltningsmyndighet eller regeringen, vilket strider mot&lt;br&gt;grundläggande rättssäkerhetsprinciper och Europakonventionens artikel&lt;br&gt;6, som föreskriver att envar skall ha rätt att få sina civila rättigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;319&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsligt prövade.---Fastighetsdomstolarna har vid handläggning av Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skadeständsärenden visat sig synnerligen kompetenta att handlägga Bilaga 4&lt;br&gt;miljöproblem. I några fell har fastighetsdomstolar redan övertagit&lt;br&gt;Koncessionsnämndens roll, när miljöoffer väckt en forbudstalan mot&lt;br&gt;skadegöraren. Forbudstalan mot en verksamhet är som bekant f.n. möjlig&lt;br&gt;endast om koncession saknas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;13.1 Överbefälhavaren, ÖB: Miljökonsekvensbeskrivningar föreslås bli&lt;br&gt;obligatoriska vid tillståndsprövningar. ÖB föreslår att tillämpningsföre-&lt;br&gt;skrifterna i 4 § kompletteras så att det tydligt framgår att alternativa&lt;br&gt;lokaliseringar inte behöver redovisas när tillstånd söks för utökning i&lt;br&gt;ringa omfettning av redan etablerad verksamhet. Verksamhet som vid ny&lt;br&gt;lokalisering eller omstrukturering kräver regerings- eller riksdagsbeslut&lt;br&gt;bör också vara undantagna beträffande beskrivning av alternativ&lt;br&gt;lokalisering. För försvarsmaktens del gäller detta främst flottiljflyg-&lt;br&gt;platser, bas 90-systemet, övnings- och skjutfält. Nu gällande regler ger&lt;br&gt;enligt ÖB uppfettning upphov till onödiga utredningar och kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 Statens Järnvägar, SJ: Delar kommitténs bedömning att miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningar (MKB) bör vara obligatoriska för verksamhet som&lt;br&gt;kan leda till betydande påverkan på miljön. Lagtexten bör dock tydligare&lt;br&gt;ange vilka konkreta krav som skall ställas på en korrekt genomförd&lt;br&gt;MKB. SJ vill i detta sammanhang erinra om de mer utförliga regler för&lt;br&gt;MKB som utfärdats inom EG, och som enligt EES-avtalet även skall&lt;br&gt;tillämpas i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.3 Banverket: I lagförslaget införs krav på upprättande av miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar i samband med tillståndsprövningar och anmälnings-&lt;br&gt;ärenden. Några motsvarande krav finns inte för objekt som tillåtlig-&lt;br&gt;hetsprövas (regeringen), vilket är förvånande. Banverket anser att&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar även här bör ingå i det nödvändiga&lt;br&gt;provningsunderlaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.4 Vägverket: Inom vägsektom liksom inom många andra sektorer&lt;br&gt;behövs konsekvensbeskrivningar dels i ett översiktligt/strategiskt&lt;br&gt;sammanhang, dels i samband med lokalisering och detaljutformning.&lt;br&gt;Miljöbalken bör tydligare ange att miljökonsekvensbeskrivningar skall&lt;br&gt;utarbetas i ett sammanhang där miljöfrågor analyseras integrerat med&lt;br&gt;andra frågor. Det bör även anges att miljökonsekvensbeskrivningar kan&lt;br&gt;tillämpas på flera nivåer i en stegvis planeringsprocess. Eventuella&lt;br&gt;generella föreskrifter för miljökonsekvensbeskrivningar bör ange att&lt;br&gt;beskrivningarna skall anpassas till det aktuella fellet och planeringsske-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;320&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det.---Kravet på miljökonsekvensbeskrivning gäller de fell där en Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtgärd kan beferas medföra betydande påverkan på människors hälsa eller Bilaga 4&lt;br&gt;miljö eller äventyra en långsiktigt god hushållning med naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens betänkande anger ingen förklaring till huruvida långsiktigt&lt;br&gt;god hushållning skall motsvara balkens syfte som gäller långsiktigt&lt;br&gt;hållbar utveckling. Såsom kraven på miljökonsekvensbeskrivning nu är&lt;br&gt;skrivna i miljöbalken kan man göra en återkoppling till 1 kap. 2 § i&lt;br&gt;balken för att tolka begreppet hushållning. Där anges att såväl ekologiska&lt;br&gt;som sociala och samhällsekonomiska synpunkter skall beaktas vid&lt;br&gt;bedömning av &amp;quot;god hushållning&amp;quot;. Vägverket drar därför slutsatsen att&lt;br&gt;socio-ekonomiska konsekvenser skall behandlas i en miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivning. Hälsoaspektema förknippas enligt plan- och bygglagen med&lt;br&gt;säkerhet.---Med denna tolkning kommer miljökonsekvensbeskriv-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar att omfetta åtminstone samtliga typer av externa effekter av&lt;br&gt;åtgärder i ett vägtrafiksystem. Sådana samlade konsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;bör enligt Vägverkets mening eftersträvas. (En bättre benämning vore&lt;br&gt;dock &amp;quot;konsekvensbeskrivning&amp;quot;. Bredare konsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;kommer att kräva att bredare kompetens även granskar och godkänner&lt;br&gt;dessa.)---För att säkra en tillämpning av miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är anpassad till respektive sektor, och därmed effektiv, är det viktigt&lt;br&gt;att sektorsvisa föreskrifter kan utfärdas även fortsättningsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.5 Luftfartsverket: Ifråga om miljökonsekvensbeskrivningar vill&lt;br&gt;Luftfartsverket särskilt framhålla behovet av en tydlig koppling mellan&lt;br&gt;olika krav som kan ställas enligt miljöbalkens regler och den fysiska&lt;br&gt;planeringen i PBL. De krav som kan ställas i ett koncessionsärende -&lt;br&gt;såväl ifråga om miljöpåverkan som i säkerhetshänseende - måste således&lt;br&gt;få ett genomslag i den fysiska riksplaneringen. Sådan koppling finns inte&lt;br&gt;idag och det ankommer väl närmast på den pågående PBL-utredningen&lt;br&gt;att åstadkomma en förändring härvidlag. Luftfartsverket vill dock inte&lt;br&gt;utesluta att sådana ändringsförslag även kan direkt beröra utformningen&lt;br&gt;av bestämmelserna i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.6 Riksrevisionsverket, RRV: RRV anser att kommittén borde&lt;br&gt;behandlat frågan om vem som skall utföra MKB och hur det kan&lt;br&gt;förhindras att MKB enbart uppfettas som en partsinlaga från exploate-&lt;br&gt;ringsin tresse na. Det är svårt och tidskrävande för utomstående myndighet&lt;br&gt;att analysera om en MKB vetenskapligt håller måttet. Om MKB enbart&lt;br&gt;kommer att uppfettas som partsinlagor vilka myndigheterna måste lägga&lt;br&gt;ned stora analysresurser på kan MKB ha förfelat sitt syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.7 Boverket: Allmänmotiveringen innehåller klarläggande beskriv-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar av t.ex. behovet och avgränsningen av MKB. Det föreslagna&lt;br&gt;systemet för när MKB skall krävas är emellertid svåröverskådligt.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket vill framhålla vikten av att MKB tydligt är ett underlag för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;321&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göra hushållningsavvägningar inför beslut, inte bara en beskrivning av&lt;br&gt;miljöeffekter av stora projekt. Den föreslagna § 3 motsvarar därvid&lt;br&gt;dagens krav på innehåll.---Utökningen berör också naturvårdslagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilket kan ifrågasättas. Många ärenden enligt NVL, som t.ex. vilthägn&lt;br&gt;och skyltar där kravet nu inte är obligatoriskt, behöver en nyanserad&lt;br&gt;bedömning, för att inte kravet skall uppfettas som byråkratiskt och&lt;br&gt;meningslöst. Dagens möjlighet för beslutsfattaren att avgöra om en MKB&lt;br&gt;behövs bör bibehållas. - - - Det framgår av flera studier, bl.a. vid&lt;br&gt;Manchester universitet på uppdrag av EG, att tillämpningen vinner på ett&lt;br&gt;enkelt system och ett meningsfullt krav. Boverket tolkar förslaget så, att&lt;br&gt;MKB-kraven kommer att återfinnas på olika ställen, att kravparagrafema&lt;br&gt;ibland överlappar varandra och att kraven grundas på olika kriterier;&lt;br&gt;ibland obligatorium och ibland betydenhetskriterium. Det är angeläget att&lt;br&gt;främja en enhetlig tillämpning med ett entydigt och enkelt krav och med&lt;br&gt;utgångspunkten att MKB är detsamma för alla lagarna.---Dagens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna och som huvudregel obligatoriska krav förordas och de&lt;br&gt;föreslagna kravreglema kan därvid förenklas. Ett stadgande i balken med&lt;br&gt;hänvisning, och eventuella undantag som för NVL, i de berörda lagarna&lt;br&gt;är att föredra framför det idag gällande med kravet som återfinns även&lt;br&gt;i speciallagarna ibland. - - - Detta krav borde kompletteras med&lt;br&gt;utveckling av kriterier för omfettningen av arbetet med MKB och av det&lt;br&gt;slutliga dokumentet. Denna lösning ger visserligen som idag ett otydligt&lt;br&gt;MKB-begrepp, eftersom ett tillräckligt beslutsunderlag kan variera&lt;br&gt;mycket beroende på vad beslutet avser, men det ger förutsättningar for&lt;br&gt;att utveckla en effektiv hantering av beslutsunderlag för prövning av&lt;br&gt;förändringar.---Vad avser frågan att ha MKB-krav i PBL, är det en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationellt växande insikt att det är i tidiga och övergripande skeden&lt;br&gt;som stora miljövinster i bred bemärkelse kan vinnas. Att koppla MKB till&lt;br&gt;planeringen ger flera olika fördelar, varav tidigheten och möjligheten att&lt;br&gt;se samband och indirekta konsekvenser kan framhållas. Boverket ställer&lt;br&gt;sig därmed bakom tanken att koppla MKB till den kommunala fysiska&lt;br&gt;planeringen. Däremot är det tveksamt om förslaget innebär en reell&lt;br&gt;utökning av det krav som vilar i PBL i avbidan på EES-avtalet (SFS&lt;br&gt;1992:1769). Frågan är dessutom föremål för beredning inom PBL-&lt;br&gt;utredningen, och kan därvid komma att beröra även de översiktliga&lt;br&gt;plannivåema som i flera avseenden ger större möjligheter än den&lt;br&gt;detaljerade nivån där bindande beslut tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.8 Statens Jordbruksverk: Vad som inte sägs explicit i utredningen,&lt;br&gt;men som Jordbruksverket gärna vill poängtera, är att Sverige har infört&lt;br&gt;ett ur internationell synvinkel helt unikt system, nämligen att knyta kravet&lt;br&gt;på miljökonsekvensbeskrivning till i princip all tillståndsprövning. Det&lt;br&gt;innebär att stora exploatörer såsom Oresundskonsortiet såväl som&lt;br&gt;enskilda personer och jordbruksföretagare utsätts för samma grund-&lt;br&gt;läggande krav i tillståndsprocessen. - - - Jordbruksverket noterar att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;322&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningen på flera ställen understryker att miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar måste stå i rimlig proportion till vad beslutet avser och att rutiner&lt;br&gt;utarbetas för en rimlig avvägning mellan fullständighet, relevans och&lt;br&gt;betydenhet. Om denna grundsyn vinner tillämpning biträder Jord-&lt;br&gt;bruksverket utredningens förslag till 9 kap. miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.9 Skogsstyrelsen: Genom riksdagsbeslut våren 1993 finns från den 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;januari 1994 krav på MKB för &amp;quot;nya metoder för skogens skötsel och nya&lt;br&gt;skogsodlingsmateriaT i 32 § skogsvårdslagen. Detta krav stämmer väl&lt;br&gt;överens med miljöbalkens förslag till 2 kap. 1 § samt 9 kap. 2 §.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anförs i specialmotiveringen finns verksamheter och åtgärder som&lt;br&gt;inte är underkastade tillståndsplikt och där kravet på MKB därför inte&lt;br&gt;kan användas som underlag vid tillståndsprövning. Skogsstyrelsen vill&lt;br&gt;framhålla att detta är fellet med &amp;quot;nya metoder för skogens skötsel och&lt;br&gt;nya skogsodlingsmateriaT, som inte omfettas av tillståndsplikt där&lt;br&gt;miljöfrågan prövas. Kravet på MKB i skogsvårdslagen blir följdaktligen&lt;br&gt;just en sådan &amp;quot;principförklaring&amp;quot; som specialmotiveringen anger. Kravet&lt;br&gt;på MKB vid samtliga tillstånds- och anmälningsärenden enligt 9 kap. 1&lt;br&gt;§ första stycket bör begränsas till verksamhet eller åtgärd som kan&lt;br&gt;beferas medföra betydande miljöpåverkan. Det bör vidare övervägas att&lt;br&gt;i 9 kap. 5 § ange att kostnadsansvaret även kan fördelas mellan samhället&lt;br&gt;och den enskilde.---Genom begränsningen undviks att begreppet MKB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ges en alltför vid tolkning och därmed urholkas. Härigenom uppnås&lt;br&gt;också en bättre överensstämmelse med texten i 20 kap. 6 § liksom med&lt;br&gt;dagens 25 § naturvårdsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.10 Riksantikvarieämbetet, RAÄ: Altemativkravet bör gälla generellt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och de eventuella ferhågor som kan finnas för att alternativ därigenom&lt;br&gt;utreds i onödan får istället lösas genom att formerna för att avgränsa&lt;br&gt;omfettning och inriktning av en MKB utvecklas. — Kommitténs förslag&lt;br&gt;innebär även en principiellt viktig inskränkning i kravet på MKB genom&lt;br&gt;att införa ett betydenhetskriterium. - - - En möjlighet till medveten&lt;br&gt;urskiljning av sådana fell, där en MKB har något att tillföra det övriga&lt;br&gt;underlaget i ett ärende, bör i någon form regleras i lagstiftningen. - - -&lt;br&gt;Det är väsentligt att ett betydenhetskriterium utformas så att det inte&lt;br&gt;utesluter behandling av mindre åtgärder, som genom det sammanhang de&lt;br&gt;ingår i kan få stor betydelse.---Formerna för detta bör utvecklas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närmare.---Med vetskap om att man internationellt eftersträvar större&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;flexibilitet anser RAÄ att den av utredningen föreslagna förändringen bör&lt;br&gt;utredas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.11 Sveriges geologiska undersökning, SGU: SGU har tidigt ställt sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bakom att ett bättre underlag rörande miljökonsekvenserna bör tas fram&lt;br&gt;inför beslut i tillståndsärenden som är av större betydelse för miljön och&lt;br&gt;hushållningen med naturresurser.---SGU vill påminna om att det i en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;323&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MKB, inte är möjligt att redovisa andra lokaliseringar eller alternativ, för Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;de lägesbundna fyndigheter som ingår i minerallagstiftningen. - - - Bilaga 4&lt;br&gt;Alternativen är att bearbeta fyndigheten eller att inte bearbeta den. Att&lt;br&gt;inte bearbeta fyndigheten är det s.k. nollaltemativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.12 Konkurrensverket: Från konkurrenssynpunkt är det viktigt att&lt;br&gt;Sverige inte infor detaljkrav som fungerar handelshindrande. Det bör&lt;br&gt;även föreligga proportionalitet mellan å ena sidan omfattningen av och&lt;br&gt;kraven på miljökonsekvensbeskrivningama och å andra sidan målet med&lt;br&gt;dessa. Det är också viktigt att Sverige i internationella sammanhang&lt;br&gt;verkar for att sådan proportionalitet uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.13 Statens naturvårdsverk: Det är nödvändigt att arbetsgångens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydelse understryks i förarbetena och kommer till uttryck som&lt;br&gt;förfaranderegler, lämpligen i en MKB-förordning.---Det är viktigt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det i MKB:n tydligt framgår vilka fakta beskrivningen grundas på.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen bör understryka vikten av kvalitetssäkring av MKB.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MKB bör inte enbart upprättas i enskilda ärenden utan även tas fram och&lt;br&gt;nyttjas som underlag för beslut av övergripande karaktär, som t.ex.&lt;br&gt;översiktsplanering enligt PBL eller systemplanering enligt trafiklagstift-&lt;br&gt;ningen. ---Verket föreslår att enhetliga generella krav på upprättande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av MKB återfinns i miljöbalken beträffande verksamheter som skall&lt;br&gt;tillståndsprövas enligt någon av balkens bestämmelser eller vid till-&lt;br&gt;ämpning av de lagar som anges i 2 kap. 1 § 2 st miljöbalken.---Krav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på MKB vid anmälan av vissa verksamheter m.m. bör, med stöd av&lt;br&gt;bemyndigandet i 2 §, regleras genom föreskrifter i förordning.---Av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formuleringen i 4 § kan inte utläsas att en MKB skall innehålla alternativ,&lt;br&gt;även s.k. 0-altemativ, samt motiv for valt alternativ och tydlig redovis-&lt;br&gt;ning av på vilka grunder övervägda alternativ har förkastats. Verket&lt;br&gt;anser att det är angeläget att sådana krav tydligt uttrycks i miljöbalken,&lt;br&gt;och att kravet skall gälla för samtliga lagar enligt vilka MKB skall&lt;br&gt;upprättas. - - - Kommittén bör i arbetet med följdlagstiftningen till&lt;br&gt;miljöbalken föreslå att i MinL tas in en bestämmelse om att även en&lt;br&gt;ansökan om undersökningskoncession skall vara åtföljd av en miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.14 Koncessionsnämnden för miljöskydd: 9 kap. 1 §. Koncessions-&lt;br&gt;nämnden vill här först peka på ytterligare en konsekvens av att regering-&lt;br&gt;ens tillåtlighetsprövning i vissa fell kan komma att hänga i luften,&lt;br&gt;nämligen att bestämmelsen i denna paragraf inte innehåller något krav på&lt;br&gt;upprättande av miljökonsekvensbeskrivning som underlag för prövningen&lt;br&gt;i sådana ärenden. I förslaget till lydelse av paragrafen nämns att en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd eller i&lt;br&gt;en anmälan enligt balken. Det kan naturligtvis inte ha varit kommitténs&lt;br&gt;avsikt att härigenom i praktiken lätta på kravet på upprättande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;324&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökonsekvensbeskrivningar i de från miljösynpunkt viktigaste Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ärendena. Avsikten synes inte ha varit att dessa fall skall täckas in av 2 Bilaga 4&lt;br&gt;§ i kapitlet. Koncessionsnämndens förslag ovan att överväga sådana&lt;br&gt;regler att man alltid får till stånd en tillståndsprövning i de ärenden som&lt;br&gt;regeringen prövar enligt 7 kap. miljöbalken medför emellertid att&lt;br&gt;problemet bortfaller. I annat fell måste ett tillägg göras till paragrafen där&lt;br&gt;det framgår att en miljökonsekvensbeskrivning skall upprättas också i de&lt;br&gt;ärenden där regeringen enbart gör en tillåtlighetsprövning.---Skyldig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten att upprätta miljökonsekvensbeskrivning även i alla anmälnings-&lt;br&gt;ärenden enligt balken kan ifrågasättas. I många mindre ärenden torde det&lt;br&gt;inte vara nödvändigt att upprätta en sådan beskrivning.---Beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga förslag i 9 kap. har Koncessionsnämnden ingen invändning mot&lt;br&gt;förslaget i 4 § att lagfästa kravet på redovisning av alternativ inklusive&lt;br&gt;&amp;quot;nollaltemativet&amp;quot;, eftersom detta motsvarar vad som gäller i EG-rätten.&lt;br&gt;Inte heller mot förslaget till lydelse av 7 § har Koncessionsnämnden&lt;br&gt;någon invändning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.15 Statens Råd för kärnavfallsfrågor, KASAM: KASAM betraktar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;- utifrån sitt uppdrag att överväga hur kärnkraftens avfallsfrågor&lt;br&gt;långsiktigt bör hanteras - ett system med väl genomarbetade och&lt;br&gt;trovärdiga miljökonsekvensbeskrivningar som nödvändigt, om det skall&lt;br&gt;bli möjligt att få acceptans bland allmänheten för de tekniska lösningar&lt;br&gt;som kan bli aktuella. En förutsättning för denna acceptans är att&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar har tagits fram i öppen dialog mellan&lt;br&gt;berörda intressen. - - - Den föreslagna begränsningen till sådana&lt;br&gt;planerings- och beslutsprocesser som regleras i nuvarande naturresurs-,&lt;br&gt;plan- och miljölagstiftning eller på annat sätt är direkt författningsreglera-&lt;br&gt;de har KASAM inga erinringar mot.---Det eller de system, för vilka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsekvenserna av alternativa beslut skall beskrivas, kan alltså ha en&lt;br&gt;mycket stor utsträckning i rummet. Även den mest ambitiöst upplagda&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning kan därför lätt kritiseras för att ha förbisett&lt;br&gt;viktiga miljöaspekter, eller för att ha gjort alltför kraftiga avgränsningar.&lt;br&gt;Sådan kritik är önskvärd i en öppen och demokratisk beslutsprocess. Det&lt;br&gt;måste emellertid finnas ett sätt att skilja viktig och saklig kritik från&lt;br&gt;sådan som ägnar sig åt petitesser in absurdum, kanske med enda syfte att&lt;br&gt;förhala besluten.---För att bedöma fullständighet och avgränsning i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stora och svårbemästrade miljökonsekvensbeskrivningar krävs kunnande&lt;br&gt;inom flera specialområden. Enligt KASAMs uppfettning är det oreal-&lt;br&gt;istiskt att föreställa sig att all denna specialistkompetens skall finnas&lt;br&gt;representerad vid länsstyrelserna (jfr. s. 553 nederst).---I betänkandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns en tendens att använda begreppet &amp;quot;nollaltemativ&amp;quot; som om det vore&lt;br&gt;en väl definierad företeelse.---Begreppet nollaltemativ är ingalunda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alltid identiskt med vad som är bäst för miljön. Ett icke-handlande, kan&lt;br&gt;tänkas leda till större miljöpåverkan än den påverkan som själva&lt;br&gt;anläggandet av reningsverket innebär. Kanske bör ett nollaltemativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;generellt definieras som det scenario som kan skönjas om en föreslagen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;aktivitet inte alls kommer till stånd. I vart fall kan ett nollaltemativ inte Bilaga 4&lt;br&gt;definieras som &amp;quot;att det inte sker någon förändring alls&amp;quot; (jfr. s. 550&lt;br&gt;överst).---Enligt KA SAM s uppfettning måste alltså nollaltemativet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;väljas med största omsorg. Den som i egenskap av sökande har att&lt;br&gt;utarbeta en miljökonsekvensbeskrivning kan ha behov av tillgång till en&lt;br&gt;oberoende och kompetent instans som diskussionspartner inför valet av&lt;br&gt;nollaltemativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KASAM ansluter sig till grundsatsen att ansvaret för att ta fram en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning skall ligga på sökanden och att denne skall&lt;br&gt;bära de kostnader som uppstår. Det är då av största vikt att säkerställa&lt;br&gt;att en bred allmänhet uppfattar miljökonsekvensbeskrivningama som&lt;br&gt;dokument, vars innehåll präglas av hög kvalitet. Organisatoriska&lt;br&gt;lösningar bör väljas som så långt möjligt säkerställer krav på hög&lt;br&gt;kvalitet. — KASAM ser det som väsentligt att ansvaret for allsidighet&lt;br&gt;och kvalitetskontroll av miljökonsekvensbeskrivningar läggs utanför de&lt;br&gt;sektorsmyndigheter, som skall ta ställning i tillståndsfrågan. Vi delar i&lt;br&gt;väsentliga stycken de tankegångar om fristående ställning samt nära och&lt;br&gt;bred kontakt med medborgarna som förs fram i reservation nr. 1 (del 2&lt;br&gt;s. 221) och om vikten av offentlig presentation och utfrågning kring&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar som uttalas i det särskilda yttrandet nr. 7&lt;br&gt;(del 2, s. 282). — Också för den, som i egenskap av sökande har att ta&lt;br&gt;fram miljökonsekvensbeskrivningar, kommer sannolikt ett sådant&lt;br&gt;fristående expertorgan att vara av största värde. Sökanden kan härigenom&lt;br&gt;få tillgång till expertis som kan medverka till att ta tillvara, utveckla och&lt;br&gt;samordna kunskap av betydelse för det aktuella projektet. — KASAM&lt;br&gt;föreslår att en oberoende MKB-instans, gärna efter nederländskt mönster,&lt;br&gt;inrättas i Sverige och att den särskilde utredaren ges tilläggsdirektiv i&lt;br&gt;detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.16 Växjö tingsrätt: Tingsrätten kan i dess egenskap av vattendomstol&lt;br&gt;bekräfta att det vid tillståndsprövningen är ytterst betydelsefullt att ha en&lt;br&gt;väl utförd redovisning av projektets förväntade miljökonsekvenser som&lt;br&gt;beslutsunderlag. Det finns därför all anledning att på sätt kommittén&lt;br&gt;föreslår ta in bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar i miljöbal-&lt;br&gt;ken. I betänkandet framhålls bland annat, att arbetet med beskrivningen&lt;br&gt;måste bestå av bearbetning av information i större utsträckning än i själva&lt;br&gt;insamlandet av data. Enligt tingsrättens erferenhet är miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar tyvärr ofta bristfälliga i detta mycket väsentliga avseende och&lt;br&gt;det kan därför finnas anledning att överväga om kravet på bearbetning av&lt;br&gt;informationen också borde firamgå direkt av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.17 Stockholms universitet: I 9 kap. anges vissa mycket allmänna&lt;br&gt;regler om miljökonsekvensbeskrivningar och annat planeringsunderlag.&lt;br&gt;Tveklöst är det ur samhällsplanerings- och beslutsaspekter av yttersta vikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;326&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att man vid beslutsfattandet har ett tillfredsställande analysmaterial till sitt&lt;br&gt;förfogande. Det är viktigt att detta föreligger redan på ett sådant stadium&lt;br&gt;av handläggningen att det i realiteten får betydelse for beslutsfattandet.&lt;br&gt;Men det måste också vägas in att den sökande parten skall veta i vilken&lt;br&gt;utsträckning som det föreligger ett sådant krav. — Det är svårt att se&lt;br&gt;vilka situationer som inte täcks av de i 2 kap. 1 § uppräknade lagarna. -&lt;br&gt;- - I 9 kap. 1 § anges som ett tvingande krav att det skall upprättas en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning i verksamhet, där hantering av kemisk eller&lt;br&gt;bioteknisk produkt eller vara eller någon annan åtgärd kan befåras&lt;br&gt;medföra betydande påverkan på människors hälsa eller miljön eller&lt;br&gt;äventyra en långsiktig hushållning med naturresurser. Om man tar detta&lt;br&gt;krav på miljökonsekvensbeskrivning och ställer det i linje med de&lt;br&gt;funderingar om vilka överklagandemöjligheter som skall finnas, kan det&lt;br&gt;tyckas ur rättssäkerhetssynpunkt tveksamt att ha ett så allmänt formulerat&lt;br&gt;krav. Det synes i de flesta situationer vara tillfredställande med de krav&lt;br&gt;som anges enligt 9 kap. 2 §. I betänkandet betonas behov av ett system&lt;br&gt;som är balanserat och möjliggör ett praktiskt handläggande av till-&lt;br&gt;ståndsärenden. Betänkandet anger att det är viktigt att utveckla och&lt;br&gt;använda en miljöanpassad beslutsteknik. Internationellt har ett flertal&lt;br&gt;länder redan lagstiftat om sådana krav på miljökonsekvensbeskrivning,&lt;br&gt;bl.a. USA och Kanada. Inom EG har särskilda direktiv utarbetats&lt;br&gt;(85/337). Det kan dock inte anses självklart att en tvingande regel med&lt;br&gt;så allmänna rekvisit skulle ge de agerande parterna större vilja att&lt;br&gt;tillhandahålla ett bättre beslutsunderlag. Det synes ur flera synvinklar&lt;br&gt;bättre befrämja ett kvalitativt bättre beslutsunderlag om man i detaljregle-&lt;br&gt;ring angav i vilka situationer som man ställer krav på en miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.18 Uppsala universitet: Det bör i själva lagtexten framgå vilka krav&lt;br&gt;man kan ställa på MKB som dokument och procedur. Förebild bör vara&lt;br&gt;Esbo-konventionen samt erfarenheter från främst USA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.19 Lunds universitet: Vad gäller frågan om MKB anser inte&lt;br&gt;forskningsnämnden att kommittén i alla avseenden valt den mest lämpliga&lt;br&gt;utformningen. Reglema bör placeras i anslutning till 20 kap. 6 §&lt;br&gt;lagförslaget, eller hellre komplettera densamma. Där behandlas nämligen&lt;br&gt;frågan om vilket beslutsunderlag som krävs i ett tillståndsärende. I 20:6&lt;br&gt;sägs endast att ansökan eller anmälan skall innehålla de uppgifter som&lt;br&gt;behövs för prövningen - utan minsta hänvisning till reglema om MKB.&lt;br&gt;Reglema om beslutsunderlag är dessutom onödigt vagt utformade, även&lt;br&gt;med hänsyn tagen till det välkomna förslaget att MKB:n &amp;quot;vid behov&amp;quot;&lt;br&gt;skall redovisa alternativa lösningar, däribland den s.k. &amp;quot;nollösningen&amp;quot;.&lt;br&gt;EG:s direktiv i frågan är betydligt mer omfettande, likaså Esbo-kon-&lt;br&gt;ventionen vilken Sverige har tillträtt. (Det skulle m.a.o. inte innebära&lt;br&gt;någon radikal förändring av svensk rätt att i 9 kap. (alternativt 20 kap.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;327&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ange åtminstone det mera centrala innehållet i en MKB.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.20 Naturvetenskapliga forskningsrådet, NFR: NFR delar ut-&lt;br&gt;redningens åsikt att miljökonsekvensbeskrivningar skall ingå i be-&lt;br&gt;slutsunderlaget i avgöranden som påverkar människor och miljö (del 1,&lt;br&gt;s. 39), och att en sådan beskrivning skall föreligga på ett mycket tidigt&lt;br&gt;stadium, innan de första reella besluten fettats i en fråga. Kraven på&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningens omfettning bör naturligtvis stå i propor-&lt;br&gt;tion till vad beslutet avser, men det är angeläget att varje konsekvensbe-&lt;br&gt;skrivning verkligen utgör ett seriöst fösök att beskriva, analysera och&lt;br&gt;bedöma konsekvenserna av olika åtgärder. Upprättandet av miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar får inte bli en slentrianmässig procedur. Att bedöma&lt;br&gt;vilka konsekvenser en föreslagen åtgärd eller verksamhet kan få på&lt;br&gt;miljön kan ofta vara mycket komplicerat. NFR vill därför med kraft&lt;br&gt;påtala vikten av att miljökonsekvensbeskrivningar skall vila på vetenska-&lt;br&gt;plig grund. Man bör därför överväga om inte särskilda kunskapskrav bör&lt;br&gt;fordras av de som skall upprätta miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.21 Sveriges lantbruksuniversitet: Lagförslagets kapitel 9 rörande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljökonsekvensbeskrivningar uppfyller de krav som kan ställas i detta&lt;br&gt;avseende. En miljökonsekvensbeskrivning kan ses som en minimiförut-&lt;br&gt;sättning för att inte fetta miljömässigt dåliga beslut. En utvidgning till att&lt;br&gt;även inkludera nollaltemativ och någon alternativ lokalisering eller&lt;br&gt;alternativ utformning förbättrar förutsättningarna för bra beslut. Än bättre&lt;br&gt;vore ett mer planmässigt sökande efter alternativ som ger uthålliga&lt;br&gt;lösningar. Detta kan dock ingå i utformningen av tillämpningsföre-&lt;br&gt;skrifter. ---Det bör av pedagogiska skäl beskrivas vilka beslut som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste föregås av miljökonsekvensbeskrivningar och vilka beslut som inte&lt;br&gt;kräver miljökonsekvensbeskrivningar (marknadsbeslut) behandlas mer&lt;br&gt;genomgående i förarbetet till den färdiga lagprodukten och därigenom&lt;br&gt;minska gränsdragningsproblematiken i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.22 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Styrelsen instämmer i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudsak i kommitténs bedömningar och tillstyrker förslagen. Kommittén&lt;br&gt;anser att det är sökanden eller den som anmäler som skall ansvara för&lt;br&gt;och bekosta att en miljökonsekvensbeskrivning upprättas och att den&lt;br&gt;uppfyller kraven. Skogsvårdsstyrelsen delar i stort även denna upp-&lt;br&gt;fettning. Vissa undantag bör dock finnas, då samhället bekostar en&lt;br&gt;konsekvensbeskrivning helt eller delvis.---Av utredningen framgår inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;några detaljer hur miljökonsekvensbeskrivningar skall utformas för&lt;br&gt;skogsbrukets del. Det är därför svårt att bedöma vilka konsekvenser ett&lt;br&gt;generellt krav på konsekvensbeskrivning kan få. Skogsvårdsstyrelsemas&lt;br&gt;lokala erferenhet bör dock utnyttjas på något sätt, t.ex. genom remisser. -&lt;br&gt;- - Kommittén föreslår också att länsstyrelsen regelmässigt skall vara&lt;br&gt;remissinstans vid tillståndsärenden som omfettas av krav på MKB. Detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;328&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan kanske bli något tungrott. Om länsstyrelserna regelmässigt skall vara&lt;br&gt;remissinstans bör vara beroende av vilka tillståndsprövningar, som det&lt;br&gt;kommer att krävas MKB för.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.23 Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Miljöskyddskommittén&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;föreslår att en miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om&lt;br&gt;tillstånd eller i en anmälan som görs enligt miljöbalken eller enligt&lt;br&gt;föreskrifter som meddelats med stöd av balken.---Det finns en risk att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöskyddskommitténs förslag ges en alltför vid tolkning, med följd att&lt;br&gt;en mängd ärenden med mycket begränsad miljöpåverkan måste föregås&lt;br&gt;av miljökonsekvensbeskrivning.---Skogsvårdsstyrelsen föreslår att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav på miljökonsekvensbeskrivning enligt miljöbalken begränsas till&lt;br&gt;ansökan om tillstånd för verksamhet eller åtgärd som kan befaras&lt;br&gt;medföra betydande miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.24 Länsstyrelsen i Södermanlands län: 9:2. När det gäller före-&lt;br&gt;skrifter om MKB för arbetsföretag inom jord- och skogsbruket bör inte&lt;br&gt;ske någon försvagning av nuvarande tillämpning, där möjlighet finns att&lt;br&gt;kräva MKB i det enskilda fallet enligt naturvårdslagen. Det finns också&lt;br&gt;anledning att i föreskrifter ange krav på samråd och information i tidiga&lt;br&gt;skeden med myndigheter och allmänhet motsvarande vad som gäller i&lt;br&gt;ML och PBL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.25 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Allmänt sett anser länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det är bra att reglema om MKB utvecklas. Lagen bör dock tydligare&lt;br&gt;reglera dels hur processen med MKB skall genomföras och dels vad en&lt;br&gt;MKB skall innehålla. Omfattningen av en MKB kan rimligen inte vara&lt;br&gt;densamma i en tillståndsansökan och i en anmälan utan någon koppling&lt;br&gt;till de planerade åtgärdernas effekter. En preliminär MKB enligt&lt;br&gt;standardiserade krav bör upprättas i inledningsskedet av ett projekt eller&lt;br&gt;ett ärende. Den bör presenteras för myndigheten samt för övriga berörda.&lt;br&gt;Denna preliminära MKB bör ligga till grund för ett myndighetsbeslut om&lt;br&gt;huruvida en fullständig MKB skall upprättas eller ej samt vilken&lt;br&gt;omfettning den skall ha.---Krav bör införas om att beslut som går&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emot slutsatserna i en MKB om vad som är bästa alternativ för miljön&lt;br&gt;alltid skall motiveras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.26 Länsstyrelsen i Gotlands län: Kravet på miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar (MKB) har enligt länsstyrelsen kommit att få en alltför&lt;br&gt;vidsträckt tillämpning. I samband med att kravet på MKB fors över till&lt;br&gt;miljöbalken bör det göras en behövlig avgränsning av de tillfallen då&lt;br&gt;MKB skall krävas. Samtidigt bör övervägas om man inte i miljöbalken&lt;br&gt;skall ta in regler om allmänhetens medverkan i samband med att MKB&lt;br&gt;upprättas, något som nu saknas. Allmänhetens medverkan har haft stor&lt;br&gt;betydelse när det gällt att utveckla den amerikanska förebilden till MKB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;329&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till ett instrument av betydelse för samhällsutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.27 Länsstyrelsen i Blekinge län: Det måste ligga inom berörda&lt;br&gt;länsstyrelsers ansvarsområde att gemensamt upprätta de åtgärdsplaner&lt;br&gt;som behövs för att miljökvalitetsnormer skall kunna uppfyllas över&lt;br&gt;länsgränsema. Naturvårdsverket skall inte och behöver inte ha denna&lt;br&gt;operativa uppgift, men bör ha ett tillsynsansvar för att så sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.28 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det är viktigt att kravet på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredning av alternativa utformningar och lokaliseringar samt redovisning&lt;br&gt;av en s.k. nollösning ställs redan i hgen. Det är fråga om grundläggande&lt;br&gt;kriterier för en MKB.---Det kan i de situationer som åsyftas i 9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § 2 st. vara befogat att företagaren genom en MKB i förväg gör klart&lt;br&gt;för sig de miljömässiga konsekvenserna av en tänkt åtgärd. Det är&lt;br&gt;emellertid ur trovärdighetssynpunkt tveksamt att utforma regeln som ett&lt;br&gt;absolut krav på en MKB i sådana fall där verksamheten kanske över-&lt;br&gt;huvud taget inte står under tillsyn. Däremot när det gäller planärenden&lt;br&gt;enligt PBL, vilka situationer utredningen främst åsyftar, borde det anges&lt;br&gt;ett direkt krav, antingen i PBL eller i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.29 Länsstyrelsen i Hallands län: Om kraven på en &amp;quot;obligatorisk&amp;quot;&lt;br&gt;MKB skall kunna upprätthållas både beträffande ansökan och anmälan&lt;br&gt;enligt balken, kommer det att komplicera ärendehandläggningen avsevärt&lt;br&gt;- särskilt om länsstyrelsens nedanstående synpunkter om &amp;quot;offentlighet&amp;quot;&lt;br&gt;beträffande MKB vinner gehör. Kravet på MKB bör mot bakgrund av det&lt;br&gt;nu anförda begränsas enbart till tillståndsärenden med en diskretionär rätt&lt;br&gt;för länsstyrelsen att kräva MKB även i anmälningsärende där så anses&lt;br&gt;påkallat. Alternativt kan MKB uteslutas vid tillståndsärende av mindre&lt;br&gt;vikt eller omfettning. Länsstyrelsen finner i övrigt kommitténs förslag&lt;br&gt;mycket bra. Likväl kvarstår en del brister vad gäller allmänhetens&lt;br&gt;påverkan och insyn i MKB-arbetet. För att detta skall tillgodoses i&lt;br&gt;enlighet med det ursprungtiga syftet med en MKB måste någon form av&lt;br&gt;offentliggörande eller samråd ske. Jämförelser kan göras med motsvaran-&lt;br&gt;de som idag sker enligt 12 a § i ML med informationsskyldighet för den&lt;br&gt;som söker tillstånd till en åtgärd, eller t.ex. förfarandet enligt PBL för&lt;br&gt;detaljplaner m.m. Enligt länsstyrelsens mening bör därför 9 kap.&lt;br&gt;kompletteras med sådana bestämmelser om utställning, kungörelse eller&lt;br&gt;samråd beträffande MKB:n. Detta medför också att MKB:n kan bli&lt;br&gt;föremål för eget beslut. Vidare kan då övervägas huruvida sådana&lt;br&gt;godkännandebeslut skall kunna överklagas eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.30 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Kravet på MKB tillhör&lt;br&gt;paraply bestämmelserna i balken. Där anges syftet med MKB och när en&lt;br&gt;MKB skall upprättas men inte dess omfettning och vad den mer i detalj&lt;br&gt;skall innehålla. Det skall avgöras från fell till fell. Detta lägger större&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;330&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar och tyngd på själva processen, dvs. att prövningen eller planering- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;en går till så att råd och synpunkter angående MKB kan komma in tidigt Bilaga 4&lt;br&gt;och från en bred krets. Länsstyrelsen instämmer i denna inriktning men&lt;br&gt;vill betona att det kommer att behövas garantier i följdlagstiftningen för&lt;br&gt;tidiga samråd, öppenhet för allmänheten, befogenheter för prövnings-&lt;br&gt;myndigheten och stödjande centrala råd, om MKB skall bli det hjälpmed-&lt;br&gt;el som var tänkt. Det uttryckliga kravet på redovisning av nollaltemativ&lt;br&gt;och andra alternativ tillstyrks av länsstyrelsen.---Beslut av genom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gripande betydelse för miljön fattas ofta utanför miljöbalkens prövnings-&lt;br&gt;system, t.ex. beslut om beskattning och avdragsrätt. Någon form av&lt;br&gt;miljökonsekvensbedömning bör göras vid beslut inom andra politikom-&lt;br&gt;råden. ---Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer och miljökonse-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvensbeskrivningar skall enligt 2 kap. 1 § tillämpas bland annat för&lt;br&gt;skötsel av skogs- och jordbruksmark. Dagens fiskemetoder kan ha en&lt;br&gt;liknande påverkan på miljön och det finns goda skäl för att låta be-&lt;br&gt;stämmelserna i 8 och 9 kap. i miljöbalken vara tillämpliga även på fiske&lt;br&gt;och fiskevård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.31 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Av 9 kap. 6 § bör framgå att&lt;br&gt;länsstyrelsen utöver sin roll som kunskapsförsöijare även har ett ansvar&lt;br&gt;för uppföljning av miljövårdsarbetet och miljösituationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.32 Länsstyrelsen i Örebro län: Att alla ansökningar och anmälningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall åtföljas av en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) innebär att man&lt;br&gt;ställer samma formella krav på en beskrivning som kan variera i&lt;br&gt;omfång.---Det finns en uppenbar risk för att MKB-begreppet kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;urvattnas av detta. Det finns därför goda skäl att precisera innehållet i&lt;br&gt;en MKB och införa begrepp som förenklad MKB och fullständig MKB.&lt;br&gt;Det bör vara den prövande myndigheten som avgör vilken nivå av MKB&lt;br&gt;som skall krävas. Detta innebär att tidigt samråd måste ske med den&lt;br&gt;prövande myndigheten. - - - Det är värdefullt att man i lagtexten&lt;br&gt;understryker att miljökonsekvenserna skall utredas under planeringspro-&lt;br&gt;cessen och inte som ibland hittills har skett efter det att ett projekt har&lt;br&gt;fastställts och antagits. I ett sådant fall utgör MKB inget underlag for&lt;br&gt;bedömningen om det bästa alternativet valts, utan bara en uppräkning av&lt;br&gt;påverkan från det aktuella och antagna alternativet. Ett särskilt problem&lt;br&gt;utgör MKB när det gäller påverkan av människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.33 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Genomarbetade miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar och krav på att redovisa alternativ till huvudförslaget&lt;br&gt;inklusive ett nollaltemativ är bra. Länsstyrelsernas roll som samordnare&lt;br&gt;och förmedlare av underlagsmaterial är betydelsefull. För att länsstyrel-&lt;br&gt;serna på ett bra sätt skall kunna fullgöra den rollen krävs att lässtyrelsen&lt;br&gt;får ett i balken lagstadgat ansvar för samordning av miljöfrågorna i länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;331&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.34 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen tillstyrker att&lt;br&gt;krav på konsekvensbeskrivning för alternativ och O-altemativ skrivs in i&lt;br&gt;balken. Krav bör även ställas på sökanden att denne har övervägt även&lt;br&gt;de alternativa lösningarna innan ansökan eller motsvarande inlämnas till&lt;br&gt;myndigheten. Miljöskyddslagens regler om samråd i tidiga skeden med&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna och allmänheten bör föras in i balken och tillämpas&lt;br&gt;generellt. Dessa krav, som delvis motsvarar kommunernas samrådsskyl-&lt;br&gt;dighet vid planläggning enligt PBL, bör lämpligen knytas till regelsyste-&lt;br&gt;met om MKB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.35 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Den ökade ansvarssprid-&lt;br&gt;ningen i miljövården ger till konsekvens att vissa uppgifter successivt&lt;br&gt;flyttas från myndigheterna till företagen. Det gäller bl.a. for vissa&lt;br&gt;utredningar och i kontrollhänseende. Man kan här, utan att anföra&lt;br&gt;invändningar, peka på att bl.a. de höjda/breddade MKB-kraven medför&lt;br&gt;ökade utredningskostnader på sökandesidan. Vi utgår även på denna&lt;br&gt;punkt av praktiska skäl från, att behovet närmare får värderas i lika fall&lt;br&gt;av den prövande myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.36 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Kunskapsförmedling och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;opinionsbildning är mycket viktiga för ett bra miljöarbete och som&lt;br&gt;underlag för miljökonsekvensbeskrivningar.---Det är önskvärt att man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;exemplifierar vilken typ av arbetsföretag det kan gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.37 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen är i stort positiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till den föreslagna utvidgningen av skyldigheten att upprätta miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar. Ändå finns det anledning att i detta sammanhang&lt;br&gt;varna för risken att det kan uppstå en omfettande &amp;quot;MKB-byråkrati&amp;quot;.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bör således ge myndigheter och andra berörda tillräckligt&lt;br&gt;tydliga anvisningar i detta avseende, så att man vågar förenkla miljökon-&lt;br&gt;sekvensbeskrivningama när så är motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.38 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Det är av största vikt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånds- och anmälningspliktiga arbetsföretag förses med MKB,&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning. Detta krav bör, helt i enlighet med&lt;br&gt;kommitténs förslag, även gälla sådana arbetsföretag inom jord- och&lt;br&gt;skogsbruk som regleras genom miljöbalken.---Vad som framgår av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;specialmotiveringen till 3 kap. 2 § bör därför närmast gälla arbetsföretag&lt;br&gt;som inte regleras i miljöbalken. Kravet på MKB för O-altemativ och&lt;br&gt;andra alternativ är en styrka i förslaget. Här bör krav också ställas på att&lt;br&gt;sökanden har övervägt även de alternativa lösningarna innan ansökan&lt;br&gt;eller motsvarande inlämnas till myndigheten. - - - Miljöskyddslagens&lt;br&gt;regler om samråd i tidiga skeden med berörda myndigheter och&lt;br&gt;allmämheten, bör föras in i balken och tillämpas generellt. Dessa krav,&lt;br&gt;som delvis motsvarar kommunernas samrådsskyldighet vid planläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;332&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt PBL, bör lämpligen knytas till regelsystemet om MKB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.39 Huddinge kommun: MKB bör alltid göras så tidigt som möjligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i ett planeringsskede. Den är ett nödvändigt och självklart beslutsunderlag&lt;br&gt;för all planering.---Detaljeringsgraden kommer att variera från en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mycket enkel beskrivning till en mycket detaljerad och analyserande. Att&lt;br&gt;alltid begära MKB för alla tillstånd eller anmälningspliktiga verksamheter&lt;br&gt;enligt balken verkar dock något överdrivet. - - - Beskrivningar av&lt;br&gt;konsekvenserna på miljön vid planläggning bör även följas av en&lt;br&gt;beskrivning av de kommunalekonomiska konsekvenserna av planen. Även&lt;br&gt;här bör redovisning av nollaltemativ ske. Det är angeläget att metoder&lt;br&gt;som är enkla att tillämpa även kan utvecklas på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.40 Österåkers kommun: Utredningen föreslår att miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar skall vara obligatoriska vid prövningar och anmälningar&lt;br&gt;enligt miljöbalken. Omfattningen av dessa beskrivningar måste naturligt-&lt;br&gt;vis anpassas till verksamhetens påverkan på miljön och människors hälsa&lt;br&gt;och vi förutsätter att närmare föreskrifter kommer att ges ut med&lt;br&gt;vägledning om beskrivningarnas utformning och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.41 Uppsala kommun: Enligt kommunen är det viktigt att lagtexten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;preciseras vad gäller miljökonsekvensbeskrivningar. Vidare är det enligt&lt;br&gt;kommunen viktigt att hålla i minnet att en miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;inte alltid kan ge svar på alla frågor.---Kommunen anser dessutom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagtexten måste innehålla mer preciserade kriterier för när en miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning skall upprättas. I annat fall blir detta obligatoriskt även&lt;br&gt;i anmälningsärenden av enklare karaktär. Detta kan enligt kommunen inte&lt;br&gt;anses vara motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.42 Eskilstuna kommun: Reglema om miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(MKB) bör byggas ut och förtydligas. Det bör bland annat framgå av&lt;br&gt;lagtexten vilka krav som kan ställas på både dokument och process.&lt;br&gt;(Kravet i MB på alternativ skall ges en vid tolkning och innefatta&lt;br&gt;redovisning av hur verksamhetens, projektets, eller planens ändamål kan&lt;br&gt;uppnås på annat sätt.)---Behovet av MKB, liksom omfattningen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;densamma, bör särskilt utredas. Lokal miljömyndighet bör i första hand&lt;br&gt;slutligt avgöra omfettning och innehåll i MKB. - - - Behovet av&lt;br&gt;integrering av fler miljöanknutna lagstiftningar i miljöbalken blir särskilt&lt;br&gt;tydligt när det gäller diskussionen om MKB-regler. Krav på miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar i all planering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.43 Katrineholms kommun: Enligt kommitténs förslag utvidgas kravet&lt;br&gt;på miljökonsekvensbeskrivningar till att gälla alla tillstånds- och&lt;br&gt;anmälningsärenden som görs enligt balken. Mot bakgrund av vad som&lt;br&gt;senare framförs i balkens motiveringar, bl.a. 12 kap. 2 §, utgår vi från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;333&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att Tryckfelsnisse varit framme. Vi tolkar det som om 1 §, första stycket, Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;enbart avser miljöferlig verksamhet. Detta eller motsatsen bör klargöras. Bilaga 4&lt;br&gt;---Något som inte närmare berörts i kommitténs förslag är vilka former&lt;br&gt;som bör finnas för att underlätta allmänhetens och olika organisationers&lt;br&gt;möjligheter att ta del av och påverka beslutsprocesser. - - - För att&lt;br&gt;miljöhänsynen skall hörsammas måste MKBn komma in mycket tidigare&lt;br&gt;i processen. - - - Nya stora satsningar som bygger på traditionell&lt;br&gt;vägbunden transport bör för övrigt inte komma till stånd utan att&lt;br&gt;alternativa lösningar i första hand getts chansen att reellt prövas. Det&lt;br&gt;förutsätter en MKB där den ekonomiska kalkylen tar hänsyn till de&lt;br&gt;verkliga kostnaderna for långsiktig miljöpåverkan i de olika altenativen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svårigheten att sätta pris på miljön kan överbryggas om naturekonomiska&lt;br&gt;räkenskaper som bygger på miljöindex och nyckeltal får en allmän&lt;br&gt;acceptans.---Vi saknar den här typen av miljömässiga avvägnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler under kapitlet om MKB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.44 Norrköpings kommun: Kommunen konstaterar att skrivningen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. § 1, att MKB skall genomföras om betydande miljöpåverkan kan&lt;br&gt;beferas, måste innebära att de flesta planer och liknande enligt PBL skall&lt;br&gt;innehålla en MKB. Även många andra beslut om förändringar, som i dag&lt;br&gt;inte föregås av en systematisk analys av miljökonsekvenserna måste i&lt;br&gt;framtiden miljökonsekvensbeskrivas. - - - Regeringen bör utnyttja&lt;br&gt;möjligheterna i 9 kap. § 2, att föreskriva om ytterligare områden där&lt;br&gt;MKB krävs, för att införa en storskalig planering av jord- och skogs-&lt;br&gt;bruket över festighets-, kommun- och länsgränser. En sådan fortlöpande&lt;br&gt;landskapsekologisk planering är en förutsättning för bevarandet av den&lt;br&gt;biologiska mångfelden på sikt.---Det är viktigt att krav på MKB infors&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med stöd av 9 kap. § 2 vid regeringens och riksdagens hantering av den&lt;br&gt;storskaliga planeringen av livsmiljön.---De regler som i miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förs in för hur miljökonsekvensbeskrivningar skall utformas och utföras&lt;br&gt;är enligt kommunens syn inte tillräckliga. Tydliga regler för utform-&lt;br&gt;ningen av MKB måste tas fram. Dessa bör innehålla krav på att&lt;br&gt;alternativa lösningar/lokaliseringar alltid skall redovisas (inklusive&lt;br&gt;nollaltemativ), liksom hur processen skall gå till vad gäller samråd,&lt;br&gt;remisser, kompletteringar och godkännande. Åtminstone de mer&lt;br&gt;allmänna, övergripande och grundläggande kraven bör framgå av&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.45 Mjölby kommun: Mjölby kommun delar uppfattningen om vikten&lt;br&gt;av att i större utsträckning utveckla och använda en miljöanpassad&lt;br&gt;beslutsteknik. En sådan teknik innebär att beslut om åtgärder, som var&lt;br&gt;för sig eller som sammantagna med andra åtgärder har stor betydelse för&lt;br&gt;miljön, hälsan och hushållningen med naturresurser, skall grundas på en&lt;br&gt;analys av beslutens miljökonsekvenser. Således tillstyrks förslaget att i&lt;br&gt;miljöbalken införa bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar. Detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;334&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motiveras bl.a. också av att naturresurslagen införlivas. Utredningen&lt;br&gt;förespråkar en utvidgning av kravet på konsekvensbeskrivningar.&lt;br&gt;Utredningen föreslår därvid att sådana beskrivningar bör upprättas i alla&lt;br&gt;tillstånds- och anmälningsärenden enligt balken och även i andra fell vid&lt;br&gt;tillämpning av balken. Mjölby kommun anser att dessa krav är alltför&lt;br&gt;omfettande. Kravet på miljökonsekvensbeskrivningar bör kunna prövas&lt;br&gt;i de enskilda fellen med ledning av noggranna tillämpningsföreskrifter.&lt;br&gt;Upprättandet av konsekvensbeskrivningar får ej försena beslutsprocessen&lt;br&gt;mer än vad som är samhällsekonomiskt motiverat. Det är tillika en&lt;br&gt;resursfråga att utarbeta mer eller mindre omfettande miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar. Däremot delar kommunen uppfettningen om vikten av&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar som en del av beslutsunderlagen. Om&lt;br&gt;beslut fettas av prövningsmyndigheten att miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;skall ges in, bör även s.k. nollaltemativ redovisas i förekommande fell.&lt;br&gt;Miljökonsekvensbeskrivningar bör upprättas endast i ärenden av större&lt;br&gt;vikt eller annars om särskilda skäl föreligger. Kommunerna bör därvid&lt;br&gt;vara remissorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.46 Växjö kommun: MKB föreslås bli ett obligatorium för alla&lt;br&gt;tillståndsärenden i miljöbalken. Det finns dock skäl att ifrågasätta om&lt;br&gt;MKB fyller sin funktion i alla situationer i förhållande till den ökade&lt;br&gt;administration som lätt blir följden. För små enkla anmälningar bör&lt;br&gt;knappast krävas fullständigt MKB. Eftersom målet med MKB är att förse&lt;br&gt;den prövande myndigheten med ett bättre beslutsunderlag bör myndig-&lt;br&gt;heten själv avgöra behovet av MKB för mindre ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.47 Kalmar kommun: Förslaget att införa krav på MKB för alla&lt;br&gt;tillstånd och anmälningar och även som en generell följd av föreskrifter&lt;br&gt;är tveksamt. Risken är stor för att betydelsen av MKB urholkas. Det bör&lt;br&gt;vara upp till respektive myndighet att i det enskilda fellet avgöra om en&lt;br&gt;MKB behövs eller inte. Ett annat alternativ kan vara att i separata&lt;br&gt;föreskrifter reglera de fell när MKB skall upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.48 Gotlands kommun: En grundläggande tanke i miljöbalken är att&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar skall ingå i beslutsunderlag i avgöranden&lt;br&gt;som påverkar människor och miljö. Detta synsätt är enligt vår upp-&lt;br&gt;fettning riktigt, dock bör endast syftet med miljökonsekvensbeskrivningen&lt;br&gt;anges i miljöbalken, omfattningen bör inte närmare regleras. Enligt&lt;br&gt;kommittén är det, för att syftet med en konsekvensbeskrivning skall&lt;br&gt;uppnås, nödvändigt att alternativ redovisas. Också detta är enligt vår&lt;br&gt;mening rimligt, dock bör ytterligare preciseringar inte göras. - - -&lt;br&gt;Miljöbalkens förslag, om att miljökonsekvensbeskrivningar skall tillämpas&lt;br&gt;även i fråga om verksamheter som omfettas av bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;om skötsel av jordbruksmark och skogsvårdslagen samt utfärdande av&lt;br&gt;föreskrifter med stöd av dessa lagar, tillstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;335&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.49 Karlskrona kommun: I betänkandet föreslås att miljökonsekvens-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beskrivningar skall ingå i en ansökan om tillstånd eller i en anmälan&lt;br&gt;enligt balken.---Karlskrona kommun menar att detta till en del kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;leda til onödig byråkrati. I miljöbalken ingår nuvarande hälsoskyddslag. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;- Att obligatoriskt kräva miljökonsekvensbeskrivningar torde i&lt;br&gt;allmänhet inte vara meningsfullt. I stället bör aktuell myndighet ha&lt;br&gt;befogenhet att avgöra om miljökonsekvensbeskrivning krävs i det&lt;br&gt;enskilda ärendet. - - - Regeringen eller ett centralt verk bör kunna&lt;br&gt;meddela generella föreskrifter om obligatoriska miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar för sådana verksamheter och branscher där detta behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.50 Landskrona kommun: Miljöskyddskommittén föreslår vissa regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för MKB. Sverige har anslutit sig till Esbokonventionen om MKB. Det&lt;br&gt;finns inget skäl att inte införa de regler som finns i Esbokonventionen i&lt;br&gt;miljöbalken. Miljöbalkens bestämmelser är oklara och otydliga som&lt;br&gt;nuvarande bestämmelser är. Erfarenheten av MKB i Sverige hittills är&lt;br&gt;inte uppmuntrande. Det beror troligen till stor del på oklara bestämmel-&lt;br&gt;ser. ---Opartiskheten i utförandet av en MKB är en viktig del i MKB-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;processen. - - - Kommunen delar uppfattningarna i avsnittet 13.2 att&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen skall vara en del av beslutsunderlaget och&lt;br&gt;att den heller inte skall föregripa beslutsfattarnas avvägning genom att&lt;br&gt;förorda ett visst alternativ. Kommunen stödjer tanken att omfattningen&lt;br&gt;inte skall göras vidlyftigare än vad som är motiverat i det enskilda fallet&lt;br&gt;och att kravet på fullständighet i beskrivningen inte får drivas in&lt;br&gt;absurdum. Det är viktigt att finna rutiner för en rimlig avvägning mellan&lt;br&gt;fullständighet, relevans och betydenhet, framhålls i betänkandet, något&lt;br&gt;som också gäller avgränsningen av vilka och hur många olika alternativa&lt;br&gt;lösningar som skall studeras. Reglema för utarbetande av miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar samt deras innehåll bör inte vara alltför detaljerade. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Beskrivningen måste också vara så överskådlig och begriplig att även&lt;br&gt;allmänheten skall kunna ta del av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.51 Halmstads kommun: Det förefaller vara onödigt att alla ärenden&lt;br&gt;skall innehålla miljökonsekvensbeskrivning. Det kan ju vara anmälan av&lt;br&gt;sådan art att miljökonsekvensbeskrivning är uppenbart onödig. Man bör&lt;br&gt;utforma parargrafen så, att om prövningsmyndigheten inte medger annat&lt;br&gt;så skall ansökan eller anmälan innehålla miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.52 Göteborgs kommun: I balken förslås att en miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivning (MKB) skall ingå i alla ansökningar om tillstånd m.m. Vi är&lt;br&gt;tveksamma till detta generella krav, då många ärenden är av bagatellartat&lt;br&gt;slag och med en mycket ringa och lokal påverkan på omgivningen. Med&lt;br&gt;ett generellt krav på MKB i sådana ärenden finns en risk för att respekten&lt;br&gt;för MKB urholkas. Lagtexten kunde utformas i likhet med det i plan- och&lt;br&gt;bygglagen nyss införda, men ej ikraftträdda, kravet på MKB i detaljpla-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;336&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ner med betydande miljöpåverkan.---Det är viktigt att miljökonse-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvensbeskrivningama inte blir alltför tekniskt formaliserade utan anpassas&lt;br&gt;och utformas efter vikten av de beslut som avses att fettas. Besluts- eller&lt;br&gt;tillståndsmyndighet bör få möjlighet att bestämma om vilket besluts-&lt;br&gt;underlag som krävs i vaije enskilt fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.53 Örebro kommun: 9 kap. 4 § gäller om befintliga verksamheter&lt;br&gt;omfettas av MKB-kravet och hur en sådan MKB skall se ut i jämförelse&lt;br&gt;med t ex MKB för en ny verksamhet. Kommunen vill dock gärna att ett&lt;br&gt;MKB-krav skall finnas för alla detalj- och översiktsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.54 Västerås kommun: 9 kap. 2 §. Med hänsyn till balkens mål om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en långsiktigt hållbar utveckling är det särskilt viktigt att kraven på MKB&lt;br&gt;beträffande jord- och skogsbruk inte gäller dessa näringars påverkan på&lt;br&gt;miljön utan också det omvända.---Sjunkande biologisk produktionsför-&lt;br&gt;måga leder på sikt till minskad hållbarhet för samhället.---9:4: Det är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bra att det i balken regleras att miljökonsekvensbeskrivningama även&lt;br&gt;skall omfetta alternativa förslag och nollaltemativ. - - - 9 kap. 6 §&lt;br&gt;Kommunernas behov av planeringsunderlag från regional och central nivå&lt;br&gt;bör främst omfetta basdata om natursystemen. Data som kan integreras&lt;br&gt;med andra data och användas som underlag för olika problem och&lt;br&gt;planeringsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.55 Borlänge kommun: När det gäller anmälningsärenden bör&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningen göras betydligt allmännare och enklare än&lt;br&gt;övriga ärenden, eftersom anmälningsföretagen ofta är småföretag, vars&lt;br&gt;miljöstörningar oftast är av mindre karaktär. I förslaget bör det dock&lt;br&gt;klart framgå att miljökonsekvensbeskrivningar alltid skall ingå i&lt;br&gt;regeringens tillåtlighetsprövningar och större trafiksatsningar i riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.56 Gävle kommun: Miljökonsekvensbeskrivningar är i många fell&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;välmotiverade, men det är uppenbart att man kommer att tolka uttrycket&lt;br&gt;&amp;quot;betydande påverkan på människors hälsa eller miljö eller äventyra en&lt;br&gt;långsiktigt god hushållning med naturresurser&amp;quot; i 9 kap. 1 § på olika sätt.&lt;br&gt;En miljökonsekvensbeskrivning kan, särskilt om den skall omfetta&lt;br&gt;alternativ, bli mycket omfettande och kostsam. Mycket hårda krav kan&lt;br&gt;förhindra eller fördröja även mycket små ärenden. Det är därför&lt;br&gt;angeläget att tydliggöra när det behövs en miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;och när man kan avstå.---För övrigt har en kommitté tillsatts för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göra en översyn av plan- och bygglagen, bl.a. vad avser miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar. Kommittén skall enligt sina direktiv lämna förslag&lt;br&gt;i november 1993. Beslut som berör plan- och bygglagen bör lämpligen&lt;br&gt;avvakta den kommitténs förslag och remissbehandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.57 Sundsvalls kommun: Av själva lagtexten bör framgå vilka krav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;337&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man kan ställa på MKB som dokument och procedur. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.58 Örnsköldsviks kommun: 9 kap. 1 §. Förslaget innebär en alltför&lt;br&gt;vid tolkning av behovet av MKB. Att kräva MKB vid anmälan av ett&lt;br&gt;BDT-avlopp kan inte vara nödvändigt och kan leda till att respekten for&lt;br&gt;MKB-begreppet minskar. Eftersom målet med MKB är att förse den&lt;br&gt;prövande myndigheten med ett bättre beslutsunderlag bör myndigheten&lt;br&gt;ges befogenhet att själv avgöra behovet av MKB i mindre ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.59 Östersunds kommun: Det är viktigt att kraven om miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar (MKB) ställs i relation till den miljöpåverkan en&lt;br&gt;ansökan/anmälan kan förväntas medföra. Det finns skäl att ifrågasätta om&lt;br&gt;MKB i alla lägen erfordras som beslutsunderlag, för att kunna göra en&lt;br&gt;samlad bedömning av inverkan på människors hälsa, miljön och&lt;br&gt;hushållningen med naturresurser. Små och enkla verksamheter hanteras&lt;br&gt;ofta som rutinärenden av den prövande myndigheten. Det är också&lt;br&gt;mycket osäkert om den sökande i ett sådant fell kan förväntas göra en&lt;br&gt;meningsfull MKB. Prövande myndighet bör ges befogenhet att själv&lt;br&gt;avgöra behovet av MKB i mindre ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.60 Umeå kommun: Som följd av balkens karaktär av ramlag är&lt;br&gt;reglema om miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) otydliga. En sak som&lt;br&gt;inte behandlas i balken är kvalitén på MKB. Det finns en uppenbar risk&lt;br&gt;att utredningkraven blir i det närmaste oändliga. MKB-verksamheten&lt;br&gt;måste begränsas till verkligt betydelsefulla frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.61 Piteå kommun: Enligt miljöbalken skall en MKB ingå i en&lt;br&gt;ansökan eller en anmälan som görs med stöd av balken eller föreskrift&lt;br&gt;meddelad med stöd av densamma. Det kan dock ifrågasättas om MKB&lt;br&gt;fyller en funktion i alla situationer i förhållande till den kunskap den ger&lt;br&gt;och den ökade administation den medför. Tillstånds- eller tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten bör därför ges befogenhet att i mindre ärenden avgöra om MKB&lt;br&gt;skall ingå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.62 Svenska Kommunförbundet: Förbundet avråder bestämt från att&lt;br&gt;ett generellt krav på miljökonsekvensbeskrivningar införs. Då skulle&lt;br&gt;MKB behöva upprättas också i ärenden med ringa och mycket lokal&lt;br&gt;påverkan på omgivningen. Med ett generellt MKB-krav finns en påtaglig&lt;br&gt;risk for att respekten för MKB snabbt urholkas. Kravet på MKB bör vara&lt;br&gt;knutet till bedömningen att en betydande miljöpåverkan kan uppstå i det&lt;br&gt;aktuella ärendet. - - - Förbundet vidhåller också uppfattningen att&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningama inte skall behöva utförs alltför formalise-&lt;br&gt;rat. De bör kunna anpassas och utformas med hänsyn till ärendets art och&lt;br&gt;omfettning. Besluts- och tillståndsmyndighetema bör därför ha möjlighet&lt;br&gt;att bestämma vilket beslutsunderlag som krävs i vaije enskilt ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;338&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.63 Svenska naturskyddsföreningen: Det är angeläget att arbetet med Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;att utveckla MKB till ett kraftfullt instrument för miljöskyddet fortsätter. Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt föreningens uppfattning fordras ytterligare preciseringar i lagen. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Förfarandet inför en miljökonsekvensutredning bör lagregleras.&lt;br&gt;Miljökonsekvensutredarens integritet blir i vissa situationer en kritisk&lt;br&gt;fråga. Särskilt i vägärenden, där den tillståndsgivande myndigheten&lt;br&gt;samtidigt kan vara planerare och projektor, måste integriteten säkerställas&lt;br&gt;om miljökonsekvensutredningen skall vara trovärdig.---Föreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser att miljökonsekvensbeskrivningar skall innefatta inte bara de&lt;br&gt;alternativ det finns för själva utförandet och driften, utan även vad en&lt;br&gt;helt annan driftsform eller ett annat förfaringssätt skulle innebära för&lt;br&gt;miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.64 Sveriges advokatsamfund: I kapitlet föreslås regler om miljökon-&lt;br&gt;sekvensutredningar i stort sett i överensstämmelse med gällande regler.&lt;br&gt;1 § har enligt samfundets uppfattning fått en alltför strikt av fattning. Det&lt;br&gt;finns och kommer att finnas ärenden där en MKB framstår som helt&lt;br&gt;onödig. Det bör finnas möjlighet för en sökande att inge en ansökan utan&lt;br&gt;MKB och låta domstolen avgöra om en MKB behövs och i så fall&lt;br&gt;omfattningen av denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.65 Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen:&lt;br&gt;Det bör tydligare markeras att miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) kan&lt;br&gt;vara mycket enkla när fråga är om okomplicerade verksamheter med&lt;br&gt;begränsade störningar. Krav på alltför omfettande - och därmed&lt;br&gt;kostsamma - konsekvensutredningar kan i praktiken fungera som&lt;br&gt;effektiva hinder mot att tillstånd till projekt överhuvud söks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.66 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF: Vi vill ifrågasätta om&lt;br&gt;kommittén inte utsträckt kravet på konsekvensbeskrivningar för långt.&lt;br&gt;Förslaget innebär att konsekvensbeskrivningar krävs i stort som smått.&lt;br&gt;Visserligen uttalar kommittén att miljökonsekvensbeskrivningar enligt 9&lt;br&gt;kap. 1 § 2 st. miljöbalken som regel inte blir aktuella vid enskilda joitf-&lt;br&gt;eller skogsbruksföretag, utan tanken är att obligatoriet skall gälla enbart&lt;br&gt;vid enstaka större sådana företag. Lagtexten innehåller emellertid inte&lt;br&gt;någon sådan begränsning. LRF ställer sig överhuvudtaget avvisande till&lt;br&gt;tanken i 9 kap. 1 § andra stycket miljöbalken att konsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar skall vara obligatoriska i de i lagrummet angivna fellen även om&lt;br&gt;den verksamhet, hantering eller åtgärd som är i fråga inte förutsätter&lt;br&gt;tillstånd eller ens anmälan. Ett krav på miljökonsekvensbeskrivning för&lt;br&gt;åtgärder till vilka inte är kopplat vare sig en tillståndsprövning eller ett&lt;br&gt;anmälningsförfarande är ägnat att leda till stor osäkerhet för den enskilde&lt;br&gt;om vad som gäller i det enskilda fellet. Det är oacceptabelt inte minst&lt;br&gt;med hänsyn till att en konsekvensbeskrivning är förenad med kostnader&lt;br&gt;som den som skall vidta åtgärden har att stå för. Dessutom torde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;339&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erfordras tillskapande av en särskild byråkrati, med belastning på den&lt;br&gt;redan hårt ansträngda statskassan, för att kontrollera efterlevnaden av den&lt;br&gt;ifrågavarande regeln.---Beträffande bemyndigandefellen enligt 9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § miljöbalken uttalar kommittén, för de areella näringarnas vid-&lt;br&gt;kommande, att vad som kan föranleda krav på miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar inom jord- eller skogsbruket främst torde vara införandet av&lt;br&gt;nya brukningsmetoder eller nya växt- eller trädslag. Enligt LRFs mening&lt;br&gt;måste någon form av styrsel till för att inte föreskrifter från regeringen&lt;br&gt;eller denna underordnad myndighet skall bli för betungande för de areella&lt;br&gt;näringarnas utövare. Inte minst det ovan påtalade kostnadsansvaret för&lt;br&gt;konsekvensbeskrivningar motiverar detta. LRF förordar därför att i 9&lt;br&gt;kap. 2 § miljöbalken tas in någon form av kvalifikationsbestämning. Den&lt;br&gt;i 9 kap. 1 § 2 st. miljöbalken intagna lokutionen &amp;quot;betydande påverkan på&lt;br&gt;människors hälsa eller miljön eller äventyra en långsiktig god hushållning&lt;br&gt;med naturresurser&amp;quot; skulle härvid kunna tjäna som förebild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.67 Svensk Kraftverksföreningen: Den skyldighet för länsstyrelsen&lt;br&gt;att lämna ut planeringsunderlag åt kommuner och myndigheter vilken&lt;br&gt;föreslagits i 9 kap. 6 § bör utvidgas till att gälla även gentemot företag,&lt;br&gt;kommuner och andra som kan behöva underlaget för exempelvis&lt;br&gt;upprättande av ansökningshandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.68 Värmeverksföreningen: I 9 kap. § 3 finns en bra beskrivning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syftet med MKB. Det är viktigt att miljökonsekvensbeskrivningens&lt;br&gt;omfattning anpassas till objektets storlek, vilket också nämns i motive-&lt;br&gt;ringen. ---Länsstyrelsen har skyldighet att lämna ut planeringsunderlag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till kommuner och myndigheter. Denna skyldighet bör utvidgas att gälla&lt;br&gt;även gentemot företag och andra, som kan behöva dokument för att t.ex.&lt;br&gt;upprätta ansökningshandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.69 Plan- och Byggutredningen: Enligt 9 kap. 1 § i betänkandet skall&lt;br&gt;en miljökonsekvensbeskrivning, MKB, ingå i en ansökan om tillstånd&lt;br&gt;eller i en anmälan som görs enligt balken eller enligt en föreskrift&lt;br&gt;meddelad med stöd av balken. Vidare skall, enligt paragrafens andra&lt;br&gt;stycke, MKB upprättas vid tillämpningen av balken eller en lag som&lt;br&gt;anges i balkens 2 kap. 1 § andra eller tredje stycket - dvs. bl.a. PBL -&lt;br&gt;om en verksamhet, hantering av en kemisk eller bioteknisk produkt eller&lt;br&gt;av en vara eller någon annan åtgärd kan beferas medföra betydande&lt;br&gt;påverkan på människors hälsa eller miljön eller äventyra en långsiktigt&lt;br&gt;god hushållning med naturresurser. MKB:n skall i sådana fell upprättas&lt;br&gt;innan verksamheten, hanteringen eller åtgärden kommer till stånd, även&lt;br&gt;om det inte följer av första stycket. I specialmotiveringen till 9 kap. 1 §&lt;br&gt;(Del 2 s. 69) uttalar utredningen: - - - Enligt vår mening är det lämpligt&lt;br&gt;att i miljöbalken ställa ett principiellt krav på miljökonsekvensbe-&lt;br&gt;skrivningar i fell av betydande hälso- eller miljöpåverkan. Vi utgår från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;340&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att bestämmelsen främst kommer att få betydelse vid den kommunala&lt;br&gt;planeringen, där krav på miljökonsekvensbeskrivningar bara bör gälla för&lt;br&gt;planer som verkligen har betydelse för miljön och där det synes mindre&lt;br&gt;lämpligt att kommunernas skyldigheter i frågan regleras genom reger-&lt;br&gt;ingsföreskrifter.---Enligt lagen (1992:1769) om ändring i plan- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bygglagen skall MKB upprättas vid planläggning for vissa angivna typiskt&lt;br&gt;miljöstörande anläggningar, om detaljplanen medger en användning av&lt;br&gt;mark eller av byggnader eller andra anläggningar som innebär betydande&lt;br&gt;miljöpåverkan. Denna konstruktion innebär att det finns en presumtion&lt;br&gt;for att de i bestämmelsen angivna anläggningarna är av sådan beskaffen-&lt;br&gt;het att MKB skall upprättas.---Det är osäkert om bestämningen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betänkandets lagtext för när MKB skall upprättas i praktiken skiljer sig&lt;br&gt;i någon högre grad från PBL:s bestämning. Under alla omständigheter&lt;br&gt;kommer det att uppstå svårigheter att avgöra när betydande påverkan på&lt;br&gt;människors hälsa eller miljön eller när ett projekt kan äventyra en&lt;br&gt;långsiktigt god hushållning med naturresurser i den mening som avses i&lt;br&gt;den föreslagna lagtexten. Att projektet har de angivna effekterna kan&lt;br&gt;komma att hävdas i snart sagt vaije besvärsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Plan- och byggutredningens direktiv ankommer det uttryckligen&lt;br&gt;på utredningen att överväga om kravet på MKB skall utvidgas och ges&lt;br&gt;en mer generell tillämpning i ärenden enligt PBL. Den frågan kommer&lt;br&gt;för Plan- och byggutredningens del att besvaras i det betänkande som&lt;br&gt;skall läggas senast den 30 november 1993.---Jag förutsätter att Plan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och byggutredningens förslag beaktas i beredningen av förslaget till&lt;br&gt;miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.70 &amp;nbsp;Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR:&lt;br&gt;Eftersom målet med MKB är att förse den prövande myndigheten med&lt;br&gt;ett bättre beslutsunderlag bör myndigheten ges befogenhet att själv&lt;br&gt;avgöra behovet av MKB i mindre ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.71 Föreningen Skogsindustrierna: Skogsindustrierna kan acceptera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att miljökonsekvensbeskrivningar införs för skogsbruket så länge de avser&lt;br&gt;nya brukningsmetoder eller trädslag. Samtidigt har vi svårt att avgöra&lt;br&gt;innebörden av skrivningen i utredningens specialmotivering som kan&lt;br&gt;tolkas som att även andra arbetsföretag inom skogsbruket skall innefattas,&lt;br&gt;enligt 9 kap. 1 § första stycket. Detta stycke har följande lydelse: &amp;quot;En&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan om tillstånd eller i&lt;br&gt;en anmälan som görs enligt denna balk eller enligt en föreskrift meddelad&lt;br&gt;med stöd av balken&amp;quot;.---Skogsindustrierna kan inte tro att det är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs mening att tillstånd eller anmälningar, som avser skogsbruket&lt;br&gt;och som är kopplade till miljöbalken generellt skall beröras av kravet på&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar, men vill fasta uppmärksamheten på att&lt;br&gt;skrivningarna kan misstolkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;341&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.72 Skogsägarnas Riksförbund: Kommitténs förslag innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kravet på miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) utsträcks väsentligt.&lt;br&gt;MKB skulle kunna krävas också vid små ingrepp i miljön, vilket avviker&lt;br&gt;från det internationella synsättet. Vi anser att MKB bör vara ett&lt;br&gt;beslutsinstrument enbart när det handlar om betydande ingrepp i miljön.&lt;br&gt;Därför bör MKB inte komma i fråga vid enskilda arbetsföretag i&lt;br&gt;skogsbruket. Balkens förslag innebär emellertid att jord- och skogs-&lt;br&gt;brukarna kommer att avtvingas miljökonsekvensbeskrivningar vid ett stort&lt;br&gt;antal enskilda arbetsföretag enligt grundregeln att MKB skall krävas vid&lt;br&gt;tillstånds- och anmälningspliktiga arbetsföretag i balken. Men kommittén&lt;br&gt;går ännu längre och öppnar möjligheter för MKB även vid arbetsföretag&lt;br&gt;som inte regleras i balken. Så när miljöskyddskommittén gör bedöm-&lt;br&gt;ningen att MKB inte kan bli aktuellt vid enskilda jord- och skogsbruks-&lt;br&gt;företag motsägs alltså detta av motivtexten i övrigt.---Skogsbruksföre-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagen kommer inte att kunna bära de merkostnader som MKB innebär&lt;br&gt;och konsekvensbeskrivningen skulle förflackas som miljöpolitiskt&lt;br&gt;styrmedel som en följd av överdriven användning. Riksförbundet avvisar&lt;br&gt;bestämt de föreliggande förslagen om MKB vid enskilda arbetsföretag i&lt;br&gt;lantbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.73 Sveriges Jordägareförbund: Kommittén föreslår att miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar skall krävas i mycket större omfettning än hittills. - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sveriges Jordägareförbund avstyrker kommitténs förslag. Kravet på&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning måste begränsas till dels sådana fell där&lt;br&gt;miljöriskerna är extremt stora, dels där stora svårigheter föreligger att&lt;br&gt;kräva ersättning och ansvar för eventuella skador och åtgärder för att&lt;br&gt;reparera skadorna. I det senare fellet är det ofta fråga om verksamheter&lt;br&gt;som staten och kommuner och andra offentliga organ och myndigheter&lt;br&gt;själva beslutar om för att tillgodose allmänna intressen. Då kan det vara&lt;br&gt;lämpligt med tvingande regler om miljökonsekvensbeskrivningar för att&lt;br&gt;förbättra beslutsunderlaget. I övrigt tillgodoses behovet av miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar normalt genom de krav som redan i gällande&lt;br&gt;lagstiftning ställs på företagarna att förhindra miljöstörningar och att&lt;br&gt;ersätta och reparera uppkomna skador.---Sveriges Jordägareförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vill med skärpa framhålla att den föreslagna utvidgningen av kravet på&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar medför starkt ökade kostnader för både&lt;br&gt;statliga myndigheter och kommunerna som skall granska och bedöma&lt;br&gt;beskrivningarna och även för företagarna som skall tillhandahålla&lt;br&gt;beskrivningarna. Samhällsekonomin tillåter inte detta. - - - Kravet på&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivningar är oacceptabelt även ur rättssäkerhetssyn-&lt;br&gt;punkt. Det är uppenbart och förekommer redan nu att kravet på&lt;br&gt;kostnadskrävande miljökonsekvensbeskrivningar kan missbrukas så att det&lt;br&gt;i praktiken av kostnadsskäl blir omöjligt för medborgarna att utöva sin&lt;br&gt;grundlagsfästa äganderätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;342&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Rättskraft och omprövning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 Riksdagens Ombudsmän, JO: Jag har ingen principiell invändning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot de föreslagna reglema om omprövning av villkor som knutits till&lt;br&gt;individuella tillstånd. Reglema motsvarar till stor del vad som gäller&lt;br&gt;enligt nuvarande lagstiftning.---21 kap. 2 § 2 st. synes ge tillstånd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;smyndigheten en så vid befogenhet att förändra i ett tillstånd fastlagda&lt;br&gt;villkor för en viss verksamhet att det är svårt att överblicka konsekven-&lt;br&gt;serna av regeln. Jag ställer mig tveksam till att tillståndsmyndigheten ges&lt;br&gt;en så opreciserad befogenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.2 Banverket: Det skall enligt Banverkets åsikt föreligga synnerliga&lt;br&gt;skäl för att ändra på villkor i en tillståndsprövning. Finns det osäkerheter&lt;br&gt;i beslutsunderlaget bör villkoren i stället tidsbegränsas. Väljer man&lt;br&gt;ändock att behålla föreslagen rätt till begäran om omprövning av villkor&lt;br&gt;bör den skrivas om så att denna även omfettar den som bedriver den&lt;br&gt;miljöferliga verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.3 Statens naturvårdsverk, SNV: Reglema för upphävande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd bör kompletteras så att även överskridande av tillståndsgränser&lt;br&gt;kan leda till återkallelse. Ett sådant åsidosättande av tillståndsgränser bör&lt;br&gt;också vara straffsanktionerat. Det har nämligen visat sig att motsvarande&lt;br&gt;paragraf i nuvarande lagstiftning, 23 § ML, inte täcker de fell åsidosät-&lt;br&gt;tande sker av produktionsgränser i själva tillstånden. Att även Naturvård-&lt;br&gt;sverket bör ha befogenheten att påkalla omprövning vad gäller verksam-&lt;br&gt;heter som har en sådan karaktär att de finns på A-listan i miljöskyddsför-&lt;br&gt;ordningens bilaga, är motiverat med hänsyn till det särskilda ansvar som&lt;br&gt;verket har vad gäller åtgärder mot miljöolägenheter förknippade med&lt;br&gt;sådana verksamheter. Naturvårdsverket måste förbli en aktör som får&lt;br&gt;arbeta konkret med åtgärder för begränsning av utsläpp och annan&lt;br&gt;miljöpåverkan.---Förslaget i 21 kap. 7 § om att ålägga tillsynsmyndig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten att minst en gång vart tionde år pröva frågan om den bör göra&lt;br&gt;framställan om omprövning tillstyrks av verket. Verket anser att&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten skall kunna begära in underlag från verksam-&lt;br&gt;hetutövaren för denna bedömning. Verket föreslår därför att ett sådant&lt;br&gt;uttalande som nu finns i specialmotiveringen till 21 kap. 11 §, att&lt;br&gt;myndigheten skall vara hänvisad till miljörapportema i detta fell, inte bör&lt;br&gt;göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.4 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden anser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det viktigt att Naturvårdsverket ges en stark ställning i tillsynssystemet&lt;br&gt;och instämmer i det särskilda yttrandet av experten Kitty Victor.---21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 1 §: Enligt 1 st. 2 skall ett tillstånd kunna upphävas om meddelande&lt;br&gt;föreskrifter eller villkor inte iakttas.---Nämnden föreslår att paragrafen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utformas så att även en bristande efterlevnad av tillståndet i sig bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;343&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna föranleda att tillståndet återkallas. 21 kap. 2 § 2 st. motsvarar 25&lt;br&gt;§ 2 st. miljöskyddslagen.---Den är inte att anse som en omprövnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regel, eftersom den inte avser ändring av villkoren för ett tillstånd.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under alla förhållanden bör innehållet och den avsedda tillämpningen&lt;br&gt;kommenteras i balkens förarbeten.---Kommittén föreslår att tidigare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastställda villkor skall kunna ändras i samband med prövning av en ny&lt;br&gt;ansökan.---Om miljöbalken kommer att medföra en lika långtgående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förprövningsskyldighet för ändringar av en verksamhet, som för&lt;br&gt;närvarande gäller enligt 3 § 2 st. miljöskyddsförordningen, skulle en&lt;br&gt;sådan omprövningsmöjlighet leda till en avsevärd urholkning av&lt;br&gt;rättskraften hos ett tillståndsbeslut. Om en bestämmelse av detta slag&lt;br&gt;införs i balken, bör den därför begränsas till att avse villkor som direkt&lt;br&gt;berörs av den sökta ändringen i tillståndet. En sådan bestämmelse skulle&lt;br&gt;även i vissa situationer kunna underlätta hanteringen av en ansökan om&lt;br&gt;ändring i ett tillstånd. 21 kap. 4 §: Till skillnad från miljöskyddslagen&lt;br&gt;upptas i 2 kap. 7 § miljöbalken inte utsläpp av avloppsvatten uttryckligen&lt;br&gt;som en miljöfarlig verksamhet.---Detta torde komma att leda till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett tillstånd i framtiden skall avse den anläggning från vilken avloppsvatt-&lt;br&gt;net släpps ut och inte själva utsläppet av avloppsvatten. 21 kap. 6 §:&lt;br&gt;Koncessionsnämnden ifrågasätter om inte beslut enligt 10 § bör kunna&lt;br&gt;omprövas på samma sätt som övriga beslut som anges i paragrafens&lt;br&gt;tredje stycke.---Koncessionsnämnden vill också starkt ifrågasätta om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsstyrelsens roller som tillstånds- och tillsynsmyndighet och samtidigt&lt;br&gt;initiativtagare till omprövning är förenliga med rättssäkerhetens krav. 21&lt;br&gt;kap. 7 § Koncessionsnämnden ifrågasätter om bestämmelsen behövs. - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Givetvis skall tillsynsmyndigheterna bevaka möjligheterna att begära&lt;br&gt;omprövning/ompröva. Denna bevakning skulle underlättas om tilllstånd-&lt;br&gt;shavama ålades att göra en fördjupad miljörapport det tionde året efter&lt;br&gt;ett tillstånd och att därvid särskilt belysa frågor av betydelse för en&lt;br&gt;eventuell omprövning av villkor. 21 kap. 12 §: Koncessionsnämnden&lt;br&gt;anser att bestämmelsen inte bör föras över till en miljöbalk. Bestämmel-&lt;br&gt;sen skulle komma att gälla alla omprövningssituationer och oberoende av&lt;br&gt;hur gammalt villkoret är. Ett alternativ till den föreslagna bestämmelsen&lt;br&gt;kan vara att prövningsmyndigheten ges möjlighet att hänskjuta en&lt;br&gt;villkorsändring till regeringen om myndigheten finner detta påkallat. 21&lt;br&gt;kap. 14 §: Paragrafen utgör en egendomlig rättsfigur som bör utgå ur&lt;br&gt;balken. Tillåtlighetsprövningen måste knytas till ett efterkommande&lt;br&gt;tillståndsbeslut av något slag, och det är detta som bör ta åt sig rättskraf-&lt;br&gt;ten. 20 kap. 16 §: Egentligen kan man, eftersom omprövningsmöjlig-&lt;br&gt;hetema enligt balken är så stora, ifrågasätta om rättskraftsregeln i denna&lt;br&gt;paragraf behöver omfatta något mera än själva tillståndet som sådant men&lt;br&gt;däremot inte villkoren rörande försiktighetsmått för detta. Rörande&lt;br&gt;rättskraftsfrågan vill Koncessionsnämnden tillägga följande. - - - Det&lt;br&gt;finns varken i gällande miljöskyddslag eller den föreslagna balken några&lt;br&gt;regler som ger möjlighet för tillståndsmyndigheten att inskränka eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;344&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återkalla tillstånd t.ex. på grund av att en verksamhet har lagts ned sedan&lt;br&gt;viss tid tillbaka. Koncessionsnämnden efterlyser sådana regler. Kon-&lt;br&gt;cessionsnämnden har i några ärenden uttryckt den uppfattningen att ett&lt;br&gt;tillstånd enligt allmänna rättsgrundsatser har upphört att gälla när&lt;br&gt;verksamheten sedan en längre tid har legat nere och det inte är sannolikt&lt;br&gt;att den kommer att återupptas i oförändrad form.---Nämnden har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också i en del fall sett behov av att kunna göra mindre ändringar i ett&lt;br&gt;tillstånd utan att ändra villkoren eller tiden för när omprövning av villkor&lt;br&gt;är möjlig. Någon sådan möjlighet har inte införts i balken.---För att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en fråga skall anses reglerad genom ett tillstånd krävs inte att ett villkor&lt;br&gt;har meddelats rörande frågan. Prövningen omfattar även kemikaliean-&lt;br&gt;vändningen. - - - Rättskraften hos ett tillståndsbeslut enligt 22 §&lt;br&gt;miljöskyddslagen gäller dock inte kemikaliefrågor. Ingripanden enligt&lt;br&gt;kemikalielagstiftningen kan därför ske oaktat att tillstånd lämnats enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Med den föreslagna lydelsen av 20 kap. 16 § kommer&lt;br&gt;rättskraften hos ett tillståndsbeslut att omfatta alla områden som omfattas&lt;br&gt;av miljöbalken, bl.a. kemikalieanvändningen. Något senare ingripande&lt;br&gt;i kemikaliefrågor kan därför inte ske med stöd av balken. Koncessions-&lt;br&gt;nämnden anser att denna verkan av ett tillståndsbeslut är otillfredsställan-&lt;br&gt;de just när det gäller kemikaliefrågor. Det skulle bl.a. medföra ett&lt;br&gt;omfattande merarbete för Koncessionsnämnden och andra prövnings-&lt;br&gt;myndigheter och inte minst för Kemikalieinspektionen, vars yttrande&lt;br&gt;skulle behövas i praktiskt taget alla ärenden, om kemikaliefrågoma i&lt;br&gt;tillståndsärenden skulle ägnas den uppmärksamhet som krävs om de skall&lt;br&gt;omfattas av ett tillstånds rättskraft. Koncessionsnämnden föreslår därför&lt;br&gt;att ett uttryckligt undantag görs för ett tillstånds rättskraft när det gäller&lt;br&gt;kemikaliefrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.5 Kammarrätten i Stockholm: I 21 kap. i balken ges för hela dess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;område generella bestämmelser om omprövning av tillstånd och villkor&lt;br&gt;för tillstånd. Det är från rättssäkerhetssynpunkt angeläget att sådana&lt;br&gt;bestämmelser är klara och tydliga i sin utformning. Kammarrätten sätter&lt;br&gt;i fråga om det kan anses rimligt att rättskraften i givna tillstånd skall&lt;br&gt;kunna rivas upp med stöd av så allmänt formulerade bestämmelser som&lt;br&gt;exempelvis 21 kap. 2 § andra och sjätte-sjunde punkterna i balken.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 kap. 7 § Kammarrätten avstyrker att det i lag ställs upp krav på att ett&lt;br&gt;&amp;quot;icke-beslut&amp;quot; skall motiveras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.6 Uppsala universitet: Det rimliga vore att ha två huvudtyper av&lt;br&gt;tillstånd. Det ena är koncession, som kan ha en mer eller mindre tydlig&lt;br&gt;expropriativ eller liknande effekt. Det andra benämner vi lov. Det är&lt;br&gt;möjligt att skillnaden inte går att upprätthålla fullt ut men tanken är att&lt;br&gt;koncessionen skall bli rättskraftig även gentemot tredje man medan lovet&lt;br&gt;blir rättskraftigt mellan utövaren och &amp;quot;det allmänna&amp;quot;. Detta bildar en&lt;br&gt;bakgrund till frågan om upphävande av tillstånd. Många EG-direktiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;345&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medför att miljöskyddslagens nuvarande regler om tillstånds rättsverkan Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;inte kan behållas annat än för vissa slags verksamheter. Betänkandet har Bilaga 4&lt;br&gt;inte lagt någon större vikt vid detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.7 Lunds universitet: I grova drag innebär kommitténs förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;härvidlag att nuvarande regler i huvudsak bibehålls. Vissa förslag&lt;br&gt;rörande regelbunden uppföljning av givna tillstånd vart tionde år,&lt;br&gt;ändringar i prövningens omfattning vid kompletterande tillstånd&lt;br&gt;respektive omprövning samt, framförallt, som en konsekvens av MKN&lt;br&gt;och meddelade generella föreskrifter, innebär dock en viss utvidgning av&lt;br&gt;dagens möjligheter att ompröva tillstånd. - - - Forskningsnämnden&lt;br&gt;välkomnar i princip dessa skärpningar. Forskningsnämnden vill dock&lt;br&gt;redan här markera, att den ställer sig något tveksam till huruvida det är&lt;br&gt;rimligt med helt olika omprövningsregler för verksamheter som omfattas&lt;br&gt;av de EG-direktiv som ingår i EES-avtalet jämfört med dem som gäller&lt;br&gt;för övrig verksamhet. Flertalet direktiv innehåller bestämmelser om att&lt;br&gt;omprövning skall ske efter 4 år, medan huvudregeln enligt balken är att&lt;br&gt;omprövning skall ske efter 10 år. Detta synes vid en första anblick kunna&lt;br&gt;ge upphov till problem. Förslaget att ge respektive tillsynsmyndighet&lt;br&gt;behörighet att påkalla omprövning är ett välkommet steg.---Enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;forskningsnämnden är frågan om behörighet för enskild att begära&lt;br&gt;omprövning otillräckligt utredd. Redan på principiella grunder kan&lt;br&gt;ifrågasättas att kommittén stannat för att föreslå vad man kan kalla för ett&lt;br&gt;monistiskt system för intressebevakning; enbart myndighet ges in-&lt;br&gt;itiativrätt. Internationella undersökningar och debatter har visat att&lt;br&gt;pluralistiska system (kombination av enskild och publik talerätt) har klara&lt;br&gt;fördelar, både ur enskild och allmän synvinkel. - - - En betydligt&lt;br&gt;effektivare intressebevakning uppnås om den publika initiativrätten&lt;br&gt;kombineras med talerätt för enskilda.---Det finns all anledning att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närmare överväga om inte sakägare bör ges en sådan rätt vid sidan av&lt;br&gt;tillsynsmyndighet, särskilt med tanke på att sakägare redan enligt&lt;br&gt;gällande ordning i viss utsträckning har talerätt beträffande miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet som icke tillståndsprövats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.8 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen anser att till-&lt;br&gt;ståndsmyndigheten måste ges en möjlighet att avvisa en framställan om&lt;br&gt;omprövning om den finner att den inte är miljömässigt motiverad eller&lt;br&gt;att skälen för omprövning i övrigt inte är tillräckliga. Ett beslut om&lt;br&gt;avvisning bör inte var överklagningsbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.9 Länsstyrelsen i Uppsala län: Kommitténs förslag för omprövning&lt;br&gt;och upphävande av tillstånd tillstyrks i allt väsentligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.10 Länsstyrelsen i Jönköpings län: 21 kapitlet innehåller flera&lt;br&gt;intressanta nyheter. En sådan är möjlighet till omprövning av villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;346&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(21:2, p. 1) efter kortare tid än 10 år från det tillståndet vunnit laga&lt;br&gt;kraft, dvs den kortare tid som följer av Sveriges internationella för-&lt;br&gt;pliktelser. En annan nyhet är regeln i 21:7 om återkommande bedömning&lt;br&gt;av förutsättningarna för omprövning av villkor minst en gång vart tionde&lt;br&gt;år i fråga om miljöferlig verksamhet. Båda dessa nyheter kan medföra&lt;br&gt;ökad arbetsbelastning för berörda myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.11 Länsstyrelsen i Malmöhus län: I samband med ändringar eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvidgningar av tillståndspliktiga miljöferliga verksamheter, sker det i&lt;br&gt;praktiken en omfettande och fortlöpande omprövning av gamla villkor.&lt;br&gt;Emellertid finns det ett stort antal verksamheter som drivits på samma&lt;br&gt;sätt under lång tid och där det kan finnas behov av att skärpa eller ändra&lt;br&gt;villkor på olika sätt. Förslaget att generellt låta tillsynsmyndigheterna ha&lt;br&gt;ansvar för omprövningsfrågoma är därför positivt. Genom att sprida&lt;br&gt;ansvaret på fler myndigheter, ökar möjligheterna till ett mer aktivt&lt;br&gt;användande av omprövningsinstitutet. Ett sätt att bryta en slentrianmässig&lt;br&gt;hantering kan vara att som föreslås i 7 § ställa upp ett krav på fort-&lt;br&gt;löpande formella beslut även då det inte görs någon ändring i villkoren&lt;br&gt;för en verksamhet.---I förslaget framgår dock inte närmare hur det är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tänkt att beslutet skall hanteras och om det skall följas upp utanför&lt;br&gt;myndigheten.---Inte minst med tanke på att villkoren i ett tillståndsbe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slut kan ha festställts under olika tidpunkter förefeller förslaget tveksamt.&lt;br&gt;Länsstyrelsen har, med stöd av allmänna rättsgrundsatser, redan i dag&lt;br&gt;upphävt tillstånd efter ansökan från tillståndshavaren i de situationer som&lt;br&gt;anges i 10 § i förslaget. Det är dock bra att förfarandet får en uttrycklig&lt;br&gt;rättslig reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.12 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen tolkar 21 kap. 6 §&lt;br&gt;som att myndigheten framgent kommer att sakna möjlighet att begära&lt;br&gt;omprövning av sådan miljöferlig verksamhet där kommunen övertagit&lt;br&gt;tillsynen. Länsstyrelsen bör ges möjlighet att initiera en omprövning bl.a.&lt;br&gt;som ett led i arbetet med att via åtgärdsplaner för ett område som kan&lt;br&gt;omfetta flera kommuner uppnå fastställda miljökvalitetsnormer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.13 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen anser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även åsidosättande av förprövningsplikten i allvarliga fell skall medföra&lt;br&gt;förbud. Detta skulle kunna tolkas in i begreppet föreskrifter i 21 kap. 1&lt;br&gt;§ 2 p. med stöd av 14 kap. 5 §, men borde i så fell stå uttalat i&lt;br&gt;motiveringarna till bestämmelserna. Alla tillsynsmyndigheter kan ta upp&lt;br&gt;frågan om omprövning. Det är en fördel för miljövården.---Enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslaget skall dessutom tillsynsmyndigheten aktivt överväga behovet av&lt;br&gt;omprövning vart tionde år. Det fordrar ett särskilt beslut, men vem det&lt;br&gt;riktar sig till och om andra instanser kan påverka det bör preciseras,&lt;br&gt;åtminstone i följdlagstiftningen. I 21 kap. 10 § föreslås att tillståndsmyn-&lt;br&gt;digheten på ansökan av tillståndshavaren skall få upphäva ett tidigare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;347&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelat tillstånd om kravet på tillstånd genom lagändring upphört att&lt;br&gt;gälla. Länsstyrelsen instämmer i att det är viktigt att denna fråga tas upp&lt;br&gt;till diskussion och klarläggs. De motiv som kommittén redovisar för&lt;br&gt;förslaget måste dock allvarligt ifrågasättas.---Tillståndsplikten grundar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig på regler i 3 § miljöskyddsförordningen, som utfärdats med stöd av&lt;br&gt;10 § miljöskyddslagen. Reglema stadgar förbud mot att utan tillstånd&lt;br&gt;utöva olika slag av miljöferlig verksamhet. Den som har tillstånd att på&lt;br&gt;vissa villkor utöva en förbudsbelagd verksamhet drabbas följaktligen inte&lt;br&gt;av förbudet. Om emellertid förbudet upphävs genom en lagändring&lt;br&gt;upphör grunden för tillståndet. Det behövs således inte längre for att&lt;br&gt;verksamheten lagligen skall få utövas. Det finns ingen regel eller allmän&lt;br&gt;rättsprincip som säger att ett tillstånd, trots att tillståndsplikten upphävts,&lt;br&gt;fortsätter att gälla med rättsverkningar av olika slag. Det kan alltså inte&lt;br&gt;hävdas att utövaren, trots att förbudet upphävts, alltjämt skulle vara&lt;br&gt;bunden av tillståndet och dess villkor. Den som bryter mot ett förbud&lt;br&gt;som inte längre gäller eller mot villkor i ett tillståndsbeslut som inte&lt;br&gt;längre behövs kan givetvis inte drabbas av några straffsanktioner. Det&lt;br&gt;vore emellertid rimligt att jämställa sådana äldre tillstånd med tillstånd&lt;br&gt;som erhålls efter frivillig prövning enligt 6 § miljöskyddsförordningen.&lt;br&gt;Men för att denna rättsverkan skall tillkomma äldre tillstånd krävs&lt;br&gt;uttryckligt lagstöd. Vad kommittén anför om verkan av äldre tillstånd bör&lt;br&gt;med hänsyn till vad som sagts ovan korrigeras under det fortsatta&lt;br&gt;lagstiftningsarbetet. Det kan ifrågasättas om det alls föreligger något&lt;br&gt;behov av den föreslagna regeln. Vilken rättsverkan ett tillstånd har, vare&lt;br&gt;sig det är tillkommet efter obligatorisk eller frivillig prövning, är under&lt;br&gt;alla förhållanden en fråga av fundamental betydelse som måste klarläg-&lt;br&gt;gas. Det har många gånger visat sig svårt att pröva sådana tillståndsplik-&lt;br&gt;tiga ändringar som kan vara nödvändiga när ett haveri inträffat.&lt;br&gt;Kommittén har inte alls berört frågan i betänkandet. Länsstyrelsen anser&lt;br&gt;att det utförliga förslag som Naturvårdsverket fort fram (se SNV rapport&lt;br&gt;nr. 3440 s. 75 ff.) bör beaktas under det fortsatta lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.14 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Ett tillstånd borde kunna upphävas&lt;br&gt;på begäran av tillståndshavaren även när en tillståndspliktig verksamhet&lt;br&gt;upphört helt eller delvis p.g.a. driftsinskränkning eller nedläggning av&lt;br&gt;viss del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.15 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Länsstyrelsen saknar i förslaget&lt;br&gt;till miljöbalk regler för hur tillstånd för verksamheter som står stilla på&lt;br&gt;grund av nedläggning, konkurs eller liknande skall hanteras. Hur skall&lt;br&gt;en verksamhet med tillstånd, vilken inte varit i drift under en viss&lt;br&gt;tidsperiod behandlas vid nystart? - - - Förslagsvis kan en tidsgräns&lt;br&gt;införas för hur länge en verksamhet får vara avställd eller ligga helt nere&lt;br&gt;innan ett tillstånd upphör att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;348&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.16 Länsstyrelsen i Värmlands län: Naturvårdsverket bör få Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;möjlighet att begära omprövning av villkor i tillståndsbeslut enl balken Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för större anläggningar även om verket inte är tillsynsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.17 Länsstyrelsen i Örebro län: Ytterligare en grund för upphävande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av tillstånd bör skrivas in i 1 §, nämligen 6. när verksamheten upphört.&lt;br&gt;I och med att det idag är många verksamheter som upphör men få som&lt;br&gt;startar finns det klara behov av att kunna &amp;quot;städa upp&amp;quot; så att outnyttjade&lt;br&gt;tillstånd saneras bort. Lämplighetsprövningen i 20 kap. 9 § talar också&lt;br&gt;for detta. Ett nytt sista stycke bör därför skrivas till nämligen: &amp;quot;Ett&lt;br&gt;tillstånd enligt denna balk förfaller om den med tillståndet avsedda&lt;br&gt;verksamheten upphör.&amp;quot; 21 kap. 6 § innebär, så som länsstyrelsen tolkar&lt;br&gt;paragrafen, att tillståndsmyndighet som själv inte är tillsynsmyndighet&lt;br&gt;inte kan ta upp fråga om omprövning. Detta kan vara till nackdel när&lt;br&gt;tillstånd för en hel bransch skall omprövas. 21 kap. 7 § &amp;quot;Miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet&amp;quot; bör bytas mot &amp;quot;miljöpåverkan från vissa festa anlägg-&lt;br&gt;ningar&amp;quot;. ---10 § Möjlighet bör finnas att upphäva ett tillstånd på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillståndshavarens begäran, åtminstone så länge ett tillstånd är knutet till&lt;br&gt;en viss plats. &amp;quot;Om ett ... upphört att gälla, eller på tillståndshavarens&lt;br&gt;begäran, får tillståndsmyndigheten på ansökan av tillståndshavaren&lt;br&gt;upphäva tillståndet.&amp;quot; 21 kap. 11 § Skyldighet for tillståndshavaren att&lt;br&gt;lämna de uppgifter som behövs för prövningen bör även gälla ansökan&lt;br&gt;enligt 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.18 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen anser att det är&lt;br&gt;viktigt att förutsättningarna för att sådana regler som 21 kap. 2 § 2 p.&lt;br&gt;skall komma att tillämpas, liksom vilken eller vilka verksamheter som&lt;br&gt;skall beröras, måste motiveras utförligt för att undvika att rättssäkerheten&lt;br&gt;äventyras. Förslaget i 21 kap. 7 § kommer förmodligen att bli mycket&lt;br&gt;resurskrävande för myndigheterna. Länsstyrelsen tillstyrker förslaget i 21&lt;br&gt;kap. 6 § att framställning av omprövning får göras av tillsynsmyndighet&lt;br&gt;och att frågan, om tillsynsmyndigheten också är tillståndsmyndighet kan&lt;br&gt;tas upp utan särskild framställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.19 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: 14 kap. 5 § bör kunna tolkas så&lt;br&gt;att tillståndspliktiga anläggningar från tiden före 1969 som ännu inte har&lt;br&gt;tillstånd eller endast dispens framöver blir tvungna att söka tillstånd. En&lt;br&gt;tänkbar precisering är att låta omprövningsreglema i balken gälla fullt ut&lt;br&gt;även för anläggningar med gamla dispensbeslut. En sådan omprövning&lt;br&gt;kommer då att omfetta hela verksamheten. Samma förfaringssätt bör&lt;br&gt;gälla även för helt oprövade verksamheter. Länsstyrelsen anser att&lt;br&gt;specialmotiveringen för 14 kap. 5 § bör omformuleras så att detta klart&lt;br&gt;ftamgår. Länsstyrelsen anser att Naturvårdsverket även i framtiden bör&lt;br&gt;ha möjlighet att parallellt med tillsynsmyndigheten begära omprövning&lt;br&gt;av tillstånd. Denna rätt bör begränsas till branscher med stor miljöpåver-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;349&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan och få företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.20 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Kommitténs förslag kräver&lt;br&gt;klargörande av ett antal frågeställningar som kan uppkomma vid&lt;br&gt;tillämpningen av balken. I vad mån kan t.ex. andra tillsynsmyndigheter&lt;br&gt;påverka en tillsynsmyndighets beslut efter att ha övervägt behovet av&lt;br&gt;omprövning? Till vem riktar sig beslutet, hur tillkännages det och går det&lt;br&gt;att överklaga? - - - Ett efterlängtat förtydligande utgör 21 kap. 10 §,&lt;br&gt;enligt vilken ett tillstånd kan hävas på begäran när tillståndsplikten har&lt;br&gt;tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.21 Svenska Kyrkans Centralstyrelse: Centralstyrelsen ställer sig&lt;br&gt;tvekande till en bred användning av generella bestämmelser och ansluter&lt;br&gt;sig till Naturvårdsverkets syn att generella bestämmelser enbart passar i&lt;br&gt;&amp;quot;en relativt enhetlig och stabil bransch eller verksamhetstyper med många&lt;br&gt;små anläggningar&amp;quot;. - - - Vad gäller omprövningar av givna miljötillstånd&lt;br&gt;kan sådana komma i konflikt med kravet på rättstrygghet. Men som&lt;br&gt;framhållits på flera ställen i utredningen sker f.n. en snabb förändring av&lt;br&gt;miljöförhållandena i landet liksom förändringar av värderingen av olika&lt;br&gt;miljöproblem. Möjlighet till omprövning av givna miljötillstånd är därför&lt;br&gt;ett vitalt samhällsintresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.22 Uppsala kommun: Kommunen ser positivt på förslaget om&lt;br&gt;obligatorisk översyn av gällande tillstånd vart 10:de år. Även förslaget&lt;br&gt;om rätt för tillsynsmyndighet att initiera omprövning är en förbättring av&lt;br&gt;gällande rätt. - - - Befintliga tillstånds rättskraft i förhållande till&lt;br&gt;kommande föreskrifter och miljökvalitetsnormer bör ytterligare klarläg-&lt;br&gt;gas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.23 Eskilstuna kommun: Miljöförvaltningen anser, vilket också&lt;br&gt;utredningen föreslår, att rätten för en myndighet att begära omprövning&lt;br&gt;koncentreras till tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.24 Mjölby kommun: Det förefaller önskvärt att behandla alla typer&lt;br&gt;av omprövning och återkallande av tillstånd i balken med vidhängande&lt;br&gt;detalj föreskrifter i administrativa förfettningar. De grundläggande&lt;br&gt;reglema för återkallelse och omprövningar bör vara gemensamma. Enligt&lt;br&gt;Mjölby kommuns uppfettning bör tillståndshavare, sakägare och&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter ha möjlighet att begära omprövning av beslut eller&lt;br&gt;av villkor förenade med beslutet. Tillståndshavare bör även ha möjlighet&lt;br&gt;att begära återkallelse eller upphävande av tidigare meddelade beslut.&lt;br&gt;Däremot avstyrks utredningens förslag till införande av obligatorisk&lt;br&gt;omprövning av tillstånd eller tillstånd svillkor efter viss tid. Omprövnings-&lt;br&gt;bedömningar bör i stället fortlöpande ske inom ramen för myndigheternas&lt;br&gt;tillsyns- och uppföljningsansvar. Däremot bör möjligen en minimitids-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;350&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gräns för första omprövning införas.---Inom miljöområdet bör även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företagsekonomiska intressen vägas in i behovsbedömning om huruvida&lt;br&gt;omprövning kan anses påkallad, mot bakgrund av ofta omfattande&lt;br&gt;investeringar, som gjorts vid beslutstillfallet. - - - Möjligheterna till&lt;br&gt;omprövning av meddelade beslut bör regleras strikt, så att rättskraften i&lt;br&gt;ett tillståndsbeslut inte urholkas alltför mycket och med hänsyn till&lt;br&gt;berättigade höga rättssäkerhetskrav. Förslaget om att ersätta krav på&lt;br&gt;omprövning med generella föreskrifter for vissa typer av bransch-&lt;br&gt;gemensamma anläggningar och verksamheter tillstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.25 Nässjö kommun: Nässjö kommun ser särskilt positivt på att&lt;br&gt;möjligheterna till omprövning av villkor utvidgas (21 kap. 2 §) samt att&lt;br&gt;möjlighet ges till styrning med avgifter (23 kap. 5 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.26 Kalmar kommun: I utredningen nämns att meddelade tillstånd inte&lt;br&gt;bör påverkas av de generella föreskrifterna. Implementeringen av&lt;br&gt;åtminstone två EG-direktiv (76/464 respektive 80/68) kommer dock att&lt;br&gt;medföra att gällande tillstånd behöver ses över. I de nämnda direktiven&lt;br&gt;krävs omprövning av gällande tillstånd, inte enbart villkor, vart fjärde år&lt;br&gt;jämfört med tio år som varit och även föreslås bli fortsatt gräns i&lt;br&gt;Sverige. Detta måste föranleda en komplettering av den i MB föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen om omprövning av tillstånd (21 kap. 1 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.27 Halmstads kommun: Kommitténs förslag, att en omprövning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelade tillstånd får göras efter tio år men att en sådan prövning inte&lt;br&gt;är nödvändig om tillståndsmyndigheten kan motivera detta, anser&lt;br&gt;kommunen riktig.---Det förefaller även rätt att en tillståndshavare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall kunna bli befriad från tillståndskrav för sådan verksamhet som inte&lt;br&gt;längre är tillståndspliktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.28 Skövde kommun: Miljömyndigheter har inte och kommer inte att&lt;br&gt;få tillräckliga personella resurser för att klara att själva driva fram en&lt;br&gt;omprövning av villkor. MHN anser att miljöstörande verksamheter bör&lt;br&gt;tvingas till omprövning efter 10-15 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.29 Borlänge kommun: Det är viktigt att omprövningar baseras på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljömässiga fakta och ej på generella intervall.---Detta skulle bli en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resursmässigt tung post för tillsynsmyndigheterna. Kommunernas roll vad&lt;br&gt;gäller omprövningsarbetet är vag i förslaget. Detta behöver närmare&lt;br&gt;belysas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.30 Gävle kommun: Omprövning av villkor i ett tillstånd festslås i 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap 2 § som en generell regel med ett tidsintervall på 10 år. Dagens&lt;br&gt;miljöpolitik med viljeyttringar och ambitioner att nå miljömålen kan bli&lt;br&gt;svåra att genomföra med så långa tidsintervall.---Inom EG har man&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;351&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kortare tidsintervall för omprövning av villkor. Gävle kommun föreslår&lt;br&gt;att det generella tidsintervallet förkortas till 4-7 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.31 Ornsköldsviks kommun: Omprövning av villkor bör kunna ske&lt;br&gt;efter kortare tid än 10 år, förslagsvis 7 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.32 Piteå kommun: Att som en generell regel festslå omprövning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villkor i ett tillstånd med ett så långt tidsintervall som 10 år motsvarar&lt;br&gt;inte de ambitioner som miljöpolitiken i dag har och speglar inte den&lt;br&gt;tekniska utvecklingen i samhället.---Tidsintervallet bör förkortas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4-7 år och regleras individuellt i vaije tillståndsbeslut. Frågan om&lt;br&gt;omprövning av villkor enl 21 kap. 8 § for två eller flera tillstånd bör&lt;br&gt;även kunna väckas av tillsynsmyndigheten/-ema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.33 Sveriges advokatsamfund: Samfundet ställer sig tveksamt till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behovet av de regler som intagits i förslagets fjärde kapitel. Det kan&lt;br&gt;enligt samfundets mening av rättssäkerhetsskäl i vart fell inte komma&lt;br&gt;ifråga att ett lagakraftvunnet tillstånd, mot tillståndshavarens bestridande&lt;br&gt;skall kunna ändras innan tiden för omprövning är inne.---Samfundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansluter sig i huvudsak till de föreslagna omprövningsreglema såvitt&lt;br&gt;gäller tillstånd meddelade i överensstämmelse med den föreslagna&lt;br&gt;lagstiftningen. För äldre tillstånd bör de regler tillämpas som gällde vid&lt;br&gt;tiden för tillståndets meddelande. Är det oundgängligen nödvändigt att ett&lt;br&gt;gällande tillstånd ändras bör den som drabbas av ändringen vara&lt;br&gt;oförhindrad att erhålla ersättning av det allmänna för de inskränkningar&lt;br&gt;eller kostnader som en nyprövning kan medföra i verksamheten eller för&lt;br&gt;utnyttjandet av miljön.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.34 Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Rättskraften i meddelade tillstånd för miljöferlig verksamhet urholkas&lt;br&gt;dramatiskt om kommitténs förslag genomförs i alla delar. Särskilt&lt;br&gt;oroande är - som Allert Alverborg påpekat - den till synes obegränsade&lt;br&gt;möjligheten för regeringen att med stöd av 4 kap. 2 § meddela före-&lt;br&gt;skrifter som skär igenom meddelade tillstånd.---Det förtjänar att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upprepas att osäkerhet om villkoren - bl.a. i miljöskyddshänseende - för&lt;br&gt;framtida verksamhet är en av de fektorer som utgör det största hotet mot&lt;br&gt;industriinvesteringar inom landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi hemställer därför att möjligheten att genom generella föreskrifter&lt;br&gt;skärpa villkoren i meddelade tillstånd till miljöferlig verksamhet,&lt;br&gt;inskränks i förhållande till kommitténs förslag. Möjligheten att åsidosätta&lt;br&gt;villkor bör begränsas till situationer när internationella förpliktelser&lt;br&gt;kräver detta eller riksdagen fettat ett bindande beslut. I övriga fell bör en&lt;br&gt;generell föreskrift inte ersätta en individuell prövning. - - - 21 kap. 2 §&lt;br&gt;Vid en jämförelse med 24 § Miljöskyddslagen framkommer att orden&lt;br&gt;&amp;quot;efter vad som är skäligt&amp;quot; har tagits bort i inledningen av omprövnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;352&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelsen. Ändringen har inte kommenterats. Organisationerna utgår&lt;br&gt;från att avsikten inte är att i detta avseende åstadkomma någon för-&lt;br&gt;ändring i förhållande till dagens bestämmelse. Detta bör dock framhållas&lt;br&gt;i motivtexten eller ännu hellre framgå av lagtexten. - - - Att en åt-&lt;br&gt;gärdsplan som grundas på en bindande norm skall kunna utlösa möjlighet&lt;br&gt;till omprövning kan möjligen accepteras. En icke bindande miljökvalitets-&lt;br&gt;norm bör däremot inte få utlösa någon omprövning vare sig direkt eller&lt;br&gt;indirekt via en åtgärdsplan som upprättats med normen som grund. Vad&lt;br&gt;särskilt gäller handläggningen av frågor om omprövning av villkor vill&lt;br&gt;föreningen understryka vikten av ett tvåpartsförferande. Enligt nu&lt;br&gt;tillämpat system - - - råder inget tvåpartsförhållande. Det är inte&lt;br&gt;tillfredsställande att den som har rätt att ta initiativ också skall vara den&lt;br&gt;som skall avgöra om förutsättningar föreligger för att tillgodose&lt;br&gt;initiativet.---Frågan bör bli föremål för förnyade överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.35 Värmeverksföreningen: Miljöbalken förslås bli en ramlag. Det&lt;br&gt;skall därmed gå fortare att genomföra ändringar i regelsystemet, när nya&lt;br&gt;förhållanden påkallar det. Ändring av villkor i gällande tillstånd blir&lt;br&gt;också lättare att genomdriva. Det talas om mycket korta tider, ex-&lt;br&gt;empelvis fyra år. Detta är enligt föreningens mening inte rimligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.36 Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR: Det är&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;bra att miljötillstånd kan omprövas efter framställning från en tillstånd-&lt;br&gt;smyndighet. ---Omprövning av villkor bör kunan ske efter kortare tid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;än 10 år, förslagsvis 7 år.---21 kap. 8 § Bör vara: &amp;quot;får tillståndsmyn-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;digheten själv, eller på anmodan av tillsynsmyndigheten, ta upp frågan&lt;br&gt;om omprövning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.37 Föreningen Skogsindustrierna: Enligt 21 kap. 2 § 2 p. kan&lt;br&gt;omprövning av villkor ske om verksamheten bidrar till att en bindande&lt;br&gt;norm överskrids eller en åtgärdsplan upprättats. Vi vill understryka&lt;br&gt;vikten av att normerna baseras på ett stringent, vetenskapligt underlag&lt;br&gt;och ej får vara av alltför lokal karaktär. Det är vidare viktigt att&lt;br&gt;möjligheterna kvarstår för en miljöferlig verksamhet att hantera mindre&lt;br&gt;förändringar inom ramen för givet tillstånd genom anmälan till länsstyrel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.38 Kemikontoret: Det bör med skärpa understrykas att det inte kan&lt;br&gt;accepteras att regeringen får en i stort sett godtycklig rätt att göra&lt;br&gt;ingrepp i gällande tillstånd, som följer av 4 kap. 2 § 2 st.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.39 Miljö- och Hälsoskyddstjänstemannaförbundet, MHTF: Dagens&lt;br&gt;miljöpolitik med viljeyttringar och ambitioner att nå miljömålen kan bli&lt;br&gt;svåra att genomföra med så långa tidsintervall som 10 år. Inom EG har&lt;br&gt;man kortare tidsintervall för omprövning av villkor. - - - MHTF föreslår&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;353&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det generella tidsintervallet begränsas till kortare tid och/eller anpassas&lt;br&gt;till gällande EG-regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.40 Jernkontoret: Stålindustrin tillhör de kapitalintensiva branscherna&lt;br&gt;vad gäller investeringar. Detta innebär att företaget måste kunna bedöma&lt;br&gt;under vilka förhållanden som produktionen kommer att ske under minst&lt;br&gt;en tioårsperiod. Bestämmelserna i miljöbalken måste därför utformas så&lt;br&gt;att samma rättssäkerhet finns som i nuvarande miljöskyddslag. Den&lt;br&gt;individuella tillståndsprövningen skall i alla lägen vara utgångspunkt för&lt;br&gt;sättande av de enskilda företagens miljövillkor. Ändringar i dessa måste&lt;br&gt;ske genom omprövning. När detta av något skäl ej är möjligt måste&lt;br&gt;företagen ges en adekvat omställningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.41 Miljöcentrum: I nuläget kan offer för miljöferlig verksamhet ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför Koncessionsnämnden eller annan tillståndsgivande myndighet&lt;br&gt;initiera en omprövning av ett meddelat tillstånd, som vunnit laga kraft.&lt;br&gt;Detta har lett till stort förfång för de som lidit skada av Koncessions-&lt;br&gt;nämndens beslut. Rätten att initiera en omprövning tillkommer i nuläget&lt;br&gt;Naturvårdsverket samt länsstyrelserna i den mån de meddelat ett tillstånd.&lt;br&gt;Hitintills har Naturvårdsverket endast initierat omprövning av ett 20-tal&lt;br&gt;beslut. Det innebär att många miljöferliga verksamheter bedrivs på basis&lt;br&gt;av primitiv reningsteknik och till priset av for människa och miljöskad-&lt;br&gt;liga och onödiga utsläppsnivåer.---Ur rättssäkerhetssynpunkt sett är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det direkt stötande, att de som drabbas av miljöstörningar från en&lt;br&gt;verksamhet, till vilken tillstånd har meddelats, ej har rätt att initiera en&lt;br&gt;omprövning av gällande villkor. Därför har offer för sådana beslut inget&lt;br&gt;annat rättsligt vapen till sitt förfogande än skadeståndsvapnet. Vi föreslår&lt;br&gt;i motsats till utredningen, att också sakägare och andra enskilda, som&lt;br&gt;drabbas av miljöstörningar, som har sin grund i meddelade utsläppsvill-&lt;br&gt;kor, skall ges rätten att initiera en omprövning inför den tillståndsgivande&lt;br&gt;institutionen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Tillsyn&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;15.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;15.1.1 Riksdagens ombudsmän, JO: En omfettande utvidgning av&lt;br&gt;möjligheterna till verkställighet genom kronofogdemyndigheternas försorg&lt;br&gt;och till särskild handräckning föreslås (22 kap. 11 §). Någon analys av&lt;br&gt;behovet att införa dessa institut på områden där de inte föreligger for&lt;br&gt;närvarande liksom konsekvenserna härav saknas emellertid. Frågan bör&lt;br&gt;uppmärksammas inom ramen för det fortsatta arbetet med förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.2 Försvarets Sjukvårdsstyrelse, SjvS: vill framhålla vikten av att&lt;br&gt;det redan i lagtexten klargörs att miljönämnderna inte utövar tillsyn inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;354&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljö- och hälsoskyddsområdet vid verksamheter som utövas av Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;försvarsmakten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.3 Kustbevakningen: I Kustbevakningens uppgifter ingår att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medverka i polisiär övervakning och därvid utöva polisiära befogenheter&lt;br&gt;inom ett flertal rättsområden, däribland miljö- och naturvårdslagstift-&lt;br&gt;ningen. Bl.a. föreskrifter om bevarande av den marina miljön och annan&lt;br&gt;naturvård. 17 § i tillsynskapitlet bör med hänvisning härtill kompletteras&lt;br&gt;med att sådana beslut som avses i paragrafen skall uppvisas för &amp;quot;en&lt;br&gt;naturvårdsvakt eller en polis eller kusbevakningstjänsteman&amp;quot;. - - -&lt;br&gt;Kustbevakningen beslutar även om vattenföroreningsavgift. Bägge dessa&lt;br&gt;uppgifter ryms inom kommitténs förslag till definition på begreppet&lt;br&gt;tillsyn nämligen att &amp;quot;tillse att gällande lagar, föreskrifter och villkor&lt;br&gt;efterlevs&amp;quot;. Betänkandet, liksom författningstextens 22 kapitel, tar dock&lt;br&gt;till synes främst sikte på sådana åtgärder som att meddela förelägganden&lt;br&gt;och förbud. Samtidigt föreslås i 22 kap. 18 § en särskild regel om att den&lt;br&gt;som har att utöva tillsyn skall verka för att överträdelser beivras.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustbevakningen har tillsynsuppgifter av varierande art. Från myndig-&lt;br&gt;hetens synpunkt finns inte f.n. några egentliga oklarheter kring begreppet&lt;br&gt;tillsyn. Kommitténs förslag bringar å andra sidan inte någon ny klarhet&lt;br&gt;i begreppet. Möjligen finns det anledning att söka en klarare gräns-&lt;br&gt;dragning mellan ingripanden av rent polisiär natur och sådana som sker&lt;br&gt;av miljövårdsskäl i administrativ ordning samt mer reparativt inriktade&lt;br&gt;åtgärder. Här kan dock uppstå nya gränsdragningsproblem genom&lt;br&gt;införandet av ekonomiska sanktionsformer som varken har ett repressivt&lt;br&gt;eller reparativt syfte men som samtidigt kan ha en kraftig preventiv&lt;br&gt;verkan till skydd för miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.4 Socialstyrelsen: Enligt Socialstyrelsen är det av största vikt att&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna enligt balken ges möjlighet att påfordra under-&lt;br&gt;sökningar angående t.ex. brister i inomhusmiljöer. Idag är kommunen&lt;br&gt;enligt hälsoskyddslagen skyldig att vidta och bekosta de undersökningar&lt;br&gt;som behövs för att festställa om sanitär olägenhet föreligger eller inte.&lt;br&gt;För hälsoskyddets del är det önskvärt at bevisbördan så långt det är&lt;br&gt;möjligt och skäligt läggs på den som orsakar eller misstänks orsaka&lt;br&gt;hälsorisken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.5 Folkhälsoinstitutet: Delar utredningens uppfettning att begreppet&lt;br&gt;tillsynsmyndighet förbehålls de myndigheter som tilldelas rätt att ingripa&lt;br&gt;med stöd av tillsynsreglema i miljöbalken i händelse av åsidosättande av&lt;br&gt;lagreglerna i balken. Med utredningens förslag kan tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;ges adekvat möjlighet att följa upp lagstiftningens efterföljd, vilket är&lt;br&gt;angeläget för att bl.a. hot mot människors hälsa i miljön skall undan-&lt;br&gt;röjas. Med utgångspunkt i en enhetlig miljöbalk och ett Miljöverk bör i&lt;br&gt;analogi med detta en samordning av den centrala tillsynen och myndig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;355&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heters arbete också ske. Tillsynen kan, om den samlas, få enhetlig Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tillämpning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.6 Vägverket: Det är mycket väsentligt att skilja mellan tillsyn och&lt;br&gt;kontroll (övervakning), vilket utredningen också gör. Miljöövervakning&lt;br&gt;för vägsektom bör i första hand utföras som egenkontroll efter principer&lt;br&gt;som festställs efter överenskommelse mellan Vägverket, Naturvårdsverket&lt;br&gt;och Svenska Kommunförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.7 Statskontoret: Den föreslagna samordningen av tillsynsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedömer vi som värdefull. De motiv som allmänt anförs för den samlade&lt;br&gt;miljölagstiftningen i kapitel 4 gäller också tillsynen. Överskådlighet och&lt;br&gt;konsekvens är viktiga egenskaper for de allt fler som är berörda, både&lt;br&gt;miljöpåverkande och miljömyndigheter.---Tillsyn utförs i dag ofta av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en och samma organisation enligt flera av de separata lagarna. Det gäller&lt;br&gt;på regional nivå, men i ännu högre grad på lokal nivå. Strävan att&lt;br&gt;bedriva ett rationellt, väl prioriterat tillsynsarbete bör underlättas av att&lt;br&gt;kraftfulla instrument står till förfogande över organisationens hela&lt;br&gt;verksamhetsområde.---Strävan att definiera de gemensamma tillsyns-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begreppen är lovvärd. Vi håller med om att tillsyn i princip bör avse&lt;br&gt;myndigheternas arbete med att tillse att gällande lagar, förordningar,&lt;br&gt;föreskrifter och villkor efterlevs.---Genom att förbehålla begreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsmyndighet för de myndigheter som tilldelas rätten att ingripa med&lt;br&gt;stöd av tillsynsreglema i miljöbalken - dvs. meddela förelägganden och&lt;br&gt;förbud, vidta eller föranstalta om rättelseåtgärd m.m. i händelse av&lt;br&gt;åsidosättande av lagreglerna i balken - begränsar Miljöskyddskommittén&lt;br&gt;väsentligt vad som formellt är tillsyn jämfört med praxis i dag.---Att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;främja efterlevnaden av lagar genom att utveckla styrmedel, informera&lt;br&gt;och ge allmänna råd samt följa upp och utvärdera förefeller därmed inte&lt;br&gt;kunna inordnas under rubriken tillsyn för så vitt inte myndigheten&lt;br&gt;samtidigt äger rätten ingripa med stöd av tillsynsbestämmelsema i de&lt;br&gt;enskilda fellen. Följden blir att man inte kan tala om centrala eller&lt;br&gt;regionala tillsynsmyndigheter för det fell lokal myndighet är tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighet. Arbetet centralt och regionalt att främja efterlevnaden av lagar&lt;br&gt;och uppfyllelsen av miljömål bör som en följd härav i detta fell beskrivas&lt;br&gt;i mer verksamhetsspecifika termer än &amp;quot;central tillsyn&amp;quot; resp &amp;quot;regional&lt;br&gt;tillsyn&amp;quot;.---Vår bedömning är att Miljöskyddskommitténs tillsynsbe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grepp övervägande gagnar miljöarbetet och organisationsutvecklingen&lt;br&gt;inom miljöområdet. Att det på angränsande lagområden används vidare&lt;br&gt;tillsynsbegrepp bör inte vara ett avgörande hinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.8 Riksrevisionsverket, RRV: Beträffande vitesföreläggande framför&lt;br&gt;utredningen både att erfarenheterna varit i stort sett positiva och att det&lt;br&gt;finns &amp;quot;klagomål som synes ge vid handen att det finns behov av en&lt;br&gt;undersökning av hur viteslagen allmänt sett fungerar&amp;quot;. En utredning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;356&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommittén om vitesinstrumentets möjligheter och brister hade varit&lt;br&gt;befogad. Behovet av detta belyses av att JO i ett utlåtande (Beslut 1993-&lt;br&gt;03-02 Dnr 952-1992) nyligen sagt att &amp;quot;det verktyg som en tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighet i första hand bör använda - om maktmedel behövs - är enligt min&lt;br&gt;mening vite&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.9 Statens naturvårdsverk: 22 kap. i förslaget till miljöbalk tar upp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de bestämmelser som behövs for att reglera myndigheternas skyldigheter&lt;br&gt;och befogenheter vid tillsyn över balkens efterlevnad. Speciellt värdefullt&lt;br&gt;är att man frångått den nuvarande ordningen i miljöskyddslagen och skilt&lt;br&gt;ut frågorna om verksamhetsutövamas ansvar för att utöva kontroll över&lt;br&gt;sin verksamhet från tillsynsfrågorna och i stället tagit upp dem som&lt;br&gt;aktsamhetsregler där de naturligen hör hemma i balken.---Naturvårds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verket anser att 22 kap. bör renodlas till att enbart innehålla bestämmel-&lt;br&gt;ser som reglerar tillsynsmyndigheternas arbete. De aktsamhetsregler i 3-5&lt;br&gt;§§ som riktar sig till andra aktörer bör därför utgå ur detta kapitel och&lt;br&gt;i förekommande fall föras till de ställen i balken där det sakligt hör&lt;br&gt;hemma. - - - Verket delar åsikten att begreppet tillsyn skall avse&lt;br&gt;myndigheternas arbete med att tillse att gällande lagar, förordningar,&lt;br&gt;föreskrifter och villkor efterlevs. Det är emellertid viktigt att fastslå att&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna på miljöområdet, förutom att bedriva tillsyn i den&lt;br&gt;mening som nu är i fråga, också har andra mycket viktiga uppgifter inom&lt;br&gt;miljöarbetet, t.ex. i planerings- och prövningssammanhang och att arbeta&lt;br&gt;med upplysnings- och rådgivningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.10 Lunds universitet: Forskningsnämnden har inga allvarligare&lt;br&gt;invändningar mot kommitténs förslag i denna del. Vissa av de i 22 kap.&lt;br&gt;föreslagna reglema är dock av sådan specialkaraktär att det kan&lt;br&gt;övervägas om de inte med fördel kunde placeras i de kapitel som reglerar&lt;br&gt;den särskilda typen av verksamhet. Den generella delen av balken bör&lt;br&gt;vara förbehållen regler av mera allmän räckvidd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.11 Sveriges lantbruksuniversitet: Mot bakgrund av det stora&lt;br&gt;kommunala markinnehavet bör tillsynen över miljöbalkens regler inte&lt;br&gt;ligga på samma beslutsmässiga nivå som där den skall tillämpas,&lt;br&gt;eftersom detta kan leda till för miljön olämpliga intressekonflikter. Det&lt;br&gt;föreslås därför att en statlig regional tillsynsmyndighet, förslagsvis&lt;br&gt;länsstyrelsen, i stället för en kommunal miljönämnd har ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.12 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Att samla alla tillsynings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler i ett kapitel, och att inte såsom tidigare blanda in regler som riktar&lt;br&gt;sig mot andra aktörer, t.ex. verksamhetsutövamas egenkontroll, är&lt;br&gt;utmärkt.---22 kap. 1 § Det är bra att definitionen av tillsyn entydigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsas till myndigheternas kontroll av lagefterlevnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;357&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.13 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Balkens regler för tillsyn bör Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;samordnas bättre mellan olika områden. Tillsynsmyndigheternas Bilaga 4&lt;br&gt;möjligheter att kräva undersökningar av miljöpåverkande verksamhet bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samordnas genom att bestämmelsen i 22:13 utvidgas från att bara omfetta&lt;br&gt;upplysningsskyldigheten till att gälla även undersökningar. De speciella&lt;br&gt;reglema i 14:7 och 17:5 kan då utgå. Detta förfarande skulle även göra&lt;br&gt;det möjligt att kräva undersökningar av naturpåverkande aktiviteter,&lt;br&gt;vilket kan vara önskvärt om man kan befera att en åtgärd leder till att&lt;br&gt;den biologiska mångfelden inte kommer att kunna bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.14 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelserna bör ges ett lagfäst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvar för uppsikten inom länet för hela miljöbalkens område. Detta&lt;br&gt;gäller särskilt uppföljning och utvärdering av miljötillståndet och&lt;br&gt;miljöarbetet i länet vilka uppgifter är grundläggande för miljökvalitets-&lt;br&gt;arbetet.---Länsstyrelsen får ett i författningen festslaget övergripande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regionalt samordnings- och uppföljningsansvar för tillsynsfrågor vad&lt;br&gt;gäller miljöferlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.15 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Tillsynsansvaret enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbalken bör klart och entydigt fördelas mellan länsstyrelsen och&lt;br&gt;kommunerna genom branschvisa listor i en kommande miljöbalksför-&lt;br&gt;ordning.---Vid fördelningen bör grundprincipen vara att länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha tillsynen över stora, komplicerade anläggningar med miljöpåver-&lt;br&gt;kan av mer än lokal betydelse. Hur gränsdragningen skall ske bör noga&lt;br&gt;övervägas. Naturvårdsverket bör inte ges tillsynsansvar över enskilda&lt;br&gt;miljöferliga verksamheter. En sådan uppdelning av det statliga till-&lt;br&gt;synsansvaret skulle inte öka effektiviteten i miljövårdsarbetet. Naturvård-&lt;br&gt;sverkets huvuduppgift bör även i framtiden vara att utarbeta generella råd&lt;br&gt;och föreskrifter som stöd för tillsynsmyndighetenas arbete ute på fältet.&lt;br&gt;Det är viktigt att få till stånd nya samarbetsformer mellan Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket och länsstyrelserna för ett fördjupat utbyte av erfarenheter, kunskap&lt;br&gt;och resurser.---I och med att kommunerna får ett ökat tillsynsansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är det viktigt att länsstyrelsen får ett övergripande regionalt samordnings-&lt;br&gt;ansvar för tillsyn av miljöferlig verksamhet i länet. Länsstyrelsens&lt;br&gt;betydelsefulla samordningsroll för uppföljning av miljövårdsarbetet i länet&lt;br&gt;och länsstyrelsens befogenheter i sammanhanget bör noga klarläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.16 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Även om &amp;quot;råd&amp;quot;, som meddelats&lt;br&gt;i enskilda fell, inte anses ha någon egentlig rättsverkan, så är det i dag&lt;br&gt;ett väl etablerat begrepp och bör även fortsättningsvis anges i lagen som&lt;br&gt;en form av myndighetsutövning. Genom att i 3 § föra in kriterierna&lt;br&gt;&amp;quot;förstört&amp;quot; respektive &amp;quot;ödelagt&amp;quot;, omfettas även företag som i sig är&lt;br&gt;tillåtliga eller som kan ha tillåtits enligt särskilda beslut. Det kan vara&lt;br&gt;svårt att i detta sammanhang objektivt avgöra vad som enligt specialmoti-&lt;br&gt;veringen, s. 157, är att anse som &amp;quot;vandalisering&amp;quot;. Begreppen behöver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;358&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;definieras och lagtexten kompletteras så att dessa oklarheter undanröjs. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.17 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Tillsynsbestämmel-&lt;br&gt;sema är i stort hämtade från nuvarande lagstiftning, särskilt miljöskydds-&lt;br&gt;lagen. Vissa bestämmelser om kontroll och rapportering har mer karaktär&lt;br&gt;av aktsamhetsregler och har därför förts till andra avsnitt i balken. Det&lt;br&gt;är bra då det understryker att huvudansvaret åligger den som bedriver&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet. Tillsyn och kontroll är mycket viktiga instrument&lt;br&gt;i ett miljöarbete med allt större inslag av målstyrning och generella&lt;br&gt;föreskrifter. Länsstyrelsen rekommenderar att ftågor om rapportering,&lt;br&gt;kvalitetssäkring och egenkontroll prioriteras vid utformningen av&lt;br&gt;föreskrifter som ett stöd för tillsynsmyndigheternas arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.18 &amp;nbsp;Älvsborgs län: Organisationsfrågorna behandlas endast&lt;br&gt;översiktligt i utredningen. Redan nu bör poängteras att länsstyrelserna&lt;br&gt;bör ges ett lagfäst ansvar för uppsikten inom länet för hela miljöbalkens&lt;br&gt;område. Detta gäller särskilt uppföljning och utvärdering av miljötillstån-&lt;br&gt;det (det är en brist att miljöövervakningen inte behandlas i miljöbalken)&lt;br&gt;och miljöarbetet i länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.19 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Det är naturligt att huvuddelen&lt;br&gt;av det praktiska miljöarbetet sker på kommunal nivå. Tillsynen över bl.a.&lt;br&gt;tillämpningen av föreskrifter bör därför vara i huvudsak en kommunal&lt;br&gt;fråga. Däremot bör tillsynen över vissa större anläggningar även i&lt;br&gt;fortsättningen vara en arbetsuppgift för länsstyrelserna. En sådan&lt;br&gt;fördelning liksom frågan om kommunal tillsyn över kommunala&lt;br&gt;anläggningar är viktig att överväga ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.20 Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen bör ha ett omfattande&lt;br&gt;ansvar när det gäller tillsyn enligt balkens bestämmelser. Detta gäller&lt;br&gt;särskilt att få upplysningar om olika verksamheter samt att fullfölja en&lt;br&gt;åtgärdsplan för att nå en miljökvalitetsnorm. Länsstyrelsens roll bör&lt;br&gt;preciseras mot ett övergripande tillsynsansvar i länet med möjligheter att&lt;br&gt;ingripa även i enskilda fall när problem uppkommer. Länsstyrelsen bör&lt;br&gt;vidare vara tillsynsmyndighet över kommunala anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.21 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Kommunen föreslås få&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudansvaret för tillsynen. Det finns inget att invända mot detta.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen vill dock framhålla vikten av att fördelningen av till-&lt;br&gt;synsansvar mellan stat och kommun läggs fast. Länsstyrelsen anser att&lt;br&gt;kommitténs förslag till fördelning av tillsynsansvar mellan stat och&lt;br&gt;kommun verkar rimlig. Det innebär att staten skulle svara för tillsynen&lt;br&gt;av ett litet antal av de mest miljöstörande verksamheterna. Länsstyrelsen&lt;br&gt;anser att tillsynen av kommunala anläggningar av större storlek skall&lt;br&gt;ligga på staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;359&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.22 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen har inget att&lt;br&gt;erinra mot den samordning som föresläs av de olika lagarnas tillsyns-&lt;br&gt;regler till ett kapitel i balken. När det gäller den framtida organisationen&lt;br&gt;och fördelningen av tillsynsansvaret, delar länsstyrelsen kommitténs&lt;br&gt;uppfettning att staten bör ha ansvaret for anläggningar vars miljöpåverkan&lt;br&gt;sträcker sig över stora områden eller där miljöfrågorna i annat avseende&lt;br&gt;är särskilt betydelsefulla eller där tillsynen förutsätter speciell kompetens.&lt;br&gt;Länsstyrelsen delar dock inte den uppfattningen att tillsynsansvaret för&lt;br&gt;dessa anläggningar enbart skall ligga på Naturvårdsverket och större&lt;br&gt;länsstyrelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.23 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Innebörden i begreppet lokal&lt;br&gt;tillsyn i 1 § måste klargöras. Begreppet har fått en definition inom&lt;br&gt;Miljöskyddslagens tillämpning, men används inte inom Naturvårdslagen.&lt;br&gt;Med den föreslagna inplaceringen i balken kommer begreppet att omfetta&lt;br&gt;alla former av tillsyn. Den regionala tillsynens omfettning och för-&lt;br&gt;hållande till den lokala tillsynen bör preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.24 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Vad gäller tillsyn och upp-&lt;br&gt;följning är det viktigt att ansvarsfördelningen mellan stat och kommun&lt;br&gt;blir klar och tydlig. Det är angeläget att länstyrelsen som regional&lt;br&gt;myndighet får ett övergripande ansvar för tillsynen i länet. Det kommer&lt;br&gt;nämligen alltid att finnas situationer där tveksamhet uppstår om&lt;br&gt;ansvarsfördelningen och då måste någon ta initiativ till ett agerande. Det&lt;br&gt;är lämpligt att länsstyrelsen får ett sådant ansvar, något som bör framgå&lt;br&gt;av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.25 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Inom områden där väl&lt;br&gt;utvecklade lokala och regionala myndigheter finns bör de centrala verken&lt;br&gt;inte ha ansvar för löpande tillsyn. Länsstyrelsen vill därför bestämt&lt;br&gt;avstyrka att Naturvårdsverket tilldelas ansvar för den löpande tillsynen&lt;br&gt;över de största anläggningarna. Verkets viktiga roll på tillsynsområdet&lt;br&gt;bör vara att utöva &amp;quot;tillsyn över tillsynen&amp;quot;, dvs. styra och följa upp det&lt;br&gt;arbete som bedrivs i länsstyrelser, sektorsorgan och kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.26 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Balkens förslag beträffande&lt;br&gt;tillsyn medför en viktig samordning av den nuvarande tillsynen, utspridd&lt;br&gt;på flera lagar, och har framförallt betydelse för naturvårdstillsynen, som&lt;br&gt;härigenom får ökad stadga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.27 Svenska Kyrkans Centralstyrelse: Tillsyn och efterlevnaden för&lt;br&gt;givna koncessioner och andra miljöbeslut är viktiga. Tillsynen utgör&lt;br&gt;därmed en nyckelfråga för miljöpolitikens tillämpning i praxis. Central-&lt;br&gt;styrelsen instämmer i utredningens bedömning att tillsynsbestämmelsema&lt;br&gt;inte tas in i miljöbalken utan meddelas av respektive tillsynsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;360&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rådande bristen på personella och andra resurser för miljötillsyn och&lt;br&gt;miljökontroll bör uppmärksammas mera. Varje tillsynsmyndighet bör&lt;br&gt;redovisa grunderna för hur man prioriterat sin miljötillsyn och miljökont-&lt;br&gt;roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.28 Uppsala kommun: Det är viktigt att tillsynskapitlet ger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vägledning och blir lätt att tillämpa i en konkret situation. Kapitlet bör&lt;br&gt;därför kompletteras med tillsynsbefogenheter och skyldigheter.---Vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett första påseende framstår det som oklart hur lagförslaget skall&lt;br&gt;tillämpas i en konkret situation. Kommunen får intrycket att lagstöd för&lt;br&gt;ingripanden av tillsynsmyndighet har fördelats på flera olika kapitel&lt;br&gt;samtidigt som paragrafernas innehåll blivit otydligare. Det är viktigt att&lt;br&gt;lagstiftningen blir överskådlig och lätt att tillämpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.29 Mjölby kommun: Mjölby kommun delar utredningens upp-&lt;br&gt;fettning om nödvändigheten av att införa gemensamma tillsynsbe-&lt;br&gt;stämmelser i miljöbalken, under förutsättning att begreppen tillsyn och&lt;br&gt;kontroll klart definieras. En samordning av tillsynsbestämmelsema&lt;br&gt;förutsätter dock att detaljreglering av ansvarsfrågor m.m. sker genom&lt;br&gt;särskilda förordningar utfärdade av regeringen med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.30 Kalmar kommun: För att MB skall få genomslag i det praktiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetet krävs att tillsynsbestämmelsema är enkla, entydiga och överskåd-&lt;br&gt;liga. Utredningens förslag uppfyller i vissa delar inte dessa kriterier. Den&lt;br&gt;föreslagna detaljregleringen av t.ex. nedskräpning, stängsel och skyltar,&lt;br&gt;omfettas enligt vår bedömning av de allmänna bestämmelserna i 22 kap.&lt;br&gt;2 § och kan därför utgå. Bestämmelserna om naturvårdsvakter bör med&lt;br&gt;fordel kunna lyftas över till separata föreskrifter. Dessutom föreslås en&lt;br&gt;försämrad rättsverkan av tillsynsbeslut (22 kap. 19 §), något som&lt;br&gt;knappast kan sägas överensstämma med direktiven för utredningen.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser därför att kapitlet om tillsynsbestämmelser bör genomgå en&lt;br&gt;grundlig översyn och revidering innan det blir föremål för festställelse.&lt;br&gt;Lagtexten i det slutliga förslaget bör ges en generell utformning, enligt&lt;br&gt;den disposition som finns på s. 592 i den Allmänna motiveringen.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det praktiska miljöarbetet kräver enkla, entydiga och överskådliga regler.&lt;br&gt;Tillsynsbestämmelsema i MB är ibland inkonsekventa. Vissa regler är&lt;br&gt;t.ex. för detaljerade och bör passa bättre som föreskrifter eller omfettas&lt;br&gt;av allmänna bestämmelser och kan därmed utgå. — Ett ökat kommunalt&lt;br&gt;tillsynsansvar anges som ett viktigt styrmedel, detta kräver naturligtvis&lt;br&gt;att kommunerna får möjlighet att finansiera arbetet. - - - Ett ökat&lt;br&gt;kommunalt tillsynsansvar anges som ett viktigt styrmedel i MB. En&lt;br&gt;förutsättning för en sådan delegering är emellertid att kommunerna får&lt;br&gt;större resurser för arbetet. Annars kan detta bara uppfettas som ett sätt&lt;br&gt;for staten att frånhända sig det ansvar som följer av lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;361&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.31 Heby kommun: I den nuvarande miljöskyddslagen och Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;miljöskyddsförordningen finns nära nog inga materiella kravregler. Bilaga 4&lt;br&gt;Nästan allt sådant material finns bara i Naturvårdsverkets allmänna råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till miljöskyddslagen. Naturvårdsverket utger visserligen enstaka&lt;br&gt;förfettningar under miljöskyddslagen, men inte heller dessa innehåller&lt;br&gt;några materiella kravregler. Detta är knappast en tillfredsställande&lt;br&gt;situation i ett land som ser sig som föregångsland på miljöskyddsom-&lt;br&gt;rådet. I praktiken har tillsynsmyndigheterna tillämpat de allmänna råden&lt;br&gt;som om de vore generella föreskrifter. För att råda bot på allt detta bör&lt;br&gt;inhemska detalj föreskrifter med miljökrav utfärdas i och under miljöbal-&lt;br&gt;ken där de behövs och där EES-avtalet inte medför detaljreglering. Låt&lt;br&gt;oss komma bort från lagstiftning via allmänna råd!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.32 Borlänge kommun: Femtonde kapitlet tar upp tillsynsfrågor. I&lt;br&gt;förslaget påpekas att generella föreskrifter och branschgenomgångar&lt;br&gt;syftar till att minska tillstånds- och tillsynsbehov. Detta måste dock&lt;br&gt;kombineras med möjligheter till förelägganden enligt 40 § i dagens&lt;br&gt;miljöskyddslag, då generella genomgångar ej helt kan förutsäga alla&lt;br&gt;miljöproblem. I dessa arbeten med branschgenomgångar bör representan-&lt;br&gt;ter för kommuner ingå i olika arbetsgrupper, eftersom kommunerna ofta&lt;br&gt;besitter stor praktisk kompetens kring branscher, som idag vare sig&lt;br&gt;behöver tillstånd eller anmälan för sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.33 Gävle kommun: Noterar med tillfredsställelse att enligt 22 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § kommunens miljönämnd utövar den lokala miljötillsynen, om inte&lt;br&gt;regeringen bestämmer något annat. Kommunen vill understryka vikten&lt;br&gt;av att detta verkligen innebär en huvudregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.34 Sundsvalls kommun: I balken bör ingå ett avsnitt där de olika&lt;br&gt;miljömyndigheternas uppgifter och ansvar till sin huvuddel festslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.35 Skellefteå kommun: I rubricerade kapitel har kommittén haft&lt;br&gt;vissa funderingar kring olika tillsynsnivåer. Bl.a. har ifrågasatts om&lt;br&gt;kommunal myndighet skall ha tillsyn över kommunens anläggningar.&lt;br&gt;Frågeställningen är inte ny, men har aktualiserats av att Danmark har&lt;br&gt;undvikit denna konstruktion. Vad kommittén uppenbarligen förbisett är&lt;br&gt;att detta inte bara gäller det som anförs i utredningen, utan i betydligt&lt;br&gt;större utsträckning kommunala bostäder, skolor, daghem, fritidsan-&lt;br&gt;läggningar m.m. Förhållandet gäller även inom andra områden som berör&lt;br&gt;myndighetsutövning. Att göra sådana genomgående förändringar skulle&lt;br&gt;närmast vara &amp;quot;att kasta ut barnet med badvattnet&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.36 Luleå kommun: Vi delar kommitténs uppfettning om att det i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första hand bör ankomma på kommunerna att utöva tilsynen över de&lt;br&gt;områden som omfettas av miljöbalkens regelsystem.---Kommunens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;362&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ökade ansvar och aviserade krav på ökade tillsynsinsatser måste dock&lt;br&gt;åtföljas av möjligheter till full kostnadstäckning för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.37 Svenska Kommunförbundet: Förbundet anser att kommunerna&lt;br&gt;ska få huvudansvaret för miljötillsynen. Staten bör ha ansvar endast för&lt;br&gt;ett fåtal verksamheter med särskilt stor miljöpåverkan. Eventuella&lt;br&gt;problem med tillräcklig fackkompetens i kommunerna kan lösas genom&lt;br&gt;förbättrade möjligheter till tjänsteutbyte mellan kommuner eller ordnade&lt;br&gt;former för mellankommunal samverkan. De grundläggande kraven på&lt;br&gt;vaije kommun bör stå inskrivet i lag - såväl vad avser tillsynen som i&lt;br&gt;fråga om kommunens befogenheter i övrigt. I balkförslagets 22 kap. 1 §&lt;br&gt;anges att den lokala tillsynen utövas av miljönämnden om inte regeringen&lt;br&gt;bestämmer annat. Det framgår av den allmänna motiveringen att statlig&lt;br&gt;tillsyn endast bör omfetta de största anläggningarna och att dessa ska&lt;br&gt;vara specificerade i en särskild lista. Detta innebär att kommuner, oavsett&lt;br&gt;förutsättningar, åläggs ett obligatoriskt tillsynsansvar. För vissa kommu-&lt;br&gt;ner kan detta komma att innebära en försvårad arbetssituation, om&lt;br&gt;kommunerna inte ges bättre möjligheter att samarbeta. För kommuner&lt;br&gt;som har god kapacitet och hög kompetens innebär bestämmelsen å andra&lt;br&gt;sidan en inskränkning i möjligheten att utöva en effektiv tillsyn. Den&lt;br&gt;nämnda bestämmelsen anger också att efter åtagande av en kommun,&lt;br&gt;tillsynen &amp;quot;i visst avseende&amp;quot; kan överlåtas på kommunen. Denna&lt;br&gt;bestämmelse stämmer väl överens med 44 a § i miljöskyddslagen, men&lt;br&gt;i motiveringen hänvisas inte till miljösyddslagen, utan endast till&lt;br&gt;strålskyddslagen. Förbundet kan inte acceptera skrivningen, utan anser&lt;br&gt;att möjligheten i nuvarande 44 a § i miljöskyddslagen ska finnas kvar.&lt;br&gt;Dessutom anges i motiveringen att kommunerna inte bör ha tillsynsansva-&lt;br&gt;ret över kommunala verksamheter. Redan idag utövar många miljönämn-&lt;br&gt;der tillsyn över kommunala anläggningar och verksamheter, både enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen. Förbundet ser inga stora&lt;br&gt;problem med detta så länge man inom kommunen skiljerpå tillsyn och&lt;br&gt;drift. Nuvarande ordning kan således bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.38 Svenska naturskyddsföreningen: Att Naturvårdsverket blir den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;centrala tillsynsmyndigheten under Miljö- och naturresursdepartementet&lt;br&gt;är bra.---Länsstyrelserna bör även fortsättningsvis utöva tillsyn över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämndernas verksamheter och även&lt;br&gt;vara överprövningsmyndighet ifråga om förvaltningsbesvär. En upp-&lt;br&gt;delning av ansvarsområdena mellan ett framtida ombildat naturvårdsverk&lt;br&gt;och länsstyrelserna borde ses över och utformas på ett lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.39 &amp;nbsp;Sveriges advokatsamfund: Beträffande innehållet i det&lt;br&gt;föreslagna 22 kap har samfundet uppfattningen att tillsynsmyndigheterna&lt;br&gt;skall verka för samförståndslösningar med markägare, företagare etc.&lt;br&gt;Kan sådan lösning inte uppnås skall frågan överlämnas till avgörande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;363&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den föreslagna miljödomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.40 Sveriges industriförbund och Sveriges arbetsgivareförening:&lt;br&gt;22 kap. 18 § Som Allert Alverborg påpekat i sitt yttrande bör &amp;quot;angive-&lt;br&gt;ribestämmelsen&amp;quot; upphävas. Om detta av någon outgrundlig anledning inte&lt;br&gt;är möjligt, måste antingen lagtexten eller sista stycket i specialmotive-&lt;br&gt;ringen ändras. De nuvarande formuleringarna synes mindre väl anpassade&lt;br&gt;till varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.41 Landsorganisationen i Sverige, LO: Ökat kommunalt engage-&lt;br&gt;mang i tillsynsarbetet är viktigt med hänsyn till arbetets omfettning, men&lt;br&gt;anser också att det är tveksamt om kommunerna har möjlighet att leva&lt;br&gt;upp till sin roll som tillsynsorgan. Utredningen har ej heller på detta&lt;br&gt;område presenterat tillräckligt underlag om konsekvenserna av förslaget&lt;br&gt;och en förutsättningslös prövning av alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1.42 &amp;nbsp;Michelssons Advokatbyrå: Tillsynsmyndigheterna i den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nuvarande organisationen har alltför oklara och &amp;quot;blandade&amp;quot; roller. Det&lt;br&gt;saknas förutsättningar för beslutsfattare och tjänstemän att under sådana&lt;br&gt;förhållanden bedriva ett effektivt miljövårdsarbete. - - - Tillsynen av&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet har enligt vår erferenhet alltför ofta varit&lt;br&gt;ineffektiv och av låg kvalitet. Detta beror inte på bristande vilja eller&lt;br&gt;dåliga kunskaper hos dem som arbetar på fältet. Deras skyldigheter att&lt;br&gt;samtidigt tillvarata en mängd inbördes motstridiga intressen neutraliserar&lt;br&gt;däremot deras möjligheter att från miljövårdsperspektiv göra ett bra&lt;br&gt;arbete. Om rättssäkerhetskrav, arbetsmarknadsaspekter, ekonomiska skäl&lt;br&gt;och enskilda hänsyn fordrar kompromisser på miljövårdsarbetets alla&lt;br&gt;nivåer, är risken stor att tillsynsarbetet reduceras till formalia och att all&lt;br&gt;&amp;quot;miljövårdsenergi&amp;quot; försvinner i konkurrens med mäktigare intressen.&lt;br&gt;Tillsynsorganen bör i betydligt högre grad än hittills tilldelas initiativta-&lt;br&gt;gande och utredande roller med klar partsställning och uppgift att framför&lt;br&gt;allt annat bevaka och hävda kraven på bättre miljö. Från både sakägares&lt;br&gt;och allmänhetens synvinkel har det hittills många gånger varit be-&lt;br&gt;klämmande att uppleva hur tjänstemän och myndigheter varit uppenbart&lt;br&gt;fångna i kraven på att tillmötesgå också andra intresen än de rent&lt;br&gt;miljövårdande. Detta är skadligt och undergräver allmänhetens förtroende&lt;br&gt;för myndigheternas vilja att bedriva ett gott miljövårdsarbete.---Om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsmyndigheterna enligt vårt förslag med miljödomstolar befrias från&lt;br&gt;tillåtlighetsprövande uppgifter, kan deras resurser bättre än hittills tas&lt;br&gt;tillvara.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.2 Tillsynens utformning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;15.2.1 Överbefälhasvaren, ÖB: I § 1 anges att den lokala tillsynen i en&lt;br&gt;kommun utövas av miljönämnden om inte regeringen bestämt annat. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;364&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är enligt ÖBs uppfettning väsentligt att komplettera 1 § med text att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;undantag gäller försvarsmakten, där regeringen beslutar i särskild Bilaga 4&lt;br&gt;ordning. Undantag bör också göras för Försvarets Materielverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompletteringen bör göras för att undvika det missförstånd som kan&lt;br&gt;uppstå genom att bara ange en tillsynsmyndighet särskilt som kommunal&lt;br&gt;nivå inte alltid uppfettat länsstyrelsens och sjukvårdsstyrelsens roller som&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.2 Statskontoret: Av särskilt värde anser vi det vara att ansvaret för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att söija för kontroll genomgående förts in bland aktsamhetsreglema.&lt;br&gt;Detta tydliggör att det är de miljöpåverkande som har huvudansvaret för&lt;br&gt;att miljölagama efterlevs. Tillsynen lyfter inte av kontrollansvaret från&lt;br&gt;de miljöpåverkande. - - - Kommittén föreslår att även ftågor om&lt;br&gt;undersökningsplikt regleras genom aktsamhetsregler. Vi ser även detta&lt;br&gt;som lämpligt av motsvarande skäl. - - - Kommitténs överväganden om&lt;br&gt;innehållet i tillsynsverksamheten fäster uppmärksamheten på spännvidden&lt;br&gt;i verksamheten - mellan att lämna information, att stå till förfogande och&lt;br&gt;lämna råd, samt slutligen att övervaka/kontrollera. Kommittén avstår från&lt;br&gt;att föreslå obligatorisk rådgivningsplikt för tillsynsmyndighet. Detta anser&lt;br&gt;vi vara välbetänkt. Samtidigt vill vi emellertid framhålla att det vore&lt;br&gt;olyckligt om förslaget tolkades som om övervakningen/kontrollen&lt;br&gt;genomgående skall dominera. Beroende på miljöproblem eller bransch&lt;br&gt;kan en offensiv informationsgivning vara effektivast. - - - På vissa&lt;br&gt;områden utvecklas marknadslösningar för rådgivning. Information lämnas&lt;br&gt;i olika former som särskilda samarbetsprojekt mellan flera aktörer och&lt;br&gt;berörda, branschorienterade kampanjer, etc. Kvar blir där bara över-&lt;br&gt;vakningen/kontrollen som då kan effektiviseras i renodlad form.---Vi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;håller for troligt att åtskilliga organisationsförändringar inom tillsynsom-&lt;br&gt;rådet kommer att handla om särkoppling och nykombinationer med bl.a.&lt;br&gt;information, rådgivning, övervakning/kontroll som komponenter.&lt;br&gt;Miljöbalksförslaget förefeller inte lägga hinder i vägen utan snarare&lt;br&gt;stimulera till utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.3 Boverket: Kapitlet ger uttryck bara för den typ av tillsyn som kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kallas för miljöskyddstillsyn. Den uppsiktsverksamhet som t.ex.&lt;br&gt;länsstyrelserna och Boverket bedriver med stöd av 6 kap. 3 § NRL har&lt;br&gt;därvid fellit bort. Det är en viktig del av myndighetsuppgifterna att i&lt;br&gt;förebyggande och uppföljande syfte iaktta tillämpningen av bl.a. de&lt;br&gt;hushållningsregler som finns. En motsvarande paragraf bör införas.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En detalj i sammanhanget är att tillsynsregler återfinns även utanför 22&lt;br&gt;kap., t.ex. 8 kap. 4 § 2 st. I denna del har även organisationsutred-&lt;br&gt;ningens slutsatser föregripits och ansvaret lagts fest, vilket logiskt sett&lt;br&gt;inte är rimligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.4 Skogsstyrelsen: Av föreslagna regler för att åstadkomma rättelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;365&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 22 kap 10 och 11 §§ framgår inte klart om detta även kan ske vid brott&lt;br&gt;mot lagen utan att föreläggande eller förbud meddelats. Skogsstyrelsen&lt;br&gt;anser att detta är angeläget vid brott mot exempelvis 11 kap. 1 eller 4&lt;br&gt;§§. Dagens regler i 39 § naturvårdslagen bör således återfinnas i&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.2.5 Styrelsen för teknisk ackreditering, SWEDAC: Balken reglerar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;bl.a. tillsynen över miljöförstörande verksamheter. De föreslagna&lt;br&gt;tillsynsreglema avser i första hand myndigheternas arbete, men omfattar&lt;br&gt;även en omfattande egenkontroll som skall bedrivas inom berörda företag&lt;br&gt;och verksamheter.---Egenkontroll av lagstadgade normer förutsätter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en myndighetstillsyn som, enligt Riksrevisionsverkets rapport F 1993:7,&lt;br&gt;myndigheterna inte alltid har resurser till.---SWEDAC vill i detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanhang peka på den nyligen antagna EG-fÖrordningen om frivilliga&lt;br&gt;miljörevisionssystem med oberoende miljörevisorer. Deltagandet i sådana&lt;br&gt;system är helt frivilligt för företagen men målsättningen är att industrin&lt;br&gt;skall uppmuntras att kontinuerligt förbättra miljöhänsynen. Detta skall&lt;br&gt;ske genom upprättande av miljöprogram och styrmedel for verksamheten&lt;br&gt;och genomförandet av en systematisk, objektiv och periodisk utvärdering&lt;br&gt;av dessa. De oberoende utvärderamas kompetens skall formellt bekräftas&lt;br&gt;och övervakas genom ackreditering.---För att ge nödvändiga resurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för tillsynen av egenkontrollen bör det enligt SWEDAC:s mening&lt;br&gt;övervägas om system liknande EG:s frivilliga system kan införas även&lt;br&gt;inom områden med obligatorisk egenkontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.6 Statens naturvårdsverk: Verket noterar med tillfredsställelse de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidgade befogenheterna för tillsynsmyndigheten att meddela före-&lt;br&gt;lägganden och förbud. Detta kommer bl.a. att innebära att ingripanden&lt;br&gt;kan göras mot det faktum att en verksamhet, som är tillståndspliktig&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen eller naturvårdslagen, saknar tillstånd.---Vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;formella hinder för större flexibilitet i tillsynsmyndigheternas kompetens-&lt;br&gt;försöijning bör undanröjas. Naturvårdsverket får i denna fråga hänvisa&lt;br&gt;till sitt yttrande över KLIV-utredningens betänkande (SOU 1993:19). - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utformningen av 2 § kommer bl.a. att innebära att ingripanden kan&lt;br&gt;göras mot det faktum att en verksamhet, som är tillståndspliktig enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen eller naturvårdslagen, saknar tillstånd.---På flera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställen i betänkandet pekar utredningen på vikten av att tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heterna besitter erforderlig kompetens for att kunna fullgöra sitt uppdrag.&lt;br&gt;Denna uppfettning delas fullt ut av verket. Dock är det av resursskäl ofta&lt;br&gt;inte möjligt.---Verket välkomnar förslaget i 22 kap. 8 § att utöka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheten att översända ett vitesföreläggande för anteckning i festig-&lt;br&gt;hetsboken eller tomträttsboken till att gälla även beträffande miljöferliga&lt;br&gt;verksamheter. Förslaget att tillsynsförrättaren har ett självständigt ansvar&lt;br&gt;att anmäla överträdelser, som framförs i specialmotiveringen till 22 kap.&lt;br&gt;18 §, bör tydligare komma till uttryck i lagtexten, vilken nu snarare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;366&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säger tvärtom. Sekretessfrågor kan bli aktuella inte bara vid myndig- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;hetemas tillsyn utan också vid annan form av myndighetsutövning, t.ex. Bilaga 4&lt;br&gt;tillståndsgivning och godkännande. Sekretessreglerna borde därför&lt;br&gt;placeras i balken på ett mer allmängiltigt ställe än i tillsynskapitlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.7 Koncessionsnämnden för miljöskydd: 22 kap. 8 § synes gälla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även viten som har förelagts någon som med stöd av nyttjanderätt&lt;br&gt;bedriver en verksamhet på fastigheten och som således inte är fastig-&lt;br&gt;hetsägare. Koncessionsnämnden ifrågasätter om detta kan vara meningen.&lt;br&gt;Ett sådant föreläggande kan nämligen inte göras gällande gentemot den&lt;br&gt;som äger fastigheten vid den tidpunkt när vitet föreskrivs och inte heller&lt;br&gt;mot en ny ägare, vilket föreslås i andra stycket. Det saknas då även&lt;br&gt;anledning att göra en anteckning i fastighetsboken. Koncessionsnämnden&lt;br&gt;föreslår att lagtexten ändras så att det framgår att den endast gäller när&lt;br&gt;fastighetsägaren tillika är utövare av verksamheten etc.---22 kap. 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§. Lagtext och specialmotivering (s. 165 i Del 2) stämmer inte. I&lt;br&gt;lagtexten står det &amp;quot;den som har att&amp;quot; utöva tillsyn, medan det i specialmo-&lt;br&gt;tiveringen talas om den som &amp;quot;faktiskt utövar&amp;quot; tillsynen. Ett klarläggande&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.8 Statens Strålskyddsinstitut, SSI: Den regel som föreslås i 22&lt;br&gt;kap. 18 § och som innebär att en inspektör på eget bevåg skall anmäla&lt;br&gt;överträdelser av balken, avstyrks som direkt olämplig. Enligt SSI:s&lt;br&gt;mening bör frågor om åtalsanmälan avgöras av strålskyddsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.9 Kammarrätten i Stockholm: 22 kap. 15 §. I andra stycket bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordet &amp;quot;han&amp;quot; bytas ut mot &amp;quot;denne&amp;quot;.---22 kap. 18 §. Sista stycket i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;specialmotiveringen synes inte förenligt med den lagtext som föreslagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.10 Uppsala universitet: 22 kap. handlar om tillsyn. Ett sådant&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilt kapitel behövs. Tillsynsbefogenheter och -skyldigheter måste&lt;br&gt;förtydligas avsevärt.---Vi föreslår därefter ett pliktkapitel. Bakgrunden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till detta är bl.a. och särskilt Brundtlandkommissionens synpunkter på att&lt;br&gt;etablerade myndighetsstrukturer, samhällsstrukturer etc. inte skulle få&lt;br&gt;vara något hinder för förbättringen av miljövården.---Vi skissar ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag byggt på tanken att en rättsordning och ett samhällssystem skall&lt;br&gt;ha ett säkerhetssystem syftande till att få nationell miljöpolitik och&lt;br&gt;gällande regler att fungera, även om en enstaka myndighet eller&lt;br&gt;beslutsfattare inte fungerar. Vi utvecklar ombudsmannatanken men för&lt;br&gt;ombudsmannen till riksdagen (på samma sätt som JO) samt föreslår&lt;br&gt;därtill ett miljörevisionsverk med rapporteringsskyldighet till riksdagen&lt;br&gt;och inte till regeringen. Vidare föreslår vi att statliga myndigheter måste&lt;br&gt;gripa in om kommunala organ missköter något.---Det kan invändas att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så gör man inte i Sverige och vi instämmer. Men Brundtlandkommissio-&lt;br&gt;nen påpekade att etablerade strukturer m.m. inte skall vara hinder i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;367&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vägen. Om vårt förslag förbättrar effektiviteten i genomförande av&lt;br&gt;miljöpolitik och miljölagstiftning, är invändningarna om att förslaget&lt;br&gt;strider mot etablerade strukturer ovidkommande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.11 Länsstyrelsen i Stockholms län: Kommitténs förslag om&lt;br&gt;föreläggande och förbud i 22 kap. 2 § miljöbalken innebär att det inte&lt;br&gt;anges mot vem ett föreläggande eller förbud skall kunna riktas. Till-&lt;br&gt;synsmyndigheten är därigenom inte bunden att adressera föreläggandet&lt;br&gt;till gärningsmannen utan kan i vaije enskilt fell välja fritt vem som&lt;br&gt;lämpligen bör åläggas att vidta rättelse. Enda kravet är att adressaten&lt;br&gt;skall ha rättslig och fektisk möjlighet att kunna följa föreläggande, som&lt;br&gt;anges i viteslagen. Eftersom det är fråga om så många skiftande&lt;br&gt;situationer när bestämmelsen skall kunna tillämpas borde en precisering&lt;br&gt;göras mot vem föreläggandet skall kunna riktas i olika situationer.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har tidigare i samband med ett förslag till ändringar i naturvård-&lt;br&gt;slagens 39 § avstyrkt ett motsvarande förslag till bestämmelse om&lt;br&gt;föreläggande att vidta rättelse. Det kunde enligt lagrådet förekomma&lt;br&gt;situationer där några materiella regler om åligganden för ägaren inte&lt;br&gt;föreligger och som varken ägare eller annan innehavare anses ha något&lt;br&gt;ansvar för. Lagrådet pekade särskilt på den typ av bestämmelser som&lt;br&gt;riktar sig till allmänheten och rör utövandet av allemansrätten. Regering-&lt;br&gt;en beaktade lagrådets invändningar vid utformningen av 39 § naturvård-&lt;br&gt;slagen (prop. 1981/92:220).---Länsstyrelsen föreslår att bestämmelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 22 kap. 2 § miljöbalken omarbetas så att den, när det är fråga om&lt;br&gt;rättelseåtgärder som omfettar byggnader och sådana anläggningar som&lt;br&gt;även regleras i PBL, får samma lydelse som bestämmelsen om rättelseåt-&lt;br&gt;gärder m.m. i 10 kap. 14 § PBL, där det endast är ägaren till festigheten&lt;br&gt;som får föreläggas vid brott mot PBL. Adressaten är således klart&lt;br&gt;angiven i lagen. I vart fell bör överensstämmelse gälla mellan PBL och&lt;br&gt;miljöbalk i dessa frågor när det gäller behandlingen av liknande åtgärder.&lt;br&gt;---I övrigt bör den föreslagna bestämmelsen överarbetas och preciseras&lt;br&gt;även i andra fell än de som nämnts i det föregående så att det tydligare&lt;br&gt;framgår mot vem ett föreläggande skall riktas. Oklara bestämmelser om&lt;br&gt;föreläggande att vidta rättelse leder erfarenhetsmässigt till svårigheter vid&lt;br&gt;tillsynen av att bestämmelserna efterlevs. Ett alternativ till omarbetning&lt;br&gt;är att bestämmelsen närmare preciseras i tillämpningsbestämmelser som&lt;br&gt;regeringen utfärdar.---Av 8 § framgår att det blir möjligt att fora in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förelägganden och förbud som är av större betydelse i fastighetsboken om&lt;br&gt;föreläggandet är förenat med vite. Länsstyrelsen anser att möjligheten&lt;br&gt;även bör omfetta förelägganden utan vite som är av större betydelse,&lt;br&gt;t.ex. kontroll av utläckage från gammal industritomt som måste pågå i&lt;br&gt;många år. Ett exempel: Ett företag har åtagit sig att utföra kontrollen&lt;br&gt;varför det inte är motiverat att förena ett föreläggande med vite. Däremot&lt;br&gt;är det bra att få in upplysningarna om att området är förorenat och att&lt;br&gt;kontroll av utläckage bör ske i minst 100 år i fastighetsboken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;368&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.12 Länsstyrelsen i Uppsala län: Förslaget till lydelse av 22 kap. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;18 § innebär att den enskilde tjänstemannen - och inte dllsynsmyndig- Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten - blir skyldig att anmäla för åtal och i övrigt verka för att&lt;br&gt;överträdelser av balkens bestämmelser beivras. Länsstyrelsen anser det&lt;br&gt;olämpligt att en enskild tjänsteman skall ha denna skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.13 Länsstyrelsen i Södermanlands län: 22 kap. 2 §. De vida och&lt;br&gt;generella befogenheterna tillstyrks. Det kan ifrågasättas om inte&lt;br&gt;möjligheten att meddela råd (jmf. 39 § ML) borde stadfästas i balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.14 Länsstyrelsen i Hallands län: I 22 kap. 18 § anges: &amp;quot;Det&lt;br&gt;åligger den som har att utöva tillsyn enligt detta kapitel att verka för att&lt;br&gt;överträdelser av denna balk beivras&amp;quot;. I kommentaren anges: &amp;quot;Skyldig-&lt;br&gt;heten ... har ... knutits till den som faktiskt utövar tillsynen och inte&lt;br&gt;såsom nu gäller i miljöskyddslagen till den myndighet som har att utöva&lt;br&gt;tillsyn.&amp;quot; Detta måste tolkas så att bestämmelsen riktas mot den enskilde&lt;br&gt;tjänstemannen. Länsstyrelsen anser att den föreslagna ordningen är&lt;br&gt;olämplig. Skyldigheten att verka för att överträdelser beivras bör även i&lt;br&gt;fortsättningen gälla för myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.2.15 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Föreskrifter om&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;myndigheternas rådgivning har tagits bort såsom obehövliga i den nya&lt;br&gt;lagstiftningen. Inte desto mindre kommer rådgivning att vara en del i&lt;br&gt;myndigheternas arbete. Att bestämmelser om rådgivning inte förs in i&lt;br&gt;balken ökar otydligheten ifråga om myndighetsutövningens gränser enligt&lt;br&gt;länsstyrelsen. Då avsikten inte är någon saklig ändring av rätten att&lt;br&gt;meddela råd bör denna också finnas omnämnd i lagtexten. - - - På&lt;br&gt;miljöskyddsområdet finns inget som hindrar att en tillsynsmyndighet&lt;br&gt;meddelar förbud mot en planerad verksamhet om den bedöms strida mot&lt;br&gt;tillåtlighetsreglema. På hälsoskyddsområdet har däremot den motsatta&lt;br&gt;ordningen gällt. Det är utmärkt att dessa begränsningar i miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsnämndernas möjligheter att ingripa mot planerade verksam-&lt;br&gt;heter inte föreslås gälla i fortsättningen.---Enligt 22 kap. 2 § får en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsmyndighet under vissa förutsättningar meddela de förelägganden&lt;br&gt;och förbud som behövs i enskilda fall för att balkens regler m.m. skall&lt;br&gt;efterlevas. Innebörden av ordet &amp;quot;får&amp;quot; har nyligen varit omtvistad. Enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens mening innebär föreskriften att tillsynsmyndigheten får&lt;br&gt;göra en diskretionär prövning av frågan om ett föreläggande eller förbud&lt;br&gt;skall meddelas. Någon obetingad skyldighet att ingripa med rättelseåt-&lt;br&gt;gärder föreligger alltså inte. Länsstyrelsen anser att en sådan ordning bör&lt;br&gt;gälla även enligt miljöbalkens regelsystem. Det bör finnas en möjlighet&lt;br&gt;att avstå från rättelseåtgärder när det uppenbarligen är opåkallat eller&lt;br&gt;oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.16 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Uppdelningen av tillsynsansvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;369&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 1 § bör vara strikt. Länsstyrelsernas roll bör preciseras mot ett Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tydligt övergripande tillsynsansvar i länet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.17 Uppsala kommun: I nuvarande miljöskyddslag finns en&lt;br&gt;skyldighet för tillsynsmyndighet att beivra miljöbrott. I förslaget 22 kap.&lt;br&gt;18 § har denna skyldighet knutits till den som faktiskt utövar tillsynen,&lt;br&gt;dvs. den anställde vid myndigheten, istället for till myndigheten som&lt;br&gt;sådan. Förändringen klarlägger på ett positivt sätt rollfördelningen mellan&lt;br&gt;myndighet och enskild tjänsteman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.18 Eskilstuna kommun: I avsnittet om föreläggande och förbud har&lt;br&gt;vi noterat att utredningen inte funnit anledning att infora särskilda regler&lt;br&gt;for meddelande av råd, motsvarande nuvarande 39 § miljöskyddslagen.&lt;br&gt;Kommittén har uppfattat dessa råd som en allmän rådgivningsverksamhet&lt;br&gt;från myndigheternas sida. Vår uppfettning är den att råd, lämnade med&lt;br&gt;stöd i lagstiftning, är snarare att betrakta som en markerad uppmaning.&lt;br&gt;De praktiska erfarenheterna av tillsynsarbetet visar emellertid att&lt;br&gt;användandet av råd enligt 39 § ML hittills varit mycket effektiv när det&lt;br&gt;gäller att uppnå rättelse vid bristande miljöförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.19 Mjölby kommun: Beträffande myndigheternas rådgivnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet kan anföras att det bör vara upp till tillsynsmyndigheterna att&lt;br&gt;själva avgöra i vilken utsträckning och i vilka sammanhang råd bör&lt;br&gt;medgivas.---I likhet med vad som föreslås beträffande gemensamma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsregler bör också gemensamma regler införas i balken avseende&lt;br&gt;myndigheternas möjligheter att meddela förelägganden och förbud.&lt;br&gt;Därvid tillstyrks förslaget att använda de nuvarande bestämmelserna i&lt;br&gt;strålskyddslagen och lagen om kemiska produkter som utgångspunkt för&lt;br&gt;ett nytt regelsystem. Det bör då också framgå att förelägganden och&lt;br&gt;förbud skall användas restriktivt.---Även bestämmelser om vite bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införas i miljöbalken. Viten och straffrättsliga sanktioner bör kunna&lt;br&gt;användas parallellt inte minst mot bakgrund av svårigheterna att&lt;br&gt;straffrättsligt lagfora juridiska personer för t.ex. miljöbrott. Det bör&lt;br&gt;finnas en möjlighet för myndigheterna att översända ett vitesföreläggande&lt;br&gt;för anteckning i festighetsbok eller tomträttsbok. Motiven är, såsom&lt;br&gt;utredningen konstaterar, oftast att svårigheter föreligger avseende&lt;br&gt;verkställighet av vitesföreläggande när egendom överlåtes. Beslut om&lt;br&gt;föreläggande eller förbud bör gälla omedelbart, om ej annat förordnas i&lt;br&gt;beslutet.---Vidare tillstyrks förslaget om att tillsynsmyndigheten även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fortsättningen bör få besluta om rättelse på någons bekostnad om&lt;br&gt;vederbörande underlåter att vidta en åtgärd som åligger honom enligt&lt;br&gt;miljöbalken eller enligt föreskrifter eller villkor som meddelats med stöd&lt;br&gt;av balken eller enligt beslut om föreläggande eller förbud. I brådskande&lt;br&gt;fell bör rättelse kunna vidtas direkt. Till sin hjälp bör då myndigheterna&lt;br&gt;kunna använda handräckningsinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;370&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En samordning av de nuvarande tillträdesbestämmelsema tillstyrks.&lt;br&gt;Den nya lagregleringen bör ge tillsynsmyndigheterna samma tillträdesrätt&lt;br&gt;som de har idag. Även nuvarande möjligheter om myndigheternas rätt att&lt;br&gt;■'id tillsyn utföra undersökningar och ta prover bör regleras i en&lt;br&gt;gemensam bestämmelse. Förslaget om att ge hälsoskyddsmyndighetema&lt;br&gt;möjligheter att påfordra undersökningar av otillfredsställande bostads-&lt;br&gt;miljöer tillstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.20 Göteborgs kommun: I 22 kap. 4 § första stycket har intagits en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldighet för ny ägare till festighet att under vissa förutsättningar&lt;br&gt;avhjälpa skador som uppkommit under tidigare ägares tid. Det kan&lt;br&gt;ifrågasättas om en skyldighetsregel av detta slag hör hemma i kapitlet om&lt;br&gt;tillsyn.---I 22 kap. 10 § regleras tillsynsmyndigheternas möjligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att förordna om rättelse på den försumliges bekostnad. Vi vill peka på att&lt;br&gt;det andra stycket i paragrafen fått en olycklig inledande formulering som&lt;br&gt;medför att regeln inte blir tillämplig i de situationer som avses enligt&lt;br&gt;specialmotiveringen. Regeln skall enligt motiven kunna tillämpas utan&lt;br&gt;föregående föreläggande eller förbud i brådskande fell, under förut-&lt;br&gt;sättning att balken, föreskrifter eller villkor överträtts. Hänvisningen till&lt;br&gt;de fell som avses i första stycket blir då oriktig - där avses endast fell där&lt;br&gt;föreläggande eller förbud redan utfärdats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.21 Marks kommun: Beträffande tillsynen bör grundregeln vara att&lt;br&gt;den skall bedrivas av lokal myndighet. Avsteg från denna grundregel är&lt;br&gt;de fell då det är orimligt att hålla lokal kompetens eller om kommunen&lt;br&gt;inte tar sitt tillsynsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.22 Skövde kommun: I vissa speciella miljöärenden bör till-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synsmyndigheten få möjlighet att meddela generella förelägganden eller&lt;br&gt;förbud. Genom att gå ut generellt med krav inom en bransch underlättas&lt;br&gt;införandet av miljöskyddsåtgärder. Samtidigt införande av krav på&lt;br&gt;branscher som inte är tillståndspliktiga skapar en ur konkurrenssynpunkt&lt;br&gt;fördelaktig situation för företagen.---Miljö- och hälsoskyddsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(MHN) som tillsynsmyndighet bör få samma möjlighet som länsstyrelsen&lt;br&gt;att besluta om tillträde till egendom och föreskriva om förbud att rubba&lt;br&gt;eller skada mätinstrument enligt 14 kap. 8 §. - - - I tolkningen av&lt;br&gt;nuvarande miljöskyddslag tvistas det om det finns möjlighet att förelägga&lt;br&gt;en miljöstörande verksamhet om utredning som kan klargöra vilka&lt;br&gt;tekniker som finns tillgängliga för att minska miljöskador, samt kostnader&lt;br&gt;för sådana åtgärder. För att det inte skall finnas möjlighet till feltolkning&lt;br&gt;anser MHN att miljöbalken bör kompletteras med ett klargörande i denna&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.23 Köpings kommun: 22 kap. 18 § Skyldigheten att tillse att&lt;br&gt;miljöbrott beivras bör ej läggas på den enskilde myndighetspersonen utan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;371&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även i fortsättningen åligga den myndighet som har att utöva tillsyn. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.24 Västerås kommun: Vi vill påpeka att det andra stycket i 22 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § fått en olycklig inledande formulering som medför att regeln inte&lt;br&gt;blir tillämplig i de situationer som avses enligt specialmotiveringen.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 22 kap. 18 § föreskrives att den som faktiskt utövar tillsyn har&lt;br&gt;skyldighet att tillse att miljöbrott beivras. För närvarande gäller enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen att det är myndigheten som har detta ansvar.---Då&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna fråga ofta är av känslig natur kan det föreligga ett behov av&lt;br&gt;myndighetens stöd innan ärendet lämnas till åtalsprövning.---Det bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därför övervägas om det finns tillräckligt vägande skäl att ändra&lt;br&gt;paragrafen till nu föreslagen lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.25 Gävle och Hudiksvalls kommuner: I balken 22 kap. 8 § införs&lt;br&gt;en tidigare paragraf i hälsoskyddslagen om möjlighet till inskrivning i&lt;br&gt;fastighetsbok eller tomträttsbok; detta är en riktig skrivning och som&lt;br&gt;möjliggör ett effektivt miljöarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.26 Örnsköldsviks kommun: I 22 kap. 11 § anges: &amp;quot;skall kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten verkställa tillsynsmyndighetens beslut.&amp;quot; Av motivtexten&lt;br&gt;framgår ej hur detta skall ske i alla de situationer som kan uppkomma&lt;br&gt;enligt 22 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.27 Luleå kommun: Enligt 14 kap. 8 § kan länsstyrelsen besluta om&lt;br&gt;tillträde till annan fast egendom om det behövs för att utreda verk-&lt;br&gt;ningarna av miljöfarlig verksamhet. Denna möjlighet bör tillskrivas&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten, alltså även miljönämnden ifall denna utövar tillsyn&lt;br&gt;över verksamheten, liksom den möjlighet som ges för länsstyrelsen att&lt;br&gt;föreskriva förbud att rubba eller skada instrumentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.28 Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR: I 22&lt;br&gt;kap. 11 § anges: &amp;quot;skall kronofogdemyndigheten verkställa tillsynsmyndig-&lt;br&gt;hetens beslut.&amp;quot; Av motivtexten framgår ej hur detta skall ske i alla de&lt;br&gt;situationer som kan uppkomma enligt 22 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2.29 Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet, MHTF:&lt;br&gt;MHTF anser att nuvarande 44 a § i miljöskyddslagen skall finnas med&lt;br&gt;i miljöbalken. Det är fortsättningsvis nödvändigt och mycket viktigt att&lt;br&gt;tillsynen är lokal om den miljöfarliga verksamheten påverkar kommunens&lt;br&gt;miljö. Med detta innefattas även kommunala anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.3 Delegation av tillsynsansvaret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;15.3.1 Statens Strålskyddsinstitut, SSI: 22 kap. 1 § i förslaget till&lt;br&gt;Miljöbalk utesluter den möjlighet som nu finns för SSI att själv bestämma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;372&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om delegering av tillsynsuppgifter till en kommun med stöd av 30 §&lt;br&gt;strålskyddslagen och 16 § strålskyddsförordningen. SSI finner det&lt;br&gt;angeläget att få behålla denna möjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3.2 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Vad beträffar överlåtelsen&lt;br&gt;av tillsyn till en kommun bör paragraferna ge utrymme för regeringen att&lt;br&gt;också ge t.ex. länsstyrelserna viss delegationsrätt av tillsynsuppgifter till&lt;br&gt;en kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3.3 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Länsstyrelsen hälsar med&lt;br&gt;tillfredsställelse att den nuvarande möjligheten till frivilligt övertagande&lt;br&gt;av tillsynsansvar enligt § 44 a miljöskyddslagen kommer att upphöra.&lt;br&gt;Denna konstruktion har länge varit en källa till irritation mellan&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna och har skapat förvirring hos företag och allmänhet&lt;br&gt;om vem som har tillsynsansvaret i det enskilda fellet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3.4 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen delar kommitténs&lt;br&gt;uppfettning att nuvarande system där kommunerna har möjlighet att&lt;br&gt;frivilligt överta tillsyn från länsstyrelsen bör slopas. Enligt länsstyrelsens&lt;br&gt;uppfettning bör tillsynen for verksamheter som i dag tillståndsprövas av&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd obligatoriskt åvila länsstyrelsen,&lt;br&gt;liksom för verksamheter vars tillåtlighet prövas av regeringen enligt 7&lt;br&gt;kap. i den föreslagna miljöbalken. Det är vidare angeläget att länsstyrel-&lt;br&gt;sen även fortsättningsvis har kvar tillsynen över miljöferlig verksamhet&lt;br&gt;som är av regional betydelse eller har en regional påverkan. Listan över&lt;br&gt;objekt där länsstyrelsen är tillsynsmyndighet bör baseras på branscher på&lt;br&gt;liknande sätt som i den nuvarande bilagan till miljöskyddsförordningen&lt;br&gt;och inte på en förteckning över enskilda verksamheter. Länsstyrelsen&lt;br&gt;avstyrker förslaget att låta naturvårdsverket ha tillsyn över de större&lt;br&gt;trafikanläggningarna. Ansvaret bör istället åvila länsstyrelserna, gärna i&lt;br&gt;samarbete. Länsstyrelsen delar uppfattningen att det är tveksamt att&lt;br&gt;kommunerna utövar tillsyn över egna verksamheter. Tillsynen över&lt;br&gt;kommunala verksamheter med miljöpåverkan av betydelse bör därför&lt;br&gt;åvila länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3.5 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Kommitténs förslag innebär en&lt;br&gt;avveckling av den nuvarande möjligheten for en kommun att överta&lt;br&gt;tillsynen av miljöferlig verksamhet enligt miljöskyddslagen 44a § och&lt;br&gt;innebär en återgång till en ordning där alla landets kommuner förutsätts&lt;br&gt;bedriva en exakt liknande tillsyn. Länsstyrelsen är kritisk till en sådan&lt;br&gt;ordning. Skilda förutsättningar råder i landet. Därför bör kommunerna&lt;br&gt;ges betydande frihet att själva avgöra omfattningen av sitt tillsynsarbete&lt;br&gt;utifrån bl.a. resurser och kompetens. Utredningens förslag avvecklar ett&lt;br&gt;system som medgett en relativt hög grad av flexibilitet och utnyttjande&lt;br&gt;av samhällets totala tillsynsresurser och förordar ett system där samtliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;373&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommuner förutsätts bedriva en likartad tillsyn oavsett struktur,&lt;br&gt;kompetens och resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3.6 Huddinge kommun: Miljöskyddslagens 44 a § ger kommunerna&lt;br&gt;möjlighet att överta tillsynen över tillståndspliktiga anläggningar. Vi&lt;br&gt;anser att denna paragraf skall inarbetas i sin helhet i balken. Kommuner-&lt;br&gt;nas lokalkännedom och närhet till verksamhetsobjekten gör dem bäst&lt;br&gt;lämpade för tillsynen. Vår erfarenhet är att tillsynen fungerar bättre&lt;br&gt;sedan 1990 då vi övertog tillsynen av de tillståndspliktiga verksamheterna&lt;br&gt;i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3.7 Uppsala kommun: I 22 kap. 1 § bibehålls möjligheten att som i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nuvarande 44 a § ML frivilligt överta tillsynsuppgifter från staten. I&lt;br&gt;miljöbalkens avsnitt 19.6.3 ifrågasätter dock miljöskyddskommittén&lt;br&gt;lämpligheten av om kommunen skall ha tillsyn över kommunala&lt;br&gt;anläggningar.---En sådan begränsning är felaktig och bör inte göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta bör beaktas i den pågående utredningen om tillsynsmyndigheternas&lt;br&gt;organisation. Möjligheten för kommuner som har resurser och kompetens&lt;br&gt;att frivilligt överta tillsynsuppgifter måste finnas kvar fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3.8 Katrineholms kommun: Vi föreslår ett bibehållande av 22 kap.&lt;br&gt;44 a § ML då den hittills visat sig fungera bra. Paragrafens krav på&lt;br&gt;lämplighetsprövning garanterar kommunens kompetens som tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighet. Vi vill vidare framhålla vikten av att kommunrepresentanter ges&lt;br&gt;tillfälle att medverka i den fortsatta utredningen om organisationsfrågorna&lt;br&gt;inom miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3.9 Karlskrona kommun: I förarbetena till miljöbalksförslaget tar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man upp frågan om kommunernas tillsyn över egna verksamheter. Man&lt;br&gt;menar att en statlig tillsyn bättre skulle tillgodose kraven på opartiskhet&lt;br&gt;i myndighetsutövningen.---En sådan ordning konsekvent införd skulle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid medföra betydande konsekvenser eftersom hälsoskyddslagen&lt;br&gt;införlivas i miljöbalken. Den traditionellt kommunala tillsynen över&lt;br&gt;skolor, barnstugor, vårdinrättningar och idrottsanläggningar skulle övergå&lt;br&gt;till staten om anläggningarna drivs i kommunal regi.---Erfarenheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av kommunal tillsyn enligt miljöskyddslagen är i allmänhet goda och&lt;br&gt;inget styrker uppfattningen att tillsyn i kommunal regi över kommunala&lt;br&gt;verksamheter skulle brista i opartiskhet eller vara mindre effektiva.&lt;br&gt;Närheten mellan tillsynsmyndighet och tillsynsobjekt underlättar ett&lt;br&gt;förtroendefullt samarbete. En kommunal tillsynsmyndighet kan utöver&lt;br&gt;den reglerande miljötillsynen samarbeta med den enskilde om miljöplan.&lt;br&gt;Undertecknad förordar därför att den obligatoriska kommunala miljötill-&lt;br&gt;synen utökas och att delegationsmöjlighetema enligt nuvarande ML 44&lt;br&gt;a § för kommunerna att ta över statlig tillsyn kvarstår. Detta förutsätter&lt;br&gt;att kommunerna i sin organisation så tydligt skiljer mellan tillsynsmyn-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;374&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;digheten och de miljöstörande verksamheternas huvudmän att myndig- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;hetens opartiskhet inte ifrågasätts. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3.10 Västerås kommun: Det är principiellt viktigt och ett absolut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav att 22 kap. 1 § ges den utformning som motsvarar § 44 a i dagens&lt;br&gt;miljöskyddslag. Det skall även vara möjligt, om kommunen så önskar,&lt;br&gt;att även ha tillsyn över kommunens egna anläggningar. Kommunerna har&lt;br&gt;med framgång i många år utövat tillsyn över kommunala anläggningar i&lt;br&gt;enlighet med bl.a. hälsoskyddslagstiftningen.---Något ifrågasättande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad gäller statlig tillsyn utförd av statlig myndighet på statens an-&lt;br&gt;läggningar förekommer ej i betänkandet. 18 §: i avsnitt 19.6.3 har&lt;br&gt;kommittén redogjort för hur de framtida tillsynsuppgiftema bör fördelas.&lt;br&gt;Det är principiellt viktigt och ett absolut krav att paragrafen ges den&lt;br&gt;utformning som motsvarar § 44 a i dagens miljöskyddslag. Det innebär&lt;br&gt;att det är kommunerna själva som skall avgöra vilka anläggningar som&lt;br&gt;skall ligga på den kommunala tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3.11 Hudiksvalls kommun: 22 kap. 1 § Enligt nuvarande miljös-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kyddslag § 44 a har kommunerna möjlighet att frivilligt överta mer&lt;br&gt;tillsyn.---I 1 § tar balken upp en viktig principiell fråga, nämligen den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kommunerna bör tilldelas ett huvudansvar för tillsyn av miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet. - - - Kommunen skall naturligtvis även ha tillsyn över&lt;br&gt;kommunala anläggningar. - - - 1 § måste omformuleras så att dess&lt;br&gt;innebörd överensstämmer med nuvarande 44 a § i miljöskyddslagen.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta avseende anser vi bl.a. att § 44 a i miljöskyddslagen skall vara&lt;br&gt;med i miljöbalken. Vi anser det som mycket viktigt, att om en miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet påverkar kommunens miljö, då skall tillsynen vara på lokal&lt;br&gt;nivå. Med detta innefettas även kommunala anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3.12 Örnsköldsviks kommun: Det fektum att 44 a § i ML tagits bort&lt;br&gt;bäddar dock för att hantera dessa frågor utifrån andra principer än vad&lt;br&gt;som hittills skett. Detta framgår också klart av de resonemang som förs&lt;br&gt;i såväl den allmänna motiveringen som i specialmotiveringen. Vad som&lt;br&gt;avses skrotas är den flexibla synen på kommunernas miljöengagemang&lt;br&gt;som möjliggjorts av exempelvis 44 a § ML och 18 b och 43 §§ NL. I&lt;br&gt;stället avses tydligen att genomföra en strikt bodelning med strävan att&lt;br&gt;kommunernas miljöansvar skall vara detsamma oavsett folkmängd,&lt;br&gt;resurser, kompetens etc. Det oflexibla synsättets nackdelar kommer att&lt;br&gt;visa sig både i toppen och botten. Ambitiösa kommuner kan komma att&lt;br&gt;hindras i sina ambitioner och resurssvaga kommuner kan komma att få&lt;br&gt;ett ansvar de inte är vuxna. Borttagandet av de paragrafer som tar hänsyn&lt;br&gt;till kommunernas olikhet kan också sägas förekomma. Petris utredning&lt;br&gt;som nyligen tillsattes för att reda ut dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3.13 Östersunds kommun: Förslaget ger ej någon möjlighet till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;375&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anpassning av tillsynsnivån över balken beroende på lokala förhållanden, Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kompetensnivå etc. Möjligheterna att bedriva en effektiv tillsyn bedöms Bilaga 4&lt;br&gt;var lika såväl i landets största kommun som i den minsta, och oavsett om&lt;br&gt;kommunen är en utpräglad tätortskommun eller glesbygdskommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget 22 kap. borde kompletteras med en regel, som medger att&lt;br&gt;tillsynsansvar kan väljas mer individuellt utifrån de olika förutsättningar&lt;br&gt;som kan föreligga. En regel motsvarande nuvarande § 44 a i miljös-&lt;br&gt;kyddslagen bör övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3.14 Luleå kommun: Kommitténs förslag innebär en avveckling av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den nuvarande möjligheten för en kommun att överta tillsynen av&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet enligt miljöskyddslagen 44 a § och innebär en&lt;br&gt;återgång till en ordning där alla landets kommuner förutsätts bedriva en&lt;br&gt;exakt likadan tillsyn. Med de skilda förutsättningarna som råder i landets&lt;br&gt;kommuner måste kommunerna ges betydande frihet att själva avgöra&lt;br&gt;omfattningen av sitt tillsynsarbete utifrån bl.a. resurser och kompetens.&lt;br&gt;Utredningens förslag avvecklar ett system som medgett en relativt hög&lt;br&gt;grad av flexibilitet och utnyttjande av samhällets totala tillsynsresurser&lt;br&gt;och förordar ett system där samtliga kommuner förutsätts bedriva en&lt;br&gt;likartad tillsyn oavsett struktur, kompetens och resurser.---Miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är därför konstruerad som en ramlag för att möjliggöra ett demokratiskt&lt;br&gt;inflytande. Att tillsynen av kommunala anläggningar utövas av en&lt;br&gt;kommunal myndighet är därför i högsta grad förenligt med balkens&lt;br&gt;intentioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3.15 Greenpeace: Möjligheterna att bedriva tillsynsverksamhet på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunal nivå bör utredas närmare. Dock bör kommunerna aldrig ha&lt;br&gt;tillsyn över egna verksamheter.---Det framstår som klart olämpligt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunerna skall ansvara för tillsynen beträffande anläggningar vari&lt;br&gt;man har större egna intressen. Härmed avses inte bara kommunala&lt;br&gt;verksamheter och kommunala bolag, utan även andra verksamheter som&lt;br&gt;har kommunalt intresse av olika anledningar, t.ex. sådana som är mycket&lt;br&gt;betydelsefulla av arbetsmarknadsskäl. Enligt Greenpeace bör en kommun&lt;br&gt;aldrig utöva tillsyn över verksamheter oavsett drifts- och ägarformer, om&lt;br&gt;kommunen har särskilda intressen i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.3.16 Mijjö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet, MHTF: Enligt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;nuvarande miljöskyddslag § 44 a har kommunerna möjlighet att frivilligt&lt;br&gt;överta tillsyn från länsstyrelsen.---I 22 kap. 1 § tar balken upp en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viktig principiell fråga, nämligen den att kommunerna bör tilldelas ett&lt;br&gt;huvudansvar för tillsyn av miljöferlig verksamhet på lokal nivå.---I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;paragrafen föreslås också att efter åtagande av en kommun får regeringen&lt;br&gt;överlåta åt kommunen att i ett visst avseende utöva tillsyn som annars&lt;br&gt;skulle ankomma på statlig myndighet. - - - MHTF anser att det även&lt;br&gt;fortsättningsvis är nödvändigt och mycket viktigt att en kommun kan åta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;376&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig tillsynen av en miljöferlig verksamhet. - - - Den miljöferliga Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;verksamheten skall vara av betydelse för kommunens miljöbelastning, Bilaga 4&lt;br&gt;med andra ord om verksamheten har stor lokal påverkan skall tillsynen&lt;br&gt;vara lokal. - - - Kommunerna skall naturligtvis även ha tillsyn över&lt;br&gt;kommunala anläggningar. 1 § måste formuleras så att dess innebörd&lt;br&gt;överensstämmer med nuvarande 44 a § i miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3.17 Sveriges Försäkringsförbund: Det är väsentligt att en långt-&lt;br&gt;gående delegering av tillsynsansvaret ej får inverka på kvaliteten vad&lt;br&gt;gäller tillsyn och rättstillämpning. Tillsynen får ej påverkas av det&lt;br&gt;forhållandet att eventuella skador kan komma att täckas av förekomman-&lt;br&gt;de försäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Talerätt och Överklagande&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;16.1 Talerätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;16.1.1 Riksdagens Ombudsmän, JO: Om förslaget att ideella organisa-&lt;br&gt;tioner som tillvaratar mijövårdsintressen skall tillerkännas talerätt&lt;br&gt;kommer att genomföras, bör enligt min uppfettning i balken regleras&lt;br&gt;vilka slag av beslut som skall kunna överklagas av en sådan organisation.&lt;br&gt;Vidare bör även de grundläggande krav som skall ställas för att en&lt;br&gt;organisation skall tillerkännas sådan rätt framgå av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.2 Justitiekanslern, JK: Vad gäller talerätt för ideella organisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 24 kap. 5 § synes argumentationen inte helt övertygande. Inför ett&lt;br&gt;ställlningstagande i denna fråga bör saken övervägas dels i belysning av&lt;br&gt;ett bredare förvaltningsprocessuellt perspektiv, dels bör behandlingen av&lt;br&gt;grupptalanutredningens nu väntade betänkande avvaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.3 Överbefälhavaren, ÖB: Det är mindre lämpligt att utöka&lt;br&gt;talerätten till ideella organisationer enligt förslaget 24 kap. 5 §, 6 p. även&lt;br&gt;om dessa redan idag har viss rätt att överklaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.4 Fortifikationsförvaltningen, FortF: FortF anser att det är&lt;br&gt;olämpligt att utöka talerätten till ideella organisationer enligt förslagets&lt;br&gt;5 § 6 p.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.5 Statens Jordbruksverk: Man bör inte göra avsteg från allmänna&lt;br&gt;förvaltningsrättsliga principer utan att tungt vägande skäl härför&lt;br&gt;föreligger. Några sådana skäl för förslaget att låta ideella organisationer&lt;br&gt;få en självständig talerätt har ej redovisats. Jordbruksverket avstyrker&lt;br&gt;därför förslaget i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.6 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen ställer sig tveksam till förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;377&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att utöka kretsen av de som har rätt att överklaga ett beslut enligt Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;miljöbalken. Åtgärden ökar medinflytandet men kommer enligt Skogssty- Bilaga 4&lt;br&gt;relsens uppfettning att leda till ökade kostnader för samhället genom&lt;br&gt;utökad administration hos tillsynsmyndigheter, domstolar och regering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget kommer också generellt att leda till ökade kostnader för&lt;br&gt;skogsägare och andra näringsutövare genom ökad administration och&lt;br&gt;tidsutdräkt. I enskilda fell kan dessa kostnader bli betydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.7 Sveriges geologiska undersökning, SGU: SGU anser att en&lt;br&gt;utvidgad rätt att föra talan mycket väl kan kopplas till ett system där&lt;br&gt;viktigare ärenden avgörs genom domstolsprövning. Ett sådant system&lt;br&gt;medför att endast seriösa sakägare kommer att kunna föra talan. För att&lt;br&gt;bibehålla effektivitet i domstolsarbetet erfordras en klar och tydlig&lt;br&gt;avgränsning av sakägarbegreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.8 Domän AB: Kommittén redogör for hur frågan om utvidgad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talerätt har varit uppe till diskussion flera gånger under senare år.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom principiella juridiska argument mot en sådan utvidgad rätt finns&lt;br&gt;också praktiska. En miljöorganisation, som inte fått gehör för ett&lt;br&gt;generellt förbud mot en viss tillståndspliktig åtgärd, skulle kunna&lt;br&gt;blockera sådana arbetsföretag tidsmässigt genom att regelmässigt anföra&lt;br&gt;besvär mot givna tillstånd. Detta skulle vara till avsevärt men för&lt;br&gt;brukandet av marken, även om besvären så småningom skulle avslås i de&lt;br&gt;flesta fellen.---En ideell intresseorganisation är i sin fulla rätt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kämpa ensidigt för sin sak, utan eller med ringa hänsynstagande till andra&lt;br&gt;intressen. Att &amp;quot;allmänheten&amp;quot; skulle få så mycket större inflytande över&lt;br&gt;beslut, därför att en ideell miljöorganisation ges talerätt, kan diskuteras.&lt;br&gt;Domän anser nuvarande regler väl grundade och avstyrker bestämt en&lt;br&gt;utvidgad talerätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.9 Kammarkollegiet: En talerätt för ideella föreningar kan, som&lt;br&gt;kommittén konstaterar, inte vara helt generell utan måste på något sätt&lt;br&gt;begränsas till organisationer som har en festare struktur och en målsätt-&lt;br&gt;ning eller bärande idé som sträcker sig längre än det aktuella projektet.&lt;br&gt;Redan dessa inskränkningar skapar gränsdragningsproblem och motverkar&lt;br&gt;samtidigt det grundläggande syftet med en vidgad talerätt nämligen att&lt;br&gt;aktivera och ta till vara allmänhetens intresse, kompetens och engage-&lt;br&gt;mang i miljöfrågor. Det finns också en risk för att en på det föreslagna&lt;br&gt;sättet utvidgad talerätt kommer att uppfettas som en skenåtgärd och&lt;br&gt;därmed motverka sitt syfte. Kollegiet anser därför att andra vägar bör&lt;br&gt;prövas. Strävan bör vara att samla upp allmänhetens synpunkter och ge&lt;br&gt;dem en reell tyngd i prövningsförferandet. En intressant möjlighet är&lt;br&gt;tanken på en &amp;quot;miljöombudsman&amp;quot; eller enhet inom Naturvårdsverket i&lt;br&gt;kombination med ett nytt rättsinstitut - grupptalan. Kollegiet avstyrker&lt;br&gt;således kommitténs förslag om en till ideella föreningar utvidgad talerätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;378&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och förordar att frågan ytterligare övervägs mot bakgrund av de förslag&lt;br&gt;utredningen om grupptalan kan komma att lägga fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.10 Konsumentverket: Vi anser i likhet med utredningen att ideella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organisationer bör tillerkännas talerätt.---Det kan dock ifrågasättas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en organisation skall uteslutas från talerätt enbart på den grunden att den&lt;br&gt;bildats för att bevaka intressen i anslutning till ett speciellt projekt. Det&lt;br&gt;är värdefullt om enskilda genom att gå samman känner att de har&lt;br&gt;möjlighet att påverka utvecklingen av sin närmiljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.11 Koncessionsnämnden for miljöskydd: 24 kap. 5 § - Rätten för&lt;br&gt;den som berörs av ett beslut, dvs. sökanden eller adressaten för ett&lt;br&gt;föreläggande eller en sakägare, att överklaga regleras genom 22 §&lt;br&gt;förvaltningslagen (1986:223) och behöver således inte även regleras i&lt;br&gt;miljöbalken. När det gäller rätten för myndigheter, kommuner och&lt;br&gt;organisationer att överklaga ett beslut regleras denna för närvarande i&lt;br&gt;speciallagarna. Koncessionsnämnden ifrågasätter om det bör överlämnas&lt;br&gt;till regeringen att i framtiden fetta beslut i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.12 Svea hovrätt: Hovrätten vill uttala sin anslutning till kommitténs&lt;br&gt;förslag att tillerkänna vissa ideella organisationer rätt att överklaga beslut&lt;br&gt;enligt miljöbalken. Flera av dessa organisationer gör värdefulla insatser&lt;br&gt;på miljöområdet. Att ge sådana organisationer rätt att fullfölja talan i&lt;br&gt;miljöfrågor är också ett sätt att fånga upp många människors engagemang&lt;br&gt;och kunskaper i miljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.13 Växjö tingsrätt: Tingsrätten ställer sig mycket kritisk till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs förslag att utöka talerätten i tillståndsärenden enligt Miljöbal-&lt;br&gt;ken på så sätt att vissa ideella organisationer efter regeringens med-&lt;br&gt;givande skall erhålla rätt att besvära sig över meddelade tillståndsbeslut.&lt;br&gt;Främst ifrågasätter tingsrätten därvidlag lämpligheten av att på detta sätt&lt;br&gt;tillskapa ett slags ”partiell talerätt&amp;quot;.---Enligt tingsrättens uppfettning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;torde syftet med förslaget bättre uppnås om man i stället tillskapar en rätt&lt;br&gt;for olika intresseorganisationer att i närmare angivna former yttra sig och&lt;br&gt;redovisa sina synpunkter direkt till respektive tillståndsmyndighet, som&lt;br&gt;därefter har att med sin officialprövningsskyldighet beakta all relevant&lt;br&gt;utredning i tillståndsärendet. Detta är för övrigt något som är ytterst&lt;br&gt;vanligt förekommande i vattenmål, där såväl rikstäckande intresseorgani-&lt;br&gt;sationer som lokala naturvårds- och miljövårdsgrupper tillåts framföra&lt;br&gt;skriftliga och muntliga synpunkter samt inge utredningar i målen.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att ge organisationerna besvärsrätt riskerar man säkerligen längre&lt;br&gt;sammanlagd handläggningstid av ärendena. Det föreligger vidare en&lt;br&gt;överhängande risk för att en &amp;quot;besvärsberättigad&amp;quot; förening väntar med att&lt;br&gt;föra fram sina synpunkter först i besvärsinlagan varigenom ärendet kan&lt;br&gt;komma att tillföras nytt material av betydande omfettning i besvärsinstan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;379&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sen.---Tingsrätten avstyrker därför kommitténs förslag. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.14 Luleå tingsrätt: Tingsrätten avstyrker även förslaget om talerätt&lt;br&gt;för intresseorganisationer for yrkesfiskare. Tingsrätten anser att&lt;br&gt;intresseorganisationer på yrkesfiskets område inte intar en sådan&lt;br&gt;särställning i förhållande till andra jämförbara organisationer att de på&lt;br&gt;grund därav bör tillerkännas talerätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.15 Kammarrätten i Stockholm: Kommittén föreslår, att ideella&lt;br&gt;organisationer, som tillvaratar miljövårdsintressen, skall tillerkännas&lt;br&gt;talerätt vid tillståndsprövning enligt balken. - - - En sådan talerätt&lt;br&gt;kommer oundvikligen att medföra kostnader för andra parter och&lt;br&gt;tidsutdräkt vid handläggningen av tillståndsfrågorna. Rent praktiskt kan&lt;br&gt;den medföra inte obetydliga problem med exempelvis delgivning av&lt;br&gt;beslut. Detta kan i sin tur leda till att en del beslut aldrig kommer att&lt;br&gt;vinna laga kraft. Problem ger sig också till känna när det gäller att på ett&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt avgränsa gruppen av taleberättigade organisationer.&lt;br&gt;I den mån talerätten överhuvud anses böra vidgas utöver den egentliga&lt;br&gt;sakägarkretsen talar starka skäl för att avsevärd varsamhet iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.16 Länsrätten i Östergötlands län: Det är givetvis angeläget att en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslutande instans får ett uttömmande och korrekt underlag för att med&lt;br&gt;beaktande av allmänna och enskilda intressen kunna ta ställning i ett&lt;br&gt;miljöärende. Detta talar för en utvidgning av sakägarbegreppet. Å andra&lt;br&gt;sidan bör beaktas att t.ex. ekonomiska skäl talar i motsatt riktning.&lt;br&gt;Länsrätten delar utredningens uppfattning att det som hittills får&lt;br&gt;överlämnas åt rättstillämpningen att utstaka gränserna för kretsen av&lt;br&gt;sakägare.---Utredningen föreslår talerätt for ideella organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är att förbättra möjligheten att föra talan när det är motiverat&lt;br&gt;att så sker trots att det är svårt att utpeka en taleberättigad enskild part&lt;br&gt;(s. 610).---Länsrätten anser att tillräckligt bärande skäl inte fram-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommit som motiverar den föreslagna utvidgningen. Särskilt om den av&lt;br&gt;utredningen föreslagna miljöombudsmannen kommer till stånd bör denne&lt;br&gt;kunna ta tillvara de intressen som här är i fråga.---Det är emellertid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angeläget att de ideella organisationernas sakkunskap tas tillvara.&lt;br&gt;Länsrätten föreslår därför att man överväger ett system med yttranderätt&lt;br&gt;i miljöärenden. En tänkbar lösning vore att införa ett kungörelseförfaran-&lt;br&gt;de beträffande inkomna ansökningar med angivande av senaste dag för&lt;br&gt;yttrande. Var och en som anser sig ha något att tillföra ärendet skulle på&lt;br&gt;så sätt kunna göra sin stämma hörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.17 Stockholms universitet: Lagförslaget kännetecknas av flera goda&lt;br&gt;idéer som med stor sannolikhet kommer att blir förebild för andra länders&lt;br&gt;miljölagstiftning. Ett exempel är förslaget i 24 kap. 6 § beträffande&lt;br&gt;ideella organisationers rätt att överklaga beslut som rör natur- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;380&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljövården. Den allmänna motiveringen fäster större vikt vid dessa Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;organisationers roll i själva miljöbeslutsförferandet. Nämnden anser dock Bilaga 4&lt;br&gt;det är särskilt viktigt att ideella organisationer också har möjligheten att&lt;br&gt;på allmänhetens vägnar väcka talan när den pågående verksamheten&lt;br&gt;befaras ge upphov till miljöskador eller när den redan har orsakat sådana&lt;br&gt;skador. Naturskyddsföreningen eller Greenpeace har i detta fell både&lt;br&gt;intresse och resurser för att vända sig till rätten på de berördas vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.18 Uppsala universitet : Det förefeller lämpligt att lagstiftaren och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte regeringen anger kriterier för vilka slags organisationer som skall ha&lt;br&gt;talerätt. Med hänsyn till den speciella karaktär som ideella organisationer&lt;br&gt;har, kan det uppfettas som att ett bemyndigande till regeringen att&lt;br&gt;&amp;quot;auktorisera&amp;quot; vissa organisationer ger möjlighet till politisk sållning.&lt;br&gt;Vidare kan s.k. ad-hoc organisationer spela en mycket viktig roll i vissa&lt;br&gt;miljöfrågor. Sådana bör om de uppfyller vissa kriterier kunna ha talerätt.&lt;br&gt;Det ligger i sakens natur att de inte kan ha det med Miljöskyddskommit-&lt;br&gt;téns förslag.---Troligen skulle en jämförande studie täckande ett antal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länder på kort tid ge uppslag till användbara kriterier för när en&lt;br&gt;organisation skall ha talerätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.19 Lunds universitet: När det gäller talerätt för ideell organisation&lt;br&gt;är det, enligt forskningsnämnden, ett väl övervägt förslag att låta ideella&lt;br&gt;organisationer få talerätt på det miljörättsliga området. Det är emellertid&lt;br&gt;högst diskutabelt om frågan om vilka organisationer som bör ges talerätt&lt;br&gt;skall regleras genom föreskifter meddelade av regeringen. De skäl som&lt;br&gt;i betänkandet (s. 619) har anförts för en sådan lösning är inte över-&lt;br&gt;tygande. Sett ur rättsstatlig synvinkel är att föredra att domstol bedömer&lt;br&gt;talerättsfrågor på det miljörättsliga området, bl.a. därför att risken är&lt;br&gt;betydligt mindre för att domstolarna kommer att låta tillfälliga och&lt;br&gt;ovidkommande politiska hänsyn inverka på lösningen av talerättsproble-&lt;br&gt;men. Det bör dessutom vara fullt möjligt att på ett tillfredsställande sätt&lt;br&gt;ange förutsättningarna för talerätt i lag. Frågan är om inte den organisa-&lt;br&gt;tionsbeskrivning som har angivits i betänkandet skulle kunna bilda&lt;br&gt;underlag för en adekvat talerättsregel, låt vara att det som vanligt vid en&lt;br&gt;abstrakt lagstiftningsteknik blir nödvändigt att överlämna åt rättstillämp-&lt;br&gt;ningen att närmare utmejsla kriterierna for talerätten. Den i betänkandet&lt;br&gt;uttryckta ferhågan att en sådan talerättslösning skulle medföra en&lt;br&gt;besvärande och kostsam arbetsbelastning på domstolarna (s. 619) är en&lt;br&gt;gissning lika god som någon annan och bör därför inte tillmätas någon&lt;br&gt;avgörande vikt i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.20 Länsstyrelsen i Stockholms län: Hittills har man i olika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredningar funnit att skäl saknas att utvidga talerätten så långt. De skäl&lt;br&gt;som utredningen nu stödjer sig på är på intet sätt starkare än vid tidigare&lt;br&gt;försök att lämna en fest förvaltningsrättslig praxis.---Att ta med 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;381&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 5 § 6 p. kommer att medföra ett stort me rarbete - och inte någon Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;motsvarande vinst för miljön - för besvärsinstansema som vid varje Bilaga 4&lt;br&gt;besvär måste noga utreda om den klagande ideella organisationen faller&lt;br&gt;inom ramen för de föreskrifter som regeringen meddelat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.21 Länsstyrelsen i Uppsala län: Kommittén föreslår att de ideella&lt;br&gt;organisationer som regeringen utser skall få talerätt i mål och ärenden&lt;br&gt;om miljöfrågor. Med hänsyn till att uppgiften är mycket grannlaga är&lt;br&gt;länsstyrelsen synnerligen tveksam till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.22 Länsstyrelen i Södermanlands län: 24 kap. 5 § - Länsstyrelsen&lt;br&gt;ser positivt på möjligheten att ge intresseorganisationer och ideella&lt;br&gt;organisationer som tillvaratar miljövårdsintressen rätt att överklaga beslut&lt;br&gt;enligt balken under de förutsättningar som kommittén föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.23 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Det är bra att ideella organisa-&lt;br&gt;tioner inom naturvårds- och miljöskyddsområdet tillerkänns talerätt i&lt;br&gt;fråga om beslut enligt miljöbalken. Det är oklart om talerätten gäller&lt;br&gt;endast tillståndsbeslut eller även andra beslut. Det är viktigt att den&lt;br&gt;ideella organisationen har en tillräckligt fest organisation och att detta&lt;br&gt;krav framgår av regeringens kommande föreskrifter inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.24 Länsstyrelsen i Kronobergs län: För att kunna ge allmänheten&lt;br&gt;ökat inflytande över besluten i miljövårdsärenden kan länsstyrelsen&lt;br&gt;tillstyrka att vissa ideella organisationer, som tillvaratar miljövårdsintres-&lt;br&gt;sen, får talerätt. Det bör inte medföra några större tillämpningsprobem&lt;br&gt;eftersom kretsen av sakägare inom detta område enligt praxis redan idag&lt;br&gt;varit vidsträckt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.25 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen ställer sig tveksam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till den föreslagna utvidgningen av den krets som ges rätt att överklaga&lt;br&gt;beslut enligt balken. - - - Att nu utvidga kretsen inom miljöbalkens&lt;br&gt;område bör rimligen innebära att motsvarande övervägande görs inom&lt;br&gt;andra områden. Skall kretsen besvärsberättigade utvidgas bör ställning till&lt;br&gt;detta tas i ett större sammanhang och inte allt eftersom olika lagstift-&lt;br&gt;ningar blir föremål för översyn. Länsstyrelsen kan när det gäller&lt;br&gt;miljöbalken tänka sig ett undantag för yrkesfiskarnas organisationer&lt;br&gt;eftersom det, när det gäller fiskare, annars inte finns någon som&lt;br&gt;överhuvudtaget kan företräda dessa.---Länsstyrelsen utgår ifrån att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrifter som regeringen beslutar, att en statlig myndighet får&lt;br&gt;överklaga en viss typ av beslut enligt balken, inte kommer att medföra&lt;br&gt;att länsstyrelsernas roll som uttolkare av olika riksintressen inskränks&lt;br&gt;eller undermineras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.26 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Frågan är hur organisationerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;382&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall kunna väljas ut och om inte den mest ändamålsenliga lösningen är Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;att regeringen genom lista i en förordning anger de &amp;quot;godkända&amp;quot; Bilaga 4&lt;br&gt;organisationerna. I annat fell uppkommer vid ärendehanteringen frågor&lt;br&gt;om åberopsbörda och bevisprövningar som kan leda till att ett ärende&lt;br&gt;kantrar i processer angående olika organisationers talerätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16.1.27 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Miljöskyddskommit-&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;tén föreslår att regeringen skall få meddela föreskrifter om att beslut&lt;br&gt;enligt miljöbalken får överklagas av bl.a. en ideell organisation som&lt;br&gt;tillvaratar miljövårdsintressen.---Förslaget strider mot tidigare praxis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och ställningstaganden men är en följd av tilläggsdirektiv. Om förslaget&lt;br&gt;genomförs är det viktigt att regeringen i föreskriftsform klart anger vilka&lt;br&gt;organisationer och sammanslutningar som skall ha talerätt. Prövningsför-&lt;br&gt;ferandet hos länstyrelser och Koncessionsnämnden bör inte fördröjas och&lt;br&gt;kompliceras av osäkerhet kring denna rent processuella fråga. Om ideella&lt;br&gt;organisationer sålunda ges talerätt är det en självklarhet att samma rätt&lt;br&gt;tillkommer yrkesfiskarnas intresseorganisationer, som föreslås i 24 kap.&lt;br&gt;5 §. En konsekvens av den föreslagna utvidgningen av talerätten är att&lt;br&gt;även intresseorganisationer för andra areella näringar än yrkesfiske också&lt;br&gt;ges besvärsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.28 Länsstyrelsen i Örebro län: 24 kap. 5 § - Här vore det ytterst&lt;br&gt;lämpligt att skriva in vilka som alltid har rätt att överklaga ett beslut;&lt;br&gt;nämligen de som berörs av beslutet, t.ex. sökanden och festighetsägande&lt;br&gt;grannar. Dessutom är det nödvändigt att klargöra hur de som får eller&lt;br&gt;eventuellt får rätt att föra talan skall få del av ett beslut, därför behövs&lt;br&gt;fortydliganden i främst 20 men även 21 kap. Balkförslaget innebär att&lt;br&gt;helt nya grupper kan få rätt att föra talan; fackföreningar och miljöfore-&lt;br&gt;ningar. Detta kommer att skapa merarbete för tillståndsgivande myndig-&lt;br&gt;heter när det gäller att eventuellt kungöra, hålla infomöten och remittera&lt;br&gt;till dessa föreningar. - - - Om föreskrifterna genomföres innebär&lt;br&gt;bestämmelsen att rätten att överklaga naturvårdsbeslut utvidgas kraftigt.&lt;br&gt;Detta innebär bland annat att ett stort antal beslut skall delges allmän-&lt;br&gt;heten exempelvis genom kungörelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.29 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen anser i likhet&lt;br&gt;med utredningen att det är rimligt att ideella föreningar ges formell&lt;br&gt;möjlighet att överklaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.30 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Enligt 24 kap. 5 § miljöbal-&lt;br&gt;ken får regeringen meddela föreskrifter om att beslut enligt balken får&lt;br&gt;överklagas av vissa där angivna grupper, däribland ideella organisationer.&lt;br&gt;Länsstyrelsen anser att detta lika väl kunde ha framgått direkt i balken&lt;br&gt;och att något särskilt behov att överlåta till regeringen att utfärda&lt;br&gt;föreskrifter inte finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;383&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.31 Huddinge kommun: 24 kap. 5 § - Talerätten utökas till att även Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;gälla ideell organisation som tillvaratar miljöintressen och intresseorgani- Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sation för yrkesfiskare. Vi stödjer denna utökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.32 Uppsala kommun: I 24 kap. 5 § ges regeringen möjlighet att&lt;br&gt;forordna att vissa organisationer får rätt att överklaga beslut fettade med&lt;br&gt;stöd av miljöbalken. Närmare kriterier för vilka typer av organisationer&lt;br&gt;som kan komma ifråga anges inte. Sådana kriterier bör enligt kommunen&lt;br&gt;utarbetas, så att beslut om vilka organisationer som ges sådan rätt inte&lt;br&gt;blir godtyckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.33 Mjölby kommun: Förslaget om talerätt för ideella organisationer&lt;br&gt;som tillvaratar miljövårdsintressen avstyrks. Ett system med en utvidgad&lt;br&gt;sakägarkrets bör istället övervägas. Annars är risken uppenbar för&lt;br&gt;utdragna rättsliga processer och s.k. missnöjesyttringar i opinionsskapan-&lt;br&gt;de och politiskt syfte. Vidare föreligger enligt Mjölby kommuns&lt;br&gt;förmenande svårigheter att bedöma vilka ideella organisationer som i så&lt;br&gt;fell skulle erhålla särskild talerätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.34 Växjö kommun: Utredningen föreslår att besvärsrätten utvidgas&lt;br&gt;så att den även gäller för intresseorganisationer för yrkesfiskare samt&lt;br&gt;ideella organisationer som tillvaratar miljöns intresse. Kommunen anser&lt;br&gt;att andra intresse- eller ideella organisationer skall få rätt att överklaga&lt;br&gt;beslut som berör respektive intresseområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.35 Landskrona kommun: Miljöskyddskommittén diskuterar även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talerätt för enskilda och organisationer och konstaterar att det inte torde&lt;br&gt;&amp;quot;vara möjligt, eller ens lämpligt, att utvidga talerätten till alla och&lt;br&gt;envar.&amp;quot; Kommittén vill inte definiera sakägarbegreppet i lagtexten utan&lt;br&gt;överlämna frågan åt rättstillämpningen, liksom hittills. Talerätt för ideella&lt;br&gt;organisationer vill kommittén delegera till regeringen.---Kommitténs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;synsätt är gammalmodigt och argumentationen inte övertygande. Det&lt;br&gt;finns alla skäl att uppmuntra medborgarnas engagemang i miljfrågor,&lt;br&gt;även sådana som inte enbart rör deras egen bakgård. Utan medborgarnas&lt;br&gt;delaktighet och engagemang i miljöfrågorna blir vägen mot en hållbar&lt;br&gt;utveckling betydligt svårare. Kommittén verkar se överklaganden från&lt;br&gt;enskilda och organisationer mest som besvär och aldrig som ett bidrag&lt;br&gt;till en bättre miljö. Medborgarmedverkan förutsätter ett verkligt&lt;br&gt;inflytande och därmed även talerätt i miljöfrågor. Av detta följer att det&lt;br&gt;är självklart att organisationer som bildas med anledning av ett speciellt&lt;br&gt;projekt eller en speciell situation bör ges talerätt. Det borde även vara&lt;br&gt;självklart att en medborgare som bor i närheten av en soptipp, badar i&lt;br&gt;havet i närheten av den, idkar yrkesfiske eller sportfiske i dess närhet bör&lt;br&gt;ha talerätt. Även en organisation som har på sitt program att arbeta för&lt;br&gt;ett kretsloppssamhälle bör ha talerätt i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;384&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.36 Halmstads kommun: 24 kap. 5 § innehåller regler för vilka som Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;har rätt att överklaga beslut. Det sägs bl.a. att regeringen får meddela Bilaga 4&lt;br&gt;föreskrifter om att beslut enligt denna balk får överklagas av en kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att beslut kan beröra en kommunal verksamhet och att&lt;br&gt;den kommunala byråkratin tar tid bör den kommunala miljönämnden ha&lt;br&gt;besvärsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.37 Köpings kommun: 24 kap. 5 § - Beslut enligt balken bör också&lt;br&gt;kunna överklagas av kommunernas miljönämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.38 Örnsköldsviks kommun och Sveriges Akademikers Centralor-&lt;br&gt;ganisation, SACO/SR: 24 kap. 5 § 6 p. bör formuleras: &amp;quot;... tillvaratar&lt;br&gt;miljö- eller hälsointressen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.39 Umeå kommun: Kommunstyrelsen avstyrker bestämt att man&lt;br&gt;inte av förslaget i det enskilda fellet kan utläsa vem som har besvärsrätt.&lt;br&gt;Det måste vidare vara fel och en helt ny lagstiftningsprincip att låta&lt;br&gt;regeringen i administrativ ordning avgöra besvärsrättens omfettning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.40 Göteborgs och Bohus läns landsting: Vi tillstyrker förslaget att&lt;br&gt;yrkesfiskarnas intresseorganisationer skall få talerätt i tillståndsfrågor.&lt;br&gt;Yrkesfisket på allmänt vatten riskerar ofta att skadas och har nu inte&lt;br&gt;samma möjligheter att bevaka sina intressen som andra areella näringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.41 Svenska Kommunförbundet: Kommittén föreslår att regeringen&lt;br&gt;får meddela föreskrifter om vilka som skall få överklaga beslut enligt&lt;br&gt;miljöbalken. Kommunförbundet kan inte acceptera förfaringssättet med&lt;br&gt;en reglering genom föreskrifter. Förbundet anser att kretsen av taleberät-&lt;br&gt;tigade skall bestämmas av lagstiftaren, dvs. riksdagen. - - - Konsekven-&lt;br&gt;serna av att ge ideella organisationer talerätt i den omfettning som&lt;br&gt;förslaget medger är enligt förbundet mycket svåröverblickbara. För-&lt;br&gt;bundet anser också att den lagtekniska lösningen for att ge ideella&lt;br&gt;organisationer talerätt är helt oacceptbel. Förbundet vill vidare peka på&lt;br&gt;att erfarenheterna från sex års tillämpning av PBL tyder på att över-&lt;br&gt;klagandeinstitutet inte sällan kommit att användas som ett medel for&lt;br&gt;medborgarinflytande i stället för som en yttersta garanti för rättssäker-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.42 &amp;nbsp;Svenska naturskyddsföreningen: Föreningen välkomnar&lt;br&gt;förslaget att miljöorganisationer skall kunna erhålla talerätt. Därmed&lt;br&gt;stärks deras möjligheter att på egna premisser bevaka enskilda miljöären-&lt;br&gt;den. Allmänhetens insyn i och möjlighet att påverka dessa ärenden&lt;br&gt;stärks. De begränsningar kommittén föreslår ifråga om organisationers&lt;br&gt;möjlighet att få talerätt anser Naturskyddsföreningen är rimliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;385&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.43 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF: LRF kan inte ansluta sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till förslaget att ideella organisationer på miljöområdet skall få en formell&lt;br&gt;rätt att överklaga beslut i frågor som rör natur- och miljövården. Sådan&lt;br&gt;talerätt bör endast den ha som är sakägare. LRF vill varna för att en&lt;br&gt;sådan talerätt minskar viljan att frivilligt samråda med andra intressen.&lt;br&gt;En lagreglering motverkar de syften man önskar uppnå. Det saknas&lt;br&gt;bärande motiv för en utvidgning av sakägarbegreppet. För övrigt kan&lt;br&gt;framhållas att ideella organisationer i praktiken redan i dag har talerätt&lt;br&gt;i en inte ringa utsträckning. En sådan rätt är möjlig därigenom att&lt;br&gt;organisationerna skaffar sig ombudsuppdrag bland personer i sakägarkret-&lt;br&gt;sen. Vidare har en ideell organisation givetvis alltid rätt att överklaga&lt;br&gt;sådana beslut som rör organisationen själv, exempelvis i egenskap av&lt;br&gt;ägare till egendom som påverkas av en verksamhet.---Förutom de nu&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anförda principiella invändningarna mot förslaget om utvidgad talerätt&lt;br&gt;finns också invändningar av praktisk natur. En generell klagorätt för&lt;br&gt;miljöorganisationer skulle kunna leda till stora fördröjningar av arbets-&lt;br&gt;företag för vilka sökts och beviljats tillstånd. Eftersom den ideella&lt;br&gt;organisationen inte har något ansvar för de ekonomiska konsekvenser&lt;br&gt;överklagandet har för en markägare som beviljats tillstånd, blir markäga-&lt;br&gt;ren, vid avslag på besvären, drabbad på ett oacceptabelt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.44 Svenska Kraftverksföreningen: Förslaget att ge vissa ideella&lt;br&gt;organisationer talerätt är onödigt. I praktiken går det idag till så att&lt;br&gt;ideella organisationer anknyter till sakägare på platsen och utför deras&lt;br&gt;talan på grund av fullmakt. Detta fungerar och behöver inte förändras.&lt;br&gt;Systemet borgar för en lokal förankring som lätt kan gå förlorad om en&lt;br&gt;aldrig så seriös, rikstäckande miljöorganisation ges generell talerätt&lt;br&gt;överallt i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.45 Grupptalanutredningen: Den inskränkta processuella friheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;for organisationerna stämmer dåligt överens med det ofta, inte minst från&lt;br&gt;politiskt håll, påtalade behovet av att alla och envar aktivt tar del i&lt;br&gt;arbetet for att skydda och vånda miljön. Det är en väl förankrad svensk&lt;br&gt;tradition att i sådana sammanhang kanalisera intresset och arbetet genom&lt;br&gt;organiserad samverkan med andra. - - - Miljöskyddskommitténs&lt;br&gt;bedömning att ideella organisationer, liksom vissa intresseorganisationer,&lt;br&gt;skall ges rätt att överklaga beslut i miljöskyddsärenden är således både&lt;br&gt;välkommen och välmotiverad.---Miljöskyddskommittén nämner inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilka beslut som besvärsrätten skall avse. I den allmänna motiveringen&lt;br&gt;diskuteras i princip endast tillståndsärenden, men lagtexten innehåller&lt;br&gt;inget om att rätten att överklaga skulle begränsas till en viss beslutstyp.&lt;br&gt;Möjligen menar kommittén att också denna fråga bör överlämnas til&lt;br&gt;regeringen att besluta om. Oavsett vilket finns det skäl att påpeka att det&lt;br&gt;inte är endast i tillståndsärenden som organisationernas ansträngningar&lt;br&gt;och engagemang kan fylla en viktig funktion. Dessa kan spela en väl så&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;386&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viktig roll när det gäller tillsynsmyndigheternas verksamhet, särskilt som Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kommitténs förslag syftar till att minska behovet av tillståndsprövning. - Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Man kan rikta vissa invändningar mot kommitténs förslag att&lt;br&gt;överlämna åt regeringen att bestämma vilka organisationer som skall ges&lt;br&gt;besvärsrätt. Rent principiellt kan det sättas i fråga om det bör läggas på&lt;br&gt;regeringen att peka ut vissa namngivna organisationer som särskilt&lt;br&gt;lämpliga att föra talan mot myndighetsbeslut. Det kan hävdas att det är&lt;br&gt;olämpligt att regeringen skall tvingas ta ställning för och emot en&lt;br&gt;besvärsrätt för olika organisationer. Ytterligare invändningar kan resas&lt;br&gt;om regeringen överlämnar åt en myndighet att bestämma i frågan.&lt;br&gt;Myndigheten kan då ha att ensam bestämma vem som skall ha rätt att&lt;br&gt;klaga på myndighetens egna beslut. Behovet av att på detta sätt begränsa&lt;br&gt;den besvärsberättigade kretsen synes basera sig på en föreställning om att&lt;br&gt;det i annat fell finns risk för att prövningsmyndighetema överhopas av&lt;br&gt;sakligt ogrundade besvärstalan från organisationer. Emellertid saknas det&lt;br&gt;ofta fog för ferhågor av det slaget. Den sannolika utvecklingen är att en&lt;br&gt;vidgad besvärsrätt åstadkommer en liten men principiellt viktig ökning&lt;br&gt;av antalet processer. Det är svårt att, nationellt och internationellt, finna&lt;br&gt;bevis for att en friare talerätt eller besvärsrätt ger upphov till ett större&lt;br&gt;antal onödiga processer.---Goda skäl finns således att i stället låta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besvärsrätten bero av vissa i lag angivna materiella förutsättningar. Mot&lt;br&gt;detta alternativ brukar sägas att det försvårar hanteringen och fördröjer&lt;br&gt;handläggningen av ärendet i sak (se s. 619). Inte heller dessa påståenden&lt;br&gt;torde dock kunna beläggas, om man ser på förhållandena inom rättsom-&lt;br&gt;råden där organisationer har en vid besvärsrätt eller talerätt. Det finns&lt;br&gt;sålunda flera skäl för att en utvidgning av besvärsrätten för organisatio-&lt;br&gt;ner bör göras genom en allmän lagregel av det sfeg som redan i dag&lt;br&gt;gäller för arbetstagarorganisationer angående miljörättsliga beslut och för&lt;br&gt;konsument- och näringsidkarorganisationer på marknadsrättens område.&lt;br&gt;Därmed nås en tillräcklig garanti för att besvärsrätten kan utövas av&lt;br&gt;enbart organisationer med en fest och bestående struktur, vars verksam-&lt;br&gt;heter vilar på demokratisk grund (jfr. s. 618 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.46 Plan- och Byggutredningen: Konsekvenserna av att tillerkänna&lt;br&gt;organisationer talerätt i den omfettning som förslaget i denna del medger,&lt;br&gt;är svåröverblickbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.47 Friluftsfrämjandet: Vi välkomnar förslaget att ideella organisa-&lt;br&gt;tioner på miljöområdet får besvärsrätt mot beslut enligt miljöbalken. Vi&lt;br&gt;instämmer i utredningens motiveringar för denna förändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.48 Föreningen Skogsindustrierna: Kommittén föreslår att ideella&lt;br&gt;miljöorganisationer som tillvaratar miljöintressen skall ges formellt rätt&lt;br&gt;att överklaga tillståndsbeslut enligt balken. Skogsindustrierna avstyrker&lt;br&gt;förslaget. Såväl praktiska som principiella skäl talar för att nuvarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;387&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler bibehålls. Risken är upppenbar att överklagandefrekvensen ökar&lt;br&gt;påtagligt. Det är också svårt att objektivt avgränsa den krets av organisa-&lt;br&gt;tioner som skall tilldelas talerätten.---Vad gäller skogsbruket vill vi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framhålla att byråkratin och det administrativa extra arbetet runt&lt;br&gt;skogsbruket redan idag är omfattande och tidsödande. Antalet myndig-&lt;br&gt;heter som en skogsägare måste kontakta är många och att i det läget&lt;br&gt;infora formell talerätt för ideella organisationer skulle förlänga hand-&lt;br&gt;läggningstidema och försvåra skogsägarens situation ytterligare.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera miljöorganisationer arbetar numera nära skogsägarna när det gäller&lt;br&gt;den praktiska verksamheten i fält. På det viset sker ett utbyte av&lt;br&gt;kunskaper mellan skogsägaren och miljöorganisationen lokalt och&lt;br&gt;intressemotsättningar kan ofta lösas direkt i anslutning till brukandet.&lt;br&gt;Detta arbetssätt ger de bästa resultaten både för miljö- och brukarintres-&lt;br&gt;set.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.49 Skogsägarnas Riksförbund: Vi avvisar kommitténs förslag att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ideella organisationer skulle få formell rätt att överklaga beslut i frågor&lt;br&gt;som rör natur- och miljövården. Sådan talerätt bör endast ges sakägare.&lt;br&gt;Det är uppseendeväckande att Miljöskyddskommittén anser att en ideell&lt;br&gt;organisation skall kunna ersätta myndigheten i kontrollverksamheten och&lt;br&gt;det är mycket anmärkningsvärt att inte överväga de praktiska och&lt;br&gt;ekonomiska konsekvenserna för brukarna av ett sådant förslag.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot kan det vara lämpligt att såväl skogsägare som myndigheter&lt;br&gt;samråder med den ideella naturvården i de fell dessa bedöms ha god&lt;br&gt;kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16.1.50 Svenska Insjöfiskarnas Centralförbund, SIC: SIC tillstyrker&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;i stort förslagen i 16:e kapitlet.---Vad avser sakägarbegreppet bör det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klarläggas tydligare. Yrkesfiskarna har tillstånd av länsstyrelserna att&lt;br&gt;fiska med mer nät än vad en medborgare i allmänhet får göra. De har&lt;br&gt;också en yrkesfiskarlicens.---Enligt det vattenrättsliga sakägarbegrep-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pet är en yrkesfiskare som fiskar med fest redskap på allmänt vatten efter&lt;br&gt;tillstånd av en myndighet sakägare. Analogt med den tolkningen bör den&lt;br&gt;som fiskar med rörligt redskap på allmänt vatten efter tillstånd av&lt;br&gt;myndighet också anses vara sakägare enligt miljöbalken vad avser&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet som berör det vatten han fiskar i. Enligt SIC:s&lt;br&gt;uppfettning bör denna problematik helt klarläggas i en kommande&lt;br&gt;proposition till riksdagen. Den rådande osäkerheten om rättsläget är inte&lt;br&gt;bra för yrkesfiskeföretagen. - - - Det är rimligt att personer som&lt;br&gt;investerar i yrkesfiske har status som sakägare när miljöstörande&lt;br&gt;verksamhet planeras som berör hans fiskevatten. För att begränsa kretsen&lt;br&gt;av sakägare kan enligt SIC:s mening krävas att ifrågavarande fiskare&lt;br&gt;skall ha en yrkesfiskelicens.---Det är också rimligt att den som söker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd till en miljöferlig verksamhet bör svara för sakägarnas kostnader&lt;br&gt;i samband med förfarandet, enligt samma regler som gäller för vatten-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;388&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål.---SIC har positivt noterat forslaget om att yrkesfiskets organisa-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tioner skall få talerätt enligt miljöbalken. Förslaget är angeläget och&lt;br&gt;tills tyrkes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.51 Sveriges Fiskares Riksförbund: Instämmer i milj skyddskommit-&lt;br&gt;téns förslag angående yrkesfiskets särställning och tillstyrker den&lt;br&gt;föreslagna utvidgningen av talerätten för yrkesfiskarnas intresseorganisa-&lt;br&gt;tioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.52 Michelsons Advokatbyrå: Vi delar kommitténs uppfattning, att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågan om bestämmandet av sakägarbegreppet liksom hittills väl kan&lt;br&gt;överlämnas till rättstillämpningen. Vi avstyrker den utformning av en&lt;br&gt;talerätt för ideella organisationer som kommittén föreslagit. Det skulle&lt;br&gt;vara till gagn för den allmänna utvecklingen mot en bättre miljövård om&lt;br&gt;ideella organisationer tillerkändes en vidgad talerätt.---Det bör aldrig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;få komma i fråga, att såsom kommittén föreslagit, vissa särskilt utvalda&lt;br&gt;organisationer skulle få talerätt och att regeringen skulle bestämma vilka&lt;br&gt;organisationer som skulle tillerkännas detta privilegium. Ett sådant&lt;br&gt;system vore i grunden djupt odemokratiskt och skulle innebära en mycket&lt;br&gt;märklig ordning med en sorts &amp;quot;auktoriserad klasskillnad&amp;quot; mellan de&lt;br&gt;organisationer som arbetar på området. Föreningar med regeringens&lt;br&gt;&amp;quot;tillstånd&amp;quot; att föra talan skulle bli &amp;quot;finare&amp;quot; än andra sammanslutningar,&lt;br&gt;och även det ideella miljövårdsarbetet skulle på det sättet ledas in i banor&lt;br&gt;och fållor som den vid vaije tid etablerade maktapparaten helst önskar.&lt;br&gt;Särskilt betänklig ter sig en sådan ordning med tanke på att de allra&lt;br&gt;viktigaste och bästa ideella insatserna hittills många gånger gjorts av&lt;br&gt;sammanslutningar som vuxit fram spontant och med en viss bestämd&lt;br&gt;fråga som enda ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1.53 MHjöcentrum: Vi noterar med tillfredsställelse att utredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nu föreslår att också ideella organisationer skall få talerätt i samband med&lt;br&gt;koncessionsprövningar. Utredningen lämnar dock åt regeringen att avgöra&lt;br&gt;vilka ideella organisationer som skall få talerätt. Utredningen yttrar i&lt;br&gt;frågan bl.a.: &amp;quot;De organisationer som bör komma ifråga måste ha rättsligt&lt;br&gt;bestående uppbyggnad. Ledningen av organisationernas verksamhet bör&lt;br&gt;vila på en demokratisk grund ...&amp;quot;.---Vi är medvetna om att det kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finnas ett visst behov av att begränsa talerätten för organisationer. Men&lt;br&gt;att lämna den frågan i händerna på regeringen kan leda till favorisering&lt;br&gt;av gentemot statsmakten följsamma organisationer.---Kriterierna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilka organisationer som skall erhålla talerätt bör klart definieras i lag&lt;br&gt;och inte lämnas till regeringen. I sammanhanget bör kriterierna för&lt;br&gt;talerätt baseras på dokumenterad kompetens och samhällsnytta och inte&lt;br&gt;på demokratisk uppbyggnad. - - - En prövning av organisationernas&lt;br&gt;ideella status utgår lämpligen från om de klassificeras som ideella, dvs.&lt;br&gt;inskränkt skattskyldiga, av skattemyndigheterna. Universitet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;389&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högskolor bör inte minst med tanke på behovet av kompetens i be- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;slutsprocessen också garanteras talerätt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.2 Överklagande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;16.2.1 Riksdagens Ombudsmän, JO: Jag tillstyrker att regeringen, i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den omfattning som kommittén föreslagit, befrias från uppgiften att pröva&lt;br&gt;överklaganden och att prövningen förs över till de allmänna förvaltnings-&lt;br&gt;domstolarna. ---Jag ser ingen anledning att nu frångå denna inställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och delar kommitténs uppfettning (s. 633) att frågan om vilken för-&lt;br&gt;valtningsdomstol som skall vara första fullföljdsinstans bör lösas i ett&lt;br&gt;större sammanhang gemensamt for fler rättsområden än miljörättens. - -&lt;br&gt;- Som kommittén har föreslagit bör länsstyrelsen behålla uppgiften att&lt;br&gt;överpröva kommunala myndigheters beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.2 Försvarets Sjukvårdsstyrelse, SjvS: I 24 kap. 1 § under&lt;br&gt;överklaganderubriken (del 2, s. 171) anser SjvS att paragrafen bör&lt;br&gt;formuleras så, att det klargörs vem som är besvärsmyndighet, i det fell&lt;br&gt;SjvS/Generalläkaren utövar tillsyn. Eftersom Generalläkaren i sin&lt;br&gt;tillsynsroll arbetar direkt under regeringen, kan det också vara lämpligt&lt;br&gt;att regeringen är besvärsmyndighet. Det är också tänkbart att en&lt;br&gt;kammarrätt, såsom idag gäller, är besvärsmyndighet. Nackdelen med&lt;br&gt;detta kan vara att endast en kammarrätt beroende av Generalläkarens&lt;br&gt;blivande stationeringsort, Stockholm behandlar beslut som gäller&lt;br&gt;försvarsmaktens verksamhetsställen över hela landet. Några besvär från&lt;br&gt;militära myndigheter pga. föreläggandebeslut från SjvS inom miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsområdet har ännu inte förekommit. Detta beror bl.a. på att&lt;br&gt;SjvS deltar i planering och inventeringar av behov vid förbanden, på ett&lt;br&gt;sådant sätt att berörd myndighet inte finner några skäl till besvär efter ett&lt;br&gt;föreläggandebeslut. Trots detta bör frågan om besvär vara helt klar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.3 Socialstyrelsen: Socialstyrelsen vill med anledning av den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslagna lagtexten i 24 kap. 1 § 3 p. framhålla att det i art. 6 i&lt;br&gt;Europakonventionen föreskrivs att envar skall ha rätt till domstolspröv-&lt;br&gt;ning när det gäller civila rätttigheter och skyldigheter eller anklagelser&lt;br&gt;för brott. Ett av tilläggsprotokollen (nr. 7 art. 2) till konventionen&lt;br&gt;innebär dessutom att var och en som har dömts av domstol för brottslig&lt;br&gt;gärning i princip skall ha rätt till omprövning i högre instans av&lt;br&gt;skuldfrågan och/eller straffet. Utveckling och praxis hos Europadoms-&lt;br&gt;tolen har medfört att kravet på domstolsprövning enligt artikel 6 även&lt;br&gt;omfettar ett stort antal förvaltningsbeslut.- - - Enligt den föreslagna&lt;br&gt;miljöbalkenär tillståndsprövning i första instans uppdelad mellan flera&lt;br&gt;myndigheter. Gemensamt för dessa är att de all är förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;heter.---Socialstyrelsen anser att alla förvaltningsbeslut som rör civila&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättigheter eller skyldigheter bör kunna prövas av allmän domstol eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;390&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av allmän förvaltningsdomstol. För att undvika gränsdragningsproblem&lt;br&gt;kan det till och med övervägas att göra domstolsprövningen av för-&lt;br&gt;valtningsbeslut mer allmän. Socialstyrelsen anser mot bakgrund härav att&lt;br&gt;alla beslut i tillståndsärenden enligt den framtida miljöbalken skall kunna&lt;br&gt;överprövas av domstol i två instanser. Härigenom skulle Sverige&lt;br&gt;tillgodose de krav som kan ställas på svensk rätt enligt Europakon-&lt;br&gt;ventionens art. 6. Härtill kommer att en domstolsprövning enligt&lt;br&gt;Socialstyrelsen otvivelaktigt skulle vara till fördel ur rättssäkerhetssyn-&lt;br&gt;punkt. Vidare skulle ett system med domstolsprövning medföra en&lt;br&gt;samordning av tillstånds- och ersättningsfrågorna, dvs. sådana frågor&lt;br&gt;skulle inte behöva splittras upp i två skilda förfaranden. En vinst skulle&lt;br&gt;också ligga i att sakägaren därigenom skulle få ersättning för sina&lt;br&gt;rättegångskostnader enligt det system som gäller vid domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.4 Koncessionsnämnden för Miljöskydd: Undantaget i inledningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 24 kap. 1 § 1 st. bör också omfatta vad som har föreskrivits med stöd&lt;br&gt;av 4 §.---24 kap. 3 §: Fall som avses i 14 kap. 7 § bör utgå. Kon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;cessionsnämndens erferenhet är att skyldigheten att delta i en kontroll och&lt;br&gt;kostnadsfördelningsfrågoma hänger så intimt samman att de bör&lt;br&gt;överklagas till samma myndighet. Koncessionsnämnden förordar för sin&lt;br&gt;del att den vanliga besvärsordningen enligt 1 § får gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.5 Växjö och Luleå Tingsrätt: Domstolarna har inga invändningar&lt;br&gt;mot det föreslagna besvärsförferandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.6 Kammarrätten i Stockholm: Kammarrätten tillstyrker, att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen i föreslagen utsträckning befrias från uppgiften att pröva&lt;br&gt;överklaganden och att dessa uppgifter överförs till de allmänna för-&lt;br&gt;valtningsdomstolarna. ---När det gäller frågan om till vilken instans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagande skall ske, bör framhållas att regeringen har uttalat sig för&lt;br&gt;att tyngdpunkten i rättsskipningen skall ligga i första instans också inom&lt;br&gt;de allmänna förvaltningsdomstolarna, dvs. i länsrätt. Justitieutskottet har&lt;br&gt;i princip anslutit (JuU 1992/93:24 s. 23) sig till vad regeringen uttalat.&lt;br&gt;Utskottet har därvid betonat, att en principiell ordning med länsrätt som&lt;br&gt;första instans i de måltyper som prövas av förvaltningsdomstol inte&lt;br&gt;behöver gälla för alla måltyper. I denna del vill kammarrätten erinra om&lt;br&gt;att Domstolsutredningen föreslagit (SOU 1991:106 s. 424 ff.) att bl.a.&lt;br&gt;byggnadsmål, hälsoskyddsmål och renhållningsmål skall utgöra sådana&lt;br&gt;måltyper som skall flyttas från kammarrätt till länsrätt som första&lt;br&gt;domstol. Såväl hälsoskyddslagen (1982:1080) som renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596) föreslås inordnade i miljöbalken. Kammarrätten anser att&lt;br&gt;överklaganden enligt balken, i enlighet med principerna bakom Doms-&lt;br&gt;tolsutredningens förslag, bör prövas av länsrätt som första domstol.&lt;br&gt;Därigenom skulle också samstämmighet uppnås med bestämmelsen i 27&lt;br&gt;kap. 8 § i balken om prövning av frågor om miljöskyddsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;391&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.7 Länsrätten i Östergötlands län: Länsrätten delar utredningens&lt;br&gt;uppfattning att frågan om länsrätten eller kammarrätten skall vara&lt;br&gt;fullföljdsinstans bör lösas i ett större sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.8 Länsstyrelsen i Stockholms län: 24 kap. Överklagande -&lt;br&gt;Instansordningen och övervägandena kring denna föranleder inga&lt;br&gt;erinringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.9 Länsstyrelsen i Gotlands län: Enligt 24 kap. 2 § framgår inte&lt;br&gt;annat än att beslut som länsstyrelserna meddelar om utvidgning och&lt;br&gt;inskränkning av strandskyddet skall överklagas till kammarrätt. Länssty-&lt;br&gt;relsen ifrågasätter detta. Sådana beslut framstår för länsstyrelsen i hög&lt;br&gt;grad som politiska och bör, i likhet med vad som gäller för naturreservat&lt;br&gt;och naturvårdsområden, överklagas till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.10 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen tillstyrker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslaget att låta länsstyrelserna även fortsättningsvis överpröva beslut&lt;br&gt;som har meddelats av miljönämnderna. Det bör samtidigt vara en fordel&lt;br&gt;om koncessionsnämnden ges en klarare roll som domstol och att det på&lt;br&gt;så sätt byggs in en domstolsprövning i det ordinarie förfarandet.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att koncessionsnämnden skall få status av domstol enligt Europakon-&lt;br&gt;ventionen torde möjligen krävas att inslaget av intresseledamöter tas bort&lt;br&gt;och att det i lag förs in bestämmelser om förfarandet och ett krav på att&lt;br&gt;ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare. Det är i vaije fell&lt;br&gt;inte fråga om några oöverstigliga eller ens svåra hinder. Koncessions-&lt;br&gt;nämndens arbetssätt och verksamhetsfält kan övervägas ytterligare, bl.a.&lt;br&gt;huruvida det är möjligt att låta nämnden, med vissa undantag, som&lt;br&gt;slutinstans pröva samtliga överklagade ärenden enligt miljöbalken. Att&lt;br&gt;därefter vid överprövning av länsstyrelsens beslut dela prövningen på två&lt;br&gt;instanser, som skall gå igenom samma utredning och som skall göra sina&lt;br&gt;bedömningar med delvis samma utgångspunkt, är inte ändamålsenligt. Att&lt;br&gt;överhuvud taget skapa en sammanhållen instans för prövning av ärenden&lt;br&gt;enligt de mark- och miljörättsliga lagarna har, jämfört med alternativet&lt;br&gt;prövning i ordinarie domstolsorganisation, ur allmän och ur enskild&lt;br&gt;synpunkt många och påtagliga fördelar för hanteringen, såväl kostnads-&lt;br&gt;och kompetensmässigt som med beaktande av tidsaspekten. Dessutom&lt;br&gt;skulle syftet att avlasta regeringen från besvärsärenden gynnas. Viktigare&lt;br&gt;ur ett större perspektiv än den strukturella målsättningen, att skapa en&lt;br&gt;enhetlig och sammanhållen domstolsorganisation är att ärendehanteringen&lt;br&gt;ur allmän synpunkt fungerar väl och att den enskilde tillförsäkras en&lt;br&gt;ändamålsenlig och rättssäker prövning. Dessa målsättningar torde ha bäst&lt;br&gt;förutsättningar för att uppfyllas med den här föreslagna ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.11 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen&lt;br&gt;konstaterar med tillfredsställelse att kommittén anser att länsstyrelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;392&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör behålla uppgiften att överpröva kommunala myndigheters beslut. - - Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;- Länsstyrelsens beslut vid överprövning av kommunal nämnds beslut Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt miljöskyddslagen överklagas hos Koncessionsnämnden, men om&lt;br&gt;det grundats på hälsoskyddslagen överklagas det till kammarrätten. I&lt;br&gt;många fell är dock båda lagstiftningarna tillämpliga samtidigt och det&lt;br&gt;ftamgår inte klart vilken lag nämnden tillämpat. Kommittén har inte&lt;br&gt;föreslagit någon förändring i detta avseende. För dessa fell bör tillskapas&lt;br&gt;en gemensam besvärsväg, förslagsvis till Koncessionsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.12 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Enligt länsstyrelsens mening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör det övervägas om inte de beslut av länsstyrelsen eller annan statlig&lt;br&gt;myndighet som enligt förslaget skall överklagas hos kammarrätten i&lt;br&gt;stället skall prövas av Koncessionsnämnden, som torde ha eller i vaije&lt;br&gt;fell på så sätt skulle få en bättre kompetens inom en samlad miljölagstift-&lt;br&gt;ning där de olika områdena kompletterar och även är integrerade i&lt;br&gt;varandra.---Kravet på en domstolsprövning bör kunna lösas genom att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden ombildas till en domstol, något som utredningen&lt;br&gt;inte varit främmande inför. Genom inrättande av en miljödomstol, som&lt;br&gt;i praktiken blir sista instans, kommer alla enskilda mål och ärenden att&lt;br&gt;kunna avgöras genom en kvalificerad bedömning av såväl rätts- som&lt;br&gt;lämplighetsfrågor. Den splittrade instansordning som föreslås i miljöbal-&lt;br&gt;ken kommer snarare att motverka än att underlätta den uttalade am-&lt;br&gt;bitionen att balken skall ge uttryck för en enhetlig inställning till&lt;br&gt;miljöfrågorna.---En miljödomstol med erforderlig specialistkompetens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle också med fördel kunna sköta de uppgifter som behandlas i&lt;br&gt;departementspromemorian (Ds 1991:84) med förslag om inrättande av en&lt;br&gt;särskild nämnd för överprövning i plan- och byggärenden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.13 Mjölby kommun: Beträffande överklagande är det efter-&lt;br&gt;strävansvärt om en samordning av överklagandereglema sker. I&lt;br&gt;möjligaste mån bör överprövningsfrågor hänskjutas till domstolsprövning.&lt;br&gt;Därvid förordas inrättande av särskilda miljödomstolar organiserade&lt;br&gt;utifrån vattendomstolarnas nuvarande kompetens samt i vissa fell&lt;br&gt;prövning av förvaltningsdomstol. Denna prövning bör kunna ske även i&lt;br&gt;de fell besluten grundas på av regeringen med stöd i miljöbalken&lt;br&gt;utfärdade bemyndiganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.14 Växjö kommun: Kommitténs förslag går ut på att överpröv-&lt;br&gt;ningsordningen i stort sett förblir som idag. Kommunen föreslår att&lt;br&gt;Koncessionsnämnden blir slutinstans för merparten av ärendetypema i&lt;br&gt;miljöbalken bl.a. ärenden enligt 15 kap. kemiska produkter, 17 kap.&lt;br&gt;hälsoskydd och 18 kap. avfell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.15 Örebro kommun: När det gäller överprövning av beslut rörande&lt;br&gt;människors hälsa föreslår utredningen en administrativ besvärsgång när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;393&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det gäller beslut om störningar orsakade av fasta anläggningar och Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;verksamheter i omgivningen. Motsvarande beslut i frågor om inomhus- Bilaga 4&lt;br&gt;miljön bör överprövas domstolsvägen. Denna uppdelning i två olika&lt;br&gt;besvärsordningar är olycklig och bör arbetas bort så att endast en&lt;br&gt;besvärsordning föreligger för hälsoskyddsfrågorna. Den administrativa&lt;br&gt;besvärsgången förordas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.16 Svenska Kommunförbundet: När det gäller förbundets syn på&lt;br&gt;instansordningen och överprövningsmöjligheter i miljöbalken hänvisas till&lt;br&gt;vad som tidigare sagts om tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.17 Sveriges advokatsamfund: Samfundet kan inte godta den&lt;br&gt;överklagandeordning som föreslås i 24 kap. Eftersom samfundets mening&lt;br&gt;är att miljöfrågor skall vara föremål för judiciell handlänggning och inte&lt;br&gt;administrativ sådan skall en sedvanlig instansordning i under- och&lt;br&gt;överdomstolar tillämpas. Om vattendomstolarna omvandlas till miljö-&lt;br&gt;domstolar är instansordningen given.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.18 Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen:&lt;br&gt;Organisationerna vill i detta sammanhang betona vikten av att över-&lt;br&gt;prövningssystem utformas så att en reell två- eller treinstansprövning&lt;br&gt;kommer till stånd. I nuvarande system förekommer att besvärsinstanser&lt;br&gt;saknar egen kompetens inom det aktuella området. Detta får till följd att&lt;br&gt;beslutsmyndigheten engageras för att granska sitt eget beslut och att yttra&lt;br&gt;sig över anförda besvär. I praktiken uteblir den opartiska överprövning&lt;br&gt;som är avsikten med besvären. Denna ordning är givetvis otillfredsstäl-&lt;br&gt;lande. Besvärsmyndigheter måste självfallet ha den kompetens och&lt;br&gt;självständighet som fordras för att göra en fri och obunden prövning av&lt;br&gt;anförda besvär. Kan detta inte tillförsäkras inom ramen för en admini-&lt;br&gt;strativ process återstår endast att överföra besvärsprövningen till domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.19 Svenska Insjöfiskarnas Centralförbund, SIC: SIC tillstyrker&lt;br&gt;också förslaget om att miljöskyddsärenden som prövas i första instans i&lt;br&gt;Koncessionsnämnden även fortsättningsvis skall kunna överklagas till&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.20 Sveriges Fiskares Riksförbund: Stöder miljöskyddskomitténs&lt;br&gt;bedömning att Koncessionsnämndens beslut även i fortsättningen skall&lt;br&gt;kunna överklagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2.21 Michelsons Advokatbyrå: De frågor kommittén berört under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta avsnitt skulle i allt väsentligt få sin lösning med vårt förslag till&lt;br&gt;inrättande av miljödomstolar.---Särskilt bör observeras, att det på s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;628 övervägda alternativet om eninstansforfarande är helt ogenomförbart&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redan med hänsyn till innehållet i art. 13 i Europakonventionen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.3 Miljöombudsman&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;16.3.1 Riksdagens Ombudsmän, JO: Vilka befogenheter en Miljöom-&lt;br&gt;budsman borde få diskuteras i betänkandet egentligen inte på annat sätt&lt;br&gt;än att det anges att ombudsmannen skulle ha till uppgift att ta emot och&lt;br&gt;utreda enskilda personers klagomål över olika förhållanden på miljöom-&lt;br&gt;rådet, utredningar som sedan skulle kunna användas som underlag för&lt;br&gt;Naturvårdsverket att utnyttja sin egen talerätt och vid utarbetandet av&lt;br&gt;förslag till generella föreskrifter. Någon ny uppgift för verket skulle&lt;br&gt;således inte följa med inrättandet av en miljöombudsman. Som skäl att&lt;br&gt;föreslå inrättandet av en Miljöombudsman som en särskild enhet inom&lt;br&gt;Naturvårdsverket anförs att förslaget skulle utgöra det bästa sättet att&lt;br&gt;förstärka enskilda personers möjligheter att komma till tals samt att en&lt;br&gt;sådan tjänst kan vara ägnad att göra Naturvårdsverket bättre känt som&lt;br&gt;central miljövårdsmyndighet. Resonemanget framstår alls inte som&lt;br&gt;övertygande och jag avstyrker att en miljöombudsman inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.2 Riksrevisionsverket, RRV: Utredningen diskuterar möjligheten&lt;br&gt;att inrätta en funktion på Naturvårdsverket som benämns miljöom-&lt;br&gt;budsman. RRV anser att denna fråga bör behandlas av följdutredningen.&lt;br&gt;Enligt RRV:s uppfettning bör dock inte en funktion med en sådan&lt;br&gt;benämning förläggas till Naturvårdsverket på grund av jävsskäl. SNV är&lt;br&gt;en aktör i miljövårdsfrågor och enskilda personer som vänder sig till&lt;br&gt;Miljöombudsmannen kan vara missnöjda med just SNV:s agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.3 Konsumentverket: Vi stödjer förslaget att inrätta en Miljöom-&lt;br&gt;budsman. Ombudsmannen bör dock ha en självständig ställning och inte&lt;br&gt;enbart vara en tjänsteman inom Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.4 Statens naturvårdsverk: Verket avstyrker förslaget om att inrätta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en särskild miljöombudsmannafunktion, oavsett om denna funktion skulle&lt;br&gt;finnas utom eller inom verket. Skulle det ändå anses motiverat att inrätta&lt;br&gt;en särskild miljöombudsmannafunktion bör dessa uppgifter utföras&lt;br&gt;fristående från Naturvårdsverket. - - - Allmänhetens möjligheter att&lt;br&gt;komma i kontakt med verket och att därvid få det gensvar som rimligen&lt;br&gt;kan begäras får anses vara goda. I betänkandet antyds att ett skäl för att&lt;br&gt;inrätta en miljöombudsmannafunktion vid verket skulle kunna vara att&lt;br&gt;verket därmed skulle kunna bli bättre känt som central miljövårdsmyndig-&lt;br&gt;het. Verket torde emellertid vara väl känt som central myndighet på&lt;br&gt;miljövårdsområdet. Det finns enligt verkets mening inte tillräckliga skäl&lt;br&gt;for att inrätta en särskild miljöombudsmannafunktion vid verket med&lt;br&gt;huvudsaklig uppgift att ta emot och besvara frågor från allmänheten.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att skapa ett särskilt fristående miljöombudsmannaämbete skulle enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;395&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkets mening inte heller vara en bra lösning. För att en fristående Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Miljöombudsman skall kunna få en någorlunda meningsfylld funktion Bilaga 4&lt;br&gt;skulle vederbörande sannolikt behöva ges egen överklagningsrätt. En&lt;br&gt;sådan rätt för Miljöombudsmannen skulle emellertid leda till betydande&lt;br&gt;komplikationer, särskilt med hänsyn till Naturvårdsverkets talerätt. Inte&lt;br&gt;minst resurssynpunkter leder verket till samma slutsats i denna fråga som&lt;br&gt;kommittén kom till i sitt principbetänkande, nämligen att det skulle&lt;br&gt;innebära överorganisation att inrätta ett särskilt miljöombudsmannaämbe-&lt;br&gt;te.---Vad gäller allmänhetens tilltro till en eventuell Miljöombudsman&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle denna sannolikt bli mindre pga. tänkbara jävssituationer om&lt;br&gt;funktionen knöts till verket än om ett från verket fristående organ skapas&lt;br&gt;för denna funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.5 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden&lt;br&gt;anser att med den utvidgade talerätten som föreslås av kommittén ökas&lt;br&gt;allmänhetens inflytande tillräckligt, varför inrättandet av en Miljöom-&lt;br&gt;budsman enligt nämndens uppfattning inte är befogat. - - - Om en&lt;br&gt;ombudsman skulle inrättas, anser Koncessionsnämnden att det är&lt;br&gt;olämpligt att knyta en sådan till Naturvårdsverket. Ombudsmannen bör&lt;br&gt;ges en fristående ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.6 Svea hovrätt: Det behövs en kontinuerlig, gränsöverskridande&lt;br&gt;forskning på miljöområdet liksom en ständig kritisk granskning av de&lt;br&gt;föreskrifter som utfärdas av regeringen och berörda myndigheter, av de&lt;br&gt;individuella avgöranden som träffas i tillåtlighets- och tillståndsfrågor och&lt;br&gt;av effektiviteten av tillsynsapparaten. Det kan enligt hovrättens mening&lt;br&gt;därför ifrågasättas om det inte borde tillsättas ett särskilt organ med&lt;br&gt;ansvar för att en sådan uppföljning verkligen äger rum. Eventuellt kan&lt;br&gt;uppgifter anförtros den Miljöombudsman som kommittén föreslagit. Till&lt;br&gt;skillnad mot kommittén anser emellertid hovrätten att en Miljöom-&lt;br&gt;budsman inte skall utgöra en särskild enhet inom Naturvårdsverket. En&lt;br&gt;Miljöombudsman bör enligt hovrätten ha en helt självständig ställning&lt;br&gt;med skyldighet att kontinuerligt redovisa resultatet av sin verksamhet för&lt;br&gt;riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.7 Växjö tingsrätt: I stället för att ge Naturvårdsverket som sådant&lt;br&gt;ökade resurser för att kunna bevaka och tillvarata allmänna intressen med&lt;br&gt;avseende på naturvård och miljöskydd föreslås i betänkandet att denna&lt;br&gt;uppenbarligen erforderliga resursförstärkning tillförs verket genom&lt;br&gt;inrättande av en Miljöombudsman. Tingsrätten vill framhålla att det&lt;br&gt;skulle kunna uppstå intressekonflikter för en sådan myndighet som har&lt;br&gt;att beakta dels Naturvårdsverkets roll att tillvarata allmänna intressen och&lt;br&gt;dels allmänhetens krav och intressen. - - - Således avstyrker tingsrätten&lt;br&gt;kommitténs förslag i dessa delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;396&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.8 Kammarrätten i Stockholm: Förslaget att inrätta en Miljöom-&lt;br&gt;budsman som en särskild enhet inom Naturvårdsverket avstyrks. Det&lt;br&gt;förefeller tveksamt om en sådan institution skulle leda till någon reellt&lt;br&gt;utökad möjlighet för enskilda att komma till tals i miljöfrågor. Risken&lt;br&gt;finns för att den snarare skulle splittra bilden av Naturvårdsverket som&lt;br&gt;central miljövårdsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.9 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Inrättandet av en Miljöom-&lt;br&gt;budsman kan bidra till att stärka miljövårdens ställning. Det är dock&lt;br&gt;tveksamt att ge Naturvårdsverket denna roll. Ett alternativ till en&lt;br&gt;Miljöombudsman skulle kunna vara att inrätta en särskild avdelning inom&lt;br&gt;JO for de ftågor som omfettas av balken. JO har ju redan betydande&lt;br&gt;erferenhet av miljöärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.10 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Länsstyrelsen avstyrker&lt;br&gt;förslaget att inrätta en Miljöombudsman. Om en sådan ändå inrättas anser&lt;br&gt;länsstyrelsen att den inte bör vara knuten till Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.11 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen ser inte något&lt;br&gt;behov av att det inrättas något miljöombudsmannaämbete inom Natur-&lt;br&gt;vårdsverket eller annorstädes. Allmänhetens inflytande och rättssäkerhet&lt;br&gt;borde kunna tillgodoses inom nuvarande tillsynsorganisation samt inom&lt;br&gt;JO-ämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.12 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen ställer sig också&lt;br&gt;tveksam till att inrätta en tjänst som Miljöombudsman, i synnerhet om&lt;br&gt;tjänsten skall knytas till Naturvårdsverket. Naturvårdsverket är en av de&lt;br&gt;myndigheter som kan komma att bli föremål för granskning av om-&lt;br&gt;budsmannen. Att placera ombudsmannen i verkets organisation innebär&lt;br&gt;att man skapar en jävsrisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.13 Länsstyrelsen i Blekinge län: Inrättandet av en Miljöom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;budsman kan bidra till att stärka miljövårdens ställning. Det är dock&lt;br&gt;mycket tveksamt om en Miljöombudsman bör bilda en särskild avdelning&lt;br&gt;inom SNV. Att stärka kontakterna mellan myndigheter, enskilda och&lt;br&gt;organisationer genom förtroendeskapande åtgärder är emellertid&lt;br&gt;angeläget. Detta kan ske genom ökad insyn och större möjlighet till&lt;br&gt;påverkan. Ett exempel är MKB-processsen som, vilket ligger i sakens&lt;br&gt;natur, bör regleras genom föreskrifter. För övrigt finns ett utvecklat&lt;br&gt;system för överprövning av beslut samt tillsyn av JO och JK.---Ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alternativ till en särskild Miljöombudsman skulle kunna vara att inrätta&lt;br&gt;en särskild avdelning inom JO för de frågor som omfettas av miljöbal-&lt;br&gt;ken. JO har ju redan betydande erferenhet av miljöärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;397&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.14 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen är ur flera&lt;br&gt;synvinklar tveksam till förslaget att vid sidan av JO-ämbetet inrätta ett&lt;br&gt;särskilt miljöombudsmannaämbete. Miljöfrågor har, förutom de&lt;br&gt;vetenskapliga och tekniska aspekterna, ofta en politisk dimension. Mot&lt;br&gt;denna bakgrund torde det vara svårt för en Miljöombudsman att - i vaije&lt;br&gt;fall om ämbetet knyts till en annan myndighet som bevakar allmänna&lt;br&gt;intressen - kunna vinna det förtroende som allmänheten skulle kräva.&lt;br&gt;Sannolikt skulle det nödvändiggöra att det inrättas ytterligare en offentlig&lt;br&gt;institution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.15 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen är&lt;br&gt;avvisande till tanken på en särskild Miljöombudsman. Denna om-&lt;br&gt;budsmans kompetensområde förefaller redan vara täckt av Justitieom-&lt;br&gt;budsmannens och medför att ännu ett led tillskapas i samhällets över-&lt;br&gt;gripande tillsynsfunktioner, miljöteknik och naturvetenskap. Om ett&lt;br&gt;sådant ämbete ändå skulle komma till stånd bör det, for att dess integritet&lt;br&gt;inte skall ifrågasättas, inte inrättas som en särskild enhet vid Naturvård-&lt;br&gt;sverket eller någon annan befintlig miljömyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.16 Länsstyrelsen i Värmlands län: Miljöombudsman - Bra förslag&lt;br&gt;men bör inte tillhöra Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.17 Länsstyrelsen i Örebro län: Tillstyrker inrättandet av en&lt;br&gt;miljöombudsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.18 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Utredningen föreslår att en&lt;br&gt;Miljöombudsman skall inrättas för att stärka enskilda personers möjlig-&lt;br&gt;heter att komma- till tals i miljöärenden. Länsstyrelsen kan tillstyrka en&lt;br&gt;sådan men anser inte att den skall finnas inom Statens Naturvårdsverk.&lt;br&gt;Ett sådant ämbete bör vara helt fristående från myndigheterna inom&lt;br&gt;miljöområdet. Ett alternativ skulle kunna vara att inrätta en särskild&lt;br&gt;Miljöombudsman inom JO-ämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.19 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen ifrågasätter&lt;br&gt;behovet av att inrätta en särskild Miljöombudsman vid Naturvårdsverket.&lt;br&gt;En Miljöombudsman, om en sådan anses behövas, bör i vart fall ha&lt;br&gt;samma fristående position i förhållande till aktörerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.20 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen anser det&lt;br&gt;olämpligt att placera den föreslagna befattningen som Miljöombudsman&lt;br&gt;vid Naturvårdsverket. Naturvårdsverket har en central roll inom flera av&lt;br&gt;miljöbalkens tillämpningsområden, vilket kan leda till jävssituationer. De&lt;br&gt;problem som förslaget avser att lösa bör i stället lösas genom att öka&lt;br&gt;JO:s kompetens inom miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;398&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.21 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Förslaget om en&lt;br&gt;Miljöombudsman inom Naturvårdsverket är tvivelaktigt. Vi anser att man&lt;br&gt;borde föra ihop frågan om talerätt för miljöorganisationer med frågan om&lt;br&gt;Miljöombudsman. Vi kan se ett behov för allmänheten att kunna få vissa&lt;br&gt;miljöfrågor prövade i annan ordning än den som de ordinarie myndig-&lt;br&gt;heterna står för, vilket kan motivera en särskild Miljöombudsman. Men&lt;br&gt;denne bör i så fell inrättas som fristående från myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.22 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen är inte odelat&lt;br&gt;positiv till tanken att inrätta en miljöombudsmannaexpedition. Frågan bör&lt;br&gt;studeras ytterligare. Redan nu kan emellertid sägas att om en sådan&lt;br&gt;inrättas bör den vara fristående från Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.23 Österåkers kommun: Utredningens förslag att inrätta en särskild&lt;br&gt;enhet på Naturvårdsverket med uppgift att ta emot och utreda enskilda&lt;br&gt;personers klagomål över olika förhållanden inom miljöområdet uppfettas&lt;br&gt;som ett bra förslag. Nämnden stödjer även utredningens förslag att i&lt;br&gt;likhet med vad som gäller vid Konsumentverket ge en tjänsteman vid&lt;br&gt;Naturvårdsverket beteckningen Miljöombudsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.24 Uppsala kommun: I betänkandet föreslås inrättande av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befettning som Miljöombudsman. Kommittén har föreslagit att denna&lt;br&gt;skall knytas till Naturvårdsverket. - - - För att stärka medborgarnas&lt;br&gt;inflytande anser kommunen att Miljöombudsmannen skall ges en&lt;br&gt;fristående ställning gentemot såväl andra myndigheter som gentemot dem&lt;br&gt;som förorsakar miljöstörningar.---Miljöombudsmannens uppgift bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. vara att ta emot och utreda enskilda personers klagomål över olika&lt;br&gt;förhållanden i miljön. Ombudsmannen bör även ges möjlighet att&lt;br&gt;vidarebefordra klagomål och synpunkter till tillsynsmyndigheter och till&lt;br&gt;dem som förorskar miljöproblemen.---Miljöombudsmannen bör även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ges rätt att väcka åtal mot dem som gör sig skyldiga till brott mot&lt;br&gt;milj öskyddsförfettningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.25 Norrköpings kommun: Utredningens förslag om en Miljöom-&lt;br&gt;budsman placerad på Naturvårdsverket är kommunen tveksam till.&lt;br&gt;Miljöombudsmannen som sådan kan ge positiva effekter på allmänhetens&lt;br&gt;möjligheter till inflytande. Däremot är det tveksamt om placeringen på&lt;br&gt;Naturvårdsverket är så bra. Även om närheten och kontakten med&lt;br&gt;Naturvårdsverkets kunskap kan vara positiv så bör detta kunna uppnås&lt;br&gt;även med en annan organisation. Bindningen till Naturvårdsverket kan&lt;br&gt;i stället bli negativ om myndighetens syn kommer på kollisionskurs med&lt;br&gt;allmänhetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.26 Mjölby kommun: Inrättandet av ytterligare ombudsmannainstitut&lt;br&gt;i form av särskild Miljöombudsman avstyrks. Det kan inte anses rimligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;399&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att alltför många sektorsintressen eller särintressen erhåller särskilt Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skattesubventionerat ombudsmannainstitut. Kontrollen över myndig- Bilaga 4&lt;br&gt;hetemas verksamhet avseende tillämpningen av miljölagstiftningen kan&lt;br&gt;utföras av JO och överordnad tillsynsmöjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.27 Kalmar kommun: Vi ställer oss positiva till utredningens&lt;br&gt;förslag om en särskild Miljöombudsman, men anser att denna funktion&lt;br&gt;inte bör knytas till Naturvårdsverket utan istället kopplas till en från&lt;br&gt;miljömyndigheterna fristående organisation t.ex. Riksrevisionsverket eller&lt;br&gt;ett separat miljörevisionsverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.28 Landskrona kommun: Erfarenheten visar att någon form av&lt;br&gt;tillsyn över myndigheterna behövs. Miljöskyddskommittén föreslår att en&lt;br&gt;Miljöombudsman skall inrättas. Det är ett bra förslag som borde&lt;br&gt;förstärka den enskildes rättssäkerhet på miljöområdet och förstärka&lt;br&gt;miljöintressena. Förutsättningen är att placeringen och instruktionen för&lt;br&gt;Miljöombudsmannen utformas på rätt sätt. En Miljöombudsman bör vara&lt;br&gt;en fristående myndighet direkt under riksdagen som har att bevaka att&lt;br&gt;den enskildes rätt till god miljö tillgodoses och att förutsättningarna för&lt;br&gt;att nå det långsiktiga målet en hållbar utveckling främjas och inte&lt;br&gt;försvåras. Miljöombudsmannen måste kunna väcka åtal mot försumliga&lt;br&gt;myndigheter och miljöstörare. Det är olämpligt att placera Miljöom-&lt;br&gt;budsmannen inom Naturvårdsverket. Någon skall vakta väktarna.&lt;br&gt;Naturvårdsverkets eventuella försummelser blir dåligt bevakade av en&lt;br&gt;intern avdelning inom verket. Naturvårdsverkets expert i utredningen har&lt;br&gt;påpekat det olämpliga i förslaget i ett särskilt yttrande där hon hävdar att&lt;br&gt;det kan skapa en jävssituation som kan minska tilltron till Miljöom-&lt;br&gt;budsmannens oberoende. - - - En Miljöombudsman bör inrättas och&lt;br&gt;placeras direkt under riksdaagen och vara fristående från Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.29 Göteborgs och Bohus läns landsting: Kommittén föreslår&lt;br&gt;inrättande av en Miljöombudsman for att förstärka allmänhetens&lt;br&gt;inflytande i miljöfrågor. Vi välkomnar förslaget, men anser att Miljöom-&lt;br&gt;budsman bör vara en fristående myndighet och inte en enhet inom&lt;br&gt;Naturvårdsverket. Det kan inte uteslutas att en hel del av allmänhetens&lt;br&gt;klagomål över olika miljöförhållanden avser Naturvårdsverkets myndig-&lt;br&gt;hetsutövande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.30 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF: Ställer sig också avvisande&lt;br&gt;till förslaget om tillsättande av en Miljöombudsman. Några bärande&lt;br&gt;motiv för att ett sådant tillsättande skulle leda till vidgade möjligheter för&lt;br&gt;enskilda personer att föra sin talan har inte presenterats. Risken är i&lt;br&gt;stället uppenbar att en ny sådan institution skulle leda till ökad byråkrati.&lt;br&gt;På samma sätt som när det gäller ideella organisationers talerätt får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;400&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslaget motsatt effekt än den man önskar uppnå. Miljövården behöver&lt;br&gt;inte fler polariserande inslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.31 Svenska Kraftverksföreningen: Kan inte heller finna att&lt;br&gt;förslaget om inrättandet av en miljöombudsman är tillräckligt motiverat.&lt;br&gt;Föreningen instämmer i det särskilda yttrandet till utredningen av Kitty&lt;br&gt;Victor, vari miljöombudsmannens inrymmande inom Naturvårdsverket&lt;br&gt;kritiserats. Den där påtalade risken för jäv är uppenbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.32 Grupptalanutredningen: Att inrätta en Miljöombudsman kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;öka allmänhetens inflytande i miljöskyddsärenden på samma sätt som KO&lt;br&gt;stärkt konsumenternas ställning på t.ex. marknadsrättens område. I vilken&lt;br&gt;mån en Miljöombudsman verkligen får sådan betydelse beror väsentligen&lt;br&gt;på vilka maktmedel denne ges. Rätten att föra talan är i det samman-&lt;br&gt;hanget ett viktigt instrument.---En ombudsman inom miljörätten kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ges behörighet att föra talan vid domstol bl.a. när miljöstörningar drabbar&lt;br&gt;många människor på samma eller likartat sätt. Det ingår i Grupptalanut-&lt;br&gt;redningens uppdrag att överväga införandet av bl.a. offentlig grupptalan,&lt;br&gt;dvs. att en statlig eller kommunal myndighet för talan till förmån för&lt;br&gt;enskilda. Det finns anledning att i det sammanhanget återkomma till för-&lt;br&gt;och nackdelarna med en särskild Miljöombudsman.---I Miljöskydds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs betänkande behandlas Miljöombudsmannen som ett organ för&lt;br&gt;att ta emot och utreda enskilda personers klagomål över olika för-&lt;br&gt;hållanden på miljöområdet. Också dessa uppgifter är viktiga, särskilt om&lt;br&gt;ombudsmannen ges behörighet att besvära sig över myndighetsbeslut. - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det finns i anslutning till det senare anledning att ta upp frågan om på&lt;br&gt;vilket sätt ombudsmannaämbetet bör vara inrättat. Kommitténs förslag att&lt;br&gt;det inrättas en särskild enhet inom Naturvårdsverket har vissa fördelar,&lt;br&gt;främst administrativa och organisatoriska. Det finns emellertid också&lt;br&gt;brister med detta. Miljöskyddskommittén tycks visserligen mena att&lt;br&gt;Miljöombudsmannens kontrollområde inte skall omfatta beslut som fettats&lt;br&gt;av Naturvårdsverket. Det sägs i stället att ombudsmannens utrednings-&lt;br&gt;resultat skulle användas för att utnyttja Naturvårdsverkets besvärsrätt.&lt;br&gt;Det är emellertid svårt att se varför allmänhetens ombudsman inte skall&lt;br&gt;kunna klaga också på ett beslut av Naturvårdsverket att t.ex. inte påkalla&lt;br&gt;omprövning av ett tillstånd. Delar man den uppfattningen kan det uppstå&lt;br&gt;svårlösta intressekonflikter, om ombudsmannen är inrättad som en&lt;br&gt;särskild enhet inom Naturvårdsverket. Övervägande skäl talar därför för&lt;br&gt;att Miljöombudsmannen inrättas som en fristående myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.33 Friluftsfrämjandet: En allmänhetens Miljöombudsman bör vara&lt;br&gt;helt fristående. Alltså inte vara fest knuten till Naturvårdsverket genom&lt;br&gt;att en tjänsteman på Naturvårdsverket upprätthåller ämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.34 Greenpeace: Greenpeace anser att Miljöombudsmannen bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;401&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utses av regeringen samt vara fristående från såväl Naturvårdsverket som&lt;br&gt;andra institutioner.---Naturvårdsverket är en av de viktigaste aktörerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på miljöområdet. Det torde med hänsyn till detta inte vara ovanligt att&lt;br&gt;Miljöombudsmannen kan komma att handlägga frågor som intimt berör&lt;br&gt;Naturvårdsverkets verksamhet. Om förtroendet för Miljöombudsmannen&lt;br&gt;skall kunna upprätthållas bör alla eventuella jävssituationer undvikas.&lt;br&gt;Miljöombudsmannen bör därför vara ett fristående ämbete. Tjänsten som&lt;br&gt;Miljöombudsman bör tillsättas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.35 Michelsons Advokatbyrå: Rent generellt vill vi framhålla, att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en levande miljörätt förutsätter att så många som möjligt äger vad som&lt;br&gt;i vissa rättssystem kallas &amp;quot;access to justice&amp;quot;, eller fritt översatt &amp;quot;tillträde&lt;br&gt;till rättvisan&amp;quot;. I en god civilisation är rätten till domstolsprövning lika&lt;br&gt;självklar som den allmänna rösträtten. Det är därför av stor vikt, att alla&lt;br&gt;möjligheter för enskilda människor att sätta regelsystemet i spel hålls&lt;br&gt;öppna i så stor utsträckning som möjligt.---Vår uppfattning är härvid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att vaije medborgares möjlighet att vid behov själv välja ombud bör&lt;br&gt;uppmuntras istället för att en av statsmakterna tillsatt ombudsman skall&lt;br&gt;iklädas en särskild roll på just detta område. Av dessa skäl avstyrker vi&lt;br&gt;förslaget att inrätta en särskild tjänst som s.k. Miljöombudsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.36 Miljöcentrum: Vi kan till nöds acceptera inrättandet av en&lt;br&gt;statlig Miljöombudsman men inte till priset av fortsatt omyndigför-&lt;br&gt;klarande av ideella miljöorganisationer vad gäller talerätt samt individer&lt;br&gt;och miljöorganisationer vad gäller rätten att initiera omprövning av&lt;br&gt;gällande villkor för olika verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3.37 Jordens Vänner: tycker att det är bra att det inrättas en&lt;br&gt;allmänhetens Miljöombudsman, såsom här föreslås. Vi tycker dock att&lt;br&gt;det är viktigt att Miljöombudsmannen är fristående från Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket: också Naturvårdsverkets beslut kan behöva överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 Sanktioner&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;17.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17.1.1 Riksåklagaren, RÅ: RÅ har betonat betydelsen av att ekonomis-&lt;br&gt;ka sanktioner används i ökad utsträckning. I första hand bör alternativa&lt;br&gt;sanktionsformer sökas i stället för nykriminalisering. Det är angeläget&lt;br&gt;med en allmän översyn av det straffrättsliga regelsystemet på miljöom-&lt;br&gt;rådet för att göra det enhetligt och överskådligt, särskilt som antalet&lt;br&gt;straffbestämmelser är mycket stort. En analys borde ha gjorts om vad&lt;br&gt;som brister i det nuvarande systemet. En djupare diskussion borde ha&lt;br&gt;förts om sambandet mellan åklagare, polis och miljöansvariga myndig-&lt;br&gt;heter. ---Straffbestämmelserna i miljöbalken bygger på s.k. blanketts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;402&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;traSbud. Bl.a. skattebrottslagen är uppbyggd på det sättet. Skillnaden är&lt;br&gt;dock att de underliggande reglema i skattelagstiftningen är tämligen&lt;br&gt;homogena och intagna i lag, medan miljöbalkens regler huvudsakligen&lt;br&gt;vilar på ett betydligt mer disparat regelsystem i form av detalj föreskrifter&lt;br&gt;från olika myndigheter. Det kan innebära att reglema blir betydligt&lt;br&gt;svårare att tillämpa i praxis. Reglema är inte i första hand utformade för&lt;br&gt;att passa in i det straffrättsliga systemet. Författningar av denna lägre&lt;br&gt;dignitet har ofta inte samma stringens som lagtext. Brister kan föreligga&lt;br&gt;i formellt hänseende, ex.vis att föreskriften inte ligger till inom ramen&lt;br&gt;för bemyndigandet eller inte har tillkännagivits på ett korrekt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.1.2 Rikspolisstyrelsen: Rikspolisstyrelsen instämmer i kommitte’ns&lt;br&gt;bedömning och tillstyrker förslaget. Styrelsen anser att det är utom-&lt;br&gt;ordentligt angeläget och positivt att allvarliga överträdelser av olika slag&lt;br&gt;av miljöstörningar tydligt markerats med i vissa fall betydande straffs-&lt;br&gt;kärpningar och utökade möjligheter att beivra överträdelser. Förslaget&lt;br&gt;synes innebära att polisen på ett bättre sätt kan koncentrera sina resurser&lt;br&gt;till allvarliga miljöbrott som därmed kan ges en högre prioritet. En&lt;br&gt;miljöbalk med överblickbart och konsekvent sanktionssystem med så&lt;br&gt;långt möjligt enhetliga regler torde ha goda förutsättningar att förbättra&lt;br&gt;samordningen mellan och effektiviteten hos myndigheterna. - - -&lt;br&gt;Styrelsen delar kommitténs uppfettning att kriminalisering kanske inte är&lt;br&gt;det enda och inte alltid mest effektiva medel som samhället har för att&lt;br&gt;motverka oönskade bete’enden. Polisens ansträngda resurser gör det&lt;br&gt;önskvärt att försöka undvika att belasta verksamheten med sådana regler&lt;br&gt;som kräver stora utredningsresurser och där överträdelse ändå i praktiken&lt;br&gt;är mycket svår att beivra. Emellertid är miljöbalken av sådan omfettning&lt;br&gt;och karaktär att det kan visa sig vara befogat med en utvärdering av dess&lt;br&gt;konsekvenser när man bättre kan bedöma tillämpligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.1.3 Kustbevakningen: Kustbevakningen föreslår:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att förbudet mot utsläpp av olja från fertyg i vatten regleras i miljöbal-&lt;br&gt;ken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att straffbudet för utsläpp av kemikalier från fertyg likställs med utsläpp&lt;br&gt;av olja ,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att definitionen på miljöräddningstjänst till sjöss i räddningstjänstlagen&lt;br&gt;kompletteras, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att metoder utvecklas för att spåra och bestämma otillåtna kemikalieuts-&lt;br&gt;läpp i havet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.1.4 Miljöcentrum: Miljöcentrum anser att kommitte’n borde ha&lt;br&gt;föreskrivit att polis och åklagare tilldelas nödvändiga ekonomiska&lt;br&gt;resurser for att på allvar ta itu med miljöbrottsligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;403&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.2 Fördelningen av straffbestämmelser mellan brottsbal-&lt;br&gt;ken och miljöbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17.2.1 Justitieombudsmannen, JO: JO anser att resultatet av kommit-&lt;br&gt;téns arbete inte är helt lyckat. Det är svårt att bedöma huruvida den&lt;br&gt;föreslagna kriminaliseringen ligger på en godtagbar nivå eller om den i&lt;br&gt;något fall går för långt. Det bör vidare ytterligare övervägas om inte alla&lt;br&gt;miljöbrott bör intas i miljöbalken eller om det inte skulle vara lämpligare&lt;br&gt;att införa en särskid miljöbrottslag med skattebrottslagen som förebild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2.2 Riksåklagaren, RÅ: RÅ anser av pedagogiska skäl, två balkar&lt;br&gt;med samma juridiska tyngd och som inte kan rangordnas, att bestämmel-&lt;br&gt;serna om miljöbrott i brottsbalken bör föras över till miljöbalken. Detta&lt;br&gt;skulle tillfredställa kraven på överskådlighet och enkelhet i miljölagstift-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2.3 Brottsförebyggande rådet, BRÅ och länsstyrelsen i Koppar-&lt;br&gt;bergs län: De ifrågasätter om det behövs särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;miljöbrott i brottsbalken vid sidan av miljöbalkens bestämmelser. Därtill&lt;br&gt;kan det förväntas att den problematik som är förenad med en ram-&lt;br&gt;lagstiftning i straffrättsliga sammanhang kan förväntas öka om kommitté-&lt;br&gt;förslaget genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2.4 Sveriges geologiska undersökning, SGU: SGU anser att&lt;br&gt;kommitténs förslag förhindrar att ett enhetligt och överskådligt system&lt;br&gt;införs i en balk (miljöbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2.5 Stockholms universitet: Vi anser att det är svårt att få grepp om&lt;br&gt;innehållet i miljöbalkens straffbestämmelser då även dessa utgörs av&lt;br&gt;blankettstraffbud. Universitetet ifrågasätter därför om det är lämpligt att&lt;br&gt;bestämmelser om straff införs i ett lagverk av miljöbalkens karaktär. Det&lt;br&gt;kan vara lämpligare och tydligare för enskilda om straffbestämmelserna&lt;br&gt;tas upp i anslutning till de olika positivrättsliga bestämmelserna som bör&lt;br&gt;anges i separat lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2.6 Uppsala universitet och Svenska Kyrkans Centralstyrelse:&lt;br&gt;Anser att fördelningen mellan brottsbalken och miljöbalken är bra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2.7 Lunds universitet: Delar i princip kommitténs förslag om för-&lt;br&gt;delning av reglema mellan brottsbalken och miljöbalken. De straffregler&lt;br&gt;som sanktionerar materiella bestämmelser i miljöbalken bör naturligen&lt;br&gt;vara placerade i denna. En regel som straffbelägger orsakande av&lt;br&gt;miljöskadlig effekt bör finnas. Den bör få prioritet och placeras i&lt;br&gt;brottsbalken, för att inskärpa hos allmänheten (och domarkåren) att&lt;br&gt;miljöbrott är en allvarlig historia.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;404&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2.8 Örebro kommun: anser att så stor del som möjligt av sanktione-&lt;br&gt;ringen bör ske i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.3 Ändringar i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17.3.1 Riksåklagaren, RÅ: RÅ anser att kommitténs förslag inte är&lt;br&gt;tillfredsställande. Miljöbrottsbestämmelsen avser typiskt sett framkallande&lt;br&gt;av konkret eller abstrakt fera för miljöskador vid verksamhet av&lt;br&gt;kommersiell natur medan spridande av gift och förgöring snarast tar sikte&lt;br&gt;på sabotage eller skadegörelseliknande förhållanden. Det är olämpligt att&lt;br&gt;i samma straffbestämmelse ta upp gärningar med så skilda syften, varför&lt;br&gt;förslaget i denna del avstyrks. Riksåklagaren har, med instämmande från&lt;br&gt;länsstyrelsen i Kopparbergs län, förutsatt att förslaget för miljöbrottets&lt;br&gt;del innebär att, till skillnad från idag, endast konkret fera skulle bli&lt;br&gt;straffbar. Detta skulle innebära en återgång till vad som gällde innan det&lt;br&gt;nuvarande miljöbrottet infördes i brottsbalken. Stränga krav på att&lt;br&gt;gärningen i det särskilda fellet hade framkallat fera uppställdes. Detta&lt;br&gt;skulle nu som då innebära att stadgadet skulle tillämpas i mycket få fell,&lt;br&gt;varför förslaget avstyrks även i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.3.2 Brottsförebyggande rådet, BRÅ: BRÅ har anfört att bestämmel-&lt;br&gt;serna om miljöbrott och vållande till miljöstörning (som ofta kallas lex&lt;br&gt;BT-kemi) infördes bl.a. av det skälet att det visat sig att kravet på&lt;br&gt;&amp;quot;allmän fera&amp;quot; i brottsbalkens 13 kapitel mycket sällan kunde anses&lt;br&gt;uppfyllt alternativt i vart fell inte kunde bevisas. Bestämmelserna&lt;br&gt;tillämpas sällan men det har inte framkommit att de är överfödiga eller&lt;br&gt;olämpliga. De är att föredra framför de föreslagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.3.3 Kammarrätten i Stockholm: Anser att om kommitténs förslag&lt;br&gt;skulle genomföras behöver 13 kap. 10 och 11 §§ ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.3.4 Stockholms universitet: Anser att den föreslagna straffbe-&lt;br&gt;stämmelsen om miljöförstöring fått en mera lyckad utformning än det&lt;br&gt;nuvarande miljöbrottet och större ordning och reda åstadkommes inom&lt;br&gt;kapitlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.3.5 Lunds universitet: Anser att den nuvarande lydelsen av BrB&lt;br&gt;13:8a utan minsta tvekan är att föredra före den föreslagna. Förslaget i&lt;br&gt;denna del bör lämpligen förbigås med största möjliga tystnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.3.6 Svenska naturskyddsföreningen, SNF: SNF anser att rekvisiten&lt;br&gt;i den föreslagna bestämmelsen är för stränga. Dessa måste ses över så att&lt;br&gt;paragrafen går att använda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;405&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.4 Brottsbeskrivningar och brottsnamn i miljöbalken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1994/95:10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17.4.1 Justitiekanslern, JK: JK anser att att det är av stort värde att bilaga 4&lt;br&gt;särskilda brottsbenämningar föreslås. Det är dock viktigt att dessa&lt;br&gt;särskiljs på ett tydligt sätt. Brottsbenämningama olaga miljöförstöring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och olovlig miljöförstöring synes kunna leda till missuppfattningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.4.2 Riksåklagaren, RÅ: Har också erinringar rörande de valda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottsbenämningama: Den enda egentliga motiveringen som ges---är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att de ska markera brottens allvarliga natur. Enligt RÅ framhävs inte&lt;br&gt;detta med de valda benämningarna. - - - Lagstiftaren har under de&lt;br&gt;senaste åren haft en strävan att använda enhetliga brottsbenämningar&lt;br&gt;inom olika regelsystem inom specialstraffrätten. - - - RÅ anser det&lt;br&gt;väsentliga vara att markera att det skett ett brott mot miljöbalken, oavsett&lt;br&gt;om bakgrunden till detta är överträdelse av ett förbud eller ett villkor.&lt;br&gt;RÅ förordar att beteckningen miljöbrott eller brott mot miljöbalken&lt;br&gt;används. De föreslagna rubriceringarna av brotten mot 7-9 §§ har jag&lt;br&gt;inget att invända emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.4.3 Rikspolisstyrelsen: Polismyndigheten kan med tillfredsställelse&lt;br&gt;konstatera att huvuddelen av brotten i 25 kap. miljöbalken endast&lt;br&gt;kommer att vara straffbara vid uppsåtliga brott. Enligt vår mening&lt;br&gt;fordras inte så stora utredningsinsatser för att konstatera om en gärning&lt;br&gt;kan bedömas som uppsåtlig eller om den är straffri genom att den begåtts&lt;br&gt;av oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.4.4 Statens naturvårdsverk: Ifrågasätter om det inte trots brottsbe-&lt;br&gt;skrivningar och brottsnamn är nödvändigt med direkta hänvisningar till&lt;br&gt;lagrum vars överträdande straffsanktioneras. Verket föreslår att 25:5 i&lt;br&gt;miljöbalken kompletteras så att den även täcker de fell där åsidosättande&lt;br&gt;av produktionsgränsema i vilkoren sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.4.5 Uppsala universitet: Uppsala universitet anser att brottsbe-&lt;br&gt;skrivningar och brottsbeteckningama inte är lyckade. Kanske är ett enda&lt;br&gt;miljöbrott (oavsett beteckning) i tre varianter att föredra.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.5 Allmänna aktsamhetsnormer, bemyndiganden och&lt;br&gt;sanktioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17.5.1 Riksdagens ombudsmän, JO: JO har framfört att reglema i 3&lt;br&gt;kap. visserligen inte är direkt straffsanktionerade, vilket i och för sig är&lt;br&gt;till fred ställande, i jämförelse med vad som gäller idag, d.v.s. den&lt;br&gt;aktsamhetsregel som finns i 5 § lagen om kemiska produkter, vilken ställt&lt;br&gt;till med problem vid kommunernas tillämpning av lagen. Emellertid skall&lt;br&gt;enligt förslaget de allmänna aktsamhetsreglema tillämpas av regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;406&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och berörda myndigheter, när dessa med stöd av balken utfärdar&lt;br&gt;föreskrifter, vilka i sin tur kan bli straffsanktionerade, liksom av&lt;br&gt;domstolar och tillstånds- och tillsynsmyndigheter i enskilda mål och&lt;br&gt;ärenden. Mot den bakgrunden måste enligt min mening vissa av de&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema anses alltför långtgående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.5.2 Kommerskollegium och Grossistförbundet Svensk Handel:&lt;br&gt;Dessa välkomnar att 3 kap. 5 § miljöbalken inte görs straffsanktionerad&lt;br&gt;av rättsäkerhetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.5.3 Statens Järnvägar, SJ: SJ anser att förslaget är otillräckligt&lt;br&gt;eftersom det innebär att utbytesprincipens ställning forsvagas, vilket&lt;br&gt;kommer att skapa oklarhet kring en av de viktigaste förutsättningarna för&lt;br&gt;ett utvecklat producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.5.4 Statens naturvårdsverk och Kemikalieinspektionen: Dessa har&lt;br&gt;framfört att åsidosättande av den nuvarande allmänna aktsamhetsregeln&lt;br&gt;om försiktighetsmått i hgen om kemiska produkter, LKP i åtskilliga fell&lt;br&gt;föranlett straff, vilket sannolikt har motverkat överträdelser. Ett&lt;br&gt;borttagande av straffsanktionen skulle enligt verket innebära en betänklig&lt;br&gt;försvagning i jämförelse med det nuvarande sanktionssystemet och därför&lt;br&gt;stå i strid med avsikten att skärpa attityden mot miljöstörande verksam-&lt;br&gt;heter. Inspektionen har upplyst att av hittills ett femtiotal brottmålsdomar&lt;br&gt;som gällt överträdelser av LKP har närmare trettio avsett överträdelser&lt;br&gt;av försiktighetsmått enligt 5 § första stycket LKP. Såvitt inspektionen&lt;br&gt;känner till finns det dock inga domar som rör substitutionsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.5.5 Uppsala universitet: har bl.a. anfört att en allmän aktsamhets-&lt;br&gt;regel avseende riskabla produkter som inte är straffsanktionerad blir utan&lt;br&gt;egentlig verkan samt anmärkt att om kommitténs förslag genomförs så&lt;br&gt;kommer inte uppsåtligt eldande av förorenad spillolja för att värma upp&lt;br&gt;ett hus att vara straffsanktionerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.5.6 Lunds universitet: Anser att de allmänna aktsamhetsreglema bör&lt;br&gt;sanktioneras då det inte är möjligt att i detalj förutse vilka förseelser&lt;br&gt;olika verksamhetsutövare kommer att göra sig skyldiga till. Att avskaffa&lt;br&gt;de få materiella miljöstraffbestämmelser vi har innebär en allvarlig&lt;br&gt;nedrustning av svensk miljörätt. Balken bör innehålla en bestämmelse&lt;br&gt;som straffbelägger allvarliga överträdelser av de generella kravreglema&lt;br&gt;i 3 kap. Dessa måste därför ges ett tydligare och mer konkret innehåll.&lt;br&gt;Den viktigaste regeln torde vara den som straffbelägger underlåtenhet att&lt;br&gt;vid miljöpåverkan vidta alla rimliga försiktighetsmått. Den generella&lt;br&gt;straffbestämmelsen bör inleda 25 kap. för att markera den grundläggande&lt;br&gt;regeln. En sådan regel finns redan i 5 § LKP. Även om denna regel inte&lt;br&gt;är enkel att tillämpa så har den tillämpats ett antal gånger och den fyller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;407&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en viktig funktion genom att markera att vissa handlingssätt och Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;beteenden är så förkastliga att de inte kan accepteras. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.5.7 Länsstyrelsen i Örebro län samt Örebro kommun: Dessa anser&lt;br&gt;att det är bra att 3 kap. 5 § inte straffsanktioneras då det inte är rimligt&lt;br&gt;att en så pass oprecis skrivning skall kunna leda till straff.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17.5.8 Länsstyrelserna i Hallands och i Älvsborgs län: Dessa är emot&lt;br&gt;att straffsanktioneringen upphävs.&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;17.5.9 Huddinge, Uppsala, Kalmar, Landskrona, Borås, Trollhät-&lt;br&gt;tans, Skövde, Borlänge, Gävle, Sundsvalls och Umeå kommuner:&lt;br&gt;Dessa kommuner är emot att straffsanktioneringen upphävs.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17.5.10 Malmö kommun: Finner det angeläget att tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heternas påtryckningsmedel inte försvagas, men - - - kan finna det&lt;br&gt;förståeligt om man av lagtekniska skäl föredrar att låta en utveckling och&lt;br&gt;straffsanktionering av utbytesregeln få formen av en föreskrift med stöd&lt;br&gt;av lagen. En utveckling av regeln synes under alla förhållanden&lt;br&gt;nödvändig eftersom den nuvarande straffsanktioneringen fått kritik för att&lt;br&gt;vara svårtillämplig i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17.5.11 Svenska Kommunförbundet: Kommunförbundet kan tillstyrka&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;den föreslagna skärpningen och synen att de allmänna aktsamhetsreglema&lt;br&gt;inte ska vara straffsanktionerade. Men den allmängiltiga utformningen av&lt;br&gt;aktsamhetsreglema medför att det i dagsläget är oklart hu dessa kommer&lt;br&gt;att fungera i det praktiska arbetet hos miljömyndigheterna. Bemyndigan-&lt;br&gt;den att med stöd av aktsamhetsreglema utfärda generella, bindande&lt;br&gt;föreskrifter kan förväntas få stor betydelse om de av kommitte’n&lt;br&gt;föreslagna förändringarna genomförs. Därför är det viktigt att även&lt;br&gt;balkens 3 kap. bearbetas ytterligare för att klarlägga tillämplighet och&lt;br&gt;syfte med aktuella paragrafer. - - - köpmannaförbundet har förut&lt;br&gt;kritiserat den nuvarande utformningen av den s.k. utbytesprincipen.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi ser därför positivt på förslaget att utforma regeln som en rambe-&lt;br&gt;stämmelse. ---Den utbytesskyldighet som regeln dock fortfarande ger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uttryck for måste emellertid förklaras och förtydligas i förarbetena för att&lt;br&gt;överhuvud kunna tjäna som en praktisk vägledning for myndigheter,&lt;br&gt;enskilda och näringsidkare. Endast därigenom kan regeln få önskade&lt;br&gt;positiva effekter i miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.5.12 Svenska naturskyddsföreningen: Naturskyddsföreningen anser&lt;br&gt;att ett borttagande av straffsanktioneringen innebär en oacceptabel&lt;br&gt;försvagning av utbytesregeln.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17.5.13 Sveriges Köpmannaförbund: Har framfört att förbundet vid&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;408&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;flera tillfällen kritiserat den nuvarande utformningen av utbytesprincipen&lt;br&gt;i LKP för att vara otydlig och otillbörligt skapa lokala försäljnings- och&lt;br&gt;förbrukningsförbud, vilka i sin tur medför rättsosäkerhet. Förbundet ser&lt;br&gt;därför positivt på kommitténs förslag att utforma regeln som en&lt;br&gt;rambestämmelse, i form av en hjälpregel till den allmänna aktsamhets-&lt;br&gt;regeln, utan straffsanktion och med närmare preciseringar i föreskrifter&lt;br&gt;eller villkor (vilka senare dock kan vara straffsanktionerade).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.6 Straffskärpningar och kraven för straffbarhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17.6.1 Riksåklagaren, Brottsförebyggande rådet; BRÅ, Koncessions-&lt;br&gt;nämnden för mifjöskydd samt Lunds och Uppsalas universitet: Dessa&lt;br&gt;anser, med instämmande från ett par länsstyrelser och en kommun, att&lt;br&gt;kraven på &amp;quot;åsidosättande i väsentlig mån&amp;quot; för strafibarhet medför att&lt;br&gt;straffbestämmelserna blir ineffektiva. Kraven innebär en återgång till vad&lt;br&gt;som gällde före 1981 (BT-kemi). I stället bör det föreskrivas att endast&lt;br&gt;ringa fall skall vara straffria. Dessutom är i huvudsak samma remiss-&lt;br&gt;instanser, med tillägg av Justitiekanslem, kritiska till det nybildade&lt;br&gt;begreppet klar oaktsamhet. Att uttrycket är svårtolkat och leder tankarna&lt;br&gt;till en bevisregel är en del av den kritik som framförts. Lunds universitet&lt;br&gt;har härom tillagt att förslaget innebär att det införs en högre tröskel än&lt;br&gt;den normala för vad som skall anses oaktsamt. BRÅ har tillagt att&lt;br&gt;problemen med dagens miljöstraffrätt inte är att strafflatitudema är för&lt;br&gt;låga. Det hade varit att föredra att man föreslagit att straffvärdet for de&lt;br&gt;brott som faktiskt begås höjs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17.6.2 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;anser att det bör ses allvarligare på brottet nedskräpning.---Konses-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sionsnämnden anser också att ansvarsfrihet bör gälla för endast ringa fall&lt;br&gt;av samtliga brott som tas upp i balkens straffbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.6.3 Greenpeace: Anser att uppsåtliga brott endast bör ha fängelse i&lt;br&gt;straffskalan samt att oaktsamhetsgränsen bör sättas lägre än i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.6.4 Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen,&lt;br&gt;Kemikontoret och Svenska petroliuminstitutet: Dessa anser att det är&lt;br&gt;olämligt att introducera begreppet &amp;quot;klar oaktsamhet&amp;quot; som rekvisit för&lt;br&gt;strafibarhet. De tycker att frågan ytterligare bör övervägas i avsikt att&lt;br&gt;det i lagtexten införs en uttrycklig gränsdragning så att sanktionssystemet&lt;br&gt;inte blir än mer svåröverskådligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;409&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.7 Grova brott och åtalspreskription&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17.7.1 Riksåklagaren, RÅ: Vilken typ av brott som ska betraktas som&lt;br&gt;uppenbar likgiltighet mot naturen har kommitte’n inte givit något&lt;br&gt;exempel på. Som regeln är formulerad kan den innefatta en så vid krets&lt;br&gt;av handlingar, att den i sin nuvarande utformning knappast kan vara&lt;br&gt;tjänlig som ett kvalificerande rekvisit i en brottsbeskrivning. Med&lt;br&gt;uttrycket torde kunna förstås att gärningsmannen varit likgiltig inte bara&lt;br&gt;för människors hälsa, utan också för djurs hälsa eller för omfettande&lt;br&gt;skador på växtligheten. En sådan formulering torde stå mer i samklang&lt;br&gt;med vad kommitté’n kan anses ha menat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.7.2 Universiteten i Lund och Uppsala: De anser att det är andra&lt;br&gt;fektorer än uppsåt eller oaktsamhet som har betydelse för om grovt brott&lt;br&gt;skall anses föreligga i fråga om miljöbrott. Som exempel nämns noncha-&lt;br&gt;lanta beteenden vad gäller att hålla sig informerad om vad som gäller för&lt;br&gt;verksamheten samt stora risktaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.7.3 Svenska naturskyddsföreningen samt Borlänge, Göteborgs,&lt;br&gt;Skövde och Mjölby kommuner: Dessa har framfört att det är önskvärt&lt;br&gt;med längre preskriptionstider.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.8 Försök, förberedelse och stämpling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17.8.1 Riksåklagaren, RÅ: RÅ anför att den föreslagna kriminalise-&lt;br&gt;ringen av försök, förberedelse och stämpling till en del av straffbe-&lt;br&gt;stämmelserna i 25 kap. har inte någon motsvarighet i gällande rätt. Något&lt;br&gt;exempel på praktiska förfaranden som skulle göra en kriminalisering&lt;br&gt;nödvändig har inte givits av kommittén. Jag är för egen del tveksam till&lt;br&gt;förslaget eftersom något praktiskt behov av en sådan utvidgning såvitt jag&lt;br&gt;vet inte föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.9 Förverkande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17.9.1 Länsstyrelsen i Jönköping: Lst. har påpekat att bestämmelsen&lt;br&gt;inte bör stå ensam i ett eget kapitel i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Företagsbot&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17.10.1 Riksdagens ombudsmän, JO: Ändringarna i bestämmelserna&lt;br&gt;om företagsbot kommer att få genomslag beträffande även andra typer av&lt;br&gt;brottslighet. Effekterna härav har inte analyserats i betänkandet. En sådan&lt;br&gt;analys bör föregå en ändring av bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;410&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.10.2 Riksåklagaren, RÅ: RÅ anser att det behövs en översyn över Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;institutet företagsbot men att den måste föregås av en analys som Bilaga 4&lt;br&gt;omfettar även andra typer av brott än miljöbrott eftersom de sistnämnda&lt;br&gt;inte är de enda brott som institutet är avsett for.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.10.3 Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen,&lt;br&gt;och Kemikontoret: Instämmer i att en sådan föregående analys, som RÅ&lt;br&gt;föreslår bör vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.11 Miljöskyddsavgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;17.11.1 Riksdagens Ombudsmän, JO: I 57 § den nu gällande miljös-&lt;br&gt;kyddslagen (1967:387) finns möjlighet att till säkerställande av anspråk&lt;br&gt;på miljöskyddsavgift förordna om kvarstad. Någon motsvarighet härtill&lt;br&gt;finns inte i förslaget till miljöbalk. Kommittén har inte berört varför&lt;br&gt;regler om kvarstad utelämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.2 Rikspolisstyrelsen: Polismyndigheten delar miljöskyddskommit-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;téns uppfettning om att systemet med andra sanktionsformer än straff i&lt;br&gt;de flesta fell kommer att vara mycket mer effektiva. Härigenom ges&lt;br&gt;också tillsynsmyndigheterna kraftfulla medel att agera med i sin&lt;br&gt;myndighetsutövning. Det borde innebära att tillsynsverksamheten i&lt;br&gt;framtiden kommer att få större betydelse och tyngd i miljöarbetet.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill polismyndigheten fästa uppmärksamheten på regeln&lt;br&gt;i 27 kap. 9 §, där det sägs at &amp;quot;Miljöskyddsavgift får ej påföras, om&lt;br&gt;ansökningen inte har delgetts den som anspråket riktas mot inom tio år&lt;br&gt;från det att de i 1 § angivna förutsättningarna för påförandet inträtt&amp;quot;. Det&lt;br&gt;är här inte osannolikt att mindre seriösa företrädare för rörelseidkare som&lt;br&gt;är juridiska personer kommer att tillse att det inte finns någon behörig&lt;br&gt;person att delge. Detta sker idag för att blockera möjligheten att försätta&lt;br&gt;juridiska personer i konkurs. Det är därför viktigt att reglema om&lt;br&gt;kungörelsedelgivning, som införts, även är tillämliga på den typ av&lt;br&gt;delgivningar som avses i 9 § ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.3 &amp;nbsp;Kustbevakningen: Sanktionsavgiftssystemet upplevs av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustbevakningen som betydligt mer verkningsfullt än traditionella&lt;br&gt;straffpåföljder.---Kustbevakningens erfarenheter ger alltså anledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att tillstyrka en ökad användning av miljöskyddsavgifter. För att de skall&lt;br&gt;bli effektiva bör de dock vara knutna till lätt definierbara parametrar,&lt;br&gt;bygga på strikt ansvar och kunna bedömas efter färdiga schabloner. Om&lt;br&gt;avgifterna skall beslutas efter omfettande utredningar och med större eller&lt;br&gt;mindre mått av skönsmässiga bedömningar finns det däremot enligt&lt;br&gt;Kustbevakningens mening skäl att ifrågasätta om avgifterna kan bli&lt;br&gt;effektiva och ha avsedd preventiv verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;411&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.4 Statens naturvårdsverk: Om förändringar görs i den nuvarande&lt;br&gt;miljöskyddsavgiftssanktionen i huvudsaklig överensstämmelse med&lt;br&gt;kommitténs förslag bör den kunna bli ett väl fungerande styrmedel i&lt;br&gt;miljöskyddsarbetet. - - - Verket är berett att ta på sig att festställa&lt;br&gt;riktlinjer för miljöskyddsavgiftens storlek. Verket avstyrker förslaget att&lt;br&gt;enligt 27 kap. 4 § införa ett system med förhandsprövning av villkors-&lt;br&gt;överträdelser. Det bör övervägas om inte miljöskyddsavgift bör kunna&lt;br&gt;utdömas även för nedskräpning. I så fell bör 27 kap. 1 § kompletteras i&lt;br&gt;enlighet med detta. Den övre gränsen för miljöskyddsavgiften bör anges&lt;br&gt;till ett betydligt högre belopp än 500 000 kr (27 kap. 6 §). Gränsen till&lt;br&gt;&amp;quot;fell av större vikt&amp;quot; (27 kap. 10 §), under vilken avgiftsföreläggande&lt;br&gt;skall kunna komma i fråga, bör tillåtas ligga ganska högt.---Verket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har i olika sammanhang framhållit att en på lämpligt sätt utformad&lt;br&gt;ekonomisk sanktion bör kunna fungera väl som styrmedel på miljövård-&lt;br&gt;sområdet. Betydelsefullt är naturligtvis särskilt att ärendena framöver inte&lt;br&gt;skulle behöva tyngas av utredningsarbete om ekonomiska fördelar till&lt;br&gt;följd av överträdelserna. För att miljöskyddsavgiften skall kunna bli ett&lt;br&gt;effektivare styrmedel än idag måste man i så stor utsträckning som&lt;br&gt;möjligt undvika att vid fesstställandet av avgiften i det enskilda fellet vara&lt;br&gt;hänvisad till de mycket svårtillämpade beräkningsgrunder som kommittén&lt;br&gt;föreslår som &amp;quot;sista utväg&amp;quot; på s. 681, näst sista stycket. Utfärdande av&lt;br&gt;riktlinjer bör medverka till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om forhandsbestämning av avgifter fördes fram redan av&lt;br&gt;miljökostnadsutredningen (SOU 1978:43). Denna tanke föranledde kritik&lt;br&gt;från ett flertal remissmyndigheter och ledde inte till genomförande. Bl.a.&lt;br&gt;skulle, som Koncessionsnämnden hade påpekat, tyngdpunkten i till-&lt;br&gt;ståndsprövningen kunna förskjutas till frågorna om överutsläppsav-&lt;br&gt;giftemas storlek. Motsvarande argument gäller även nu. Tid och resurser&lt;br&gt;bör inte tas i anspråk i samband med tillståndsprövning för att behandla&lt;br&gt;hypotetiska situationer av detta slag. Enligt betänkandet skall miljöskydd-&lt;br&gt;savgiften kunna tillämpas över hela miljöområdet, vilket innebär att även&lt;br&gt;överträdelser som avser naturvården bör kunna föranleda miljöskyddsav-&lt;br&gt;gift. Av det nuvarande antalet domar i mål om ansvar for brott mot&lt;br&gt;naturvårdslagen gäller ca 90 % brott mot förbudet mot nedskräpning i 23&lt;br&gt;§ i naturvårdslagen. Hänvisningen i 27 kap. 1 § till överträdelser enligt&lt;br&gt;25 kap. för vilka miljöskyddsavgift skall utgå inkluderar inte ned-&lt;br&gt;skräpningsöverträdelsen i 25 kap. 9 §. Såvitt verket kan bedöma skulle&lt;br&gt;polis och åklagare avlastas väsentligt om även nedskräpningsöverträdel-&lt;br&gt;sen togs med bland de överträdelser som kan föranleda miljöskyddsav-&lt;br&gt;gift. ---De ekonomiska sanktioner, företagsbot m.m., som kan blir&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktuella vid grövre överträdelser har hittills visat sig vara relativt svåra&lt;br&gt;att tillämpa. Det får antas att skillnaderna i framkomlighet nu ökar&lt;br&gt;mellan miljöskyddsavgift och dessa övriga sanktioner, trots de för-&lt;br&gt;ändringar som föreslås även för de senare. För att miljöskyddsavgiften&lt;br&gt;skall kunna bli ett effektivt styrmedel bör enligt verkets mening den övre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;412&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gränsen för dess storlek anges till ett relativt högt belopp.---För att Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man skall kunna nå en generellt sett så enkel och smidig procedur som Bilaga 4&lt;br&gt;möjligt för beivrandet genom miljöskyddsavgift bör avgiftsföreläggande&lt;br&gt;genom tillsynsmyndighetens försorg tillämpas i så stor utsträckning som&lt;br&gt;möjligt. För att flertalet fall skall kunna hanteras på det sättet bör den&lt;br&gt;övre gränsen för sådana fell där avgiftföreläggande skall kunna komma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fråga tillåtas ligga ganska högt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.5 Koncessionsnämnden för miljöskydd: Koncessionsnämnden ser&lt;br&gt;positivt på de nya regler om miljöskyddsavgift som föreslås. Enligt&lt;br&gt;nämndens uppfettning bör förslaget leda till att reglema blir lättare att&lt;br&gt;tillämpa än hittills och att avgiften blir ett mer effektivt instrument för att&lt;br&gt;motverka överträdelser.---Koncessionsnämnden ser positivt på de nya&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler om miljöskyddsavgift som föreslås.---I 1 § anges de fell när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöskyddsavgift skall kunna utgå. Enligt specialmotiveringen skall&lt;br&gt;miljöskyddsavgift emellertid kunna utgå även vid vårdslös miljöförstöring&lt;br&gt;(BrB 13:9), men detta framgår inte av lagtexten. En komplettering av&lt;br&gt;lagtexten måste därför ske. Enligt paragrafen skall miljöskyddsavgift inte&lt;br&gt;utgå om överträdelsen är av ringa betydelse. Såvitt Koncessionsnämnden&lt;br&gt;kan bedöma stämmer detta dåligt med vad som sägs dels i specialmotive-&lt;br&gt;ringen till 6 § där det anges att avgiften är avsedd som en schabloniserad&lt;br&gt;sanktion för enklare fell och dels i den allmänna motiveringen (s. 679)&lt;br&gt;där det sägs att institutet bör användas vid bl.a. sådana överträdelser som&lt;br&gt;skett av oaktsamhet av så lindrig art, att det ter sig foga motiverat att&lt;br&gt;straffa den enskilda person som begått oaktsamheten, men som ändå inte&lt;br&gt;bör lämnas osanktionerade - en anledning härtill kan vara att över-&lt;br&gt;trädelserna är frekventa och därför bör motverkas.---Erfarenheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hittills av bestämmelserna om miljöskyddsavgift visar att stora svårigheter&lt;br&gt;har förelegat vid tillämpningen, med påföljd att institutet inte har blivit&lt;br&gt;något effektivt instrument när det gäller att motverka överträdelser.&lt;br&gt;Enligt Koncessionsnämndens mening bör, såsom sagts ovan, de nu&lt;br&gt;föreslagna ändringarna innebära att tillämpningen avsevärt underlättas&lt;br&gt;och att institutet därmed blir betydligt mer effektivt än i dag. Be-&lt;br&gt;stämmelserna måste emellertid, för att bli verkningsfulla i framtiden,&lt;br&gt;kunna tillämpas på alla grader av överträdelser, alltså även ringa fell. De&lt;br&gt;motiv som anförts i fråga om undantag för ringa fell vad gäller påföljder,&lt;br&gt;gör sig inte gällande beträffande miljöskyddsavgifter med den konstruk-&lt;br&gt;tion bestämmelserna fått i förslaget. Någon anledning att undanta ringa&lt;br&gt;fell föreligger därför inte enligt Koncessionsnämndens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 § talas om att visst belopp för miljöskyddsavgift kan ha festställts&lt;br&gt;i ett tillståndsbeslut av den myndighet som prövar frågan om tillstånd. - -&lt;br&gt;- Koncessionsnämnden konstaterar att det i förslaget inte finns någon&lt;br&gt;bestämmelse som ger en tillståndsmyndighet rätt att festställa miljö-&lt;br&gt;skyddsavgift i samband med att tillstånd meddelas. Koncessionsnämnden&lt;br&gt;anser, till en början, att det inte är möjligt för tillståndsmyndigheten att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;413&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;festställa en sådan avgift utan ett uttryckligt lagstöd. Huvudinvändningen&lt;br&gt;mot förslaget är emellertid att det måste anses som synnerligen olämpligt&lt;br&gt;att en sökande, i samband med att tillstånd lämnas, får en &amp;quot;prislapp&amp;quot; på&lt;br&gt;vad det kostar att inte rätta sig efter beslutet. Ett sådant system kan inte&lt;br&gt;vara ägnat att övertyga en sökande om att beslutet ovillkorligen måste&lt;br&gt;följas. Systemet kan också leda till att en företagare medvetet spekulerar&lt;br&gt;i vilket som är mest ekonomiskt lönsamt - att följa beslutet eller att bryta&lt;br&gt;mot det och betala den i förväg fastställda avgiften. En i ett tillståndsbe-&lt;br&gt;slut festställd avgift förlorar med tiden också alltmer i ekonomiskt värde.&lt;br&gt;Detta kan leda till att avgiften kan komma att bli försumbar i sådana fell&lt;br&gt;där lång tid förflyter mellan ett tillståndsbeslut och en överträdelse. Mot&lt;br&gt;bakgrund av vad som nu sagts avstyrker Koncessionsnämnden bestämt&lt;br&gt;den föreslagna ordningen på denna punkt.---I 6 § föreslås ett visst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högsta respektive lägsta belopp för miljöskyddsavgift. Med hänvisning till&lt;br&gt;vad som sägs ovan ifrågasätter Koncessionsnämnden behovet och även&lt;br&gt;lämpligheten av en sådan bestämmelse. I vart fell anser nämnden att&lt;br&gt;något maximibelopp inte bör finnas angivet. Det kan, när det gäller&lt;br&gt;maximibeloppet, också påpekas att, enligt specialmotiveringen, be-&lt;br&gt;stämmelsen motiveras av att avgiften inte bör kunna sättas för högt&lt;br&gt;eftersom den är avsedd för enklare fell av överträdelser. Som påpekats&lt;br&gt;ovan (1 §) är förslaget rent allmänt motsägelsefullt när det gäller&lt;br&gt;omfattningen av det &amp;quot;straffbara&amp;quot; området. Om, som Koncessionsnämnden&lt;br&gt;anser, miljöskyddsavgift kommer att kunna påföras även i ringa fell,&lt;br&gt;bortfaller därmed även det motiv som i förslaget anförs för en maximi-&lt;br&gt;gräns. ---Enligt 8 § skall tillsynsmyndigheten väcka talan om miljös-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kyddsavgift. Frågan inställer sig om inte en jävssituation uppstår i de fell&lt;br&gt;en kommunal nämnd i egenskap av tillsynsmyndighet väcker talan mot&lt;br&gt;en kommun i egenskap av huvudman för en miljöferlig verksamhet. Även&lt;br&gt;om en formell jävssituation inte skulle föreligga, kan det lämpliga i&lt;br&gt;konstruktionen i ett sådant fell ifrågasättas, bl.a. med hänsyn till att&lt;br&gt;svårigheter måste uppstå för tillsynsmyndigheten att i denna situation&lt;br&gt;agera självständigt. Det kan också ifrågasättas om en kommunal nämnd&lt;br&gt;rent allmänt alltid har den kompetens som krävs för att föra talan inför&lt;br&gt;domstol.---12 § bör kompletteras med &amp;quot;eller föreläggandet god-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kändes&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.6 Kammarrätten i Stockholm: Svårigheter måste uppkomma med&lt;br&gt;avseende på tillämpningen av denna reglering, eftersom inga festa&lt;br&gt;parametrar har lämnats för avgiftens bestämmande. Även om schabloner&lt;br&gt;kan utarbetas för några situationer ger regleringen avsevärt utrymme för&lt;br&gt;skönsmässiga bedömningar från tillämpamas sida. Kammarrätten föreslår&lt;br&gt;därför att tillämpningsområdet för miljöskyddsavgifter begränsas till&lt;br&gt;situationer där sådana sanktioner är särskilt angelägna och för vilka&lt;br&gt;festare normer kan utarbetas.---Miljöskyddsavgiftema påminner, som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommittén har påpekat (s. 683), om tilläggsavgifterna i plan- och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;414&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bygglagen (1987:10). Utdömandet prövas där av allmän domstol på talan Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;av åklagare. Om, såsom Åklagarutredningen har föreslagit (SOU 1992:61 Bilaga 4&lt;br&gt;s. 239 ff.), utdömandet av tilläggsavgifter flyttas över till förvaltnings-&lt;br&gt;domstolarna, vill kammarrätten inte motsätta sig att även frågor om&lt;br&gt;utdömande av miljöskyddsavgifter handläggs där. Svårigheter torde&lt;br&gt;emellertid uppkomma då avgiftsprocess och brottmålsprocess förs&lt;br&gt;parallellt. I sådana fell torde länsrätten få avvakta utgången av brott-&lt;br&gt;målsprocessen innan den bedömer om det föreligger jämkningsgrund till&lt;br&gt;följd av straffsanktionerna i brottmålet (jfr. 27 kap. 7 § i balken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.7 Stockholms universitet: Vad sedan den nya miljöskyddsavgiften&lt;br&gt;beträffar finner fekulteten det otillfredsställande att man på detta sätt&lt;br&gt;fortsätter att sy ihop en särskild lösning för vaije problemområde, innan&lt;br&gt;man först tagit principiell ställning till juridiska personers straffansvar,&lt;br&gt;såsom man gjort i många andra straffsystem. Det betyder inte att&lt;br&gt;fekulteten finner att direkta rättssäkerhetsaspekter talar emot den&lt;br&gt;föreslagna miljöskyddsavgiften. Avskaffandet av kravet att överträdelsen&lt;br&gt;medfört ekonomiska fördelar för den som utövar den miljöferliga&lt;br&gt;verksamheten torde vidare bota åtminstone ett av de tillämpningsproblem&lt;br&gt;som vi brottas med idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.8 Länsstyrelsen i Stockholms län: Systemet med miljöskyddsav-&lt;br&gt;gifter tillstyrks. Att andra än SNV skall kunna föra talan om utdömande&lt;br&gt;av avgift är bra och borde resultera i att avgiftssystemet fektiskt kommer&lt;br&gt;att tillämpas. Förslaget tillstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.9 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Länsrätten anser att det är&lt;br&gt;riktigt att försöka komma till rätta med vissa överträdelser med hjälp av&lt;br&gt;en miljöavgift. Avgiften bör enligt utredningen inte riktas mot särskilt&lt;br&gt;klandervärda förfaranden. Vidare anförs att det bör användas bl.a. mot&lt;br&gt;överträdelsen som skett av oaktsamhet av så lindrig art, att det ter sig&lt;br&gt;föga motiverat att straffa den enskilde som begått en oaktsamhet.&lt;br&gt;Länsrätten vill peka på att det, trots det anförda, är fråga om en kännbar&lt;br&gt;påföljd, högst 500 000 kr. Det kan förutses att svårigheter uppkommer&lt;br&gt;vid gränsdragningen mot överträdelser som skall föranleda straff eller&lt;br&gt;företagsbot. Förfettningsförslaget (27 kap. 3-5 §§) innehåller bestämmel-&lt;br&gt;se om hur miljöskyddsavgiftens storlek skall festställas. Med de i hög&lt;br&gt;grad olikartade situationer som kan tänkas föreligga när det gäller såväl&lt;br&gt;föreläggande som utdömande av avgift är det angeläget ur rättssäker-&lt;br&gt;hetssynpunkt att författningstexten så långt det är möjligt innehåller regler&lt;br&gt;för hur avgiften skall bestämmas. Enligt 8 § i lagförslaget gäller att det&lt;br&gt;ankommer på länsrätt att pröva frågan om (utdömande av) miljöskyddsav-&lt;br&gt;gift. I första hand förordar länsrätten att miljödomstolar inrättas. Om så&lt;br&gt;sker, förefeller det naturligt att dessa prövar frågor om miljöskyddsav-&lt;br&gt;gift. - I valet mellan prövning i allmän domstol och allmän förvaltnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;415&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstol delar länsrätten kommitténs förslag om att dessa frågor bör&lt;br&gt;prövas i de allmänna förvaltningsdomstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.10 Länsstyrelsen i Kronobergs län: 27 kap. Miljöskyddsavgift -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi tillstyrker kapitlet i dess helhet. Vi ser med tillfredsställelse att man&lt;br&gt;föreslår ett strikt ansvar för påförande av miljöskyddsavgift samt att&lt;br&gt;rätten att väcka frågan om avgift nu tillkommer tillsynsmyndighet i&lt;br&gt;allmänhet.---Förslaget om avgiftsföreläggande i 10 § verkar särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angeläget då det möjliggör en snabb påföljd som kan riktas även mot en&lt;br&gt;juridisk person. De bör dock klargöras att miljöskyddsavgift kan påföras&lt;br&gt;även om den som har begått gärningen inte kan fällas till straffansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.11 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Institutet miljöskyddsavgift&lt;br&gt;har, liksom företagsbot, använts mycket sällan och med klent resultat.&lt;br&gt;Detta påverkar systemets trovärdighet. Sådana sanktioner skulle kunna&lt;br&gt;ha en viktig funktion inom det repressiva systemet och vara verknings-&lt;br&gt;fulla instrument för att bl.a. komma åt en del av de ekonomiska vinster&lt;br&gt;som många gånger följt och varit drivkraften till en överträdelse. För att&lt;br&gt;miljöskyddsavgiften skall ha förutsättningar för att bli ett sådant&lt;br&gt;instrument, bör som föreslås hanteringen flyttas från naturvårdsverket.&lt;br&gt;Det är i och för sig ur allmän synpunkt mest ändamålsenligt att generellt&lt;br&gt;lägga detta ansvar på tillsynsmyndigheterna. Emellertid är det fråga om&lt;br&gt;en hantering där starka rättssäkerhetsaspekter gör sig gällande, se särskilt&lt;br&gt;bestämmelsen om avgiftsföreläggande i 10 §, och det kan ifrågasättas om&lt;br&gt;samtliga tillsynsmyndigheter har de resurser, den kompetens och den&lt;br&gt;överblick som ett sådant ansvar kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.12 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Sanktionsavgifter&lt;br&gt;bör i och med förslaget få en väsentligt utökad betydelse i det framtida&lt;br&gt;påföljdssystemet. Tillämpning av instituten företagsbot och förverkande&lt;br&gt;bör kunna effektiviseras. Även miljöskyddsavgift får med de föreslagna&lt;br&gt;ändringarna bättre förutsättningar att främja ökad respekt för föreskrifter&lt;br&gt;och beslut på miljöområdet. Det är viktigt att administrativt beslutade&lt;br&gt;sanktionsavgifter kan bestämmas efter objektiva och förutsebara kriterier.&lt;br&gt;Med all säkerhet kommer dessa avgifter att bestämmas utifrån sköns-&lt;br&gt;mässiga beräkningar enligt 27 kap. 5 §. För att begränsa denna svaghet&lt;br&gt;i lagstiftningen bör det lämnas tydligare riktlinjer för hur avgiften skall&lt;br&gt;bestämmas i olika fäll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.13 Länsstyrelsen i Örebro län: Allmänt bedömer länsstyrelsen att&lt;br&gt;dessa bestämmelser verkar krångliga och svåra att tillämpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.14 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Länsstyrelsen delar&lt;br&gt;utredningens uppfattning att sanktionssystemet for miljöbrott inte fungerat&lt;br&gt;tillfredsställande. Uppmärksamheten i massmedia vid misstankar om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;416&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbrott har säkert haft större preventiv effekt än rättsprövningama. - - Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;- Länsstyrelsen har tidigare i olika sammanhang framfört att nuvarande Bilaga 4&lt;br&gt;ordning borde ersättas med ett ekonomiskt sanktionssystem för mindre&lt;br&gt;allvarliga lagöverträdelser på miljöområdet. Länsstyrelsen tillstyrker&lt;br&gt;förslaget om ekonomiska sanktionsavgifter. Det kommer att bli en del&lt;br&gt;svårigheter med att festlägga avgifter men det bör ändå kunna bli&lt;br&gt;betydligt effektivare system än nuvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.15 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: När det gäller miljöskydd-&lt;br&gt;savgift föreslås en sådan kunna tas ut som ett komplement till straff för&lt;br&gt;lindrigare gärningar om de objektiva rekvisiten i 25 kap. 3-5 §§ samt 13&lt;br&gt;kap. 7 § BrB är uppfyllda. Detta oavsett om de subjektiva rekvisiten är&lt;br&gt;uppfyllda eller ej. Enligt motiven till 27 kap. 1 § avses inte väsentliga&lt;br&gt;överträdelser. Ordalydelsen av 27 kap. 1 § kan dock knappast tolkas på&lt;br&gt;detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.16 Norrköpings kommun: Systemet med miljöskyddsavgift&lt;br&gt;föreslås få ett något förändrat utseende. Bland annat skall avgiften dömas&lt;br&gt;ut i förvaltningsdomstol på talan av tillsynsmyndigheten. I enklare fall&lt;br&gt;skall tillsynsmyndigheten istället kunna förelägga om att avgift skall tas&lt;br&gt;ut. Det här kan innebära att kommunen som tillsynsmyndighet för talan&lt;br&gt;mot kommunen som utövare av miljöstörande verksamhet. Denna dubbla&lt;br&gt;roll har flera svårigheter. Dels svårigheten att i princip fora talan i&lt;br&gt;domstol mot sin arbetsgivare, men också det faktum att kommunen är en&lt;br&gt;juridisk person och därmed i princip för talan mot sig själv. - - -&lt;br&gt;Systemet innehåller ytterligare en tveksamhet och det är en ekonomisk&lt;br&gt;sådan. Hur skall tillsynsmyndigheten få ersättning för sitt arbete i&lt;br&gt;ärendet. Kostnaderna kan sannolikt inte tas ut i domstolsärendet och det&lt;br&gt;är tveksamt om det kan anses ingå en fest tillsynsavgift. Eller skall&lt;br&gt;timkostnad debiteras separat som en ytterligare avgift för verksam-&lt;br&gt;hetsutövaren? - - - Tillsynsmyndighetens medverkan i arbetet med&lt;br&gt;miljöskyddsavgifter reser många frågetecken, dels hur finansieringen av&lt;br&gt;myndighetens arbete skall gå till, och dels det rättsliga problem det&lt;br&gt;innebär att kommunen som tillsynsmyndighet skall föra talan mot&lt;br&gt;kommunen som utövare av miljöstörande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.17 Mjölby kommun: Vad sedan avser särskilda sanktionsavgifter&lt;br&gt;tillstyrks förslaget att institutet miljöskyddsavgift i dess nuvarande form&lt;br&gt;avskaffas. Däremot bör det i systemet finnas tillgång till en form av&lt;br&gt;sanktionsavgifter. Den förordade konstruktionen med s.k. strikt ansvar&lt;br&gt;förefeller acceptabel ur rättssäkerhetssynpunkt vid överträdelser av&lt;br&gt;miljöreglema. Sanktionsavgifter kan ha en preventiv effekt och samtidigt&lt;br&gt;ge möjlighet att avstå från straffrättslig prövning vid lindrigare former av&lt;br&gt;oaktsamhet. Således bör sanktionsavgifter kunna användas som komple-&lt;br&gt;ment till eller i stället för straffansvar. Mjölby kommun delar upp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;417&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fattningen att svårigheter föreligger att beräkna sanktionsavgifter. I Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;möjligaste mån bör dock schablonisering tillämpas. Därvid kan den Bilaga 4&lt;br&gt;nyligen införda konkurrensskadeavgiften användas som en utgångspunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om utdömande av sanktionsavgift bör prövas av domstol, i första&lt;br&gt;hand förvaltningsdomstol. Uppgiften att föra talan om åläggande av&lt;br&gt;sanktionsavgift bör läggas på tillsynsmyndigheten. Avgift i fell som inte&lt;br&gt;är av större vikt bör kunna utgå efter föreläggande från tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten under förutsättning av motpartens godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.18 Göteborgs kommun: Den föreslagna nya sanktionen miljös-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kyddsavgift får säkert, vid sidan av det utvidgade straffrättsliga ansvaret,&lt;br&gt;stor betydelse för efterlevnaden av balken och föreskrifter m.m.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att det skall ankomma på tillsynsmyndigheten att&lt;br&gt;infor domstol föra talan om utdömande av miljöskyddsavgifter. Till-&lt;br&gt;synsmyndigheten får anses besitta erforderlig kompetens för denna&lt;br&gt;uppgift, skriver kommittén. Vad gäller miljönämnderna torde dock, enligt&lt;br&gt;vårt förmenade, kompetensen variera högst väsentligt. Antagligen innebär&lt;br&gt;detta åliggande också en väsentllig ökning av arbetsbördan utan&lt;br&gt;ekonomisk kompensation. Vi anser därför att detta förslag bör utredas&lt;br&gt;vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.19 Borås kommun: Enligt förslaget skall det vid överträdelser av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;balken, som innebär ansvar enligt 25 kap. 3-5 §§ tas ut en miljöskydd-&lt;br&gt;savgift. Det är tillsynsmyndigheten som skall väcka talan om avgift hos&lt;br&gt;länsrätten. I fell av mindre betydelse får tillsynsmyndigheten själv ta&lt;br&gt;beslut om miljöskyddsavgift.---Vi anser att betänkandet i denna del&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lägger över arbetsuppgifter från åklagarmyndigheten på tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten. Utan tvekan kommer förslaget om miljöavgifter att medföra ett&lt;br&gt;merarbete. Vi ser heller inte hur tillsynsmyndigheten resursmässigt skall&lt;br&gt;kunna hantera detta.---Tillsynsmyndigheterna kommer heller inte att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha någon kostnadstäckning för arbetet med miljöavgifterna. Dessa&lt;br&gt;föreslås gå in till statskassan. Vår uppfettning är att det är åklagarmyn-&lt;br&gt;dighetens sak att handlägga och döma ut dylika avgifter. Därför föreslår&lt;br&gt;vi att detta kapitel ändras så att åklagarmyndigheten blir den som dömer&lt;br&gt;ut miljöskyddsavgiftema. - - - I det fell någon ändring inte görs i&lt;br&gt;förslaget vad gäller vem som skall väcka talan m.m. så bör den&lt;br&gt;ändringen göras att en viss del av miljöavgiften går till kommunen. Ett&lt;br&gt;sådant förfarande finns i Plan- och Bygglagen beträffande olovligt&lt;br&gt;byggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.20 Luleå kommun: I miljöbalken införs en ny sanktionsmöjlighet,&lt;br&gt;miljöskyddsavgift. Enligt förslaget skall tillsynsmyndigheten föra talan&lt;br&gt;om detta i domstol. Vi är tveksamma till att det i små och medelstora&lt;br&gt;kommuner finns resurser att göra detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;418&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.21 Kungliga Vetenskapsakademin: Med anledning av förslaget Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;om miljöskyddsavgiftens storlek (27 kap. 6 § i förslaget till miljöbalk) Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan ifrågasättas om inte med tanke på inflationens inverkan avgiften bör&lt;br&gt;relateras till basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.22 Sveriges industriförbund, Svenska arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;och Kemikontoret: Som framgår av ovan tillstyrker vi att kriminalise-&lt;br&gt;ring i vissa fell ersätts av ekonomiska sanktioner mot företaget. Det finns&lt;br&gt;emellertid skäl att med skärpa invända mot de kategoriska skrivningarna&lt;br&gt;angående driftsstömingar i avsnittet om miljöskyddsavgift. Betänkandet&lt;br&gt;ger uttryck för en övertro såvitt avser möjligheterna att helt undvika&lt;br&gt;driftstörningar. Även med god organisation och förebyggande underhåll&lt;br&gt;kan aldrig driftstörningar helt elimineras. Avgiften bör därför inte utgå&lt;br&gt;i sådana fell där överträdelsen orsakats av omständigheter som verksam-&lt;br&gt;hetsutövaren inte rimligen kan anses kontrollera. Detta bör komma till&lt;br&gt;uttryck i motivtexten och således ersätta den kategoriska skrivning&lt;br&gt;angående driftstörningar som finns i betänkandet. Avslutningsvis vill vi&lt;br&gt;betona vikten av att det snabbt utarbetas riktlinjer for avgiftssättningen.&lt;br&gt;Endast härigenom kan det av rättssäkerhetsskäl betingade kravet på&lt;br&gt;förutsebarhet tillgodoses. I avgiftssystem måste beloppsbestämningen utgå&lt;br&gt;från fektorer som gör det möjligt att i förväg förutse avgiftens storlek.&lt;br&gt;Endast i ett inledningsskede kan den osäkherhet som förutses i be-&lt;br&gt;tänkandet accepteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.23 Värmeverksföreningen: Miljöskyddsavgifter blir i princip en&lt;br&gt;skatt till staten. Värmeverksföreningen anser att avgifterna i stället bör&lt;br&gt;återföras till de betalande på samma sätt som sker beträffande NOx-&lt;br&gt;avgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.24 Miljöcentrum: Utredningen tycks inte heller inse att miljöbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är förknippade med grov ekonomisk brottslighet, eftersom att man&lt;br&gt;föreslår att den s.k. miljöskyddsavgiften, vid överträdelse av meddelade&lt;br&gt;villkor, som ej är belagda med särskild avgift eller skatt, maximeras till&lt;br&gt;500 000 kronor. Beloppet är för lågt i relation till den vinning som kan&lt;br&gt;vara förknippad med en villkorsöverträdelse (se t.ex. bilaga 3). I övrigt&lt;br&gt;ifrågasätter vi den aktuella paragrafens skrivning: &amp;quot;Har en sådan&lt;br&gt;överträdelse som anges i 25 kap. 3-5 §§ denna balk eller i 13 kap. 7 §&lt;br&gt;brottsbalken ägt rum och är den inte av ringa betydelse skall, även om&lt;br&gt;det ej skett uppsåtligt eller av oaktsamhet, en särskild avgift (miljöskydd-&lt;br&gt;savgift) betalas&amp;quot;.---Rekvisitet &amp;quot;inte av ringa betydelse&amp;quot; är svårtolkat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvantitativt ringa överutsläpp kan t.ex. vara förknippade med stor&lt;br&gt;skaderisk eller med stor ekonomisk vinning utan att skaderisk kan&lt;br&gt;styrkas. Vi rekommenderar en lagtext, som innebär att alla icke tillåtna&lt;br&gt;överutsläpp beläggs med en miljöskyddsavgift, som ställs i relation till&lt;br&gt;vinningen av verksamheten och att begreppet &amp;quot;ringa betydelse&amp;quot; utgår ur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;419&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11.25 Sveriges Köpmannaförbund: Som i all annan samhällelig&lt;br&gt;verksamhet måste det även på miljöområdet finnas straff för konstaterade&lt;br&gt;lagöverträdelser. Men att som kommittén föreslår infora en miljöskydd-&lt;br&gt;savgift som också skall kunna dömas ut för enklare former av över-&lt;br&gt;trädelser &amp;quot;där det inte går att utreda att någon varit oaktsam och i fell där&lt;br&gt;oaktsamhet har förekommit, men denna inte är så påfallande att det finns&lt;br&gt;anledning att straffa någon enskild person&amp;quot; är olämplig i ett rättssamhälle&lt;br&gt;och motverkar sitt syfte om ett ökat miljöansvar i samhället. En sådan&lt;br&gt;avgift bör därför inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;18 Ersättning och skadestånd&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;18.1 Ersättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;18.1.1 Vägverket: Vägverket har ingenting emot förslagen om ersättning&lt;br&gt;och skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.2 Statens Jordbruksverk: Begreppet &amp;quot;pågående markanvändning&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förekommer i flera lagar. Det är besvärande för såväl enskilda som för&lt;br&gt;länsstyrelserna och andra inblandade myndigheter att det inte finns något&lt;br&gt;klart uttalande om vad som inryms i begreppet. Det är nu angeläget att&lt;br&gt;problemet får en snabb lösning.---Miljöskyddskommittén förklarar på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sidan 690 &amp;quot;Däremot torde omföring av åker, äng eller betesmark till&lt;br&gt;skogsmark alltid vara att anse som ändrad markanvändning. Sålunda&lt;br&gt;torde en markägare som genom föreskrift eller beslut enligt naturvårdsla-&lt;br&gt;gen hindras från att odla energiskog inte vara berättigad till ersättning&amp;quot;.&lt;br&gt;Detta synsätt delar inte Jordbruksverket.---Jordbruksverket delar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs uppfettning att de ersättningsregler som är kopplade till&lt;br&gt;intrång skall ändras, så att vad som motsvarar intrång upp till den s.k.&lt;br&gt;kvalifikationsgränsen skall avräknas vid sådana intrång som är ersätt-&lt;br&gt;ningsgilla. Jordbruksverket delar vidare kommitténs inställning att&lt;br&gt;intrånget bör relateras till &amp;quot;berörd del&amp;quot; av fastigheten.---Vid intrång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i pågående markanvändning som beror av ett beslut enligt 11 kap. 4 §&lt;br&gt;andra stycket skall ersättning kunna utgå med stöd av 28 kap. 2 § 1 st.&lt;br&gt;I andra stycket sistnämnda paragraf inskränks dock möjligheten att utfå&lt;br&gt;ersättning till situationer då tillstånd vägrats eller förenats med särskilda&lt;br&gt;villkor. Detta i kombination med den föreslagna utformningen av 11 kap&lt;br&gt;4. § 1 och 2 st. innebär emellertid att förutsättningarna för ersättning&lt;br&gt;aldrig kan inträda, eftersom det förbud som innebär intrång följer direkt&lt;br&gt;av miljöbalken så snart en biotop utpekats på det sätt som där anges, och&lt;br&gt;inte av ett beslut riktat mot den som nyttjar marken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.3 Skogsstyrelsen: Skogsstyrelsen anser att starka skäl talar för att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;420&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dagens ersättningsregler i naturvårdslagen överförs till miljöbalken utan Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;större ändringar. Detta innebär att intrånget även i fortsättningen skall Bilaga 4&lt;br&gt;relateras till &amp;quot;berörd del av en festighet&amp;quot;. Det är dock rimligt att värdet&lt;br&gt;av hänsyn upp till kvalifikationsgränsen frånräknas ersättningen i enlighet&lt;br&gt;med 3 §. Skogsstyrelsen tillstyrker således de föreslagna ersättnings-&lt;br&gt;reglerna, dock med ändring av 5 § första styckets sista mening &amp;quot;Dessu-&lt;br&gt;tom skall beaktas ... inom samma tid&amp;quot; bör utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.4 Riksantikvarieämbetet, RAA: RAÄ delar i och för sig Miljös-&lt;br&gt;kyddskommitténs uppfettning att utgående ersättning skall minskas med&lt;br&gt;det belopp som motsvaras av vad som en markägare får tåla utan&lt;br&gt;ersättning, men vill åter framhålla att ersättningsreglerna i olika lagar bör&lt;br&gt;systematiskt vara uppbyggda på liknande sätt så som riksdagens ambition&lt;br&gt;var 1986. Miljöbalkens ersättningsregler för avsevärt intrång i pågående&lt;br&gt;markanvändning bör inte skilja sig från bl.a. KML:s regler. Vidare vill&lt;br&gt;RAÄ åter betona att det inte räcker med att endast införa en självrisk-&lt;br&gt;princip i de berörda lagarna. Reglema behöver genomgående förenklas&lt;br&gt;och sättas in i ett större system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.5 Domän AB: Domän välkomnar, att Miljöskyddskommittén liksom&lt;br&gt;Skogspolitiska kommittén nyligen har kommit fram till att ersättnings-&lt;br&gt;reglerna från 1987 skall vara oförändrade med undantag för att tröskel-&lt;br&gt;värdet skall dras av, då ersättning utgår. Något fungerande, genomtänkt&lt;br&gt;alternativ har aldrig framförts i re late ring sfrågan. Man har ibland talat&lt;br&gt;om festighet utan att klargöra om man menar skifte eller registerfestighet,&lt;br&gt;ibland om brukningsenhet och ibland om innehav i kommunen. Hur&lt;br&gt;värdering av en sådan till storleken mycket varierande relateringsenhet&lt;br&gt;skall gå till har ännu inte redovisats, och inte om andra ekonomiska&lt;br&gt;omständigheter skall beaktas, om nu intrång skall relateras till den&lt;br&gt;ekonomiska bärkraften. Det är mycket klokt att hålla fest vid gällande&lt;br&gt;regler, i vaije fell så länge ett genomtänkt, praktiskt fungerande&lt;br&gt;alternativ inte har presenterats för analys och diskussion. Med nuvarande&lt;br&gt;regler blir lika mark lika bedömd när det gäller skyddsvärde och rätt till&lt;br&gt;ersättning, och så bör det också vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.6 Kammarkollegiet: I förslaget har det tagits upp en regel som&lt;br&gt;begränsar markägarens ersättning med ett belopp som motsvarar vad han&lt;br&gt;är skyldig att tåla utan ersättning (28 kap. 3 och 4 §§). En sådan regel&lt;br&gt;kan uppfettas som mer rättvis, särskilt i de fell då intrånget ligger nära&lt;br&gt;kvalifikationsgränsen. Mot detta bör dock ställas de ökade förvaltnings-&lt;br&gt;och processkostnader som uppkommer genom att nämnda gräns måste&lt;br&gt;festställas i alla ersättningsfell. Kollegiet tillstyrker dock förslaget utom&lt;br&gt;i inlösenfellen (§ 4). Om ett ingrepp är så väsentligt att inlösen blir&lt;br&gt;aktuell, bör full ersättning utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;421&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.7 Konsumentverket: Vi har inget att invända mot de föreslagna&lt;br&gt;bestämmelserna om ersättning och skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.8 Statens naturvårdsverk: Verket anser att ett annat synsätt&lt;br&gt;behöver göra sig gällande beträffande definitionen av &amp;quot;intrång&amp;quot;,&lt;br&gt;innebärande att det inte kan vara ett ersättningsgillt ingrepp från&lt;br&gt;samhällets sida, när en verksamhet som skadar naturmiljön hindras.&lt;br&gt;Ansvaret för miljökostnaderna måste fördelas på ett rimligare sätt mellan&lt;br&gt;samhället och den som förorsakar skadorna. Kommittén har föreslagit att&lt;br&gt;26 § naturvårdslagen (29 kap. 3 § miljöbalken) ändras så att ersättning&lt;br&gt;aldrig skall utgå för sådant hinder för brukaren som inte når upp till den&lt;br&gt;s.k. kvalifikationsgränsen. Detta är en välkommen förbättring för&lt;br&gt;miljövården. Den uppväger emellertid inte den betydande försämring som&lt;br&gt;skedde genom 1987 års ändringar av ersättningsbestämmelserna. Den nu&lt;br&gt;föreslagna bestämmelsen kommer sannolikt att få endast marginelll&lt;br&gt;ekonomisk betydelse så länge relateringen skall ske till berörd del av&lt;br&gt;fastigheten och skadan endast får vara bagatellartad. Tillämpningen i det&lt;br&gt;enskilda fellet har givit stora tolkningsproblem, något som visat sig&lt;br&gt;tydligt i konkreta ärenden under de senaste åren. Därtill kommer att&lt;br&gt;bestämmelsen även kan ge upphov till betydande orättvisa mellan olika&lt;br&gt;markägare. Gällande ersättningsregler motverkar förutsättningarna att&lt;br&gt;inom de areella näringarna minska hotet mot naturmiljön och den&lt;br&gt;biologiska mångfelden. Fördelningen mellan samhället och brukaren av&lt;br&gt;det ansvar som skall gälla for att skona naturmiljön är inte förenlig med&lt;br&gt;uppsatta mål. - - - Bestämmelserna om ersättning i samband med&lt;br&gt;biotopskydd i 11 kap. 4 § bör ses över, eftersom det är tveksamt om&lt;br&gt;ersättningstalan överhuvudtaget inte skulle kunna medges med den&lt;br&gt;föreslagna formuleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.9 Statens Lantmäteriverk, LMV: LMV tillstyrker förslaget att&lt;br&gt;ersättningen vid intrång samt vid inlösen skall minskas med det belopp&lt;br&gt;som markägaren är skyldig att tåla utan ersättning. I konsekvens med&lt;br&gt;detta bör en motsvarande bestämmelse om avräkning införas även i de&lt;br&gt;fell det blir aktuellt med ersättning eller inlösen på grund av markregle-&lt;br&gt;rande bestämmelser enligt annan lagstiftning. - - - LMV delar inte&lt;br&gt;kommitténs uppfettning om innebörden i begreppet pågående markan-&lt;br&gt;vändning. När det först gäller energiskog, bör denna betraktas som en&lt;br&gt;jordbruksgröda. Odling av energiskog bör alltså inte betraktas som&lt;br&gt;omföring till skogsmark. - - - Dessutom torde skogsplantering på&lt;br&gt;jordbruksmark i dag ofta vara en lämplig rationaliseringsmetod. Från&lt;br&gt;denna synpunkt bör en sådan åtgärd hänföras till pågående markan-&lt;br&gt;vändning, åtminstone om det är fråga om ett kombinerat jord- och&lt;br&gt;skogsbruksforetag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.10 Uppsala universitet: De föreslagna 14-16 §§ i 28 kap. är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;422&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ologiskt placerade eftersom de främst handlar om att gå domstolsvägen Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;for att en företagare skall tvingas vidta försiktighetsmått m.m.---Vad Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller ersättning för sådant som idag främst regleras i naturvårdslagen,&lt;br&gt;föreslår vi att man behandlar alla markägare lika och inte ger ekonomiska&lt;br&gt;fördelar till stora markägare. Bl.a. därför föreslår vi att man återgår till&lt;br&gt;rättsläget före 1987, så att man relaterar intrånget till hela verksamheten&lt;br&gt;på samma sätt som man i miljöskyddslagen relaterar reningskostnaden till&lt;br&gt;hela verksamheten. Detta medför även att bedömningen skall vara relativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall inte finnas något absolut moment i bedömningen. Om en sådan&lt;br&gt;relativ bedömning inte återinförs, blir små markägare hårdare behandlade&lt;br&gt;än stora.---Vidare bör lagtexten förtydligas i ett antal hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt påpekar vi att detta kapitel inte är det rätta för de paragrafer som&lt;br&gt;handlar om enskild talan avseende försiktighetsmått m.m. vid miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.11 Lunds universitet: Kommittén föreslår att ersättning skall utgå&lt;br&gt;för avsevärt intrång i pågående markanvändning inom berörd del av&lt;br&gt;festigheten, dock med den ändringen att avräkning bör ske för ersättning&lt;br&gt;upp till den s.k. kvalifikationsnivån. - - - Forskningsnämnden kan i&lt;br&gt;princip godta förslaget, trots de nackdelar denna begränsade ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet medför för den gröna miljövården. Skälen är framförallt&lt;br&gt;samordningen med PBL.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18.1.12 Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län: Det framgår i motiven&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;till PBL att verksamheter med så egenartade drag att de bara får utövas&lt;br&gt;efter särskilt tillstånd är att betrakta som annan form av markanvändning.&lt;br&gt;Dikesrensning och skyddsdikning bör enligt skogsvårdsstyrelsens mening&lt;br&gt;däremot vara ett led i pågående markanvändning. Ersättning bör utgå om&lt;br&gt;denna typ av arbetsföretag ej får utföras och andra alternativ är uteslutna.&lt;br&gt;---En viktig princip för skogsbruket är att avverkning i olika former,&lt;br&gt;markberedning och plantering betraktas som pågående markanvändning.&lt;br&gt;Trädslagsbyte bör även fella därunder. - - - Utgångspunkten att en&lt;br&gt;markägare bör tåla ett intrång som är bagatellartat, är enligt vår mening&lt;br&gt;riktig.---Förslaget att belopp upp till den s.k. kvalifikationsgränsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall avräknas vid intrång som är ersättningsgilla är enligt vår bedömning&lt;br&gt;logisk men kan möjligen vara orationellt. Det kan kanske finnas&lt;br&gt;anledning att överväga att slopa kvalifikationsgränsen och istället välja&lt;br&gt;principen &amp;quot;bagatellartad eller full ersättning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18.1.13 Skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län: Även fortsättningsvis&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;är det den berörda delen av festigheten som skall utgöra grund för&lt;br&gt;bedömningen av vilka inskränkningar en markägare får tåla. Kommittén&lt;br&gt;föreslår också att den del av kostnaden som uppgår till kvalifikations-&lt;br&gt;gränsen skall avräknas vid intrång som är ersättningsgilla. Skogsvårdssty-&lt;br&gt;relsen ansluter sig till detta förslag.---Skogsvårdsstyrelsen anser att om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;423&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avverkning inom svårföryngrad skog inte får utföras av naturvårdsskäl Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;innebär detta att pågående markanvändning avsevärt försvåras, och att Bilaga 4&lt;br&gt;ersättningsfrågan då skall bedömas enligt samma principer som gäller for&lt;br&gt;ordinär skogsmark.---Skogsvårdsstyrelsen anser vidare att normal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naturhänsyn enligt 21 § SVL eller frivillig hänsyn utöver denna inte bör&lt;br&gt;komma ifråga för ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.14 Länsstyrelsen i Stockholms län: Nuvarande lagstiftning har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medfört att markägaren inte längre behöver tåla lika stort intrång som&lt;br&gt;tidigare, innan ersättning skall utgå. - - - Kommitténs förslag att&lt;br&gt;ersättning för intrång alltjämt skall utgå och relateras till berörd del av&lt;br&gt;en festighet i enlighet med 1987 års riksdagsbeslut överensstämmer inte&lt;br&gt;med de av kommittén i övrigt gjorda uttalandena om vikten av att&lt;br&gt;bibehålla en biologisk mångfeld samt behovet av att skydda fler&lt;br&gt;naturområden än som idag är fellet.---Länsstyrelsen anser att regeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om att ersättningen skall bestämmas i förhållande till &amp;quot;berörd del&amp;quot; av&lt;br&gt;festighet skall tas bort ur miljöbalken. Härigenom ges ökade möjligheter&lt;br&gt;att använda områdesskydd för att bevara biologisk mångfeld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.15 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen anser det&lt;br&gt;rimligt att ersättningsregeln kombineras med en relatering av skadan till&lt;br&gt;hela företaget eller brukningsenheten, inte bara till berörd del. Detta är&lt;br&gt;befogat med hänsyn till den enskildes ansvar enligt 3:1 och 2:6 i&lt;br&gt;ansöknings-/anmälningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.16 Länsstyrelsen i Jönköpings län: Ersättning för intrång baseras&lt;br&gt;på nuvarande ersättningsregler i naturvårdslagen. Dessa regler ger&lt;br&gt;ekonomiska fördelar för stora markägare. Rättvisekrav talar för att&lt;br&gt;ersättning bör relateras till hela verksamheten och inte till &amp;quot;berörd del&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.17 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Utredningen konstaterar att&lt;br&gt;måluppfyllelsen till stor del är en kostnadsfråga, men föreslår ingen&lt;br&gt;ändring i nuvarande regler om ersättning for intrång. Länsstyrelsen delar&lt;br&gt;uppfattningen att ersättningen även i fortsättningen skall relateras till&lt;br&gt;berörd del av festigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.18 Länsstyrelsen i Kalmar län: Länsstyrelsen delar utredningens&lt;br&gt;uppfettning att ersättningen bör bestämmas i förhållande till &amp;quot;berörd&amp;quot; del&lt;br&gt;av festigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.19 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen förordar en&lt;br&gt;återgång till vad som gällde före 1987, dvs. att ersättning relateras till&lt;br&gt;hela brukningsenheten och inte till &amp;quot;berörd del&amp;quot;. Under alla omständig-&lt;br&gt;heter bör en återgång ske beträffande förbud som meddelas i ett enskilt&lt;br&gt;ärende enligt 10 kap. 6 § eller 12 kap. 5 § eftersom sådana beslut, till&lt;br&gt;skillnad från permanenta föreskrifter tillkomna på initiativ av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;424&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighet, fattas som en följd av att en enskild sakägare ämnar utöva&lt;br&gt;miljöpåverkan i enlighet med 2 kap. 6 §. Det synes länsstyrelsen befogat&lt;br&gt;med hänsyn till den enskildes ansvar såsom detta framgår av 1 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.20 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Länsstyrelsen vill konstatera att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det hade varit önskvärt att miljöbalken gett ökade möjligheter att använda&lt;br&gt;områdesskydd för att bevara biologisk mångfald. Detta kan enklast&lt;br&gt;åstadkommas genom att regeln att ersättningen skall bestämmas i&lt;br&gt;förhållande till &amp;quot;berörd del&amp;quot; av en festighet tas bort i miljöbalken.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om ersättning är ofta tvistiga och för tillämpningen vore det&lt;br&gt;därför värdefullt att vissa begrepp närmare definierades i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18.1.21 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Kommittén föreslår&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;att den del av kostnaden som motsvarar den s.k. kvalifikationsgränsen&lt;br&gt;skall avräknas vid ersättningsgilla intrång.---Även om den föreslagna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändringen i sig är till fördel för naturvården och därtill motiverad av&lt;br&gt;rättviseskäl, stämmer kommitténs ställningstagande i övrigt mindre bra&lt;br&gt;med dess synsätt i 11:2 där man kraftigt understryker vikten av att värna&lt;br&gt;om arternas betydelse i den biologiska mångfelden och människans&lt;br&gt;ansvar infor kommande generationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.22 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: 28 kap. Frågan om ersättning&lt;br&gt;för berörd del bör ånyo utredas, bland annat mot bakgrund av införandet&lt;br&gt;av biotopskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.23 Länsstyrelsen i Värmlands län: Begreppet &amp;quot;berörd del&amp;quot; bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;definieras tydligare. Begreppet bör under alla förhållanden tillämpas&lt;br&gt;endast i fråga om permanenta föreskrifter av typ biotopskydd enligt 11&lt;br&gt;kap. 4 § och inte de fell då det meddelas särskilda beslut i enskilda&lt;br&gt;ärenden enligt 12 kap. 5 §.---28 kap. 3 §: Länsstyrelsen tillstyrker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avräkningsbestämmelsema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.24 Länsstyrelsen i Örebro län: Ersättning bör relateras till hela&lt;br&gt;brukningsenheten och inte till &amp;quot;berörd del&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.25 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen föreslår vidare&lt;br&gt;att ersättning relateras till hela brukningsenheten och inte till &amp;quot;berörd&lt;br&gt;del&amp;quot;, som gäller sedan 1987. Under alla omständigheter bör begreppet tas&lt;br&gt;bort beträffande sådana förbud som meddelas i ett enskilt ärende enligt&lt;br&gt;12 kap. 5 § eller 10 kap. 6 §, eftersom dess beslut (till skillnad från&lt;br&gt;ovanstående permanenta föreskrifter på initiativ av myndigheten) fettas&lt;br&gt;till följd av att berörda sakägare ämnar utöva miljöpåverkan i enlighet&lt;br&gt;med 2 kap. 6 §. En sådan åtskillnad är även befogad med hänsyn till den&lt;br&gt;enskildes ansvar så som framkommer av 1 kap. 3 §. - - - Vidare&lt;br&gt;tillstyrker länsstyrelsen den föreslagna avräkningsprincipen som framgår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;425&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av 3 §. Det är logiskt att den endast skall tillämpas när det är fråga om Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;in trångse rsättning. I fråga om inlösen bör alltjämt reglema i expropria- Bilaga 4&lt;br&gt;tionslagen gälla utan den föreslagna avräkningen.---Länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämnar i övrigt de föreslagna reglema om ersättning och skadestånd utan&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.26 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen anser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsning till berörd del av en festighet bör utgå och att en återgång&lt;br&gt;till äldre rätt bör ske där bedömningen gjordes utifrån hela festigheten.&lt;br&gt;Med tanke på de höga ambitionerna i balkens inledande avdelning synes&lt;br&gt;en ändring i 2 § vara mycket välmotiverad.---Ingen ersättning för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stängselgenomgång är påkallad i 7 §. Det är önskvärt att utjämna&lt;br&gt;ersättningsreglerna mellan de areella näringar och annan verksamhet för&lt;br&gt;att få en enhetlig tillämpning av balkens inledande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.27 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Vi anser att kommitténs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slutliga motiv för att inte ta bort &amp;quot;berörd del&amp;quot; (av festighet) från kriteriet&lt;br&gt;för avsevärt försvårande av pågående markanvändning är svaga. Denna&lt;br&gt;fråga borde nu lösas på ett bättre sätt.---Intrångsvärderingen vid krav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på naturvårdshänsyn som nu är relaterad till &amp;quot;berörd del&amp;quot; av festighet&lt;br&gt;eller brukningsenhet i främst skogsbruket är inte bra från naturvårdssyn-&lt;br&gt;punkt då den medger en viss manipulering med avverkningsytor och&lt;br&gt;minimering av naturvårdshänsyn i främst det enskilda skogsbruket.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår tillståndskrav för husbehovstäkter, utan ersättningsrätt&lt;br&gt;vid avslag. Vi ser i länets perspektiv de flesta (små) husbehovstäkter som&lt;br&gt;mindre kontroversiella än frågan om &amp;quot;berörd del av festighet&amp;quot; i skogs-&lt;br&gt;bruket. Vi vill trycka på behovet att man dels är konsekvent i värdering-&lt;br&gt;en av enskilda fastighetsägares miljöansvar, dels undviker onödig&lt;br&gt;byråkrati när lagreglerna på dessa punkter skall stämmas av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.28 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Begreppet &amp;quot;berörd del&amp;quot; i&lt;br&gt;ersättningsbestämmelserna bör utgå. Normalt bör ersättningen i stället&lt;br&gt;relateras till hela brukningsenheten. Särskilt viktigt är detta när ersätt-&lt;br&gt;ningskraven uppkommer till följd av beslut i enskilda ärenden, som gäller&lt;br&gt;rätt att utöva miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.29 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Beträffande 28 kap. 2 §&lt;br&gt;föreslås att biotopskyddet enligt 11 kap. 4 § benämns föreskrift och inte&lt;br&gt;förbud, i enlighet med övriga förordnandeformer med stöd av 10 kap.&lt;br&gt;Dessa har alla karaktären av permanenta inskränkningar och ersätts&lt;br&gt;därefter. - - - I likhet med flera av reservationerna mot betänkandet&lt;br&gt;föreslås att ersättning skall relateras till hela brukningsenheten och inte&lt;br&gt;som nu &amp;quot;till berörd del&amp;quot;. Under alla omständigheter bör begreppet tas&lt;br&gt;bort beträffande sådana förbud som meddelas i ett enskilt ärende enligt&lt;br&gt;12 kap. 5 § eller 10 kap. 6 §. I övrigt tillstyrks de föreslagna ersättnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;426&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelserna och i synnerhet då den avräkningsregel som ftamgår av Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.30 Huddinge kommun: 28 kap. 2 §. Vi anser att uttrycket &amp;quot;berörd&lt;br&gt;del&amp;quot; bör tas bort ur lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.31 Norrköpings kommun: Kommittén föreslår visserligen att&lt;br&gt;ersättningen endast skall utgå för den del som överskjuter den nivå man&lt;br&gt;får tåla, men reglema innebär fortfarande stora svårigheter att skydda&lt;br&gt;skyddsvärd natur utan att betala stora ersättningsbelopp. Kommunen inser&lt;br&gt;att för framförallt mindre fastighetsägare skulle en återgång till reglema&lt;br&gt;före 1987 bli mycket kännbara men vi anser ändå att reglema bör&lt;br&gt;förändras på något sätt så att möjligheterna att kräva hänsynstagande mot&lt;br&gt;rimlig ersättning ökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.32 Mjölby kommun: Utredningens förslag att ersättning för intrång&lt;br&gt;skall minskas med ett belopp som markägaren är skyldig att tåla utan&lt;br&gt;ersättning avstyrks. I stället bör prövning ske i vaije enskilt fell mot&lt;br&gt;bakgrund av att olika förmer av intrång kan vara av avgörande betydelse&lt;br&gt;för den som bedriver näring ur privatekonomiska och företagsekonomiska&lt;br&gt;perspektiv. Vikten av att i möjligaste mån lämna äganderätten okränkt&lt;br&gt;bör också understrykas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.33 Jönköpings kommun: Ersättningen för försvårad pågående&lt;br&gt;markanvändning relateras till &amp;quot;berörd del&amp;quot; av festigheten. En återgång till&lt;br&gt;tidigare gällande regler, där intrångsersättningen relaterades till bruk-&lt;br&gt;ningsenheten, skulle vara till stor nytta för naturvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.34 Växjö kommun: Begreppet &amp;quot;berörd del&amp;quot; som används i samband&lt;br&gt;med &amp;quot;avsevärt försvårande av pågående markanvändning&amp;quot; bör tas bort.&lt;br&gt;Om principerna om biologisk mångfeld skall gälla är det en förutsättning&lt;br&gt;att de areella näringarna tål visst intrång. Idag sker ofta en godtycklig&lt;br&gt;bedömning av vad berörd del är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.35 Kalmar kommun: Vad gäller ersättning för intrång föreslår vi&lt;br&gt;att denna bör relateras till hela verksamheten i likhet med nuvarande&lt;br&gt;bestämmelser i miljöskyddslagen. Det nuvarande regelsystemet innebär&lt;br&gt;att stora markägare behandlas fördelaktigare än mindre. En förändring&lt;br&gt;enligt ovan torde även vara en förutsättning för att kommunen skall ta en&lt;br&gt;mer aktiv del i skydd och bevarande av värdefull natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.36 Gotlands kommun: Begreppet &amp;quot;berörd del&amp;quot; bör enligt vår&lt;br&gt;mening slopas och en återgång ske till den formulering som gällde före&lt;br&gt;1987, dvs. att skadan sätts i relation till festigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;427&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.37 Landskrona kommun: Miljödelegationen för västra Skåne Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;påpekade detta och föreslog en ändring av 26 § naturvårdslagen och att Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man återgick till rättsläget som det var 1987 då ersättning relaterades till&lt;br&gt;hela brukningsenheten och inte som nu endast till den berörda delen av&lt;br&gt;fastigheten. När miljölagstiftningen ändras, miljökraven skärps och&lt;br&gt;miljöaspekterna ges större tyngd än andra intessen borde den ändring&lt;br&gt;som miljödelegationen föreslog var en självklarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.38 Trollhättans kommun: 28 kap. 2 §. Regeln om att ersättning&lt;br&gt;endast utgår i förhållande till berörd del av festighet bör slopas. Intrånget&lt;br&gt;bör istället bedömas i relation till hela den berörda festigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.39 Skövde kommun: Att relatera intrång i pågående markan-&lt;br&gt;vändning till &amp;quot;berörd del&amp;quot; av fastigheter innebär ett hinder för effektivt&lt;br&gt;naturvårdsarbete. Möjligheten att åstadkomma optimal utformning av&lt;br&gt;naturvårdshänsyn inom t.ex. skogsbruket kommer i sådant fell att&lt;br&gt;fortsättningsvis vara liten. De ekonomiska möjligheterna att använda&lt;br&gt;områdesskydd för bevarande av biologisk mångfeld bör förbättras i&lt;br&gt;miljöbalken. Detta görs enklast genom att stryka orden &amp;quot;berörd del&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.40 Örebro kommun: Kommunen förespråkar att PPP (Polluter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pays Principle) tillämpas i vid bemärkelse, dvs. att markägare/verksam-&lt;br&gt;hetsutövare måste tåla &amp;quot;intrång&amp;quot; från samhällets sida på samma sätt som&lt;br&gt;enskilda industrier får göra.---Detta innebär att ordet &amp;quot;berörd del&amp;quot; i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap. 2 § måste strykas (i enlighet med departementspromemorian Ds&lt;br&gt;1991:87). Kommittén delar inte denna uppfettning enligt sidorna 483-&lt;br&gt;484. Jämför kommitténs syn på inskränkningar i industriell verksamhet&lt;br&gt;t.ex. på sidan 270 i del 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.41 Köpings kommun: Begränsningen &amp;quot;inom berörd del&amp;quot; gör att&lt;br&gt;ersättningsreglerna, alternativt möjligheterna till skydd, blir beroende av&lt;br&gt;hur fastighetsägaren till exempel planerar sitt arbetsföretag. Begreppet&lt;br&gt;bör bytas ut mot förslagsvis &amp;quot;inom brukningsenheten&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.42 Gävle kommun: Texten &amp;quot;inom berörd del&amp;quot; bör strykas ur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;paragrafen. Denna konstruktion på paragrafen gör att markägaren inte&lt;br&gt;behöver ta något ansvar för naturvärdena, vilket bl.a. kan innebära att&lt;br&gt;markägaren exploaterar skyddsvärd natur, om inte möjlighet finns till&lt;br&gt;ersättning.---Begreppet &amp;quot;inom berörd del&amp;quot; har diskuterats under lång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tid alltsedan naturresurslagen kom till. Starka skäl talar nu för att ta bort&lt;br&gt;denna textdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.43 Skellefteå kommun: 28 kap. 2 § Begränsningen &amp;quot;... inom&lt;br&gt;berörd del av en festighet ...&amp;quot; bör definieras. Bevarandet av biologisk&lt;br&gt;mångfeld är tillräckligt komplicerat utan att drabbas av denna typ av&lt;br&gt;invändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;428&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.44 Piteå kommun: Föreskrifter i samband med naturreservats-&lt;br&gt;bildning o.dyl. som avsevärt forsvårar pågående markanvändning, t.ex.&lt;br&gt;skogsbruk, inom berörd del av en festighet eller att mark tas i anspråk&lt;br&gt;berättigar markägaren till ersättning. Genom denna konstruktion har&lt;br&gt;markägaren brukningsrätten på sin sida men behöver inte ta något ansvar&lt;br&gt;för naturvärden utan att erhålla ersättning. Uttrycket &amp;quot;berörd del av&amp;quot; bör&lt;br&gt;strykas ur balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.45 Svenska naturskyddsföreningen: Det är en stor besvikelse att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte miljöskyddskommittén föreslagit förändringar i ersättningsreglerna.&lt;br&gt;Detta gäller särskilt regeln att intrång i pågående markanvändning skall&lt;br&gt;relateras till berörd del av festighet och inte hela festigheten. Enligt&lt;br&gt;föreningens mening innebär dagens regler att ett mycket långt drivet&lt;br&gt;skydd för äganderätten, som går utöver europakonventionens regler, ges&lt;br&gt;högre prioritet än upprätthållandet av den biologiska mångfelden. Detta&lt;br&gt;försvårar i hög grad dagens naturvårdsarbete. - - - Då värdefulla&lt;br&gt;naturområden och biotoper skall skyddas eller då skadlig miljöpåverkan&lt;br&gt;skall stoppas kan det vara nödvändigt att det allmänna får ta mark i&lt;br&gt;anspråk genom expropriation. Som den nya av fri- och rättighetskommit-&lt;br&gt;tén föreslagna skrivningen av RF 2:18 kommer att se ut ser vi en mycket&lt;br&gt;stor risk att miljöbalkens syften inte kommer att uppnås, liksom att delar&lt;br&gt;av de allmänna rättsprinciper vi tidigare tagit för givna helt eller delvis&lt;br&gt;sätts ur spel genom att den enskildes äganderätt prioriteras framför en&lt;br&gt;god livsmiljö.---Enligt kommitténs förslag skall ersättning for intrång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i pågående markanvändning även i framtiden endast relateras till &amp;quot;berörd&lt;br&gt;del&amp;quot; av festighet. Därigenom kommer samhällets möjlighet till att ingripa&lt;br&gt;för att få till stånd en optimal utformning av naturvårdshänsyn inom&lt;br&gt;skogsbruk att vara små. Enligt föreningens uppfettning måste intrång i&lt;br&gt;pågående markanvändning relateras till hela festigheten, inte bara del&lt;br&gt;därav. Förutom de starka sakskälen för detta vill föreningen i detta&lt;br&gt;sammanhang påpeka att denna princip skulle stå i analogi med hur man&lt;br&gt;i miljöskyddslagen relaterar reningskostnaden till hela verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.46 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF: Kommittén uttalar att det&lt;br&gt;får antas föreligga en presumtion för att en verksamhet med så egenarta-&lt;br&gt;de drag att den bara får utövas efter särskilt tillstånd är att betrakta som&lt;br&gt;förändrad markanvändning (s. 690). Detta uttalande är alldeles för&lt;br&gt;generellt. Enligt LRF:s uppfettning finns det flera tillståndspliktiga&lt;br&gt;verksamheter som med fog kan betraktas som pågående markanvändning.&lt;br&gt;Skulle förslaget likväl genomföras, menar LRF sålunda att ett vägrat&lt;br&gt;tillstånd till husbehovstäkt utgör ett ingrepp i pågående markanvändning.&lt;br&gt;LRF vill framhålla att kommittén slagit in på en ferlig väg, när den&lt;br&gt;okritiskt anslutit sig till uppfattningen att tillståndspliktig verksamhet är&lt;br&gt;att anse som en annan form av markanvändning än tidigare. En sådan&lt;br&gt;uppfettning kan nämligen ge näring åt den beklagliga utveckling att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;429&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna belägger &amp;quot;fria&amp;quot; verksamheter med tillståndsplikt med den&lt;br&gt;konsekvensen att en markägare som får avslag på sin ansökan om&lt;br&gt;tillstånd förlorar rätten till ersättning. LRF tar avstånd från denna&lt;br&gt;utveckling, som för övrigt måste anses stå i strid med den äganderättspo-&lt;br&gt;litik regeringen lagt fest i sina regeringsförklaringar.---Kommittén går&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även in på frågan om skogsplantering på åkermark är pågående markan-&lt;br&gt;vändning eller inte. Utan närmare motivering slår kommittén fest att&lt;br&gt;omföring av åker, äng eller betesmark till skogsmark alltid torde vara att&lt;br&gt;anse som ändrad markanvändning. LRF har en annan uppfettning i dessa&lt;br&gt;frågor. - - - Vid remissbehandlingen av Naturvårdsberedningens&lt;br&gt;betänkande (SOU 1990:38) utmärkte sig särskilt två remissinstanser. Det&lt;br&gt;var Lantbruksstyrelsen och Naturvårdsverket. Lantbruksstyrelsen, numera&lt;br&gt;ingående i Jordbruksverket, höll med Naturvårdsutredningen och ansåg&lt;br&gt;alltså att skogsplantering på såväl åker- som betesmarker utgjorde ett led&lt;br&gt;i pågående markanvändning. Naturvårdsverket hade motsatt uppfettning.&lt;br&gt;Skogsplantering på åker- eller betesmarker var enligt verket ändrad&lt;br&gt;markanvändning. Det får alltså konstateras att den diskussion som förts&lt;br&gt;om den nya jordbrukspolitikens inverkan på innebörden av pågående&lt;br&gt;markanvändning präglas av motsägelser och förvirring. Vad som är&lt;br&gt;anmärkningsvärt är Jordbruksverkets och Naturvårdsverkets skilda&lt;br&gt;uppfattningar. Verkens olika synsätt genomsyrar verksamheten hos de&lt;br&gt;regionalt ansvariga myndigheterna för jordbruks- och naturvårdsfrågoma,&lt;br&gt;nämligen länsstyrelserna. Detta har lett till att enskilda markägare med&lt;br&gt;omställningsplaner fått dubbla budskap från dessa myndigheter. Myndig-&lt;br&gt;hetens ena hand vet inte vad den andra gör. Sådant myndighetsagerande&lt;br&gt;är oacceptabelt. Det sätter rättssäkerheten ur spel.---Miljöskyddskom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mittén har nu, till synes helt okritiskt, anammat Naturvårdsverkets&lt;br&gt;uppfettning att skogsplantering på öppen mark, såväl av energiskog som&lt;br&gt;annan skog, innebär ändrad markanvändning. LRF har en annan mening.&lt;br&gt;I förarbetena till den lagstiftning varigenom begreppet pågående&lt;br&gt;markanvändning introducerades i naturvårdslagen uttalades att begreppet&lt;br&gt;skulle ges en relativt generös tillämpning. Dessa lagmotiv ger vid handen&lt;br&gt;att lagstiftaren inte avsett att pågående markanvändning skulle vara ett&lt;br&gt;statiskt begrepp.---Beträffande det slag av skogsplantering som utgör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;odling av energiskog får LRF även peka på ett regeringsuttalande med&lt;br&gt;anledning av att skötsellagen ändrades 1987 (prop. 1986/87:122). Enligt&lt;br&gt;uttalandet borde odling av energiskog betraktas som jordbruksgröda.&lt;br&gt;Energiskogsodling som jordbruksproduktion är ytterligare ett argument&lt;br&gt;som med stor styrka talar för att omföring av öppen mark till energiskog&lt;br&gt;är pågående markanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser LRF således att starka skäl talar för att all&lt;br&gt;skogsplantering på åker, äng eller betesmark utgör pågående markan-&lt;br&gt;vändning. I det fortsatta lagstiftningsarbetet måste därför klarläggas att&lt;br&gt;energiskogsodling och all annan skogsplantering på åker, äng eller&lt;br&gt;betesmark är ett led i pågående markanvändning.---I övrigt konstaterar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;430&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF med tillfredsställelse att Miljöskyddskommittén kommit fram till att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;naturvårdslagens ersättningsregler, som dessa kommit att utformas genom Bilaga 4&lt;br&gt;1987 års lagstiftning, i princip skall vara oförändrade.---LRF kan inse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att förslaget vilar på en viss logisk grund. Enbart logiska skäl är&lt;br&gt;emellertid inte tillräckliga för ett ändringsförslag av förevarande slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man som kommittén nu gör, rycker bort en del av kompromissen,&lt;br&gt;rubbar man hela grunden för denna. LRF avstyrker därför förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF delar inte i alla delar Miljöskyddskommitténs uppfattning om&lt;br&gt;nuvarande ersättningsprinciper enligt naturvårdslagen vid förfogandeins-&lt;br&gt;kränkningar speciellt vad gäller innebörden i begreppet pågående&lt;br&gt;markanvändning. Enligt LRFs uppfettning finns det flera tillståndspliktiga&lt;br&gt;verksamheter som med stort fog kan betraktas som pågående markan-&lt;br&gt;vändning. Statens dubbla budskap som kommer till uttryck i Jord-&lt;br&gt;bruksverkets och Naturvårdsverkets olika uppfattningar om innebörden&lt;br&gt;i begreppet är oacceptabelt och sätter rättssäkerheten ur spel.---LRF&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsätter sig den ändring Miljöskyddskommittén gör i förhållande till&lt;br&gt;nuvarande regler vad gäller ersättning vid intrång enligt 28 kap. 3 §. - -&lt;br&gt;- I förhållande till naturvårdslagen ändras avgränsningsbegreppet i 10&lt;br&gt;kap. 3 § så att uttrycket &amp;quot;inom berörd del&amp;quot; utgår. LRF avstyrker detta&lt;br&gt;ändringsförslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18.1.47 Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR: Det&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;framgår i motiven till PBL att verksamheter med så egenartade drag att&lt;br&gt;de bara får utövas efter särskilt tillstånd är att betrakta som annan form&lt;br&gt;av markanvändning. Sveriges jägmästares och forstmästares riksförbund,&lt;br&gt;SJFR menar då att nydikning bör vara en annan form av markan-&lt;br&gt;vändning. Dikesrensning och skyddsdikning bör däremot vara ett led i&lt;br&gt;pågående markanvändning. Ersättning bör därför utgå om denna typ av&lt;br&gt;arbetsföretag ej får utföras och andra alternativ är uteslutna, exempelvis&lt;br&gt;en dränerande skärm, samt om skadebeloppet ej är bagatellartat.---En&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;viktig princip för skogsbruket är avverkning i olika former, markbe-&lt;br&gt;redning och plantering betraktas som pågående markanvändning.&lt;br&gt;Trädslagsbyte, med undantag för där trädslagvalet bestäms via ädellövsk-&lt;br&gt;ogslagen, bör fella under begreppet pågående markanvändning.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten att en markägare bör tåla ett intrång som är bagatellartat&lt;br&gt;är enligt vår mening riktig.---Sveriges naturvetareförbund anser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begreppet &amp;quot;berörd del&amp;quot; som används i samband med &amp;quot;avsevärt för-&lt;br&gt;svårande av pågående markanvändning&amp;quot; måste lyftas bort helt. Om&lt;br&gt;grundprinciperna om bevarande av biologisk mångfeld och PPP skall&lt;br&gt;gälla är det en förutsättning att de areella näringarna tål ett större intrång&lt;br&gt;än de som relateras till berörd del av festighet, särskilt med tanke på att&lt;br&gt;det ofta sker en godtycklig bedömning av vad &amp;quot;berörd del&amp;quot; är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.48 Föreningen Skogsindustrierna: I det skogspolitiska beslut som&lt;br&gt;riksdagen fettade i maj 1993 förändrades ersättningsreglerna vid intrång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;431&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på skogsfestighet. Miljöskyddskommittén har lagt fram motsvarande Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;förslag i sitt betänkande. Denna förändring innebär att skogsägaren skall Bilaga 4&lt;br&gt;stå för kostnaden upp till kvalifikationsgränsen. Krav har framförts från&lt;br&gt;vissa håll om ytterligare inskränkning av ersättningsrätten. Att ytterligare&lt;br&gt;övervältra kostnader för gemensamma samhällskrav på skogsägarna är&lt;br&gt;enligt vår mening inte rimligt och kan dessutom leda till en felaktig&lt;br&gt;hushållning med naturresursen skog. Det är därför tillfredsställande att&lt;br&gt;kommittén i övrigt förutsätter att 1987 års ersättningsregler skall ligga&lt;br&gt;fast. Speciellt viktigt är att bibehålla principen om relatering till berörd&lt;br&gt;del av festigheten. Om denna princip överges, blir ersättningsrätten i&lt;br&gt;många fell illusorisk och de intrång som skall accepteras utan ersättning&lt;br&gt;beroende på fastighetsindelning, festighetsstorlek m.m. i stället för de&lt;br&gt;objektiva skyddsbehoven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.49 Mijjö- och Hälsoskyddstjänstemannaförbundet: Texten &amp;quot;inom&lt;br&gt;berörd del&amp;quot; bör strykas ur paragrafen. Denna konstruktion på paragrafen&lt;br&gt;gör att markägaren inte behöver ta något ansvar för naturvärdena, vilket&lt;br&gt;bl.a. kan innebära att markägaren exploaterar skyddsvärd natur, om inte&lt;br&gt;möjlighet finns till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.50 Skogsägarnas Riksförbund: Kommittén drar, efter en dis-&lt;br&gt;kussion om principer, slutsatsen att intrång skall relateras till direkt&lt;br&gt;berört område, dvs. man anför samma princip som Skogsägarna hävdar.&lt;br&gt;---Kommitténs &amp;quot;bevisföring&amp;quot; beträffande ersättning vid tillståndspröv-&lt;br&gt;ning är fullkomligt ologisk och skulle leda till stor rättsosäkerhet. När&lt;br&gt;riksdagen beslutar om tilstånd skulle, enligt kommitténs omvända&lt;br&gt;bevisföring, en åtgärd automatiskt betraktas som förändrad markan-&lt;br&gt;vändning och ersättningsrätten därmed försvinna. Idag när företagen&lt;br&gt;tvingas söka nya verksamhetsgrenar borde samhället tillämpa en mycket&lt;br&gt;vid syn på begreppet. Definitionen av pågående markanvändning måste&lt;br&gt;förbli oberoende av eventuella styrmedel som t.ex. tillståndsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.51 Sveriges Jordägareförbund: Kommittén anser att rätten till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning ökar &amp;quot;samhällets&amp;quot; kostnader för naturvården. Den föreslår&lt;br&gt;därför att rätten till ersättning skall begränsas ytterligare så att &amp;quot;den del&lt;br&gt;av kostnaden som motsvarar ett intrång upp till den s.k. kvalifikations-&lt;br&gt;gränsen skall avräknas vid intrång som är ersättningsgilla&amp;quot;. Sveriges&lt;br&gt;Jordägareförbund avstyrker kommitténs förslag.---Inskränkningar i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätten till ersättning innebär i verkligheten inte några samhällsekonomiska&lt;br&gt;besparingar, men däremot på sikt stora samhällsekonomiska kostnader&lt;br&gt;och ökad miljöförstöring genom en sämre hushållning med resurserna. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - En annan viktig funktion hos ett rättvis ersättningssystem är att&lt;br&gt;förhindra den konfrontation och de konflikter mellan olika samhälls-&lt;br&gt;grupper som är oförenliga med en harmonisk samhällsutveckling. Detta&lt;br&gt;syfte kan uppnås först om privata ägare får ersättning för hela förlusten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;432&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;när deras egendom tas i anspråk för att tillgodose kollektiva intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser Sveriges Jordägareförbund att ersättnings-&lt;br&gt;reglerna i miljöbalken måste utformas så att den faktiska ekonomiska&lt;br&gt;skadan ersättes. Detta överensstämmer med vad som gäller enligt&lt;br&gt;grunderna för skadeståndsrätten och vad som flertalet medborgare anser&lt;br&gt;vara rättvist. Det är en nödvändig förutsättning för marknadsekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.1.52 Michelsons Advokatbyrå: 28 kap. avser enligt kapitelrubriken&lt;br&gt;regler om ersättning för intrång. 14-15 §§ i detta kapitel gäller emellertid&lt;br&gt;en helt annan sak, nämligen frågan om forum vid och verkan av en talan&lt;br&gt;som avser andra enskilda anspråk än skadestånd. Reglema är tillämpliga&lt;br&gt;på enskilda anspråk om förbud, skadeförebyggande åtgärder och&lt;br&gt;begränsning i miljöfarlig verksamhet. 14 § bör enligt vår uppfattning&lt;br&gt;utvidgas till att gälla generellt för miljöpåverkan. Reglema bör i alla&lt;br&gt;händelser inplaceras i ett sammanhang där de hör hemma, lämpligen i&lt;br&gt;balkens femte avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18.2 Skadestånd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;18.2.1 Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.1.1 Malmö kommun: Gatunämnden har i sitt yttrande berört&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;väghållarens begränsade styrmöjligheter i befintlig miljö och en&lt;br&gt;skadeståndsaspekt på detta.---Enligt kommunstyrelsens mening bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skadeståndsansvar inte drabba t.ex. en väghållare för förhållanden över&lt;br&gt;vilka han ej råder och inte kan påverka. Regeln om ortsvanlighet m.m.&lt;br&gt;i 1 § sista stycket ger enligt styrelsens mening inte tillräckligt skydd mot&lt;br&gt;detta. Frågan bör ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.1.2 Greenpeace: Greenpeace har föreslagit att atomansvarig-&lt;br&gt;hetslagen avskaffas och att skador orsakade av joniserande strålning skall&lt;br&gt;omfattas av miljöbalkens skadeståndsbestämmelser. Krav på miljöskade-&lt;br&gt;försäkring enl. 30 kap. skall gälla for innehavare av kärntekniska&lt;br&gt;anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.1.3 Svenska insjöfiskarnas centralförbund, SIC: SIC hävdar att&lt;br&gt;den licensierade yrkesfiskare som fiskar med rörliga redskap efter&lt;br&gt;tillstånd av myndighet på allmänt vatten, skall få sina skador ersatta om&lt;br&gt;någon förstör hans fiskevatten. Skadeståndet skall då givetvis betalas av&lt;br&gt;den som orsakat skadan enligt reglema i lagförslagets 29 och 30 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.1.4 Michelssons Advokatbyrå: - Anser att rättspraxis är för&lt;br&gt;restriktiv när det gäller att ekonomiskt kompensera den som drabbas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;433&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöskador. Även svårigheter att utreda och styrka skadornas omfettning&lt;br&gt;är ett stort problem. De föreslår därför, att reglema efter mönster i t.ex.&lt;br&gt;7 kap. 54 § upphovsrättslagen och 55 § lagen om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet kompletteras med föreskrifter om ersättning även för lidande&lt;br&gt;och annat förfång samt om att hänsyn skall tagas även till intresset av att&lt;br&gt;lagens bestämmelser iakttages och till övriga omständigheter av annat än&lt;br&gt;rent ekonomisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.1.5 Miljöcentrum: Miljöcentrum anser att det i miljöbalken också&lt;br&gt;bör intas en lagtext, som utan begränsning garanterar miljöoffer full&lt;br&gt;rättshjälp vid skadeståndsprocesser.---Det bör dessutom i miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införas föreskrifter om rättshjälp till sakägare vid koncessionsprövning.&lt;br&gt;Alternativt kan det åläggas sökanden att stå för sakägarnas kostnader vid&lt;br&gt;koncessionsprövning enligt de regler som gäller vid vattenmål. - - -&lt;br&gt;Slutligen bör försäkringsbolagen åläggas att till privatpersoner till-&lt;br&gt;handahålla en rättsskyddsförsäkring till ett belopp i storleksordningen&lt;br&gt;500 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.2 Bör miljöskadelagen ingå i miljöbalken?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.2.1 Statens Järnvägar, SJ: SJ tillstyrker kommitténs förslag att&lt;br&gt;införa miljöskadelagens regler i den nya miljöbalken. Skadestånd vid&lt;br&gt;miljöskada är ett betydelsefullt sanktionsmedel med nära anknytning till&lt;br&gt;de övriga sanktioner som behandlas i miljöbalken. Skadeståndsinstrumen-&lt;br&gt;tet måste dock tydligare kopplas till till de allmänna aktsamhetsreglema&lt;br&gt;och de regler som baseras på gränsvärden, t.ex. miljökvalitetsnormer.&lt;br&gt;Kommittén konstaterar själv i kap. 18 att denna koppling är otydlig i&lt;br&gt;förslaget och att en skadeståndsskyldighet inom hela miljöbalkens område&lt;br&gt;skulle medföra en mycket stor utvidgning av det strikta skadeståndsansva-&lt;br&gt;ret. Kommitte’n har därför avstått från en sådan lösning. Enligt SJ:s&lt;br&gt;mening visar detta mer på svagheterna i de övergripande reglema i&lt;br&gt;miljöbalken , än att principen som sådan skulle vara felaktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.2.2 Mjölby kommun: Kommunen tillstyrker förslaget om att&lt;br&gt;införliva miljöskadelagen i miljöbalken. Mjölby kommun delar utredarens&lt;br&gt;uppfettning att skadestånd vid miljöskada onekligen har ett nära samband&lt;br&gt;med kravet på en ren och hälsosam miljö. Införs miljöskadelagens regler&lt;br&gt;i balken ges dessutom en bättre överblick över sanktionssystemet inom&lt;br&gt;hela miljörätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.2.3 Borås kommun: Kommunen har anfört att en utökning av&lt;br&gt;miljöskadelagens omfettning fås genom att den införs i miljöbalken. För&lt;br&gt;att miljöskadelagens intentioner skall kunna förverkligas krävs enligt&lt;br&gt;kommunens uppfettning vissa förändringar av det nuvarande systemet.&lt;br&gt;Förändringarna rör miljöskadeförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;434&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.2.4 Försäkringsjuridiska föreningen: Föreningen har anfört att&lt;br&gt;förslaget innebär att den relativt farska miljöskadelagens regler nu skulle&lt;br&gt;föras över till den nya miljöbalken, där de bl.a. med tanke på sin&lt;br&gt;civilrättsliga karaktär passar mindre väl. Som berörs i motiven, arbetar&lt;br&gt;man vidare samtidigt inom Europarådet på en konvention om ersättning&lt;br&gt;för miljöskador; miljöskyddskommittén har dock inte kunnat anpassa sitt&lt;br&gt;förslag till konventionsförslaget som det för närvarande ter sig. Också&lt;br&gt;konventionsarbetet kan vara ett skäl för att tills vidare inte vidta några&lt;br&gt;mera genomgripande ändringar i skadeståndssystemet på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.3 Fastighetsanknytningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.3.1 Kustbevakningen, Lunds universitet och Mi^jöskadeförsäk-&lt;br&gt;ringsutredningen: Dessa är positiva till att festighetsanknytningen&lt;br&gt;frångås. Detta främst eftersom gränsdragningen är oklar och då det är&lt;br&gt;omotiverat att göra skillnad mellan t.ex., å ena sidan, skador som härrör&lt;br&gt;från verksamhet på en festighet och, å andra sidan, skador vid trans-&lt;br&gt;porter. Kustbevakningen har tillagt att regleringen bör kunna ske utan att&lt;br&gt;avvakta det pågående internationella arbetet. Lunds universitet tillägger&lt;br&gt;att gränsdragningsproblem kan uppstå vad angår de ersättningsbe-&lt;br&gt;rättigade, vilket bör föranleda ytterligare utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.3.2 Sjöfartsverket och Sveriges redareförening: Dessa anser att&lt;br&gt;det pågående internationella arbetet bör avvaktas. Någon ordentlig analys&lt;br&gt;har inte gjorts i betänkandet. Det är olämpligt med en svensk särlösning.&lt;br&gt;Det skulle bl.a. kunna störa arbetet med en HNS-konvention genom att&lt;br&gt;omöjliggöra en uppdelning av det strikta ansvaret mellan redarna och&lt;br&gt;lastägama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.3.3 Sveriges försäkringsförbund och Sjöassuradörernas förening:&lt;br&gt;De är kritiska. Konsekvenserna av förslaget är inte tillräckligt utredda.&lt;br&gt;Dagens trafikförsäkring omfettar inte ren förmögenhetsskada. Konsekven-&lt;br&gt;serna av en ren förmögenhetsskada är omöjliga att beräkna. Det är därför&lt;br&gt;osäkert om försäkringsbolagen kan åta sig att teckna försäkring för ren&lt;br&gt;förmögenhetsskada vid t.ex. transporter. Vem som skall vara ansvarig&lt;br&gt;enligt miljöbalken är oklart. Är det fordonsägaren? Vem blir i så fell&lt;br&gt;ansvarig om fordonet brukas olovligen? Vid transporter kan flera olika&lt;br&gt;rättssubjekt vara inblandade. Den fektiske fraktföraren kan sakna&lt;br&gt;kännedom om vad lasten består av. I kommittéförslaget saknas vägled-&lt;br&gt;ning om vem som i sådant fell har ansvaret. Ansvarighetsreglema för in-&lt;br&gt;ternationella godstransporter grundas på internationella konventioner.&lt;br&gt;Eftersom transporter ofta är gränsöverskridande bör reglema vara&lt;br&gt;enhetliga i olika länder. Detta för att inte störa den internationella&lt;br&gt;handeln och snedvrida konkurrensförhållandena. Stor möda har i det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;435&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationella arbetet lagts ned på detta. Kommittéförslaget berör Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;överhuvudtaget inte denna typ av aspekter. Europarådskonventionen Bilaga 4&lt;br&gt;undantar transporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.3.4 Försäkringsjuridiska föreningen: Föreningen har anmärkt att&lt;br&gt;förslaget innebär en avsevärd utvidgning av skadeståndsansvaret genom&lt;br&gt;att bl.a. vattenförorening från fertyg och buller från flygplan och båtar&lt;br&gt;kommer att omfettas. Vidare är det ovisst vad som krävs för att medver-&lt;br&gt;kan skall anses föreligga och hur ansvaret i sådana fell skall fördelas.&lt;br&gt;Skälighetsregeln som i miljöbalksförslaget återfinns i 29 kap. 5 § 2&lt;br&gt;stycket lär bli betydligt svårare att tillämpa om förslaget genomförs. Det&lt;br&gt;uppstår forsäkrigstekniska svårigheter, som inte närmare behandlats i&lt;br&gt;betänkandet. Det är lämpligt att avvakta det internationella arbete som&lt;br&gt;pågår för sjöfertens del (HNS-konventionen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.4 Omgivningsbegreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.4.1 Mi^jöskadeförsäkringsutredningen: Utredningen har lämnat&lt;br&gt;två exempel på nackdelar med det idag använda begreppet omgivning.&lt;br&gt;Det första är ett som framförts från försäkringshåll. Det har därifrån&lt;br&gt;framhållits att ett vanligt avgränsningsproblem i dag, vid bedömningen&lt;br&gt;av om försäkringsfell föreligger eller ej, är vad som är att hänföra till&lt;br&gt;omgivningen när en febriksägare (verksamhetsidkare) har anlitat en&lt;br&gt;byggentrepenör för att utföra t.ex. målningsarbeten som får till följd att&lt;br&gt;inom fabriksområdet parkerade bilar, som tillhör de anställda, får&lt;br&gt;lackskador genom färgfläckar. Fabriksägaren har för sådant fell låtit&lt;br&gt;bedriva den skadegörande verksamheten (6 § miljöskadelagen). När det&lt;br&gt;gäller att bedöma fabriksägarens ansvar, uppstår frågan om det är i&lt;br&gt;förhållande till fabriksägarens egna verksamhet eller till entrepenörens&lt;br&gt;verksamhet som avgränsningen mot omgivningen skall ske. Vad svaret&lt;br&gt;är på denna fråga är oklart. Det andra exemplet som Miljöskadeförsäk-&lt;br&gt;ringsutredningen har tagit upp rör att avgränsning mellan verksam-&lt;br&gt;hetsområdet och omgivningen har fått en mindre lyckad lösning när det&lt;br&gt;gäller flygbesprutning (jfr. förarbetena till miljöskadelagen, prop.&lt;br&gt;1985/86:83 s. 39). Om ett bekämpningsmedel sprids genom flygbe-&lt;br&gt;sprutning som har skett inom ett noga avgränsat område och allmänheten&lt;br&gt;har varnats för tillträde så betraktas besprutningsområdet som verksam-&lt;br&gt;hetsområde. Den som med stöd av allemansrätten uppehåller sig inom&lt;br&gt;området och lider t.ex. personskada med anledning av besprutningen kan&lt;br&gt;därför inte åberopa den nuvarande miljöskadelagen som grund för rätt till&lt;br&gt;ersättning. Den skadelidande har att hålla sig till skadeståndslagen&lt;br&gt;(1972:207) med dess krav på uppsåt eller vållande. Detta anser ut-&lt;br&gt;redningen inte vara tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;436&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.4.2 Sveriges försäkringsförbund: Försäkringsförbundet har anfört&lt;br&gt;att det är oklart vad som menas med skada på &amp;quot;omgivningen&amp;quot;. Är det&lt;br&gt;meningen att personer eller föremål som vistas tillfälligt på festigheten&lt;br&gt;skall omfettas av lagen? Det är åter oklart vad som menas med att&lt;br&gt;verksamhet på festighet orsakar skada. Skall ansvar föreligga för&lt;br&gt;vådahändelser eller sabotage, där de som bedriver verksamheten inte&lt;br&gt;kunnat förhindra att miljöskada inträffat?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.5 Störningskällor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.5.1 Statens Jordbruksverk samt Uppsala och Lunds universitet:&lt;br&gt;Dessa är kritiska i vad avser biotekniska produkter. De motargument som&lt;br&gt;framförs är i huvudsak att ytterligare analys behövs, att det kan ifråga-&lt;br&gt;sättas om det är lämpligt att specialreglera produktansvaret för en speci-&lt;br&gt;fik produkt, att den korta preskriptonstiden kan ställa till problem, att&lt;br&gt;biotekniska produkter många gånger inte är ferligare än kemiska produk-&lt;br&gt;ter som inte omfettas, att det är svårt att definiera vad som är en&lt;br&gt;bioteknisk produkt, samt att tillstånd för hanteringen kommer att krävas&lt;br&gt;och förbud kommer att kunna meddelas mot hanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.5.2 MUjöskadeförsäkringsutredningen, Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd och Försäkringsjuridiska föreningen: Miljöskadeförsäk-&lt;br&gt;ringsutredningen anser att uppräkningen bör utökas med biotekniska&lt;br&gt;produkter och strålning samt, tillsammans med, Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd och Försäkringsjuridiska föreningen att bestämmelserna om&lt;br&gt;spräng- och grävskador bör stå kvar och införas i miljöbalken. Om en&lt;br&gt;överfyttning av de sistnämnda skadorna till jordabalken skulle ske finns&lt;br&gt;det ytterligare skadeorsaker som borde följa med t.ex. buller. Miljöska-&lt;br&gt;deförsäkringen omfettar dessutom inte skador enligt jordabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.5.3 Sveriges försäkringsförbund: Förbundet anser att det i&lt;br&gt;miljöbalken bör införas en hänvisning om att gräv- och sprängskador&lt;br&gt;regleras i 3 kap. jordabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.6 Privatpersoners ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.6.1 Mi^jöskadeförsäkringsutredningen och Sveriges försäkrings-&lt;br&gt;förbund: Dessa är kritiska och anser att privatpersoner som orsakar&lt;br&gt;skador genom de stömingskällor som är aktuella bör omfettas av strikt&lt;br&gt;ansvar. För den skadelidandes del är det lika illa om det är en privat-&lt;br&gt;person som orsakat skadan. Principen att förorenaren betalar bör gälla&lt;br&gt;även för privatpersoner. Skulle skadeståndet i något fell bli oskäligt be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;437&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tungande kan jämkning ske enligt skadeståndslagen. Den vanligaste skad-&lt;br&gt;orsaken, en läckande oljetank, täcks av den vanliga villaförsäkringen som&lt;br&gt;näst intill alla villaägare har. Att undanta privarpersoner skulle begränsa&lt;br&gt;området för rätt till ersättning ur miljöskadeförsäkringen. Försäkringsför-&lt;br&gt;bundet har tillagt att, om det strikta ansvaret tas bort för privatpersoner,&lt;br&gt;så kan det antas att försäkringsbolagen anpassar sina ansvarsförsäkringar&lt;br&gt;till detta och således kräver culpa för att försäkringsfall skall föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.6.2 Försäkringsjuridiska föreningen: Anser att goda skäl kan&lt;br&gt;anföras för att det strikta ansvaret inte skall träffa privata fastighetsägare&lt;br&gt;och tomträttshavare. Det är även om ansvaret delvis kan täckas genom&lt;br&gt;ordinär försäkring sällynt att privatpersoner bär ett strikt ansvar inom&lt;br&gt;skadeståndsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.7 Preskription&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.7.1 Sveriges geologiska undersökning, SGU samt Kammarkolle-&lt;br&gt;giet och Kammarrätten i Stockholm: Dessa tillstyrker förslaget om att&lt;br&gt;förlänga preskriptionstiden till 30 år för personskadorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.7.2 Lunds universitet: Universitetet har ifrågasatt varför preskrip-&lt;br&gt;tionstiden skall utsträckas just på detta område och inte i andra samman-&lt;br&gt;hang där risken för allvarlig skada är överhängande, såsom när det gäller&lt;br&gt;atomolyckor och produktskador. Det föreligger dessutom en internationell&lt;br&gt;dimension som belyses av diskussionen om produktansvaret, nämligen en&lt;br&gt;anpassning till övriga Europa. Ej heller kan bortses från de särskilda&lt;br&gt;tillämpningsproblem som uppstår när mycket lång tid har gått mellan&lt;br&gt;beteende och skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.7.3 Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges&lt;br&gt;industriförbund, Svenska kraftverksföreningen, Föreningen skogsin-&lt;br&gt;dustrierna och Svenska arbetsgivareföreningen: Dessa anser att det&lt;br&gt;inte finns skäl att förlänga den nuvarande preskriptionstiden på 10 år till&lt;br&gt;30 år. De har också hänvisat till nackdelarna i förhållande till miljöskade-&lt;br&gt;försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.7.4 Mi^öskadeförsäkringsu tred ningen, Koncessionsnämnden för&lt;br&gt;miljöskydd, Försäkringsförbundet och Försäkringsjuridiska före-&lt;br&gt;ningen: Dessa har påtalat svårigheter med att täcka ansvaret genom för-&lt;br&gt;säkring och svårigheterna med att efter lång tid framställa krav och pro-&lt;br&gt;cessa mot den skadeståndsskyldige. Rätten att få ersättning från&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen kommer att försämras. En skadelidande kan få&lt;br&gt;ersättning ur miljöskadeförsäkringen om rätten till ersättning har pre-&lt;br&gt;skriberats. Nu gäller tio år, om kommitténs förslag genomförs kommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;438&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en tid om trettio år att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.2.7.5 Sjöassuradörernas förening: Även de pekar på svårigheterna&lt;br&gt;att täcka ansvaret genom försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18.3 Miljöskadeförsäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;18.3.1 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Vi anser att systemet bör&lt;br&gt;byggas ut till att omfetta även handräckningskostnader vid insolvens vad&lt;br&gt;avser sanering och återställning. Ett återkommande problem som tenderar&lt;br&gt;att växa är frågan hur man i samband med konkurser skall kunna&lt;br&gt;finansiera kvarstående skyldigheter beträffande sanering av t.ex.&lt;br&gt;miljöferligt avfell eller förorenad mark. Den av utredningen föreslagna&lt;br&gt;20:8 § öppnar visserligen möjlighet för prövningsmyndigheten att ställa&lt;br&gt;krav på säkerhet även för miljöferlig verksamhet. Det kommer likväl att&lt;br&gt;finnas ett behov av ytterligare finansieringslösningar för befintliga&lt;br&gt;verksamheter eller i de fell säkerheten visar sig vara för liten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.3.2 Länsstyrelsen i Kalmar län: I samband med konkurser har i&lt;br&gt;Kalmar län uppstått saneringsbehov där finansieringen varit problematisk.&lt;br&gt;Det är därför angeläget att medel kan ställas til förfogande för sådana&lt;br&gt;saneringar. En möjlighet vore att bredda den obligatoriska miljöskadeför-&lt;br&gt;säkringen till att gälla även dessa fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.3.3 Länsstyrelsen i Örebro län: Hur gamla miljöproblem som beror&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på &amp;quot;gamla synder&amp;quot; skall avhjälpas tas inte upp i balken. Balken riktar sig&lt;br&gt;till fysiska och juridiska personer som driver någon form av verksamhet&lt;br&gt;eller vidtar någon form av åtgärd som omfettas av balkens bestämmelser.&lt;br&gt;Många av miljöproblemen är ofta förorsakade av verksamheter och&lt;br&gt;fysiska/juridiska personer som inte längre finns. För att lösa sådana&lt;br&gt;miljöproblem krävs en omfettande insats från statens sida. De medel som&lt;br&gt;idag finns avsatta för att återställa t.ex. förorenad mark är inte på långt&lt;br&gt;när tillräckliga. Medel behövs för att återskapa biotoper, återställa land-&lt;br&gt;och vattenmiljöer, sanera mark m.m. Länsstyrelsen har tidigare föreslagit&lt;br&gt;(yttrande rörande SOU 1992:141 Miljöferligt avfell - nya regler) att det&lt;br&gt;är rimligt att en del av de medel som nu finns inom den s.k. miljöskade-&lt;br&gt;försäkringen kan disponeras för liknande ändamål. Någon form av&lt;br&gt;fondering av medel måste ske för att göra det möjligt attt komma till&lt;br&gt;rätta med gamla miljöproblem.---1 § Följande tillägg bör göras &amp;quot;För&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning i vissa fell till den som har lidit skada enligt 29 kap., samt för&lt;br&gt;att vidta åtgärder enligt 3 kap. 3 § 2 st. om den som orsakat skadan inte&lt;br&gt;längre finns, skall det finnas en försäkring ...&amp;quot; och &amp;quot;... som regeringen&lt;br&gt;bestämmer. Staten skall bidra till försäkringen med lika mycket som den&lt;br&gt;totala årspremien. Beloppen skall .... ” För att inte enbart de som idag är&lt;br&gt;skyldiga att erlägga premie till miljöskadeförsäkringen skall bekosta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;439&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättning enligt p. 3 samt för att vidta åtgärder enligt ovan bör staten Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;också bidra till försäkringen. Det är rimligt att statens andel, som ju mest Bilaga 4&lt;br&gt;rör &amp;quot;gamla synder&amp;quot;, är minst lika stor som övriga inbetalda premier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.3.4 Mjölby kommun: Vad avser frågan om obligatorisk ansvarsför-&lt;br&gt;säkring bör en sådan utredas närmare. Bestämmelserna om nuvarande&lt;br&gt;miljöskadeförsäkring bör dock införlivas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.3.5 Växjö kommun: Kommunen vill ifrågasätta riktigheten av att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunala verksamheter typ avfallshanteringar och avloppsreningsan-&lt;br&gt;läggningar skall bidra med avgifter till miljöskadeförsäkringen.---Om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa verksamheter som i sig inrättats för att motverka miljöskada ändå&lt;br&gt;orsakar skada enligt 29 kapitlet kommer kommunen som huvudman att&lt;br&gt;ha strikt skadeståndsansvar. Vi ser det som osannolikt att ersättning till&lt;br&gt;skadelidande för skada som orsakats av kommunal verksamhet någonsin&lt;br&gt;kommer att tas från miljöskadeförsäkringen eftersom 30 kap. 2 §&lt;br&gt;sannolikt aldrig kommer att uppfyllas. Om någon beredskap mot&lt;br&gt;eventuella framtida skador ändå anses måste finnas, kan individuella&lt;br&gt;miljöfonder vara ett alternativ. Medel ur fonden skulle då kunna utnyttjas&lt;br&gt;för att göra exempelvis recipientåtgärder eller för att ersätta skadelidan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.3.6 Borås kommun: En utökning av Miljöskadelagens omfettning fås&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom att den införs i Miljöbalken. För att Miljöskadelagens intentioner&lt;br&gt;skall kunna förverkligas krävs enligt vår uppfettning vissa förändringar&lt;br&gt;av det nuvarande systemet.---De pengar som tas in via Miljöskadeför-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkringen bör omsättas, dvs pengarna skall inte bara samlas hos de&lt;br&gt;nuvarande administratörerna - de fem största försäkringsbolagen - som&lt;br&gt;får del av ränteintäkterna som ersättning för sin administrativa insats. - -&lt;br&gt;- Miljöskadekonsortiet skall om möjligt bemyndigas att självt eller att&lt;br&gt;via kronofogdemyndighet kräva in pengar från dem, som inte betalar in&lt;br&gt;sin försäkringsavgift. — Miljöbalken bör innehålla föreskrift om att viss&lt;br&gt;del av - eller viss del av avkastningen från - inbetalda miljöskadeförsäk-&lt;br&gt;ringsavgifter skall avsättas för miljöundersökningar, utarbetande av&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer och branschvisa råd.---Dessa speciella medel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle även kunna användas för att täcka saneringskostnader i de fell&lt;br&gt;någon inte kan ställas till ansvar. Medlen skulle också kunna användas&lt;br&gt;i andra fell där kostnaderna inte täcks av den som vållat olycka etc.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vänder oss också mot att lagstiftningen låter tillsynsmyndigheten göra&lt;br&gt;arbetet med att kräva betalning av (miljöskade)avgifter till försäkrings-&lt;br&gt;bolag via förelägganden. Det förekommer inte inom något annat område,&lt;br&gt;såvitt vi känner till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.3.7 Örnsköldsviks kommun: Miljöskadeförsäkringen i 30 kap. 3 §&lt;br&gt;har ingen koppling till det myndighetsmässiga miljöarbetet. Därför är det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;440&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ologiskt att ansvaret för indrivningen av medel till försäkringen ligger på&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna. För den kommunala miljönämnden känns denna&lt;br&gt;indrivningsverksamhet synnerligen främmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.3.8 Sveriges Försäkringsförbund: Det är väsentligt att tillsynen ej&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får påverkas av det förhållandet att eventuella skador kan komma att&lt;br&gt;täckas av förekommande försäkringar. Den obligatoriska miljöskadeför-&lt;br&gt;säkringen infördes för att kunna ge ersättning till fysiska personer (och&lt;br&gt;mindre enskilda företag) för person- eller sakskada enligt miljöskadelagen&lt;br&gt;i de fall att skadevållaren är okänd eller insolvent eller skadeståndsans-&lt;br&gt;pråket är preskriberat. Miljöskadeförsäkringens konstruktion gör att&lt;br&gt;företag som önskar ha ett skydd mot skadeståndsanspråk på grund av&lt;br&gt;miljöskador har anledning att skaffa en ansvarsförsäkring. — Förbundet&lt;br&gt;vill framhålla vikten av att den omfattande balken med den långtgående&lt;br&gt;delegeringen av tillsynsansvaret till bl.a. kommuner inte får medföra en&lt;br&gt;ojämn tillsyn och rättstolkning i de olika kommunerna. Tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heterna måste inneha hög kompetens samt upprätthålla samma am-&lt;br&gt;bitionsnivå. ---Det är betydelsefullt att tillsynen ej påverkas av att en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eventuell skada kommer att täckas av en försäkring. Självfallet får inte&lt;br&gt;heller det förhållandet att det aktuella objektet har nära anknytning till&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten, t.ex. en kommuns tillsyn av kommunalt bolag,&lt;br&gt;inverka på tillsynen.---Förbundet anser att kontrollen över de olika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsmyndigheternas verksamhet genomgående bör handhas av en&lt;br&gt;särkild myndighet. Detta för att främja en enhetlig och likformig tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.3.9 Sjöassuradörernas Förening: De synpunkter på förslaget som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följer nedan tar endast sikte på regler som berör sjö- och transportför-&lt;br&gt;säkring. I övrigt ansluter sig föreningen till det yttrande som avgivits av&lt;br&gt;Försäkringsförbundet.---Enligt försäkringsavtalslagen är transportför-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkring antingen sjöförsäkring eller annan transportförsäkring. Sjöförsäk-&lt;br&gt;ring är försäkring mot fara för vilken det försäkrade intresset utsättes för&lt;br&gt;under transport. Det är således försäkringar som skyddar redare,&lt;br&gt;varuägare och andra intressenter i samband med sjötransporter. Andra&lt;br&gt;transporter än sjötransporter faller under uttrycket &amp;quot;annan transportför-&lt;br&gt;säkring&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18.3.10 Miljöcentrum: Miljöskadeförsäkring - Genom den s.k.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöskadeförsäkringen skall som bekant miljöoffer tillerkännas skades-&lt;br&gt;tånd, i den händelse skadevållaren är anonym, har gått i konkurs etc.&lt;br&gt;Försäkringen administreras av ett konsortium och finansieras genom&lt;br&gt;avgifter från företag, som bedriver miljöferlig verksamhet. Hitintills har&lt;br&gt;så vitt känt ingen ersättning utbetalats från försäkringen.---Vi vill dock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sammanhanget rikta regeringens uppmärksamhet på, att den som söker&lt;br&gt;ersättning från miljöskadeförsäkringen är i stort sett rättslös jämfört med&lt;br&gt;om skadeståndsanspråk riktas mot en skadegörare inför domstol enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;441&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöskadelagen.---Konsortiets beslutsprocess bygger på ett skriftligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förfarande. Den skadedrabbade har inga möjligheter att utifrån ett&lt;br&gt;konventionellt tvåpartsförhållande hävda sin rätt genom en muntlig och&lt;br&gt;offentlig förhandling. Däri finns måhända orsaken till att konsortiet ännu&lt;br&gt;ej utbetalat några skadestånd. Vi föreslår därför, att det i Miljöbalkens&lt;br&gt;kapitel om miljöskadeförsäkring redan nu införs en paragraf, enligt&lt;br&gt;vilken den som riktar anspråk mot miljöskadeförsäkringen garanteras en&lt;br&gt;rättslig prövning inför festighetsdomstol enligt de regler som gäller vid&lt;br&gt;skadeståndsprocesser enligt miljöskadelagen. Konsortiet skall därvid ges&lt;br&gt;ställning som motpart till den skadedrabbade.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;19 Ansvars-, organisations- och resursfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;19.1 Central nivå&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;19.1.1 Överbefälhavaren, ÖB: Utredningen föreslår en ny definition på&lt;br&gt;begreppet sektormyndighet som är direkt kopplat till miljöområdet och&lt;br&gt;inte till den sektorprincip som tillämpas idag där bl.a. försvarsmakten är&lt;br&gt;en del av sektorn totalförsvar. Utredningen föreslår att regeringen för de&lt;br&gt;olika miljösektorer som finns i miljöbalken utser särskilt ansvariga&lt;br&gt;sektormyndigheter. Dessa myndigheter skall ha de övergripande ansvaret&lt;br&gt;för respektive sektor och fortlöpande informera regeringen. Det är&lt;br&gt;tveksamt att ändra på en sedan länge inarbetad definition och ÖB föreslår&lt;br&gt;i stället att ett nytt begrepp framtages. Enligt ÖB:s uppfettning skall&lt;br&gt;dagens sektormyndigheter bibehålla det ansvar som lagts fest enligt den&lt;br&gt;s.k. sektorprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1.2 Statskontoret: I 19:3 behandlas sektorsansvaret. Det sker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kortfattat och utan närmare belysning av vilka effekter balkens allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsregler, generella styrmedel och paraplyregler kan ha för&lt;br&gt;möjligheterna för de centrala myndigheterna i de miljöpåverkande&lt;br&gt;sektorer att agera mer kraftfullt. Vi är av den uppfattningen att detta är&lt;br&gt;viktiga frågeställningar för överväganden om hur ändamålet med&lt;br&gt;miljöbalken bäst skall främjas och &amp;quot;hållbar utveckling&amp;quot; säkerställas.&lt;br&gt;Organisationen inom resp, sektor för att driva miljöfrågorna är därvid en&lt;br&gt;viktig komponent. Samorganisation med säkerhets- och/eller kvalitets-&lt;br&gt;funktioner kan vara intressant inom vissa sektorer. Controllerfunktion&lt;br&gt;eller linjeenhet kan behöva övervägas beroende på om miljöpåverkan&lt;br&gt;ligger i myndighetens egen verksamhet eller uteslutande ute i sektorn.&lt;br&gt;Miljöpolicy, miljöhandlingsplan/sektorplan, uppföljning och utvärdering/-&lt;br&gt;revision, samt årlig miljörapport är lämpliga ledningsinstrument.---Vi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är av den uppfattningen att miljöbalksförslaget ger en betydande frihet att&lt;br&gt;utforma myndighetsorganisationen på olika sätt. Vi anser att även annan&lt;br&gt;utveckling direkt bör beaktas i Miljöorganisationsutredningen. Lagstift-&lt;br&gt;ningen är blott en infallsvinkel. - - - Det miljöbalksförslaget tillför i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;442&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19:5:2 uppfattar vi främst vara att vidga hushållningsbegreppet utöver Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;användningen av marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt och att Bilaga 4&lt;br&gt;koppla samman hushållnings- och kretsloppsprincipema.---Detta vill&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vi inte invända emot. Det är förmodligen lämpligt. Men den tanke som&lt;br&gt;framskymtar att det skulle vara &amp;quot;en fördel om samtliga frågor av&lt;br&gt;hushållningskaraktär, som kommer att ingå i miljöbalken, kunde samlas&lt;br&gt;under ett och samma ämbetsverk&amp;quot; är inte övertygande. De mer om-&lt;br&gt;fattande s.k. paraplybestämmelsema som skall tillämpas inom allt fler&lt;br&gt;områden väcker snarare frågan hur uppgifterna kan fördelas.---Den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet som skall bedrivas, dess karaktär och samband med andra&lt;br&gt;verksamheter samt kompetens och resurskrav är några andra infallsvink-&lt;br&gt;lar. Organisationsförändringar som ansvars- och uppgiftsfördelning bör&lt;br&gt;i möjligaste mån utarbetas med ett helhetsperspektiv där den sam-&lt;br&gt;hällsekonomiska kostnadseffektiviteten att nå miljömålen ingår. - - -&lt;br&gt;Statskontoret har tidigare, i mars 1992, på uppdrag av regeringen lagt&lt;br&gt;visst förslag rörande Socialstyrelsens roll inom hälsoskyddet. Detta finns&lt;br&gt;refererat i Miljöskyddskommitténs betänkande. Det nu föreliggande&lt;br&gt;miljöbalksbetänkandet synes inte väsentligt rubba grunden för vårt förslag&lt;br&gt;från 1992 även om vissa omformuleringar skulle behövas som att&lt;br&gt;Socialstyrelsen skall ha ansvar att medverka i arbetet att ta fram&lt;br&gt;hälsoinriktade miljökvalitetsnormer. Statskontorets förslag till ansvarsför-&lt;br&gt;delning bör vara ett av huvudalternativen för Miljöorganisationsutred-&lt;br&gt;ningen att överväga.---Möjligheten att meddela generella föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har vidgats till samtliga lagar som nu föreslås rymmas inom balken.&lt;br&gt;Speciellt betonas möjligheterna att generellt reglera omfattningen av&lt;br&gt;skyddsåtgärder och försiktighetsmått för hela branscher eller verksam-&lt;br&gt;hetsområden. Vårt intryck blir att man inte kan dra några andra&lt;br&gt;organisatoriska konsekvenser av miljöbalksförslaget än att friheten att&lt;br&gt;fördela ansvar på olika sätt mellan myndigheterna ökar. Detta är&lt;br&gt;uppfordrande för Miljöorganisationsutredningen som rimligen måste söka&lt;br&gt;ett bredare underlag för sina överväganden. - - -1 avsnittet 19:5:5 anförs&lt;br&gt;med kort motivering att det inte finns anledning föreslå några organisato-&lt;br&gt;riska förändringar inom strålskyddsområdet. Kommittén har inte närmare&lt;br&gt;belyst vad som karaktäriserar denna väl fungerande ansvarsfördelning&lt;br&gt;och om den kan stå modell for andra områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1.3 Närings- och Teknikutvecklingsverket, NUTEK: I det förslag&lt;br&gt;till miljöbalk som nu har presenterats har man angett att Naturresurslagen&lt;br&gt;i princip förs över oförändrad. Så vitt NUTEK kan bedöma har dock inte&lt;br&gt;6 kap. 3 § i Naturresurslagen någon motsvarighet i Miljöbalken. Detta&lt;br&gt;anser verket har en klart förvirrande effekt på arbetet som pågår inom&lt;br&gt;riksintresseområdet. Detta i synnerhet som förändringen inte på något sätt&lt;br&gt;förklaras eller på annat sätt påvisas. Ett resonemang förs visserligen i&lt;br&gt;Miljöbalken om att &amp;quot;frågor om myndighetsorganisation och myndig-&lt;br&gt;hetsansvar i stor utsträckning får regleras genom särskilda förordningar&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;443&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom detta är precis det sätt på vilket man tidigare har arbetat även Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;med Naturresurslagen borde det dock inte innebära någon förändring av Bilaga 4&lt;br&gt;lagtexten. Verket anser med hänvisning till det redovisade resonemanget&lt;br&gt;att Naturresurslagens 6 kap. 3 § bör återfinnas i Miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1.4 Statens Strålskyddsinstitut, SSI: Kärnteknisk verksamhet i form&lt;br&gt;av drift av kämreaktorer, kämavfell shan te ring, transporter av kärnämne&lt;br&gt;eller kämavfell, fabrikation av kärnbränsle m.m. utgör definitionsmässigt&lt;br&gt;även sådan verksamhet med strålning som avses i 2 kap. 11 § Miljöbal-&lt;br&gt;ken och som alltså balken gäller enligt 2 kap. 10 §. Kärnteknisk&lt;br&gt;verksamhet regleras nu dels av kämtekniklagen, dels ock av strålskydds-&lt;br&gt;lagen. Kämkraftsinspektionens, SKI:s och SSI:s tillståndsgivning och&lt;br&gt;tillsyn sker i nära samarbete mellan de båda myndigheterna. Vissa&lt;br&gt;tillstånd enligt kämtekniklagen ges av SSI, nämligen i de fell där&lt;br&gt;strålskyddsaspektema överväger. Tillsynen enligt strålskyddslagen av&lt;br&gt;kärnteknisk verksamhet utgör en stor del av SSI:s myndighetsutövning.&lt;br&gt;Den sker inom en huvudenhet hos SSI, där ett trettiotal tjänstemän,&lt;br&gt;strålskyddsinspektörer m.fl. arbetar. Härtill kommer att den forskning&lt;br&gt;som bedrivs i regi av SSI:s huvudenhet för forskning också i stor&lt;br&gt;utsträckning avser strålning vid kärnteknisk verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1.5 Länsstyrelsen i Södermanlands län: De centrala verkens uppsikt&lt;br&gt;över förhållandena inom respektive område bör renodlas i förhållande till&lt;br&gt;de rent operativa uppgifterna. Med undantag möjligen för strålskyddet&lt;br&gt;och biotekniken bör således verken inte ha några direkta tillsynsuppgifter&lt;br&gt;över verksamheter och anläggningar. Att förbereda och meddela&lt;br&gt;generella föreskrifter blir centrala uppgifter av stor betydelse i det&lt;br&gt;framtida miljöarbetet. Att tillsammans med den regionala nivån följa upp&lt;br&gt;de nationella målen (inklusive hushållningsfrågoma) genom utvärdering&lt;br&gt;av miljötillståndet och miljöarbetet är andra viktiga uppgifter för de&lt;br&gt;centrala verken. En viktig uppgift för verken är också att stödja det&lt;br&gt;regionala miljöarbetet och även via länsstyrelserna det lokala arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1.6 Länsstyrelsen i Gotlands län: Länsstyrelsen förordar att&lt;br&gt;Naturvårdsverket byter namn till Miljöverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1.7 Länsstyrelsen i Blekinge län: De centrala verkens övergripande&lt;br&gt;ansvar bör betonas. Verkens uppsikt över förhållandena inom resp,&lt;br&gt;område bör renodlas i förhållande till de rent operativa uppgifterna. Med&lt;br&gt;undantag möjligen för strålskyddet bör således verken inte ha några&lt;br&gt;direkta tillsynsuppgifter över verksamheter och anläggningar. Att&lt;br&gt;förbereda och utfärda generella föreskrifter blir centrala uppgifter av stor&lt;br&gt;betydelse i det framtida miljöarbetet. Uppföljning av de nationella målen&lt;br&gt;(inkl, hushållningsfrågoma) genom utvärdering av miljötillståndet och&lt;br&gt;miljöarbetet är andra viktiga uppgifter för de centrala verken. Det är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;444&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också angeläget att verken stödjer det regionala miljöarbetet och det&lt;br&gt;lokala arbetet via länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1.8 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Det bör i 1 kap. 4 § beträffande&lt;br&gt;sektorsansvaret tydligare poängteras vikten av samordnande övergripande&lt;br&gt;miljöorgan på både nationell och regional nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1.9 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: De centrala verkens arbetsupp-&lt;br&gt;gifter inom respektive område av miljöbalkens arbetsfält bör renodlas till&lt;br&gt;att vara av övergripande natur och inte beröra rent operativa uppgifter.&lt;br&gt;Med vissa undantag bör verken således inte ha några direkta prövnings-&lt;br&gt;eller tillsynsuppgifter över verksamheter och anläggningar. Verkens&lt;br&gt;viktigaste arbetsuppgifter bör i stället vara att förbereda och meddela&lt;br&gt;föreskrifter med stöd av balken, att följa upp nationella mål genom&lt;br&gt;utvärdering av miljötillståndet och miljöarbetet samt inte minst att stödja&lt;br&gt;det regionala och lokala miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1.10 Mjölby kommun: Kommunen ifrågasätter nödvändigheten av det&lt;br&gt;relativt stora antalet tillsyns- och tillståndsmyndigheter inom miljöom-&lt;br&gt;rådet. Det borde ligga i samhällets intresse att försöka skapa och renodla&lt;br&gt;så få centrala, regionala och lokala beslutsnivåer som möjligt. Därför ter&lt;br&gt;sig förslaget om inrättandet av ett centralt miljö- och naturresursverk som&lt;br&gt;tilltalande ur många aspekter. I ett sådant verk skulle en samordning av&lt;br&gt;de verksamheter, som idag bedrivs hos Naturvårdsverket, Boverket,&lt;br&gt;Strålskyddsinstitutet, Kemikalieinspektionen med flera myndigheter inom&lt;br&gt;miljöområdet, kunna ske. Ett dylikt verk skulle då naturligt vara&lt;br&gt;underställt det relativt nyinrättade Miljö- och naturresursdepartementet.&lt;br&gt;Såsom en ytterligare förstärkning och renodling av miljövårdsuppgifter&lt;br&gt;inom skilda samhällssektorer skall också en omvandling av vattendoms-&lt;br&gt;tolarna till miljödomstolar ses. Däremot anser kommunen, i likhet med&lt;br&gt;utredningen, att Kämkraftsinspektionens verksamhet ej bör inordnas i ett&lt;br&gt;nytt miljöverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1.11 Kalmar kommun: Utredningen menar att principen om det s.k.&lt;br&gt;sektorsansvaret från riksdagens miljöbeslut 1988 skall tolkas så att &amp;quot;vaije&lt;br&gt;sektor i samhället har ansvar för att lösa miljöproblem som uppstår inom&lt;br&gt;den egna sektorn&amp;quot;. Detta känns orimligt och felaktigt. En sektor skall&lt;br&gt;inte vara ansvarig för miljöproblem som uppkommit genom beslut eller&lt;br&gt;åtgärder utanför sektorns kontroll. Det riktiga vore att specialmotive-&lt;br&gt;ringen till 1 kap. 4 § ändrades till &amp;quot;vaije sektor i samhället har ansvar för&lt;br&gt;att lösa miljöproblem som uppstått på grund av den egna sektom&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1.12 Karlskrona kommun: Miljöarbetet i kommunerna torde&lt;br&gt;underlättas om de olika centrala verken på miljöns område integreras&lt;br&gt;eller slås samman. Ett sådant centralt miljöverks viktigaste uppgifter bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;445&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara att samordna, initiera och följa forskning och utveckling inom Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;miljöområdet, att vara kunskapsbärare och informationsbank, att meddela Bilaga 4&lt;br&gt;föreskrifter, råd och anvisningar, att vara tillsynsmyndighet för miljöfar-&lt;br&gt;liga verksamheter av nationell betydelse, att tillsammans med kommuner-&lt;br&gt;na samordna tillsynsarbetet.---I ett system där generella föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;används i stället för prövning for flertalet miljöferliga verksamheter bör&lt;br&gt;den regionala prövningsmyndigheten omfetta större områden än de&lt;br&gt;nuvarande länen. En sådan regional prövningsmyndighet bör utgöra andra&lt;br&gt;instans för tillsynsbeslut fettade av den kommunala tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1.13 Örebro kommun: Sektorsansvar är något som kommittén vill&lt;br&gt;föra fram (se s. 76 i del 1). För att få detta att fungera krävs för det&lt;br&gt;första att man grundligt tänker igenom vilka miljöbeslut som skall&lt;br&gt;festställas av sektorsmyndigheten och vilka beslut som en fristående&lt;br&gt;myndighet skall ta och för det andra att man har en granskning av att&lt;br&gt;relevanta miljömål tas fram samt att det sker någon slags revision på&lt;br&gt;uppsatta mål av en fristående myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1.14 Svenska naturskyddsföreningen: Ett kapitel i balken bör finnas,&lt;br&gt;som reglerar rättigheter och skyldigheter, samt där det anges vilken&lt;br&gt;myndighet som skall ha det yttersta ansvaret för tillsyn över respektive&lt;br&gt;sektor. Ansvaret för miljöfrågor ligger idag på många olika myndigheter&lt;br&gt;och kommer att göra det även i fortsättningen. Myndigheternas arbete&lt;br&gt;måste därför samordnas så att en gemensam rättstillämpning uppstår. Att&lt;br&gt;Naturvårdsverket blir den centrala tillsynsmyndigheten under Miljö- och&lt;br&gt;naturresursdepartementet är bra. Länsstyrelserna bör även fortsättningsvis&lt;br&gt;utöva tillsyn över de kommunala miljö- och hälsoskyddsnämndernas&lt;br&gt;verksamhet och även vara överprövningsmyndighet i fråga om för-&lt;br&gt;valtningsbesvär. En uppdelning av ansvarsområdena mellan ett framtida&lt;br&gt;ombildat Naturvårdsverk och länsstyrelserna borde ses över och utformas&lt;br&gt;på lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.1.15 Föreningen Skogsindustrierna: Kommittén vill föra över&lt;br&gt;tillsynen av skogsbrukets insatser för miljön till Naturvårdsverket och&lt;br&gt;länsstyrelserna. Skogsindustrierna avstyrker detta. Skogsvårdsorganisatio-&lt;br&gt;nen har under hela 1900-talet, med sitt nära och förtroendegivande&lt;br&gt;samarbete med näringen, starkt bidragit till skogsbrukets utveckling och&lt;br&gt;till att de högt uppsatta produktionsmålen har nåtts. Vi är övertygade om&lt;br&gt;att organisationen, med sin breda kompetens och goda kännedom om&lt;br&gt;lokala förhållanden, blir lika framgångsrik när det gäller att nå högt&lt;br&gt;ställda miljömål. Eftersom miljö- och skötselbeslut sammanvävs i den&lt;br&gt;praktiska driften bör även motsvarande gälla vid tillsynen av skogs-&lt;br&gt;brukets verksamhet. En skoglig myndighet som sköter tillsynen både vad&lt;br&gt;gäller produktion och miljö är resurseffektivast. Dels minskar behovet av&lt;br&gt;offentligt betalda resurser, dels minskar den tid som skogsbrukaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;446&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behöver lägga på myndighetskontakter.---Skogsindustrierna anser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljötillsynen för skogsbrukets del bör ligga hos skogsvårdsorganisatio-&lt;br&gt;nen och avstyrker att den överförs till Naturvårdsverket och länsstyrelser-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;19.2 Regional och lokal nivå&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;19.2.1 Riksdagens ombudsmän, JO: Enligt kommitténs förslag skall&lt;br&gt;tillsyn enligt miljöbalken i första hand ankomma på kommunerna.&lt;br&gt;Förslaget innebär att området for kommunernas tillsyn utvidgas väsent-&lt;br&gt;ligt. Även om någon principiell invändning inte kan resas mot förslaget&lt;br&gt;och även om de föreslagna förändringarna i regelsystemet i viss&lt;br&gt;utsträckning kan komma att underlätta tillsynsarbetet, vill jag peka på att&lt;br&gt;de nya tillsynsuppgiftema kommer att förutsätta att kommunerna förfogar&lt;br&gt;över specialkompetens och resurser som för närvarande inte finns i alla&lt;br&gt;kommuner. Kommittén säger sig (s. 744) vara medveten om att det, i en&lt;br&gt;tid med bristande resurser, kommer att bli en grannlaga uppgift för&lt;br&gt;kommunerna att prioritera sina arbetsinsatser på lämpligaste sätt och&lt;br&gt;framhåller (s. 751) att det sannolikt många gånger torde vara svårt att&lt;br&gt;inom varje kommun upprätthålla den kompetens som erfordras för tillsyn&lt;br&gt;och kontroll, varför behov föreligger för kommunerna att arbeta med&lt;br&gt;miljöfrågorna inom större områden än den egna kommunen. Hur arbetet&lt;br&gt;skall bedrivas diskuteras emellertid inte utan kommittén förutsätter att&lt;br&gt;denna fråga kommer att uppmärksammas i annat sammanhang, vilket&lt;br&gt;antyds inte. För egen del vill jag i detta avseende endast understryka&lt;br&gt;vikten av att tillsynsansvaret enligt miljö- och hälsoskyddslagstiftningen&lt;br&gt;placeras där det kan ges förutsättningar att bedrivas effektivt. En god&lt;br&gt;lagreglering kan självfallet i sig bidra till ett förbättrat miljö- och&lt;br&gt;hälsoskydd, men dess syften kan knappast uppnås med mindre tillsyns-&lt;br&gt;och kontrollarbetet utförs effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.2 Riksåklagaren: Effektiva tillsynsorgan är många gånger av&lt;br&gt;avgörande betydelse för möjligheten att effektivt beivra miljöbrott. I&lt;br&gt;fråga om den kommunala tillsynen av miljöskyddet biträder jag de&lt;br&gt;synpunkter som framförs av överåklagaren vid Regionåklagarmyndighe-&lt;br&gt;ten i Gävle. Möjligheterna att lägga beslutsansvaret på länsstyrelserna bör&lt;br&gt;övervägas bl.a. av resurshänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.3 Fortifikationsförvaltningen: Till följd av de organisationsför-&lt;br&gt;ändringar som genomförs inom försvarsmakten den 1 juli 1994 bör&lt;br&gt;särskilt uppmärksammas att begreppet Försvarsmakten därefter enbart&lt;br&gt;avser den nya myndighet som ersätter samtliga nuvarande militära&lt;br&gt;myndigheter. Detta innebär att exempelvis Försvarets materielverks&lt;br&gt;provningsverksamhet med nuvarande utformning av tillsynsbestämmelser-&lt;br&gt;na i 44a § i miljöskyddslagen skulle kunna omfettas av tillsyn genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;447&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommun. Detta är olämpligt och bör föranleda ändring i miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen redan från den 1 juli 1994. Motsvarande ändring bör också ske i&lt;br&gt;miljöskyddsförordningen, 19a §, samt i bilagan till förordningen. I&lt;br&gt;konsekvens härmed bör även förslagets 1 § ändras på motsvarande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.4 Statskontoret: I avsnittet 19.6.3 Tillsynen i framtiden tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det snävare tillsynsbegreppet som närmare motiverats och föreslagits i&lt;br&gt;kapitel 15. Vi är som sagt övervägande positiva till begreppet, men anser&lt;br&gt;att det behöver kompletteras med ytterligare begrepp. Vi håller med om&lt;br&gt;att Naturvårdsverkets roll bör diskuteras mot bakgrund av hur till-&lt;br&gt;synsansvaret mellan stat och kommun i framtiden fördelas. Men vad&lt;br&gt;gäller initiativ till omprövning av karaktären branschvisa omprövningar&lt;br&gt;med avseende på vissa utsläpp för vilka särskilda nationella målsättningar&lt;br&gt;gäller, borde Naturvårdsverket få ta initiativ även om Naturvårdsverket&lt;br&gt;inte har tillsynsansvaret för alla berörda anläggningar. Det mer strikta&lt;br&gt;tillsynsansvaret bör alltså inte få lägga hinder i vägen för omprövnings-&lt;br&gt;paket som kan behövas för uppnående av nationella mål.---Miljö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyddskommittén anser att kommunerna bör tilldelas ett huvudansvar för&lt;br&gt;tillsynen av miljöfarlig verksamhet och att den statliga tillsynen fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis bör begränsas till anläggningar med påverkan över stora&lt;br&gt;områden, där miljöfrågorna i annat avseende är särskilt betydelsefulla&lt;br&gt;eller där tillsynen förutsätter speciell kompetens. Vidare kan enligt&lt;br&gt;kommittén ifrågasättas om kommunen skall utöva tillsyn över kommu-&lt;br&gt;nens egna miljöfarliga verksamheter.---Vi anser att Miljöorganisa-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionsutredningen bör ta upp frågorna om tillsynens organisation med stöd&lt;br&gt;av ett bredare underlag och överväga även radikalt olika alternativ.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi instämmer i att det inte bör uteslutas att tilldela Naturvårdsverket&lt;br&gt;tillsynsansvar för stora och komplexa anläggningar. Förutom de ex-&lt;br&gt;emplifierade stora trafikanläggningarna finns det tillsynsuppgifter vid&lt;br&gt;styrningen med ekonomiska styrmedel, exempelvis NOx-avgifter för stora&lt;br&gt;energipannor och eventuella utsläppsramar för närsalter till havsområden.&lt;br&gt;---Kommittén uttalar som sin uppfattning beträffande stat-kommunför-&lt;br&gt;delningen bl.a. att tillsynsansvaret for miljöfarlig verksamhet och för&lt;br&gt;kemikalieområdet bör följas åt. Vi uppfattar att detta överensstämmer&lt;br&gt;med en relativt utbredd praxis. Vi är emellertid inte övertygade om att&lt;br&gt;fördelningen på kemikalieområdet genomgående i alla län och kommuner&lt;br&gt;skall delas upp på detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.5 &amp;nbsp;Riksantikvarieämbetet, RAA: Kulturmiljövårdens roll i&lt;br&gt;miljöarbetet bör definieras. RAÄ skall bevara och levandegöra minnet av&lt;br&gt;äldre tiders kultur i Sverige. Myndigheten har huvudansvaret för rikets&lt;br&gt;kulturmiljöer och kulturföremål. Beskrivningen av länsstyrelsernas arbete&lt;br&gt;tar inte upp det omfettande arbete med miljöfrågor som kulturmiljöen-&lt;br&gt;hetema utför inom verksamhetsområdet En god livsmiljö. I konsekvens&lt;br&gt;med ovan anförda synpunkter på kulturmiljövårdens roll miljöarbetet bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;448&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna behandlas i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.6 Sveriges geologiska undersökning, SGU: Miljöskyddskommittén&lt;br&gt;förordar att kommunerna tar över huvuddelen av tillsynen för miljöferliga&lt;br&gt;verksamheter. Statens, dvs. länsstyrelsernas och naturvårdsverkets,&lt;br&gt;insatser föreslås begränsas till särskilt besvärliga anläggningar. SGU vill&lt;br&gt;fästa uppmärksamheten på att förslaget innebär att kommunerna skall&lt;br&gt;utöva tillsyn över sina egna verksamheter. SGU vill vidare betona kravet&lt;br&gt;på likformighet. De krav på kunskap och kompetens som ställs av bl.a.&lt;br&gt;förslaget till Miljöbalk i flera delar torde vara möjliga att upprätthålla på&lt;br&gt;endast ett fåtal platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.7 Svea hovrätt: Kommittén har föreslagit att det i första hand bör&lt;br&gt;ankomma på kommunerna att utöva tillsyn över det område som kommer&lt;br&gt;att omfettas av miljöbalkens regelsystem. Hovrätten vill med anledning&lt;br&gt;härav erinra om dels den knapphet på resurser som i dag råder inom&lt;br&gt;många kommuner, dels de intressekonflikter som kan uppkomma i&lt;br&gt;samband med tillsyn över verksamheter inom den enskilda kommunen.&lt;br&gt;Miljöferliga industrier kan ha stor betydelse för kommunens livskraft.&lt;br&gt;Det gäller både små och stora kommuner, både i ekonomiskt utvecklade&lt;br&gt;regioner och i glesbygd. Det kan därför finnas en risk att de ekonomiska&lt;br&gt;intressena tillmäts alltför stor vikt till förfång för miljö- och hälsointres-&lt;br&gt;sena. Tillsynsreglema bör enligt hovrättens mening utformas med&lt;br&gt;beaktande av dessa förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.8 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen anser att vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortsatta överväganden måste den unika samlade kompetens som&lt;br&gt;länsstyrelserna representerar inom såväl miljövårds- som planeringsom-&lt;br&gt;rådet tas till vara. Härigenom ges möjligheter till ett effektivt miljövårds-&lt;br&gt;arbete i syfte att uppnå regionala och nationella miljömål.---Mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bakgrund av kommunernas ökande ansvar bör länsstyrelsens roll&lt;br&gt;preciseras och inriktas mot ett övergripande tillsynsansvar i länet, dock&lt;br&gt;med möjligheter att ingripa även i enskilda fell när problem uppkommer.&lt;br&gt;---Länsstyrelsen anser inte att Naturvårdsverket skall ha möjlighet att&lt;br&gt;träda in i annan tillsynsmyndighets ställe och ansvara för olika enstaka&lt;br&gt;anläggningar eller anläggningstyper. Verkets myndighetsroll bör inte&lt;br&gt;innefetta tillsyn av enskilda miljöferliga verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.9 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelserna bör ges ett&lt;br&gt;lagfest ansvar för uppsikten inom länet för hela miljöbalkens område.&lt;br&gt;Detta gäller särskilt uppföljning och utvärdering av miljötillståndet och&lt;br&gt;miljöarbetet i länet, vilka uppgifter är grundläggande för miljökvalitets-&lt;br&gt;arbetet. I detta ligger även att vara regional tillsynsmyndighet med&lt;br&gt;befogenhet att bl.a. förelägga om mätningar och undersökningar för att&lt;br&gt;effektivt kunna samordna recipientkontrollen som en del i den samlade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;449&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regionala miljöövervakningen.---Att bevaka de nationella intressena, Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samordna den statliga verksamheten i länet samt utarbeta regionala mål Bilaga 4&lt;br&gt;och strategier är centrala uppgifter i länsstyrelsens verksamhet. Den&lt;br&gt;samlade och breda kompetensen inom länsstyrelserna ger unika möjlig-&lt;br&gt;heter till en nödvändig framåtsyftande helhetssyn på samhällsutveck-&lt;br&gt;lingen. Det borde också vara naturligt och effektivt att de skogliga&lt;br&gt;frågorna inordnades i länsstyrelsen.---Samarbetet över länsgränsema,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som redan idag är betydande, kan ytterligare utvecklas. Det ligger i&lt;br&gt;berörda länsstyrelsers uppdrag att gemensamt upprätta de åtgärdsplaner&lt;br&gt;som behövs for att miljökvatitetsnormer över länsgränsema skall kunna&lt;br&gt;uppfyllas. Naturvårdsverket skall inte och behöver inte ha denna&lt;br&gt;operativa uppgift (8 kap. 4 §). - - - Enligt direktiven skall utredaren&lt;br&gt;överväga möjligheten att öka länsstyrelsernas andel av tillståndspröv-&lt;br&gt;ningen i fråga om miljöfarlig verksamhet samtidigt som regeringen skall&lt;br&gt;avlastas ärenden genom att Koncessionsnämnden i ökad utsträckning tar&lt;br&gt;över överklagandeärenden. Detta måste vara en riktig utveckling. Som&lt;br&gt;ett alternativ till Miljöskyddskommitténs överväganden om inrättandet av&lt;br&gt;regionala koncessionsnämnder bör det studeras om inte länsstyrelserna&lt;br&gt;skulle kunna ta över en betydande del av Koncessionsnämndens&lt;br&gt;tillståndsprövning. Kompetensen kan stärkas genom att öka samarbetet&lt;br&gt;över länsgränsema. Bl.a. skulle ett antal länsstyrelsejurister kunna&lt;br&gt;specialisera sig inom miljöbalkens område. Om länsstyrelserna såväl ges&lt;br&gt;ansvaret för utökad tillståndsprövning enligt ovan som ett övergripande&lt;br&gt;tillsynsansvar skapas förutsättningar för att en hög kompetens skall kunna&lt;br&gt;upprätthållas långsiktigt.---I ett övergripande tillsynsansvar bör tigga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;både att kunna utöva konkret tillsyn och att följa och utvärdera det&lt;br&gt;tillsynsarbete som sker lokalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.10 Länsstyrelsen i Östergötlands län: Som framgår av betänkandet&lt;br&gt;kommer länsstyrelsernas ansvar för övervakningen av miljösituationen att&lt;br&gt;öka. Även länsstyrelsernas ansvar för det framåtsyftande miljöarbetet&lt;br&gt;kommer att öka. Betänkandets förslag om miljökvatitetsnormer m.m.&lt;br&gt;kommer att kräva betydligt ökade arbetsinsatser från länsstyrelsernas sida&lt;br&gt;samtidigt som länsstyrelsernas regionala roll på miljöbalkens område&lt;br&gt;förstärks. Länsstyrelsen anser att länsstyrelsernas samordnande verksam-&lt;br&gt;het och utarbetande av övergripande regionala mål och regionala&lt;br&gt;strategier framstår som några av de väsentligaste inslagen i allt arbete för&lt;br&gt;att i framtiden kunna hantera miljösituationen. Länsstyrelsen finner att&lt;br&gt;betänkandet inte tillräckligt tydligt ger uttryck för detta och för den&lt;br&gt;betydelse över huvud taget som den regionala nivån har i miljöarbetet. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Olika organisationsfrågor har övervägts i betänkandet och kommer&lt;br&gt;att bli föremål för utredning i särskild ordning. Länsstyrelsemas&lt;br&gt;tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen har bedrivits i förvaltnings-&lt;br&gt;mässigt administrativ form. Den har fungerat väl och kunnat tillgodose&lt;br&gt;de även från näringslivets sida ställda kraven på snabbhet och rättssäker-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;450&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het. Länsstyrelsen anser därför att motsvarande tillståndsärenden enligt&lt;br&gt;miljöbalken bör handläggas i en ordning som så långt möjligt ansluter till&lt;br&gt;den nuvarande administrativa ordningen i länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.11 Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen har genom sin&lt;br&gt;breda och djupa kompetens den bästa förutsättningen att följa upp&lt;br&gt;miljösituationen och samordna miljövårdsarbetet inom länet. I och med&lt;br&gt;att kommunerna får ett ökat tillsynsansvar är det viktigt att länsstyrelsen&lt;br&gt;ges ett övergripande regionalt samordningsansvar för tillsynen i länet&lt;br&gt;med rätt att begära in uppgifter från andra aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.12 &amp;nbsp;Länsstyrelsen i Kalmar län: Tillsynsansvaret gällande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöferliga verksamheter bör få en klar uppdelning mellan länsstyrelsen&lt;br&gt;och kommunerna, varvid länsstyrelsen bör ha ansvaret för större&lt;br&gt;verksamheter med utsläpp av regional betydelse. Naturvårdsverket bör&lt;br&gt;inte ha tillsynsansvar över enskilda verksamheter.---Länsstyrelsen bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svara för förelägganden rörande recipientkontrollprogram för att kunna&lt;br&gt;fullgöra sina uppgifter inom miljöövervakningsområdet.---Utredningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aviserar en översyn av skötsellagen. Det finns då skäl att överväga det&lt;br&gt;lämpliga i att - som nu - länsstyrelsen och kommunerna har ett delat&lt;br&gt;tillsynsansvar for överlappande miljöregler för jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.13 Länsstyrelsen i Gotlands län: Miljöbalkens regler om tillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reglerar inte de olika aktuella aktörernas roller, utan detta förutsätts ske&lt;br&gt;genom föreskrifter som regeringen beslutar.---Länsstyrelsen utgår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ifrån att den, när sådana föreskrifter beslutas, ges ett övergripande&lt;br&gt;tillsynsansvar för miljöarbetet i länet. Eventuellt bör dock ett sådant&lt;br&gt;ansvar framgå redan av balkens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.14 Länsstyrelsen i Blekinge län: Länsstyrelsen har flera roller i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljö- och samhällsplaneringsarbetet. Inom miljöarbetet är olika former&lt;br&gt;av myndighetsprövning den av hävd tyngsta biten. Att följa upp och&lt;br&gt;utvärdera miljösituationen, att leverera kunskap om miljösituationen för&lt;br&gt;beslut på skilda nivåer, att formulera regionala miljömål, att utarbeta&lt;br&gt;åtgärdsprogram, att definiera skyddsvärda områden, att medverka i&lt;br&gt;planering, att fördela medel till vissa åtgärder, att utbilda och förmedla&lt;br&gt;information och att samordna insatser är andra väsentliga uppgifter.&lt;br&gt;Länsstyrelsens ansvar och funktioner inom hela miljöbalkens område bör&lt;br&gt;lagfästas.---Miljöbalkens utformning som ramlag kräver ett omfettande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortsatt arbete med bl.a. förordningar och föreskrifter. Vidare pågår ett&lt;br&gt;fortsatt utredningsarbete, bl.a. beträffande organisationsfrågorna. Det är&lt;br&gt;angeläget att länsstyrelsens samlade kompetens härvid tas tillvara och&lt;br&gt;utnyttjas for att nå största möjliga effektivitet i miljöarbetet. - - -&lt;br&gt;Länsstyrelsen vill här också stryka under, vad kommittén framhåller, att&lt;br&gt;det är nödvändigt att det, både på riks- och regional nivå, utöver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;451&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sektorsansvaret finns en myndighet med övergripande ansvar i miljöfrå- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;gor. - - - Då kommittén i sitt betänkande endast gjort allmänna be- Bilaga 4&lt;br&gt;dömningar av myndigheternas ansvarsområden och uppgifter är det helt&lt;br&gt;nödvändigt att dessa frågor klarläggs, vilket också kommer att ske genom&lt;br&gt;den särskilda utredning (direktiv 1993:43) som nu tillsatts. Direktiven for&lt;br&gt;den särskilde utredaren belyser i huvudsak på ett bra sätt de problemställ-&lt;br&gt;ningar som tydliggjorts genom miljöskyddskommitténs arbete. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen ser det som angeläget att utredaren, på ett bättre sätt än miljöskydds-&lt;br&gt;kommittén gjort, utnyttjar och tar till vara länsstyrelsens unika tvärsekto-&lt;br&gt;riella och samlade miljövårds- och planeringskompetens för ett effektivt&lt;br&gt;miljövårdsarbete.---I det fortsatta utredningsarbetet bör klarläggas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;former och förutsättningar för att tillräckliga resurser kan tas fram för det&lt;br&gt;regionala och lokala miljövårdsarbetet. I arbetsfördelningen mellan&lt;br&gt;regional och lokal nivå bör förutom praktiska och kompetensmässiga skäl&lt;br&gt;också beaktas hur personella och ekonomiska resurser totalt sett utnyttjas&lt;br&gt;mest effektivt och ändamålsenligt i miljövårdsarbetet. I det fortsatta&lt;br&gt;översynsarbetet bör också följande särskilt beaktas.---Länsstyrelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör ges ett lagfäst ansvar för uppsikten inom länet för hela miljöbalkens&lt;br&gt;område. Detta gäller särskilt uppföljning och utvärdering av miljötillstån-&lt;br&gt;det och miljöarbetet i länet, vilka uppgifter är grundläggande for&lt;br&gt;miljökvalitetsarbetet. Att bevaka de nationella intressena, samordna den&lt;br&gt;statliga verksamheten i länet, utarbeta regionala mål och strategier samt&lt;br&gt;svara för genomförande av skydd för särskilt värdefulla naturområden&lt;br&gt;ingår som grundläggande uppgifter i länsstyrelsens verksamhet. Den&lt;br&gt;samlade och breda kompetensen inom länsstyrelserna ger dem unika&lt;br&gt;möjligheter till en nödvändig framåtsyftande helhetssyn på samhäll-&lt;br&gt;sutvecklingen. ---Samarbetet över länsgränsema, som redan idag är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydande, kan ytterligare utvecklas såväl inom prövnings- och till-&lt;br&gt;synsverksamheten som inom miljöövervakningen. Det är naturligt att&lt;br&gt;kommunernas ansvar för miljötillsynen ökar. Det är samtidigt viktigt att&lt;br&gt;länsstyrelsens roll och uppgifter preciseras. Förslaget att upprätta en lista&lt;br&gt;över verksamheter/anläggningar som skall ha statlig tillsyn tillstyrks. En&lt;br&gt;undersökning/utvärdering av hur det nuvarande systemet beträffande&lt;br&gt;tillsynsfÖrdelningen fungerar bör genomföras och utgöra ett viktigt&lt;br&gt;material för den utredning som bl.a. behandlar organisations- och&lt;br&gt;arbetsfördelningsfrågor. Det är vidare angeläget att länsstyrelsen får ett&lt;br&gt;i författning festslaget övergripande, regionalt samordnings- och&lt;br&gt;uppföljningsansvar för tillsynsfrågor vad gäller miljöferlig verksamhet. -&lt;br&gt;- - Det är viktigt att understryka att miljöarbetet i mycket stor ut-&lt;br&gt;sträckning bör ske på den lokala nivån. Uppbyggnaden av kretsloppssam-&lt;br&gt;hället och det nya miljötänkandet skall omfettas av alla i enlighet med det&lt;br&gt;vid FN:s konferens i Rio de Janeiro om miljö och utveckling antagna&lt;br&gt;handlingsprogrammet Agenda 21, vilket måste bygga på medborgarnas&lt;br&gt;medverkan och inflytande i den kommunala verksamheten.---Tillsynen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över de kommande generella föreskrifternas tillämpning hör till det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;452&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunala arbetet. Det är bra att den nya utredningen har fått i uppdrag&lt;br&gt;att titta på den kommunala tillsynen över kommunal verksamhet så att de&lt;br&gt;oklarheter som kan föreligga särskilt i de nya kommunala organisationer-&lt;br&gt;na undanröjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.15 Länsstyrelsen i Kristianstads län: Tillsynsansvaret enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbalken bör klart och entydigt fördelas mellan länsstyrelsen och&lt;br&gt;kommunerna genom branschvisa listor i en kommande miljöbalksför-&lt;br&gt;ordning.---Vid fördelningen bör grundprincipen vara att länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha tillsynen över stora, komplicerade anläggningar med miljöpåver-&lt;br&gt;kan av mer än lokal betydelse. Hur gränsdragningen skall ske bör noga&lt;br&gt;övervägas. - - - Naturvårdsverket bör inte ges tillsynsansvar över&lt;br&gt;enskilda miljöfarliga verksamheter. En sådan uppdelning av det statliga&lt;br&gt;tillsynsansvaret skulle inte öka effektiviteten i miljövårdsarbetet.&lt;br&gt;Naturvårdsverkets huvuduppgift bör även i framtiden vara att utarbeta&lt;br&gt;generella råd och föreskrifter som stöd for tillsynsmyndigheternas arbete&lt;br&gt;ute på fältet. Det är viktigt att få till stånd nya samarbetsformer mellan&lt;br&gt;Naturvårdsverket och länsstyrelserna för ett fördjupat utbyte av erfaren-&lt;br&gt;heter, kunskap och resurser.---I och med att kommunerna får ett ökat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsansvar är det viktigt att länsstyrelsen får ett övergripande regionalt&lt;br&gt;samordningsansvar för tillsyn av miljöfarlig verksamhet i länet.&lt;br&gt;Länsstyrelsens betydelsefulla samordningsroll för uppföljning av&lt;br&gt;miljövårdsarbetet i länet och länsstyrelsens befogenheter i sammanhanget&lt;br&gt;bör noga klarläggas. I strikt bemärkelse innebär tillsyn en kontroll av&lt;br&gt;efterlevnaden vad gäller lagstiftningen och av att villkoren i de tillstånds-&lt;br&gt;beslut som fettats med stöd av denna iakttas.---Sådan tillsyn innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att kontrollprogram festställes för verksamheter samt att resultatet av&lt;br&gt;provtagningar, analyser och mätningar granskas. Däijämte sker en&lt;br&gt;granskning av de årliga miljörapportema från prövningspliktiga verksam-&lt;br&gt;heter. Tillsynen har emellertid också en vidare och väl så viktig&lt;br&gt;innebörd. Genom kontinuerliga kontakter med företagen kan de nationella&lt;br&gt;och regionala miljömålen föras ut samt ett kunskapsutbyte äga rum till&lt;br&gt;gagn för alla parter. En fördel med en sammanhållen prövnings- och&lt;br&gt;tillsynsorganisation är att den ingående kunskap om det aktuella&lt;br&gt;företaget, som erhålles vid en väl fungerande och aktiv tillsyn, kan&lt;br&gt;utnyttjas i samband med tillståndsprövning av en verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.16 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Det bör i miljöbalken klart&lt;br&gt;framgå att länsstyrelsen har ett övergripande ansvar för miljöfrågorna i&lt;br&gt;länet, vilket naturligtvis också bör komma till uttryck genom att&lt;br&gt;länsstyrelsen blir prövningsmyndighet för verksamheter i vaije fell av&lt;br&gt;regional betydelse samt ges ett särskilt ansvar för verksamheter som har&lt;br&gt;mellankommunal betydelse. Länsstyrelsens tvärsektoriella kompetens,&lt;br&gt;som är unik i vårt samhälle, bör bättre tas tillvara och komma till klart&lt;br&gt;uttryck i miljöbalken liksom organisationens förutsättningar till effektivt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;453&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljövårdsarbete med korta och snabba beslutsgångar. Detta måste också&lt;br&gt;vara utgångspunkten för att bättre ta tillvara länsstyrelsens samlade&lt;br&gt;kompetens för att uppnå de nationella och regionala miljömålen.---Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är viktigt, särskilt när det är fråga om en ramlagstiftning, att rättskälloma&lt;br&gt;ger klara anvisningar för tillämpningen. Bl.a. detta lagförslag innehåller&lt;br&gt;bestämmelser som ger utrymme för avvägningar mellan olika intressen,&lt;br&gt;se exempelvis 1 kap. 1 §. I detta sammanhang kan länsstyrelsen inte låta&lt;br&gt;bli att ge uttryck för sin förundran över att den intresseavvägning,&lt;br&gt;&amp;quot;kollision&amp;quot;, som på sidan 544 f. sägs utgöra en fara vid länsstyrelsernas&lt;br&gt;hantering, på sidan 626 åberopas som en stor tillgång vid beskrivningen&lt;br&gt;av koncessionsnämndens hantering: &amp;quot;Nämndens avgöranden har vunnit&lt;br&gt;respekt och utgör goda exempel på avvägningar mellan å ena sidan&lt;br&gt;kravet på skydd för miljön och å andra sidan behovet av industriell och&lt;br&gt;kommunal verksamhet.&amp;quot; - - - Det bör övervägas om inte den mest&lt;br&gt;ändamålsenliga lösningen är att låta länsstyrelserna i första instans&lt;br&gt;hantera alla ärenden om tillstånd till miljöfarlig verksamhet, med&lt;br&gt;koncessionsnämnden som andra och sista instans. Samtidigt bör skapas&lt;br&gt;möjlighet för länsstyrelserna att i ökad utsträckning och på ett mer&lt;br&gt;formaliserat sätt samarbeta över länsgränsema i större ärenden, jfr.&lt;br&gt;tidigare åberopade direktiv. Länsstyrelsen är över huvud taget positiv till&lt;br&gt;de tankegångar som förs fram på s. 545 i betänkandet om sättet att&lt;br&gt;formalisera prövningen vid länsstyrelsen. - Det bör dock tilläggas att&lt;br&gt;länsstyrelsen i dag hanterar ärendena på det sätt som förordas.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor rörande vattenhushållning och markawattning bör inte splittras&lt;br&gt;upp på flera olika myndigheter eller sektorsintressen utan bör - såsom&lt;br&gt;departementschefen framhöll på s. 45 i prop. 1992/93:226, &amp;quot;En ny&lt;br&gt;skogspolitik&amp;quot; - hållas samlade hos länsstyrelsen. Genom det uttalade&lt;br&gt;sektorsansvaret för miljöfrågorna finns det en uppenbar risk för&lt;br&gt;dubbelarbete. Länsstyrelsen har bl.a. mot denna bakgrund tidigare påtalat&lt;br&gt;det lämpliga i att inordna skogsvårdsstyrelsen i länsstyrelsen (se bilaga B,&lt;br&gt;s. 15-18). Länsstyrelsen vidhåller denna uppfettning eftersom det finns&lt;br&gt;stora samordningsvinster både administrativt, ekonomiskt och i sakfrågor&lt;br&gt;att göra i en sådan organisationsförändring.---Det måste finnas en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såväl lokal som regional skyldighet att regelbundet rapportera och&lt;br&gt;redovisa tillståndet i miljön till närmast överordnad instans för att&lt;br&gt;centrala verk och statsmakterna skall kunna uppfylla de nationella och&lt;br&gt;internationella åtaganden som sverige gjort inom detta område.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att även fortsättningsvis endast tillsynsmyndigheten har&lt;br&gt;möjlighet att förelägga den som utövar miljöferlig verksamhet att utföra&lt;br&gt;behövliga undersökningar. Möjligheter att samordna och effektivisera&lt;br&gt;miljöövervakningen och recipientkontrollen i länet kan härigenom&lt;br&gt;försvåras eller i vissa fell helt omöjliggöras. Det är nödvändigt att&lt;br&gt;länsstyrelsen, såsom ansvarig för den regionala miljöövervakningen i&lt;br&gt;länet, har möjlighet, även i de fell länsstyrelsen inte är tillsynsmyndighet,&lt;br&gt;att vid behov förelägga de verksamheter vars utsläpp har en regional&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;454&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydelse att utföra erforderlig recipientkontroll antingen i egen regi eller&lt;br&gt;medverka i den samordnade recipientkontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.17 Länsstyrelsen i Hallands län: Länsstyrelsen har idag ett samlat&lt;br&gt;ansvar för miljöövervakning. Effektuppföljning genomförs i många fell&lt;br&gt;som en samordnad kontroll där flera verksamheter som utövar någon&lt;br&gt;form av miljöpåverkan deltar i och bekostar ett gemensamt under-&lt;br&gt;sökningsprogram. För att bibehålla möjligheten att genomföra denna typ&lt;br&gt;av effektuppföljning över större områden som kan omfetta flera&lt;br&gt;kommuner och län bör länsstyrelserna ha möjlighet att med stöd av&lt;br&gt;14 kap. 7 § och 22 kap. 2 § meddela föreläggande och inte som det nu&lt;br&gt;är formulerat enbart tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19.2.18 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Den inriktning som&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;miljövårdsarbetet har idag med ett betonat sektorsansvar, en allt större&lt;br&gt;internationalisering, större krav på helhetssyn, decentraliserat myndig-&lt;br&gt;hetsansvar, ett ökat behov av kunskap hos alla och envar, en bättre&lt;br&gt;uppföljning av åtgärder och effekter och mer av generella föreskrifter&lt;br&gt;måste också prägla miljövårdens organisation.---Det innebär att de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;centrala verkens policyskapande verksamhet med nationell och in-&lt;br&gt;ternationell inriktning och uppföljning bör gå före delaktighet i enskilda&lt;br&gt;ärenden. De senare uppgifterna åligger framför allt länsstyrelser och&lt;br&gt;kommuner. Där bör ansvarsfördelningen vara entydig, såväl mellan stat&lt;br&gt;och kommun som i fråga om kommunernas interna verksamheter.&lt;br&gt;Länsstyrelserna är det naturliga organet för miljövårdsarbetet på regional&lt;br&gt;nivå med såväl kunskap om statliga och nationella intressen som&lt;br&gt;förankring i lokala och regionala förhållanden. Länsstyrelsen bör därför&lt;br&gt;kunna ta på sig ett utökat ansvar för tillståndsprövning, en samordnande&lt;br&gt;tillsynsroll i länet enligt miljöbalken och i allt större utsträckning&lt;br&gt;uppgiften att följa upp miljösituationen och genom samverkan få till stånd&lt;br&gt;åtgärder. Alla dessa länsstyrelsens bidrag till miljövården bör återspeglas&lt;br&gt;i miljöbalken och dess följdförfettningar och ges ett så tydligt lagstöd&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.19 Länsstyrelsen i Älvsborgs län: Organisationsfrågorna behandlas&lt;br&gt;endast översiktligt i utredningen. Redan nu bör poängteras att länsstyrel-&lt;br&gt;serna bör ges ett lagfäst ansvar för uppsikten inom länet för hela&lt;br&gt;miljöbalkens område. Detta gäller särskilt uppföljning och utvärdering av&lt;br&gt;miljötillståndet och miljöarbetet i länet. Dessa uppgifter är grundläggande&lt;br&gt;for miljövårdsarbetet. Länsstyrelsen bör i egenskap av ansvarig för den&lt;br&gt;regionala miljöövervakningen ges möjlighet att förelägga om deltagande&lt;br&gt;i samordnad recipientkontroll. Att bevaka de nationella intressena,&lt;br&gt;samordna den statliga verksamheten i länet samt utarbeta regionala mål&lt;br&gt;och strategier ingår som grundläggande uppgifter i länsstyrelsens&lt;br&gt;verksamhet. Den samlade och breda kompetensen inom länsstyrelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;455&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ger dem unika möjligheter till en nödvändig helhetssyn på samhäll- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;sutvecklingen. Hit hör lika naturligt som effektivt de skogliga frågorna. Bilaga 4&lt;br&gt;Länsstyrelsen delar inte kommitténs beskrivning av länsstyrelsernas&lt;br&gt;tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen. I allt väsentligt har denna&lt;br&gt;varit framgångsrik och effektiv. Uppdelningen av tillsynsansvaret enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § bör vara strikt. Länsstyrelsernas roll bör preciseras mot ett tydligt&lt;br&gt;övergripande tillsynsansvar i länet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.20 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Utredningen har enligt&lt;br&gt;länsstyrelsens mening inte tillräckligt beaktat den unika tvärsektoriella&lt;br&gt;kompetens och övergripande myndighetsroll som länsstyrelserna har bl.a.&lt;br&gt;inom miljö- och samhällsplaneringsområdena. - - - För att kunna&lt;br&gt;genomfora dessa arbetsuppgifter är det nödvändigt att länsstyrelserna har&lt;br&gt;ansvaret for uppsikten i länet inom miljöområdet. Det bör därför direkt&lt;br&gt;av författningstexten framgå att länsstyrelsen har det övergripande&lt;br&gt;tillsynsansvaret i länet inom hela miljöbalkens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.21 Länsstyrelsen i Värmlands län: Samarbete förekommer i stor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utsträckning redan idag länen emellan i frågor om t.ex. regional&lt;br&gt;miljöövervakning och kalkning, varför upprättandet av gemensamma&lt;br&gt;åtgärdsplaner bör kunna hanteras av länsstyrelserna i stället för att läggas&lt;br&gt;på ett centralt verk.---Länsstyrelsen anser att ansvaret för samtliga de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anläggningar som skall ha statlig tillsyn i princip bör ligga på länsstyrel-&lt;br&gt;serna. Möjliga undantag kan vara strålskyddet och tillsynen över&lt;br&gt;tillverkare/importörer av kemikalier viken redan idag sköts av andra&lt;br&gt;myndigheter. Länsstyrelserna bör vara väl lämpade att ansvara för all&lt;br&gt;övrig statlig tillsyn, således även vid de största miljöstörande verksam-&lt;br&gt;heterna (inkl, trafikanläggningarna). Länsstyrelserna blir därmed de&lt;br&gt;statliga myndigheter som ansvarar for och vid behov samordnar&lt;br&gt;uppsikten inom länet för i stort sett hela det område som omfattas av&lt;br&gt;miljöbalken. Det är viktigt över huvud taget att regeringen stadgar att&lt;br&gt;länsstyrelserna regionalt har rollen som statens företrädare i alla de&lt;br&gt;frågor som omfattas av balken och att länsstyrelserna skall vara de som&lt;br&gt;i första hand samordnar och ger stöd till kommunerna i deras tillämpning&lt;br&gt;av balkens olika bestämmelser. Länsstyrelsen är också beredd att ta på&lt;br&gt;sig nya tillståndsprövningsuppgifter och i enlighet med miljöskyddskom-&lt;br&gt;mitténs förslag och vid behov ändra berednings- och beslutsformerna så&lt;br&gt;att de mer liknar Koncessionsnämndens.---Den striktare uppdelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av tillsynsuppgiftema mellan länsstyrelserna och kommunerna som&lt;br&gt;föreslås i betänkandet tillstyrkes.---I övrigt har länsstyrelsen inga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;invändningar mot kommitténs förslag i denna del som ju för övrigt utreds&lt;br&gt;närmare av en särskild utredare. Resultaten av den utredningen bör om&lt;br&gt;möjligt efterhand som utredningen framskrider delges representanter för&lt;br&gt;länsstyrelserna. Frågan om miljöövervakning tas inte upp i miljöbalken.&lt;br&gt;Där borde anges att t.ex. Naturvårdsverket har ansvaret för den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;456&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationella miljöövervakningen i landet och länsstyrelserna för den&lt;br&gt;regionala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.22 Länsstyrelsen i Örebro län: Organisationsfrågorna är viktiga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;men det är svårt att med ledning av forslaget få en uppfattning om&lt;br&gt;miljöskyddsorganisationen kommer att bli effektiv.---Länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedömer att införandet av miljöbalken kommer att medföra ett stort&lt;br&gt;utbildningsbehov for de som berörs av balkens bestämmelser. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen kommer med säkerhet att vara en betydelsefull resurs i detta&lt;br&gt;sammanhang.---Länsstyrelsen bör ges ett lagfäst ansvar för uppsikten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom länet för hela miljöbalkens område. Detta gäller särskild upp-&lt;br&gt;följning och utvärdering av miljötillståndet och miljöarbetet i länet, vilka&lt;br&gt;uppgifter är grundläggande för miljökvalitetsarbetet. Att bevaka de&lt;br&gt;nationella intressena, samordna den statliga verksamheten i länet samt&lt;br&gt;utarbeta regionala mål och strategier ingår som grundläggande uppgifter&lt;br&gt;i länsstyrelsens verksamhet. Länsstyrelsen har inom sig kunskap om såväl&lt;br&gt;miljöeffekter, skyddsvärden, lokala förhållanden, nationella mål, miljö-&lt;br&gt;och produktionsteknik, trafik och samhällsbyggnad, praktiskt till-&lt;br&gt;synsarbete, mätning och kontroll, utsläppsstatistik och miljöjuridik. Den&lt;br&gt;samlade och breda kompetensen inom länsstyrelserna ger dem unika&lt;br&gt;möjligheter till en nödvändig framåtsyftande helhetssyn på samhäll-&lt;br&gt;sutvecklingen. Länsstyrelsens roll som rättsgarant i länet gör det också&lt;br&gt;självklart att länsstyrelsen är regional besvärsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.23 Länsstyrelsen i Västmanlands län: Enligt utredningen kommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsstyrelsen att få fortsatt ansvar för den regionala miljöövervakningen,&lt;br&gt;uppföljning av emissioner och att kartlägga påverkan i miljön.---En&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stor del av nu pågående undersökningar sker i samordnade program som&lt;br&gt;bekostas av förorenare efter föreläggande från länsstyrelsen.---När&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynen åvilar kommunen kommer länsstyrelsen som lagtexten nu är&lt;br&gt;utformad att sakna stöd för att ålägga förorenare att göra undersökningar.&lt;br&gt;Detta måste ändras.---I 7 § bör anges att länsstyrelsen har rätt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskriva om undersökningar av verkningarna i omgivningen av&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet även om kommunen utövar tillsyn.---Detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle möjliggöra fortsatt effektiv samordning av recipientkontroll&lt;br&gt;vattenområdesvis eller for luft och mark över större områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.24 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen har inget att&lt;br&gt;erinra mot den samordning som föreslås av de olika lagarnas tillsyns-&lt;br&gt;reglering till ett kapitel i balken. När det gäller den framtida organisatio-&lt;br&gt;nen och fördelningen av tillsynsansvaret, delar länsstyrelsen kommitténs&lt;br&gt;uppfettning att staten bör ha ansvaret för anläggningar vars miljöpåverkan&lt;br&gt;sträcker sig över stora områden eller där miljöfrågorna i annat avseende&lt;br&gt;är särskilt betydelsefulla eller där tillsynen förutsätter speciell kompetens.&lt;br&gt;Länsstyrelsen delar dock inte den uppfattningen att tillsynsansvaret för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;457&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa anläggningar enbart skall ligga på Naturvårdsverket och större&lt;br&gt;länsstyrelser. Samtliga länsstyrelser har idag ett tillsynsansvar som&lt;br&gt;omfattar sådana anläggningar och har under lång tid byggt upp den&lt;br&gt;kompetens som krävs for detta. Det finns också flera fordelar med att ett&lt;br&gt;tillsynsobjekt inte ligger alltför långt ifrån tillsynsmyndigheten, såsom&lt;br&gt;kunskap om regionala förhållanden, möjlighet till snabba ingripanden&lt;br&gt;m.m. Länsstyrelsen anser därför inte att det finns någon anledning att&lt;br&gt;ändra nuvarande regler vad gäller fördelningen av tillsynsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.25 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Utredningen har överlämnat&lt;br&gt;detaljerna i den framtida tillsynsorganisationen till en nyligen tillsatt&lt;br&gt;utredning. Länsstyrelsen anser dock att den regionala tillsynens organisa-&lt;br&gt;tion och betydelse bör bestämmas i balken eftersom den nationella och&lt;br&gt;lokala tillsynen behandlas i balken. Därvid bör länsstyrelsen ges ett&lt;br&gt;övergripande, regionalt samordnings- och uppföljningsansvar i tillsynen&lt;br&gt;av balken inom länet. Tillsyn är ett mycket viktigt inslag i allt&lt;br&gt;miljöarbete. Det är av stor vikt att rollfördelningen mellan olika&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter blir sådan att tillsynen bedrivs på ett kompetent och&lt;br&gt;konsekvent sätt. En alltför långt driven delegering kan leda till problem&lt;br&gt;med att kontinuerligt ha en tillräckligt hög kompetens. Tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten bör ha en sådan kompetens att den är på minst samma nivå som de&lt;br&gt;som berörs av tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.26 Länsstyrelsen Västernorrlands län: Vi menar att även&lt;br&gt;länsstyrelsen i planeringsfrågor, liksom i prövnings- och tillsynsverksam-&lt;br&gt;heten, måste utveckla sitt miljöarbete i förebyggande riktning. Länsstyrel-&lt;br&gt;sens mångsidiga kunskap och uppgifter inom samhällsplaneringen är en&lt;br&gt;närmast unik styrka att där kunna utnyttja. - - - Därav bör också&lt;br&gt;slutsatsen dras att för länsstyrelsen är kvalificerad, förebyggande&lt;br&gt;utredning-analys-MKB inför miljöpåverkande företag, liksom påverkans-&lt;br&gt;och prövningsarbete som också har förebyggande karaktär, viktigare i&lt;br&gt;miljöarbetet än den kontrollerande tillsynen. Man kan kalla det först-&lt;br&gt;nämnda &amp;quot;förebyggande tillsyn&amp;quot;, som har något annan innebörd än den&lt;br&gt;hittills rådande, kontrollinriktade innebörden i tillsynsuppgiften. Den&lt;br&gt;förebyggande tillsynen blir en del av den uppföljning länsstyrelsen skall&lt;br&gt;bedriva. - I utredningens del 2, bil. 2 (SNV) används begreppet&lt;br&gt;&amp;quot;informellt miljöarbete&amp;quot; som delvis kan ha samma innebörd. En naturlig&lt;br&gt;slutsats är då också att detaljkontrollen av villkor etc. i tillsynen i stor&lt;br&gt;utsträckning kan och bör läggas på lokal nivå (kommunerna), samtidigt&lt;br&gt;som kravet på egenkontroll och egenansvar i sektorerna höjs som följd&lt;br&gt;av den allmänna ansvarsspridningen i miljöarbetet. Genom regionalt&lt;br&gt;programarbete, kvalificerad förebyggande tillsyn, viss regional kontrolle-&lt;br&gt;rande tillsyn, prövningsarbete och uppföljning/utvärdering kan länsstyrel-&lt;br&gt;sens miljökompetens vidareutvecklas samtidigt som den nyttjas på&lt;br&gt;optimalt sätt. Enligt förslaget kommer länsstyrelsens miljöansvar att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;458&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidgas och arbetsuppgifterna delvis att förändras och sammantaget&lt;br&gt;troligen öka som följd av balken. Även kommunernas uppgifter betonas&lt;br&gt;på olika sätt. Tillståndsprövningen är redan nu en tung del av länsstyrel-&lt;br&gt;sens miljöarbete. Vi anser liksom kommittén att den administrativa&lt;br&gt;tillståndsprövningen, integrerad i övrigt samhällsplaneringsarbete vid&lt;br&gt;länsstyrelsen, är ägnad att ge goda resultat från samlade utgångspunkter&lt;br&gt;och bör fortsätta. Vi är ändå inte främmande för förslaget att formerna&lt;br&gt;för just tillståndsprövningen vid länsstyrelserna stramas upp till att mer&lt;br&gt;likna formerna i koncessionsnämnden för att kompetens, enhetlighet och&lt;br&gt;rättssäkerhet skall främjas, inte minst i EG-perspektivet. Bl.a. av&lt;br&gt;effektivitetsskäl anser vi inte att prövningen bör överföras till domstol. -&lt;br&gt;- - Vi tillstyrker i huvudsak kommitténs synsätt och förslag vad gäller&lt;br&gt;tillsynen. Vi vill särskilt betona vikten av att regionala tillsynsfrågor och&lt;br&gt;regional kompetens identifieras så att fortsatta gränsdragningsproblem&lt;br&gt;visavi kommunerna undviks. I ett alltmer resurssnålt arbete måste den&lt;br&gt;regionala kunskapen och tillsynskompetensen utnyttjas på ett optimalt sätt&lt;br&gt;och ses som komplement till prövningsarbetet. I skenet av den utveckling&lt;br&gt;som sker i miljöarbetet kan man, som nämnts ovan, se två innebörder i&lt;br&gt;tillsynsbegreppet: den &amp;quot;gamla&amp;quot; som kan kallas för &amp;quot;kontrollerande&lt;br&gt;tillsyn&amp;quot; av villkor etc., och en &amp;quot;förebyggande tillsyn&amp;quot; som syftar till att,&lt;br&gt;genom regional planering och tillståndsprövning (omprövning), främja de&lt;br&gt;förändringar som krävs för att uppnå bredare miljöanpassning i sam-&lt;br&gt;hället. Vi menar att länsstyrelsens tillsynsarbete alltmer bör ändra&lt;br&gt;riktning till förmån för den senare, som i hög grad bygger på överblick&lt;br&gt;och regional kunskap både om anläggningar och miljödata i vidare&lt;br&gt;mening. Genom ett mer utåtriktat, tvärsektoriellt arbete kan länsstyrelsen&lt;br&gt;aktivt främja den vidare miljöanpassningen i näringar och samhällsverk-&lt;br&gt;samheter. Även om samma inriktning finns i kommunerna, ser vi det&lt;br&gt;som naturligt att kommunernas miljöarbete i hög grad inriktas på&lt;br&gt;kommunala planeringsuppgifter och på kontrollerande tillsyn.---I det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanhanget vill vi starkt understryka det ändamålsenliga i att&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsen inordnas i länsstyrelsen. Det skulle inte bara främja&lt;br&gt;miljöarbetet i skogen, utan också ge effektivare handläggning i många&lt;br&gt;frågor som länsstyrelsen har regionalt ansvar för med knytning till denna&lt;br&gt;dominerande och med andra samhällssektorer så starkt integrerade&lt;br&gt;näring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.27 Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsens framtida roll i&lt;br&gt;miljöarbetet föreslås förändras såtillvida att kommunerna ges ett ökat&lt;br&gt;ansvar for tillståndsprövningen avseende bl.a. miljöskyddet. Vad gäller&lt;br&gt;naturvårdslagen föreslås ansvarsfördelningen vara densamma som&lt;br&gt;tidigare. Länsstyrelsen anser att detta är anmärkningsvärt eftersom även&lt;br&gt;naturvården är en angelägenhet som bör ligga kommunen nära, inte minst&lt;br&gt;i de tätortsnära områdena. Det finns därför anledning att ge kommunen&lt;br&gt;samma möjligheter som länsstyrelsen att besluta om skydd av mark mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;459&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;exploatering utan att kommunen först skall söka om dispens härför hos&lt;br&gt;länsstyrelsen.---En miljöbalk i föreslagen omfettning förbättrar för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såväl länsstyrelsen som andra myndigheter inom miljöfemiljen att verka&lt;br&gt;för de gemensamma miljömål som regering och riksdag lagt fest.&lt;br&gt;Uppgifterna blir for länsstyrelsens del förändrade såtillvida att detaljpröv-&lt;br&gt;ningen av ärenden minskar och att större utrymme lämnas för att arbeta&lt;br&gt;med övergripande frågor. Länsstyrelsen bedömer det som önskvärt att&lt;br&gt;kommunerna ges större möjligheter att aktivt verka inom naturvårdsom-&lt;br&gt;råde t. Arbetet inom naturvården är många gånger inriktat på att marken&lt;br&gt;skall nyttjas på ett visst sätt i syfte att bevara naturvärden. Det är därför&lt;br&gt;naturligt att kommunerna som är ansvariga för markanvändnings-&lt;br&gt;planeringen ges en aktivare roll i genomförandet.---Utredningen tar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också upp organisationsfrågorna och refererar bl a till en idéskiss från&lt;br&gt;Industriförbundet som förordar en storregional lösning när det gäller&lt;br&gt;miljöskyddsprövningen. Länsstyrelsen tror inte att miljöfrågorna skall&lt;br&gt;lösas på storregional nivå utan anser att den delegering av besluten som&lt;br&gt;föreslagits av kommittén bättre tillgodoser miljövårdens krav och ger&lt;br&gt;förutsättningar för lokal anpassning och ett kommunalt hänsynstagande&lt;br&gt;i planeringsprocessen. För övrigt anser länsstyrelsen att länsindelningen&lt;br&gt;åtminstone i Norrland är så anpassad att den ger goda förutsättningar för&lt;br&gt;ett regionalt miljövårdsarbete där såväl nederbördsområden som&lt;br&gt;växtgeografiska regioner täcks in. Det finns en stor risk i att skapa alltför&lt;br&gt;stora län med åtföljande minskad lokalkännedom. Det är nämligen på den&lt;br&gt;lokala nivån som större delen av det praktiska miljövårdsarbetet idag&lt;br&gt;bedrivs. Vägverkets storregionala organisation är ett belysande exempel&lt;br&gt;på vad som kan hända i negativ riktning när verksamheten skall&lt;br&gt;§ ärrs ty ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.28 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Nuvarande system med&lt;br&gt;möjlighet för kommunerna att frivilligt ta på sig tillsynsansvar enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen har inte fungerat väl. Framför allt har det varit en källa&lt;br&gt;till irritation tillsynsmyndigheterna emellan och därigenom motverkat det&lt;br&gt;konstruktiva samarbete som alltid måste eftersträvas. Den nu föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen - att regeringen får överlåta åt en kommun att i ett visst&lt;br&gt;avseende utöva tillsyn som annars skulle ankomma på statlig myndighet -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inger därför vissa ferhågor. Eftersom det tilltänkta tillämpningsområdet&lt;br&gt;för bestämmelsen inte framgår tydligt är det oklart om sådana ferhågor&lt;br&gt;är befogade. Att frågan initialt prövas av regeringen i stället för&lt;br&gt;länsstyrelsen, vilket nu är fellet enligt miljöskyddslagen, löser inte&lt;br&gt;problemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.29 Länsstyrelsen i Norrbottens län: Det är vår uppfettning att&lt;br&gt;länsstyrelsemas tillståndsprövning övervägande har varit framgångsrik&lt;br&gt;och effektiv. Dock finns det anledning att ta allvarligt på kommitténs&lt;br&gt;bedömning att det i länsstyrelsernas organisation finns risk för in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;460&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tressekonflikt. Därför är det angeläget att de brister som kan föreligga Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;klarläggs och att förslag till åtgärder för att styra upp handläggningen Bilaga 4&lt;br&gt;redovisas. Länsstyrelsen anser vidare att det i balken skall stadgas att&lt;br&gt;tillsynen över de statliga naturvårdsobjekten skall åvila länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten är i de flesta fell, genom förvärv, fastighetsägare och fastighetsför-&lt;br&gt;valtningen åvilar naturvårdsfonden. Staten bör också svara för samtliga&lt;br&gt;kostnader för förvaltningen. Miljöfrågorna idag kräver ofta lokala&lt;br&gt;lösningar och balken bör därför ge kommunerna inflytande vid tillåtlig-&lt;br&gt;hetsprövning av stora anläggningar. Möjlighet att utfärda lokala&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer och möjligheter för lokala tillsynsmyndigheter att&lt;br&gt;inbegripa bör enligt länsstyrelsen också finnas i en miljöbalk. Tillsyn&lt;br&gt;förutsätter som regel nära kontakter både med de företag som bedriver&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet och de människor som påverkas. Kommunerna&lt;br&gt;måste därför ha en viktig roll i tillsynen. Lokal tillsyn är en väsentlig&lt;br&gt;fektor för att kunna beakta miljöfrågorna i den kommunala planeringen&lt;br&gt;och för att kunna tillvarata kommunmedborgamas miljöengagemang. —&lt;br&gt;Kommitténs förslag innebär en avveckling av den nuvarande möjligheten&lt;br&gt;för en kommun att överta tillsynen av miljöferlig verksamhet enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen 44 § a och innebär en återgång till en ordning där alla&lt;br&gt;landets kommuner förutsätts bedriva en exakt liknande tillsyn. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen är kritisk till en sådan ordning. Skilda förutsättningar råder i landet.&lt;br&gt;Därför bör kommunerna ges betydande frihet att själva avgöra om-&lt;br&gt;fattningen av sitt tillsynsarbete utifrån bl.a. resurser och kompetens.&lt;br&gt;Utredningens förslag avvecklar ett system som medgivit en relativt hög&lt;br&gt;grad av flexibilitet och utnyttjande av samhällets totala tillsynsresurser&lt;br&gt;och förordar ett system där samtliga kommuner förutsätts bedriva en&lt;br&gt;likartad tillsyn oavsett struktur, kompetens och resurser. - - - En&lt;br&gt;organisationsmodell som begränsar kommuner med ambitioner och&lt;br&gt;möjligheter att bedriva miljöskyddstillsyn samtidigt som den tvingar&lt;br&gt;mindre kommuner utan förutsättningar att axla ett större ansvar, gagnar&lt;br&gt;vare sig miljön eller samhällsekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.30 Stockholms kommun: Beträffande kommunens roll vill jag&lt;br&gt;hänvisa till de synpunkter miljö- och hälsoskyddsnämnden och kommuns-&lt;br&gt;tyrelsen avgav i samband med remissvaret på KLIV-utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.31 Huddinge kommun: Kommunernas ansvar för naturvården bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;preciseras. Idag är det endast allmänt uttryckt. Eftersom flera kommuner&lt;br&gt;skaffar sig en allt större naturvårdskompetens och har en naturligt bättre&lt;br&gt;lokalkännedom än länsstyrelserna bör flera naturvårdsfrågor åläggas&lt;br&gt;kommunerna, t.ex. att bevaka awerkningsanmälningar, planfrågor,&lt;br&gt;markawattning m.m.---Den lokala tillsynen bör generellt prioriteras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och vi anser dessutom att det är väl värt att utreda om kommunerna skall&lt;br&gt;kunna ge tillstånd för viss miljöferlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;461&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.32 Österåkers kommun: Utredningen förutsätter att kommunernas&lt;br&gt;roll i miljö- och hälsoskyddsarbetet inte skall minska utan öka. Kommu-&lt;br&gt;nernas uppgifter inom miljöbalkens område kommer främst att vara av&lt;br&gt;tillsynskaraktär. Vilken omfettning denna tillsyn kan komma att innebära&lt;br&gt;ger dock inte utredningen några klarare besked om eftersom detta, på&lt;br&gt;grund av att miljöbalken är en ramlag, kommer att regleras i föreskrifter.&lt;br&gt;Det är väsentligt att kommunernas möjlighet enligt nuvarande lagstiftning&lt;br&gt;att besluta i fråga om naturreservat och naturvårdsområden samt&lt;br&gt;möjlighet att ta över hela eller delar av länsstyrelsemas miljöskyddstill-&lt;br&gt;syn kvarstår. Detta är väsentligt också för att kommunen skall kunna ha&lt;br&gt;ett helhetsgrepp över den fysiska planeringen och en så odelad tillsyn&lt;br&gt;som möjligt över de verksamheter som finns inom kommunens gränser. -&lt;br&gt;- -1 enlighet med tidigare hälsoskyddslagens 4 § bör det i balken festslås&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det på lokal nivå skall finnas en särskild nämnd/tjänsteman.---För&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det förebyggande miljö- och hälsoskyddsarbetet liksom tillsynen över&lt;br&gt;såväl kommunens egna som övriga anläggningar skall fungera effektivt&lt;br&gt;och med den integritet och kompetens som myndighetsarbetet kräver så&lt;br&gt;förutsätter det att miljö- och hälsoskyddsarbetet bedrivs av en fristående&lt;br&gt;nämnd med en egen kompetent förvaltning. Detta är också en förut-&lt;br&gt;sättning för ett effektivt framtida miljö- och hälsoskyddsarbete i enlighet&lt;br&gt;med förslagets intentioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.33 Uppsala kommun: Kommunen anser att organisationsfrågorna&lt;br&gt;är av stor betydelse för det framtida miljöarbetet och därför kräver en&lt;br&gt;genomgripande diskussion. Det är otillfredsställande att myndigheternas&lt;br&gt;rollfördelning och ansvar beträffande rätten att utfärda föreskrifter inte&lt;br&gt;har reglerats tydligare i balken. För närvarande pågår organisationsför-&lt;br&gt;ändringar i många kommuner. Samtidigt är många kommuners ekonomi&lt;br&gt;ansträngd. Miljötillsynen kräver förutsägbarhet, rättslikhet och opartisk-&lt;br&gt;het. Därför är det viktigt att kommunernas framtida situation klarläggs&lt;br&gt;och att frågan om ekonomisk kompensation för kommunerna klarläggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.34 Eskilstuna kommun: Kommittén har berört tillsynsorganisatio-&lt;br&gt;nens framtida utformning utan att direkt ange förslag till förändringar.&lt;br&gt;Detta har bl.a. medfört att rollfördelning och ansvar inom tillsynsområdet&lt;br&gt;är oklart i det föreliggande lagförslaget. Det är olyckligt att den&lt;br&gt;organisationsutredning som tillsatts inte drivits parallellt med MB utan&lt;br&gt;kommer efteråt. Ett minimikrav är att utredningen tar del av remissvaren&lt;br&gt;avseende exempelvis tillsynsansvar innan förslag om omorganisation&lt;br&gt;läggs fram. En utvecklad och stark tillsynsorganisation är en viktig del&lt;br&gt;i miljöarbetet. För att uppnå miljöbalkens intentioner är det angeläget att&lt;br&gt;de samlade krafterna inom området utnyttjas rationellt och effektivt.&lt;br&gt;Detta kan uppnås genom en ändrad rollfördelning i tillsynsansvaret&lt;br&gt;mellan staten och kommunerna. Kommitténs motiv för uppdelning av&lt;br&gt;tillsynsansvaret är svepande och generellt och framstår inte som baserade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;462&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på en seriös bedömning av kompetens och resurser. Enligt vår upp- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;fattning är all tillsyn lokal. Miljöförvaltningen föreslår därför att 1 § Bilaga 4&lt;br&gt;skrivs om så att huvudansvaret för all tillsyn över områden som omfattas&lt;br&gt;av miljöbalkens regelsystem förläggs till lokal nivå, d.v.s. kommunerna,&lt;br&gt;och att den lokala tillsynsmyndigheten kan överlåta vissa tillsynsuppgifter&lt;br&gt;till staten. Lagtexten skall även klart ange möjligheten till interkommu-&lt;br&gt;nalt samarbete inom tillsynsområdet. Miljöförvaltningen delar i detta&lt;br&gt;hänseende de förslag som framförs i den s.k. KLIV-utredningen (SOU&lt;br&gt;1993:19, s. 186, avsnitt 7.3.7. Det som talar för att allt tillsynsansvar&lt;br&gt;bör förläggas på lokal nivå är att kommunen som tillsynsmyndighet&lt;br&gt;geografiskt befinner sig nära en anläggning eller verksamhet.---Genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en ändrad tillsynsorganisation tydliggörs i första hand även länsstyrelsens&lt;br&gt;roll i miljöarbetet som ett sammanhållande regionalt statligt organ med&lt;br&gt;ansvar för uppföljning och utvärdering av gjorda insatser från ett samlat&lt;br&gt;regionalt perspektiv.---Införandet av generella föreskrifter medför att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsbehovet totalt sett ökar. Detta talar starkt för att i miljöbalken&lt;br&gt;lägga fast principen för en fortsatt utbyggnad och utveckling av den&lt;br&gt;lokala tillsynen. Den lokala tillsynen och den regionala samordningen&lt;br&gt;framstår som alltmer väsentliga i strävan att uppnå miljöbalkens&lt;br&gt;intentioner. I likhet med kommittén förordar miljöförvaltningen en&lt;br&gt;utökning vad gäller tillståndsprövning inom miljöskyddsområdet på lokal&lt;br&gt;nivå. Vissa verksamheter som idag prövas av länsstyrelsen kan i ett&lt;br&gt;system med miljönormer och generella föreskrifter med fördel prövas av&lt;br&gt;miljönämnden. Man kan också tänka sig att tillståndsprövningen i vissa&lt;br&gt;fall ersätts med ett anmälningsförfarande till den lokala tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten. Självfallet skall tillstånd och godkännanden inom hälsoskyddsom-&lt;br&gt;rådet även fortsättningsvis ske på kommunal nivå. 4 § hälsoskyddslagen&lt;br&gt;som idag reglerar miljönämndens allmänna rådgivande arbete i kommu-&lt;br&gt;nen saknar motsvarighet i nya miljöbalken. Varför har den tagits bort?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vaije kommun bör även i framtiden finnas en nämnd som bevakar&lt;br&gt;miljö- och hälsoskyddsfrågor och lämnar råd och upplysningar till&lt;br&gt;allmänheten samt samarbetar med myndigheter, organisationer och&lt;br&gt;enskilda i frågor som berör miljö och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.35 Norrköpings kommun: Det enda som sägs i själva tegförslaget&lt;br&gt;om fördelningen av tillsynsansvar är att huvudregeln är den att om inget&lt;br&gt;annat har bestämts så utövas den lokala tillsynen av kommunen. I en&lt;br&gt;diskussion i kap. 19 angående tillsynsorganisation sägs dock att listor&lt;br&gt;över enskilda foretag eller möjligen branscher skall ange statens tillsyn&lt;br&gt;och att resten tillfaller kommunen. Någon möjlighet att överlåta tillsyn&lt;br&gt;från länsstyrelsen (staten) till kommunerna skall inte finnas. Däremot&lt;br&gt;förespeglar man statens möjlighet att ta över försummande kommuners&lt;br&gt;tillsyn. Det vore förödande för det lokala miljömyndighetsarbetet om de&lt;br&gt;offensiva kommuner som har tagit över länsstyrelsens tillsyn skall&lt;br&gt;beskäras på sitt ansvarsområde. Dessutom måste man se upp så att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;463&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommuner med små resurser inte tvingas att ta över tillsyn som de inte&lt;br&gt;kan eller vill ansvara för. Möjligheten att överlåta tillsyn från länsstyrel-&lt;br&gt;sen till kommunernas miljönämnder måste därför finnas kvar. Organisa-&lt;br&gt;tionen av tillståndsprövningen föreslås i och för sig oförändrad, men&lt;br&gt;mycket möda har lagts ned på att belysa de olika alternativ som&lt;br&gt;kommittén anses finns. Kommunen kan konstatera att några viktiga&lt;br&gt;frågor måste lösas när man bestämmer sig för vilken organisation som&lt;br&gt;skall gälla. Prövningsinstanserna måste ha en tillräcklig kompetens,&lt;br&gt;samtidigt som prövningen i första hand måste ske utifrån miljömässiga&lt;br&gt;överväganden. Prövningsmyndigheten får dessutom inte vara så&lt;br&gt;överbelastad att prövningsarbetet inte kan starta relativt snabbt efter en&lt;br&gt;ansökan. Prövnings- och överklagningsordningen bör vara enhetlig för&lt;br&gt;åtminstone de flesta ärendena enligt miljöbalken, varvid frågan om&lt;br&gt;regeringens roll som överprövningsinstans och prövningsinstans av&lt;br&gt;tillåtligheten enligt nuvarande NRL måste lösas. För att intressekon-&lt;br&gt;flikterna i länsstyrelsens skilda uppgifter inte skall kollidera förordar&lt;br&gt;kommittén att beslut fettas på tjänstemannanivå av jurist och miljösakkun-&lt;br&gt;nig. Kommittén för också ett resonemang om kommunernas tillsyn av&lt;br&gt;kommunal verksamhet och liknande. Skulle en lösning liknande den som&lt;br&gt;förordas for länsstyrelsen kanske kunna vara en lösning även på&lt;br&gt;problemet med dubbla roller i kommunerna? Det skulle i så fell röra&lt;br&gt;tekniska och miljömässiga överväganden. Politiska beslut skall givetvis&lt;br&gt;fortferande beslutas av en politisk nämnd. På ett antal ställen i lagför-&lt;br&gt;slaget anges att kommunen har ansvar för vissa uppgifter. På andra&lt;br&gt;ställen används begreppet miljönämnd.---Ibland verkar man med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunen mena miljönämnd, ibland menar man kommunen som&lt;br&gt;planerare och i några fell eventuellt kommunen som någonting annat. Det&lt;br&gt;är till exempel oklart i fellet med mätningar av luftföroreningar (8 kap.&lt;br&gt;5 §) vad som menas med kommunen. Är det miljönämnden eller är det&lt;br&gt;planeraren eller kanske rent av väghållaren som avses? En översyn måste&lt;br&gt;göras av lagförslaget så att uttrycken används konsekvent och det tydligt&lt;br&gt;framgår vad man menar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.36 Mjölby kommun: En decentralisering av tillsyns- och till-&lt;br&gt;ståndsverksamheten till kommunerna är i stora drag positiv, dock under&lt;br&gt;förutsättning att kommunerna självfellet tilldelas resurser för dessa nya&lt;br&gt;uppgifter. Förutsättningarna för en utvidgning av kommunernas ansvar&lt;br&gt;inom miljöområdet bör utredas närmare och analyseras ur såväl&lt;br&gt;ekonomiskt som personellt perspektiv. Någon dylik analys har ej utförts&lt;br&gt;i tillräcklig omfettning i föreliggande utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.37 Nässjö kommun: Kommunen anser att det är av största vikt att&lt;br&gt;kommunerna i takt med det ökade tillsynsansvaret ges erforderliga&lt;br&gt;resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;464&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.38 Österåkers kommun: Tillsynen i kommunen skall kvarstå.&lt;br&gt;Finansieringsfrågan av tillsynen bör utredas vidare. - - - Ungefär&lt;br&gt;samtidigt som miljöskyddskommitténs betänkande överlämnades kom&lt;br&gt;även betänkandet av utredning om kommunernas arbete för en god&lt;br&gt;livsmiljö SOU 1993:13. Det fortsatta arbetet med de båda betänkandena&lt;br&gt;bör samordnas. KLIV-utredningen har lagt stor vikt vid § 4 i nuvarande&lt;br&gt;hälsoskyddslag och föreslagit att den får en ny formulering &amp;quot;det är en&lt;br&gt;uppgift för den nämnd som kommunen beslutar att informera kommun-&lt;br&gt;medlemmarna om den lokala yttre miljön och de fektorer som påverkar&lt;br&gt;den, samt de fektorer i miljön som påverkar hälsan&amp;quot;. Paragrafen som&lt;br&gt;tycks vara struken i betänkandet bör tas in i något av de inledande&lt;br&gt;kapitlen, förslagsvis kap. 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.39 Kalmar kommun: Ett ökat kommunalt tillsynsansvar anges som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett viktigt styrmedel i MB. En förutsättning för en sådan delegering är&lt;br&gt;emellertid att kommunerna får större resurser för arbetet. Annars kan&lt;br&gt;detta bara uppfettas som ett sätt för staten att frånhända sig det ansvar&lt;br&gt;som följer av lagstiftningen.---Idén med ett domstolsförferande har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fördelar i förhållande till ett administrativt prövningssystem. Det&lt;br&gt;uppfyller bland annat Europakonventionens rättssäkerhetskrav och löser&lt;br&gt;den inneboende konflikten länsstyrelsen har mellan stimulans och&lt;br&gt;utveckling av näringslivet och den prövande, kontrollerande uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.40 Mörbylånga kommun: Eftersom en lokal kommunal myndighet&lt;br&gt;ofta har den lokalkännedom och den närkontakt med övriga lokala&lt;br&gt;enheter som är en del i arbetet med Agenda 21 framöver, så bör de&lt;br&gt;kommunala miljöorganen även kunna klara av tillsynen av de kommunala&lt;br&gt;miljöferliga verksamheterna. De statliga myndigheterna bör kunna&lt;br&gt;fungera som samrådsparter att samverka med vid behov, samtidigt som&lt;br&gt;en stor kommunal frihet måste garanteras då Sverige är ett stort land med&lt;br&gt;varierande förutsättningar. Den ökade miljömedvetenheten liksom talerätt&lt;br&gt;för ideella organisationer och en miljöombudsman kommer att garantera&lt;br&gt;att kommunala myndigheter gör de över- och avvägningar som behövs.&lt;br&gt;Kommunerna måste därför garanteras att själva avgöra vilka tillsynso-&lt;br&gt;bjekt, privata eller offentliga, som de vill bedriva tillsynen över. Detta&lt;br&gt;kan också underlätta för kommunerna att anpassa sina verksamheter och&lt;br&gt;sin kompetens efter de lokala förutsättningarna, vilket är speciellt viktigt&lt;br&gt;med hänsyn till dagens ekonomiska läge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.41 Gotlands kommun: Tillsynsansvaret är inte klart definierat i&lt;br&gt;miljöbalken utan kommer senare att regleras genom särskilda för-&lt;br&gt;ordningar utfärdade av regeringen. Kommittén konstaterar att införandet&lt;br&gt;av olika former av föreskrifter kommer att innebära en avsevärd höjning&lt;br&gt;av miljöambitionema vilket kommer att ställa ytterligare krav på&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten, framför allt på det lokala planet. Hur tillsyns- och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;465&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd sansvaret fördelas blir därmed en viktig fråga. Principen med&lt;br&gt;delegation till lägsta kompetenta och berörda nivån är naturligtvis riktig&lt;br&gt;men skall miljöbalkens höjda ambitionsnivå kunna förverkligas kommer&lt;br&gt;resurstillgången att bli av avgörande betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.42 Karlskrona kommun: Förslaget innebär inskränkningar i det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunala självstyret. Det förtroende som kom till uttryck vid införan-&lt;br&gt;det av NRL/PBL-systemet har i förslaget snarare förbytts i motsatsen -&lt;br&gt;misstro.---Den ordning - kap. 20, 21 och 22 - att staten (länsstyrelser-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na) delegerar till kommunerna att utföra vissa uppgifter är olämplig. Det&lt;br&gt;bör av lagen klart framgå vad som är kommunernas uppgifter. Vad idag&lt;br&gt;är - och genom delegation från staten kan vara - kommunens uppgift&lt;br&gt;skall i miljöbalken tillföras kommunen. Stora vinster i administration bör&lt;br&gt;kunna göras hos näringsliv och kommuner om tillståndsgivning och&lt;br&gt;tillsyn rationaliseras. Decentralisering till kommuner bör ge avsevärda&lt;br&gt;vinster även i den statliga administrationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.43 Landskrona kommun: En särskild utredning har tillsatts för att&lt;br&gt;se över organisationen av miljöarbetet i Sverige. Det förtjänar dock att&lt;br&gt;påpekas i en remiss om förslag till den framtida miljölagstiftningen att&lt;br&gt;organisationen av miljöarbetet kan ha stor, i vissa fäll avgörande,&lt;br&gt;betydelse för hur miljöbalkens ambitioner kan förverkligas. Enligt&lt;br&gt;direktiven är det &amp;quot;nödvändigt att medborgarna har förtroende för att&lt;br&gt;lagstiftningen är så effektiv som behövs för att de miljöpolitiska målen&lt;br&gt;skall uppnås&amp;quot;. Det är viktigt att ett system skapas som gör det gynnsamt&lt;br&gt;för myndigheterna att arbeta opartiskt och med oväld. Kommunernas&lt;br&gt;miljövårdsarbete innehåller många tillfällen till konflikter mellan&lt;br&gt;motstående intressen där den exploaterande parten sitter på båda sidor om&lt;br&gt;bordet. Länsstyrelsens roll i det regionalpolitiska arbetet kommer ofta i&lt;br&gt;motsatsställning till miljöintressena. Det är självfellet en elementär&lt;br&gt;rättighet för den som är utsatt för miljöstörning att behandlingen sker&lt;br&gt;med iakttagande av saklighet och opartiskhet och med beaktande av allas&lt;br&gt;likhet inför lagen som det föreskrivs i regeringsformen. Det är viktigt att&lt;br&gt;de myndigheter som behandlar ärendet från början och även i högre&lt;br&gt;instanser värnar om den enskildes rättssäkerhet och fullt ut beaktar de&lt;br&gt;långsiktiga miljömålen. Det är således orimligt att kommunikations-&lt;br&gt;departementet använder påtryckningsmetoder internt inom regeringen för&lt;br&gt;att påverka en rättslig prövning i tillståndsärenden eller överklagnings-&lt;br&gt;ärenden. Regeringens dominerande politiska roll gör att den bör befrias&lt;br&gt;från rättstillämpande uppgifter i enskilda ärenden. Samma gäller&lt;br&gt;länsstyrelser och kommuner. Miljövårdsenheterna bör brytas ut ur&lt;br&gt;länsstyrelserna och erhålla en roll som självständiga miljömyndigheter.&lt;br&gt;Om man vill behålla kommunernas roll i rättstillämpningen måste&lt;br&gt;miljönämnderna bli obligatoriska myndigheter där olika kringbestämmel-&lt;br&gt;ser förstärker deras integritet. En betydligt enklare lösning är att införa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;466&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en decentraliserad, statlig miljöorganisation. Kommunernas frihet att även&lt;br&gt;då bedriva egen miljöpolitik (inom ramarna för gällande lagar) kommer&lt;br&gt;att kvarstå. Myndighetsorganisationen bör utformas så att största möjliga&lt;br&gt;oberoende och integritet skapas för myndigheterna. Miljönämndernas&lt;br&gt;uppgifter bör antingen föras över på en decentraliserad statlig organisa-&lt;br&gt;tion eller göras obligatoriska, miljövårdsenheten brytas ut ur länsstyrelsen&lt;br&gt;och regeringen befrias från rättstillämpande uppgifter i enskilda fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.44 Halmstads kommun: Ansvarsfördelningen vad gäller tillsynen&lt;br&gt;har inte närmare klargjorts i betänkandet. Det framgår emellertid att&lt;br&gt;huvuddelen av tillsynen i kommunen skall handhas av den kommunala&lt;br&gt;nämnden för miljöfrågor. Att denna viktiga fråga lämnats utanför balken&lt;br&gt;anser kommunen är mycket olyckligt. De flesta kommuner har för sin&lt;br&gt;planering treårs- eller femårsbudgetar. Det är svårt att planera en&lt;br&gt;verksamhet om man inte i god tid vet vilka förutsättningar som skall&lt;br&gt;gälla. Det är dessutom troligt, eller i vart fell möjligt, att ett flertal&lt;br&gt;synpunkter i remissarbetet skulle tillkommit eller blivit annorlunda om&lt;br&gt;dessa förutsättningar funnits med. Med hänsyn till de stora olikheter som&lt;br&gt;kommunerna har, både vad beträffar kompetens som resurser, bör, som&lt;br&gt;tidigare påpekats, en bestämmelse enligt nuvarande § 44a Miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.45 Göteborgs kommun: De viktiga frågorna om ansvarsfördelning&lt;br&gt;mellan myndigheter, om prövning och om tillsyn m.m., har inte blivit&lt;br&gt;reglerade i balken utan överlämnats till regeringen, som bemyndigats att&lt;br&gt;utfärda föreskrifter i dessa frågor. Många synpunkter på miljöbalksför-&lt;br&gt;slaget liksom bedömningen av förslagets betydelse för kommunerna är&lt;br&gt;avhängiga hur dessa frågor kommer att lösas och lämnar därför&lt;br&gt;kommunerna i viss osäkerhet. Vi konstaterar emellertid att kommittén i&lt;br&gt;miljöbalksförslaget redan skrivit in som en huvudregel att den lokala&lt;br&gt;tillsynen skall utövas av kommunernas miljönämnder. Såvitt vi förstår&lt;br&gt;omfettar detta åliggande även tillståndspliktiga verksamheter. I 23 kap.&lt;br&gt;1 § bemyndigas regeringen att meddela föreskrifter om avgifter for en&lt;br&gt;myndighets verksamhet enligt denna balk. Eftersom miljöbalken kommer&lt;br&gt;att gälla över hela &amp;quot;faltet&amp;quot; förutsätter vi att de väsentliga och svårförklar-&lt;br&gt;liga skillnader som idag föreligger i fråga om rätten att ta ut avgifter&lt;br&gt;mellan å ena sidan hälsoskyddslagen och å andra sidan miljöskyddslagen&lt;br&gt;m.fl. elimineras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.46 Trollhättans kommun: Trollhättans kommun anser att det är&lt;br&gt;positivt med ett ökat kommunalt ansvar för miljöfrågorna. Det är dock&lt;br&gt;nödvändigt att klargöra på vilket sätt kommunerna skall ersättas för en&lt;br&gt;ökad arbetsinsats med de diffusa utsläppen, såsom bilavgaser, samt&lt;br&gt;avfallsfrågorna. För detta arbete finns ingen tydlig motpart som kan&lt;br&gt;debiteras. - - - 2 kap. 15 §: Paragrafens innebörd om miljönämndens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;467&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldigheter bör preciseras. Nuvarande hälsoskyddslag 4 § borde kunna&lt;br&gt;föras in här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.47 Skövde kommun: För att upprätthålla en hög kvalitet på&lt;br&gt;tillsynsarbetet i miljöskyddsfrågor bör Naturvårdsverket ha kvar sin&lt;br&gt;möjlighet att ingripa i tillsynsärenden på liknande sätt som i nuvarande&lt;br&gt;miljöskyddslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.48 Karlstads kommun: Kommunerna skall enligt utredningens&lt;br&gt;förslag ta över huvuddelen av tillsynen rörande miljöferliga verksam-&lt;br&gt;heter. Statens insatser föreslås inriktas mot större anläggningar som skall&lt;br&gt;anges i en särskild förteckning. Det är enligt kommunen rimligt att vissa&lt;br&gt;tillståndsprövningar kan handläggas av kommunens miljönämnd. För att&lt;br&gt;klara dessa uppgifter krävs emellertid också att kommunerna har en&lt;br&gt;sådan kompetens att en kvalificerad prövning i lagstiftningens mening kan&lt;br&gt;ske. Sannolikt kräver detta ökade resurser. Med hänsyn till kommunernas&lt;br&gt;ekonomiska bekymmer finns det inga möjligheter att tillskjuta ökade&lt;br&gt;kommunala medel för verksamheten. Om inte ökade statsbidrag kan&lt;br&gt;anvisas är det nödvändigt att kommunernas ökade kostnader till fullo kan&lt;br&gt;finansieras med avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.49 Örebro kommun: Det är otillfredsställande att miljöskyddets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organisation på central och lokal nivå blir föremål för en särskild&lt;br&gt;utredning. Beslut om ansvarsfördelning bör givetvis föregå det slutliga&lt;br&gt;ställningstagandet beträffande miljöbalkens reglering av tillsynsupp-&lt;br&gt;giftema.---Efterlevnaden av alla miljöregler kräver bra tillsynsmyndig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter. När MHN fick överta tillsynsverksamheten för de mindre&lt;br&gt;miljöstörande anläggningarna ökade tillsynsinsatsema helt klart för denna&lt;br&gt;kategori. Men det finns frågetecken om &amp;quot;jävigheten&amp;quot; för tillsyn som rör&lt;br&gt;kommunens egna anläggningar. Den oron är berättigad främst när&lt;br&gt;kommuner slår samman MHN med t.ex. tekniska nämnder och/eller&lt;br&gt;byggnadsnämnder.---Problemet med &amp;quot;intern lobbyverksamhet&amp;quot; finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även inom länsstyrelserna där infrastrukturs- och näringslivsenhetema i&lt;br&gt;många avseenden har ett helt annat synsätt än miljöenheten. Detta har&lt;br&gt;också påtalats av kommittén.---Innan man avgör på vilka myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som olika uppgifter i tillsyns- och tillståndsfrågor skall läggas behövs en&lt;br&gt;noggrann utvärdering av nuvarande miljömyndigheters resultat. Även&lt;br&gt;Koncessionsnämnden bör ingå i en sådan granskning. Kommunen föreslår&lt;br&gt;en revision av tillsynsverksamheten. Revisionen bör omfetta lokala,&lt;br&gt;regionala och centrala tillsynsmyndigheter. Revisionen kan också visa på&lt;br&gt;fell där verksamhetsutövare och tillsynsmyndighet går hand i hand eller&lt;br&gt;t.o.m. sitter på samma stol. En revision som genomförs på ett bra sätt&lt;br&gt;ger också en stimulans för den enskilde tillsynsmyndigheten att förbättra&lt;br&gt;sina insatser. Intresset för myndigheten som sådan och de miljöresultat&lt;br&gt;som uppnås kommer således att öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;468&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.50 Köpings kommun: Lagförslaget innehåller diverse bemyndigan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den, vilket gör att det i nuläget inte är möjligt att klart avgöra konse-&lt;br&gt;kvenserna för det kommunala arbetet.---I betänkandet talas om en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortsatt inriktning mot att stärka kommunernas arbete med miljöfrågorna.&lt;br&gt;Av betänkandet får man inte en klar bild av att så sker. I stället&lt;br&gt;framskymtar en misstänksamhet mot kommunernas möjligheter/vilja att&lt;br&gt;bedriva ett bra miljöarbete. Kommunerna är mogna att ta ett större&lt;br&gt;ansvar för miljöfrågorna i landet och i den egna kommunen. Det är&lt;br&gt;angeläget att man tillser att hinder försvinner och instrument ges för ett&lt;br&gt;aktivt miljöarbete. Det är angeläget att den kompetenshöjning som pågår&lt;br&gt;ute i kommunerna tillåts fortsätta och inte försämras genom ett kvantita-&lt;br&gt;tivt ökat arbete med mindre kvalificerade miljöärenden och en minskning&lt;br&gt;av möjligheterna att arbeta med till exempel tillsyn över större miljöstör-&lt;br&gt;ande verksamheter, lokala miljömål m.m. Med hänsyn till kommunernas&lt;br&gt;olika förutsättningar bör det ges möjlighet till olika utvecklingstakt i&lt;br&gt;pågående process mot ett allt starkare kommunalt miljöengagemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.51 Heby kommun: Det kan knappast vara någon nackdel för&lt;br&gt;miljöskyddet om Naturvårdsverket får behålla sin rätt att ingripa i&lt;br&gt;enskilda ärenden. Några olägenheter med denna möjlighet har ju inte&lt;br&gt;förekommit hitintills och kan väl knappast beferas i framtiden om den&lt;br&gt;behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.52 Borlänge kommun: Förslaget kan innebära utökade arbetsupp-&lt;br&gt;gifter för kommunerna, eftersom dessa är tänkt kunna initiera viss&lt;br&gt;omprövning, formulera vissa villkor, överta en större del tillsyn, utdöma&lt;br&gt;en del företagsbot m.m. Hur kommunerna skall kompenseras för detta&lt;br&gt;finns inte närmare angivet i förslaget, något som skulle behöva belysas&lt;br&gt;bättre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.53 Gävle kommun: Gävle kommun anser, i motsats till kommitténs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag, att kommunerna skall ha tillsyn över kommunens egna an-&lt;br&gt;läggningar. ---Gävle kommun noterar med tillfredsställelse att enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 kap. § 1 kommunens miljönämnd utövar den lokala miljötillsynen, om&lt;br&gt;inte regeringen bestämmer något annat. Kommunen vill understryka&lt;br&gt;vikten av att detta verkligen innebär en huvudregel. Gävle kommun delar&lt;br&gt;uppfettningen att kommunen regelmässigt bör ha en särskild nämnd for&lt;br&gt;miljö- och hälsoskyddsfrågor, vilket framgår av 2 kap. § 15. Nämndens&lt;br&gt;skyldigheter bör konkretiseras som i nuvarande Hälsoskyddslag 4 §.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande miljöskyddslag § 44a har kommunerna möjlighet att&lt;br&gt;frivilligt överta tillsyn från länsstyrelsen. I 22 kap 1 § tar balken upp en&lt;br&gt;viktig principiell fråga, nämligen den att kommunerna bör tilldelas ett&lt;br&gt;huvudansvar för tillsyn av miljöferlig verksamhet på lokal nivå.---I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;paragrafen föreslås också att efter åtagande av en kommun får regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;469&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 2-4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överlåta åt kommunen att i ett visst anseende utöva tillsyn som annars&lt;br&gt;skulle ankomma på statlig myndighet.---Gävle kommun anser att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även fortsättningsvis är nödvändigt och mycket viktigt att en kommun&lt;br&gt;kan åta sig tillsynen av en miljöferlig verksamhet utöver vad som&lt;br&gt;regleras i lagtexten. Den miljöferliga verksamheten skall vara av&lt;br&gt;betydelse för kommunens miljöbelastning, med andra ord om verksam-&lt;br&gt;heten har stor lokal påverkan skall tillsynen vara lokal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.54 Hudiksvalls kommun: Vi anser att det i balken skall festslås att&lt;br&gt;det på regional och lokal nivå skall finnas en nämnd/person med ansvar&lt;br&gt;som i Hälsoskyddslagen § 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.55 Sundsvalls kommun: Miljöskyddskommittén behandlar frågan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ansvarsfördelningen översiktligt. Kommittén förordar att kommunerna&lt;br&gt;tar över huvuddelen av tillsynen över miljöferliga verksamheter men&lt;br&gt;lägger inga förslag som kommer till direkt uttryck i lagtext. Vi anser det&lt;br&gt;nödvändigt att sakkunnig med kommunal erferenhet knyts till utredningen&lt;br&gt;eftersom den nya utredningens resultat blir av stor betydelse för&lt;br&gt;kommunernas arbete med miljöbalken. Den särskilt tillsatta utredningen&lt;br&gt;om organisationsfrågor bör avvaktas och remissbehandlas innan en&lt;br&gt;proposition om den nya balken utarbetas.---Vi vill betona att tillsynen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av ej prövningspliktiga verksamheter upptar en ansenlig del av de lokala&lt;br&gt;tillsynsmyndigheternas tid. Tillsynsinsatsema medför ofta krav på&lt;br&gt;åtgärder, råd om försiktighetsmått och i vissa fell krav på kontrollpro-&lt;br&gt;gram. Bland de ej prövningspliktiga verksamheter som miljönämnden i&lt;br&gt;Sundsvall ställt krav på kan nämnas fordonstvättar, mindre verkstäder&lt;br&gt;och lackeringsfirmor. Med generella föreskrifter finns det nog utsikter att&lt;br&gt;tillsynsinsatsema kan bli effektivare och mindre tidskrävande. Kommittén&lt;br&gt;ifrågasätter om kommunerna skall utöva tillsynen över egna miljöferliga&lt;br&gt;verksamheter som avloppsreningsverk och avfallsanläggningar. Miljö-&lt;br&gt;nämnden i Sundsvall, som har tillsynsansvar över 39 kommunala&lt;br&gt;anläggningar, har bedrivit en metodisk och konsekvent tillsyn över dessa&lt;br&gt;verksamheter. Förutom många positiva tillsynsresultat har nämnden även&lt;br&gt;tvingats åtalsanmäla kommunen vid flera tillfallen. Vi är kritiska till att&lt;br&gt;kommittén i så generella ordalag ifrågasätter miljönämndernas tillsyn&lt;br&gt;över kommunala anläggningar. I den föreskrift som kommer att reglera&lt;br&gt;tillsynsansvaret mellan länsstyrelsen och kommunen så föreslår vi att&lt;br&gt;kommunen får ett utökat tillsynsansvar jämfört med nuvarande fördelning&lt;br&gt;i miljöskyddsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.56 Timrå kommun: Organisationsfrågorna och ansvarsfördelningen&lt;br&gt;mellan exempelvis stat och kommun bör utredas och förtydligas&lt;br&gt;ytterligare i det fortsatta kommittéarbetet. I och med att man tagit bort&lt;br&gt;44a § i ML synes kommunens roll i miljöarbetet att förändras. Nuvaran-&lt;br&gt;de flexibla syn på kommunens miljöengagemang föreslås ersättas av en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;470&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;striktare syn som inte tar hänsyn till folkmängd, resurser, kompetens etc. Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Ambitiösa kommuner kan hindras i sina ambitioner och andra kommer Bilaga 4&lt;br&gt;att få ansvar de inte är förberedda på. Vi vill dock understryka att det&lt;br&gt;effektivaste sättet att bedriva miljöarbetet är på lokal nivå, alltså i&lt;br&gt;kommunen. Närheten och kunskapen om miljösituationen är viktiga&lt;br&gt;grundprinciper för ett lyckat miljöarbete. Sedan är det en annan fråga om&lt;br&gt;vem som skall stå för kostnaden för bl.a. miljöskyddstillsynen. Miljöbal-&lt;br&gt;kens uppbyggnad med utökad fÖreskriftsrätt för centrala myndigheter&lt;br&gt;kommer att innebära förändringar för kommunen. Genom festställande&lt;br&gt;av föreskrifter i framtiden kommer kommunernas roll i miljöarbetet att&lt;br&gt;i vissa fell vara oviss. Kommunernas lokala miljöarbete nämns på ett&lt;br&gt;flertal ställen i betänkandet. I lagtexten framgår inte på något sätt hur&lt;br&gt;lokala miljöarbetet uttryckt i exempelvis Agenda -21 skall kunna&lt;br&gt;bedrivas. Miljöarbetet har under de senaste åren mer och mer riktat in&lt;br&gt;sig på den enskilda individens beteende- och livsstilsffågor, med-&lt;br&gt;borgarmedverkan, folkhälsoarbetet etc. Samhällets ambitioner att skapa&lt;br&gt;ekokommuner med ekologisk grundsyn i sitt agerande är även lämnat&lt;br&gt;utanför lagen. Vi vill notera att det är viktigt att miljöbalken inte hindrar&lt;br&gt;utvecklingen av ekofrågan och den enskildes möjlighet att delta och&lt;br&gt;utveckla framtidens miljö samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.57 Örnsköldsviks kommun: Miljöbalken ger centrala myndigheter&lt;br&gt;en avsevärt utökad fÖreskriftsrätt och tillskapar också nya kontrollredskap&lt;br&gt;som staten kan använda mot kommunerna. Även om vikten av det lokala&lt;br&gt;miljöarbetet nämns här och där i underlagsmaterialet blir det nationella&lt;br&gt;perspektivet alltför dominerande. Det demokratiska Agenda -21&lt;br&gt;perspektivet återspeglas inte på något sätt i lagtexten. Detta medför att&lt;br&gt;mycket av den nya tidens miljöarbete; folkhälsoarbete, livsstilspåverkan,&lt;br&gt;lokalt samarbete mellan myndighet-näringsliv-ideell miljövård, med-&lt;br&gt;borgarmedverkan etc. kommer att skötas utanför balkens domäner. Ur&lt;br&gt;denna synpunkt är miljöbalken en traditionell myndighetslag, mer lämpad&lt;br&gt;att lösa 80-talets punktkälloproblematik än att hantera det mer lång-&lt;br&gt;siktiga, förebyggande och underifrån kommande miljöarbetet anno år&lt;br&gt;2000. Risken är därför uppenbar att balken kommer att leda till att&lt;br&gt;miljöarbetet på sikt vrids bort från den decentraliserade modell som&lt;br&gt;sedan mitten av 80-talet varit gällande i Sverige. Närhetsprincipen borde&lt;br&gt;komma till uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.58 Skellefteå kommun: I organisationsfrågorna kan konstateras ett&lt;br&gt;direkt misslyckande. Således har kommittén inte lyckats samla sig till&lt;br&gt;något konstruktivt förslag, utan tvärtom lämnat frågan i ett sämre skick&lt;br&gt;än vad som är fellet idag. Dvs. man har avvecklat § 44a i miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen, som medgivit en relativt hög grad av flexibilitet mellan tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheterna och i stället förordat ett system där alla kommuner förutsätts&lt;br&gt;kunna göra exakt lika mycket. Detta rigida system överlåter man sedan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;471&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till en annan utredning att utveckla. 22 kap. 1 §. Här föreslår kommittén&lt;br&gt;en förändring som inte längre medger länsstyrelsen rätt att delegera&lt;br&gt;tillsyn (jfr. nuvarande 44a § ML). Samtidigt utser man den lokala&lt;br&gt;tillsynen som huvudansvarig och medger regeringen att göra undantag.&lt;br&gt;Konstruktionen är vida underlägsen den nuvarande i så måtto att&lt;br&gt;möjligheterna till en flexibel tillsynsorganisation drastiskt försämras. I&lt;br&gt;den mån kommittén haft till uppgift att förenkla och skapa underlag för&lt;br&gt;höjd effektivitet i tillsynsarbetet, så är detta ett flagrant avsteg från&lt;br&gt;direktiven. Eftersom ändringsförslaget saknar motivering, blir det&lt;br&gt;bakomliggande motivet inte bara obegripligt, utan även fördolt. Eftersom&lt;br&gt;organisationsfrågan nu överlämnats till en ny utredning kan här bara&lt;br&gt;understrykas vikten av att denna utredning bortser från kommitténs&lt;br&gt;förslag och i stället utgår från lagens § 44a och om möjligt utvecklar&lt;br&gt;flexibiliteten i systemet ytterligare. En sådan inriktning behöver inte med&lt;br&gt;nödvändighet betyda att alla kommuner skall ha ett huvudansvar i&lt;br&gt;tillsynsarbetet. Erfarenheterna av 4 års arbete med den nuvarande&lt;br&gt;miljöskyddslagen visar tvärtom att möjligheterna att bedriva tillsynsarbete&lt;br&gt;på lokal nivå varierar avsevärt. Tendensen har förstärkts av ändringarna&lt;br&gt;i kommunallagen. Huvudskiljelinjen går mellan större och mindre&lt;br&gt;kommuner, men avvikelser förekommer. Det övergripande målet för det&lt;br&gt;framtida organisationsarbetet måste vara att skapa en effektiv miljötillsyn,&lt;br&gt;där befintliga resurser utnyttjas maximalt oavsett på vilka nivåer&lt;br&gt;resurserna finns. En modell som begränsar företrädesvis större kommu-&lt;br&gt;ners rätt att bedriva ett ambitiöst miljöarbete, samtidigt som den tvingar&lt;br&gt;mindre kommuner utan tillräckliga förutsättningar att axla ett allt större&lt;br&gt;miljöansvar gagnar vare sig miljö eller ekonomi. Lösningen måste i&lt;br&gt;stället vara att i största möjliga mån delegera ut arbetsuppgifterna till&lt;br&gt;lokal nivå, men med iakttagande av givna förutsättningar i vaije&lt;br&gt;situation. - - - Det väsentliga borde vara att skapa ett system för&lt;br&gt;uppföljning av hur tillsynen enligt miljöbalken fungerar. En sådan&lt;br&gt;&amp;quot;miljörevision&amp;quot; bör inte utgå från nuvarande statliga myndigheter, utan&lt;br&gt;från ett av riksdagen utsett organ. Därigenom kan snabbast möjliga&lt;br&gt;återkoppling mellan lagstiftare och tillämpare åstadkommas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.59 Umeå kommun: I det särskilda yttrandet av Guldner Homsved&lt;br&gt;hänsyftas framför allt på den omfettande rätt att utfärda föreskrifter som&lt;br&gt;kommittén tillägger statliga myndigheter. - - - Det finns en risk att&lt;br&gt;sådana föreskrifter förorsakar kommunerna kostnader utan att någon&lt;br&gt;möjlighet till kompensation föreligger. Frågan bör utredas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.60 Piteå kommun: Uppbyggnaden av balken med en för regeringen&lt;br&gt;och centrala verk betydande föreskrivningsrätt innebär svårigheter att nu&lt;br&gt;helt bedöma konsekvenserna av utredningens förslag men också problem&lt;br&gt;med avgränsningen mot det kommunala självstyret. Miljöfrågorna idag&lt;br&gt;kräver ofta lokala lösningar och balken bör därför garantera kommuner-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;472&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nas inflytande vid tillåtlighetsprövning av stora anläggningar. Möjligheter&lt;br&gt;för kommunerna att agera utifrån lokala förutsättningar måste också&lt;br&gt;garanteras t.ex. vad avser övertagande av tillsyn, lokala miljökvalitets-&lt;br&gt;normer och möjligheter för lokala tillsynsmyndigheter att ingripa.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från denna tillsyn har enbart varit goda. Kommunen har&lt;br&gt;vid åtskilliga tillfallen konstaterat det positiva i att tillsynen ligger där&lt;br&gt;utsläppen sker. Tillsynen förutsätter täta och nära kontakter både med de&lt;br&gt;företag som bedriver miljöferlig verksamhet och de människor och den&lt;br&gt;miljö som påverkas av utsläppen. Närheten är enligt kommunens&lt;br&gt;uppfettning en förutsättning för en god miljöskyddstillsyn. Det är med&lt;br&gt;stor förvåning Piteå kommun konstaterar att utredningen inte kommit&lt;br&gt;med något konstruktivt förslag i tillsynsfrågan som nu överlämnats till en&lt;br&gt;särskild utredning. Piteå kommuns principiella ståndpunkt är att tillsyn&lt;br&gt;enligt balken skall åligga kommunerna med möjlighet till full kost-&lt;br&gt;nadsersättning för nedlagt arbete. Genomförandet av miljöarbetet åvilar&lt;br&gt;i stor utsträckning kommunerna. Den lokala tillsynen är en väsentlig&lt;br&gt;fektor för att kunna beakta miljöfrågorna i den kommunala planeringen&lt;br&gt;och för att kunna tillvarata kommunmedborgamas miljöengagemang.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har förbisett att tillsynen enligt miljöskyddslagen inte är vare&lt;br&gt;sig unik eller ny. Kommunal tillsyn över kommunala anläggningar har&lt;br&gt;bedrivits allt sedan 1875 och i betydligt större utsträckning omfettat&lt;br&gt;bostäder, skolor, daghem, fritids- och badanläggningar m.m. Detta&lt;br&gt;förhållande gäller även inom livsmedelstillsynen. På motsvarande sätt har&lt;br&gt;staten tillsynen över staten, exempelvis vad gäller försvarets anlägg-&lt;br&gt;ningar. Det väsentliga i denna del är inte vem som utövar tillsynen utan&lt;br&gt;att tillsynen fungerar. För att försäkra sig om att tillsynen enligt&lt;br&gt;miljöbalken fungerar enligt uppställda mål bör ett system för uppföljning&lt;br&gt;och utvärdering tillskapas. Ett sådant system bör förslagsvis knytas till&lt;br&gt;riksdagen i form av ett miljö-JO eller motsvarande. - - - En viktig&lt;br&gt;principiell fråga som kommittén festslår är att kommunerna bör tilldelas&lt;br&gt;ett huvudansvar för tillsynen av miljöferlig verksamhet. I 22 kap. 1 §&lt;br&gt;föreslås att efter åtagande av en kommun får regeringen överlåta åt&lt;br&gt;kommunen att i ett visst avseende utöva tillsyn som annars skulle&lt;br&gt;ankomma på statlig myndighet. - - - Piteå kommun anser det vara&lt;br&gt;väsentligt att en kommun även fortsättningsvis skall ha möjlighet att åta&lt;br&gt;sig tillsynen av en miljöferlig verksamhet som är av väsentlig betydelse&lt;br&gt;för kommunens miljöbelastning, under förutsättning att resurser och&lt;br&gt;kompetens finns att tillgå. Paragrafen bör omformuleras så att dess&lt;br&gt;innebörd överensstämmer med nuvarande 44a § i miljöskyddslagen.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig fektor för att uppnå de nationella miljömål som riksdagen&lt;br&gt;fastlagt är att en helhetssyn präglar miljöarbetet på central, regional och&lt;br&gt;lokal nivå. Denna för miljöarbetet så viktiga helhetssyn har också påtalats&lt;br&gt;av KLIV-utredningen som bl.a. föreslår inrättandet av ett centralt&lt;br&gt;samrådsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;473&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.61 Göteborgs och Bohus läns landsting: Vi anser att besluts-&lt;br&gt;fettande, tillsyn och planering skall ske så nära berörda människor och&lt;br&gt;verksamheter som möjligt. Därför delar vi inte kommitténs syn att&lt;br&gt;Naturvårdsverket skall bli tillsynsmyndighet for vissa verksamheter, utan&lt;br&gt;tillsynen bör som hittills utövas av länsstyrelse. Av samma skäl ansluter&lt;br&gt;vi oss till förslaget att tillsyn där så är lämpligt utövas av kommunal&lt;br&gt;nämnd, men vi anser inte att kommunens egna verksamheter därvid&lt;br&gt;generellt skall undantas. Vid behov av planering eller tillsyn inbegripande&lt;br&gt;flera län eller kommuner anser vi att detta i största utsträckning skall ske&lt;br&gt;genom samverkan och inte onödigtvis föras till högre beslutsnivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.62 Svenska Kommunförbundet: Ansvarsfördelningen mellan staten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kommunerna är inte utklarad i miljöbalksförslaget. Regeringen har&lt;br&gt;därför tillkallat en särskild utredare, Dir. 1993:43.---Konsekvenserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för den kommunala självstyrelsen av miljöskyddskommitténs förslag är&lt;br&gt;bl.a. mot bakgrund av vad som nu angivits svåra att bedöma. Eftersom&lt;br&gt;de organisatoriska frågorna inte är klarlagda i betänkandet, är kommuner-&lt;br&gt;nas roll i den framtida miljöpolitiken fortferande oklar när betänkandet&lt;br&gt;remissbehandlas och kommer att vara oklar när betänkandet remissbe-&lt;br&gt;handlas och kommer att vara oklar om en proposition föreläggs riksdagen&lt;br&gt;under innevarande mandatperiod. Detta är helt oacceptabelt för kommu-&lt;br&gt;nerna. Ansvarsfrågorna måste vara utklarade när riksdagen fettar beslut&lt;br&gt;om en ny miljölagstiftning.---Kommunförbundet har i en skrivelse den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 maj 1993 hemställt att regeringen ger en parlamentarisk utredning i&lt;br&gt;uppdrag att utreda frågan om ett vidgat grundlagsskydd för kommunernas&lt;br&gt;självstyrelse. Dessutom föreslås att åtgärder omgående vidtas för att få&lt;br&gt;till stånd en enhetlig och konsekvent linje i lagstiftningsfrågor som rör&lt;br&gt;kommunerna och att självstyrelseintressena regelmässigt blir beaktade.&lt;br&gt;Det senare innebär att en avvägning i förhållande till Europakonventionen&lt;br&gt;om kommunal självstyrelse skall göras i allt lagstiftningsarbete som&lt;br&gt;direkt eller indirekt berör kommunerna. I fråga om uppgiftsfördelningen&lt;br&gt;mellan staten och kommunerna bör man enligt förbundets uppfettning i&lt;br&gt;framtiden skilja på obligatorisk verksamhet där utrymme finns för lokala&lt;br&gt;bedömningar och därmed kommunalt självstyre och obligatorisk&lt;br&gt;verksamhet utan direkta självstyrelseinslag. Förbundet anser att i fråga&lt;br&gt;om obligatorisk verksamhet utan direkta självstyrelseinslag utgångs-&lt;br&gt;punkten bör vara att staten bär ansvaret för verksamheten - även om&lt;br&gt;denna kan behöva decentraliseras och skötas lokalt. Det bör i lag finnas&lt;br&gt;möjlighet för kommunerna att frivilligt avtala med staten om att sköta en&lt;br&gt;sådan verksamhet mot full kostnadstäckning. I vilken grad förslaget till&lt;br&gt;miljöbalk ger utrymme för lokala bedömningar och därmed kommunalt&lt;br&gt;självstyre är mycket svårt att bedöma med utgångspunkt i huvudbe-&lt;br&gt;tänkandet. Kommunens framtida roll i miljöpolitiken skall först under det&lt;br&gt;kommande året klarläggas av en särskild organisationsutredare. Många&lt;br&gt;regler i förslaget bedöms ge utrymme för lokala avvägningar om hur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;474&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöhänsynen lämpligast uppfylls. Samtidigt följer av andra regler att det Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;inte går att bedöma om dessa i framtiden kommer att vara utformade så Bilaga 4&lt;br&gt;att de ger utrymme för lokala avvägningar.---Kommunförbundet anser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att redan när ett förslag till miljöbalk överlämnas till riksdagen, måste det&lt;br&gt;klart framgå vad alla Sveriges kommuner förväntas ta ansvar for i&lt;br&gt;miljöpolitiken. De grundläggande kraven på vaije kommun skall alltså stå&lt;br&gt;inskrivna i lag. De regler som kommunerna skall ha ansvar för förutsätts&lt;br&gt;ge ett utrymme för lokala bedömningar och prioriteringar så att de är av&lt;br&gt;kommunalpolitiskt intresse.---Saknas självstyrelseinslag, bör huvudan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svaret ligga på staten och kommunerna kan då i stället ges möjlighet att&lt;br&gt;efter intresse och kompetens avtala med staten om att sköta uppgifterna&lt;br&gt;mot full kostnadstäckning. Genom en sådan på lokala överenskommelser&lt;br&gt;grundad lösning av ansvarsfördelningen kan också staten vinna fördelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en kommun på grund av resursbrist eller andra skäl inte fullgör&lt;br&gt;uppgiften på ett sätt som staten förutsatt, kan uppgiften gå tillbaks till&lt;br&gt;staten i dess egenskap av ansvarig för verksamheten. Exempel på&lt;br&gt;verksamheter som i stort sett saknar självstyrelseinslag inom &amp;quot;miljöom-&lt;br&gt;rådet&amp;quot; är djurskyddstillsyn, livsmedelstillsyn och vissa frågor om&lt;br&gt;kemikaliekontroll. - - - Kommittén förväntar sig uppenbarligen att&lt;br&gt;kommunerna skall ta över en stor del av den miljötillsyn som länsstyrel-&lt;br&gt;serna idag utövar. En särskild organisationsutredare har dock tillkallats. -&lt;br&gt;- - Vad gäller tillsynen är utgångspunkten för organisationsutredaren att&lt;br&gt;uppdelningen av tillsynsansvaret mellan länsstyrelsen och kommunerna&lt;br&gt;bör göras tydligare än enligt gällande bestämmelser. Kommunförbundet&lt;br&gt;har i samband med &amp;quot;Utredningen om kommunernas arbete för en god&lt;br&gt;livsmiljö (KLIV)&amp;quot; kunnat konstatera att de allra flesta som arbetar med&lt;br&gt;eller berörs av miljötillsynen är positiva till den överföring av till-&lt;br&gt;synsansvaret till kommunerna som genomförts under de senaste åren.&lt;br&gt;Genom det kommunala övertagandet har tillsynen förbättrats markant.&lt;br&gt;Utvecklingen har också lett till resursförstärkningar och betydligt&lt;br&gt;förbättrad miljökompetens i kommunerna. Ett fortsatt övertagande av mer&lt;br&gt;kvalificerade tillsynsobjekt ses som en naturlig utveckling i flertalet&lt;br&gt;kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.63 Svenska naturskyddsföreningen: Från Naturskyddsföreningens&lt;br&gt;sida vill vi understryka betydelsen av fristående miljönämnder. Miljö-&lt;br&gt;arbetet måste ligga på ett särskilt kommunalt organ och inte blandas&lt;br&gt;samman med andra frågor. Framför allt skall miljöfrågor inte handhas av&lt;br&gt;sådan kommunal nämnd som har att ansvara för exploateringsfrågor, som&lt;br&gt;byggnadsnämnd och teknisk nämnd. Föreningen anser att det är högst&lt;br&gt;olyckligt att miljönämnderna nu, efter ändringen av Kommunallagen,&lt;br&gt;endast är fakultativa. En önskan från föreningens sida är naturligtvis att&lt;br&gt;det genom vederbörlig ändring i Kommunallagen åter blir obligatoriskt&lt;br&gt;med fristående miljönämnder. Det lokala Agenda 21-arbetet, som pågår&lt;br&gt;i flera av landets kommuner, måste även fortsättningsvis uppmuntras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;475&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta arbete kan ske i form av planer, som festställs och ställs ut på Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;samma sätt som de kommunala översiktsplanerna. Vaije kommun bör Bilaga 4&lt;br&gt;utarbeta sin egen Agenda-21 med sina egna punkter och förslag till&lt;br&gt;åtgärder, samt en realistisk tidsplan för att verkställa dessa. Detta&lt;br&gt;förfaringssätt är i många kommuner idag redan ett fektum, men har ännu&lt;br&gt;långt ifrån vunnit terräng i hela landet. Denna lokala Agenda-21 skall&lt;br&gt;kunna ställas ut på samma sätt som förslag till översiktsplaner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.64 Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen:&lt;br&gt;Kommittén har inte föreslagit några lösningar på problemen avseende&lt;br&gt;utdragen handläggning i tillståndsärenden och brister i tillsynen. Dessa&lt;br&gt;båda frågor är av mycket central betydelse för företagen. Det är därför&lt;br&gt;med tillfredsställelse vi konstaterar att regeringen - såsom Allert&lt;br&gt;Alverborg efterlyst i sitt yttrande - tillsatt en särskild utredare med&lt;br&gt;uppgift att se över tillstånds- och tillsynsfrågor mot bakgrund av bl.a.&lt;br&gt;kommitténs förslag. Utan att föregå utredningen vill organisationerna&lt;br&gt;kraftfullt understryka vad som uttalas i utredningsdirektiven, nämligen att&lt;br&gt;&amp;quot;Det är angeläget att säkerställa hög kompetens, liksom högt ställda krav&lt;br&gt;på rättssäkerhet och effektivitet i tillsynsarbetet. Vidare bör enhetlighet&lt;br&gt;i rättstillämpningen uppnås&amp;quot;. Detta innebär att kommitténs uttalanden om&lt;br&gt;fördelningen av tillsynsansvaret mellan regional och kommunal nivå&lt;br&gt;synes mer eller mindre överspelade. Som Allert Alverborg utvecklat&lt;br&gt;saknas ens teoretiska möjligheter att i vaije enskild kommun bygga upp&lt;br&gt;den kompetens som skulle fordras för att ta över tillsynsansvar. Även&lt;br&gt;för den tillsyn som redan idag utförs av kommunerna finns anledning till&lt;br&gt;förnyade överväganden angående ansvaret. Industriförbundet har tidigare&lt;br&gt;i sin idéskiss förordat en statlig tillsynsorganisation med 6-8 regionala&lt;br&gt;enheter. Även om denna idé inte förverkligas bör det finnas goda&lt;br&gt;förutsättningar att genom frivilligt samarbete mellan olika länsstyrelser&lt;br&gt;uppnå de för företagen eftersträvade målen, nämligen hög kompetens,&lt;br&gt;hög effektivitet och stor enhetlighet i rättstillämpningen. Den nuvarande&lt;br&gt;situationen är helt otillfredsställande. Sannolikt krävs ändringar i alla led&lt;br&gt;i beslutsprocessen för att handläggningstidema skall kunna kortas.&lt;br&gt;Särskilt intresse bör därvid ägnas åt handläggningsrutiner såsom&lt;br&gt;remissorganens agerande, tidsfrister för yttrande, beviljande av anstånd&lt;br&gt;m.m. En yttersta tidsgräns för meddelande av tillstånd bör också&lt;br&gt;övervägas. Dylika existerar internationellt och bidrar effektivt till&lt;br&gt;snabbare handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.65 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF: Kommunerna ges allt&lt;br&gt;vidare befogenheter inte minst när det gäller tillsynen över miljöskyddet.&lt;br&gt;Kommittén vill öka kommunernas tillsynsuppgifter och även påföra dessa&lt;br&gt;tillsynen över miljöferlig verksamhet. LRF har inget emot en decentrali-&lt;br&gt;sering av såväl tillstånd som tillsyn under förutsättning att myndig-&lt;br&gt;hetsutövningen sköts på ett kompetent sätt samt att den enskildes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;476&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättssäkerhet inte sätts ur spel speciellt vad gäller möjligheten att&lt;br&gt;överklaga förelägganden och förbud. LRF upplever att det idag finns&lt;br&gt;stora brister vad gäller samarbete mellan tillståndsgivande myndigheter,&lt;br&gt;vilket kan ha en orsak i skilda ambitioner i olika lagstiftningar. Med&lt;br&gt;tanke på vikten av att kunna förenkla och förbilliga för såväl samhälle&lt;br&gt;som enskilda är ett ökat samarbete ytterst viktigt, vilket också kommer&lt;br&gt;till uttryck i 22 kap. 1 §. Tillsynsverksamheten får inte göras mer&lt;br&gt;omfettande eller kostnadskrävande än som oundgängligen krävs. Med&lt;br&gt;tanke på att tillsynsmyndigheterna enligt 23 kap. 1 § har rätt att ta ut&lt;br&gt;avgifter som täcker kostnaderna för prövning och tillsyn finns det ingen&lt;br&gt;naturlig broms på hur omfettande denna verksamhet kan bli. LRF anser&lt;br&gt;att lagtexten dels bör ge uttryck för en allmän återhållsamhet dels endast&lt;br&gt;ge möjlighet för tillsynsmyndighet att ta ut avgift för prövning och tillsyn&lt;br&gt;över tillståndspliktig verksamhet. Tillsyn över annan verksamhet bör vara&lt;br&gt;av ett allmänt samhällsintresse i likhet med t.ex. polisövervakning och&lt;br&gt;bekostas av allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.66 Värmeverksföreningen: Det är viktigt att stora företag med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;många anläggningar inte har flera skilda tillsynsmyndigheter med ett&lt;br&gt;antal olika kontaktpersoner. Miljösamarbetet underlättas om man har en&lt;br&gt;kontaktperson från en myndighet som är väl insatt i verksamheten.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värmeverksföreningen anser därför att det skall finnas en möjlighet för&lt;br&gt;företag som bedriver verksamhet vid flera anläggningar att kunna få&lt;br&gt;endast en tillsynsmyndighet för alla anläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.67 Tjänstemännens Centralorganisation, TCO: Om de nationella&lt;br&gt;miljömål som beslutas av riksdagen skall kunna uppnås måste det finnas&lt;br&gt;en helhetssyn på miljöarbetet på central, regional och lokal nivå. Detta&lt;br&gt;har också framhållits av den s.k. KLIV-utredningen, som bl.a. föreslagit&lt;br&gt;att ett centralt samrådsorgan inrättas. TCO tillstyrker i stort de förslag&lt;br&gt;som lagts av utredningen till ansvarsfördelning mellan Statens Naturvård-&lt;br&gt;sverk, länsstyrelserna och kommunerna. Då flera myndigheter på&lt;br&gt;nationell nivå påverkas av skapandet av miljöbalken förutsätter TCO att&lt;br&gt;eventuella konsekvenser utreds i nära medverkan med berörda feckliga&lt;br&gt;organisationer. - - - Den arbetsfördelning som idag finns beträffande&lt;br&gt;tillsynen av kommunala anläggningar under hälsoskyddslagen fungerar&lt;br&gt;bra och bör tillämpas även framöver. Det är i sammanhanget angeläget&lt;br&gt;att organisationen av hälsoskyddet på regional och central nivå klaras ut.&lt;br&gt;---TCO anser att det i miljöbalken skall slås fest att kommunerna på&lt;br&gt;lokal nivå har ett ansvar att uppmärksamt följa utvecklingen inom&lt;br&gt;kommunen i miljö- och hälsoskyddshänseende och därvid utarbeta de&lt;br&gt;förslag som är påkallade samt att medverka i planering där miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsfrågor berörs; samarbeta med myndigheter, organisationer&lt;br&gt;och enskilda vars verksamhet berör miljö- och hälsoskyddsområdet och&lt;br&gt;lämna allmänheten råd och upplysningar i ftågor som rör miljö- och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;477&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsoskyddsområdet. Organisationsformen måste dock vara sådan att Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;risken för jäv, sammanblandning och otydlighet undvikes. TCO Bilaga 4&lt;br&gt;tillstyrker att kommunerna åläggs att inrätta en miljönämnd som har ett&lt;br&gt;samlat ansvar för miljöarbetet i kommunen. Det är enligt TCOs mening&lt;br&gt;nödvändigt att denna nämnd i sitt arbete stöds av en samlad särskild&lt;br&gt;förvaltning för miljöfrågorna. TCO vill också påpeka att resursfrågorna&lt;br&gt;ses över både på central, regional och lokal nivå för miljöarbetet. Den&lt;br&gt;allmänna nedrustning som pågår av den offentliga förvaltningen där&lt;br&gt;sparande har blivit en allt överskuggande fektor, riskerar att göra&lt;br&gt;målsättningarna i miljöarbetet enbart till slagord utan innebörd. Den&lt;br&gt;föreslagna avgiftsbeläggning som föreslås i miljöbalken borde kunna&lt;br&gt;bidra till finansieringen av miljöarbetet. Ett stort problem för miljöarbetet&lt;br&gt;är att bibehålla kompetens inom myndigheter och kommuner där det&lt;br&gt;privata näringslivet åter kommer att tvingas intensifiera sitt miljöarbete.&lt;br&gt;Det är i och för sig positivt att det privata näringslivet rekryterar kunnig&lt;br&gt;personal från naturvårdsverk, länsstyrelser och kommuner, men detta får&lt;br&gt;inte leda till att kompetensnivån inom myndigheterna urholkas be-&lt;br&gt;träffande yttre miljöfrågor. Samhället måste därför göra ansträngningar&lt;br&gt;för att bredda kompetensen inom miljöområdet så att man inte blir&lt;br&gt;onödigt drabbade när man blir utsatt för viss förlust av kvalificerade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medarbetare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.68 Landsorganisationen, LO: LO anser att ökat kommunalt&lt;br&gt;engagemang i tillsynsarbetet är viktigt med hänsyn till arbetets om-&lt;br&gt;fettning, men anser också att det är tveksamt om kommunerna har&lt;br&gt;möjlighet att leva upp till sin roll som tillsynsorgan. Utredningen har ej&lt;br&gt;heller på detta område presenterat tillräckligt underlag om konsekvenser-&lt;br&gt;na av förslaget och en förutsättningslös prövning av alternativ. Med tanke&lt;br&gt;på den nedrustning som nu skett av kommunerna, och förändringen av&lt;br&gt;kommunallagen beträffande obligatoriska nämnder finns det anledning att&lt;br&gt;befera att det i åtskilliga kommuner ej kommer att finnas tillräcklig&lt;br&gt;kompetens för att klara miljötillsynen. Denna utveckling har ej berörts&lt;br&gt;och ej heller konsekvenserna av den. Visserligen kan kommuner via&lt;br&gt;tillsynsavgifter finansiera verksamheten, men den fortgående ned-&lt;br&gt;rustningen kan omintetgöra balkens intentioner. Det bör klargöras vad&lt;br&gt;som krävs i form av vägledning från centrala myndigheter, centralt&lt;br&gt;foreskriftsarbete samt utbildningsinsatser för att kommunerna skall klara&lt;br&gt;sina uppgifter på området.---På grund av den tid som tillståndsärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan ta finns en uppenbar risk för att nödvändiga investeringar uteblir&lt;br&gt;eller att nya verksamheter förläggs utanför landets gränser. Detta kan i&lt;br&gt;sin tur innebära att de miljölösningar som tillståndsmyndighetema nu&lt;br&gt;önskar åstadkomma inte kommer till stånd, därför att ambitionsnivån är&lt;br&gt;lägre i de länder där investeringarna skulle komma att göras. Det är&lt;br&gt;därför viktigt att förkorta handläggningstidema - utan att ge avkall på&lt;br&gt;miljökraven - genom att se över administrativa rutiner och öka ut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;478&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nyttjandet av generella föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19.2.69 Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO/SR: Det&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;är bra att en stor del av ansvaret decentraliseras till dem, som är mest&lt;br&gt;berörda (i kommunerna) både när det gäller tillsynen och ideella&lt;br&gt;organisationers möjlighet att yttra sig och överklaga beslut. Utredningen&lt;br&gt;föreslår att huvuddelen av tillsynen över miljöferliga verksamheter läggs&lt;br&gt;på kommunerna. Det är bra eftersom den lokala tillsynen på detta sätt&lt;br&gt;kan samordnas och en helhetsbild blir tydligare. Det är emellertid viktigt&lt;br&gt;att kommunerna tillförsäkras resurser så att tillsynen kan utföras&lt;br&gt;tillfredsställande.---Miljöbalken ger centrala myndigheter en avsevärt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utökad fÖreskriftsrätt och skapar också nya kontrollredskap, som staten&lt;br&gt;kan använda mot kommunerna. Även om vikten av det lokala miljö-&lt;br&gt;arbetet nämns här och där i underlagsmaterialet blir det nationella&lt;br&gt;perspektivet alltför dominerande. Det demokratiska Agenda -21&lt;br&gt;perspektivet återspeglas inte på något sätt i lagtexten. Detta medför att&lt;br&gt;mycket av den nya tidens miljöarbete; folkhälsoarbete, livsstilspåverkan,&lt;br&gt;lokalt samarbete mellan myndighet-näringsliv-ideell miljövård, med-&lt;br&gt;borgarmedverkan etc. kommer att skötas utanför balkens domäner. Ur&lt;br&gt;denna synpunkt är miljöbalken en traditionell myndighetslag, mer lämpad&lt;br&gt;att lösa 80-talets punktkälloproblematik än att hantera det mer lång-&lt;br&gt;siktiga, förebyggande och underifrån kommande miljöarbete när vi&lt;br&gt;närmar oss år 2000. Risken är därför uppenbar att balken kommer att&lt;br&gt;leda till att miljöarbetet på sikt vrids bort från den decentraliserade&lt;br&gt;modell som sedan mitten av 80-talet varit gällande i Sverige. När-&lt;br&gt;hetsprincipen borde komma till uttryck i lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.70 Föreningen Skogsindustrierna: Tillsyns- och kontrollverksam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten inom svensk skogsindustri har sedan miljöskyddslagens tillkomst&lt;br&gt;successivt utvecklats både genom myndigheternas och industrins försorg&lt;br&gt;och fungerar idag mycket väl. Basen i febrikemas kontrollverksamhet&lt;br&gt;utgörs av egenkontrollen, vilken omfettar daglig drift-, utsläpps, och&lt;br&gt;funktionskontroll av processer och reningsanläggningar.---Skogsindus-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trierna anser att det inte finns skäl att förändra nuvarande ansvarsför-&lt;br&gt;delning for tillsynsverksamheten mellan myndigheterna. Huvudansvaret&lt;br&gt;for tillsynen bör således även fortsättningsvis åvila de statliga myndig-&lt;br&gt;heterna. De statliga myndigheterna bör i likhet med idag utöva tillsyn för&lt;br&gt;de anläggningar som ingår i miljöskyddslagens A- respektive B-lista. En&lt;br&gt;översyn av listorna kan dock vara befogad. Vi förordar en uppdelning&lt;br&gt;baserad på branscher och inte på enskilda företag, vilket diskuteras i&lt;br&gt;övervägandena.---Enligt vår uppfettning skulle en decentralisering av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsansvaret till kommunerna komma att innebära ett mer komplicerat&lt;br&gt;och sannolikt dyrare system för företagen. Att bygga upp erforderlig&lt;br&gt;kompetens hos kommunerna skulle t.ex. vara mycket kostsamt, om det&lt;br&gt;ens är möjligt. Ytterligare skäl for att huvudansvaret bör vila på de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;479&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;centrala och regionala myndigheterna är att miljöproblemen idag till stor&lt;br&gt;del är av global karaktär. Tillsynsverksamheten bör därför mer och mer&lt;br&gt;riktas mot övergripande ansvar och samordning av åtgärder inom större&lt;br&gt;regioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.71 Kemikontoret: Särskilt de mindre företagen har små möjligheter&lt;br&gt;att till för dem skälig kostnad täcka sitt behov av miljörättslig sakkunskap&lt;br&gt;med hjälp av utomstående sakkunniga. Sådana utgör for övrigt en&lt;br&gt;bristvara. Företagen måste därför kunna förlita sig på myndigheternas&lt;br&gt;förmåga att tillämpa lagen korrekt, konstruktivt och effektivt. Det är&lt;br&gt;därför av väsentlig betydelse att den framtida tillsynsorganisationen får&lt;br&gt;en sådan struktur att den kan tillgodose företagens behov i detta&lt;br&gt;avseende. Kemikontoret utgår ifrån att den nu arbetande utredningen&lt;br&gt;rörande den framtida myndighetsorganisationen beaktar detta.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19.2.72 Mijjö- och hälsoskyddstfänstemannaförbundet, MHTF:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;MHTF anser, i motsats till kommitténs förslag, att kommunerna skall ha&lt;br&gt;tillsyn över kommunens egna anläggningar. Kommunerna har idag tillsyn&lt;br&gt;över en mängd kommunala anläggningar som lyder under hälsoskyddsla-&lt;br&gt;gen, men även anläggningar som lyder under nuvarande miljöskyddslag.&lt;br&gt;Detta är en väl fungerande organisationsmodell som fortsättningsvis bör&lt;br&gt;tillämpas.---MHTF anser att det i balken skall fastslås att det på lokal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nivå skall finnas en nämnd med ansvar att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppmärksamt följa utvecklingen inom regionen/kommunen i miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddshänseende och därvid utarbeta de förslag som är påkallade&lt;br&gt;samt medverka i planering där miljö- och hälsoskyddsfrågor berörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- samarbeta med myndigheter, organisationer och enskilda vars verksam-&lt;br&gt;het berör miljö- och hälsoskyddsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lämna allmänheten råd och upplysningar i ftågor som rör miljö- och&lt;br&gt;hälsoskydd. Jämför med nuvarande Hälsoskyddslag 4 §. MHTF anser att&lt;br&gt;en fristående miljö- och hälsoskyddsnämnd och förvaltning är en förut-&lt;br&gt;sättning för ett effektivt opartiskt och trovärdigt miljö- och hälsoskydds-&lt;br&gt;arbete, att genom detta undvikes t.ex. risken för jäv. Status och&lt;br&gt;förtroende för miljö- och hälsoskyddsarbetet bibehålies.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.73 Sveriges Försäkringsförbund: Förbundet vill framhålla vikten&lt;br&gt;av att den omfettande balken med den långtgående delegeringen av&lt;br&gt;tillsynsansvaret till bl.a. kommuner inte får medföra en ojämn tillsyn och&lt;br&gt;rättstolkning i de olika kommunerna. Tillsynsmyndigheterna måste inneha&lt;br&gt;hög kompetens samt upprätthålla samma ambitionsnivå. Det är be-&lt;br&gt;tydelsefullt att tillsynen ej påverkas av att en eventuell skada kommer att&lt;br&gt;täckas av en försäkring. Självfallet får inte heller det förhållandet att det&lt;br&gt;aktuella objektet har nära anknytning till tillsynsmyndigheten, t.ex. en&lt;br&gt;kommuns tillsyn av kommunalt bolag, inverka på tillsynen. Förbundet&lt;br&gt;anser att kontrollen över de olika tillsynsmyndigheternas verksamhet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;480&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genomgående bör handhas av en särskild myndighet. Detta for att främja&lt;br&gt;en enhetlig och likformig tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.2.74 Jernkontoret: Det nu liggande förslaget till miljöbalk ger&lt;br&gt;möjlighet till en smidigare hantering av industrins miljöfrågor än vad&lt;br&gt;nuvarande lagstiftning medger. Detta kräver dock att den nyligen tillsatta&lt;br&gt;organisationskommittén förvaltar möjligheterna rätt. Därvid är det&lt;br&gt;väsentligt att handläggningstidema för tillståndsärenden kan göras korta.&lt;br&gt;Generella riktlinjer for vissa utsläpp inom en bransch är ett sätt att&lt;br&gt;förenkla tillståndsärenden. För att sådana riktlinjer skall underlätta&lt;br&gt;tillståndshanteringen är det vår bestämda mening att berörd bransch&lt;br&gt;måste ges möjlighet att aktivt medverka dels i valet av villkor som&lt;br&gt;lämpar sig för generella riktlinjer, dels i utformningen av riktlinjer.&lt;br&gt;Generellt gäller dock att sådana riktlinjer inte får vara strängare än vad&lt;br&gt;som gäller internationellt. Utredningen föreslår att tillsynen i första hand&lt;br&gt;skall utövas av kommunerna. Vi ifrågasätter starkt om detta är den&lt;br&gt;optimala lösningen för stora processindustrier. Vi anser att för dessa bör&lt;br&gt;länsstyrelsen även i fortsättningen ha ansvaret för tillsynen. Dessutom&lt;br&gt;kan man överväga om inte berörda länsstyrelser borde samarbeta mer vid&lt;br&gt;tillsyn av anläggningar som det endast finns ett fåtal av i landet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;19.3 Rationaliseringssynpunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;19.3.1 Statskontoret: Kommittén för i avsnitt 19.7 i huvudsak allmänna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resonemang. Dessa ger inte tillnärmelsevis svar på direktivens frågor.&lt;br&gt;Man kan hålla med om att kommitténs förslag i sig inte torde leda till&lt;br&gt;några väsentligt ökade kostnader för staten eller samhället i övrigt. Men&lt;br&gt;det faktiska utfallet kommer naturligtvis att bero på miljöambitionema&lt;br&gt;och snabbheten i att använda sig av balken som instrument, utvecklingen&lt;br&gt;av organisationen, valet av arbetsformer m.m.---Vi vill, bl.a. i linje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med förvaltningspolitiken och under intryck av utvecklingen på an-&lt;br&gt;gränsande områden, särskilt uppmärksamma på marknadslösningar och&lt;br&gt;renodling av myndighetsrollen, samverkan mellan kommuner och mellan&lt;br&gt;stat och kommun, stimulering av egenkontrollen och satsning på&lt;br&gt;sanktionssystemet, samt ekonomiska styrmedel och informationen som&lt;br&gt;styrmedel. Denna typ av strukturell utveckling torde vara avgörande för&lt;br&gt;de effekter som uppnås och för den totala kostnadsbildens förändring. - -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- De positiva rationaliseringseffekterna av de ökade möjligheterna att&lt;br&gt;meddela föreskrifter samt normer om miljökvalitet blir naturligtvis olika&lt;br&gt;beroende på omfattningen och den takt möjligheterna tas i bruk. Vi&lt;br&gt;uppfattar att bedömningarna i någon mån är olika i betänkandets&lt;br&gt;huvudtext och Naturvårdsverkets rapport i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.3.2 Riksrevisionsverket: Kommittén förutskickar att betydande&lt;br&gt;administrativa vinster bör kunna uppnås genom rationaliseringar vid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;481&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillståndsgivning och annan prövning. Kommittén förutspår besparingar&lt;br&gt;på flera tiotals miljoner kronor i den statliga administrationen. Kommit-&lt;br&gt;tén redovisar inte hur man fått fram dessa skattningar. Utredningen&lt;br&gt;redovisar inte heller vilka extra resurser som kommer att krävas för att&lt;br&gt;kontrollera efterlevnaden av de generella föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.3.3 Domän AB: Detta synes vara klara direktiv till kommittén att&lt;br&gt;redovisa de ekonomiska vinsterna på olika plan av förslag, som innebär&lt;br&gt;en minskad administration och byråkrati. Domän kan inte finna, att&lt;br&gt;kommittén har fullgjort detta. Under avsnitt 19.7 Rationaliseringssyn-&lt;br&gt;punkter står det att &amp;quot;Inledningsvis kan konstateras att de av oss redovisa-&lt;br&gt;de förslagen i sig inte torde leda till några väsentligt ökade kostnader för&lt;br&gt;staten eller samhället i övrigt&amp;quot;. Detta rimmar inte särskilt bra med&lt;br&gt;direktivtexten om besparingar på sammanlagt flera tiotals miljoner&lt;br&gt;kronor. Inom områden, som berör Domän, är det svårt att finna några&lt;br&gt;förenklingar när det gäller administration och byråkrati. Tvärtom föreslås&lt;br&gt;nya tillstånds- och anmälningsplikter, som ovan har exemplifierats med&lt;br&gt;husbehovstäkter och dikesreningar. Om det ligger allvar i riksdagens och&lt;br&gt;regeringens uttalade intentioner om ökat sektorsansvar och minskad&lt;br&gt;administration och byråkrati, är det inte rimligt att i ännu högre grad&lt;br&gt;involvera olika myndigheter i åtgärder, som ingår i normalt bruk av&lt;br&gt;marken. Förslag i motsatt riktning skulle faktiskt vara mera motiverade&lt;br&gt;och kunna förväntas. Det finns ännu ett skäl till minskad detaljstyrning.&lt;br&gt;Kommittén säger själv att &amp;quot;Rent generellt torde emellertid en utveckling&lt;br&gt;mot en ökad användning av generella föreskrifter av det slag som vi&lt;br&gt;föreslagit leda till en ökning av de centrala sektorsmyndighetemas&lt;br&gt;arbete.&amp;quot; Detta förutsattes minska myndigheternas arbete med till-&lt;br&gt;ståndsprövning. Kommitténs egna förslag till nya tillstånds- och&lt;br&gt;anmälningsplikter innebär i stället att dessa lagras ovanpå ökad an-&lt;br&gt;vändning av generella föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.3.4 Svenska Kommunförbundet: Rationaliserings- och effektivitets-&lt;br&gt;frågorna har alltså enligt förbundet inte uppmärksammats tillräckligt av&lt;br&gt;miljöskyddskommittén. Kommunförbundet har tidigare också efterlyst en&lt;br&gt;liknande förutsättningslös prövning när det gäller möjligheterna till&lt;br&gt;avreglering och förenkling inom miljöområdet som regeringen tagit&lt;br&gt;initiativ till inom flera andra områden. På lite längre sikt torde det inte&lt;br&gt;enbart vara fråga om att skärpa lagstiftningen på miljöområdet. En bred&lt;br&gt;miljöbalk eller en ny miljölag som utarbetats utan att möjligheterna till&lt;br&gt;bl.a. rationaliseringar och förenklingar noggrant prövats, kommer i&lt;br&gt;väsentliga stycken att vara omodem redan när den träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19.3.5 Landstingsförbundet: Enligt direktiven skall de ekonomiska&lt;br&gt;konsekvenserna av förslagen både på samhälls- och företagsnivå&lt;br&gt;redovisas. Landstingsförbundet saknar en samlad ekonomisk konsekven-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;482&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sanalys i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;20 Ändring av regeringsformen 8:7&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;20.1 Riksdagens ombudsmän, JO: Om det anses erforderligt med&lt;br&gt;hänsyn till innehållet i den lagstiftningsom avses bli genomförd har jag&lt;br&gt;ingen invändning mot att 8:7 RF ändras på föreslaget sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20.2 Uppsala universitet: Kommitte’n har föreslagit ändring i regerings-&lt;br&gt;formen för att riksdagen ska kunna överlåta till regeringen eller till&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer att utfärda miljöbestämmelser men&lt;br&gt;också bestämmelser om hushållning med naturresurser. Antagligen ligger&lt;br&gt;det tankar om smidighet bakom förslaget. Trots detta är det inte&lt;br&gt;välbetänkt. De konstitutionella implikationerna blir betydligt mer&lt;br&gt;omfattande än vad kommittén förefaller mena. Miljön och naturresurser-&lt;br&gt;na är nämligen inte bara basen för välfärden och för förutsättningarna för&lt;br&gt;uthållig utveckling. Miljön och naturresurserna utgör också den egentliga&lt;br&gt;basen för ekonomin. En sådan överföring från riksdagen av norm-&lt;br&gt;givningen skulle medföra att betydande delar av den reglering avseende&lt;br&gt;egendom och enskilda förhållanden m.m. som nu kräver riksdagens&lt;br&gt;lagstiftning i framtiden tas bort från lagstiftarna. Detta är inte nödvändigt&lt;br&gt;sett från miljösynpunkt, det är antagligen inte ens lämpligt. Det innebär&lt;br&gt;antagligen vidare, om man analyserar det närmare, en synnerligen stor&lt;br&gt;konstitutionell förändring av grundvalen for normgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20.3 Riksantikvarieämbetet, RAA: I anslutning till förslaget till ändring&lt;br&gt;i regeringsformen föreslår RAA att ämnena i 8:7 1 st. 4 RF utvidgas&lt;br&gt;med ämnet kulturmiljövård, så att därmed regeringen eller efter dess&lt;br&gt;förordnande en myndighet får en grundlagsenligt klar möjlighet att&lt;br&gt;utfärda foreskrifterockså inom detta ämnesområde. Som en följd härav&lt;br&gt;bör bemyndigandena i 2:9 KML ses över så att ett tillfredsställande&lt;br&gt;skydd mot förslitning av känsliga fomlämningsmiljöer kan åstadkommas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;483&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 47010, Stockholm 1994&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1993:78)&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen i framtiden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglema om miljöskadeförsäkring finns intagna i 65-68 §§ miljöskydds-&lt;br&gt;lagen (1969:387) samt förordningen (1989:365) om miljöskadeförsäk-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de nyssnämnda bestämmelserna skall det för ersättning i vissa&lt;br&gt;fall till den som har lidit skada enligt miljöskadelagen (1986:225) finnas&lt;br&gt;en miljöskadeförsäkring med villkor som godkänts av regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer. Den som utövar miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet som enligt miljöskyddslagen kräver tillstånd eller anmälan&lt;br&gt;skall bidra till försäkringen med belopp som framgår av tabeller som&lt;br&gt;har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i förordningen om miljöskadeförsäkring bestämt med&lt;br&gt;vilka belopp de betalningsskyldiga skall bidra till försäkringen samt&lt;br&gt;undantagit vissa tillstånds- eller anmälningsskyldiga verksamheter från&lt;br&gt;bidragsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från miljöskadeförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges i&lt;br&gt;försäkringsvillkoren, ersättning till skadelidande för sådan person- eller&lt;br&gt;sakskada som avses i miljöskadelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den skadelidande har rätt till skadestånd enligt miljöskadelagen&lt;br&gt;men inte kan få skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut skadestån-&lt;br&gt;det är förlorad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringens omfattning bestäms således av såväl miljöskadelagen som&lt;br&gt;försäkringsvillkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadelagen innebär strikt ansvar för skador som har orsakats&lt;br&gt;bl.a. genom vatten-, mark- eller luftförorening som verksamhet på en&lt;br&gt;fastighet har orsakat i sin omgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsvillkoren innehåller bl.a. närmare bestämmelser om för-&lt;br&gt;säkringens avgränsning, självriskbelopp och ersättningens beräkning i&lt;br&gt;vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör särskilt anmärkas att rätten till ersättning ur miljöskadeför-&lt;br&gt;säkringen är subsidiär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsuppdraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det utredningsuppdrag som regeringen har lämnat mig kan delas upp i&lt;br&gt;tre huvudfrågor, nämligen en första som rör utvärderingen av miljöska-&lt;br&gt;deförsäkringen med överväganden och förslag i fråga om de framtida&lt;br&gt;formerna och villkoren för försäkringen, en andra som handlar om&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen bör utvidgas till att omfetta även saneringskost-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 5-10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nader vid företagsnedläggelser, de s.k. handräckningsfellen, samt slut-&lt;br&gt;ligen en tredje som innefattar överväganden om miljöskadeförsäkringen&lt;br&gt;bör kompletteras med en obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikalie-&lt;br&gt;hanterama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärdering av miljöskadeförsäkringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser den första frågan anser jag att de nuvarande formerna för&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen bör bibehållas. Jag har vid mina överväganden&lt;br&gt;i denna del funnit att vare sig miljöskadeförsäkringen i sig eller konsor-&lt;br&gt;tiebolagens samarbete strider mot den på EG:s rättsordning grundade&lt;br&gt;konkurrensrättsliga reglering som har skett i den nya konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20). Även i fortsättningen bör alltså miljöskadekonsortiet kunna&lt;br&gt;ombesörja miljöskadeförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu gällande försäkringsvillkoren föreslås ändrade för att stärka de&lt;br&gt;enskildas rätt till ersättning på så sätt att sakförsäkringsvillkoren i likhet&lt;br&gt;med personskadevillkoren bör omfetta rätt till ersättning även for skada&lt;br&gt;vars orsak står att finna i miljöpåverkan eller annan störning som har&lt;br&gt;inträffat efter det att miljöskadelagen trädde i kraft den 1 juli 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom föreslår jag att villkoren ändras så att de enskildas möjlig-&lt;br&gt;heter att få ersättning for kostnader för rättegång eller annan utredning&lt;br&gt;förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén har i sitt huvudbetänkande (SOU 1993:27)&lt;br&gt;Miljöbalk föreslagit att festighetsanknytningen i miljöskadelagen&lt;br&gt;(1986:225) skall frångås. Om förslaget blir verklighet betyder det att&lt;br&gt;även motorfordons-, järnvägs- och flygtrafik samt sjöfart kommer att&lt;br&gt;omfettas av miljöskadelagen, dvs. den föreslagna miljöbalkens skades-&lt;br&gt;tåndskapitel. Eftersom miljöskadelagen och jämvägstrafiklagen&lt;br&gt;(1985:192) skiljer sig något åt vad avser det strikta ansvarets omfettning&lt;br&gt;har jag därför för sådant fell föreslagit att det i 5 kap 1 § jämvägstrafik-&lt;br&gt;lagen läggs till ett stycke som for skador som omfettas av miljöskadela-&lt;br&gt;gen hänvisar till den lagen. Detta förändrar dock inte miljöskadeförsäk-&lt;br&gt;ringens tillämpningsområde, eftersom försäkringsvillkoren undantar rätt&lt;br&gt;till ersättning för skador orsakade av järnvägsdrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saneringskostnader vid företagsnedläggelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag övergår nu till den del av uppdraget som rör saneringskostnader vid&lt;br&gt;företagsnedläggelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid företagsnedläggelser, och då särskilt konkurser, efterlämnas i&lt;br&gt;många fell lagrat miljöferligt avfell, processkemikalier och annat som&lt;br&gt;måste tas om hand. Ibland är även marken på den aktuella festigheten&lt;br&gt;så förorenad att en sanering är angelägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadeförsäkringen omfettar inte ersättning för kostnader för&lt;br&gt;omhändertagande och sanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället har vissa sådana åtgärder finansierats ur ett anslag som&lt;br&gt;Statens naturvårdsverk har för att finansiera återställnings- och sane-&lt;br&gt;ringsåtgärder i alla former. Kostnaderna för de ifrågavarande sanerings-&lt;br&gt;åtgärderna brukar benämnas handräckningskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har dock hos regeringen hemställt att det infors en&lt;br&gt;ordning som säkerställer att den som orsakar handräckningskostnader&lt;br&gt;också betalar dessa kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med handräckningsfell avses således i detta betänkande de fall då en&lt;br&gt;sådan åtgärd bekostas med medel som disponeras av Naturvårdsverket&lt;br&gt;till bestridande av kostnad för åtgärd som måste vidtas när den som är&lt;br&gt;ansvarig enligt 5 § första stycket sista meningen miljöskyddslagen inte&lt;br&gt;har fullgjort sin skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avgav i enlighet med direktiven i december 1992 rapporten (SOU&lt;br&gt;1992:135) Miljöskadeförsäkring och handräckningskostnader. Mina&lt;br&gt;överväganden i rapporten mynnade ut i att en tänkbar lösning på den&lt;br&gt;ovan berörda problematiken var att utvidga det nuvarande miljöskade-&lt;br&gt;försäkringssystemet till att omfatta även dessa handräckningskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta slutbetänkande tar jag slutlig ställning i denna fråga genom att&lt;br&gt;förorda en utvidgning av miljöskadeförsäkringssystemet genom en&lt;br&gt;särskild saneringsforsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De alternativ till att utvidga miljöskadeförsäkringssystemet som jag&lt;br&gt;närmare har övervägt är att låta det vara som i dag, införa förmånsrätt&lt;br&gt;i konkurs för handräckningskostnader, kräva ställande av säkerhet för&lt;br&gt;samt att skapa en fond i stället for en försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som främst talar emot att låta det vara som i dag anser jag vara&lt;br&gt;att principen om att förorenaren skall betala i så fell frångås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att införa förmånsrätt i konkurs för ifrågavarande kostnader anser jag&lt;br&gt;inte vara någon framkomlig väg, främst av det skälet att handräcknings-&lt;br&gt;kostnader vanligtvis blir att betrakta som massafordringar eftersom&lt;br&gt;konkursboet kan bedriva miljöferlig verksamhet genom t.ex. lagring av&lt;br&gt;avfell. Massafordringar skall som bekant betalas först, även före för-&lt;br&gt;månsberättigade fordringar. Ytterligare ett skäl som talar emot att införa&lt;br&gt;förmånsrätt är att trenden i dag går i motsatt riktning, vilket bl.a. har&lt;br&gt;kommit till uttryck i att Insolvensutredningen har lagt fram förslag om&lt;br&gt;att statens förmånsrätter för skatter och avgifter skall avskaffas, se&lt;br&gt;betänkandet (SOU 1992:113) Lag om företagsrekonstmktton s. 328-336.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ställande av säkerhet har jag avvisat som en lämplig lösning då det&lt;br&gt;inte av praktiska orsaker kan bli en heltäckande lösning. Det skulle&lt;br&gt;dock vara möjligt att införa krav på ställande av säkerhet i vissa&lt;br&gt;branscher av industrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för försäkring skulle man kunna ha en fond. En fÖrsäkrings-&lt;br&gt;lösning ger dock fördelar framför en fondlösning, när det gäller finan-&lt;br&gt;siering, skadereglering och administration. Dessutom har vi ett redan&lt;br&gt;färdigt försäkringssystem. På nu anförda skäl har jag ansett att en för-&lt;br&gt;säkring är att föredra före en fond.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller försäkringslösningens utformning föreligger det&lt;br&gt;en del komplikationer. De är dock inte värre än att det enligt min me-&lt;br&gt;ning går att lösa dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problem är bl.a. för handen i förhållande till den konkursrättsliga&lt;br&gt;regleringen i och med att handräckningskostnader genom sin karaktär av&lt;br&gt;massafordran utgör en tyst realbelastning på konkursboet. I regerings-&lt;br&gt;och koncessionsnämndspraxis har emellertid vid flera tillfällen festsla-&lt;br&gt;gits att konkursbon, för de fell de t.ex. lagrar miljöferligt avfell och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därigenom anses bedriva miljöferlig verksamhet, är ansvariga för de&lt;br&gt;ifrågavarande kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadekonsortiet har i ett principåtagande preliminärt angivit hur&lt;br&gt;försäkringsvillkoren för en saneringsförsäkring skulle kunna se ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser därför att försäkringslösningen bör väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta handläggningen av saneringsfellen både för tillsyns-&lt;br&gt;myndigheter och försäkringsgivare föreslår jag att konkursförvaltaren i&lt;br&gt;en ny 7 kap. 8 a § i konkurslagen (1987:672) åläggs anmälningsskyldig-&lt;br&gt;het till tillsynsmyndigheten enligt miljöskyddslagen om ett saneringsbe-&lt;br&gt;hov eller behov av att omhänderta miljöferliga ämnen eller avfell före-&lt;br&gt;ligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligatorisk ansvarsförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Komplettering av miljöskadeförsäkringssystemet med en obligatorisk&lt;br&gt;ansvarsförsäkring för kemikaliehanterama anser jag främst av tre skäl&lt;br&gt;inte böra ske. Det första skälet är att brister i ansvarssystemet inte botas&lt;br&gt;genom att en ansvarsförsäkring införs. För det andra är dagens ersätt-&lt;br&gt;ningssystem (miljöskadeförsäkringen, trafikskadeersättning, läkemedels-&lt;br&gt;försäkring m.fl.) så vältäckande att något mera betydande behov av ett&lt;br&gt;komplement inte synes föreligga. För det tredje skulle en lämpligare&lt;br&gt;lösning vara, även om jag inte förordar den, att man gör ändringar i&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen så att den omfettar även skador orsakade av&lt;br&gt;kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagförslag i betänkandet 1993:78&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1. Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 65 och 66 §§ miljöskyddslagen (1969:387)’&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ersättning i vissa fell till&lt;br&gt;den som har lidit skada enligt&lt;br&gt;miljöskadelagen (1986:225)&lt;br&gt;skall det finnas en försäkring&lt;br&gt;(miljöskadeförsäkring) med&lt;br&gt;villkor som har godkänts av&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer. Den&lt;br&gt;som utövar verksamhet som&lt;br&gt;enligt denna feg eller enligt&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av lagen kräver till-&lt;br&gt;stånd eller anmälan skall bidra&lt;br&gt;till försäkringen med belopp&lt;br&gt;som framgår av tabeller som har&lt;br&gt;godkänts av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer. Beloppen skall&lt;br&gt;betalas i förskott for kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ersättning i vissa fell till&lt;br&gt;den som har lidit skada enligt&lt;br&gt;miljöskadelagen (1986:225) och&lt;br&gt;för betalning av vissa kostnader&lt;br&gt;som har uppkommit för staten&lt;br&gt;vid tillämpning av 41 a § eller&lt;br&gt;47 § denna lag skall det finnas&lt;br&gt;en försäkring (miljöskadeförsäk-&lt;br&gt;ring respektive saneringsförsäk-&lt;br&gt;ring) med villkor som har god-&lt;br&gt;känts av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer. Den som utövar verk-&lt;br&gt;samhet som enligt denna feg&lt;br&gt;eller enligt föreskrifter som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av lagen&lt;br&gt;kräver tillstånd eller anmälan&lt;br&gt;skall bidra till försäkringen med&lt;br&gt;belopp som framgår av tabeller&lt;br&gt;som har godkänts av regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1989:363&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller den myndighet som rege- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ringen bestämmer. Beloppen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall betalas i förskott för kalen-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;derår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från miljöskadeförsäkringen&lt;br&gt;betalas, enligt vad som närmare&lt;br&gt;anges i försäkringsvillkoren,&lt;br&gt;ersättning till skadelidande för&lt;br&gt;sådan person- eller sakskada&lt;br&gt;som avses i miljöskadelagen&lt;br&gt;(1986:225)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den skadelidande har&lt;br&gt;rätt till skadestånd enligt miljö-&lt;br&gt;skadelagen men inte kan få ska-&lt;br&gt;deståndet betalt eller rätten att&lt;br&gt;kräva ut skadeståndet är för-&lt;br&gt;lorad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det inte kan utredas&lt;br&gt;vem som är ansvarig för ska-&lt;br&gt;dan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från miljöskadeförsäkringen&lt;br&gt;betalas, enligt vad som närmare&lt;br&gt;anges i försäkringsvillkoren,&lt;br&gt;ersättning till skadelidande för&lt;br&gt;sådan person- eller sakskada&lt;br&gt;som avses i miljöskadelagen&lt;br&gt;(1986:225)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den skadelidande har&lt;br&gt;rätt till skadestånd enligt miljö-&lt;br&gt;skadelagen men inte kan få ska-&lt;br&gt;deståndet betalt eller rätten att&lt;br&gt;kräva ut skadeståndet är för-&lt;br&gt;lorad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det inte kan utredas&lt;br&gt;vem som är ansvarig för ska-&lt;br&gt;dan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från saneringsförsäkringen&lt;br&gt;betalas, enligt vad som närmare&lt;br&gt;anges i försäkringsvillkoren,&lt;br&gt;ersättning för saneringskost-&lt;br&gt;nader som har uppkommit med&lt;br&gt;anledning av att en tillsynsmyn-&lt;br&gt;dighet har meddelat förordnande&lt;br&gt;om rättelse enligt 41 a § eller&lt;br&gt;begärt handräckning enligt 47&lt;br&gt;§, om den som är ansvarig&lt;br&gt;enligt denna lag inte kan betala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning som nu sagts skall&lt;br&gt;dock inte betalas för kostnader&lt;br&gt;som har uppkommit med an-&lt;br&gt;ledning av räddningsinsatser&lt;br&gt;enligt räddningstjänstlagen&lt;br&gt;(1986:1102).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2. Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i konkurslagen (1987:672) skall införas en&lt;br&gt;ny paragraf, 7 kap. 8 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltaren skall till tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten enligt miljöskydds-&lt;br&gt;lagen (1969:387) anmäla om&lt;br&gt;konkursgäldenären har kvarläm-&lt;br&gt;nat miljöfarliga ämnen eller&lt;br&gt;miljöfarligt avfall som behöver&lt;br&gt;omhändertas. Detsamma gäller&lt;br&gt;vid misstanke om mark- eller&lt;br&gt;vattenföroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3. Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i jämvägstrafildagen (1985:192)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § jämvägstrafiklagen (1985:192)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om någon i annat fell än som&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om någon i annat fell än som&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;förut har nämnts i denna lag har&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;förut har nämnts i denna lag har&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tillfogats personskada eller sak-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;tillfogats personskada eller sak-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skada till följd av järnvägsdrif-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skada till följd av järnvägsdrif-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ten, skall järnvägen ersätta ska-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ten, skall järnvägen ersätta ska-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;dan med de undantag som anges&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;dan med de undantag som anges&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i andra stycket och i 2 §.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;i andra stycket och i 2 §.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Järnvägen är fri från ansva-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Järnvägen är fri från ansva-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;righet enligt första stycket, om&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;righet enligt första stycket, om&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skadan har orsakats av omstän-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;skadan har orsakats av omstän-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;digheter som inte kan hänföras&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;digheter som inte kan hänföras&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;till själva järnvägsdriften och&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;till själva järnvägsdriften och&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;som järnvägen inte hade kunnat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;som järnvägen inte hade kunnat&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;undgå eller förebygga följderna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;undgå eller förebygga följderna&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;av även om den hade vidtagit&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;av även om den hade vidtagit&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;alla åtgärder som rimligen hade&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;alla åtgärder som rimligen hade&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kunnat krävas av den.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kunnat krävas av den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skada som omfattas av&lt;br&gt;miljöskadelagen (1986:225)&lt;br&gt;gäller i stället för första och&lt;br&gt;andra styckena vad som i den&lt;br&gt;lagen sägs om ansvar även för&lt;br&gt;järnvägen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissamanställning till betänkandet 1993:78&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förteckning över remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden inkommit från Justitiekanslem, Domstolsver-&lt;br&gt;ket, Kommerskollegium Fortifikationsförvaltningen, Försvarets civilför-&lt;br&gt;valtning, Kustbevakningen, Socialstyrelsen, Statens järnvägar, Ban-&lt;br&gt;verket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Riksgäldskontoret,&lt;br&gt;Statskontoret, Finansinspektionen, Riksrevisionsverket, Riksskattever-&lt;br&gt;ket, Boverket, Statens jordbruksverk, Fiskeriverket, Arbetarskyddssty-&lt;br&gt;relsen, Konkurrensverket, Sveriges geologiska undersökning, Vattenfall&lt;br&gt;AB, Kammarkollegiet, Konsumentverket, Statens naturvårdsverk,&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Statens&lt;br&gt;strålskyddsinstitut, Svea hovrätt, Hovrätten för Övre Norrland, Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt, Umeå tingsrätt, Kronofogdemyndigheterna i Stockholm&lt;br&gt;och Kristianstad, universiteten i Stockholm, Uppsala och Lund, länssty-&lt;br&gt;relserna i Stockhols, Östergötlands, Kalmar, Kristianstads, Malmöhus,&lt;br&gt;Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län,&lt;br&gt;Stockholms, Norrköpings, Jönköpings, Kalmar, Malmö, Göteborgs,&lt;br&gt;Partilie, Borås, Skövde, Karlstads, Örebro, Västerås, Borlänge, Sunds-&lt;br&gt;valls, Ömsköldsviks, Östersunds, Lycksele och Umeå kommuner,&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Sveriges Advokat-&lt;br&gt;samfund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Industriförbund,&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Kraftverksföreningen, Värme-&lt;br&gt;verksföreningen, Sveriges Försäkringsförbund, Tjänstemännens Central-&lt;br&gt;organisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation, Landsorganisa-&lt;br&gt;tionen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges redareföre-&lt;br&gt;ning, Kommittén om översyn av miljöskyddslagstiftningen (ME&lt;br&gt;1989:04), Kemikontoret, Föreningen för Miljöskadeförsäkring, Miljö-&lt;br&gt;skadekonsortiet, Svenska Renhållningsverks-Föreningen, Svenska&lt;br&gt;vatten- och avloppsverksföreningen, Försäkringsjuridiska föreningen,&lt;br&gt;Företagamas riksorganisation, Ackordscentralen Stockholm AB, Villa-&lt;br&gt;ägarnas Riksförbund samt Svenska Petroleum Institutet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmänt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket, Fortifikationsförvaltningen, Luftfartsverket, Fiskeriver-&lt;br&gt;ket, Arbetarskyddsstyrelsen, Konsumentverket,, Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;samt Tjänstemännens Centralorganisation har mera allmänt tillstyrkt&lt;br&gt;eller sagt sig inte ha något att erinra mot utredninges förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de följande avsnitten har en för remissamanställningar förhållandevis&lt;br&gt;omfattande ombearbetning och avkortning av remissvaren gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Behovet av miljöskadeförsäkringen och dess om-&lt;br&gt;fattning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Någon erinran mot att bibehålla miljöskadeförsäk-&lt;br&gt;ringen har inte framförts och remissinstanserna har i huvudsak godtagit&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustbevakningen föreslår att frågan om ett ersättningssystem för skador&lt;br&gt;på grund av oljeutsläpp till sjöss där skadevållaren inte kan identifieras&lt;br&gt;bör aktualiseras eftersom nuvarande ordning innebär att det - i strid mot&lt;br&gt;den allmänt accepterade principen att förorenaren skall betala - är&lt;br&gt;samhället eller annan skadelidande som får bära det ekonomiska&lt;br&gt;ansvaret för saneringskostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket anser i huvudsak att sjöfarten inte bör omfettas eftersom&lt;br&gt;nationella särregler bör undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret har inget att erinra mot utredningens förslag om ändring&lt;br&gt;av försäkringsvillkoren. Ett intryck av utredningen är att värdet av den&lt;br&gt;hittillsvarande miljöskadeförsäkringen är osäkert. Det är dock efter den&lt;br&gt;relativt korta tid som försäkringen varit i kraft rimligt att överväga att&lt;br&gt;stärka de enskildas rätt till ersättning i stället för att lägga ned försäk-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket anser att utredningen borde ha undersökt frågan om&lt;br&gt;orsaken till att inga utbetalningar gjorts är att försäkringen är okänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket har tillstyrkt utredningens förslag om villkorsändringar&lt;br&gt;samt anfört att miljöskadeförsäkringen bör omfetta rätt till ersättning åt&lt;br&gt;fiskevattenägare för föroreningsskador på fiskebestånd eftersom det&lt;br&gt;annars är svårt för dem att utfå ersättning för sådana skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket har tillstyrkt utredningens förslag och anser att det inte&lt;br&gt;är motiverat att frångå principen om att förorenaren skall betala varför&lt;br&gt;en förlängning av preskriptionstiden till trettio år bör ske. Härigenom&lt;br&gt;skulle konsortiets åtagande minska varför det kanske skulle vara rimligt&lt;br&gt;att i skadefell med förlängd preskriptionstid miljöskadeförsäkringen helt&lt;br&gt;eller delvis förskotterar den ersättning som den skadelidande är be-&lt;br&gt;rättigad till från skadevållaren. Detta innebär inget avsteg från försäk-&lt;br&gt;ringens subsidiära natur, eller att Miljöskadekonsortiets ekonomiska&lt;br&gt;åtaganden ökar, och det tillgodoser den skadelidandes intresse av att&lt;br&gt;snabbt och enkelt erhålla ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk, Föreningen för miljöskadeförsäkring, Svenska&lt;br&gt;Renhållningsverks-Föreningen, Industriförbundet, Svenska Kraftverks-&lt;br&gt;föreningen, Kemikontoret, Svenska vatten- och avloppsverksföreningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt Lantbrukarnas Riksförbund har inget att erinra mot utredningens Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;förslag om villkorsändringar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt har framfört att det på grund av den långa tidsutdräkt som&lt;br&gt;kan vara förbunden med en internationell lösning finns anledning att i&lt;br&gt;avvaktan på en sådan överväga möjligheterna att införa en särskild&lt;br&gt;reglering för sjöferten inom Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt har beträffande ersättningsreglerna för miljöskador&lt;br&gt;i huvudsak anfört att det finns anledning att ifrågasätta dessa ur syste-&lt;br&gt;matisk synpunkt. Bör inte miljöskadelagen enbart innehålla regler om&lt;br&gt;ersättning för &amp;quot;riktiga&amp;quot; miljöskador? Miljöskyddslagen bör logiskt sett&lt;br&gt;utgöra utgångspunkten vid bestämning av sådana skador. Det måste&lt;br&gt;underlätta förståelsen för systemet om det föreligger överensstämmelse&lt;br&gt;mellan begreppet miljöskada enligt miljöskyddslagen och motsvarande&lt;br&gt;begrepp enligt miljöskadelagen. Detta påverkar inte i sig frågan om&lt;br&gt;verksamhetens festighetsanknytning; huvudsaken är att samma princip&lt;br&gt;gäller vid tillämpning av båda lagarna. Om festighetsanknytningen&lt;br&gt;överges i miljöskadelagen bör detta också ske på motsvarande sätt i&lt;br&gt;miljöskyddslagen. Önskemålet om ett enhetligt begrepp ökar om de&lt;br&gt;båda lagarna inordnas i en miljöbalk. Av systematiska skäl bör spräng-&lt;br&gt;nings- och grävningsskador överflyttas till jordabalken. Miljöskadeför-&lt;br&gt;säkringen bör dock omfetta dessa skador. Buller bör inte &amp;quot;medfölja&amp;quot; till&lt;br&gt;jordabalken eftersom det traditionellt sett utgör en miljöstörning och&lt;br&gt;återfinns i miljöskyddslagens bestämmelser (1 § första stycket 3 punk-&lt;br&gt;ten). Ofta berörs flera människor inom ett större område. Frågan kan&lt;br&gt;därför inte sägas vara enbart grannerättslig. Tingsrätten anser att&lt;br&gt;preskriptionstiden för personskador bör förlängas till 30 år. Det kan&lt;br&gt;dröja lång tid innan effekterna och skadorna av utsläpp märks. En för&lt;br&gt;kort preskriptionstid leder till att förorenaren inte behöver ersätta&lt;br&gt;skadan. Detta strider mot den viktiga principen om förorenarens ansvar.&lt;br&gt;På grund härav behövs en längre preskriptionstid trots att detta såsom&lt;br&gt;utredaren menar kan vara till nackdel för den skadelidande. Tingsrätten&lt;br&gt;anser vidare att det är en lämplig anpassning att sakförsäkringen och&lt;br&gt;personskadeförsäkringen görs likformiga vad avser från vilken tidspunkt&lt;br&gt;de skall vara ersättningsgilla. Det kan dock vara svårt att visa att den&lt;br&gt;skadebringande handlingen inträffat efter den 1 juli 1986. Detta skulle&lt;br&gt;kunna lösas genom att en bevislättnadsregel införs. Ett annat problem är&lt;br&gt;störningen kan i tiden ligga såväl före som efter den 1 juli 1986. Skall&lt;br&gt;den skadelidande i ett sådant fell få full ersättning eller ersättning i&lt;br&gt;relation till den tid som ligger efter den 1 juli 1986. En särskild regel&lt;br&gt;behövs för sådana fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitet anser att utredningens ändringsförslag vad avser&lt;br&gt;förbättringar av försäkringsvillkoren är väl grundade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lunds Universitet säger sig i huvudsak kunna ställa sig bakom ut-&lt;br&gt;redningens förslag till ändringar av försäkringsvillkoren samt delar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfattningen att det är viktigt att vidmakthålla principen om att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förorenaren skall betala, och att därför något ingrepp i försäkringens Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;subsidiära natur inte bör göras. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker utredarens förslag om för-&lt;br&gt;bättringar av försäkringsvillkoren men anser att preskriptionstiden bör&lt;br&gt;förlängas till 30 år. Det är principen om att förorenaren skall betala&lt;br&gt;som måste vara avgörande. Dessutom utgör förlängningen en anpass-&lt;br&gt;ning till Europarådskonventionen om miljöskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna i Kristianstads, Västerbottens och Norrbottens län&lt;br&gt;tillstyrker de föreslagna ändringarna av försäkringsvillkoren. Länsstyrel-&lt;br&gt;sen i Västerbottens län utgår dock ifrån att det föreslagna undantaget i&lt;br&gt;villkoren för skador till följd av dammgenombrott inte gäller industri-&lt;br&gt;dammar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms kommun delar i huvudsak utredningens förslag men anser att&lt;br&gt;de ersättningsberättigades krets bör göras vidare och även innefatta&lt;br&gt;kommuner. De miljöstörande samhällssektorerna bör ha ett reparativt&lt;br&gt;ansvar mot de övriga sektorerna. Desutom bör preskriptionstiden vara&lt;br&gt;30 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun delar utredningens förslag om att förbättra den enskil-&lt;br&gt;des möjlighet att få ersättning för rättegångskostnader och/eller andra&lt;br&gt;utredningar. Förutsättningarna för den skadelidande att hävda sin rätt&lt;br&gt;samt göra en bedömning om den skadeståndsansvarige är solvent bör&lt;br&gt;underlättas. Denna service bör Miljöskadekonsortiet svara för. Vidare&lt;br&gt;bör man svara för rådgivning och information i frågor som rör miljö-&lt;br&gt;skadeförsäkringen. Preskriptionstiden bör förlängas till 30 år eftersom&lt;br&gt;det kan dröja flera år innan en skada upptäcks eller en ny verksamhet&lt;br&gt;etableras på den aktuella festigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partilie kommun anser att samtliga skador efter den 1 juli 1986 oavsett&lt;br&gt;tidpunkten för den bakomliggande störningen bör ersättas. För den&lt;br&gt;drabbade måste det vara mycket svårt att förstå att en skada som&lt;br&gt;uppstått på hans egendom efter försäkringens ikraftträdande inte ersätts&lt;br&gt;på grund av subtila resonemang om bakomliggande störningar. Det&lt;br&gt;festslås i förarbetena att miljöskadelagen är tillämplig på skador, såvida&lt;br&gt;inte den bakomliggande störningen helt upphört före lagens ikraftträdan-&lt;br&gt;de. Kommunen anser vidare att statliga och kommunala myndigheter i&lt;br&gt;konsekvensens namn, jfr. saneringsförsäkringen, bör befrias från att&lt;br&gt;betala premier till miljöskadeförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borås kommun har tillstyrkt utredarens förslag men för egen del&lt;br&gt;föreslagit att det lagstiftas om och införs ett bemyndigande för Miljö-&lt;br&gt;skadekonsortiet att kräva in avgifter från de till försäkringen betalnings-&lt;br&gt;skyldiga istället for att tillsynsmyndigheten skall ombesörja detta enligt&lt;br&gt;67 § miljöskyddslagen. Miljöskadeförsäkringsavgifter bör hanteras på&lt;br&gt;samma sätt som andra försäkringsavgifter. För annat fell anser kommu- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nen att Miljöskadekonsortiet skall ersätta tillsynsmyndigheten för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nedlagd tid avseende indrivning av avgifter. Konsortiet bör infomera&lt;br&gt;allmänheten om miljöskadeförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ömsköldsviks kommun anser i likhet med Borås kommun att tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten inte bör sköta indrivningen av avgifter till miljöskadeför-&lt;br&gt;säkringen. Indrivning har ingen anknytning till kommunens normala&lt;br&gt;miljöskyddsarbete. Det är mera naturligt att dessa frågor handläggs hos&lt;br&gt;kronofogdemyndighet. Dessutom bör problemet med nedsmutsade&lt;br&gt;kuststräckor där kommunerna kan få stå för saneringen snarast lösas.&lt;br&gt;Utredningens argumentering beträffande dammgenombrott är inte&lt;br&gt;övertygande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umeå kommun stödjer i huvudsak utredningens förslag men delar inte&lt;br&gt;uppfattningen att skyddet vid trafikskador är likvärdigt med miljöskade-&lt;br&gt;försäkringens skydd och inte heller att ersättningsnivåerna i försäk-&lt;br&gt;ringen skall påverkas av om en tillsynsmyndighet varit försumlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund anser att de föreslagna ändringarna i försäk-&lt;br&gt;ringsvillkoren är välmotiverade dock att det inte bör gälla mindre&lt;br&gt;beviskrav mot konsortiet än mot den ansvarige eftersom detta skulle&lt;br&gt;strida mot försäkringens subsidiära natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsförbundet har anfört att miljöskadeförsäkringssystemet är&lt;br&gt;unikt och att något liknande system inte finns i Europa. Inom EG anses&lt;br&gt;Sverige ha hunnit längst i detta avseende och ses som ett föregångsland.&lt;br&gt;Det är inte otänkbart att system - liknande det svenska - kommer att tas&lt;br&gt;i anspråk i framtiden utomlands. Förbundet vill, vad avser den kritik&lt;br&gt;som framförts med anledning av att inga utbetalningar ur försäkringen&lt;br&gt;gjorts, framhålla att försäkringen endast funnits under fyra år. Dess&lt;br&gt;subsidiära natur liksom förutsättningarna för försäkringsersättning är&lt;br&gt;naturliga förklaringar till att ingen utbetalning hittills skett. Det är när&lt;br&gt;en ny försäkringsprodukt lanseras vanligt med få skador inledningsvis.&lt;br&gt;Riskexponeringen ökar emellertid för vaije år. Dessutom måste beaktas&lt;br&gt;att utredningen föreslår att ersättning för sakskador skall utgå vid skada&lt;br&gt;som inträffat efter den 1 juli 1986. Rätt till ersättning för rättegångs-&lt;br&gt;eller utredningskostnader bör endast föreligga när konsortiet avslagit en&lt;br&gt;av skadelidande framställd begäran om ersättning med ett motiverat&lt;br&gt;beslut att skadelidande i första hand bör vända sig gentemot skadevålla-&lt;br&gt;ren samt då skadan sedermera visar sig ersättningsbar ur miljöskadeför-&lt;br&gt;säkringen. Förbundet delar utredningens uppfettning att rörliga stör-&lt;br&gt;ningskällor inte bör omfettas av rätt till ersättning ur försäkringen.&lt;br&gt;Miljöskadeförsäkringens omfettning måste komma till klart utryck i&lt;br&gt;villkoren. Det är därför viktigt att bl.a. reglema om dammgenombrott&lt;br&gt;och regressrätt finns med i villkoren. Förbundet ifrågasätter starkt att&lt;br&gt;införa en trettioårig preskriptionstid med den väsentliga ändring av&lt;br&gt;försäkringens omfettning som detta skulle innebära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Akademikers Centralorganisation anser att även juridiska&lt;br&gt;personer bör ingå i kretsen av ersättningsberättigade eftersom de också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan ha svårt att få skador ersatta vid katastrofhändelser eller när&lt;br&gt;skadevållaren är okänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges redareförening ansluter sig till utredningens uppfettning att&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen inte bör utvidgas till att omfetta även s.k.&lt;br&gt;trafikskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadekonsortiet har anfört att det i allt väsentligt delar utredningens&lt;br&gt;slutsatser och att det unika systemet med en miljöskadeförsäkring bör&lt;br&gt;bibehållas. Konsortiet har tillagt att det är berett att fortsätta admini-&lt;br&gt;strationen av miljöskadeförsäkringen även med beaktande av de i&lt;br&gt;betänkandet föreslagna utvidgningarna av försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsjuridiska föreningen anser att utredarens förslag på det hela&lt;br&gt;taget är välmotiverat. Det lär emellertid inte vara absolut nödvändigt för&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringsformen att det kan konstateras ett skadeståndsan-&lt;br&gt;svar enligt miljöskadelagen. Det bör dock inte finnas några hinder av&lt;br&gt;försäkringsteknisk eller annat slag för att låta försäkringen täcka&lt;br&gt;miljöskador som en privatperson orsakat utan att privatpersonen är&lt;br&gt;skadeståndsskyldig. Det finns däremot goda skäl för att lindra privat-&lt;br&gt;personers ansvar. Problemen med entrepenörers och industriidkares&lt;br&gt;ansvar för miljöskador inom en industris verksamhetsområde löses&lt;br&gt;enklast genom att man låter begränsningen till skador i omgivningen&lt;br&gt;utgå, i varje fell såvitt gäller personskador. När det gäller ersättning för&lt;br&gt;näringsidkares sakskador kan man tänka sig att t.ex. att skada på mark&lt;br&gt;blir ersatt oavsett vem som är ägare medan skada på annan egendom&lt;br&gt;inte ersätts utöver vad som gäller i dag. Detta skulle innebära att&lt;br&gt;typiska miljöskador på naturen faller under försäkringsskyddet, vilket&lt;br&gt;också närmare skulle anknyta till det föreslagna skyddet vid sanerings-&lt;br&gt;försäkring. Oavsett vilka skäl som kan anföras mot en förlängning av&lt;br&gt;preskriptionstiden till trettio år kan miljöskadeförsäkringen knappast&lt;br&gt;orsaka problem av någon betydelse. När skadegöraren är anonym eller&lt;br&gt;insolvent kan man inte gärna göra den invändningen mot försäkringskra-&lt;br&gt;vet att eventuella skadeståndskrav mot någon okänd skadegörare ej är&lt;br&gt;preskriberade. När skada konstateras, får den skadelidande försöka&lt;br&gt;finna en ansvarig och eventuellt processa mot denne; får han inte&lt;br&gt;ersättning på detta vis kan han vända sig mot försäkringen, även när&lt;br&gt;inte andra tänkbara krav preskriberats.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Försäkringsbolagens samverkansformer&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är splittrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem har anfört att det här, av allt att döma, är fråga om s.k.&lt;br&gt;delegerad myndighetsutövning och att denna fråga är värd att uppehålla&lt;br&gt;sig närmare vid under det fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen har anfört att det tills vidare har accepterats av&lt;br&gt;inspektionenen att verksamhet med miljöskadeförsäkring genom konsor-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tielösning kan bedrivas av försäkringsbolag som står under tillsyn av Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;inspektionen enligt försäkringsrörelselagen (1982:713) och förordning Bilaga 7&lt;br&gt;med instruktion för Finansinspektionen (1992:102). Försäkringen är ett&lt;br&gt;katastrofskydd med potentiella risker för försäkringsgivarna och in-&lt;br&gt;spektionen saknar direkt möjlighet att påverka försäkringens villkor och&lt;br&gt;premier. Den skulle formellt kunna betraktas som hörande under andra&lt;br&gt;förfettningar än inspektionens. Principiellt skulle den ändå kunna&lt;br&gt;betraktas som försäkringsrörelse i strikt mening, men hållas avskild från&lt;br&gt;denna, exempelvis genom bildande av särskilda bolag för miljöskadeför-&lt;br&gt;säkring. Om miljöskadeförsäkringen skulle komma att medföra mer&lt;br&gt;tvingade förpliktelser för försäkringsgivarna eller om verksamheten&lt;br&gt;skulle komma att visa sig starkt riskfylld eller under otillräcklig kon-&lt;br&gt;troll, skulle en diskussion om dess ställning behöva aktualiseras. Mot&lt;br&gt;bakgrund av det anförda finner Finansinspektionen det klokt att inte&lt;br&gt;göra omfettande utökningar av försäkringen och har därför inget att&lt;br&gt;erinra mot utredarens slutsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riks revisionsverket, Svenska kommunförbundet, Värmeverksföreningen,&lt;br&gt;Svenska Petrolium Institutet, Villaägarnas Riksförbund, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Malmöhus län, Jönköpings kommun, Sundsvall kommun och Umeå&lt;br&gt;kommun anser att försäkringen bör upphandlas. Argument som framförs&lt;br&gt;är att underhandskontakter visat att ett klart intresse för försäkringen&lt;br&gt;finns. Enbart den omständigheten att konsortiet sedan 1989 erhållit ca&lt;br&gt;120 miljoner kronor i premieintäkter utan att ha behövt erlägga en&lt;br&gt;krona i skadekostnader torde göra försäkringen attraktiv. Endast vid&lt;br&gt;konkurrens kan det rätta priset sättas. Miljöskadekonsortiets monopolsi-&lt;br&gt;tuation kan ifrågasättas stå i strid med den nya konkurrenslagen och den&lt;br&gt;nya lagen om offentlig upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket anser att utgångspunkten bör vara en lösning som&lt;br&gt;bygger på konkurrens mellan försäkringsgivarna. Om försäkrings-&lt;br&gt;bolagen i förevarande fell inte skulle samarbeta och de betalnings-&lt;br&gt;skyldiga gavs möjlighet att välja mellan konkurrerande försäkrings-&lt;br&gt;givare skulle det enligt verket skapas goda förutsättningar för premie-&lt;br&gt;konkurrens. Det skulle kunna finnas fler än en försäkringsgivare på&lt;br&gt;marknaden. Beloppen som de betalningsskyldiga skall bidra med bör för&lt;br&gt;sådant fell kunna påverkas av att flera försäkringsgivare konkurrerar.&lt;br&gt;Verket har svårt att se vad utredaren avser med att det inte finns någon&lt;br&gt;produktmarknad. Konkurrenslagen har förbudsbestämmelser med&lt;br&gt;samma materiella innehåll som Romfördraget. Av förarbetena till lagen&lt;br&gt;framgår att vägledning skall hämtas från EG:s praxis. Vidare framgår&lt;br&gt;det att lagen inte skall tillämpas när riksdagen efter avvägning mellan&lt;br&gt;olika allmänna intressen genom lag beslutat om offentliga regleringar&lt;br&gt;som medför konkurrenshämmande verkningar. Det är möjligt att&lt;br&gt;samarbetet i Miljöskadekonsortiet strider mot konkurrenslagen. Verket&lt;br&gt;har inte prövat denna fråga. En sådan prövning kommer att göras om de&lt;br&gt;i miljöskadekonsortiet deltagande bolagen till verket inkommer med en&lt;br&gt;ansökan om icke-ingripandebesked och/eller anmälan för undantag. Här &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall endast lämnas några generella synpunkter på fektorer som kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 10. Bilaga 5-10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma att få betydelse vid en konkurrensrättslig prövning. Ett samarbe-&lt;br&gt;te mellan flera företag kan komma att omlättas av förbudet i 6 §&lt;br&gt;konkurrenslagen även om vart och ett av de deltagande företagen saknar&lt;br&gt;ekonomisk kapacitet att göra det aktuella åtagandet. Detta är t.ex. fellet&lt;br&gt;om det är tillräckligt att bara två av de deltagande företagen samarbetar&lt;br&gt;för att nå den erforderliga ekonomiska kapaciteten. Miljöskadeförsäk-&lt;br&gt;ringens unika konstruktion får beaktas vid en konkurrensrättslig be-&lt;br&gt;dömning. Konkurrenslagens förbudsbestämmelse mot missbruk av en&lt;br&gt;dominerande ställning är enligt Konkurrensverkets bedömning primärt&lt;br&gt;inte aktuell i fråga om det samarbete som föreligger inom konsortiet.&lt;br&gt;Verket anser att en prövning enligt konkurrenslagen av samarbetet i&lt;br&gt;konsortiet får göras mot bakgrund av förbudet i 6 §. Även konsortie-&lt;br&gt;avtalets utformning kan vara av betydelse vid en eventuell prövning. Ur&lt;br&gt;konkurrenssynpunkt är att föredra att regeringen endast festställer de&lt;br&gt;villkor som ovillkorligen måste omfettas av en miljöskadeförsäkring.&lt;br&gt;Försäkringens premie och eventuella övriga villkor bör dock kunna&lt;br&gt;festställas i en fri förhandling mellan de betalningspliktiga och intresse-&lt;br&gt;rade försäkringsgivare. Härvid föreligger det vissa problem med den&lt;br&gt;nuvarande konstruktionen av försäkringen. Bl.a. att försäkra mot&lt;br&gt;framtida insolvens och att täcka skador där den skadeståndsskyldige inte&lt;br&gt;kan identifieras. Detta torde kunna lösas på samma sätt som inom&lt;br&gt;trafikskadeersättningen. Om lagstiftaren inte anser att en fri konkur-&lt;br&gt;renslagstiftning är möjlig bör ett upphandlingsförferande med anbuds-&lt;br&gt;konkurrens tillämpas. Olägenheterna med ett sådant förfärande bör inte&lt;br&gt;överdrivas. Verket anser således att det i betänkandet inte har redovisats&lt;br&gt;tillräckliga skäl for att miljöskadeförsäkringen inte bör upphandlas. Det&lt;br&gt;sagda har relevans även för den föreslagna saneringsförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk och Stockholms tingsrätt är för att de nuvarande&lt;br&gt;formerna för försäkringen bibehålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitet anser att samabetet i konsortiet är sådant att det&lt;br&gt;utesluter en rimlig konkurrens och regeringens inflytande ändrar inte&lt;br&gt;detta. Andra försäkringsgivare bör beredas tillfälle att konkurrera om&lt;br&gt;försäkringen för att få en riktig prissättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsförbundet har anfört att det i dag inte finns något försäk-&lt;br&gt;ringsbolag på den svenska marknaden som ensamt har kapacitet att&lt;br&gt;tillhandahålla försäkringen. Konsortiet behöver dock nödvändigtvis inte&lt;br&gt;vara begränsat till de försäkringsbolag som i dag är engagerade i&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen för miljöskadeförsäkring, med vilken Industriförbundet,&lt;br&gt;Kraftverksföreningen, Kemikontoret, Svenska Renhållningsverks-&lt;br&gt;föreningen, Svenska vatten och avloppsföreningen samt Lantbrukarnas&lt;br&gt;Riksförbund instämt har anfört att utredaren borde tagit vara på möjlig-&lt;br&gt;heten att skapa ett konkurrensutsatt system där regeringen lägger fest&lt;br&gt;skyddsnivån och omfettningen i förhållande till de skadelidande varefter&lt;br&gt;andra villkor får förhandlas fritt mellan intresserade försäkringsgivare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och betalare. Föreningen har haft kontakt med utländska försäkrings-&lt;br&gt;givare, av vilka två redan på detta stadium har uttryckt intresse av att&lt;br&gt;lämna anbud på försäkringen. Det finns alltså alternativa försäkrings-&lt;br&gt;givare och därmed förutsättningar för konkurrens. Utredarens påstående&lt;br&gt;att premiesättningen inte påverkas av konsortiets samarbete vill före-&lt;br&gt;ningen bestämt avfärda. Oavsett regeringens godkännande är det i&lt;br&gt;praktiken konsortiet som bestämmer premiema. Det förhållandet att de&lt;br&gt;samarbetar i ett konsortium i stället för att var för sig eller i mindre&lt;br&gt;grupper lämna bud på försäkringen påverkar självfallet premienivån.&lt;br&gt;Föreningen kan inte heller godta utredarens påstående att det inte finns&lt;br&gt;någon marknad för miljöskadeförsäkringen. Det föreligger självfallet en&lt;br&gt;marknad för produkter vars efterfråga uppkommit efter det att politiska&lt;br&gt;beslut fettats. Mot bakgrund av försäkringens konstruktion och det stora&lt;br&gt;antalet verksamhetsutövare som omfettas skulle nog ett system med&lt;br&gt;flera försäkringsgivare bereda svårigheter och sannolikt innebära sämre&lt;br&gt;kostnadseffektivitet. Föreningen förespråkar därför den avsevärt enklare&lt;br&gt;metoden att vid återkommande upphandlingar bereda samtliga intresse-&lt;br&gt;rade försäkringsgivare tillfälle att lämna anbud på försäkringen. Kon-&lt;br&gt;kurrenslagens regler om samarbete torde härvid innebära att alla de nu&lt;br&gt;i konsortiet ingående bolagen inte kan lämna gemensamt anbud eftersom&lt;br&gt;åtagandet inte är av den omfattningen att de fem största svenska&lt;br&gt;sakförsäkringsbolagen måste samarbeta av kapacitetsskäl. Strax före&lt;br&gt;försäkringen tillkom var det nuvarande konsortiet uppdelat på två&lt;br&gt;konsortier och två utländska försäkringsgivare har anmält intresse.&lt;br&gt;Enligt föreningen finns det således fektiska förutsättningar för flera&lt;br&gt;konkurrerande anbud. Det finns inga omständigheter som talar emot ett&lt;br&gt;upphandlingssystem. Konsortiet har gjort ett ettårigt åtagande. Det vore&lt;br&gt;en fördel för både skadelidande och betalande om det kan ingås avtal&lt;br&gt;med mera långsiktighet. Genom de erfarenheter som vunnits under de&lt;br&gt;fyra år som försäkringen varit i kraft torde svårigheterna att beräkna&lt;br&gt;riskens storlek avsevärt ha minskat. Den kvarstående osäkerheten om&lt;br&gt;hur risken skall premiesättas är det starkaste skälet för upphandling. De&lt;br&gt;villkor som endast rör förhållandet mellan betalare och försäkrings-&lt;br&gt;givare bör upphandlas av en organisation som är representativ för&lt;br&gt;betalarkretsen. Den finns inga skäl for staten att engagera sig i denna&lt;br&gt;del av upphandlingen. Härigenom skulle staten också avlastas uppgiften&lt;br&gt;att analysera och utreda premiesättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskadekonsortiet har framhållit att miljöskadeförsäkringen är en&lt;br&gt;unik företeelse som inte som sådan ifrågasatts. Det är avgifts- och&lt;br&gt;upphandlingsfrågoma som har kommit i fokus. Det finns inga konkur-&lt;br&gt;renter om försäkringen. Den därav uppkomna dominerande ställningen&lt;br&gt;har dock inte missbrukats utan samarbetet inom konsortiet har varit en&lt;br&gt;nödvändig förutsättning for att kunna stå för åtagandet. Försäkringen&lt;br&gt;tillkom som ett alternativ till den fond som föreslogs av Miljöskade-&lt;br&gt;fondsutredningen i SOU 1987:15. Regeringens beslut om att försäk-&lt;br&gt;ringen skulle omhändertas av konsortiet och ramen för avgiftens storlek&lt;br&gt;samt fördelningen av denna inom betalarkretsen fettades efter samråd&lt;br&gt;med Industriförbundet och de aktueella försäkringsbolagen. Vid lkraft-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trädandet var osäkerheten om skadebilden stor. Inget liknande skydd Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;fanns på marknaden. Konsortiet har allteftersom skadeerferenheten ökat- Bilaga 7&lt;br&gt;trots att försäkringen bör ses som en katastofförsäkring och bedömmas&lt;br&gt;på längre sikt- kunnat föreslå avgiftsänkning vilket regeringen också&lt;br&gt;beslutat om. Konsortiet delar således helt utredarens uppfettning att&lt;br&gt;samverkan inom konsortiet inte står i strid med konkurrenslagstift-&lt;br&gt;ningen. Försäkringens konstruktion medger inte mer än en försäkrings-&lt;br&gt;givare åt gången. Miljöskadekonsortiet har inget att invända mot att&lt;br&gt;upphandling sker. Åtagandet om 200 miljoner kronor i mijöskadeförsäk-&lt;br&gt;ringen kan dock inte bäras av något enskilt bolag inom konsortiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma torde gälla vaije annat försäkringsbolag. Beloppet överstiger&lt;br&gt;vida vad ett enskilt bolag kan teckna för egen räkning. Någon åter-&lt;br&gt;försäkringsmarknad finns inte att tillgå. Den traditionella återförsäk-&lt;br&gt;ringsmarknaden är även när det gäller sedvanliga miljöansvarsförsäk-&lt;br&gt;ringar mycket restriktiv varför man i flera länder löser kapitalbehoven&lt;br&gt;genom att bilda pooler.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Miljösaneringsförsäkring&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är positivt även om det finns några&lt;br&gt;negativa röster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del remissinstanser har i likhet med utredningen berört den konkurs-&lt;br&gt;rättsliga problematiken. Det är dock inte möjligt att i nu förevarande&lt;br&gt;lagstiftningsärende göra de överväganden som bör göras i den delen.&lt;br&gt;Frågan om och i så fell hur den problematiken skall lösas får därför tas&lt;br&gt;upp ett i annat sammanhang. Detsamma gäller de problem som hör&lt;br&gt;samman med ansvaret enligt 5 § miljöskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret är tveksamt till en försäkringslösning. Den nuvarande&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen har en social prägel. Det bör därför närmare&lt;br&gt;övervägas om inte en saneringsavgift är bättre än försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket anser att ytterligare utredning bör vidtas för att&lt;br&gt;kunna bedöma vad som är ekonomiskt mest fördelaktigt, en fond eller&lt;br&gt;försäkring. Staten och kommunerna bör betala till försäkringen. Statliga&lt;br&gt;och kommunala bolag som inte heller kan gå i konkurs skall ju betala.&lt;br&gt;Om avsikten är att försäkringen skall täcka saneringskostnader för&lt;br&gt;verksamheter som lagts ned utan att gå i konkurs finns det ingen&lt;br&gt;anledning att särbehandla vissa ägare. Vidare finns det ingen anledning&lt;br&gt;att koppla försäkringen till antalet anställda i företaget vad avser hur&lt;br&gt;mycket som företaget skall bidra till försäkringen med. Det bör istället&lt;br&gt;vara verksamhetens omfettning och risker som avgör premiernas&lt;br&gt;storlek. Slutligen bör idén med att använda premiema som styrmedel&lt;br&gt;undersökas närmare. Idén är att den som hanterar ferliga ämnen på ett&lt;br&gt;oaktsamt sätt skall betala högre premier än den som gör tvärtom.&lt;br&gt;Effekterna av ett sådant styrmedel går inte att bedöma utan vetskap om&lt;br&gt;premiernas storlek. Till skillnad från risken att få betala för en sanering &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syns premiema direkt i ett företags räkenskaper. Företaget kan då&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beräkna lönsamheten för investeringar i t.ex. bättre utrustning for att&lt;br&gt;hantera ferliga ämnen. Därmed borde man fä en viss styrande effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksskatteverket har tillstyrkt förslaget men anser att ett konkursbo som&lt;br&gt;inte detagit i den produktion som orsakat avfellet inte bör drabbas av&lt;br&gt;ansvar för massaskuld. Det är olämpligt att ha samma begrepp, till-&lt;br&gt;synsmyndighet, för två olika myndigheter i konkurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk är i huvudsak positivt men har kompletterande&lt;br&gt;synpunkter och förslag. Att handräckningsfell överhuvudtaget upp-&lt;br&gt;kommer bör förebyggas genom dels att behövliga villkor om efterbe-&lt;br&gt;handling föreskrivs vid tillståndsgivning dels att tillsynsmyndigheter&lt;br&gt;tillvaratar alla möjligheter att att ge råd, anvisningar och förelägganden&lt;br&gt;vid förestående företagsnedläggelser. Det senare kan underlättas genom&lt;br&gt;att anmälningsplikt infors för förestående nedläggningar av fabriker&lt;br&gt;eller andra inrättningar. Förslaget att införa anmälningsplikt för kon-&lt;br&gt;kursförvaltare är bra och harmonierar väl med verkets förslag om&lt;br&gt;anmälningsplikt vid nedläggelser. Härigenom bör ett effektivt arbete hos&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna främjas genom att i samverkan med konkursför-&lt;br&gt;valtama så snart som möjligt kunna vidta lämpliga åtgärder för att&lt;br&gt;avvärja miljöolägenheter. Utrymme finns för tillämpning av 41 a§ efter&lt;br&gt;föreläggande enligt 40 § första stycket miljöskyddslagen även i vissa&lt;br&gt;fell där tillstånd givits. Det är möjligt att förelägga konkursbo att&lt;br&gt;borttaga avfell utan hinder av tillstånd till tidigare verksamhet. Detta&lt;br&gt;eftersom den &amp;quot;egentliga&amp;quot; verksamheten fått en helt annan karaktär än&lt;br&gt;tidigare och nu efter konkursutbrottet övergått i en ny verksamhet&lt;br&gt;bestående av förvaring av kemikalier som lämnats kvar. Vidare kan ett&lt;br&gt;föreläggande enligt 40 § första stycket vara möjligt om en verksamhets&lt;br&gt;avslutningsfas inte behandlats i tillståndet. I dessa fell behöver ompröv-&lt;br&gt;ning enligt 24 § miljöskyddslagen inte ske. Angelägna åtgärder kan&lt;br&gt;många gånger behöva vidtas utan att 41 a§ eller 47 § miljöskyddslagen&lt;br&gt;är tillämpliga. Främst gäller detta tre typer av situationer. Den första&lt;br&gt;situationen är att det enligt verkets mening i många fell bör vara möjligt&lt;br&gt;för konsortiet och tillsynsmyndigheten att i samverkan kunna konstatera&lt;br&gt;om förutsättningarna for tillämpning av 41 a§ eller 47 § är för handen&lt;br&gt;på annat sätt än genom att verkligen driva fram en formell tillämpning&lt;br&gt;av något av dessa lagrum. Den andra situationen är att föreläggande inte&lt;br&gt;kan riktas mot konkursboet för fell då marken förorenats under den tid&lt;br&gt;då konkursgäldenären drev en miljöferlig verksamhet om inte konkurs-&lt;br&gt;boet fortsatt att driva denna verksamhet. Tvångsåtgärder torde för&lt;br&gt;sådant fell inte heller kunna riktas mot konkursgäldenären och 41 a§&lt;br&gt;och 47 § kan inte tillämpas. Saneringsförsäkringen bör kunna tas i&lt;br&gt;anspråk även i dessa fell. Ett tredje fell där saneringsförsäkringen bör&lt;br&gt;kunna tillämpas är för kostnader for borttransporterande av avfell som&lt;br&gt;dumpats av någon okänd. Antingen bör de föreslagna paragraferna 65&lt;br&gt;och 66 §§ kompletteras med en beskrivning av det nyssnämnda fellet&lt;br&gt;eller så bör 41 a§ ändras så att den blir tillämplig i fellet. Annars torde&lt;br&gt;det i berörda avseende även fortsättningsvis bli nödvändigt att reservera&lt;br&gt;medel på naturvårdsverkets anslag för &amp;quot;Åtgärder mot miljöskador&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även kostnader som kommuner har bör ersättas. Om sådana kostnader Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;inte kan tas ut av den som orsakat de olägenheter som föranlett hand- Bilaga 7&lt;br&gt;räckningen, kommer kostnaden för denna nämligen att påföras till-&lt;br&gt;synsmyndigheten som kan vara en kommunal nämnd. Även undersök-&lt;br&gt;ningskostnader som uppstått när tillsynsmyndighet enligt 43 § miljö-&lt;br&gt;skyddslagen föreskrivit att undersökningen skall utföras av annan än den&lt;br&gt;som utövar verksamheten bör omfettas av saneringsförsäkringen&lt;br&gt;eftersom tillsynsmyndigheten ytterst kan få för dem. Sådana kostnader&lt;br&gt;bör jämställas med sådana kostnader som tillsynsmyndigheten kan bli&lt;br&gt;skyldig att stå för vid tillämpning av 41a § och 47 § enligt utredningens&lt;br&gt;förslag. Enligt konsortiets principåtagande skall en självrisk om ett&lt;br&gt;basbelopp gälla för varje saneringsfell. Det synes rimligt att tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten får svara för ett visst grundbelopp vid vaije sanering. Ett&lt;br&gt;så stort belopp skulle dock i många fell göra försäkringen onyttig för&lt;br&gt;mindre kommuner. Självrisken bör därför bestämmas till förslagsvis ett&lt;br&gt;halvt basbelopp. Tillsynsmyndighets agerande bör inte påverka försäk-&lt;br&gt;ringsersättningens storlek. Det är inte rimligt att minska ersättningen&lt;br&gt;från försäkringen av det skälet att tillsynsmyndigheten i ett läge med&lt;br&gt;knappa resurser har gett högre prioritet åt tillsynen på något annat&lt;br&gt;område än just detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd tillstyrker förslaget men vill mot&lt;br&gt;bakgrund av de betänkligheter som finns beträffande konkursborgenä-&lt;br&gt;remas ställning väcka frågan om en saneringsförsäkring som utformas&lt;br&gt;så att den alltid täcker kostnaderna för sanering i samband med konkur-&lt;br&gt;ser. Detta kräver givetvis ytterligare överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens StråLskyddsinstitut, Fiskeriverket, Statens Geologiska Undersök-&lt;br&gt;ningar och Vägverket har ingen erinran mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt delar utredningens förslag att miljöskadeförsäkring-&lt;br&gt;en bör byggas ut med en särskild saneringsförsäkring. Försäkrings-&lt;br&gt;givarens ansvar bör dock inte påverkas av tillsynsmyndighetens under-&lt;br&gt;låtenhet att agera eftersom detta nästan alltid beror på bristande resur-&lt;br&gt;ser. Underlåtenheten påverkar inte förorenarens juridiska ansvar. I&lt;br&gt;praktiken inskränks dock detta ansvar. Eftersom syftet med försäkringen&lt;br&gt;är att försäkringsgivaren skall träda i förorenarens ställe och då försäk-&lt;br&gt;ringen utlöses först vid den senares ekonomiska oförmåga betyder en&lt;br&gt;inskränkning av försäkringsgivarens ansvar i praktiken att förorenarens&lt;br&gt;ansvar minskar i motsvarande mån. I princip bör alla som bedriver&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet betala till försäkringen. Att staten och kommu-&lt;br&gt;nerna inte skall behöva betala till försäkringen på grund av att de inte&lt;br&gt;kan gå i konkurs är svårt att förstå. Denna uppfettning är svår att&lt;br&gt;försvara också från rättvisesynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umeå tingsrätt delar utredningens förslag utom så vitt avser att jämk-&lt;br&gt;ning skall ske av försäkringsersättning på grund av tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heternas agerande eftersom det för sådant fell kan ifrågasättas om syftet&lt;br&gt;med försäkringen uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten i Kristianstad har med tillstyrkande av förslaget&lt;br&gt;om anmälningsskyldighet för konkursförvaltare anfört att det knappast&lt;br&gt;medför något merarbete i praktiken för konkursförvaltama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitet delar utredningens uppfettning att en sanerings-&lt;br&gt;försäkring bör införas samt anser att den föreslagna anmälningsskyldig-&lt;br&gt;heten for konkursförvaltare är en utmärkt komplettering av försäk-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsala universitet, Boverket, länsstyrelsen i Kalmar och Kammarkolle-&lt;br&gt;giet har tillstyrkt utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lunds universitet ställer sig bakom förslaget att infora en sanerings-&lt;br&gt;försäkring och att den begränsas till sådana fell där förutsättningarna för&lt;br&gt;tillämpning av 41 a§ eller 47 § är för handen. Beträffande det sistnämn-&lt;br&gt;da bör försäkringen täcka sådana situationer där det är möjligt att med&lt;br&gt;stöd av miljöskyddslagen kräva saneringsåtgärder, men inte sådana&lt;br&gt;situationer där lagen inte ger stöd för vidare krav. Däremot anser&lt;br&gt;universitetet att tillsynsmyndighetens agerande inte bör tillmätas be-&lt;br&gt;tydelse vid bedömningeng huruvida ersättning bör utgå. Den enskilde&lt;br&gt;verksamhetsutövarens ansvar är lika stort oavsett tillsynsmyndighetens&lt;br&gt;agerande. Det är dennes insolvens som avses täckas av försäkringen.&lt;br&gt;Det är inte tillsynsmyndigheten utan den del av allmänheten som&lt;br&gt;drabbas av föroreningar och andra skador från den aktuella festigheten&lt;br&gt;som är skadelidande. Syftet att tillse att resurser finns motverkas av&lt;br&gt;förslaget i denna del. Det finns ingen anledning att tro att tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheter skulle missköta sig. Det kan misstänkas att utredningen&lt;br&gt;kommer att betungas till orimlighet av om tillsynsmyndigheten uppfyllt&lt;br&gt;sina skyldigheter. Inte heller kan universitetet ställa sig bakom förslaget&lt;br&gt;att försäkringen skall innehålla en hög självrisk. Det är inte försäkrings-&lt;br&gt;tagaren som är förmånstagare. Förhållandena är likartade med trafikska-&lt;br&gt;deförsäkringen där tredje man som drabbats av skada av det försäkrade&lt;br&gt;fordonet får full ersättning ur skadevållarens försäkring. Möjligen kan&lt;br&gt;en relativt lågt satt gräns införas för att undvika allför mycket admini-&lt;br&gt;strativt arbete för utbetalning av småbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslaget. Alla potentiella&lt;br&gt;förorenare bör bidra till försäkringen. Avgörande för avgiftens storlek&lt;br&gt;bör dock inte vara antalet anställda utan fÖroreningsrisken. Om en&lt;br&gt;verksamhet som bedrivits av en juridisk person är nedlagd och den&lt;br&gt;juridiska personen är upplöst torde det saknas möjlighet att förelägga&lt;br&gt;den tidigare verksamhetsutövaren att utreda och komma med förslag om&lt;br&gt;åtgärder i det aktuella fellet eller att vidta saneringsåtgärder. Detsamma&lt;br&gt;torde vara fellet vid konkurser, om saneringsbehovet konstateras först&lt;br&gt;när konkursen blivit avslutad. Det finns risk för att fell där sanering&lt;br&gt;behövs kan komma att lämnas utan åtgärd på grund av att tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten inte är beredd att ta risken att själv få stå för hela undersök-&lt;br&gt;ningskostnaden. Försäkringen bör därför konstrueras så att den även&lt;br&gt;ersätter kostnader för undersökningar enligt 43 § miljöskyddslagen samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnader for undersökningar och saneringsåtgärder i fell då det inte går&lt;br&gt;att rikta föreläggandet mot tidigare verksamhetsutövaren. Det bör även&lt;br&gt;fortsättningsvis vara verksamhetsutövaren som ensam har ansvar för att&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder vidtas för att motverka/förebygga skadeverkningar&lt;br&gt;varför någon reducering av ersättningen ej bör ske med anledning av&lt;br&gt;underlåten förebyggande tillsyn från tillsynsmyndighets sida. Att införa&lt;br&gt;självrisk avstyrkes. Det är oacceptabelt om staten eller tillsynsmyndig-&lt;br&gt;het skall svara för någon självrisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län tillstyrker förslaget men anser att det&lt;br&gt;bör övervägas en lösning som omfettar de gamla miljöskadorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länstyrelsen i Kristianstads län tillstyrker förslaget men anser att&lt;br&gt;tillsynsmyndighets underlåtenhet att agera inte skall reducera ersätt-&lt;br&gt;ningen. Det befintliga miljöproblemet är ändå för handen. Underlåten-&lt;br&gt;heten kan bero på såväl resursbrist som annan prioritering. Det är i&lt;br&gt;första hand verksamhetsutövaren som har att följa givna villkor. Risk&lt;br&gt;finns för långdragna diskssioner i frågan. Farhågan att det en försäk-&lt;br&gt;ringslösning skulle få till följd att det medvetet eller omedvetet skulle&lt;br&gt;sprida sig tankegångar hos tillsynsmyndigheten om att saken alltid löser&lt;br&gt;sig är obefogade. Skadan drabbar den enskilde på samma sätt oavsett&lt;br&gt;orsakerna till skadans uppkomst. Det är inte motiverat att sanering och&lt;br&gt;åtgärder för att förhindra allvarliga miljöolägenheter väsentligt reduce-&lt;br&gt;ras eller uteblir för att en tillsynsmyndighet bedrivit otillräcklig tillsyn.&lt;br&gt;Ersättning bör dock utgå för fell då mark är förorenad, men där det inte&lt;br&gt;för tillfället föreligger någon risk för att föroreningen sprider sig men&lt;br&gt;där risken, till följd av t.ex. penetrering av nederbörd med allt högre&lt;br&gt;vätejonskoncentration kan öka med tiden genom begynnande utläckage&lt;br&gt;av föroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län tillstyrker förslaget. Försäkringsvillkoren&lt;br&gt;bör utformas så att även återställning av gamla miljöskador orsakade&lt;br&gt;före den 1 juli 1989 kan regleras. Förslaget att enbart passivitet från en&lt;br&gt;tillsynsmyndighet skall kunna medföra att ersättning från försäkringen&lt;br&gt;kan reduceras eller utebli avstyrks. Ett konkursbo bör, oavsett om det&lt;br&gt;fortsatt driften eller ej, överta ansvaret för efterbehandling av skador&lt;br&gt;som uppstått under den tidigare driften, i vart fell, upp till festighetens&lt;br&gt;värde. En annan lösning är att införa förmånsrätt för saneringskost-&lt;br&gt;nader. Det bör överhuvudtaget övervägas om inte fastighetsägare bör&lt;br&gt;åläggas större ansvar i detta hänseende. Samtidigt bör införas en&lt;br&gt;anmälningsskyldighet vid överlåtelser eller upphörande av verksamhet&lt;br&gt;samt möjlighet att skriva in att festigheten belastas av saneringsskyldig-&lt;br&gt;het i fastighetsboken. Eftersom saneringsbehovet knappast kan avgöras&lt;br&gt;av konkursförvaltaren bör anmälningsskyldigheten gälla vid alla konkur-&lt;br&gt;ser av tillståndspliktig verksamhet oavsett om ett omedelbart sanerings-&lt;br&gt;behov föreligger eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker förslaget under&lt;br&gt;framhållande av vikten att systemet utformas efter principen om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förorenarens ansvar, vilket kan innebära att premiesättningen kopplas Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;till exempelvis intemkontroll och kvalitetssäkring i företagen. Till- Bilaga 7&lt;br&gt;synsmyndighets agerande bör dock inte påverka ersättningens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Värmland tillstyrker förslaget men delar naturvårdsver-&lt;br&gt;kets uppfettning att ersättningsrätten blir för snäv om den begränsas till&lt;br&gt;41 a§ och 47 § miljöskyddslagen. Om det på något sätt kan göras&lt;br&gt;sannolikt att det föreligger ett saneringsbehov bör försäkringen även gå&lt;br&gt;in och täcka nödvändiga undersökningar. Risken med passiva eller&lt;br&gt;försumliga tillsynsmyndigheter kan inte viftas bort helt men får inte&lt;br&gt;heller överdrivas. Eventuella brister beror oftast på inbyggda systemfel.&lt;br&gt;Medveten försumlighet hos en tillsynsmyndighet torde vara mycket&lt;br&gt;ovanlig. De angivna omständigheterna får inte medföra att angelägna&lt;br&gt;saneringsåtgärder omöjliggörs. Ytterst är det utövaren som är ansvarig&lt;br&gt;för verksamheten. Försäkringen bör således träda in även om tillsynen&lt;br&gt;inte varit särskilt aktiv. Föreslagen anmälningsplikt för förvaltare bör&lt;br&gt;snarast införas. Vem betalar den föreslagna självrisken på ett basbelopp&lt;br&gt;- kommer särskilda medel att anvisas tillsynsmyndigheten över stats-&lt;br&gt;kassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län samt Göteborgs och&lt;br&gt;Norrköpings kommuner tillstyrker förslaget utom såvitt avser att ersätt-&lt;br&gt;ningens storlek skall påverkas av tillsynsmyndighetens aktivitet. An-&lt;br&gt;svaret bör ligga på verksamhetsutövaren. Skadelidande bör inte drabbas&lt;br&gt;av att en tillsynsmyndighet inte agerar tillräckligt snabbt. Tvister om&lt;br&gt;försäkringsvillkoren kan uppstå så att ersättningen försenas. Det finns&lt;br&gt;ingen anledning att tro att tillsynsmyndigheterna systematiskt skulle&lt;br&gt;åsidosätta sina åligganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms kommun tillstyrker förslaget men vill starkt erinra mot att&lt;br&gt;tillsynsmyndighet under några som helst förhållanden bör anses som&lt;br&gt;medvållande samt att någom självrisk inte kan accepteras. Även kom-&lt;br&gt;muns kostnader bör ersättas ur försäkringen. Undersökningskostnader&lt;br&gt;bör också ersättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jönköpings kommun har tillstyrkt förslaget men anser att försäkringen&lt;br&gt;bör omfetta rätt till ersättning för skador från den 1 juli 1969 och de&lt;br&gt;fell då ingen ansvarig person kan utpekas. Dessutom bör undersöknings-&lt;br&gt;kostnader omfettas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kalmar kommun välkomnar förslaget men anser att ersättningsrätten bör&lt;br&gt;utvidgas till att utgå i alla tänkbara handräckningsfell eftersom det alltid&lt;br&gt;kommer att finnas fell då tillsynsmyndigheten inte hunnit använda 41 a§&lt;br&gt;och 47 § miljöskyddslagen samt då det kan uppstå fell då dessa lagrum&lt;br&gt;inte är tillämpliga. Medel för undersökningar enligt 43 § miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen bör kunna tas ur försäkringen. Ordentliga förundersökningar är ofta&lt;br&gt;en förutsättning för att på ett objektivt sätt kunna bedöma det efter-&lt;br&gt;följande saneringsbehovet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun tillstyrker förslaget men anser att tillsynsmyndigheter&lt;br&gt;inte bör svara för indrivning av avgifter till försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partilie kommun är positiv till att anmälningsskyldighet för konkurs-&lt;br&gt;förvaltare införs. Möjligen bör konkursförvaltares Underlätelse att&lt;br&gt;fullgöra denna skyldighet av uppsåt eller grov oaktsamhet medföra&lt;br&gt;ansvar. Funktionella handläggningsrutiner för handräckningsfell bör&lt;br&gt;presenteras. Förslaget bör ändras så att såväl stat som kommun kan&lt;br&gt;erhålla ersättning från försäkringen. Ersättningsrätten bör inte göras så&lt;br&gt;snäv som föreslås. Åtminstone boide en skyldighet för försäkrings-&lt;br&gt;givaren att lämna besked om ersättning kan påräknas då det ålagda&lt;br&gt;företaget visar sig vara insolvent. Det är inte rimligt att tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heten skall riskera att arbetet blockeras på grund av risken att myndig-&lt;br&gt;heten själv skall få stå kostnaden. Tillsynsmyndighets agerande bör inte&lt;br&gt;påverka ersättningens storlek. Ersättning bör även kunna utgå när&lt;br&gt;utövaren av den miljöferliga verksamheten är okänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Borås kommun tillstyrker införandet av en särskild saneringsförsäkring&lt;br&gt;och att anmälningsskyldighet för konkursförvaltare införs. Försäkringen&lt;br&gt;bör omfetta analys- och andra utredningskostnader som är nödvändiga i&lt;br&gt;det enskilda fellet. Det bör utredas hur saneringsåtgärder där någon&lt;br&gt;ansvarig inte kan utpekas skall finansieras. Ersättning bör inte reduceras&lt;br&gt;på grund av tillsynsmyndighets agerande. Påståendet om ovilja att utöva&lt;br&gt;tillsyn är minst sagt anmärkningsvärt. När prioriteringar görs sker de&lt;br&gt;utifrån vad som är mest angeläget ur tillsynssynpunkt och miljösyn-&lt;br&gt;punkt. Miljöskadeförsäkringen har härvid ingen betydelse. Skall&lt;br&gt;ersättningen reduceras i fell då tillsynsmyndighet brustit i tillsyn på&lt;br&gt;grund av omständigheter man inte kunnat påverka? Miljöskadeförsäk-&lt;br&gt;ringens syfte är inte att få tillsynsmyndigheterna att utöva tillsyn.&lt;br&gt;Saneringsbehovet minskar inte för att en tillsynsmyndighet eventuellt&lt;br&gt;skulle ha brustit i tillsyn. Slutligen bör miljöskadeförsäkringsutred-&lt;br&gt;ningen utreda finansieringen av de saneringsärenden där ansvarig inte&lt;br&gt;kan utpekas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skövde kommun tillstyrker förslaget men anser att ersättningen inte bör&lt;br&gt;påverkas av tillsynsmyndighets agerande samt att ersättning bör utgå för&lt;br&gt;utredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Karlstads kommun anser att försäkringen även bör omfetta undersök-&lt;br&gt;ningar och att förslaget om att ersättningens storlek skall påverkas av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheternas agerande är oacceptabelt eftersom det är verk-&lt;br&gt;samhetsutövaren ensam som har ansvar för att nödvändiga åtgärder&lt;br&gt;vidtas för att motverka/förebygga skadeverkningar av sin verksamhet.&lt;br&gt;Även företag som inte omfettas av tillstånds- eller anmälningsplikt bör&lt;br&gt;bidra till försäkringen eftersom de står för en stor del av de problem&lt;br&gt;som kan uppstå vid företagsnedläggelser eller konkurser. Anmälnings-&lt;br&gt;skyldigheten för förvaltare bör sanktioneras. Även kostnader som&lt;br&gt;uppstått för kommun bör omfettas av försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Örebro kommun tillstyrker förslaget. Ersättningen bör dock inte göras&lt;br&gt;beroende av tillsynsmyndighetets agerande. Systemet för premiema bör&lt;br&gt;utvecklas så att de bättre motsvarar riskerna. Antalet anställda är ingen&lt;br&gt;bra parameter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Västerås, Ömsköldsviks och Borlänge kommuner tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sundsvalls kommun är tveksam till förslaget främst på grund av de&lt;br&gt;hittills begränsade kostnaderna och den begränsade ersättningsrätt som&lt;br&gt;föreslås. Det är vidare oacceptabelt att tillsynsmyndighets agerande&lt;br&gt;skall påverka ersättningens storlek. Om försäkringen infors så bör den&lt;br&gt;konstrueras så att den bär sina egna kostnader och så att premiema&lt;br&gt;differentieras utifrån saneringsrisker i olika branscher. Kommuner bör&lt;br&gt;undantas från skyldigheten att bidra till försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersunds kommun anser att det är oacceptabelt att tillsynsmyndighets&lt;br&gt;agerande skall påverka ersättningens storlek och att premien för försäk-&lt;br&gt;ringen bör utformas så att den bättre motiverar riskerna. Det är verk-&lt;br&gt;samhetsutövaren som i varje situation bör betraktas som ensam ansvarig&lt;br&gt;för att nödvändiga åtgärder vidtas för att förhindra skadeverkningar av&lt;br&gt;den verksamhet han bedriver. Företag som vidtar effektiva åtgärder för&lt;br&gt;att förebygga skador bör gynnas av sänkta premiekostnader. Försäk-&lt;br&gt;ringen bör dessutom omfatta kärnteknisk verksamhet. I övrigt är&lt;br&gt;förslaget väl genomtänkt och bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Umeå kommun anser att den föreslagna saneringsförsäkringen bör&lt;br&gt;finansieras separat från miljöskadeförsäkringen i övrigt för att sam-&lt;br&gt;banden mellan förorenandet av naturen och ansvaret för miljön inte&lt;br&gt;skall urholkas ytterligare. Införandet av saneringsförsäkringen kommer&lt;br&gt;säkert att medföra ökade premier i miljöskadeförsäkringssystemet totalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet anser att det är direkt olämpligt att samordna&lt;br&gt;en saneringsförsäkring med miljöskadeförsäkringen eftersom det skulle&lt;br&gt;innebära en stor nackdel för kommunerna. Ersättningen skall utgå på&lt;br&gt;andra grundvalar och det är en annan betalarkrets. En anknytning till&lt;br&gt;miljöskadeförsäkringen innebär en kostnadsövervältring. Tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten skall aldrig betraktas som medvållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges advokatsamfund har tillstyrkt att en saneringsförsäkring införs&lt;br&gt;men avstyrkt att konkursförvaltares ansvar utökas. Miljöferliga ämnen&lt;br&gt;eller avfell som saknar marknadsvärde ingår inte i boet. Konkurs-&lt;br&gt;förvaltaren skall inte befetta sig med sådan egendom enligt konkursla-&lt;br&gt;gen. Det är inte lämpligt att utöka förvaltarens skyldighet till att avse&lt;br&gt;konkursgäldenärens förhållanden. Förvaltaren företräder ju inte denne.&lt;br&gt;Man ålägger en i förhållande till konkursgäldenären utomstående person&lt;br&gt;en handlingsplikt som inte ens åligger gäldenären, och som dessutom&lt;br&gt;ofta kan anses stå i strid med de övriga borgenärernas intresse. Dessa&lt;br&gt;skall ju förvaltaren värna om enligt konkurslagens 7 kap. 8 §. Med en&lt;br&gt;skyldighet följer ansvar. Den miljörättsliga lagstiftningen är omfettande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och handhas bl.a. av en specialdomstol, koncessionsnämnden. Det kan&lt;br&gt;vara lätt för en konkursförvaltare att göra en felbedömning, som i&lt;br&gt;efterhand bedöms som vårdslös. Han kan få bära de ekonomiska&lt;br&gt;följderna av felbedömningen, och detta i större utsträckning än den som&lt;br&gt;är ansvarig för verksamheten. Det kan inte anses rimligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen för miljöskadeförsäkring, Sveriges industriförbund, Svenska&lt;br&gt;Renhållningsverksföreningen, Kraftverksföreningen, Kemikontoret,&lt;br&gt;Svenska vatten- och avloppsverksföreningen och Lantbrukarnas Riksför-&lt;br&gt;bund anser att saneringsförsäkring inte bör införas. De ringa utbetal-&lt;br&gt;ningar som hittills förekommit motiverar inte tillskapandet av ett särskilt&lt;br&gt;ersättningssystem som - oberoende av om det samordnas med miljös-&lt;br&gt;kadeförsäkringen - kan antas komma att medföra avsevärda kostnader&lt;br&gt;bara för löpande administration. Principen om att förorenaren skall&lt;br&gt;betala kommer att uttunnas intill oigenkännlighet. Kostnaderna för&lt;br&gt;handräckning torde komma att minska med förbättrad konjuktur, ökad&lt;br&gt;miljömedvetenhet, effektiviserad myndighetstillsyn och bevakning av&lt;br&gt;statens fordringar. En saneringsförsäkring bör inte finansieras av den&lt;br&gt;konkursdrabbades konkurrenter och andra verksamhetsutövare. Staten&lt;br&gt;kan själv teckna och finansiera en sådan försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värmeverksföreningen avstyrker att en saneringsförsäkring införs&lt;br&gt;eftersom saneringskostnaderna är för låga för att motivera ett nytt&lt;br&gt;ersättningssystem. Genom en ökad medvetenhet hos företag och an-&lt;br&gt;ställda och en effektivare myndighetstillsyn kommer saneringskost-&lt;br&gt;naderna sannolikt att minska i framtiden. Det kan vidare finnas möjlig-&lt;br&gt;heter för staten att minska de faktiska kostnaderna genom att bevaka&lt;br&gt;fordringarna mera effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsförbundet anser att den av utredningen föreslagna lösningen&lt;br&gt;är ändamålsenligt och att saneringsförsäkringen inledningsvis kan&lt;br&gt;administreras av Miljöskadekonsortiet. I dag är det endast konsortiet&lt;br&gt;som har kapacitet att påta sig ansvaret för försäkringen. Det kan även&lt;br&gt;med fördel utnyttja befintlig administration och skaderegleringskompe-&lt;br&gt;tens varigenom positiva samordningseffekter kan uppnås. Om många&lt;br&gt;mycket små skadevållare skall bidra till försäkringen medför detta att&lt;br&gt;administratinskostnadema stiger. Det kan därför vara tillräckligt att de&lt;br&gt;som i dag är bidragsgivare till miljöskadeförsäkringen även bidrar till&lt;br&gt;saneringsförsäkringen. En klar definition av vad som avses med en&lt;br&gt;saneringsförsäkring bör framgå av förarbetena. En saneringsförsäkring&lt;br&gt;får inte medföra att tillsynsmyndihetemas tillsynsansvar minskar varför&lt;br&gt;möjlighet till nedsättning av ersättning vid brister i tillsynen bör finnas.&lt;br&gt;Det kan i vissa fell vara oklart vem som skall bära en självrisk. Det&lt;br&gt;förordas därför den ordningen att försäkringen träder in då kostnaden&lt;br&gt;för sanering överstiger en viss nivå, t.ex. ett basbelopp och att försäk-&lt;br&gt;ringen då ersätter hela saneringskostnaden. Försäkringen bör rimligen&lt;br&gt;inte kunna utnyttjas vid sanering vars orsak ligger före ikraftträdandet&lt;br&gt;av lagstiftningen om en saneringsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Akademikers Centralorganisation instämmer med utredningen&lt;br&gt;om att det finns behov av en saneringsförsäkring. Ersättningsrätten är&lt;br&gt;dock som naturvårdsverket anfört för snäv. Den borde grundas på&lt;br&gt;saneringsbehovet och inte några lagrum. Särskilt som Miljöskadekonto-&lt;br&gt;ret har uppfattningen att det skall ha avgörande inflytande i fråga om&lt;br&gt;saneringsbehovet. Försiktighetsprincipen bör vara avgörande även vid&lt;br&gt;sanering. Redan risken för att fera för omgivningen ska vara tillräckligt.&lt;br&gt;Tillsynsmyndighetens agerande bör inte kunna påverka ersättningens&lt;br&gt;storlek. Förslaget om anmälningsskyldighet för förvaltare bör genom-&lt;br&gt;föras oavsett om saneringsförsäkringen blir verklighet. Den bör kom-&lt;br&gt;pletteras med att anmälan skall ske omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen tillstyrker att miljöskadeförsäkringen kompletteras&lt;br&gt;med en saneringsförsäkring. Frågan om ansvar för sådan efterbehand-&lt;br&gt;ling där ansvarig enligt miljöskyddslagen saknas bör dock klargöras.&lt;br&gt;Tillsynsmyndigheterna bör få ökade befogenheter och resurser för&lt;br&gt;tillsyn av att företagen betalar försäkringspremien och möjlighet att&lt;br&gt;meddela näringsförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsjuridiska föreningen anser att goda skäl kan anföras för&lt;br&gt;utredningens lösning på de speciella problem som försäkringen medför.&lt;br&gt;Men de bildar onekligen tillsammantagna ett ganska komplicerat&lt;br&gt;mönster, och principen att förorenaren betalar genomförs inte på något&lt;br&gt;konsekvent vis. Det kan ifrågasättas om det är befogat att införa en så&lt;br&gt;invecklad ordning som den föreslagna när försäkringsskyddet så pass&lt;br&gt;sällan får aktualitet. I vart fell kan man sätta i fråga, om försäkringen -&lt;br&gt;och därmed kollektivet av förorenare - bör undgå sitt ansvar på den&lt;br&gt;grund att försummelser har förekommit i den obligatoriska miljötillsy-&lt;br&gt;nen. Även om det kan verka rimligt att det allmänna i sista hand svarar&lt;br&gt;for sådana brister, bör detta inte genomföras på sådant sätt att det går ut&lt;br&gt;över miljöintresset; bättre än lösningen, att ersättningen skulle reduceras&lt;br&gt;eller utebli, är därför att försäkringen som ersätter saneringen regressvis&lt;br&gt;får kräva staten eller kommunen för den försummelse vid myndig-&lt;br&gt;hetsutövning som förekommit (jfr 3 kap. 2 § skadeståndslagen). Sam-&lt;br&gt;manfattningsvis kan sägas att, även om en försäkringslösning kan vara&lt;br&gt;påkallad i de aktuella situationerna, det är tveksamt om detta bör ske på&lt;br&gt;sätt som föreslås i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Ackordscentral har tillstyrkt förslaget men anser att systemet&lt;br&gt;med en saneringsförsäkring bör utnyttjas för att att skapa en bättre och&lt;br&gt;mer rättvis ordning beträffande saneringskostnader i konkurs. Dävid&lt;br&gt;föreslås en reglering som innebär att massaansvar för ett konkursbo&lt;br&gt;beträffande saneringskostnaderna endast skall grundas på fektisk&lt;br&gt;rörelsedrift.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Obligatorisk ansvarsförsäkring&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En helt övervägande majoritet av remissinstanserna&lt;br&gt;anser att en obligatorisk ansvarsförsäkring inte bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiskeriverket anser att mijöskadeförsäkringen bör utvidgas till att&lt;br&gt;omfetta även kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms universitet anser att så länge som miljöskadeförsäkringen&lt;br&gt;inte omfettar skador orsakade av kemikalier så bör den kompletteras&lt;br&gt;med en obligatorisk ansvarsförsäkring för kemikaliehanterama. Behovet&lt;br&gt;är kanske inte som utredningen säger mera betydande med hänsyn till&lt;br&gt;andra ersättningssystem, men det är inte lämpligt att frågan om ersätt-&lt;br&gt;ning på detta vis skall avgöras av slumpen. Det kan här bli fråga om&lt;br&gt;allvarliga skador. I Sverie finns det av tradition en stor ovilja mot&lt;br&gt;obligatoriska ansvarsförsäkringar men denna måste omprövas inför EG -&lt;br&gt;samarbetet. I EG-länder är obligatoriska ansvarsförsäkringar vanliga. I&lt;br&gt;Frankrike, som det för svensk del ligger närmast att hänvisa till i&lt;br&gt;försäkring srättsliga spörsmål, lär det finnas ett fyrtiotal sådana försäk-&lt;br&gt;ringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen för miljöskadeförsäkring, Svenska Renhållningsverksföre-&lt;br&gt;ningen, Sveriges Industriförbund, Kraftverksföreningen, Kemikontonto-&lt;br&gt;ret, Svenska vatten och avloppsverksföreningen, Lantbrukarnas Riksför-&lt;br&gt;bund, Statens naturvårdsverk, Försäkringsförbundet, Försäkringsjuridis-&lt;br&gt;ka föreningen, Lunds universitet, Uppsala universitet, Svenska kommun-&lt;br&gt;förbundet, Grossistförbundet Svensk handel, Länsstyrelsen i Malmöhus&lt;br&gt;län, Malmö kommun, Borås kommun och Sundsvall kommun delar på&lt;br&gt;skäl utredningen anfört eller säger sig inte ha något att erinra mot&lt;br&gt;utredningens bedömning att en obligatorisk ansvarsförsäkring inte bör&lt;br&gt;införas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ansvaret enligt jämvägstrafiklagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast två remissinstanser har berört frågan. De&lt;br&gt;är negativa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens Järvägar avstyrker förslaget. Om festighetsanknytningen frångås&lt;br&gt;kommer som utredningen uttryckt saken &amp;quot;ansvaret för järnvägen att bli&lt;br&gt;strikt både enligt jämvägstrafiklagen och miljöskadelagen för det fell en&lt;br&gt;miljöskada inträffar&amp;quot;. En sådan ordning är egendomlig. Den innebär,&lt;br&gt;som det vill fÖrefella, att järnvägens innehavare, men ej trafikutövare, i&lt;br&gt;förekommande fell äger åberopa bestämmelserna i järvägstrafikslagens&lt;br&gt;1 kap. 5 och 8 §§ och 5 kap. 1 § till fredande av ansvar. En konse-&lt;br&gt;kvens torde bli att trafikutövare i visst fell riskerar att få utge skade-&lt;br&gt;stånd för ren förmögenhetsskada vid miljöskada uppkommen under eller&lt;br&gt;i samband med utförande av transportuppdrag. Införs det av utredningen&lt;br&gt;föreslagna tillägget som motiverats med att det saknas anledning att&lt;br&gt;göra skillnad mellan järnvägsdrift och annan skadeorsakande verksam-&lt;br&gt;het, uppkommer ett utvidgat skadeståndsansvar som inte kan godtas.&lt;br&gt;Det invändes mot att utge ersättning för ren förmögenhetsskada.&lt;br&gt;Framförallt invändes det dock mot att järnvägen skall bära det strikta&lt;br&gt;ansvaret enligt miljöskadelagen med dess lägre krav på bevisning&lt;br&gt;rörande orsakssamband för skada som berott på godsets inneboende&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egenskaper. Det medför en orimlig riskfördelning mellan järnvägen och&lt;br&gt;skadelidande tredje man. Det är vidare i någon mån oklart vem som är&lt;br&gt;rätt ansvarssubjekt. Detta bör klarläggas. Ansvaret for skada till följd&lt;br&gt;av buller bör av konkurrensskäl belasta infrastrukturhållaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banverket avstyrker förslaget. Jänvägstrafiklagens 1 kap. 8 § ger&lt;br&gt;järnvägen rätt att åberopa lagen om krav på ersättning framställes på&lt;br&gt;annan grund. Utredningsförslaget skulle innebära ett väsentligt undantag&lt;br&gt;härifrån. Redan på denna grund kan förslaget ifrågasättas. Det är&lt;br&gt;banverket som är innehavare av järnvägen. Verket har förståelse för&lt;br&gt;utredningens uppfattning att skillnad inte bör göras mellan järnvägsdrift&lt;br&gt;och andra skadeorsakande verksamheter för det fell de orsakar miljöska-&lt;br&gt;dor. Ändringsförslaget skulle dock medföra skillnader som det inte finns&lt;br&gt;några bärande skäl för. En tågurspåming medför normalt inte rätt till&lt;br&gt;ersättning för att en febrik får stänga till följd av att arbetskraften inte&lt;br&gt;kan komma fram. Orsakar tågurspåmingen däremot miljöskada med&lt;br&gt;motsvarande konsekvenser så skall ersättning utgå. Ett sådant ersätt-&lt;br&gt;ningssystem är inte tilltalande. Ej heller accepteras att järnvägen får ett&lt;br&gt;utvidgat skadeståndsansvar just vid miljöskador. Om utredningsförslaget&lt;br&gt;inte genomförs men festighetsanknytningen ändå frångås är det oklart&lt;br&gt;vilket skadeståndsansvar som faller på trafikutövama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1993:66)&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Lag om införande av miljöbalken&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande (kap. 2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta betänkande innehåller förslag till lag om införande av miljöbal-&lt;br&gt;ken, en s.k. promulgationslag. Det kommer att behövas viss tid för&lt;br&gt;förberedelsearbete efter det att balken antagits av riksdagen till dess att&lt;br&gt;den träder i kraft. Det är likväl önskvärt att balken träder i kraft så&lt;br&gt;snart som möjligt. För att understryka detta och för att kunna illustrera&lt;br&gt;de olika övergångsfrister som behövs med datumangivelser anger vi&lt;br&gt;i lagförslaget att balken skall träda i kraft den 1 juli 1995. Samtidigt&lt;br&gt;skall de lagar som samordnas eller annars går upp i balken upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Giltighet av äldre beslut (kap. 3)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att i promulgationslagen meddelas bestämmelser som med-&lt;br&gt;ger att föreskrifter som utfärdats med stöd av bestämmelser i äldre lag&lt;br&gt;skall fortsätta att gälla efter balkens ikraftträdande och därvid anses&lt;br&gt;som om de vore utfärdade med stöd av motsvarande bemyndiganden&lt;br&gt;i balken. Vi förordar dock att de viktigare förordningarna på området,&lt;br&gt;som exempelvis förordningen om kemiska produkter och hälsoskydds-&lt;br&gt;förordningen, ersätts av nya författningar innan balken träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i enskilda ärenden som fattats med stöd av bestämmelser i&lt;br&gt;nuvarande lagar eller motsvarande bestämmelser i äldre lagar - inne-&lt;br&gt;fattande tillstånd för miljöfarlig verksamhet eller täkter, villkor för&lt;br&gt;sådan verksamhet, beslut om inrättande av naturreservat eller natur-&lt;br&gt;vårdsområden m.m. - bör förbli gällande även sedan miljöbalken trätt&lt;br&gt;i kraft, såvida inte annat förordnas. Vi föreslår övergångsbestämmelser&lt;br&gt;av denna innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna aktsamhetsregler (kap. 4)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya allmänna aktsamhetsreglema i miljöbalken bör enligt vår upp-&lt;br&gt;fattning tillämpas i fråga om all miljöpåverkan fr.o.m. balkens ikraft-&lt;br&gt;trädande. De kan i allmänhet inte anses mer långtgående än att det är&lt;br&gt;rimligt att enskilda och företag omedelbart rättar sig efter dem. Vi&lt;br&gt;föreslår således inte några övergångsbestämmelser beträffande de&lt;br&gt;allmänna aktsamhetsreglema, frånsett vad som strax sägs om stoppreg-&lt;br&gt;lema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av stoppregler av det slag som föreslås i miljöbalken kan&lt;br&gt;föranleda vissa övergångsproblem. De nya stoppreglema är strängare&lt;br&gt;än motsvarande regler i miljöskyddslagen, särskilt i fråga om skyddet&lt;br&gt;för hälsan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet lämnats gäller det i&lt;br&gt;princip utan tidsbegränsning. Det skulle emellertid vara olyckligt om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 5-10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana verksamheter som erhållit tillstånd före balkens ikraftträdande&lt;br&gt;skulle kunna fortsätta utan varje tidsbegränsning, även om verksam-&lt;br&gt;heten skulle strida mot de värderingar som ligger till grund för de av&lt;br&gt;oss föreslagna stoppreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsofarliga utsläpp från trafik och industrier måste bringas att&lt;br&gt;upphöra. Ett sätt att åstadkomma detta är att uppställa en bestämd tid&lt;br&gt;då åtgärderna sist skall vara genomförda. Industrier, kommuner och&lt;br&gt;andra som utövar miljöfarlig verksamhet får då tid på sig att anpassa&lt;br&gt;sig till dessa regler. Ä andra sidan sätter en sådan tidsfrist en press på&lt;br&gt;dem som bedriver miljöfarlig verksamhet att genomföra nödvändiga&lt;br&gt;ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det skall framstå som realistiskt att det angivna målet skall&lt;br&gt;kunna uppnås torde det krävas en inte obetydlig tid från balkens ikraft-&lt;br&gt;trädande innan ett tillstånd dras in på grund av att en miljöfarlig verk-&lt;br&gt;samhet strider mot de nya stoppreglema. Vi finner det naturligt att&lt;br&gt;anknyta till den tioårstid som gäller för omprövning men att i detta&lt;br&gt;hänseende räkna tiden lika för alla typer av miljöfarlig verksamhet och&lt;br&gt;därvid utgå från tidpunkten för balkens ikraftträdande. Om en miljö-&lt;br&gt;farlig verksamhet, som påböljats före balkens ikraftträdande, strider&lt;br&gt;mot de nya stoppreglema, bör sålunda tillståndet på den grunden&lt;br&gt;kunna upphävas efter utgången av juni 2005, om balken träder i kraft&lt;br&gt;den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konsekvens härmed föreslår vi å andra sidan i fråga om befintliga&lt;br&gt;miljöfarliga verksamheter, som saknar tillstånd, att de äldre stoppreg-&lt;br&gt;lema skall tillämpas under en övergångstid, som förslagsvis också den&lt;br&gt;kan bestämmas till tio år från tidpunkten för miljöbalkens ikraftträdan-&lt;br&gt;de. Under denna övergångstid bör i stället stoppreglema i miljöskydds-&lt;br&gt;lagen tillämpas, om tillstånd söks till verksamheten eller om tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten prövar frågan om förbud mot verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållning med mark och vatten (kap. 5)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om hushållning med mark och vatten föreslår vi inte någon&lt;br&gt;annan övergångsbestämmelse än den att regeringens tillåtlighetspröv-&lt;br&gt;ning av vissa stora kommunikationsanläggningar inte skall vara obliga-&lt;br&gt;torisk, om anläggandet påböijas under de tre närmaste åren efter&lt;br&gt;balkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvård och biologisk mångfald (kap. 6)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad angår de nya reglema om strandskydd som innebär att ett ytterli-&lt;br&gt;gare syfte med skyddet anges, nämligen att bevara goda livsbetingelser&lt;br&gt;på land och i vatten för växt- och djurliv, föreslår vi en övergångstid&lt;br&gt;av fem år. Under denna tid får förordnanden enligt tidigare lagstiftning&lt;br&gt;om undantagande från strandskydd omprövas med beaktande också av&lt;br&gt;det nya syftet med strandskyddet. Sådana förordnanden med stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;äldre bestämmelser som inte efter denna tid har hunnit omprövas bör&lt;br&gt;automatiskt upphävas vid övergångstidens slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde inte kunna krävas att sådana byggnader och anläggningar&lt;br&gt;som tillkommit med stöd av äldre bestämmelser skall tas bort av den&lt;br&gt;anledningen att de inte skulle ha kunnat komma till stånd med stöd av&lt;br&gt;miljöbalkens bestämmelser om strandskydd. En övergångsbestämmelse&lt;br&gt;bör därför införas om att anläggningar eller anordningar som senast&lt;br&gt;vid balkens ikraftträdande uppförts med stöd av äldre bestämmelser&lt;br&gt;skall få användas for sitt ändamål även efter ikraftträdandet. Däremot&lt;br&gt;bör det inte vara möjligt att bygga om eller bygga till en befintlig&lt;br&gt;anläggning eller att ändra användningssättet av den, om inte detta är&lt;br&gt;förenligt med miljöbalkens syften med strandskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda aktsamhetsregler (kap. 7)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de särskilda aktsamhetsreglema i 14-19 kap. i den fjärde av-&lt;br&gt;delningen i miljöbalken har i stort sett samtliga tillåtlighetsbestäm-&lt;br&gt;melser i de nuvarande miljölagarna införts i den mån de inte fått sin&lt;br&gt;motsvarighet i de allmänna aktsamhetsreglema i 3 kap. På grund av&lt;br&gt;att vårt förslag till miljöbalk i fråga om de särskilda aktsamhetsregler-&lt;br&gt;na i så hög grad överensstämmer med äldre rätt behövs inte några&lt;br&gt;övergångsbestämmelser till dessa kapitel annat än på en mycket spe-&lt;br&gt;ciell punkt, nämligen i fråga om giltigheten av renhållningsordningar&lt;br&gt;som upprättats och antagits med stöd av äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning och tillsyn m. m. (kap. 8, 9 och 10)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller balkens femte avdelning om utredning, prövning och tillsyn&lt;br&gt;finner vi det viktigt att tillsynsverksamheten kan fortsätta ostörd i sam-&lt;br&gt;band med balkens ikraftträdande. Vi föreslår därför att förelägganden&lt;br&gt;och förbud som tillsynsmyndigheterna meddelat före ikraftträdandet&lt;br&gt;skall kunna tillämpas också därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklaganden måste beslut som meddelats före ikraft-&lt;br&gt;trädandet fullföljas till den myndighet som var behörig enligt äldre&lt;br&gt;rätt. I övrigt bör balkens förfaranderegler med visst undantag kunna&lt;br&gt;tillämpas omedelbart efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanktioner (kap. 11)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om straffrättsliga bestämmelser gäller enligt regeringsformen&lt;br&gt;att de inte får ges retroaktiv verkan. Detta innebär att äldre bestäm-&lt;br&gt;melser skall tillämpas på gärningar som begåtts före ikraftträdandet&lt;br&gt;och nya bestämmelser på gärningar begångna efter ikraftträdandet. Om&lt;br&gt;de nya bestämmelserna leder till lindrigare påföljd skall de dock&lt;br&gt;tillämpas också på gärningar som begåtts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalkens bestämmelser om miljöskyddsavgift skiljer sig avsevärt Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;från motsvarande bestämmelser i miljöskyddslagen. En direkt före- Bilaga 8&lt;br&gt;skrift bör meddelas om att de nya bestämmelserna inte äger&lt;br&gt;tillämpning på överträdelser som ägt rum före miljöbalkens ikraftträ-&lt;br&gt;dande. Å andra sidan finns inte skäl att utesluta tillämpning av de&lt;br&gt;äldre reglema beträffande överträdelser som ägt rum före ikraftträdan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning och skadestånd (kap. 12 och 13)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om rätt till ersättning bör prövas enligt äldre lag, om det beslut&lt;br&gt;som berättigar till ersättning eller inlösen meddelats före miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande. Vi föreslår därför en övergångsbestämmelse av denna&lt;br&gt;innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om ett skadefall inträffat efter ikraftträdandet bör miljöbalkens&lt;br&gt;regler om skadestånd inte tillämpas, om skadan är en följd av en&lt;br&gt;störning som har upphört före ikraftträdandet. En öveigångsbestäm-&lt;br&gt;melse härom bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagförslag i betänkandet 1993:66&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Miljöbalken och denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Genom miljöbalken upphävs, med de begränsningar som följer av&lt;br&gt;denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. naturvårdslagen (1964:822),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. miljöskyddslagen (1969:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i vatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. renhållningslagen (1979:596),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. hälsoskyddslagen (1982:1080),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över&lt;br&gt;skogsmark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lagen (1985:426) om kemiska produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. miljöskadelagen (1986:225),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. strålskyddslagen (1988:220),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lagen (1991:639) om förhandsgranskning av biologiska be-&lt;br&gt;kämpningsmedel .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter som&lt;br&gt;har ersatts genom bestämmelser i miljöbalken, skall i stället de nya&lt;br&gt;bestämmelserna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Giltigheten av äldre beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Beslut om föreskrifter som gäller vid miljöbalkens ikraftträdande&lt;br&gt;och som fattats med stöd av bestämmelser i en lag som anges i 2 §&lt;br&gt;eller motsvarande bestämmelser i äldre lag skall anses meddelat med&lt;br&gt;stöd av motsvarande bestämmelser enligt balken, om inte regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Beslut, som meddelats före balkens ikraftträdande, om att bilda&lt;br&gt;nationalpark, naturreservat eller naturvårdsområde, att fridlysa natur-&lt;br&gt;minne eller att införa annat områdesskydd gäller fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Tillstånd, godkännande eller medgivande till en verksamhet, till&lt;br&gt;hanteringen av en kemisk produkt eller ett biologiskt bekämpnings-&lt;br&gt;medel eller av en vara eller till någon annan åtgärd, som lämnats&lt;br&gt;genom ett beslut enligt bestämmelser i en lag som anges i 2 § eller&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i äldre lag eller enligt föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av sådana bestämmelser, gäller fortfarande, om&lt;br&gt;inte regeringen förordnar annat. Såvitt angår omprövning eller upp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hävande av beslutet samt påföljder för överträdelser av detsamma skall&lt;br&gt;tillståndet, godkännandet eller medgivandet anses meddelat med stöd&lt;br&gt;av motsvarande bestämmelser i miljöbalken eller i föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av miljöbalken, om inte annat följer av denna lag&lt;br&gt;eller av de föreskrifter som är i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller beslut om villkor för eller registrering av en verk-&lt;br&gt;samhet, hanteringen av en kemisk produkt eller ett biologiskt bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel eller en vara eller någon annan åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser till första avdelningen i miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I fråga om miljöfarlig verksamhet som påbörjats före miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande tillämpas i stället för bestämmelserna i 3 kap. 7 § miljö-&lt;br&gt;balken bestämmelserna i 6 § första och andra styckena miljöskyddsla-&lt;br&gt;gen (1969:387) till utgången av juni 2005, om den som bedriver verk-&lt;br&gt;samheten inte begär annat. Därvid skall hänvisningen i 6 § första&lt;br&gt;stycket miljöskyddslagen till 5 § samma lag i stället avse 3 kap. 3-6 §§&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte i fråga om ändring av en inrättning eller&lt;br&gt;verksamhet, om åtgärden innebär att ett utsläpp eller en störning kan&lt;br&gt;ändra karaktär eller omfattning så att en olägenhet av betydelse från&lt;br&gt;hälso- eller miljöskyddssynpunkt kan uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det vid prövning enligt första stycket ankommer på regeringen&lt;br&gt;att lämna tillstånd till verksamheten enligt 6 § andra stycket miljö-&lt;br&gt;skyddslagen, skall i fråga om prövningen tillämpas vad som sägs i&lt;br&gt;20 kap. 4 § andra stycket miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ett tillstånd till miljöfarlig verksamhet som påbörjats före miljö-&lt;br&gt;balkens ikraftträdande får efter utgången av juni 2005 återkallas helt&lt;br&gt;eller delvis av den myndighet som meddelat tillståndet, om verksam-&lt;br&gt;heten strider mot bestämmelserna i 3 kap. 7 § miljöbalken. Vid sådan&lt;br&gt;prövning skall bestämmelserna i 21 kap. 1 § andra stycket och 6 §&lt;br&gt;första stycket miljöbalken äga motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser till andra avdelningen i miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Väg, järnväg, flygplats, hamn eller farled vars anläggande påbör-&lt;br&gt;jats före utgången av juni 1998 behöver ej prövas enligt 7 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket 12 miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser till tredje avdelningen i miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Förordnanden om undantagande från strandskydd som meddelats&lt;br&gt;enligt 15 § andra stycket första meningen naturvårdslagen (1964:822)&lt;br&gt;skall omprövas med tillämpning av 10 kap. 9 § tredje stycket miljöbal-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ken före utgången av juni 2000. Har omprövning ej skett dessförinnan,&lt;br&gt;upphör förordnandet att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Anläggningar eller anordningar som avses i 10 kap. 11 § första&lt;br&gt;eller andra stycket miljöbalken och som tillkommit före balkens ikraft-&lt;br&gt;trädande får också i fortsättningen användas för sitt ändamål, om ej&lt;br&gt;annat följer av äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser till fjärde avdelningen i miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En kommunal renhållningsordning enligt 9-13 §§ renhållnings-&lt;br&gt;lagen (1979:596) skall fortsätta att gälla till dess en ny renhållnings-&lt;br&gt;ordning antagits med stöd av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser till femte avdelningen i miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En fråga om tillstånd till miljöfarlig verksamhet eller till en&lt;br&gt;industrianläggning eller liknande, som vid miljöbalkens ikraftträdande&lt;br&gt;handläggs av regeringen enligt 16 § miljöskyddslagen (1969:387) eller&lt;br&gt;enligt 4 kap. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,&lt;br&gt;skall också i fortsättningen handläggas enligt äldre lag. Frågan om&lt;br&gt;tillstånd skall dock bedömas enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Ett beslut om förbud eller föreläggande som en tillsynsmyndig-&lt;br&gt;het meddelat enligt bestämmelser i en lag som anges i 2 § eller mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelser i äldre lag eller enligt föreskrifter som med-&lt;br&gt;delats med stöd av sådana bestämmelser skall anses meddelat enligt&lt;br&gt;22 kap. miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om överklagande&lt;br&gt;av beslut som har meddelats före miljöbalkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser till sjätte avdelningen i miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Bestämmelserna i 27 kap. miljöbalken gäller endast i fråga om&lt;br&gt;överträdelser som ägt rum efter balkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överträdelser av 45 § första stycket 1-3 miljöskyddslagen&lt;br&gt;(1969:387) som ägt rum före miljöbalkens ikraftträdande tillämpas&lt;br&gt;fortfarande bestämmelserna om miljöskyddsavgift i 52-63 §§ miljö-&lt;br&gt;skyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser till sjunde avdelningen i miljöbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Beträffande rätt till ersättning eller inlösen på grund av beslut&lt;br&gt;som meddelats före miljöbalkens ikraftträdande skall äldre lag fortfa-&lt;br&gt;rande gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Pågick vid miljöbalkens ikraftträdande täktverksamhet för mark-&lt;br&gt;innehavarens husbehov och har efter förordnande enligt 12 kap. 4 §&lt;br&gt;miljöbalken tillstånd till fortsatt täkt vägrats eller förenats med villkor,&lt;br&gt;skall skälig gottgörelse härför utgå om inte särskilda skäl är däremot.&lt;br&gt;I fråga om sådan ersättning gäller bestämmelserna i 28 kap. 8 § andra&lt;br&gt;stycket samt 9-13 §§ miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Även om ett skadefall har inträffat efter miljöbalkens ikraftträ-&lt;br&gt;dande skall bestämmelserna i 29 kap. balken inte tillämpas, om skadan&lt;br&gt;är en följd av en störning som har upphört före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissammanställning till betänkande 1993:66&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förteckning över remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden kommit in från Riksdagens ombudsmän JO,&lt;br&gt;Justitiekanslem, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande&lt;br&gt;rådet, Kommerskollegium, Överbefälhavaren, Överstyrelsen för civil&lt;br&gt;beredskap, Kustbevakningen, Statens Räddningsverk, Socialstyrelsen,&lt;br&gt;Statens järnvägar, Banverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Luftfartsver-&lt;br&gt;ket, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Boverket, Statens jordbruks-&lt;br&gt;verk, Statens livsmedelsverk, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket, Arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska muséer,&lt;br&gt;Kammarkollegiet, Konsumentverket, Statens naturvårdsverk, Kon-&lt;br&gt;cessionsnämnden för miljöskydd, Statens Lantmäteriverk, Statens Råd&lt;br&gt;för kämavfallsfrågor, Svea hovrätt, Växjö tingsrätt, Kammarrätten i&lt;br&gt;Stockholm, universiteten i Stockholm, Uppsala och Lund, Handels-&lt;br&gt;högskolan i Stockholm, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Söder-&lt;br&gt;manlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands,&lt;br&gt;Blekinge, Kristiandstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus,&lt;br&gt;Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Koppar-&lt;br&gt;bergs, Gävleborgs, Västemorrlands, Jämtlands och Västerbottens län,&lt;br&gt;Huddinge, Uppsala, Eskilstuna, Mjölby, Jönköpings, Nässjö, Mörby-&lt;br&gt;långa, Gotlands, Karlskrona, Hässleholms, Landskrona, Malmö,&lt;br&gt;Halmstads, Göteborgs, Borås, Marks, Skövde, Karlstads, Karlskogas,&lt;br&gt;Västerås, Heby, Borlänge, Hudiksvalls, Sundsvalls, Timrå, Ömskölds-&lt;br&gt;viks, Östersunds, Lycksele, Skellefteå, Storumans, Umeå, Luleå och&lt;br&gt;Piteå kommuner, Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Västerbottens&lt;br&gt;läns landsting, Kungliga vetenskapsakademien, Svenska Kommunför-&lt;br&gt;bundet, Landstingsförbundet, Sveriges advokatsamfund, Grossistför-&lt;br&gt;bundet Svensk Handel, Sveriges industriförbund, Lantbrukarnas Riks-&lt;br&gt;förbund, Svenska Kraftverksföreningen, Värmeverksföreningen,&lt;br&gt;Tjänstemännens Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige,&lt;br&gt;Svenska arbetsgivareföreningen, Utredningen (M 1992:01) om översyn&lt;br&gt;av miljöskadeförsäkringen m.m., Plan och byggutredningen (M&lt;br&gt;1992:03), Kemikontoret, Sveriges Akademikers Centralorganisation,&lt;br&gt;Miljö- och Hälsoskyddstjänstemannaförbundet, Sveriges försäkringsför-&lt;br&gt;bund, Försäkringsjuridiska föreningen samt Sveriges köpmannaförbund.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmänt om delbetänkandet (SOU 1993:66) lag&lt;br&gt;om införande av miljöbalken&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;merskollegium, Överstyrelsen för civil beredskap, Statens rädd'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsverk, Sjöfartsverket, Statens livsmedelsverk, Arbetarskydds-&lt;br&gt;styrelsen, Riksantikvarieämbetet och statens historiska muséer,&lt;br&gt;Konsumentverket, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Statens&lt;br&gt;lantmäteriverk, Statens råd för kärnavfallsfrågor, Kammarrätten i&lt;br&gt;Stockholm, Handelshögskolan i Stockholm, Länsstyrelserna i&lt;br&gt;Uppsala och Kronobergs län, Gotlands, Karlskrona, Karlskoga,&lt;br&gt;Hudiksvalls, Timrå, Örnsköldsviks, Lycksele och Luleå kommuner,&lt;br&gt;Stockholms samt Göteborgs och Bohus läns landsting, Kungliga&lt;br&gt;vetenskapsakademien, landstingsförbundet, landsorganisationen i&lt;br&gt;Sverige samt Plan- och byggutredningen har i sina svar inte anfört&lt;br&gt;något i sak om rubricerade betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kustbevakningen, Vägverket,&lt;br&gt;Kammarkollegiet, Svea hovrätt, Växjö tingsrätt samt Länsstyrelser-&lt;br&gt;na i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar, Kristiand-&lt;br&gt;stads, Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands,&lt;br&gt;Västmanlands, Västernorrlands och Jämtlands län, Mjölby, Hässle-&lt;br&gt;holms, Skövde, Sundsvalls och Storumans kommuner, Västerbottens&lt;br&gt;läns landsting samt Försäkringsjuridiska föreningen ansluter sig till&lt;br&gt;Miljöskyddskommitténs förslag och synpunkter i fråga om övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelser till balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Statens järnvägar, Banverket och Luftfartsverket anser att&lt;br&gt;förslaget bör bearbetas enligt de riktlinjer som instanserna angivit i&lt;br&gt;tidigare remissyttrande över miljöbalken, innan en promulgationslag kan&lt;br&gt;aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Statskontoret: Den samlade bilden av införandet av miljöbalken är&lt;br&gt;relativt komplex. Betydande förändringar kommer att göras, utspridda&lt;br&gt;under lång tid. Information om vilket regelverk som vid olika tidpunkter&lt;br&gt;kommer att gälla bör vara tillgänglig. I annat fell kan effektiviteten i&lt;br&gt;miljöarbetet och i miljörelaterad verksamhet bli tidande. Vi föreslår&lt;br&gt;därför att ett lämpligt organ ges i uppdrag att svara som &amp;quot;informations-&lt;br&gt;centrum&amp;quot; för miljöbalkens regelverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Riksrevisionsverket, RRV har i yttrande över huvudbetänkandet&lt;br&gt;anfört att miljöbalken inte utan ytterligare utredning kan läggas till&lt;br&gt;grund för en proposition om en miljöbalk. RRV har mot denna bak-&lt;br&gt;grund inga synpunkter att lämna i rubricerande ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Jordbruksverket: Enligt jordbruksverkets uppfettning bör pro-&lt;br&gt;mulgationslagen även omfetta växtskyddslagens (1972:318) nuvarande&lt;br&gt;bestämmelse om odling av gentekniskt förändrade växter m.m. samt&lt;br&gt;med stöd därav utfärdade föreskrifter om och tillstånd till sådan odling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Skogsstyrelsen: Som kommittén framhållit har miljöbalken i hög&lt;br&gt;grad karaktär av ramlag. Den skall därför i många avseenden komplet-&lt;br&gt;teras med regeringsförordningar och myndighetsföreskrifter. Vid ut-&lt;br&gt;formningen av dessa är det viktigt att det i anslutning till varje regel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;noga övervägs vilka övergångsbestämmelser som kan vara påkallade.&lt;br&gt;Mot nu föreslagna övergångsbestämmelser har Skogsstyrelsen ingen&lt;br&gt;erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 Fiskeriverket: I konsekvens med att i miljöbalken sammanförs 13&lt;br&gt;olika lagar, som en del blir skärpta medan andra endast överförs till&lt;br&gt;balken, är det nödvändigt med en införandelag. Fiskeriverket har inget&lt;br&gt;att anföra mot lagens tillkomst och dess innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 Stockholms universitet: Med hänvisning till juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämndens ställningstagande i yttrandet över Miljöskyddskommitténs&lt;br&gt;betänkande (SOU 1993:27) Miljöbalk vari nämnden avvisar tanken på&lt;br&gt;att sammanföra alla miljörelaterade lagar i en balk, avstår nämnden från&lt;br&gt;att yttra sig över det nu remitterade förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 Uppsala universitet: Den föreslagna lagen om införande av&lt;br&gt;miljöbalken bygger på en metodik, där inte vägen från nuläge till målet&lt;br&gt;är särskilt reglerat och det föreslagna sättet att övergåndsvis hantera den&lt;br&gt;s.k. stoppregeln i kommittéförslagets 3:7 är helt otillräckligt. Samma&lt;br&gt;gäller kvalitetsnormerna och deras genomförande. Det rekommenderas&lt;br&gt;därför att när miljöbalken ges sin definitiva utformning, balken som&lt;br&gt;sådan kommer att innehålla materiella och andra regler som blir&lt;br&gt;tillämpliga under den långa tid som kommer att råda innan balken&lt;br&gt;förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker miljöskyddskommitténs&lt;br&gt;förslag i alla delar men anser att ett förtydligande bör göras vad gäller&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna till tredje avdelningen i miljöbalken (strand-&lt;br&gt;skyddet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.12 Länsstyrelsen i Gotlands län har inget att anföra såvitt gäller&lt;br&gt;sakinnehållet i Miljöskyddskommitténs förslag till promulgationslag.&lt;br&gt;Däremot kan länsstyrelsen inte underlåta att påpeka att i synnerhet 6 §&lt;br&gt;i lagförslaget är svårläst för den som inte är bevandrad i konsten att läsa&lt;br&gt;juridiska texter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.13 Länsstyrelsen i Blekinge län menar att förslaget till miljöbalk&lt;br&gt;måste bearbetas ytterligare och därefter bli föremål för en ny remissom-&lt;br&gt;gång. I konsekvens med detta anser länsstyrelsen att föreliggande&lt;br&gt;förslag till lag om införande av miljöbalk bör anstå och anpassas till ett&lt;br&gt;nytt huvudbetänkande. Om regeringen avser att låta framlagt förslag till&lt;br&gt;miljöbalk ligga till grund för proposition utan ytterliggare bearbetning&lt;br&gt;har länsstyrelsen inga synpunkter på här framlagt förslag till promulga-&lt;br&gt;tionslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.14 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Med hänsyn till de synpunkter&lt;br&gt;som länsstyrelsen framfört om huvudbetänkandet angående miljöbalk,&lt;br&gt;har länsstyrelsen för närvarande inga närmare synpunkter rörande&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna till densamma. Länsstyrelsen delar dock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs uppfettning att retroaktiv lagstiftning skall undvikas och att&lt;br&gt;tillämpningen av skärpta bestämmelser i miljöbalken i förhållande till nu&lt;br&gt;gällande beslut måste ske successivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.15 Jönköpings kommun uttalar att kommunen förutsätter att införan-&lt;br&gt;det av miljöbalk inte innebär att nya kostnader överförs till kommuner-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.16 Nässjö kommun är i stort sett nöjd med betänkandet med undan-&lt;br&gt;tag av 8 och 11 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.17 Landskrona kommun: De för kommunen väsentliga synpunkterna&lt;br&gt;på miljöbalken framgår av tidigare yttrandet och har därför inget&lt;br&gt;ytterligare att tillföra det nu aktuella betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.18 Malmö kommun tillstyrker förslaget i stort med undantag för&lt;br&gt;punkten för ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.19 Karlstads kommun: Den föreslagna lagen är lämpligt utformad.&lt;br&gt;Dock bör ferhågor för missbruk av strandskyddsreglema som redovisas&lt;br&gt;av reservanterna föranleda att frågan blir föremål för ytterligare&lt;br&gt;överväganden för att avvärja denna risk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.20 Västerås kommun tillstyrker i princip lagförslaget, men under-&lt;br&gt;stryker dock vikten av att tiden för övergångsbestämmelserna är så&lt;br&gt;tilltagen att nya följdförfettningar utges i god tid innan balken träder i&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.21 Heby kommun anför inte några erinringar mot förslaget, men&lt;br&gt;framför att kommunen förutsätter att eventuellt ytterligare ålägganden&lt;br&gt;på kommunen kompenseras från statens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.22 Östersunds kommun: Förslaget till Lag om införande av miljöbal-&lt;br&gt;ken bör genomföras. Dock föreslår kommunen ändringar.---Förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till miljöbalk har karaktär av en utpräglad offentligrättslig lagstiftning.&lt;br&gt;Balkens regler syftar till att skydda hälsa och miljö samt att trygga en&lt;br&gt;långsiktigt god hushållning med naturresurser. Denna typ av lagstiftning&lt;br&gt;kan och bör tillämpas omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.23 Skellefteå kommun: Mot bakgrund av att förslaget i många&lt;br&gt;stycken befinner sig i ett så ofärdigt skick, är det svårt att bedöma inom&lt;br&gt;vilka områden övergångsregler kan behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.24 Svenska kommunförbundet: Vi har i yttrande över huvudbe-&lt;br&gt;tänkandet framhållit att förslaget till miljöbalk inte är tillräckligt&lt;br&gt;genomarbetat för att ligga till grund för lagstiftning. Vi anser att en&lt;br&gt;omarbetning av förslaget måste ske. Synpunkterna på det aktuella&lt;br&gt;delbetänkandet bör därför läsas parallellt med förbundets syn på&lt;br&gt;miljöbalksförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.25 Sveriges advokatsamfund har i sitt yttrande över Miljöskydds- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kommitténs delbetänkande &amp;quot;Miljöbalk del I&amp;quot;, SOU 1993:27 på anförda Bilaga 10&lt;br&gt;skäl avstyrkt att lagstiftning sker på grundval av detta betänkande. Då&lt;br&gt;forslaget till promulgationsbestämmelser vilar på samma teoretiska&lt;br&gt;synsätt som förslaget till Miljöbalk kan samfundet inte heller tillstyrka&lt;br&gt;detta förslag till lagstiftning. Om lagstiftning i form av den föreslagna&lt;br&gt;Miljöbalken kommer till stånd synes emellertid de föreslagna införan-&lt;br&gt;dereglema vara i huvudsak ändamålsenliga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.26 Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I det nu aktuella betänkandet föreslås att frågan om övergångs- och&lt;br&gt;ikraftträdanderegler helt skall överlåtas till regeringen när det gäller&lt;br&gt;föreskrifter. Detta finner vi otillfredsställande. Det måste redan i&lt;br&gt;promulgationslagen ges riktlinjer för hur övergångs- och ikraftträdande-&lt;br&gt;bestämmelserna skall utformas. En huvudregel för den minsta över-&lt;br&gt;gångstid som skall medges pågående verksamheter bör festställas. Om&lt;br&gt;de befinnes nödvändigt kan det öppnas möjlighet för undantag om&lt;br&gt;särskilda skäl föreligger.---Vår grundinställning - som redovisats i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrandet över huvudbetänkandet - är att åtgärdsplaner överhuvud taget&lt;br&gt;inte skall få ställning av särskild omprövningsgrund. Om förslaget i&lt;br&gt;huvudbetänkandet genomförs måste reglema för ikraftträdande ändras. -&lt;br&gt;- - Om detta inte är möjligt eller om det av särskilda skäl bör ske&lt;br&gt;avvikelser från en sådan huvudregel, måste frågan lämnas till tillstånds-&lt;br&gt;myndigheten. - - - Formuleringen i promulgationsbetänkandet måste&lt;br&gt;förtydligas för att inte ge intryck av att föreskrifter rent fektiskt kan&lt;br&gt;utformas så att förbudsverkan uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.27 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF: LRF saknar möjlighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överblicka hela vidden av den föreslagna promulgationslagen.---LRF&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsar sig därför till att framföra att mot de av de förordnade&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna, som är brukliga och vanliga---har LRF&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ingen erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.28 Svenska Kraftverksföreningen och Kemikontoret meddelade att&lt;br&gt;de till fullo instämmer i det av Sveriges industriförbund och svenska&lt;br&gt;arbetsgivareföreningen gemensamt inlämnade yttrandet. Kemikontoret&lt;br&gt;ville särskilt understryka vad som organisationerna anför beträffande 7&lt;br&gt;§•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.29 Värmeverksföreningen: Kommitténs förslag till Lag om införande&lt;br&gt;av miljöbalken synes beakta behovet av tid för anpassning till annorlun-&lt;br&gt;da villkor och synsätt. Värmeverksföreningen tillstyrker därför för-&lt;br&gt;slaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.30 Tjänstemännens Centralorganisation, TCO: Det är av största&lt;br&gt;betydelse att de övervakande myndigheterna tidigt ges möjlighet att&lt;br&gt;utöka kompetensen så att den nya lagstiftningen kommer att kunna&lt;br&gt;användas med hög effektivitet. Det är också TCO:s uppfettning att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergången från en lagstiftning till en ny inte får medföra ett glapp i Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;bevakningen av miljöbeteende i samhället. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.31 Sveriges Akademikers Centralorganisation, SACO / Sveriges&lt;br&gt;naturvetareförbund tillstyrker förslaget i stort med undantag för&lt;br&gt;tidpunkten för ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.32 Sveriges försäkringsförbund har inget att invända mot de före-&lt;br&gt;slagna promulgationsreglema, såvitt dessa har omedelbar betydelse för&lt;br&gt;försäkringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;3.1 Justitiekanslern, JK: Mot bakgrund av det omfattande lagstift-&lt;br&gt;ningsarbete det rör sig om på miljöområdet kan det ifrågasättas om inte&lt;br&gt;miljöbalken bör träda ikraft något senare så att även organisationskom-&lt;br&gt;mitténs förslag kan komma att ingå i miljöbalken. I övrigt finner jag&lt;br&gt;inte skäl till någon erinran mot det nu framlagda förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen tillstyrker att nämnda lag&lt;br&gt;träder i kraft 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Socialstyrelsen: Framhåller betydelsen av att de viktigaste för-&lt;br&gt;ordningarna inom balkens områden, bl.a. hälsoskyddsförordningen,&lt;br&gt;ersätts innan balken träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Statens jordbruksverk: Frågan om miljöbalkens ikraftträdande bör&lt;br&gt;eventuellt skjutas upp. Lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark&lt;br&gt;bör upphöra att gälla samtidigt med övriga lagar som skall uppgå eller&lt;br&gt;inordnas i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 Statens naturvårdsverk: Att miljöbalken avses träda ikraft redan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 1 juli 1995 innebär att den tid som står till buds för att förbereda&lt;br&gt;balkens genomförande blir knapp. Det är då angeläget att framhålla&lt;br&gt;vikten av att genomförandet ändå förbereds så noga, såväl inom&lt;br&gt;regeringskansliet som hos berörda myndigheter, att komplikationer i&lt;br&gt;samband med ikraftträdandet så långt möjligt kan undvikas. Bl.a. är det&lt;br&gt;tydligt att, i enlighet med vad kommittén anfört, de centrala regerings-&lt;br&gt;förordningarna bör beslutas i så god tid att de kan träda i kraft samtidigt&lt;br&gt;med balken. Att erforderliga regeringsförordningar utfärdas i god tid är&lt;br&gt;angeläget även med hänsyn till den omfettande utbildning som måste&lt;br&gt;genomföras inför ikraftträdandet av det nya regelsystemet. Provisoriska&lt;br&gt;allmänna råd om tillämpningen av författningarna i fråga kan också&lt;br&gt;behöva utarbetas, och berörda centala myndigheter skall kunna planera&lt;br&gt;de myndighetsföreskrifter som krävs.---Det kan visa sig att det på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;flera områden är angeläget att inte bara den erforderliga kompletterande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringsförordningen utan också de förutsatta myndighetsföreskrifterna Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;träder i kraft samtidigt med balken. Att ta fram myndighetsföreskrifter Bilaga 10&lt;br&gt;är en relativt omständig process som---kan uppgå till ca. 1 1/2 - 2 år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med hänsyn till vad som krävs för utredning, remissförfarande, notifie-&lt;br&gt;ring m.m.---Mot denna bakgrund är det tydligt att erforderliga nya&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighetsföreskrifter i många fell inte kommer att kunna träda i kraft&lt;br&gt;förrän avsevärt senare än den 1 juli 1995. De fördelar som kan vara&lt;br&gt;förenade med ett så snart ikraftträdande får vägas mot de nackdelar som&lt;br&gt;kan följa av att regelverket på flera sakområden inte kommer att vara&lt;br&gt;fullständigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 Lunds universitet: Forskningsnämnden anser det alltför optimistiskt&lt;br&gt;att föreslå att den nya balken skall träda ikraft redan den 1 juli 1995.&lt;br&gt;Det hade kanske kunnat ske om kommitténs förslag till miljöbalk varit i&lt;br&gt;stort sett invändningsfritt. Så är dock inte fellet. Forskningsnämnden&lt;br&gt;har tidigare anfört en tämligen omfettande kritik, med huvudsaklig&lt;br&gt;innebörd att många av de frågor som diskuteras i förslaget till miljöbalk&lt;br&gt;inte förefeller vara helt färdigutredda. Ett mer eller mindre omfettande&lt;br&gt;arbete kvarstår därför, enligt forskningsnämndens mening, innan det&lt;br&gt;kan föreligga ett färdigt förslag till lag. Hellre än att forcera fram en&lt;br&gt;balk som inte är bättre än den nuvarande lagstiftningen, bör man låta&lt;br&gt;utredningen ta den tid som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7 Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen har tidigare tillstyrkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införandet av miljöbalken, och tillstyrker att den nya lagstiftningen&lt;br&gt;införs den 1 juli 1995.---Det är utomordentligt viktigt att de före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skrifter och förordningar och andra bestämmelser som skall komplettera&lt;br&gt;miljöbalken förbereds i god tid så att de kan träda i kraft samtidigt med&lt;br&gt;balken. Utbildning i den nya lagstiftningen för prövnings- och till-&lt;br&gt;synsmyndigheter, liksom for t.ex. åklagare bör vara genomförd innan&lt;br&gt;balken träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.8 Huddinge kommun: Det kommer att behövas en viss tid för&lt;br&gt;förberedelsearbete efter det att balken antagits och tills dess den träder&lt;br&gt;i kraft. I övrigt har kommunen inga synpunkter och lämnar remissen&lt;br&gt;utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.9 Österåkers kommun: Det kommer att behövas viss tid för förbe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redelsearbete efter det att balken antagits av riksdagen tills dess att den&lt;br&gt;träder i kraft.---Det är väsentligt för kommunernas tillsynsarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt miljöbalken att föreskrifter och förordningar som skall komplette-&lt;br&gt;ra balken finns tillgängliga innan lagen träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.10 Eskilstuna kommun: Kommunen tillstyrker kommitténs förslag att&lt;br&gt;balken träder i kraft tidigast den 1 juli 1995, just med tanke på att det&lt;br&gt;är önskvärt att föreskrifter som förutsätts bli utfärdade med stöd av&lt;br&gt;balkens bemyndiganden kan träda i kraft samtidigt med själva miljöbal-&lt;br&gt;ken. Att detta arbete tar tid är uppenbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.11 Mjölby kommun: Miljöbalken bör träda ikraft snarast möjligt och&lt;br&gt;därvid förordas ikraftträdande fr.o.m. 1995-01-01.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.12 Jönköpings kommun: Innan miljöbalken träder i kraft bör&lt;br&gt;tillämpningsbestämmelser i form av föreskrifter och förordningar&lt;br&gt;utarbetas på de viktigaste områdena. Vidare bör personal på prövnings-&lt;br&gt;och tillsynsmyndigheter utbildas i hur balken skall tillämpas samt råd&lt;br&gt;och information om balkens tillämpning tas fram och spridas. Om det är&lt;br&gt;tveksamt om detta hinner utföras före 1995-07-01 bör ikraftträdandet av&lt;br&gt;miljöbalken läggas senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.13 Malmö kommun: Kommittén föreslår att de föreskrifter som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utfärdats före miljöbalkens ikraftträdande ska fortsätta att gälla. Dock&lt;br&gt;anger man att de viktigaste förordningarna, exemplifierade med hälso-&lt;br&gt;skyddsförordningen och förordningen om kemiska produkter, ska&lt;br&gt;ersättas av nya innan balken träder i kraft. Detta anser kommunen bör&lt;br&gt;gälla även för miljöskyddsförordningen.---Ansvars och organisa-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionsfrågorna är inte lösta i förslaget till miljöbalk. Den särskilda&lt;br&gt;utredning som skall föreslå organisationsförändringar med anledning av&lt;br&gt;miljöbalksförslaget skall inte vara färdig förrän den 1 september 1994.&lt;br&gt;Beslut med anledning av utredningen kan därför inte föreligga förrän&lt;br&gt;strax för miljöbalkens ikraftträdande. Med hänsyn till ett omfattande&lt;br&gt;utbildningsbehov på olika nivåer, genomförande av beslutade föränd-&lt;br&gt;ringar, inrättande av eventuellt nya myndigheter m.m., bör ikraftträdan-&lt;br&gt;det senareläggas med ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.14 Halmstads kommun: För att kunna uppnå det mål som föreslås i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbalkens 1 kap. 1 § 2 p., bevara biologisk mångfeld, måste samord-&lt;br&gt;ning ske av vissa bestämmelser i Lag om skötsel av jordbruksmark,&lt;br&gt;Skogsvårdslagen, Ädellövskogslagen, Jaktlagen, Terrängkömingslagen&lt;br&gt;m.m. Om det behövs, för---upprättande av föreskrifter, är det bättre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att flytta fram tidpunkten för balkens ikraftträdande än att föreskrifter&lt;br&gt;kommer efter att balken trätt i kraft. Erfarenheten visar att om så inte&lt;br&gt;är fellet kan det ta flera år innan tillämpningsföreskrifter finns. För att&lt;br&gt;en rimlig planering ska kunna ske måste det förflyta en skälig tid mellan&lt;br&gt;riksdagens beslut och balkens ikraftträdande. Sådan skälig tid är helst&lt;br&gt;ett år men minst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.15 Göteborgs kommun: Miljöbalken föreslås träda i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1995. Om detta är en realistisk tidpunkt kan inte bedömas nu. Kommu-&lt;br&gt;nen vill emellertid betona vikten av att tillsynsmyndigheterna m.fl. får&lt;br&gt;en tillräcklig tid för utbildning innan balken böljar tillämpas. Man bör&lt;br&gt;ta stor hänsyn till detta vid bestämmande av tidpunkten för ikraftträdan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.16 Borås kommun: Kommunen är tveksam till om lagen har möjlig-&lt;br&gt;het att träda i kraft den 1 juli 1995, som föreslås i lagen om införande&lt;br&gt;om miljöbalk, med tanke på den ringa tid som står till förfogande för&lt;br&gt;behandling av remissvar och eventuella ändringar av balken före&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;riksdagsbehandlingen. Med tanke på betydelsen av lagen är det enligt Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;styrelsens uppfettning viktigare att denna blir noggrant skriven än att Bilaga 10&lt;br&gt;tidpunkten 1 juli 1995 hålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.17 Borlänge kommun: Miljöskyddskommittén föreslår att förslaget&lt;br&gt;till miljöbalk införs till 1/7 1995. Kommitténs ursprungsforslag in-&lt;br&gt;nehåller en rad extra arbetsuppgifter för kommunerna som att utdöma&lt;br&gt;en del företagsbot, initiera viss omprövning, överta en större del av&lt;br&gt;miljötillsynen m.m. Innan förslaget blir lag är det viktigt att Carl Axel&lt;br&gt;Petris utredning om hur kommunerna skall kompenseras för denna&lt;br&gt;ökade arbetsbelastning inarbetas i lagförslaget. Detta betyder att ett&lt;br&gt;datum när miljöbalken skall träda i kraft idag ej kan sättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.18 Umeå kommun: Enligt förslaget till lag om införande skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöbalken träda i kraft den 1 januari 1995.---Vissa ftågor om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhållandet mellan statliga och kommunala myndigheter bör belysas&lt;br&gt;ytterligare. En utredning pågår redan nu, som syftar till att klarlägga&lt;br&gt;vilka möjligheter de statliga myndigheterna har att verkställa bemyndi-&lt;br&gt;gandena enligt förslaget. Det är rimligt att avvakta dessa utredningar&lt;br&gt;innan tidpunkt för ikraftträdandet läggs fest.---Med tanke på att lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berör både ett flertal departement och ett stort antal myndigheter&lt;br&gt;förefeller en senare tidpunkt mer realistisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.19 Svenska kommunförbundet: Vi anser att den 1 juli 1995 är en&lt;br&gt;orealistisk tidpunkt för ikraftträdande av en eventuell miljöbalk, inte&lt;br&gt;minst mot bakgrund av vårt ställningstagande att miljöbalksförslaget&lt;br&gt;måste omarbetas och att en ny remissomgång krävs. Vi delar kommit-&lt;br&gt;téns uppfettning att en ny miljölagstiftning inte bör sättas i kraft förrän&lt;br&gt;en viss tid efter riksdagsbehandlingen. Omkring ett år behövs för&lt;br&gt;introduktion, utbildning m.m. och erforderliga omarbetningar av t.ex.&lt;br&gt;behövliga förordningar och kommunala renhållningsordningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.20 Sveriges industriförbund och svenska arbetsgivareföreningen:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har själv föreslagit den 1 juli 1995 som lämplig tidpunkt för&lt;br&gt;ikraftträdande. Huruvida kommittén anser förslaget vara realistiskt eller&lt;br&gt;mer ett uttryck för en hög ambitionsnivå, framgår inte klart. Det synes&lt;br&gt;dock synnerligen tveksamt om det finns tillräckliga skäl att på sådant&lt;br&gt;sätt påskynda ikraftträdandet.---Sammantaget anser organisationerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att slutbehandlingen - och därmed ikraftträdandet - måste skjutas fram&lt;br&gt;avsevärt i tiden. Starka skäl talar enligt organisationerna för att avvakta&lt;br&gt;till dess beslut kan fettas samtidigt om miljöbalken, följdändringar och&lt;br&gt;myndighetsorganisationen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.21 &amp;nbsp;Sveriges akademikers centralorganisation, SACO/Sveriges&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;naturvetareförbund: Kommittén föreslår att de föreskrifter som&lt;br&gt;utfärdats före miljöbalkens ikraftträdande bör fortsätta gälla. Dock&lt;br&gt;anger man att de viktigare förordningarna, exemplifierade med hälso-&lt;br&gt;skyddsförordningen och förordningen om kemiska produkter, ska &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättas av nya innan balken träder i kraft. Detta anser vi bör gälla även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 5-10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för miljöskyddsförordningen.---Ansvars- och organisationsfrågorna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är inte lösta i förslaget till miljöbalk. Den särskilda utredning som skall&lt;br&gt;föreslå organisationsförändringar med anledning av miljöbalksförslaget&lt;br&gt;skall inte vara färdig förrän den i september 1994. Beslut med an-&lt;br&gt;ledning av utredningen kan därför inte föreligga förrän strax före&lt;br&gt;miljöbalkens ikraftträdande. Med hänsyn till ett omfettande utbildnings-&lt;br&gt;behov på olika nivåer, genomförande av beslutade förändringar,&lt;br&gt;inrättande av eventuellt nya myndigheter m.m. bör ikraftträdandet&lt;br&gt;senareläggas med ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.22 Sveriges köpmannaförbund: När nya lagar införs är det viktigt&lt;br&gt;att näringsliv, myndigheter och allmänheten ges tillräcklig tid till att&lt;br&gt;anpassa sig till de nya reglema. Det innebär att en ny miljöbalk tidigast&lt;br&gt;bör införas ett år efter ett riksdagsbeslut i frågan. De olika övergångs-&lt;br&gt;reglerna som föreslås synes ge en rimlig tid för den anpassning som&lt;br&gt;måste ske efter det att en ny miljöbalk trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Giltighet av äldre beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;4.1 Försvarsmaktens organisationsmyndighet: I 4 § i ruricerade&lt;br&gt;lagförslag anges att föreskrifter som utfärdats med stöd av bestämmel-&lt;br&gt;serna i 2 § eller äldre lagar skall fortsätta gälla om inte regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer förordar annat. Försvarets&lt;br&gt;sjukvårdsstyrelse har utfärdat vissa föreskrifter som feller inom miljö-&lt;br&gt;balkens område. ÖB föreslår, med hänsyn till regeringens tidigare&lt;br&gt;beslut om SjvS/ Generalläkarens framtida roll och överbefälhavarens&lt;br&gt;förslag i yttrandet om miljöbalken beträffande tillsyn över försvars-&lt;br&gt;makten, att regeringen medges rätt att uppdra åt SjvS/ Generalläkaren&lt;br&gt;att meddela föreskrifter inom vissa definierade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Statens naturvårdsverk, SNV: De regerings- och myndighetsföre-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skrifter som meddelats med stöd av de nuvarande lagarna på området&lt;br&gt;kommer tills vidare att gälla. En närmare genomgång av dessa före-&lt;br&gt;skrifter bör dock göras i syfte att kontrollera att det finns ett tillämpbart&lt;br&gt;bemyndigande. Om ett bemyndigande inte finns kan särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser behövas i frågan om den befintliga föreskriftens fortsatta&lt;br&gt;giltighet eller ogiltighet.---Problem kan även uppstå i samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MB:s ikraftträdande när föreskriftsbemyndiganden övergår från en&lt;br&gt;myndighet till en annan. Det är viktigt att problem av detta slag upp-&lt;br&gt;märksammas så tidigt att de kan lösas på ett smidigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter enl. 4 kap. MB kommer att bli ett viktigt styrmedeli&lt;br&gt;miljöarbetet. Merparten av de blivande föreskrifterna anses bli utfärdade&lt;br&gt;av &amp;quot;myndighet som regeringen bestämmer&amp;quot;. I någon mån måste utfär-&lt;br&gt;dandet av föreskrifter ankomma på regeringen, nämligen enl. 4 kap. 2&lt;br&gt;§ 3 st. i de fell föreskrifterna syftar till att begränsa möjligheterna att&lt;br&gt;använda tillstånd som meddelats enligt balken. Med &amp;quot;tillstånd som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelats enligt balken&amp;quot; torde enligt 6 § i den föreslagna promulga- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tionslagen jämställas tillstånd enligt ML. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den berörda restriktionen vad gäller möjligheterna att meddela&lt;br&gt;föreskrifter på myndighetsplanet kan komma att orsaka svårigheter i de&lt;br&gt;fäll föreskrifter planeras på sakområdet, där ett avsevärt antal verksam-&lt;br&gt;heter har tillstånd enligt ML men där tillståndsplikt inte gäller enligt&lt;br&gt;den nya förprövningsordningen.---Vad som gäller enligt enligt de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stora antalet tillstånd till jordbruk som har meddelats på ML:s tid kom-&lt;br&gt;mer enligt 4 kap. 2 § 3 st. inte att kunna rubbas genom föreskrifter&lt;br&gt;utfärdade av SNV. Med hänsyn härtill vill SNV ifrågasätta om inte 6 §&lt;br&gt;i promulationslagen bonde kompletteras med en regel om att ett äldre&lt;br&gt;tillstånd, som inte &amp;quot;behövs&amp;quot; enligt MB:s förprövningsordning, inte&lt;br&gt;innebär hinder for en myndighet att meddela föreskrifter enligt 4 kap.&lt;br&gt;MB som begränsar möjligheterna att använda tillståndet i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;---Med hänsyn till lydelsen av 1 st. 1 men. sista ledet i 6 § i den&lt;br&gt;föreslagna promulgationslagen blir det formellt möjligt för regeringen&lt;br&gt;att förordna om att den blivande tillståndsplikten för bedrivande av&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet även skall avse verksamhet för vilken har getts&lt;br&gt;dispens enl. ML i dess lydelse före den 1 juli 1981. Av landets ca. 7&lt;br&gt;000 tillståndspliktiga miljöferliga verksamheter torde ca. hälften sakna&lt;br&gt;tillstånd. Det är uppenbart att en tillståndsprövning av alla dessa ca. 3&lt;br&gt;500 verksamheter skulle ställa stora krav på såväl myndigheternas som&lt;br&gt;företagens resurser.---Det är inte alldeles klart att den resursinsats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som totalt skulle behövas för tillståndsprövning av alla dessa verksam-&lt;br&gt;heter kan motiveras med den miljönytta sm prövningen kan medföra. - -&lt;br&gt;- SNV avser att inom kort överväga lämpliga handlingslinjer i de här&lt;br&gt;berörda frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Lunds universitet: Forskningsnämnden har inget att anföra mot&lt;br&gt;principen att tidigare meddelade föreskrifter, tillstånd och villkor skall&lt;br&gt;gälla även efter balkens införande. Vidare finner forskningsnämnden det&lt;br&gt;rimligt att balkens regler om omprövning och upphävande av beslut&lt;br&gt;skall gälla även för beslut fettade med stöd av äldre lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Från saklig synpunkt kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man väl inte ha några invändningar mot den föreslagna nyordningen&lt;br&gt;ang. stoppreglema och befintliga miljöferliga verksamheter.---När&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det gäller frågan om tillståndsmyndighetemas förbudsprövning i dylika&lt;br&gt;fell är det från konkurrenssynpunkt angeläget att de samtidigt prövar&lt;br&gt;alla företag så att inte vissa av dem får en konkurrensfördel genom att&lt;br&gt;kunna fortsätta driften till lägre kostnader på grund av lägre miljö-&lt;br&gt;skyddskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Uppsala kommun: Kommunen vill betona vikten av att under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergångsskedet i så stor utsträckning som möjligt meddela föreskrifter&lt;br&gt;med stöd av miljöbalken. Det förhållandet att föreskrifterna för flertalet&lt;br&gt;miljöferliga verksamheter skall meddelas i enlighet med övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelserna motverkar enligt kommunen det tänkta syftet med en &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergång från individuell prövning till generella föreskrifter, som är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åstadkommaen höjning av den miljömässiga nivån för icke prövnings- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;pliktig verksamhet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 Mjölby kommun: Föreskrifter som utfärdas med stöd av äldre&lt;br&gt;lagstiftning bör kunna fortsätta att gälla om förhållandena ej påkallar&lt;br&gt;någon ändring. Detsamma bör gälla beslut i enskilda ärenden, som&lt;br&gt;fattas med stöd av äldre rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 Hässleholms kommun: Kommunen anser att angiven tidsperiod på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 år---i förslagets 7 och 8 §§---innan en tillsynsmyndighet kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kräva omprövning är alldeles för lång. Under denna tid kommer det att&lt;br&gt;utvecklas ny reningsteknik och nya miljövänliga produkter som kan&lt;br&gt;utnyttjas för att minska miljö- och hälsorisker och gynna en snabbare&lt;br&gt;anpassning till ett kretsloppsanpassat samhälle. Industrier och företag&lt;br&gt;kan, såvida inte omprövning av gällande villkor får ske tidigare, under&lt;br&gt;föreslagen tidsperiod ha en lägre ambitionsnivå när det gäller investe-&lt;br&gt;ringar och satsning på miljöteknik och återvinning. En kortare över-&lt;br&gt;gångstid på ex.vis 5-6 år innan ny prövning bör ske, skulle gynna ut-&lt;br&gt;vecklingen mot ett miljö- och kretsloppsanpassat samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8 Halmstads kommun: Kommunen anser att regeringen aller den&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämmer bör ta fram föreskrifter innan miljö-&lt;br&gt;balken träder i kraft. Dessa föreskrifter bör underställas riksdagen. Vi&lt;br&gt;instämmer i kommitténs förslag att omprövning av beslut fettade av&lt;br&gt;enligt lag före miljöbalkens ikraftträdande endast ska kunna omprövas&lt;br&gt;enligt Miljöbalkens omprövningsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9 Göteborgs kommun: I 7 § 1 st. sägs att övergångstiden skall gälla&lt;br&gt;om inte verksamhetens utövare begär annat. Det bör framgå vem denna&lt;br&gt;begäran skall riktas till. Det 2 st. i paragrafen är uppenbarligen formu-&lt;br&gt;lerad med 3 § 2 st. miljöskyddsförordningen som förebild. I det sist-&lt;br&gt;nämnda lagrummet har ordet &amp;quot;inrättning&amp;quot; tagits med p.g.a. innehållet i&lt;br&gt;det föregående st. i paragrafen, det kan emellertid ifrågasättas om det&lt;br&gt;ordet hör hemma i promulgationslagen då det inte förekommer i lagtex-&lt;br&gt;ten i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10 Borås kommun: Kommunen tillstyrker förslaget om giltighet av&lt;br&gt;äldre beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11 Umeå kommun: För att inte motverka miljöförbättrande åtgärder&lt;br&gt;i äldre anläggningar, bör det klart framgå av övergångsbestämmelserna,&lt;br&gt;att sådana förändringar i tillstånd och villkor, som meddelats enligt&lt;br&gt;äldre lag, alltid får vidtagas, även om man därigenom inte fullt ut når&lt;br&gt;upp till den standard som skall gälla enligt de nya reglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.12 Svenska kommunförbundet: Vi anser att det är orimligt att beslut&lt;br&gt;om föreskrifter, utfärdade med stöd av ännu äldre lagar än dem som&lt;br&gt;föreslås upphävda, ska kunna fortsätta att gälla vid en ny miljölagstift-&lt;br&gt;nings ikraftträdande. Ett syfte med reformen skulle ju vara att rensa upp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i och förbättra överskådligheten över regelverket. Behövliga föreskrifter&lt;br&gt;måste därför så långt möjligt utfärdas med stöd av den nya lagstiftning-&lt;br&gt;en innan den träder i kraft. Tillståndsbeslut m.m. (jfr. 5 och 6 §§) som&lt;br&gt;meddelats före den nya lagstiftningens ikraftträdande bör enligt kommit-&lt;br&gt;tén och förbundet gälla även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.13 Sveriges industriförbund och svenska arbetsgivareföreningen:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utan närmare kommentarer i vare sig lagtext eller motiv ges regeringen&lt;br&gt;en allmän befogenhet att upphäva befintliga tillstånd i 6 § i den före-&lt;br&gt;slagna promulgationslagen. Det saknas helt vägledande uttalanden för i&lt;br&gt;vilka situationer ett upphävande skulle kunna aktualiseras. Detta är en&lt;br&gt;uppenbart orimlig reglering som måste stramas åt. Om det föreligger&lt;br&gt;skäl att behålla denna omfattande befogenhet för någon beslutskategori&lt;br&gt;(tillstånd, godkännande eller medgivande) måste befogenheten uttryckli-&lt;br&gt;gen inskränkas till detta. Annars bör den helt upphävas.---I7-9§§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har begreppet &amp;quot;påbörja&amp;quot; en central betydelse för reglernas tillämpning&lt;br&gt;och effekt. Trots detta finns inte någonstans i förslaget behandlat vilken&lt;br&gt;innebörd begreppet skall ha. Detta är enligt vår uppfattning mycket&lt;br&gt;otillfredsställande. - - - Det vore enligt organisationerna orimligt om&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;påbörja&amp;quot; gavs den innebörden att den avsedda tillverk-&lt;br&gt;ningen/hanteringen/funktionen måste ha startat. Med tanke på de ofta&lt;br&gt;mycket stora investeringar som krävs redan på projekteringsstadiet&lt;br&gt;måste &amp;quot;påbörjans-tidpukten&amp;quot; läggas tidigare i processen.---Om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rör verksamhet som inte är tillståndspliktig enligt gällande bestämmelser&lt;br&gt;måste någon annan omständighet än ingivande av tillståndsansökan&lt;br&gt;utgöra utgångspunkt för bedömningen av när en verksamhet är påbör-&lt;br&gt;jad. Enligt organisationerna är det enda rimliga att även projekterings-&lt;br&gt;fasen omfattas. Senast när projekteringen av en verksamhet har nått det&lt;br&gt;stadium då anläggningsarbeten har startat skall verksamheten anses som&lt;br&gt;&amp;quot;påbörjad&amp;quot;. - - - Det måste i promugationslagen införas en generell&lt;br&gt;övergångsbstämmelse enligt vilken den som påbörjat verksamhet innan&lt;br&gt;anmälnings- eller tillståndsplikt införs, ges viss tidsfrist innan ansökan&lt;br&gt;eller anmälan måste ha ingivits. Enligt organisationerna bör denna tid&lt;br&gt;uppgå till minst fem år.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.14 Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet, MHTF: MHTF&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;delar kommitténs ståndpunkt att förordningar meddelade med stöd av&lt;br&gt;äldre lagstiftningar skall fortsätta att gälla efter balkens ikraftträdande.&lt;br&gt;De viktigafte förordningarna inom balkens område---bör ersättas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya författningar innan balkens ikraftträdande. En skälig övergångstid&lt;br&gt;bör dock ges kommunerna att festställa nya lokala hälsoskyddsföreskrif-&lt;br&gt;ter, meddelade med stöd av hälsoskyddsförordningen. Under övergångs-&lt;br&gt;tiden bör lokala hälsoskyddsföreskrifter fastställda med nuvarande lag-&lt;br&gt;stiftning gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Allmänna aktsamhetsregler&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Överbefälhavaren: Miljöskyddskommitténs förslag till övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser och karenstider bedöms i huvudsak möjliggöra en rimtig&lt;br&gt;anpassning av verksamheten. ÖB är dock tveksam till att de nya&lt;br&gt;aksamhetsreglema enligt 3 kap. miljöbalken skall träda i kraft omedel-&lt;br&gt;bart vid miljöbalkens införande. Här föreslås att regeringen om särskil-&lt;br&gt;da skäl föreligger får medge undantag eller viss karenstid för myndig-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Statens järnvägar, SJ: Förutom de synpunkter som framförts&lt;br&gt;ovan, har SJ inget att invända mot den gradvisa övergång som be-&lt;br&gt;tänkandet förespråkar. I vissa fell har dock övergångstiden gjorts&lt;br&gt;onödigt lång. Det gäller framför allt införandet av de almänna aktsam-&lt;br&gt;hetsreglema, där en tioårig övergångstid från balkens ikraftträdande&lt;br&gt;föreslås. Då regeringen har överprövningsrätt enligt 3 och 7 kap. i&lt;br&gt;förslaget till miljöbalk, kan sådana fell, där aktsamhetsreglema innebär&lt;br&gt;oönskade konsekvenser under tiden närmast efter ikraftträdandet relativt&lt;br&gt;enkelt undantas. Efter som regeringen själv - som SJ förstått lagför-&lt;br&gt;slaget - ytterst gör bedömningen av vad som är av &amp;quot;synnerlig betydelse&lt;br&gt;från allmän synpunkt&amp;quot; samt om skadorna på miljön kan &amp;quot;beferas bli av&lt;br&gt;allvarlig art&amp;quot; (3 kap.) finns det i realiteten inga formella hinder för att&lt;br&gt;utfärda sådana undantag från reglema. Denna godtycklighet är dock i&lt;br&gt;ett längre perspektiv en av lagförslagets stora svagheter. I övrigt torde&lt;br&gt;det vara en fördel att reglema bötjar tillämpas så tidigt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Statens naturvårdsverk, SNV: Eftersom balkens allmänna aktsam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetsregler i allmänhet innefettar längre gående krav än som för närva-&lt;br&gt;rande gäller, särskilt genom innebörden i den föreslagna stoppregeln i 3&lt;br&gt;kap. 7 §, knyts särskilt intresse till frågorna kring genomförandet av&lt;br&gt;just denna regel. Vid överväganden om en lämplig övergångsreglering i&lt;br&gt;detta avseende ligger det nära till hands att, som även kommittén gjort,&lt;br&gt;fasta visst avseende vid att en tioårsperiod är den tidsperiod under&lt;br&gt;vilken en tillståndshavare bör kunna känna sig någorlunda säker på att&lt;br&gt;han skall kunna driva sin verksamhet på oförändrade villkor. En rad&lt;br&gt;olika skäl (i MB upptagna i 21 kap. 2 § 2-9) kan dock motivera att&lt;br&gt;omprövning sker redan före tioårsperiodens utgång. Detta är en om-&lt;br&gt;ständighet som pekar på att en kortare övergångstid än tio år bör kunna&lt;br&gt;övervägas. Ett principbeslut har fettats (prop. 1990/91 s. 214-217) om&lt;br&gt;att industrins utsläpp redan till år 2000 bör kunna nedbringas till sådana&lt;br&gt;nivåer att miljön inte tar skada och hälsan inte påverkas. Detta ställ-&lt;br&gt;ningstagande motiverar att perioden fram till sekelskiftet bör räcka som&lt;br&gt;övergångstid.---Om inte övergångstiden för all miljöferlig verksam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het som pågår vid balkens ikraftträdande kan bestämmas till kortare tid&lt;br&gt;än tio år , kan frågan ställas om inte i andra hand en kortare tid än tio&lt;br&gt;år ändå kan uppställas för åtminstone icke tillståndsgiven verksamhet.&lt;br&gt;Det torde nämligen inte finnas något formellt hinder mot att ha olika&lt;br&gt;öveigångstider beroende av om man benom ett tillstånd skaffat sig viss&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhet för att kunna driva sin verksamhet på oförändrade villkor eller&lt;br&gt;ej. Övergångstiden för icke tillståndsgiven verksamhet har kommittén&lt;br&gt;själv primärt (specialmotiveringen till 3 kap. 7 § i huvudbetänkandet, s.&lt;br&gt;11:40) ansett kunna vara fem år. Även SNV ansluter sig till den stånd-&lt;br&gt;punkten. - - - SNV ansluter sig till kommittén ståndpunkt att tiden bör&lt;br&gt;räknas lika för all miljöferlig verksamhet oavsett bransch, med den&lt;br&gt;modifieringen att det ändå bör vara möjligt att, i linje med verkets ovan&lt;br&gt;angivna andrahandsförslag, på denna punkt skilja mellan tillståndsgiven&lt;br&gt;verksamhet och icke tillståndsgiven verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Lunds universitet: Forskningsnämnden har svårt att se motiven till&lt;br&gt;de undantag från principen att tidigare meddelade föreskrifter, tillstånd&lt;br&gt;och villkor skall gälla även efter balkens ikraftträdande, som kommittén&lt;br&gt;föreslår. Stoppregeln i 3:7 kommitténs balkförslag, sägs gälla för&lt;br&gt;befintlig verksamhet först efter tio år. - - - Om en regel med motsvaran-&lt;br&gt;de innehåll skall införas, bör den rimligen gälla för befintlig verksamhet&lt;br&gt;på samma villkor som övriga bestämmelser i balken, dvs. när någon&lt;br&gt;grund för omprövning föreligger. Möjligen kan man tänka sig någon&lt;br&gt;form av karenstid - dock betydligt kortare än den föreslagna - för icke&lt;br&gt;tillståndsprövad verksamhet. Det &amp;quot;rättvisetänkande&amp;quot; som tigger bakom&lt;br&gt;förslaget är över huvudtaget svårt att förstå. - - - Någon rättvisa i&lt;br&gt;förhållande till dem som nystartar en verksamhet uppnås ju ex.vis inte -&lt;br&gt;deras ansökningar behandlas omedelbart efter de nya reglema. (Resone-&lt;br&gt;mangen verkar över huvud taget inte konsistenta. Stoppregeln skall&lt;br&gt;enligt sammanfattningen s. 8 kunna leda till upphävt tillstånd efter 10&lt;br&gt;år. Av promulgationsförslaget s. 35 framgår emellertid något för-&lt;br&gt;vånande att &amp;quot;stopp-regeln&amp;quot; endast skulle gälla vid tillståndsprövning,&lt;br&gt;och inte vid omprövning av tillstånd. En sådan begränsning kan svårli-&lt;br&gt;gen utläsas vare sig ur lagtexten eller huvudbetänkandet, och är inte&lt;br&gt;heller motiverad av kommittén. Den gör också de föreslagna övergånds-&lt;br&gt;reglema överflödiga i den delen!)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 Länsstyrelsen i Södermanlands län: I huvudbetänkandet föreslås&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en karenstid på fem år för befintlig miljöferlig verksamhet. I det nu&lt;br&gt;aktuella betänkandet föreslås utan närmare motivering en ökning till tio&lt;br&gt;år. Det innebär att verksamhet som beferas vara hälsoferlig skulle få&lt;br&gt;fortsätta ytterligare bortåt 12 år med stöd av promulgationslagen.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En prövning i det enskilda fellet borde kunna aktualiseras omedelbart&lt;br&gt;efter balkens ikraftträdande för de enstaka men allvarliga fell som kan&lt;br&gt;finnas. Regeringen bör i sådana fell få befogenhet att lämna tillstånd för&lt;br&gt;verksamheten under viss begränsad tid (förslagsvis högst fem år) om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 Länsstyrelsen i Kristiandstads län: Med hänsyn till stoppregelns&lt;br&gt;innebörd, dvs. att en verksamhet alltid skall vara otillåtlig om den kan&lt;br&gt;beferas leda till att människors hälsa skadas eller att bindande miljönor-&lt;br&gt;mer överskrids, anser Lst. att den föreslagna övergångstiden på tio år är&lt;br&gt;alltför generöst tilltagen. Tidsfristen för ändring eller avveckling av en&lt;br&gt;hälsoferlig verksamhet av denna dignitet bör sättas betydligt kortare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.7 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Stoppregeln i 3 kap. 7 § avses att, Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;efter viss tidsfrist kunna tillämpas även när det gäller sådan verksamhet Bilaga 10&lt;br&gt;som påböijas före miljöbalkens ikraftträdande och innebära bl.a. att ett&lt;br&gt;tillstånd som meddelats enligt miljöskyddslagen skall kunna återkallas.&lt;br&gt;Ur rättssäkerhetssynpunkt kan detta te sig betänkligt. I detta fell måste&lt;br&gt;emellertid de allmänna intressena anses väga tyngre, eftersom dessa rör&lt;br&gt;frågor om människors hälsa, den gemensamma miljön, och dessutom i&lt;br&gt;vissa fell är knutna till internationella åtaganden. De föreslagna reglema&lt;br&gt;är därför väl motiverade. För att dessa verksamheter, och till skillnad&lt;br&gt;mot de vilka prövats enligt miljöbalken, inte för all framtid skall kunna&lt;br&gt;angripas enl. 3:7, bör övervägas att föra in en tidsfrist inom vilken&lt;br&gt;berörda verksamheter senast skall ha prövats mot stoppregeln, eller&lt;br&gt;inom vilken frist en sådan prövning senast skall ha initierats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.8 Länsstyrelsen i Örebro län: Den övergångsperiod på tio år som&lt;br&gt;föreslås när det gäller stoppreglema (7 och 8 §§) kan anses rimlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.9 Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Länsstyrelsen anser att stoppreg-&lt;br&gt;lema enligt 4 kap. ska gälla fullt ut redan år 2000. Länsstyrelsen har&lt;br&gt;inga synpunkter på övriga delar av övergångsbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.10 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen bedömer att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det är lämpligt att de nya aktsamhetsreglema skall gälla direkt efter&lt;br&gt;efter balkens ikrafttagande den 1 juli 1995.---Tillämpningen av de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya stoppreglema på verksamhet som medför hot mot hälsan eller&lt;br&gt;miljön föreslås en övergångstid på tio år.---Detta tycker länsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är för liberalt, och det är en meningslöst utdragen process.---Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns inte heller något särskilt skäl varför denna övergångstid skall&lt;br&gt;likställas med en tillståndstid för företag som har tillstånd, företag som&lt;br&gt;saknar tillstånd eller företag där tillsynsmyndighet finner anledning till&lt;br&gt;skarpt ingripande. Däremot skall naturligtvis vanlig tillståndstid 10 år&lt;br&gt;gälla för företag som har tillstånd enligt äldre lag före 1995. - - -&lt;br&gt;Stoppreglema borde med större rimlighet ges en övergångstid på 5 år,&lt;br&gt;dvs. med innebörden att stoppregeln träder i kraft fullt ut 1/7 år 2000&lt;br&gt;om så beslutas i det enskilda fellet, och att beslut med denna innebörd&lt;br&gt;får fettas av prövningsmyndighet redan från balkens ikraftträdande 1 juli&lt;br&gt;1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.11 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Länsstyrelsen har i sitt&lt;br&gt;yttrande över huvudbetänkandet över miljöbalk bland annat förordat en&lt;br&gt;viss uppmjukning av stoppregeln jämfört med kommitténs förslag. Om&lt;br&gt;stoppregeln utformas på det sätt länsstyrelsen föreslagit bortfeller&lt;br&gt;behovet av särskilda övergångsbestämmelser i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.12 Uppsala kommun: Kommunen anser att de föreslagna övergångs-&lt;br&gt;bestämmelserna väl täcker behovet.---Uppsala kommun anser det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara rimligt med en övergångstid vad gäller tillståndsgivna verksam-&lt;br&gt;heter. Det är däremot inte rimligt att tillämpa samma tidsfrist för&lt;br&gt;verksamheter utan tillstånd. Det omfettande miljöskyddsarbete som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sedan miljöskyddslagens tillkomst lagts ned pä att åtgärda miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet skulle göra det möjligt att tillämpa miljöbalkens strängare&lt;br&gt;stoppregel på verksamheter utan tillstånd omedelbart vid balkens&lt;br&gt;ikraftträdande. I vart fell torde övergångstiden kunna förkortas betyd-&lt;br&gt;ligt. Verksamheter utan tillstånd behöver inte åtnjuta samma skydd mot&lt;br&gt;ökade krav på skyddsåtgärder som tillståndsgivna verksamheter, utan&lt;br&gt;bör få finna sig i att ökade krav på skyddsåtgärder ställs i takt med den&lt;br&gt;tekniska utvecklingen. Miljöbalkens stoppregel innebär att verksamhet&lt;br&gt;som kan leda till skada för människors hälsa eller till att en miljökvali-&lt;br&gt;tetsnorm överträds får inte utövas. Balkens stoppregel innebär en&lt;br&gt;skärpning framfor allt vad gäller skyddet för människors hälsa.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya stoppregelns skärpta krav beträffande skyddet för hälsa får,&lt;br&gt;paradoxalt nog, till följd att ambitionsnivån sänks för en lång tid&lt;br&gt;framöver. Till följd av dessa övergångsbestämmelser kommer de fell&lt;br&gt;där den nya, skärpta stoppregeln tillämpas, sannolikt att inskränkas till&lt;br&gt;endast ett fåtal. Kommunen beferar att de allmänna aktsamhetsreglema&lt;br&gt;kan komma att upplevas som urholkade p.g.a. att stoppregeln undantas&lt;br&gt;vid tillämpningen av dessa. Kommunen anser att den tioåriga över-&lt;br&gt;gångstiden är alltför generöst tilltagen, då denna reglering kan medföra&lt;br&gt;att angelägna miljöskyddsåtgärder försenas. Den övergångstid på fem år&lt;br&gt;som föreslogs i huvudbetänkandet är enligt kommunen mera rimlig. - -&lt;br&gt;- Kommunen delar miljöskyddskommitténs uppfettning att den nya&lt;br&gt;stoppregeln omedelbart skall tillämpas beträffande hälsoskyddet i&lt;br&gt;befintliga bostäder och lokaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.13 Eskilstuna kommun: Det får anses olyckligt - men troligen&lt;br&gt;oundvikligt - att miljöbalkens stoppregler inte omedelbart vid balkens&lt;br&gt;ikraftträdande kan tillämpas i den del som rör miljöskyddet.Följden av&lt;br&gt;detta är att befintlig miljöferlig versamhet får en tioårsfrist, under&lt;br&gt;vilken de äldre stoppreglema i miljöskyddslagen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.14 Mjölby kommun: De nya aktsamhetsreglema i miljöbalken bör&lt;br&gt;tillämpas fr.o.m. ikraftträdandet utan särskilda övergångsbestämmelser.&lt;br&gt;Beträffande de föreslagna stoppreglema delar kommunen kommitténs&lt;br&gt;uppfettning, att dessa kan komma att medföra vissa övergångsproblem.&lt;br&gt;Den som bedriver miljöferlig verksamhet måste kunna tillförsäkras en&lt;br&gt;rimlig övergångstid för att kunna anpassa verksamheten till den nya&lt;br&gt;lagstiftningen. Därvid tillstyrks en tioårsperiod från ikraftträdandet, men&lt;br&gt;med möjlighet att upphäva tillstånd även tidigare, om det föreligger&lt;br&gt;särskilda skäl och det i övrigt framstår som rimligt vid en intresseav-&lt;br&gt;vägning. Befintliga miljöferliga verksamheter som idag saknar tillstånd&lt;br&gt;bör tillståndsprövas snarast möjligt efter ikraftträdandet. Skyldighet att&lt;br&gt;söka tillstånd bör krävas inom en treårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.15 Nässjö kommun: I 8 § lagförslaget föreslås en karenstid på 10 år&lt;br&gt;för stoppregeln från tiden för balkens ikraftträdande innan verksamheter&lt;br&gt;med tillstånd enligt nuvarande lagstiftning omfettas av balkens striktare&lt;br&gt;regler. Kommunens åsikt är att en karenstid på 5 år skulle vara fullt&lt;br&gt;tillräcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 5-10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.16 Mörbylånga kommun: Enligt förslaget skall en tioårig karenstid Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;tillämpas när det gäller &amp;quot;stoppregeln&amp;quot;. Eftersom den nya lagstiftningens Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål är att ytterligare värna om människors hälsa är det av stor vikt att&lt;br&gt;den nya lagens &amp;quot;stoppregel&amp;quot; kan börja tillämpas så snart som möjligt. -&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- - Bestämmelserna i 3 kap 7 § miljöbalken bör med hänsyn därtill gälla&lt;br&gt;redan från juli år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.17 Göteborgs kommun: Kommunen är positiv till tankarna bakom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergångsbestämmelsen för stoppregeln, men ser vissa tolkningssvårig-&lt;br&gt;heter med den föreslagna lagtexten---som inte är helt tydlig. Den kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebära antingen att stoppregeln skall bli tillämplig enbart på ändrings-&lt;br&gt;åtgärden, eller att stoppregeln efter ändringen skall gälla för hela den&lt;br&gt;ifrågavarande miljöferliga verksamheten, således även i de delar som&lt;br&gt;utövades redan vid ikraftträdandet. Betänkandets text ger inget klart&lt;br&gt;svar på denna tolkningsfråga varför ett förtydligande av ifrågavarande&lt;br&gt;regel är önskvärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.18 Borås kommun: Tillstyrker förslaget om övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till första avdelningen i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.19 Marks kommun: Stoppregeln i balken är så orealistisk att det inte&lt;br&gt;är tillräckligt med 10 års tid för ikraftträdande. Efter att stoppregeln&lt;br&gt;gjorts realistisk bör annan tid föreskrivas i lag om införande. Begreppet&lt;br&gt;husbehovstäkt bör utgå. Ersättning bör ges för pågående ej tillstånds-&lt;br&gt;pliktig täkt som förbjuds &amp;quot;vid sidan om&amp;quot; s.k. stoppregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.20 Borlänge kommun: Betänkandet föreslår en karenstid på tio år&lt;br&gt;innan dessa stoppreglerkan antas gälla för nu pågående verksamheter.&lt;br&gt;Detta betyder i princip att otillåten miljö- och hälsoferlig verksamhet&lt;br&gt;kan drivas oskäligt länge. Då miljötekniken hela tiden utvecklas och&lt;br&gt;maskininvesteringar normalt avskrivs på fem år bör denna karenstid&lt;br&gt;sättas till fem år istället for föreslagna tio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.21 Östersunds kommun: Ikraftträdandet av den s.k. stoppregeln bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sin helhet ske 1995-07-01.---Det är angeläget att sådan verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som innebär fera för människors hälsa kan stoppas. - - - Förslaget bör&lt;br&gt;ändras så att ikraftträdandet v den s.k. stoppregeln som helhet kan ske&lt;br&gt;så snart som miljöbalken träder i kraft. Miljöbalkens 3 kap. 7 § bör&lt;br&gt;samtidigt formuleras så att den blir praktiskt användbar, dvs. eventuella&lt;br&gt;undantag från stoppregeln skall grundas på fektiska omständigheter vad&lt;br&gt;avser fera för hälsan, och ej på generella övergångstider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.22 Skellefteå kommun: Stoppregeln bör utformas på ett sådant sätt&lt;br&gt;att ingen övergångstid behövs. Bibehålls den i föreslaget skick behövs&lt;br&gt;någon form av selektion, så att vissa företeelser särbehandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.23 Umeå kommun: Det är klokt att ge stoppregeln i 3 kap. 7 § en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lång övergångstid vad gäller verksamheter som påböljats före ikraftträ- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.24 Svenska kommunförbundet: Vi anser att stoppregeln i miljö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;balksförslaget fått en utformning som gör att den blir mycket svår att&lt;br&gt;tillämpa i praktiken. Att det enligt kommitténs uppfettning nu behövs en&lt;br&gt;tioårig karenstid för verksamheter för vilka tillstånd lämnats enligt&lt;br&gt;tidigare regler, tyder på att stoppregeln som helhet behöver ses över.&lt;br&gt;Kommittén föreslår att användningen av befintliga bostäder och lokaler&lt;br&gt;för undervisning och barnomsorg omedelbart efter ikraftträdandet ska&lt;br&gt;kunna förbjudas om det kan beferas att människors hälsa skadas.&lt;br&gt;Stoppregeln föreslås i dessa fell kunna slå till direkt mot pågående&lt;br&gt;&amp;quot;verksamhet&amp;quot; utan att konsekvenserna närmare studerats av kommittén.&lt;br&gt;Vi kan inte acceptera kommitténs förslag i denna del. En lagregel som&lt;br&gt;den föreslagna stoppregeln---bör inte tillskapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.25 Grossistförbundet svensk handel: Av betänkandet ftamgår att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man har haft förståelse för---att företag som berörs av de ändringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som nu görs får tillräckligt långa tidsfrister innan förutsättningarna för&lt;br&gt;verksamheten förändras.---Den tidsfrist som anges när det gäller de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya stoppreglema är enligt vår uppfettning den kortast möjliga om&lt;br&gt;hänsyn tas till behovet av festa spelregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.26 Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen:&lt;br&gt;Vi avstyrker bestämt att kommitténs förslag till ny s.k. stoppregel i 3&lt;br&gt;kap. 7 § genomförs. Regeln är i sin föreslagna form synnerligen otydlig&lt;br&gt;och ger uttryck for en orealistisk ambitionsnivå. Vi hemställer därför i&lt;br&gt;första hand att regeln omarbetas under den fortsatta beredningen så att&lt;br&gt;en uttrycklig dispensmöjlighet införs och att den risknivå som utlöser&lt;br&gt;regelns tillämpning kvalificeras. Ikraftträdande- och övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelser för den aktuella regeln är emellertid av mycket stor be-&lt;br&gt;tydelse, alldeles oavsett om våra ändringsförslag vinner gehör eller inte.&lt;br&gt;Genom de nu föreslagna reglema ges pågående verksamheter en tioårig&lt;br&gt;karenstid innan bl.a. stoppregeln träder i kraft. Det kan ifrågasättas om&lt;br&gt;tiden är tillräcklig för att möjliggöra avskrivningar på investeringar&lt;br&gt;beslutade med anledning av tidigare regler. Allvarligare är dock att&lt;br&gt;kommittén inte annat än i förbigående har berört den väsentliga frågan&lt;br&gt;om hur lång tid en utövare skall ges att ändra eller lägga ned en&lt;br&gt;verksamhet efter det att beslut har fettats att verksamheten strider mot&lt;br&gt;en &amp;quot;stoppregel&amp;quot;. Om det anses omöjligt att i lagtexten formulera&lt;br&gt;generellt tillämpliga regler om sådan &amp;quot;karenstid&amp;quot; måste det i motiven&lt;br&gt;uttryckas ett starkt stöd för företagens behov av väl tilltagna omställ-&lt;br&gt;ningstider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.27 Miljö- och hälsoskyddstjänstemannaförbundet, MHTF: Verk-&lt;br&gt;samheter som av samhället bedöms vara en stor risk för människors&lt;br&gt;hälsa och miljön kan inte utan en ny bedömning utifrån miljöbalkens&lt;br&gt;principer få fortsätta i all framtid. Verksamheter som tillståndsprövats&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagens principer måste dock ges en rimlig övergångs-&lt;br&gt;tid innan miljöbalkens strängare bedömning av skyddet för människors&lt;br&gt;hälsa träder i kraft. En liknande &amp;quot;karenstid&amp;quot; innan miljöbalkens prin-&lt;br&gt;ciper träder i kraft bör införas för miljöferlig verksamhet som idag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;saknar tillstånd. Att knyta den övergångsperiod som föreslås for Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;indragande av tillstånd för miljöferlig verksamhet meddelade före Bilaga 10&lt;br&gt;balkens ikraftträdande till tidsintervallet för omprövning av tillstånd ser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vi som praktiskt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Hushållning med mark och vatten&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;6.1 Uppsala kommun: Miljöskyddskommittén anser att övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelserna inte behövs beträffande miljökvalitetsnormer. Kommittén&lt;br&gt;motiverar detta med att miljökvalitetsnormema inte är straffsanktionera-&lt;br&gt;de och att de kräver åtgärdsplaner innan frågan om omprövning av&lt;br&gt;tillstånd kan väckas. Det förefeller som om miljökvalitetsnormemas&lt;br&gt;styrande effekt på detta sätt skjuts på framtiden. Kommunen anser det&lt;br&gt;vara viktigt att miljökvalitetsnormema snabbt ges möjlighet att bli&lt;br&gt;effektiva styrmedel i miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Mjölby kommun: Regeringens tillåtlighetsprövning av vissa stora&lt;br&gt;kommunikationsanläggningar bör vara obligatorisk omedelbart efter&lt;br&gt;ikraftträdandet av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 Halmstads kommun: Kommittén föreslår att väg, järnväg, flyg-&lt;br&gt;plats, hamn eller ferled som påböijas innan tre år efter balkens ikraft-&lt;br&gt;trädande förflutit ska inte behöva ha regeringens tillåtlighetsprövning.&lt;br&gt;Som påpekats i vårt yttrande över balken anser vi att en sådan prövning&lt;br&gt;är onödig. Om det ändå införs en sådan bestämmelse kan vi inte se&lt;br&gt;något skäl att den inte ska träda i kraft omedelbart vid balkens ikraftträ-&lt;br&gt;dande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 Borås kommun: Tillstyrker lagförslaget om övergångsbestämmelser&lt;br&gt;till andra avdelningen (samt 3-7 avd.) i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 Svenska kommunförbundet: Vi har förståelse för att kommittén&lt;br&gt;föreslår att ett undantag från kravet på tillåtlighetsprövning av regering-&lt;br&gt;en for vissa större trafikanläggningar ska göras de närmaste tre åren&lt;br&gt;efter ikraftträdandet. Regeringen förutsätts dock enligt utredningen&lt;br&gt;under den aktuella treårsperioden kunna förbehålla sig rätten till&lt;br&gt;prövningen enligt 7 kap. 2 § i förslaget. Förbundet förutsätter att&lt;br&gt;vetorätten ligger fest för all prövning enligt den aktuella paragrafen.&lt;br&gt;Någon genombrytning av vetot får således inte bli aktuell i dessa fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Naturvård och biologisk mångfald&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;7.1 Jordbruksverket: Kommittén föreslår en frist på sex månader inom&lt;br&gt;vilken ansökan om tillstånd till pågående husbehovstäkt skall inges och&lt;br&gt;som skall böija löpa då regeringen meddelat föreskrifter om tillstånd-&lt;br&gt;splikt för sådana täkter. Denna frist är godtagbar såvitt gäller stora&lt;br&gt;täkter men för kort om den även skall avse mindre täkter belägna på&lt;br&gt;stora och medelstora jordbruksföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Statens naturvårdsverk, SNV: SNV tillstyrker kommitténs förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till övergångsbestämmelser vad gäller strandskyddet. Den föreslagna&lt;br&gt;övergångstiden till utgången av juni 2000 bör utgöra en rimlig tid för&lt;br&gt;länsstyrelserna för prövning av om hittills meddelade undantag av vissa&lt;br&gt;områden från strandskyddet skall stå fest, med beaktande av undantagen&lt;br&gt;fr.o.m. balkens ikraftträdande kommer att innebära undantag även från&lt;br&gt;det föreslagna nya skyddet för växt- och djurlivet.---Genomförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av regler om hanteringen av s.k. genmodifierade organismer (GMO)&lt;br&gt;och produkter vari GMO ingår kräver särskild upppmärksamhet med&lt;br&gt;hänsyn till det blivande EES-avtalet. Sverige förbinder sig genom detta&lt;br&gt;avtal att införa regler i Sverige som svarar mot de två EG-direktiven&lt;br&gt;90/219 och 90/220 om avsiktlig frisättning resp, innesluten användning&lt;br&gt;av GMO. Nu gällande svenska regler på detta område svarar inte mot&lt;br&gt;de berörda EG-direktiven. Enligt EES-avtalet skall direktiven i fråga ha&lt;br&gt;införlivats med den svenska rättsordningen senast den 1 januari 1995,&lt;br&gt;alltså ett halvår innan balken avses träda i kraft. Det får ankomma på&lt;br&gt;regeringskansliet att ta ställning till om en en försening under denna tid&lt;br&gt;bör kunna passera opåtalad eller om provisoriska regler - - - måste&lt;br&gt;skapas för tiden den 1 jan - 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Lunds universitet: Avsnittet om naturvård och biologisk mångfeld&lt;br&gt;anser forskningsnämnden innehåller en del egendomligheter. Överhuvud&lt;br&gt;taget innebär förslaget i princip ett undantag till den i övrigt föreskrivna&lt;br&gt;huvudprincipen, att föreskrifter/förondanden enligt tidigare lag skall&lt;br&gt;fortsätta gälla. Så har det knappast presenterats. Här föreslås att&lt;br&gt;förordnanden om undantag från tidigare strandskyddsregler automatiskt&lt;br&gt;skall upphöra att gälla fem år efter ikraftträdandet om de då inte redan&lt;br&gt;har ersatts av nya där det nya syftet med strandskyddet har beaktats.&lt;br&gt;Dennna särregel kan väl i och för sig vara motiverad, och fem år är&lt;br&gt;kanske en praktisk övergångstid. Den föreslagna övergångsbestämmel-&lt;br&gt;sen angående befintliga byggnader och anläggningar ter sig då emeller-&lt;br&gt;tid utomordentligt egendomlig. Enligt denna skall anläggningar eller&lt;br&gt;anordningar som senast vid balkens ikraftträdande uppförts med stöd av&lt;br&gt;äldre bestämmelser få användas för sitt ändamål även efter ikraftträdan-&lt;br&gt;det. Man frågar sig då vad som är innebörden av att tidigare förordnan-&lt;br&gt;de om undantag från strandskydd i princip skall kunna fortsätta att gälla&lt;br&gt;under åtminstone fem år. Den som med stöd av ett sådant giltigt&lt;br&gt;undantagsförordnande kunnat uppföra en anläggning bör väl ha samma&lt;br&gt;skydd som den som uppfört sin anläggning redan före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annars har ju principen om förordnandets fortsatta giltighet ingen&lt;br&gt;innebörd. Möjligen ligger här mer filosofiska överväganden bakom - en&lt;br&gt;anläggning som uppförts med stöd i äldre förordnanden efter balkens&lt;br&gt;ikraftträdande anses kanske per definition uppförda i enlighet med&lt;br&gt;balkens bestämmelser.---Resonemangen om en alternativ deadline&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;före balkens ikraftträdande s. 46 f. tyder emellertid knappast på att&lt;br&gt;detta skulle vara fallet. Bestämmelsen bör formuleras om så att an-&lt;br&gt;läggningar och anordningar som uppförts före balkens ikraftträdande&lt;br&gt;eller senare, med stöd av beslut, förordnanden etc. som enligt över-&lt;br&gt;gångsbestämmelserna skall äga giltighet också efter balkens ikraftträdan-&lt;br&gt;de, får användas även fortsättningsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 Länsstyrelsen i Stockholms län: Länsstyrelsen anser att det är&lt;br&gt;angeläget att klarlägga vem som skall göra omprövningen enligt 10 § i&lt;br&gt;förslaget angående undantag från strandskyddet. Detta framgår inte nu&lt;br&gt;av förslaget. Inom detaljplanelagda områden bör det enligt länsstyrelsen&lt;br&gt;vara kommunerna, eftersom de i miljöskyddskommitténs betänkande&lt;br&gt;föreslås få rätten att själva upphäva strandskyddet inom planlagda&lt;br&gt;områden. En förutsättning är också att omprövningsförfarandet kan&lt;br&gt;göras på ett enkelt sätt och att detta behandlas i förarbetena till lagen.&lt;br&gt;För militära områden där strandskyddet inte heller skall gälla i fort-&lt;br&gt;sättningen bör det i samband med omprövningen anges att strandskyddet&lt;br&gt;automatiskt skall inträda om den militära verksamheten upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 Länsstyrelsen i Södermanlands län: Länsstyrelsen anser att den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya grunden för strandskyddet har stor betydelse för växt- och djurlivet.&lt;br&gt;Eftersom det är förhållandevis enkelt att göra erforderliga tillägg i&lt;br&gt;nuvarande naturvårdslagen bör den införas där snarast.---genom ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;snabbt införande i naturvårdslagen markeras också den biologiska&lt;br&gt;mångfaldens betydelse för både allmänhet och myndigheter, vilket är&lt;br&gt;viktigt. En översyn av nuvarande förordnanden bör kunna vara snart&lt;br&gt;avklarad efter det att balken trätt i kraft (något år).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Länsstyrelsen har inget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att erinra mot förslaget att nu gällande inskränkningar skall läggas till&lt;br&gt;omprövas före utgången av juni år 2000 med hänsyn till att tillgodose&lt;br&gt;även annat än allemansrättsliga intressen. Länsstyrelsen anser dock att&lt;br&gt;det inte föreligger något behov av en övergångsbestämmelse for an-&lt;br&gt;läggningar eller anordningar inom strandskyddsområden. Förslaget i&lt;br&gt;denna del tycks grunda sig på en missuppfattning av innebörden av&lt;br&gt;regelsystemet. Enligt såväl nu gällande regler i naturvårdslagen som&lt;br&gt;föreslagna regler i miljöbalken är det endast förändringar av markan-&lt;br&gt;vändningen som kräver tillstånd inom strandskyddsområden.---Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordras således inte primärt tillstånd för anläggningars bibehållande eller&lt;br&gt;för att ett användningssätt skall fortgå. Miljöbalkens ikraftträdande leder&lt;br&gt;alltså inte till att en tillståndsplikt inträder for den markanvändning som&lt;br&gt;lagligen pågår vid ikraftträdandetidpunkten. Övergångsbestämmelsen är&lt;br&gt;för övrigt, även från kommitténs utgångspunkter, utformad på ett&lt;br&gt;mindre lämpligt sätt. Det är nämligen mer än anläggningars och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anordningars användningssätt som strandskyddet omfattar och som i så&lt;br&gt;fall borde regleras. I den allmänna motiveringen liksom i specialmotive-&lt;br&gt;ringen tillden nu diskuterade övergångsbestämmelsen sägs bl.a. att det&lt;br&gt;däremot inte är tillåtet att bygga om eller bygga till en anläggning eller&lt;br&gt;anordning, om inte detta är förenligt med strandskyddsreglema (med&lt;br&gt;deras utvidgade syfte) enligt miljöbalken. Även dessa uttalanden bygger&lt;br&gt;på en missuppfetttning om reglernas innehåll. Om- och tillbygg-&lt;br&gt;nadsåtgärder omfattas inte av tillståndsplikten, vare sig enligt nu&lt;br&gt;gällande eller enligt miljöbalkens strandskyddsregler. Begreppet &amp;quot;ny&lt;br&gt;byggnad&amp;quot; används nämligen i lagstiftningen i betydelsen helt ny bygg-&lt;br&gt;nad tilll skillnad från till- och ombyggnad. Kommitténs oriktiga ut-&lt;br&gt;talande på denna punkt måste, enligt länsstyrelsens mening, korrigeras&lt;br&gt;under det fortsatta lagstiftningsarbetet om man nu inte istället väljer att&lt;br&gt;ändra innehållet i själva strandskyddsforbudet.---Länsstyrelsen anser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att de farhågor som kommit fram i den allmänna motiveringen (s. 47)&lt;br&gt;mfl. ställen att under tiden fram till miljöbalkens ikraftträdande en stor&lt;br&gt;mängd byggnader kan beferas komma tillstånd som motverkar strand-&lt;br&gt;skyddets föreslagna nya syfte - biotopskydd, vara helt överdrivna. Det&lt;br&gt;nu gällande strandskyddsforbudet enligt naturvårdslagen är utformat&lt;br&gt;som en presumtion mot bebyggelse m.m. Byggnader och annat som&lt;br&gt;omfettas av förbudet är sålunda enligt huvudregeln förbjudna. Endast&lt;br&gt;om särskilda skäl föreligger får avsteg meddelas. Därtill kommer att&lt;br&gt;alla strandområden inte rimligen kan vara skyddsvärda biotoper.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle det trots allt uppkomma byggnader i nuvarande eller möjliga&lt;br&gt;kommande strandskyddsområden i något enstaka fell, föreligger möjlig-&lt;br&gt;het att med interimistisk skyddsåtgärder enligt naturvårdslagen förhindra&lt;br&gt;att biotopen skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Länsstyrelsen anser således, i likhet med kommittén, att det inte&lt;br&gt;fordras någon lagstiftningsåtgärd som redan nu utvidgar strandskyddets&lt;br&gt;syfte i enlighet med vad som kommer att gälla enligt miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.7 Länsstyrelsen i Örebro län: Länstyrelsen har i yttrande över miljö-&lt;br&gt;balken avstyrkt att strandskydd även skall ha ett biotopskyddande syfte.&lt;br&gt;På grund härav kan övergångsbestämmelsen i 10 § utgå. Lst. anser att&lt;br&gt;det är tveksamt om bestämmelsen i 11 § behövs, byggnaderna finns&lt;br&gt;redan och används när balken träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.8 Länsstyrelsen i Kopparbergs län: För det fell gamla förordnanden&lt;br&gt;om undantag från strandskydd måste prövas om förordar länsstyrelsen&lt;br&gt;ett förenklat förfarande vid omprövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.9 Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Vad gäller byggnader, upp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förda med stöd av strandskyddsdispens, bör inte vaije ändring av an-&lt;br&gt;vändningssättet medföra att byggnaden kommer att strida mot den nya&lt;br&gt;miljöbalkens bestämmelser.---För husbehovstäkter har föreslagits en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergångsregel, att täkter som pågår vid föreskrifternas ikraftträdande&lt;br&gt;skall få pågå tills tillståndsfrågan avgjorts enligt miljöbalken, under&lt;br&gt;förutsättning att ansökan om tillstånd ingetts inom sex månader från&lt;br&gt;ikraftträdandet av föreskrifterna. Uttrycket &amp;quot;täkter som pågår&amp;quot; kan ge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tolkningssvårigheter och bör preciseras. Oavsett en sådan precisering,&lt;br&gt;kan befaras att åtskilliga fastighetsägare kommer att försöka ta ut så&lt;br&gt;mycket material som möjligt innan tilllståndsplikten träder i kraft och&lt;br&gt;därmed kan skador på naturen komma att uppstå. Möjligen skulle man&lt;br&gt;här kunna tänka sig en annan lösning, att en förutsättning för fortsatt&lt;br&gt;husbehovstäkt skall vara att man gjort en anmälan till länsstyrelsen om&lt;br&gt;planerad brytning, så att denna får möjlighet att kontrollera uttagen och&lt;br&gt;eventuellt meddela de föreskrifter som kan behövas från naturvårdssyn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.10 Länsstyrelsen i Västerbottens län: Det enklaste sättet att snabbt&lt;br&gt;åstadkomma en utvidgning av grunderna för strandskyddet torde vara att&lt;br&gt;införa ändringen i naturvårdslagen. Länsstyrelsen har i övrigt inget att&lt;br&gt;erinra mot lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.11 Österåkers kommun: Av förslaget ftamgår att övergångsbestäm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melserna i fråga om strandskyddet påverkar kommunernas fysiska pla-&lt;br&gt;nering genom att de förordnanden om inskränkning av strandskyddet&lt;br&gt;som länsstyrelsen beslutat om skall omprövas inom fem år från det&lt;br&gt;balken trätt ikraft. De förordnanden som inte hunnit omprövas skall&lt;br&gt;automatiskt upphävas vid övergångstidens slut. Vad gäller de dispenser&lt;br&gt;som kommunen medgivit vid bygglov inom strandskyddsområdet är be-&lt;br&gt;tänkandet otydligt.---Det är inte rimligt att förespråka en förändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av detta för att strandskyddet utökas till att även omfetta skydd för&lt;br&gt;livsbetingelserna på land och i vatten för växt- och djurlivet. I övrigt&lt;br&gt;delas utredningens uppfettning om de övergångsbestämmelser som skall&lt;br&gt;gälla vid införandet av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.12 Eskilstuna kommun: Strandskyddsbestämmelsema skärps i för-&lt;br&gt;slaget till miljöbalk och skall gälla också goda livsbetingelser på land&lt;br&gt;och i vatten för växt- och djurlivet. Äldre förordnanden om undantag&lt;br&gt;från strandskyddet föreslås nu bli upphävda om de inte omprövas inom&lt;br&gt;fem år från balkens ikraftträdande, vilket synes vara en bra konstruk-&lt;br&gt;tion. Det kan dock ifrågasättas om inte de nya strandskyddsbestämmel-&lt;br&gt;sema skulle införas i naturvårdslagen redan nu for att förhindra att&lt;br&gt;byggnader och anläggningar kommer till under mellantiden fram till&lt;br&gt;miljöbalkens ikraftträdande. Insikten om att de ekologiska värdena i&lt;br&gt;strandmiljöema måste skyddas finns ju redan, samtidigt som regelsyste-&lt;br&gt;met inte tillåter styrning i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.13 Mjölby kommun: De nya reglema om strandskydd bör tillämpas&lt;br&gt;omedelbart efter ikraftträdandet. Undantagen enligt äldre bestämmelser&lt;br&gt;bör kunna gälla under en övergångstid om maximalt tre år. Byggnader&lt;br&gt;och anläggningar skall få användas även efter ikraftträdandet. Om- och&lt;br&gt;tillbyggnader samt väsentligt ändrat användningssätt bör dock prövas&lt;br&gt;enligt de nya bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.14 Nässjö kommun: För att förhindra att alltför många utnyttjar den&lt;br&gt;äldre lagstiftningens mildare bedömningsgrunder fram till miljöbalkens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ikraftträdande,---vad angår 11 § lagförslaget---föreslår kommunen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att nuvarande naturvårdslag snarast ändras så att den även omfettar&lt;br&gt;skyddet av ekologiska värden vad gäller strandskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.15 Göteborgs kommun: Miljöbalkens förslag till strandskydd innebär&lt;br&gt;att inte enbart det rörliga friluftslivet skyddas utan även ekologiska&lt;br&gt;värden och biologisk mångfeld. I lagförslaget föreslås en övergångstid&lt;br&gt;på fem år beträffande strandskyddet. Det har därvid uppkommit fer-&lt;br&gt;hågor att byggnader och anläggningar under övergångstiden kan komma&lt;br&gt;att anläggas i strandområden som är ointressanta för det rörliga frilufts-&lt;br&gt;livet men som borde skyddas enligt det nya synsättet. För att förebygga&lt;br&gt;ett missbruk föreslår vi därför att naturvårdslagen skyndsamt ändras i&lt;br&gt;enlighet med de bestämmelser som kommer att gäla i den nya miljöbal-&lt;br&gt;ken. Kommunen har i övrigt ingen erinran mot den föreslagna lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.16 Borlänge kommun: Det är viktigt att strandskyddsbestämmelsema&lt;br&gt;ändras till förmån för miljöbalkens förslag redan 1 juli 1994, när&lt;br&gt;strandskyddet nu ses över. Fram till dess bör stor restriktivitet gälla för&lt;br&gt;dispenser från nuvarande strandskyddsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.17 Östersunds kommun: Med hänsyn till betydelsen för växt- och&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;djurlivet av de nya grunderna för strandskydd, vore det önskvärt att&lt;br&gt;samtliga förordnanden om undantag från strandskyddet kunde omprövas&lt;br&gt;före balkens ikraftträdande. Utredningen föreslår dock en femårig över-&lt;br&gt;gångstid för tidigare meddelade undantag.---Bestämmelser bör ome-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delbart införas i nuvarande naturvårdslagen så att reglema för strand-&lt;br&gt;skydd även beaktar kraven om goda livsbetingelser på land och i vatten&lt;br&gt;för växt- och djurlivet. På detta sätt kan miljöbalkens kommande regler&lt;br&gt;få genomslag vid balkens ikraftträdande 1995-07-01.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.18 Skellefteå kommun: Beträffande strandskyddet har en femårig&lt;br&gt;övergångstid tillskapats för att medge en omprövning av tidigare för-&lt;br&gt;ordnanden. Någon sådan generell omprövning kan inte vara motiverad.&lt;br&gt;Därav följer att någon övergångstid inte borde vara aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.19 Umeå kommun: Det föreslås att undantag från strandskyddet som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelats upphör att gälla 1 juli 2000 om omprövning inte skett dess-&lt;br&gt;förinnan. ---Enligt kommunen borde redan nu beslutade undantag få&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortsätta att gälla, inte minst med tanke på det tämligen meningslösa&lt;br&gt;arbete förslaget sannolikt leder till. Kommunen avstyrker därför denna&lt;br&gt;del av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.20 Svenska kommunförbundet: Vi motsätter oss bestämt övergångs-&lt;br&gt;bestämmelsen att förordnanden med undantag från strandskyddet som&lt;br&gt;fettats med stöd av nu gällande bestämmelser, och som inte hunnit&lt;br&gt;omprövas inom en femårsperiod efter den nya lagstiftningens ikraftträ-&lt;br&gt;dande, automatiskt bör upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.21 Lantbrukarnas Riksförbund, LRF: I ett avseende har LRF&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid en bestämd invändning mot vad som föresläs. Det gäller&lt;br&gt;förslaget i 18 § till övergångsreglering.---LRF har i sitt remissyttran-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de över betänkandet med förslag till miljöbalk på närmare anförda skäl&lt;br&gt;avstyrkt att tillståndsplikt införs för husbehovstäkter. Skulle gehör inte&lt;br&gt;vinnas för detta kan LRF inte godta vad Miljöskyddskommittén framlagt&lt;br&gt;under nämnda 18 §.---Sammanfattningsvis anser LRF att i första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hand bör gälla att täktverksamhet för husbehov som pågår när miljöbal-&lt;br&gt;ken träder i kraft skall få fortsätta som tidigare. Förbjuds fastighetsäga-&lt;br&gt;ren att bedriva täktverksamhet för husbehov ur befintliga fyndigheter,&lt;br&gt;alldeles oavsett om täktverksamheten hunnit påböijas eller inte vid&lt;br&gt;miljöbalkens ikraftträdande, kräver LRF att lagstiftningen tillförsäkrar&lt;br&gt;fastighetsägaren ersättning för hela den förlust förbudet förorsakar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.22 Miljö- och Hälsoskyddsljänstemannaforbundet, MHTF: MHTF&lt;br&gt;motsätter sig övergångsbestämmelser som innebär att tidigare meddela-&lt;br&gt;de förordnanden om undantag från strandskyddet skall omprövas inom&lt;br&gt;en period av fem år, och om så ej sker upphävs förordnandet automa-&lt;br&gt;tiskt. MHTF delar inte kommitténs uppfettning om den övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelse som innebär att det inte ska vara möjligt att bygga om eller&lt;br&gt;bygga till eller ändra användningssätt av en sådan anordning eller an-&lt;br&gt;läggning som fenns vid balkens ikraftträdande, om inte detta är förenligt&lt;br&gt;med balkens intentioner med strandskyddet. Att undanröja de förordnan-&lt;br&gt;den om undantag och de dispenser från strandskyddet, som meddelats&lt;br&gt;med stöd av nu gällande lagstiftning, med hänvisning till att de inte fullt&lt;br&gt;ut tillgodoser strandskyddets syften enligt miljöbalken är inte realistiskt.&lt;br&gt;Detta innebär stora ingrepp i enskilda människors liv och kan få stora&lt;br&gt;ekonomiska konsekvenser för såväl samhället som de enskilt berörda.&lt;br&gt;För kommunerna medför omprövningen av tidigare meddelade strand-&lt;br&gt;skyddsdispenser en arbetsbelastning som inte står i proportion till de&lt;br&gt;miljövinster som kan uppnås. Rent juridiskt tycks det av oss också&lt;br&gt;tveksamt att ha retroaktiv verkan av en ny bestämmelse. I övrigt delar&lt;br&gt;MHTF kommitténs uppfettning om de övergångsbestämmelser som skall&lt;br&gt;gälla vid införande av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Särskilda aktsamhetsregler&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;8.1 Mjölby kommun: Kommunen delar kommitténs uppfettning att&lt;br&gt;några övergångsbestämmelser ej är nödvändiga med undantag av&lt;br&gt;antagna renhållningsbestämmelser. Då nya renhållningsordningar kan&lt;br&gt;komma att kräva investeringar m.m. för kommunerna, bör gällande&lt;br&gt;bestämmelser kunna bestå under avsevärd tid, förslagsvis mellan fem&lt;br&gt;och tio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Svenska Kommunförbundet: En övergångsbestämmelse för att&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunala renhållningsordningar ska fortsätta gälla är inte behövlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att kommunerna, liksom staten beträffande förordningar m.m.,&lt;br&gt;istället måste se över och anpassa renhållningsordningama till den nya&lt;br&gt;lagstiftningens krav, om reformen verkligen ska ge en bättre överskåd-&lt;br&gt;lighet över regelverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Prövning och tillsyn m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;9.1 Lunds universitet: Universitetet finner det förvånande att kommit-&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;tén inte närmare reflekterat över de svårigheter det kan föra med sig att&lt;br&gt;ha olika intervall mellan omprövningar av olika verksamheter, beroende&lt;br&gt;på om de omfettas av EG-direktiv eller ej. Vad gäller t.ex. for de&lt;br&gt;verksamheter som nyligen fått ett tillstånd som enligt gällande regler&lt;br&gt;gäller i tio år, men som, då (om) EES- avtalet träder i kraft skall&lt;br&gt;omprövas efter fyra år? EG-direktiven innehåller i stor utsträckning&lt;br&gt;detaljregler för olika typer av föroreningar, medan svenska tillståndsbe-&lt;br&gt;slut gäller verksamhaten som sådan. Hur löser man samordningsfrågor-&lt;br&gt;na i fell där reglema överlappar varandra?---Även på denna punkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framstår kommitténs förslag som ofullständigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 Länsstyrelsen i Kristiandstads län: I specialmotiveringen s. 72&lt;br&gt;sägs att ett stort antal lagar måste ändras till följd av att miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande och att viktigast härvid blir anpassningen av vattenlagen.&lt;br&gt;---Länsstyrelsen vill påtala behovet av att vattenlagens tillsynsföre-&lt;br&gt;skrifter samtidigt ses över, så att möjligheter tillskapas för länstyrelsen&lt;br&gt;som tillsynsmyndighet att utföra en effektiv tillsyn utan orimliga&lt;br&gt;resursinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: Utöver 13 och 15 §§&lt;br&gt;promulgationslagen saknas bestämmelser rörande vilka materiella&lt;br&gt;bestämmelser som skall tillämpas i ärenden som anhängiggjorts före&lt;br&gt;miljöbalkens ikraftträdande men som inte dessförinnan slutligt avgjorts.&lt;br&gt;Av allmänna förvaltningsrättsliga grundsatser har ansetts följa att&lt;br&gt;bestämmande för vilka förvaltningsrättsliga regler - avseende både&lt;br&gt;förfarandet och prövning i sak - som skall tillämpas i ett mål eller&lt;br&gt;ärende som regel är vilka föreskrifter som är i kraft när prövningen&lt;br&gt;sker (se RÅ 1988 ref. 132). Detta medför att en överprövande instans&lt;br&gt;kan nödgas tillämpa helt andra regler än dem som underinstansen lagt&lt;br&gt;till grund for sin bedömning. En sådan ordning kan i vissa situationer&lt;br&gt;vara olämplig och bryter ju mot instansondningens princip. Det är&lt;br&gt;således viktigt att det i promulgationslagen tas in bestämmelser som&lt;br&gt;reglerar denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 Uppsala kommun: I samband med miljöbalkens ikraftträdande är&lt;br&gt;det troligt att vissa verksamheter vars tillståndsprövning då är aktuella&lt;br&gt;hos tillståndsmyndigheter kommer att föredra att bli tillståndsprövade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt nu gällande lag. Kommunen efterlyser ett förtydligande av enligt Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;vilken lagstiftning dessa verksamheters tillstånd skall bedömas. - - - Bilaga 10&lt;br&gt;Kommunen delar miljöskyddskommitténs förhoppning om att före-&lt;br&gt;skrifter som klarlägger ansvarsfördelningen mellan stat och kommun&lt;br&gt;kommer att ha meddelats senast vid tidpunkten för miljöbalkens ikraft-&lt;br&gt;trädande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 Eskilstuna kommun: Kommunen tillstyrker också att förelägganden&lt;br&gt;och förbud som tillsynsmyndigheter meddelat före balkens ikraftträdan-&lt;br&gt;de fortsätter att gälla också i tiden därefter, utan att tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;behöver vidta några åtgärder. Om så inte vore fellet skulle det vålla&lt;br&gt;stort merarbete i den kommunala miljöskyddstillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.6 Mjölby kommun: Förelägganden och förbud som meddelats med&lt;br&gt;stöd av äldre rätt bör kunna tillämpas även efter ikraftträdandet. Dock&lt;br&gt;bör omprövning ske successivt med anpassning till miljöbalken. Själv-&lt;br&gt;fallet skall förelägganden och förbud, som ej är förenliga med miljöbal-&lt;br&gt;kens bestämmelser, kunna upphävas omedelbart efter ikraftträdandet,&lt;br&gt;efter initiativ från berörd part eller tillsynsmyndighet. Överklaganden av&lt;br&gt;beslut, som meddelats enligt äldre bestämmelser, bör kunna fullföljas&lt;br&gt;enligt miljöbalkens nya forferanderegler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.7 Malmö kommun: Kommunen delar självklart uppfattningen att&lt;br&gt;tillsynsverksamheten måste kunna fortsätta ostörd i samband med&lt;br&gt;balkens ikraftträdande. De regler som föreslås bedöms kunna uppfylla&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.8 Halmstads kommun: Kommunen anser att det är stort behov, att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det i en övergångsbestämmelse regleras när inte prövade tillståndsplikti-&lt;br&gt;ga verksamheter senast ska vara prövade.---Det tål att påpekas med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skärpa att föreskrifter som klarlägger ansvarsfördelningen mellan stat&lt;br&gt;och kommuner måste komma i god tid innan balken träder i kraft. Det&lt;br&gt;är av synnerlig vikt för att en rimlig planering ska kunna ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.9 Svenska kommunförbundet: Vi godtar i princip de föreslagna&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna till femte avdelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.10 &amp;nbsp;Sveriges akademikers centralorganisation, SACO/Sveriges&lt;br&gt;naturvetareförbund: Vi delar uppfettningen att tillsynsverksamheten&lt;br&gt;måste kunna fortsätta ostörd i samband med balkens ikraftträdande. De&lt;br&gt;regler som föreslås bedöms kunna uppfylla detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Sanktioner&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 Länsstyrelsen i Malmöhus län: Förslaget angående sanktioner är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följdriktigt enligt huvudregeln om att en avkriminalisering även träffar&lt;br&gt;sådana förseelser, vilka begåtts före det att avkriminaliseringen trädde i&lt;br&gt;kraft. De överträdelser som berörs här, bör dock i princip inte betraktas&lt;br&gt;som mer godtagbara nu än tidigare.---Förslaget kan i denna del i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergångsskedet leda till oönskade konsekvenser eftersom en förseelse&lt;br&gt;enligt ex.vis miljöskyddslagen vare sig kan föranleda straff eller fångas&lt;br&gt;av upp sanktionsavgift. Detta med tanke på att de gamla reglema om&lt;br&gt;miljöskyddsavgift fortfarande skall gälla och att dessa har visat sig vara&lt;br&gt;ett i praktiken ohanterligt instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;Mjölby kommun: Straffrättsliga sanktioner liksom balkens&lt;br&gt;bestämmelser om miljöskyddsavgifter skall ej tillämpas med retroaktiv&lt;br&gt;verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 Svenska kommunförbundet: Vi anser liksom kommittén att det är&lt;br&gt;viktigt att förebygga osäkerhet huruvida de föreslagna bestämmelserna&lt;br&gt;om miljöskyddsavgift äger tillämpning på överträdelser som ägt rum&lt;br&gt;före lagstiftningens ikraftträdande. Det behövs därför en klarläggande&lt;br&gt;bestämmelse om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 Sveriges industriförbund och Svenska arbetsgivareföreningen:&lt;br&gt;På s. 73 st. 3 behandlas frågan om straffsanktionering i Miljöbalken av&lt;br&gt;föreskrifter meddelade med stöd av äldre bestämmelser. Organisationer-&lt;br&gt;na har viss förståelse för kommitténs ställningstaganden men finner det&lt;br&gt;mycket tveksamt om 8 kap. 7 § RF kan ges den tolkning kommittén&lt;br&gt;förespråkar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 Tjänstemännens centralorganisation, TCO: TCO anser i detta&lt;br&gt;sammanhang att brott mot miljölagen idag inte beivras på det sätt som&lt;br&gt;vore önskvärt. Uppenbara lagöverträdelser leder mycket sällan till&lt;br&gt;fallande domar eller bötesbelopp. Åklagare tar mycket sällan upp&lt;br&gt;miljöärenden och domstolarna utdömer oftast mycket lindriga straff&lt;br&gt;även vid allvarliga brott. Kompetens hos både åklagare och domstolar&lt;br&gt;beträffande miljöärenden måste öka. I anslutning till införande av den&lt;br&gt;nya miljöbalken borde därför en satsning av kompetensuppbyggnad&lt;br&gt;beträffande miljölagama göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Ersättning och skadestånd&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 Jordbruksverket: Verket delar kommitténs uppfettning i fråga om&lt;br&gt;ersättning vid vägrat tillstånd till pågående husbehovstäkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 Mjölby kommun: Frågor om rätt till ersättning och skadestånd&lt;br&gt;bör kunna prövas såväl enligt äldre rätt som enligt miljöbalkens be-&lt;br&gt;stämmelser vad avser beslut, som fettats före ikraftträdandet, eller när&lt;br&gt;skadefellet är en följd av störning som upphört före ikraftträdandet.&lt;br&gt;Därvid bör det gynnsammaste ekonomiska utfellet vara avgörande for&lt;br&gt;den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 Svenska kommunförbundet: Vi delar kommitténs uppfettning att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det är naturligt att ftågor om rätt till ersättning och inlösenbedöms&lt;br&gt;enligt äldre lag, när ersättningen grundas på beslut före den nya&lt;br&gt;lagstiftningens ikraftträdande.---Förbundet delar kommitténs upp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fettning att markinnehavaren i fell då han vägras tillstånd till fortsatt&lt;br&gt;pågående husbehovstäkt ska ha rätt till ersättning. Vi anser att det är&lt;br&gt;viktigt att den allmänna rättsgrundsatsen, att den lag ska tillämpas som&lt;br&gt;gällde vid den tidpunkt när en skada inträffade, också gäller för mil-&lt;br&gt;jöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 Mi^jöskadeförsäkringsutredningen: Delar, på av Miljöskydds-&lt;br&gt;kommittén anförda skäl, uppfattningen att lagen om införande av&lt;br&gt;miljöbalken bör innehålla en övergångsbestämmelse om att bestämmel-&lt;br&gt;serna i 29 kap. inte skall tillämpas, även om ett skadefell har inträffat&lt;br&gt;efter balkens ikraftträdande, om skadan är en följd av en störning som&lt;br&gt;har upphört före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 47010, Stockholm 1994&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag till miljöbalk &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i Sveriges rikes lag skall efter&lt;br&gt;utsökningsbalken införas en ny balk, benämnd miljöbalk, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRSTA AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. Mål och grundläggande principer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Miljöbalken innehåller föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hushållning med mark, vatten och andra naturresurser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. naturvård,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skydd för hälsan och miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna balk gäller inte för frågor som regleras i lagen (1994:000) om&lt;br&gt;genetiskt modifierade organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om arbetsmiljön gäller arbetsmiljölagen (1977:1160) i den&lt;br&gt;utsträckning en firåga har reglerats med stöd av den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Syftet med miljöbalken är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skapa förutsättningar för en på lång sikt hållbar utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skydda mark, vatten och luft mot föroreningar och andra störningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som kan vålla skada på tillståndet i miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skydda människor och natur mot störningar i miljön som kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förorsaka skada eller olägenhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vårda och bevara den biologiska mångfelden och kulturmiljöer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. främja hushållning med mark, vatten och naturresurser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. främja återanvändning och återvinning av material,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. främja hushållning med energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Det är en angelägenhet för envar att verka för det syfte som anges&lt;br&gt;i2§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Naturen är i den utsträckning som följer av allemansrätten&lt;br&gt;tillgänglig för alla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Möjligheterna att utvinna energi ur fömybara energikällor och&lt;br&gt;förbrukade varor skall fortlöpande beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 11-13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna aktsamhetsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet som kan&lt;br&gt;komma i konflikt med det syfte som anges i 2 § skall i den utsträckning&lt;br&gt;som ftamgår av 9 - 16 kap. iaktta de allmänna aktsamhetsreglema i 7 -&lt;br&gt;12 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Skador och olägenheter som kan drabba människan, miljön eller&lt;br&gt;naturen skall förebyggas och skaderisker skall undanröjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Den som bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet skall vidta de&lt;br&gt;skyddsåtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan&lt;br&gt;fordras för att hindra eller motverka att verksamheten medför skada&lt;br&gt;eller olägenhet. Om verksamheten har medfört skada eller olägenhet,&lt;br&gt;skall sådana åtgärder vidtas som behövs för att avhjälpa skadan eller&lt;br&gt;olägenheten. En sådan skyldighet att avhjälpa skadan kvarstår även efter&lt;br&gt;det att verksamheten har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet skall skaffa&lt;br&gt;sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa, miljön&lt;br&gt;och naturen mot skada eller olägenhet samt för att främja&lt;br&gt;återanvändning och återvinning av material och hushållning med mark&lt;br&gt;och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som yrkesmässigt bedriver eller ämnar bedriva verksamhet&lt;br&gt;skall tillämpa bästa möjliga teknik för att skydda människors hälsa,&lt;br&gt;miljön och naturen mot skada eller olägenhet samt för att främja&lt;br&gt;återanvändning och återvinning av material och en hållbar hushållning&lt;br&gt;med mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om det är till påtaglig fördel för människors hälsa, miljön eller&lt;br&gt;naturen, skall den som bedriver en verksamhet undvika en sådan kemisk&lt;br&gt;produkt eller en sådan vara som innehåller eller har behandlats med en&lt;br&gt;kemisk produkt som kan ersättas med en mindre riskabel kemisk&lt;br&gt;produkt eller vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Bestämmelserna i 7 - 11 §§ skall tillämpas i den utsträckning det&lt;br&gt;är ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag som det är fråga om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANDRA AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållning med mark och vatten m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 kap. Hushållningsbestämmelsemas tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Bestämmelserna i 3, 4, 6 och 8 kap. skall också tillämpas enligt vad&lt;br&gt;som är föreskrivet i plan- och bygglagen (1987:10), vattenlagen&lt;br&gt;(1983:291), lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, väglagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1971:948), lagen (1902:71 s.l), innefattande vissa bestämmelser om Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;elektriska anläggningar, lagen (1978:160) om vissa rörledningar, Bilaga 11&lt;br&gt;luftfartslagen (1957:297), minerallagen (1991:45), lagen (1966:314) om&lt;br&gt;kontinentalsockeln, lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och&lt;br&gt;avlysning av allmän farled och allmän hamn och lagen (1992:1140) om&lt;br&gt;Sveriges ekonomiska zon.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. Grundläggande hushållningsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Mark- och vattenområden skall användas for det eller de ändamål&lt;br&gt;för vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och&lt;br&gt;läge samt de behov som kan finnas. Företräde skall ges sådan&lt;br&gt;användning som medför en från ekologisk, social och&lt;br&gt;samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning med mark och&lt;br&gt;vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vid tillämpning av denna balk gäller att för lokalisering av en&lt;br&gt;verksamhet skall väljas en sådan plats som är lämplig med hänsyn till&lt;br&gt;syftet med balken och bestämmelserna i detta kapitel samt föreskrifterna&lt;br&gt;i 4 och 6 kap. Lokaliseringen skall utan att det innebär en oskälig&lt;br&gt;kostnad medverka till att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och&lt;br&gt;olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om ett område enligt 7-11 §§ är av riksintresse för flera oförenliga&lt;br&gt;ändamål, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på lämpligaste&lt;br&gt;sätt främjar en långsiktigt god hushållning med mark och vatten.&lt;br&gt;Behövs området eller en del av detta for en anläggning för totalförsvaret&lt;br&gt;skall försvarsintresset ges företräde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt första stycket får inte strida mot föreskrifterna i 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt&lt;br&gt;är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall&lt;br&gt;så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan påverka&lt;br&gt;områdenas karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk&lt;br&gt;synpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan skada&lt;br&gt;naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Jord- och skogsbruk är näringar av nationell betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller&lt;br&gt;anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga sam-&lt;br&gt;hällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän&lt;br&gt;synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsmark som har betydelse för skogsnäringen skall så långt möjligt&lt;br&gt;skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra ett rationellt&lt;br&gt;skogsbruk. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen eller&lt;br&gt;yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot&lt;br&gt;åtgärder som påtagligt kan försvåra näringarnas bedrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse för rennäringen eller yrkesfisket skall&lt;br&gt;skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt&lt;br&gt;på grund av områdenas natur- eller kulturvärden eller med hänsyn till&lt;br&gt;friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan&lt;br&gt;påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för&lt;br&gt;friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse för natur- eller kulturmiljövården&lt;br&gt;eller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller&lt;br&gt;material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan&lt;br&gt;försvåra utvinningen av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är&lt;br&gt;av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anlägg-&lt;br&gt;ningar för industriell produktion, energiproduktion, energidistribution,&lt;br&gt;kommunikationer, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt&lt;br&gt;möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten&lt;br&gt;eller utnyttjandet av sådana anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse för anläggningar som avses i första&lt;br&gt;stycket skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkom-&lt;br&gt;sten eller utnyttjandet av anläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret&lt;br&gt;skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt motverka&lt;br&gt;totalförsvarets intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Områden som är av riksintresse på grund av att de behövs for&lt;br&gt;totalförsvarets anläggningar skall skyddas mot åtgärder som kan&lt;br&gt;påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 kap. Särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i&lt;br&gt;landet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § De områden som anges i 2-6 §§ är, med hänsyn till de natur- och&lt;br&gt;kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse.&lt;br&gt;Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i&lt;br&gt;dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-6 §§ och om det&lt;br&gt;kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och&lt;br&gt;kulturvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta kapitel utgör inte hinder för att utveckla&lt;br&gt;befintliga tätorter eller det lokala näringslivet eller för att utföra&lt;br&gt;anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det finns särskilda skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgör bestämmelserna inte heller hinder för anläggningar för utvinning&lt;br&gt;av sådana fyndigheter av ämnen eller material som avses i 3 kap. 9 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Inom följande områden skall turismens och friluftslivets, främst det&lt;br&gt;rörliga friluftslivets, intressen särskilt beaktas vid bedömningen av&lt;br&gt;tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet och skärgården i Bohuslän från riksgränsen mot Norge&lt;br&gt;till Lysekil&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet i Halland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kullaberg och Hallandsåsen med angränsande kustområden&lt;br&gt;Kustområdet i Skåne från Ömahusen söder om Skillinge till Åhus&lt;br&gt;Kustområdena och skärgårdarna i Småland och Östergötland från&lt;br&gt;Oskarshamn till Arkösund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdena och skärgårdarna i Södermanland och Uppland från&lt;br&gt;Oxelösund till Herräng och Singö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet och skärgården i Ångermanland från Storfjärden vid&lt;br&gt;Ångermanälvens mynning till Skagsudde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kustområdet och skärgården i Norrbotten från Bondöfjärden till riks-&lt;br&gt;gränsen mot Finland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Öland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjö- och åslandskapet vid Romeleåsen i Skåne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsnen med öar och strandområden och områdena söder därom utmed&lt;br&gt;Mörrumsån och vid sjön Mien till Pukaviksbukten och Listerlandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vänern med öar och strandområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vättern med öar och strandområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tiveden med områdena vid sjön Unden och sjön Viken samt området&lt;br&gt;utmed Göta kanal mellan Karlsborg och Sjötorp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området Dalsland - Nordmarken från Mellerud och sjön Ånimmen&lt;br&gt;vid Vänern till sjösystemet från Dals-Ed i söder till Årjäng och&lt;br&gt;Östervallskog i norr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fryksdalen från Kil till Torsby samt området utmed övre delen av&lt;br&gt;Klarälven inom Torsby kommun&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mälaren med öar och strandområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området Malingsbo - Kloten mellan Storå, Kopparberg,&lt;br&gt;Smedjebacken och Skinnskatteberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området utmed Dalälven från Avesta till Skutskär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Siljan och Orsasjön med öar och strandområden samt området utmed&lt;br&gt;Oreälven, sjön Skattungen och Oresjön med området söder därom över&lt;br&gt;Gulleråsen och Boda till Rättvik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området utmed Ljusnan från Färila till Bergvik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vindelådalen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällvärlden från Transtrandsfjällen i söder till Treriksröset med&lt;br&gt;undantag för de fjällområden som anges i 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Inom kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot&lt;br&gt;Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till&lt;br&gt;Arkösund och i Ångermanland från Storfjärden vid Ångermanälvens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mynning till Skagsudde samt på Öland får anläggningar som avses i Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;5 kap. 1 § första stycket inte komma till stånd. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Inom kustområdena och skärgårdarna från Brofjorden till&lt;br&gt;Simpevarp och från Arkösund till Forsmark, utmed Gotlands kust, på&lt;br&gt;Östergam och Storsudret på Gotland samt på Fårö får fritidsbebyggelse&lt;br&gt;komma till stånd endast i form av kompletteringar till befintlig&lt;br&gt;bebyggelse. Om det finns särskilda skäl får dock annan fritidsbebyg-&lt;br&gt;gelse komma till stånd, företrädesvis sådan som tillgodoser det rörliga&lt;br&gt;friluftslivets behov eller avser enkla fritidshus i närheten av de stora&lt;br&gt;tätortsregionema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom områden som avses i första stycket får anläggningar som avses&lt;br&gt;i 5 kap. 1 § första stycket 1-7 och 10-11 komma till stånd endast på&lt;br&gt;platser där anläggningar som skall prövas enligt 5 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket redan finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Inom fjällområdena Långfjället-Rogen, Sylama-Helags, Skäcker-&lt;br&gt;fjällen, Burvattnet, Hotagsfjällen, Frostviken-Borgafjällen, Marsfjällen-&lt;br&gt;Vardofjällen, Artfjället, Tärna-Vindelfjällen, Sarek-Mavas, Kebnekaise-&lt;br&gt;Sjaunja, Rostu och Pessinki får bebyggelse och anläggningar komma till&lt;br&gt;stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofesta befolkningen,&lt;br&gt;den vetenskapliga forskningen eller det rörliga friluftslivet. Andra&lt;br&gt;åtgärder inom områdena får vidtas endast om det kan ske utan att&lt;br&gt;områdenas karaktär påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning for&lt;br&gt;kraftändamål får inte utföras i nationalälvama Tomeälven, Kalixälven,&lt;br&gt;Piteälven och Vindelälven med tillhörande vattenområden samt i föl-&lt;br&gt;jande vattenområden:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Dalälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Västerdalälven uppströms&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hummelforsen och Österdalälven uppströms&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Trängslet I Ljusnan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ljungan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Voxnan uppströms Vallhaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ljungan uppströms Storsjön samt Gimån&lt;br&gt;uppströms Holmsjön&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Indalsälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Åreälven, Ammerån, Storån-Dammån samt&lt;br&gt;Hår kan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Ångermanälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lejarälven, Storån uppströms Klumpvattnet,&lt;br&gt;Långselån-Rörströmsälven, Saxån, Ransarån&lt;br&gt;uppströms Ransam samt Vojmån uppströms&lt;br&gt;Vojmsjön&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Vapstälven&lt;br&gt;Moälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lögdeälven&lt;br&gt;Öreälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Umeälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tämaån, Giijesån och Juktån uppströms&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjosoken&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Sä varån&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Skellefteälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;källflödena uppströms Sädvajaure respektive Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riebnes samt Malån &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Byskeälven&lt;br&gt;Åbyälven&lt;br&gt;I Luleälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stora Luleälven uppströms Akkajaure, Lilla&lt;br&gt;Luleälven uppströms Skalka och Tjaktja-&lt;br&gt;jaure samt Pärlälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Råneälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bräkneån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mörrumsån&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fylleån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Enningdalsälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Enningdalsälven uppströms riksgränsen till&lt;br&gt;Norge&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Vattenkraftverk samt vattenreglering eller vattenöverledning för kraft-&lt;br&gt;ändamål får inte heller utföras i följande älvsträckor:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Klarälven&lt;br&gt;I Dalälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;sträckan mellan Höljes och Edebäck&lt;br&gt;Västerdalälven nedströms Skiffsforsen samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dalälven nedströms Näs bruk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Ljusnan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;sträckan mellan Hede och Svegsjön samt&lt;br&gt;sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöama&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Ljungan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;sträckan mellan Havem och Holmsjön samt&lt;br&gt;sträckan nedströms Viforsen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I Indalsälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Ängermanälven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Umeälven&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Långan nedströms Landösjön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Faxälven mellan Edsele och Helgumsjön&lt;br&gt;Tämaforsen mellan Stor-Laisan och Gäuta&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller inte vattenföretag som förorsakar&lt;br&gt;endast obetydlig miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap. Tillåtlighetsprövning av stora anläggningar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Följande slag av nya anläggningar får inte uppföras utan tillstånd&lt;br&gt;av regeringen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. massafabriker och pappersbruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fabriker för raffinering av råolja eller för tung petrokemisk pro-&lt;br&gt;duktion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fabriker för framställning av baskemikalier eller gödselmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. cementfabriker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen&lt;br&gt;enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för&lt;br&gt;att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för&lt;br&gt;framställning av kärnbränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. förbränningsanläggningar om anläggningen har en tillförd effekt&lt;br&gt;om minst 200 megawatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. gruppstationer för vindkraft med tre eller flera vindkraftsaggregat&lt;br&gt;med en sammanlagd uteffekt av minst 10 megawatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. anläggningar för lagring av minst 50 miljoner normalkubikmeter&lt;br&gt;naturgas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. anläggningar för behandling av miljöferligt avfell om huvuddelen&lt;br&gt;av det avfell som avses bli behandlat i anläggningen härrör från andra&lt;br&gt;inrättningar och mer än 10 000 ton miljöferligt avfell årligen förbränns&lt;br&gt;eller på annat sätt slutligt omhändertas vid anläggningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de&lt;br&gt;områden som anges i 4 kap. 5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd av regeringen krävs också i fråga om verksamhet eller&lt;br&gt;åtgärd som består i att bygga plattformar som är avsedda att användas&lt;br&gt;vid utvinning av olja eller gas inom havsområden och for att ankra eller&lt;br&gt;förtöja sådana plattformar for reparation, ombyggnad eller av annan&lt;br&gt;anledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om en anläggning, en verksamhet eller annan åtgärd, som inte&lt;br&gt;omfettas av kravet på tillstånd enligt 1 §, kan antas få betydande&lt;br&gt;omfettning eller bli av ingripande beskaffenhet, får regeringen i ett visst&lt;br&gt;fell förbehålla sig prövningen i fråga om tillstånd till anläggningen eller&lt;br&gt;åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga myndigheter som får kännedom om anläggningar,&lt;br&gt;verksamheter eller åtgärder som avses i första stycket skall underrätta&lt;br&gt;regeringen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringens beslut i fråga om tillstånd enligt 1 eller 2 § är&lt;br&gt;bindande för andra myndigheters prövning enligt denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen vid prövning enligt första stycket lämnar tillstånd till&lt;br&gt;en anläggning, en verksamhet eller en åtgärd kan regeringen meddela&lt;br&gt;särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen samt göra&lt;br&gt;tillståndet beroende av att saken inom viss tid fullföljs genom ansökan&lt;br&gt;om prövning enligt 13 kap. om miljöferlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Regeringen får lämna tillstånd till en anläggning, en verksamhet&lt;br&gt;eller en åtgärd som avses i 1 eller 2 § bara om hinder inte möter på&lt;br&gt;grund av de aktsamhetsregler som gäller för verksamheten och&lt;br&gt;föreskrifter i 1, 3, 4 eller 6 kap. samt med hänsyn till att allmänna&lt;br&gt;planeringssynpunkter iakttas och att kommunfullmäktige har tillstyrkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om en anläggning som sägs i 1 § första stycket 6, om den&lt;br&gt;avser mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kämavfell,&lt;br&gt;eller en anläggning som sägs i 1 § första stycket 7, 8, 9 eller 10 får,&lt;br&gt;om det fiån nationell synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen&lt;br&gt;kommer till stånd, regeringen lämna tillstånd till anläggningen även om&lt;br&gt;kommunfullmäktige inte har tillstyrkt detta. Vad nu sagts gäller inte,&lt;br&gt;om en lämplig plats för anläggningen anvisats inom annan kommun som&lt;br&gt;kan antas godta en placering där eller, i annat fell, om en annan plats&lt;br&gt;bedöms vara lämpligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det finns särskilda skäl, får regeringen i ett visst fell medge&lt;br&gt;undantag från kravet på prövning enligt 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap. Miljökvatitetsnormer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen får för vissa geografiska områden eller hela landet&lt;br&gt;meddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller naturen i&lt;br&gt;övrigt (miljökvalitetsnormer) om det behövs för att varaktigt skydda&lt;br&gt;människors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador på eller&lt;br&gt;olägenheter för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta till en myndighet att meddela&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer i den utsträckning som det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;Sveriges av riksdagen godkända åtaganden enligt avtalet om Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Miljökvalitetsnormema skall utgå från de störningsnivåer som&lt;br&gt;människor kan utsättas för utan fara för olägenheter av betydelse eller&lt;br&gt;som miljön eller naturen kan belastas med utan fera för påtagliga&lt;br&gt;olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljökvalitetsnormer skall ange&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillåten förekomst i mark, vatten, luft eller naturen i övrigt av&lt;br&gt;kemiska eller biotekniska produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillåten förekomst i mark, vatten, luft eller naturen i övrigt av&lt;br&gt;någon viss organism som kan tjäna till ledning för bedömningen av&lt;br&gt;tillståndet i miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tillåten nivå för buller, skakning, ljus, strålning eller annan sådan&lt;br&gt;störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Föreskrifter enligt 1 § skall beaktas av myndigheter och kommuner&lt;br&gt;vid planering, vid prövning av tillståndsärenden, vid tillsyn och när&lt;br&gt;föreskrifter meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det behövs för att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas skall ett&lt;br&gt;åtgärdsprogram upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett åtgärdsprogram skall upprättas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. av en kommun, om miljökvalitetsnormens räckvidd är begränsad&lt;br&gt;till kommunens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. av länsstyrelsen, om en miljökvalitetsnorm gäller vissa kommuner&lt;br&gt;i ett län, 3. i övriga fell av regeringen eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område inte kan&lt;br&gt;uppfyllas, därför att miljön påverkas av en verksamhet som ligger&lt;br&gt;utanför detta område, skall regeringen eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer upprätta ett åtgärdsprogram för hela det område där&lt;br&gt;störningar förekommer som påverkar möjligheten att uppfylla normen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett åtgärdsprogram skall anges vilka åtgärder som bör vidtas för att&lt;br&gt;uppfylla en miljökvalitetsnorm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det kan antas att en miljökvalitetsnorm inte kan uppfyllas, är&lt;br&gt;kommunen skyldig att utföra de kontrollmätningar som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;meddela närmare föreskrifter om mätmetoder och redovisning av Bilaga 11&lt;br&gt;mätresultat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 kap. Planer och planeringsunderlag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § I ett mål eller ärende enligt denna balk som berör frågor om hus-&lt;br&gt;hållning med mark och vatten skall den handläggande myndigheten se&lt;br&gt;till att sådana planer enligt plan- och bygglagen (1987:10) och sådant&lt;br&gt;planeringsunderlag som behövs for att belysa hushållningsfrågan finns&lt;br&gt;tillgängliga i målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om myndigheten begär det, är kommunen skyldig att tillhandahålla&lt;br&gt;planer enligt plan- och bygglagen samt planeringsunderlaget till dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall ställa samman utredningar, program och annat&lt;br&gt;planeringsunderlag som har betydelse for hushållningen med naturre-&lt;br&gt;surser i länet och som finns hos statliga myndigheter. Länsstyrelsen är&lt;br&gt;skyldig att på begäran tillhandahålla sådant planeringsunderlag åt&lt;br&gt;kommuner och myndigheter som skall tillämpa denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen får i ett visst fell besluta att en eller flera kommuner&lt;br&gt;skall redovisa till regeringen eller någon annan myndighet hur kommu-&lt;br&gt;nen i sin planering enligt plan- och bygglagen (1987:10) avser att&lt;br&gt;genomföra ett åtgärdsprogram enligt 6 kap. 4 § eller annars uppfylla&lt;br&gt;miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. eller tillgodose ett intresse som rör&lt;br&gt;hushållningen med mark och vatten. Statliga myndigheter skall anmäla&lt;br&gt;till regeringen om det uppkommer behov av sådan redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap. Mijjökonsekvensbeskrivningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan for en&lt;br&gt;verksamhet eller annan åtgärd som kräver tillstånd enligt vad som följer&lt;br&gt;av denna balk eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får genom föreskrifter medge undantag från skyldigheten&lt;br&gt;att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen får föreskriva att det i ärenden enligt någon av de lagar&lt;br&gt;som anges i 2 kap. 1 § skall upprättas en miljökonsekvensbeskrivning.&lt;br&gt;Därvid gäller vad som sägs i detta kapitel, om inget annat har&lt;br&gt;föreskrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som är skyldig att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning&lt;br&gt;enligt vad som följer av detta kapitel skall på lämpligt sätt samråda med&lt;br&gt;de statliga myndigheter, kommuner, organisationer och enskilda som&lt;br&gt;kan ha ett intresse i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En miljökonsekvensbeskrivning skall möjliggöra en samlad bedöm-&lt;br&gt;ning av den inverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen&lt;br&gt;med mark och vatten och annan resurshushållning som den planerade&lt;br&gt;anläggningen, hanteringen eller åtgärden kan medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En miljökonsekvensbeskrivning skall, i den utsträckning det kan&lt;br&gt;behövas, möjliggöra en bedömning enligt 4 § för det fellet att&lt;br&gt;anläggningen, hanteringen eller åtgärden kommer till stånd på annan&lt;br&gt;plats eller i annan utformning än som planeras liksom för det fellet att&lt;br&gt;någon förändring inte genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En miljökonsekvensbeskrivning skall bekostas av den som ansvarar&lt;br&gt;för anläggningen eller hanteringen eller som skall vidta åtgärden i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TREDJE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvård&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 kap. Skydd för naturområden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nationalpark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Mark som tillhör staten kan avsättas till nationalpark i syfte att&lt;br&gt;bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess&lt;br&gt;naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om vård och förvaltning av nationalparker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturreservat och naturvårdsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ett naturområde kan av länsstyrelsen förklaras som naturreservat&lt;br&gt;eller naturvårdsområde för att bevara värdefull natur eller till skydd för&lt;br&gt;växt- och djurlivet, for att tillgodose behoven av områden för friluftsliv&lt;br&gt;eller av andra särkilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsformen naturreservat skall väljas om de åtgärder som behövs&lt;br&gt;for att uppnå syftet med skyddet leder till att pågående markanvändning&lt;br&gt;försvåras avsevärt inom ett område. Markägaren har då rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning enligt vad som ftamgår av 23 kap. I övriga fell skall skyddsformen&lt;br&gt;naturvårdsområde väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I ett beslut om att bilda naturreservat eller naturvårdsområde skall&lt;br&gt;grunden for beslutet anges. I en skötselplan, som skall fogas till&lt;br&gt;beslutet, skall anges de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå syftet&lt;br&gt;med skyddet. I beslutet skall också anges de inskränkningar i rätten att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förfoga över eller nyttja fastigheter som behövs for att uppnå syftet med&lt;br&gt;skyddet. Om det senare visar sig behövas nya grunder eller ytterligare&lt;br&gt;inskränkningar får länsstyrelsen meddela beslut om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Om det behövs för att tillgodose ändamålet med ett naturreservat,&lt;br&gt;får länsstyrelsen förplikta ägaren att tåla sådana intrång som att det&lt;br&gt;inom området&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;anläggs vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor,&lt;br&gt;tältplatser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;företas gallring, röjning, slåtter, plantering, avspärrning eller&lt;br&gt;liknande åtgärder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bereds tillträde till mark för allmänheten där den annars inte skulle&lt;br&gt;ha rätt att vistas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. genomförs undersökningar av djur- och växtarter samt mark- och&lt;br&gt;vattenförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § När en fråga om att bilda en nationalpark, ett naturreservat eller ett&lt;br&gt;naturvårdsområde har väckts, får länsstyrelsen för en viss tid, högst tre&lt;br&gt;år, meddela förbud mot att utan tillstånd vidta sådana åtgärder som&lt;br&gt;berör det tilltänkta skyddsområdet och strider mot syftet med det&lt;br&gt;tilltänkta skyddet. Om det finns särskilda skäl får förbudet förlängas till&lt;br&gt;att gälla i ytterligare högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Länsstyrelsen får helt eller delvis upphäva beslut enligt 3-6 §§, om&lt;br&gt;det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får i särskilda fell medge undantag från föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats för ett naturreservat eller ett naturvårdsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut enligt första eller andra stycket meddelas för att lämna&lt;br&gt;rum för ett arbetsföretag, får länsstyrelsen också besluta att den som&lt;br&gt;utför arbetsföretaget skall bekosta en särskild undersökning av det skyd-&lt;br&gt;dade området eller särskilda åtgärder för att bevara detta eller på annat&lt;br&gt;sätt gottgöra intrånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Bestämmelserna i 3-7 §§ får tillämpas också för att bevara&lt;br&gt;värdefulla kulturmiljöer om de inte skyddas enligt lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. Dessa områden benämns kulturreservat eller&lt;br&gt;kulturvårdsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturminne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Ett särpräglat naturföremål, som behöver skyddas eller vårdas&lt;br&gt;särskilt, får av länsstyrelsen förklaras som naturminne. Förklaringen får&lt;br&gt;omfetta även det område på marken som krävs för att bevara&lt;br&gt;naturföremålet och ge det behövligt utrymme, allt efter föremålets art&lt;br&gt;och betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 4-7 §§ har föreskrivits om naturreservat skall gälla även&lt;br&gt;för naturminne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strandskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Strandskydd råder vid havet och vid insjöar och vattendrag. Syftet&lt;br&gt;med strandskyddet är att trygga tillgången till platser för bad och&lt;br&gt;friluftsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från&lt;br&gt;strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde).&lt;br&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utvidga&lt;br&gt;det till högst 300 meter från strandlinjen när det behövs för att&lt;br&gt;tillgodose strandskyddets syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;förordna att ett strandområde som uppenbart saknar betydelse for att&lt;br&gt;tillgodose strandskyddets syften inte skall omfettas av strandskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;förordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan enligt plan-&lt;br&gt;och bygglagen (1987:10) eller omfettas av områdesbestämmelser enligt&lt;br&gt;samma lag inte skall omfettas av strandskydd om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Inom ett område som omfettas av strandskydd gäller att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ny byggnad får inte uppföras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. befintlig byggnad får inte ändras för att tillgodose ett väsentligt&lt;br&gt;annat ändamål än det den tidigare har använts till,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten får inte utföras för&lt;br&gt;bebyggelse som avses i 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller andra anläggningar eller anordningar får utföras inom&lt;br&gt;strandskyddsområde på sådant sätt att mark tas i anspråk som tomt eller&lt;br&gt;att allmänheten på annat sätt hindras eller avhålls från att beträda&lt;br&gt;område där den annars skulle ha kunnat färdas fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Bestämmelserna i 11 § gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anläggningar eller åtgärder som behövs för jordbruket, fisket,&lt;br&gt;skogsskötseln eller renskötseln och inte tillgodoser bostadsändamål,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. företag till vilka tillstånd har lämnats enligt denna balk eller enligt&lt;br&gt;vattenlagen (1983:291),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vilthägn som har prövats enligt 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att bestämmelserna i 11 § inte skall gälla sådana byggnader,&lt;br&gt;anläggningar eller anordningar som utgör komplement till befintlig&lt;br&gt;bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre från stranden än&lt;br&gt;huvudbyggnaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Länsstyrelsen får medge dispens från bestämmelserna i 11 § när&lt;br&gt;det finns särskilda skäl. Om dispens medges, skall länsstyrelsen&lt;br&gt;bestämma i vilken utsträckning mark får tas i anspråk som tomt eller på&lt;br&gt;annat sätt användas för det avsedda ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses med&lt;br&gt;dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från&lt;br&gt;den dag då beslutet vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilthägn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Vilthägn får inte utan tillstånd av länsstyrelsen uppföras på&lt;br&gt;områden där allmänheten får färdas fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillståndsprövningen skall behovet av skydd för friluftslivet och&lt;br&gt;naturmiljön beaktas. Ett tillstånd skall förenas med de villkor som&lt;br&gt;behövs till skydd för dessa intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd till vilthägn inom strandskyddsområde får meddelas endast&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Om det genom ett vilthägn uppkommer någon olägenhet som inte&lt;br&gt;förutsågs när tillståndet gavs, får länsstyrelsen besluta nya eller ändrade&lt;br&gt;villkor för att avhjälpa olägenheten. Kan olägenheten inte avhjälpas och&lt;br&gt;är den betydande, får tillståndet återkallas. Tillståndet får även&lt;br&gt;återkallas om behov av vilthägn, som avses med tillståndet, inte längre&lt;br&gt;finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningsföreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela de föreskrifter om allmänhetens uppträdande som behövs för&lt;br&gt;att trygga ändamålet med skydd av områden och platser som föreskrivs&lt;br&gt;med stöd av detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att de befogenheter som länsstyrelsen enligt&lt;br&gt;detta kapitel har skall även en kommunal myndighet ha.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 kap. Skydd for växt- och djurlivet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Markawattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Åtgärder får inte vidtas utan tillstånd av länsstyrelsen för att&lt;br&gt;avvattna mark, för att sänka eller tappa ur en sjö eller för att skydda&lt;br&gt;mot vatten, om syftet är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för&lt;br&gt;något visst ändamål (markawattning). Ett tillstånd till markawattning&lt;br&gt;skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka&lt;br&gt;menlig inverkan på naturmiljön av företaget. I tillståndet skall anges&lt;br&gt;inom vilken tid åtgärderna skall vara utförda. Vid tillståndsprövningen&lt;br&gt;skall beaktas om åtgärderna leder till vattenföroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om&lt;br&gt;det är sannolikt att dräneringen medför menlig inverkan på naturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd behövs inte för markawattning i samband med en torv täkt i&lt;br&gt;enlighet med tillstånd enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. eller for att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller&lt;br&gt;läge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om markawattning inte skulle medföra någon menlig inverkan på&lt;br&gt;naturmiljön inom ett område, får regeringen eller efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande länsstyrelsen besluta att tillstånd enligt 1 § inte behövs&lt;br&gt;för området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringen får beträffande områden, där det är särskilt angeläget&lt;br&gt;att vårmarkema bevaras, förbjuda markawattning som skulle kräva&lt;br&gt;tillstånd enligt 1 eller 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd för vissa biotoper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Arbetsföretag som kan skada naturmiljön får inte utföras inom&lt;br&gt;sådana mindre mark- eller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö&lt;br&gt;för utrotningshotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt&lt;br&gt;skyddsvärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer festställer&lt;br&gt;vilka biotoper som skall omfettas av första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidta&lt;br&gt;de åtgärder som behövs för att vårda biotoper som avses i första&lt;br&gt;stycket. Innan en åtgärd vidtas skall den som äger eller har särskild rätt&lt;br&gt;till området underrättas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fredande av växt- och djurarter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Finns det risk for att en växtart kan komma att försvinna eller&lt;br&gt;utsättas för plundring, får regeringen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer meddela förbud att inom hela eller en del av landet ta&lt;br&gt;bort eller skada en växt av den arten, där den växer vilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Finns det risk för att en djurart kan komma att försvinna, får&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela&lt;br&gt;förbud att inom hela eller en del av landet döda, skada eller fånga vilt&lt;br&gt;levande djur av den arten, om det inte sker till försvar mot angrepp på&lt;br&gt;person eller egendom, samt att ta bort eller skada sådana djurs ägg, rom&lt;br&gt;eller bon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser gäller för att döda eller fånga vissa djur, om&lt;br&gt;åtgärden är att hänföra till jakt eller fiske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Behövs utöver förbud enligt 5 eller 6 § eller fredning enligt&lt;br&gt;jaktlagstiftningen särskilt skydd för en djur- eller växtart inom ett visst&lt;br&gt;område, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller fiske eller&lt;br&gt;allmänhetens eller markägarens rätt att uppehålla sig inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 kap. Vissa arbetsföretag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § För täkt av berg, sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra&lt;br&gt;jordarter krävs tillstånd av länsstyrelsen. För husbehov får dock&lt;br&gt;markinnehavare utföra sådana täkter utan tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. täkt i vattenområden som utförs med tillstånd enligt vattenlagen&lt;br&gt;(1983:291) eller där tillstånd behövs enligt lagen (1966:314) om konti-&lt;br&gt;nentalsockeln,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. täkt av torv för vilken bearbetningskoncession har lämnats enligt&lt;br&gt;lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Ett tillstånd till täkt skall förenas med de villkor som behövs för att&lt;br&gt;begränsa eller motverka menlig inverkan på miljön av täkten. Tillstånd&lt;br&gt;får lämnas endast om säkerhet ställs för de villkor som skall gälla för&lt;br&gt;tillståndet. Visar sig säkerheten otillräcklig får länsstyrelsen besluta att&lt;br&gt;tillståndet skall gälla endast om ytterligare säkerhet ställs. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl får länsstyrelsen befria sökanden från kravet på säkerhet.&lt;br&gt;Staten, kommunerna och landstingen behöver inte ställa säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får återkalla ett tillstånd enligt 1 § eller ändra villkoren&lt;br&gt;när tio år har förflutit från det att tillståndsbeslutet vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om villkor som rör verksamheten inte i den utsträckning som behövs&lt;br&gt;begränsar eller motverkar verksamhetens menliga inverkan på miljön&lt;br&gt;får länsstyrelsen före utgången av denna tid förena tillståndet med de&lt;br&gt;ytterligare villkor som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § När en ansökan om täkttillstånd prövas, skall behovet av&lt;br&gt;täktmaterialet vägas mot de skador på växt- och djurlivet och på&lt;br&gt;naturmiljön i övrigt som täkten kan beferas orsaka och mot intresset av&lt;br&gt;hållbar hushållning med naturresurser. Om täkten kan beferas försämra&lt;br&gt;livsbetingelserna for någon växt- eller djurart som är sällsynt eller&lt;br&gt;hotad, får tillstånd lämnas endast om det allmänna behovet av täkt-&lt;br&gt;materialet är synnerligen stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får förelägga sökanden att göra de undersökningar eller&lt;br&gt;utredningar som länsstyrelsen anser nödvändiga för prövningen eller&lt;br&gt;bedömningen. Följer inte sökanden föreläggandet får ansökningen&lt;br&gt;avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Innehavaren av marken är skyldig att tåla att sådana åtgärder vidtas&lt;br&gt;som länsstyrelsen beslutar som villkor för en täktverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om skyldighet för den som avser bedriva&lt;br&gt;täktverksamhet eller stenbrottsrörelse att lämna de uppgifter om&lt;br&gt;verksamheten som behövs som underlag för planeringen av naturvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Kan ett arbetsföretag som inte omfettas av tillståndstvång enligt 1 §&lt;br&gt;eller enligt 10 kap. 1 eller 2 § komma att väsentligt ändra naturmiljön&lt;br&gt;skall anmälan för samråd göras hos den myndighet som regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmer. Detta gäller dock inte arbetsföretag för vilka tillstånd har&lt;br&gt;lämnats enligt vattenlagen (1983:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att anmälan för samråd alltid skall göras i fråga&lt;br&gt;om särskilda slag av arbetsföretag. Sådana föreskrifter får begränsas till&lt;br&gt;att avse en del av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den myndighet hos vilken anmälan för samråd skall göras har samma&lt;br&gt;befogenheter som en tillsynsmyndighet har enligt 18 kap. 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spridning av bekämpningsmedel över skogsmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Det är förbjudet att över skogsmark sprida bekämpningsmedel som&lt;br&gt;är avsedda for att bekämpa lövsly. Inte heller får enskilda trädstammar&lt;br&gt;behandlas med bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den myndighet som regeringen bestämmer får, om inte annat följer&lt;br&gt;av 8 §, medge undantag från 6 §, om kravet enligt 6 § skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:429) på återväxt av skog inte rimligen kan tillgodoses genom röj-&lt;br&gt;ning med mekaniska metoder. Vid bedömningen skall hänsyn tas till&lt;br&gt;skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning,&lt;br&gt;spridningens inverkan på livsbetingelserna för växt- och djurlivet och&lt;br&gt;andra allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett medgivande om undantag skall förenas med de villkor som behövs&lt;br&gt;till skydd för naturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Kommunen kan besluta att undantag enligt 7 § inte får medges i&lt;br&gt;fråga om ett område inom kommunen, om detta framstår som&lt;br&gt;nödvändigt med hänsyn till områdets betydelse för friluftslivet,&lt;br&gt;naturvården, den lokala befolkningens trivsel eller något annat&lt;br&gt;kommunalt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;medge undantag från 6 § om det behövs för vetenskaplig prövning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 kap. Gemensamma naturvårdsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Innan länsstyrelsen fattar beslut om att bilda ett naturreservat eller&lt;br&gt;ett naturvårdsområde eller avgör något annat viktigt ärende enligt 9-11&lt;br&gt;kap. skall länsstyrelsen samråda med kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Innan beslut fettas i ett ärende enligt 9-11 kap. får den beslutande&lt;br&gt;myndigheten utföra förberedande undersökningar av marken om det&lt;br&gt;behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fått i uppdrag av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer att i naturvårdssyfte inventera naturresurser har&lt;br&gt;rätt att undersöka den mark som inventeringen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sådana undersökningar skall onödigt intrång undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 11-13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I samband med beslut om tillstånd enligt 9-11 kap. till bebyggelse,&lt;br&gt;täkt eller annat arbetsföretag får länsstyrelsen föreskriva att den som&lt;br&gt;utför arbetsföretaget skall bekosta en särskild undersökning av det&lt;br&gt;berörda området eller på annat sätt gottgöra intrånget i&lt;br&gt;na tu rvårdsin tresset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Tillstånd enligt 9-11 kap. får inte meddelas i strid mot en&lt;br&gt;detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller&lt;br&gt;bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelse göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Tillstånd enligt 9-11 kap. får inte ges till den som har underlåtit att&lt;br&gt;fullgöra sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd, om inte särskilda&lt;br&gt;omständigheter föranleder något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Med avseende på kulturmiljön finns bestämmelser också i lagen&lt;br&gt;(1988:950) om kulturminnen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Vid prövning av frågor som rör naturvård skall skälig hänsyn tas&lt;br&gt;till övriga allmänna och enskilda intressen. Bestämmelserna i 3 och 4&lt;br&gt;kap. skall härvid tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver eller ämnar bedriva verksamhet enligt 9 kap. 12 §&lt;br&gt;eller 13 eller 14 §§, 10 kap. 1, 2, eller 4 §§ eller 11. kap. 1 § och 3 §&lt;br&gt;andra stycket skall iaktta aktsamhetsreglema i 1 kap. 7 §, 8 § första&lt;br&gt;meningen samt 9 och 12 §§. Den som bedriver eller ämnar bedriva&lt;br&gt;verksamhet enligt 11 kap. 7 § skall dessutom iaktta aktsamhetsregeln i&lt;br&gt;1 kap. 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FJÄRDE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd för hälsa och miljö&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 kap. Miljöfarlig verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med miljöferlig verksamhet avses i denna balk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;utsläpp av avloppsvatten, festa ämnen eller gas från mark,&lt;br&gt;byggnader eller anläggningar i vattendrag, sjöar, vattenområden eller&lt;br&gt;grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. användning av mark, byggnader eller anläggningar på sådant sätt&lt;br&gt;som kan medföra förorening av luft, mark, vattendrag, sjöar,&lt;br&gt;vattenområden eller grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. störning för omgivningen genom buller, skakningar, ljus eller&lt;br&gt;liknande, om störningen inte är rent tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I fråga om viss miljöferlig verksamhet gäller särskilda bestämmelser&lt;br&gt;enligt lagen (1971:850) med anledning av gränsälvsöverenskommelsen&lt;br&gt;d. 16 sept. 1971 mellan Sverige och Finland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna om miljöfarlig verksamhet är inte tillämpliga i fråga&lt;br&gt;om joniserande strålning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Med avloppsvatten avses i denna balk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. spillvatten eller annan flytande orenlighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vatten som använts för kylning vid driften av en fabrik, någon&lt;br&gt;annan inrättning eller viss teknisk utrustning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vatten som avleds för sådan awattning av mark inom en detaljplan&lt;br&gt;som inte görs för viss eller vissa fastigheters räkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vatten som avleds för awattning av en begravningsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktsamhetsregler och bemyndiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § De allmänna aktsamhetsreglema som anges i 1 kap. 7-12 §§ skall&lt;br&gt;tillämpas i fråga om miljöferlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En miljöferlig verksamhet som kan leda till skada på människors&lt;br&gt;hälsa eller annan väsentlig olägenhet får inte utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är en miljöferlig verksamhet som inte skadar människors hälsa av&lt;br&gt;synnerlig betydelse från allmän synpunkt, får regeringen besluta att&lt;br&gt;verksamheten får komma till stånd, om områden som är av riksintresse&lt;br&gt;för natur- och kulturvården inte allvarligt skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Avloppsvatten av följande slag får inte släppas ut i vattendrag,&lt;br&gt;sjöar eller andra vattenområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avloppsvatten från vattenklosetter eller tätbebyggelse där vattnet&lt;br&gt;inte har varit föremål för längre gående rening än slamavskiljning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. pressaft från siloanläggningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. urin från djurstallar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vassle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. ytbehandlingsbad i metallindustrier eller koncentrerat sköljvatten&lt;br&gt;från sådana bad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att avloppsvatten av annat slag inte får släppas ut i&lt;br&gt;vattendrag, sjöar eller andra vattenområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om det finns särskilda skäl med hänsyn till naturvårdens eller andra&lt;br&gt;allmänna intressen, får regeringen for viss del av landet meddela&lt;br&gt;föreskrifter om förbud mot utsläpp av avloppsvatten, festa ämnen eller&lt;br&gt;gas från mark, byggnader eller anläggningar i vattendrag, sjöar eller&lt;br&gt;andra vattenområden eller så att marken eller grundvattnet kan&lt;br&gt;förorenas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om det från allmän synpunkt är särskilt angeläget att skydda ett&lt;br&gt;mark- eller vattenområde som är utsatt för påverkan från miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet, får regeringen förklara området och dess närmaste&lt;br&gt;omgivning som miljöskyddsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett miljöskyddsområde skall regeringen meddela föreskrifter om Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för Bilaga 11&lt;br&gt;verksamheter inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § För att motverka utsläpp i luften av svavelföroreningar får&lt;br&gt;regeringen i fråga om bränsle som innehåller svavel meddela&lt;br&gt;föreskrifter som gäller förbränning, handel, överlåtelse eller import och&lt;br&gt;som är påkallade från miljöskyddssynpunkt eller annan allmän&lt;br&gt;synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får överlåta åt förvaltningsmyndighet eller kommun att&lt;br&gt;meddela föreskrifter som avses i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § För att skydda miljön får regeringen också i andra fåll än som&lt;br&gt;avses i 7 - 9 §§ beträffande miljöfarlig verksamhet meddela föreskrifter&lt;br&gt;om förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått&lt;br&gt;för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppfylla Sveriges internationella förpliktelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förebygga eller avhjälpa skador på eller olägenheter för människors&lt;br&gt;hälsa eller miljön, om sådana föreskrifter är mer ändamålsenliga än&lt;br&gt;individuell prövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. främja en hållbar hushållning med mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl får regeringen bemyndiga en myndighet&lt;br&gt;att meddela föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuell prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Tillståndsmyndigheten kan efter ansökan av den som bedriver eller&lt;br&gt;avser att bedriva en miljöfarlig verksamhet lämna tillstånd till&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Regeringen får föreskriva att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vissa slag av fabriker, andra inrättningar eller verksamheter inte får&lt;br&gt;anläggas eller bedrivas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning inte får&lt;br&gt;släppas ut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fest avfell eller andra festa ämnen inte får släppas ut eller läggas&lt;br&gt;upp så att mark, vattendrag, sjöar, vattenområden eller grundvatten kan&lt;br&gt;förorenas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vissa slag av inrättningar eller deras användning eller vissa slag av&lt;br&gt;verksamheter inte får ändras på ett sätt som kan medföra ökade eller&lt;br&gt;andra olägenheter eller som i annat avseende är av betydelse från&lt;br&gt;stömingssynpunkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan att tillstånd lämnats till eller anmälan har gjorts om&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;§ Frågor om tillstånd till miljöferlig verksamhet prövas av&lt;br&gt;Koncessionsnämnden for miljöskydd eller den myndighet som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen bestämmer. Särskilda foreskifter om Koncessionsnämnden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och om förfarandet hos nämnden finns i lagen (1994:000) om Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om anmälan prövas av kommunen. Om den miljöfarliga&lt;br&gt;verksamheten kan antas ha en begränsad miljöpåverkan, får regeringen&lt;br&gt;föreskriva att en kommun också skall pröva ftågor om tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Den som avser att utöva miljöferlig verksamhet för vilken det&lt;br&gt;krävs tillstånd enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna&lt;br&gt;balk, skall i skälig omfettning och på lämpligt sätt samråda både med de&lt;br&gt;statliga och kommunala myndigheter som har skyldighet att följa&lt;br&gt;verksamheten och med de organisationer och enskilda som berörs av&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § En ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;ritningar och beskrivningar över verksamheten och dess&lt;br&gt;omfettning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förslag till de skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som&lt;br&gt;behövs för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förslag till hur verksamheten bör kontrolleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en redogörelse för det samråd som har ägt rum enligt 14 § och vad&lt;br&gt;som därvid har kommit fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 kap. finns föreskrifter om en miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan är bristfällig eller om den inte har getts in i&lt;br&gt;tillräckligt antal exemplar, skall tillståndsmyndigheten förelägga&lt;br&gt;sökanden att avhjälpa bristen inom viss tid. Detsamma gäller om&lt;br&gt;samråd enligt 14 § inte har skett i tillräcklig omfettning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande får förenas med vite. Om sökanden inte följer&lt;br&gt;föreläggandet, får tillståndsmyndigheten besluta att bristen skall&lt;br&gt;avhjälpas på sökandens bekostnad eller avvisa ansökningen, om bristen&lt;br&gt;är så väsentlig att ansökningen inte kan ligga till grund för prövning av&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun som prövar ärenden om tillstånd får medge undantag från&lt;br&gt;vad som föreskrivs i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Tillståndsmyndigheten skall se till att vaije ärende ges den&lt;br&gt;utredning som behövs med hänsyn till balkens bestämmelser och&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Myndigheter,&lt;br&gt;organisationer och enskilda som kan beröras av den avsedda&lt;br&gt;verksamheten skall på lämpligt sätt beredas tillfälle att yttra sig. I den&lt;br&gt;utsträckning det behövs för utredningen skall hållas besiktning på&lt;br&gt;platsen och sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sammanträden har också allmänheten tillträde. Den som är&lt;br&gt;närvarande vid ett sammanträde har rätt att i skälig omfettning yttra sig&lt;br&gt;över innehållet i ansökan och den där beskrivna verksamhetens&lt;br&gt;verkningar samt de ytterligare uppgifter som sökanden kan ha lämnat&lt;br&gt;om verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sammanträde skall kallas genom kungörelse i ortstidningen eller&lt;br&gt;på annat lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Tillståndsmyndigheten har rätt att anlita sakkunnig för att utreda&lt;br&gt;särskilda frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till sakkunnig och för kungörelse enligt 16 § tredje stycket&lt;br&gt;betalas av sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Tillståndsmyndigheten skall med eget yttrande överlämna frågor&lt;br&gt;om tillstånd till regeringen, om det vid prövningen av en ansökan visar&lt;br&gt;sig att verksamheten är av sådan art som avses i 5 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Tillståndshavaren är skyldig att vid prövning av frågor om&lt;br&gt;återkallelse av tillstånd och ändring av villkor enligt 31 - 33 §§ ge in&lt;br&gt;den utredning som behövs för prövningen. I ett sådant ärende får&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten vid vite förelägga tillståndshavaren att ge in den&lt;br&gt;utredning som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Ett beslut om tillstånd skall innehålla villkor, som noggrant&lt;br&gt;beskriver vad tillståndet omfattar. Ett tillstånd skall alltid även innehålla&lt;br&gt;de villkor som behövs för att hindra eller begränsa skadlig påverkan&lt;br&gt;eller andra olägenheter från verksamheten. Villkor får när det behövs&lt;br&gt;också avse hanteringen av kemiska produkter vid tillverkning och i&lt;br&gt;processindustri, om hanteringen kan föranleda olägenheter för den yttre&lt;br&gt;miljön, och sådana ftågor som rör hushållningen med mark, vatten och&lt;br&gt;andra naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får ett tillstånd till miljöferlig verksamhet&lt;br&gt;begränsas till viss tid. I tillståndsbeslutet skall anges en viss tid, högst&lt;br&gt;fem år, inom vilken tillståndet skall ha tagits i anspråk. Tillståndet&lt;br&gt;upphör att gälla om den med tillståndet avsedda verksamheten inte har&lt;br&gt;satts i gång inom den angivna tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd som har meddelats av en kommun gäller i fem år.&lt;br&gt;Tillståndet upphör dock att gälla om det inte har tagits i anspråk inom&lt;br&gt;två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Ett tillstånd som gäller för viss tid får för sin giltighet göras&lt;br&gt;beroende av att säkerhet ställs för verksamheten. Staten, kommunerna&lt;br&gt;och landstingen behöver inte ställa säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas att säkerheten inte är tillräcklig får den myndighet&lt;br&gt;som prövar frågan om tillstånd besluta om ytterligare säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Den som utövar eller avser att utöva miljöferlig verksamhet får&lt;br&gt;tillåtas att gemensamt med någon annan vidta åtgärder för att förebygga&lt;br&gt;eller motverka olägenheter för människor eller miljön, om det medför&lt;br&gt;ökade möjligheter att uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 6 kap., eller&lt;br&gt;om det på något annat sätt innebär fördelar från hälso- eller&lt;br&gt;miljösynpunkt. Ärendet får avgöras genom beslut om tillstånd som&lt;br&gt;innehåller gemensamma villkor för verksamheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 20 och 21 §§ gäller också för de beslut som&lt;br&gt;innehålet gemensamma villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 &amp;nbsp;§ Om regeringen lämnar tillstånd, får regeringen överlåta åt en Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillståndsmyndighet att festställa villkor för verksamheten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillståndsmyndighet får överlåta till en tillsynsmyndighet att&lt;br&gt;festställa villkor av mindre betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Om det vid prövningen av en miljöferlig verksamhet inte&lt;br&gt;tillräckligt säkert kan bedömas vilka villkor som bör gälla i ett visst&lt;br&gt;avseende, får avgörandet i denna del skjutas upp, om det kan ske utan&lt;br&gt;olägenhet för miljön. Detsamma gäller vid omprövning av villkor enligt&lt;br&gt;31 - 35 §§. I samband med uppskov enligt första stycket skall tillfälliga&lt;br&gt;villkor om skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som har skjutits upp skall avgöras så snart det kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § I ärenden om tillstånd till en verksamhet får tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;på ansökan besluta att vissa arbeten får påböijas trots att tillståndsfrågan&lt;br&gt;inte har blivit slutligt avgjord. Ett sådant beslut&lt;br&gt;(igångsättningsmedgivande) får meddelas endast om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl och det är uppenbart att tillstånd kommer att lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden där regeringen prövar frågan om tillstånd får medgivande&lt;br&gt;enligt första stycket inte lämnas innan denna fråga avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett igångsättningsmedgivande skall noggrant anges de villkor som&lt;br&gt;skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av ett igångsättningsmedgivande gäller samma regler&lt;br&gt;som för tillståndsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Ett beslut i firåga om att bedriva miljöferlig verksamhet blir&lt;br&gt;gällande när beslutet har vunnit laga kraft. Om det finns särskilda skäl,&lt;br&gt;får prövningsmyndigheten förordna att beslutet skall gälla omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder för tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 &amp;nbsp;§ Tillstånd till miljöferlig verksamhet får inte meddelas i strid mot&lt;br&gt;detaljplan eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller&lt;br&gt;bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Tillstånd får inte ges till den som har underlåtit att fullgöra sina&lt;br&gt;skyldigheter enligt tidigare tillstånd, om inte särskilda omständigheter&lt;br&gt;föranleder annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Tillstånd får inte beviljas för verksamhet som föranleder att en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm inte kan följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns hinder mot att meddela tillstånd till en miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet enligt vad som sägs i första stycket och vidtar den som&lt;br&gt;utövar eller ämnar utöva verksamheten sådana åtgärder att&lt;br&gt;olägenheterna från annan miljöferlig verksamhet upphör eller minskar i&lt;br&gt;avsevärd mån, får verksamheten komma till stånd, om&lt;br&gt;miljökvalitetsnormen på grund av de vidtagna åtgärderna kan följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkallelse av tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Ett tillstånd får återkallas helt eller delvis av tillståndsmyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om tillstånd som gäller för verksamheten i något väsentligt&lt;br&gt;avseende har åsidosatts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;om det genom den miljöferliga verksamheten uppkommit&lt;br&gt;olägenheter av sådan art som avses i 5 § och som inte kan avhjälpas&lt;br&gt;genom en ändring av villkoren för verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;om den tillståndsgivna verksamheten medverkar till att&lt;br&gt;gränsvärdena i en miljökvalitetsnorm inte kan följas och ändrade villkor&lt;br&gt;inte kan antas vara tillräckliga eller om sådana fördelar ur&lt;br&gt;miljösynpunkt som avses i 26 § inte har kunnat erhållas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om den tillståndsgivna verksamheten slutligt har upphört,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om ett nytt tillstånd ersätter ett tidigare tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning av villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Tillståndsmyndigheten får ändra, upphäva eller meddela nya&lt;br&gt;villkor för en verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;när tio år eller den kortare tid som följer av Sveriges&lt;br&gt;internationella förpliktelser har förflutit från det att tillståndsbeslutet&lt;br&gt;vann laga kraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om verksamheten påtagligt medverkar till att gränsvärdena i en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm inte kan följas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse for prövningen och ett&lt;br&gt;återkallande av tillståndet framstår som en alltför ingripande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om villkor som rör verksamheten inte har följts och ett återkallande&lt;br&gt;av tillståndet framstår som en alltför ingripande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet som inte&lt;br&gt;förutsågs när tillståndet meddelades,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. om verksamheten är förlagd inom ett sådant område där förbud&lt;br&gt;råder enligt föreskrift med stöd av 7 § eller där särskilda föreskrifter&lt;br&gt;gäller enligt 8 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om en från hälso- och miljöskyddssynpunkt väsentlig förbättring&lt;br&gt;kan uppnås med användning av annan teknik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. om användningen av en ny teknik för mätning eller uppskattning av&lt;br&gt;förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre&lt;br&gt;förutsättningar för att kontrollera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Ett tillstånd att släppa ut avloppsvatten i ett visst vattenområde får,&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl, omprövas av tillståndsmyndigheten när tio&lt;br&gt;år förflutit från det att tillståndsbeslutet vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Har villkor festställts för två eller flera miljöferliga verksamheter&lt;br&gt;med tillämpning av 22 § och upphör en av verksamheterna eller&lt;br&gt;omprövas villkoren för en av dem, får villkoren för övriga&lt;br&gt;verksamheter omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Efter ansökan från tillståndshavaren får tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;meddela ändrade villkor i tillståndsbeslut. Villkor får dock upphävas&lt;br&gt;eller mildras endast om det är uppenbart att villkoret inte längre behövs&lt;br&gt;eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen påkallas av&lt;br&gt;omständigheter som inte förutsågs när tillståndet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Vid prövning av frågor som avses i 31 § 1 eller 32 - 34 §§ får&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten också ompröva beslut varigenom villkor har&lt;br&gt;ändrats, upphävts eller tillkommit enligt 31 § 2-8 eller 33 eller 34 §§,&lt;br&gt;även om tio år inte har förflutit från det att beslutet vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Villkor som festställts enligt 31 - 35 §§ har samma verkan som&lt;br&gt;villkor i tillståndsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Beslut om återkallelse av tillstånd eller ändring eller upphävande&lt;br&gt;av villkor liksom beslut om nya villkor meddelas av&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om sådant beslut som avses i första stycket görs av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten. Är denna samtidigt tillståndsmyndighet får frågan&lt;br&gt;tas upp utan särskild framställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk och Miljöombudsmannen har också den rätt&lt;br&gt;som en tillsynsmyndighet har enligt andra stycket. Miljöombudsmannen&lt;br&gt;får dock inte begära omprövning av verksamhet som bedrivs av&lt;br&gt;Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Även i andra fell än vad som anges i 29 - 34 §§ får, för en&lt;br&gt;verksamhet som omfettas av tillstånd som har lämnats av kommunen,&lt;br&gt;ytterligare villkor eller förbud beslutas av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\érksamhetsutövarens undersökningar och kontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Den som utövar en verksamhet som kan beferas vara miljöferlig är&lt;br&gt;skyldig att fortlöpande kontrollera verksamheten och att utföra sådana&lt;br&gt;undersökningar av verksamheten och dess verkningar som behövs för&lt;br&gt;att motverka eller förebygga skador eller andra olägenheter på&lt;br&gt;omgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela närmare föreskrifter om kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Om en miljöferlig verksamhet är av sådant slag att den omfettas av&lt;br&gt;tillståndsplikt enligt vad som föreskrivs med stöd av 12 §, skall den som&lt;br&gt;utövar verksamheten varje år lämna en miljörapport till den myndighet&lt;br&gt;som utövar den närmare tillsynen över verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I miljörapporten skall de åtgärder redovisas som vidtagits för att&lt;br&gt;uppfylla villkoren i ett tillståndsbeslut och resultaten av dessa åtgärder.&lt;br&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att en miljörapport skall innehålla en redovisning av&lt;br&gt;anläggningens miljöpåverkan även i annat avseende än vad som&lt;br&gt;omfattas av villkor i ett tillståndsbeslut. Även om verksamheten inte har&lt;br&gt;tillståndsprövats, får en sådan föreskrift meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Skyldigheten att avge en miljörapport gäller inte för verksamhet&lt;br&gt;som har tillståndsprövats av en kommunal nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 kap. Kemiska produkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med kemiska produkter avses i denna balk kemiska ämnen och&lt;br&gt;beredningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter att balkens bestämmelser om kemiska produkter&lt;br&gt;skall tillämpas på varor som innehåller eller har behandlats med en en&lt;br&gt;kemisk produkt, om den varan på grund av sina egenskaper kan befaras&lt;br&gt;medföra skador på människor och miljön eller andra intressen som skall&lt;br&gt;skyddas genom denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Föreskrifter enligt denna balk om hantering av kemiska produkter&lt;br&gt;avser tillverkning, bearbetning, behandling, förpackning, förvaring,&lt;br&gt;transport, användning, omhändertagande, destruktion, konvertering,&lt;br&gt;saluförande, överlåtelse och jämförliga förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Denna balk gäller inte i fråga om sådana kemiska produkter som&lt;br&gt;omfattas av livsmedelslagen (1971:511), läkemedelslagen (1992:859),&lt;br&gt;eller lagen (1985:295) om foder. Inte heller gäller balken för transport&lt;br&gt;av sådana kemiska produkter som är ferligt gods enligt lagen&lt;br&gt;(1982:821) om transport av ferligt gods, om inte regeringen föreskriver&lt;br&gt;annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kemiska produkter som omfattas av strålskyddslagen&lt;br&gt;(1988:220) eller lagen (1988:868) om brandferliga och explosiva varor&lt;br&gt;är bestämmelserna i denna balk inte tillämpliga för att förebygga hälso-&lt;br&gt;eller miljöskador på grund av joniserande strålning respektive brand&lt;br&gt;eller explosion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva om undantag från balkens bestämmelser i&lt;br&gt;fråga om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna aktsamhetsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § De gemensamma aktsamhetsreglema i 1 kap. 7 -12 §§ gäller för&lt;br&gt;verksamhet som omfettar hantering, import eller export av en kemisk&lt;br&gt;produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som tillverkar eller importerar en kemisk produkt skall genom&lt;br&gt;egna undersökningar eller på annat sätt se till att det finns&lt;br&gt;tillfredsställande utredning för bedömning av vilka hälso- eller miljö-&lt;br&gt;skador som produkten kan orsaka. Utredningen skall vara gjord i&lt;br&gt;enlighet med vetenskap och beprövad erferenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapskrav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som yrkesmässigt hanterar, importerar eller exporterar en&lt;br&gt;kemisk produkt skall ha tillgång till den kemiska och toxikologiska&lt;br&gt;kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens omfettning och&lt;br&gt;produktens egenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktinformation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som tillverkar, importerar eller överlåter en kemisk produkt&lt;br&gt;skall genom märkning eller på annat sätt lämna de uppgifter som behövs&lt;br&gt;från hälso- eller miljöskyddssynpunkt (produktinformation).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i&lt;br&gt;fråga om hantering, import eller export av kemiska produkter meddela&lt;br&gt;ytterligare föreskrifter i frågor som avses i 5 - 7 §§ och 1 kap 8-11&lt;br&gt;§§•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiftsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som yrkesmässigt hanterar, importerar eller exporterar en&lt;br&gt;kemisk produkt skall till den myndighet som regeringen bestämmer och&lt;br&gt;i den omfettning regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,&lt;br&gt;myndigheten föreskriver lämna de uppgifter om produkten och dess&lt;br&gt;hantering som kan behövas för att bedöma produktens och hanteringens,&lt;br&gt;importens eller exportens hälso- eller miljörisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhands anmälan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att den som avser att tillverka eller importera en kemisk&lt;br&gt;produkt, som inte tidigare varit i bruk i Sverige, skall göra en anmälan&lt;br&gt;om tillverkningen eller importen samt redovisa undersökningsresultat&lt;br&gt;och andra uppgifter. En sådan anmälan skall göras senast vid en viss&lt;br&gt;tidpunkt till den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd och villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en&lt;br&gt;kemisk produkt inte får hanteras, importeras eller exporteras utan att&lt;br&gt;tillstånd lämnats av den myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva även andra särskilda villkor for hantering, import eller export&lt;br&gt;av en kemisk produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ Är det av särskild betydelse från hälso- eller&lt;br&gt;miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer förbjuda hantering, import eller export av en&lt;br&gt;kemisk produkt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 kap. Särskilda hälsoskyddsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Detta kapitel innehåller särskilda bestämmelser om att förebygga&lt;br&gt;och avhjälpa olägenheter för människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med sådan olägenhet avses en störning som enligt en medicinsk eller&lt;br&gt;hygienisk bedömning kan påverka hälsan eller välbefinnandet och som&lt;br&gt;inte är ringa eller helt tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om verksamhet som kan medföra olägenheter för människors&lt;br&gt;hälsa tillämpas de allmänna aktsamhetsreglema i 1 kap. 7 §, 8 § utom&lt;br&gt;tredje meningen samt 9, 10 och 12 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda aktsamhetsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § En bostad skall brukas på ett sådant sätt att olägenheter för&lt;br&gt;människors hälsa inte uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Bostäder och lokaler för allmänna ändamål skall ge ett betryggande&lt;br&gt;skydd mot störningar som kan medföra olägenheter för människors&lt;br&gt;hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bostäder skall ge de boende tillgång till vatten och möjlighet att&lt;br&gt;upprätthålla en god personlig hygien. Avloppsvatten skall avledas, renas&lt;br&gt;eller på något annat sätt tas om hand så att olägenheter för människors&lt;br&gt;hälsa inte uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Byggnader, lokaler och anläggningar skall hållas fria från ohyra.&lt;br&gt;Åtgärder skall vidtas mot skadedjur som kan vålla olägenheter för&lt;br&gt;människors hälsa. Är det av särskild betydelse med hänsyn till skyddet&lt;br&gt;för hälsan skall kommunen sörja for att åtgärderna vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Husdjur och andra djur som hålls i fångenskap skall förvaras och Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;skötas så att olägenheter for människors hälsa inte uppstår. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen får föreskriva att vissa djur inte får hållas inom&lt;br&gt;områden med detaljplan utan särskilt tillstånd av en sådan kommunal&lt;br&gt;nämnd som avses i 18 kap. 1 § första stycket, om sådana bestämmelser&lt;br&gt;behövs för att hindra att olägenheter for människors hälsa uppstår.&lt;br&gt;Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om vattnets beskaffenhet i badanläggningar och i&lt;br&gt;strandbad som är upplåtna for allmänheten eller som annars utnyttjas av&lt;br&gt;många människor. Detsamma gäller kontrollen av sådant vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även&lt;br&gt;i andra fall än som sagts förut i detta kapitel meddela de föreskrifter&lt;br&gt;som behövs till skydd mot olägenheter för människors hälsa.&lt;br&gt;Regeringen får bemyndiga kommunen att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådana föreskrifter får anges att vissa slag av verksamheter inte får&lt;br&gt;bedrivas eller att vissa anläggningar inte får inrättas utan att tillstånd&lt;br&gt;lämnats av eller anmälan gjorts till en kommunal nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande kommunen får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om tillfälligt förbud mot trafik med person- och&lt;br&gt;lastbilar inom vissa områden av kommunen, om luftföroreningarna i&lt;br&gt;kommunen innebär akuta hälsorisker för dem som vistas där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela närmare föreskrifter om vilka&lt;br&gt;luftföroreningar som innebär akuta hälsorisker och om hur&lt;br&gt;föroreningarna skall mätas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Kommunala föreskrifter som meddelas till skydd mot olägenheter&lt;br&gt;för människors hälsa får inte medföra onödigt tvång för allmänheten&lt;br&gt;eller annan obefogad inskränkning i den enskildes frihet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 kap. Avfallshantering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Med hushållsavfall avses i detta kapitel avfell och orenlighet, som&lt;br&gt;härrör från hushåll, samt därmed jämförligt avfell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hantering avses i kapitlet uppsamling, förvaring, bortforsling och&lt;br&gt;slutligt omhändertagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Med producent avses i detta kapitel den som yrkesmässigt&lt;br&gt;tillverkar, importerar eller säljer en vara eller en förpackning. Med&lt;br&gt;producent avses även den som i sin yrkesmässiga verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frambringar avfell som kräver särskilda åtgärder från renhållnings- eller&lt;br&gt;miljövård ssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala renhållnings skyldigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vaije kommun skall, om inte annat föreskrivs med stöd av 5 §,&lt;br&gt;svara för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;att hushållsavfall inom kommunen forslas till en&lt;br&gt;behandlingsanläggning i den utsträckning som behövs för att tillgodose&lt;br&gt;såväl hälso- och miljöskydd som enskilda intressen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att hushållsavfall från kommunen slutligt tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kommunen planlägger och beslutar hur skyldigheten enligt första&lt;br&gt;stycket skall fullgöras, skall hänsyn tas till festighetsinnehavares och&lt;br&gt;nyttjanderättshavares möjligheter att själva ta hand om hushållsavfallet&lt;br&gt;på ett sätt som är godtagbart med hänsyn till hälso- och miljöskyddet.&lt;br&gt;Kommunen skall vidare beakta att bortforslingen anpassas till behovet&lt;br&gt;för olika slag av bebyggelse. I planer och beslut enligt andra stycket&lt;br&gt;skall anges under vilka förutsättningar festighetsinnehavare och&lt;br&gt;nyttjanderättshavare själva får ta hand om hushållsavfall och, när&lt;br&gt;föreskrifter enligt 4 § gäller, annat avfell som uppkommit hos dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun får&lt;br&gt;i fråga om annat avfell inom en kommun än hushållsavfall meddela&lt;br&gt;föreskrifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att avfellet skall forslas bort genom kommunens försorg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att kommunen skall se till att avfellet slutligt tas om hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte i de fell som föreskrifter om&lt;br&gt;producentansvar har meddelats med stöd av 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om skyldighet för producenterna att se till att&lt;br&gt;avfellet av de varor eller av de förpackningar som de tillverkar,&lt;br&gt;importerar eller säljer eller avfellet från sådan verksamhet som de&lt;br&gt;bedriver forslas bort, återanvänds, återvinns eller tas om hand på sådant&lt;br&gt;sätt som kan krävas för en miljömässigt godtagbar avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna får även avse skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. märka en vara eller en förpackning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lämna uppgifter om insamling, återanvändningsgrad, återvin-&lt;br&gt;ningsgrad eller andra förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen får meddela närmare föreskrifter om avfallshanteringen&lt;br&gt;inom en kommun. Regeringen får bemyndiga kommunen att meddela&lt;br&gt;sådana föreskrifter. Är det av betydelse från återanvändnings- eller&lt;br&gt;återvinningssynpunkt eller med hänsyn till hälso- och miljöskyddet, får&lt;br&gt;sådana föreskrifter innebära att ett visst slag av avfell i avvaktan på&lt;br&gt;bortforsling skall förvaras skilt från annat avfell och innehålla de&lt;br&gt;ytterligare föreskrifter som behövs för ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § När avfall skall forslas bort genom kommunens eller en producents&lt;br&gt;försorg, får avfellet inte grävas ned, komposteras eller på annat sätt&lt;br&gt;slutligt tas om hand av festighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall avfell forslas bort genom kommunens eller en producents&lt;br&gt;forsorg får inte någon annan än den som kommunen eller producenten&lt;br&gt;anlitar för ändamålet ta befattning med bortförs lingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunal renhållningsordning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § För varje kommun skall det finnas en renhållningsordning som&lt;br&gt;skall innehålla de föreskrifter om hantering av avfell som gäller för&lt;br&gt;kommunen samt en avfellsplan. I renhållningsordningen skall anges&lt;br&gt;sådana förutsättningar som avses i 3 § tredje stycket. Avfallsplanen&lt;br&gt;skall innehålla uppgifter om avfell inom kommunen och om kommunens&lt;br&gt;åtgärder för att minska avfellets mängd och ferlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om hur en renhållningsordning skall upprättas och antas och&lt;br&gt;om det närmare innehållet i avfallsplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Regeringen eller, efter regeringens bestämmande en kommun får&lt;br&gt;föreskriva att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som ger&lt;br&gt;upphov till avfell skall lämna kommunen de uppgifter som behövs som&lt;br&gt;underlag för kommunens renhållningsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Kommunen är skyldig att, utöver vad som följer av&lt;br&gt;renhållningsordningen, forsla bort hushållsavfall, om&lt;br&gt;festighetsinnehavaren eller nyttjanderättshavaren begär det och det inte&lt;br&gt;är oskäligt med hänsyn till omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får i enskilda fell tillåta festighetsinnehavare eller&lt;br&gt;nyttjanderättshavare att själva ta hand om avfell som uppkommit hos&lt;br&gt;dem och som annars skall tas om hand av kommunen, om de kan göra&lt;br&gt;detta på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt betryggande sätt och&lt;br&gt;det finns särskilda skäl för ett undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dumpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon får avfell inte&lt;br&gt;dumpas, vare sig som fest ämne, vätska eller gas. Dumpning får inte&lt;br&gt;heller ske från svenskt fertyg eller luftfartyg inom annat havsområde.&lt;br&gt;Avfell som är avsett att dumpas inom annat havsområde får inte föras ut&lt;br&gt;ur landet eller ur den ekonomiska zonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket om dumpning gäller också i fråga om&lt;br&gt;förbränning av avfell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Vad som sägs i 11 § gäller inte sådana utsläpp av skadliga ämnen&lt;br&gt;från fertyg som avses i lagen (1980:424) om åtgärder mot&lt;br&gt;vattenförorening från fertyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;medge undantag från 11 § första stycket, om dumpning kan ske utan Bilaga 11&lt;br&gt;olägenhet från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Medgivandet kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkommer genom dumpning olägenhet som inte förutsågs när&lt;br&gt;medgivandet gavs, får den myndighet som lämnat medgivandet meddela&lt;br&gt;föreläggande i syfte att avhjälpa olägenheten. Om olägenhet inte&lt;br&gt;avhjälps, får medgivandet återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att avfell inte får importeras eller exporteras utan tillstånd.&lt;br&gt;Ett tillstånd skall begränsas till att avse viss tid, längst fem år, och får&lt;br&gt;förenas med villkor. Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän aktsamhetsregel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 £ De allmänna aktsamhetsreglema i 1 kap. 7 §, 8 § första meningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 och 12 §§ gäller för verksamhet som omfettas av detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FEMTE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17 kap. Vissa bemyndiganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen får, i den utsträckning det på grund av rådande&lt;br&gt;särskilda förhållanden är nödvändigt för att stärka försvarsberedskapen,&lt;br&gt;meddela föreskrifter för totalförsvaret som avviker från denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 kap. Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Tillsynen över efterlevnaden av denna balk och av föreskrifter och&lt;br&gt;villkor som har meddelats med stöd av balken utövas av de statliga&lt;br&gt;myndigheter som regeringen bestämmer. Regeringen får också&lt;br&gt;föreskriva att kommunerna skall utöva tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter åtagande av en kommun får den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer överlåta åt kommunen att i ett visst avseende utöva tillsyn&lt;br&gt;som annars skulle ankomma på statlig myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av tillsynen enligt&lt;br&gt;andra stycket och finner myndigheten att tillsynen inte bör överlåtas i&lt;br&gt;enlighet med framställningen, skall myndigheten med eget yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överlämna ärendet till regeringen for avgörande, om kommunen begär Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;det. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;'&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Miljöombudsmannen får, trots vad som föreskrivits med stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §, om det finns särskilda skäl, i ett enskilt ärende utse den myndighet&lt;br&gt;som skall utöva tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Tillsynsmyndigheter skall samarbeta med varandra samt med sådana&lt;br&gt;statliga och kommunala organ som skall utöva tillsyn i särskilda&lt;br&gt;hänseenden eller som på något annat sätt fullgör uppgifter av betydelse&lt;br&gt;för tillsynsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden och förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som&lt;br&gt;behövs i enskilda fell for att denna balk eller föreskrifter eller villkor&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av balken skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsbeslut hindrar inte en tillsynsmyndighet från att meddela&lt;br&gt;sådana brådskande förelägganden eller förbud som är nödvändiga till&lt;br&gt;följd av särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som har förstört, ödelagt,&lt;br&gt;skräpat ned eller på något annat sätt osnyggat en viss plats i naturen&lt;br&gt;eller som annars är ansvarig för att så har skett att ställa i ordning på&lt;br&gt;platsen och vidta förebyggande åtgärder för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En ny ägare till en festighet är skyldig att avhjälpa skada eller&lt;br&gt;olägenhet som uppstått under tidigare ägares tid på grund av att ett&lt;br&gt;förbud eller en föreskrift enligt 9-11 kap. har överträtts. Detsamma&lt;br&gt;gäller ny ägare till byggnad, anläggning eller anordning på någon&lt;br&gt;annans mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den nye ägaren inte fullgör sin skyldighet enligt första stycket, får&lt;br&gt;en tillsynsmyndighet förelägga honom att göra det, om det inte är&lt;br&gt;oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som håller stängsel i ett&lt;br&gt;område av betydelse för friluftslivet eller i närheten av ett sådant&lt;br&gt;område att anordna grindar eller andra genomgångar som behövs för att&lt;br&gt;allmänheten skall kunna komma till mark inom område som omfettas av&lt;br&gt;allemansrätten. Är det uppenbart att ett stängsel endast avser att&lt;br&gt;utestänga allmänheten från området får föreläggande meddelas om att ta&lt;br&gt;bort det. Vad som nu har sagts om stängsel skall tillämpas även när det&lt;br&gt;gäller diken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyltar varigenom allmänheten avvisas från ett visst område fär inte&lt;br&gt;finnas uppsatta utan tillstånd av kommunen, om det inte är uppenbart att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 11-13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänheten inte fär färdas fritt inom området eller att skylten likväl är Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;behörig. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Har ett föreläggande riktats mot ägaren till en festighet, mot den&lt;br&gt;som har nyttjanderätt till berörd egendom eller mot båda får tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten ålägga ägaren eller nyttjanderättshavaren att, om hans&lt;br&gt;ställning som sådan upphör, utan dröjsmål lämna uppgift om den nye&lt;br&gt;ägarens eller nyttjanderättshavarens namn och adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Beslut om förelägganden eller förbud enligt detta kapitel får&lt;br&gt;förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggande eller&lt;br&gt;förbud mot någon i egenskap av ägare till en festighet, tomträttshavare&lt;br&gt;eller ägare till en byggnad, anläggning eller anordning på mark som&lt;br&gt;tillhör någon annan, skall myndigheten sända beslutet till inskriv-&lt;br&gt;ningsmyndigheten för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken.&lt;br&gt;Är föreläggandet förenat med löpande vite, skall även detta antecknas.&lt;br&gt;Inskrivningsmyndigheten skall genast i rekommenderat brev underrätta&lt;br&gt;den som senast sökt lagfert eller inskrivning av förvärv av tomträtt om&lt;br&gt;anteckningen, om denne inte är föreläggandets adressat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har anteckning enligt första stycket gjorts, gäller föreläggandet eller&lt;br&gt;förbudet mot den nye ägaren av egendomen. Har denne förvärvat&lt;br&gt;egendomen genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen festighet&lt;br&gt;eller tomträtt, gäller även löpande vite mot honom räknat från&lt;br&gt;tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller inte mot ny&lt;br&gt;ägare av egendomen, men tillsynsmyndigheten får sätta ut nytt vite för&lt;br&gt;denne. Löpande vite som avser en viss period får tas ut endast av den&lt;br&gt;som var ägare vid periodens böijan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut&lt;br&gt;som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet&lt;br&gt;vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet förlorat sin betydelse,&lt;br&gt;skall tillsynsmyndigheten anmäla det till inskrivningsmyndigheten för&lt;br&gt;anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken så snart den fått&lt;br&gt;vetskap om förhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;§ Överlåts en festighet, tomträtt, byggnad, anläggning eller&lt;br&gt;anordning på någon annans mark innan ett beslut som avses i 10 § har&lt;br&gt;vunnit laga kraft på grund av att det överklagats, skall rättegångsbalkens&lt;br&gt;bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om tredje&lt;br&gt;mans deltagande i rättegång tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om någon inte vidtar en åtgärd som åligger honom enligt ett&lt;br&gt;föreläggande av tillsynsmyndigheten eller inte rättar sig efter ett forbud&lt;br&gt;som tillsynsmyndigheten har meddelat, får tillsynsmyndigheten besluta&lt;br&gt;att rättelse skall vidtas på den felandes bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse får vidtas på den felandes bekostnad utan föregående&lt;br&gt;föreläggande eller förbud, om tillsynsmyndigheten med hänsyn till&lt;br&gt;risken för allvarliga skador eller av andra särskilda skäl finner att&lt;br&gt;rättelse bör göras utan dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Har tillsynsmyndigheten meddelat ett föreläggande eller ett förbud&lt;br&gt;enligt 4-7 §§ och blir det inte åtlytt, skall kronofogdemyndigheten efter&lt;br&gt;ansökan verkställa tillsynsmyndighetens beslut. Därvid får verkställighet&lt;br&gt;enligt utsökningsbalken äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon begått en gärning som avses i 21 kap. 1, 2, 6 eller 7 §, får&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten meddela särskild handräckning för att&lt;br&gt;åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser&lt;br&gt;i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om verkställighet eller särskild handräckning får göras av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningar, undersökningar och tillträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som bedriver en&lt;br&gt;verksamhet som regleras med stöd av balken att lämna de upplysningar&lt;br&gt;som behövs för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Den som utövar verksamhet som kan beferas vara miljöferlig eller&lt;br&gt;medföra olägenheter för människors hälsa eller den som annars är&lt;br&gt;skyldig att avhjälpa olägenhet från sådan verksamhet är skyldig att&lt;br&gt;utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess verkningar som&lt;br&gt;behövs för tillsynen. Detsamma gäller den som upplåter byggnader för&lt;br&gt;bostäder eller för allmänna ändamål. Tillsynsmyndigheten kan i stället,&lt;br&gt;om det är lämpligare, föreskriva att en sådan undersökning skall utföras&lt;br&gt;av någon annan än den som utövar verksamheten och utse någon att&lt;br&gt;göra undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utövar verksamheten är skyldig att ersätta kostnaderna för&lt;br&gt;en undersökning som avses i första stycket andra meningen med det&lt;br&gt;belopp som tillsynsmyndigheten festställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Vill någon för att utreda verkningar av miljöferlig verksamhet,&lt;br&gt;som han utövar eller ämnar utöva, företa mätning eller annat&lt;br&gt;undersökningsarbete på fest egendom som någon annan äger eller&lt;br&gt;innehar, får länsstyrelsen besluta att tillträde till egendomen skall&lt;br&gt;lämnas under viss tid. Behöver en mätapparat eller ett liknande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;instrument sättas ut kan länsstyrelsen även föreskriva förbud vid vite att&lt;br&gt;rubba eller skada instrumentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som avses i första stycket kan meddelas även på ansökan av&lt;br&gt;den som skall utföra undersökning som avses i 15 § första stycket tredje&lt;br&gt;meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningsarbetet skall utföras så att minsta skada och intrång&lt;br&gt;vållas. För skada och intrång skall ersättning lämnas av den som utövar&lt;br&gt;eller ämnar utöva den miljöfarliga verksamheten. Talan om ersättning&lt;br&gt;skall väckas vid festighetsdomstol som anges i 23 kap. 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § För att utöva tillsyn enligt denna balk har en tillsynsmyndighet rätt&lt;br&gt;till tillträde till lokaler och andra utrymmen, byggnader, anläggningar&lt;br&gt;och markområden och att där göra undersökningar och ta prover.&lt;br&gt;Tillträdesrätten samt rätten att göra undersökningar och fe prover&lt;br&gt;omfettar också bostäder, dock endast i den mån det behövs för att&lt;br&gt;förebygga ohälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till tillträde har även den som skall göra en undersökning enligt&lt;br&gt;15 § första stycket tredje meningen. Samma rätt har den som skall göra&lt;br&gt;en undersökning enligt 9 kap. 7 § tredje stycket eller enligt 12 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva&lt;br&gt;om skyldighet att ersätta en tillsynsmyndighets kostnader för&lt;br&gt;provtagning och undersökning av prov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsvakter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § För tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter för områden och&lt;br&gt;naturföremål som omfattas av förordnanden enligt 9-11 kap. får rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse naturvårds-&lt;br&gt;vakter med de befogenheter som följer av andra och tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturvårdsvakt får avvisa den som uppehåller sig där han på grund&lt;br&gt;av föreskrifter som avses i första stycket inte har rätt att vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfeppas någon, som enligt vad i 21 kap. stadgas begår brott mot&lt;br&gt;förbud eller föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 4, 6 och 16 §§&lt;br&gt;och 10 kap. 3-7 §§, på bar gärning får naturvårdsvakten fe i beslag jakt-&lt;br&gt;och fångstredskap, fortskaffhingsmedel och andra föremål som kan&lt;br&gt;antas ha betydelse för utredning av brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Har en naturvårdsvakt tagit ett föremål i beslag, skall han skynd-&lt;br&gt;samt anmäla detta till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar&lt;br&gt;emot en anmälan skall förfera som om han själv hade gjort beslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Den som har fått undantag från föreskrift som avses i 18 § första&lt;br&gt;stycket är skyldig att vid anfordran visa upp beslutet för en&lt;br&gt;naturvårdsvakt eller en polis vid vistelse inom det område där&lt;br&gt;undantaget gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § En tillsynsmyndighet får bestämma att dess beslut skall gälla&lt;br&gt;omedelbart även om det överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs när tillsyn&lt;br&gt;utövas enligt detta kapitel. Om någon kör ett fordon i strid med ett&lt;br&gt;forbud som meddelats med stöd av 15 kap. 9 § första stycket, får&lt;br&gt;polisen hindra fortsatt färd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Den som har tagit befattning med ett ärende enligt denna balk&lt;br&gt;eller har utfört sådan undersökning som anges i 17 § andra stycket&lt;br&gt;första meningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han därvid&lt;br&gt;har erfarit om affärs- eller driftsförhållanden eller förhållanden av&lt;br&gt;betydelse för landets försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19 kap. Avgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avgift för myndigheters verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Regeringen får meddela föreskrifter om avgifter för en myndighets&lt;br&gt;verksamhet enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av balken. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om sådana avgifter såvitt gäller kommunens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om avgifter för bortforsling och slutligt&lt;br&gt;omhändertagande av avfåll genom kommunens försorg finns i 4-6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispensavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om det med stöd av denna balk har meddelats föreskrifter som&lt;br&gt;medger undantag från en bestämmelse i balken eller i föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av balken och ett sådant undantag kan antas&lt;br&gt;innebära ekonomisk fördel för den som medges undantag, får&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva&lt;br&gt;att en särskild avgift skall tas ut för att utjämna en sådan fördel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att lämna uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som är avgiftsskyldig enligt en föreskrift som meddelats med&lt;br&gt;stöd av 1 § första stycket eller 2 § eller som är skyldig att ersätta&lt;br&gt;kostnad enligt 18 kap. 15 § andra stycket eller enligt en föreskrift som&lt;br&gt;meddelats med stöd av 18 kap. 17 § tredje stycket skall till den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer och i den omfettning regeringen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver lämna&lt;br&gt;de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens storlek. Om&lt;br&gt;avgiften skall bestämmas av en kommunal myndighet fär kommunen&lt;br&gt;meddela föreskrifter om uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift för kommunal renhållning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Kommunen fär meddela föreskrifter om att avgift skall betalas för&lt;br&gt;sådan bortforsling och sådant slutligt omhändertagande av avfell som&lt;br&gt;sker genom kommunens försorg enligt denna balk. Avgiften skall enligt&lt;br&gt;kommunens bestämmande betalas till kommunen eller till den som utför&lt;br&gt;renhållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om avgift for hantering av avfell från fertyg finns särskilda&lt;br&gt;bestämmelser i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från&lt;br&gt;fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Avgift som avses i 4 § skall vara årlig eller på annat sätt periodisk.&lt;br&gt;Om avgiften avser bortforsling och slutligt omhändertagande vid enstaka&lt;br&gt;tillfallen, får kommunen besluta att avgiften skall betalas särskilt för&lt;br&gt;vaije tillfälle i fråga. Avgiften skall bestämmas till högst det belopp&lt;br&gt;som behövs för att täcka nödvändiga planerings-, kapital- och&lt;br&gt;driftskostnader för renhållningen. Från dessa kostnader skall avräknas&lt;br&gt;kostnaderna för vad som kan belöpa på användning av anläggningar&lt;br&gt;eller utrustning för annat ändamål än renhållning. Avgiften får tas ut på&lt;br&gt;ett sådant sätt att återanvändning, återvinning eller annan miljövänlig&lt;br&gt;avfallshantering främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommunen uppdrar åt någon annan att utföra renhållningen, fär&lt;br&gt;avtalet med denne läggas till grund för beräkning av avgiften, om inte&lt;br&gt;kostnaden därigenom blir väsentligt högre än om kommunen själv utför&lt;br&gt;renhållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Avgift enligt 4 § skall betalas enligt taxa, som antas av&lt;br&gt;kommunfullmäktige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I taxan skall anges hur avgiften skall bestämmas när taxan saknar&lt;br&gt;tillämplig bestämmelse om avgift. Därvid skall de grunder som anges i&lt;br&gt;5 § beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Taxan skall innehålla föreskrifter om vem som är avgiftsskyldig och&lt;br&gt;till vem avgiften skall betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Regeringen eller efter regeringens bemyndigande kommuner eller&lt;br&gt;en myndighet fär meddela föreskrifter om att avgift för bortforsling och&lt;br&gt;slutligt omhändertagande genom kommunens försorg av avfell som&lt;br&gt;avses i 16 kap. 5 § fär tas ut av producenten. Avgiften skall betalas till&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 kap. Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Om inte något annat framgår av 2 eller 3 §§ får i ett enskilt fell ett&lt;br&gt;beslut enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats&lt;br&gt;enligt balken överklagas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av en kommun eller&lt;br&gt;en kommunal nämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hos Koncessionsnämnden för miljöskydd, om beslutet har medde-&lt;br&gt;lats av någon annan statlig myndighet och avser en fråga om miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hos regeringen, om beslutet har meddelats av Koncessionsnämn-&lt;br&gt;den, Försvarsmakten eller generalläkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämndens beslut i ett dit överklagat ärende får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Koncessionsnämnden i ett överklagat ärende finner att hinder mot&lt;br&gt;den sökta verksamheten möter enligt 13 kap. 5 § men att det finns&lt;br&gt;sådana omständigheter som avses i andra stycket nämnda paragraf eller&lt;br&gt;ärendet på något annat sätt rör en fråga av särskild vikt, skall&lt;br&gt;myndigheten med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för&lt;br&gt;prövning av tillstånd till verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Beslut i enskilda fell av annan statlig myndighet än regeringen i&lt;br&gt;ftågor som avses i 9-11 kap. och i 14-16 kap., överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. Beslut av Försvarsmakten eller generalläkaren&lt;br&gt;överklagas dock hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i frågor som avses i 9 kap. och som rör bildande av&lt;br&gt;naturreservat, naturvårdsområde, kulturreservat, kulturvårdsområde&lt;br&gt;eller dispens från bestämmelserna om strandskydd eller ftågor som&lt;br&gt;avses i 10 kap. och som rör tillstånd till markawattning och&lt;br&gt;detaljdränering genom täckdikning eller ftågor som avses i 11 kap. och&lt;br&gt;som rör tillstånd till täktverksamhet eller i 14 eller 16 kap. och som&lt;br&gt;avser tillstånd till eller förbud av export eller import överklagas dock&lt;br&gt;hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Beslut i ett enskilt fell i fråga om ersättning för kostnader enligt 18&lt;br&gt;kap. 15 § andra stycket eller 17 § tredje stycket eller beslut i fråga om&lt;br&gt;förbud vid vite enligt 18 kap. 16 § första stycket samt beslut i ett enskilt&lt;br&gt;fell i fråga om sådana avgifter som avses i 19 kap. 1, 2 §§, 4 § första&lt;br&gt;stycket och 7 § första stycket och som inte meddelats av&lt;br&gt;Försvarsmakten eller generalläkaren skall överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. Övriga beslut i enskilda fell i frågor som avses i&lt;br&gt;18 kap. skall, om inte annat sägs i 1 § första stycket, överklagas hos&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Andra beslut än de som avses i 1-3 §§ meddelade av annan statlig&lt;br&gt;myndighet än regeringen med stöd av ett bemyndigande i balken&lt;br&gt;överklagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att överklaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Rätt att överklaga beslut enligt denna balk eller enligt föreskrifter&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av balken och som inte avses i balkens&lt;br&gt;sjätte och sjunde avdelningar har även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Miljöombudsmannen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Statens naturvårdsverk i frågor som avses i 9-13 kap.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation&lt;br&gt;enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller&lt;br&gt;motsvarande organisation på arbetsgivarsidan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en sammanslutning av konsumenter i frågor som regleras i 14 kap.&lt;br&gt;eller i föreskrifter som är utfärdade med stöd av 14 kap., om&lt;br&gt;Miljöombudsmannen i ett särskilt fell beslutar att inte överklaga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. en intresseorganisation för yrkesfiskare i frågor som avses i 13&lt;br&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 1, 3, 4 och 5 gäller inte beslut som avser&lt;br&gt;Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJÄTTE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljder&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 kap. Straffbestämmelser m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som vid hantering eller import eller export av en kemisk&lt;br&gt;produkt, eller en vara som innehåller eller har behandlats med en&lt;br&gt;kemisk produkt, med uppsåt eller av grov oaktsamhet åsidosätter vad&lt;br&gt;som är föreskrivet i 1 kap. 8 § döms för oförsiktig kemikaliehantering&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bedriver en&lt;br&gt;verksamhet, hanterar en kemisk produkt, eller en vara som innehåller&lt;br&gt;eller har behandlats med en kemisk produkt, eller vidtar någon annan&lt;br&gt;åtgärd utan att ha tillstånd, godkännande eller medgivande eller utan att&lt;br&gt;ha gjort en anmälan, döms om tillstånd, godkännande, medgivande eller&lt;br&gt;anmälan föreskrivs i denna balk eller i en föreskrift som har meddelats&lt;br&gt;med stöd i balken, för otillåten miljöverksamhet till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet underlåter att lämna en Bilaga 11&lt;br&gt;uppgift eller den som lämnar en oriktig uppgift och därigenom försvårar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en tillståndsprövning eller en tillsynsmyndighets kontroll av en&lt;br&gt;verksamhet, av hanteringen av en kemisk produkt, eller en vara som&lt;br&gt;innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt, eller av någon&lt;br&gt;annan åtgärd döms för försvårande av miljökontroll till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som i något annat fell än som avses i 3 § med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet underlåter att lämna uppgifter i en handling eller genom&lt;br&gt;märkning av en kemisk produkt, eller en vara som innehåller eller har&lt;br&gt;behandlats med en kemisk produkt, eller som i en sådan handling eller&lt;br&gt;märkning lämnar oriktig uppgift eller utelämnar uppgift döms, om&lt;br&gt;åtgärden eller underlåtenheten är ägnad att försvåra bedömningen av&lt;br&gt;riskerna för att hälsa eller miljö skall skadas eller för att en hållbar&lt;br&gt;hushållning med mark och vatten eller material skall äventyras, för&lt;br&gt;bristfällig miljöinformation till böter eller fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet skräpar ned utomhus, på&lt;br&gt;plats som allmänheten har tillträde eller insyn till, med plåt, glas, plast,&lt;br&gt;papper, avfell eller annat döms för nedskräpning till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet bryter mot villkor, inskränkningar eller förbud&lt;br&gt;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 5 kap. 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 9 kap. 4, 6, 11, 14 och 15 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 10 kap. 1 och 3-6 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 11 kap. 2, 4, 6, 7 och 9 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 13 kap. 6, 20, 23, 24, 25, 31, 32, 33, 34 och 37 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 14 kap. 11 och 12 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. 16 kap. 7, 11, 13 och 14 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till brott mot 16 kap. 11 § döms till ansvar enligt 23 kap.&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt&lt;br&gt;eller av grov oaktsamhet bryter mot föreskrifter som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 9 kap. 16 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 10 kap. 7 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 13 kap. 7, 8, 9, 10 och 38 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 14 kap. 5, 6, 8, 9 och 10 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 15 kap. 7 och 8 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 16 kap. 5 och 6 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. 17 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Är ett brott som avses i 1-2 eller 6-7 §§ grovt, döms till fängelse i&lt;br&gt;lägst sex månader och högst sex år. Är brott som avses i 3 § grovt&lt;br&gt;döms till fängelse i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande av om ett brott är grovt skall särskilt beaktas, om&lt;br&gt;gärningen begåtts systematiskt eller under längre tid, varit av mer&lt;br&gt;omfettande art, innefettat vilseledande av tillsynsmyndighet eller&lt;br&gt;inneburit stora risker för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § För ringa brott döms inte till ansvar enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är belagd med&lt;br&gt;strängare straff i brottsbalken eller om ansvar för gärningen kan dömas&lt;br&gt;ut enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt&lt;br&gt;detta kapitel för en gärning som omfettas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;§ Kemiska produkter, eller varor som innehåller eller har&lt;br&gt;behandlats med en kemisk produkt, eller annan egendom som har varit&lt;br&gt;föremål för brott enligt 1, 2, 6 och 7 §§ eller värdet därav samt utbyte&lt;br&gt;av sådant brott skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart&lt;br&gt;oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt finns bestämmelser om förverkande i 36 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 kap. Miljöskyddsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Har en sådan överträdelse som avses i 21 kap. 1, 2, 6 eller 7 §§&lt;br&gt;ägt rum och är överträdelsen inte av obetydlig beskaffenhet, skall en&lt;br&gt;särskild avgift (miljöskyddsavgift) betalas. Miljöskyddsavgift skall&lt;br&gt;betalas även om överträdelsen inte skett med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Miljöskyddsavgiften skall betalas av den fysiska eller juridiska per-&lt;br&gt;son som har bedrivit den verksamhet i vilken överträdelsen har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § När en miljöskyddsavgift bestäms, skall det ske med hänsyn till&lt;br&gt;hur allvarlig överträdelsen är. Därvid skall särskilt beaktas omfattningen&lt;br&gt;av överträdelsen och den fera eller skada som överträdelsen har&lt;br&gt;inneburit samt om överträdelsen inneburit ekonomiska fördelar.&lt;br&gt;Närmare föreskrifter för bestämmande av miljöskyddsavgiften får&lt;br&gt;meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillståndsmyndighet får, med beaktande av vad som anges i första&lt;br&gt;stycket och i 4 §, vid prövning av ett villkor för tillstånd till miljöferlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet bestämma det belopp som skall betalas i miljöskyddsavgift&lt;br&gt;om villkoret överträds. Ett sådant beslut skall ligga till grund för ett&lt;br&gt;beslut om miljöskyddsavgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Miljöskyddsavgift skall bestämmas till lägst fem tusen kronor och&lt;br&gt;högst femhundra tusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en överträdelse har inneburit ekonomiska fördelar eller vid&lt;br&gt;synnerligen försvårande omständigheter får miljöskyddsavgiften&lt;br&gt;festställas till ett högre belopp än som anges i första stycket, dock högst&lt;br&gt;tio miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Miljöskyddsavgiften får jämkas eller efterges om det till följd av&lt;br&gt;särskilda skäl skulle vara oskäligt att bestämma avgiften enligt 3 och&lt;br&gt;4 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Frågor om miljöskyddsavgift prövas av länsrätten på talan av&lt;br&gt;Miljöombudsmannen. Talan väcks genom ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Fråga om påförande av miljöskyddsavgift får i fell som inte är av&lt;br&gt;större vikt prövas av Miljöombudsmannen genom avgiftsföreläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftsföreläggande innebär att den som antas ha gjort sig skyldig till&lt;br&gt;en överträdelse som avses i 1 § föreläggs miljöskyddsavgiften till&lt;br&gt;godkännande omedelbart eller inom viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har föreläggandet godkänts, gäller det som domstols lagakraftvunna&lt;br&gt;dom varigenom miljöskyddsavgift påförts. Ett godkännande som sker&lt;br&gt;sedan den i föreläggandet utsatta tiden har gått ut är dock utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Miljöskyddsavgift får inte påföras, om ansökningen inte har&lt;br&gt;delgetts den som anspråket riktas mot inom fem år från det att&lt;br&gt;förutsättningarna för att besluta om avgift inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En påförd miljöskyddsavgift bortfaller i den mån verkställighet inte&lt;br&gt;har skett inom tio år från det att domen vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJUNDE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning och skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;23 kap. Ersättning för intrång&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Ägare av en festighet och innehavare av särskild rätt till en&lt;br&gt;festighet har rätt till ersättning i den utsträckning som anges i 2, 5 och&lt;br&gt;7 §§. Att i vissa fell även en borgenär som har panträtt i festigheten har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt till ersättning framgår av 11 § andra stycket. Om inlösen av&lt;br&gt;festighet finns föreskrifter i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning och inlösen gäller expropriationslagen&lt;br&gt;(1972:719) om inte avvikande bestämmelser meddelas i denna balk.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 4 kap. 3 § expropriationslagen gäller i fråga om&lt;br&gt;värdeökning under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till en festighet har&lt;br&gt;rätt till ersättning av staten för den skada de lider om föreskrifter enligt&lt;br&gt;9 kap. 2, 4, 5 eller 8 § eller förbud enligt 10 kap. 4 § andra stycket&lt;br&gt;eller 11 kap. 5 § tredje stycket medför att pågående markanvändning&lt;br&gt;avsevärt försvåras inom berörd del av en festighet eller att mark tas i&lt;br&gt;anspråk. Har föreskrifterna efter förordnande enligt 9 kap. 16 §&lt;br&gt;beslutats av en kommun, skall ersättningen i stället betalas av&lt;br&gt;kommunen. En begränsning av rätten till jakt efter björn, lo, varg, järv,&lt;br&gt;älg eller öm som föreskrivs enligt 9 kap. 2 § medför inte rätt till&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär en föreskrift eller ett beslut enligt 9 kap. 2, 4 eller 8 § såvitt&lt;br&gt;avser naturreservat eller kulturreservat eller 10 kap. 4 § andra stycket&lt;br&gt;att det är förbjudet att vidta en viss åtgärd utan tillstånd, betalas&lt;br&gt;ersättning endast om tillstånd vägrats eller förenats med särskilda&lt;br&gt;villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har förbud meddelats enligt 9 kap. 6 § och vägras tillstånd som där&lt;br&gt;avses, gäller första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ersättning som avses i 2 § betalas inte om skadan är av mindre&lt;br&gt;omfettning. Ersättning skall minskas med ett belopp som motsvarar vad&lt;br&gt;som på grund av 2 § första stycket skall tålas utan ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ägare får kräva att deras festighet löses om det uppstår synnerliga&lt;br&gt;men i fell som avses i 2 § första stycket när festigheten används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vid tillämpningen av 2 och 4 §§ skall även beaktas andra beslut&lt;br&gt;enligt 9 kap. 2, 4, 5 och 8 §§ samt förbud enligt 10 kap. 4 § andra&lt;br&gt;stycket och 11 kap. 5 § tredje stycket, beslut enligt 18 §&lt;br&gt;skogsvårdslagen (1979:429), 19 kap. 2 § vattenlagen (1983:291) samt&lt;br&gt;beslut som avses i 14 kap. 8 § första stycket plan- och bygglagen&lt;br&gt;(1987:10), under förutsättning att besluten har meddelats inom tio år&lt;br&gt;före det senaste beslutet. Dessutom skall beaktas sådan inverkan av&lt;br&gt;hänsynstaganden enligt 30 § skogsvårdslagen som i särskilda fell har&lt;br&gt;inträtt inom samma tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har talan eller rätt till ersättning eller inlösen med anledning av beslut&lt;br&gt;som anges i första stycket förlorats på grund av bestämmelserna i 9&lt;br&gt;eller 10 § eller motsvarande bestämmelser i vattenlagen eller plan- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bygglagen, utgör detta förhållande inte något hinder mot att beslutet Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;beaktas enligt första stycket. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § För skada och intrång som tillfogas ägare av en festighet och inne-&lt;br&gt;havare av en särskild rätt till festighet genom undersökning enligt&lt;br&gt;12 kap. 2 § betalas ersättning av staten. Talan om ersättning väcks vid&lt;br&gt;den festighetsdomstol inom vars område marken eller större delen av&lt;br&gt;den finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som håller stängsel och har anordnat en grind eller någon&lt;br&gt;annan genomgång på grund av ett föreläggande enligt 18 kap. 7 § är&lt;br&gt;berättigad till ersättning av staten for detta och för underhåll av&lt;br&gt;genomgången. Ersättning skall dock inte betalas, om det är uppenbart&lt;br&gt;att stängslet endast avser att utestänga allmänheten från ett område där&lt;br&gt;den annars skulle fått färdas fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller också, då en övergång anordnats över ett dike på grund&lt;br&gt;av ett föreläggande enligt 18 kap. 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Det skall bestämmas att ersättning enligt 2 § tredje stycket skall&lt;br&gt;betalas med ett visst årligt belopp. Om det finns särskilda skäl får&lt;br&gt;ersättningen räknas av mot ersättning som kan komma att lämnas enligt&lt;br&gt;2 § första stycket eller 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, kan det också festställas att ersättning&lt;br&gt;enligt 2 § första stycket eller 7 § på begäran av staten, kommunen,&lt;br&gt;fastighetsägaren eller annan sakägare betalas med ett visst årligt belopp&lt;br&gt;med rätt för staten eller kommunen eller den ersättningsberättigade att&lt;br&gt;få omprövning vid ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalas ersättning enligt 2 § till följd av skada eller olägenhet för&lt;br&gt;renskötseln gäller 28 § andra stycket rennäringslagen (1971:437).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Innan en myndighet fettar ett beslut som kan leda till ersättning&lt;br&gt;enligt detta kapitel, får myndigheten förelägga den som vill göra&lt;br&gt;anspråk på betalning eller inlösen av en festighet och inte vill förlora&lt;br&gt;sin rätt till talan att inom viss tid, minst två månader, göra anmälan om&lt;br&gt;sitt anspråk och ange sina yrkanden. Vad som i fråga om ersättning&lt;br&gt;eller inlösen har avtalats eller förutsatts gälla mellan staten och sakägare&lt;br&gt;eller mellan kommunen och sakägare gäller även mot den som efter det&lt;br&gt;att rätten till betalning uppkom har sakägarens rätt till festigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Har en överenskommelse inte träffats om ersättning enligt 2 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § eller om inlösen av en festighet enligt 4 § och om den som vill göra&lt;br&gt;anspråk på ersättning eller fordra inlösen enligt 9 § första stycket inte&lt;br&gt;har förlorat sin talan, skall denna person väcka talan hos fastighets-&lt;br&gt;domstolen mot staten eller kommunen. Sådan talan skall väckas inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett år från det att beslutet på vilket anspråket grundas har vunnit laga Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;kraft, om inte rätten att kräva ersättning eller inlösen skall gå förlorad. Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När föreskrifter skall meddelas enligt 9 kap. 2, 4, 5 eller 8 § får&lt;br&gt;staten eller kommunen vid festighetsdomstolen väcka talan mot en&lt;br&gt;sakägare för att fastställa de villkor som, om föreskrifterna meddelas,&lt;br&gt;skall gälla för ersättning eller inlösen. Meddelas inte föreskrifter med&lt;br&gt;sådant innehåll som förutsatts vid fastighetsdomstolen inom ett år från&lt;br&gt;det att målet har avgjorts genom en dom som vunnit laga kraft, skall&lt;br&gt;domen inte längre vara bindande för parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Ersättningen skall deponeras om den ersättning fastighetsägaren&lt;br&gt;enligt 2 § första stycket har rätt till är bestämd att betalas på en gång&lt;br&gt;och om fastigheten genom det beslut som föranlett rätten till ersättning&lt;br&gt;minskat i värde så att den kan antas inte utgöra full säkerhet for en&lt;br&gt;borgenär med panträtt i festigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en borgenär som avses i första stycket gör en förlust därför att&lt;br&gt;ersättningen inte har deponerats, har borgenären rätt till ersättning av&lt;br&gt;staten eller kommunen för förlusten mot avskrivning på&lt;br&gt;fordringshandlingen. Detsamma gäller, om en borgenär gör en förlust&lt;br&gt;därför att ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen efter&lt;br&gt;överenskommelse mellan staten eller kommunen och den&lt;br&gt;ersättningsberättigade eller av någon annan anledning inte prövats av&lt;br&gt;domstolen. Talan om ersättning enligt detta stycke skall väckas vid&lt;br&gt;fastighetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Har ersättning betalats med anledning av föreskrifter eller till-&lt;br&gt;ståndsvägran enligt denna balk och upphävs föreskrifterna helt eller&lt;br&gt;delvis eller ges tillstånd, får markens ägare eller innehavare, om det är&lt;br&gt;skäligt med hänsyn till deras nytta av beslutet och omständigheterna i&lt;br&gt;övrigt, förpliktas att betala tillbaka ersättningen eller en del av den.&lt;br&gt;Detta gäller också, om en åtgärd företagits i strid mot föreskrifterna&lt;br&gt;eller mot beslutet om tillståndsvägran och om den tillsynsmyndighet&lt;br&gt;som enligt 18 kap. 12 § får söka verkställighet eller handräckning har&lt;br&gt;beslutat att inte kräva rättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om återbetalning skall väckas vid fastighetsdomstolen inom ett&lt;br&gt;år från det att beslutet som anspråket grundas på vunnit laga kraft och&lt;br&gt;senast tio år efter det att ersättningen betalades ut, om inte rätten att&lt;br&gt;föra talan skall gå förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Ogillas i ett mål enligt 10 § talan som har väckts av fastighets-&lt;br&gt;ägaren eller den som innehar särskild rätt till festigheten, kan domstolen&lt;br&gt;förordna att fastighetsägaren skall bära sina egna kostnader, om&lt;br&gt;fastighetsägaren inlett rättegången utan tillräckliga skäl. Har rättegången&lt;br&gt;uppenbart inletts utan skäl får domstolen dessutom förplikta&lt;br&gt;fastighetsägaren att ersätta motpartens rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;24 kap. Skadestånd m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;§ Skadestånd enligt detta kapitel skall betalas för personskada,&lt;br&gt;sakskada och ren förmögenhetsskada som verksamhet på en festighet&lt;br&gt;orsakat i sin omgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts&lt;br&gt;dock endast om skadan är av någon betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada som inte har orsakats med uppsåt eller genom vårdslöshet&lt;br&gt;ersätts bara i den utsträckning det visas att den störning som har orsakat&lt;br&gt;skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten&lt;br&gt;eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Detta kapitel gäller inte skador som har orsakats av joniserande&lt;br&gt;strålning eller inverkan av elektrisk ström från en elektrisk anläggning i&lt;br&gt;fell då särskilda bestämmelser gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Skadestånd utges för skador genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förorening av vattendrag, sjöar eller andra vattenområden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förorening av grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ändring av grundvattennivån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. luftförorening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. markförorening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. buller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. skakning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. annan liknande störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 1-3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet&lt;br&gt;som bedrivs i enlighet med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skada skall anses ha orsakats genom en störning som avses i första&lt;br&gt;stycket, om det med hänsyn till störningens och skadeverkningarnas art,&lt;br&gt;andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt föreligger&lt;br&gt;övervägande sannolikhet för ett sådant orsakssamband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Skadestånd skall också betalas för skador genom sprängsten eller&lt;br&gt;andra lössprängda föremål, om skadan orsakats av sprängningsarbete&lt;br&gt;eller av en annan verksamhet som medför särskild fera för explosion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I andra fell än som anges i 3 eller 4 § skall skadestånd betalas för&lt;br&gt;skador som orsakats av grävning eller liknande arbete, om den som&lt;br&gt;utför eller låter utföra arbetet har försummat att vidta sådana&lt;br&gt;skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3 § jordabalken eller i ett annat&lt;br&gt;hänseende har brustit i omsorg vid arbetets utförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför&lt;br&gt;särskild risk, skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om&lt;br&gt;den som utför eller låter utföra arbetet inte har varit försumlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är den som&lt;br&gt;bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap&lt;br&gt;av fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma skadeståndsskyldighet&lt;br&gt;har andra som bedriver eller låter bedriva den skadegörande&lt;br&gt;verksamheten och som brukar fastigheten i sin näringsverksamhet eller&lt;br&gt;i offentlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon annan som brukar festigheten bedriver eller låter bedriva&lt;br&gt;den skadegörande verksamheten är han skadeståndsskyldig enligt detta&lt;br&gt;kapitel endast om han har orsakat skadan uppsåtligen eller genom&lt;br&gt;vårdslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är också den, som&lt;br&gt;utan att vara fastighetsägare, tomträttshavare eller annan brukare av&lt;br&gt;festigheten i egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på&lt;br&gt;festigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Skall två eller flera ersätta samma skada enligt detta kapitel, svarar&lt;br&gt;de solidariskt för skadeståndet om inte något annat följer av att&lt;br&gt;begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åligger någon av&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad de solidariskt ansvariga har betalt i skadestånd skall, om inte&lt;br&gt;annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med&lt;br&gt;hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna att förebygga&lt;br&gt;skadan och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp&lt;br&gt;lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för fram-&lt;br&gt;tida skador, om en part begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett&lt;br&gt;visst årligt belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har be-&lt;br&gt;stämts på detta sätt, kan ersättningen jämkas efter vad som är skäligt&lt;br&gt;med hänsyn till de ändrade förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning&lt;br&gt;som fastställs att betalas på en gång för framtida skador på en festighet&lt;br&gt;och som tillkommer ägaren av festigheten eller en innehavare av tomt-&lt;br&gt;rätt i denna tillämpas expropriationslagen (1972:719). Även när det&lt;br&gt;gäller verkan av sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den&lt;br&gt;lagen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en borgenär som har panträtt i festigheten lider förlust genom att&lt;br&gt;ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och&lt;br&gt;ersättningen till följd av överenskommelse mellan den ersättningsskyl-&lt;br&gt;dige och den ersättningsberättigade eller av någon annan anledning inte&lt;br&gt;har blivit prövad av domstol, har borgenären rätt till gottgörelse av den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersättningsskyldige mot att hans fordran i denna del skrivs av på ford- Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;ringshandlingen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Medför en verksamhet som avses i detta kapitel att en festighet&lt;br&gt;helt eller delvis blir onyttig for ägaren eller att synnerligt men&lt;br&gt;uppkommer vid användningen, skall festigheten eller fastighetsdelen på&lt;br&gt;ägarens begäran lösas in av den som bedriver verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen (1972:719).&lt;br&gt;Beträffande värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen tio år&lt;br&gt;före det att talan väcks vid domstol tillämpas 4 kap. 3 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Den som vill framställa anspråk på ersättning enligt detta kapitel&lt;br&gt;skall väcka talan vid den tingsrätt inom vars område den skadegörande&lt;br&gt;verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser ersättningen skada på festighet eller på byggnad eller annan&lt;br&gt;anläggning på någon annans mark, skall talan dock väckas vid den&lt;br&gt;festighetsdomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs&lt;br&gt;eller har bedrivits. Detsamma gäller om någon vill begära gottgörelse&lt;br&gt;enligt 10 § andra stycket eller fordra inlösen enligt 11 §. Gemensamt&lt;br&gt;med ett mål som avses i första eller andra meningen får&lt;br&gt;fastighetsdomstolen handlägga även andra mål mellan samma eller olika&lt;br&gt;parter, om det med hänsyn till utredningen och övriga omständigheter&lt;br&gt;är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet som kan&lt;br&gt;medföra en sådan skada som avses i 3 § kan begära prövning av&lt;br&gt;ersättningsfrågan vid den festighetsdomstol inom vars område&lt;br&gt;verksamheten i huvudsak bedrivs eller skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Den som i något annat fell än som förut i detta kapitel sagts vill&lt;br&gt;framställa enskilt anspråk enligt denna balk på grund av miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet skall väcka talan vid den festighetsdomstol inom vars&lt;br&gt;område den miljöferliga verksamheten i huvudsak utövas eller skall&lt;br&gt;utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;§ Väcker någon talan vid festighetsdomstol om förbud mot&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet eller om åläggande för den som utövar eller&lt;br&gt;ämnar utöva sådan verksamhet att vidtaga försiktighetsmått och är fråga&lt;br&gt;om tillstånd till verksamheten enligt denna balk under prövning eller&lt;br&gt;kommer den under prövning innan fastighetsdomstolen avgjort målet,&lt;br&gt;skall domstolen förklara målet vilande till dess frågan avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § I fråga om rättegångskostnader i mål enligt 11 eller 13 § gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelserna om kostnader i expropriationsmål. Om ett yrkande om&lt;br&gt;inlösen enligt 11 &amp;nbsp;§ ogillas, gäller dock bestämmelserna om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 11-13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättegångskostnader i rättegångsbalken. Dessa bestämmelser tillämpas&lt;br&gt;också i andra mål om skadestånd enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ogillas talan som avses i 15 § på den grund aa svaranden efter talans&lt;br&gt;väckande sökt och fått tillstånd enligt denna balk, skall domstolen efter&lt;br&gt;omständigheterna förordna att vardera parten skall själv bära sin&lt;br&gt;rättegångskostnad eller att full eller jämkad ersättning skall tilläggas&lt;br&gt;endera.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;25 kap. Mijjöskadeforsäkring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § För ersättning i vissa fell till den som har lidit skada enligt 24 kap.&lt;br&gt;skall det finnas en försäkring (miljöskadeförsäkring) med villkor som&lt;br&gt;har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer. Den som utövar miljöferlig verksamhet som enligt denna balk&lt;br&gt;eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken kräver&lt;br&gt;tillstånd eller anmälan skall bidra till försäkringen med belopp som&lt;br&gt;ftamgår av tabeller som har godkänts av regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer. Beloppen skall betalas i förskott för kalen-&lt;br&gt;derår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Från miljöskadeförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges&lt;br&gt;i försäkringsvillkoren, ersättning till skadelidande for sådan person-&lt;br&gt;eller sakskada som avses i 24 kap. om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den skadelidande har rätt till skadestånd enligt 24 kap. men inte&lt;br&gt;kan få skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut skadeståndet är&lt;br&gt;förlorad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om bidrag till miljöskadeförsäkringen inte har betalats inom trettio&lt;br&gt;dagar efter anmaning, skall försäkringsgivaren göra anmälan till till-&lt;br&gt;synsmyndigheten om betalningsförsummelsen. Tillsynsmyndigheten får&lt;br&gt;förelägga den betalningsskyldige vid vite att fullgöra sin skyldighet. Ett&lt;br&gt;sådant föreläggande får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om ikraftträdandet av denna balk meddelas i en särskild&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2. Förslag till Lag om Koncessionsnämnden för miljöskydd Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Bilaga 11&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nämndens uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Koncessionsnämnden för miljöskydd prövar enligt miljöbalken&lt;br&gt;ärenden om tillstånd till miljöferlig verksamhet och överklagande av&lt;br&gt;ärenden som avses i 20 kap. 1 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Koncessionsnämnden skall bereda och lämna yttrande till regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i ärenden enligt 6 kap. miljöbalken. Om nämndens handläggning och&lt;br&gt;ansvar för kostnader som därvid kan uppkomma gäller vad som sägs i&lt;br&gt;13 kap 14 och 15 §§ miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Beslut i ärenden enligt bilavgaslagen (1986:1386) får överklagas hos&lt;br&gt;Koncessionsnämnden enligt vad som sägs i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens sammansättning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Koncessionsnämnden består av ordförande och tre andra ledamöter.&lt;br&gt;Vid förberedande åtgärd, vid prövning av fråga om avvisning av an-&lt;br&gt;sökan eller avskrivning av ärende samt vid handläggning av överklagan-&lt;br&gt;de av nämndens beslut, kan nämnden bestå av ordföranden ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ordföranden skall vara lagferen och erferen i domarvärv. En leda-&lt;br&gt;mot skall ha sakkunskap och erferenhet i tekniska frågor. En ledamot&lt;br&gt;skall ha erferenhet av ftågor som fäller inom verksamhetsområdet för&lt;br&gt;Statens naturvårdsverk. Den fjärde ledamoten skall ha erferenhet av&lt;br&gt;industriell verksamhet. Om ärendet enligt ordförandens bedömning i&lt;br&gt;huvudsak avser kommunala förhållanden, skall i stället ingå en person&lt;br&gt;med erferenhet av kommunal verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamot i nämnden skall vara svensk medborgare och får inte vara&lt;br&gt;underårig eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordnar ordförande och övriga ledamöter samt ersättare&lt;br&gt;för dem. Bestämmelserna om ledamot gäller också i fråga om ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen kan föreskriva att det skall finnas mer än en avdelning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Koncessionsnämden. Vad som sägs om Koncessionsnämnden gäller&lt;br&gt;också för en avdelning i nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare gäller&lt;br&gt;också för ledamöterna i Koncessionsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet hos nämnden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Särskilda regler om förfarandet hos nämnden och om överklagande&lt;br&gt;av nämndens beslut finns i fråga om miljöfarlig verksamhet i 13 och 20&lt;br&gt;kap. miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nämnden prövar överklagade ärenden om miljöferlig verksamhet&lt;br&gt;gäller i fråga om nämndens handläggning vad som sägs 13 kap 14-16&lt;br&gt;§§. Till besiktning på platsen och sammanträde kallas parter och kla-&lt;br&gt;gande samt de statliga och kommunala myndigheter som har ett väsent-&lt;br&gt;ligt intresse att bevaka i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen föreskriver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag till lag om införande av&lt;br&gt;miljöbalk&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Miljöbalken och denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Genom miljöbalken upphävs, med de begränsningar som följer av&lt;br&gt;denna lag, 1. naturvårdslagen (1964:822),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. miljöskyddslagen (1969:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfell i vatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. renhållningslagen (1979:596),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. hälsoskyddslagen (1982:1080),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;lagen (1983:428) om spridning av bekämpningsmedel över&lt;br&gt;skogsmark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lagen (1985:426) om kemiska produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. miljöskadelagen (1986:225),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lagen (1990:1079) om tillfälliga bilförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Om det i lag eller annan författning hänvisas till föreskrifter som&lt;br&gt;har ersatts genom bestämmelser i miljöbalken, skall i stället de nya&lt;br&gt;bestämmelserna tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Bestämmelser, som gäller vid miljöbalkens ikraftträdande och som&lt;br&gt;meddelats med stöd av bestämmelser i en lag som anges i 2 § eller&lt;br&gt;motsvarande bestämmelser i äldre lag, skall anses utfärdade med stöd&lt;br&gt;av motsvarande bestämmelser enligt balken, om inte regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet regeringen bestämmer förordnar något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Beslut, som har meddelats före balkens ikraftträdande, om att bilda&lt;br&gt;nationalpark, naturreservat eller naturvårdsområde, att fridlysa natur-&lt;br&gt;minne eller att införa annat områdesskydd gäller fortferande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Tillstånd, godkännande eller medgivande till en verksamhet, till&lt;br&gt;hanteringen av en kemisk produkt eller till någon annan åtgärd, som&lt;br&gt;lämnats genom ett beslut enligt bestämmelser i en lag som anges i 2 §&lt;br&gt;eller motsvarande bestämmelser i äldre lag eller enligt föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av sådana bestämmelser, gäller fortferande, om inte&lt;br&gt;regeringen förordnar annat. Såvitt angår omprövning eller upphävande&lt;br&gt;av beslutet skall tillståndet, godkännandet eller medgivandet anses&lt;br&gt;meddelat med stöd av motsvarande bestämmelser i miljöbalken eller i&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats med stöd av miljöbalken, om inte annat&lt;br&gt;följer av denna lag eller av de föreskrifter som är i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller beslut om villkor för eller registrering av en&lt;br&gt;verksamhet, hanteringen av en kemisk produkt eller en vara eller någon&lt;br&gt;annan åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I fråga om en miljöfarlig verksamhet som omfattas av tillstånd&lt;br&gt;enligt miljöskyddslagen (1969:387) eller motsvarande äldre&lt;br&gt;bestämmelser och som har påbörjats före miljöbalkens ikraftträdande&lt;br&gt;tillämpas i stället för bestämmelserna i 13 kap. 5 § miljöbalken&lt;br&gt;bestämmelserna i 6 § första och andra styckena miljöskyddslagen till&lt;br&gt;utgången av juni 2005, om den som bedriver verksamheten inte begär&lt;br&gt;annat. Därvid skall hänvisningen i 6 § första stycket miljöskyddslagen&lt;br&gt;till 5 § samma lag i stället avse 1 kap. 7-12 §§ miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte i fråga om ändring av en inrättning eller en&lt;br&gt;verksamhet, om åtgärden innebär att ett utsläpp eller en störning kan&lt;br&gt;ändra karaktär eller omfettning så att en olägenhet av betydelse från&lt;br&gt;hälso- eller miljöskyddssynpunkt kan uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det vid prövning enligt första stycket är regeringen som skall&lt;br&gt;lämna tillstånd till verksamheten enligt 6 &amp;nbsp;§ andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljöskyddslagen, skall i fråga om prövningen tillämpas vad som sägs i&lt;br&gt;13 kap. 18 § miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ett tillstånd till miljöferlig verksamhet som har tagits i anspråk före&lt;br&gt;miljöbalkens ikraftträdande får efter utgången av juni 2005 återkallas&lt;br&gt;helt eller delvis av den myndighet som meddelat tillståndet, om&lt;br&gt;verksamheten strider mot bestämmelserna i 13 kap. 5 § miljöbalken.&lt;br&gt;Vid sådan prövning gäller bestämmelserna i 13 kap. 30 och 37 §§&lt;br&gt;miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En kommunal renhållningsordning enligt 9-13 §§ renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596) skall fortsätta att gälla till dess en ny renhållningsordning&lt;br&gt;har antagits med stöd av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Ett beslut om förbud eller föreläggande som en tillsynsmyndighet&lt;br&gt;meddelat enligt bestämmelser i någon lag som anges i 2 § eller mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelser i äldre lag eller enligt föreskrifter som med-&lt;br&gt;delats med stöd av sådana bestämmelser skall anses meddelat enligt&lt;br&gt;18 kap. miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Äldre bestämmelser gäller fortferande i fråga om överklagande av&lt;br&gt;beslut som har meddelats före miljöbalkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § I fråga om en gärning som var belagd med straff enligt någon av&lt;br&gt;de lagar som anges i 2 § och som begåtts före miljöbalkens&lt;br&gt;ikraftträdande skall de straffbestämmelser som gällde när gärningen&lt;br&gt;begicks fortferande tillämpas, om inte bestämmelserna i 21 kap.&lt;br&gt;miljöbalken leder till frihet från straff eller lägre straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller också i fråga om förverkande på&lt;br&gt;grund av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § I fråga om sådana överträdelser av 45 § första stycket 1-3 Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;miljöskyddslagen (1969:387) som skett före miljöbalkens ikraftträdande Bilaga 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall bestämmelserna i 52-63 §§ miljöskyddslagen fortfarande tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fell skall miljöskyddsavgift inte tas ut för överträdelser som har&lt;br&gt;skett före miljöbalkens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Beträffande rätt till ersättning eller inlösen på grund av beslut som&lt;br&gt;meddelats före miljöbalkens ikraftträdande skall äldre bestämmelser&lt;br&gt;fortferande gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAGRÅDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-06-03&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitie-&lt;br&gt;rådet Bo Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådsremisser den 3 mars och den 5 maj 1994&lt;br&gt;(Miljödepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. miljöbalk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om Koncessionsnämnden för miljöskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om införande av miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrätts-&lt;br&gt;assessorerna Stefan Rubenson, Kerstin Cederlöf,&lt;br&gt;Kjell-Olof Wennström, Susanne Hård och Bjarne Karlsson&lt;br&gt;samt kammarrättsassessorn Per Bergman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till miljöbalk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det remitterade förslaget samordnas i en miljöbalk elva befintliga&lt;br&gt;lagar, främst naturvårdslagen (1964:822), miljöskyddslagen (1969:387),&lt;br&gt;renhållningslagen (1979:596), hälsoskydd slagen (1982:1080), lagen&lt;br&gt;(1985:426) om kemiska produkter och lagen (1987:12) om hushållning&lt;br&gt;med naturresurser m.m. (naturresurslagen). Viktiga lagar på&lt;br&gt;miljöområdet, bland vilka särskilt kan nämnas vattenlagen (1983:291)&lt;br&gt;och skogsvårdslagen (1979:429), har lämnats utanför miljöbalken. Det&lt;br&gt;är givetvis en nackdel att balken inte omfettar all miljölagstiftning. Vad&lt;br&gt;som anförts i remissen till stöd för att samordningen bör begränsas till&lt;br&gt;de angivna lagarna är enligt Lagrådet inte helt övertygande. Det är dock&lt;br&gt;svårt att utan en mer ingående analys bedöma om en ökad samordning&lt;br&gt;bort komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen, renhållningslagen, hälsoskyddslagen och lagen om&lt;br&gt;kemiska produkter har alla syften som till stor del sammanfaller. Även&lt;br&gt;lagarnas tillämpningsområden sammanfaller i vissa delar. I förarbetena&lt;br&gt;till lagarna har åtskillig möda lagts ned på att försöka dra upp gränserna&lt;br&gt;mellan lagarnas tillämpningsområden. Inte sällan har man emellertid&lt;br&gt;tvingats konstatera att lagarnas tillämpningsområden delvis samman-&lt;br&gt;faller och att det därför kan uppkomma tveksamhet vid val av lag. Som&lt;br&gt;exempel kan nämnas miljöskyddslagen och hälsoskyddslagen. I&lt;br&gt;förarbetena till sistnämnda lag konstateras sålunda att tveksamhet vid &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;val av lag kan uppkomma vid sanitär olägenhet vid användning av fest&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egendom. Föredraganden uttalar i sammanhanget att - i fell där ett in-&lt;br&gt;gripande kan ske med stöd av båda lagarna - miljöskyddslagen enligt&lt;br&gt;hans mening bör tillämpas &amp;quot;bl.a. med hänsyn till att den som drabbas&lt;br&gt;av ett ingripande ofta kan begära att få sin verksamhet prövad enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen&amp;quot; (prop. 1981/82:219 s. 33; jfr prop. 1969:28 s. 227&lt;br&gt;fl).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att de olika lagarna nu sammanförs i en enda lag&lt;br&gt;medför inte i och for sig att avgränsningsproblemen minskar. Det är&lt;br&gt;alltjämt fråga om olika skyldigheter och ingripanden där vaije åtgärd&lt;br&gt;har sitt bestämda tillämpningsområde och det är alltjämt delvis skilda&lt;br&gt;myndigheter som skall vara behöriga att agera. Det är i själva verket så&lt;br&gt;att avgränsningsproblematiken framträder mer när man sammanför&lt;br&gt;bestämmelserna i en enda lag. Detta gäller naturligtvis i än högre grad&lt;br&gt;om man - som föreslås i remissen - utvidgar tillämpningsområdet för&lt;br&gt;vissa bestämmelser. Ett exempel på detta är hälsoskyddsbestämmelsema&lt;br&gt;som utvidgats till att omfetta - förutom störningar som påverkar hälsan -&lt;br&gt;även störningar som påverkar välbefinnandet. I sammanhanget bör man&lt;br&gt;också hålla i minnet att tillämpningsområdet för många av de aktuella&lt;br&gt;lagarna utvidgats genom lagstiftning under senare år utan att någon&lt;br&gt;samlad analys av miljölagstiftningen ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om gränsdragningen mellan hälsoskydd och miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet har uppmärksammats i lagrådsremissen. Regeringen&lt;br&gt;konstaterar att det inte är någon nyhet att reglema om hälsoskydd och&lt;br&gt;reglema om miljöskydd delvis överlappar varandra. Det framhålls&lt;br&gt;vidare att eftersom ansvaret för att vidta åtgärder till skydd för hälsan&lt;br&gt;och miljön i normalfallet ligger på samma myndighet, den kommunala&lt;br&gt;nämnden, och förutsättningarna för ingripande i de aktuella fellen i&lt;br&gt;allmänhet är desamma, det inte har någon avgörande betydelse vilka&lt;br&gt;regler som tillämpas. I avsaknad av särskilda föreskrifter bör enligt det&lt;br&gt;remitterade förslaget myndigheterna i sin tillsynsverksamhet i första&lt;br&gt;hand tillämpa reglema om miljöferlig verksamhet om det är fråga om&lt;br&gt;störningar från festa anläggningar eller verksamheter, dvs. samma&lt;br&gt;princip bör gälla som förordades av föredraganden vid införandet av&lt;br&gt;hälsoskyddslagen (prop. 1981/82:219 s. 33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådet hade det varit önskvärt om man nu i samband med&lt;br&gt;samordningen av lagarna i en miljöbalk gjort en mera ingående och&lt;br&gt;samlad analys av gränsdragningsproblematiken och försökt att i&lt;br&gt;lagtexten tydligare ange gränserna mellan olika skyldigheter och&lt;br&gt;ingripanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En analys av avgränsningsproblematiken skulle säkert få stor&lt;br&gt;betydelse också från andra utgångspunkter än att bara klarlägga&lt;br&gt;gränsdragningsfrågoma. Mycket talar för att en sådan analys skulle&lt;br&gt;kunna leda till en minskad överlappning mellan olika områden, dvs. att&lt;br&gt;man skulle kunna snäva åt tillämpningsområdena för olika institut eller&lt;br&gt;rent av rensa ut en del onödiga skyldigheter eller ingripandemöjligheter.&lt;br&gt;Vid en genomläsning av de olika avdelningar och kapitel i balken som&lt;br&gt;gäller skydd för hälsa och miljö får man sålunda uppfattningen att det&lt;br&gt;finns närmast obegränsade möjligheter att ingripa mot en störning och&lt;br&gt;att ingripandet kan ske med stöd av flera olika regelverk och på flera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olika sätt. En kortfattad beskrivning av balkens olika regelverk fär Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;belysa det sagda. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i sammanhanget grundläggande avdelningen i balken är den&lt;br&gt;fjärde avdelningen som just har rubriken &amp;quot;Skydd för hälsa och miljö&amp;quot;&lt;br&gt;och som i huvudsak motsvarar miljöskyddslagen, lagen om kemiska&lt;br&gt;produkter, hälsoskyddslagen och renhållningslagen. I 13 kap. finns&lt;br&gt;regler om miljöfarlig verksamhet. Härmed avses bl.a. användning av&lt;br&gt;mark och byggnader på ett sådant sätt som kan medföra förorening av&lt;br&gt;miljön eller störning för omgivningen. I 14 kap. finns regler om hante-&lt;br&gt;ringen av kemiska produkter och vissa varor som innehåller eller&lt;br&gt;behandlats med kemiska produkter. I 15 kap. finns regler om att&lt;br&gt;förebygga och avhjälpa olägenheter som kan påverka hälsan eller&lt;br&gt;välbefinnandet. I 16 kap., som är det sista kapitlet i fjärde avdelningen,&lt;br&gt;finns regler om avfallshantering, bl.a. om avfell och orenlighet som&lt;br&gt;härrör från hushåll. Men skyddsregler för naturen och miljön i övrigt&lt;br&gt;finns också i bl.a. andra och tredje avdelningarna. I tredje avdelningen -&lt;br&gt;som i huvudsak motsvarar naturvårdslagen - finns regler i 9 och 10&lt;br&gt;kap. om skydd för naturområden och för växt- och djurlivet. Ill kap.&lt;br&gt;finns regler om vissa arbetsföretag, nämligen dels täkter av olika slag,&lt;br&gt;dels spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Andra&lt;br&gt;avdelningen som har rubriken &amp;quot;Hushållning med mark och vatten&lt;br&gt;m.m.&amp;quot; och som i huvudsak motsvarar naturresurslagen, innehåller dels&lt;br&gt;vissa allmänna regler om användningen av mark- och vattenområden,&lt;br&gt;dels särskilda regler för vissa områden i landet (3 och 4 kap.). Vidare&lt;br&gt;finns i 5 kap. regler om att vissa stora anläggningar, bl.a. vissa typer av&lt;br&gt;febriker, inte får uppföras utan tillstånd av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det intryck man får vid en genomgång av miljöbalkens olika&lt;br&gt;regelverk till skydd för hälsa och miljö är att innehållet i de nuvarande&lt;br&gt;lagarna tämligen okritiskt har lyfts över till miljöbalken. I vart fell&lt;br&gt;synes inte möjligheterna till begränsningar och samordningar ha&lt;br&gt;beaktats i tillräcklig grad. Det gäller bl.a. beträffande reglema om&lt;br&gt;hälsoskydd (15 kap.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill i detta sammanhang till att böija med peka på ett par&lt;br&gt;bestämmelser som belyser samordningsproblemen vad gäller hälsoskydd&lt;br&gt;och miljöskydd. Enligt 15 kap. 8 § får regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer meddela de föreskrifter som behövs till&lt;br&gt;skydd mot olägenheter för människors hälsa. I sådana föreskrifter får&lt;br&gt;anges att vissa slag av verksamheter inte får bedrivas eller att vissa&lt;br&gt;anläggningar inte får inrättas utan att tillstånd har lämnats av eller&lt;br&gt;anmälan har gjorts till en kommunal nämnd. Det är enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening oklart hur den berörda föreskriftsrätten förhåller sig till reglema&lt;br&gt;om miljöferlig verksamhet. Enligt 13 kap. 5 § gäller sålunda som&lt;br&gt;huvudregel att miljöferlig verksamhet som kan leda till skada på&lt;br&gt;människors hälsa eller annan väsentlig olägenhet inte får utövas. Och&lt;br&gt;enligt 13 kap. 10 § får regeringen meddela föreskrifter om förbud m.m.&lt;br&gt;för att förebygga skador på eller olägenheter för människors hälsa eller&lt;br&gt;miljön. Ett annat område där en viss dubbelreglering föreligger gäller&lt;br&gt;sådana s.k. stora anläggningar som avses i 5 kap. För sådana &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anläggningar gäller inte bara föreskrifterna i 5 kap. utan också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrifterna om miljöferlig verksamhet i 13 kap. Kopplingen mellan&lt;br&gt;de två regelkomplexen är emellertid inte helt klar. Det är också svårt att&lt;br&gt;avgöra vad som skall gälla i fråga om förhållandet mellan 3 och 4 kap.&lt;br&gt;och de operativa reglema om tillstånd och förbud m.m. i 5 samt 9-16&lt;br&gt;kap. i miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över huvud kan sägas att förhållandet mellan bestämmelser som&lt;br&gt;framstår som övergripande, framför allt de allmänna aktsamhetsreglema&lt;br&gt;i förslagets 1 kap. 6-12 §§ och de särskilda reglema i 5 samt 9-16 kap.&lt;br&gt;är ägnat att erbjuda problem vid tillämpningen. Lagrådet återkommer&lt;br&gt;till detta. Integrationen mellan de lagregler som från olika håll&lt;br&gt;sammanförts i miljöbalken är även i andra avseenden ofullständig -&lt;br&gt;integrationen gäller huvudsakligen frågor om tillsyn, överklagande och&lt;br&gt;påföljder. Lagrådets slutsats blir som redan antytts att lagverket har&lt;br&gt;mera karaktär av kompilation än nyskapelse från en gemensam&lt;br&gt;utgångspunkt i sakfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är miljöbalkens karaktär av ramlag. Det är&lt;br&gt;ofrånkomligt att balken - i likhet med nuvarande miljölagstiftning - får&lt;br&gt;karaktär av ramlag och att regeringen eller de myndigheter som&lt;br&gt;regeringen bestämmer således ges bemyndigande att meddela de&lt;br&gt;närmare föreskrifter som behövs. En sådan ordning är nödvändig med&lt;br&gt;hänsyn till att det i stor utsträckning är fråga om detaljer av teknisk&lt;br&gt;karaktär som skall regleras och att reglema måste kunna ändras snabbt&lt;br&gt;när ändrade förhållanden påkallar det. Det kan emellertid ifrågasättas&lt;br&gt;om inte bemyndigandena i balken i vissa fell är alltför vidsträckta. Ett&lt;br&gt;exempel är den tidigare berörda bestämmelsen i 15 kap. 8 §. Med så&lt;br&gt;vidsträckta bemyndiganden kan förhållandet bli att bestämmelserna i&lt;br&gt;balken ger en ofullständig och delvis missvisande bild av det för&lt;br&gt;medborgarna viktiga regelverket på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan med hänsyn till det anförda ifrågasättas om det förslag som&lt;br&gt;läggs fram är ägnat att som en ny balk inlemmas i 1734 års lag.&lt;br&gt;Förslaget kan hellre ses som ett steg på vägen mot ett lagverk av den&lt;br&gt;fullständighet och genomarbetning som bör känneteckna en miljöbalk.&lt;br&gt;Mest följdriktigt vore att förslaget fick som en miljölag vara fristående&lt;br&gt;under det att arbetet med att skapa ett lagverk som fyller kraven på en&lt;br&gt;i 1734 års lag ingående balk får fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet, som med detta lämnar frågan om lagen bör betecknas balk&lt;br&gt;eller inte, har från de utgångspunkter som remissen ger underkastat&lt;br&gt;miljöbalksförslaget en granskning och bearbetning i syfte att undanröja&lt;br&gt;mera påtagliga brister i de i det föregående antydda hänseendena och i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområde och förhållandet till andra lagar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför miljöbalken faller arbetsmiljölagen (1977:1160). I remissen&lt;br&gt;påpekas att det kan uppkomma problem i fråga om avgränsning mellan&lt;br&gt;miljöbalken och arbetsmiljölagen. Det framhålls att frågan har berörts i&lt;br&gt;förarbetena till arbetsmiljölagen och lagen om kemiska produkter och&lt;br&gt;att det som sagts där alltjämt skall tillämpas. Det finns dock, enligt vad&lt;br&gt;som sägs vidare, behov att göra en tydlig avgränsning mellan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsmiljölagen och miljöbalken. Det föreslås därför en bestämmelse i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap. 1 § som innebär att arbetsmiljölagen gäller i fråga om arbets-&lt;br&gt;miljön i den utsträckning en fråga har reglerats med stöd av den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöbalken och arbetsmiljölagen reglerar delvis samma område. Av&lt;br&gt;bestämmelserna i de två lagsystemen om t.ex. vissa skyldigheter för&lt;br&gt;tillverkare m.fl. och om fÖreskriftsrätt för regeringen eller underlydande&lt;br&gt;myndigheter framgår inte klart hur avgränsningen mellan de olika syste-&lt;br&gt;men skall göras. Enligt Lagrådet ger inte heller den föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen i 1 kap. 1 § miljöbalken något klart besked i detta&lt;br&gt;avseende. I de åberopade förarbetena anges vissa riktlinjer för hur&lt;br&gt;avgränsningen är tänkt att ske. Grundtanken där synes vara att lagen om&lt;br&gt;kemiska produkter skall ges företräde när det gäller allmänna&lt;br&gt;produktfrågor och frågor om ingripande med generella krav där en&lt;br&gt;samlad bedömning behövs med hänsyn till både arbetsmiljö och andra&lt;br&gt;miljösektorer. Arbetsmiljölagen skall å andra sidan ges företräde vad&lt;br&gt;gäller ftämst frågor om användning av farliga ämnen på arbetsplatserna&lt;br&gt;men även i övriga frågor som huvudsakligen berör arbetsmiljön. Det&lt;br&gt;framhålls dock i förarbetena att lagarnas tillämpningsområden&lt;br&gt;sammanfaller i viss utsträckning och att det därför är nödvändigt med&lt;br&gt;ett nära samarbete mellan de berörda myndigheterna (prop. 1976/77:149&lt;br&gt;s. 265-269, prop. 1984/85:118 s. 20).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det hade enligt Lagrådets mening varit värdefullt om ytterligare&lt;br&gt;ansträngningar hade gjorts for att klarlägga de berörda&lt;br&gt;avgränsningsfrågoma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller lagregleringen synes man nu inte kunna nå längre i&lt;br&gt;precision än att i miljöbalken, 1 kap 1 §, ta in en erinran om att&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om arbetsmiljön finns i arbetsmiljölagen. I 1&lt;br&gt;kap. 1 § bör vidare tas in de bestämmelser som i det remitterade&lt;br&gt;förslaget upptagits i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 1 § och som innebär att 3, 4, 6 och 8 kap. i balken skall&lt;br&gt;tillämpas enligt vad som är föreskrivet i vissa uppräknade lagar, bl.a.&lt;br&gt;plan- och bygglagen (1987:10) och vattenlagen. Det bör i det&lt;br&gt;sammanhaget påpekas att de följdändringar som i enlighet härmed måste&lt;br&gt;göras i de sålunda uppräknade lagarna inte finns med i lagrådsremissen,&lt;br&gt;varför Lagrådet inte kan uttala sig om kopplingen mellan de olika&lt;br&gt;bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 6 § skall den, som bedriver eller ämnar bedriva en&lt;br&gt;verksamhet som kan komma i konflikt med miljöbalkens syfte, i den&lt;br&gt;utsträckning som framgår av 9 - 16 kap., iaktta de allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema i 7 - 12 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver eller överväger att bedriva en verksamhet har&lt;br&gt;således att ställa sig frågan om verksamheten kan komma i konflikt med&lt;br&gt;miljöbalkens syfte. Detta syfte är så allmänt beskrivet i 1 kap. 2 § att&lt;br&gt;det är lätt att föreställa sig att snart sagt vaije verksamhet på någon&lt;br&gt;punkt kan komma i konflikt med detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besvaras den inledande frågan med ja, skall företagaren läsa igenom&lt;br&gt;de åtta kapitel som ingår miljöbalkens tredje och fjärde avdelningar för&lt;br&gt;att se i vad mån han skall iaktta de allmänna aktsamhetsreglema. Han&lt;br&gt;kommer då att upptäcka att bestämmelser härom finns i fem paragrafer,&lt;br&gt;nämligen 12 kap. 7 §, 13 kap. 4 §, 14 kap. 4 §, 15 kap. 1 § och 16&lt;br&gt;kap. 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fem angivna paragraferna kräver var för sig en analys i syfte att&lt;br&gt;klargöra vilka av de allmänna aktsamhetsreglema som är tillämpliga på&lt;br&gt;vilken typ av verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 12 kap. 7 § andra stycket hänvisar till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap. 12, 13 och 14 §§, vilket enligt specialmotiveringen innebär att&lt;br&gt;verksamheten skall avse byggnation eller anläggningsarbete inom&lt;br&gt;område som omfattas av strandskydd eller gäller uppförande av&lt;br&gt;vilthägn. Vidare hänvisas till bestämmelserna i 10 kap. 1, 2 och 4 §§,&lt;br&gt;varmed får förstås att verksamheten skall avse markawattning eller&lt;br&gt;gälla arbetsföretag inom skyddsvärda biotoper. Paragrafen hänvisar&lt;br&gt;dessutom till 11 kap 1 och 3 §§, vilket träffar täktverksamhet och&lt;br&gt;undersökningar och utredningar för sådan verksamhet. Slutligen&lt;br&gt;hänvisas till 11 kap. 7 § som gäller spridning av bekämpningsmedel&lt;br&gt;över skogsmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de angivna verksamheterna föreskrivs att vissa av de allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema skall iakttas. För samtliga verksamheter gäller 1 kap&lt;br&gt;7 §, 8 § första meningen samt 9 och 12 §§. Det innebär en skyldighet&lt;br&gt;att förebygga skador - men inte skyldighet att avhjälpa skador som&lt;br&gt;inträffat. Det ålägger företagaren skyldighet att skaffa sig kunskaper -&lt;br&gt;men inte någon skyldighet att använda bästa möjliga teknik eller&lt;br&gt;undvika riskabla kemiska produkter. Och de skyldigheter som åläggs&lt;br&gt;företagaren begränsas av vad som är ekonomiskt rimligt. För spridning&lt;br&gt;av bekämpningsmedel föreskrivs att företagaren förutom de nu angivna&lt;br&gt;skyldigheterna skall undvika riskabla kemiska produkter eller använda&lt;br&gt;den minst riskabla produkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 13 kap. 4 § och 14 kap. 4 § bjuder inte samma&lt;br&gt;svårigheter att förstå. De innebär att den som driver eller avser att driva&lt;br&gt;miljöfarlig verksamhet respektive verksamhet som omfettar hantering,&lt;br&gt;import eller export av en kemisk produkt skall iaktta samtliga allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsregler, om verksamheten kan komma i konflikt med miljö-&lt;br&gt;balkens syfte med den reservationen dock att det skall vara ekonomiskt&lt;br&gt;rimligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med 15 kap. 1 § tredje stycket ökar svårigheterna på nytt. I stycket&lt;br&gt;föreskrivs att de allmänna aktsamhetsreglema i 1 kap. 7 §, 8 § utom&lt;br&gt;tredje meningen samt 9, 10 och 12 §§ skall tillämpas i fråga om&lt;br&gt;verksamhet som kan medföra olägenheter för människors hälsa. I&lt;br&gt;sammanhanget kan erinras om att med sådan olägenhet avses en&lt;br&gt;störning som enligt en medicinsk eller hygienisk bedömning kan&lt;br&gt;påverka hälsan eller välbefinnandet och som inte är ringa eller helt&lt;br&gt;tillfällig (15 kap. 1 § andra stycket). Om en verksamhet kan medföra&lt;br&gt;sådana olägenheter och dessutom kan komma i konflikt med&lt;br&gt;miljöbalkens syfte, skall företagaren förebygga skador och avhjälpa&lt;br&gt;skador som inträffat. Denna skyldighet att avhjälpa skador upphör dock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om verksamheten upphör. Företagaren har vidare skyldighet att skaffa&lt;br&gt;sig kunskaper och att använda bästa möjliga teknik samt att så långt&lt;br&gt;möjligt undvika riskabla kemiska produkter. De skyldigheter som åläggs&lt;br&gt;företagaren sträcker sig inte längre än till vad som är ekonomiskt&lt;br&gt;rimligt med hänsyn till verksamhetens slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 16 kap. 15 § möter samma variant som i 12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;§ andra stycket. Paragrafen innebär att de allmänna akt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhetsreglema i 1 kap. 7 §, 8 § första meningen, 9 och 12 §§ gäller&lt;br&gt;for verksamhet som om fettas av bestämmelserna i 16 kap. om&lt;br&gt;avfallshantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna genomgång visar att de fem paragraferna visserligen alla&lt;br&gt;föreskriver att aktsamhetsreglema skall tillämpas men i en utsträckning&lt;br&gt;som, beroende på verksamheten, är mer eller mindre långtgående på&lt;br&gt;fyra olika sätt. Lägg till detta att verksamhetsbeskrivningen i 12 kap. 7&lt;br&gt;§ är svårtillgänglig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att möjligheterna att tillämpa de allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema mera enhetligt på de olika verksamhetsområdena&lt;br&gt;undersöks ytterligare. Lagrådet föreslår dessutom följande redaktionella&lt;br&gt;ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsbestämmelsema bryts ut till ett särskilt&lt;br&gt;kapitel, 2 kap. Allmänna aktsamhetsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motsvarigheten till 1 kap. 6 § bör tas in en direkt hänvisning till 12&lt;br&gt;kap. 7 §, 13 kap. 4 §, 14 kap. 4 §, 15 kap. 1 § och 16 kap. 15 § eller&lt;br&gt;de motsvarande paragrafer som blir följden av lagrådets i det följande&lt;br&gt;upptagna förslag till ändrad paragrafindelning i 12 - 16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att bestämmelserna i 1 kap. 7 - 11 §§ skall tillämpas endast i den&lt;br&gt;mån det är ekonomiskt rimligt vid verksamhet av det slag som det är&lt;br&gt;fråga om är en så betydelsefull inskränkning i bestämmelsernas&lt;br&gt;tillämpningsområde att den bör framgå redan av motsvarigheten till 1&lt;br&gt;kap. 6 §. Lagrådet föreslår att bestämmelserna i 12 § förs över till&lt;br&gt;sistnämnda paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 kap. 7 § föreskrivs att skador och olägenheter som kan drabba&lt;br&gt;människan, miljön eller naturen skall förebyggas och att skaderisker&lt;br&gt;skall undanröjas. I den närmast följande paragrafen utvecklas detta tema&lt;br&gt;ytterligare: &amp;quot;Den som bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet skall&lt;br&gt;vidta de skyddsåtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som&lt;br&gt;skäligen kan fordras för att hindra eller motverka att verksamheten&lt;br&gt;medför skada eller olägenhet.&amp;quot; Lagrådet anser att det räcker med en av&lt;br&gt;dessa bestämmelser. Vid en jämförelse mellan paragraferna framstår 1&lt;br&gt;kap. 7 § som alltför kategorisk när det gäller skyldigheten att förebygga&lt;br&gt;skador och olägenheter. Lagrådet föreslår därför att i 2 kap. upptas en&lt;br&gt;motsvarighet till 1 kap. 8 § men inte till 1 kap. 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije föreskrift i 12 - 16 kap. om att aktsamhetsreglema skall&lt;br&gt;tillämpas bör upptas i en särskild paragraf under en särskild rubrik&lt;br&gt;&amp;quot;Tillämpning av de allmänna aktsamhetsreglema&amp;quot; i böijan av kapitlen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen bör i motsvarigheten till 12 kap. 7 § verksamheterna anges&lt;br&gt;på ett tydligare sätt. Att skälig hänsyn skall tas till övriga allmänna och&lt;br&gt;enskilda intressen vid prövning som rör naturvård förefeller självklart&lt;br&gt;och kan utgå. Lagrådet föreslår att paragrafen får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Vid prövning enligt 9-11 kap. skall 3 och 4 kap. tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bedriver eller ämnar bedriva byggnation eller anläggningsarbete inom&lt;br&gt;strandskyddsområde enligt 9 kap. 12 eller 13 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppför eller avser att uppföra vilthägn enligt 9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bedriver eller avser att bedriva markawattning eller arbetsföretag&lt;br&gt;inom skyddsvärda biotoper enligt 10 kap. 1 eller 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bedriver eller avser att bedriva stenbrytning eller täktverksamhet&lt;br&gt;eller undersökningar och utredningar för verksamhet av nu nämnt slag&lt;br&gt;enligt 11 kap. 1 § och 3 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall iaktta aktsamhetsreglema i 2 kap. 2 § första stycket och 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver eller ämnar bedriva spridning av bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel över skogsmark enligt 11 kap. 7 &amp;nbsp;§ skall iaktta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktsamhetsreglema i 2 kap. 2 § första stycket samt 3 och&lt;br&gt;5§§.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållningen med mark och vatten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra avdelningen av miljöbalken behandlas hushållningen med mark&lt;br&gt;och vatten m.m. Avdelningen inleds med ett kapitel med en enda&lt;br&gt;paragraf om hushållningsbestämmelsemas tillämpningsområde. Lagrådet&lt;br&gt;föreslår att den bestämmelsen fors över till 1 kap. och att 2 kap. i&lt;br&gt;stället ägnas åt de allmänna aktsamhetsbestämmelsema i enlighet med&lt;br&gt;vad som anförts i det föregående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförs det förslaget kommer andra avdelningen att inledas med&lt;br&gt;3 kap. som innehåller grundläggande hushållningsbestämmelser. Här&lt;br&gt;upptas i 11 paragrafer anvisningar om vilka intressen som skall ges&lt;br&gt;företräde i olika konfliktsituationer. Kapidet följs av 4 kap som&lt;br&gt;innehåller särskilda hushållningsbestämmelser för vissa områden i&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 kap. 1 § finns anvisningar om hur de följande paragraferna i&lt;br&gt;kapitlet skall tillämpas. De områden som anges i 2-6 §§ är, med hänsyn&lt;br&gt;till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av&lt;br&gt;riksintresse. Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma&lt;br&gt;till stånd i dessa områden endast om hinder inte möter enligt 2-6 §§ och&lt;br&gt;det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och&lt;br&gt;kulturvärden. Vidare föreskrivs att bestämmelserna i 4 kap. inte utgör&lt;br&gt;hinder för att utveckla befintliga tätorter eller det lokala näringslivet&lt;br&gt;eller för att utföra anläggningar som behövs för totalförsvaret. Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl utgör bestämmelserna inte heller hinder för&lt;br&gt;anläggningar för utvinning av sådana fyndigheter av ämnen eller&lt;br&gt;material som avses i 3 kap. 9 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 4 kap. 1 § får betydelse för tillämpningen av&lt;br&gt;bestämmelser i de följande kapiden. Det är exempelvis inom de ramar&lt;br&gt;som anges i 4 kap. 1 § som regeringen kan ge tillstånd enligt 5 kap 4 §&lt;br&gt;till att en anläggning som avses i 1 eller 2 § samma kapitel uppförs i ett&lt;br&gt;område som enligt 4 kap är av riksintresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon motsvarighet till 4 kap. 1 § finns inte i 3 kap. Det väcker&lt;br&gt;frågan om hur bestämmelserna i det kapitlet skall förstås. Vid en&lt;br&gt;jämförelse med den nyssnämnda 5 kap. 4 § framgår att regeringen kan&lt;br&gt;lämna tillstånd till en anläggning som avses i 1 eller 2 § samma kapitel,&lt;br&gt;om hinder inte möter på grund av bestämmelser i bl.a. 3 kap. Innebär&lt;br&gt;det att bestämmelserna i andra stycket i envar av 3 kap. 7-11 §§ om&lt;br&gt;skydd för områden som är av riksintresse för rennäringen, yrkesfisket,&lt;br&gt;natur- och kulturmiljövården, m m mot vissa angivna åtgärder utgör ett&lt;br&gt;absolut hinder för regeringen att medge sådana åtgärder? Det skulle i så&lt;br&gt;fall ge ett kraftigare skydd åt dessa områden än som ges åt de&lt;br&gt;riksintressanta områden som anges i 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet utgår från att avsikten inte kan vara att ge ett starkare skydd&lt;br&gt;åt områden som avses i 3 kap. än åt områden som anges i 4 kap. Detta&lt;br&gt;bör framgå av en bestämmelse i 3 kap. som motsvarar 4 kap. 1 § andra&lt;br&gt;stycket första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan bestämmelse kan lämpligen samordnas med fÖreträdesregeln&lt;br&gt;i remissförslagets 3 kap. 3 § och placeras som en sista paragraf i 3 kap.&lt;br&gt;Andra stycket i remissförslagets 3 kap. 6-11 §§ kan då utgå. Någon&lt;br&gt;motsvarighet till bestämmelserna i 4 kap. 1 § andra stycket om att&lt;br&gt;hinder inte föreligger för att utföra anläggningar för totalförsvaret eller&lt;br&gt;för utvinning av ämnen eller material av riksintresse torde inte behövas&lt;br&gt;i 3 kap. med hänsyn till förekomsten av fÖreträdesregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ordning Lagrådet föreslår innebär att regeringen vid prövning&lt;br&gt;enligt 5 kap. 4 § skall tillämpa bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. men kan medge undantag i den mån det behövs t.ex. för att&lt;br&gt;utveckla befintliga tätorter. Till den närmare utformningen av 5 kap. 4&lt;br&gt;§ återkommer lagrådet i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan närliggande fråga är hur bestämmelserna i 3 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. förhåller sig till bestämmelserna i 13 kap. om miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet. Det är särskilt 13 kap. 5 § andra stycket som framstår som&lt;br&gt;motsägelsefullt. Där föreskrivs att om en miljöferlig verksamhet som&lt;br&gt;inte skadar människors hälsa är av synnerlig betydelse från allmän&lt;br&gt;synpunkt, regeringen får besluta att verksamheten får komma till stånd,&lt;br&gt;om områden som är av riksintresse för natur- och kulturvården inte&lt;br&gt;allvarligt skadas (Lagrådets kursivering). I sammanhanget skall nämnas&lt;br&gt;att enligt 3 kap. 8 § mark- och vattenområden som har betydelse från&lt;br&gt;allmän synpunkt på grund av områdenas natur- eller kulturvärden skall&lt;br&gt;så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada&lt;br&gt;(Lagrådets kursivering) natur- eller kulturmiljön. Vidare gäller enligt 4&lt;br&gt;kap. 1 § att exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma&lt;br&gt;till stånd i de områden som anges i 4 kap. endast om hinder inte möter&lt;br&gt;enligt 2-6 §§ och det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar&lt;br&gt;(Lagrådets kursivering) områdenas natur- och kulturvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets språkbruk är en allvarlig skada svårare än en&lt;br&gt;påtaglig skada. Det framstår då som egendomligt att regeringen när den&lt;br&gt;prövar en fråga om att förlägga en verksamhet till ett område som avses&lt;br&gt;i 3 eller 4 kap. i fråga om en miljöferlig verksamhet skulle kunna&lt;br&gt;medge större undantag än beträffande annan verksamhet. Lagrådet&lt;br&gt;föreslår därför att bestämmelsen om områden av riksintresse för natur-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 11-13&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kulturvården utmönstras ur 13 kap. 5 § andra stycket och att&lt;br&gt;paragrafen får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;En miljöferlig verksamhet som kan leda till skada på människors&lt;br&gt;hälsa eller annan väsentlig olägenhet får inte utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är en miljöferlig verksamhet som inte skadar människors hälsa av&lt;br&gt;synnerlig betydelse från allmän synpunkt, får regeringen besluta att&lt;br&gt;verksamheten får bedrivas, om områden som är av riksintresse på grund&lt;br&gt;av natur- och kulturvärden inte allvarligt skadas.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 kap. 1 § föreskrivs att vissa stora anläggningar som järn- och&lt;br&gt;stålverk, massafabriker, pappersbruk etc. inte får uppföras utan tillstånd&lt;br&gt;av regeringen. Regeringen kan dessutom enligt 2 § förbehålla sig rätten&lt;br&gt;att tillståndspröva andra anläggningar än som avses i 1 § men som ändå&lt;br&gt;är av betydande omfettning eller av ingripande beskaffenhet. Tillstånd&lt;br&gt;av regeringen for dessa anläggningar krävs oavsett om anläggningen&lt;br&gt;skall förläggas utanför eller innanför gränserna för de områden som&lt;br&gt;avses i 3 och 4 kap. Det är alltså inte uteslutet att anläggningar av det&lt;br&gt;ingripande slag som avses i 5 kap. 1 och 2 § förläggs till områden som&lt;br&gt;anses vara av riksintresse för t ex naturvården. Hur intresseavvägningen&lt;br&gt;skall ske anges i 4 §. Enligt paragrafens första stycket får regeringen&lt;br&gt;lämna tillstånd till en anläggning, en verksamhet eller en åtgärd som&lt;br&gt;avses i 1 eller 2 § bara om hinder inte möter på grund av de aktsam-&lt;br&gt;hetsregler som gäller för verksamheten och föreskrifter i 1, 3, 4 eller 6&lt;br&gt;kap. samt med hänsyn till att allmänna planeringssynpunkter iakttas och&lt;br&gt;att kommunfullmäktige har tillstyrkt. Enligt andra stycket av samma&lt;br&gt;paragraf kan undantag i vissa fell göras från det kommunala vetot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att 5 kap. 4 § får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4 § Regeringen får lämna tillstånd till en anläggning, en verksamhet&lt;br&gt;eller en åtgärd som avses i 1 eller 2 § under förutsättning att&lt;br&gt;kommunfullmäktige har tillstyrkt att tillstånd lämnas och hinder mot&lt;br&gt;tillstånd inte möter på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. aktsamhetsreglema i 13 kap. 5 § första stycket och 6 § första&lt;br&gt;stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. allmänna aktsamhetsbestämmelser som enligt 12 kap. 1 §, 13 kap.&lt;br&gt;4 §, 14 kap. 4 §, 15 kap. 2 § eller 16 kap. 3 § gäller for&lt;br&gt;verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hushållningsbestämmelser som enligt 3 eller 4 kap. gäller för&lt;br&gt;området,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. miljökvalitetsnormer som med stöd av 6 kap. har föreskrivits för&lt;br&gt;området eller hela landet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. andra allmänna planeringssynpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om kommunfullmäktige inte har tillstyrkt att tillstånd lämnas,&lt;br&gt;får regeringen lämna tillstånd som avses i första stycket till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en anläggning som avses i 1 § första stycket 6 och som är avsedd for&lt;br&gt;mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kämavfell, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en anläggning som avses i 1 § första stycket 7 - 10,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen&lt;br&gt;kommer till stånd. Vad som sagts nu gäller dock inte, om en lämplig&lt;br&gt;plats for anläggningen anvisats inom annan kommun som kan antas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;godta en placering där eller om en annan plats bedöms vara&lt;br&gt;lämpligare. *&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De anläggningar som avses i 5 kap. är typiskt sett miljöferliga. Med&lt;br&gt;Lagrådets förslag blir det klart att regeringen vid en prövning som sker&lt;br&gt;enligt 5 kap. 4 § skall ta hänsyn till de allmänna aktsamhetsreglema i 2&lt;br&gt;kap. eftersom dessa enligt 13 kap. 4 § skall tillämpas i fråga om&lt;br&gt;miljöferlig verksamhet. Vidare gäller aktsamhetsreglema i 13 kap. 5 §&lt;br&gt;första stycket och 6 § första stycket i sådana ärenden. Motsättningsvis&lt;br&gt;följer att några andra lagrum än de som direkt anges i 5 kap. 4 § inte&lt;br&gt;skall tillämpas vid tillståndsprövningen enligt den paragrafen. Tillstånd&lt;br&gt;skall alltså inte kunna vägras enbart med åberopande av att den&lt;br&gt;ifrågasatta verksamheten inte är förenlig med miljöbalkens syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om miljöbrott är i dag utformade på ett varierande sätt&lt;br&gt;och brister många gånger i konsekvens. Med det remitterade förslaget&lt;br&gt;avhjälps en del av dessa brister. En betydande del av den lagstiftning&lt;br&gt;som har betydelse för miljön skall emellertid inte ingå i den nya&lt;br&gt;miljöbalken. Lagrådsremissen innehåller inga förslag om att samordna&lt;br&gt;straffbestämmelserna i miljölagstiftningen utanför miljöbalken med&lt;br&gt;balkens straffbestämmelser. Det kommer därför att finnas grund för att&lt;br&gt;kritisera lagstiftningen om miljöbrott för bristande konsekvens även&lt;br&gt;sedan miljöbalken trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brotten i miljöbalken utgörs i stor utsträckning av blankettstraffbud.&lt;br&gt;Det är samma lagstiftningsteknik som präglar de lagar som genom det&lt;br&gt;remitterade förslaget integreras i miljöbalken. Lagrådet förutser att när&lt;br&gt;det slutliga steget tas, dvs när de återstående miljölagama integreras i&lt;br&gt;miljöbalken, frågan om vilken lagstiftningsteknik som skall användas i&lt;br&gt;miljöbalkens straffbestämmelser prövas på nytt. Blankettstraffbud har&lt;br&gt;nämligen den nackdelen att de inte innehåller någon fullständig&lt;br&gt;gämingsbeskrivning och i regel inte heller någon brottsbeteckning. De&lt;br&gt;uttalar endast att den som överträder vissa i andra lagrum angivna&lt;br&gt;påbud eller förbud skall dömas till i straffbudet angivet straff. Det&lt;br&gt;innebär omfettande och ibland närmast förvirrande hänvisningar till&lt;br&gt;olika bestämmelser. Med en utformning av miljöbrotten i miljöbalken&lt;br&gt;som mera överensstämmer med miljöbrotten i brottsbalken dvs. med&lt;br&gt;fullständiga gämingsbeskrivningar och slagkraftiga brottsbeteckningar&lt;br&gt;kan man bättre utnyttja straffbestämmelserna för den normbildning som&lt;br&gt;måste till om syftet med miljöbalken skall förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de brott som avses med blankettstraffbuden i 21 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 och 7 §§ föreslås böter eller fängelse i högst två år. De vida&lt;br&gt;straffskaloma föranleds av att brotten har mycket skiftande straffvärden.&lt;br&gt;Till brott för vilka det är svårt att tänka sig annan påföljd än böter hör&lt;br&gt;underlåtenhet att sortera de egna hushållssoporna i enlighet med&lt;br&gt;kommunala föreskrifter (21 kap. 7 § 6). Det får överlämnas till&lt;br&gt;rättstillämpningen att beakta brottens skilda straffvärde vid påfoljdsval&lt;br&gt;och straffmätning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad härefter angår de enskilda straffbestämmelserna anser Lagrådet Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;att det är olämpligt med beteckningen &amp;quot;oförsiktig kemikaliehantering&amp;quot; i Bilaga 13&lt;br&gt;21 kap. 1 § för ett brott som kan begås uppsåtligen. Lagrådet föreslår i&lt;br&gt;stället &amp;quot;miljöferlig kemikaliehantering&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av kommentaren till 21 kap. 9 § framgår att vid konkurrens mellan&lt;br&gt;straffbestämmelserna i 13 kap. brottsbalken och straffbestämmelserna i&lt;br&gt;miljöbalken de förstnämnda alltid skall ha företräde även när&lt;br&gt;strafflatitudema är desamma. Om detta är avsikten bör det framgå av&lt;br&gt;lagtexten. Lagrådet föreslår att i 21 kap 9 § orden &amp;quot;samma eller &amp;quot;&lt;br&gt;inskjuts omedelbart före &amp;quot;strängare straff enligt brottsbalken&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;F,d, regeringsrådet Hamdahl och justitierådet Svensson:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 22 kap. 1 § skall vid vissa överträdelser betalas en särskild avgift&lt;br&gt;(miljöskyddsavgift). Avgiften skall enligt 3 § första stycket bestämmas&lt;br&gt;med hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är. Därvid skall särskilt&lt;br&gt;beaktas omfettningen av överträdelsen och den fera eller skada som&lt;br&gt;överträdelsen har inneburit samt om överträdelsen inneburit ekonomiska&lt;br&gt;fördelar. Närmare föreskrifter för bestämmande av miljöskyddsavgiften&lt;br&gt;får enligt lagrummet beslutas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § andra stycket får en tillståndsmyndighet vid prövning av&lt;br&gt;villkor för tillstånd för miljöferlig verksamhet bestämma det belopp som&lt;br&gt;skall betalas i miljöskyddsavgift om villkoret överträds. Ett sådant&lt;br&gt;beslut skall enligt lagrummet ligga till grund för ett beslut om&lt;br&gt;miljöskyddsavgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 § skall avgiften bestämmas till lägst fem tusen&lt;br&gt;kronor och högst femhundra tusen kronor. Om en överträdelse har&lt;br&gt;inneburit ekonomiska fördelar eller vid synnerligen försvårande&lt;br&gt;omständigheter får avgiften bestämmas till ett högre belopp, dock högst&lt;br&gt;tio miljoner kronor. Avgiften får enligt 5 § jämkas eller efterges om det&lt;br&gt;till följd av särskilda skäl skulle vara oskäligt att bestämma avgiften&lt;br&gt;enligt 3 och 4 §§. Enligt 6 § prövas frågor om miljöskyddsavgift av&lt;br&gt;länsrätten på talan av Miljöombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vilka principer som bör gälla för sanktionsavgifter&lt;br&gt;behandlades av riksdagen år 1982 i samband med antagandet av en&lt;br&gt;bestämmelse om förverkande av vinster som uppkommit hos&lt;br&gt;näringsidkare till följd av brott i näringsverksamhet (prop. 1981/82:142,&lt;br&gt;JuU 1981/82:53). I propositionen angav föredraganden bl.a. att&lt;br&gt;avgiftssystem borde kunna användas på områden där regelöverträdelser&lt;br&gt;var särskilt frekventa eller speciella svårigheter förelåg att beräkna&lt;br&gt;storleken av den vinst eller besparing som uppnås i det enskilda fellet.&lt;br&gt;Vidare angav han att avgifter borde få förekomma endast inom speciella&lt;br&gt;klart avgränsade rättsområden. Han betonade vikten av att avgiftssystem&lt;br&gt;på nya områden införs först efter noggranna överväganden om behov&lt;br&gt;föreligger och att systemen i så fell utformas på ett sådant sätt att&lt;br&gt;anspråken på rättssäkerhet blir fullt ut tillgodosedda. Av särskilt intresse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i detta sammanhang är vad som uttalades om principerna för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmande av avgiften. I propositionen angavs i detta avseende&lt;br&gt;följande (s. 24).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som sägs i promemorian bör bestämmelserna om beräkning&lt;br&gt;av avgiftsbeloppet i all möjlig utsträckning konstrueras så att de utgår&lt;br&gt;från ett mätbart moment i den aktuella överträdelsen - en parameter -&lt;br&gt;som gör det möjligt att förutse och festställa hur stor avgiften skall bli i&lt;br&gt;det särskilda fellet. Konstruktionen kan vara utformad på ett sådant sätt&lt;br&gt;att den schablonmässigt fastställda avgiften kan beräknas genomsnittligt&lt;br&gt;motsvara den uppkomna vinsten vid vaije särskild överträdelse. I de fell&lt;br&gt;då det bedöms angeläget att söka neutralisera redan utsikten till vinst&lt;br&gt;bör dock hinder inte föreligga mot att låta avgiften utgå enligt grunder&lt;br&gt;som leder till väsentligt högre avgiftsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet ifrågasätter om de föreslagna miljöskyddsavgiftema&lt;br&gt;uppfyller de krav som enligt vad som anförts bör gälla för&lt;br&gt;sanktionsavgifter. Osäkerheten gäller närmast om miljöavgifterna har&lt;br&gt;kopplats till parametrar som gör det möjligt att förutse och festställa hur&lt;br&gt;stor avgiften skall bli i det särskilda fellet. Den föreslagna lagtexten och&lt;br&gt;motiveringen till denna stämmer inte heller särskilt väl överens och&lt;br&gt;motiven innehåller dessutom en hel del sinsemellan motstridande&lt;br&gt;uttalanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen framhålls sålunda till att böija med de problem som är&lt;br&gt;förknippade med nuvarande miljöskyddsavgift enligt miljöskyddslagen.&lt;br&gt;Denna avgift skall bestämmas till ett belopp som motsvarar de&lt;br&gt;ekonomiska fördelarna av en överträdelse. För det fell full bevisning&lt;br&gt;härom inte alls eller endast med svårighet kan läggas fram, får&lt;br&gt;fördelarna uppskattas till ett skäligt belopp. Om det föreligger särskilda&lt;br&gt;skäl får miljöskyddsavgiften jämkas eller efterges. Endast ett fåtal&lt;br&gt;avgiftsärenden har enligt remissen hittills prövats. Det antyds att en&lt;br&gt;tänkbar orsak härtill varit de svårigheter som föreligger att beräkna den&lt;br&gt;ekonomiska fördelen av överträdelsen. Att beräkna vinningen av ett för-&lt;br&gt;farande kan, sägs det, vara svårt då det skall ske i en tvist mellan två&lt;br&gt;parter. Oenighet har uppstått om ett betydande antal olika fektorer,&lt;br&gt;såsom exempelvis räntesats och avskrivningstid. En tvist under sådana&lt;br&gt;förutsättningar riskerar enligt remissen alltid att dra ut på tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det uttalas vidare att vad som i viss mån talar mot användningen av&lt;br&gt;miljöskyddsavgifter är svårigheterna att finna parametrar för att&lt;br&gt;festställa avgifternas storlek. Men enligt remissen innebär detta inte skäl&lt;br&gt;att ge upp tanken på en sanktionsavgift på det miljörättsliga området.&lt;br&gt;Enligt regeringen bör avgiftssystemet vara utformat så att det inte skall&lt;br&gt;vara lönsamt att överträda föreskrifter. Vidare anförs bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften bör bestämmas med utgångspunkt i förhållandena i vaije&lt;br&gt;enskilt fell. I förhållande till vad som gäller i dag bör inte rekvisitet att&lt;br&gt;överträdelsen skall ha lett till ekonomiska fördelar finnas kvar.&lt;br&gt;Härigenom elimineras också en av de svårigheter som hittills funnits vid&lt;br&gt;beräkningen av miljöskyddsavgift. Miljöskyddsavgift skall således i fort-&lt;br&gt;sättningen kunna utgå om en överträdelse objektivt sett skett, oavsett&lt;br&gt;om det lett till ekonomiska fördelar eller inte. Miljöskyddsavgifter bör&lt;br&gt;härmed bli ett bättre komplement till straffansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgiften får som regel bestämmas efter en samlad&lt;br&gt;bedömning av de försvårande och förmildrande omständigheter som&lt;br&gt;föreligger i det särskilda ärendet. Vid bestämmande av&lt;br&gt;miljöskyddsavgiftens storlek bör således göras en samlad bedömning av&lt;br&gt;hur allvarlig överträdelsen är. Utgångspunkten bör alltid vara att det är&lt;br&gt;fråga om en administrativ avgift. Vid den bedömningen bör flera&lt;br&gt;omständigheter beaktas. Såsom exempel kan inledningsvis nämnas&lt;br&gt;omfattningen av överträdelsen och den fera eller skada överträdelsen&lt;br&gt;inneburit, likaså om överträdelsen inneburit ekonomiska fördelar.&lt;br&gt;Härutöver bör en rad olika omständigheter ingå i bedömningen t.ex. om&lt;br&gt;det rör sig om upprepade överträdelser, hur länge överträdelsen pågått,&lt;br&gt;om överträdelsen skett på grund av våda, slarv eller nonchalans. Vid&lt;br&gt;bedömningen bör också vägas in vilket område som drabbats, om det är&lt;br&gt;ett industriområde eller ett särskilt känsligt naturskyddsområde. Slut-&lt;br&gt;ligen bör även beaktas om tillståndsplikten för en verksamhet eller&lt;br&gt;åtgärd inte iakttagits och vilka villkor eller föreskrifter som överträtts.&lt;br&gt;Vissa villkor eller föreskrifter är ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt&lt;br&gt;viktigare än andra. En del villkor kan exempelvis ha varit avgörande&lt;br&gt;för att tillstånd över huvud taget beviljats. Denna uppräkning av&lt;br&gt;omständigheter gör emellertid inte anspråk på att vara fullständig utan&lt;br&gt;är endast exempel på omständigheter som bör beaktas. Närmare&lt;br&gt;föreskrifter för att bestämma miljöskyddsavgiften bör få föreskrivas av&lt;br&gt;regeringen. Föreskrifterna skall ange hur avgiften beräknas för olika&lt;br&gt;slag av överträdelser. Det bör eftersträvas att avgiftsbeloppet kan&lt;br&gt;festställas direkt med ledning av den angivna beräkningsgrunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan antytts ger de återgivna uttalandena enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening uttryck för delvis motstridande uppfattningar. Ä ena sidan&lt;br&gt;hävdas att avgifterna skall bestämmas med hänsyn till samtliga relevanta&lt;br&gt;omständigheter i vaije enskilt fell. Ä andra sidan anges att avgifterna&lt;br&gt;skall bestämmas enligt schablonmässiga grunder direkt med ledning av&lt;br&gt;vissa angivna beräkningsgrunder. Vidare anförs att rekvisitet att över-&lt;br&gt;trädelsen skall ha lett till ekonomiska fördelar inte skall finnas kvar.&lt;br&gt;Samtidigt framhålls på flera ställen att systemet bör vara utformat så att&lt;br&gt;det inte skall vara lönsamt att överträda föreskrifter. Av lagtexten&lt;br&gt;framgår också att man vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen&lt;br&gt;är skall beakta dels omfattningen av överträdelsen och den fera eller&lt;br&gt;skada som överträdelsen inneburit, dels om överträdelsen inneburit&lt;br&gt;ekonomiska fördelar. Varken i lagtext eller förarbeten ges dock någon&lt;br&gt;ledning för bedömningen av vilken vikt de olika faktorerna skall&lt;br&gt;tillmätas - i förhållande till varandra eller tagna var för sig - vid&lt;br&gt;bestämmandet av avgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den stora svårigheten med nuvarande miljöskyddsavgift synes vara att&lt;br&gt;det i princip förutsätts att man i varje enskilt fell skall försöka utreda&lt;br&gt;den verkliga ekonomiska fördelen med överträdelsen. Förfarandet skulle&lt;br&gt;förenklas betydligt om man kunde grunda avgiften på en bedömning av&lt;br&gt;vad som generellt sett kan antas utgöra vinsten av en viss överträdelse.&lt;br&gt;Enligt Lagrådet skulle detta kunna vara en framkomlig väg när det&lt;br&gt;gäller att skapa ett nytt system för miljöskyddsavgifter. Ingenting&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hindrar att man i sådant fell bestämmer att avgiften skall utgå med ett Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;högre belopp än den beräknade vinsten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan ordning skulle också vara att föredra från andra&lt;br&gt;utgångspunkter. Det kan nämligen ifrågasättas om det är möjligt att i&lt;br&gt;enlighet med det remitterade förslaget delegera en fÖreskriftsrätt om&lt;br&gt;sanktionsavgifter till regeringen. Lagrådet har behandlat denna&lt;br&gt;principfråga bl.a. i ett yttrande den 16 september 1993 över förslag till&lt;br&gt;ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella hos djur,&lt;br&gt;m.m. Slutsatsen blev att det inte kunde anses föreligga något hinder mot&lt;br&gt;att delegera en fÖreskriftsrätt beträffande en sanktionsavgift av&lt;br&gt;ifrågavarande slag. Det befenns dock stå bäst i överensstämmelse med&lt;br&gt;regeringsformen att åtminstone de viktigaste grunderna för&lt;br&gt;avgiftskonstruktionen lades fest i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår ett sanktionssystem som utgår från det nuvarande&lt;br&gt;men där man ökar möjligheterna att bestämma miljöskyddsavgiften&lt;br&gt;schablonmässigt. Utgångspunkten bör vara att miljöskyddsavgiften skall&lt;br&gt;bestämmas med hänsyn till den fera eller skada som en överträdelse av&lt;br&gt;det slag som det är fråga om kan antas medföra samt till de ekonomiska&lt;br&gt;fördelar som en överträdelse av detta slag kan antas innebära för den&lt;br&gt;som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd av det slag som är&lt;br&gt;aktuellt i ärendet om miljöskyddsavgift. Med parametrarna fera eller&lt;br&gt;skada fångar man upp också överträdelsens omfettning. Med orden &amp;quot;kan&lt;br&gt;antas medföra&amp;quot; respektive &amp;quot;kan beräknas uppkomma&amp;quot; anges att det inte&lt;br&gt;är fråga om att bestämma en miljöskyddsavgift som exakt motsvarar t&lt;br&gt;ex den vinst eller besparing som i det särskilda fellet har uppkommit på&lt;br&gt;grund av en viss överträdelse. Det innebär också att tanken på att&lt;br&gt;differentiera avgiften med hänsyn till om överträdelsen skett av våda,&lt;br&gt;vårdslöshet eller uppsåt har övergivits. Regeringen bör med ett sådant&lt;br&gt;system kunna utfärda närmare föreskrifter om avgiftsuttaget. Vidare&lt;br&gt;torde det vara lämpligt att behålla möjligheten för länsrätten att jämka&lt;br&gt;eller efterge avgiften om det föreligger särskilda skäl. Möjligheten att&lt;br&gt;bestämma avgiften till högre belopp än 500 000 kronor bör enligt&lt;br&gt;Lagrådets mening i vart fell begränsas så att den kan aktualiseras bara&lt;br&gt;hos domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl att ifrågasätta även förslaget att tillståndsmyndigheten -&lt;br&gt;vid prövning av villkor för tillstånd för miljöferlig verksamhet - i&lt;br&gt;förväg skall kunna bestämma ett belopp som skall betalas i avgift om&lt;br&gt;villkoret överträds. Det bör till att böija med påpekas att förslaget har&lt;br&gt;mött kraftig kritik under remissbehandlingen av utredningens&lt;br&gt;betänkande. Kritiken grundar sig främst på att ett i förväg bestämt av-&lt;br&gt;giftsbelopp ger möjlighet för den enskilde att spekulera och köpa sig fri&lt;br&gt;från miljööverträdelser. Regeringen har i det till Lagrådet remitterade&lt;br&gt;förslaget - i syfte att komma till rätta med de påtalade bristema -&lt;br&gt;föreslagit bl.a. att länsrätten inte alltid skall vara bunden av det i förväg&lt;br&gt;bestämda beloppet när avgiften i förekommande fell skall tas ut. Det&lt;br&gt;gäller bl.a. om det visar sig att överträdelsen inneburit ekonomiska&lt;br&gt;fördelar som inte kunnat förutses då tillståndet meddelades eller om det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gått en längre tid sedan tillståndet prövades och därmed även sedan&lt;br&gt;beloppet fastställdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ordningen med ett belopp som bestäms i förväg och&lt;br&gt;som åtminstone delvis syftar till att förhindra överträdelser har stora&lt;br&gt;likheter med ett vitesinstitut. Med den av Lagrådet föreslagna ordningen&lt;br&gt;erbjuder systemet med miljöskyddsavgifter emellertid inte samma&lt;br&gt;möjligheter att anpassa beloppet till den enskildes ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden. Det är enligt Lagrådets mening inte heller tillfreds-&lt;br&gt;ställande att länsrätten på föreslaget sätt skall kunna ändra ett belopp&lt;br&gt;som tillståndsmyndigheten bestämt. Detta kan kritiseras från principiella&lt;br&gt;utgångspunkter och kommer utan tvekan också att medföra svårigheter&lt;br&gt;i den praktiska tillämpningen. Lagrådet avstyrker därför förslaget i&lt;br&gt;denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsrådet Baekkevold:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådets majoritet har framhållit stämmer den föreslagna&lt;br&gt;lagtexten om miljöavgift och motiveringen till lagtexten inte särskilt väl&lt;br&gt;överens och motiven innehåller dessutom en hel del sinsemellan&lt;br&gt;motstridande uttalanden. Den bristande överensstämmelsen gäller frågan&lt;br&gt;hur miljöavgiften skall bestämmas i det enskilda fellet. Enligt lagtexten&lt;br&gt;skall avgiften bestämmas med hänsyn till &amp;quot;hur allvarlig överträdelsen&lt;br&gt;är&amp;quot;. Detta får i princip anses innebära att man skall beakta alla&lt;br&gt;omständigheter som ger uttryck för hur allvarlig en överträdelse är.&lt;br&gt;Motiven bygger också till stor del på att avgiften i vaije enskilt fell&lt;br&gt;skall bestämmas med beaktande av samtliga relevanta omständigheter.&lt;br&gt;Samtidigt finns uttalanden i motiven om att schabloniserade avgifter bör&lt;br&gt;eftersträvas och att regeringen i föreskrifter skall ange hur avgiften skall&lt;br&gt;beräknas för olika slag av överträdelser med sikte på att avgiftsbeloppet&lt;br&gt;skall kunna festställas direkt med ledning av den angivna beräknings-&lt;br&gt;grunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagtexten får som nämnts anses innebära att avgiften&lt;br&gt;skall bestämmas på grundval av en bedömning av samtliga relevanta&lt;br&gt;omständigheter. Det betyder att det finns ett mycket begränsat utrymme&lt;br&gt;för regeringen att genom bindande föreskrifter ange schabloniserade&lt;br&gt;beräkningsgrunder. Uttalandena i motiven att man bör kunna festställa&lt;br&gt;avgifterna direkt med ledning av beräkningsgrunder i rege-&lt;br&gt;ringsföreskrifter är alltså knappast möjliga att förena med lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då hur man skall uppnå överensstämmelse mellan lagtext&lt;br&gt;och motiv. Motiven ger som framgått inte något entydigt svar på hur&lt;br&gt;det är tänkt att systemet skall fungera, dvs. om avgiften skall&lt;br&gt;bestämmas på grundval av en helhetsbedömning av alla relevanta&lt;br&gt;omständigheter eller en bedömning enligt schablonmässiga&lt;br&gt;beräkningsgrunder i regeringsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i majoritetens yttrande skulle det strida mot hittills&lt;br&gt;gällande principer för hur ett avgiftssystem bör utformas att införa en&lt;br&gt;ordning som saknar anknytning till någon egentlig parameter och som i&lt;br&gt;stället bygger på att en helhetsbedömning skall ske i vaije enskilt fell.&lt;br&gt;Det är å andra sidan inte givet att man bör gå motsatt väg och välja en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ordning som bygger på en mycket vidsträckt schablonisering. Det&lt;br&gt;främsta skälet till detta är just att det är svårt att finna naturliga&lt;br&gt;parametrar som kan ligga till grund för en schablonisering särskilt om&lt;br&gt;man enligt remissförslaget skall beakta inte bara de ekonomiska för-&lt;br&gt;delarna utan också bl.a. den fera eller skada som överträdelsen&lt;br&gt;inneburit. Det kan hävdas att just avsaknaden av sådana parametrar gör&lt;br&gt;att det inte är lämpligt med en schablonisering på förevarande område,&lt;br&gt;i vart fell om denna skall innebära också en avvägning av flera vitt&lt;br&gt;skilda fektorer såsom fera och skada respektive ekonomiska fördelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till saken hör också att det område som miljöavgifterna skall täcka är&lt;br&gt;mycket omfettande och att överträdelserna är av mycket skiftande natur.&lt;br&gt;Det gör att det knappast är möjligt att finna schabloner som kan&lt;br&gt;tillämpas generellt över hela området. Mot en långtgående&lt;br&gt;schablonisering kan också anföras att avgifterna enligt förslaget skall&lt;br&gt;bestämmas inom en mycket vidsträckt ram, som sträcker sig från&lt;br&gt;5 000 kronor till 10 000 000 kronor. Mycket talar för att en avgift som&lt;br&gt;kan uppgå till flera miljoner kronor inte bör bestämmas på grundval av&lt;br&gt;ett schabloniserat avgiftssystem, där man har begränsade möjligheter att&lt;br&gt;ta hänsyn till t.ex. om överträdelsen skett av våda, vållande eller&lt;br&gt;uppsåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det anförda framgår att utformningen av ett avgiftssystem på&lt;br&gt;miljöområdet inrymmer många problem. Någon given lösning finns&lt;br&gt;inte. Enligt min mening finns det mot denna bakgrund ett behov av&lt;br&gt;ytterligare utredning innan ett helt nytt avgiftssystem införs. Jag&lt;br&gt;avstyrker därför att ett sådant införs nu. Det steget bör enligt min&lt;br&gt;mening inte tas utan att det först finns ett klart ställningstagande till hur&lt;br&gt;avgifterna skall bestämmas i de enskilda fellen och en analys av&lt;br&gt;avgiftsfrågoma som bygger på detta. I avvaktan på resultatet av en&lt;br&gt;vidare utredning bör det vara möjligt att ändra nuvarande miljöavgifter&lt;br&gt;så att man får ökade möjligheter att bestämma de ekonomiska&lt;br&gt;fördelarna schablonmässigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver de ändringar som ftamgår av det nu anförda gör Lagrådet vissa&lt;br&gt;andra anmärkningar och föreslår omredigering av åtskilliga&lt;br&gt;bestämmelser. Lagrådets förslag till lagtext framgår av bilaga till detta&lt;br&gt;protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare kommentarer till lagtextförslaget lämnas i det följande,&lt;br&gt;kapitel för kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Lagrådets förslag motsvarar 1 § remissförslagets 1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och 3 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsförslagets 2 § tar upp motsvarigheter till remissförslagets 1&lt;br&gt;kap. 1 § andra och tredje styckena, 2 kap. 1 § och 14 kap. 3 § första&lt;br&gt;stycket första meningen och andra stycket. I andra stycket i 1 kap. 2 §&lt;br&gt;i Lagrådets förslag bör 7 kap. tas med bland de kapitel i miljöbalken&lt;br&gt;som skall tillämpas enligt vad som sägs i de uppräknade lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om allemansrätten i remissförslagets 4 § har i Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;Lagrådets förslag placerats i 3 § och fått ett tillägg motsvarande 1 § Bilaga 13&lt;br&gt;andra stycket naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissförslagets 5 § har inte någon motsvarighet i Lagrådets förslag.&lt;br&gt;Bestämmelsens funktion i förhållande till balkens övriga regler framstår&lt;br&gt;som oklar. Den uttrycker närmast en av många värderingar som ligger&lt;br&gt;till grund för hela förslaget och bör inte ingå i själva lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöombudsmannen avses få viktiga uppgifter vid tillämpningen av&lt;br&gt;balken. En presentation av ämbetet bör finnas i inledningen till balken&lt;br&gt;och har i Lagrådets förslag tagits upp i 1 kap. 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets förslag i fråga om detta kapitel har beskrivits i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen. Ändringar som inte framgår av denna beskrivning är av&lt;br&gt;redaktionell art och inte avsedda att innebära några sakliga ändringar i&lt;br&gt;remissens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapitlet har disponerats om och tillförts en ny bestämmelse enligt vad&lt;br&gt;som anförts under rubriken &amp;quot;Hushållningen med mark och vatten&amp;quot; i&lt;br&gt;Lagrådets yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket i 6 § i det remitterade förslaget har inte tagits med i&lt;br&gt;motsvarigheten i Lagrådets förslag (5 §). Uttalandet att jord- och&lt;br&gt;skogsbruk är näringar av nationell betydelse har ingen särskild&lt;br&gt;lagteknisk funktion utan är av deklaratorisk natur. Det nationella&lt;br&gt;intresset torde gälla även för andra av de intressen som skall beaktas&lt;br&gt;vid hushållningen med mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8kaiL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten att miljökonsekvensbeskrivningar skall kunna krävas även vid&lt;br&gt;ansökningar om befrielse från skyldighet att söka tillstånd enligt balkens&lt;br&gt;regler därom bör komma till tydligare uttryck i 1 §. Remissförslagets 2&lt;br&gt;och 3 §§ har i Lagrådets förslag sammanförts till 2 §, vilket medfört en&lt;br&gt;förändrad numrering av de efterföljande paragraferna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det remitterade förslagets 6 § stadgas att en miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivning skall bekostas av den som ansvarar för anläggningen&lt;br&gt;eller hanteringen eller som skall vidta åtgärden i frågan. Lagrådet före-&lt;br&gt;slår att kostnadsansvaret i stället skall vila på den som gjort ansökan&lt;br&gt;som avses i 1 §. Lag råd sförslaget (5 §) är avfettat i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap,&lt;br&gt;Bestämmelsen i 1 § om avsättande av nationalparker har av Lagrådet&lt;br&gt;utformats med beaktande av regeringsformens regler om finansmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 § har Lagrådet brutit ut bestämmelsen om skötselplan för&lt;br&gt;naturreservat och naturvårdsområden till ett andra stycke. Skötselplan&lt;br&gt;behöver inte festställas samtidigt med att beslut fettas om att bilda&lt;br&gt;naturreservatet eller naturvårdsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissförslagets 6-9 §§ har av Lagrådet disponerats om så att regeln &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om interimistiska beslut, som gäller alla skyddsformema naturreservat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kulturreservat, naturvårdsområde, kulturvårdsområde och naturminne, Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;placerats efter de paragrafer som handlar om dessa skyddsformer. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening erhålls en bättre disposition om första stycket&lt;br&gt;i 2 § förs till 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I begreppet täkt skall enligt remissförslaget inbegripas &amp;quot;täkt av berg&amp;quot;,&lt;br&gt;varmed avses stenbrytning. Lagrådet förordar att sistnämnda term&lt;br&gt;samordnas med termen &amp;quot;täkt&amp;quot; av andra material, vilket medför ändring&lt;br&gt;i 1 § och några andra paragrafer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeln i 3 § om intresseawägning har i lagrådsförslaget bland de&lt;br&gt;motstående intressena när det gäller tillstånd till stenbrytning eller&lt;br&gt;täktverksamhet inte tagits med intresset av hållbar hushållning med&lt;br&gt;naturresurser. Att avvägning skall göras mot detta intresse torde framgå&lt;br&gt;av de grundläggande hushållningsbestämmelsema i 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det remitterade förslagets 5 § anger inte någonting om verkan av att&lt;br&gt;anmälningsskyldighet föreligger. Lagrådets förslag innebär att&lt;br&gt;arbetsföretaget inte får påbörjas innan föreskrivet samråd ägt rum.&lt;br&gt;Regeln i 5 § tredje stycket remissförslaget om förelägganden och förbud&lt;br&gt;har av Lagrådet givits en utformning som i huvudsak står fri från 18&lt;br&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9 § har tillfogats en bestämmelse om att dispens för vetenskaplig&lt;br&gt;prövning får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med sitt förslag under rubriken &amp;quot;De allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema&amp;quot; i det föregående har Lagrådet placerat remiss-&lt;br&gt;förslagets 7 § i ändrad lydelse först i kapitlet som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 och 2 §§ vilket leder till att det remitterade förslagets 1-6 §§&lt;br&gt;betecknas 3-8 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 3 i 10 § första stycket remissförslaget finns inte med i&lt;br&gt;Lagrådets förslag. Hushållningen med mark och vatten får anses&lt;br&gt;tillräckligt beaktad genom 3 och 4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet för regeringen i det remitterade förslagets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § att föreskriva tillstånds- och anmälningsplikt hör enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening hemma under avsnittet före rubriken é&amp;quot;Individuell prövning&amp;quot;.&lt;br&gt;Som första paragraf under sistnämnda rubrik tar Lagrådets förslag upp&lt;br&gt;remissförslagets 13 §, till vilken som ett tredje stycke fogas en&lt;br&gt;motsvarighet till remissförslagets 11 §. I lagrådsförslaget får remissför-&lt;br&gt;slagets 12-14 §§ beteckningen 11-13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i remissförslagets 15 § första, andra och femte&lt;br&gt;stycken blir i Lagrådets förslag 14 §. Det remitterade förslagets 15 §&lt;br&gt;tredje och fjärde stycken betecknas i lagrådsförslaget 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 13 och 16 §§ i Lagrådets förslag har i anslutning till terminologin i&lt;br&gt;8 kap. 2 § angetts att samråd skall äga rum med och tillfälle till&lt;br&gt;yttrande beredas den som kan ha ett intresse i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har disponerat om 20-41 §§. Sålunda har remissförslagets 26&lt;br&gt;§, som handlar om den tid från vilken beslut om tillstånd eller villkor&lt;br&gt;blir gällande, placerats som 39 §. Remissförslagets 27 och 28 §§ är i&lt;br&gt;lagrådsförslaget 26 och 27 §§. I sistnämnda lagförslag motsvaras 28 §&lt;br&gt;av remissförslagets 29 § första stycke och 29 § av remissförslagets 29 §&lt;br&gt;andra stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 30 § i remissförslaget anges att ett tillstånd får återkallas om&lt;br&gt;tillstånd som gäller för verksamheten i något väsentligt avseende har&lt;br&gt;åsidosatts. Uttrycket &amp;quot;tillstånd&amp;quot; synes ha valts i stället för &amp;quot;villkor&amp;quot; som&lt;br&gt;förekommer i motsvarigheten i miljöskyddslagen (23 §) för att undvika&lt;br&gt;en sådan tolkning som beskrivs i remissprotokollets allmänna&lt;br&gt;motivering i avsnittet &amp;quot;4.8.5. Tillståndets omfettning&amp;quot;. Med hänsyn till&lt;br&gt;vad som där sägs om att avsikten är att ett tillstånd inte skall omfetta&lt;br&gt;annat än vad som återfinns bland villkoren anser Lagrådet att ordet&lt;br&gt;&amp;quot;villkor&amp;quot; är att föredra och har använt detta i sin lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det remitterade förslagets 32 § om att ett tillstånd att släppa ut&lt;br&gt;avloppsvatten kan få prövas om efter 10 år om det finns särskilda skäl&lt;br&gt;har i lagrådsförslaget samordnats med 31 § första stycket 1, varvid 32 §&lt;br&gt;i remissförslaget fått bilda ett andra stycke i 31 §. En följd härav har&lt;br&gt;blivit att 33-35 §§ i det remitterade förslaget blivit 32-34 §§ i&lt;br&gt;lagrådsförslaget. Som 35 § i det sistnämnda förslaget har tagits in en&lt;br&gt;från 24 § remissförslaget hämtad hänvisning till reglema i 24 § om&lt;br&gt;uppskov med beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen har det förut nämnda inskjutandet av en 39 § i&lt;br&gt;lagrådsförslaget föranlett en förskjutning av de följande paragrafnumren&lt;br&gt;i remissförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anmärkts ovan under 1 kap. har innehållet i 14 kap. 3 § första&lt;br&gt;stycket första meningen och andra stycket överförts till 1 kap. 2 § i&lt;br&gt;Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissförslagets 10 och 11 §§ har av Lagrådet formulerats om i&lt;br&gt;förtydligande syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets förslag under rubriken &amp;quot;De allmänna&lt;br&gt;aktsamhetsreglema&amp;quot; har hänvisningen till sådana regler, som i&lt;br&gt;remissförslaget fenns i 1 § tredje stycket, fått bilda en särskild 2 §&lt;br&gt;under en rubrik. Remissförslagets 2-10 §§ utgör lagrådsförslagets 3-11&lt;br&gt;§§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till 10 § första stycket i Lagrådets förslag har flyttats en bestämmelse&lt;br&gt;i remissförslagets 18 kap. 22 § andra meningen om att polisman får&lt;br&gt;hindra fortsatt färd om någon bryter mot ett tillfälligt trafikförbud enligt&lt;br&gt;15 kap. 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningar till allmänna aktsamhetsregler i det remitterade förslagets&lt;br&gt;15 § har i enlighet med det förut anförda flyttats till 3 § i Lagrådets&lt;br&gt;förslag, varigenom den följande paragrafnumreringen förskjutits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 14 § i lagrådsförslaget har lagts till att ett medgivande till dumpning&lt;br&gt;får återkallas om villkor eller föreskrifter åsidosätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Lagrådets förslag har 1 § kompletterats med bestämmelser om att&lt;br&gt;tillsyn inte får överlåtas till kommun såvitt avser verksamhet som utövas&lt;br&gt;av Försvarsmakten och om att den som överlåtit tillsyn till en kommun&lt;br&gt;också får återkalla överlåtelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissförslagets tillägg i 5 § om att föreläggande kan riktas även mot&lt;br&gt;den som har ödelagt en plats i naturen synes inte tillföra något utöver&lt;br&gt;föreskriften om föreläggande mot den som har förstört en sådan plats&lt;br&gt;och har utgått ur Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 6 § om en ny ägares skyldighet att avhjälpa en skada&lt;br&gt;eller en olägenhet som har uppstått under en tidigare ägares tid har av&lt;br&gt;Lagrådet formulerats om i närmare anslutning till förebilden i 39 §&lt;br&gt;första stycket naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt motiven till 12 och 13 §§ i remissförslaget är det normala att&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten, om ett föreläggande eller förbud inte blir åtlytt,&lt;br&gt;först begär verkställighet hos kronofogdemyndigheten. I andra hand kan&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten besluta att rättelse skall företas på den felandes&lt;br&gt;bekostnad. Med hänsyn härtill har de båda paragraferna fått byta plats i&lt;br&gt;Lagrådets förslag och bestämmelsen om rättelse på den felandes&lt;br&gt;bekostnad formulerats om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om producentavgift i 7 § har i förtydligande syfte givits&lt;br&gt;en ändrad lydelse i Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglema i 5 § remissförslaget om rätten att överklaga har i&lt;br&gt;lagrådsförslaget delats upp på tre paragrafer. I 6 § tas upp&lt;br&gt;bestämmelserna om subsidiär klagorätt for tre slags organisationer.&lt;br&gt;Någon anledning att tillerkänna centrala arbetstagarorganisationer&lt;br&gt;klagorätt i vidare mån än som motiveras av frågornas samband med&lt;br&gt;arbetsmiljön torde inte föreligga. Lagrådets förslag är avfettat i enlighet&lt;br&gt;härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglema om miljöskyddsavgiftemas bestämmande och påförande i&lt;br&gt;remissförslagets 3-6 §§ har ändrats i överensstämmelse med vad som&lt;br&gt;anförts av ledamöterna Hamdahl och Svensson i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen och har i Lagrådets lagtextförslag sin plats i 3-5 §§. De&lt;br&gt;följande paragraferna har i följd därav fått ändrade nummer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 § andra stycket i Lagrådets förslag har sista meningen utformats i&lt;br&gt;närmare anslutning till 48 kap. 12 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det remitterade förslagets 2-4 §§ har redigerats om i Lagrådets förslag,&lt;br&gt;varvid första meningen i remissförslagets 3 § förts till 2 §. I det förslag&lt;br&gt;till ändring av 2 kap. 18 § regeringsformen som lagts fram genom prop.&lt;br&gt;1993/94:117 har förutsättningen för skadestånd vid s.k. rådighetsin-&lt;br&gt;skränkningar att pågående markanvändning försvåras avsevärt inom&lt;br&gt;berörd del av en fastighet kompletterats med tillägget &amp;quot;eller att skada&lt;br&gt;kan uppkomma som är betydande i förhållande till värdet på denna del&lt;br&gt;av festigheten&amp;quot;. Om sistnämnda förslag genomförs kan det finnas&lt;br&gt;anledning att överväga en anpassning av 23 kap. 2 § miljöbalken till&lt;br&gt;lydelsen i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 11 § lagrådsförslaget har termen &amp;quot;deponera&amp;quot; bytts ut mot &amp;quot;nedsätta&amp;quot;&lt;br&gt;i överensstämmelse med terminologin i lagen (1927:56) om nedsättning&lt;br&gt;av pengar hos myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de justeringar som föranleds av Lagrådets förslag till lagtext i&lt;br&gt;miljöbalken vill Lagrådet föreslå en ändring i 5 § lagen om&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd. Bland diskvalifikationsgrundema&lt;br&gt;för ledamot i paragrafens andra stycke bör sålunda, i överensstämmelse&lt;br&gt;med 4 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken, tas upp att vederbörande&lt;br&gt;är i konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagråd II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga till Lagrådets Protokoll 1994-06-03&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till Miljöbalk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FÖRSTA AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. Mål och grundläggande principer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med miljöbalken är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skapa förutsättningar för en på lång sikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållbar utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. skydda mark, vatten och luft mot föroreningar och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra störningar som kan vålla skada på tillståndet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i miljön,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. skydda människor och natur mot störningar i miljön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som kan förorsaka skada eller olägenhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vårda och bevara den biologiska mångfelden och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kulturmiljöer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. främja hushållning med mark, vatten och naturresurser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. främja återanvändning och återvinning av material&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. främja hushållning med energi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en angelägenhet för envar att verka för detta syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna balk gäller inte frågor som det finns bestämmelser om i lagen&lt;br&gt;(1994:000) om genetiskt modifierade organismer eller i föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av nämnda lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt avser 3, 4 samt 6-8 kap. skall balken tillämpas enligt vad som&lt;br&gt;är föreskrivet i plan- och bygglagen (1987:10), vattenlagen (1983:291),&lt;br&gt;lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, väglagen (1971:948), lagen&lt;br&gt;(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska&lt;br&gt;anläggningar, lagen (1978:160) om vissa rörledningar, luftfartslagen&lt;br&gt;(1957:297), minerallagen (1991:45), lagen (1966:314) om&lt;br&gt;kontinentalsockeln, lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och&lt;br&gt;avlysning av allmän ferled och allmän hamn och lagen (1992:1140) om&lt;br&gt;Sveriges ekonomiska zon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt gäller balken inte de frågor som behandlas i de i andra&lt;br&gt;stycket nämnda lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt avser 14 kap. gäller balken inte sådana kemiska produkter som&lt;br&gt;omfettas av livsmedelslagen (1971:511), läkemedelslagen (1992:859),&lt;br&gt;lagen (1985:295) om foder, strålskyddslagen (1988:220) eller lagen&lt;br&gt;(1988:868) om brandferliga och explosiva varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om arbetsmiljön finns i arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1160).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturen är i den utsträckning som följer av allemansrätten tillgänglig&lt;br&gt;för alla. Var och en skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med&lt;br&gt;naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En statlig tjänsteman, Miljöombudsmannen, skall ha till uppgift att&lt;br&gt;tillvarata allmänna intressen i ftågor som rör miljö- och naturvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare bestämmelser om Miljöombudsmannens uppgifter finns i&lt;br&gt;denna balk och i föreskrifter som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 kap. Allmänna aktsamhetsregler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet, som kan komma&lt;br&gt;i konflikt med det i 1 kap. 1 § angivna syftet, skall i den utsträckning&lt;br&gt;som ftamgår av 12 kap. 2 §, 13 kap. 4 §, 14 kap. 4 §, 15 kap. 2 § och&lt;br&gt;16 kap. 3 § iaktta de allmänna aktsamhetsreglema i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsreglema skall tillämpas i den utsträckning det&lt;br&gt;är ekonomiskt rimligt med hänsyn till å ena sidan den risk för skada&lt;br&gt;eller olägenhet som en verksamhet av det slag som det är fråga om kan&lt;br&gt;medföra och å andra sidan nyttan av verksamheten samt kostnader for&lt;br&gt;skyddsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet skall vidta de&lt;br&gt;skyddsåtgärder och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan&lt;br&gt;fordras för att hindra eller motverka att verksamheten medför skada&lt;br&gt;eller olägenhet som kan drabba människors hälsa, miljön eller naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om verksamhet som avses i 2 § har medfört skada eller olägenhet som&lt;br&gt;anges där, skall sådana åtgärder vidtas som behövs för att avhjälpa&lt;br&gt;skadan eller olägenheten. Denna skyldighet att avhjälpa skadan kvarstår&lt;br&gt;även efter det att verksamheten har upphört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver eller ämnar bedriva en verksamhet skall skaffa sig&lt;br&gt;den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa, miljön och&lt;br&gt;naturen mot skada eller olägenhet samt för att främja återanvändning&lt;br&gt;och återvinning av material och en hållbar hushållning med mark och&lt;br&gt;vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som yrkesmässigt bedriver eller ämnar bedriva verksamhet skall&lt;br&gt;tillämpa bästa möjliga teknik för att skydda människors hälsa, miljön&lt;br&gt;och naturen mot skada eller olägenhet samt för att främja&lt;br&gt;återanvändning och återvinning av material och en hållbar hushållning&lt;br&gt;med mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver en verksamhet skall avstå från att i verksamheten&lt;br&gt;använda kemiska produkter, som utgör en påtaglig risk för människors&lt;br&gt;hälsa, miljön eller naturen. Kan verksamheten inte bedrivas utan&lt;br&gt;riskabla kemiska produkter, skall de kemiska produkter användas som&lt;br&gt;är minst riskabla. Vad som nu sagts om kemiska produkter gäller också&lt;br&gt;varor som innehåller eller har behandlats med kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANDRA AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållning med mark och vatten m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. Grundläggande hushållningsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål for&lt;br&gt;vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet och läge&lt;br&gt;samt de behov som finns. Företräde skall ges sådan användning som&lt;br&gt;medför en från ekologisk, social och samhällsekonomisk synpunkt&lt;br&gt;långsiktigt god hushållning med mark och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En verksamhet som omfattas av denna balk skall förläggas till en plats&lt;br&gt;som är lämplig med hänsyn till 1 kap. 1 §, detta kapitel samt 4 och 6&lt;br&gt;kap. Platsen skall väljas så att ändamålet kan vinnas med minsta intrång&lt;br&gt;och olägenhet utan oskälig kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller&lt;br&gt;anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga sam-&lt;br&gt;hällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän&lt;br&gt;synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark- och vattenområden som har betydelse for rennäringen eller&lt;br&gt;yrkesfisket eller för vattenbruk skall så långt möjligt skyddas mot&lt;br&gt;åtgärder som kan påtagligt försvåra näringarnas bedrivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt på&lt;br&gt;grund av områdenas natur- eller kulturvärden eller med hänsyn till&lt;br&gt;friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan&lt;br&gt;påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för&lt;br&gt;friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller&lt;br&gt;material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt&lt;br&gt;försvåra utvinningen av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 11-13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark- och vattenområden som är särskilt lämpliga för anläggningar för&lt;br&gt;industriell produktion, energiproduktion, energidistribution,&lt;br&gt;kommunikationer, vattenförsörjning eller avfallshantering skall så långt&lt;br&gt;möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra tillkomsten&lt;br&gt;eller utnyttjandet av sådana anläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark- och vattenområden som har betydelse för totalförsvaret skall så&lt;br&gt;långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt motverka&lt;br&gt;totalförsvarets intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom områden som är av riksintresse för något av de ändamål som&lt;br&gt;anges i 6-10 §§ får inte vidtagas någon åtgärd som kan påtagligt skada&lt;br&gt;den miljö eller försvåra tillkomst eller bedrivande av den verksamhet&lt;br&gt;för vilken riksintresset gäller, om inte åtgärden är avsedd att utveckla&lt;br&gt;en befintlig tätort eller det lokala näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett område är av riksintresse för flera oförenliga ändamål som&lt;br&gt;avses i första stycket, skall företräde ges åt det eller de ändamål som på&lt;br&gt;lämpligaste sätt främjar en lång[Bsiktigt god hushållning med mark och&lt;br&gt;vatten. Behövs området eller en del av detta för en anläggning för&lt;br&gt;totalförsvaret, skall försvarsintressen ges företräde. Föreskrifterna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. skall alltid iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap. Tillåtlighetsprövning av stora anläggningar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande slag av nya anläggningar får inte utföras utan tillstånd av&lt;br&gt;regeringen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. massafabriker och pappersbruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fabriker för raffinering av råolja eller for tung petrokemisk pro-&lt;br&gt;duktion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fabriker for framställning av baskemikalier eller gödselmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. cementfabriker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. anläggningar för kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen&lt;br&gt;enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet samt anläggningar för&lt;br&gt;att bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan användas för&lt;br&gt;framställning av kärnbränsle,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. förbränningsanläggningar om anläggningen har en tillförd effekt om&lt;br&gt;minst 200 megawatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. gruppstationer för vindkraft med tre eller flera vindkraftsaggregat&lt;br&gt;med en sammanlagd uteffekt av minst 10 megawatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. anläggningar för lagring av minst 50 miljoner normalkubikmeter&lt;br&gt;naturgas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. anläggningar för behandling av miljöferligt avfell om huvuddelen av&lt;br&gt;det avfell som avses bli behandlat i anläggningen härrör från andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inrättningar och mer än 10 000 ton miljöferligt avfell årligen forbränns&lt;br&gt;eller på annat sätt slutligt omhändertas vid anläggningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. anläggningar för att utvinna ämnen eller material inom de områden&lt;br&gt;som anges i 4 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd av regeringen krävs också för att bygga plattformar som är&lt;br&gt;avsedda att användas vid utvinning av olja eller gas inom havsområden&lt;br&gt;och för att ankra eller förtöja sådana plattformar för reparation,&lt;br&gt;ombyggnad eller av annan anledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en anläggning, en verksamhet eller annan åtgärd, som inte omfettas&lt;br&gt;av kravet på tillstånd enligt 1 §, kan antas få betydande omfettning eller&lt;br&gt;bli av ingripande beskaffenhet, får regeringen i ett visst fell besluta att&lt;br&gt;anläggningen, verksamheten eller åtgärden inte får utföras utan rege-&lt;br&gt;ringens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga myndigheter som får kännedom om anläggningar,&lt;br&gt;verksamheter eller åtgärder som avses i första stycket skall underrätta&lt;br&gt;regeringen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får lämna tillstånd till en anläggning, en verksamhet eller en&lt;br&gt;åtgärd som avses i 1 eller 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ under förutsättning att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunfullmäktige har tillstyrkt att tillstånd lämnas och hinder mot&lt;br&gt;tillstånd inte möter på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. aktsamhetsreglema i 13 kap. 5 § första stycket och 6 § första&lt;br&gt;stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. allmänna aktsamhetsregler som enligt 12 kap. 2 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap. 4 §, 15 kap. 2 § eller 16 kap. 3 § gäller för verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hushållningsbestämmelser som enligt 3 eller 4 kap. gäller for&lt;br&gt;området,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. miljökvalitetsnormer som med stöd av 6 kap. har föreskrivits för&lt;br&gt;området eller hela landet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. andra allmänna planeringssynpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om kommunfullmäktige inte har tillstyrkt att tillstånd lämnas,&lt;br&gt;får regeringen lämna tillstånd som avses i första stycket till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en anläggning som avses i 1 § första stycket 6 och som är avsedd för&lt;br&gt;mellanlagring eller slutlig förvaring av kärnämne eller kämavfell, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en anläggning som avses i 1 § första stycket 7 -10,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om det från nationell synpunkt är synnerligen angeläget att anläggningen&lt;br&gt;kommer till stånd. Vad som sagts nu gäller dock inte, om en lämplig&lt;br&gt;plats för anläggningen anvisats inom annan kommun som kan antas&lt;br&gt;godta en placering där eller om en annan plats bedöms vara lämpligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får regeringen i ett visst fell medge Bilaga 13&lt;br&gt;undantag från kravet på tillstånd enligt 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap. Miljökvalitetsnormer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs for att en miljökvalitetsnorm skall uppfyllas skall ett&lt;br&gt;åtgärdsprogram upprättas. Åtgärdsprogrammet skall upprättas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. av en kommun, om miljökvalitetsnormen gäller bara kommunens&lt;br&gt;område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. av länsstyrelsen, om miljökvalitetsnormen gäller två eller flera&lt;br&gt;kommuner i ett län,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;i övriga fell av regeringen eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en miljökvalitetsnorm för ett geografiskt område inte kan&lt;br&gt;uppfyllas, därför att miljön påverkas av en verksamhet som ligger&lt;br&gt;utanför detta område, skall regeringen eller den myndighet regeringen&lt;br&gt;bestämmer upprätta ett åtgärdsprogram för hela det område där&lt;br&gt;störningar förekommer som påverkar möjligheten att uppfylla normen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett åtgärdsprogram skall anges vilka åtgärder som bör vidtas för att&lt;br&gt;uppfylla en miljökvalitetsnorm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun är skyldig att utföra de mätningar som behövs för att&lt;br&gt;kontrollera att en miljökvalitetsnorm uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela närmare föreskrifter om mätmetoder och redovisning av&lt;br&gt;mätresultat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap. Miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljökonsekvensbeskrivning skall ingå i en ansökan i fråga om&lt;br&gt;tillstånd eller befrielse från skyldighet att ansöka om tillstånd enligt&lt;br&gt;denna balk eller föreskrifter som har meddelats med stöd av balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får genom föreskrifter medge undantag från skyldigheten&lt;br&gt;att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är skyldig att upprätta en miljökonsekvensbeskrivning skall på&lt;br&gt;lämpligt sätt samråda med de statliga myndigheter, kommuner,&lt;br&gt;organisationer och enskilda som kan ha ett intresse i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att det i ärenden enligt någon av de lagar&lt;br&gt;som anges i 1 kap. 2 § andra stycket skall upprättas en&lt;br&gt;miljökonsekvensbeskrivning, om en sådan beskrivning inte skall&lt;br&gt;upprättas enligt vad som är föreskrivet i dessa lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljökonsekvensbeskrivning skall möjliggöra en samlad bedömning&lt;br&gt;av den inverkan på människors hälsa, miljön och hushållningen med&lt;br&gt;mark och vatten och annan resurshushållning som den planerade&lt;br&gt;anläggningen, verksamheten eller åtgärden kan medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljökonsekvensbeskrivning skall, i den utsträckning det kan&lt;br&gt;behövas, möjliggöra en bedömning enligt 3 § för det fallet att&lt;br&gt;anläggningen, verksamheten eller åtgärden kommer till stånd på annan&lt;br&gt;plats eller i annan utformning än som planeras liksom för det fellet att&lt;br&gt;någon förändring inte genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaden för miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En miljökonsekvensbeskrivning skall bekostas av den som gjort ansökan&lt;br&gt;som avses i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TREDJE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvård&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9 kap. Skydd för naturområden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nationalpark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mark som tillhör staten kan av regeringen, efter riksdagens&lt;br&gt;medgivande, avsättas till nationalpark i syfte att bevara ett större&lt;br&gt;sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd&lt;br&gt;eller i väsentligen oförändrat skick.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturreservat och naturvårdsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett naturområde kan av länsstyrelsen förklaras som naturreservat eller&lt;br&gt;naturvårdsområde för att bevara värdefull natur, för att skydda växt-&lt;br&gt;och djurlivet samt för att tillgodose behov av områden för friluftsliv&lt;br&gt;eller andra sådana ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsformen naturreservat skall väljas om de åtgärder som behövs&lt;br&gt;för att uppnå syftet med skyddet leder till att pågående markanvändning&lt;br&gt;försvåras avsevärt inom ett område. Markägaren har då rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning enligt vad som framgår av 23 kap. I övriga fell skall skyddsformen&lt;br&gt;naturvårdsområde väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett beslut om att bilda naturreservat eller naturvårdsområde skall&lt;br&gt;grunden för beslutet anges. I beslutet skall också anges de&lt;br&gt;inskränkningar i rätten att förfoga över eller nyttja fastigheter som be-&lt;br&gt;hövs för att uppnå syftet med skyddet. Om det senare visar sig behövas&lt;br&gt;nya grunder eller ytterligare inskränkningar får länsstyrelsen meddela&lt;br&gt;beslut om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett naturreservat eller ett naturvårdsområde bildas skall i beslutet&lt;br&gt;därom eller i nära anslutning till beslutet fastställas en skötselplan, som&lt;br&gt;anger de åtgärder som behövs för att uppnå syftet med skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att tillgodose ändamålet med ett naturreservat, får&lt;br&gt;länsstyrelsen förplikta ägaren att tåla sådana intrång inom området som&lt;br&gt;att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser,&lt;br&gt;badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar anläggs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;gallring, röjning, slåtter, plantering, avspärrning eller liknande&lt;br&gt;åtgärder företas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. allmänheten bereds tillträde till mark där allmänheten annars inte&lt;br&gt;skulle ha rätt att vistas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;undersökningar av djur- och växtarter samt av mark- och&lt;br&gt;vattenförhållanden genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturreservat och kulturvårdsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 3-5 §§ får tillämpas också för att bevara värdefulla&lt;br&gt;kulturmiljöer om de inte skyddas enligt lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. Områden som skyddas enligt denna paragraf&lt;br&gt;benämns kulturreservat eller kulturvårdsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslut enligt denna paragraf gäller också 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interimistiska förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en fråga har väckts om att ett område skall utgöra en nationalpark,&lt;br&gt;ett naturreservat, ett kulturreservat, ett naturvårdsområde eller ett&lt;br&gt;kulturvårdsområde eller om att ett naturföremål skall förklaras som&lt;br&gt;naturminne, får länsstyrelsen för viss tid, högst tre år, meddela förbud&lt;br&gt;mot att utan tillstånd vidta sådana åtgärder som berör området eller&lt;br&gt;föremålet och strider mot syftet med det tilltänkta skyddet. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl får förbudet förlängas att gälla i ytterligare högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 6 § gäller även förbud enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strandskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv råder&lt;br&gt;strandskydd vid havet och vid insjöar och vattendrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strandskyddet omfattar land- och vattenområdet intill 100 meter från&lt;br&gt;strandlinjen vid normalt medelvattenstånd (strandskyddsområde).&lt;br&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får utvidga&lt;br&gt;strandskyddsområdet till högst 300 meter från strandlinjen när det&lt;br&gt;behövs för att tillgodose strandskyddets syften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;förordna att ett strandområde som uppenbart saknar betydelse för att&lt;br&gt;tillgodose strandskyddets syften inte skall omfettas av strandskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;förordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan enligt plan-&lt;br&gt;och bygglagen (1987:10) eller omfattas av områdesbestämmelser enligt&lt;br&gt;samma lag inte skall omfettas av strandskydd om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ett strandskyddsområde får inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ny byggnad uppföras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. befintlig byggnad ändras för att tillgodose ett väsentligen annat&lt;br&gt;ändamål än det vartill den tidigare har använts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;grävningsarbeten eller andra förberedelsearbeten utföras för&lt;br&gt;bebyggelse som avses i 1 och 2,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. andra anläggningar eller anordningar utföras på sådant sätt att mark&lt;br&gt;tas i anspråk som tomt eller att allmänheten på annat sätt hindras eller&lt;br&gt;avhålls från att beträda område där den annars skulle ha kunnat färdas&lt;br&gt;fritt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningsföreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;de föreskrifter om allmänhetens uppträdande som behövs för att trygga&lt;br&gt;ändamålet med det skydd av områden och föremål som gäller enligt&lt;br&gt;detta kapitel eller som beslutats med stöd av kapitlet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om att även en kommunal myndighet skall ha de&lt;br&gt;befogenheter som länsstyrelsen har enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 kap. Skydd för växt- och djurlivet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Markawattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder får inte vidtas utan tillstånd av länsstyrelsen för att avvattna&lt;br&gt;mark, för att sänka eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot vatten,&lt;br&gt;om syftet är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst&lt;br&gt;ändamål (markawattning). Ett tillstånd till markawattning skall förenas&lt;br&gt;med de villkor som behövs for att begränsa eller motverka menlig&lt;br&gt;inverkan på naturmiljön av företaget. I tillståndet skall anges inom&lt;br&gt;vilken tid åtgärderna skall vara utförda. Vid tillståndsprövningen skall&lt;br&gt;beaktas om åtgärderna leder till vattenföroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det&lt;br&gt;är sannolikt att dräneringen medför menlig inverkan på naturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd behövs inte för markawattning i samband med en torvtäkt i&lt;br&gt;enlighet med tillstånd enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter&lt;br&gt;m.m. eller för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller&lt;br&gt;läge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om markawattning inte skulle medföra någon menlig inverkan på&lt;br&gt;naturmiljön inom ett område, får regeringen eller efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande länsstyrelsen besluta att tillstånd enligt 1 § inte behövs&lt;br&gt;för åtgärd inom området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får beträffande områden, där det är särskilt angeläget att&lt;br&gt;våtmarkerna bevaras, förbjuda markawattning som skulle kräva&lt;br&gt;tillstånd enligt 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap. Vissa arbetsföretag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För stenbrytning och för täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller&lt;br&gt;andra jordarter krävs tillstånd av länsstyrelsen. För husbehov får dock&lt;br&gt;markinnehavare utföra sådana åtgärder utan tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åtgärder i vattenområden som utförs med tillstånd enligt vattenlagen&lt;br&gt;(1983:291) eller där tillstånd behövs enligt lagen (1966:314) om konti-&lt;br&gt;nentalsockeln,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. täkt av torv för vilken bearbetningskoncession har lämnats enligt&lt;br&gt;lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en ansökan om tillstånd enligt 1 § prövas, skall behovet av materia-&lt;br&gt;let vägas mot de skador på växt- och djurlivet och på naturmiljön i&lt;br&gt;övrigt som stenbrottet eller täkten kan befaras orsaka. Om stenbrottet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller täkten kan befaras försämra livsbetingelserna för någon växt- eller Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;djurart som är sällsynt eller hotad, får tillstånd lämnas endast om det Bilaga 13&lt;br&gt;allmänna behovet av material som skulle utvinnas genom stenbrytningen&lt;br&gt;eller täkten är synnerligen stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen får förelägga sökanden att göra de undersökningar eller&lt;br&gt;utredningar som behövs for länsstyrelsens prövning. Följer inte&lt;br&gt;sökanden föreläggandet får ansökningen avvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehavaren av marken är skyldig att tåla åtgärder i enlighet med&lt;br&gt;villkor som är förenade med tillstånd enligt 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om skyldighet för den som avser att bedriva&lt;br&gt;stenbrytning, täktverksamhet eller stenkrossrörelse att lämna de&lt;br&gt;uppgifter om verksamheten som behövs som underlag för planeringen&lt;br&gt;av naturvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ett arbetsföretag som inte omfattas av tillståndstvång enligt 1 §&lt;br&gt;eller enligt 10 kap. 1 § komma att väsentligt ändra naturmiljön skall&lt;br&gt;anmälan för samråd göras hos den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer. Detta gäller dock inte arbetsföretag för vilka tillstånd har&lt;br&gt;lämnats enligt vattenlagen (1983:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om att anmälan för samråd alltid skall göras i fråga&lt;br&gt;om särskilda slag av arbetsföretag. Sådana föreskrifter får begränsas till&lt;br&gt;att avse en del av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om anmälningsskyldighet föreligger, får företaget inte påbörjas innan&lt;br&gt;samråd har ägt rum. Länsstyrelsen får förelägga företagaren att vidta de&lt;br&gt;åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på&lt;br&gt;naturmiljön. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga och det är&lt;br&gt;nödvändigt för skyddet av naturmiljön, får länsstyrelsen förbjuda före-&lt;br&gt;taget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande eller förbud enligt tredje stycket får förenas med vite.&lt;br&gt;Om föreläggande, förbud och vite enligt denna paragraf gäller 18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10-13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spridning av bekämpningsmedel över skogsmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den myndighet som regeringen bestämmer får, om inte annat följer av&lt;br&gt;8 §, medge undantag från 6 §, om kravet enligt 6 § skogsvårdslagen&lt;br&gt;(1979:429) i fråga om återväxt av skog inte rimligen kan tillgodoses&lt;br&gt;genom röjning med mekaniska metoder. Vid bedömningen skall hänsyn&lt;br&gt;tas till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets&lt;br&gt;sammansättning, spridningens inverkan på livsbetingelserna för växt-&lt;br&gt;och djurlivet och andra allmänna intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett medgivande om undantag skall förenas med de villkor som behövs &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till skydd för naturmiljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen kan besluta att undantag enligt 7 § inte får medges i fråga Bilaga 13&lt;br&gt;om ett område inom kommunen, om det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;områdets betydelse för friluftslivet, naturvården, den lokala&lt;br&gt;befolkningens trivsel eller något annat kommunalt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge&lt;br&gt;undantag från 6 § om det behövs för vetenskaplig prövning. Undantag&lt;br&gt;får förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 kap. Gemensamma naturvårdsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning enligt 9-11 kap. skall 3 och 4 kap. tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av de allmänna aktsamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. bedriver eller ämnar bedriva byggnation eller anläggningsarbete inom&lt;br&gt;strandskyddsområde enligt 9 kap. 11-13 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppför eller avser att uppföra vilthägn enligt 9 kap. 14 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bedriver eller avser att bedriva markawattning eller arbetsföretag&lt;br&gt;inom skyddsvärda biotoper enligt 10 kap. 1 eller 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bedriver eller avser att bedriva stenbrytning eller täktverksamhet&lt;br&gt;eller undersökningar och utredningar för verksamhet av nu nämnt slag&lt;br&gt;enligt 11 kap. 1 § och 3 § andra stycket, skall iaktta aktsamhetsreglema&lt;br&gt;i 2 kap. 2 och 4 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver eller ämnar bedriva spridning av bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel över skogsmark enligt 11 kap. 7 § skall iaktta&lt;br&gt;aktsamhetsreglema i 2 kap. 2, 4 och 6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan länsstyrelsen fattar beslut om att bilda ett naturreservat, ett&lt;br&gt;kulturreservat, ett naturvårdsområde eller ett kulturvårdsområde eller&lt;br&gt;avgör något annat viktigt ärende enligt 9-11 kap. skall länsstyrelsen&lt;br&gt;samråda med kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FJÄRDE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd för hälsa och mifjö&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 kap. Miljöfarlig verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med miljöferlig verksamhet avses i denna balk utsläpp av&lt;br&gt;avloppsvatten, festa ämnen eller gas från mark, byggnader eller&lt;br&gt;anläggningar i vattendrag, sjöar, vattenområden eller grundvatten samt&lt;br&gt;användning av mark, byggnader eller anläggningar på sådant sätt som&lt;br&gt;kan medföra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förorening av luft, mark, vattendrag, sjöar, vattenområden eller&lt;br&gt;grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;störning för omgivningen genom buller, skakningar, ljus eller&lt;br&gt;liknande, om störningen inte är rent tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av de allmänna aktsamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsreglema som anges i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. skall tillämpas i fråga om miljöferlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda aktsamhetsregler och bemyndiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En miljöferlig verksamhet som kan leda till skada på människors hälsa&lt;br&gt;eller annan väsentlig olägenhet får inte utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den miljöferliga verksamheten är av synnerlig betydelse från&lt;br&gt;allmän synpunkt och inte kan skada människors hälsa, får regeringen&lt;br&gt;besluta att verksamheten får bedrivas, om områden som är av&lt;br&gt;riksintresse på grund av natur- och kulturvärden inte allvarligt skadas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skydda miljön får regeringen också i andra fell än som avses i 7&lt;br&gt;- 9 §§ beträffande miljöferlig verksamhet meddela föreskrifter om&lt;br&gt;förbud, skyddsåtgärder, begränsningar och andra försiktighetsmått för&lt;br&gt;att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. uppfylla Sveriges internationella förpliktelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förebygga eller avhjälpa skador på eller olägenheter för människors&lt;br&gt;hälsa eller miljön, om sådana föreskrifter är mer ändamålsenliga än&lt;br&gt;individuell prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl får regeringen bemyndiga en myndighet&lt;br&gt;att meddela föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vissa slag av fabriker, andra inrättningar eller verksamheter inte får Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anläggas eller bedrivas, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avloppsvatten av viss mängd, art eller sammansättning inte får&lt;br&gt;släppas ut,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fast avfell eller andra festa ämnen inte får släppas ut eller läggas upp&lt;br&gt;så att mark, vattendrag, sjöar, vattenområden eller grundvatten kan&lt;br&gt;förorenas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. vissa slag av inrättningar eller deras användning eller vissa slag av&lt;br&gt;verksamheter inte får ändras på ett sätt som kan medföra ökade eller&lt;br&gt;andra olägenheter eller som i annat avseende är av betydelse från&lt;br&gt;stömingssynpunkt utan att tillstånd lämnats till eller anmälan har gjorts&lt;br&gt;om verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuell prövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om tillstånd till miljöferlig verksamhet prövas av&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer. Särskilda föreskifter om Koncessionsnämnden&lt;br&gt;och om förfarandet hos nämnden finns i lagen (1994:000) om&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om anmälan prövas av kommunen. Om den miljöferliga&lt;br&gt;verksamheten kan antas ha en begränsad miljöpåverkan, får regeringen&lt;br&gt;föreskriva att en kommun också skall pröva frågor om tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om tillstånd till miljöferlig verksamhet skall på ansökan av den&lt;br&gt;som bedriver eller avser att bedriva miljöferlig verksamhet prövas även&lt;br&gt;om tillstånd inte krävs enligt föreskrifter som avses i 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som avser att utöva miljöferlig verksamhet för vilken det krävs&lt;br&gt;tillstånd enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna balk,&lt;br&gt;skall innan ansökan om tillstånd ges in i skälig omfettning och på&lt;br&gt;lämpligt sätt samråda både med de statliga och kommunala myndigheter&lt;br&gt;som har skyldighet att följa verksamheten och med de organisationer&lt;br&gt;och enskilda som kan ha ett intresse i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan om tillstånd skall vara skriftlig. Den skall innehålla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ritningar och beskrivningar över verksamheten och dess omfettning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förslag till de skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått som behövs&lt;br&gt;för att förebygga eller avhjälpa olägenheter från verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förslag till hur verksamheten bör kontrolleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. en redogörelse för det samråd som har ägt rum enligt 13 § och vad&lt;br&gt;som därvid har kommit fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 kap. finns föreskrifter om en miljökonsekvensbeskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun som prövar ärenden om tillstånd får medge undantag från&lt;br&gt;vad som föreskrivs i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en ansökan är bristfällig eller om den inte har getts in i tillräckligt&lt;br&gt;antal exemplar, skall tillståndsmyndigheten förelägga sökanden att&lt;br&gt;avhjälpa bristen inom viss tid. Detsamma gäller om samråd enligt 13 §&lt;br&gt;inte har skett i tillräcklig omfettning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föreläggande får förenas med vite. Om sökanden inte följer&lt;br&gt;föreläggandet, får tillståndsmyndigheten besluta att bristen skall&lt;br&gt;avhjälpas på sökandens bekostnad eller avvisa ansökningen, om bristen&lt;br&gt;är så väsentlig att ansökningen inte kan ligga till grund för prövning av&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsmyndigheten skall se till att varje ärende ges den utredning&lt;br&gt;som behövs med hänsyn till balkens bestämmelser och föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av balken. Myndigheter, organisationer och&lt;br&gt;enskilda som kan ha ett intresse i saken skall på lämpligt sätt beredas&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig. I den utsträckning det behövs för utredningen skall&lt;br&gt;hållas besiktning på platsen och sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sammanträden har också allmänheten tillträde. Den som är&lt;br&gt;närvarande vid ett sammanträde har rätt att i skälig omfettning yttra sig&lt;br&gt;över innehållet i ansökan och den där beskrivna verksamhetens&lt;br&gt;verkningar samt de ytterligare uppgifter som sökanden kan ha lämnat&lt;br&gt;om verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sammanträde skall kallas genom kungörelse i ortstidning eller på&lt;br&gt;annat lämpligt sätt. Kostnaden för kungörelse betalas av sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsmyndigheten har rätt att anlita sakkunnig för att utreda&lt;br&gt;särskilda frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till sakkunnig betalas av sökanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om tillstånd skall noggrant ange de villkor som behövs för att&lt;br&gt;hindra eller begränsa skadlig påverkan eller andra olägenheter från&lt;br&gt;verksamheten. Villkor får när det behövs avse hanteringen av kemiska&lt;br&gt;produkter i tillverknings- och processindustri, om hanteringen kan&lt;br&gt;föranleda olägenheter för den yttre miljön. Villkoren får också avse&lt;br&gt;hushållningen med mark, vatten och andra naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får ett tillstånd till miljöferlig verksamhet&lt;br&gt;begränsas till viss tid. I tillståndsbeslutet skall anges en viss tid, högst&lt;br&gt;fem år, efter vilken tillståndet upphör att gälla om den med tillståndet&lt;br&gt;avsedda verksamheten inte har påbörjats inom den angivna tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd som har meddelats av en kommun gäller i fem år.&lt;br&gt;Tillståndet upphör dock att gälla om inte den med tillståndet avsedda&lt;br&gt;verksamheten påbörjats inom två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd som gäller för viss tid får för sin giltighet göras beroende&lt;br&gt;av att säkerhet ställs för kostnaden för återställning och andra sådana&lt;br&gt;kostnader som verksamheten kan föranleda. Staten, kommunerna och&lt;br&gt;landstingen behöver inte ställa säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas att ställd säkerhet inte längre är tillräcklig, får den&lt;br&gt;myndighet som prövar frågan om tillstånd besluta om ytterligare&lt;br&gt;säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om två eller flera som utövar eller avser att utöva miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet kommer överens om att vidta åtgärder for att förebygga&lt;br&gt;eller motverka likartade olägenheter för människor och miljön av&lt;br&gt;verksamheten, får villkor som avses i 20 § innebära att de skall vidta&lt;br&gt;åtgärderna gemensamt. Som förutsättning härför gäller att möjligheterna&lt;br&gt;att uppfylla miljökvalitetsnormer enligt 6 kap. ökar eller att fördelar&lt;br&gt;från hälso- och miljösynpunkt uppnås på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga som avses i första stycket får avgöras genom beslut om tillstånd&lt;br&gt;som innehåller gemensamma villkor för verksamheterna. Vad som sägs&lt;br&gt;i 20 och 21 §§ gäller också för beslut som innehåller gemensamma&lt;br&gt;villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om regeringen lämnar tillstånd, får regeringen överlåta åt en&lt;br&gt;tillståndsmyndighet att festställa ytterligare villkor för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillståndsmyndighet får överlåta till en tillsynsmyndighet att&lt;br&gt;festställa villkor av mindre betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det vid prövningen av en miljöferlig verksamhet inte tillräckligt&lt;br&gt;säkert kan bedömas vilka villkor som bör gälla i ett visst avseende, får&lt;br&gt;avgörandet i denna del skjutas upp, om det kan ske utan olägenhet för&lt;br&gt;miljön. I samband med uppskov skall tillfälliga villkor om&lt;br&gt;skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått beslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som har skjutits upp skall avgöras så snart det kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden om tillstånd till en verksamhet får tillståndsmyndigheten på&lt;br&gt;ansökan besluta att vissa arbeten får påböijas trots att tillståndsfrågan&lt;br&gt;inte har blivit slutligt avgjord. Ett sådant beslut&lt;br&gt;(igångsättningsmedgivande) får meddelas endast om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl och det är uppenbart att tillstånd kommer att lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden där regeringen prövar frågan om tillstånd får&lt;br&gt;igångsättningsmedgivande inte lämnas innan tillståndsfrågan har&lt;br&gt;avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett igångsättningsmedgivande skall noggrant anges de villkor som&lt;br&gt;skall gälla i avvaktan på den slutliga prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen av ett igångsättningsmedgivande gäller samma regler&lt;br&gt;som för tillståndsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder för tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd får inte beviljas för verksamhet som föranleder att en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm inte kan uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns hinder mot att meddela tillstånd till en miljöfarlig&lt;br&gt;verksamhet enligt vad som sägs i 28 §, får verksamheten komma till&lt;br&gt;stånd om den som utövar eller ämnar utöva verksamheten vidtar sådana&lt;br&gt;åtgärder att olägenheterna från annan miljöfarlig verksamhet upphör&lt;br&gt;eller minskar så att miljökvalitetsnormen på grund av de vidtagna&lt;br&gt;åtgärderna kan uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkallelse av tillstånd och omprövning av villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd får återkallas helt eller delvis av tillståndsmyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för tillståndet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om villkor som gäller för verksamheten i något väsentligt avseende&lt;br&gt;har åsidosatts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det genom den miljöfarliga verksamheten uppkommit olägenheter&lt;br&gt;av sådan art som avses i 5 § första stycket och som inte kan avhjälpas&lt;br&gt;genom en ändring av villkoren för verksamheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om den tillståndsgivna verksamheten påtagligt medverkar till att&lt;br&gt;gränsvärdena i en miljökvalitetsnorm överskrids och ändrade villkor inte&lt;br&gt;kan antas vara tillräckliga eller om sådana fördelar ur miljösynpunkt&lt;br&gt;som avses i 29 § inte har kunnat erhållas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om den tillståndsgivna verksamheten slutligt har upphört,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om ett nytt tillstånd ersätter ett tidigare tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsmyndigheten får ändra, upphäva eller meddela nya villkor för&lt;br&gt;en verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. när tio år eller den kortare tid som följer av Sveriges internationella&lt;br&gt;förpliktelser har förflutit från det att beslut om villkor vann laga kraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om verksamheten påtagligt medverkar till att gränsvärdena i en&lt;br&gt;miljökvalitetsnorm överskrids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den som har sökt tillståndet har vilselett tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;genom att lämna oriktiga uppgifter av betydelse för prövningen och ett&lt;br&gt;återkallande av tillståndet framstår som en alltför ingripande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om villkor som rör verksamheten inte har följts och ett återkallande&lt;br&gt;av tillståndet framstår som en alltför ingripande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om det genom verksamheten uppkommit någon olägenhet som inte&lt;br&gt;förutsågs när tillståndet meddelades,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om förhållandena i omgivningen har ändrats väsentligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. om verksamheten är förlagd inom ett sådant område där förbud råder Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;enligt föreskrift med stöd av 7 § eller där särskilda föreskrifter gäller Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 8 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om en från hälso- och miljöskyddssynpunkt väsentlig förbättring kan&lt;br&gt;uppnås med användning av annan teknik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. om användningen av en ny teknik för mätning eller uppskattning av&lt;br&gt;förorening eller annan störning skulle medföra väsentligt bättre&lt;br&gt;förutsättningar för att kontrollera verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt avser tillstånd att släppa ut avloppsvatten i ett visst&lt;br&gt;vattenområde får omprövning med stöd av första stycket endast göras&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har villkor festställts för två eller flera miljöferliga verksamheter med&lt;br&gt;tillämpning av 22 § och återkallas tillståndet eller omprövas villkoren&lt;br&gt;för en av verksamheterna, får villkoren for övriga verksamheter&lt;br&gt;omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter ansökan från tillståndshavaren får tillståndsmyndigheten ändra,&lt;br&gt;upphäva eller meddela nya villkor i tillståndsbeslut. Villkor får dock&lt;br&gt;upphävas eller mildras endast om det är uppenbart att villkoret inte&lt;br&gt;längre behövs eller är strängare än nödvändigt eller om ändringen&lt;br&gt;påkallas av omständigheter som inte förutsågs när tillståndet med-&lt;br&gt;delades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågor som avses i 31 § 1 eller 32 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § får tillståndsmyndigheten också ompröva beslut varigenom villkor&lt;br&gt;har ändrats, upphävts eller tillkommit enligt 31 § 2-8 eller 32 eller 33&lt;br&gt;§, även om tio år inte har förflutit från det att beslutet vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid omprövning av villkor får också 24 § tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor som festställts enligt någon av 31-34 §§ har samma verkan som&lt;br&gt;villkor i tillståndsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om återkallelse av tillstånd eller ändring eller upphävande av&lt;br&gt;villkor liksom beslut om nya villkor meddelas av&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställning om sådant beslut som avses i första stycket får göras av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten. Är denna samtidigt tillståndsmyndighet får frågan&lt;br&gt;tas upp utan särskild framställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk och Miljöombudsmannen har också den rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som en tillsynsmyndighet har enligt andra stycket. Miljöombudsmannen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får dock inte begära omprövning av beslut rörande verksamhet som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedrivs av Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets&lt;br&gt;radioanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i andra fell än vad som anges i 29 - 33 §§ får, för en verksamhet&lt;br&gt;som omfettas av tillstånd som har lämnats av kommunen, ytterligare&lt;br&gt;villkor eller förbud beslutas av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tid från vilken beslut gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut angående tillstånd eller villkor blir gällande när beslutet har&lt;br&gt;vunnit laga kraft. Om det finns särskilda skäl, får tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;forordna att beslutet skall gälla omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\érksamhetsutövarens undersökningar och kontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en miljöferlig verksamhet är av sådant slag att den omfettas av&lt;br&gt;tillståndsplikt enligt vad som föreskrivs med stöd av 11 §, skall den som&lt;br&gt;utövar verksamheten vaije år lämna en miljörapport till den myndighet&lt;br&gt;som utövar den närmare tillsynen över verksamheten. I miljörapporten&lt;br&gt;skall de åtgärder redovisas som vidtagits for att uppfylla villkoren i ett&lt;br&gt;tillståndsbeslut och resultaten av dessa åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att en miljörapport skall innehålla en redovisning av&lt;br&gt;anläggningens miljöpåverkan även i annat avseende än vad som&lt;br&gt;omfettas av villkor i ett tillståndsbeslut. Även om en miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet inte har tillståndsprövats, får en föreskrift meddelas om&lt;br&gt;skyldighet att lämna miljörapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att avge en miljörapport gäller inte för verksamhet som&lt;br&gt;har tillståndsprövats av en kommun.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 kap. Kemiska produkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte transport av sådana kemiska&lt;br&gt;produkter som är ferligt gods enligt lagen (1982:821) om transport av&lt;br&gt;ferligt gods, om inte regeringen föreskriver annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva om undantag från balkens bestämmelser i&lt;br&gt;fråga om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 11-13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av de allmänna aktsamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsreglema i 2 kap. gäller för verksamhet som&lt;br&gt;omfattar hantering, import eller export av en kemisk produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndiganden rörande föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får i fråga&lt;br&gt;om hantering, import eller export av kemiska produkter meddela&lt;br&gt;ytterligare föreskrifter i frågor som avses i 5 - 7 §§ och 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandsanmälan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att den som avser att tillverka eller importera en kemisk&lt;br&gt;produkt, som inte tidigare varit i bruk i Sverige, skall göra en anmälan&lt;br&gt;om tillverkningen eller importen samt redovisa undersökningsresultat&lt;br&gt;och andra uppgifter. En sådan anmälan skall göras till den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer och inom den tid som regeringen eller&lt;br&gt;myndigheten bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd och villkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att en kemisk&lt;br&gt;produkt inte får hanteras, importeras eller exporteras utan att tillstånd&lt;br&gt;lämnats av den myndighet som regeringen bestämmer. Tillstånd får&lt;br&gt;förenas med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva om särskilda villkor för hantering, import eller export av en&lt;br&gt;kemisk produkt som inte omfattas av föreskrift som avses i första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 kap. Särskilda hälsoskyddsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta kapitel innehåller särskilda bestämmelser om att förebygga och&lt;br&gt;avhjälpa olägenheter för människors hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en olägenhet för människors hälsa avses en störning som enligt&lt;br&gt;en medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan eller&lt;br&gt;välbefinnandet menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av de allmänna akisamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om verksamhet som kan medföra olägenheter för människors&lt;br&gt;hälsa tillämpas de allmänna aktsamhetsreglema i 2 kap. 2 §, 3 § första&lt;br&gt;meningen samt 4 och 5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att vissa slag av djur inte får hållas inom&lt;br&gt;områden med detaljplan utan särskilt tillstånd av kommunen, om sådana&lt;br&gt;bestämmelser behövs for att hindra att olägenheter för människors hälsa&lt;br&gt;uppstår. Regeringen får överlåta åt kommunen att meddela sådana&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även i&lt;br&gt;andra fåll än som sagts förut i detta kapitel meddela de föreskrifter som&lt;br&gt;behövs till skydd mot olägenheter för människors hälsa. Regeringen får&lt;br&gt;bemyndiga kommunen att meddela sådana föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föreskrifter enligt första stycket får anges att vissa slag av&lt;br&gt;verksamheter inte får bedrivas eller att vissa anläggningar inte får&lt;br&gt;inrättas utan att tillstånd lämnats av eller anmälan gjorts till en&lt;br&gt;kommunal nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller efter regeringens bemyndigande en kommun får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om tillfälligt förbud mot trafik med person- och&lt;br&gt;lastbilar inom vissa områden av kommunen, om luftföroreningarna i&lt;br&gt;kommunen innebär akuta hälsorisker för dem som vistas där. Om någon&lt;br&gt;bryter mot förbudet får en polisman hindra fortsatt färd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela närmare föreskrifter om vilka luft-&lt;br&gt;föroreningar som innebär akuta hälsorisker och om hur föroreningarna&lt;br&gt;skall mätas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 kap. Avfallshantering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av de allmänna akisamhetsreglema&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna aktsamhetsreglema i 2 kap. 2, 4 och 5 §§ gäller för&lt;br&gt;verksamhet som omfettas av detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala renhållningsskyldigheten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela närmare föreskrifter om den kommunala&lt;br&gt;avfallshanteringen. Regeringen får bemyndiga en kommun att meddela&lt;br&gt;föreskrifter inom kommunen. Ar det av betydelse från återanvändnings-&lt;br&gt;eller återvinningssynpunkt eller med hänsyn till hälso- och miljöskyddet,&lt;br&gt;får föreskrifter enligt denna paragraf innebära att ett visst slag av avfall&lt;br&gt;i avvaktan på bortforsling skall förvaras skilt från annat avfell samt att&lt;br&gt;de ytterligare åtgärder som behövs för ändamålet skall vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunal renhållningsordning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För varje kommun skall det finnas en renhållningsordning som skall&lt;br&gt;innehålla de föreskrifter om hantering av avfell som gäller for&lt;br&gt;kommunen samt en avfallsplan. I renhållningsordningen skall anges&lt;br&gt;sådana förutsättningar som avses i 4 § tredje stycket. Avfallsplanen&lt;br&gt;skall innehålla uppgifter om avfell inom kommunen och om kommunens&lt;br&gt;åtgärder för att minska avfellets mängd och farlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om hur en renhållningsordning skall upprättas och antas och&lt;br&gt;om de frågor som skall behandlas i avfallsplanen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dumpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge&lt;br&gt;undantag från 12 § första stycket, om dumpning kan ske utan olägenhet&lt;br&gt;från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Medgivandet kan förenas med&lt;br&gt;villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppkommer genom dumpning olägenhet som inte förutsågs när&lt;br&gt;medgivandet gavs, får den myndighet som lämnat medgivandet meddela&lt;br&gt;föreläggande i syfte att avhjälpa olägenheten. Om olägenhet inte&lt;br&gt;avhjälps eller villkor eller föreskrifter åsidosätts, får medgivandet&lt;br&gt;återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FEMTE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17 kap. Föreskrifter för totalförsvaret&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får, i den utsträckning det på grund av rådande särskilda&lt;br&gt;förhållanden är nödvändigt för att stärka försvarsberedskapen, meddela&lt;br&gt;föreskrifter för totalförsvaret som avviker från denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 kap. Tillsyn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsmyndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen över efterlevnaden av denna balk och av föreskrifter och&lt;br&gt;villkor som har meddelats med stöd av balken utövas av de statliga&lt;br&gt;myndigheter som regeringen bestämmer. Regeringen fär också&lt;br&gt;föreskriva att kommunerna skall utöva tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att den myndighet regeringen bestämmer får&lt;br&gt;överlåta åt en kommun som gjort framställning om det att i ett visst&lt;br&gt;avseende utöva tillsyn som annars skulle ankomma på statlig myndighet.&lt;br&gt;Detta gäller inte verksamhet som utövas av Försvarsmakten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en kommun gjort framställning om överlåtelse av tillsynen enligt&lt;br&gt;andra stycket och finner myndigheten att tillsynen inte bör överlåtas i&lt;br&gt;enlighet med framställningen, skall myndigheten med eget yttrande&lt;br&gt;överlämna ärendet till regeringen for avgörande, om kommunen begär&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den myndighet som avses i andra stycket får återkalla överlåtelsen av&lt;br&gt;tillsyn åt en kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöombudsmannen får, utan hinder av vad som föreskrivits med stöd&lt;br&gt;av 1 §, om det finns särskilda skäl, i ett enskilt fell utse den myndighet&lt;br&gt;som skall utöva tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden och förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som&lt;br&gt;behövs i ett enskilt fell för att denna balk eller föreskrifter eller villkor&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av balken skall efterlevas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsbeslut hindrar inte en tillsynsmyndighet från att meddela&lt;br&gt;sådana brådskande förelägganden eller förbud som är nödvändiga till&lt;br&gt;följd av särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillsynsmyndighet får förelägga den som har förstört eller skräpat&lt;br&gt;ned eller på något annat sätt osnyggat en viss plats i naturen eller som&lt;br&gt;annars är ansvarig for att så har skett att ställa i ordning på platsen och&lt;br&gt;vidta förebyggande åtgärder för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skada eller olägenhet under en ägares tid uppstått vid&lt;br&gt;användningen av en festighet eller en byggnad, anläggning eller anord-&lt;br&gt;ning på annans mark på grund av att någon har överträtt 9-11 kap. eller&lt;br&gt;ett förbud eller en föreskrift som har meddelats med stöd av något av&lt;br&gt;dessa kapitel, får en tillsynsmyndighet förelägga en ny ägare att&lt;br&gt;avhjälpa skadan eller olägenheten, om det inte är oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillsynsmyndighet får förelägga den som håller stängsel i ett område&lt;br&gt;av betydelse för friluftslivet eller i närheten av ett sådant område att&lt;br&gt;anordna grindar eller andra genomgångar som behövs för att&lt;br&gt;allmänheten skall kunna komma till mark inom område som omfettas av&lt;br&gt;allemansrätten. Är det uppenbart att ett stängsel endast är avsett att&lt;br&gt;utestänga allmänheten från området får föreläggande meddelas om att ta&lt;br&gt;bort det. Vad som nu har sagts om stängsel skall tillämpas även när det&lt;br&gt;gäller diken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyltar varigenom allmänheten avvisas från ett visst område får inte&lt;br&gt;finnas uppsatta utan tillstånd av kommunen. Tillstånd behövs dock inte&lt;br&gt;om det är uppenbart att allmänheten inte får färdas fritt inom området&lt;br&gt;eller att skylten är behörig av något annat skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tillsynsmyndighet har meddelat ett föreläggande eller förbud mot&lt;br&gt;någon i egenskap av ägare till en festighet, tomträttshavare eller ägare&lt;br&gt;till en byggnad, anläggning eller anordning på mark som tillhör någon&lt;br&gt;annan, skall myndigheten sända beslutet till inskrivningsmyndigheten&lt;br&gt;för anteckning i fastighetsboken eller tomträttsboken. Är föreläggandet&lt;br&gt;förenat med löpande vite, skall även detta antecknas.&lt;br&gt;Inskrivningsmyndigheten skall genast i rekommenderat brev underrätta&lt;br&gt;den som senast sökt lagfert eller inskrivning av förvärv av tomträtt om&lt;br&gt;anteckningen, om denne inte är föreläggandets adressat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har anteckning enligt första stycket gjorts, gäller föreläggandet eller&lt;br&gt;förbudet mot den nye ägaren av egendomen. Har denne förvärvat&lt;br&gt;egendomen genom köp, byte eller gåva och utgör egendomen festighet&lt;br&gt;eller tomträtt, gäller även löpande vite mot honom räknat från&lt;br&gt;tidpunkten för äganderättsövergången. Annat vite gäller inte mot ny&lt;br&gt;ägare av egendomen, men tillsynsmyndigheten får sätta ut nytt vite for&lt;br&gt;denne. Löpande vite som avser en viss period får tas ut endast av den&lt;br&gt;som var ägare vid periodens början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett antecknat föreläggande eller förbud upphävts genom ett beslut&lt;br&gt;som vunnit laga kraft eller har den åtgärd som avses med föreläggandet&lt;br&gt;vidtagits eller har ändamålet med föreläggandet förlorat sin betydelse,&lt;br&gt;skall tillsynsmyndigheten, så snart den fått vetskap om förhållandet,&lt;br&gt;anmäla detta till inskrivningsmyndigheten för anteckning i festig-&lt;br&gt;hetsboken eller tomträttsboken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &lt;sup&gt;§&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlåts en festighet eller en tomträtt eller en byggnad, anläggning eller&lt;br&gt;anordning på annans mark innan ett beslut som avses i 10 § har vunnit&lt;br&gt;laga kraft på grund av att det överklagats, skall rättegångsbalkens&lt;br&gt;bestämmelser om verkan av att tvisteföremålet överlåts och om tredje&lt;br&gt;mans deltagande i rättegång tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har tillsynsmyndigheten meddelat ett föreläggande eller ett förbud enligt&lt;br&gt;4-7 §§ och blir det inte åtlytt, skall kronofogdemyndigheten efter&lt;br&gt;ansökan verkställa tillsynsmyndighetens beslut. Därvid fär verkställighet&lt;br&gt;enligt utsökningsbalken äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon begått en gärning som avses i 21 kap. 1, 2, 6 eller 7 §, får&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten meddela särskild handräckning för att&lt;br&gt;åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser&lt;br&gt;i lagen (1990:746) om betalningsforeläggande och handräckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om verkställighet eller särskild handräckning får göras av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället for att begära verkställighet enligt 12 § fär tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;besluta att rättelse skall vidtas på den felandes bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om rättelse på den felandes bekostnad får meddelas utan&lt;br&gt;föregående föreläggande eller förbud, om tillsynsmyndigheten med&lt;br&gt;hänsyn till risken för allvarliga skador eller av andra särskilda skäl&lt;br&gt;finner att rättelse bör göras utan dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningar, undersökningar och tillträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillsynsmyndighet får förelägga den som bedriver en verksamhet,&lt;br&gt;som det finns bestämmelser om i denna balk eller i föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av balken, att lämna de upplysningar som behövs&lt;br&gt;för tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utövar verksamhet som kan beferas vara miljöferlig eller&lt;br&gt;medföra olägenheter för människors hälsa eller den som annars är&lt;br&gt;skyldig att avhjälpa olägenhet från sådan verksamhet är skyldig att&lt;br&gt;utföra sådana undersökningar av verksamheten och dess verkningar som&lt;br&gt;behövs för tillsynen. Detsamma gäller den som upplåter en byggnad för&lt;br&gt;bostäder eller for allmänna ändamål. Tillsynsmyndigheten kan i stället,&lt;br&gt;om det är lämpligare, föreskriva att en sådan undersökning skall utföras&lt;br&gt;av någon annan än den som är skyldig att utföra undersökningen enligt&lt;br&gt;första och andra meningen och utse någon att göra undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är skyldig att utföra undersökningen enligt vad som sägs i&lt;br&gt;första stycket första och andra meningen är skyldig att ersätta&lt;br&gt;kostnaderna för en undersökning som avses i första stycket tredje&lt;br&gt;meningen med det belopp som tillsynsmyndigheten fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsvakter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tillsyn över efterlevnaden av föreskrifter för områden och&lt;br&gt;naturföremål som omfettas av förordnanden enligt 9-11 kap. fär rege-&lt;br&gt;ringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse naturvårds-&lt;br&gt;vakter med de befogenheter som följer av andra och tredje styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En naturvårdsvakt fär avvisa den som uppehåller sig där han på grund&lt;br&gt;av föreskrifter som avses i första stycket inte har rätt att vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ertappas någon, som enligt vad i 21 kap. stadgas bryter mot förbud&lt;br&gt;eller föreskrifter meddelade med stöd av 9 kap. 4, 9 eller 16 § eller&lt;br&gt;någon av 10 kap. 3-7 §§, på bar gärning fär naturvårdsvakten ta i&lt;br&gt;beslag jakt- och fångstredskap, fortskaflhingsmedel och andra föremål&lt;br&gt;som kan antas ha betydelse för utredning av brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har fått undantag från en föreskrift för områden eller&lt;br&gt;naturföremål som omfettas av förordnande enligt 9-11 kap. är skyldig&lt;br&gt;att vid anfoidran visa upp beslutet for en naturvårdsvakt eller en polis&lt;br&gt;vid vistelse inom det område där undantaget gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillsynsmyndighet fär bestämma att dess beslut skall gälla&lt;br&gt;omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för tillsyn enligt&lt;br&gt;detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19 kap. Avgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att lämna uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är avgiftsskyldig enligt en föreskrift som meddelats med stöd&lt;br&gt;av 1 § första stycket eller 2 § eller som är skyldig att ersätta kostnad&lt;br&gt;enligt 18 kap. 15 § andra stycket eller enligt en föreskrift som&lt;br&gt;meddelats med stöd av 18 kap. 17 § tredje stycket skall till den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer och i den omfettning regeringen&lt;br&gt;eller, efter regeringens bemyndigande, myndigheten föreskriver lämna&lt;br&gt;de uppgifter som behövs för att bestämma avgiftens eller ersättningens&lt;br&gt;storlek. Om avgiften eller ersättningen skall bestämmas av en&lt;br&gt;kommunal myndighet får kommunen meddela föreskrifter om&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Producentavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en kommun forslar bort eller slutligt omhändertar avfell som avses&lt;br&gt;i 16 kap. 6 §, skall producenten betala en avgift för detta, under&lt;br&gt;förutsättning att föreskrift härom har meddelats av regeringen eller,&lt;br&gt;efter regeringens bemyndigande, kommunen eller en statlig myndighet.&lt;br&gt;Avgiften skall betalas till kommunen eller den myndighet som rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 kap. Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte något annat framgår av 2 eller 3 § får i ett enskilt fell ett beslut&lt;br&gt;enligt 5-18 kap. eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;något av dessa kapitel överklagas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. hos länsstyrelsen, om beslutet har meddelats av en kommun eller en&lt;br&gt;kommunal nämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hos Koncessionsnämnden för miljöskydd, om beslutet har meddelats&lt;br&gt;av någon annan statlig myndighet än som anges i 3 och avser en fråga&lt;br&gt;om miljöferlig verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. hos regeringen, om beslutet har meddelats av Koncessionsnämnden&lt;br&gt;för miljöskydd eller Försvarsmakten eller generalläkaren. Beslut av&lt;br&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd i ett till nämnden överklagat&lt;br&gt;ärende får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Koncessionsnämnden för miljöskydd i ett överklagat ärende finner&lt;br&gt;att hinder mot den sökta verksamheten möter enligt 13 kap. 5 § men&lt;br&gt;att det finns sådana omständigheter som avses i andra stycket nämnda&lt;br&gt;paragraf eller ärendet på något annat sätt rör en fråga av särskild vikt,&lt;br&gt;skall nämnden med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen for&lt;br&gt;prövning av tillstånd till verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i ett enskilt fell av annan statlig myndighet än regeringen i en&lt;br&gt;fråga som avses i 9-11 kap. och i 14-16 kap., överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol. Beslut av Försvarsmakten eller generalläkaren&lt;br&gt;överklagas dock hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i en fråga som avses i 9 kap. och som rör bildande av&lt;br&gt;naturreservat, naturvårdsområde, kulturreservat, kulturvårdsområde&lt;br&gt;eller dispens från bestämmelserna om strandskydd eller i en fråga som&lt;br&gt;avses i 10 kap. och som rör tillstånd till markawattning och&lt;br&gt;detaljdränering genom täckdikning eller i en fråga som avses i 11 kap.&lt;br&gt;och som rör tillstånd till stenbrytning eller täktverksamhet eller i 14&lt;br&gt;eller 16 kap. och som rör tillstånd till eller förbud av export eller&lt;br&gt;import överklagas dock hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 10. Bilaga 11-13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i ett enskilt fell i fråga om ersättning för kostnader enligt 18 kap.&lt;br&gt;15 § andra stycket eller 17 § tredje stycket eller beslut i fråga om&lt;br&gt;förbud vid vite enligt 18 kap. 16 § första stycket samt beslut i ett enskilt&lt;br&gt;fell i fråga om sådana avgifter som avses i 19 kap. 1 och 2 §§, 4 §&lt;br&gt;första stycket och 7 § och som inte meddelats av Försvarsmakten eller&lt;br&gt;generalläkaren skall överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Övriga&lt;br&gt;beslut i enskilda fell i frågor som avses i 18 kap. skall överklagas hos&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol om inte beslutet är av det slag som anges i&lt;br&gt;1 § första stycket 1-3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som inte gäller enskilda fell och som har meddelats av annan&lt;br&gt;statlig myndighet än regeringen med stöd av ett bemyndigande i balken&lt;br&gt;överklagas hos regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att överklaga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att överklaga beslut enligt denna balk eller enligt föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av balken och som inte avses i balkens sjätte&lt;br&gt;och sjunde avdelningar har även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Miljöombudsmannen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Statens naturvårdsverk i frågor som avses i 9-13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Miljöombudsmannen i ett särskilt fell beslutar att inte överklaga&lt;br&gt;beslut som avses i 5 §, föreligger rätt att överklaga beslutet for&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation&lt;br&gt;enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller&lt;br&gt;motsvarande organisation på arbetsgivarsidan i frågor som avses i 13&lt;br&gt;och 14 kap. eller i föreskrifter som meddelats med stöd av något av&lt;br&gt;dessa kapitel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en sammanslutning av konsumenter i frågor som regleras i 14 kap.&lt;br&gt;eller i föreskrifter som är utfärdade med stöd av 14 kap.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en intresseorganisation för yrkesfiskare i frågor som avses i 13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 § 1 och 6 § gäller inte beslut som avser&lt;br&gt;Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Försvarets radioanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJÄTTE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljder&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 kap. Straffbestämmelser m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vid hantering eller import eller export av en kemisk produkt,&lt;br&gt;eller en vara som innehåller eller har behandlats med en kemisk&lt;br&gt;produkt, med uppsåt eller av grov oaktsamhet åsidosätter vad som är&lt;br&gt;föreskrivet i 2 kap. 2 § döms för miljöfarlig kemikaliehantering till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i något annat fell än som avses i 3 § med uppsåt eller av&lt;br&gt;oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. underlåter att lämna uppgifter i en handling eller som i en handling&lt;br&gt;lämnar oriktig uppgift eller utelämnar uppgift, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. underlåter att märka en kemisk produkt eller en vara som innehåller&lt;br&gt;eller har behandlats med en kemisk produkt eller som märker produkten&lt;br&gt;eller varan med en oriktig uppgift eller utelämnar en uppgift i&lt;br&gt;märkningen, döms, om åtgärden eller underlåtenheten är ägnad att för-&lt;br&gt;svåra bedömningen av riskerna för att hälsa eller miljö skall skadas eller&lt;br&gt;for att en hållbar hushållning med mark och vatten eller material skall&lt;br&gt;äventyras, för bristfällig miljöinformation till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller&lt;br&gt;av grov oaktsamhet bryter mot villkor, inskränkningar eller förbud&lt;br&gt;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 5 kap. 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 9 kap. 4 § första stycket, 9, 11, 14 och 15 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 10 kap. 1 § första stycket och 3-6 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 11 kap. 2, 4, 6, 7 och 9 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 13 kap. 6, 20, 23-25, 31-35 och 38 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 14 kap. 11 och 12 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. 16 kap. 8, 12, 14 och 15 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försök till brott mot 16 kap. 12 § döms till ansvar enligt 23 kap.&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till böter eller fängelse i högst två år döms den som med uppsåt eller&lt;br&gt;av grov oaktsamhet bryter mot föreskrifter som har meddelats med stöd&lt;br&gt;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. 9 kap. 16 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 10 kap. 7 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 13 kap. 7-10 och 40 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 14 kap. 5, 6, och 8 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 15 kap. 8 och 9 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 16 kap. 6 och 7 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. 17 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 1, 2, 6 eller 7 § grovt, döms till fängelse i lägst&lt;br&gt;sex månader och högst sex år. Är brott som avses i 3 § grovt döms till&lt;br&gt;fängelse i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömande av om ett brott är grovt skall särskilt beaktas, om&lt;br&gt;gärningen begåtts systematiskt eller under längre tid, varit av mer&lt;br&gt;omfettande art, innefettat vilseledande av myndighet eller inneburit stora&lt;br&gt;risker för människors hälsa eller miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ringa brott döms inte till ansvar enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt detta kapitel döms inte om gärningen är belagd med&lt;br&gt;samma eller strängare straff i brottsbalken eller om ansvar för&lt;br&gt;gärningen kan dömas ut enligt lagen (1960:418) om straff för&lt;br&gt;varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett vitesföreläggande har överträtts, döms inte till ansvar enligt&lt;br&gt;detta kapitel för en gärning som omfettas av föreläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en kemisk produkt eller en vara som innehåller eller har behandlats&lt;br&gt;med en kemisk produkt eller annan egendom har varit föremål för brott&lt;br&gt;enligt 1, 2, 6 eller 7 § skall egendomen eller värdet därav samt utbyte&lt;br&gt;av sådant brott förklaras förverkade, om det inte är uppenbart oskäligt.&lt;br&gt;I övrigt finns bestämmelser om förverkande i 36 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 kap. Miljöskyddsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgiften skall betalas av den fysiska eller juridiska person&lt;br&gt;som har bedrivit den verksamhet i vilken överträdelsen har skett eller,&lt;br&gt;om det inte är fråga om en verksamhet, av den person som har vidtagit&lt;br&gt;den förbjudna åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgiftens belopp skall bestämmas med hänsyn till den fera&lt;br&gt;eller skada som en överträdelse av det slag som det är frågan om kan&lt;br&gt;antas medföra samt till de ekonomiska fördelar som en överträdelse av&lt;br&gt;detta slag allmänt sett kan antas innebära för den som bedriver en&lt;br&gt;verksamhet eller vidtar en åtgärd som avses i 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgiften skall, om inte annat följer av 5 §, bestämmas till&lt;br&gt;lägst femtusen kronor och högst femhundratusen kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter för bestämmande av miljöskyddsavgiften enligt&lt;br&gt;denna paragraf får meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om miljöskyddsavgift prövas av länsrätten på talan av Bilaga 13&lt;br&gt;Miljöombudsmannen. Talan väcks genom ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid synnerligen försvårande omständigheter får länsrätten bestämma&lt;br&gt;miljöskyddsavgiften till ett högre belopp än som anges i 3 §, dock högst&lt;br&gt;tio miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten får också jämka eller efterge miljöskyddsavgiften om det&lt;br&gt;till följd av särskilda skäl skulle vara oskäligt att bestämma avgiften&lt;br&gt;enligt 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om påförande av miljöskyddsavgift får i fell som inte är av större&lt;br&gt;vikt prövas av Miljöombudsmannen genom avgiftsföreläggande.&lt;br&gt;Avgiftsföreläggande innebär att den som antas ha gjort sig skyldig till&lt;br&gt;en överträdelse som avses i 1 § föreläggs miljöskyddsavgiften till&lt;br&gt;godkännande omedelbart eller inom viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har föreläggandet godkänts, gäller det som domstols lagakraftvunna&lt;br&gt;dom varigenom miljöskyddsavgift påförts. Godkännande som sker sedan&lt;br&gt;Miljöombudsmannen gjort ansökan hos länsrätten enligt 4 § är dock&lt;br&gt;utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsavgift får inte påföras, om ansökan till länsrätten inte har&lt;br&gt;delgetts den som anspråket riktas mot inom fem år från det att&lt;br&gt;förutsättningarna för att besluta om avgift inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SJUNDE AVDELNINGEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning och skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;23 kap. Ersättning för intrång&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;i §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägare av en festighet och innehavare av särskild rätt till en festighet har&lt;br&gt;rätt till ersättning för intrång i den utsträckning som anges i 2, 5 och&lt;br&gt;7 §§. Att i vissa fell även en borgenär som har panträtt i festigheten har&lt;br&gt;rätt till ersättning framgår av 11 § andra stycket. Om inlösen av&lt;br&gt;festighet finns föreskrifter i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ersättning och inlösen gäller expropriationslagen&lt;br&gt;(1972:719) om inte avvikande bestämmelser meddelas i denna balk.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 4 kap. 3 § expropriationslagen gäller i fråga om&lt;br&gt;värdeökning under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;föreskrifter&amp;nbsp;&amp;nbsp;enligt 9 kap.&amp;nbsp;&amp;nbsp;2&amp;nbsp;&amp;nbsp;§&amp;nbsp;&amp;nbsp;om vård&amp;nbsp;&amp;nbsp;av förvaltning av&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nationalparker, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;föreskrifter&amp;nbsp;enligt 9 kap.&amp;nbsp;&amp;nbsp;4,&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&amp;nbsp;&amp;nbsp;eller 7 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;om åtgärder och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inskränkningar beträffande natur- eller kulturreservat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förbud enligt 10 kap. 4 § andra stycket till skydd för vissa biotoper,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;förbud enligt 11 kap. 5 § tredje stycket beträffande vissa&lt;br&gt;arbetsföretag att mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning&lt;br&gt;försvåras avsevärt inom berörd del av en festighet, har fastighetsägaren&lt;br&gt;och innehavare av särskild rätt till festigheten rätt till ersättning av&lt;br&gt;staten för den skada som de lider. Ersättning utgår dock ej, om skadan&lt;br&gt;är av mindre omfettning. En föreskrift enligt 9 kap. 2 § om begränsning&lt;br&gt;av rätten till jakt efter björn, lo, varg, järv, älg eller öm medför inte&lt;br&gt;rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär en föreskrift eller ett beslut som avses i första stycket 1-3&lt;br&gt;att det är förbjudet att vidta en viss åtgärd utan tillstånd, utgår&lt;br&gt;ersättning endast om tillstånd vägrats eller förenats med särskilda&lt;br&gt;villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har förbud att vidta åtgärd utan tillstånd meddelats enligt 9 kap. 6 §&lt;br&gt;och vägras tillstånd att vidta sådan åtgärd, gäller första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har föreskrifter som avses i första stycket beslutats av en kommunal&lt;br&gt;myndighet med stöd av förordnande enligt 9 kap. 17 § , skall&lt;br&gt;ersättningen i stället betalas av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning enligt 2 § skall minskas med ett belopp som motsvarar vad&lt;br&gt;fastighets- eller rättighetsinnehavaren enligt första stycket av samma&lt;br&gt;paragraf är skyldig att tåla utan ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppstår i fell som avses i 2 § första stycket synnerliga men när&lt;br&gt;festigheten används, har fastighetsägaren rätt att få festigheten inlöst i&lt;br&gt;stället för ersättning enligt 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I beslut om ersättning enligt 2 § tredje stycket skall anges att&lt;br&gt;ersättningen skall betalas med ett visst årligt belopp. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl får ersättningen räknas av mot ersättning som kan komma&lt;br&gt;att lämnas enligt 2 § första stycket eller 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, kan det också på begäran av staten,&lt;br&gt;kommunen, fastighetsägaren eller annan sakägare festställas att&lt;br&gt;ersättning enligt 2 § första stycket eller 7 § skall betalas med ett visst&lt;br&gt;årligt belopp med rätt för staten eller kommunen eller den&lt;br&gt;ersättningsberättigade att få omprövning vid ändrade förhållanden. I&lt;br&gt;fråga om ersättning enligt 2 § till följd av skada eller olägenhet för&lt;br&gt;renskötseln gäller 28 § andra stycket rennäringslagen (1971:437).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan en myndighet fettar ett beslut som kan leda till ersättning enligt&lt;br&gt;detta kapitel, fär myndigheten förelägga den som vill göra anspråk på&lt;br&gt;betalning eller inlösen av en festighet att inom viss tid, minst två&lt;br&gt;månader, göra anmälan om sitt anspråk och ange sina yrkanden vid&lt;br&gt;påföljd att han annars förlorar sin rätt till talan. Vad som i fråga om&lt;br&gt;ersättning eller inlösen har avtalats eller förutsatts gälla mellan staten&lt;br&gt;och sakägare eller mellan kommunen och sakägare gäller även mot den&lt;br&gt;som efter det att rätten till betalning uppkom har sakägarens rätt till&lt;br&gt;festigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen enligt 9 §&lt;br&gt;skall väcka talan hos fastighetsdomstolen mot staten eller kommunen.&lt;br&gt;Sådan talan skall väckas inom ett år från det att beslutet på vilket&lt;br&gt;anspråket grundas har vunnit laga kraft, om inte rätten att kräva&lt;br&gt;ersättning eller inlösen skall gå förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När föreskrifter skall meddelas enligt 9 kap. 2, 4, 5 eller 7 § får&lt;br&gt;staten eller kommunen vid fastighetsdomstolen väcka talan mot en&lt;br&gt;sakägare för att festställa de villkor som, om föreskrifterna meddelas,&lt;br&gt;skall gälla för ersättning eller inlösen. Meddelas inte föreskrifter med&lt;br&gt;sådant innehåll, som förutsatts vid fastighetsdomstolen, inom ett år från&lt;br&gt;det att målet har avgjorts genom en dom som vunnit laga kraft, skall&lt;br&gt;domen inte längre vara bindande för parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den ersättning som fastighetsägaren enligt 2 § första stycket har rätt&lt;br&gt;till är bestämd att betalas på en gång och om festigheten genom det&lt;br&gt;beslut som föranlett rätten till ersättning minskat i värde så att den kan&lt;br&gt;antas inte utgöra full säkerhet för en borgenär med panträtt i festigheten&lt;br&gt;skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en borgenär som avses i första stycket gör en förlust därför att&lt;br&gt;ersättningen inte har nedsatts hos länsstyrelsen, har borgenären rätt till&lt;br&gt;ersättning av staten eller kommunen för förlusten mot avskrivning på&lt;br&gt;fordringshandlingen. Detsamma gäller, om en borgenär gör en förlust&lt;br&gt;därför att ersättning blivit för lågt beräknad och ersättningen efter&lt;br&gt;överenskommelse mellan staten eller kommunen och den&lt;br&gt;ersättningsberättigade eller av någon annan anledning inte prövats av&lt;br&gt;domstol. Talan om ersättning enligt detta stycke skall väckas vid&lt;br&gt;fastighetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ersättning enligt detta kapitel betalats med anledning av föreskrifter&lt;br&gt;eller tillståndsvägran och upphävs föreskrifterna helt eller delvis eller&lt;br&gt;ges tillstånd, får fastighetsägaren eller innehavare av särskild rätt till&lt;br&gt;festigheten, om det är skäligt med hänsyn till deras nytta av beslutet och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt, förpliktas att betala tillbaka ersättningen eller&lt;br&gt;en del av den. Detta gäller också, om en åtgärd företagits i strid mot&lt;br&gt;sådana föreskrifter eller mot sådant beslut om tillståndsvägran och den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsmyndighet som enligt 18 kap. 12 § får söka verkställighet eller&lt;br&gt;handräckning har beslutat att inte kräva rättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om återbetalning skall väckas vid fastighetsdomstolen inom ett&lt;br&gt;år från det att beslutet som anspråket grundas på vunnit laga kraft och&lt;br&gt;senast tio år efter det att ersättningen betalades ut, om inte rätten att&lt;br&gt;föra talan skall gå förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ogillas i ett mål enligt 10 § talan som har väckts av fastighetsägaren&lt;br&gt;eller den som innehar särskild rätt till festigheten, kan domstolen&lt;br&gt;förordna att fastighetsägaren skall bära sina egna kostnader, om&lt;br&gt;fastighetsägaren inlett rättegången utan tillräckliga skäl. Har rättegången&lt;br&gt;uppenbarligen inletts utan skäl får domstolen dessutom förplikta&lt;br&gt;fastighetsägaren att ersätta motpartens rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd enligt detta kapitel skall betalas för personskada, sakskada&lt;br&gt;och ren förmögenhetsskada som verksamhet på en festighet har orsakat&lt;br&gt;i sin omgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ren förmögenhetsskada som inte har orsakats genom brott ersätts&lt;br&gt;dock endast om skadan är av någon betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skada som inte har orsakats med uppsåt eller genom vårdslöshet&lt;br&gt;ersätts bara i den utsträckning det visas att den störning som har orsakat&lt;br&gt;skadan inte skäligen bör tålas med hänsyn till förhållandena på orten&lt;br&gt;eller till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta kapitel gäller inte skador som har orsakats av joniserande&lt;br&gt;strålning eller inverkan av elektrisk ström från en elektrisk anläggning i&lt;br&gt;fell då särskilda bestämmelser gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd utges for skador genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förorening av vattendrag, sjöar eller andra vattenområden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förorening av grundvatten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. ändring av grundvattennivån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. luftförorening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. markförorening,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. buller,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. skakning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. annan liknande störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket 1-3 gäller inte skador som har orsakats av verksamhet&lt;br&gt;som bedrivs i enlighet med tillstånd enligt vattenlagen (1983:291).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skada skall anses ha orsakats genom en störning som avses i första&lt;br&gt;stycket, om det med hänsyn till störningens och skadeverkningarnas art,&lt;br&gt;andra möjliga skadeorsaker samt omständigheterna i övrigt föreligger&lt;br&gt;övervägande sannolikhet for ett sådant orsakssamband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd skall också betalas för skador genom sprängsten eller andra&lt;br&gt;lössprängda föremål, om skadan orsakats av sprängningsarbete eller av&lt;br&gt;en annan verksamhet som medför särskild fera för explosion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fell än som anges i 3 eller 4 § skall skadestånd betalas för&lt;br&gt;skador som orsakats av grävning eller liknande arbete, om den som&lt;br&gt;utför eller låter utföra arbetet har försummat att vidta sådana&lt;br&gt;skyddsåtgärder som anges i 3 kap. 3 § jordabalken eller i ett annat&lt;br&gt;hänseende har brustit i omsorg vid arbetets utförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetet är särskilt ingripande eller av annan anledning medför&lt;br&gt;särskild risk, skall den skada som orsakas av arbetet ersättas även om&lt;br&gt;den som utför eller låter utföra arbetet inte har varit försumlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är den som bedriver&lt;br&gt;eller låter bedriva den skadegörande verksamheten i egenskap av&lt;br&gt;fastighetsägare eller tomträttshavare. Samma skadeståndsskyldighet har&lt;br&gt;andra som bedriver eller låter bedriva den skadegörande verksamheten&lt;br&gt;och som brukar festigheten i sin näringsverksamhet eller i offentlig&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon annan som brukar festigheten bedriver eller låter bedriva&lt;br&gt;den skadegörande verksamheten är han skadeståndsskyldig enligt detta&lt;br&gt;kapitel endast om han har orsakat skadan uppsåtligen eller genom&lt;br&gt;vårdslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldig att betala skadestånd enligt detta kapitel är också den, som utan&lt;br&gt;att vara fastighetsägare, tomträttshavare eller annan brukare av&lt;br&gt;festigheten i egen näringsverksamhet utför eller låter utföra arbete på&lt;br&gt;festigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall två eller flera ersätta samma skada enligt detta kapitel, svarar de&lt;br&gt;solidariskt för skadeståndet om inte något annat följer av att&lt;br&gt;begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åligger någon av&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad de solidariskt ansvariga har betalt i skadestånd skall, om inte&lt;br&gt;annat har avtalats, fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med&lt;br&gt;hänsyn till grunden för skadeståndsansvaret, möjligheterna att förebygga&lt;br&gt;skadan och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan i fråga om skador som avser egendom ersättningens belopp&lt;br&gt;lämpligen uppskattas på förhand, skall ersättning bestämmas för fram-&lt;br&gt;tida skador, om en part begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skälig anledning, kan ersättningen bestämmas till ett&lt;br&gt;visst årligt belopp. Ändras förhållandena sedan ersättningen har be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämts på detta sätt, kan ersättningen jämkas efter vad som är skäligt&lt;br&gt;med hänsyn till de ändrade förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om nedsättning, fördelning och utbetalning av ersättning som&lt;br&gt;fastställs att betalas på en gång för framtida skador på en fastighet och&lt;br&gt;som tillkommer ägaren av festigheten eller en innehavare av tomträtt i&lt;br&gt;denna tillämpas expropriationslagen (1972:719). Även när det gäller&lt;br&gt;verkan av sådan nedsättning, fördelning och utbetalning skall den lagen&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en borgenär som har panträtt i festigheten lider förlust genom att&lt;br&gt;ersättning enligt första stycket har blivit för lågt beräknad och&lt;br&gt;ersättningen till följd av överenskommelse mellan den ersättningsskyl-&lt;br&gt;dige och den ersättningsberättigade eller av någon annan anledning inte&lt;br&gt;har blivit prövad av domstol, har borgenären rätt till gottgörelse av den&lt;br&gt;ersättningsskyldige mot att hans fordran i denna del skrivs av på ford-&lt;br&gt;ringshand lingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medför en verksamhet som avses i detta kapitel att en festighet helt&lt;br&gt;eller delvis blir onyttig för ägaren eller att synnerligt men uppkommer&lt;br&gt;vid användningen, skall festigheten eller fastighetsdelen på ägarens&lt;br&gt;begäran lösas in av den som bedriver verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sådan inlösen tillämpas expropriationslagen (1972:719).&lt;br&gt;Beträffande värdeökning som har ägt rum under tiden från dagen tio år&lt;br&gt;före det att talan väcks vid domstol tillämpas 4 kap. 3 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill framställa anspråk på ersättning enligt detta kapitel skall&lt;br&gt;väcka talan vid den tingsrätt inom vars område den skadegörande&lt;br&gt;verksamheten i huvudsak bedrivs eller har bedrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser ersättningen skada på festighet eller på byggnad eller annan&lt;br&gt;anläggning på någon annans mark, skall talan dock väckas vid den&lt;br&gt;festighetsdomstol inom vars område verksamheten i huvudsak bedrivs&lt;br&gt;eller har bedrivits. Detsamma gäller om någon vill begära gottgörelse&lt;br&gt;enligt 10 § andra stycket eller fordra inlösen enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II §. Gemensamt med ett mål som avses i första eller andra meningen&lt;br&gt;får fastighetsdomstolen handlägga även andra mål mellan samma eller&lt;br&gt;olika parter, om det med hänsyn till utredningen och övriga&lt;br&gt;omständigheter är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet som kan&lt;br&gt;medföra en sådan skada som avses i 3 § kan begära prövning av&lt;br&gt;ersättningsfrågan vid den festighetsdomstol inom vars område&lt;br&gt;verksamheten i huvudsak bedrivs eller skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som i något annat fell än som förut i detta kapitel sagts vill&lt;br&gt;framställa enskilt anspråk på grund av miljöferlig verksamhet skall&lt;br&gt;väcka talan vid den festighetsdomstol inom vars område den miljöferliga&lt;br&gt;verksamheten i huvudsak utövas eller skall utövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcker någon talan vid festighetsdomstol om förbud mot miljöferlig&lt;br&gt;verksamhet eller om åläggande för den som utövar eller ämnar utöva&lt;br&gt;sådan verksamhet att vidtaga försiktighetsmått och är fråga om tillstånd&lt;br&gt;till verksamheten enligt denna balk under prövning eller kommer den&lt;br&gt;under prövning innan festighetsdomstolen avgjort målet, skall domstolen&lt;br&gt;förklara målet vilande till dess frågan avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om rättegångskostnader i mål enligt 11 eller 13 § gäller&lt;br&gt;bestämmelserna om kostnader i expropriation smål. Om ett yrkande om&lt;br&gt;inlösen enligt 11 &amp;nbsp;§ ogillas, gäller dock bestämmelserna om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättegångskostnader i rättegångsbalken. Dessa bestämmelser tillämpas&lt;br&gt;också i andra mål om skadestånd enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ogillas talan som avses i 15 § på den grund att svaranden efter talans&lt;br&gt;väckande sökt och fått tillstånd enligt denna balk, skall domstolen efter&lt;br&gt;omständigheterna förordna att vardera parten skall själv bära sin&lt;br&gt;rättegångskostnad eller att full eller jämkad ersättning skall tilläggas&lt;br&gt;endera.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;25 kap. Mifjöskadeförsäkring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ersättning i vissa fell till den som har lidit skada som avses i 24&lt;br&gt;kap. skall det finnas en försäkring (miljöskadeförsäkring) med villkor&lt;br&gt;som har godkänts av regeringen eller den myndighet som regeringen be-&lt;br&gt;stämmer. Den som utövar miljöferlig verksamhet som enligt denna balk&lt;br&gt;eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken kräver&lt;br&gt;tillstånd eller anmälan skall bidra till försäkringen med belopp som&lt;br&gt;framgår av tabeller som har godkänts av regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer. Beloppen skall betalas i förskott för kalen-&lt;br&gt;derår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från bestämmelserna&lt;br&gt;i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från miljöskadeförsäkringen betalas, enligt vad som närmare anges i&lt;br&gt;försäkringsvillkoren, ersättning till skadelidande för sådan person- eller&lt;br&gt;sakskada som avses i 24 kap. om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den skadelidande har rätt till skadestånd enligt 24 kap. men inte kan&lt;br&gt;få skadeståndet betalt eller rätten att kräva ut skadeståndet är förlorad,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det inte kan utredas vem som är ansvarig för skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om bidrag till miljöskadeförsäkringen inte har betalats inom trettio da-&lt;br&gt;gar efter anmaning, skall försäkringsgivaren göra anmälan till till-&lt;br&gt;synsmyndigheten om betalningsförsummelsen. Tillsynsmyndigheten får&lt;br&gt;förelägga den betalningsskyldige vid vite att fullgöra sin skyldighet. Ett&lt;br&gt;sådant föreläggande får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om ikraftträdandet av denna balk meddelas i en särskild&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förslag till Lag om Koncessionsnämnden för miljöskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden för miljöskydd prövar enligt vad som föreskrivs i&lt;br&gt;miljöbalken ärenden om tillstånd till miljöferlig verksamhet och om&lt;br&gt;överklagande av ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden skall bereda och lämna yttrande till regeringen i&lt;br&gt;ärenden enligt 5 kap. miljöbalken. Om nämndens handläggning och om&lt;br&gt;ansvar for kostnader som därvid kan uppkomma gäller vad som sägs i&lt;br&gt;13 kap. 16 och 17 §§ miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i ärenden enligt bilavgaslagen (1986:1386) får överklagas hos&lt;br&gt;Koncessionsnämnden enligt vad som sägs i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens sammansättning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Koncessionsnämnden består av ordförande och tre andra ledamöter. Vid&lt;br&gt;förberedande åtgärd, vid prövning av fråga om avvisning av ansökan&lt;br&gt;eller avskrivning av ärende samt vid handläggning av överklagande av&lt;br&gt;nämndens beslut, kan nämnden bestå av ordföranden ensam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordföranden skall vara lagferen och erferen i domarvärv. En ledamot&lt;br&gt;skall ha sakkunskap och erferenhet i tekniska frågor. En ledamot skall&lt;br&gt;ha erferenhet av frågor som faller inom verksamhetsområdet för Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk. Den fjärde ledamoten skall ha erferenhet av industriell&lt;br&gt;verksamhet. Om ärendet enligt ordförandens bedömning i huvudsak&lt;br&gt;avser kommunala förhållanden, skall som fjärde ledamot i stället ingå&lt;br&gt;en person med erferenhet av kommunal verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamot i nämnden skall vara svensk medborgare och får inte vara Prop. 1994/95:10&lt;br&gt;underårig eller i konkurs eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § Bilaga 13&lt;br&gt;föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förordnar ordförande och övriga ledamöter samt ersättare&lt;br&gt;for dem. Bestämmelserna om ledamot gäller också i fråga om ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan föreskriva att det skall finnas mer än en avdelning i&lt;br&gt;Koncessionsnämden. Vad som sägs om Koncessionsnämnden gäller&lt;br&gt;också för en avdelning i nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 4 kap. rättegångsbalken om jäv mot domare gäller&lt;br&gt;också för ledamöterna i Koncessionsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet hos nämnden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Särskilda regler om förfarandet hos nämnden i ärenden om tillstånd&lt;br&gt;till miljöfarlig verksamhet och i ärenden om överklagande finns i 13&lt;br&gt;och 20 kap. miljöbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nämnden prövar överklagade ärenden om miljöferlig verksamhet&lt;br&gt;gäller i fråga om nämndens handläggning vad som sägs 13 kap. 16 och&lt;br&gt;17 §§. Till besiktning på platsen och sammanträde kallas parter och&lt;br&gt;klagande samt de statliga och kommunala myndigheter som har ett&lt;br&gt;väsentligt intresse att bevaka i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 47010, Stockholm 1994&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-09-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-10-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-10-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-10-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Miljödepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 10:26:45</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GI0310</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:24:22</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 10:26:45</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GI0310</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199495__10.pdf</filnamn>
<filstorlek>56128069</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Miljöbalk</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/C6275BD4-642B-47B7-AA71-2158EEA09D16</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>