<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2888553</hangar_id>
 <dok_id>GHB1110</dok_id>
 <rm>1993</rm>
 <beteckning>110</beteckning>
 <typ>dir</typ>
 <subtyp></subtyp>
 <doktyp>dir</doktyp>
 <typrubrik>Kommittédirektiv 1993:110</typrubrik>
 <dokumentnamn>Kommittédirektiv</dokumentnamn>
 <debattnamn>Kommittédirektiv</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>N-dep</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>110</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-09-23 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2023-11-16 04:56:27</systemdatum>
 <publicerad>1993-09-23 00:00:00</publicerad>
 <titel>Översyn av lagstiftningen om pantlåneverksamhet</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status></status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>RKFTP</source>
 <sourceid>Dir. 1993:110</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GHB1110/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GHB1110</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GHB1110</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;div&gt;&lt;h2&gt;Översyn av lagstiftningen om pantlåneverksamhet&lt;/h2&gt;
&lt;style&gt;div.doctoc { padding: 10px;position: relative;width: 90%;border-bottom: #ccc 1px solid;border-top: #ccc 1px solid;font-size:85%;}&lt;/style&gt;&lt;div class="doctoc"&gt;&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;&lt;ul class="ultoc"&gt;&lt;/ul&gt;&lt;/div&gt;&lt;div&gt;
  Dir. 1993:110&lt;p&gt;&lt;a name="S1"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Beslut vid regeringssammanträde 1993-09-23&lt;p&gt;&lt;a name="S2"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Chefen för Näringsdepartementet, statsrådet P. Westerberg anför.&lt;p&gt;&lt;a name="S3"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Mitt förslag&lt;p&gt;&lt;a name="S4"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  En särskild utredare tillkallas för att överväga om pantlåneverksamheten
  även framdeles bör vara reglerad genom en särskild lag. Om utredaren
  finner att det även i fortsättningen finns behov av laglig reglering på
  området bör förslag om en sådan lag redovisas.&lt;p&gt;&lt;a name="S5"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Behovet av en översyn&lt;p&gt;&lt;a name="S6"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Regeringens avregleringsarbete är inriktat på en omprövning av offentliga
  regleringar som hämmar konkurrensen och som inte kan försvaras av andra
  samhälleliga intressen. Regler kan vara nödvändiga för att skydda liv,
  hälsa, säkerhet och miljön samt för att trygga ekonomiska intressen. Genom
  tydliga spelregler för företagen kan också effek-tivitetsvinster i
  ekonomin uppnås.&lt;p&gt;&lt;a name="S7"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I avregleringsarbetet ingår bl.a. att utmönstra regleringar vars sam-
  hällsekonomiska kostnader överstiger intäkterna samt att finna alternativa
  lösningar för statsmakternas styrning som inte stör marknadens funk-
  tionssätt. Vidare syftar arbetet till att hitta möjligheter till
  förenklingar i regelverket som gynnar såväl företag som konsumenter.&lt;p&gt;&lt;a name="S8"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Med pantlånerörelse avses enligt lagen (1949:722, ändrad senast 1991:983)
  om pantlånerörelse en lånerörelse som mottar lösören som pant. Det krävs
  tillstånd av länsstyrelsen, vars beslut kan överklagas hos regeringen, för
  att driva pantlåneverksamhet. Lagen kan sägas ha två syften, nämligen dels
  att skydda utsatta låntagare, dels att förebygga brottslighet.&lt;p&gt;&lt;a name="S9"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Tillstånd ges endast om länsstyrelsen anser att det finns ett behov av
  rörelsen. I första hand skall tillstånd ges till kommun, bolag eller
  ekonomisk förening som har till syfte att driva rörelsen på villkor som är
  förmånliga för låntagarna och som inte ger delägarna eller någon annan
  rätt att få del i vinsten. För att en enskild person skall få tillstånd
  att driva pantlånerörelse krävs att personen har gjort sig känd för
  redbarhet och ordentlighet samt i övrigt anses lämplig.&lt;p&gt;&lt;a name="S10"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Lagen innehåller ytterligare bestämmelser som direkt tar sikte på skyddet
  av pantsättaren. Det gäller bl.a. låneavgiftens storlek, utfärdandet av
  pantsedel, regler för inlösande av pant och pantens försäljning.&lt;p&gt;&lt;a name="S11"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Bland bestämmelserna som är till för att underlätta polisens arbete kan
  nämnas att den som vill pantsätta lösöre måste legitimera sig. Vidare är
  pantlånaren skyldig att föra s.k.pantbok och att bistå polismyndigheten på
  olika sätt.&lt;p&gt;&lt;a name="S12"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Länsstyrelsen meddelar föreskrifter för hur rörelsen skall bedrivas.&lt;p&gt;&lt;a name="S13"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utgångspunkter för översynen&lt;p&gt;&lt;a name="S14"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I förarbetena (prop. 1949:201) till den gällande lagen om pantlånerörelse
  framhölls att den yrkesmässiga pantlåneverksamheten fyllde en viktig
  uppgift på kreditväsendets område eftersom den för många var den enda till
  buds stående vägen att vinna en åtminstone tillfällig lättnad vid
  penningbrist. Även om en av utgångspunkterna var att näringsfriheten inte
  i onödan skulle inskränkas ansågs en reglering till skydd för låntagarna
  nödvändig. Pantlåneverksamheten är numera en etablerad företeelse på
  marknaden och det finns tecken på att den under senare tid har ökat i
  betydelse för konsumenterna på grund av hushållens ekonomiska situation.&lt;p&gt;&lt;a name="S15"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  De gällande bestämmelserna om pantlåneverksamhet trädde i kraft år 1950
  och endast förändringar av formell natur har vidtagits sedan dess.
  Samtidigt har under årens lopp ett antal andra bestämmelser införts som
  tillvaratar konsumenternas intressen. Jag kan som exempel nämna
  marknadsföringslagen (1975:1418), konsumentkreditlagen (1977:981), lagen
  om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på
  förmögenhetsrättens område (1976:185) och lagen om avtalsvillkor i
  konsumentförhållanden (1992:830). Härtill kommer att  förutsättningarna på
  marknaden ändrats väsentligt. Också synen på hur näringsrättsliga
  regleringar bör utformas är en annan idag. Bl.a. mot denna bakgrund kan
  ifrågasättas om det därutöver behövs bestämmelser som bl.a. berör vilka
  villkor som skall gälla mellan pantsättaren (konsumenten) och pantlånaren
  (näringsidkaren).&lt;p&gt;&lt;a name="S16"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Ett annat viktigt motiv bakom den nuvarande regleringen av pant-
  låneverksamhet är att förebygga tillgreppsbrottslighet. Denna typ av
  brottslighet är alltjämt ett stort problem.  Det har i olika sammanhang
  framhållits att den nuvarande lagen har en funktion att fylla när det
  gäller att spåra stöldgods och att den därigenom också torde kunna stävja
  avsättningen av sådant gods samt förebygga brott. Det kan i så fall finnas
  skäl som talar för att det även i framtiden behövs regler för bedrivande
  av pantlånerörelse. Samtidigt måste intresset av näringsfrihet och
  effektiv konkurrens beaktas. I den mån en reglering anses nödvändig när
  det gäller pantlånerörelse för att underlätta polisens brottsförebyggande
  och spanande arbete måste noggranna avvägningar göras så att regleringen
  inte blir mer omfattande och ingripande än skyddsintresset kräver.&lt;p&gt;&lt;a name="S17"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Vid en översyn av bestämmelserna om pantlånerörelse är det angeläget att
  ta del av överväganden som gjorts inför andra regleringar vars syfte är
  att minska möjligheterna att avsätta stöldgods samt underlätta polisens
  spaningsarbete. Därvid kan man få uppslag till lösningar samtidigt som det
  allmänna intresset av att likartad verksamhet i lagstiftningshänseende
  behandlas på samma sätt kan tillgodoses. Jag vill i detta sammanhang
  särskilt fästa uppmärksamheten på att den gällande lagen om pant-
  lånerörelse innehåller moment som bör utmönstras ur lagen. Jag tänker då
  på den behovsprövning som görs och som jag anser vara helt oförenlig med
  regeringens syn på näringsfriheten. Lagen framstår också som alltför
  reglerande i detalj.&lt;p&gt;&lt;a name="S18"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Vid en genomgripande förändring av regelverket är det också naturligt att
  pröva hur myndighetstillsynen bör organiseras. Härvid bör möjlig-heterna
  till decentralisering av beslutsnivåer tillvaratas.&lt;p&gt;&lt;a name="S19"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Mot bakgrund av vad jag har anfört anser jag att en särskild utredare bör
  tillkallas för att göra en översyn av lagstiftningen om
  pantlåneverksamhet.&lt;p&gt;&lt;a name="S20"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Uppdraget&lt;p&gt;&lt;a name="S21"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredaren bör överväga om pantlåneverksamheten även framdeles bör vara
  reglerad genom en särskild lagstiftning.&lt;p&gt;&lt;a name="S22"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Som utgångspunkt för övervägandena bör en beskrivning göras av
  pantlåneverksamhetens omfattning och branschens struktur.&lt;p&gt;&lt;a name="S23"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredaren bör värdera behovet av en särskild reglering av pant-
  låneverksamheten för att dels skydda konsumenterna, dels stävja brotts-
  lighet och underlätta polisens arbete. I detta sammanhang bör belysas i
  vad mån det finns andra lagar som på ett ändamålsenligt sätt tar till vara
  samma skyddsintressen som lagen om pantlånerörelse. Utredaren bör
  observera att konsumentkreditlagen (1992:830) innehåller ett undantag för
  pantlåne-verksamhet (1 § tredje stycket; jmfr prop. 1991/92:83 s. 97). Det
  bör ana-lyseras vilka konsekvenser utredarens förslag i fråga om
  pantlåneverk-samhet bör få för regleringen av konsumentkrediter.&lt;p&gt;&lt;a name="S24"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I den mån utredaren kommer fram till att en fortsatt reglering är påkallad
  bör förslag till lagregler läggas fram.&lt;p&gt;&lt;a name="S25"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  I uppdraget bör även ingå att pröva hur myndighetstillsynen bör
  organiseras. Möjligheter till decentralisering av beslutsnivåer bör därvid
  tas tillvara.&lt;p&gt;&lt;a name="S26"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 31 mars
  1994.&lt;p&gt;&lt;a name="S27"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Hemställan&lt;p&gt;&lt;a name="S28"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
  bemyndigar chefen för Näringsdepartementet&lt;p&gt;&lt;a name="S29"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen
  (1976:119) - med uppdrag att göra en översyn av lagstiftningen om
  pantlåneverksamheten&lt;p&gt;&lt;a name="S30"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
  kommittén.&lt;p&gt;&lt;a name="S31"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
  belasta tolfte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.&lt;p&gt;&lt;a name="S32"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Beslut&lt;p&gt;&lt;a name="S33"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;

  Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans
  hemställan.&lt;p&gt;&lt;a name="S34"&gt;&lt;/a&gt;&lt;/p&gt;&lt;pre&gt;                                               (Näringsdepartementet)&lt;/pre&gt;&lt;/div&gt;&lt;/div&gt;</html>
</dokument>
</dokumentstatus>