<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2888483</hangar_id>
 <dok_id>GHB155</dok_id>
 <rm>1993</rm>
 <beteckning>55</beteckning>
 <typ>dir</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>dir</doktyp>
 <typrubrik>Kommittédirektiv 1993:55</typrubrik>
 <dokumentnamn>Kommittédirektiv</dokumentnamn>
 <debattnamn>Kommittédirektiv</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Fi-dep</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>55</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-04-01 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-10-17 05:08:37</systemdatum>
 <publicerad>1993-04-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Översyn av lagstiftningen för det finansiella området
under krigsförhållanden
</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>RKFTP</source>
 <sourceid>Dir. 1993:55</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GHB155/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GHB155</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GHB155</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div&gt;&lt;h2&gt;Översyn av lagstiftningen för det finansiella området
under krigsförhållanden
&lt;/h2&gt;
&lt;style&gt;div.doctoc { padding: 10px;position: relative;width: 90%;border-bottom: #ccc 1px solid;border-top: #ccc 1px solid;font-size:85%;}&lt;/style&gt;&lt;div class="doctoc"&gt;&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;&lt;ul class="ultoc"&gt;&lt;/ul&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;
  Dir. 1993:55&lt;p&gt;&lt;a name="S1"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Beslut vid regeringssammanträde 1993-04-01&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Statsrådet Lundgren anför.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Mitt förslag&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en
  översyn av den beredskapslagstiftning som gäller för det finansiella
  området under krigsförhållanden.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Lagstiftningen i fråga är föråldrad och behöver anpassas till förändrade
  förhållanden och ny lagstiftning på området.&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Bakgrund&lt;p&gt;&lt;a name="S7"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  En viktig del av planeringen av Sveriges totalförsvar är den som avser den
  administrativa beredskapen. Den syftar till att samhället skall kunna
  fungera i laga former även under krig. Hur samhällsomställningen från fred
  till krig skall planeras och genomföras samt vad som skall gälla efter det
  att samhället ställts om till krig framgår av de lagar och förordningar
  som brukar kallas beredskapsförfattningar. Dessa tar regelmässigt sikte på
  krigsfara, krig och på därav föranledda utomordentliga förhållanden. De är
  däremot, med något undantag, inte tillämpliga på s.k. fredskriser.
  Beredskapslagstiftningen spänner över praktiskt taget all samhällelig
  verksamhet. Till administrativ beredskap räknas också myndigheternas
  interna föreskrifter om den egna verksamhets- och organisationsbered-
  skapen.&lt;p&gt;&lt;a name="S8"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Enligt förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom
  totalförsvarets civila del (ledningsförordningen) hänförs myndigheternas
  verksamhet i totalförsvaret till olika funktioner. Vidare anges i förord-
  ningen vilken myndighet som skall ansvara för funktionen och vilka övriga
  myndigheter som har uppgifter i funktionen. En utgångspunkt för
  myndigheternas planering skall enligt förordningen vara att en myndighet
  med ansvar för viss verksamhet i fred skall behålla detta ansvar också
  under krig, om verksamheten skall upprätthållas då. Såvitt avser den
  finansiella sektorn finns två funktioner angivna i förordningen, nämligen
  bank- och betalningsväsendet samt enskild försäkring m.m. Enligt 30 §
  lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank åligger det Riksbanken att -
  förutom att vid planeringen av den egna verksamheten beakta de krav som
  totalförsvaret ställer - ansvara för beredskapsplanläggningen i den
  förstnämnda funktionen medan, Finansinspektionen enligt led-
  ningsförordningen är ansvarig myndighet i den sistnämnda.&lt;p&gt;&lt;a name="S9"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Enligt ett förslag som för närvarande förbereds i Försvarsdepartementet
  kommer ledningsförordningen att läggas samman med beredskapskungörelsen
  (1960:515) och förordningen (1977:55) om vissa statliga myndigheters
  beredskap m.m. Den nya författningens namn avses bli beredskapsförordning.
  Förordningen, som skall träda i kraft den 1 juli 1993, innebär emellertid
  inte någon ändring i sak av de bestämmelser i ledningsförordningen som tas
  upp i detta direktiv.&lt;p&gt;&lt;a name="S10"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I en skrivelse till regeringen den 7 maj 1992 har fullmäktige i Riksbanken
  föreslagit att beredskapsplanläggningen för bankväsendet skall föras över
  från Riksbanken till Finansinspektionen och att riksbankslagen ändras i
  anledning härav. Till stöd för förslagen har fullmäktige anfört i huvudsak
  följande.&lt;p&gt;&lt;a name="S11"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Tidigare gällde enligt 5 § ledningsförordningen att försäkringsinspek-
  tionen var ansvarig planeringsmyndighet för funktionen "Enskild försäkring
  m.m." (då betecknad "Försäkringar utom Socialförsäkring m.m."). Efter
  sammanslagningen av bankinspektionen och försäkringsinspektionen (prop.
  1990/91:177 NU44), vilken fastlagts genom lagen (1991:936) med anledning
  av finansinspektionens inrättande och förordningen (1991:937) med
  instruktion för finansinspektionen har planeringsansvaret för "Enskild
  försäkring m.m." följt med i den nya myndighetens övertagande av
  försäkringsinspektionens uppgifter. Den egendomliga situationen har därmed
  inträtt att finansinspektionen har beredskapsplaneringsansvar för ena
  delen av sin verksamhet, försäkringsväsendet, men ej för den andra, bank-
  och kreditväsendet.&lt;p&gt;&lt;a name="S12"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Fullmäktige i riksbanken uppmärksammade den berörda frågan i sitt yttrande
  över det betänkande som legat till grund för sammanslagningen av de båda
  inspektionsmyndigheterna, "Finansiell tillsyn" (SOU 1991:2) och framhöll
  att en fördelning av ansvaret för beredskapsplanläggningen inom
  betalningsväsendet borde göras.&lt;p&gt;&lt;a name="S13"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Frågan behandlades därefter av den utredning beträffande finansinspek-
  tionens organisation som gjordes av inspektionens generaldirektör och chef
  såsom ensamutredare. I denna utredning uttalades "att flera skäl talar för
  att beredskapsfrågor inom bankområdet, utom betalningsmedelsförsörjningen,
  överförs från riksbanken till finansinspektionen" (Fi 1991:04 sid 24). I
  yttrande över denna promemoria har fullmäktige i riksbanken hänvisat till
  sitt tidigare yttrande och uttalat att det bör "åligga finansinspektionen
  att följa upp och styra beredskapsplanläggningen i samtliga institut som
  står under inspektionens tillsyn. En förändring i denna riktning bör
  övervägas i samråd med såväl riksbanken som överstyrelsen för civil
  beredskap."&lt;p&gt;&lt;a name="S14"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Enighet synes alltså råda mellan finansinspektionens ledning och
  riksbanken att finansinspektionen bör övertaga beredskapsplaneringen för
  inspektionen underställda institut. Att så sker ligger för övrigt också i
  linje med den i 4 § första stycket ledningsförordningen uttryckta allmänna
  principen att en myndighet med ansvar för en viss verksamhet i fred skall
  behålla detta ansvar också under krig om verksamheten då upprätthålles och
  i sådant fall svara för de beredskapsförberedelser som behövs.&lt;p&gt;&lt;a name="S15"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Tanken på en överföring av planeringsansvaret har därefter diskuterats
  mellan ansvariga för beredskapsplanering inom riksbanken och
  finansinspektionens kreditinstitutsavdelning och sedan närmare utvecklats
  i en i riksbanken utarbetad tjänstemannapromemoria. I denna föreslogs att
  en ny funktion betecknad "Bank- och betalningsväsende" infördes i schemat
  över funktioner i 5 § ledningsförordningen med finansinspektionen såsom
  funktionsansvarig myndighet. Detta förutsatte att ansvaret för denna
  beredskapsplanläggning samtidigt avlyftes riksbanken genom ändring i 30 §
  andra stycket riksbankslagen, vilket tillika måste medföra ändring av 5 §
  andra stycket ledningsförordningen.&lt;p&gt;&lt;a name="S16"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I riksbankspromemorian erinrades emellertid om att riksbanken även efter
  en sådan överföring av planeringsansvaret skulle ha kvar vissa planlägg-
  ningsuppgifter för betalningsväsendet, i första hand vad avser betal-
  ningsmedelsförsörjningen. Riksbankens uppgift att ge ut sedlar och mynt
  måste nämligen omfatta planläggningen för att denna skall kunna fullgöras
  även under kriser och krig. Men därtill kommer att riksbanken enligt RF
  9 kap. 12 § första stycket är ålagd att "främja ett säkert och effektivt
  betalningsväsende" och också genom riksbanksclearingen har det yttersta
  ansvaret för att kontoöverföringar mellan bankerna kan utföras. Med hänsyn
  härtill borde, framhölls i promemorian, ändringen av 30 § andra stycket
  riksbankslagen utformas på så sätt att riksbanken visserligen befriades
  från ledningsansvaret för funktionen men samtidigt ålades att samverka med
  finansinspektionen inom denna.&lt;p&gt;&lt;a name="S17"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Vidare uppmärksammades i riksbankspromemorian att riksbanken under krig
  eller av krig föranledda utomordentliga förhållanden torde komma att
  ansvara för valutareglering och därmed att behöva samverka med
  kommerskollegium i fråga om betalningar i samband med utrikeshandeln.
  Riksbanken borde därför åläggas att vid beredskapsplanläggning för
  utrikeshandeln samverka med kommerskollegium såsom ansvarig
  ledningsmyndighet för denna funktion. Också detta samverkansansvar borde
  komma till uttryck i 30 § andra stycket riksbankslagen.&lt;p&gt;&lt;a name="S18"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I promemorian upptogs förslag till ändring av 30 § andra stycket
  riksbankslagen i enlighet med det sagda. Dessutom framhölls att även
  postverket hade uppgifter inom funktionen "Bank och betalningsväsende",
  vilket borde komma till uttryck genom att postverket i led-
  ningsförordningen ålades samverkan med finansinspektionen inom denna
  funktion.&lt;p&gt;&lt;a name="S19"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  En omställning från freds- till krigssamhället måste vidtas snabbt för att
  få avsedd verkan. Detta innebär att riksdagens beslut inte kan avvaktas i
  varje särskild fråga. Därför måste regeringen och myndigheterna ha
  befogenhet att vidta de åtgärder som påkallas av omständigheterna. Enligt
  13 kap. 6 § regeringsformen finns möjlighet för riksdagen att i lag
  bemyndiga regeringen att genom förordning meddela sådana föreskrifter som
  annars skall meddelas genom lag. Ett sådant bemyndigande får gälla enbart
  för den situationen att landet befinner sig i krig eller krigsfara eller
  det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig
  eller av krigsfara som landet har befunnit sig i. Riksdagen har, med stöd
  av denna bestämmelse, i ett antal fullmaktslagar bemyndigat regeringen att
  besluta om åtgärder där beslutet annars skulle tillkomma riksdagen i dess
  egenskap av lagstiftande församling. Dessa fullmaktslagar utgör grunden
  för vår administrativa beredskap.&lt;p&gt;&lt;a name="S20"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  På det finansiella området finns - förutom den lagstiftning som rör det
  enskilda försäkringsväsendet vid krig eller krisförhållanden och som för
  närvarande är föremål för översyn av krigsförsäkringsutredningen (dir.
  1991:12) - följande fullmaktslagar, nämligen&lt;p&gt;&lt;a name="S21"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  lagen (1940:79) om utsträckning av tiden för upptagande av växelprotest
  m.m. vid krig eller krigsfara,&lt;p&gt;&lt;a name="S22"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  lagen (1940:300) angående anstånd med gäld m.m. (moratorielag),&lt;p&gt;&lt;a name="S23"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  lagen (1957:684) om betalningsväsendet under krigsförhållanden och&lt;p&gt;&lt;a name="S24"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering.&lt;p&gt;&lt;a name="S25"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Till lagen om betalningsväsendet under krigsförhållanden ansluter sig
  kungörelsen (1964:18) med vissa föreskrifter angående tillämpningen av
  lagen den 20 december 1957 (nr 684) om betalningsväsendet under
  krigsförhållanden.&lt;p&gt;&lt;a name="S26"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I lagstiftningen finns vid sidan av den nu nämnda fullmaktslagstiftningen
  en annan typ av fullmakt, nämligen när regeringen i en särskild paragraf i
  en lag avsedd att tillämpas i fredstid getts möjlighet att föreskriva
  undantag från lagen eller meddela regler som avviker från lagen, under
  förutsättning att riket är i krig eller krigsfara eller att det råder
  sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av
  krigsfara som landet har befunnit sig i. I den finansiella sektorn finns
  exempel på en sådan fullmakt i 10 kap. 5 § lagen (1992:543) om börs- och
  clearingverksamhet.&lt;p&gt;&lt;a name="S27"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  När det gäller fullmaktslagstiftningen på det finansiella området har vid
  åtskilliga tillfällen satts i fråga om inte lagen om betalningsväsendet
  under krigsförhållanden och den därtill anknutna kungörelsen borde ses
  över.&lt;p&gt;&lt;a name="S28"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Lagen och kungörelsen behandlar i huvudsak Riksbankens sedel- och
  myntutgivning, dvs. penningmedelsförsörjningen, samt Riksbankens roll i
  det statliga betalningssystemet under krigsförhållanden. I kungörelsen ges
  detaljerade bestämmelser om hur penningmedelsförsörjningen och statens
  betalningssystem - som är baserat på Postgirot - skall fungera när
  regeringen meddelat förordnande enligt fullmaktslagen.&lt;p&gt;&lt;a name="S29"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Riksrevisionsverket (RRV) föreslog redan år 1985 - efter samråd med bl.a.
  Riksbanken - i en rapport till regeringen genomgripande ändringar både
  sakligt och lagtekniskt i de angivna författningarna (RRV/P1985:1, dnr
  1985:189). Sålunda föreslogs att ett antal detaljbestämmelser såsom
  onödiga skulle utmönstras ur lagstiftningen, att denna till skillnad från
  vad som nu gäller skulle utformas i nära anslutning till de regler som
  gäller i fredstid samt att det i lagstiftningen beskrivna direktutbetal-
  ningskortet och den till kortet knutna rutinen skulle slopas och ersättas
  av andra handlingar och rutiner när det gäller statliga och icke statliga
  kontoinnehavares medelsförsörjning i krislägen. I rapporten har vidare de
  nuvarande bestämmelserna om kommunernas och de enskilda företagens
  medelsförsörjning ansetts otillräckliga i fråga om klarhet och stringens
  när det gäller statsmakternas möjligheter att under krigsförhållanden
  styra och kontrollera ett mycket stort område av landets ekonomi.
  Riksbankens företrädare har enligt rapporten särskilt understrukit vikten
  av att man vid en översyn av lagstiftningen tillgodoser kraven på
  klargörande och betryggande föreskrifter i detta hänseende.&lt;p&gt;&lt;a name="S30"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  RRV har också i en rapport den 15 oktober 1992 till regeringen tagit upp
  frågan om behovet av förändringar av de gällande bestämmelserna om
  betalningar under krigsförhållanden (RRV dnr 20-92-0364). I rapporten som
  utförligt redovisats i årets budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 1)
  föreslår RRV att det statliga koncernkontosystemet CassaNova, som finns i
  Postgirot, i ett första steg byggs ut så att det också kan kommunicera med
  banksystemet. Förslaget innebär att CassaNova även fortsättningsvis utgör
  statens koncernkontosystem. Varje myndighet får ett samlingskonto i
  CassaNova som kan hantera betalningar via såväl Postgirot som Bankgirot. I
  ett längre perspektiv ser RRV möjligheten att ett eller flera
  koncernkontosystem hanteras inom statens betalningssystem.&lt;p&gt;&lt;a name="S31"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I budgetpropositionen föreslår regeringen att en stegvis utveckling av
  statens betalningssystem i enlighet med RRV:s förslag genomförs.&lt;p&gt;&lt;a name="S32"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Regeringen har den 18 februari 1993 gett RRV i uppdrag att vidta de
  förberedelser som erfordras med anledning av regeringens förslag i
  budgetpropositionen om utveckling av statens betalningssystem. I uppdraget
  ingår bl.a. att lämna förslag till ett regelverk för statliga betalningar
  som skall ersätta förordningen (1974:591) om skyldighet för statlig
  myndighet att anlita Riksbanken eller Postgirot. Målet bör vara att ett
  utbyggt CassaNova skall kunna kommunicera med banksystemet fr.o.m. den
  1 juli 1993.&lt;p&gt;&lt;a name="S33"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Uppdraget&lt;p&gt;&lt;a name="S34"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Som jag tidigare framhållit har förhållandena i den finansiella sektorn
  förändrats radikalt under senare år. Inte minst gäller detta på lagstift-
  ningens område. Så gott som all lagstiftning som avser den finansiella
  verksamheten har setts över och reformerats under det senaste årtiondet.
  Däremot har inte den beredskapslagstiftning som gäller den finansiella
  sektorn varit föremål för motsvarande översyn. Det är därför dags att nu
  göra en översyn av lagstiftningen i fråga. Översynen bör innefatta de
  frågor som fullmäktige i Riksbanken tagit upp i sin skrivelse till
  regeringen liksom de frågor som RRV väckt i sin rapport från år 1985.
  Genomgripande förändringar torde bli nödvändiga i den lagstiftning som
  reglerar betalningsväsendet under krigsförhållanden med hänsyn till den
  förändring av statens betalningssystem som aviserats i årets budgetpropo-
  sition. Förslag till de ändringar i beredskapslagstiftningen som föranleds
  av dessa nya rutiner bör tas fram.&lt;p&gt;&lt;a name="S35"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn
  av beredskapslagstiftningen på det finansiella området. Utredaren bör
  lämna åsido den lagstiftning som nyligen setts över eller är föremål för
  översyn i annat sammanhang. Uppdraget innefattar bl.a. att kartlägga hur
  beredskapsplaneringen ter sig i dagsläget och bedöma behovet av eventuell
  ytterligare fullmaktslagstiftning för att förbättra beredskapen på
  området.&lt;p&gt;&lt;a name="S36"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Frågan om överföring av ansvaret för beredskapsplanläggningen för bank-
  och betalningsväsendet från Riksbanken till Finansinspektionen skall
  utredas med förtur. I detta sammanhang måste funktionsansvarets närmare
  innebörd och fördelningen av ansvaret mellan Finansinspektionen och
  Riksbanken fastställas. Denna del av utredningsuppdraget skall redovisas i
  ett delbetänkande före utgången av år 1993.&lt;p&gt;&lt;a name="S37"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredaren bör kunna ta upp även andra frågor inom området än de som
  särskilt angetts här.&lt;p&gt;&lt;a name="S38"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Eftersom viss del av den finansiella sektorns beredskapslagstiftning är
  föremål för översyn av krigsförsäkringsutredningen, bör utredaren samråda
  med den utredningen. Vidare bör samråd ske med utredningen (Fi 1992:14) om
  normgivning och tillsyn över nya betalningstjänster (dir. 1992:60 och 95).&lt;p&gt;&lt;a name="S39"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredaren skall beakta vad som sägs i direktiven till samtliga kommittéer
  och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir.
  1984:5) samt regeringens direktiv angående beaktande av EG-aspekter i
  utredningsverksamheten (dir. 1988:43).&lt;p&gt;&lt;a name="S40"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredaren bör slutföra sitt uppdrag före utgången av år 1994.&lt;p&gt;&lt;a name="S41"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Hemställan&lt;p&gt;&lt;a name="S42"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
  bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om bank-
  och försäkringsväsendet&lt;p&gt;&lt;a name="S43"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen
  (1976:119) - med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen för det
  finansiella området under krigsförhållanden,&lt;p&gt;&lt;a name="S44"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
  utredaren.&lt;p&gt;&lt;a name="S45"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
  belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.&lt;p&gt;&lt;a name="S46"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Beslut&lt;p&gt;&lt;a name="S47"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans
  hemställan.&lt;p&gt;&lt;a name="S48"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;                                             (Finansdepartementet)&lt;/pre&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
</dokumentstatus>