2888573 GHB1118 1993 118 dir dir Kommittédirektiv 1993:118 Kommittédirektiv Kommittédirektiv Ku-dep 118 0 1993-10-14 00:00:00 2025-10-17 05:08:42 1993-10-14 00:00:00 Den framtida presspolitiken html RKFTP Dir. 1993:118 https://data.riksdagen.se/dokument/GHB1118/text https://data.riksdagen.se/dokument/GHB1118 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GHB1118 <div><h2>Den framtida presspolitiken</h2> <style>div.doctoc { padding: 10px;position: relative;width: 90%;border-bottom: #ccc 1px solid;border-top: #ccc 1px solid;font-size:85%;}</style><div class="doctoc"><h3>Innehåll</h3><ul class="ultoc"></ul></div><div><pre> Dir. 1993:118 </pre><pre> Beslut vid regeringssammanträde 1993-10-14 </pre><pre> Chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, anför. </pre><pre> Mitt förslag </pre><pre> En kommitté med parlamentarisk medverkan bör undersöka behovet av </pre><pre> direkta och indirekta statliga stödåtgärder till dagspressen. Om </pre><pre> kommittén anser att sådana stödbehov finns bör den pröva hur </pre><pre> ändamålsenliga de nuvarande åtgärderna är och lämna förslag till </pre><pre> framtida statligt engagemang. Förslagens ekonomiska effekter för </pre><pre> staten skall redovisas. </pre><pre> Som underlag för kommitténs ställningstaganden bör inledningsvis en </pre><pre> studie genomföras av en till kommittén knuten expertgrupp med uppgift </pre><pre> att analysera följande övergripande frågeställningar: </pre><pre> * Vilken roll bör massmedierna som helhet spela i dagens svenska </pre><pre> demokrati och vilka uppgifter kan de därmed tillsammans fullgöra? </pre><pre> * Hur och i vilken grad bidrar enskilda massmedier som dagstidningar, </pre><pre> tidskrifter, radio och TV till att dessa gemensamma uppgifter </pre><pre> uppfylls? </pre><pre> * Vad händer med massmedielandskapet om hela eller delar av det </pre><pre> nuvarande systemet med direkta och indirekta statliga subventioner </pre><pre> till dagspressen tas bort? </pre><pre> Expertgruppens studie bör redovisas i ett delbetänkande senast den 31 </pre><pre> maj 1994. Kommittéuppdraget bör slutligt redovisas senast den 30 </pre><pre> november 1994. </pre><pre> Åsiktsbildningen i den svenska demokratin </pre><pre> Fri åsiktsbildning är ett omistligt inslag i ett demokratiskt </pre><pre> samhälle. I regeringsformens första kapitel, första paragraf slås det </pre><pre> också fast att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning </pre><pre> och på allmän och lika rösträtt. </pre><pre> Det är obestridligt i moderna demokratier att massmedierna spelar en </pre><pre> betydande roll för opinionsbildningen och därmed för möjligheterna </pre><pre> att förstärka och fördjupa demokratin. De grundläggande legala </pre><pre> förutsättningarna för mediernas möjligheter att verka under frihet i </pre><pre> Sverige har angetts i tryckfrihetsförordningen och </pre><pre> yttrandefrihetsgrundlagen. </pre><pre> Bland svenska massmedier har traditionellt dagspressen intagit en </pre><pre> särställning när det gäller nyhetsförmedling och i synnerhet </pre><pre> opinionsbildning. När utvecklingen på 1960-talet tydde på allvarliga </pre><pre> problem för dagstidningarna tillsattes den första statliga </pre><pre> pressutredningen. Uppgiften var att undersöka dagspressens ekonomiska </pre><pre> förutsättningar och att överväga om särskilda åtgärder borde vidtas </pre><pre> från statens sida för att vidmakthålla en fri opinionsbildning. </pre><pre> Utredningens förslag förverkligades inte, men därefter har </pre><pre> ytterligare fem statliga utredningar haft liknande uppdrag.1 Sedan </pre><pre> slutet av 1960-talet lämnar staten olika former av direkt presstöd, </pre><pre> framför allt till tidningar som har ett konkurrensmässigt underläge </pre><pre> till följd av låg spridning på utgivningsorten och som därmed är </pre><pre> mindre attraktiva på annonsmarknaden. Som en följd av de olika </pre><pre> utredningarna har presstödet reformerats vid flera tillfällen, senast </pre><pre> år 1990.2 Utöver direkt stöd åtnjuter dagstidningsbranschen sedan </pre><pre> länge även olika former av presspolitiskt motiverade indirekta </pre><pre> statliga förmåner. </pre><pre> De grundläggande motiven för presspolitiken slogs fast i mitten på </pre><pre> 1970-talet och har därefter inte utsatts för någon egentlig prövning. </pre><pre> Det var 1972 års pressutredning som lät analysera massmediernas </pre><pre> uppgifter i den svenska demokratin som grund för statsmakternas </pre><pre> handlande gentemot dagspressen. Med hänsyn till särdragen i den </pre><pre> svenska demokratin * den representativa karaktären och </pre><pre> organisationernas stora roll * var det enligt utredningen följande </pre><pre> fyra uppgifter som särskilt vilade på de samlade massmedierna: </pre><pre> "1. Massmedierna bör ge den information som är nödvändig för att </pre><pre> medborgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor. Även de </pre><pre> förtroendevalda bör genom massmedierna få löpande information om </pre><pre> enskildas och organisationers uppfattningar i politiska frågor. </pre><pre> 2. Massmedierna bör fristående eller som språkrör för organiserade </pre><pre> samhällsintressen kommentera skeendet i samhället. </pre><pre> 3. Massmedierna bör som allmänhetens företrädare granska den </pre><pre> verksamhet som utövas av de inflytelserika i samhället. </pre><pre> 4. Massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan </pre><pre> politiska, fackliga och andra ideella grupper i samhället."3 </pre><pre> Med stöd av undersökningar om pressens samhällsfunktioner pekade </pre><pre> utredningen på tidningarnas oersättliga betydelse för information, </pre><pre> granskning, kommentar och gruppkommunikation. Dagspressen fyllde </pre><pre> enligt utredningen även andra viktiga uppgifter men det var de ovan </pre><pre> anförda egenskaperna som i första hand ansågs motivera en aktiv </pre><pre> presspolitik. Riksdag och regering anslöt sig i allt väsentligt till </pre><pre> utredningens slutsatser i dessa delar. I presspolitiska </pre><pre> utredningsdirektiv, propositioner och riksdagsbeslut som följt </pre><pre> därefter har i huvudsak samma utgångspunkter fortsatt att gälla. </pre><pre> Det svenska samhället har emellertid förändrats på flera sätt sedan </pre><pre> 1960- och 1970-talet. I sin huvudrapport Demokrati och makt i Sverige </pre><pre> (SOU 1990:44) beskriver Maktutredningen förändringsprocesser som </pre><pre> pågår i hela den svenska samhällsorganisationen, även när det gäller </pre><pre> opinionsbildningen. Ekonomikommissionen har nyligen också behandlat </pre><pre> demokratin och opinionsbildningen i betänkandet Nya villkor för </pre><pre> ekonomi och politik (SOU 1993:16). </pre><pre> Det svenska massmedielandskapet </pre><pre> Situationen i det svenska massmedielandskapet är helt annorlunda i </pre><pre> dag än på 1960- och 1970-talet. Inte minst har de senaste årens </pre><pre> beslut av riksdag och regering i syfte att öka friheten på radio- och </pre><pre> TV-området öppnat nya möjligheter. </pre><pre> Utbudet av radio- och TV-kanaler är betydligt större. På </pre><pre> ljudradiosidan erbjuder den avgiftsfinansierade verksamheten fyra </pre><pre> riksradiokanaler, där det ingår en utbyggd regional radio. Därutöver </pre><pre> finns närradio samt en påbörjad utbyggnad av privata </pre><pre> lokalradiostationer. På TV-sidan finns utöver de båda rikstäckande </pre><pre> public servicekanalerna sedan hösten 1991 även en tredje marksänd </pre><pre> TV-kanal som i dag når ca 98 % av hushållen i landet, lokala </pre><pre> kabel-TV-sändningar samt satellitsända TV-kanaler. Nyligen har </pre><pre> regeringen också givit en särskild utredare i uppdrag att lägga fram </pre><pre> ett beslutsunderlag om de tekniska förutsättningarna för utökade </pre><pre> sändningar på TV-området. </pre><pre> En viktig förändring är naturligtvis att reklam inte längre är </pre><pre> förbehållen tryckta medier, utan numera är en möjlig </pre><pre> finansieringskälla även för flera typer av radio- och TV-sändningar. </pre><pre> Utvecklingen i den svenska dagstidningsbranschen har under de senaste </pre><pre> decennierna präglats av en hög grad av stabilitet. Trots </pre><pre> konjunktursvängningar och den turbulens som under senare år drabbat </pre><pre> branschen i form av konkurser och ägarbyten är det endast ett fåtal </pre><pre> dagstidningar som behövt upphöra med utgivningen sedan 1970-talet. </pre><pre> Statens presspolitiska åtgärder har otvivelaktigt haft stor betydelse </pre><pre> i det sammanhanget. Utan de statliga bidragen skulle flera av dagens </pre><pre> andratidningar knappast ha överlevt. Presstödet kan emellertid också </pre><pre> misstänkas för att ha minskat rationaliseringstrycket hos </pre><pre> tidningsföretagen och för att ha bidragit till den svaga nyetablering </pre><pre> som kännetecknar branschen. </pre><pre> Vid sidan av dagstidningarna omfattar den tryckta pressen i Sverige </pre><pre> för närvarande en bred flora av kulturtidskrifter, organisations- och </pre><pre> intressepress, facktidskrifter och veckopress. </pre><pre> Den politiska opinionsbildningen i massmedierna har också förändrats. </pre><pre> Vid tiden för den första pressutredningen var dagspressen det </pre><pre> dominerande massmediet som förmedlade ett politiskt budskap. </pre><pre> Samtidigt var tidningarna nära kopplade till partierna, och man </pre><pre> riktade sig ofta till egna medlemmar och sympatisörer. Debatterna </pre><pre> fördes mellan tidningarna, medan utrymmet för olika åsikter i en och </pre><pre> samma tidning var begränsat. I dag är läget annorlunda. Förutom att </pre><pre> det finns ett helt annat utbud av radio- och TV-kanaler, vilka också </pre><pre> är öppna för politisk debatt, så har dagstidningarna förändrats så </pre><pre> att utrymme ges för en mer blandad kör av åsikter. </pre><pre> Publikmätningar visar att svensken dagligen lägger ner i genomsnitt </pre><pre> fem och en halv timmar på massmedier och att radio och television </pre><pre> står för drygt två tredjedelar av denna tid. Samtidigt ligger </pre><pre> dagstidningsläsningen på en stadigt hög nivå. Över 90 % av </pre><pre> befolkningen i de läskunniga åldrarna läser en dagstidning någon gång </pre><pre> per vecka. Medievanorna skiljer sig dock mellan olika grupper av </pre><pre> befolkningen. Unga människor läser t.ex. dagstidningar i mindre grad </pre><pre> än medelålders och äldre. Även den andel av befolkningen som någon </pre><pre> gång själv medverkat i massmedierna genom att skriva en artikel eller </pre><pre> insändare varierar mellan olika samhällsgrupper. </pre><pre> Under senare år har en delvis ny ägarstruktur uppstått i </pre><pre> massmedielandskapet. Tydligast är förändringarna utomlands där stora </pre><pre> internationella företag bedriver verksamhet inom flera mediesektorer </pre><pre> i olika länder. Det här är en utveckling som i olika europeiska organ </pre><pre> har skapat en oro när det gäller konkurrensen på marknaden och </pre><pre> mångfalden i nyhetsförmedlingen. Flera länder har också infört olika </pre><pre> typer av lagstiftning mot mediekoncentration. Effektiviteten av en </pre><pre> sådan lagstiftning har dock ifrågasatts. </pre><pre> Dagspressens ekonomiska situation </pre><pre> Dagstidningsföretagen har under senare år fått anpassa sig till </pre><pre> delvis nya ekonomiska förutsättningar. Förutom den långvariga och </pre><pre> djupa lågkonjunkturen, med åtföljande kraftigt minskade </pre><pre> annonsvolymer, har konkurrensen ökat från andra massmedier om såväl </pre><pre> konsumenter som annonsörer. </pre><pre> Enligt rapporten Dagspressens ekonomi 1992 stod branschen totalt sett </pre><pre> stark år 1992. Höjda abonnemangspriser och rationaliseringar i </pre><pre> företagen uppges dittills ha kompenserat minskningen av </pre><pre> annonsintäkterna. Även de presspolitiskt intressanta </pre><pre> lågtäckningstidningarna har enligt rapporten, av delvis andra skäl, </pre><pre> kunnat förbättra sina resultat. Under senare delen av 1980-talet har </pre><pre> de svenska dagspressföretagen låtit upplagemarknaden svara för en </pre><pre> allt större andel av de totala intäkterna, och enligt en studie om </pre><pre> dagstidningars priselasticitet i betänkandet Vissa </pre><pre> mervärdeskattefrågor II (SOU 1993:75) är konsumenternas känslighet </pre><pre> för höjda abonnemangspriser mycket låg. </pre><pre> Dessa resultat har emellertid ifrågasatts. I den allmänna debatten </pre><pre> har det riktats kritik mot vad som anses vara en allt för ljus bild </pre><pre> av dagspressens situation. Det görs bl.a. gällande att förhållandena </pre><pre> på flera sätt har hunnit förändras till det sämre för </pre><pre> tidningsföretagen. Konkurrensen i medielandskapet ökar t.ex. i takt </pre><pre> med att de nya privata lokalradiostationerna får sändningstillstånd </pre><pre> och TV-reklamen tycks ha fått sitt genombrott i år. Vidare medför den </pre><pre> långvariga lågkonjunkturen att hushållen i större utsträckning börjar </pre><pre> dra in även på sina tidningsprenumerationer. Statistik från första </pre><pre> halvåret 1993 visar att upplagorna minskat med 4,2 % på vardagar. I </pre><pre> debatten hävdas också att rationaliseringsutrymmet numera i stort </pre><pre> sett är uttömt hos tidningsföretagen. </pre><pre> Distributionen av upplagorna står för en betydande del av </pre><pre> tidningsföretagens kostnader. Presstödsnämnden redogjorde hösten 1992 </pre><pre> i sin fördjupade anslagsframställning för en oroande utveckling med </pre><pre> risk för splittring i dagspressens samdistributionssystem. En </pre><pre> särskild sakkunnig har därefter på nämndens uppdrag studerat </pre><pre> utvecklingen av tidningsdistributionen i Skåne. </pre><pre> Presspolitiska åtgärder </pre><pre> Mot bakgrund av de uttalade motiven för en aktiv presspolitik har </pre><pre> målsättningen för statens presspolitiska åtgärder i tidigare </pre><pre> pressutredningar, propositioner och utskottsbetänkanden formulerats </pre><pre> som en strävan efter mångfald, konkurrens och valfrihet i </pre><pre> nyhetsförmedling och opinionsbildning. </pre><pre> Utöver det direkta presstödet har dagspressen sedan länge haft en </pre><pre> förmånlig skattebehandling jämfört med andra varor och tjänster, </pre><pre> vilket också i huvudsak har motiverats presspolitiskt. Även </pre><pre> bestämmelserna om samhällsannonsering har betydelse för dagspressens </pre><pre> ekonomiska villkor. </pre><pre> Direkt presstöd </pre><pre> Den dåvarande regeringens förslag i propositionen 1989/90:78 om </pre><pre> reformerat presstöd och riksdagens följande beslut innebar att det </pre><pre> direkta statliga stödet till dagspressen fr.o.m. den 1 juli 1990 </pre><pre> omfattar tre stödformer. Driftsstöd får lämnas till dagstidningar som </pre><pre> har låg hushållstäckning (andratidningar) på utgivningsorten. </pre><pre> Utvecklingsstöd inriktas på dagstidningar med svag ekonomi för att </pre><pre> stimulera strukturrationaliseringar i förpressledet och i </pre><pre> tryckeriledet. Distributionsstöd lämnas till dagstidningar som </pre><pre> samordnar sin distribution med någon eller några andra tidningar. </pre><pre> Under budgetåren 1990/91*1992/93 har reglerna för stöd enligt </pre><pre> presstödsförordningen (1990:524) med några mindre undantag varit </pre><pre> oförändrade. Under samma period har bidragsbeloppen i driftsstödet </pre><pre> legat på oförändrad nivå, medan anslaget till utvecklingsstöd och </pre><pre> bidragsbeloppen i distributionsstödet har minskats. </pre><pre> I sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1993/94 * 1995/96 </pre><pre> redovisar Presstödsnämnden resultat-, framtids- och resursanalyser </pre><pre> för de olika formerna av direkt presstöd. Regeringens överväganden </pre><pre> och slutsatser med anledning av nämndens framställning framgår av </pre><pre> budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 12). Riksdagen har inte </pre><pre> anfört några invändningar mot dessa. Beslutet innebär bl.a. att </pre><pre> reglerna ändrats för driftsstöd till tidningar på andra språk än </pre><pre> svenska fr.o.m. den 1 juli 1993 och att de olika presstödsanslagen </pre><pre> för budgetåret 1993/94 uppgår till sammanlagt ca 500 miljoner kronor. </pre><pre> Konstitutionsutskottet noterar i sitt betänkande (bet. 1992/93: KU27) </pre><pre> att man inom regeringskansliet överväger att företa en översyn av </pre><pre> dagspressens situation. Utskottet förutsätter att det angelägna </pre><pre> intresset av en rimlig mångfald i pressen gör att en sådan utredning </pre><pre> kommer till stånd, och då under parlamentarisk medverkan. </pre><pre> Befrielse från mervärdeskatt </pre><pre> Allmänna nyhetstidningar (dagstidningar) är sedan länge kvalificerat </pre><pre> undantagna från mervärdeskatt. Det innebär att dagstidningar inte </pre><pre> behöver ta ut någon moms vid sin upplageförsäljning. Samtidigt kan de </pre><pre> få tillbaka den moms som de betalat vid inköp av varor och tjänster. </pre><pre> Frågan om dagstidningarnas undantag från momsplikt har behandlats i </pre><pre> såväl presspolitiska som skattepolitiska sammanhang under de senaste </pre><pre> decennierna. </pre><pre> Dagstidningskommittén utgick i sitt betänkande Reformerat presstöd </pre><pre> (SOU 1988:48) från att dagspressen även fortsättningsvis skulle vara </pre><pre> befriad från mervärdeskatt. Kommittén för indirekta skatter föreslog </pre><pre> däremot i betänkandet Reformerad mervärdesskatt m.m. (SOU 1989:35) </pre><pre> att det rådande undantaget skulle slopas. Föredragande statsrådet i </pre><pre> den dåvarande regeringen ansåg i propositionen 1989/90:111 om </pre><pre> reformerad mervärdeskatt m.m., efter en samlad bedömning, att det </pre><pre> kvalificerade undantaget för allmänna nyhetstidningar skulle bestå. </pre><pre> Riksdagen delade regeringens uppfattning på den här punkten. </pre><pre> Nyligen har utredningen om vissa mervärdeskattefrågor i sitt </pre><pre> delbetänkande Vissa mervärdeskattefrågor II (SOU 1993:75) föreslagit </pre><pre> att det kvalificerade undantaget för allmänna nyhetstidningar upphör </pre><pre> och att en enhetlig skattesats på 12 % införs för allmänna </pre><pre> nyhetstidningar, andra periodiska publikationer och böcker. För de </pre><pre> båda sistnämnda kategorierna gäller f.n. den generella skattesatsen </pre><pre> på 25 %. Det är hänsynen till kravet på konkurrensneutralitet som </pre><pre> ligger till grund för förslaget. </pre><pre> Medlemsländerna i EG har beslutat harmonisera sina indirekta skatter. </pre><pre> Moms skall tas ut på alla varor och tjänster som inte är särskilt </pre><pre> undantagna i EG:s mervärdeskattedirektiv. Dagstidningar tillhör den </pre><pre> kategori av varor och tjänster som får beläggas med en reducerad </pre><pre> skattesats om lägst 5 %. För varor och tjänster som den 1 januari </pre><pre> 1991 hade en lägre skattesats är det möjligt för nuvarande </pre><pre> medlemsstater att behålla denna lägre nivå under en övergångsperiod </pre><pre> som sträcker sig t.o.m. år 1996. Bland medlemsstaterna varierar </pre><pre> mervärdeskatten på dagstidningar för närvarande mellan 0 % och </pre><pre> 12,5 %. </pre><pre> Reducerad reklamskatt </pre><pre> Reklamskatt skall betalas enligt lagen (1972:266) om skatt på </pre><pre> annonser och reklam. Den allmänna skattesatsen är 11 %. För reklam i </pre><pre> allmänna nyhetstidningar är skattesatsen däremot 4 % och för reklam i </pre><pre> radio och television betalas ingen skatt alls. Ett särskilt </pre><pre> grundavdrag minskar den skatt som erläggs. Riksskatteverket betalar </pre><pre> nämligen tillbaka till dagstidningar den del av skatten som belöper </pre><pre> på upp till 12 miljoner kronor av den årliga annonsomsättningen. </pre><pre> Detta innebär att dagstidningar som har en lägre omsättning i </pre><pre> praktiken inte betalar någon reklamskatt alls. För övrig press är </pre><pre> motsvarande gräns för återbetalning 6 miljoner kronor. Utgivning av </pre><pre> annonsblad etc. berättigar inte till återbetalning i det här </pre><pre> sammanhanget. </pre><pre> Budgetåret 1991/92 betalades totalt 907 miljoner kronor i </pre><pre> reklamskatt, varav dagspressen stod för 273 miljoner kronor. </pre><pre> De förhållanden att reklam i radio och TV inte beskattas alls och att </pre><pre> flertalet europeiska länder över huvud taget inte har punktskatter på </pre><pre> reklam talar för att den nuvarande reklamskatten kan behöva omprövas. </pre><pre> Samhällsannonsering </pre><pre> I förordningen (1981:977) om information genom dagspressannonsering </pre><pre> föreskrivs att annonsering skall ske i samtliga dagstidningar om </pre><pre> statliga myndigheter eller andra statliga organ använder </pre><pre> dagspressannonsering för sådan information om rättigheter och </pre><pre> skyldigheter som är avsedd att nå alla medborgare. Detta brukar </pre><pre> kallas totalitetsprincipen. </pre><pre> Lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m. </pre><pre> stadgar att myndigheter i de fall kungörande i ortstidning är </pre><pre> föreskrivet skall införa kungörelsen i alla lokala dagstidningar som </pre><pre> är spridda till minst 5 % av hushållen i orten. Denna omfattning av </pre><pre> annonseringen brukar kallas den breda principen. Presstödsnämnden ger </pre><pre> varje år ut en förteckning över dagstidningarnas spridning i olika </pre><pre> kommuner och län. </pre><pre> I departementspromemorian Vissa kungörandefrågor (Ds 1992:90) </pre><pre> föreslås att spridningskravet för införande av kungörelse i </pre><pre> ortstidning ändras från 5 till 10 % av hushållen i orten. Promemorian </pre><pre> har remissbehandlats. I proposition 1993/94:19 om vissa </pre><pre> kungörandefrågor anför föredraganden att hon för närvarande inte är </pre><pre> beredd att föra promemorians förslag på den här punkten vidare, bl.a. </pre><pre> med hänvisning till att hon vill avvakta vad som kan komma ut av den </pre><pre> utredning om den framtida presspolitiken som uppdraget enligt dessa </pre><pre> direktiv omfattar. </pre><pre> Vissa rapporter och utredningar </pre><pre> Det finns flera rapporter och utredningar som på olika sätt belyser </pre><pre> massmedielandskapet och de presspolitiska åtgärderna. Material som </pre><pre> därigenom redovisas bör underlätta kommitténs arbete. </pre><pre> Presstödsnämnden publicerar årligen analyser av dagspressens </pre><pre> ekonomiska förhållanden i rapportserien Dagspressrapport. Den senaste </pre><pre> studien publicerades i juli 1993 och avser år 1992. En </pre><pre> sammanställning av ägarförhållandena inom dagspressen gavs år 1991 ut </pre><pre> av Institutionen för Journalistik, Medier och Kommunikation vid </pre><pre> Stockholms universitet i samarbete med Presstödsnämnden. En </pre><pre> uppdaterad skrift publicerades år 1992. Nordiska </pre><pre> Dokumentationscentralen för Masskommunikationsforskning vid Göteborgs </pre><pre> universitet har nyligen publicerat en översikt över svenska </pre><pre> massmedier, Mediesverige 1993, med statistik och analyser. En </pre><pre> liknande rapport gavs ut även år 1991. </pre><pre> Statskontoret har till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi </pre><pre> överlämnat rapporten Presstödets effekter * en utvärdering (Ds </pre><pre> 1993:Ê20). Det statliga presstödet i Norge har granskats av </pre><pre> Dagspressutvalget i utredningen Mål och midler i pressepolitiken (NOU </pre><pre> 1992:14). Utredningens förslag har behandlats av det norska </pre><pre> Kulturdepartementet i St. meld. nr. 32 (1992-93) Media i tida. </pre><pre> Stortingets ställningstagande i Innst. S. nr. 223 (1992-93) innebär </pre><pre> vissa förändringar av det norska presstödet. </pre><pre> Presstödsnämnden lämnade i oktober 1992 till regeringen en särskild </pre><pre> rapport om behovet av regler för reduktion av stödbelopp i särskilda </pre><pre> fall. Rapporten har remissbehandlats. Vidare har Presstödsnämnden med </pre><pre> skrivelse den 14 september 1993 överlämnat en rapport om </pre><pre> utvecklingsstödets betydelse för dagstidningarnas ekonomi. </pre><pre> Den särskilde sakkunnige som på Presstödsnämndens uppdrag studerar </pre><pre> utvecklingen av tidningsdistributionen i Skåne har presenterat en </pre><pre> slutrapport för nämnden. Enligt regleringsbrevet för budgetåret </pre><pre> 1993/94 skall Presstödsnämnden utvärdera effekterna av </pre><pre> regelförändringen avseende tidningar på andra språk än svenska och </pre><pre> redovisa resultatet för regeringen senast den 1 september 1994. </pre><pre> Uppdraget </pre><pre> En kommitté med parlamentarisk medverkan bör undersöka behovet av </pre><pre> direkta och indirekta statliga stödåtgärder till dagspressen. </pre><pre> Utgångspunkten skall vara den nya massmediesituationen, de </pre><pre> utvecklingstendenser som kan iakttas och de krav det moderna </pre><pre> samhället och den svenska demokratin ställer. </pre><pre> Om kommittén anser att sådana stödbehov finns bör den med beaktande </pre><pre> av såväl massmediepolitiska som andra aspekter pröva hur </pre><pre> ändamålsenliga de nuvarande åtgärderna är och lämna förslag till </pre><pre> framtida statligt engagemang. </pre><pre> Förslagens ekonomiska effekter för staten skall redovisas. Kommittén </pre><pre> skall därvid utgå från att den samhällsekonomiska och den </pre><pre> statsfinansiella situationen över huvud taget erbjuder ett mycket </pre><pre> begränsat utrymme för statliga åtaganden. Kommittén skall även lämna </pre><pre> författningsförslag. </pre><pre> Som underlag för kommitténs ställningstaganden bör inledningsvis en </pre><pre> förutsättningslös och bred studie av de svenska massmedierna </pre><pre> genomföras. Studien bör utföras av en till kommittén knuten </pre><pre> expertgrupp med uppgift att analysera följande övergripande </pre><pre> frågeställningar: </pre><pre> * Vilken roll bör massmedierna som helhet spela i dagens svenska </pre><pre> demokrati och vilka uppgifter kan de därmed tillsammans fullgöra? </pre><pre> Expertgruppen bör här utgå från 1972 års pressutredning och dess </pre><pre> beskrivning av massmediernas politiska funktioner i det svenska </pre><pre> samhället på 1970-talet. Är det andra uppgifter som bör betonas på </pre><pre> 1990-talet i ljuset av såväl de allmänna samhälleliga förändringarna </pre><pre> som den snabbt föränderliga massmediestrukturen? </pre><pre> * Hur och i vilken grad bidrar enskilda massmedier som dagstidningar, </pre><pre> tidskrifter, radio och TV till att dessa gemensamma uppgifter </pre><pre> uppfylls? Som grund för att besvara denna fråga bör expertgruppen </pre><pre> genomföra en kartläggning av det svenska massmedielandskapet. </pre><pre> Särskild vikt bör därvid läggas vid utbudet av olika medieformer, </pre><pre> människors medievanor, konkurrensfrågor, mångfaldsaspekter, </pre><pre> ägarstrukturer och mediernas internationalisering. </pre><pre> * Vad händer med massmedielandskapet om hela eller delar av det </pre><pre> nuvarande systemet med direkta och indirekta statliga subventioner </pre><pre> till dagspressen tas bort? Såväl reklamskatten som momsbefrielsen kan </pre><pre> t.ex. komma att omprövas. Frågan är bl.a. hur dagspressens situation </pre><pre> påverkas, men också vad effekterna skulle bli för andra och </pre><pre> eventuellt nya medieformers möjligheter att hävda sig. </pre><pre> Kommittén bör samråda med den av regeringen nyligen tillsatta </pre><pre> utredningen om kulturpolitikens inriktning (Ku 1993:03) i den del av </pre><pre> kulturutredningens uppdrag (dir. 1993:24) som avser uppgiften att </pre><pre> analysera förhållandet mellan kulturpolitiken och utvecklingen inom </pre><pre> massmedierna. </pre><pre> För kommittén gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer </pre><pre> och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. </pre><pre> 1984:5), om beaktande av EG-aspekter (dir. 1988:43) samt om att </pre><pre> redovisa verksamhetens regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50). </pre><pre> Presstödsnämnden förutsätts i den omfattning kommittén önskar det </pre><pre> tillhandahålla det expertstöd som kommittén behöver för att kunna </pre><pre> fullgöra sitt uppdrag. </pre><pre> Expertgruppens analyser av det svenska massmedielandskapet bör </pre><pre> redovisas i ett delbetänkande senast den 31 maj 1994. </pre><pre> Kommittéuppdraget bör slutligt redovisas senast den 30 november 1994. </pre><pre> Hemställan </pre><pre> Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att </pre><pre> regeringen bemyndigar chefen för Kulturdepartementet </pre><pre> att tillkalla en kommitté med parlamentarisk medverkan omfattad av </pre><pre> kommittéförordningen (1976:119) bestående av högst 12 ledamöter med </pre><pre> uppdrag att utreda den framtida presspolitiken, </pre><pre> att utse en av ledamöterna till ordförande, </pre><pre> att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt </pre><pre> kommittén. </pre><pre> Vidare hemställer jag att regeringen beslutar </pre><pre> att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar </pre><pre> m.m. </pre><pre> Beslut </pre><pre> Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller </pre><pre> hennes hemställan. </pre><pre> (Kulturdepartementet) </pre><pre> 1 1963 års pressutredning (SOU 1965:22), 1967 års pressutredning (SOU </pre><pre> 1968:48), 1972 års pressutredning (SOU 1975:79), Fjärde </pre><pre> pressutredningen (SOU 1980:32), Femte pressutredningen (Ds U 1985:2) </pre><pre> och Dagstidningskommittén (SOU 1988:48). </pre><pre> 2 Prop. 1969:48, SU107, rskr. 251; Prop. 1971:27, bet. KU32, rskr. </pre><pre> 180; Prop. 1975/76:131, bet. KU46, rskr. 254; Prop. 1980/81:137, </pre><pre> bet. KU19, rskr. 289; Prop. 1989/90:78, bet. KU31, rskr. 302. </pre><pre> 3 SOU 1975:79 s. 292. Se även SOU 1975:78. </pre></div></div>