<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2888463</hangar_id>
 <dok_id>GHB124</dok_id>
 <rm>1993</rm>
 <beteckning>24</beteckning>
 <typ>dir</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>dir</doktyp>
 <typrubrik>Kommittédirektiv 1993:24</typrubrik>
 <dokumentnamn>Kommittédirektiv</dokumentnamn>
 <debattnamn>Kommittédirektiv</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Ku-dep</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>24</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-02-25 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-10-17 05:08:37</systemdatum>
 <publicerad>1993-02-25 00:00:00</publicerad>
 <titel>Kulturpolitikens inriktning</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>RKFTP</source>
 <sourceid>Dir. 1993:24</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GHB124/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GHB124</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GHB124</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div&gt;&lt;h2&gt;Kulturpolitikens inriktning&lt;/h2&gt;
&lt;style&gt;div.doctoc { padding: 10px;position: relative;width: 90%;border-bottom: #ccc 1px solid;border-top: #ccc 1px solid;font-size:85%;}&lt;/style&gt;&lt;div class="doctoc"&gt;&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;&lt;ul class="ultoc"&gt;&lt;/ul&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;
  Dir. 1993:24&lt;p&gt;&lt;a name="S1"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Beslut vid regeringssammanträde 1993-02-25&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, anför.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Mitt förslag&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Jag föreslår att en utredning med parlamentarisk sammansättning tillsätts
  med uppgift att&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * göra en utvärdering av kulturpolitikens hittillsvarande inriktning med
  utgångspunkt i 1974 års kulturpolitiska mål,&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * värdera kulturpolitiken med hänsyn till effekterna av de resurser som
  har satsats,&lt;p&gt;&lt;a name="S7"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * göra en samlad bedömning av vilka krav och utmaningar som
  kulturpolitiken har att möta under 1990-talet och på längre sikt,&lt;p&gt;&lt;a name="S8"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * göra en analys av kulturverksamheternas och kulturinstitutionernas
  utvecklingsmöjligheter,&lt;p&gt;&lt;a name="S9"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * lämna förslag om eventuellt förändrade mål för kulturpolitiken,&lt;p&gt;&lt;a name="S10"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * precisera statens ansvar för kulturpolitiken,&lt;p&gt;&lt;a name="S11"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * lämna förslag till åtgärder för att främja kulturlivet och en positiv
  utveckling av kulturen.&lt;p&gt;&lt;a name="S12"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Särskild uppmärksamhet bör ägnas decentraliseringsmålet och hur
  tillkomsten av kulturella centrum i landet kan främjas. Utredningen bör
  noga beakta sambandet mellan de kulturpolitiska ställningstaganden som
  görs av staten resp. kommunerna och landstingen. Utredningens överväganden
  bör göras utifrån förutsättningen att de offentliga utgifterna inte kan
  ökas.&lt;p&gt;&lt;a name="S13"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Bakgrund&lt;p&gt;&lt;a name="S14"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Riksdagen fastställde år 1974 åtta mål för den statliga kulturpolitiken
  (prop. 1974:28, bet. 1974:KrU15 s. 3 och 19-20, rskr. 1974:248). Enligt
  målen skall kulturpolitiken&lt;p&gt;&lt;a name="S15"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reella
  förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas,&lt;p&gt;&lt;a name="S16"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * ge människor möjligheter till egen skapande aktivitet och främja kontakt
  mellan människor,&lt;p&gt;&lt;a name="S17"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet,&lt;p&gt;&lt;a name="S18"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * främja en decentralisering av verksamhet och beslutsfunktioner inom
  kulturområdet,&lt;p&gt;&lt;a name="S19"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * utformas med hänsyn till eftersatta gruppers erfarenheter och behov,&lt;p&gt;&lt;a name="S20"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * möjliggöra konstnärlig och kulturell förnyelse,&lt;p&gt;&lt;a name="S21"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * garantera att äldre tiders kultur tas till vara och levandegörs,&lt;p&gt;&lt;a name="S22"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * främja ett utbyte av erfarenheter och idéer inom kulturområdet över
  språk- och nationsgränserna.&lt;p&gt;&lt;a name="S23"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Målen är allmänt hållna och övergripande till sin karaktär, avsedda att
  fungera vägledande och pådrivande för politikens inriktning på alla
  nivåer. Sedan de fastställdes har nära 20 års politiskt beslutsfattande
  lett fram till utformningen av dagens kulturpolitik.&lt;p&gt;&lt;a name="S24"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Bland annat med anledning av motioner väckta under den allmänna
  motionstiden under våren 1992, men också mot bakgrund av uttalanden som
  kulturutskottet gjorde under våren 1989 (1988/89:KrU15 s. 10), har
  riksdagen uttalat (1991/92:KrU18, rskr. 1991/92:204) att en kulturpolitisk
  utredning med parlamentarisk sammansättning bör tillsättas med
  huvuduppgift att utvärdera i vad mån 1974 års kulturpolitiska mål har
  uppfyllts. I kulturutskottets  betänkande 1991/92:18 (s. 6-11) ges en
  fyllig beskrivning av hur utskottet bedömt behovet av en utvärdering.&lt;p&gt;&lt;a name="S25"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 12) har jag redovisat
  mina ställningstaganden till kulturmyndigheternas fördjupade
  anslagsframställningar. Den utredning som riksdagen begärt bör nu komma
  till stånd. Den beredningsprocess som inleds med beslut om föreliggande
  direktiv bör uppfattas såsom inriktad på kulturpolitikens utformning i ett
  längre tidsperspektiv.&lt;p&gt;&lt;a name="S26"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Uppdraget&lt;p&gt;&lt;a name="S27"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Kulturpolitikens huvuduppgifter&lt;p&gt;&lt;a name="S28"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Ett av kulturområdets främsta kännetecken är dess mångfald av verksamheter
  och institutioner med sinsemellan olikartad inriktning och omfattning.
  Kulturpolitiken utgörs därför av en stor mängd beslut och avgöranden i
  olika frågor. Mängden av uppgifter och sakområdets bredd medför en
  naturlig risk för att kulturpolitiken kan bli splittrad på enskildheter på
  ett sätt som går ut över dess långsiktighet och målmedvetenhet. Därför är
  det väsentligt att söka lyfta fram och fokusera de viktigaste
  kulturpolitiska uppgifterna.&lt;p&gt;&lt;a name="S29"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Riksdagen har betonat den betydelse som det kulturpolitiska målet att
  skapa en decentraliserad kulturverksamhet har haft för den politik som
  förts sedan 1970-talet. Kulturpolitiken har sålunda under denna tid i hög
  grad varit inriktad på att främja uppbyggnaden av regionala
  kulturinstitutioner. Det har resulterat i att det nu på länsnivå finns en
  struktur etablerad av i första hand teatrar, museer, bibliotek och
  orkestrar.&lt;p&gt;&lt;a name="S30"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Nätet av regionala institutioner kan emellertid inte sägas vara till alla
  delar fullt eller slutligt utbyggt. Men uppbyggnadsskedet övergår nu i en
  fas som i högre grad kännetecknas av konsolidering.&lt;p&gt;&lt;a name="S31"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Därvid blir det angeläget att återigen identifiera och diskutera de
  överordnade kulturpolitiska uppdragen under 1990-talet och framöver.&lt;p&gt;&lt;a name="S32"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredningen bör därför beskriva kulturpolitikens huvuduppgifter.
  Beskrivningen bör grundas på bedömningar av vår tids samhällsförändringar
  och vilka krav som följer av dessa. Statens ansvar bör analyseras.&lt;p&gt;&lt;a name="S33"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredningen bör ha frihet att själv välja vilka aspekter på
  kulturpolitiken som den önskar lyfta fram i sammanhanget. För egen del
  vill jag dock peka på ett antal viktiga ämnen som jag anser det vara
  angeläget att utredningen uppmärksammar. Dessa kan anges under följande
  rubriker.&lt;p&gt;&lt;a name="S34"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Kulturella centrum&lt;p&gt;&lt;a name="S35"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Kulturutskottet har pekat på behovet av fortsatta överväganden om hur
  strukturen av kulturinstitutioner kan byggas vidare i geografiskt
  hänseende. Därvid har aktualiserats önskvärdheten av att bygga upp
  kulturella centrum även utanför Stockholm, på platser som har
  förutsättningar att erbjuda kulturverksamheter och konstnärligt skapande
  av internationell standard.&lt;p&gt;&lt;a name="S36"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Kulturutskottet har i det sammanhanget anknutit till den nu pågående
  parlamentariska beredningen (C 1992:06) om den offentliga verksamhetens
  uppbyggnad och indelning på regional nivå. Dessa överväganden kan sålunda
  ge utgångspunkter också för hur kulturens institutionsstruktur skall
  byggas i vårt land. Som en annan utgångspunkt för behovet av flera
  kulturcentrum har riksdagen anknutit till frågan om kulturens betydelse
  för växtkraft och dynamik nationellt och regionalt.&lt;p&gt;&lt;a name="S37"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I enlighet med vad riksdagen anfört anser jag att överväganden med dessa
  utgångspunkter bör vara ett grundläggande moment i utredningens arbete.&lt;p&gt;&lt;a name="S38"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Kulturen i det mångkulturella Sverige&lt;p&gt;&lt;a name="S39"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Efterkrigstidens invandring har inneburit att Sverige på ett helt annat
  sätt än tidigare blivit ett mångkulturellt samhälle. Detta har enligt min
  mening stor betydelse och bör beaktas i kulturpolitiken. Den etniska
  mångfalden innebär nya förutsättningar, behov och krav som bör
  uppmärksammas i kulturpolitiken. Utredningen bör ta ställning till de
  behov och önskemål som olika etniska minoriteter och invandrargrupper har
  för utvecklande av sitt kulturella arv. Den bör också värdera hur
  kulturpolitiken kan medverka till att erfarenheter och idéer som människor
  med annan kulturbakgrund har skall kunna berika det svenska kulturlivet.&lt;p&gt;&lt;a name="S40"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Det mångkulturella samhällets möjligheter och problem är ett huvudtema för
  de svenska insatserna för FN:s kulturårtionde och en omfattande verksamhet
  bedrivs under ledning av en särskild samordningskommitté. Utredaren bör
  tillgodogöra sig erfarenheterna från denna verksamhet.&lt;p&gt;&lt;a name="S41"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Regeringen har nyligen tillkallat en parlamentarisk kommitté (dir. 1993:1)
  med uppgift att göra en översyn av invandrarpolitiken samt invandrings-
  och flyktingpolitiken. Villkoren för invandrares och flyktingars
  integration i det svenska samhället är en huvuduppgift för denna kommitté.
  Den kulturutredning som jag nu föreslår tillkallad bör samråda med
  kommittén i fråga om de kulturpolitiska aspekterna på integrationen.&lt;p&gt;&lt;a name="S42"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Den internationaliserade kulturen&lt;p&gt;&lt;a name="S43"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Förändringar i vår omvärld som t.ex. demokratins framväxt i Central- och
  Östeuropa, liksom den politiska integrationen av Europas stater påverkar
  oss. Kulturen kommer på ett naturligt sätt i fokus när det finns ett
  uttalat behov av att knyta kontakter över nationsgränserna. Den kan därvid
  ofta spela en viktig roll i den internationella kontaktverksamheten.
  Störst betydelse har den dock säkerligen långsiktigt som bärare av ett
  gemensamt arv.&lt;p&gt;&lt;a name="S44"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Förstärkning av Europaperspektivet * men också den parallella process som
  leder till en ökad nordisk samverkan * innebär inget principiellt nytt för
  kulturområdet. Dess olika verksamheter har alltid behövt hålla de
  internationella kanalerna öppna för att få nya impulser och för att kunna
  utvecklas. Särskilt medieutvecklingen har inneburit att allt fler
  kulturskapare har kommit att också verka i en internationell miljö.&lt;p&gt;&lt;a name="S45"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Ändå talar mycket för att det internationella perspektivet på
  kulturområdet successivt ytterligare kommer att förstärkas. Svenska
  kulturskapare och kulturverksamheter kommer att i ökad utsträckning finnas
  på en internationell marknad, antingen de väljer att verka inom Sverige
  eller utomlands.&lt;p&gt;&lt;a name="S46"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Därför är det angeläget att utredningen analyserar vilka nya krav som
  internationaliseringen kan komma att ställa på kulturpolitiken. I detta
  sammanhang bör särskilt beaktas de förutsättningar som följer av att
  Sverige är ett litet språkområde med ett geografiskt randläge i Europa.&lt;p&gt;&lt;a name="S47"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Medieutvecklingen och kulturpolitiken&lt;p&gt;&lt;a name="S48"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utvecklingen inom medieområdet ger med självklarhet viktiga
  förutsättningar för kulturområdets internationalisering. Till detta bidrar
  såväl teknik- som marknadsutvecklingen. Massmedierna gör det möjligt att
  sprida kunskap om konstnärligt skapande och om kulturella förhållanden i
  andra länder.&lt;p&gt;&lt;a name="S49"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Men utvecklingen inom medieområdet * särskilt för de elektroniska medierna&lt;p&gt;&lt;a name="S50"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * ger därutöver nya förutsättningar för kulturpolitiken i många andra
  hänseenden. Det gäller bl.a. medieutvecklingens betydelse för
  tillgängligheten till ett kulturutbud samt förutsättningarna för spridning
  och mångfaldigande av bilder, musik och texter. Det gäller också teknikens
  betydelse för utveckling av nya konstarter och konstnärliga uttryckssätt.&lt;p&gt;&lt;a name="S51"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredningen bör därför analysera förhållandet mellan kulturpolitiken och
  utvecklingen inom massmedierna. Den bör redovisa bedömningar om i vilka
  avseenden kulturpolitiken påverkas av och kan dra nytta av
  medieutvecklingen.&lt;p&gt;&lt;a name="S52"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Värnet av kulturarvet&lt;p&gt;&lt;a name="S53"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I den utformning som kulturpolitiken gavs under 1970-talet kom begreppet
  kulturarv att uppfattas på ett relativt smalt sätt. En nära identifikation
  med t.ex. arkiv, museer och kulturminnesvård kan iakttas.&lt;p&gt;&lt;a name="S54"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Det sättet att uppfatta kulturarvet är enligt min mening knappast giltigt
  i dag. Numera finns en betydligt bredare syn på kulturarvets betydelse,
  bl.a. som en grund för kulturskapande och som resurs för
  samhällsutvecklingen i övrigt. I regeringsförklaringen betonas att
  kulturarvet skall värnas. Svensk kultur skall kunna föras ut i det övriga
  Europa och vår egen kulturella identitet måste kunna utvecklas.
  Uppmärksamhet bör fästas på det faktum att vi är delaktiga i ett gemensamt
  europeiskt kulturarv.&lt;p&gt;&lt;a name="S55"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Enligt min mening finns det skäl att utredningen gör en närmare bedömning
  hur kulturarvet bäst kan tas till vara och stärkas i kulturpolitiken.&lt;p&gt;&lt;a name="S56"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Insatser för barn och ungdom&lt;p&gt;&lt;a name="S57"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Behovet av insatser inom kulturpolitikens ram som riktar sig mot barn och
  ungdom har ofta uppmärksammats under senare år av både regering och
  riksdag. Ändå finns det starka skäl som talar för att denna aspekt på
  kulturpolitiken i än högre grad behöver sättas i förgrunden framöver.
  Utredningen bör redovisa förslag om lämpliga vägar för att stärka
  kulturens ställning bland barn och ungdom. Den bör därvid utgå från
  förhållandet att barnens kulturintresse grundläggs i hemmet och i skolan.
  Skolan är vår kanske viktigaste kulturinstitution.&lt;p&gt;&lt;a name="S58"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Folkbildningen&lt;p&gt;&lt;a name="S59"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I Sverige finns ett finmaskigt nät av organisationer och föreningar som
  täcker stora delar av landet genom sina medlemmar och lokalavdelningar.
  Inom kulturområdet spelar bl.a. folkbildningsorganisationerna en viktig
  roll för att föra ut kultur till olika miljöer.&lt;p&gt;&lt;a name="S60"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Den statliga kulturpolitiken bör framför allt innebära en satsning på
  kvalitet och professionalism. En sådan inriktning står inte i motsats till
  folkbildningen. Tvärtom, folkbildningen lever i växelspel med den
  professionella kulturen. Det breda skapandet stimuleras av de
  yrkesverksamma kulturutövarna. Utredningen bör beakta denna aspekt i sitt
  arbete.&lt;p&gt;&lt;a name="S61"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Det finns också skäl att uppmärksamma den betydelse som ideella
  organisationer såsom kyrkor och samfund har för kulturen.&lt;p&gt;&lt;a name="S62"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Kulturens finansiering&lt;p&gt;&lt;a name="S63"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Efterkrigstidens samhällsekonomi har varit präglad av bl.a. den offentliga
  utgiftsexpansionen. I dag, och under stora delar av 1990-talet, är det
  nödvändigt att genomföra omfattande besparingar inom den offentliga
  sektorn.&lt;p&gt;&lt;a name="S64"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Även kulturpolitiken måste anpassas efter de grundläggande
  samhällsekonomiska förutsättningarna. Utredningen bör därför inte lägga
  fram några förslag som innebär budgetförsvagningar. Det är angeläget att
  de resurser som ställs till förfogande används effektivt så att kulturen
  också i framtiden kan ges goda ekonomiska villkor.&lt;p&gt;&lt;a name="S65"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Huvuddelen av kulturutgifterna i samhället finansieras genom privat
  konsumtion. Insatser på frivillighetens grund och bidrag från näringsliv
  och organisationer utgör andra viktiga finansieringskällor vid sidan av de
  offentliga utgifterna. Andra tillskott kan ske genom sponsring. Många skäl
  talar för att kulturen är en sektor vars samhällsekonomiska betydelse
  successivt kommer att öka. En sådan utveckling kommer med säkerhet att
  medföra nya former för kulturens finansiering. Det är viktigt att kulturen
  har många och olika finansieringskällor, då detta vidgar de ekonomiska
  ramarna och ökar kulturens oberoende.&lt;p&gt;&lt;a name="S66"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Det är av vikt att många tar ett direkt och personligt ansvar för kulturen
  i samhället. Kulturens betydelse för sysselsättning och näringsliv bör
  beaktas i utredningsarbetet.&lt;p&gt;&lt;a name="S67"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredningen bör redovisa sina bedömningar av kulturens betydelse för
  växtkraften i hela vårt samhälle. Den bör redovisa överväganden om hur en
  mångsidig finansiering av kulturen kan främjas. Den bör också bedöma om
  det inom nuvarande resursramar finns behov av förändringar i den statliga
  kulturbudgeten mot bakgrund av utredningens överväganden om statens ansvar
  och önskemålet att främja en långsiktig och stabil finansiering av
  prioriterade kulturverksamheter.&lt;p&gt;&lt;a name="S68"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Kulturpolitikens genomslagskraft&lt;p&gt;&lt;a name="S69"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I enlighet med vad jag nu har angivit bör det vara en huvuduppgift för
  utredningen att analysera vilka nya utmaningar som kulturpolitiken har att
  möta på medellång och längre sikt. De behov av omorientering och
  omprioriteringar som kan komma att iakttas bör dock inte skymma det
  förhållandet att grundläggande värderingar om t.ex. kulturutbudets
  tillgänglighet och kvalitet i väsentliga delar kommer att ha oförändrad
  aktualitet. På samma sätt kommer de offentliga kulturpolitiska
  instrumenten samt förutsättningarna för styrning, bl.a. genom resurser,
  väsentligen att vara desamma som i dag.&lt;p&gt;&lt;a name="S70"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Kulturpolitikens genomslag kommer i hög grad att vara beroende av hur
  resurserna och instrumenten används.&lt;p&gt;&lt;a name="S71"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Regeringen har nyligen * i proposition 1992/93:170 om forskning för
  kunskap och framsteg * betonat den betydelse som universitet och högskolor
  har för kunskap om kultur. Ett utvecklat samspel mellan
  kulturinstitutioner och universitet och högskolor är därför av stor
  betydelse.&lt;p&gt;&lt;a name="S72"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  En del av utredningens uppdrag bör därför vara att söka identifiera de
  hinder som kan finnas för kulturverksamheternas och institutionernas
  positiva utveckling. I en sådan analys är det angeläget att utredningen
  utnyttjar det fylliga och kvalificerade underlag som finns tillgängligt i
  form av tidigare kulturpolitiska utredningar, särskilda utvärderingar och
  andra studier.&lt;p&gt;&lt;a name="S73"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I detta sammanhang vill jag särskilt erinra om den svenska rapporten till
  Europarådet (Statlig kulturpolitik i Sverige; Kulturpolitik i Europa 2:1)
  och den följande rapporten från en europeisk expertgrupp (Statlig
  kulturpolitik i Sverige; Kulturpolitik i Europa 2:2).&lt;p&gt;&lt;a name="S74"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I rapporterna analyseras och utvärderas utförligt den kulturpolitiska
  ambitionen att decentralisera kulturverksamheten, att nå nya grupper och
  att skapa goda förutsättningar för kulturskaparna.&lt;p&gt;&lt;a name="S75"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Viktigt underlagsmaterial för analyser har vidare på regeringens uppdrag
  tagits fram av Statens kulturråd, dels i redovisningar av erfarenheter som
  vunnits i arbetet för att aktivera nya grupper i kulturverksamheten, dels
  när det gäller kulturinstitutionernas insatser för barn och ungdom.
  Uppdragen har redovisats till Kulturdepartementet den 24 mars 1992.&lt;p&gt;&lt;a name="S76"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Bedömningarna av kulturpolitikens genomslagskraft bör bl.a. utgå från
  ambitionen att&lt;p&gt;&lt;a name="S77"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * kvalitet, professionalism och mångfald bör främjas,&lt;p&gt;&lt;a name="S78"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * kulturpolitiskt stöd bör ge iakttagbara effekter samt främja förnyelse
  och utveckling,&lt;p&gt;&lt;a name="S79"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * en ändamålsenlig och tydlig roll- och ansvarsfördelning mellan olika
  beslutsnivåer i kulturpolitiken är eftersträvansvärd,&lt;p&gt;&lt;a name="S80"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  * kulturskapare skall ha goda villkor för sitt arbete.&lt;p&gt;&lt;a name="S81"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Vid dessa bedömningar bör utredningen sträva efter att tydliggöra
  relationerna mellan det offentliga och samhället i övrigt. Det offentliga
  stödet till kulturen bör inte syfta till att ersätta insatser som kan
  göras av andra. Det politiska ansvaret är främst att komplettera och vidga
  det kulturella utbudet genom att understödja mångfald och särskilt viktig
  verksamhet som annars inte skulle kunna genomföras. Kulturpolitiken syftar
  till att öka mångfald och valfrihet, inte till att styra.&lt;p&gt;&lt;a name="S82"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredningen bör pröva om det finns skäl att föreslå förändringar inom
  kulturområdets myndighetsstruktur, ansvars- och anslagsfördelningen mellan
  myndigheterna samt kulturbudgetens anslagsstrukturer. Utredningen bör
  granska om den nuvarande formen för statsbidrag till regionala
  kulturinstitutioner är ändamålsenligt utformad.&lt;p&gt;&lt;a name="S83"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Det kan finnas skäl att utredningen sammanfattar resultatet av sina
  övervägande kring dessa frågor med avseende på kulturområdets olika
  delsektorer. Inom två områden har jag bedömt att det finns särskilda skäl
  att pröva behovet av mer omfattande förändringar av institutionsstruktur
  och ansvarsförhållanden. Särskilda utredare kommer därför att tillkallas
  med uppgift att göra översyner av mål- och strukturfrågor inom det
  statliga och statsunderstödda museiväsendet resp. av Riksteaterns
  betydelse för teaterlivet och ansvarsfördelningen mellan Riksteatern och
  länsteatrarna. Den utredning som jag nu föreslår tillkallad bör samråda
  med dessa utredare, bl.a. i frågor som gäller statsbidraget till de
  regionala kulturinstitutionerna.&lt;p&gt;&lt;a name="S84"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Konsekvenser av 1974 års kulturpolitik&lt;p&gt;&lt;a name="S85"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Kulturutskottet har i sitt betänkande uttalat sig för en utvärdering av
  hur 1974 års kulturpolitiska mål har uppfyllts. Såsom utredningens uppdrag
  nu formuleras innehåller det tydliga moment av en sådan utvärdering. Jag
  vill dock till uppdraget foga önskvärdheten att utredningen överväger om
  den förda politiken har haft negativa effekter på kulturverksamheternas
  och institutionernas utveckling.&lt;p&gt;&lt;a name="S86"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Det kan t.ex. vara fråga om formerna för anslagsgivning, stöd och bidrag
  låst fast existerande strukturer, varit kostnadsdrivande eller konserverat
  verksamhetsformer.&lt;p&gt;&lt;a name="S87"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredningen bör också göra en bedömning av om politiken har skapat eller
  befäst administrativa, organisatoriska och kompetensmässiga gränser inom
  kulturområdet som kan verka hindrande för kulturverksamheternas
  utveckling. Den bör uppmärksamma om det förekommer att olika roller och
  ansvar på ett olämpligt sätt blandas samman i beslutsfattandet.&lt;p&gt;&lt;a name="S88"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredningen bör i enlighet med vad som ovan anförts om kulturens
  finansiering göra en värdering av om statens stöd till olika delar av
  kulturlivet varit rimligt avvägt och om stödet förändrats på ett sätt som
  motsvarar förändringar i kulturverksamheternas villkor och behov.&lt;p&gt;&lt;a name="S89"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Sammanfattning av uppdraget m.m.&lt;p&gt;&lt;a name="S90"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Behov av nya eller ändrade kulturpolitiska mål&lt;p&gt;&lt;a name="S91"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredningen bör mot bakgrund av sina överväganden om de kulturpolitiska
  behoven framöver samt om vikten av koncentration på angelägna uppgifter,
  överväga behovet av nya, jämkade eller ändrade kulturpolitiska mål.&lt;p&gt;&lt;a name="S92"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Överväganden bör göras med utgångspunkt från att nya offentliga åtaganden
  inom kulturpolitiken inte får leda till någon budgetförsvagning.&lt;p&gt;&lt;a name="S93"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Åtgärder för att undanröja kulturpolitiska utvecklingshinder&lt;p&gt;&lt;a name="S94"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredningen bör mot bakgrund av sin genomgång av hinder för
  kulturverksamheternas och institutionernas utveckling lämna förslag om
  åtgärder för att undanröja eller mildra effekterna av sådana hinder.&lt;p&gt;&lt;a name="S95"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredningen bör beakta vad som anförs i regeringens direktiv (dir. 1984:5)
  till kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens
  inriktning, om beaktande av EG-aspekter (dir. 1988:43) samt om att
  redovisa verksamhetens regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).&lt;p&gt;&lt;a name="S96"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Statens kulturråd samt i erforderlig utsträckning Riksarkivet,
  Riksantikvarieämbetet och övriga myndigheter bör i den omfattning
  utredningen begär det tillhandahålla det expertstöd som utredningen
  behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag.&lt;p&gt;&lt;a name="S97"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Under arbetets gång bör utredningen i behövlig omfattning inhämta
  synpunkter från företrädare för kulturlivet och organisationer inom
  kulturområdet.&lt;p&gt;&lt;a name="S98"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredningen bör vid arbetets påbörjande och vidare under arbetets gång
  informera berörda fackliga huvudorganisationer och i förekommande fall
  andra berörda centrala arbetstagarorganisationer, med vilka staten har
  eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor, och bereda
  dem tillfälle att framföra synpunkter.&lt;p&gt;&lt;a name="S99"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Kommittén bör överväga lämpligheten att redovisa uppdraget vad avser
  utvärderingen av kulturpolitikens hittillsvarande resultat i ett
  delbetänkande.&lt;p&gt;&lt;a name="S100"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredningsuppdraget bör slutligt redovisas senast i december 1994.&lt;p&gt;&lt;a name="S101"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Hemställan&lt;p&gt;&lt;a name="S102"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
  bemyndigar mig&lt;p&gt;&lt;a name="S103"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  att tillkalla en kommitté omfattad av kommittéförordningen (1976:119) med
  högst elva ledamöter med uppdrag att utreda kulturpolitikens inriktning,
  att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
  kommittén.&lt;p&gt;&lt;a name="S104"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Vidare hemställer jag&lt;p&gt;&lt;a name="S105"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns
  anslag Utredningar m.m.&lt;p&gt;&lt;a name="S106"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Beslut&lt;p&gt;&lt;a name="S107"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
  hennes hemställan.&lt;p&gt;&lt;a name="S108"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;                                 (Kulturdepartementet)&lt;/pre&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
</dokumentstatus>