<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2253606</hangar_id>
 <dok_id>GH0397</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>97</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:97</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>97</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-11-25 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:48:00</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ansökningsförfarandet enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0397/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0397</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH0397</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1993/94:97&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ansökningsförfarandet enligt lagen (1988:870)&lt;br&gt;om vård av missbrukare i vissa fall&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0397/prop_199394__97-1.png" style="width:40pt;height:32pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0397/prop_199394__97-2.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 25 november 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bo Könberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att lagen (1988:870) om vård av missbrukare i&lt;br&gt;vissa fall (LVM) ändras på så sätt att kommunerna tar över länsstyrel-&lt;br&gt;sernas nuvarande uppgifter i enskilda ärenden om beredande av vård&lt;br&gt;enligt LVM. En följdändring föreslås i brottsbalken. Lagändringarna&lt;br&gt;föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 97&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut ......................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext..................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen om vård av miss-&lt;br&gt;brukare i vissa fall .......................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i brottsbalken .........8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning.....................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund ............................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande ordning&amp;nbsp;&amp;nbsp;......................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ansvaret för att utreda och aktualisera frågan om tvångsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för vuxna missbrukare ....................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader............................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande............................. 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering&amp;nbsp;&amp;nbsp;.......................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen om vård av miss-&lt;br&gt;brukare i vissa fall ...................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;Förslaget till&amp;nbsp;lag om ändring i brottsbalken ....... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av betänkandet ..............21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Remissammanställning....................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag ................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande ......................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 november 1993 33&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa&lt;br&gt;fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare&lt;br&gt;i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:870) om vård av miss-&lt;br&gt;brukare i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 14 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 8 § skall betecknas 10 §, nuvarande 9 § betecknas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § och nuvarande 10 § betecknas 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 och 7 §§, de nya 8-10 §§ samt 11, 13, 15, 38, 44, 45 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter som i sin verk-&lt;br&gt;samhet regelbundet kommer i&lt;br&gt;kontakt med missbrukare är skyl-&lt;br&gt;diga att anmäla till länsstyrelsen&lt;br&gt;om de får kännedom om att någon&lt;br&gt;kan antas vara i behov av vård&lt;br&gt;enligt denna lag. Detta skall dock&lt;br&gt;inte gälla myndigheter inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården i vidare&lt;br&gt;mån än som följer av andra styck-&lt;br&gt;et.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkare skall göra anmälan till&lt;br&gt;länsstyrelsen, om han i sin verk-&lt;br&gt;samhet kommer i kontakt med&lt;br&gt;någon som kan antas vara i behov&lt;br&gt;av vård enligt denna lag och han&lt;br&gt;bedömer att denne inte kan be-&lt;br&gt;redas tillfredsställande vård eller&lt;br&gt;behandling genom läkarens egen&lt;br&gt;försorg eller i övrigt inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter som i sin verk-&lt;br&gt;samhet regelbundet kommer i&lt;br&gt;kontakt med missbrukare är skyl-&lt;br&gt;diga att anmäla till socialnämnden&lt;br&gt;om de får kännedom om att någon&lt;br&gt;kan antas vara i behov av vård&lt;br&gt;enligt denna lag. Detta skall dock&lt;br&gt;inte gälla myndigheter inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården i vidare&lt;br&gt;mån än som följer av andra styck-&lt;br&gt;et.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkare skall göra anmälan till&lt;br&gt;socialnämnden, om han i sin&lt;br&gt;verksamhet kommer i kontakt&lt;br&gt;med någon som kan antas vara i&lt;br&gt;behov av omedelbart omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 13 § eller vård&lt;br&gt;enligt denna lag och han bedömer&lt;br&gt;att denne inte kan beredas till-&lt;br&gt;fredsställande vård eller behand-&lt;br&gt;ling genom läkarens egen försorg&lt;br&gt;eller i övrigt inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall inleda ut-&lt;br&gt;redning, när den genom anmälan&lt;br&gt;enligt 6 § eller på något annat sätt&lt;br&gt;har fått kännedom om att det kan&lt;br&gt;finnas skäl att bereda någon&lt;br&gt;tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter som avses i 6 §&lt;br&gt;första stycket är skyldiga att&lt;br&gt;lämna länsstyrelsen alla uppgifter&lt;br&gt;som kan vara av betydelse för en&lt;br&gt;sådan utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(9 §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall i samband&lt;br&gt;med att redogörelsen enligt 8 §&lt;br&gt;upprättas utse en tjänsteman hos&lt;br&gt;nämnden som skall svara för&lt;br&gt;kontakterna med missbrukaren&lt;br&gt;och med olika vårdgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(10 §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När utredningen har inletts skall&lt;br&gt;länsstyrelsen, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart obehövligt, besluta om&lt;br&gt;läkarundersökning av missbruka-&lt;br&gt;ren samt utse en läkare för un-&lt;br&gt;dersökningen. Läkaren skall i ett&lt;br&gt;intyg ange missbrukarens aktuella&lt;br&gt;hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(8 §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en fråga uppkommit om att&lt;br&gt;bereda en missbrukare tvångsvård&lt;br&gt;skall socialnämnden lämna läns-&lt;br&gt;styrelsen en redogörelse för miss-&lt;br&gt;brukarens förhållanden samt för&lt;br&gt;tidigare vidtagna och för plane-&lt;br&gt;rade åtgärder. Socialnämnden&lt;br&gt;skall också ange i vilket hem&lt;br&gt;intagning kan ske och vilken vård&lt;br&gt;utanför hemmet som planeras, om&lt;br&gt;intagning sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser länsstyrelsen efter ut-&lt;br&gt;redning att det finns skäl att be-&lt;br&gt;reda någon tvångsvård, skall&lt;br&gt;länsstyrelsen ansöka om sådan&lt;br&gt;vård hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansökan skall fogas de&lt;br&gt;uppgifter socialnämnden lämnat&lt;br&gt;enligt 8 § och, om det inte möter&lt;br&gt;synnerligt hinder, ett läkarintyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall inleda&lt;br&gt;utredning, när den genom an-&lt;br&gt;mälan enligt 6 § eller på något&lt;br&gt;annat sätt har fått kännedom om&lt;br&gt;att det kan finnas skäl att bereda&lt;br&gt;någon tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter som avses i 6 §&lt;br&gt;första stycket är skyldiga att&lt;br&gt;lämna socialnämnden alla upp-&lt;br&gt;gifter som kan vara av betydelse&lt;br&gt;för en sådan utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall i samband&lt;br&gt;med att utredningen inleds utse en&lt;br&gt;tjänsteman hos nämnden som skall&lt;br&gt;svara för kontakterna med miss-&lt;br&gt;brukaren och med olika vård-&lt;br&gt;givare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När utredningen har inletts skall&lt;br&gt;socialnämnden, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart obehövligt, besluta om&lt;br&gt;läkarundersökning av missbruka-&lt;br&gt;ren samt utse en läkare för un-&lt;br&gt;dersökningen. Läkaren skall i ett&lt;br&gt;intyg ange missbrukarens aktuella&lt;br&gt;hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av socialnämndens utredning skall&lt;br&gt;framgå missbrukarens förhållan-&lt;br&gt;den samt tidigare vidtagna och&lt;br&gt;planerade åtgärder. Av utred-&lt;br&gt;ningen skall också framgå i vilket&lt;br&gt;hem intagning kan ske och vilken&lt;br&gt;vård utanför hemmet som plane-&lt;br&gt;ras, om intagning sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser socialnämnden efter&lt;br&gt;utredning att det finns skäl att&lt;br&gt;bereda någon tvångsvård, skall&lt;br&gt;nämnden ansöka om sådan vård&lt;br&gt;hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansökan skall fogas den&lt;br&gt;utredning nämnden gjort och, om&lt;br&gt;det inte möter synnerligt hinder,&lt;br&gt;ett läkarintyg om missbrukarens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om missbrukarens aktuella hälso- aktuella hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ansökan inte innehåller läkarintyg eller om det behövs av något&lt;br&gt;annat skäl, får rätten besluta om läkarundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden eller polismyndigheten får besluta att en missbrukare&lt;br&gt;omedelbart skall omhändertas, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är sannolikt att han kan beredas vård med stöd av denna lag,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. rättens beslut om vård inte kan avvaktas på grund av att han kan&lt;br&gt;antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat, om han inte får omedel-&lt;br&gt;bar vård, eller på grund av att det föreligger en överhängande risk för&lt;br&gt;att han till följd av sitt tillstånd kommer att allvarligt skada sig själv&lt;br&gt;eller någon närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan socialnämndens beslut om omhändertagande inte avvaktas, får&lt;br&gt;beslut om omhändertagande fattas av nämndens ordförande eller någon&lt;br&gt;annan ledamot som nämnden har förordnat. Beslutet skall anmälas vid&lt;br&gt;nämndens nästa sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När länsstyrelsen har ansökt om När socialnämnden har ansökt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvångsvård, får även rätten besluta&lt;br&gt;att missbrukaren omedelbart skall&lt;br&gt;omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har socialnämnden eller polis-&lt;br&gt;myndigheten beslutat om omedel-&lt;br&gt;bart omhändertagande, skall&lt;br&gt;beslutet genast underställas läns-&lt;br&gt;rätten eller, om beslutet har fattats&lt;br&gt;efter det att länsstyrelsen har&lt;br&gt;ansökt om tvångsvård, den rätt&lt;br&gt;som prövar frågan om vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall genast un-&lt;br&gt;derrättas om beslutet. Har polis-&lt;br&gt;myndigheten fattat beslutet, skall&lt;br&gt;myndigheten genast underrätta&lt;br&gt;socialnämnden om sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om beredande av tvångs-&lt;br&gt;vård, där omhändertagande har&lt;br&gt;beslutats enligt 13 § första eller&lt;br&gt;andra stycket, skall länsrätten ta&lt;br&gt;upp målet till avgörande inom en&lt;br&gt;vecka från den dag då ansökan&lt;br&gt;om vård kom in eller, om beslutet&lt;br&gt;om omhändertagande har fattats&lt;br&gt;efter det att länsstyrelsen har&lt;br&gt;ansökt om vård, inom en vecka&lt;br&gt;från den dag då underställningen&lt;br&gt;skedde. Om ett beslut om omedel-&lt;br&gt;bart omhändertagande inte är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om tvångsvård, får även rätten&lt;br&gt;besluta att missbrukaren omedel-&lt;br&gt;bart skall omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har socialnämnden eller polis-&lt;br&gt;myndigheten beslutat om omedel-&lt;br&gt;bart omhändertagande, skall&lt;br&gt;beslutet genast underställas läns-&lt;br&gt;rätten eller, om beslutet har fattats&lt;br&gt;efter det att nämnden har ansökt&lt;br&gt;om tvångsvård, den rätt som&lt;br&gt;prövar frågan om vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har polismyndigheten fattat&lt;br&gt;beslutet, skall myndigheten genast&lt;br&gt;underrätta socialnämnden om sitt&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om beredande av tvångs-&lt;br&gt;vård, där omhändertagande har&lt;br&gt;beslutats enligt 13 § första eller&lt;br&gt;andra stycket, skall länsrätten ta&lt;br&gt;upp målet till avgörande inom en&lt;br&gt;vecka från den dag då ansökan&lt;br&gt;om vård kom in eller, om beslutet&lt;br&gt;om omhändertagande har fattats&lt;br&gt;efter det att socialnämnden har&lt;br&gt;ansökt om vård, inom en vecka&lt;br&gt;från den dag då underställningen&lt;br&gt;skedde. Om ett beslut om omedel-&lt;br&gt;bart omhändertagande inte är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställt när det underställs eller&lt;br&gt;om länsrätten har beslutat om&lt;br&gt;omedelbart omhändertagande&lt;br&gt;enligt 13 § tredje stycket, skall&lt;br&gt;målet tas upp till avgörande inom&lt;br&gt;en vecka från den dag då beslutet&lt;br&gt;verkställdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställt när det underställs eller&lt;br&gt;om länsrätten har beslutat om&lt;br&gt;omedelbart omhändertagande&lt;br&gt;enligt 13 § tredje stycket, skall&lt;br&gt;målet tas upp till avgörande inom&lt;br&gt;en vecka från den dag då beslutet&lt;br&gt;verkställdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten får förlänga dessa tider, om det behövs ytterligare utred-&lt;br&gt;ning eller om någon annan särskild omständighet gör det nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av den som förestår vården vid ett LVM-hem får överklagas av&lt;br&gt;den enskilde hos länsrätten, om beslutet avser överflyttning enligt 25 §,&lt;br&gt;avslag på begäran om utskrivning eller förstörande eller försäljning av&lt;br&gt;egendom enligt 36 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt denna lag av den som förestår vården vid ett&lt;br&gt;LVM-hem får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om läkarundersökning&lt;br&gt;enligt 10 § eller 11 § tredje styck-&lt;br&gt;et får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om läkarundersökning&lt;br&gt;enligt 9 § eller 11 § tredje stycket&lt;br&gt;får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om omhändertagande enligt 13 § första eller andra stycket får&lt;br&gt;inte överklagas. Överklagande av rättens beslut om omhändertagande&lt;br&gt;enligt 13 § tredje stycket är inte inskränkt till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;br&gt;Polismyndigheten skall lämna&lt;br&gt;biträde för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på begäran av länsstyrelsen&lt;br&gt;eller rätten föra en missbrukare&lt;br&gt;till en beslutad läkarundersökning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten skall lämna&lt;br&gt;biträde för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på begäran av socialnämnden&lt;br&gt;eller rätten föra en missbrukare&lt;br&gt;till en beslutad läkarundersökning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. på begäran av socialnämnden föra den som skall beredas vård eller&lt;br&gt;som är omedelbart omhändertagen enligt denna lag till ett LVM-hem&lt;br&gt;eller sjukhus,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. på begäran av chefsöverläkaren i fall som avses i 24 § tredje styck-&lt;br&gt;et föra den som skall beredas vård eller som är omdelbart omhänder-&lt;br&gt;tagen enligt denna lag till ett LVM-hem, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. på begäran av den som förestår vården vid ett LVM-hem efter-&lt;br&gt;forska, hämta eller förflytta någon som skall tas in i hemmet eller som&lt;br&gt;vårdas där med stöd av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialnämnden avses i denna lag socialnämnden i den kommun&lt;br&gt;som enligt 3 § socialtjänstlagen (1980:620) har ansvaret för att den&lt;br&gt;enskilde får det stöd och den hjälp som han behöver. Att överflyttning&lt;br&gt;av ärenden till en annan socialnämnd kan ske i vissa fall framgår av&lt;br&gt;72 § socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med länsstyrelsen avses i denna&lt;br&gt;lag länsstyrelsen i det län, inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:606.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilket den ansvariga kommunen är&lt;br&gt;belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om tvångsvård enligt 5 §&lt;br&gt;och med anledning av omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 13 &amp;nbsp;§ fattas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länsrätten i det län som anges i&lt;br&gt;andra stycket. Den länsrätt som&lt;br&gt;meddelade beslutet om vård be-&lt;br&gt;slutar också i frågor som avses i&lt;br&gt;44 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om tvångsvård enligt 5 §&lt;br&gt;och med anledning av omhänder-&lt;br&gt;tagande enligt 13 § fattas av&lt;br&gt;länsrätten i det län där den an-&lt;br&gt;svariga kommunen är belägen.&lt;br&gt;Den länsrätt som meddelade&lt;br&gt;beslutet om vård beslutar också i&lt;br&gt;frågor som avses i 44 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om ett ärende som har anhängiggjorts hos länsrätten före den 1 juli&lt;br&gt;1994 inte har avgjorts slutligt vid lagens ikraftträdande tillämpas äldre&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 31 kap. 2 § och 38 kap. 2 § brottsbalken&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan den som har begått en&lt;br&gt;brottslig gärning bli föremål för&lt;br&gt;vård enligt lagen (1988:870) om&lt;br&gt;vård av missbrukare i vissa fall&lt;br&gt;får rätten överlämna åt länsstyrel-&lt;br&gt;sen eller, i fråga om den som&lt;br&gt;redan är intagen i ett hem där&lt;br&gt;sådan vård meddelas, åt styrelsen&lt;br&gt;för hemmet att föranstalta om&lt;br&gt;behövlig vård. Innan rätten be-&lt;br&gt;slutar om överlämnande skall&lt;br&gt;länsstyrelsen eller styrelsen höras.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan den som har begått en&lt;br&gt;brottslig gärning bli föremål för&lt;br&gt;vård enligt lagen (1988:870) om&lt;br&gt;vård av missbrukare i vissa fall&lt;br&gt;får rätten överlämna åt social-&lt;br&gt;nämnden eller, i fråga om den&lt;br&gt;som redan är intagen i ett hem&lt;br&gt;där sådan vård meddelas, åt&lt;br&gt;styrelsen för hemmet att för-&lt;br&gt;anstalta om behövlig vård. Innan&lt;br&gt;rätten beslutar om överlämnande&lt;br&gt;skall socialnämnden eller styrel-&lt;br&gt;sen höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är för brottet stadgat strängare straff än fängelse i ett år, får över-&lt;br&gt;lämnande enligt första stycket ske endast om det föreligger särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har domstol med stöd av 31 kap. 1 § överlämnat någon till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten men finnes därefter att vården ej kan genomföras med den&lt;br&gt;dömdes samtycke eller, vid prövning i därför stadgad ordning, att i lag&lt;br&gt;angivna förutsättningar brister för vård av det slag som socialnämnd i&lt;br&gt;yttrande till domstolen förklarat sig ämna anordna, äger efter ansökan&lt;br&gt;av åklagare den rätt som först dömt i målet undanröja förordnandet om&lt;br&gt;överlämnande till vård och döma till annan påföljd för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu har sagts gäller på mot-&lt;br&gt;svarande sätt när domstolen har&lt;br&gt;överlämnat någon till vård med&lt;br&gt;stöd av 31 kap. 2 § och den vård&lt;br&gt;som länsstyrelsen i yttrande till&lt;br&gt;domstolen har förklarat sig ämna&lt;br&gt;föranstalta om visar sig inte kunna&lt;br&gt;anordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu har sagts gäller på mot-&lt;br&gt;svarande sätt när domstolen har&lt;br&gt;överlämnat någon till vård med&lt;br&gt;stöd av 31 kap. 2 § och den vård&lt;br&gt;som socialnämnden i yttrande till&lt;br&gt;domstolen har förklarat sig ämna&lt;br&gt;föranstalta om visar sig inte kunna&lt;br&gt;anordnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Vad i 38 kap. 2 § andra stycket i dess nya lydelse sägs om yttrande&lt;br&gt;av socialnämnden skall även avse yttrande som före den 1 juli 1994&lt;br&gt;avgivits av länsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1483.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:1253.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 27 maj 1992 att en särskild utredare skulle&lt;br&gt;tillkallas för att göra en analys av förutsättningarna för och konsekven-&lt;br&gt;serna av att tillståndsgivningen enligt lagen (1977:293) om handel med&lt;br&gt;drycker (LHD) överförs till kommunerna. Utredaren skulle vidare&lt;br&gt;utreda om socialnämnderna skulle få det fulla ansvaret för utredning och&lt;br&gt;ansökan om vård enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i&lt;br&gt;vissa fall (LVM).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Kommunernas roll på alkoholområdet och inom miss-&lt;br&gt;brukarvården (SOU 1993:31) har utredaren lämnat förslag om att från&lt;br&gt;länsstyrelsen till respektive kommun överföra ansvaret för dels till-&lt;br&gt;ståndsgivning enligt LHD, dels ansvaret för utredning och ansökan om&lt;br&gt;vård enligt LVM. I propositionen behandlas dock enbart utredarens för-&lt;br&gt;slag till ändring i LVM. Betänkandet har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommittédirektivet (Dir. 1992:68) angavs i fråga om LVM bl.a.&lt;br&gt;följande. Ett starkt skäl för en förändring av nuvarande ordning är att&lt;br&gt;socialnämnderna redan i dag har att genomföra stora delar av utred-&lt;br&gt;ningsarbetet och att det är socialnämnderna som skall svara för det&lt;br&gt;fortsatta vårdarbetet när länsrätten har fattat beslut om ett onhänder-&lt;br&gt;tagande. I denna situation kan länsstyrelsens roll bli oklar och uppenbar&lt;br&gt;risk finns att befintliga utredningsresurser används ineffektivt. Från&lt;br&gt;olika håll har hävdats att länsstyrelsens roll borde begränsas till dels en&lt;br&gt;tillsynsfunktion gentemot kommunerna, dels en expertroll i förhållande&lt;br&gt;till länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattning av utredningens förslag när det gäller LVM finns&lt;br&gt;i bilaga 1. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställ-&lt;br&gt;ning av remissyttrandena i denna del finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 21 oktober 1993 att inhämta Lagrådets yttran-&lt;br&gt;de över de lagförslag som finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Efter lagrådsgranskningen&lt;br&gt;har vissa redaktionella ändringar gjorts i förhållande till det remitterade&lt;br&gt;förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare&lt;br&gt;i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att lagrådsremissen överlämnats har observerats att en följd-&lt;br&gt;ändring också bör göras i 38 kap. 2 § brottsbalken. Ett tillägg till för-&lt;br&gt;slaget till lag om ändring i brottsbalken görs därför. Det lagförslag som&lt;br&gt;tillkommit faller under Lagrådets granskningsområde. Förslagets be-&lt;br&gt;skaffenhet är dock av sådan art att Lagrådets yttrande inte behöver&lt;br&gt;inhämtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till utredningens uppdrag är i första hand den rådande&lt;br&gt;arbetssituationen vid länsstyrelserna, vilken gjort det svårt eller omöjligt&lt;br&gt;för länsstyrelserna att fullgöra sin uppgift som regional tillsyns- och&lt;br&gt;expertmyndighet inom bl.a. det sociala vårdområdet. Frågan har därför&lt;br&gt;väckts om att avlasta länsstyrelserna vissa ärendegrupper. LVM-ärenden&lt;br&gt;har härvid uppmärksammats. De har ett direkt samband med de upp-&lt;br&gt;gifter som redan åvilar kommunerna och kan på ett naturligt sätt infogas&lt;br&gt;i kommunernas övriga verksamhet. Samtidigt kan vissa rationaliserings-&lt;br&gt;vinster göras om kommunerna tar över de uppgifter som för närvarande&lt;br&gt;åvilar länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande LVM från år 1988 föregicks av en äldre lag från år 1981&lt;br&gt;(1981:1243). Enligt den äldre LVM hade länsstyrelsen hela ansvaret för&lt;br&gt;utredning och ansökan om tvångsvård av missbrukare. I betänkandet&lt;br&gt;Missbrukarna Socialtjänsten Tvånget (SOU 1987:22) föreslog emellertid&lt;br&gt;den s.k. socialberedningen att socialnämnderna skulle få ett större an-&lt;br&gt;svar för själva utredningsarbetet, men att länsstyrelserna fortfarande&lt;br&gt;skulle ha huvudansvaret för utredning och ansökan om vård enligt&lt;br&gt;LVM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialberedningens förslag fick ett blandat mottagande. Ett flertal&lt;br&gt;remissinstanser tillstyrkte beredningens förslag eller ville behålla den&lt;br&gt;dåvarande ordningen. Andra remissinstanser avstyrkte beredningens&lt;br&gt;förslag och ville ge socialnämnderna hela ansvaret för utredning och&lt;br&gt;ansökan om vård enligt LVM. Riksdagen beslutade i enlighet med&lt;br&gt;regeringens proposition (prop. 1987/88:147, bet. 1987/88:SoU25, rskr.&lt;br&gt;1987/88:382) att länsstyrelsen skulle behålla ansvaret för utredning och&lt;br&gt;ansökan men att socialnämnden skulle anlitas för själva utrednings-&lt;br&gt;arbetet. I samband med riksdagsbehandlingen reserverade sig de borger-&lt;br&gt;liga partierna mot förslaget och föreslog i stället att socialnämnderna&lt;br&gt;skulle ges det fulla ansvaret för utredning och ansökan enligt LVM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har således funnits olika uppfattningar om länsstyrelsens roll när&lt;br&gt;det gäller handläggningen av LVM-ärenden. Diskussionen är inte ny.&lt;br&gt;Redan i samband med att nykterhetsvårdslagen avskaffades och ersattes&lt;br&gt;av socialtjänstlagen och den äldre LVM förekom olika meningar om&lt;br&gt;vem som skulle ha ansvaret för eventuell tvångsvård av missbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skäl till att behålla ansvaret för utredning och ansökan hos läns-&lt;br&gt;styrelsen har varit att skapa förutsättningar för en enhetlig bedömning&lt;br&gt;av vårdbehovet i LVM-ärenden. Det har bl.a. anförts att det kan före-&lt;br&gt;ligga skilda bedömningar om behovet av LVM-vård i enskilda fall och&lt;br&gt;att det därför kan finnas skäl att en instans som är fristående från&lt;br&gt;socialtjänsten prövar frågan. Häremot har anförts att socialnämnderna i&lt;br&gt;praktiken genomför stora delar av utredningsarbetet och att de också&lt;br&gt;ansvarar för de fortsatta vårdinsatserna bortsett från själva tvångs-&lt;br&gt;vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian Länsstyrelsernas sociala funktioner (Ds&lt;br&gt;1989:9) angavs att länsstyrelserna på grund av resursbrist haft svårt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fullgöra sina tillsynsuppgifier på det sociala området. Behovet av en&lt;br&gt;översyn av bl.a. ansökningsförfarandet i LVM-ärenden framhölls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret konstaterade i promemorian Länsstyrelsens sociala funk-&lt;br&gt;tion - resursbehov (PM 1990-08-14) att om länsstyrelserna skall kunna&lt;br&gt;fullgöra sina tillsynsuppgifier i framtiden måste antingen betydande&lt;br&gt;resurstillskott anslås eller andra åtgärder vidtas för att frigöra resurser&lt;br&gt;där. Statskontoret ansåg det möjligt att genomföra lagändringar som&lt;br&gt;skulle frigöra resurser så att tillsynsarbetet skulle klaras inom ramen för&lt;br&gt;den befintliga organisationen. Statskontoret föreslog därför bl.a. att&lt;br&gt;handläggning av ärenden enligt LVM skulle överföras till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Nuvarande ordning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstlagen (1980:620) (SoL) är den lag som i första hand reglerar&lt;br&gt;socialnämndens arbete med missbrukare. LVM är ett komplement till&lt;br&gt;SoL och reglerar de situationer då frivillig vård bedöms vara otillräcklig&lt;br&gt;och då tvångsmässig vård enligt annan lagstiftning inte är påkallad. En&lt;br&gt;förutsättning för tvångsvård är att missbrukaren är i behov av vård till&lt;br&gt;följd av ett fortgående missbruk. Härutöver krävs att missbrukaren till&lt;br&gt;följd av missbruket antingen utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för&lt;br&gt;allvarlig fara, löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller kan&lt;br&gt;befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behandlingen under LVM-vården har som syfte att omedelbart avbryta&lt;br&gt;missbruket men den skall även inriktas på motivation för fortsatt fri-&lt;br&gt;villig vård. Meningen är att tvångsvården skall upphöra när tvånget inte&lt;br&gt;längre är nödvändigt för att ge den enskilde den vård eller det stöd han&lt;br&gt;behöver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den gamla LVM var det enbart polismyndigheten som fick besluta&lt;br&gt;om ett omedelbart omhändertagande. I den nya LVM har även social-&lt;br&gt;nämnden denna möjlighet. Eftersom det ofta gäller att snabbt fatta&lt;br&gt;beslut fordras inte att nämnden sammanträder för att avgöra frågan.&lt;br&gt;Nämndens ordförande eller annan ledamot som nämnden har förordnat&lt;br&gt;kan fatta beslut i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i övrigt har socialnämndens engagemang i LVM-ärenden ökat&lt;br&gt;jämfört med den äldre lagstiftningen. Socialnämnderna skall mer aktivt&lt;br&gt;än tidigare planera den fortsatta vården. Redan under utredningstiden&lt;br&gt;skall en särskild kontaktperson utses för att göra upp en plan för den&lt;br&gt;fortsatta vården och bistå missbrukaren med kontakter med andra vård-&lt;br&gt;givare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya LVM har socialnämndernas roll förändrats framför allt när&lt;br&gt;det gäller ansvaret för utredningsarbetet. Socialnämnden har en allmän&lt;br&gt;utredningsskyldighet enligt 50 § SoL. Det åvilar också nämnden enligt&lt;br&gt;11 § SoL att söija för att missbrukaren får behövlig hjälp och vård.&lt;br&gt;Sådana insatser för en missbrukare kan vara påkallade alldeles oavsett&lt;br&gt;om LVM också kan bli tillämplig. Socialnämnden skall därför alltid&lt;br&gt;göra en utredning, om den får kännedom om något som tyder på att&lt;br&gt;någon är i behov av behandling eller stöd för missbruksproblem. Om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 * * Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 97&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialnämnden får kännedom om att någon är i behov av LVM-vård&lt;br&gt;skall nämnden göra en anmälan till länsstyrelsen. Det åvilar också&lt;br&gt;nämnden då en fråga om LVM-vård har uppkommit hos länsstyrelsen&lt;br&gt;att lämna en redogörelse för klientens tidigare och aktuella förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall enligt 7 § LVM inleda en utredning om den genom&lt;br&gt;anmälan eller på annat sätt fått kännedom om att en person är i behov&lt;br&gt;av LVM-vård. Själva utredningsarbetet skall skötas av socialnämnden,&lt;br&gt;som svarar för insamlandet av faktaunderlaget medan länsstyrelsen&lt;br&gt;bedömer behovet av LVM-vård. Det är också länsstyrelsen som beslutar&lt;br&gt;om den läkarundersökning av missbrukaren som förutsätts ske under&lt;br&gt;utredningen. I sin ansökan till länsrätten skall länsstyrelsen ange vilka&lt;br&gt;grunder för tvångsvården som den anser tillämpliga. Ansökan om vård&lt;br&gt;prövas därefter av länsrätten, vars beslut kan överklagas hos kammar-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ansvaret för att utreda och aktualisera frågan&lt;br&gt;om tvångsvård för vuxna missbrukare&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Socialnämnden, i stället för som nu länsstyrel-&lt;br&gt;sen, skall ha ansvaret för utredning av behov av tvångsvård för&lt;br&gt;vuxna missbrukare. Nämnden skall också ha ansvaret för att ansökan&lt;br&gt;om beredande av tvångsvård görs hos länsrätten om det finns skäl&lt;br&gt;till det. Myndigheter som i sin verksamhet kommer i kontakt med&lt;br&gt;missbrukare samt läkare skall därmed anmäla till socialnämnden, i&lt;br&gt;stället för som nu till länsstyrelsen, om de får kännedom om att&lt;br&gt;någon kan antas vara i behov av vård enligt LVM. Även den upplys-&lt;br&gt;ningsskyldighet som myndigheterna har enligt 7 § andra stycket&lt;br&gt;LVM skall som en följd härav fullgöras till socialnämnden. Om en&lt;br&gt;domstol överlämnar en person som begått en brottslig gärning till&lt;br&gt;vård enligt LVM skall det i förekommande fall åvila socialnämnden&lt;br&gt;i stället för länsstyrelsen att föranstalta om behövlig vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna (46 st)&lt;br&gt;tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Endast nio instanser&lt;br&gt;avstyrker förslaget. De som avstyrker betonar vikten av en enhetlig&lt;br&gt;rättstillämpning och behovet av en fungerande initiativrätt för länsstyrel-&lt;br&gt;sen om kommunen inte gör något. Kommunernas dåliga ekonomiska&lt;br&gt;situation styr i dag enligt dessa remissinstanser alltmer kommunernas&lt;br&gt;handlande inom missbrukarvården. Flera klientorganisationer befarar&lt;br&gt;därför att den föreslagna kommunaliseringen kommer att innebära en&lt;br&gt;ytterligare försämring för deras medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det har länge rått delade meningar&lt;br&gt;om vilken roll kommunernas socialtjänst bör ha i förhållande till de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vuxna missbrukarna, främst vad avser tvångsvården. Meningsmotsätt-&lt;br&gt;ningarna har delvis berott på en olikartad ideologisk syn på socialtjäns-&lt;br&gt;ten som sådan, men också på olika uppfattning om metoder i behand-&lt;br&gt;lingsarbetet. Under 1970- och böljan av 1980-talet hävdades i stor&lt;br&gt;utsträckning att tvång mot vuxna inte alls borde förekomma inom&lt;br&gt;socialtjänstens ram, då detta ansågs äventyra ett förtroendefullt sam-&lt;br&gt;arbete på längre sikt mellan behandlare och klient. Samtidigt avvisades&lt;br&gt;uppfattningen att missbruksproblem skulle ses som en sjukdom i vanlig&lt;br&gt;mening. Sådana problem var således en angelägenhet för socialtjänsten.&lt;br&gt;Däremot ansåg många att socialtjänsten inte skulle befatta sig med&lt;br&gt;tvångsvård, i vart fall inte utöver vad som krävdes för att åstadkomma&lt;br&gt;en inledande kort avgiftningsperiod. Själva behandlingsarbetet skulle&lt;br&gt;bygga på den enskildes egen vilja till förändring, och socialtjänstens roll&lt;br&gt;borde vara att motivera, hjälpa och stödja honom i detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna syn på missbrukarvården och socialtjänstens roll präglade 1981&lt;br&gt;års LVM, som kom till som en kompromisslösning i ett läge där beslut&lt;br&gt;redan fattats om socialtjänstreformens ikraftträdande och om upp-&lt;br&gt;hävande av den tidigare nykterhetsvårdslagen, innan frågan om tvångs-&lt;br&gt;vård av missbrukare ännu fått någon politisk lösning. Den äldre LVM&lt;br&gt;utmärktes följaktligen av mycket begränsade vårdindikationer och korta&lt;br&gt;vårdtider. Främst i syfte att befria socialtjänsten från rollen som den&lt;br&gt;enskildes motpart i tvångsvårdsmålen blev då länsstyrelsen den myndig-&lt;br&gt;het som skulle svara för utredning och ansökan om LVM-vård. Andra&lt;br&gt;argument som framfördes för denna senare förändring var önskemålet&lt;br&gt;om att stärka den enskildes rättsäkerhet samt att skapa förutsättningar&lt;br&gt;för en mer enhetlig rättstillämpning. Kritikerna menade dock att det var&lt;br&gt;en konstlad lösning. Missbrukarna visste ändå att socialtjänsten stod&lt;br&gt;bakom en ansökan om tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av ordningen med länsstyrelsen som den enskildes&lt;br&gt;motpart har dock varit mycket goda. Utredningarna från länsstyrelserna&lt;br&gt;håller hög kvalitet och länsstyrelsernas initiativrätt i LVM-ärendena har&lt;br&gt;bidragit till att motverka de skillnader i praxis och synsätt som finns i&lt;br&gt;kommunerna. I 1988 års LVM behöll man därför denna principlösning.&lt;br&gt;För att minska ett visst dubbelarbete lades en större del av ansvaret för&lt;br&gt;själva utredningsarbetet på kommunens socialtjänst. Det fanns dock en&lt;br&gt;riksdagsminoritet som redan då ansåg att man borde ta steget fullt ut&lt;br&gt;och lägga hela ansvaret för utredning och ansökan om LVM-vård på&lt;br&gt;socialnämnden i stället för på länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om det i fortsättningen bör vara länsstyrelsen&lt;br&gt;eller socialnämnden som svarar för utredning och ansökan om LVM-&lt;br&gt;vård delar regeringen utredarens bedömning att den ideologiska synen&lt;br&gt;på socialtjänstens roll i fråga om tvångsvård, som i mycket bestämt den&lt;br&gt;lagtekniska regleringen av missbrukarvården, har förändrats. Även om&lt;br&gt;det fortfarande finns förespråkare för uppfattningen att förtroendet för&lt;br&gt;socialtjänsten försämras om socialtjänsten också kan initiera tvångsvård,&lt;br&gt;förefaller de flesta numera anse att detta spelar en underordnad roll för&lt;br&gt;relationen till klienten. Klienten vet ändå att frågan om tvångsvård kan&lt;br&gt;aktualiseras om inte behövlig behandling kommer till stånd på frivillig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;väg. Här kan också erinras om att socialtjänsten ensam har ansvaret för&lt;br&gt;utredning och ansökan när det gäller omhändertagande av barn och&lt;br&gt;ungdomar enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård&lt;br&gt;av unga (LVU), utan att detta gett anledning till motsvarande diskussion&lt;br&gt;och problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kan självfallet läggas olika praktiska hänsyn. Det har länge&lt;br&gt;varit en strävan att effektivisera länsstyrelsernas tillsyn på det sociala&lt;br&gt;området, så att länsstyrelserna verkligen kan fungera som den stödjande&lt;br&gt;regionala fackexpertis för kommunernas socialtjänst som ursprungligen&lt;br&gt;förutsattes. Detta har i praktiken visat sig omöjligt för länsstyrelserna,&lt;br&gt;främst eftersom de varit alltför arbetstyngda med löpande ärenden. De&lt;br&gt;extra resurser som länsstyrelserna tillfördes för LVM-ärenden har inte&lt;br&gt;varit tillräckliga. Det är därför angeläget att finna möjliga alternativ för&lt;br&gt;att avlasta länsstyrelserna löpande ärenden i syfte att skapa förutsätt-&lt;br&gt;ningar för en mera aktiv och effektiv tillsyn. En lämplig ärendegrupp är&lt;br&gt;därvid LVM-ärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt finns, som utredaren framhåller, hos socialnämnderna en&lt;br&gt;stor kunskap och erfarenhet inom just missbrukarvården. Kommunernas&lt;br&gt;verksamhet på detta område har långvarig tradition. Det är också social-&lt;br&gt;tjänsten som har ansvaret för all frivillig missbrukarvård, både den som&lt;br&gt;kan vara ett alternativ till tvångsvård och den efterföljande vård som&lt;br&gt;måste kunna ges efter en period av tvångsvård. Socialtjänsten känner&lt;br&gt;väl till förhållandena för de flesta missbrukare som är aktuella för&lt;br&gt;LVM-vård. Skulle socialtjänsten i något fall inte känna till en miss-&lt;br&gt;brukare eller ha undersökt möjligheterna till frivillig vård för denne är&lt;br&gt;socialnämnden ändå skyldig att utreda detta enligt 11 och 50 §§ SoL.&lt;br&gt;Det ligger därför nära till hands att se det som en naturlig uppgift för&lt;br&gt;socialtjänsten att också utreda frågan om en eventuell LVM-vård och&lt;br&gt;vid behov initiera sådan. Det torde i själva verket innebära ett ganska&lt;br&gt;blygsamt merarbete för socialtjänsten, som ändå måste utreda ärendet&lt;br&gt;och kanske också låta ansvarig socialsekreterare närvara vid förhand-&lt;br&gt;lingen i länsrätten. Ett visst dubbelarbete mellan länsstyrelsen och&lt;br&gt;socialtjänsten skulle därigenom elimineras. Erfarenheterna från de oftast&lt;br&gt;mer komplicerade LVU-ärendena talar dessutom för att kommunerna&lt;br&gt;kan fullgöra dessa uppgifter på ett tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A andra sidan skall, som utredaren också påpekar, inte bortses från att&lt;br&gt;länsstyrelserna i flera avseenden kommit att spela en viktig roll genom&lt;br&gt;sin initiativrätt i LVM-ärenden. Det gäller bl.a. strävandena mot en&lt;br&gt;enhetlig rättstillämpning, något som får anses som både önskvärt och&lt;br&gt;nödvändigt när det gäller för den enskilde så ingripande åtgärder som&lt;br&gt;en längre tids frihetsberövande. Att praxis skiftar från kommun till&lt;br&gt;kommun eller t.o.m. från kommundel till kommundel kan svårligen&lt;br&gt;accepteras på ett sådant område. Det faktum att länsrätten fattar det&lt;br&gt;formella beslutet om vård utgör visserligen en garanti för att inte&lt;br&gt;tvångsvård kommer till stånd i ett fall när andra behandlingsmöjligheter&lt;br&gt;först borde prövas. Beslut av länsrätten kan dock inte garantera att en&lt;br&gt;kommun inte underlåter att ansöka om LVM-vård i ett fall när så borde&lt;br&gt;ske. Det är inte minst i dessa situationer som länsstyrelsen kunnat agera&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i kraft av sin initiativrätt och därigenom framtvinga vårdinsatser som en&lt;br&gt;kommun annars inte varit beredd att ansöka om. Detta har bl.a. fram-&lt;br&gt;hållits av flera klientorganisationer i deras remissvar över utredningens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tid som är ekonomiskt bekymmersam för kommunerna ökar, som&lt;br&gt;utredaren betonar, riskerna för att lokala ekonomiska hänsyn får på-&lt;br&gt;verka ramen för missbrukarvården och att tvångsvård inte alltid kom-&lt;br&gt;mer till stånd när det behövs. Den ekonomiska åtstramningen är givetvis&lt;br&gt;inte enbart av ondo, utan kan framtvinga en kritisk omprövning och&lt;br&gt;granskning av den vård som lämnas och kan därmed leda till en effek-&lt;br&gt;tivare och för den enskilde mer ändamålsenligt utformad behandling.&lt;br&gt;Det kan dock inte bestridas att en ensidig satsning på enbart öppenvård&lt;br&gt;kan medföra risker. Flera klientorganisationer framför i sina remissvar&lt;br&gt;exempelvis att det i vissa kommuner blivit mycket svårt att få till stånd&lt;br&gt;behövlig institutionell vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Missbrukarvården är, som utredaren också påpekar, ett område där få&lt;br&gt;personer protesterar mot nedskärningar trots att ingenting tyder på att&lt;br&gt;vårdbehoven minskat. Den förändring som föreslås måste därför mötas&lt;br&gt;med en kraftigt intensifierad tillsyn från länsstyrelsens sida, inbegripet&lt;br&gt;kontroll av handläggningen av enskilda ärenden genom stickprov eller&lt;br&gt;med anledning av klagomål från enskilda eller myndigheter. Att de&lt;br&gt;resurser som länsstyrelserna hittills använt för LVM-ärenden frigörs får&lt;br&gt;sålunda inte leda till att dessa tas i anspråk för andra ändamål än för det&lt;br&gt;sociala området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en sådan intensifierad tillsyn kan det finnas förutsättningar att&lt;br&gt;vidmakthålla den konsekventa rättstillämpning som uppnåtts genom&lt;br&gt;länsstyrelsernas bevakning av och initiativrätt i LVM-ärenden. Kompe-&lt;br&gt;tensen finns otvivelaktigt i kommunerna. Problemet i dag gäller konse-&lt;br&gt;kvenserna av att i ett kärvt ekonomiskt läge hos samma instans förena&lt;br&gt;dels initiativrätten enligt en obligatoriskt tillämplig tvångslag, dels kost-&lt;br&gt;nadsansvaret för de i många fall långvariga och kostsamma vårdåtgär-&lt;br&gt;dema. Detta problem kan dock inte sägas vara unikt för LVM-vården&lt;br&gt;utan finns även inom LVU-vården och inom den frivilliga ungdoms-&lt;br&gt;och missbrukarvården. En intensifierad tillsyn från länsstyrelsens sida&lt;br&gt;över hela socialtjänstområdet framstår därför som den i ett bredare&lt;br&gt;perspektiv viktigaste åtgärden för att hindra att ekonomiska hänsyn på&lt;br&gt;ett otillbörligt sätt tillåts påverka bedömningen av enskilda missbrukares&lt;br&gt;behov av vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med&lt;br&gt;missbrukare är enligt 6 § LVM skyldiga att till länsstyrelsen anmäla om&lt;br&gt;någon kan antas vara i behov av vård enligt LVM. Detsamma gäller&lt;br&gt;läkare som i sin verksamhet kommer i kontakt med någon som kan&lt;br&gt;antas vara i behov av LVM-vård och som läkaren varken genom egen&lt;br&gt;försorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården kan bereda en till-&lt;br&gt;fredsställande vård. Som en följd av att ansvaret för utredning och&lt;br&gt;ansökan om LVM-vård överflyttas är det naturligt att anmälningsskyl-&lt;br&gt;digheten som åvilar andra myndigheter och läkare enligt 6 § LVM i&lt;br&gt;fortsättningen avser socialnämnden och inte länsstyrelsen. Detsamma&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller myndigheternas upplysningsskyldighet enligt 7 § andra stycket.&lt;br&gt;Likaså bör det vara socialnämnden och inte länsstyrelsen som enligt 9 §&lt;br&gt;LVM beslutar om läkarundersökning av missbrukaren och utser läkare&lt;br&gt;för undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon begått en brottslig gärning och kan bli föremål för LVM-&lt;br&gt;vård får domstolen enligt 31 kap. 2 § brottsbalken överlämna åt länssty-&lt;br&gt;relsen eller styrelsen för ett LVM-hem att föranstalta om behövlig vård.&lt;br&gt;Som följd av förslagen i övrigt bör också här länsstyrelsen ändras till&lt;br&gt;socialnämnden liksom i 38 kap. 2 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Kostnader&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden har som tidigare nämnts redan idag en utredningsskyl-&lt;br&gt;dighet när det gäller missbrukare enligt 50 § SoL. Det åvilar också&lt;br&gt;socialnämnden enligt 11 § SoL att söija för att missbrukare får behövlig&lt;br&gt;hjälp och vård. Socialnämnden skall således redan idag alltid göra en&lt;br&gt;utredning, om den får kännedom om något som tyder på att någon är i&lt;br&gt;behov av behandling eller stöd för missbruksproblem. Det åvilar också&lt;br&gt;nämnden att vara länsstyrelsen behjälplig med utredning om en klients&lt;br&gt;tidigare och aktuella förhållanden. Själva utredningsarbetet för den som&lt;br&gt;är aktuell för LVM-vård skall således redan i dag skötas av socialnämn-&lt;br&gt;den, som svarar för insamlandet av faktaunderlaget medan länsstyrelsen&lt;br&gt;står för bedömningen av behovet av LVM-vård. Oftast måste också&lt;br&gt;ansvarig utredare från socialtjänsten närvara vid förhandlingen i läns-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning torde den föreslagna förändringen för&lt;br&gt;merparten av kommunerna komma att innebära ett obetydligt merarbete&lt;br&gt;för socialtjänsten. Någon kostnadsomfördelning mellan stat och kommu-&lt;br&gt;ner bör därför inte komma ifråga. Genom förslaget kommer å andra&lt;br&gt;sidan det dubbelarbete hos länsstyrelsen och socialtjänsten som är en&lt;br&gt;följd av de nuvarande reglerna att elimineras. Detta resurstillskott bör&lt;br&gt;dock användas for att förstärka länsstyrelsernas tillsynsarbete inom det&lt;br&gt;sociala området. Viss utbildning måste ges socialtjänstens personal som&lt;br&gt;i fortsättningen skall förbereda sig inför förhandlingar i domstol och&lt;br&gt;sköta processföring. Länsstyrelserna bör inom ramen för sitt anslag&lt;br&gt;övergångsvis administrera sådana utbildningsinsatser i samråd med&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundets länsförbund. Regeringen avser att återkom-&lt;br&gt;ma till den frågan i årets budgetproposition.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna förändringen bör träda i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om&lt;br&gt;vård av missbrukare i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket innebär att den anmälningsskyldighet vissa&lt;br&gt;myndigheter har angående behov av vård enligt LVM i fortsättningen&lt;br&gt;skall fullgöras till socialnämnden i stället för som hittills till länsstyrel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en specialregel om läkares anmälningsskyldig-&lt;br&gt;het. Ändringen innebär dels att nuvarande anmälningsskyldighet i fråga&lt;br&gt;om behov av LVM-vård skall fullgöras till socialnämnden i stället för&lt;br&gt;till länsstyrelsen, dels att ett tillägg görs som klargör att samma regel&lt;br&gt;gäller i fråga om behov av omedelbart omhändertagande enligt 13 §.&lt;br&gt;Den frågan regleras för närvarande särskilt i 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att socialnämndens uppgifter kan fullgöras av annan kommunal nämnd&lt;br&gt;om kommunfullmäktige har beslutat det framgår av 4 § socialtjänst-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär ingen annan ändring i sak än att socialnämnden i&lt;br&gt;stället för länsstyrelsen skall svara för utredningar om tvångsvård.&lt;br&gt;Uppgiftsskyldigheten vid utredningar enligt LVM skall följaktligen&lt;br&gt;fullgöras till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;&lt;sup&gt;8 §&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen svarar mot nuvarande 9 §. Ändringen innebär att social-&lt;br&gt;nämnden skall utse en kontaktperson i samband med att nämnden in-&lt;br&gt;leder utredningen i stället för som tidigare i samband med redogörelsen&lt;br&gt;till länsstyrelsen. I förarbetena till nu gällande lagstiftning (prop.&lt;br&gt;1987/88:147) anfördes att erfarenheten visat att den enskilde behöver&lt;br&gt;stöd under utredningstiden. Till kontaktpersonens uppgifter hör, som&lt;br&gt;anfördes i propositionen, att informera den enskilde om de regler som&lt;br&gt;gäller för vården och att förmedla kontakt med andra i missbrukarens&lt;br&gt;närhet som kan bistå denne. Det senare förutsätter givetvis samtycke av&lt;br&gt;den enskilde. En ledamot av nämnden kan inte utses som kontaktperson.&lt;br&gt;Syftet med denna bestämmelse är alltså ett annat än att utse någon&lt;br&gt;ansvarig för utredningen. Den föreslagna nya ordningen för utredning&lt;br&gt;och ansökan om vård enligt lagen motiverar inte att regeln om att utse&lt;br&gt;kontaktperson ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9 §&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen svarar mot nuvarande 10 §. Ändringen innebär att social-&lt;br&gt;nämnden i stället för länsstyrelsen skall besluta om läkarundersökning i&lt;br&gt;samband med utredningen om tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen svarar mot nuvarande 8 §. Den omredigeras som följd av att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialnämnden själv skall svara för utredningen om tvångsvård och inte&lt;br&gt;endast lämna en redogörelse till länsstyrelsen. Några andra ändringar i&lt;br&gt;sak föreslås inte. Under utredningstiden bör alltså genom kontakt med&lt;br&gt;Statens institutionsstyrelse undersökas i vilket hem intagning kan ske&lt;br&gt;och vidare vilken vård utanför hemmet som kan vara möjlig. Att dessa&lt;br&gt;uppgifter skall framgå av den utredning, som enligt 11 § skall fogas till&lt;br&gt;socialnämndens ansökan om tvångsvård, säkerställer att domstolen får&lt;br&gt;erforderligt underlag för sin bedömning i fråga om den föreslagna&lt;br&gt;tvångsvården. Att socialnämnden undersöker och förbereder frågan om&lt;br&gt;intagning redan under utredningstiden bidrar också till att vården kan&lt;br&gt;inledas snabbare och till att kontinuiteten förbättras i det fall missbruka-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ren redan är omhändertagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket innebär endast att det är socialnämnden i&lt;br&gt;stället för länsstyrelsen som skall ansöka om tvångsvård hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket är föranledd av att det är socialnämndens&lt;br&gt;egen utredning som skall ges in till länsrätten och inte endast det under-&lt;br&gt;lag som nämnden hittills har lämnat till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket är oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena är oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i tredje stycket är föranledd av att det är socialnämnden i&lt;br&gt;stället för länsstyrelsen som skall ansöka om tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen föreslås upphävd. Den regel som för närvarande finns där&lt;br&gt;om läkares anmälningsskyldighet till socialnämnden i fråga om behov av&lt;br&gt;omedelbart omhändertagande har arbetats in i den allmänna regeln om&lt;br&gt;läkares anmälningsskyldighet i 6 § andra stycket. Med hänsyn till att&lt;br&gt;grunden för läkarens skyldighet att anmäla såväl behov av omedelbart&lt;br&gt;omhändertagande som behov av vård enligt lagen är att tillfredsställande&lt;br&gt;vård eller behandling inte kan beredas missbrukaren genom läkarens&lt;br&gt;försorg eller annars inom hälso- och sjukvården saknas anledning att ha&lt;br&gt;kvar en särskild regel om anmälan av behov av omedelbart omhänder-&lt;br&gt;tagande under detta avsnitt. Anmälan skall enligt förslaget i båda fallen&lt;br&gt;göras till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket är föranledd av att det skall ligga på social-&lt;br&gt;nämnden i stället för länsstyrelsen att ansöka om tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket innebär att första meningen utgår. I denna&lt;br&gt;anges för närvarande att länsstyrelsen skall underrättas om beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omedelbart omhändertagande. Detta blir onödigt när socialnämnden&lt;br&gt;kommer att svara för ansökan om tvångsvård. Däremot måste självfallet&lt;br&gt;polismyndighetens skyldighet att underrätta socialnämnden om sådana&lt;br&gt;beslut kvarstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket är föranledd av förslaget att socialnämnden&lt;br&gt;och inte länsstyrelsen skall ansöka om tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket är oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första, andra och fjärde styckena är oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i tredje stycket innebär att hänvisningen till 10 § ändras till&lt;br&gt;9 § som följd av den ändrade ordningen av 8-10 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att socialnämnden såsom ansvarig för utredningen i&lt;br&gt;mål om tvångsvård får rätt att, liksom tidigare länsstyrelsen, begära&lt;br&gt;polishandräckning för att föra en missbrukare till läkarundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket är oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nuvarande andra stycket anges vilken länsstyrelse som avses i&lt;br&gt;olika paragarafer i lagen. Denna bestämmelse blir onödig om social-&lt;br&gt;nämnden övertar alla länsstyrelsens uppgifter i fråga om utredning och&lt;br&gt;ansökan om tvångsvård. Regler om länsstyrelsens tillsyn över social-&lt;br&gt;tjänsten inklusive missbrukarvården finns i socialtjänstlagen. Andra&lt;br&gt;stycket föreslås därför utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i det nya andra stycket (nuvarande tredje) är en konsekvens&lt;br&gt;av att det nuvarande andra stycket upphävs och innebär att regeln om&lt;br&gt;vilken länsrätt som är behörig knyts till i vilket län den ansvariga kom-&lt;br&gt;munen är belägen. Det innebär ingen ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdandebestämmelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna bör i princip få fullt genomslag genast vid&lt;br&gt;ikraftträdandet. Ärenden som är aktuella hos länsstyrelserna bör således&lt;br&gt;fortsättningsvis handläggas av socialnämnden. För det fall länsstyrelsen&lt;br&gt;redan har anhängiggjort ett mål i domstol ter det sig dock mest ända-&lt;br&gt;målsenligt att länsstyrelsen får fullfölja ärendet till dess det avgjorts&lt;br&gt;slutligt, utan att partsställningen hos domstolen förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:97&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;31 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket är en konsekvens av forslaget om ändring i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LVM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf görs en konsekvensändring i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet vad avser lagen&lt;br&gt;(1988:870) om vård av missbrukare i vissa tall&lt;br&gt;(LVM)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I utredningen konstateras att kommunerna redan har huvudansvaret for&lt;br&gt;missbrukarvården på grund av bestämmelserna i socialtjänstlagen. Kom-&lt;br&gt;munerna har sålunda att svara för frivillig vård både som alternativ till&lt;br&gt;tvångsvård och som uppföljning av en period av tvångsvård. Det åvilar&lt;br&gt;också kommunen enligt socialtjänstlagen att utreda en enskilds behov av&lt;br&gt;insatser. Även enligt LVM åvilar det kommunen att tillhandahålla läns-&lt;br&gt;styrelsen en redogörelse för missbrukarens förhållanden och för vid-&lt;br&gt;tagna och planerade åtgärder. Det innebär därför ett ganska blygsamt&lt;br&gt;merarbete för kommunen att, på samma sätt som enligt lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), ta det fulla an-&lt;br&gt;svaret för utredning och ansökan om tvångsvård och föra talan härom i&lt;br&gt;länsrätten. Utredningen erinrar om att bakgrunden till att länsstyrelsen&lt;br&gt;getts denna roll enligt LVM men inte enligt LVU är att söka i den&lt;br&gt;ideologiska debatt om vården av vuxna missbrukare vilken föregick&lt;br&gt;1981 års LVM. Det principiella motståndet mot att låta socialtjänsten&lt;br&gt;spela en aktiv roll i ärenden om tvångsvård synes dock ha minskat. Det&lt;br&gt;konstateras samtidigt att erfarenheterna av länsstyrelsernas verksamhet&lt;br&gt;varit mycket goda och att denna ordning bidragit till att motverka de&lt;br&gt;skillnader i praxis och synsätt som funnits i kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den risk som kan finnas med att idag anförtro kommunerna hela an-&lt;br&gt;svaret för att utreda och initiera tvångsvård sammanhänger i första hand&lt;br&gt;med att en kommun i ett kärvt ekonomiskt läge kan bli alltför obenägen&lt;br&gt;att initiera kostsam institutionsvård, också i ett fall då lagen kräver&lt;br&gt;detta. Detta är dock inte ett problem som bara gäller LVM-vården utan&lt;br&gt;även den frivilliga missbrukarvården och den kvalificerade ungdoms-&lt;br&gt;vården. Det måste därför mötas främst genom utökad tillsyn över hela&lt;br&gt;socialtjänstområdet. Utredningen framhåller vikten av att de resurser&lt;br&gt;som frigörs hos länsstyrelserna verkligen utnyttjas för sådan tillsyn.&lt;br&gt;Detta bör även innefatta att länsstyrelsen, på grund av anmälan från&lt;br&gt;anhöriga e.d., kontrollerar handläggningen av vissa enskilda ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens författningsförslag innebär att kommunerna tar över&lt;br&gt;samtliga länsstyrelsens uppgifter i enskilda ärenden enligt LVM. I&lt;br&gt;övrigt föreslås inga sakliga förändringar. En följdändring föreslås i&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissammanställning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Kommunernas roll på alkoholområdet och inom&lt;br&gt;missbrukarvården (SOU 1993:31)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I denna sammanställning behandlas endast missbrukarvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;I. Förteckning över instanser som yttrat sig&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av de remissinstanser som anmodats eller erbjudits att inkomma med&lt;br&gt;synpunkter på betänkandet har följande inkommit med svar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen, Folkhälsoinstitutet, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen, Brottsförebyggande rådet, Statskontoret, Riksrevisionsverket,&lt;br&gt;Statistiska Centralbyrån, Statens livsmedelsverk, Konsumentverket,&lt;br&gt;Konkurrensverket, Statens institutionsstyrelse, Kommerskollegium,&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän (JO), Kammarrätten i Stockholm, Kammar-&lt;br&gt;rätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län, Länsrätten i Göteborgs&lt;br&gt;och Bohus län, Länsrätten i Örebro län, Länsrätten i Hallands län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Värmlands län, Polismyndig-&lt;br&gt;heten i Stockholm, Polismyndigheten i Göteborg, Polismyndigheten i&lt;br&gt;Umeå, Polismyndigheten i Norrköping, Svenska Kommunförbundet,&lt;br&gt;Landstingsförbundet, Stockholms läns landsting, Göteborgs och Bohus&lt;br&gt;läns landsting, Malmöhus läns landsting, Skaraborgs läns landsting,&lt;br&gt;Göteborgs stad, Stockholms stad, Haninge kommun, Umeå kommun,&lt;br&gt;Uppsala kommun, Linköpings kommun, Kalmar kommun, Malmö&lt;br&gt;kommun, Borlänge kommun, Sundsvalls kommun, Kalix kommun,&lt;br&gt;Halmstads kommun, Östersunds kommun, Sveriges kommunaltjänste-&lt;br&gt;mannaförbund (SKTF), Statstjänstemannaförbundet (ST), Tjänstemän-&lt;br&gt;nens Centralorganisation (TCO), Sveriges Psykologförbund, Sveriges&lt;br&gt;läkarförbund, Sveriges socionomers, personal- &amp;amp; förvaltningstjänste-&lt;br&gt;mäns riksförbund (SSR), Landsorganisationen i Sverige (LO), Före-&lt;br&gt;ningen Sveriges Socialchefer, Alkoholproblematikers riksorganistion&lt;br&gt;(ALRO), Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver har inkommit yttrande från Riksförbundet för behandlings-&lt;br&gt;hem (RFB), Länsstyrelsernas socialtjänstförening (LSF), Sällskapet&lt;br&gt;Länkarnas Riksförbund, Svenska Restauratörförbundets Arbetsgivarföre-&lt;br&gt;ning (SRA), Länkens Kamratförbund, IOGT-NTO, Sveriges Hotell-och&lt;br&gt;Restaurangförbund (SHR), Sveriges läkarförbund och Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Göteborgs och Bohus län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt inkomna remissvar:&lt;br&gt;Tillstyrker förslaget:&lt;br&gt;Avstyrker förslaget:&lt;br&gt;Avstår:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 stycken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;II. Synpunkter på betänkandet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstyrker förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de 65 remissinstanser som inkommit med svar tillstyrker 46 utreda-&lt;br&gt;rens förslag att kommunerna tar över samtliga länsstyrelsens uppgifter i&lt;br&gt;enskilda ärenden enligt LVM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En övervägande del av de remissinstanser som är positiva till utreda-&lt;br&gt;rens förslag anser att länsstyrelsens viktigaste uppgift framdeles kommer&lt;br&gt;att vara tillsynen över kommunernas socialtjänst. De resurser, som i&lt;br&gt;och med att utredning av och ansökan om vård enligt LVM frigörs från&lt;br&gt;länsstyrelsen, bör enligt majoriteten användas till att intensifiera till-&lt;br&gt;synen av kommunernas insatser. Framförallt pekar man på att kommu-&lt;br&gt;nernas ansträngda ekonomi inte får urholka rättssäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet har inget att erinra mot förslaget. För&lt;br&gt;merparten av kommunerna innebär förslaget ett obetydligt merarbete.&lt;br&gt;Förbundet vill dock erinra om att länsstyrelsen när nuvarande ordning&lt;br&gt;infördes fick ett resurstillskott på 30 tjänster. När den aktuella uppgiften&lt;br&gt;blir kommunal är det rimligt att dessa resurser överförs till kommuner-&lt;br&gt;na. Malmö kommun och Göteborgs stad anför liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen är positiv till att LVM- och LVU-lagstiftningen harmo-&lt;br&gt;niseras på det sätt som föreslås. Kriminalvårdsstyrelsen anför att kom-&lt;br&gt;munernas benägenhet att ansöka om LVM har minskat som en följd av&lt;br&gt;en alltmer pressad ekonomi. Det finns kommuner som överhuvudtaget&lt;br&gt;inte ansöker om LVM. Eftersom kommunernas insatser på missbruks-&lt;br&gt;området har avsevärd betydelse för brottsutvecklingen kan enligt Krimi-&lt;br&gt;nalvårdsstyrelsen kommunernas besparingar medföra risk för ökade&lt;br&gt;samhällskostnader som huvudsakligen kommer att belasta rättsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens institutionsstyrelse anser att ett system där länsstyrelsen be-&lt;br&gt;håller en viss initiativrätt vore att föredra. När en kommun prövat&lt;br&gt;någons anmälan och beslutat att inte ansöka om LVM-vård skulle denne&lt;br&gt;kunna vända sig till länsstyrelsen med sin anmälan. Statens institutions-&lt;br&gt;styrelse anser att länsstyrelsernas tillsynsarbete bör intensifieras. Styrel-&lt;br&gt;sen ser dock en brist i förslaget, nämligen att någon ändring i lagstift-&lt;br&gt;ningen gällande detta inte införs. För att aktivera tillsynen föreslås att&lt;br&gt;det införs en bestämmelse om att dels alla anmälningar som inkommer&lt;br&gt;till socialnämnden enligt 6 § LVM skall delges länsstyrelsen, dels att&lt;br&gt;nämndens beslut att vidta annan åtgärd än LVM-ansökan skall delges&lt;br&gt;länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholms län tillstyrker också förslaget men anser att&lt;br&gt;länsstyrelsens tillsyn måste vara aktiv och verksam och att kommunala&lt;br&gt;företrädare skall kunna göras ansvariga för &amp;quot;underlåtenhetssynder&amp;quot;.&lt;br&gt;Länsrätten i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter på samma sätt om en&lt;br&gt;tillsynsfunktion utan möjlighet att vidta rättsliga åtgärder är tillräckligt&lt;br&gt;effektiv, om en kommun av någon anledning inte lever upp till sina&lt;br&gt;skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län tillstyrker förslaget men påpekar att&lt;br&gt;det föreligger en viss risk för att lagstiftarens intentioner med en tving-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ande lagstiftning kan komma att förflackas, varvid även rättssäkerheten&lt;br&gt;kan komma att urholkas, detta på grund av att ett stort antal tjänstemän&lt;br&gt;med olika vårdideologier och socialrättslig kompetens skall tolka gällan-&lt;br&gt;de lagstiftning. Länsstyrelserna måste därför som tillsynsmyndigheter&lt;br&gt;ägna särskild uppmärksamhet åt denna fråga. Länsstyrelsen i Värmlands&lt;br&gt;län biträder också utredningens förslag men anser att länsstyrelsen har&lt;br&gt;kunnat spela en viktig roll genom att själv ta initiativ till LVM-utred-&lt;br&gt;ning då så varit påkallat. Denna initiativrätt går nu förlorad i och med&lt;br&gt;utredningens förslag, varför det kommer att krävas en intensifierad och&lt;br&gt;återkommande tillsyn över socialtjänstens arbete med missbrukare i&lt;br&gt;allmänhet och bedömningar i förhållande till LVM i synnerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser som tillstyrker förslaget påpekar också vikten av&lt;br&gt;att följa upp och utvärdera socialnämndernas nya roll så att nämnderna&lt;br&gt;inte alltför kraftigt reducerar sina insatser för missbrukare av exempel-&lt;br&gt;vis ekonomiska skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avstyrker förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de 65 remissinstanser som inkommit med svar avstyrker 9 utreda-&lt;br&gt;rens förslag. Följande remissinstanser avstyrker förslaget;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Stockholm, Stockholms kommun, SKTF, ALRO, LO,&lt;br&gt;Stockholms läns landsting, Föreningen Sveriges Socialchefer, RFB,&lt;br&gt;Länkarna och Länkens kamratförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Stockholm delar utredarens positiva omdöme an-&lt;br&gt;gående länsstyrelsernas hantering av LVM-ärendena, och framhåller att&lt;br&gt;länsstyrelsernas medverkan i dessa ärenden bidragit till att domstolarnas&lt;br&gt;uppgifter på området kunnat renodlas i enlighet med de intentioner som&lt;br&gt;låg till grund för förvaltningsdomstolsreformen. Med tanke på läns-&lt;br&gt;styrelsernas arbetssituation ifrågasätter man också vilka vinster som&lt;br&gt;görs genom kommunaliseringen av LVM-ärendena eftersom de resurser&lt;br&gt;som frigörs inte skall få användas för andra ändamål än för tillsyn inom&lt;br&gt;det sociala området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms stad anser också att nuvarande ordning gällande LVM bör&lt;br&gt;bibehållas. Utredningar och ansökningar blir då mer enhetliga och&lt;br&gt;rättsäkerheten för den enskilde ökar. Stockholms stad anför vidare att&lt;br&gt;utredaren vill göra gällande att det skulle bli ett ganska blygsamt mer-&lt;br&gt;arbete för kommunerna att överta hela LVM-hanteringen. Så är dock&lt;br&gt;inte fallet i Stockholms stad. Stadens socialförvaltning anser det inte&lt;br&gt;rimligt att kommunen ska påta sig kostnader för att lösa statens behov&lt;br&gt;av resurser för tillsynsuppgifter fastlagda i lag av riksdagen. Stockholms&lt;br&gt;stad förutsätter därför att kompensation erhålls för merkostnaderna om&lt;br&gt;riksdagen ändå beslutar genomföra ändringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vikten av en enhetlig rättstillämpning är SKTF:s övergripande argu-&lt;br&gt;ment mot utredarens förslag. Det finns enligt SKTF betydande faror att&lt;br&gt;kommunens ekonomi blir styrande för bedömningen av tvångsvård som&lt;br&gt;är en kostsam vårdform. LO anser att så länge det inte finns en funge-&lt;br&gt;rande organisation för utökad tillsyn över kommunerna bör länsstyrel-&lt;br&gt;serna ha kvar ansvaret för LVM-vården. Föreningen Sveriges Social -&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;chefer är också kritisk till att denna tvångslagstiftning mot vuxna miss-&lt;br&gt;brukare skall inordnas i socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALRO anser att lagstiftarnas intentioner med LVM delvis har &amp;quot;kom-&lt;br&gt;mit på skam&amp;quot; och att kommunernas ekonomiska situation i dag styr&lt;br&gt;valet av bistånd i en utsträckning som inte var förväntad när lagen&lt;br&gt;tillkom och att detta i sig är ett skäl för att bibehålla länsstyrelsens roll&lt;br&gt;i LVM-handläggningen. ALRO menar vidare att den föreslagna kom-&lt;br&gt;munaliseringen vore en katastrof för LVM och medlemmarna lika väl&lt;br&gt;som för kommunerna och institutionerna på sikt. I detta påstående får&lt;br&gt;man medhåll från andra intresseorganisationer t.ex. Sällskapet Länkar-&lt;br&gt;nas Riksförbund och RFB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avstår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 remissinstanser svarar att de avstår från att lämna synpunkter på&lt;br&gt;utredarens förslag. De remissinstanser vilka i den här frågan avstått från&lt;br&gt;att lämna synpunkter är;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet, Riksrevisionsverket, Livsmedelsverket, Kon-&lt;br&gt;kurrensverket, Kommerskollegium, Malmöhus läns landsting, Uppsala&lt;br&gt;kommun, SRA, CAN och SHR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare&lt;br&gt;i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:870) om vård av miss-&lt;br&gt;brukare i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 14 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 8 § skall betecknas 10 §, nuvarande 9 § betecknas&lt;br&gt;8 § och nuvarande 10 § betecknas 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 och 7 §§, de nya 8-10 §§ samt 11, 13, 15, 38, 44, 45 och&lt;br&gt;47 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter som i sin verk-&lt;br&gt;samhet regelbundet kommer i&lt;br&gt;kontakt med missbrukare är skyl-&lt;br&gt;diga att anmäla till länsstyrelsen&lt;br&gt;om de får kännedom om att någon&lt;br&gt;kan antas vara i behov av vård&lt;br&gt;enligt denna lag. Detta skall dock&lt;br&gt;inte gälla myndigheter inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården i vidare&lt;br&gt;mån än som följer av andra styck-&lt;br&gt;et.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkare skall göra anmälan till&lt;br&gt;länsstyrelsen, om han i sin verk-&lt;br&gt;samhet kommer i kontakt med&lt;br&gt;någon som kan antas vara i behov&lt;br&gt;av vård enligt denna lag och han&lt;br&gt;bedömer att denne inte kan be-&lt;br&gt;redas tillfredsställande vård eller&lt;br&gt;behandling genom läkarens egen&lt;br&gt;försorg eller i övrigt inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter som i sin verk-&lt;br&gt;samhet regelbundet kommer i&lt;br&gt;kontakt med missbrukare är skyl-&lt;br&gt;diga att anmäla till socialnämnden&lt;br&gt;om de får kännedom om att någon&lt;br&gt;kan antas vara i behov av vård&lt;br&gt;enligt denna lag. Detta skall dock&lt;br&gt;inte gälla myndigheter inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården i vidare&lt;br&gt;mån än som följer av andra styck-&lt;br&gt;et.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkare skall göra anmälan till&lt;br&gt;socialnämnden, om han i sin&lt;br&gt;verksamhet kommer i kontakt&lt;br&gt;med någon som kan antas vara i&lt;br&gt;behov av omedelbart omhänder-&lt;br&gt;tagande eller vård enligt denna&lt;br&gt;lag och han bedömer att denne&lt;br&gt;inte kan beredas tillfredsställande&lt;br&gt;vård eller behandling genom&lt;br&gt;läkarens egen försorg eller i&lt;br&gt;övrigt inom hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall inleda ut-&lt;br&gt;redning, när den genom anmälan&lt;br&gt;enligt 6 § eller på något annat sätt&lt;br&gt;har fått kännedom om att det kan&lt;br&gt;finnas skäl att bereda någon&lt;br&gt;tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter som avses i 6 §&lt;br&gt;första stycket är skyldiga att&lt;br&gt;lämna länsstyrelsen alla uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall inleda&lt;br&gt;utredning, när den genom an-&lt;br&gt;mälan enligt 6 § eller på något&lt;br&gt;annat sätt har fått kännedom om&lt;br&gt;att det kan finnas skäl att bereda&lt;br&gt;någon tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter som avses i 6 §&lt;br&gt;första stycket är skyldiga att&lt;br&gt;lämna socialnämnden alla upp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som kan vara av betydelse för en&lt;br&gt;sådan utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(9 §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall i samband&lt;br&gt;med att redogörelsen enligt 8 §&lt;br&gt;upprättas utse en tjänsteman hos&lt;br&gt;nämnden som skall svara för&lt;br&gt;kontakterna med missbrukaren&lt;br&gt;och med olika vårdgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(10 §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När utredningen har inletts skall&lt;br&gt;länsstyrelsen, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart obehövligt, besluta om&lt;br&gt;läkarundersökning av missbruka-&lt;br&gt;ren samt utse en läkare för un-&lt;br&gt;dersökningen. Läkaren skall i ett&lt;br&gt;intyg ange missbrukarens aktuella&lt;br&gt;hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(8 §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en fråga uppkommit om att&lt;br&gt;bereda en missbrukare tvångsvård&lt;br&gt;skall socialnämnden lämna läns-&lt;br&gt;styrelsen en redogörelse för miss-&lt;br&gt;brukarens förhållanden samt för&lt;br&gt;tidigare vidtagna och för planera-&lt;br&gt;de åtgärder. Socialnämnden skall&lt;br&gt;också ange i vilket hem intagning&lt;br&gt;kan ske och vilken vård utanför&lt;br&gt;hemmet som planeras, om in-&lt;br&gt;tagning sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser länsstyrelsen efter ut-&lt;br&gt;redning att det finns skäl att be-&lt;br&gt;reda någon tvångsvård, skall&lt;br&gt;länsstyrelsen ansöka om sådan&lt;br&gt;vård hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansökan skall fogas de&lt;br&gt;uppgifter socialnämnden lämnat&lt;br&gt;enligt 8 § och, om det inte möter&lt;br&gt;synnerligt hinder, ett läkarintyg&lt;br&gt;om missbrukarens aktuella hälso-&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gifter som kan vara av betydelse&lt;br&gt;för en sådan utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall i samband&lt;br&gt;med att utredningen inleds utse en&lt;br&gt;tjänsteman hos nämnden som skall&lt;br&gt;svara för kontakterna med miss-&lt;br&gt;brukaren och med olika vård-&lt;br&gt;givare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När utredningen har inletts skall&lt;br&gt;socialnämnden, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart obehövligt, besluta om&lt;br&gt;läkarundersökning av missbruka-&lt;br&gt;ren samt utse en läkare för un-&lt;br&gt;dersökningen. Läkaren skall i ett&lt;br&gt;intyg ange missbrukarens aktuella&lt;br&gt;hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämndens utredning skall&lt;br&gt;utvisa missbrukarens förhållanden&lt;br&gt;samt tidigare vidtagna och plane-&lt;br&gt;rade åtgärder. Av utredningen&lt;br&gt;skall också framgå i vilket hem&lt;br&gt;intagning kan ske och vilken vård&lt;br&gt;utanför hemmet som planeras, om&lt;br&gt;intagning sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser socialnämnden efter&lt;br&gt;utredning att det finns skäl att&lt;br&gt;bereda någon tvångsvård, skall&lt;br&gt;nämnden ansöka om sådan vård&lt;br&gt;hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansökan skall fogas den&lt;br&gt;utredning nämnden gjort och, om&lt;br&gt;det inte möter synnerligt hinder,&lt;br&gt;ett läkarintyg om missbrukarens&lt;br&gt;aktuella hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ansökan inte innehåller läkarintyg eller om det behövs av något&lt;br&gt;annat skäl, får rätten besluta om läkarundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden eller polismyndigheten får besluta att en missbrukare&lt;br&gt;omedelbart skall omhändertas, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är sannolikt att han kan beredas vård med stöd av denna lag,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. rättens beslut om vård inte kan avvaktas på grund av att han kan&lt;br&gt;antas få sitt hälsotillstånd allvarligt försämrat, om han inte får omedel-&lt;br&gt;bar vård, eller på grund av att det föreligger en överhängande risk för&lt;br&gt;att han till följd av sitt tillstånd kommer att allvarligt skada sig själv&lt;br&gt;eller någon närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan socialnämndens beslut om omhändertagande inte avvaktas, får&lt;br&gt;beslut om omhändertagande fattas av nämndens ordförande eller någon&lt;br&gt;annan ledamot som nämnden har förordnat. Beslutet skall anmälas vid&lt;br&gt;nämndens nästa sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När länsstyrelsen har ansökt om&lt;br&gt;tvångsvård, får även rätten besluta&lt;br&gt;att missbrukaren omedelbart skall&lt;br&gt;omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har socialnämnden eller polis-&lt;br&gt;myndigheten beslutat om omedel-&lt;br&gt;bart omhändertagande, skall&lt;br&gt;beslutet genast underställas läns-&lt;br&gt;rätten eller, om beslutet har fattats&lt;br&gt;efter det att länsstyrelsen har&lt;br&gt;ansökt om tvångsvård, den rätt&lt;br&gt;som prövar frågan om vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen skall genast un-&lt;br&gt;derrättas om beslutet. Har polis-&lt;br&gt;myndigheten fattat beslutet, skall&lt;br&gt;myndigheten genast underrätta&lt;br&gt;socialnämnden om sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om beredande av tvångs-&lt;br&gt;vård, där omhändertagande har&lt;br&gt;beslutats enligt 13 § första eller&lt;br&gt;andra stycket, skall länsrätten ta&lt;br&gt;upp målet till avgörande inom en&lt;br&gt;vecka från den dag då ansökan&lt;br&gt;om vård kom in eller, om beslutet&lt;br&gt;om omhändertagande har fattats&lt;br&gt;efter det att länsstyrelsen har&lt;br&gt;ansökt om vård, inom en vecka&lt;br&gt;från den dag då underställningen&lt;br&gt;skedde. Om ett beslut om omedel-&lt;br&gt;bart omhändertagande inte är&lt;br&gt;verkställt när det underställs eller&lt;br&gt;om länsrätten har beslutat om&lt;br&gt;omedelbart omhändertagande&lt;br&gt;enligt 13 § tredje stycket, skall&lt;br&gt;målet tas upp till avgörande inom&lt;br&gt;en vecka från den dag då beslutet&lt;br&gt;verkställdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När socialnämnden har ansökt&lt;br&gt;om tvångsvård, får även rätten&lt;br&gt;besluta att missbrukaren omedel-&lt;br&gt;bart skall omhändertas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har socialnämnden eller polis-&lt;br&gt;myndigheten beslutat om omedel-&lt;br&gt;bart omhändertagande, skall&lt;br&gt;beslutet genast underställas läns-&lt;br&gt;rätten eller, om beslutet har fattats&lt;br&gt;efter det att nämnden har ansökt&lt;br&gt;om tvångsvård, den rätt som&lt;br&gt;prövar frågan om vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har polismyndigheten fattat&lt;br&gt;beslutet, skall myndigheten genast&lt;br&gt;underrätta socialnämnden om sitt&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om beredande av tvångs-&lt;br&gt;vård, där omhändertagande har&lt;br&gt;beslutats enligt 13 § första eller&lt;br&gt;andra stycket, skall länsrätten ta&lt;br&gt;upp målet till avgörande inom en&lt;br&gt;vecka från den dag då ansökan&lt;br&gt;om vård kom in eller, om beslutet&lt;br&gt;om omhändertagande har fattats&lt;br&gt;efter det att socialnämnden har&lt;br&gt;ansökt om vård, inom en vecka&lt;br&gt;från den dag då underställningen&lt;br&gt;skedde. Om ett beslut om omedel-&lt;br&gt;bart omhändertagande inte är&lt;br&gt;verkställt när det underställs eller&lt;br&gt;om länsrätten har beslutat om&lt;br&gt;omedelbart omhändertagande&lt;br&gt;enligt 13 § tredje stycket, skall&lt;br&gt;målet tas upp till avgörande inom&lt;br&gt;en vecka från den dag då beslutet&lt;br&gt;verkställdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten får förlänga dessa tider, om det behövs ytterligare utred-&lt;br&gt;ning eller om någon annan särskild omständighet gör det nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av den som förestår vården vid ett LVM-hem får överklagas av&lt;br&gt;den enskilde hos länsrätten, om beslutet avser överflyttning enligt 25 §,&lt;br&gt;avslag på begäran om utskrivning eller förstörande eller försäljning av&lt;br&gt;egendom enligt 36 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt denna lag av den som förestår vården vid ett&lt;br&gt;LVM-hem får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om läkarundersökning&lt;br&gt;enligt 10 § eller 11 § tredje styck-&lt;br&gt;et får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om läkarundersökning&lt;br&gt;enligt 9 § eller 11 § tredje stycket&lt;br&gt;får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om omhändertagande enligt 13 § första eller andra stycket får&lt;br&gt;inte överklagas. Överklagande av rättens beslut om omhändertagande&lt;br&gt;enligt 13 § tredje stycket är inte inskränkt till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;br&gt;Polismyndigheten skall lämna&lt;br&gt;biträde för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på begäran av länsstyrelsen&lt;br&gt;eller rätten föra en missbrukare&lt;br&gt;till en beslutad läkarundersökning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten skall lämna&lt;br&gt;biträde för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. på begäran av socialnämnden&lt;br&gt;eller rätten föra en missbrukare&lt;br&gt;till en beslutad läkarundersökning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. på begäran av socialnämnden föra den som skall beredas vård eller&lt;br&gt;som är omedelbart omhändertagen enligt denna lag till ett LVM-hem&lt;br&gt;eller sjukhus,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. på begäran av chefsöverläkaren i fall som avses i 24 § tredje styck-&lt;br&gt;et föra den som skall beredas vård eller som är omdelbart omhänder-&lt;br&gt;tagen enligt denna lag till ett LVM-hem, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. på begäran av den som förestår vården vid ett LVM-hem efter-&lt;br&gt;forska, hämta eller förflytta någon som skall tas in i hemmet eller som&lt;br&gt;vårdas där med stöd av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med socialnämnden avses i denna lag socialnämnden i den kommun&lt;br&gt;som enligt 3 § socialtjänstlagen (1980:620) har ansvaret för att den&lt;br&gt;enskilde får det stöd och den hjälp som han behöver. Att överflyttning&lt;br&gt;av ärenden till en annan socialnämnd kan ske i vissa fall framgår av&lt;br&gt;72 § socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med länsstyrelsen avses i denna&lt;br&gt;lag länsstyrelsen i det län, inom&lt;br&gt;vilket den ansvariga kommunen är&lt;br&gt;belägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om tvångsvård enligt 5 §&lt;br&gt;och med anledning av omhän-&lt;br&gt;dertagande enligt 13 § fattas av&lt;br&gt;länsrätten i det län som anges i&lt;br&gt;andra stycket. Den länsrätt som&lt;br&gt;meddelade beslutet om vård be-&lt;br&gt;slutar också i frågor som avses i&lt;br&gt;44 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om tvångsvård enligt 5 §&lt;br&gt;och med anledning av omhän-&lt;br&gt;dertagande enligt 13 § fattas av&lt;br&gt;länsrätten i det län där den an-&lt;br&gt;svariga kommunen är belägen.&lt;br&gt;Den länsrätt som meddelade&lt;br&gt;beslutet om vård beslutar också i&lt;br&gt;frågor som avses i 44 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:606.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om ett ärende som har anhängiggjorts hos länsrätten före den 1 juli&lt;br&gt;1994 inte har avgjorts slutligt vid lagens ikraftträdande tillämpas äldre&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 31 kap. 2 § brottsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;l&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan den som har begått en&lt;br&gt;brottslig gärning bli föremål för&lt;br&gt;vård enligt lagen (1988:870) om&lt;br&gt;vård av missbrukare i vissa fall&lt;br&gt;får rätten överlämna åt länsstyrel-&lt;br&gt;sen eller, i fråga om den som&lt;br&gt;redan är intagen i ett hem där&lt;br&gt;sådan vård meddelas, åt styrelsen&lt;br&gt;för hemmet att föranstalta om&lt;br&gt;behövlig vård. Innan rätten be-&lt;br&gt;slutar om överlämnande skall&lt;br&gt;länsstyrelsen eller styrelsen höras.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan den som har begått en&lt;br&gt;brottslig gärning bli föremål för&lt;br&gt;vård enligt lagen (1988:870) om&lt;br&gt;vård av missbrukare i vissa fall&lt;br&gt;får rätten överlämna åt social-&lt;br&gt;nämnden eller, i fråga om den&lt;br&gt;som redan är intagen i ett hem&lt;br&gt;där sådan vård meddelas, åt&lt;br&gt;styrelsen för hemmet att föran-&lt;br&gt;stalta om behövlig vård. Innan&lt;br&gt;rätten beslutar om överlämnande&lt;br&gt;skall socialnämnden eller styrel-&lt;br&gt;sen höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är för brottet stadgat strängare straff än fängelse i ett år, får över-&lt;br&gt;lämnande enligt första stycket ske endast om det föreligger särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1483.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-11-18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å. Beckman,&lt;br&gt;regeringsrådet Sigvard Holstad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 oktober 1993, varvid&lt;br&gt;statsrådet Bengt Westerberg varit föredragande, har regeringen för&lt;br&gt;Lagrådets yttrande överlämnat förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa&lt;br&gt;fall,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Ingrid&lt;br&gt;Stenkula.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 november 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,&lt;br&gt;Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Wibble,&lt;br&gt;Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg,&lt;br&gt;Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Könberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94:97 Ansökningsförfarandet&lt;br&gt;enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 45371, Stockholm 1993&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:SoU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-12-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-12-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-12-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-12-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 18:17:46</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH0397</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:59</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 18:17:46</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH0397</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__97.pdf</filnamn>
<filstorlek>1280211</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Ansökningsförfarandet enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/0CE8ED96-6076-491D-8482-6B025ED5849E</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:SoU16</uppgift>
<ref_dok_id>GH01SoU16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ansökningsförfarandet enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:97&lt;br/&gt;
Ansökningsförfarandet enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i  vissa fall</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:97 Ansökningsförfarandet enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:97&lt;br/&gt;
Ansökningsförfarandet enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i  vissa fall</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:97 Ansökningsförfarandet enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bo Holmberg  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:97&lt;br/&gt;
Ansökningsförfarandet enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i  vissa fall</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:97 Ansökningsförfarandet enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bo Holmberg  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Eva Zetterberg  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:97&lt;br/&gt;
Ansökningsförfarandet enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i  vissa fall</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:97 Ansökningsförfarandet enligt lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Eva Zetterberg  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>