<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2888588</hangar_id>
 <dok_id>GHB1122</dok_id>
 <rm>1993</rm>
 <beteckning>122</beteckning>
 <typ>dir</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>dir</doktyp>
 <typrubrik>Kommittédirektiv 1993:122</typrubrik>
 <dokumentnamn>Kommittédirektiv</dokumentnamn>
 <debattnamn>Kommittédirektiv</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>M-dep</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>122</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-10-28 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-10-17 05:08:42</systemdatum>
 <publicerad>1993-10-28 00:00:00</publicerad>
 <titel>Tilläggsdirektiv till Plan- och byggutredningen (M 1992:03)</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>RKFTP</source>
 <sourceid>Dir. 1993:122</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GHB1122/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GHB1122</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GHB1122</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div&gt;&lt;h2&gt;Tilläggsdirektiv till Plan- och byggutredningen (M 1992:03)&lt;/h2&gt;
&lt;style&gt;div.doctoc { padding: 10px;position: relative;width: 90%;border-bottom: #ccc 1px solid;border-top: #ccc 1px solid;font-size:85%;}&lt;/style&gt;&lt;div class="doctoc"&gt;&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;&lt;ul class="ultoc"&gt;&lt;/ul&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;
  Dir. 1993:122&lt;p&gt;&lt;a name="S1"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Beslut vid regeringssammanträde 1993-10-28&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Statsrådet Thurdin anför.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Mitt förslag&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Jag föreslår att Plan- och byggutredningen (M 1992:03) genom
&lt;pre&gt;  tilläggsdirektiv får i uppdrag att - med utgångspunkt i vad som anges   i&lt;/pre&gt;

  proposition 1993/94:30 om en strategi för biologisk mångfald - studera
  behovet av och förutsättningarna för att skydda och säkerställa parker och
  grönområden i våra städer och tätorter.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Det pågående utredningsarbetet&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade jag i december 1992 en
  särskild utredare med uppgift att se över vissa frågor i plan- och
  bygglagen (1987:10), PBL. I uppgiften (dir. 1992:104) ingår bl.a. att
  lämna sådana förslag som tillgodoser kraven på större miljöhänsyn, stärkt
  medborgarinflytande, avreglering och förenklad lagstiftning. Utredningen
  har antagit namnet Plan- och byggutredningen.&lt;p&gt;&lt;a name="S7"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Enligt direktiven skall utredningsarbetet bedrivas i etapper. Plan- och
  byggutredningen har nyligen avlämnat delbetänkandet Anpassad kontroll av
  byggandet (SOU 1993:94).&lt;p&gt;&lt;a name="S8"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I den andra etappen av utredningsarbetet skall utredaren bl.a. överväga
  möjligheterna att i fysisk planering enligt PBL ta större hänsyn till
  miljöfrågorna i såväl befintlig som nytillkommande bebyggelse. Utredaren
  behandlar i denna del också frågor som rör detaljplan, medborgarinflytande
  och statlig kontroll.&lt;p&gt;&lt;a name="S9"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Det fortsatta utredningsarbetet&lt;p&gt;&lt;a name="S10"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utgångspunkter&lt;p&gt;&lt;a name="S11"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I propositionen 1993/94:30 om en strategi för biologisk mångfald redovisar
  regeringen sin syn på behovet av att planera och säkerställa grönområden i
  städer och tätorter. Där konstateras att tillgång till en rik och varierad
  natur är viktig för människors välbefinnande. Särskilt för boende i
  tätorter är tillgången till natur- och grönområden av stor betydelse både
  som ett berikande inslag i vardagsmiljön och för att tillgodose behoven av
  rekreation och friluftsliv. Parker och grönområden är dessutom ofta bärare
  av betydande kulturhistoriska värden och bidrar till att ge städerna
  identitet och karaktär.&lt;p&gt;&lt;a name="S12"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Uppmärksamheten har på senare tid också riktats mot grönområdenas
  betydelse för hälsa och miljö. Grönområdena kan bl.a. medverka till att
  förbättra klimat och luftkvalitet och de kan ingå som en del i stadens
  tekniska försörjningssystem. Medvetenheten om dessa samband är en
  förutsättning för att naturens kretslopp också skall kunna slutas i
  områden med tät bebyggelse.&lt;p&gt;&lt;a name="S13"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Slutligen rymmer våra städer och tätorter ofta en unik flora och fauna som
  utvecklats under lång tid. En förutsättning för att den biologiska
  mångfalden skall kunna bevaras är en rik tillgång på natur i och i
  anslutning till våra städer och tätorter. Naturområdena bör utgöra
  sammanhängande strukturer för att tillgodose djurs och växters
  spridningsmöjligheter och säkra deras långsiktiga fortlevnad.&lt;p&gt;&lt;a name="S14"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Bebyggelseutvecklingen påverkar omgivande natur på flera sätt och kommer
  stundom i konflikt med önskemålen att bevara värdefulla parker och
  grönområden. Pågående och planerade satsningar på en utbyggd och
  förbättrad infrastruktur ökar risken för konflikter mellan  dessa olika
  intressen. Det är allvarligt att utbyggnaden i våra tätorter allt mer
  tagit i anspråk parker, grönområden och annan obebyggd mark. En
  förutseende fysisk planering kan emellertid medverka till att konflikter
  kan lösas och tillbörlig hänsyn tas till behovet av grönområden, av att
  natur- och kulturvärden värnas och av att en biologisk mångfald bevaras.
  Den kommunala fysiska planeringen kan ge ökade kunskaper om naturvärden
  och om ekologiska förutsättningar samt underlag i fråga om lokalisering
  eller utformning av bebyggelse som tar hänsyn till den biologiska
  mångfalden och skilda kulturvärden. I vissa fall behövs kommunal samverkan
  i syfte att långsiktigt slå vakt om större sammanhängande grönområden och
  områden med höga natur- och kulturvärden.&lt;p&gt;&lt;a name="S15"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Möjligheterna att skydda centrala parkområden har bl.a. aktualiserats för
  Haga-Brunnsvikenområdet i Stockholms och Solna kommuner. Regeringen
  beslutade i november 1991 med stöd av 6 kap. 2 § lagen (1987:12) om
  hushållning med naturresurser m.m. (NRL) att de båda kommunerna skall
  redovisa hur de i sin planering enligt PBL avser att tillgodose
  naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen i området.
  Kommunernas redovisning kan komma att ge underlag för ett eventuellt
  ställningstagande till behovet av ändringar i lagstiftningen för att
  skydda större sammanhängande parkområden med samlade natur-, kultur- och
  friluftslivsvärden.&lt;p&gt;&lt;a name="S16"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Regler som ger stöd för att skydda grönområden finns i flera olika lagar.
  Ansvaret för planering och beslut om byggande enligt  PBL ligger i första
  hand på kommunerna. Kommunerna har vidare ett ansvar för naturvårdsarbetet
  enligt naturvårdslagen (1964:822). NRL ger övergripande utgångspunkter för
  myndigheternas planering samt beslut om mark- och vattenanvändningen. De
  kulturhistoriskt mest värdefulla parkerna och grönområdena kan ges ett
  långtgående skydd enligt bestämmelserna i lagen (1988:950) om kulturminnen
  m.m. I övrigt är lagstiftningen emellertid splittrad och framstår i flera
  hänseenden som mindre ändamålsenlig i arbetet med att säkerställa
  grönområden.&lt;p&gt;&lt;a name="S17"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I propositionen betonas också behovet av forsknings- och utvecklingsarbete
  och att formerna för förvaltning och skötsel av grönområden kan behöva
  utvecklas. Tillräckliga kunskaper och utvecklade metoder är naturligtvis
  grundläggande för att företag, kommuner och myndigheter skall kunna ta
  erforderlig hänsyn till önskemålen om en biologisk mångfald i den byggda
  miljön. Under senare år har omfattande forsknings- och utvecklingsinsatser
  i fråga om planering och förvaltning av städernas grönområden bedrivits.
  Inte minst kommunerna har i samband med arbetet med översiktsplaner enligt
  PBL utvecklat former för att på ett sammanhållet och sektorsövergripande
  sätt säkerställa och utveckla grönområden i tätorterna. Alltfler kommuner
  har byggt upp ekologisk kompetens och förbättrat kunskaperna om ekologiska
  samband.&lt;p&gt;&lt;a name="S18"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Mot den nu redovisade bakgrunden anser jag - i enlighet med vad som
  anförts i nämnda proposition - att det finns behov av en belysning av
  förutsättningarna för att skydda och säkerställa parker och grönområden i
  våra städer och tätorter och en samlad bild av kunskapsläget som underlag
  för en bedömning av behovet av fortsatt utvecklingsarbete.&lt;p&gt;&lt;a name="S19"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Uppdraget&lt;p&gt;&lt;a name="S20"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Det ankommer på kommunerna att i sin planering enligt PBL utveckla
  strategier för behandlingen av grönområden i tätorter. Plan- och
  byggutredningen skall bl.a. överväga hur miljöproblemen kan förebyggas och
  miljökvaliteter värnas i våra städer och tätorter. I sammanhanget betonas
  i direktiven det mellankommunala och regionala perspektivet. Utredaren bör
  bl.a. belysa hinder i lagstiftningen som kan försvåra mellankommunal
  samverkan och överväga möjligheterna att stärka skyddsinstrumenten i olika
  lagar. Vilka möjligheter till skydd som nuvarande lagstiftning ger bör
  därvid prövas liksom samordningen mellan PBL och annan lagstiftning.
  Utredaren bör belysa naturvårdslagens och kulturminneslagens effektivitet.
  Vidare behöver formerna för förvaltning och skötsel av grönområden
  övervägas.&lt;p&gt;&lt;a name="S21"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredaren bör bl.a. ta del av det pågående utvecklingsarbetet inom
  Boverket och Statens naturvårdsverk samt i fråga om formerna för
  förvaltning och skötsel samråda med Svenska kommunförbundet.&lt;p&gt;&lt;a name="S22"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Slutligen vill jag erinra om att det i direktiven för översyn av plan- och
  bygglagen, m.m. sägs att översynen bör leda till ändrad lagstiftning där
  så behövs eller förslag till andra lösningar där lagstiftning inte bedöms
  vara nödvändig för att nå målen. Denna för arbetet viktiga utgångspunkt
  gäller alltjämt, liksom vad som i direktiven i övrigt anförts om den
  allmänna inriktningen av utredarens uppdrag.&lt;p&gt;&lt;a name="S23"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Tidsplan m.m.&lt;p&gt;&lt;a name="S24"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  De vidgade uppgifter för Plan- och byggutredningen som jag nu har
  redovisat medför att den ursprungliga tidsplanen bör ändras. Således bör
  utredningens överväganden och förslag som rör detaljplan, medborgar-
  inflytande och miljöhänsyn redovisas senast den 31 januari 1994. Övriga
  förslag bör redovisas senast den 1 oktober 1994.&lt;p&gt;&lt;a name="S25"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Hemställan&lt;p&gt;&lt;a name="S26"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Jag hemställer att regeringen utvidgar det uppdrag som tidigare lämnats
  till Plan- och byggutredningen (M 1992:03) i enlighet med vad jag nu har
  anfört.&lt;p&gt;&lt;a name="S27"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Beslut&lt;p&gt;&lt;a name="S28"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
  hennes hemställan.&lt;p&gt;&lt;a name="S29"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;                          (Miljö- och naturresursdepartementet)&lt;/pre&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
</dokumentstatus>