2286189GH03941993/9494propproppropProposition 1993/94:94PropositionPropositionKulturdepartementet9401993-11-25 00:00:002025-12-19 13:48:001994-01-01 00:00:00Mottagande av asylsökande m.m. Prop. 1993/94:94digitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GH0394/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GH0394https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH0394
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1993/94:94</h1>
<h2>Mottagande av asylsökande m.m.</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0394/prop_199394__94-1.png" style="width:39pt;height:32pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0394/prop_199394__94-2.png" style="width:36pt;height:21pt;"/>
<h3>Prop.</h3>
<h3>1993/94:94</h3>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 25 november 1993</p>
<p>Carl Bildt</p>
<p>Birgit Friggebo</p>
<p>(Kulturdepartementet)</p>
<h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2>
<p>I propositionen föreslås flera ändringar som rör mottagandet av asylsökande<br>och utlänningars rätt att vistas i Sverige, bl.a. en ny lag om mottagande av<br>asylsökande m.fl.</p>
<p>Statens invandrarverk skall även i fortsättningen vara huvudman för mot-<br>tagandet av asylsökande och se till att det finns förläggningar. Driften av alla<br>förläggningar skall vara öppen för entreprenad.</p>
<p>Till skillnad mot vad som gäller i dag skall de asylsökande ha rätt till<br>bistånd oberoende av om de vistas på en förläggning eller bor på egen hand.<br>Statens invandrarverk skall svara för detta bistånd. Om det egna boendet<br>upphör skall Invandrarverket erbjuda plats på en förläggning.</p>
<p>Förslaget innebär vidare att Invandrarverket skall erbjuda asylsökande<br>någon form av sysselsättning under väntetiden. Asylsökande skall under<br>vissa förutsättningar kunna arbeta utan att de anses som arbetstagare i rättsligt<br>hänseende.</p>
<p>En asylsökande skall liksom i dag ha möjlighet att få bistånd i form av<br>logi, dagersättning och bistånd för särskilda behov (särskilt bidrag). Den som<br>ordnar bostad på egen hand skall få ett bidrag till bostadskostnaden. Dag-<br>ersättningen skall kunna sättas ned för en asylsökande som fyllt 18 år och<br>som utan giltigt skäl vägrar att delta i någon form av sysselsättning. En viss<br>sänkning av dagersättningen föreslås också. Den som omfattas av lagen skall<br>inte ha rätt till förmåner av motsvarande karaktär enligt socialtjänstlagen.</p>
<p>1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 94</p>
<p>Ansvaret för att ge asylsökande sjukvård bör på sikt överföras till<br>landstingen, oavsett om den asylsökande vistas på en förläggning eller har<br>eget boende i en kommun. Nuvarande förläggningssjukvård bör efter en<br>övergångsperiod upphöra.</p>
<p>Vuxna asylsökande bör få samma sjuk- och tandvård som idag och statlig<br>ersättning bör, i enlighet med gällande praxis, lämnas när det föreligger ett<br>behov av omedelbar vård eller sådan vård som inte kan anstå. Asylsökande<br>barn bör i princip få tillgång till samma hälso- och sjukvård som de barn som<br>är bosatta i Sverige. Vid bedömningen av vilken vård och behandling som<br>skall ges bör dock bl.a. det förhållandet att det inte är klart om barnet kommer<br>att stanna i Sverige vägas in. Bestämmelserna om statlig ersättning anpassas<br>till praxis och den föreslagna principen i fråga om asylsökande barn. För<br>andra utlänningar än asylsökande som sökt uppehållstillstånd i Sverige och<br>har rätt att vistas här under den tid som ansökan prövas bör till skillnad från<br>vad som gäller i dag inte lämnas statlig ersättning för sjukvårdskostnader.</p>
<p>Asylsökande skall betala en patientavgift för sjukvårds- och tandvårds-<br>besök och även betala en egen avgift för receptförskriven medicin. Asyl-<br>sökande som har ett mer omfattande behov av akut vård eller medicin kan<br>beviljas särskilt bidrag.</p>
<p>Utlänningar som beviljats permanent uppehållstillstånd som flyktingar eller<br>av humanitära skäl skall tas emot i kommunerna enligt samma principer som<br>för närvarande. Ideella organisationer och religiösa samfund bör kunna spela<br>en viktig roll i mottagandet.</p>
<p>Skyddssökande utlänningar skall - om deras skyddsbehov kan bedömas<br>vara av begränsad varaktighet - kunna meddelas tidsbegränsade i stället för<br>permanenta uppehållstillstånd. De skall då omfattas av den föreslagna nya<br>lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Anhöriga inom kärnfamiljen till<br>utlänningar som på nu angiven grund beviljats ett tidsbegränsat uppehålls-<br>tillstånd skall ha möjlighet till familjeåterförening i Sverige.</p>
<p>Ändrade regler föreslås vad gäller möjligheterna att få en ansökan om<br>uppehållstillstånd prövad trots att lagakraftvunnet beslut om avvisning eller<br>utvisning föreligger. Liksom hittills skall detta kunna ske i undantagsfall.<br>Kriterierna för bifall till en sådan ansökan skärps dock. Vidare skall ansökan<br>prövas av Utlänningsnämnden i stället för som hittills av Invandrarverket. Det<br>föreslås också att möjligheterna att få rättshjälp genom offentligt biträde i<br>denna typ av ärenden inskränks.</p>
<p>Slutligen föreslås en smärre ändring i lagen (1950:382) om svenskt med-<br>borgarskap. Ett utländskt barn, vars far sedan tiden för barnets födelse är<br>svensk medborgare, skall efter anmälan kunna erhålla svenskt medborgar-<br>skap om föräldrarna genom registrering hos skattemyndighet fått gemensam<br>vårdnad om barnet.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<h2>Innehållsförteckning</h2>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut.......................... 6</p>
<p>2 Lagtext...................................... 7</p>
<p>2.1 Förslag till lag om mottagande av asylsökande m.fl...... 7</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen ......... 10</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen</p>
<p>(1980:620)................................ 13</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen</p>
<p>(1972:429)................................ 14</p>
<p>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1068) om</p>
<p>introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra<br>utlänningar................................ 17</p>
<p>2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt</p>
<p>medborgarskap............................. 18</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning......................... 19</p>
<p>3.1 Lagrådet.................................. 20</p>
<p>4 Mottagandet av asylsökande........................ 22</p>
<p>4.1 Nuvarande ordning.......................... 22</p>
<p>4.2 Allmänna utgångspunkter för en reformering av</p>
<p>mottagandet............................... 25</p>
<p>4.3 En särskild lag om mottagandet av asylsökande m.fl..... 27</p>
<p>4.4 Huvudmannaskap för mottagandet av asylsökande...... 28</p>
<p>4.5 Förläggningar.............................. 29</p>
<p>4.6 Eget boende............................... 33</p>
<p>4.7 Arbete och sysselsättning...................... 36</p>
<p>4.7.1 Arbete på den öppna arbetsmarknaden........ 36</p>
<p>4.7.2 Annan sysselsättning för asylsökande m.fl...... 37</p>
<p>4.7.3 Delar av den arbetsrättsliga lagstiftningen</p>
<p>skall inte gälla........................ 39</p>
<p>4.7.4 Samråd med Länsarbetsnämnden och med</p>
<p>fackliga organisationer .................. 42</p>
<p>4.7.5 Ersättning för deltagande i organiserad</p>
<p>verksamhet.......................... 43</p>
<p>4.8 Ekonomiskt bistånd.......................... 44</p>
<p>4.8.1 Allmänt om bistånd..................... 44</p>
<p>4.8.2 Nivån på dagersättningen ................ 46</p>
<p>4.8.3 Dagersättning för den som utan giltigt skäl vägrar</p>
<p>att delta i organiserad verksamhet m.m........ 47</p>
<p>4.8.4 Beslutomoch utbetalning av ekonomiskt</p>
<p>bistånd............................. 50</p>
<p>4.9 Hälso- och sjukvård.......................... 53</p>
<p>4.9 1 Vårdens omfattning..................... 53</p>
<p>4.9.2 Huvudman för asylsökandes sjukvård........ 57</p>
<p>4.9.3 Patientavgift......................... 59</p>
<p>4.10 Utbildning................................ 61</p>
<p>4.10.1 Svenskundervisning för vuxna asylsökande .... 61</p>
<p>4.10.2 Grundskoleundervisning för barn....... ... 62</p>
<p>4.10.3 Gymnasieersättande studier för ungdomar...... 63</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>4.11 Ideella organisationers medverkan i mottagandet</p>
<p>av asylsökande............................. 65</p>
<p>4.12 Myndighetsutövning och tystnadsplikt vid entreprenad ... 67</p>
<p>4.13 Statlig ersättning for mottagandet av asylsökande....... 69</p>
<p>5 Flyktingmottagandet i kommunerna................... 70</p>
<p>5.1 Nuvarande ordning.......................... 70</p>
<p>5.2 Allmänt om kommunernas flyktingmottagande........ 71</p>
<p>5.3 Ideella organisationers roll...................... 72</p>
<p>5.4 Statlig ersättning till kommunerna................. 74</p>
<p>5.5 Statistik över introduktionsersättning till flyktingar och</p>
<p>andra utlänningar............................ 76</p>
<p>6 Uppehållstillstånd vid tillfälligt behov av skydd............ 77</p>
<p>6.1 Tidsbegränsade uppehållstillstånd ................ 79</p>
<p>6.2 Familjeåterförening.......................... 82</p>
<p>7 Ny ansökan efter lagakraftvunnet beslut om</p>
<p>avvisning eller utvisning........................... 83</p>
<p>7.1 Kriterierna för bifall.......................... 83</p>
<p>7.2 Instans som skall pröva ny ansökan............... 87</p>
<p>7.3 Rättshjälp................................. 89</p>
<p>8 Svenskt medborgarskap för barn vars föräldrar erhållit</p>
<p>gemensam vårdnad.............................. 91</p>
<p>9 Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser............... 92</p>
<p>10 Specialmotivering............................... 93</p>
<p>10.1 Förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl. ... 93</p>
<p>10.2 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen</p>
<p>(1989:529)................................ 102</p>
<p>10.3 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen</p>
<p>(1980:620)................................ 104</p>
<p>10.4 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen</p>
<p>(1972:429)................................ 104</p>
<p>10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1068) om<br>introduktionsersättning för flyktingar och vissa</p>
<p>andra utlänningar............................ 105</p>
<p>10.6 Förslaget till ändring i lagen (1950:382) om svenskt</p>
<p>medborgarskap............................. 105</p>
<p>Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Meningsfull vistelse på<br>asylförläggning (SOU 1992:69).................. 106</p>
<p>Bilaga 2 Lagförslag i betänkandet Meningsfull vistelse på<br>asylförläggning (SOU 1992:69).................. 107</p>
<p>Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande<br>över betänkandet Meningsfull vistelse på<br>asylförläggning (SOU 1992:69).................. 110</p>
<p>Bilaga 4 Sammanfattning av betänkandet Mottagandet av<br>asylsökande och flyktingar (SOU 1992:133).......... 111</p>
<p>Bilaga 5 Lagförslag i betänkandet Mottagandet av asylsökande<br>och flyktingar (SOU 1992:133).................. 123</p>
<p>Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser som avgett<br>yttrande över betänkandet Mottagandet av asylsökande och<br>flyktingar (SOU 1992:133)..................... 127</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 7 Sammanfattning av PM med förslag till Legal reglering av</p>
<p>massflyktssituationer, avgiven i oktober 1992 av<br>utredningen om översyn av vissa delar av<br>utlänningslagstiftningen m.m. Ku 1992:05........... 128</p>
<p>Bilaga 8 Lagförslag i PM med förslag till Legal reglering av<br>massflyktssituationer......................... 130</p>
<p>Bilaga 9 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande<br>över PM med förslag till Legal reglering av<br>massflyktssituationer......................... 137</p>
<p>Bilaga 10 Sammanfattning av förslag rörande s.k. ny ansökan i<br>betänkandet Utlänningslagen - en partiell översyn<br>(SOU 1993:24)............................. 138</p>
<p>Bilaga 11 Lagförslag i betänkandet Utlänningslagen -<br>en partiell översyn (SOU 1993:24)................ 139</p>
<p>Bilaga 12 Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande<br>över betänkandet Utlänningslagen - en partiell översyn<br>(SOU 1993:24)............................. 145</p>
<p>Bilaga 13 Lagrådsremissens lagförslag.................... 146</p>
<p>Bilaga 14 Lagrådets yttrande........................... 156</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde................ 160</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>dels antar regeringens förslag till</p>
<p>1. lag om mottagande av asylsökande m.fl.,</p>
<p>2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),</p>
<p>3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:628),</p>
<p>4. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),</p>
<p>5. lag om ändring i lagen (1992:1068) om introduktionsersättning för<br>flyktingar och vissa andra utlänningar,</p>
<p>6. lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap ,</p>
<p>dels godkänner det som regeringen förordar om</p>
<p>7. förläggningar för asylsökande (avsnitt 4.5),</p>
<p>8. nivån på dagersättning till asylsökande (avsnitt 4.8.2),</p>
<p>9. hälso- och sjukvård för asylsökande (avsnitt 4.9),</p>
<p>10. statlig ersättning för mottagande av asylsökande (avsnitt 4.13).</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<h2>2 Lagtext</h2>
<p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p>
<h3>2.1 Förslag till lag om mottagande av asylsökande m.fl.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Allmänna bestämmelser</h4>
<p>1 § I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till ut-<br>länningar som</p>
<p>1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige enligt 3 kap. 1 § utlännings-<br>lagen (1989:529) (asylsökande),</p>
<p>2. har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av bestämmel-<br>serna i 2 kap. 4 a § utlänningslagen, eller</p>
<p>3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl med-<br>getts rätt att vistas här medan ansökan prövas.</p>
<p>Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt 6 § social-<br>tjänstlagen (1980:620) för förmåner av motsvarande karaktär.</p>
<p>2 § Statens invandrarverk skall ha huvudansvaret för mottagandet av ut-<br>länningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och för detta ändamål driva<br>förläggningar. Invandrarverket får uppdra åt andra att driva förläggningar.</p>
<p>3 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 skall av Invandrar-<br>verket erbjudas plats på en förläggning. En utlänning som inte önskar utnyttja<br>en erbjuden plats skall ändå registreras vid en förläggning. Invandrarverket<br>svarar sedan för att bistånd lämnas enligt bestämmelserna i denna lag.</p>
<p>För utlänningar som avses i 1 § första stycket 3 skall biståndet lämnas av<br>socialnämnden i den kommun där utlänningen vistas.</p>
<h4>Sysselsättning</h4>
<p>4 § Invandrarverket skall i lämplig omfattning ge dem som avses i 1 § första<br>stycket 1 och 2 sysselsättning genom att de får tillfälle att delta i svensk-<br>undervisning, i skötseln av förläggningar och i annan verksamhet som bidrar<br>till att göra vistelsen meningsfull.</p>
<p>5 § Utlänningar som deltar i verksamhet som avses i 4 § skall inte anses<br>som arbetstagare.</p>
<p>De skall dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§,<br>3 kap. 1^4 och 7-13 §§, 4 kap. l-^l och 8-10 §§, 5 kap. 1-3 §§ samt 7-9<br>kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).</p>
<p>Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som<br>svarar för den verksamhet i vilken utlänningen deltar.</p>
<p>6 § Om utlänningar skall delta i verksamhet som avses i 4 § och som drivs<br>av någon annan än Invandrarverket skall skriftligt avtal om villkoren för<br>verksamheten träffas mellan verket och den som driver verksamheten.<br>Invandrarverket får uppdra åt andra att träffa sådana avtal.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>7 § Strider en överenskommelse mellan den som tillhandahåller syssel-<br>sättning och en utlänning mot ett avtal enligt 6 § är överenskommelsen<br>ogiltig.</p>
<h4>Rätt till bistånd</h4>
<p>8 § Bistånd enligt 13-19 §§ lämnas till utlänningar som avses i 1 § första<br>stycket 1 och 2 under förutsättning att de är registrerade vid en förläggning.</p>
<p>Utlänningar som vistas på förläggning har rätt till bistånd även efter det att<br>de har beviljats permanent uppehållstillstånd, om de inte anvisats eller kunnat<br>utnyttja en anvisad plats i en kommun.</p>
<p>9 § Bistånd enligt 17-19 §§ lämnas till utlänningar som avses i 1 § första<br>stycket 3. Bistånd lämnas dock inte, om ansökan om uppehållstillstånd avser<br>endast en förlängning av ett tidigare tillstånd på i övrigt oförändrade villkor.</p>
<p>10 § För den som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl vägrar att delta i verk-<br>samhet som avses i 4 § eller som genom att hålla sig undan försvårar utred-<br>ningen i ärendet om uppehållstillstånd kan dagersättning enligt 17 § sättas<br>ned, dock inte till den del den är avsedd att täcka utgifter för egen mat-<br>hållning.</p>
<p>11 § Rätten till bistånd upphör</p>
<p>1. när uppehållstillstånd ges utom i fall som avses i 1 § första stycket 2<br>samt 8 § andra stycket,</p>
<p>2. när en ansökan om uppehållstillstånd har avslagits och ett beslut om<br>avvisning eller utvisning skall verkställas, eller</p>
<p>3. när utlänningen lämnar landet.</p>
<p>I fall som avses i första stycket 2 kvarstår dock rätten till bistånd för den<br>tid som skäligen behövs för verkställigheten av beslutet om avvisning eller<br>utvisning. Har Utlänningsnämnden meddelat beslut om inhibition med an-<br>ledning av en ansökan om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket<br>utlänningslagen (1989:529), räknas tiden från det Utlänningsnämnden med-<br>delat slutligt beslut i ärendet.</p>
<p>12 § Den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning<br>inte kan verkställas har inte rätt till bistånd.</p>
<h4>Förmåner</h4>
<p>13 § Bistånd enligt denna lag lämnas i form av logi, bostadsersättning, dag-<br>ersättning och särskilt bidrag.</p>
<p>14 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och som inte själva<br>ordnar bostad har rätt till logi på en förläggning.</p>
<p>15 § Den som har inkomst av förvärvsarbete eller som har annan inkomst<br>eller egna tillgångar och som har logi på en förläggning skall betala ett skäligt<br>belopp som ersättning till Invandrarverket. När kost ingår i inkvarteringen på<br>en förläggning skall skälig ersättning betalas även för detta.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>16 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och som på egen<br>hand ordnar bostad har rätt till bidrag till bostadskostnad (bostadsersättning).<br>Sådant bidrag får sättas ned helt eller delvis för den som har inkomst av<br>förvärvsarbete eller annan inkomst eller egna tillgångar.</p>
<p>17 § En utlänning som omfattas av denna lag och som saknar egna medel<br>har rätt till bistånd för sin dagliga livsföring (dagersättning).</p>
<p>18 § Föreligger annat angeläget behov har utlänningen rätt till särskilt<br>bistånd för det (särskilt bidrag).</p>
<p>19 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer<br>grunder för beräkning av de belopp som avses i 15-18 §§ samt meddelar<br>närmare föreskrifter om i vilka fall särskilt bidrag får beviljas.</p>
<h4>Rätt att föra talan</h4>
<p>20 § Den som har fyllt 16 år har rätt att själv föra sin talan i mål eller<br>ärenden enligt denna lag.</p>
<h4>Delgivning</h4>
<p>21 § I mål eller ärenden enligt denna lag får delgivning inte ske med till-<br>lämpning av 12 eller 15 § delgivningslagen (1970:428). I mål vid förvalt-<br>ningsdomstol får dock delgivning ske enligt 15 § första stycket samma lag,<br>om utlänningen har lämnat landet.</p>
<h4>Överklagande av beslut</h4>
<p>22 § Invandrarverkets eller socialnämndens beslut enligt denna lag får över-<br>klagas hos länsrätten.</p>
<p>Invandrarverkets beslut får överklagas hos länsrätten i det län där ut-<br>länningen vistades när beslutet fattades.</p>
<p>Beslut enligt denna lag får överklagas endast av den enskilde.</p>
<p>Beslut i fråga om bistånd enligt denna lag gäller omedelbart.</p>
<h4>Statlig ersättning</h4>
<p>23 § En kommun som har lämnat bistånd enligt denna lag har rätt till ersätt-<br>ning från staten för biståndet.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1988:153) om bistånd åt<br>asylsökande m.fl. skall upphöra att gälla. I fråga om beslut som har med-<br>delats före den 1 juli 1994 skall dock den upphävda lagen gälla.</p>
<h3>2.2 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen<br>(1989:529)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)<br>dels att 2 kap. 5 och 8 §§ samt 8 kap. 10 § skall ha följande lydelse,<br>dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 kap. 4 a § och 7 kap.</p>
<p>17 §, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>2 kap.</p>
<p>4a§</p>
<p>Om en utlänning som söker uppe-<br>hållstillstånd med stöd av 2 kap. 4 §<br>första stycket 2 eller 3 kap. bedöms<br>ha ett tillfälligt behov av skydd här i<br>landet får ett tidsbegränsat uppehålls-<br>tillstånd ges.</p>
<p>Om ett tidsbegränsat uppehålls-<br>tillstånd har getts någon med stöd av<br>första stycket får ett tidsbegränsat<br>tillstånd ges också till en utlänning<br>som är make eller maka eller barn<br>under 20 år till den person som först<br>beviljats tillstånd. Detsamma gäller<br>förälder till barn under 20 år som<br>meddelats tillstånd enligt första<br>stycket.</p>
<p>5§></p>
<p>Om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan om uppehållstillstånd görs<br>eller prövas, får ansökan inte bifallas.</p>
<p>Detta gäller dock inte om</p>
<p>1. utlänningen har rätt till asyl här,</p>
<p>2. utlänningen skall återförena sig med en nära familjemedlem som är<br>stadigvarande bosatt i Sverige och som han tidigare har sammanlevt med<br>utomlands, eller</p>
<p>3. det annars finns särskilda skäl.</p>
<p>Om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har vunnit<br>laga kraft, får dock en ansökan om uppehållstillstånd från honom bifallas bara<br>om ansökan grundar sig på omständigheter som inte har prövats förut i<br>ärendet om hans avvisning eller utvisning och om</p>
<p>1. utlänningen har rätt till asyl här, eller</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>(Senaste lydelse 1992:1165, som träder i kraft den dag regeringen bestämmer.<br>Ändringen enligt 1992:1165 förutsätts träda i kraft före den nu föreslagna<br>ändringen.</p>
<p>10</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>2. det annars finns synnerliga 2. ett genomförande av avvis-<br>skäl av humanitär art. ningen eller utvisningen skulle inne-</p>
<p>bära fara för utlänningens liv eller<br>bestående men för hans psykiska<br>eller fysiska hälsa.</p>
<p>Regeringen får föreskriva att en ansökan om uppehållstillstånd får bifallas<br>även i andra fall än som anges i andra stycket, om det följer av en överens-<br>kommelse med främmande stat.</p>
<p>8 §<sup>2</sup></p>
<p>Att regeringen eller utlännings-<br>nämnden i vissa fall kan besluta om<br>tillstånd framgår av 7 kap. 5, 11 och<br>16§§.</p>
<p>Att regeringen eller Utlännings-<br>nämnden i vissa fall kan besluta om<br>tillstånd framgår av 7 kap. 5, 11, 16<br>och/7§§.</p>
<p>7 kap.</p>
<p>17 §</p>
<p>Ansökan om uppehållstillstånd<br>enligt 2 kap. 5 § tredje stycket ges in<br>till och prövas av Utlännings-<br>nämnden.</p>
<p>I ansökan skall sökanden uppge</p>
<p>1. det beslut ansökan avser,</p>
<p>2. de förhållanden som den<br>grundas på, och</p>
<p>3. skälet till att uppgifterna inte<br>lämnats tidigare.</p>
<p>Handlingar som åberopas skall<br>fogas till ansökan.</p>
<p>8 kap.</p>
<p>10 §3</p>
<p>Vid prövning av en ansökan om<br>uppehållstillstånd från en utlänning<br>som skall avvisas eller utvisas enligt<br>ett beslut som har vunnit laga kraft,<br>får Statens invandrarverk besluta om<br>inhibition av det tidigare meddelade<br>beslutet.</p>
<p>Vid prövning av en ansökan om<br>uppehållstillstånd från en utlänning<br>som skall avvisas eller utvisas enligt<br>ett beslut som har vunnit laga kraft,<br>får Utlänningsnämnden besluta om<br>inhibition av det tidigare meddelade<br>beslutet.</p>
<p>Regeringen får, vid prövning av en fråga om upphävande av en domstols<br>dom eller beslut om utvisning, besluta om inhibition av det tidigare med-<br>delade beslutet.</p>
<p>2senaste lydelse 1991:1573.</p>
<p>3Senaste lydelse 1991:573.</p>
<p>11</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, får<br>Invandrarverket också i andra fall än<br>som angetts i första stycket besluta<br>om inhibition.</p>
<p>Om det i andra fall finns sär-<br>skilda skäl till det får Invandrar-<br>verket besluta om inhibition.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.</p>
<p>2. En ansökan enligt 2 kap. 5 § tredje stycket som före ikraftträdandet<br>getts in till Statens invandrarverk skall prövas enligt äldre föreskrifter.</p>
<p>12</p>
<h3>2.3 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen<br>(1980:620)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § socialtjänstlagen (1980:62g)<sup>1</sup> skall ha följ-<br>ande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>3§</p>
<p>Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får<br>det stöd och den hjälp som de behöver.</p>
<p>Detta ansvar innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra<br>huvudmän.</p>
<p>I fråga om den som omfattas av<br>lagen (1994:000) om mottagande av<br>asylsökande m.fl. finns särskilda be-<br>stämmelser i den lagen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.</p>
<p><sup>1</sup> Lagen omtryckt 1988:871.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>13</p>
<h3>2.4 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen<br>(1972:429)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 41 och 43 §§ rättshjälpslagen (1972:429)! skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>41 §</p>
<p>Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller ärende</p>
<p>1. hos allmän förvaltningsdomstol angående medgivande till fortsatt<br>tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller 14 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk<br>tvångsvård och vid överklagande enligt 32 eller 33 § samma lag av beslut om<br>intagning för tvångsvård eller om avslag på en begäran att tvångsvården skall<br>upphöra, angående medgivande till fortsatt vård enligt 13 § lagen<br>(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, angående upphörande av sådan vård<br>enligt 16 § samma lag, vid överklagande av beslut om rättspsykiatrisk vård<br>enligt 18 § första stycket 1 eller 2 samma lag eller angående tillstånd eller<br>återkallelse av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område för den<br>som genomgår rättspsykiatrisk vård med beslut enligt 31 kap. 3 § brotts-<br>balken om särskild utskrivningsprövning,</p>
<p>2. hos allmän förvaltningsdomstol angående inskrivning i eller utskrivning<br>från vårdhem eller specialsjukhus enligt 35 § lagen (1967:940) angående om-<br>sorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,</p>
<p>3. angående beredande av vård enligt 2 eller 3 §, omedelbart omhänder-<br>tagande enligt 6 §, upphörande av vård enligt 21 §, flyttningsförbud enligt 24<br>§ eller upphörande av flyttningsförbud enligt 26 § lagen (1990:52) med sär-<br>skilda bestämmelser om vård av unga eller hos allmän förvaltningsdomstol<br>vid överklagande enligt 41 § första stycket 1 samma lag,</p>
<p>4. hos allmän förvaltningsdomstol angående beredande av vård enligt<br>lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller angående omedel-<br>bart omhändertagande enligt 13 § samma lag,</p>
<p>5. angående avvisning enligt utlänningslagen (1989:529), dock inte hos<br>polismyndighet, såvida inte utlänningen enligt 6 kap. 2 eller 3 § utlännings-<br>lagen hållits i förvar längre än tre dagar,</p>
<p>6. angående utvisning enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen,</p>
<p>7. angående utvisning enligt<br>lagen (1991:572) om särskild utlän-<br>ningskontroll,</p>
<p>8. hos regeringen angående be-<br>slut enligt 11 § lagen om särskild ut-<br>länningskontroll,</p>
<p>7. angående utvisning och anmäl-<br>ningsplikt enligt lagen (1991:572)<br>om särskild utlänningskontroll,</p>
<p>8. angående uppehållstillstånd<br>enligt 2 kap. 5 § tredje stycket<br>utlänningslagen, om Utlännings-<br>nämnden meddelat beslut om in-<br>hibition i ärendet om avvisning eller<br>utvisning,</p>
<p>9. hos regeringen angående be-<br>slut enligt 11 § lagen om särskild ut-<br>länningskontroll,</p>
<p>'Lagen omtryckt 1993:9.</p>
<p>14</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>9. angående hemsändande av ut-<br>länning med stöd av 12 kap. 3 § ut-<br>länningslagen,</p>
<p>10. angående förverkande av vill-<br>korligt medgiven frihet enligt 26<br>kap. brottsbalken,</p>
<p>11. angående verkställighet<br>utomlands av frihetsberövande<br>påföljd enligt lagen (1963:193) om<br>samarbete med Danmark, Finland,<br>Island och Norge angående verk-<br>ställighet av straff m.m. eller lagen<br>(1972:260) om internationellt sam-<br>arbete rörande verkställighet av<br>brottmålsdom,</p>
<p>12. angående utlämning enligt<br>lagen (1970:375) om utlämning till<br>Danmark, Finland, Island eller<br>Norge för verkställighet av beslut<br>om vård eller behandling,</p>
<p>13. angående kastrering enligt<br>lagen (1944:133) om kastrering, om<br>giltigt samtycke till åtgärden ej<br>lämnats,</p>
<p>14. hos allmän förvaltnings-<br>domstol angående tillfälligt om-<br>händertagande enligt 37 §, tvångs-<br>isolering enligt 38, 39 eller 41 §<br>eller upphörande av tvångsisolering<br>enligt 42 § smittskyddslagen<br>(1988:1472).</p>
<p>43 §</p>
<p>Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas efter ansökan eller då annars<br>anledning föreligger. Ansökan får göras av den som kan beviljas rättshjälp</p>
<p>och i mål eller ärende som anges i 41<br>målet eller ärendet.</p>
<p>Rättshjälp beviljas och biträde<br>förordnas av den myndighet som<br>handlägger målet eller ärendet. Dock<br>ankommer prövningen i ärende hos<br>socialnämnd eller social distrikts-<br>nämnd enligt 41 § 3 på länsrätten, i<br>ärende som avses i 41 § 13 på Rätts-<br>hjälpsmyndigheten, i ärende hos<br>polismyndighet enligt 41 § 5 på<br>Rättshjälpsmyndigheten, om an-<br>sökan om rättshjälp skall avslås,<br>i ärende hos polismyndighet enligt</p>
<p>10. angående hemsändande av ut-<br>länning med stöd av 12 kap. 3 § ut-<br>länningslagen,</p>
<p>11. angående förverkande av vill-<br>korligt medgiven frihet enligt 26<br>kap. brottsbalken,</p>
<p>12. angående verkställighet<br>utomlands av frihetsberövande<br>påföljd enligt lagen (1963:193) om<br>samarbete med Danmark, Finland,<br>Island och Norge angående verk-<br>ställighet av straff m.m. eller lagen<br>(1972:260) om internationellt sam-<br>arbete rörande verkställighet av<br>brottmålsdom,</p>
<p>13. angående utlämning enligt<br>lagen (1970:375) om utlämning till<br>Danmark, Finland, Island eller<br>Norge för verkställighet av beslut<br>om vård eller behandling,</p>
<p>14. angående kastrering enligt<br>lagen (1944:133) om kastrering, om<br>giltigt samtycke till åtgärden ej<br>lämnats,</p>
<p>75. hos allmän förvaltnings-<br>domstol angående tillfälligt om-<br>händertagande enligt 37 §, tvångs-<br>isolering enligt 38, 39 eller 41 § eller<br>upphörande av tvångsisolering enligt<br>42 § smittskyddslagen (1988:1472).</p>
<p>§ 1 även av annan som får föra talan i</p>
<p>Rättshjälp beviljas och biträde<br>förordnas av den myndighet som<br>handlägger målet eller ärendet. Dock<br>ankommer prövningen i ärende hos<br>socialnämnd eller social distrikts-<br>nämnd enligt 41 § 3 på länsrätten, i<br>ärende som avses i 41 § 14 på<br>Rättshjälpsmyndigheten, i ärende<br>hos polismyndighet enligt 41 § 5 på<br>Rättshjälpsmyndigheten, om an-<br>sökan om rättshjälp skall avslås,<br>i ärende hos polismyndighet enligt</p>
<p>15</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>41 § 12 på länsrätten samt i ärende<br>hos regeringen på departements-<br>tjänsteman som regeringen be-<br>stämmer.</p>
<p>41 § 13 på länsrätten samt i ärende<br>hos regeringen på departements-<br>tjänsteman som regeringen be-<br>stämmer.</p>
<p>Har myndigheten skilt målet eller ärendet från sig, äger under tiden till<br>dess talan fullföljts eller tiden för fullföljd utgått andra stycket motsvarande<br>tillämpning.</p>
<p>Rättshjälp utgår även när talan fullföljs eller meddelat beslut underställs<br>annan myndighets prövning eller saken överlämnas till annan myndighets<br>avgörande.</p>
<p>Har rättshjälp beviljats i ärende<br>vari beslutas om avvisning eller ut-<br>visning enligt utlänningslagen<br>(1989:529) eller om utvisning enligt<br>lagen (1991:572) om särskild ut-<br>länningskontroll gäller rättshjälpen<br>till dess verkställighet av beslutet<br>skett eller frågan om verkställighet<br>förfallit.</p>
<p>Ansökan om rättshjälp genom<br>offentligt biträde ges in till den<br>myndighet som handlägger målet<br>eller ärendet. Gäller ansökan ärende<br></p>
<p>Ansökan om rättshjälp genom<br>offentligt biträde ges in till den<br>myndighet som handlägger målet<br>eller ärendet. Gäller ansökan ärende</p>
<p>som avses i 41 § 14, ges dock an-<br>sökan in till Rättshjälpsmyndigheten.</p>
<p>som avses i 41 § 13, ges dock an-<br>sökan in till Rättshjälpsmyndigheten.</p>
<p>Myndighet som inte själv får bevilja rättshjälpen skall till behörig myndig-<br>het med eget yttrande överlämna ingiven ansökan med därvid fogade hand-<br>lingar eller anmäla behovet av offentligt biträde.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.</p>
<p>16</p>
<h3>2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1068) om Prop. 1993/94:94<br>introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra<br>utlänningar</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att i lagen om introduktionsersättning för flyktingar</p>
<p>och vissa andra utlänningar skall införas en ny paragraf, 6 §, av följande<br>lydelse.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>6§</p>
<p>Kommunen skall, enligt vad rege-<br>ringen närmare föreskriver, ur<br>personregister lämna uppgifter om<br>introduktionsersättning till Statistiska<br>centralbyrån.</p></td></tr>
</table>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.</p>
<p>17</p>
<p>2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 94</p>
<h3>2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1950:382) om<br>svenskt medborgarskap</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 2 a § lagen (1950:382) om svenskt medborgar-<br>skap<sup>1</sup> skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>2a§</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Har barn ej förvärvat svenskt<br>medborgarskap enligt 1 eller 2 §<br>men är barnets fader sedan tiden för<br>barnets födelse svensk medborgare<br>och har han genom slutligt av-<br>görande av svensk domstol fått<br>vårdnaden om barnet ensam eller<br>gemensamt med barnets moder,<br>förvärvar barnet svenskt medborgar-<br>skap genom att fadern eller, vid<br>gemensam vårdnad, föräldrarna hos<br>den myndighet som anges i 11 §<br>första stycket skriftligen anmäler sin<br>önskan om detta innan barnet fyllt<br>aderton år. Har barnet fyllt femton<br>år, fordras barnets samtycke.</p>
<p>Har barn ej förvärvat svenskt<br>medborgarskap enligt 1 eller 2 § men<br>är barnets fader sedan tiden för<br>barnets födelse svensk medborgare<br>och har han genom slutligt av-<br>görande av svensk domstol fått<br>vårdnaden om barnet ensam eller<br>gemensamt med barnets moder eller<br>fått vårdnaden gemensamt med<br>barnets moder genom registrering<br>hos skattemyndighet, förvärvar<br>barnet svenskt medborgarskap<br>genom att fadern eller, vid gemen-<br>sam vårdnad, föräldrarna hos den<br>myndighet som anges i 11 § första<br>stycket skriftligen anmäler sin<br>önskan om detta innan barnet fyllt<br>aderton år. Har barnet fyllt femton<br>år, fordras barnets samtycke.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 maj 1994.</p>
<p>'Lagen omtryckt 1984:682.</p>
<p>18</p>
<h2>3 Ärendet och dess beredning</h2>
<p>Efter bemyndigande av regeringen tillkallade det för invandrarfrågor an-<br>svariga statsrådet i september 1991 en särskild utredare (jur.dr Sven-Hugo<br>Ryman) med uppdrag att pröva under vilka förutsättningar och på vilka vill-<br>kor asylsökande borde få arbeta medan de väntar på beslut om uppehålls-<br>tillstånd (dir. 1991:86). Utredaren har arbetat under namnet Utredningen (A<br>1991:04) om arbete för asylsökande.</p>
<p>Den nuvarande regeringen beslutade - i avvaktan på utredningens förslag<br>- våren 1992 att införa möjligheter för asylsökande att arbeta under vänte-<br>tiden. Sedan den 1 juli 1992 gäller enligt 4 kap. 3 a § utlänningsförordningen<br>(1989:547) att den som här i landet sökt uppehållstillstånd och därvid åbe-<br>ropat asylskäl enligt 3 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529) är undantagen<br>från skyldigheten att ha arbetstillstånd i de fall Statens invandrarverk bedömer<br>att dess beslut i ärendet inte kommer att kunna fattas inom fyra månader från<br>ansökan. I de fall en asylsökande sålunda har rätt att arbeta gäller hela den<br>vanliga arbetsrättsliga lagstiftningen för anställningsförhållandet och arbetet.</p>
<p>Utredningen om arbete för asylsökande har avgivit betänkandet Menings-<br>full vistelse på asylförläggning (SOU 1992:69). I betänkandet föreslås bl.a.<br>en särskild lag om arbete för asylsökande m.fl. Förslaget i denna del innebär<br>att asylsökande som utför arbete enligt den särskilda lagen inte skall anses<br>som arbetstagare. Betänkandet har remissbehandlats.</p>
<p>En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. De lagförslag som<br>läggs fram i betänkandet finns i bilaga 2. En förteckning över remiss-<br>instanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns<br>tillgänglig i Kulturdepartementet (dnr Ku92/3291/Ip).</p>
<p>Efter bemyndigande av regeringen tillkallade chefen för Kulturdeparte-<br>mentet våren 1992 en särskild utredare (direktören Monica Werenfels-<br>Röttorp) med uppgift att göra en översyn av mottagandet av asylsökande och<br>flyktingar (dir. 1992:25). Utredaren har arbetat under namnet Utredningen<br>(Ku 1992:04) om mottagandet av asylsökande och flyktingar. Utredningen<br>har yttrat sig över betänkandet Meningsfull vistelse på asylförläggning.<br>Utredningen, som till en del behandlar frågor som tagits upp även av Utred-<br>ningen om arbete för asylsökande, har avgivit betänkandet Mottagandet av<br>asylsökande och flyktingar (SOU 1992:133).</p>
<p>I betänkandet föreslås bl.a. att Statens invandrarverk även i fortsättningen<br>skall vara huvudman för mottagande av asylsökande och se till att det finns<br>förläggningar för dem. Driften av förläggningar föreslås vara öppen för<br>entreprenad och Invandrarverket bör aktivt arbeta för att skapa en marknad.<br>Vidare föreslås att asylsökande i mån av förmåga skall delta i arbetet på för-<br>läggningen och i program för organiserad verksamhet samt att dagersätt-<br>ningen skall sänkas för den som utan giltiga skäl avvisar erbjudet arbete eller<br>att delta i program för organiserad verksamhet. En asylsökande föreslås - till<br>skillnad mot vad som gäller i dag - alltid ha samma rätt till ekonomiskt<br>bistånd vare sig han vistas på en förläggning eller har ordnat bostad på egen<br>hand. Förslag lämnas också om utformningen av det ekonomiska biståndet</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>19</p>
<p>och om hälso- och sjukvård för asylsökande. Betänkandet har remiss-<br>behandlats.</p>
<p>En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 4 . De lagförslag som<br>läggs fram i betänkandet finns i bilaga 5. En förteckning över remiss-<br>instanserna finns i bilaga 6. En sammanställning av remissyttrandena finns<br>tillgänglig i Kulturdepartementet (dnr Ku92/5454/Ip).</p>
<p>Frågor som gäller innehåll i och kostnader för förläggningsverksamheten<br>har under det senaste året också utretts i annan ordning.</p>
<p>Regeringen beslutade i december 1992 att uppdra åt Riksrevisionsverket<br>(RRV) att granska Statens invandrarverks förläggningsverksamhet. RRV<br>redovisade uppdraget i mars 1993 i rapporten Vad kostar Invandrarverkets<br>förläggningar? (F 1993:5). Invandrarverket har därefter på regeringens upp-<br>drag yttrat sig över rapporten.</p>
<p>Statens invandrarverk har i juni 1993 till regeringen lämnat förslag till för-<br>ändring av ansvaret för hälso- och sjukvården till flyktingar och asylsökande.<br>Invandrarverket föreslår bl.a. att huvudmannaskapet för sjuk- och hälsovård<br>till asylsökande överförs från Statens invandrarverk till landsting och primär-<br>kommun samtidigt som den nuvarande förläggningssjukvården avvecklas.<br>Socialstyrelsen har också i juni 1993 inkommit till regeringen med skrivelse<br>om hälso- och sjukvård för asylsökande och bl.a. föreslagit en översyn av<br>förordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.<br>vad gäller hälso- och sjukvård för asylsökande.</p>
<p>Statens invandrarverk har i en promemoria som med en särskild skrivelse<br>överlämnades till regeringen den 17 december 1991 beskrivit en situation där<br>antalet asyl- och hjälpsökande är större än vad Invandrarverket kan klara av<br>på ett tids- och hanteringsmässigt rimligt sätt. Invandrarverket räknar i<br>promemorian med att en lagstiftning skall införas som är anpassad till det för-<br>hållandet att de utlänningar som kommer hit inte är asylsökande i utlännings-<br>lagens och Genéve-konventionens mening utan är människor i behov av<br>skydd och hjälp i ett akut men övergående nödläge.</p>
<p>Bl.a. med anledning av Invandrarverkets skrivelse tillkallade chefen för<br>Kulturdepartementet efter bemyndigande av regeringen våren 1992 en sär-<br>skild utredare (överdirektören Per-Erik Nilsson) med uppdrag att göra en<br>översyn av vissa delar av utlänningslagstiftningen m.m. (dir. 1992:51).<br>Utredaren, som arbetar under namnet Utredningen (Ku 1992:05) om översyn<br>av vissa delar av utlänningslagstiftningen m.m., har i en promemoria i<br>oktober 1992 föreslagit en särskild lag om att utlänningar som rest in i<br>Sverige från ett område där det råder väpnad konflikt eller kris av synnerligen<br>allvarlig art skall kunna beviljas ett tillfälligt vistelsetillstånd här. Prome-<br>morian har remissbehandlats.</p>
<p>En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 7. De lagförslag som<br>läggs fram i promemorian finns i bilaga 8. En förteckning över remiss-<br>instanserna finns i bilaga 9. En sammanställning av remissyttrandena finns<br>tillgänglig i Kulturdepartementet (dnr Ku92/4771/Mp).</p>
<p>Enligt 2 kap. 5 § utlänningslagen gäller att en ansökan om uppehålls-<br>tillstånd när lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning föreligger får</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>20</p>
<p>beviljas endast om ansökan grundar sig på omständigheter som inte prövats i<br>ärendet om avvisning eller utvisning och om utlänningen antingen har rätt till<br>asyl här eller det annars finns synnerliga skäl av humanitär art. En sådan s.k.<br>ny ansökan skall ges in till och prövas av Statens invandrarverk.</p>
<p>I uppdraget till Utredningen om översyn av vissa delar av utlännings-<br>lagstiftningen m.m. har också ingått att undersöka vad som kan göras för att<br>institutet ny ansökan skall komma till användning i den omfattning som förut-<br>sattes när det introducerades.</p>
<p>Utredningen har avgivit betänkandet Utlänningslagen - en partiell översyn<br>(SOU 1993:24). I betänkandet föreslås bl.a. att institutet ny ansökan skall<br>ersättas av en särskild prövning, som skall ankomma på kammarrätt. För-<br>slaget innebär vidare en skärpning av kriterierna för bifall till en ansökan om<br>uppehållstillstånd när lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning<br>föreligger samt en inskränkning av möjligheterna till rättshjälp genom offent-<br>ligt biträde i denna typ av ärenden. Betänkandet har remissbehandlats.</p>
<p>En sammanfattning av betänkandet i relevanta delar och av de lagförslag<br>som läggs fram i det finns i bilaga 10 resp.11. En förteckning över remiss-<br>instanserna finns i bilaga 12. En sammanställning av remissyttrandena finns<br>tillgänglig i Kulturdepartementet (dnr Ku93/1128/Mp).</p>
<p>Regeringen redovisar i denna proposition ett antal förslag om regel-<br>ändringar och andra åtgärder - grundade på det här redovisade utrednings-<br>arbetet - som skall göra mottagandet av asylsökande och flyktingar mer<br>flexibelt och mindre kostnadskrävande. Vissa av de förslag som lämnats av<br>de redovisade utredningarna är av den karaktären att de bör utredas vidare av<br>den parlamentariska kommitté för översyn av invandrar-, invandrings- och<br>flyktingpolitiken som tillsattes under våren 1993 (dir. 1993:1) eller att man i<br>övrigt bör avvakta resultatet av den parlamentariska kommitténs arbete.<br>Kommittén (Ku 1993:01) arbetar under namnet Invandrar- och flykting-<br>kommittén.</p>
<p>Statens invandrarverk har i skrivelse som kom in till Kulturdepartementet<br>den 12 december 1991 (dnr Ku91/1064/R) hemställt om ändring av 2 a §<br>medborgarskapslagen så att ett utländskt barn skall ha möjlighet att bli svensk<br>medborgare efter anmälan även när föräldrarna genom registrering hos<br>skattemyndighet fått gemensam vårdnad om barnet. En likartad framställning<br>har gjorts av Familjerättsbyrån, Östra Socialförvaltningen, Malmö stad, i en<br>skrivelse ställd till Socialstyrelsen som lämnats över till Kulturdepartementet<br>från Justitiedepartementet den 1 september 1993 (dnr Ku93/2837/Mp). Även<br>denna fråga tas upp i propositionen.</p>
<h3>Lagrådet</h3>
<p>Regeringen beslutade den 14 oktober 1993 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 13.</p>
<p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 14.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>21</p>
<p>Lagrådet anser det oacceptabelt att, som föreslagits i lagrådsremissen, dag-<br>ersättningen helt skulle kunna dras in för en utlänning över 18 år som utan<br>giltigt skäl vägrar att delta i någon form av sysselsättning. Lagrådet föreslår i<br>stället att dagersättningen skall kunna sättas ned, dock inte till den del den är<br>avsedd att täcka utgifter för egen mathållning. Lagrådet har vidare synpunkter<br>på utformningen av 11 § i förslaget till lag om mottagande av asylsökande<br>m.fl. och anser också att den föreslagna 20 § i samma lag är överflödig. Lag-<br>rådet föreslår vidare att andra stycket med en redaktionell ändring skall flyttas<br>till 3 §.</p>
<p>Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har vissa<br>redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Vi återkommer till Lagrådets syn-<br>punkter i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.8.3, samt i special-<br>motiveringen till förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl.</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgar-<br>skap har inte granskats av Lagrådet. Den ändring som föreslås är av enkel be-<br>skaffenhet och är en följdändring till tidigare beslutad ändring i föräldra-<br>balken (prop. 1990/91:153, bet. 1990/91:SrU28, rskr. 1990/91:320, SFS<br>1991:487). Regeringen bedömer därför att ett yttrande av Lagrådet inte skulle<br>tillföra ärendet något av betydelse.</p>
<h2>4 Mottagandet av asylsökande</h2>
<h3>4.1 Nuvarande ordning</h3>
<p>Den nuvarande ordningen för mottagandet av asylsökande och flyktingar<br>gäller i sin helhet sedan den 1 juli 1989. Den grundar sig i stora delar på<br>riktlinjer som antogs av riksdagen år 1984 (prop. 1983/84:124, bet.<br>1983/84:SfU27, rskr. 1983/84:295). Främst när det gäller mottagandet av<br>asylsökande har riktlinjerna därefter förändrats i vissa avseenden och den<br>nuvarande ordningen har lagts fast genom riksdagsbeslut om bistånd åt asyl-<br>sökande m.fl. (prop. 1987/88:80, bet. 1987/88:SfU17, rskr. 1987/88:160,<br>SFS 1988:153) och om en regionaliserad organisation för Statens invandrar-<br>verk (prop. 1987/88:158, bet. 1987/88:SfU28, rskr. 1987/88:339).</p>
<p>Ordningen innebär i korthet att staten har ett övergripande ekonomiskt<br>ansvar för mottagandet av asylsökande och flyktingar. Ansvaret i övrigt är<br>delat mellan stat och kommun. Statens invandrarverk är statlig huvudman för<br>mottagandet. Invandrarverket driver förläggningar för asylsökande och skall<br>träffa överenskommelser med kommunerna om mottagande av flyktingar.<br>Kommunerna har ansvar för att de som får tillstånd att bosätta sig i Sverige<br>får goda livsbetingelser och en bra introduktion i det svenska samhället. Stat-<br>lig ersättning lämnas till kommunerna.</p>
<p>När det gäller mottagandet av asylsökande innebär ordningen i övrigt<br>följande. Så gott som alla asylsökande tas först emot på en utredningssluss<br>där asylutredningen genomförs. Därefter vistas de asylsökande som inte har<br>nära släktingar i landet på en förläggning i avvaktan på beslut i asylärendet.<br>Huvudsyftet med denna styrning är att den asylsökande skall finnas tillgäng-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>22</p>
<p>lig under utredningstiden så att en snabb och rationell handläggning blir Prop. 1993/94:94<br>möjlig. Den som beviljas uppehållstillstånd skall så snart som möjligt därefter<br>erbjudas bostad i en kommun.</p>
<p>En asylsökande har i och för sig rätt att vistas var han vill under vänte-<br>tiden. Rätten till bistånd är emellertid knuten till att han i normalfallet vistas på<br>en förläggning. Den som har make eller maka eller någon annan mycket nära<br>anhörig här i landet kan emellertid få bo utanför förläggningssystemet under<br>väntetiden. Även i vissa andra fall medges undantag från huvudregeln att en<br>asylsökande skall vistas på en förläggning för att få bistånd. Det krävs i prak-<br>tiken medgivande från såväl Invandrarverket som vederbörande kommun för<br>att en asylsökande skall få bistånd under väntetiden i de fall han bor utanför<br>förläggningssystemet.</p>
<p>På förläggningar bor de asylsökande vanligen i möblerade lägenheter och<br>har eget hushåll. Familjer bor i regel tillsammans i en lägenhet medan ensam-<br>stående placeras flera tillsammans i en gemensam lägenhet. Bostaden är kost-<br>nadsfri och dagbidrag utgår i mån av behov för att täcka asylsökandens behov<br>av medel för sin dagliga livsföring. När inkvartering sker i rum utan möjlig-<br>het till självhushållning ingår fri mat i vistelsen. Dagbidraget utgår då med ett<br>lägre belopp.</p>
<p>Under förläggningsvistelsen erbjuds vuxna asylsökande svenskunder-<br>visning och annan organiserad verksamhet enligt riktlinjer för organiserad<br>verksamhet på förläggning. Barn i grundskoleåldern går i skola. Särskilda<br>aktiviteter ordnas också för barn.</p>
<p>Asylsökande har rätt till bl.a. akut sjukvård och tandvård. Vården är, med<br>undantag för tandvården, kostnadsfri för den enskilde. Den som saknar egna<br>medel kan få särskilt bidrag för akut tandvård. På förläggningar finns som<br>regel särskilt anordnad sjukvård, förläggningssjukvård.</p>
<h4>Behovet av förändringar</h4>
<p>Den nuvarande ordningen för mottagandet av asylsökande har således<br>tillämpats i sin helhet endast under ca fyra år. Den har i jämförelse med<br>tidigare ordning inneburit fördelar. Ett mycket stort antal asylsökande har<br>kunnat tas emot på ett tillfredställande sätt. Att de asylsökande under den<br>första tiden normalt vistas på en utredningssluss har medfört bättre förutsätt-<br>ningar för snabba utredningar av god kvalitet.</p>
<p>Systemet med överenskommelser mellan Invandrarverket och kommuner-<br>na om mottagande av flyktingar har medfört att man kunnat undvika en<br>koncentration av flyktingar till ett fåtal orter och till att engagemanget för<br>flyktingar i hela landet ökat.</p>
<p>Samtidigt kvarstår det största problemet i mottagandet, nämligen de långa<br>vistelsetidema på förläggning. Risken är stor att en långvarig och från det<br>övriga samhället avskild vistelse på förläggning leder till passivering och<br>bidragsberoende. En långvarig vistelse på förläggning riskerar också att mot-<br>verka en senare integration i det svenska samhället för dem som beviljas</p>
<p>23</p>
<p>uppehållstillstånd. Det kan också göra det svårare att starta på nytt för den<br>som inte får stanna här utan måste återvända. Långa vistelsetider på för-<br>läggning medför också mycket stora kostnader för det svenska samhället. För<br>budgetåret 1992/93 uppgick förläggningskostnadema till ca 6,3 miljarder<br>kronor.</p>
<p>Långa väntetider på utredningsslussar och förläggningar motverkas först<br>och främst genom en effektiv och rationell handläggning av asylärendena i<br>samtliga instanser. Såväl berörda myndigheter som regeringen har vidtagit en<br>rad åtgärder i detta syfte. Den 1 januari 1992 inrättades en särskild nämnd,<br>Utlänningsnämnden, som i princip övertog de överprövningsuppgifter enligt<br>utlännings- och medborgarskapslagama som tidigare låg på regeringen (prop.<br>1991/92:30, bet,199/92:SfU04, rskr. 1991/92:39). Den 1 juli 1992 över-<br>fördes utredningsansvaret i utlänningsärenden från polisen till Invandrar-<br>verket. Såväl Invandrarverket som Utlänningsnämnden har fått de resursför-<br>stärkningar man begärt för att klara de senaste årens ökade ärendemängd.<br>Inom Invandrarverket pågår organisationsförändringar i syfte att effektivisera<br>verksamheten. Under innevarande budgetår har antalet asylsökande minskat<br>påtagligt. Detta i kombination med de åtgärder som vidtagits gör att handlägg-<br>ningstidema nu minskar väsentligt.</p>
<p>Åtgärder för att minska handläggningstidema är dock inte tillräckliga för<br>att komma tillrätta med de problem som långa vistelsetider på förläggningar<br>kan förorsaka. Vaije asylärende måste utredas noggrant och det kan i enskilda<br>fall ta betydligt längre tid i anspråk än i normalfallet. För asylsökande som får<br>ett avslagsbeslut från Invandrarverket och överklagar detta torde det också<br>generellt vara svårt att nedbringa den totala väntetiden på ett slutligt beslut till<br>en kortare tid än 4-6 månader. Åtgärder för att förkorta handläggningtidema<br>måste därför kombineras med andra åtgärder som gör förläggningsvistelsen<br>så meningsfull som möjligt för den asylsökande och åtgärder som skapar<br>alternativ till förläggningsvistelse utan att de fördelar som är förenade med<br>detta går till spillo.</p>
<p>Ett bra och effektivt mottagningssystem där de asylsökande själva får ta<br>ansvar kan bidra till en snabbare framtida integration i det svenska samhället<br>och för dem som inte får stanna kan det underlätta ett återvändande.</p>
<p>Invandrarverket har under senare år lagt ned ett förtjänstfullt arbete på att<br>skapa meningsfull sysselsättning för asylsökande under väntetiden på för-<br>läggning. Det har dock inte alltid varit möjligt att snabbt ordna någon form av<br>sysselsättning på alla de nya förläggningar som Invandrarverket tvingats<br>öppna. Regeringen anser därför att det behövs ytterligare åtgärder för att ta till<br>vara de asylsökandes egna resurser under väntetiden och för att motverka den<br>passivering som kan bli följden av en långvarig vistelse på förläggning.</p>
<p>Invandrarverket har valt att i stor utsträckning driva förläggningar i egen<br>regi. En stor del av verksamheten på de förläggningar som drivs i egen regi<br>handlas visserligen upp. Förläggningschefen och viss annan personal är dock<br>regelmässigt anställda av Invandrarverket. Endast i ett fåtal fall är det fråga<br>om totalentreprenad. En ökad konkurrens mellan sådana entreprenader och</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>24</p>
<p>Invandrarverkets egen verksamhet skulle sannolikt innebära ökad effektivitet<br>och minskade kostnader.</p>
<p>RRV har i sin redovisning av Invandrarverkets förläggningsverksamhet,<br>som man gjort på regeringens uppdrag, bedömt att det finns betydande ut-<br>rymme att förbättra kostnadseffektiviten och affärsmässigheten i förlägg-<br>ningsverksamheten, bl.a. genom ökat inslag av anbudsupphandling.</p>
<p>Den nuvarande ordningen innehåller delvis svårförståeliga regler som<br>avgör om en asylsökande under väntetiden skall vistas på en förläggning eller<br>om han skall ha rätt att själv ordna sitt boende och samtidigt behålla rätten till<br>bistånd. Om de asylsökande i större utsträckning än hittills får möjlighet att<br>själva ordna sitt boende bör kostnaderna för mottagandet kunna minska. Eget<br>boende ger dessutom de asylsökande möjlighet till ett aktivare liv och till min-<br>skad social isolering under väntetiden.</p>
<p>Ideella organisationer, religiösa samfund liksom andra privata entre-<br>prenörer skulle kunna erbjuda enskilt boende eller driva förläggningsverk-<br>samhet. En större mångfald skulle befordra såväl de asylsökandes väl-<br>befinnande som effektivitet och kvalitet i mottagandet av asylsökande.</p>
<p>Även i mottagandet i kommunerna av dem som beviljats uppehållstillstånd<br>och skall integreras i det svenska samhället bör religiösa samfund och ideella<br>organisationer kunna spela en mer framträdande roll än för närvarande.</p>
<p>Det finns slutligen ett behov av att göra ansvarsfördelningen mellan stat<br>och kommun vad gäller vissa delar av det praktiska genomförandet av mot-<br>tagandet av asylsökande mer tydlig. På samma sätt behöver vissa oklarheter<br>undanröjas vad gäller statens respektive landstingens ansvar för hälso- och<br>sjukvård för asylsökande.</p>
<h3>4.2 Allmänna riktlinjer för mottagandet</h3>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens bedömning: Mottagandet av asylsökande bör utgå<br>från bl.a. följande principer:</p>
<p>- Varje asylsökande skall mötas med respekt och värdighet.</p>
<p>- Varje asylsökande skall i mån av förmåga ta ansvar för sin och sin<br>familjs försörjning och boende under väntetiden.</p>
<p>- Varje asylsökande skall ta sin del av ansvaret för att utredningstiden<br>blir så kort som möjligt.</p>
<p>- Väntetiden skall utnyttjas så att den främjar de asylsökandes framtid<br>oavsett om de får stanna i Sverige eller inte.</p>
<p>- Mottagandet skall så långt möjligt vara individuellt anpassat med sär-<br>skilda hänsynstaganden till barn, krigsskadade och andra med särskilda<br>behov.</p>
<p>- Ökad mångfald i mottagandet skall eftersträvas.</p>
<p>- Mottagandet skall vara flexibelt och kunna möta ändrade förut-<br>sättningar.</p>
<p>- Mottagandet skall vara kostnadseffektivt.</p>
<p>25</p>
<p>Utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar<br>har i huvudsak haft samma allmänna utgångspunkt för sina förslag.</p>
<p>Remissinstanserna har i huvudsak instämt med utredningen.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Asylsökande kommer från för-<br>hållanden där de försörjt sig och sin familj, där de tagit ansvaret för sina<br>barns fostran och utbildning, varit politiskt aktiva etc. Genom sin flykt har de<br>dessutom visat sig ha handlingskraft och initiativförmåga. Dessa kunskaper<br>och erfarenheter måste tas tillvara.</p>
<p>Passiv väntan är destruktiv för individen, skapar lätt misstro och<br>främlingsfientlighet hos allmänheten och medför onödiga kostnader för sam-<br>hället. En asylsökande som är aktiv och känner att han gör rätt för sig behåller<br>sin självrespekt och är bättre skickad att ta ansvar för sitt fortsatta liv,<br>antingen det blir i Sverige eller någon annanstans. De asylsökande bör därför<br>stimuleras att utnyttja väntetiden på ett sådant sätt att det främjar deras framtid<br>oberoende av om de kommer att få stanna i Sverige eller inte. Verksamhet<br>med detta syfte måste i så stor utsträckning som möjligt vara tillgänglig för de<br>asylsökande.</p>
<p>Det bör vidare vara en skyldighet för vaije asylsökande att - i likhet med<br>vad som gäller för alla andra i vårt samhälle - i mån av förmåga svara för sin<br>och sin familjs försötjning. Det kan ske på olika sätt t.ex. genom deltagande i<br>det gemensamma arbetet på en förläggning. Hit hör framför allt städning och<br>renhållning av gemensamma lokaler och ytor utomhus samt reparation och<br>underhåll av förläggningens inventarier och utrustning.</p>
<p>Det är också viktigt att varje asylsökande tar sin del av ansvaret för att<br>utredningstiden blir så kort som möjligt. Den asylsökande måste vara till-<br>gänglig för de kompletterande utredningar som kan krävas och kunna nås för<br>underrättelse av myndigheternas beslut.</p>
<p>Många asylsökande har traumatiska upplevelser bakom sig och är i fysiskt<br>eller psykiskt dåligt skick. Samma krav på aktivt eget ansvarstagande för<br>vistelsen här under väntetiden kan därför inte ställas på alla. Vaije asyl-<br>sökande måste mötas med respekt och värdighet. Mottagandet måste så långt<br>möjligt vara individuellt anpassat med särskilda hänsynstaganden till barn,<br>krigsskadade och andra med särskilda behov. Den som behöver särskild<br>omvårdnad måste givetvis få sådan anpassad till behoven.</p>
<p>För många asylsökande, särskilt för dem som saknar kontakter och annat<br>stöd, torde även i framtiden ett relativt omfattande mottagningsprogram från<br>samhället vara både nödvändigt och värdefullt. Det är emellertid inte osanno-<br>likt att en hel del asylsökande på egen hand eller med begränsat stöd skulle<br>kunna skaffa sig bostad eller arbete. Inte alltför få av dem som söker sig till<br>Sverige för att få skydd har släktingar som de skulle kunna få bo hos under<br>den första tiden. En del kan kanske ordna eget boende på annat sätt. Det<br>finns anledning att uppmuntra eget boende för asylsökande. Det innebär en<br>normalisering och medför att risken för passivering och isolering från det<br>svenska samhället minskar. Eget boende innebär som regel också lägre<br>kostnader än förläggningsboende.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>26</p>
<p>Även om asylsökande får vidgade möjligheter att bo utanför förläggning<br>får man sannolikt räkna med att huvuddelen av de asylsökande även i fram-<br>tiden kommer att behöva hjälp att ordna sitt boende. Ett behov av förlägg-<br>ningar och andra särskilt anordnade boendeformer kommer att kvarstå.</p>
<p>Invandrarverket bör som nu ha ansvar för att de asylsökande som inte kan<br>ordna bostad på egen hand tas emot på förläggning och i övrigt får det mot-<br>tagande som erfordras för att tillgodose de särskilda behov som kan finnas.<br>Invandrarverkets ansvar är dock inte detsamma som att Invandrarverket på<br>samma sätt som nu behöver svara för huvuddelen av det praktiska genom-<br>förandet av mottagandet.</p>
<p>Som tidigare framhållits skulle en ökad konkurrens mellan entreprenader<br>och Invandrarverkets egen verksamhet kunna innebära ökad effektivitet och<br>minskade kostnader. Mångfald i förläggningsverksamheten är av betydelse<br>även för att utveckla kvaliteten i verksamheten.</p>
<p>Det är överhuvudtaget viktigt att mottagandet utformas så flexibelt att det<br>skall vara möjligt att på ett bra sätt möta de variationer i fråga om antal<br>asylsökande, deras bakgrund och förutsättningar som alltid kommer att<br>finnas. Mångfald och flexibilitet måste vara ledstjärnor för mottagandet av<br>asylsökande. Detta både för att hänsyn skall kunna tas till individuella behov<br>och för att mottagandet skall bli kostnadseffektivt.</p>
<p>Oavsett vem som driver förläggningar eller i övrigt svarar för genom-<br>förandet av mottagandet av asylsökande skall staten ha kostnadsansvaret. Det<br>gäller även för asylsökande som ordnar sin bostad själva och för vilka det kan<br>bli aktuellt med fler insatser från vistelsekommunen än för dem som vistas på<br>förläggning. Ett statligt kostnadsansvar för mottagandet av asylsökande inne-<br>bär dock inte att det bör vara fråga om ersättning av de faktiska kostnaderna<br>för vaije aktivitet som utförs av entreprenör eller kommun utan den statliga<br>ersättningen måste utformas på ett sådant sätt att det inte krävs en omfattande<br>administration. Så enkel och schabloniserad ersättning som möjligt måste<br>eftertersträvas.</p>
<h3>4.3 En särskild lag om mottagandet av asylsökande m.fl.</h3>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens förslag: Bestämmelser om sysselsättning för och bi-<br>stånd till asylsökande m.fl. samlas i en ny lag om mottagande av asyl-<br>sökande m.fl.</p>
<p>Utredningen om arbete för asylsökande har föreslagit att det införs<br>en lag om arbete för asylsökande som vistas på förläggning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De förslag som regeringen avser att<br>förelägga riksdagen rörande arbete och sysselsättning för asylsökande m.fl.<br>innebär bl.a. att asylsökande skall ha möjlighet att under vissa förutsättningar<br>arbeta under väntetiden utan att de skall anses som arbetstagare i detta hän-<br>seende. Eftersom det här blir fråga om föreskrifter som delvis berör för-</p>
<p>27</p>
<p>hållandet mellan enskilda krävs att det i lag anges att de asylsökande m.fl. inte<br>skall anses som arbetstagare när de deltar i viss verksamhet. Utredningen om<br>arbete för asylsökande har föreslagit en särskild lag om arbete för asyl-<br>sökande.</p>
<p>Det förslag som regeringen avser att lägga fram innebär att deltagande i<br>arbete och annan sysselsättning kopplas till reglerna om bistånd. Även i<br>övrigt innebär förslaget åtskilliga förändringar i fråga om mottagandet av<br>asylsökande. Dessa förändringar skulle kräva relativt stora ändringar i lagen<br>(1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl.</p>
<p>Regeringen bedömer därför att den lämpligaste lösningen är att de nya<br>bestämmelserna om sysselsättning för asylsökande och om mottagandet av<br>asylsökande jämte de bestämmelser i lagen om bistånd åt asylsökande m.fl.,<br>som skall gälla även i fortsättningen, förs samman i en ny lag. Den bör kallas<br>lag om mottagande av asylsökande m.fl.</p>
<h3>4.4 Huvudmannaskap för mottagandet av asylsökande</h3>
<p>Regeringens förslag: Statens invandrarverk skall även i fortsätt-<br>ningen vara huvudman för mottagandet av asylsökande och se till att<br>det finns förläggningar och erbjuda alla asylsökande plats på en för-<br>läggning.</p>
<p>Förslaget från Utredningen om mottagandet av asylsökande och<br>flyktingar överensstämmer med regeringens. Utredningen anser dock sam-<br>tidigt att det i ett längre perspektiv bör övervägas om samma myndighet bör<br>vara ansvarig för tillståndsprövning och mottagande.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har framfört att de anser<br>att det bör vara en huvudman som har det övergripande ansvaret för mot-<br>tagandet av asylsökande. Svenska kommunförbundet, Statens invandrarverk,<br>Tjänstemännens Centralorganisation m.fl. har ansett att Statens invandrarverk<br>bör vara huvudman.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Statens invandrarverk bör liksom<br>idag ha det övergripande ansvaret för mottagande av asylsökande. Rege-<br>ringen bedömer att det finns vissa skäl som talar för att den myndighet som<br>bär det förvaltningsmässiga ansvaret för prövningen av invandringsfrågoma<br>också bör ha ett övergripande ansvar för mottagandet av asylsökande och<br>flyktingar. En sådan ordning ger en god flexibilitet och underlättar den<br>samplanering av asylprövning och mottagande som är nödvändig .</p>
<p>Inom Invandrarverket har genomförts en omorganisation med verkan från<br>den 1 oktober 1993. Omorganisationen innebär en fortsatt decentralisering av<br>verksamheten, en förändrad ledningsorganisation och ett samlat ansvar i<br>regionerna för asylprövning och mottagande av flyktingar. Ett syfte med<br>omorganisationen är att ytterligare öka flexibiliteten. Rättssäkerheten ställer<br>dock krav på hög juridisk kompetens och att en likformig prövning sker i<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>28</p>
<p>fråga om rätt till asyl. Denna princip har bl.a. tagit sig uttryck i att Invandrar- Prop. 1993/94:94<br>verket nu har en överdirektör som även är chefsjurist och vars funktion bl.a.</p>
<p>är att tillgodose kraven på en enhetlig rättstillämpning</p>
<p>I Invandrarverkets ansvar som huvudman för mottagandet av asylsökande<br>skall ingå att se till att det finns förläggningsplatser för alla asylsökande som<br>är i behov av inkvartering på en förläggning. Invandrarverket skall också<br>svara för att bistånd lämnas till asylsökande och att de bereds sysselsättning i<br>lämplig omfattning. Den mer konkreta innebörden i Invandrarverkets ansvar<br>för boende, annat bistånd och sysselsättning redovisas mer ingående i det<br>följande.</p>
<h3>4.5 Förläggningar</h3>
<p>Regeringens förslag: Driften av alla förläggningar skall vara öppen<br>för entreprenad och Invandrarverket skall aktivt arbeta för att öka in-<br>slaget av entreprenad. Invandrarverket skall med utgångspunkt i de<br>övergripande målen och riktlinjerna för mottagandet av asylsökande<br>fastställa vad en entreprenad skall innehålla.</p>
<p>Förslaget från Utredningen om mottagandet av asylsökande och<br>flyktingar överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen anser<br>därutöver att som ett mål bör anges att Invandrarverket inom tre år skall ha<br>minst 50 procent av samtliga förläggningar utlagda på entreprenad. Utred-<br>ningen anser att det är angeläget att kommuner har möjlighet att ta emot<br>asylsökande i förläggningar. Utredningen är dock tveksam till om kom-<br>munerna med hänsyn till bestämmelserna i kommunallagen har rätt att på<br>entreprenad för Invandrarverkets räkning driva förläggningar för asyl-<br>sökande. Utredningen föreslår i stället att kommuner ges en schabloniserad<br>ersättning för mottagandet av asyllsökande.</p>
<p>Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinstanser som yttrat sig i<br>frågan är positiva till förslaget om att förläggningar skall kunna drivas på<br>entreprenad. Många är dock kritiska till förslaget om att 50 procent av<br>verksamheten skall vara utlagd på entreprenad inom tre år. De instanser som<br>är kritiska menar att målen främst bör vara relaterade till kostnad och kvalitet.<br>Vissa instanser, bl.a. Statskontoret, pekar på vikten av att Invandrarverket<br>regelbundet använder sig av anbudsupphandling och att Invandrarverket<br>utvecklar beställarkompetens och kostnadsuppföljning. Bl.a. Rädda Barnen<br>och Socialstyrelsen framhåller vikten av tydliga avtal och att Invandrarverket<br>försäkrar sig om insyn och kvalitet.</p>
<p>Flera av instanserna, bl.a. Invandrarverket och Svenska kommun-<br>förbundet, anser att kommunerna bör få konkurrera med andra på lika villkor.<br>Kommunförbundet vill att ett uttryckligt lagstöd skapas för detta ändamål och<br>hänvisar till det tiotal avtal som redan finns och som inte ifrågasatts.</p>
<p>29</p>
<p>Invandrarverket tillägger att eventuella juridiska oklarheter om kommunernas<br>medverkan snarast bör undanröjas.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Mottagandet av asylsökande sker för<br>närvarande i första hand på förläggningar för vilka Invandrarverket enligt sin<br>instruktion har ett ansvar.</p>
<p>Regeringen anser som tidigare nämnts, att en allmän utgångspunkt för<br>reformeringen av mottagandet av asylsökande bör vara att de asylsökande ges<br>vidgade möjligheter att bo utanför förläggning. Man torde dock få räkna med<br>att huvuddelen av de asylsökande även i framtiden behöver hjälp för att ordna<br>sitt boende och att förläggningsboende då blir aktuellt. Invandrarverket bör<br>som statlig huvudman för mottagandet av asylsökande se till att det finns för-<br>läggningsplatser tillgängliga för asylsökande som behöver sådan inkvar-<br>tering.</p>
<p>Invandrarverket har hittills drivit de flesta förläggningar i egen regi. Enligt<br>Utredningen om mottagande av asylsökande och flyktingar riskerar verksam-<br>het i egen regi att medföra vissa problem, nämligen</p>
<p>- att det blir en betydande likriktning av centralplanerad verksamhet,</p>
<p>- att verksamheten tenderar att bli övervägande producentstyrd,</p>
<p>- att icke konkurrensutsatt verksamhet blir dyrare än konkurrensutsatt<br>samt</p>
<p>- att kreativiteten riktas mot organisatoriska förändringar i stället för<br>strategiförändringar.</p>
<p>Regeringen delar denna uppfattning och anser bl.a. mot denna bakgrund<br>att det är angeläget att Invandrarverket i ökad utsträckning köper tjänster av<br>entreprenörer, företag och föreningar och även uppdrar åt andra att driva hela<br>förläggningar på entreprenad. Driften av alla förläggningar bör därför vara<br>öppen för entreprenad. Genom entreprenad och konkurrens kan man skapa<br>mångfald, utveckla verksamheten och skapa bättre kostnadseffektivitet.<br>Genom att lägga ut hela förläggningar på entreprenad kan det skapas en större<br>mångfald och en ökad flexibilitet i mottagandet.</p>
<p>Målsättningen bör vara att en väsentlig del av förläggningsverksamheten<br>skall läggas ut på entreprenad. Regeringen bedömer det däremot inte lämpligt<br>att fastställa att 50 procent av förläggningarna skall drivas av annan än<br>Invandrarverket inom en treårsperiod. Ett sådant absolut krav skulle kunna<br>vara effektivitetshämmande.</p>
<p>Ett aktivt arbete för att öka inslaget av entreprenad är viktigt. Regeringen<br>anser att det är angeläget att hela mottagningssystemet omfattas av ett anbuds-<br>och konkurrensförfarande. Inte minst den basorganisation för mottagandet av<br>asylsökande som Invandrarverket bedömer nödvändig bör bli föremål för<br>upphandling genom anbudsförfarande och kunna drivas av entreprenörer.</p>
<p>I den avveckling av förläggningar som nu förestår är det enligt regeringens<br>bedömning angeläget att Invandrarverket särskilt beaktar möjligheter att<br>förlänga de entreprenadavtal som man för närvarande har.</p>
<p>Inströmningen av personer som söker asyl i Sverige har under senare år<br>varierat kraftigt beroende på händelser i omvärlden. Det har fört med sig att<br>förläggningar har tagits i bruk med kort varsel för att sedan snabbt avvecklas.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>30</p>
<p>Det är sannolikt att den framtida inströmningen av asylsökande också<br>kommer att variera kraftigt från tid till annan. Situationen i dag är sådan, att<br>behovet av förläggningsplatser för närvarande minskar påtagligt och att ett<br>stort antal förläggningsplatser står inför avveckling samtidigt som behovet av<br>kommunplatser är stort. Mot den bakgrunden och den osäkerhet som finns<br>när det gäller behovet av förläggningsplatser, är det sannolikt att privata<br>entreprenörer och organisationer kan känna en viss osäkerhet inför åtagandet<br>att starta och driva förläggningar.</p>
<p>Eftersom verksamheten i dag i huvudsak drivs av Invandrarverket i egen<br>regi finns det ingen öppen marknad för annat än begränsade delar av<br>förläggningsverksamheten som t.ex. sjukvård och själva tillhandahållandet av<br>bostad. Invandrarverket måste därför aktivt arbeta för att skapa en marknad<br>för förläggningsverksamheten i sin helhet. Det kan man bl.a. göra genom att<br>stimulera organisationer och företag att lämna anbud. De ideella organisa-<br>tionerna spelar en viktig roll i mottagandet av asylsökande. Detta gäller såväl<br>den egna verksamheten som entreprenadverksamhet. I sammanhanget bör<br>beaktas den kompetens som finns hos Invandrarverkets personal vilken kan<br>tas till vara genom att verkets personal ges möjlighet att själva ta över driften<br>av förläggningar genom entreprenad.</p>
<p>Med utgångspunkt från de allmänna riktlinjerna för mottagandet bör<br>Invandrarverket formulera konkreta och mätbara mål för entreprenörerna.<br>Invandrarverket skall alltid fastställa grundprinciperna för vad entreprenaden<br>skall innehålla. Entreprenadavtalen bör utformas så att det klart framgår vad<br>som skall ingå i entreprenaden. Detta bör gälla såväl innehållet i verksamheten<br>som lämplighet och kompetens hos den anställda personalen. En förutsättning<br>för förläggningsverksamhet på entreprenad är att entreprenören bedöms ha<br>förutsättningar att kunna driva verksamhet på ett sådant sätt att det inte upp-<br>står merarbete för den kommun där förläggningen ligger.</p>
<p>När Invandrarverket avgör vem som skall driva en förläggning bör själv-<br>fallet inte enbart priset vara avgörande. Verket måste också göra en bedöm-<br>ning om entreprenören har förutsättningar att nå de mål som finns för<br>verksamheten. En kontinuerlig uppföljning bör ske av om verksamheten<br>bedrivs i enlighet med mål och avtal.</p>
<p>Det bör inte finnas några hinder att driva förläggningar med särskild<br>inriktning eller för särskilda grupper, förutsatt att verksamheten uppfyller<br>vissa grundläggande krav. Trossamfund och ideella organisationer är exem-<br>pel på sådana entreprenörer som skulle kunna driva förläggningar med<br>särskild inriktning. Invandrarverket har för övrigt redan träffat avtal om<br>förläggningsverksamhet med särskild inriktning, t.ex. för judiska tros-<br>bekännare och ensamstående minderåriga asylsökande som befinner sig i<br>Sverige utan vårdnadshavare.</p>
<p>Invandrarverket har för närvarande avtal med ett antal kommuner om<br>förläggningar för asylsökande i kommunal regi. Uppkomsten av kommunala<br>förläggningar, som skett under de senaste åren, bör ses mot bakgrund av att<br>flera kommuner har fått ta emot ett färre antal flyktingar än vad man avtalat<br>om med Invandrarverket.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>31</p>
<p>Utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar anser emeller-<br>tid att det är tveksamt om en kommun enligt kommunallagen har rätt att på<br>entreprenad för Invandrarverkets räkning driva en förläggning för asyl-<br>sökande som saknar anknytning till kommunen. Utredningen anser samtidigt<br>att det är angeläget att kommuner har möjlighet att ta emot asylsökande. Ett<br>motiv för detta är att det inom kommunen ofta finns personal med kompetens<br>och erfarenhet när det gäller mottagande av flyktingar. Ett annat motiv som<br>anges av utredningen är att många kommuner har möjlighet att genom de<br>kommunala bostadsstiftelsema eller på annat sätt erbjuda bostäder för asyl-<br>sökande. Utredningen föreslår att kommuner efter överenskommelse med<br>Invandrarverket skall kunna ta emot asylsökande, men att det då inte skall ske<br>i förläggning som drivs i entreprenadform utan så att all statlig ersättning skall<br>lämnas i schabloniserad form.</p>
<p>En grundprincip är att kommuner inte skall svara för en uppgift som är en<br>statlig angelägenhet eller som inte har anknytning till kommunens med-<br>lemmar. Regeringen anser att nuvarande ordning där staten har ett huvud-<br>ansvar för mottagande av asylsökande skall ligga fast. Regeringen kan därför<br>dela utredningens uppfattning att kommunerna inte bör driva en fullständig<br>förläggningsverksamhet för asylsökande på entreprenad. Avtal av den typ<br>som i ett tiotal fall redan träffats mellan Invandrarverket och ett antal<br>kommuner bör således även fortsättningsvis höra till undantagen.</p>
<p>Kommunerna har visserligen kunskap och erfarenhet som skulle kunna<br>vara av värde i mottagandet av asylsökande. Det är dock inte en unik kunskap<br>som inte kan utnyttjas på annat sätt. Om det finns behov av att inom<br>delområden utnyttja kommunernas kunskaper bör det vara möjligt genom<br>begränsade tjänsteköp eller annan överenskommelse om medverkan från<br>kommunernas sida. Det skall därför vara möjligt för kommunerna att mot<br>ersättning träffa avtal med Invandrarverket om tillhandahållande av bostäder<br>åt det asylsökande. Invandrarverket eller privat entreprenör kan också på<br>samma sätt som Invandrarverket gjort under många år hyra tomma lägenheter<br>och andra lokaler från kommunerna som förläggningar.</p>
<p>Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag genomfört en<br>granskning av Invandrarverkets upphandling av förläggningskapacitet för<br>asylsökande. RRV har i sin rapport (F 1993:5) gjort den sammanfattande<br>bedömningen att det fortfarande finns betydande utrymme för Invandrar-<br>verket att förbättra kostnadseffektiviteten. Man har också lämnat en rad<br>förslag till åtgärder. Bl.a. föreslår RRV att anbudsförfarande används kon-<br>sekvent för upphandling av nya förläggningar med detta syfte. Regeringen<br>delar denna uppfattning. Även när ett äldre avtal om förläggningsverksamhet<br>eller enbart förläggningsplatser löper ut bör det i princip ske ny anbudsupp-<br>handling. Förlängning av avtal med samma uthyrare eller enteprenad utan ny<br>anbudsupphandling bör dock vara möjlig om verksamheten fungerar bra och<br>är kostnadseffektiv.</p>
<p>RRV har också förordat att helpensionsboende så långt möjligt ersätts med<br>boende i självhushåll i vanliga lägenheter. Regeringen delar denna upp-<br>fattning som också överenstämmer med Invandrarverkets ambitioner.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>32</p>
<p>Invandrarverket har som boendenorm att det i vaije lägenhet skall bo minst<br>två vuxna per rum.</p>
<p>Asylsökande som inkvarterats i f.d. institutioner har ofta varit hänvisade<br>till att sova i gemensamma sovsalar och att använda sig av gemensamma<br>hygienutrymmen. När det gäller antal toaletter och duschar följer Invandrar-<br>verket pensionatsföreskrifter och campingstandard. Förläggningar på entre-<br>prenad bör vad gäller boendestandard kunna drivas med utgångspunkt från de<br>riktlinjer som idag gäller för Invandrarverkets egna förläggningar.</p>
<p>Det är självfallet av stor vikt när man lägger ut en verksamhet på<br>entreprenad att man från början fastställer en klar arbets- och ansvars-<br>fördelning mellan Invandrarverket och entreprenören oavsett om denne är en<br>organisation, samfund eller ett privat företag. En entreprenad bör inte omfatta<br>myndighetsutövning. I avsnitt 4.12 kommer regeringen att behandla<br>myndighetsutövning och sekretess vid entreprenad.</p>
<h3>4.6 Eget boende</h3>
<p>Regeringens förslag: Asylsökande skall ha samma rätt till dag-<br>ersättning oavsett om de vistas på en förläggning eller om de på egen<br>hand ordnat bostad. Den som ordnat bostad på egen hand skall ändå<br>registreras på en förläggning och Invandrarverket skall svara för att<br>bistånd och ett visst bidrag till bostadskostnaden lämnas. Om det egna<br>boendet upphör skall Invandrarverket erbjuda plats på en förläggning.</p>
<p>Förslaget från Utredningen om mottagandet av asylsökande och<br>flyktingar överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positivt inställda till<br>utredningens förslag och anser det rimligt både av humanitära och<br>ekonomiska skäl. Några instanser är dock negativa. Bl.a. Utlännings-<br>nämnden anser att det inte bör förekomma några alternativa boendeformer<br>under utredningstiden. Som skäl anger nämnden att det är viktigt att de<br>asylsökande finns tillgängliga även efter den grundläggande asylutredningen.<br>Dessutom försvåras verkställigheten av avvisningsbeslut för polisen. Malmö<br>kommun anser att ett boende hos släkt och vänner ofta leder till konflikter<br>som i sin tur tvingar kommunen att ingripa. Förslaget om att de asylsökande i<br>större utsträckning själva skall få välja sin bostadsort kan också medföra ett<br>ökat tryck på storstäderna. Flera kommuner befarar att staten återigen lägger<br>över ansvaret för mottagandet på kommunerna. Några instanser är tvek-<br>samma till förslaget, bl.a. Invandrarverket, som menar att det leder till<br>otydliga ansvarsförhållanden och roller för asylsökande, tjänstemän och<br>entreprenörer. Verket anser därför att ett renodlat system med antingen<br>förläggningsboende eller kommunboende principiellt är att föredra. Några av<br>frivilligorganisationema påpekar att modellen för enskilt boende måste vidare-<br>utvecklas. Svenska kyrkan tillägger att de föreslagna ersättningsbeloppen är</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>33</p>
<p>3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 94<br></p>
<p>för lågt tilltagna. Ett par instanser uppmärksammar vikten av att ansvars-<br>förhållandet mellan vistelsekommun och förläggning klargörs och föreslår att<br>den asylsökande alltid administrativt bör höra till en förläggning.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Mottagande av asylsökande och<br>flyktingar är primärt ett statligt åtagande och huvudmannaskapet bör som<br>tidigare redovisats också i fortsättningen ligga på Statens invandrarverk. Mot-<br>tagandet skall präglas mindre av omhändertagande och mera av ökat eget<br>ansvarstagande. Regeringens utgångspunkt är att mottagandet skall organi-<br>seras så att det så långt som möjligt främjar att asylsökande i första hand bor<br>utanför förläggningssystemet och att de tar ansvar för sitt eget liv. Det under-<br>lättar i hög grad integrationen för den som får stanna och ger också goda<br>förutsättningar för ett återvändande. Ett sådant system följer också samhälls-<br>utvecklingen i övrigt där boende på olika institutioner har minskat därför att vi<br>vet att människor mår bäst när de får leva ett vanligt normalt liv. Regeringen<br>bedömer att det inte finns något bärande skäl för att asylsökande skall<br>särbehandlas i detta avseende.</p>
<p>En asylsökande har visserligen, som tidigare nämnts, redan nu rätt att bo<br>var han vill i landet. Däremot är enligt lagen om bistånd åt asylsökande m.fl.<br>det ekonomiska stödet till försörjningen med vissa undantag kopplat till att<br>han vistas på en förläggning. Om den asylsökande har särskilda skäl att vistas<br>i en kommun, t.ex. nära släktingar eller medicinska skäl, kan han få bo i en<br>kommun och få ekonomiskt bistånd. För detta krävs emellertid en särskild<br>prövning. Den nuvarande ordningen upplevs som byråkratisk och stelbent.</p>
<p>Även om det stora flertalet asylsökande inte kan antas ha möjlighet att<br>ordna en bostad på egen hand utan också i framtiden kommer att bo på<br>förläggningar bör de som själva kan ordna sitt boende ges förutsättningar att<br>bo utanför förläggning. Nuvarande regler för ekonomiskt bistånd ger inte<br>sådana förutsättningar utan innebär i stället en styrning mot ett förläggnings-<br>boende som ofta är dyrare. Regeringen föreslår därför att en asylsökande<br>alltid bör ha rätt till ekonomiskt bistånd oavsett om han vistas på en för-<br>läggning eller har ordnat bostad på egen hand. Lagen om mottagandet av<br>asylsökande m.fl. bör utformas så att rätten till bistånd inte görs beroende av<br>var sökanden bor.</p>
<p>Några remissinstanser har fört fram farhågor om att eget boende för<br>asylsökande i större utsträckning skulle göra det svårare för myndigheterna<br>att hålla reda på var de asylsökande finns och därmed kunna leda till längre<br>handläggningstider. Detta går att motverka. Det förslag som regeringen nu<br>lägger fram innebär att dagersättning skall kunna reduceras för den som<br>genom att hålla sig undan försvårar utredning i asylärendet. Det innebär<br>vidare att alla asylsökande skall registreras vid en förläggning och att<br>Invandrarverket, och inte som idag kommunerna, skall svara för bistånd åt<br>asylsökande som har eget boende utanför en förläggning. En asylsökande får<br>därmed ett starkt intresse av att själv hålla kontakt med Invandrarverket och<br>att underrätta verket om eventuella adressändringar. En förutsättning för att<br>Invandrarverket skall kunna betala ut bistånd är ju att verket har en aktuell<br>adress till sökanden. Regeringen bedömer därför att den föreslagna ord-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>34</p>
<p>ningen, som innebär att asylsökande i större utsträckning kommer att bo<br>utanför förläggningssystemet, inte kommer att medföra att det blir svårare än<br>idag för myndigheterna att hålla kontakt med dem.</p>
<p>Regeringen föreslår också att Invandrarverket skall ha en skyldighet att<br>erbjuda alla asylsökande plats på en förläggning. Skulle det visa sig att eget<br>boende för en asylsökande inte fungerar skall Invandrarverket således ha en<br>skyldighet att erbjuda sökanden en plats inom förläggningssystemet. Det<br>finns därför ingen grund för de farhågor som förts fram om ett ökat kom-<br>munalt ansvar för mottagandet av asylsökande.</p>
<p>Frågan om beslut om och utbetalning av dagersättning m.m. till asyl-<br>sökande i eget boende behandlas i avsnitt 4.8.4.</p>
<p>För att stimulera till eget boende bör den som upplåter bostad till asyl-<br>sökande få viss kompensation. En asylsökande som ordnat eget boende bör<br>därför ha möjlighet att få viss hyresersättning som dock inte är avsedd att<br>täcka den faktiska kostnaden. Ersättningen bör av främst administrativa skäl<br>betalas direkt till den asylsökande och inte till bostadsupplåtaren. Det är inte<br>troligt att särskilt många asylsökande skaffar en egen lägenhet. Regelmässigt<br>torde det bli fråga om inneboende hos släkt eller vänner. Utredningen har<br>föreslagit att ersättningen utgår med två belopp, ett för ensamhushåll,<br>förslagsvis 500 kronor per månad, och ett belopp för medlemmar i en familj,<br>1 000 kronor per månad sammanlagt. Någon annan form av hyresersättning<br>bör enligt utredningen inte utgå.</p>
<p>Regeringen anser att den föreslagna nivån är rimlig och väl avvägd.<br>Kostnaden blir lägre än genomsnittet vid förläggningsboende. Förläggnings-<br>boende innebär att i genomsnitt minst två vuxna personer skall bo i ett rum,<br>vardagsrummet inräknat. Det är inte ovanligt att man bor fler än två personer i<br>varje rum. Ett eget boende kan komma att visa stora variationer, vissa<br>asylsökande torde få en bättre bostadsstandard och andra en lägre, jämfört<br>med att bo på förläggning.</p>
<p>Närmare föreskrifter om bostadsersättning bör läggas fast av regeringen<br>eller den myndighet regeringen bestämmer.</p>
<p>Asylsökande som bor på en förläggning har tillgång till ett omfattande<br>socialt stöd och särskild kompetens finns för arbete med den problematik som<br>själva asylsituationen medför. Förläggningar lägger också ned resurser på att<br>erbjuda barn och ungdomar såväl som vuxna en meningsfull fritid genom<br>olika slags aktiviteter. På förläggningarna anordnas organiserad bamverk-<br>samhet som närmast kan liknas vid öppen förskola. De asylsökande som<br>väljer att bo utanför förläggningssystemet kommer inte regelmässigt att kunna<br>erbjudas motsvarande stöd och fritidsaktiviteter. Om det finns en förläggning<br>i närheten, bör de emellertid vid behov kunna vända sig dit för att få stöd.<br>Vissa hjälpinsatser kan den asylsökande också ha rätt att få av vistelse-<br>kommunen med stöd av socialtjänstlagen. Det gäller dock inte sådant bistånd<br>som den asylsökande har rätt till enligt lagen om mottagande av asylsökande<br>m.fl. Som närmare motiveras och kommenteras i avsnitt 4.8 och i special-<br>motiveringen bör det i den nya lagen om mottagande av asylsökande m.fl.<br>framgå att den som omfattas av denna lag inte har rätt till förmåner av<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>35</p>
<p>motsvarande karaktär enligt socialtjänstlagen. Ett exempel på när vistelse-<br>kommunen har skyldigheter enligt socialtjänslagen gäller skydd för asyl-<br>sökande barn- och ungdomar. Det gäller oavsett om man bor på förläggning<br>eller har eget boende. Det innebär att de har samma skydd mot t.ex. vanvård<br>som bam som är bosatta här i landet och att den kommun de vistas i har det<br>yttersta ansvaret. För minderåriga barn utan vårdnadshavare skall en god man<br>förordnas. Regeringen bedömer att de asylsökande barnen även framdeles<br>skall ha detta skydd och dessa rättigheter.</p>
<p>Även om Invandrarverket kommer att ha ansvaret för mottagandet av<br>asylsökande och deras behov av bistånd kan mottagandet således medföra<br>vissa arbetsuppgifter för den kommun där asylsökande bor på egen hand.<br>Detta kan särskilt bli fallet för kommuner som redan i dag är invandrartäta.<br>Det är sannolikt att ett antal asylsökande önskar bo hos släktingar och<br>landsmän. Med hänsyn till statens principiella kostnadsansvar för asyl-<br>sökande och det förhållande att dessa personer inte ingår som underlag vid<br>beräkning av skatteutjämningsbidrag, bedömer regeringen att staten i någon<br>form bör ersätta de merkostnader kommunerna kan få för asylsökande i eget<br>boende. Det gäller åtminstone kostnader som inte är marginella. Ersättning<br>bör så långt möjligt lämnas i schabloniserad form. Regeringen återkommer till<br>frågan om statlig ersättning till kommunerna i avsnitt 4.13.</p>
<h3>4.7 Arbete och sysselsättning</h3>
<h4>4.7.1 Arbete på den öppna arbetsmarknaden</h4>
<p>Regeringens bedömning: Även i fortsättningen bör en asylsökande<br>ha rätt att arbeta på den öppna arbetsmarknaden om det kan antas att<br>beslut i tillståndsärendet kommer att dröja mer än fyra månader.</p>
<p>Utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar<br>anser att rätten till arbete bör inträda omedelbart efter det att ansökan om<br>uppehållstillstånd gjorts.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker utredningens<br>förslag. Det gäller bl.a. Arbetsmarknadsstyrelsen, Utlänningsnämnden, de<br>fackliga centralorganisationerna samt frivilligorganisationema. Några, bl.a.<br>Invandrarverket och Kommunförbundet, anser att nuvarande regler bör be-<br>hållas tills vidare.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Som tidigare nämnts är det<br>tyvärr ofrånkomligt, trots de stora ansträngningar som gjorts för att nedbringa<br>väntetiderna, att en asylsökande tvingas vänta en tid medan hans ärende<br>utreds och beslut fattas.</p>
<p>Det bör som tidgare nämnts vara en skyldighet för vaije asylsökande att - i<br>likhet med vad som gäller för alla andra i vårt samhälle - i mån av förmåga<br>svara för sin och sin familjs försörjning. En lång passiv väntan orsakar stora</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>36</p>
<p>och onödiga kostnader för samhället. Sysslolösa asylsökande kan ge den<br>svenska allmänheten en negativ bild av asylsökande i allmänhet. Asylsökande<br>bör av dessa skäl ha möjlighet att genom arbete försörja sig och sin familj i de<br>fall väntan på beslut blir lång.</p>
<p>Asylsökande hade tidigare inte någon rätt att arbeta. Mot bakgrund av vad<br>som nu anförts beslöt regeringen i maj 1992 att med verkan från den 1 juli<br>1992 ändra utlänningsförordningen (1989:547) på så sätt att asylsökande<br>undantogs från skyldigheten att ha arbetstillstånd i de fall Invandrarverket<br>bedömde att dess beslut i ärendet skulle komma att dröja mer än fyra månader<br>från ansökan.</p>
<p>Undantaget från skyldigheten att ha arbetstillstånd begränsades således till<br>de fall där väntetiden kunde bedömas komma att bli lång. Regeringen gjorde<br>den bedömningen att en generell rätt för alla asylsökande att omedelbart böija<br>arbeta sedan asylansökan gjorts skulle kunna leda till en inte obetydlig ökning<br>av antalet asylsökande. Det skulle för en del personer utan egentliga asylskäl<br>kunna framstå som ett lockande alternativ att anmäla sig som asylsökande i<br>Sverige och därmed få rätt att arbeta här under en begränsad tid. En ökning av<br>antalet asylsökande utan asylskäl skulle kunna bidra till att urholka asylrätten.<br>Genom att begränsa rätten till arbete till de fall där väntetiden kunde bedömas<br>komma att bli lång kunde man också undvika att rätt till arbete gavs till den<br>som riskerade att avvisas med omedelbar verkställighet därför att det var<br>uppenbart att det inte fanns grund för asyl.</p>
<p>De nuvarande reglerna för asylsökandes rätt att arbeta har således varit i<br>kraft endast under drygt ett år. Reformen har hittills haft endast begränsad<br>praktisk betydelse eftersom läget på arbetsmarknaden inneburit att det varit<br>omöjligt för de flesta asylsökande att få något arbete på den öppna arbets-<br>marknaden. Under den tid som reglerna varit gällande har inte något fram-<br>kommit som föranleder en annan bedömning än förra året av de skäl som talar<br>emot att asylsökande ges en generell rätt till arbete. Någon ändring av<br>gällande regelsystem bör därför inte genomföras för närvarande.</p>
<h4>4.7.2 Annan sysselsättning för asylsökande m.fl.</h4>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens förslag: Asylsökande som vistas på förläggning skall<br>delta i det gemensamma arbetet där. Asylsökande skall vidare delta i<br>den svenskundervisning som de får tillgång till och i annan organiserad<br>verksamhet som erbjuds.</p>
<p>De förslag som lagts fram av Utredningen om arbete för asyl-<br>sökande samt Utredningen om mottagandet av asylsökande och<br>flyktingar överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna har i huvudsak instämt i utredningarnas förslag.</p>
<p>37</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som redovisats i föregående avsnitt<br>har det för de flesta asylsökande varit omöjligt att finna ett arbete på den<br>öppna arbetsmarknaden under det dryga år som denna möjlighet stått öppen.<br>Man måste räkna med att de flesta asylsökande även i ett bättre arbets-<br>marknadsläge kommer att ha svårt att finna ett arbete på den öppna arbets-<br>marknaden. Finns annan arbetskraft att tillgå är det inte sannolikt att arbets-<br>givare i någon större utsträckning vill anställa asylsökande som i de flesta fall<br>saknar kunskaper i svenska och om vilka det råder ovisshet om hur länge de<br>kommer att kunna stanna - såvida det inte är fråga om mycket tillfälliga<br>arbeten som kan utföras utan någon längre introduktion.</p>
<p>Som också framhållits i föregående avsnitt är det av yttersta vikt att en<br>asylsökande inte passiviseras under en lång väntetid i sysslolöshet. Det är<br>därför av stor betydelse att de asylsökande, som inte kan finna ett arbete på<br>den öppna arbetsmarknaden, har möjlighet till någon annan form av menings-<br>full sysselsättning under väntetiden.</p>
<p>Invandrarverket har under senare år arbetat efter mycket ambitiösa rikt-<br>linjer för att bereda asylsökande meningsfull sysselsättning. Enligt riktlinjerna<br>skall verksamheten vid förläggningarna inriktas på</p>
<p>- att den enskilde asylsökanden tar ansvar för sin dagliga livsföring,</p>
<p>- att ge asylsökande en aktiv roll i den dagliga skötseln av förläggningen,<br>samt</p>
<p>- att erbjuda aktiviteter som så långt som möjligt är till nytta för asyl-<br>sökande oavsett utgången i asylärendet.</p>
<p>Regeringen anser det vara självklart att de som vistas på förläggning skall<br>delta i arbetet på förläggningen, exempelvis när det gäller städning och smärre<br>reparationer.</p>
<p>Asylsökande skall vara skyldiga att delta i den svenskundervisning som de<br>erbjuds. Hänsyn måste dock givetvis tas till vars och ens förutsättningar.<br>Kunskaper i svenska underlättar livet under väntetiden och gör att integra-<br>tionen i det svenska samhället går snabbare för den som får stanna.</p>
<p>Även andra studier än i svenska kan tänkas och kunskaper bland de asyl-<br>sökande själva bör då tas tillvara så att en asylsökande kan fungera som<br>studie- eller cirkelledare för andra som väntar. Ideella organisationerna bör<br>också kunna spela en viktig roll när det gäller att ordna studiecirklar för<br>asylsökande. Studierna bör med fördel kunna inriktas på att ge kunskaper och<br>färdigheter som är till nytta för sökanden även om han måste återvända.</p>
<p>Regeringen finner det således angeläget att Invandrarverket vidareutvecklar<br>sitt program för organiserad verksamhet för asylsökande och att detta inte<br>begränsas till att gälla asylsökande på förläggning. Det är dock ofrånkomligt<br>att det i praktiken torde finnas begränsade möjligheter att ordna sysselsättning<br>i samma omfattning för dem som inte bor på förläggning.</p>
<p>Den organiserade verksamheten för asylsökande kommer att ha följande<br>former</p>
<p>- deltagande i svenskundervisning och orientering om det svenska sam-<br>hället, studiecirklar o.dyl.</p>
<p>- deltagande i det gemensamma arbetet på förläggningen</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>38</p>
<p>- deltagande i verksamhet utanför förläggningen.</p>
<p>Den sysselsättning som kan komma i fråga vid förläggningsboende är i<br>första hand sådan som erbjuds inom förläggningsområdet. Hit hör framför<br>allt städning och renhållning av gemensamma lokaler och ytor utomhus,<br>reparation och underhåll av förläggningens inventarier och utrustning, upp-<br>rustning av lägenheter i samband med flyttning, information av myndigheter<br>och andra i när samhället och medverkan i mottagandet av nyanlända asyl-<br>sökande. Hit kan också räknas arbete i second hand shop och i kaférörelse<br>liksom arbete inom av förläggningen anordnad bam- och fritidsverksamhet<br>och som studieledare. Asylsökande med lämplig bakgrund bör också kunna<br>medverka i skolundervisning för bam inom eller utanför förläggningen.<br>Självfallet innefattas i den organiserade verksamheten inte vad som kan sägas<br>tillhöra den privata sfären, exempelvis skötsel av egen lägenhet, egen mat-<br>lagning och tillsyn av egna bam.</p>
<p>Vissa sysselsättningar som är lämpade för asylsökande kan vara sådana att<br>det skulle kunna ifrågasättas om inte den som deltar är att anse som arbets-<br>tagare. Regeringen återkommer till den frågan i följande avsnitt.</p>
<p>Målsättningen bör vara att alla skall arbeta eller delta i någon form av<br>organiserad verksamhet under en tid som motsvarar normal arbetstid, dvs. 40<br>timmar per vecka. Särskilt vid nyöppnade förläggningar och för dem som inte<br>bor på förläggning torde det dock åtminstone i början vara svårt att nå detta<br>mål. Det hindrar inte att målsättningen ändå bör läggas fast. Samma mål-<br>sättning bör gälla beträffande den som beviljats ett tidsbegränsat uppehålls-<br>tillstånd och som inte har ett arbete på den öppna arbetsmarknaden.</p>
<p>Särskilt angeläget är att en meningsfull sysselsättning kan beredas ung-<br>domar mellan 16 och 18 år. De kan endast i mycket begränsad utsträckning<br>beredas plats i gymnasieskola. Det är därför angeläget att de kan beredas mot-<br>svarande utbildning i annan form. Det är särskilt viktigt att denna grupp<br>kommer in i regelbundna vanor, och att deras studievanor och utbildnings-<br>gång inte helt bryts i de fall den ännu inte är avslutad i hemlandet. Risken är<br>annars stor att de får svårigheter när det blir dags för dem att söka sig ut på<br>arbetsmarknaden.</p>
<p>Regeringen återkommer i avsnitt 4.10.3 till möjligheterna att organisera<br>viss skolverksamhet för denna åldersgrupp asylsökande ungdomar.</p>
<h4>4.7.3 Delar av den arbetsrättsliga lagstiftningen skall inte gälla</h4>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens förslag: För att så många asylsökande som möjligt<br>skall beredas meningsfull sysselsättning skall de ges möjlighet att i viss<br>utsträckning arbeta utan att anses som arbetstagare i arbetsrättsligt hän-<br>seende.</p>
<p>Förslaget från Utredningen om arbete för asylsökande överens-<br>stämmer i stort sett med regeringens.</p>
<p>39</p>
<p>Remissinstanserna: Praktiskt taget alla remissinstanser tillstyrker för-<br>slaget. LO avvisar det dock och anser från principiella utgångspunkter att det<br>inte är rimligt att undanta alla grupper som har särskilda problem på den<br>svenska arbetsmarknaden från den arbetsrättsliga lagstiftningen och arbets-<br>tagarbegreppet.</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag:</h4>
<p>Behovet av lagstiftning</p>
<p>Den målsättning som bör gälla är som nämnts att asylsökande som väntar på<br>beslut om uppehållstillstånd skall arbeta eller delta i någon form av organi-<br>serad verksamhet under normal arbetstid, dvs. åtta timmar per dag eller fyrtio<br>timmar per vecka. Det är inte möjligt att nå detta mål om de flesta asylsökande<br>endast kan sysselsättas med svenskstudier och deltagande i det gemensamma<br>arbetet på förläggningen. Vad som sägs i fortsättningen om asylsökande<br>gäller även den som beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd enligt 2 kap.<br>4 a § utlänningslagen (se avsnitt 6.1).</p>
<p>Vid några av Invandrarverkets förläggningar har en försöksverksamhet<br>förekommit där asylsökande erbjudits delta i verksamheter inom exempelvis<br>landskapsvård och kulturminnesvård. Det har också förekommit att asyl-<br>sökande beretts praktikplatser utanför förläggningarna som inte konkurrerat<br>med liknande platser på den reguljära arbetsmarknaden. Någon direkt<br>ekonomisk ersättning har inte utgått till de asylsökande som deltagit i denna<br>typ av verksamhet. Det har dock förekommit att man sökt motivera asyl-<br>sökande att delta i verksamhet av nu nämnt slag genom att erbjuda dem fortur<br>till studieplatser och attraktiva fritidsbetonade aktiviteter samt genom att de<br>fått busskort och liknande.</p>
<p>För att kunna erbjuda asylsökande sysselsättning enligt den målsättning<br>som angivits är det nödvändigt att de kan erbjudas sysselsättning även utanför<br>förläggningarna. Sådan verksamhet måste utföras på andra villkor än som<br>gäller på den öppna arbetsmarknaden. De asylsökande torde i de flesta fall<br>inte kunna konkurrera med annan arbetskraft bl.a. därför att de saknar kun-<br>skaper i svenska och att det är osäkert hur länge de kommer att vistas på den<br>aktuella orten. De måste dessutom vara tillgängliga under normal arbetstid så<br>länge asylutredningen kräver det.</p>
<p>För att underlätta möjligheterna att sysselsätta dem måste en lösning sökas<br>som innebär att de asylsökande inte betraktas som arbetstagare i arbetsrättslig<br>mening.</p>
<p>Begreppet arbetstagare finns inte definierat i någon av de centrala lagarna<br>inom arbetsrätten. Det är nödvändigt att gå till rättstillämpningen för att<br>bestämma innebörden av begreppet. Omständigheter som talar för att ett<br>anställningsförhållande föreligger - även om något formellt anställningsavtal<br>inte finns - är framför allt om den som presterar arbetet står till förfogande för<br>varierande arbetsuppgifter allteftersom de uppkommer, om förhållandet<br>mellan parterna är av mera stadigvarande och regelbunden karaktär, om den<br>som arbetar är underkastad direktiv och kontroll i fråga om arbetets ut-</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>40</p>
<p>förande, platsen för arbetet och arbetstiden, om ersättning åtminstone delvis<br>utgår i form av garanterad lön och om den som arbetar rent allmänt sett i<br>ekonomiskt och socialt hänseende är jämställd med en vanlig arbetstagare.<br>Samtliga nu angivna omständigheter behöver inte föreligga för att en person<br>skall bedömas som arbetstagare. Avgörande är en helhetsbedömning av<br>samtliga faktorer i det enskilda fallet.</p>
<p>Med ovanstående kriterier som bakgrund torde den nuvarande syssel-<br>sättningen för asylsökande enligt Invandrarverkets riktlinjer för s.k. organi-<br>serad verksamhet normalt falla utanför tillämpningsområdet för den arbets-<br>rättsliga lagstiftningen. Avgörande för denna bedömning är framför allt att<br>någon lön eller annan ersättning inte utgår för det arbete som utförs och att<br>någon formell skyldighet inte finns för asylsökande att delta i verksamheten.</p>
<p>Den verksamhet som de asylsökande deltar i inom och utanför förlägg-<br>ningarna bör inte heller i framtiden innebära att någon ersättning - utöver dag-<br>ersättning - utgår direkt till den asylsökande. Något anställningsavtal bör inte<br>upprättas mellan den asylsökande och en arbetsgivare. Det skulle då kunna<br>hävdas att också denna verksamhet kommer att falla utanför den arbets-<br>rättsliga lagstiftningen. Det är emellertid inte möjligt att med säkerhet förutse<br>att denna bedömning i alla framtida situationer kommer att godtas av rätts-<br>tillämpningen. Asylsökande som deltar i olika verksamheter inom och utom<br>förläggningarna bör därför undantas från den arbetsrättsliga lagstiftningen<br>genom en uttrycklig bestämmelse i lag.</p>
<p>En ordning där de asylsökande inte betraktas som arbetstagare innebär att<br>man i särskild ordning måste lösa frågoma om de asylsökandes behov av en<br>tillfredsställande arbetsmiljö, om skadeståndsansvaret för dem och deras<br>arbetsgivare och om deras försäkringsskydd. Arbetsmiljölagen (1977:1160)<br>och skadeståndslagen (1972:207) bör därför delvis tillämpas även på de<br>arbetsuppgifter som de asylsökande utför.</p>
<p>Behovet av försäkringsskydd för eventuella arbetsskador tillgodoses i dag<br>genom att Invandrarverket tecknar olycksfallsförsäkringar för de asylsökande<br>som deltar i s.k. organiserad verksamhet. Detta försäkringsskydd bör byggas<br>ut. Regeringen utgår från att försäkringarna kompletteras så att de även<br>kommer att gälla för den skada som asylsökande kan vålla på arbetsgivarens<br>egendom. Det kan i och för sig hävdas att de bör åligga den som erbjuder<br>sysselsättning att svara för sådana försäkringar. Ett klarare ansvarsför-<br>hållande uppnås emellertid om Invandrarverket alltid svarar för att försäkring<br>finns. I de avtal om sysselsättning som träffas bör sedan kunna regleras vem<br>som skall stå för kostnaden för försäkringen.</p>
<p>Avtal om sysselsättning för asylsökande</p>
<p>En verksamhet med sysselsättning för asylsökande utanför den öppna<br>arbetsmarknaden innebär i princip en vidareutveckling av Invandrarverkets<br>nuvarande program för organiserad verksamhet. Det bör i första hand<br>ankomma på Invandrarverket att söka ordna sysselsättning för asylsökande.<br>Har driften av en förläggning lagts ut på entreprenad bör även entreprenören</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>41</p>
<p>söka finna sysselsättning för de asylsökande. Invandrarverket bör i ett sådant<br>fall också kunna uppdra åt entreprenören att träffa avtal om sysselsättning. Ett<br>sådant avtal kan också utformas så att det innebär viss stimulans för entre-<br>prenören att ordna sysselsättning. Eventuell ersättning bör dock alltid tillfalla<br>Invandrarverket. Om en asylsökande på egen hand lyckas finna ett arbete av<br>angiven typ finns det givetvis inget hinder för att Invandrarverket genom att<br>teckna avtal godkänner en sådan sysselsättning. Det väsentliga i ett sådant fall<br>är att avtal tecknas av Invandrarverket och att eventuell ersättning alltid till-<br>faller verket. Detta måste vara en förutsättning för att den arbetsrättsliga lag-<br>stiftningen skall undantas. I annat fall torde det bli fråga om ett vanligt arbets-<br>rättsligt avtal mellan den asylsökande och arbetsgivaren.</p>
<p>Samma rättigheter och skyldigheter i fråga om organiserad verksamhet bör<br>gälla för alla asylsökande oavsett om de bor på förläggning eller hos anhöriga<br>eller vänner. I praktiken torde dock Invandrarverkets möjligheter att ordna<br>sysselsättning för dem som inte bor på förläggning att vara ganska små. I<br>gengäld torde möjligheterna för den sökande att själv ordna någon form av<br>sysselsättning i sådana fall vara något större. Man torde vidare kunna utgå<br>från att den som bor hos släkt eller vänner deltar i de vanliga sysslor som<br>förekommer i ett hem och på så sätt får en meningsfull tillvaro.</p>
<p>Typ av sysselsättning</p>
<p>De verksamheter som hittills förekommit har i stor utsträckning rört natur-,<br>landskaps- eller fomminnesvård. Inom dessa områden torde det även i fort-<br>sättningen finnas arbetsuppgifter. I princip bör det vara fråga om verksamhet<br>som annars inte skulle bli utförd. Det får således inte vara fråga om arbeten<br>som bör utföras på marknadsmässiga villkor. Det får ankomma på Invandrar-<br>verket att bevaka att sysselsättningen inte är av den senare karaktären innan<br>avtal tecknas. Verket måste även sedan avtal träffats bevaka att deltagande i en<br>verksamhet av angivet slag inte går över till att bli ett reguljärt arbete som bör<br>utföras på marknadsmässiga villkor.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<h4>4.7.4 Samråd med Länsarbetsnämnden och med fackliga<br>organisationer</h4>
<p>Regeringens bedömning: Någon formell skyldighet bör Invandrar-<br>verket inte ha att samråda med Länsarbetsnämnden eller fackliga orga-<br>nisationer innan avtal om sysselsättning för asylsökande träffas.</p>
<p>Enligt förslaget från Utredningen om arbete för asylsökande krävs<br>att arbete som utförs åt annan än Invandrarverket skall godkännas av Läns-<br>arbetsnämnden samt att samråd om arbetet i vissa fall skall äga rum med<br>facklig organisation.</p>
<p>42</p>
<p>Remissinstanserna: Bland annat Arbetsmarknadsstyrelsen och Tjänste- Prop. 1993/94:94<br>männens Centralorganisation anser det väsentligt att Länsarbetsnämnden och<br>de fackliga organisationerna har ett formellt inflytande när det gäller avtal om<br>arbete för asylsökande. Utredningen om mottagandet av asylsökande och<br>flyktingar anser att det bör ankomma på Invandrarverket att i vaije enskilt fall<br>avgöra om samråd med facklig organisation bör äga rum. Utredningen anser<br>det heller inte rimligt att Länsarbetsnämnden skulle få ett slags "vetorätt"<br>genom att nämndens godkännande skulle krävas innan ett arbete skulle få<br>sättas i gång.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Det kan säkert många gånger<br>vara naturligt att Invandrarverket samråder med berörd facklig organisation<br>innan avtal om sysselsättning träffas. Till skillnad från utredningen anser<br>dock regeringen att någon formell skyldighet för Invandrarverket till sådant<br>samråd inte bör gälla. Om en sådan ordning skulle gälla finns det alltid en risk<br>för en fördröjning av starten för verksamheten och därmed också en risk att<br>vissa tillfälliga och kortvariga arbeten inte skulle stå öppna för asylsökande,<br>även om det skulle vara fråga om sysselsättning som eljest skulle vara mycket<br>väl lämpad för dem.</p>
<p>Samråd med Länsarbetsnämnden kan många gånger också te sig naturligt<br>liksom att nämnden får information om avtal som Invandrarverket träffat. Inte<br>heller här bör det dock vara fråga om ett obligatoriskt samråd eller att Läns-<br>arbetsnämnden skall lämna formellt godkännande innan en verksamhet<br>startar.</p>
<p>Invandrarverket måste som nämnts alltid träffa avtal om deltagande i verk-<br>samhet som utförs åt någon annan än verket. Därigenom ges Invandrarverket<br>också möjlighet att bevaka att det inte är fråga om ett arbete som bör utföras<br>på marknadsmässiga villkor och att deltagande i verksamheten inte går över<br>till att bli ett reguljärt arbete. Det tillgodoser också verkets behov av att kunna<br>hålla kontakt med utlänningen. Invandrarverket måste kunna ge berörda<br>utlänningar behövligt stöd och deltagande i verksamheten får inte hindra eller<br>fördröja utredning och beslut i ett asylärende.</p>
<h4>4.7.5 Ersättning för deltagande i organiserad verksamhet</h4>
<p>Regeringens förslag: Någon särskild ersättning skall inte lämnas<br>till en asylsökande som deltar i sådan verksamhet som avses i den<br>föreslagna lagen om mottagande av asylsökande m.fl.</p>
<p>Utredningen om arbete för asylsökande föreslår att asylsökande<br>som utför arbete enligt den av utredningen föreslagna lagen skall ha rätt till<br>särskild ersättning. Enligt förslaget skall det ankomma på regeringen eller<br>myndighet som regeringen bestämmer att fastställa storleken av ersättningen.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad. Flera remiss-<br>instanser anser att särskild ersättning bör utgå till den asylsökande som deltar</p>
<p>43</p>
<p>i arbete. De som tillstyrker förutsätter då att denna ersättning skall betalas av<br>Invandrarverket. Bl.a. Invandrarverket och Utredningen om mottagandet av<br>asylsökande och flyktingar anser att någon särskild ersättning inte bör utgå.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som tidigare framhållits bör den<br>asylsökande i mån av förmåga svara för sin och sin familjs försörjning. En<br>asylsökande har i mån av behov rätt till dagersättning och logi. När en<br>asylsökande exempelvis deltar i arbetet på en förläggning innebär det att han<br>bidrar till sin egen försörjning. Någon särskild ersättning - utöver dag-<br>ersättning - bör därför inte utgå till den som deltar i verksamhet enligt den<br>föreslagna lagen om mottagande av asylsökande m.fl.</p>
<p>Någon ersättning till en asylsökande som deltar i verksamhet åt någon<br>annan bör heller inte få betalas ut av den som svarar för verksamheten. Av<br>den nya lagen bör därför klart framgå att ett eventuellt avtal om ersättning<br>mellan en asylsökande och den som tillhandahåller ett arbete inte är giltigt.<br>Om ersättning för arbetet skall utgå bör den, som närmare behandlas i avsnitt<br>4.7.3, av beställaren betalas till Invandrarverket.</p>
<p>Det normala måste vara att den som sysselsätter asylsökande i ett arbete<br>betalar ett belopp till Invandrarverket för att få arbetet utfört. Det kan dock<br>tänkas att beställaren har sådana kostnader för arbetsledning m.m., vilket kan<br>förekomma exempelvis när det gäller landskaps- och fomminnesvård, att det<br>inte framstår som orimligt att någon ersättning inte skall utgå. Däremot bör<br>det inte förekomma att Invandrarverket betalar för att asylsökande skall delta i<br>en verksamhet.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<h3>4.8 Ekonomiskt bistånd</h3>
<h4>4.8.1 Allmänt om bistånd</h4>
<p>Regeringens förslag: Asylsökande skall liksom i dag ha möjlighet<br>att få bistånd i form av logi, dagersättning och bistånd för särskilda<br>behov (särskilt bidrag). Den som har inkomst eller egna tillgångar skall<br>betala för logi och för kost när sådan ingår i inkvarteringen på en för-<br>läggning. Den som omfattas av lagen om mottagandet av asylsökande<br>m.fl. skall inte ha rätt till förmåner av motsvarande karaktär enligt<br>socialtjänstlagen.</p>
<p>Utredningen om mottagande av asylsökande och flyktingar har<br>föreslagit att det ekonomiska biståndet i form av dagbidrag skall ersättas av ett<br>system med lån, s.k. asyllån. Lånet skulle enligt förslaget betalas av genom<br>att asylsökanden deltar i någon form av organiserad verksamhet. Endast en<br>asylsökande som utan giltiga skäl vägrat att delta i den organiserade verksam-<br>heten skulle ha någon skuld kvar sedan slutligt beslut meddelats i ärendet.<br>Utredningens förslag om att den som har inkomst eller egna tillgångar skall</p>
<p>44</p>
<p>betala för logi och i förekommande fall för kost överensstämmer med<br>regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser avvisar förslaget om lån i<br>stället för bidrag. Flera frivilligorganisationer anser att det skulle vara oetiskt<br>att tvinga människor i behov av skydd att underteckna en låneförbindelse.<br>Bl.a. RRV och Statskontoret ser en risk för att de administrativa kostnaderna<br>för ett lånesystem skulle komma att bli större än de vinster som man even-<br>tuellt skulle kunna uppnå. Bl.a. Kommunförbundet tillstyrker i princip ett<br>lånesystem i stället för nuvarande bidrag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Ett huvudmotiv för utredningens<br>förslag om asyllån är att det skulle ge asylsökande en bättre bild av vad det<br>kostar att leva i Sverige och därmed underlätta omställningen till ett aktivt liv<br>sedan tillstånd beviljats. Ett annat motiv är enligt utredningen att det skulle<br>stimulera asylsökande att så långt möjligt klara sin försörjning på egen hand<br>utan att söka asyllån. Därmed skulle systemet också minska kostnaderna för<br>asylmottagandet.</p>
<p>Regeringen bedömer i likhet med flera remissinstanser att de administrativa<br>kostnaderna för ett lånesystem skulle bli höga och att den samhälls-<br>ekonomiska vinsten av ett lånesystem därmed skulle bli ringa eller till och<br>med kunna förbytas i förlust. I avsnitt 4.8.3 kommer regeringen föreslår att<br>dagersättning skall kunna sättas ned för den som utan giltigt skäl vägrar att<br>delta i program för organiserad versamhet. Ett sådant system bör i samma<br>utsträckning som utredningens förslag vara ägnat att stimulera asylsökande<br>till ett aktivt liv och minska kostnaderna för mottagandet. Förslaget om asyl-<br>lån bör således för närvarande inte genomföras.</p>
<p>Enligt gällande regler skall den som har inkomst av förvärvsarbete erlägga<br>skäligt belopp som ersättning för logi och i förekommande fall för kost. Även<br>den som har annan inkomst eller egna tillgångar bör emellertid betala för kost<br>och logi. Den föreslagna lagen om mottagandet av asylsökande m.fl. bör<br>innehålla bestämmelser om detta.</p>
<p>Nivån på det ekonomiska biståndet till de asylsökande, liksom hur stor<br>ersättning som skall erläggas för kost och logi av den som har inkomst eller<br>egna tillgångar, bör läggas fast av regeringen eller den myndighet regeringen<br>bestämmer. Nivån på biståndet till asylsökande ligger i dag något lägre än de<br>normer som tillämpas för bistånd enligt socialtjänstlagen. Motiven för detta är<br>att de asylsökande vistas här under en begränsad tid och att de då inte har<br>samma utgifter som dem som är bosatta här. Det bör därför framgå av lagen<br>om mottagandet av asylsökande m.fl. att den som omfattas av denna lag inte<br>har rätt till bistånd för motsvarande förmåner enligt socialtjänstlagen. Det får<br>inte uppstå någon tvekan om att den som omfattas av den lag som nu föreslås<br>inte skall ha möjlighet att få kompletterande bistånd enligt socialtjänstlagen.<br>Förslaget i denna del kommenteras närmare i specialmotiveringen.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>45</p>
<h4>4.8.2 Nivån på dagersättningen</h4>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som rege-<br>ringen bestämmer skall liksom i dag fastställa nivån på ekonomiskt<br>bistånd åt asylsökande m.fl. Nivån på dagersättningen skall i framtiden<br>fastställas i kronor och inte beräknas i procent av det basbelopp som<br>fastställts. Nuvarande koppling mellan Socialstyrelsens rekommen-<br>derade norm för socialbidrag och nivån på dagbidraget skall upphöra.<br>Dagbidraget för barnfamiljer bör sänkas något.</p>
<p>Utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar<br>har bedömt att efter den sänkning av dagbidragen som genomförts från den 1<br>december 1992 är utrymmet för en generell reduktion av dagbidragen begrän-<br>sat.</p>
<p>Remissinstanserna har inte yttrat sig generellt i frågan om nivån på<br>dagbidraget.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: De flesta asylsökande har uppenbart<br>behov av ekonomiskt bistånd. Behovet måste naturligtvis tillfredsställas på ett<br>sådant sätt att de asylsökande kan få en rimlig levnadsnivå. Enligt 9 § lagen<br>(1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl. har en utlänning som avses i<br>lagen - i den mån han behöver det - rätt till bistånd för sin dagliga livsföring<br>som försäkrar honom eller henne en skälig levnadsnivå (dagbidrag). Enligt<br>prop. 1987/88:80 om bistånd åt asylsökande m.m. skall utgångspunkten vid<br>bedömningen av vad som är skälig levnadsnivå vara densamma vid tillämp-<br>ningen av 6 § socialtjänstlagen och regeln om bistånd åt asylsökande m.fl.<br>Det innebär dock enligt föredraganden inte att nivån på bidragen nöd-<br>vändigvis behöver vara densamma eftersom behoven i vissa avseenden är<br>större för den som varaktigt bor i Sverige. Som exempel nämns att den som<br>bor på en förläggning eller i en genomgångsbostad inte behöver bistånd till<br>möbler eller hemutrustning. Vidare sägs att även andra förhållanden kan<br>motivera en lägre nivå på dagbidraget.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer<br>grunder för de belopp som dagbidrag skall lämnas. Regeringen har meddelat<br>föreskrifter i frågan i förordningen (1988:156) om bistånd åt asylsökande<br>m.fl.</p>
<p>Enligt 3 § förordningen beräknas dagbidrag i procent av det basbelopp<br>som enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring (1962:381) fastställts för<br>året. Procentsatserna varierar beroende på hushållets sammansättning och<br>barnens ålder. När fri mat ingår i inkvarteringen lämnas ett reducerat dag-<br>bidrag.</p>
<p>När procentsatserna fastställdes utgick man från Socialstyrelsens rekom-<br>menderade norm för socialbidrag. En generell sänkning, ca 10 procent av<br>nivån på dagbidrag till asylsökande, genomfördes i december 1992. För stora<br>barnfamiljer var sänkningen större. Motiven till sänkningarna var i huvudsak<br>följande:</p>
<p>46</p>
<p>- Besparing på statsbudgeten (del av sparpaketet).</p>
<p>- En del kommuner hade infört korttidsnorm för socialbidrag som var<br>lägre än dagbidraget.</p>
<p>- Nivån bedömdes för hög med hänsyn till att asylsökande kunde skaffa<br>kapitalvaror och skicka hem pengar under väntetiden i Sverige. Det gällde<br>särskilt barnfamiljer.</p>
<p>- Anpassning av nivån till andra nordiska länder.</p>
<p>Det har nu gått tillräckligt lång tid för att slutsatser och konsekvenser skall<br>kunna dras av effekterna av den tidigare genomförda sänkningen. Därvid har<br>framgått att nuvarande nivå på dagbidraget mer än väl täcker behoven hos<br>barnfamiljer.</p>
<p>Mot den här bakgrunden och den period av stora ekonomiska påfrest-<br>ningar som har drabbat oss alla bedömer regeringen att det finns utrymme för<br>en generell sänkning av nivån på dagersättningen till barnfamiljer. En sänk-<br>ning inom intervallet 2-10 kronor per dag och bam beroende på barnets ålder<br>bedöms rimlig. Det bör ankomma på regeringen att fastställa den exakta nivån<br>på dagersättningen.</p>
<p>Regeringen bedömer vidare att nivån på dagersättningen i framtiden inte<br>bör beräknas i procent av det basbelopp som enligt 1 kap. lagen (1962:381)<br>om allmän försäkring fastställts för året. I stället bör nivån på dagersättningen<br>fastställas i kronor och kopplingen till Socialstyrelsens rekommenderade<br>norm för socialbidrag upphöra. Det förhållandet att asylsökande mer sällan är<br>bunda av ekonomiska åtaganden på längre sikt och som regel inte har så stora<br>ekonomiska förpliktelser jämfört med dem som bor här stadigvarande talar<br>för att Socialstyrelsens rekommenderade norm för socialbidrag inte bör vara<br>utgångspunkt när dagersättning för asylsökande fastställs. Regeringen finner<br>att det kan vara rimligt att asylsökande under utredningstiden ges en lägre<br>ekonomisk standard än vad som tillkommer dem som är stadigvarande<br>bosatta i landet. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet som<br>regeringen bestämmer att fastställa grunder för de belopp som dagersättning<br>skall utgå med.</p>
<h4>4.8.3 Dagersättning för den som utan giltigt skäl vägrar att<br>delta i organiserad verksamhet m.m.</h4>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens förslag: Dagersättningen skall kunna sättas ned för<br>den som utan giltigt skäl vägrar att delta i program för organiserad<br>verksamhet. Detsamma skall gälla för den som genom att hålla sig<br>undan försvårar asylutredningen.</p>
<p>Utredningen om arbete för asylsökande föreslår att den som deltar<br>i arbete enligt den av utredningen föreslagna lagen skall ha rätt till särskild<br>ersättning i form av ett förhöjt dagbidrag samt att dagbidraget skall kunna</p>
<p>47</p>
<p>sänkas för den som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl avvisar erbjudet<br>arbete.</p>
<p>Utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar<br>föreslår att den som utan giltigt skäl avvisar erbjudet arbete eller att delta i<br>organiserad verksamhet dels skall kunna få det ekonomiska bidraget redu-<br>cerat, dels skall bli återbetalningsskyldig för det lån, som han enligt utred-<br>ningens förslag skall erhålla i stället för bidrag.</p>
<p>Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad. Bl.a. Statens in-<br>vandrarverk och Utlänningsnämnden tillstyrker förslaget om en reducering av<br>dagbidragen medan bl.a. Socialstyrelsen och flera frivilligorganisationer<br>avstyrker det. Flera frivilligorganisationer anser att särskild ersättning skall<br>utgå till den som deltar i någon form av organiserad verksamhet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Utredningen om mottagandet av<br>asylsökande och flyktingar anser det vara viktigt att göra en klar markering av<br>att vägran att delta i arbetet på en förläggning eller i annan organiserad<br>verksamhet skall medföra ekonomiska konsekvenser för sökanden. Utred-<br>ningen har bedömt att bidraget bör kunna reduceras med cirka 10 kronor per<br>dag för den som utan giltigt skäl väljer att inte delta i organiserad verksamhet.</p>
<p>De remissinstanser som avstyrkt förslaget har bl.a. anfört att kravet på<br>deltagande i arbete eller organiserad verksamhet inte ligger i linje med utred-<br>ningens övriga förslag som bygger på frivillig medverkan, att det skapar<br>problem för personalen som skall bedöma vad som skall utgöra giltigt skäl<br>för att inte delta, att det är svårt att sänka dagbidragsnivån ytterligare samt att<br>det skulle leda till att antalet mål med överklaganden hos förvaltnings-<br>domstolarna kommer att öka.</p>
<p>Som framhållits i avsnitt 4.7.2 är det angeläget att asylsökande har en<br>meningsfull sysselsättning under väntetiden. Om asylsökandena under vänte-<br>tiden får leva i passivitet och bidragsberoende får detta allvarliga konse-<br>kvenser för deras framtid. De allra flesta är säkerligen själva mycket intresse-<br>rade av att delta i sysselsättning som de upplever som meningsfull. Det går<br>emellertid inte att bortse från att enstaka individer har en annan inställning.<br>För att få alla som kan att delta i den sysselsättning som erbjuds är det därför<br>rimligt att vägran att delta får ekonomiska konsekvenser för den enskilde.<br>Detta speglar också bäst vad som gäller i samhället i övrigt. Den som uteblir<br>från ett arbete drabbas av ekonomiska konsekvenser. Regeringen anser därför<br>att detta skall gälla också de asylsökande.</p>
<p>Utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar har som<br>nämnts föreslagit att dagersättningen skall kunna sänkas med ca 10 kronor<br>per dag för den som utan giltigt skäl vägrar att delta i någon organiserad verk-<br>samhet. Regeringen bedömer emellertid att det bör vara möjligt att sänka<br>dagersättningen utöver vad utredningen föreslagit i de undantagsfall någon<br>vägrar att delta. På så sätt kommer alla som kan delta i någon verksamhet<br>också att ha ett mycket starkt incitament att göra så.</p>
<p>I lagrådsremissen föreslogs att dagersättningen skulle kunna dras in helt<br>för den som utan giltigt skäl vägrar att delta i någon form av organiserad<br>sysselsättning. Lagrådet fann emellertid detta förslag oacceptabelt och anser<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>48</p>
<p>att den del av dagersättningen som är avsedd att täcka kostnaderna för egen Prop. 1993/94:94<br>mathållning alltid skall få behållas. Regeringen vill betona att det ursprunliga<br>förslaget inte skulle ha inneburit att någon hade behövt bli utan pengar till<br>mat. Möjlighet skulle alltid ha funnits för en asylsökande att få ut full dag-<br>ersättning genom att delta i någon form av organiserad sysselsättning. För<br>den som hade giltigt skäl för frånvaro skulle någon reduktion inte ske. Som<br>tidigare framhållits är det vidare sannolikt att det endast i undantagsfall<br>kommer att inträffa att någon mer systematiskt kommer att undandra sig del-<br>tagande i någon form av sysselsättning. Regeringen finner därför inte att det<br>föreligger någon större skillnad mellan förslaget i lagrådsremissen och Lag-<br>rådets förslag. Regeringen kan emellertid ansluta sig till Lagrådets förslag för<br>att undanröja eventuella tvivel om att förslaget skulle kunna medföra att<br>asylsökande inte skulle ha pengar till mat. Dagersättningen bör därför, i de<br>undantagsfall det blir aktuellt, sättas ned med ett belopp som motsvarar<br>ersättningen till en asylsökande som inte har egen mathållning. Det innebär<br>således att, i de fall fri kost ingår i inkvarteringen, någon dagersättning inte<br>kommer att utgå och att dagersättningen kommer att reduceras med mot-<br>svarande belopp för den som har egen mathållning.</p>
<p>Möjligheten att sätta ned dagersättningen bör dock endast utnyttjas be-<br>träffande den som utan giltigt skäl överhuvudtaget inte deltar i organiserad<br>verksamhet eller som mer systematiskt och regelbundet undandrar sig. Där-<br>emot bör det inte komma i fråga att sätta ned dagersättningen för en asyl-<br>sökande som endast vid enstaka tillfällen inte deltar i obligatorisk verksamhet.<br>En sådan ordning skulle kunna bli administrativt alltför betungande. Stor<br>hänsyn måste givetvis också tas till vad den asylsökande anfört som skäl för<br>sin utevaro.</p>
<p>Om nedsättning sker endast för den som mer systematiskt och regelbundet<br>undandrar sig deltagande begränsas svårigheterna att avgöra vad som skall<br>anses utgöra giltiga skäl att inte delta. Den risk för ett stort antal över-<br>klaganden som några remissinstanser pekar på minskar också påtagligt jäm-<br>fört med om avdrag skulle göras för varje frånvarotillfälle för vilket det<br>bedöms inte finnas giltigt skäl.</p>
<p>För bam under 18 år bör någon nedsättning inte kunna komma i fråga.<br>Självfallet bör eftersträvas att bam i grundskolan och ungdomar i annan<br>studieverksamhet följer vanliga närvaroregler.</p>
<p>Beslut om nedsättning bör kunna gälla för viss tid och kunna ske på<br>grundval av den frånvaro som konstaterats under föregående period. Om den<br>asylsökande åter börjar delta i organiserad verksamhet skall rätt till full dag-<br>ersättning åter föreligga när avdrag avseende tidigare frånvaro är reglerat.</p>
<p>Giltigt skäl att inte delta kan exempelvis vara hög ålder eller sjukdom.<br>Arbetsuppgifterna som erbjuds inom ramen för organiserad verksamhet bör<br>också vara lämpliga för individen, dvs. vara sådana uppgifter som denne har<br>förutsättningar att klara av. Avsikten är således inte att ställa generella krav på<br>den enskilde. En individuell bedömning av den enskildes förmåga och förut-<br>sättningar för verksamheten måste alltid göras. Vid en sådan bedömning<br>måste den enskildes psykiska hälsa särskilt uppmärksammas. Inledningsvis<br></p>
<p>4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 94<br></p>
<p>kan vissa svårigheter uppstå när det gäller att bedöma vad som bör accepteras<br>som giltigt skäl till att inte delta i verksamheten. Genom rättstillämpningen<br>torde dock en fast praxis komma att växa fram.</p>
<p>Dagersättningen bör vidare kunna sättas ned för den som genom att hålla<br>sig undan försvårar utredningen i asylärendet. Visserligen torde den som på<br>så sätt håller sig undan i allmänhet samtidigt undandra sig deltagande i någon<br>form av organiserad verksamhet. Man kan dock tänka sig att en asylsökande<br>bor på en mindre ort där det inte varit möjligt att ordna någon form av syssel-<br>sättning. Det är av största vikt att en asylsökande inte genom att hålla sig<br>undan kan försvåra utredningen och därmed fördröja handläggningen av<br>ärendet. En särskild bestämmelse bör därför föras in i lagen som ger möjlig-<br>het att i ett sådant fall sätta ned dagersättningen.</p>
<p>Det bör ankomma på Invandrarverket att fatta beslut om en eventuell ned-<br>sättning av dagersättningen. Det underlag som verket fattar sitt beslut på kan<br>tas fram och dokumenteras på olika sätt, t.ex. av en entreprenör. Beslut om<br>nedsättning av dagersättning bör kunna överklagas till förvaltningsdomstol på<br>samma sätt som Invandrarverkets beslut rörande dagersättning och särskilt<br>bidrag i övriga fall.</p>
<h4>4.8.4 Beslut om och utbetalning av ekonomiskt bistånd</h4>
<p>Regeringens förslag: Statens invandrarverk skall besluta om och<br>betala ut ekonomiskt bistånd till asylsökande. Invandrarverket får upp-<br>dra åt någon annan att svara för själva utbetalningen. För personer som<br>utan att vara asylsökande får vistas här i landet medan deras ansökan<br>om uppehållstillstånd prövas skall bistånd beslutas och betalas ut av<br>socialnämnden i vistelsekommunem.</p>
<p>Utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar<br>föreslår att Centrala studiestödsnämnden svarar för utbetalning av lån eller<br>dagbidrag efter beslut av Invandrarverket.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet instanser är positivt inställda till förslaget.<br>Några instanser, bl.a. Statens invandrarverk vill dock ha kvar det nuvarande<br>systemet. Besparingar kan i stället göras genom att nya rutiner utvecklas för<br>utbetalning genom bank och post. RRV saknar en konsekvensanalys.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som tidigare redovisats bör Invand-<br>rarverket svara för bistånd åt asylsökande oavsett om de tas emot på en för-<br>läggning eller bor på egen hand i en kommun. Beslutet om ekonomiskt<br>bistånd är en myndighetsuppgift som inte bör ingå i avtal om förläggnings-<br>verksamhet på entreprenad. Frågan om myndighetsutövning och sekretess<br>vid entreprenad behandlas närmare i avsnitt 4.12.</p>
<p>De beslut som blir aktuella att fatta gäller dagersättning, bostadsersättning<br>och särskilda bidrag. För personer som vistas på förläggningar som drivs i<br>Invandrarverkets egen regi faller det sig naturligt att det är personal vid för-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>50</p>
<p>läggningen som fattar beslut och gör den utredning som föregår beslutet. För Prop. 1993/94:94<br>andra asylsökande kan beslutet fattas av personal vid en närliggande förlägg-<br>ning som drivs av Invandrarverket, vid något av Invandrarverkets region-<br>kontor, av en tjänsteman som reser runt mellan förläggningar eller på annat<br>sätt. Det måste vara en fråga för Invandrarverket att självt avgöra hur besluts-<br>fattandet och det utredningsarbete som kan behöva föregå beslutet skall<br>organiseras.</p>
<p>Det har från vissa håll hävdats att det är mindre lämpligt och opraktiskt att<br>Invandrarverket svarar för beslut om dagersättning och särskilda bidrag för<br>personer som vistas utanför förläggningssystemet. Man menar att det kan<br>vara svårt för Invandrarverket att i sådana fall göra erforderlig utredning och<br>få fram tillräckligt beslutsunderlag. Det kan också vara svårare för den<br>asylsökande som bor hos en släkting att få kontakt med Invandrarverket för<br>att ansöka om särskilt bidrag än vad det idag är att ansöka hos kommunen.</p>
<p>Regeringen anser dock att det finns praktiska förutsättningar för Invand-<br>rarverket att klara såväl de utredningar som behöver göras och besluts-<br>fattandet utan att det går ut över asylsökanden, t.ex. genom att skulle få vänta<br>länge på ett beslut om särskilt bistånd. Vad gäller dagersättning torde det vara<br>lämpligt att en utredning om den asylsökande har egna medel eller skall<br>beviljas bistånd görs redan i samband med asylutredningen och att beslut<br>fattas av Invandrarverkets personal på utredningsslussen. Ett sådant beslut<br>om dagersättning kan sedan gälla till dess förutsättningarna för bistånd<br>eventuellt förändras.</p>
<p>Vad gäller särskilda bidrag kan det vara något svårare för Invandrarverket<br>än vistelsekommunen att klarlägga behovet och fatta beslut. Det kan här vara<br>fråga om ett akut tillfälligt behov som måste tillgodoses snabbt. Svårigheterna<br>med avståndet mellan utredare/beslutsfattare och den asylsökande torde dock<br>inte vara större än vad som kan vara fallet inom socialtjänsten i en glesbygds-<br>kommun.</p>
<p>Regeringen bedömer således att det finns praktiska förutsättningar för<br>Invandrarverket att svara för alla beslut om ekonomiskt bistånd åt asyl-<br>sökande. Kommunerna bör dock behålla ansvaret för beslut om bistånd till<br>andra än asylsökande som sökt uppehållstillstånd för bosättning och har rätt<br>till bistånd enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Det gäller här<br>som regel utlänningar som har anknytning till en person som redan är bosatt<br>här. Dessa utlänningar skall inte omfattas av Invandrarverkets skyldighet att<br>erbjuda förläggningsboende och det är då mer naturligt att ansvaret för beslut<br>om bistånd ligger på vistelsekommunen.</p>
<p>Det faller sig naturligt att den myndighet som svarar för beslut om<br>ekonomiskt bistånd också svarar för utbetalning. Det finns emellertid inte<br>några principiella hinder för en annan lösning. I vart fall för asylsökande som<br>vistas i en kommun är det nödvändigt att finna ett annat utbetalningssystem än<br>det nuvarande.</p>
<p>Utredningen om mottagandet asylsökande och flyktingar har påtalat att<br>nuvarande ordning, som innebär att förläggningarna gör kontantutbetalningar<br>av dagbidraget till asylsökande var fjortonde dag är en för Invandrarverket<br></p>
<p>51</p>
<p>både personalkrävande och kostsam procedur. Den innebär också stora kost-<br>nader för transport och bevakning av betydande summor. Utredningen fram-<br>för att en enklare form för utbetalning av dagbidragen skulle kunna innebära<br>inte obetydliga besparingar. Utredningen föreslår att Centrala studiestöds-<br>nämnden (CSN) tar över utbetalningarna och anger att detta skulle innebära<br>en väsentlig besparing.</p>
<p>Utredningens förslag att CSN skall svara för utbetalningen bör ses mot<br>bakgrund av utredningens förslag om att nämnden skall svara för lån till<br>asylsökande. Eftersom regeringen bedömer att förslaget om asyllån inte bör<br>genomföras för närvarande saknas kopplingen att samma myndighet som<br>skulle administrera lånen också skulle svara för utbetalningen av dag-<br>ersättning.</p>
<p>Statskontoret har på regeringens uppdrag studerat några alternativ för<br>utbetalning av dagbidrag till asylsökande och därvid bl.a. sett över förut-<br>sättningarna för att överföra ansvaret för utbetalning till CSN. Enligt Stats-<br>kontorets bedömning finns skäl som talar för att Statens invandrarverk också<br>i framtiden skall ha ansvar för utbetalningen av dagersättning. Frågor om<br>sekretess och registreringsansvar kan komma att kompliceras om ansvaret<br>enligt utredningens förslag delas upp på två myndigheter. En förutsättning för<br>utredningens förslag att CSN skall betala ut dagersättning till asylsökande är<br>att utbetalning kan ske genom konton eller utbetalningar i bank. För när-<br>varande är inte detta möjligt eftersom de asylsökande inte har någon<br>identitetshandling som accepteras av bankerna. Statskontoret ifrågasätter<br>också utredningens kostnadsberäkning.</p>
<p>Invandrarverket har i flera år arbetat med att utveckla utbetalningsrutiner<br>för dagbidragen samt med att ta fram någon form av temporära identitets-<br>handlingar för de asylsökande. Bakgrunden är de problem med kontant-<br>utbetalningar som nyss nämnts. Sedan april i år pågår vid fem flykting-<br>förläggningar en försöksverksamhet med s.k. smarta kort för utbetalning av<br>dagbidrag. Försöksverksamheten har syftat till att finna alternativ till<br>nuvarande ordning. Det har gällt att dels minska säkerhetsriskerna, dels göra<br>det möjligt för den asylsökande att göra löpande uttag. Försöksverksamheten<br>har nyligen utvärderats. Det smarta kortet har visat sig vara en förhållandesvis<br>dyrbar hantering. Av utvärderingen av verksamheten med smarta kort, som<br>fungerar ungefär som ett telefonkort men laddat med pengar i stället för<br>markeringar, framgår bl.a. att 95 procent av de asylsökande tar ut hela dag-<br>bidraget direkt.</p>
<p>Förutom att utveckla nya rutiner för utbetalande av dagersättning pågår<br>inom Invandrarverket ett arbete med att ta fram enhetliga, tillfälliga legitima-<br>tionshandlingar för de asylsökande. För detta ändamål har ett s.k. SIV-kort<br>tagits fram. Kortet är inte en identitetshandling i vanlig bemärkelse, dvs. det<br>bygger inte på personnummer utan utgår från Invandrarverkets dossier-<br>nummer och visar den identitet den asylsökande uppgav vid ansökan om<br>asyl. Dessa uppgifter är inte alltid kontrollerbara. Invandrarverket beräknar att<br>samtliga asylsökande, även bam, skall ha ett SIV-kort vid årsskiftet 1993/94.<br>SIV-kortet förväntas underlätta asylsökandes kontakter med posten, sjuk-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>52</p>
<p>vården och polisen m.fl. Kortet kommer däremot sannolikt inte att accepteras<br>som legitimation av post eller banker.</p>
<p>En förutsättning, som tidigare nämnts, för att CSN skall ta över ansvaret<br>för utbetalning, är att detta kan ske genom konto eller utbetalning i bank.<br>Denna förutsättning uppfylls för närvarande inte.</p>
<p>Regeringen bedömer mot den här bakgrunden att utredningens förslag att<br>CSN skall ta över utbetalningen av dagersättning inte bör genomföras för<br>närvarande. Regeringen anser att det finns goda skäl att ytterligare en tid följa<br>och se resultatet av det utvecklingsarbete som nu pågår inom Invandrarverket<br>när det gäller utbetalning och SIV-kortet. Om det senare visar sig att det finns<br>skäl som talar för att CSN bör svara för utbetalningen av dagersättning avser<br>regeringen att återkomma i frågan. CSN befinner sig för närvarande i ett<br>intensivt förändringsarbete eftersom nämnden på senare tid fått ett antal nya<br>arbetsuppgifter.</p>
<p>Invandrarverket bör således, åtminstone tills vidare, svara för utbetalning<br>av ekonomiskt bistånd. Om Invandrarverket finner det lämpligt, skall verket<br>kunna uppdra åt annan att svara för själva utbetalningen.</p>
<p>I de fall som kommunerna skall fatta beslut om bistånd enligt lagen om<br>mottagande av asylsökande m.fl. bör kommunerna också svara för utbetal-<br>ningen. Statlig ersättning bör liksom för närvarande lämnas för kommunernas<br>kostnader för ekonomiskt bistånd.</p>
<h3>4.9 Hälso- och sjukvård</h3>
<h4>4.9.1 Vårdens omfattning</h4>
<p>Regeringens förslag: Vuxna asylsökande bör få samma sjuk- och<br>tandvård som idag och statlig ersättning för vården bör, i enlighet med<br>den praxis som gällt under de senaste åren, lämnas när det föreligger ett<br>behov av omedelbar vård eller vård som inte kan anstå. Asylsökande<br>bam bör i princip få tillgång till samma hälso- och sjukvård som de<br>bam som är bosatta i Sverige. Vid bedömningen av vilken vård och<br>behandling som skall ges bör dock bl.a. det förhållandet att det inte är<br>klart om barnet kommer att stanna i Sverige vägas in. Bestämmelserna<br>om statlig ersättning anpassas till praxis och den föreslagna principen<br>vad gäller asylsökande bam. Andra utlänningar än asylsökande som<br>sökt uppehållstillstånd i Sverige och har rätt att vistas här under den tid<br>ansökan prövas bör endast erbjudas omedelbar vård enligt en strikt<br>tillämpning av begreppet akutvård i hälso- och sjukvårdslagen. Statlig<br>ersättning skall inte lämnas för sjukvård åt sådana utlänningar.</p>
<p>Enligt Utredningen om mottagandet av asylsökande och<br>flyktingar skall asylsökande även i framtiden ha rätt till akut sjuk- och<br>tandvård. Tillgången på vård skall dock inte vara större än för befolkningen i<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>53</p>
<p>övrigt. Akutbegreppet bör tillämpas även för tortyrskadade och psykiskt<br>sjuka. Åtgärder skall inte sättas in som måste avbrytas vid en avvisning eller<br>vid en kommunplacering. Vuxna asylsökande bör erbjudas hälsounder-<br>sökningar endast då det finns risk för folkhälsan. Asylsökande bam bör be-<br>handlas som fast boende bam både vad avser akut sjuk- och tandvård,<br>hälsoundersökningar, vaccinationer etc.</p>
<p>Remissinstanserna: Flera instanser understryker vikten av tidiga in-<br>satser för tortyrskadade och psykiskt sjuka och framhåller att behandling bör<br>ske oavsett om den måste avbrytas vid en avvisning. Flyktingrådet anser att<br>det strider mot FN:s tortyrkonvention att tillämpa akutbegreppet på tortyr-<br>skadade. Flertalet av remissinstanserna har inget att invända mot en begräns-<br>ning av de generella hälsoundersökningarna.</p>
<p>Statens invandrarverk har i en särskild skrivelse till regeringen före-<br>slagit att Socialstyrelsen får i uppdrag att förtydliga akutbegreppet vad gäller<br>sjukvård och tandvård för asylsökande och att särskild vikt läggs vid defini-<br>tionen av akutbegreppet för bam. Invandrarverket föreslår vidare att verket till<br>skillnad från i dag inte skall ersätta landstingen för sjukvård som ges till andra<br>tillståndssökande än asylsökande som vistas i Sverige under utredningstiden.<br>Sådana utlänningar bör enligt verket behandlas som konventionspatienter om<br>behov av sjukvård uppstår innan beslut har tagits i tillståndsfrågan.</p>
<p>Socialstyrelsen har i en skrivelse till regeringen påtalat att det vid<br>tillämpningen av Socialstyrelsens allmänna råd om hälsovård för asylsökande<br>och flyktingar (1988:8) föreligger en bristande överensstämmelse i bedöm-<br>ningen av begreppet "akutvård" i de Allmänna råden och "akut sjukvård" i<br>vedertaget medicinskt språkbruk. Socialstyrelsen har vidare framfört att den<br>hälso- och sjukvård som bam skall ha rätt till enligt FN:s barnkonvention<br>överstiger den akutvård som staten är skyldig att ersätta enligt förordningen<br>(1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.</p>
<p>Enligt styrelsens bedömning måste dessa två frågor klarläggas innan på-<br>gående revidering av de Allmänna råden kan fullföljas. Mot den bakgrunden<br>har Socialstyrelsen hemställt att begreppet akutvård i ersättningsförordningen<br>byts ut mot ett begrepp som bättre motsvarar den hälso- och sjukvård som<br>hittills har ersatts samt att skyldigheten att ersätta hälso- och sjukvård vidgas<br>till en nivå som bättre överensstämmer med FN:s barnkonvention.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Landstingen har enligt 4 § hälso-<br>och sjukvårdslagen (1982:763) skyldighet att erbjuda omedelbar hälso- och<br>sjukvård åt dem som vistas inom landstingskommunen. Detta innebär en<br>skyldighet att erbjuda asylsökande akut sjukvård. Nivå och innehåll i sjuk-<br>vården för asylsökande styrs förutom genom hälso- och sjukvårdslagen av<br>bl.a. den statliga ersättningen och Socialstyrelsens Allmänna råd. Enligt för-<br>ordningen (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. har<br>landstingen rätt till ersättning av staten för bl.a. akut- och förlossningsvård till<br>asylsökande.</p>
<p>Socialstyrelsen har i Allmänna råd om hälsovård för flyktingar och<br>asylsökande lämnat rekommendation om hälso- och sjukvård för flyktingar<br>och asylsökande. Socialstyrelsen har i sina Allmänna råd tolkat innehållet i<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>54</p>
<p>begreppet "akutvård" något vidare för asylsökande än i vedertagen medicinsk<br>terminologi. Det anges att hänsyn vid bedömningen måste tas till patientens<br>möjligheter att få vård inom en nära framtid och att den asylsökande inte som<br>andra patienter kan hänvisas till hemlandsting eller hemland för vård i de fall<br>vårdbehovet kan anstå några dagar eller någon vecka. Socialstyrelsen har mot<br>den bakgrunden ansett att den asylsökandes behov av vård måste bedömas i<br>perspektivet att det kan dröja flera månader innan han har möjlighet att få<br>annan vård än akut vård.</p>
<p>Den praxis som har utvecklats när det gäller innehållet i akutvårds-<br>begreppet är vidare än den gängse medicinska terminologin "plötsligt in-<br>trädande, hastigt förlöpande sjukdom". Detta har särskilt varit fallet när det<br>gällt asylsökande barns behov av hälso- och sjukvård.</p>
<p>På senare tid har omfattningen och innehållet i den vård som asylsökande<br>får varit föremål för debatt, inte minst i massmedier. Det har också hävdats att<br>ersättningsförordningen liksom Socialstyrelsens Allmänna råd om hälsovård<br>för flyktingar och asylsökande i vissa delar är otydliga och därigenom ger<br>utrymme för olika tolkningar. Socialstyrelsen har i den tidigare nämnda<br>skrivelsen till regeringen hemställt att begreppet akutvård i ersättnings-<br>förordningen byts ut mot ett begrepp som bättre motsvarar den hälso- och<br>sjukvård som hittills har ersatts samt att skyldigheten att ersätta hälso- och<br>sjukvård för bam vidgas till en nivå som bättre överensstämmer med FN:s<br>barnkonvention.</p>
<p>Regeringen anser att vuxna asylsökande bör få den hälso- och sjukvård<br>som ges idag samt att statlig ersättning för hälso- och sjukvård för asyl-<br>sökande skall lämnas enligt den praxis som utvecklats. Det innebär att statlig<br>ersättning skall lämnas när det föreligger ett behov av omedelbar vård eller<br>vård som inte kan anstå. Vård som inte faller under dessa kriterier och där en<br>måttlig fördröjning inte medför allvarliga följder för patienten bör, liksom för<br>närvarande, inte ersättas av staten.</p>
<p>De asylsökande barnen får idag som regel en hälso- och sjukvård som är<br>betydligt mer omfattande än vad som ryms både inom det medicinska akut-<br>vårdsbegreppet och den sjukvård som ges åt vuxna asylsökande. Barnen ges<br>också barnhälsovård och vaccinationer i samma utsträckning som bam som är<br>bosatta i Sverige.</p>
<p>I fråga om asylsökande bam bör dessa enligt regeringens mening i princip<br>få tillgång till samma hälso- och sjukvård som de bam som är bosatta i<br>Sverige. Betydelsen av en god hälso- och sjukvård är särskilt stor hos bam<br>då de är stadda i snabb utveckling och en utebliven behandling kan få nega-<br>tiva konsekvenser på sikt. Vid bedömningen av vilken vård och behandling<br>som skall ges bör dock det förhållandet att det inte är klart om barnet kommer<br>att få stanna i Sverige vägas in. I detta sammanhang kan också asylärendets<br>förväntade handläggningstid vara av betydelse. Vård som kräver långvariga<br>behandlingstider och inte är av akut karaktär bör inte påbörjas när ett<br>avbrytande kan få negativa följder för en asylsökande som inte tillåts stanna i<br>Sverige.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>55</p>
<p>Enligt regeringens mening förstärker den föreslagna principen de asyl-<br>sökande barnens rätt till en god vård och omsorg i Sverige. Principen över-<br>ensstämmer också med den av Sverige ratificerade FN-konventionen om<br>barnets rättigheter enligt vilken konventionsstatema skall sträva efter att<br>säkerställa att inget bam är berövat sin rätt att ha tillgång till hälso- och sjuk-<br>vård och att någon diskriminering mellan bam inte får ske när det gäller<br>konventionens rättigheter.</p>
<p>Det bör ankomma på Socialstyrelsen att med utgångspunkt i vad som nu<br>sagts revidera sina Allmänna råd för hälso- och sjukvården för flyktingar och<br>asylsökande. Den hälso- och sjukvård för asylsökande som ges i överens-<br>stämmelse med de Allmänna råden skall i princip ersättas av staten. Ersätt-<br>ningsförordningen bör ändras så att bestämmelserna bättre överensstämmer<br>med den vård som asylsökande idag i praktiken får och med de principer som<br>nu har angetts.</p>
<p>Regeringen bedömer för närvarande inte att några ändringar i hälso- och<br>sjukvårdslagen krävs för att asylsökande skall få den vård som här angetts.<br>Behovet av förändringar i hälso- och sjukvårdslagen vad gäller asylsökandes<br>rättigheter till sjukvård och landstingens ansvar bör övervägas i samband med<br>de förändringar i hälso- och sjukvårdslagen som måste göras som en följd av<br>EES-avtal och EG-anslutning.</p>
<p>Statens invandrarverk har föreslagit att verket inte skall ersätta landstingen<br>för akut vård som ges till andra tillståndssökande än asylsökande som vistas i<br>Sverige under utredningstiden. Det rör sig främst om personer som på grund<br>av att de har anhöriga i Sverige medges vistas i Sverige under utrednings-<br>tiden. Regeringen bedömer att de särskilda skäl som ligger bakom principen<br>om statligt kostnadsansvar för asylsökandes sjukvård inte gäller fullt ut för<br>andra tillståndssökande. Landstingens ansvar att ge omedelbar vård gäller<br>även dessa personer, men de kan till skillnad från många asylsökande få<br>fortsatt nödvändig sjukvård i sina hemländer. Det har vidare konstaterats att<br>det förekommer att personer med allvarlig och kostnadskrävande sjukdom<br>söker tillstånd för bosättning i Sverige med det huvudsakliga syftet att få<br>tillgång till svensk sjukvård.</p>
<p>Genom att inte betala statlig ersättning för sjukvård åt den här nämnda<br>kategorien utlänningar och i stället lägga det primära kostnadsansvaret hos<br>den enskilde bör risken för att utlänningar söker sig hit i huvudsakligt syfte<br>att få vård minska. Det kan samtidigt bli fråga om en viss ökning av kost-<br>naderna för sjukvårdshuvudmännen i de fall som en utlänning som saknar<br>egna medel ges akut sjukvård. Ersättningsreglerna bör trots detta ändras.<br>Regeringen har för avsikt att i samband med reglering av annan statlig ersätt-<br>ning till landstingen beakta den kostnadsökning för landstingen som kan bli<br>följden av förslaget.</p>
<p>Vad gäller hälsoundersökningar för asylsökande har riktlinjer redovisats i<br>regeringens proposition (1992/93:50) om åtgärder för att stabilisera den<br>svenska ekonomin. Riktlinjerna innebär att hälsoundersökningar av asyl-<br>sökande inte skall göras rutinmässigt och att de provtagningar som sker skall<br>anpassas efter behov. Socialstyrelsen håller för närvarande på med en revide-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>56</p>
<p>ring av de allmänna råden om hälso- och sjukvård för flyktingar och asyl-<br>sökande varvid dessa riktlinjer skall beaktas. Det är angeläget att detta arbete<br>sker snabbt.</p>
<h4>4.9.2 Huvudman för asylsökandes sjukvård</h4>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens bedömning: Målet bör vara att föra över ansvaret för<br>att de asylsökande ges sjukvård till landstingen, oavsett om den asyl-<br>sökande vistas på en förläggning eller har eget boende i en kommun.<br>Ansvaret bör gå över helt till landstingen när det bedöms möjligt att<br>införa en schablonersättning eller ett annat ersättningssystem som är<br>administrativt hanterbart och ger avsedd kostnadstäckning för lands-<br>tingen. Under en övergångsperiod bör Statens invandrarverk ha ett<br>fortsatt ansvar för förläggningssjukvården.</p>
<p>Enligt Utredningen om mottagandet av asylsökande och flyk-<br>tingar skall hälso- och sjukvård i första hand ges inom primärvården och<br>inte genom särskild förläggningsvård. Ansvarsfördelningen mellan Invand-<br>rarverket och Socialstyrelsen bör ses över. Den myndighet som har ansvar<br>för utformningen av innehållet i vården bör också bära kostnaderna.</p>
<p>Remissinstanserna: Meningarna är delade om förslaget att hälso- och<br>sjukvården för asylsökande i första hand skall ske inom primärvården. Bland<br>dem som förordar förslaget kan nämnas Stockholms läns landsting och<br>Invandrarverket. Ett flertal instanser har dock avstyrkt, bl.a. Landstinget i<br>Östergötlands län, Flyktingmedicinskt Centrum, Malmöhus läns landstings<br>Flyktingbamprojekt och Radius förvaltningsbolag. De anser att de asyl-<br>sökande inte kan omhändertas i primärvården på samma villkor som bofasta.<br>Orsaken är att de utgör en grupp med särskilda behov. Bl.a. behovet av tolk<br>gör att de kräver längre tid för varje vårdtillfälle än andra. Kompetensen hos<br>personalen inom förläggningsvården kommer dessutom att gå till spillo;<br>förslaget kommer därmed inte heller att leda till några besparingar.</p>
<p>Statens invandrarverk har efter en intern utredning i juni 1993 till<br>regeringen lämnat förslag till förändring av ansvaret för hälso- och sjuk-<br>vården till flyktingar och asylsökande. Invandrarverket föreslår att huvud-<br>mannaskapet för sjuk- och hälsovård till asylsökande överförs från Statens<br>invandrarverk till landsting och primärkommuner den 1 juli 1994 samtidigt<br>som den nuvarande förläggningssjukvården avvecklas. Invandrarverket<br>lämnar två förslag om hur vårdgivaren kan ersättas för sjukvårdande insatser.<br>Det ena är att landsting och kommun ersätts enligt en schablon som fastställs<br>årligen. Det andra är att samtliga asylsökande är sjukförsäkrade. Det senare<br>alternativet ses enligt verket som en möjlig lösning i avvaktan på resultatet av<br>den pågående utredningen om en ny ordning för sjuk- och arbetsskade-<br>försäkringama.</p>
<p>57</p>
<p>Skälen for regeringens förslag: Landstingen är som tidigare nämnts<br>skyldiga att erbjuda akut sjukvård åt asylsökande som vistas inom<br>landstinget. I praktiken svarar emellertid landstingen endast för en begränsad<br>del av hälso- och sjukvården för asylsökande. För asylsökande som vistas på<br>förläggning finns som regel en förläggningssjukvård på platsen för vilken<br>Invandrarverket är huvudman. Förläggningssjukvården har i de flesta fall<br>formen av att en sjuksköterska finns tillgänglig under normal kontorstid och<br>en läkare några timmar i veckan. För sjukvård på annan tid än kontorstid och<br>när det är fråga om ett vårdbehov som inte kan tillgodoses på förläggningen<br>hänvisas den asylsökande till landstingets sjukvård. Landstingen svarar också<br>för sluten vård.</p>
<p>Förläggningssjukvården upphandlas av Invandrarverket på entreprenad<br>genom anbudsförfarande. Såväl landsting som privata företag finns bland<br>entreprenörerna. Någon särskild reglering av förläggningssjukvården eller av<br>Invandrarverkets ansvar för denna finns inte.</p>
<p>Asylsökande som inte vistas på förläggning är alltid hänvisade till lands-<br>tingens sjukvård.</p>
<p>För den akutvård som landstingen lämnar till asylsökande genom sin<br>ordinarie organisation faktureras som regel för varje vårdinsats. Med vissa<br>landsting finns särskilda avtal som reglerar ersättningen för sådan vård. Om<br>det inte finns något sådant avtal lämnas ersättning som regel i enlighet med<br>det s.k. riksavtalet för hälso- och sjukvård.</p>
<p>Regeringen delar utredningens bedömning att hälso- och sjukvården för<br>asylsökande så långt möjligt bör organiseras på samma sätt som för befolk-<br>ningen i övrigt och anser principiellt att landstingen skall vara huvudman för<br>all hälso- och sjukvård för asylsökande. Staten skall ha kostnadsansvaret.<br>Ersättningssystemet måste utformas så att kostnaderna kan kontrolleras och<br>så att det är administrativt hanterbart. En schabloniserad ersättning bör efter-<br>strävas, kompletterad med någon form av särskild ersättning för vård som<br>ges asylsökande med behov av särskilt kostnadskrävande vårdinsatser.</p>
<p>Regeringen bedömer att det för närvarande inte är möjligt att föra över hela<br>ansvaret för hälso- och sjukvård för asylsökande till landstingen och att sam-<br>tidigt införa en schablonersättning eller andra generella taxelösningar utan risk<br>för att kostnadsfördelningen mellan staten och landstingen rubbas. En över-<br>föring av hela ansvaret och utformning av ett kostnadseffektivt system för<br>statlig ersättning kräver en närmare genomgång av bl.a. nuvarande kostnader<br>för förläggningssjukvården och landstingens kostnader för vård av asyl-<br>sökande. Det är också tveksamt att lägga över ansvaret för all hälso- och<br>sjukvård för förläggningsboende på landstingen vid en tidpunkt när en stor<br>del av Invandrarverkets förläggningsverksamhet står inför avveckling.<br>Landstingen skulle då kunna tvingas ta över ansvaret för verksamhet på vissa<br>orter för att sedan omedelbart avveckla den.</p>
<p>Mot den bakgrunden bör Invandrarverket under en övergångsperiod ha ett<br>fortsatt ansvar för hälso- och sjukvård för förläggningsboende, s.k. förlägg-<br>ningssjukvård. Under en övergångsperiod bör Invandrarverket på samma sätt<br>som nu upphandla förläggningssjukvård.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>58</p>
<p>Ansvaret bör gå över helt till landstingen när det är möjligt att införa en<br>schablonersättning eller ett annat ersättningssystem som är kostnadsneutralt<br>jämfört med statens nuvarande sjukvårdskostnader för asylsökande. Ett<br>sådant ersättningssystem måste också vara administrativt enkelt och effektivt.<br>Inom regeringskansliet inleds inom kort ett arbete tillsammans med Lands-<br>tingsförbundet för att undersöka förutsättningarna för en schablonersättning<br>och att utveckla ett enkelt ersättningssystem som skall täcka all hälso- och<br>sjukvård för asylsökande. Inriktningen bör vara att en ny ordning skall kunna<br>träda i kraft den 1 januari 1996 eller senast den 1 januari 1997.</p>
<p>Under övergångsperioden kommer landstingen liksom i dag att ha det fulla<br>ansvaret för hälso- och sjukvård för asylsökande som bor i eget boende och<br>för sådan akutvård för förläggningsboende som inte kan tillgodoses genom<br>den sjukvård som Invandrarverket eller verkets entreprenör har upphandlat.<br>Statlig ersättning till landstingen för sådan sjukvård som inte är upphandlad<br>förläggningssjukvård ersätts enligt grunder som fastställs av regeringen.</p>
<p>Bestämmelserna i nu gällande förordning om statlig ersättning för flyk-<br>tingmottagande m.m. har som tidigare nämnts i vissa avseenden ansetts vaga<br>och vissa frågor har inte varit reglerade. Det gäller t.ex. ersättning för tolk-<br>kostnader och tandvård. Ersättningsbestämmelserna bör preciseras jämfört<br>med nuvarande ordning utan att detta får leda till alltför stor detaljreglering.<br>Överläggningar sker med Landstingsförbundet om hur ersättningen skall<br>utformas för att hanteringen skall bli enklare och för att samtidigt rymmas<br>inom nuvarande kostnadsnivå. Det bör ankomma på regeringen att efter<br>överläggningar med Landstingsförbundet fastställa grunderna för ersättning.</p>
<h4>4.9.3 Patientavgift</h4>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens förslag: Asylsökande skall betala en patientavgift för<br>sjukvårds- och tandvårdsbesök. Asylsökande skall även betala en egen<br>avgift för receptförskriven medicin. Asylsökande som behöver mer<br>omfattande vård eller medicin kan beviljas särskilt bidrag.</p>
<p>Utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar<br>föreslår att en patientavgift skall införas för asylsökandes sjuk- och tandvård.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som uttalar sig i frågan<br>tillstyrker förslaget. Flera remissinstanser är emellertid tveksamma och anser<br>att förslaget kan tillstyrkas endast om avgiften sätts mycket lågt. Risken finns<br>annars att vårdbehövande drar sig för att söka hjälp. Avgiften måste stå i rim-<br>lig proportion till dagbidraget och det behövs dessutom ett generöst hög-<br>kostnadsskydd. Invandrarverket efterlyser en mer noggrann analys för att<br>klargöra om nivån på dagbidraget måste justeras med anledning av förslaget.</p>
<p>Statens invandrarverk har i en särskild skrivelse till regeringen före-<br>slagit att asylsökande skall betala patientavgift för sjuk- och tandvårdsbesök<br>samt att en asylsökande som ofta är i behov av akutvård skall kunna ansöka<br></p>
<p>59</p>
<p>om särskilt bidrag då han själv erlagt patientavgift motsvarande ett fastställt<br>belopp årligen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Asylsökande har som tidigare<br>nämnts rätt till akut sjuk- och tandvård, samt förlossningsvård. Sjukvården är<br>kostnadsfri för den asylsökande. När det gäller kostnaden för akut tandvård<br>och receptförskriven medicin kan asylsökande, som saknar tillgångar, efter<br>särskild ansökan beviljas särskilt bidrag för dessa kostnader.</p>
<p>Hälso- och sjukvårdskostnaderna för förläggningsboende asylsökande<br>uppgick budgetåret 1992/93 till 718 815 000 kronor. Genomsnittskostnaden<br>per individ var under budgetåret 9 290 kronor. Detta kan jämföras med<br>genomsnittskostnaden 10 000 kronor för hälso- och sjukvård för den som är<br>bosatt i landet och ges sjukvård utöver den vård som kommer asylsökande till<br>del. Det finns flera bidragande orsaker till detta. Många asylsökande är i dålig<br>fysisk eller psykisk kondition när de kommer till Sverige. De långa vänte-<br>tiderna i sig genererar behov av sjuk- och tandvård. Dessutom har tillgången<br>till sjukvård varit mycket god och därtill lättillgänglig. De flesta av Invandrar-<br>verkets anläggningar har, som tidigare nämnts, sjukvård på själva anlägg-<br>ningen eller i anslutning till den. Att sjukvården dessutom varit kostnadsfri<br>för den enskilde torde ytterligare ha ökat efterfrågan.</p>
<p>Mot den här bakgrunden bedömer regeringen att det kan vara lämpligt att<br>asylsökande i likhet med andra i samhället får betala för besök hos läkare eller<br>sjukvårdande behandling samt för tandvård och medicin. En patientavgift<br>skulle också kunna dämpa efterfrågan och ge en mer realistisk bild av vad det<br>kostar att leva i Sverige.</p>
<p>En patient- och egenavgift bör i princip vara lika för alla asylsökande oav-<br>sett var i landet de bor. Nivån på avgiften behöver däremot inte vara den-<br>samma som för bosatta. En utgångspunkt bör vara att nivån fastställs så att<br>kostnaden för normal vårdkonsumtion ryms inom ramen för nuvarande dag-<br>bidrag. Regeringen bedömer att det är rimligt att asylsökande får betala minst<br>50 kronor i egen avgift för besök hos läkare och tandläkare. Egenavgiften för<br>receptförskriven medicin bedöms också bli minst 50 kronor medan sjuk-<br>vårdande behandling bör kosta minst 25 kronor. Asylsökande som har ett<br>mer omfattande behov av akut vård eller medicin kan beviljas särskilt bidrag.<br>Närmare föreskrifter om nivån på avgifterna och att särskilt bidrag kan<br>lämnas till asylsökande när han själv har erlagt patientavgift motsvarande ett<br>fastställt belopp bör läggas fast av regeringen eller den myndighet regeringen<br>bestämmer.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>60</p>
<h3>4.10 Utbildning</h3>
<h4>4.10.1 Svenskundervisning för vuxna asylsökande</h4>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens bedömning: Kommunerna bör inte ha skyldighet att<br>erbjuda asylsökande svenskundervisning för invandrare (sfi). Asyl-<br>sökande bör i stället erbjudas svenskundervisning i annan form genom<br>Invandrarverkets försorg.</p>
<p>Förslaget från Utredningen om mottagandet av asylsökande och<br>flyktingar överensstämmer med regeringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som kommenterat för-<br>slaget är positiva till det. Skolverket betonar dessutom att de asylsökande i<br>princip skall vara skyldiga att delta i den svenskundervisning som Invandrar-<br>verket svarar för. Endast Caritas och LO avstyrker förslaget.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: I 13 kap. skollagen (1985:1100)<br>finns bestämmelser om svenskundervisning för invandrare (sfi). Enligt 6 §<br>har bl.a. asylsökande som inte vistas i en statlig förläggning för asylsökande<br>rätt att delta efter en viss väntetid. Regeringen har fastställt att denna minsta<br>väntetid skall vara minst två månader. På motsvarande sätt har asylsökande<br>rätt att delta i viss kommunal och statlig vuxenutbildning.</p>
<p>Asylsökande som vistas på en statlig förläggning är i dag uttryckligen<br>undantagna från kommunernas skyldighet att erbjuda sfi. För dem som vistas<br>i eget boende i en kommun inträder rätten att delta efter nämnda väntetid.</p>
<p>Regeringen anser i likhet med utredningen att det inte längre finns anled-<br>ning att ha olika bestämmelser för asylsökande som vistas vid en mottag-<br>ningsförläggning och asylsökande som vistas i en kommun på egen hand.<br>Regeringen anser vidare att deltagande i den svenskundervisning och orien-<br>tering om det svenska samhället som på förläggningarna erbjuds genom<br>Invandrarverkets försorg eller på dess uppdrag bör vara obligatorisk för alla<br>vuxna asylsökande som inte uttryckligen befrias från denna skyldighet. I den<br>mån förläggningsverksamhet läggs ut på entreprenad bör avtal som sluts om-<br>fatta även svenskundervisning.</p>
<p>För asylsökande som vistas i eget boende i en kommun bör så långt som<br>möjligt ordnas svenskundervisning och annan organiserad verksamhet mot-<br>svarande den som erbjuds asylsökande på en förläggning. Vid eget boende på<br>en förläggningsort, eller på lämpligt pendlingsavstånd, bör de asylsökande<br>kunna delta i förläggningens organiserade verksamhet. I kommuner där det<br>inte finns någon förläggning bör Invandrarverket kunna anordna eller uppdra<br>åt annan att anordna svenskundervisning om det är fråga om viss volym. I<br>andra situationer kan det vara praktiskt och lämpligt att kommunen åtar sig att<br>anordna undervisning och annan organiserad verksamhet. I detta fall kan<br>kommunen också välja att låta de asylsökande delta i kommunens sfi, dock<br>med den skillnaden mot nuvarande ordning att det inte är någon formell<br></p>
<p>61</p>
<p>rättighet för den asylsökande att delta. Svenskundervisning bör kunna ordnas<br>även i annan lämplig form.</p>
<p>Som en följd av att kommunerna inte längre skall ha skyldighet att erbjuda<br>asylsökande sfi bör också deras skyldighet att ta emot asylsökande i annan<br>vuxenutbildning upphöra. Regeringen avser att ändra förordningarna om<br>respektive skolform i konsekvens med detta.</p>
<p>För att svenskundervisning och annan organiserad verksamhet skall kunna<br>ordnas bör Invandrarverket kunna lämna ersättning till anordnaren för vaije<br>sådan asylsökande i eget boende som inte deltar i organiserad verksamhet<br>genom en förläggnings direkta försorg. Regeringen återkommer till ersätt-<br>ningsfrågan i avsnitt 4.13.</p>
<p>Oavsett vilken anordnare som ges uppdraget att sköta svenskundervis-<br>ningen för asylsökande är det väsentligt att höga krav ställs på dess kvalitet.<br>Samtidigt är det viktigt att undervisningen anpassas efter deltagarnas bak-<br>grund och behov samt efter de lokala förutsättningarna. Om undervisningen<br>följer gällande mål för sfi - och i övrigt eftersträvar motsvarande kvalitet - är<br>det lättare för deltagarna att senare få tillgodoräkna sig utbildningen om de<br>tillåts att bosätta sig i Sverige.</p>
<p>I och med att kommunerna inte längre skall ha skyldighet att motta asyl-<br>sökande i sfi undviks också den situation som numera kan uppstå när asyl-<br>sökande tillåts att arbeta och, som utredningen påpekar, anställda asylsökande<br>skulle kunna få rätt till ledighet från arbetet för deltagande i sfi enligt den sär-<br>skilda lag som reglerar sådan ledighet. Någon komplikation av detta slag<br>kunde inte förutses när lagen om ledighet vid deltagande i sfi infördes. För<br>övrigt ingår översyn av denna lag i uppdraget till den särskilda utredare som<br>ser över ledighetslagama i samband med studier i syfte att samordna dessa<br>lagar.</p>
<p>Mot bakgrund av de förändringar som genomförts i styrelsen och stats-<br>bidragssystem för skolväsendet har Skolverket haft regeringens uppdrag att<br>utreda möjligheterna att förenkla regelverket för sfi. Efter remissbehandling,<br>som nu är avslutad, bereds förslagen inom Utbildningsdepartementet. En<br>proposition om sfi-frågor beräknas lämnas till riksdagen senare under detta<br>riksmöte. Regeringen föreslår därför inte nu någon ändring av skollagen när<br>det gäller asylsökandes rätt att delta i sfi utan avser att återkomma i den frågan<br>i propositionen om sfi.</p>
<h4>4.10.2 Grundskoleundervisning för barn</h4>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens bedömning: Grundskoleundervisning för asylsökan-<br>de bam som vistas på utredningsslussar och mottagningsförläggningar<br>bör fortsätta i den nuvarande formen. Motsvarande undervisningsform<br>och motsvarande schablonberäknade ersättningar bör införas för under-<br>visning av asylsökande bam som vistas i en kommun.</p>
<p>62</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har den 24 juni<br>1993 meddelat särskilda föreskrifter om grundskoleundervisning av asyl-<br>sökande bam vid utredningsslussar och mottagningsförläggningar för<br>asylsökande. I regeringens förordning (SKOLFS 1993:21) anges de ämnen<br>och veckotimmar denna undervisning minst skall omfatta. Undervisningen,<br>som står under Skolverkets tillsyn, anordnas av kommunen men kan läggas<br>upp så att Statens invandrarverk svarar för en del av undervisningen inom<br>ramen för förläggningsverksamheten. Förordningen gäller från höstterminens<br>början 1993.</p>
<p>Allt fler bam till asylsökande föräldrar har kommit att vistas i kommunerna<br>utan direkt anknytning till viss förläggning. De förslag som regeringen nu<br>lämnar i syfte att underlätta eget boende utanför förläggning för asylsökande<br>kommer att innebära en ökande andel bam till asylsökande föräldrar som<br>kommer att vistas utanför förläggning. Barnen är inte skolpliktiga eftersom de<br>inte räknas som bosatta i Sverige. Däremot har kommunen skyldighet att<br>erbjuda dem grundskoleutbildning om de skulle haft vanlig skolplikt om de<br>hade varit bosatta i Sverige. De skall i dag enligt grundskoleförordningen<br>mottas i kommunens grundskola "så snart skolgång är lämplig för dem med<br>hänsyn till deras förhållanden".</p>
<p>Den grundskoleverksamhet som ordnas av kommunerna för asylsökande<br>bam vid utredningsslussar och mottagningsförläggningar ersätts av Invand-<br>rarverket enligt en särskild schablon för slussbamen respektive förläggnings-<br>bamen. Någon motsvarande ersättning för de asylsökande barns undervis-<br>ning i grundskolan som vistas i eget boende i en kommun lämnas inte i dag.<br>Endast om kommunen haft betydande merkostnader genom mottagande av<br>asylsökande kan den ansöka om särskilt statsbidrag från Invandrarverket.<br>Någon generell praxis om ersättningar av detta slag finns inte och ansökan<br>prövas från fall till fall.</p>
<p>Skolgången för de asylsökande bam som vistas i en kommun bör kunna<br>ordnas så att de antingen tas emot i kommunens grundskola eller, om en för-<br>läggning finns i den omedelbara närheten, i den särskilda grundskoleverk-<br>samhet som ordnas för de förläggningsboende barnen. Härvid är bestämmel-<br>serna i nämnda förordning om undervisningens omfattning och organisation<br>tillämplig.</p>
<p>Ersättning till kommunerna för de kommunboende asylbamens grund-<br>skoleundervisning bör kunna lämnas av Invandrarverket i huvudsak enligt<br>samma schablonberäknade grunder som skolgången för de förläggnings-<br>boende. Regeringen återkommer till denna fråga i avsnitt 4.13.</p>
<h4>4.10.3 Gymnasieersättande studier för ungdomar</h4>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens bedömning: Det är angeläget att särskilt anpassad<br>studieverksamhet anordnas för ungdomar i företrädesvis åldern 16-18<br>år inom ramen för den organiserade verksamheten.</p>
<p>63</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Asylsökande ungdomar i gym-<br>nasieåldern kan endast i ytterst få fall beredas plats i gymnasieskolan. Kom-<br>munerna har full frihet att låta dessa ungdomar skrivas in i gymnasieskolan<br>t.o.m. det första halvåret det år de fyller 20 år och i övrigt är behöriga. Det<br>finns däremot ingen skyldighet för kommunen att ta emot dem i gymnasie-<br>skolan på det sätt som gäller asylsökande bam i grundskolan. Eftersom ung-<br>domarna inte räknas som bosatta i Sverige ingår de inte i underlaget för det<br>kommunala utjämningsbidraget. Någon ersättning från Invandrarverket för<br>gymnasieundervisning lämnas i regel inte till kommunerna.</p>
<p>Vid ingången av höstterminen 1993 fanns i förläggningssystemet upp-<br>skattnignsvis sammanlagt ca 4 200 ungdomar i åldern 16-18 år. På samma<br>sätt som vuxna asylsökande har de erbjudits möjlighet att delta i den organise-<br>rade verksamheten vid förläggningarna, där svenskundervisning, fritidsverk-<br>samhet och idrott varit viktiga inslag. Enligt beslut av Invandrarverket skall<br>regionerna fr.o.m. oktober 1993 se till att särskilda insatser görs på förlägg-<br>ningarna för de bosniska asylsökandena samt för bosnier som fått eller får<br>uppehållstillstånd. För ungdomar i åldern 16-18 år är det fråga om undervis-<br>ning motsvarande den introduktionsutbildning som kan ges inom ramen för<br>individuella program i den reformerade gymnasieskolan. För andra grupper<br>än bosnier finns inte motsvarande verksamhet. De är också i fortsättningen<br>hänvisade till andra inslag inom ramen för den organiserade verksamheten.</p>
<p>Regeringens förslag i det föregående innebär att allt större andel av de<br>asylsökande ungdomarna i framtiden kommer att vistas i enskilt boende i<br>kommunerna. Redan i dag vistas ett betydande antal asylsökande ungdomar<br>särskilt i storstadskommunerna. Oavsett om de vistas på en förläggning eller i<br>en kommun är det angeläget att deras skolkunskaper, studierutiner och stu-<br>dievilja hålls vid liv genom att de erbjuds en möjlighet till meningsfulla stu-<br>dier. Genom aktiva studier under väntetiden blir det också lättare att senare<br>fortsätta studierna oavsett om det sker i Sverige eller i något annat land.</p>
<p>I en skrivelse till regeringen i juni 1993 har Skolstyrelsen i Stockholm<br>aktualiserat de asylsökande ungdomarnas behov av studier på det gymnasiala<br>stadiet. Stockholms stad är i och för sig beredd att erbjuda undervisning mot-<br>svarande de tidigare ITK-kursema. Kommunen är dock inte beredd att<br>bekosta dessa kurser. I skrivelsen anges att ca 120 asylsökande ungdomar<br>vistas i kommunen, varav 37 sökande till gymnasieskolan. Vid höstterminens<br>böljan hade antalet sökande ökat till ett 50-tal.</p>
<p>Synpunkter på skrivelsen från Skolstyrelsen i Stockholm har inhämtats<br>från Statens skolverk, Statens invandrarverk, Socialstyrelsen, Arbetsmark-<br>nadsstyrelsen och Svenska kommunförbundet. Samtliga anser att det är<br>angeläget att möjligheter skapas för meningsfull verksamhet för den aktuella<br>åldersgruppen. Socialstyrelsen hänvisar till sitt yttrande över PM med förslag<br>till reglering av massflyktsituationer, där styrelsen "anser det mycket ange-<br>läget att även ungdomar över 16 år med vistelsetillstånd får något menings-<br>fullt att göra som är konstruktivt och utvecklande för dem under deras tid i<br>Sverige och dessutom underlättar deras återvändande och förordar därför att<br>ungdomar får tillgång till undervisning eller annan lämplig sysselsättning".</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>64</p>
<p>Skolverket förordar en verksamhet som, utan att ingå i gymnasieskolans indi-<br>viduella program ändå anordnas av gymnasieskolan. Verket förklarar sig<br>berett att utarbeta förslag till innehåll och omfattning av en sådan kursverk-<br>samhet, som bör vara anpassad till ungdomarnas skiftande skolgång och<br>utbildningsbakgrund och som därtill inte skall vara bunden av viss kurslängd.<br>Skolverket anser att denna skolverksamhet bör utformas med liknande inne-<br>håll och på liknande sätt som grundskoleverksamheten för asylsökande bam<br>enligt förordningen (SKOLFS 1993:21) om grundskoleverksamhet för asyl-<br>sökande bam. Regeringen anser att meningsfull studieverksamhet för ung-<br>domar i företrädesvis åldern 16-18 år bör kunna inrymmas inom ramen för<br>den organiserade verksamheten både för de förläggningsboende och för de<br>kommunboende ungdomarna. Regeringen avser att ge Skolverket ett uppdrag<br>att tillsammans med Invandrarverket och med sikte på lägre kostnader än<br>kostnaden för hittillsvarande s.k. ITK-kurser utreda frågan om en lämplig<br>utformning av sådan undervisning.</p>
<p>I den mån den här avsedda undervisningen efter Skolverkets utredning kan<br>inrymmas i Invandrarverkets reguljära organiserade verksamhet vid förlägg-<br>ningarna bör den kunna bekostas på samma sätt som övrig organiserad verk-<br>samhet. I den mån annan anordnare får i uppdrag att svara för undervisningen<br>bör en schablonberäknad ersättning kunna lämnas av Invandrarverket. Rege-<br>ringen återkommer till ersättningsfrågan i avsnitt 4.13.</p>
<h3>4.11 Ideella organisationers medverkan i mottagandet av<br>asylsökande</h3>
<p>Regeringens bedömning: Det är önskvärt med medverkan från<br>ideella organisationer i mottagandet av asylsökande. Det gäller såväl<br>vid förläggningsboende som för asylsökande som ordnat bostad på<br>egen hand. De ideella organisationerna kan bl.a. stå för stödjande,<br>medmänskliga kontakter och svara för gemensamhetsaktiviteter vid<br>förläggningar. Organisationernas engagemang i mottagandet bör tas till<br>vara samt breddas och fördjupas oavsett om en förläggning drivs av<br>Invandrarverket eller av en entreprenör. Organisationer bör även på<br>uppdrag av Invandrarverket kunna svara för den totala driften av en<br>förläggning.</p>
<p>Utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar<br>föreslår att Invandrarverket skall stimulera organisationer att lämna anbud på<br>drift av förläggningar. I övrigt har utredningen huvudsakligen behandlat<br>frågan om de ideella organisationernas roll i mottagandet av flyktingar i en<br>kommun.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig är positiva<br>till att ideella organisationer medverkar i mottagandet av asylsökande och till<br>förslaget att driften av förläggningar skall vara öppen för entreprenad.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>65</p>
<p>5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 94</p>
<p>Skäl för regeringens bedömning: De ideella organisationerna med- Prop. 1993/94:94<br>verkar i dag på en mängd olika sätt i mottagandet av asylsökande. Det gäller<br>såväl svenska organisationer som flykting- och invandrarorganisationer. I<br>anslutning till utredningsslussar och förläggningar svarar organisationer för<br>en rad aktiviteter. Bland de vanligaste verksamheterna kan nämnas</p>
<p>- kontakt- och fadderverksamhet</p>
<p>- studiecirklar</p>
<p>- anordning av studiebesök och utflykter</p>
<p>- rådgivning</p>
<p>- kaféverksamhet</p>
<p>- second hand shop.</p>
<p>Regeringen anser att de enskilda människomas engagemang i mottagandet<br>av asylsökande och flyktingar är av mycket stort värde. De olika aktiviteter<br>som frivilliga krafter, ideella organisationer och religiösa samfund anordnar<br>för asylsökande bidrar väsentligt till att att de asylsökande får möjlighet till en<br>meningsfull förläggningsvistelse. Genom dessa insatser skapas även ett nät-<br>verk mellan asylsökande och svenskar eller landsmän som redan är bosatta i<br>Sverige. Ideella organisationers verksamhet utgör också en grund för att<br>skapa en opinion och förståelse för förhållanden och händelser som sker i vår<br>omvärld och som gör att människor känner sig tvingade att lämna sina hem-<br>länder. Lokalt i kommunerna finns en rad olika aktiviteter som organisa-<br>tionerna direkt har utformat efter de behov som asylsökande har. Ett stort<br>antal organisationer har både centralt och lokalt särskilda personer som sam-<br>ordnar verksamheter för asylsökande och flyktingar.</p>
<p>Det finns även exempel på hur en eller flera organisationer på uppdrag av<br>Statens invandrarverk svarar för den totala driften av en förläggning. Rege-<br>ringen ser positivt på en utveckling i sådan riktning. I t.ex. Finspång har sex<br>vitt skilda folkrörelseorganisationer gått samman och svarat för förläggnings-<br>verksamhet för asylsökande.</p>
<p>Regeringen sätter högt värde på det djupa engagemang som genom de<br>ideella organisationernas och de religiösa samfundens arbete kommer asyl-<br>sökande och flyktingar till godo. Dessa insatser är av betydelse inte bara för<br>den enskilde asylsökanden utan bidrar också till att utveckla goda etniska<br>relationer i Sverige.</p>
<p>Det är mot denna bakgrund viktigt att de ideella organisationernas engage-<br>mang tas till vara av Invandrarverket som huvudman för mottagandet av<br>asylsökande samt breddas och fördjupas. Medverkan från och kontakter med<br>ideella organisationer i förläggningsverksamheten är viktig oavsett om en<br>förläggning drivs av Invandrarverket eller av en privat entreprenör och bör<br>beaktas vid entreprenadupphandling. Organisationerna och samfund bör<br>också kunna spela en viktig roll som stöd och kontaktnät för asylsökande<br>som ordnat eget boende utanför förläggning.</p>
<p>Regeringen är övertygad om att de förslag som regeringen här har lagt<br>fram för att skapa en större flexibilitet och mångfald i mottagandet av asyl-<br>sökande också kommer att underlätta för de frivilliga krafterna att ytterligare<br>fördjupa och utveckla sin medverkan i mottagandet av asylsökande.</p>
<p>66</p>
<h3>4.12 Myndighetsutövning och tystnadsplikt vid<br>entreprenad</h3>
<p>Regeringens bedömning: Uppgifter som innefattar myndighets-<br>utövning bör inte ingå i avtal om förläggningsverksamhet på entrepre-<br>nad. Skyldighet för personal hos privata entreprenörer att iaktta tyst-<br>nadsplikt bör skrivas in i entreprenadavtalen.</p>
<p>Förslaget från Utredningen om mottagandet av asylsökande och<br>flyktingar överensstämmer med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyr-<br>ker genomgående utredningens förslag. Några anser att det är oklart hur<br>myndighetsutövningen kommer att fungera vid förläggningsverksamhet på<br>entreprenad och anser att denna fråga behöver analyseras ytterligare.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Av 11 kap. 6 § regeringsfor-<br>men framgår att förvaltningsuppgifter kan överlämnas till bolag, föreningar,<br>samfälligheter, stiftelser eller enskilda individer. Innefattar uppgiften myn-<br>dighetsutövning krävs att överlämnandet sker med stöd av lag.</p>
<p>Det finns inte någon klar och entydig definition av vad som skall anses<br>vara myndighetsutövning. Som myndighetsutövning brukar dock betraktas<br>befogenhet att för enskilda bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, dis-<br>ciplinär påföljd eller annat jämförbart förhållande.</p>
<p>Den myndighetsutövning som förekommer på en förläggning är av mycket<br>begränsad omfattning. Dessa uppgifter bör även i fortsättningen ankomma på<br>Invandrarverket. Något lagstöd som skulle göra det möjligt att låta myndig-<br>hetsutövning ingå i en entreprenad är enligt regeringens bedömning varken<br>lämpligt eller nödvändigt. En entreprenad bör inte innefatta sådana uppgifter.</p>
<p>De rena myndighetsuppgifterna vid en förläggning är således av begränsad<br>omfattning. Ett exempel på en sådan uppgift är beslut om dagersättning eller<br>särskilt bidrag. Dessa beslut bör som tidigare redovisats fattas av Invandrar-<br>verket.</p>
<p>Om Invandrarverkets beslut skall fattas vid en närliggande förläggning<br>som drivs i Invandrarverkets egen regi, vid något av Invandrarverkets<br>regionkontor, av en tjänsteman som reser runt mellan olika förläggningar eller<br>på något annat sätt, bör vara en fråga för Invandrarverket att självt avgöra.<br>Olika lösningar kan komma att tillämpas inom Invandrarverkets olika re-<br>gioner.</p>
<p>Ett annat exempel på myndighetsutövning är den registrering som sker av<br>en asylsökande när han första gången skrivs in på en utredningssluss. Den<br>registreringen sker i Invandrarverkets datasystem och förutsätter i praktiken<br>att någon på utredningsslussen också har behörighet att gå in och göra änd-<br>ringar i datasystemet. Hur denna registrering skall ske, genom att Invandrar-<br>verket har personal stationerad vid en utredningssluss som drivs på entrepre-<br>nad eller på något annat sätt, bör också vara en fråga för Invandrarverket att<br>avgöra.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>67</p>
<p>Den ekonomiska utredning som föregår beslut om dagersättning och sär-<br>skilt bidrag kan däremot inte i sig anses vara en ren myndighetsutövning.<br>Dessa uppgifter skulle därför i och för sig kunna innefattas i en entreprenad.<br>Det är emellertid tänkbart att det kan vara praktiskt att den som gjort den eko-<br>nomiska utredningen också deltar när beslut sedan fattas. Det bör därför<br>överlåtas på Invandrarverket att avgöra om dessa utredningsuppgifter skall<br>ingå i en entreprenad eller inte.</p>
<p>När det gäller att svara för underrättelse om beslut i asylfrågan finns det<br>ingenting som hindrar att Invandrarverket uppdrar detta till en entreprenör om<br>man så skulle finna det lämpligt.</p>
<p>För Invandrarverkets personal gäller reglerna i förvaltningslagen när det<br>gäller skyldighet att anlita tolk vid kontakter med den som inte behärskar<br>svenska. Verkets personal är också skyldiga att följa de regler om sekretess<br>som följer av sekretesslagen. Dessa bestämmelser är inte tillämpliga på per-<br>sonal anställd hos en privat entreprenör.</p>
<p>Det är oundvikligt att personalen på en förläggning i viss utsträckning får<br>del av vissa personliga uppgifter om asylsökande. Personalen på förlägg-<br>ningen har visserligen inte tillgång till asylutredningen i ärendet. Däremot har<br>den tillgång till uppgifter om adresser m.m. som om de fanns hos Invandrar-<br>verket skulle omfattas av sekretess.</p>
<p>Motsvarande frågeställning har tidigare behandlats i samband med en änd-<br>ring i socialtjänstlagen som gör det möjligt för en kommun att sluta avtal med<br>någon annan om att utföra kommunens uppgifter enligt socialtjänstlagen. I<br>prop. 1992/93:43 Ökad konkurrens i kommunal verksamhet (s. 12) erinras<br>bl.a. om att det i tidigare lagstiftningsärenden konstaterats att olägenheterna<br>av att anställda hos en privat entreprenör inte är bundna av sekretesslagen kan<br>undvikas bl.a. genom att entreprenören sluter avtal med sina anställda om<br>tystnadsplikt. Lagrådet påpekade i sitt yttrande över förslaget att ett sådant<br>avtal inte innebär att tystnadsplikten blir straffsanktionerad enligt 20 kap. 3 §<br>brottsbalken. Lagrådet uttalade vidare att åtskilligt talar för att det behövs<br>effektivare bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt för anställda som<br>faller utanför den i 1 kap. 6 § sekretesslagen angivna personkretsen och att<br>det synes motiverat att en översyn av sekretesslagstiftningen med denna<br>inriktning kommer till stånd. Lagrådet fann dock inget hinder möta mot att<br>förslagen genomfördes innan en sådan översyn slutförts.</p>
<p>I 71 a § socialtjänstlagen har införts en särskild bestämmelse (SFS<br>1993:390) om tystnadsplikt för den som är eller varit verksam inom yrkes-<br>mässigt bedriven verksamhet som avser insatser enligt den lagen. Med hän-<br>syn till att personalen på en förläggning endast i begränsad utsträckning får<br>del av integritetskänsliga uppgifter synes någon motsvarande bestämmelse i<br>vart fall för närvarande inte erforderlig i lagen om mottagande av asylsökande<br>m.m. Sekretessfrågorna bör - åtminstone tills vidare - kunna lösas genom att<br>de avtal som Invandrarverket träffar med privata entreprenörer föreskriver att<br>entreprenören skall träffa avtal om sekretess och tystnadsplikt med sina<br>anställda.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>68</p>
<h3>4.13 Statlig ersättning för mottagandet av asylsökande</h3>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens förslag: Staten skall liksom i dag ha kostnadsansvaret<br>för mottagandet av asylsökande. Förläggningsverksamhet och organi-<br>serad verksamhet för asylsökande utanför förläggning som utförs på<br>uppdrag av Statens invandrarverk ersätts av Invandrarverket enligt<br>avtal mellan verket och den som svarar för verksamheten.</p>
<p>Ersättning lämnas därutöver till kommuner för kostnader för grund-<br>skoleundervisning samt för vissa kostnader för vård av bam och trans-<br>porter. Vidare ersätts kommuner för ekonomiskt bistånd enligt lagen<br>om mottagande av asylsökande m.fl. till andra utlänningar än asyl-<br>sökande som sökt uppehållstillstånd i Sverige och har rätt att vistas här<br>under den tid ansökan prövas. Extraordinära kostnader får också er-<br>sättas.</p>
<p>Utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar<br>har föreslagit att kommunerna ersätts med schablonbelopp som beräknas i<br>efterhand per flyktingdygn. Vad gäller förläggningar som drivs på entrepre-<br>nad överensstämmer utredningens förslag med regeringens.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker utredningens<br>förslag. Flera kommuner och Svenska kommunförbundet betonar starkt att<br>det inte får bli så att staten lägger över kostnaderna för mottagandet på kom-<br>munerna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Som tidigare framhållits bör staten<br>genom Invandrarverket liksom idag ha det primära ansvaret för mottagandet<br>av asylsökande. Förläggningar bör i ökad omfattning läggas ut på entrepre-<br>nad efter upphandling. Ersättning till den som driver en förläggning lämnas<br>då enligt det entreprenadavtal som upprättas. Detsamma gäller självfallet<br>också om delar av en förläggningsverksamhet eller annan verksamhet som<br>åvilar Invandrarverket som huvudman för mottagandet läggs ut på entrepre-<br>nad.</p>
<p>För att svenskundervisning och annan organiserad verksamhet skall kunna<br>ordnas för asylsökande i eget boende bör Invandrarverket kunna lämna er-<br>sättning till anordnaren för varje sådan asylsökande som inte deltar i organise-<br>rad verksamhet genom en förläggnings direkta försorg. Sådan ersättning bör<br>kunna lämnas genom särskild överenskommelse med varje anordnare eller<br>genom genom en schabloniserad ersättning för viss typ av verksamhet som<br>fastställs av Invandrarverket.</p>
<p>Regeringens förslag i denna proposition innebär att Invandrarverket - till<br>skillnad från idag - skall svara för ekonomiskt bistånd till asylsökande som<br>inte bor på förläggning. Det blir därmed inte längre aktuellt att lämna ersätt-<br>ning till kommunerna för bistånd till asylsökande. Däremot skall kommu-<br>nerna liksom i dag svara för bistånd åt andra utlänningar än asylsökande som<br>omfattas av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. Kommunernas kost-<br>nader för detta bistånd bör liksom för närvarande ersättas av Invandrarverket.</p>
<p>69</p>
<p>Genom att Invandrarverket tar över den praktiska hanteringen från kom-<br>munerna av bistånd åt asylsökande som vistas utanför förläggning och även<br>skall ha ansvar för att i lämplig omfattning bereda dessa asylsökande<br>meningsfull sysselsättning kan inte som tidigare nämnts förslaget om scha-<br>blonersättning till kommunerna med ett schablonbelopp per flyktingdygn<br>genomföras. Kommunerna bör med det ansvar som Invandrarverket kommer<br>att ha för kommunboende överhuvudtaget inte få någon generell schablon-<br>ersättning.</p>
<p>Däremot bör staten ersätta kommunerna för de uppgifter avseende asyl-<br>sökande som man enligt lag har en skyldighet att utföra och som är kost-<br>samma. Det gäller i första hand grundskoleundervisning för bam. Ersättning<br>till kommunerna för kommunboende asylbams grundskoleundervisning bör,<br>som tidigare framhållits, kunna lämnas av Invandrarverket i huvudsak enligt<br>samma schablonberäknade grunder som skolgången för de förläggnings-<br>boende.</p>
<p>Vidare bör vård av bam som ges i annat hem än dess eget enligt social-<br>tjänstlagen och lagen om vård av unga samt eventuella kostnader för transport<br>av asylsökande till utredningsslussar och förläggningar ersättas enligt samma<br>principer som för närvarande.</p>
<p>I den mån kommuner kommer att ha andra extraordinära kostnader för<br>mottagande av asylsökande bör sådana kostnader på samma sätt som i dag<br>kunna ersättas i särskild ordning av Invandrarverket.</p>
<p>Frågor som gäller ersättning till landstingen för sjukvård åt asylsökande<br>har behandlats i avsnitt 4.9.</p>
<h2>5 Flyktingmottagandet i kommunerna</h2>
<h3>5.1 Nuvarande ordning</h3>
<p>Statens invandrarverk skall träffa överenskommelser med kommunerna om<br>att de förbinder sig att ta emot flyktingar och vissa andra utlänningar. Kom-<br>munernas flyktingmottagande omfattar, förutom personer som beviljats asyl,<br>också personer som fått stanna av humanitära skäl och även vissa anhöriga till<br>flyktingar. Flyktingmottagandet bygger på att ett flertal av Sveriges kommu-<br>ner medverkar. På så sätt erhålls en spridning av flyktingar över landet och en<br>koncentration till storstadsområdena motverkas.</p>
<p>Kommunerna har ansvar för att de som får stanna i Sverige får goda<br>livsbetingelser och en bra introduktion i det svenska samhället. Fr.o.m. den 1<br>januari 1991 förutsätts kommunerna göra upp en introduktionsplan för<br>flyktingarnas introduktion i det svenska samhället. Planen skall alltid göras i<br>samråd med flyktingen själv och en samordning skall ske med de olika myn-<br>digheter som deltar i arbetet med flyktingar. Inte minst viktig är den lokala<br>arbetsförmedlingen. En samverkan bör också ske med ideella organisationer<br>och föreningsliv för att bl.a. skapa sociala nätverk.</p>
<p>En viktigt del av introduktionen i det svenska samhället är svenskunder-<br>visning. Kommunerna har skyldighet att ge svenskundervisning till en viss<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>70</p>
<p>kunskapsnivå. Av stor betydelse för flyktingens introduktion är också insat-<br>ser i övrigt inom utbildningsväsendet samt arbetsmarknadspolitiska åtgärder.</p>
<p>Under den första tiden i en kommun får flyktingar som regel sin försörj-<br>ning tillgodosedd genom socialbidrag. Bidrag lämnas i enlighet med den<br>socialbidragsnorm som varje kommun fastställt och som gäller för alla i<br>kommunen. När det gäller hemutrustning erbjuds flyktingar ett lån vilket<br>administreras av Centrala studiestödsnämnden.</p>
<p>Fr.o.m. den 1 januari 1993 har kommunerna genom lagen (1992:1068)<br>om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar gi-<br>vits möjlighet att bevilja introduktionsersättning i stället för socialbidrag<br>till flyktingar och vissa andra utlänningar som omfattas av det kom-<br>munala flyktingmottagandet (prop. 1991/92:172, bet. 1992/93:SfU01, rskr.<br>1992/93:9). Nivån på introduktionsersättningen bestäms av kommunen och<br>ett villkor för att ersättningen skall kunna beviljas är att flyktingen följer<br>introduktionsplanen.</p>
<p>Kommunerna får statlig ersättning för mottagandet av flyktingar och vissa<br>andra utlänningar enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för<br>flyktingmottagande m.m. Kommunerna får bl.a. en schabloniserad ersättning<br>för varje mottagen flykting och annan utlänning som omfattas av flykting-<br>mottagandet. Vid sidan därav lämnas också viss annan ersättning.</p>
<p>Nuvarande ersättningssystem trädde i kraft den 1 januari 1991. Huvud-<br>syftet med konstruktionen av det nuvarande ersättningssystemet är att stimu-<br>lera kommunerna att vidta aktiva åtgärder för att flyktingarna snabbare skall<br>kunna bli självförsörjande.</p>
<p>Arbetsmarknadsverket skall svara för de arbetsmarknadspolitiska åtgärder<br>som erfordras för att flyktingarna skall komma ut i arbetslivet och bli själv-<br>försörjande.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<h3>5.2 Allmänt om kommunernas flyktingmottagande</h3>
<p>Regeringens bedömning: Nuvarande riktlinjer och ansvarsfördel-<br>ning mellan stat och kommun bör ligga fast. Det innebär bl.a. att en<br>asylsökande som beviljats uppehållstillstånd så snart som möjligt bör<br>tas emot i en kommun för bosättning och att kommunen i samråd med<br>flyktingen själv bör göra upp en individuell plan för hans eller hennes<br>introduktion i det svenska samhället.</p>
<p>Asylsökande som har bott i eget boende i en kommun under den tid<br>asylansökan prövas bör om de beviljas uppehållstillstånd företrädesvis<br>kunna bo kvar i samma kommun och omfattas av den kommunens<br>flyktingmottagande.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Någon förändring av nuvarande<br>ansvarsfördelning mellan stat och kommun för flyktingmottagandet är inte</p>
<p>71</p>
<p>motiverad. Staten skall ha det övergripande kostnadsansvaret. Kommunerna<br>skall ha samma ansvar för introduktionsåtgärder som de har för närvarande.</p>
<p>Invandrarverket skall se till att kommunerna tar detta ansvar och ordnar<br>bostäder för flyktingar i tillräcklig omfattning. Arbetsmarknadsverket skall<br>svara för de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som erfordras för att flykting-<br>arna skall komma ut i arbetslivet och bli självförsöijande. Det program för att<br>underlätta för flyktingar att integreras som redovisades år 1990 i proposi-<br>tionen om samordnat flyktingmottagande och nytt system for ersättning till<br>kommunerna (prop. 1989/90:105, bet. 1989/90:SfU27, rskr. 1989/90:281)<br>skall ligga fast.</p>
<p>Det nuvarande systemet med frivilliga överenskommelser mellan Statens<br>invandrarverk och kommunerna om kommunplatser för flyktingar har hittills<br>visat sig vara effektivt. Invandrarverkets regionkontor har ett gott samarbete<br>med och en god kännedom om de kommuner som finns inom verksamhets-<br>området. Tillsammans med flyktingen och den mottagande kommunen söker<br>man finna lämplig kommunplacering där hänsyn så långt som möjligt tas till<br>den enskildes behov av närhet till släktingar samt utbildnings- och arbetsmöj-<br>ligheter.</p>
<p>I ett system där asylsökande i större omfattning än hittills kommer att<br>kunna bo utanför förläggningarna och ta ansvar för sitt eget liv, bör det vara<br>naturligt för den asylsökande att kunna bo kvar i den kommun han vistats i<br>under den tid ansökan prövats, om han får uppehållstillstånd. Flyktingen bör<br>då kunna avräknas från den överenskommelse om kommunplatser som<br>Statens invandrarverk träffat med kommunen och kommunen bör vara be-<br>rättigad till schablonersättning för en sådan person på samma sätt som för<br>andra flyktingar som tas emot inom ramen för det kommunala flyktingmot-<br>tagandet från en förläggning eller direkt från utlandet.</p>
<h3>5.3 Ideella organisationers roll</h3>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens bedömning: Ideella organisationer kan och bör spela<br>en viktig roll i det kommunala flyktingmottagandet. Lokala organisa-<br>tioners engagemang har en positiv effekt för såväl den enskilde<br>flyktingen som för omgivningens attityder.</p>
<p>Kommuner bör i stora delar kunna överlåta till en ideell organisation<br>att ta ansvar för den enskilde flyktingens introduktion i det svenska<br>samhället. De förvaltningsuppgifter som avser myndighetsutövning<br>skall fortfarande utövas av respektive myndighet.</p>
<p>Utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar<br>har redovisat en uppfattning som i huvudsak överensstämmer med rege-<br>ringens bedömning.</p>
<p>Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget<br>att de ideella organisationerna kan och bör spela en viktig roll i det kommu-</p>
<p>72</p>
<p>nala flyktingmottagandet har de flesta varit positiva. Flera remissinstanser<br>delar i sina remissvar uppfattningen att myndigheterna även i framtiden bör ha<br>ansvaret för att flyktingar får samma sociala förmåner som svenska med-<br>borgare och att den modell som tillämpas i en del andra länder, dvs. att ideella<br>organisationer åtar sig hela ansvaret för en flykting till dess permanent arbete<br>och bostad ordnats, inte är helt möjlig i Sverige. I stället föreslås att alterna-<br>tiva modeller införs på försök.</p>
<p>Skälen för regeringens bedömning: Ideella organisationer och reli-<br>giösa samfund bör kunna spela en stor och viktig roll i det kommunala<br>flyktingmottagandet. Det måste emellertid vara en sak för vaije organisation<br>att avgöra på vilket sätt och i vilken utsträckning man kan och vill engagera<br>sig. Att lokala organisationer engagerar sig i flyktingmottagandet har en posi-<br>tiv effekt inte bara för den enskilde flyktingen utan även för omgivningens<br>attityder. Enskilda människors engagemang är oftast grunden för att skapa en<br>positiv opinion för solidaritet med flyktingar. Flyktingen bör på detta sätt<br>kunna erhålla sociala nätverk och komma in i det svenska samhället snabbare<br>och lättare än vad som annars skulle vara möjligt.</p>
<p>Ideella organisationer medverkar i dag på en mängd olika sätt i det kom-<br>munala flyktingmottagandet. Det gäller såväl svenska organisationer som<br>invandrar- och flyktingorganisationer. Bland de vanligaste verksamheterna<br>kan nämnas</p>
<p>- kontakt- och fadderverksamhet,</p>
<p>- studiecirklar,</p>
<p>- studiebesök och utflykter,</p>
<p>- rådgivning,</p>
<p>- kaféverksamhet och hemgårdsaktiviteter,</p>
<p>- hantverkskvällar.</p>
<p>När det gäller svenskundervisning (sfi) är det flera kommuner som upp-<br>drar åt någon annan, ofta ett studieförbund, att svara för sfi inom kommunen.</p>
<p>Det finns ingenting i nuvarande regelsystem som hindrar en kommun att<br>överlåta till organisationer att svara för större delar av flyktingmottagandet än<br>för närvarande. Myndighetsuppgifter, exempelvis att besluta om ekonomiskt<br>bistånd, kan dock inte läggas ut på en ideell organisation. Regeringen anser<br>inte att någon förändring bör ske i detta avseende. Att i likhet med vissa andra<br>länder överlåta hela ansvaret för en flykting till dess permanent arbete och<br>bostad ordnats genom att en organisation "adopterar flyktingen" är enligt<br>regeringens bedömning vare sig möjligt eller lämpligt.</p>
<p>De ideella organisationerna kan dock svara för en stor del av flyktingmot-<br>tagandet. I vilken omfattning och på vilket sätt detta sker måste vara en sak<br>för den ansvariga kommunen och de lokala organisationerna att komrna över-<br>ens om. Det kan ske både genom att de ideella organisationer genom överens-<br>kommelse med en kommun svarar för avgränsad verksamhet för samtliga<br>eller en större grupp flyktingar i kommunen och genom att en organisation tar<br>sig an enskilda eller en mindre grupp flyktingar och i princip svarar för hela<br>mottagandet för dem förutom sådant som kräver myndighetsbeslut, t.ex.<br>beviljande av ekonomiskt bistånd. Det kan i det senare fallet i vissa avseenden<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>73</p>
<p>bli samma närhet mellan organisationen och den enskilda flyktingen som i de<br>länder där organisationer har hand om hela mottagandet.</p>
<p>Det är enligt regeringens bedömning angeläget att nya initiativ stimuleras<br>och att erfarenheterna från verksamhet i organisationernas regi sprids.</p>
<p>Genom riksdagens beslut med anledning av 1993 års budgetproposition<br>har särskilda resurser avsatts för att inleda ett samlat utvecklingsarbete i avsikt<br>att öka den ideella sektorns roll i samhällslivet (prop. 1992/93:100, bil. 14).<br>Regeringen har också slagit fast att ett samlat utvecklingsarbete om den ideella<br>sektorn skall inledas. För detta ändamål har regeringen tillkallat en beredning<br>vars inriktning bör vara att ge den ideella sektorn ökade möjligheter att ta<br>ansvar för olika verksamheter där det allmännyttiga intresset och människors<br>egna behov kan förenas. Flyktingmottagandet är naturligtvis en verksamhet<br>som bör uppmärksammas i detta sammanhang.</p>
<h3>5.4 Statlig ersättning till kommunerna</h3>
<p>Nivån på schablonersättningen</p>
<p>Schablonersättningen till kommuner för mottagande av flyktingar för år 1993<br>är 138 300 kr för vuxna och 84 800 kr för bam under 16 år. Beloppen juste-<br>ras årligen med hänsyn till bl.a. kostnadsutvecklingen. Som redovisades i<br>propositionen om samordnat flyktingmottagande och nytt system för er-<br>sättning till kommunerna m.m. (1989/90:105, bet. 1989/90:SfU21, rskr.<br>1989/90:281) kan nivån på schablonersättningen behöva höjas om social-<br>bidragskostnadema trots aktiva kommunala åtgärder ökar på grund av externa<br>faktorer.</p>
<p>Svenska kommunförbundet och flera kommuner har under det senaste året<br>framfört att kommunerna genom utvecklingen på arbetsmarknaden fått kraf-<br>tigt ökade socialbidragskostnader för flyktingar och att schablonersättningen<br>därför bör utökas för att kommunen skall få den kostnadstäckning som av-<br>sågs när nuvarande ersättningssystem infördes.</p>
<p>Kulturdepartementet analyserar för närvarande, i samråd med Statens<br>invandrarverk och Svenska kommunförbundet, resultaten av pågående upp-<br>följningar av kommunernas kostnader för flyktingmottagandet under de<br>senaste åren för att kunna bedöma om kostnadsfördelningen mellan stat och<br>kommun överensstämmer med utgångspunkterna för det nu gällande nya er-<br>sättningssystemet. Regeringen kommer utifrån dessa bedömningar att ta<br>ställning till om det finns behov av en förstärkning av schablonersättningen. I<br>den mån uppföljningen visar att kommunerna på grund av arbetsmarknads-<br>situationen inte får den täckning av kostnaderna som varit avsedd kommer<br>regeringen att lämna förslag om utökad schablonersättning.</p>
<p>Utgångspunkten kommer att vara att staten även fortsättningsvis skall ha<br>det fulla ekonomiska ansvaret för de kostnader schablonersättningen är av-<br>sedd att täcka.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>74</p>
<p>Tillfälligt stimulansbidrag</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringen fattade den 21 juni 1993 ett principbeslut att skyddsbehövande<br>bosnier som sökt asyl i Sverige skulle beviljas permanent uppehållstillstånd.<br>Som en konsekvens av detta beslut kommer stora krav att ställas på kommu-<br>nerna att öka sitt flyktingmottagande. Inriktningen bör vara att kommunerna<br>skall åta sig att ta emot ca 70 000 personer under år 1994. Regeringen har i<br>propositionen om överföring och mottagande av flyktingar från f.d. Jugosla-<br>vien, m.m. (1993/94:51) föreslagit riksdagen att det införs ett tillfälligt stimu-<br>lansbidrag som syftar till att flyktingar och andra utlänningar som omfattas av<br>det kommunala flyktingmotagandet snabbare skall kunna tas emot i en kom-<br>mun. Stimulansbidraget föreslås vara 25 000 kronor per mottagen flykting<br>och kunna ges till kommuner som träffar överenskommelser med Statens<br>invandrarverk om ett kraftigt utökat flyktingmottagande och till kommuner<br>som redan nu har ett avtal om att ta emot ett stort antal flyktingar men som<br>ändå ökar detta. Stimulansbidraget föreslås utformas och utbetalas så att det<br>stimulerar kommunerna till dels att snabbt träffa överenskommelser med<br>Statens invandrarverk om ett ökat mottagande, dels ta emot flyktingarna i så<br>nära anslutning som möjligt till att Invandrarverket fattar tillståndsbeslut.</p>
<p>Översyn av nuvarande ersättningsregler</p>
<p>En arbetsgrupp har sett över vissa regler i förordningen om statlig ersättning<br>för flyktingmottagande m.m. i syfte att skapa ökad kostnadseffektivitet och<br>större rättvisa mellan kommuner.</p>
<p>Bakgrund till behovet av en översyn av ersättningsreglerna var bl.a. att<br>Riksdagens revisorer i förslag angående invandrarpolitikens inriktning och<br>resultat (1992/93 RR 2) tagit upp frågan om utbetalning av schablonersättning<br>till kommunerna för flyktingmottagande. Revisorerna anför att de finner det<br>olämpligt att full schablonersättning kan utbetalas redan efter sex månader.<br>Normalt har då introduktionsplanen för flyktingar inte hunnit genomföras och<br>kommunen har normalt inte heller gjort av med motsvarande belopp på intro-<br>duktionsinsatser. Om flyktingen flyttar vidare till en annan kommun efter<br>drygt sex månader innebär detta, enligt Riksdagens revisorer, en ekonomisk<br>vinst för den första kommunen. Revisorerna finner det angeläget att rege-<br>ringen överväger hur utbetalning av schablonersättningen till kommunerna<br>bättre kan anpassas till de krav som bör kunna ställas på resultatuppfyllelse<br>och kostnadseffektivitet.</p>
<p>Arbetsgruppen har redovisat sina överväganden och förslag i departe-<br>mentspromemorian Översyn av vissa regler i förordningen (1990:927) om<br>statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. (Ds 1993:75). I arbetet med<br>promemorian har arbetsgruppen inhämtat synpunkter på förslagen från 18<br>kommuner.</p>
<p>I promemorian föreslås bl.a. en förändring av utbetalningsreglema och en<br>fördelning av schablonersättningen mellan kommuner som bättre avspeglar<br>var i tiden de faktiska kostnaderna ligger. En sådan förändring bör syfta till</p>
<p>75</p>
<p>att skapa en bättre kostnadseffektivitet och en ökad rättvisa mellan kommu-<br>nerna.</p>
<p>I promemorian föreslås vidare att hel schablonersättning i stället för halv<br>bör utbetalas för handikappade, sjuka och äldre flyktingar och att ersättning<br>för faktiska kostnader för ekonomisk hjälp m.m. till sådana flyktingar bör<br>lämnas först efter ett år i stället för som nu efter fyra månader.</p>
<p>Arbetsgruppen föreslår också att Invandrarverket redan i samband med<br>överenskommelsen med kommunen om t.ex. mottagandet av vissa kostnads-<br>krävande grupper bör kunna meddela beslut om extra medel utöver scha-<br>blonersättningen. De medel som Invandrarverket förfogar över för ersättning<br>av extraordinära kostnader bör även kunna användas för att ersätta kommu-<br>ner som träffar överenskommelser med Invandrarverket om att ha en bered-<br>skap att ta emot flyktingar. Verket bör även fortsättningsvis kunna ha möjlig-<br>het att ersätta betydande merkostnader i efterhand för kostnadskrävande<br>grupper.</p>
<p>I promemorian föreslås slutligen att kravet på att kommuner skall upprätta<br>en introduktionsplan för flyktingars introduktion i det svenska samhället bör<br>gälla alla personer för vilka schablonersättning lämnas, dvs. även för<br>flyktingar som flyttar efter sex månader från det första mottagandet i en<br>kommun.</p>
<p>Arbetsgruppens förslag bereds nu inom regeringskansliet. Regeringen av-<br>ser att lämna förslag i budgetpropositionen om vissa regeländringar i syfte att<br>skapa ökad kostnadseffektivitet och större rättvisa mellan kommuner.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<h3>5.5 Statistik över introduktionsersättning till flyktingar och<br>andra utlänningar</h3>
<p>Regeringens förslag: Kommunerna skall lämna uppgifter om intro-<br>duktionsersättning till Statistiska centralbyrån för angelägna statistiska<br>ändamål.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Riksdagen beslutade år 1992 att<br>införa en lag (1992:1068) om introduktionsersättning för flyktingar och vissa<br>andra utlänningar. Lagen innebär att kommunerna fr.o.m. den 1 januari 1993<br>ges möjlighet att under en introduktionsperiod bevilja introduktionsersättning<br>i stället för socialbidrag till flyktingar och andra utlänningar som omfattas av<br>det kommunala flyktingmottagandet. För närvarande är det ca 60 av Sveriges<br>kommuner som utvecklar eller har utvecklat ett system med introduktions-<br>ersättning.</p>
<p>I och med att kommunerna har fått möjlighet att bevilja introduktions-<br>ersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar kommer socialbidrags-<br>behovet för dessa grupper troligtvis att minska. Detta innebär att social-<br>bidragsstatistiken inte kommer att vara jämförbar över en längre tid och att<br>tillförlitlig statistik över kostnaderna för flyktingar kommer att saknas.</p>
<p>76</p>
<p>Socialstyrelsen har hemställt om att Statistiska centralbyrån (SCB) får i upp-<br>drag att samla in uppgifter om introduktionsersättning till flyktingar och vissa<br>andra utlänningar med samma uppgiftsinnehåll som den nuvarande person-<br>nummerbaserade socialbidragsstatistiken. Vidare har Socialstyrelsen hemställt<br>om att SCB dels får utvidga den nuvarande statistiken över kvartalsvis ut-<br>betalda socialbidragsbelopp med uppgifter om den summa av det totalt utbe-<br>talda bidragsbeloppet som betalas ut speciellt till flyktingar, dels att föra<br>kvartalsstatistik över introduktionsersättning till flyktingar och vissa andra<br>utlänningar med uppgiftsinnehåll motsvarande den nuvarande statistiken över<br>kvartalsvis utbetalda socialbidragsbelopp.</p>
<p>Enligt 63 § socialtjänstlagen (1980:620) är socialnämnden skyldig att,<br>enligt vad regeringen närmare föreskriver, ur personregister lämna uppgifter<br>till Statistiska centralbyrån för angelägna statistiska ändamål. Regeringen har i<br>förordningen (1981:1370) om skyldighet för socialnämnden att lämna statis-<br>tiska uppgifter föreskrivet i bl.a. att uppgift skall lämnas om ekonomiskt<br>bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen . Exakt vilka uppgifter som skall lämnas<br>regleras av föreskrifter som Statistiska centralbyrån enligt förordningen får<br>utfärda. Eftersom introduktionsersättning inte är en obligatorisk uppgift inom<br>socialtjänsten är den uppgiftsskyldighet som ålagts socialnämnderna enligt<br>63 § socialtjänstlagen inte tillräcklig. Regeringen anser därför att det behövs<br>en ändring i lagen om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra<br>utlänningar för att tillgodose behovet av statistik. Det bör ankomma på rege-<br>ringen att närmare ange vilka uppgifter som skall lämnas.</p>
<h2>6 Uppehållstillstånd vid tillfälligt behov av skydd</h2>
<p>Som nämnts har Utredningen om översyn av vissa delar av utlänningslag-<br>stiftningen lagt fram förslag till en lag om vistelsetillstånd m.m. för skydds-<br>sökande utlänningar från konflikt- eller krisområden. Förslaget innebär i<br>korthet att en utlänning som rest in i Sverige från ett område där det råder<br>väpnad konflikt eller kris av synnerligen allvarlig art skall kunna beviljas ett<br>tillfälligt vistelsetillstånd här. Det skall ankomma på regeringen att avgöra när<br>ett sådant konflikt- eller kristillstånd skall anses ha inträtt eller upphört. En<br>asylansökan från en utlänning som beviljats vistelsetillstånd skall behandlas<br>först när vistelsetillståndet upphört att gälla. En utlänning med vistelsetillstånd<br>skall inte anses bosatt här i landet och skall i princip ha samma förmåner och<br>rättigheter som en asylsökande utlänning. När konflikt- eller kristillståndet<br>upphört skall rätten att vistas här i landet upphöra och en utlänning som då<br>inte frivilligt lämnar landet skall tvångsvis kunna avlägsnas härifrån.</p>
<p>Förslaget innebär vidare att fastigheter eller delar av fastigheter skall kunna<br>rekvireras för att tillgodose myndigheternas ofrånkomliga behov av utred-<br>nings- och inkvarteringslokaler för skyddssökande utlänningar.</p>
<p>Förslaget har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna har ställt sig<br>positiva till en särskild lagstiftning rörande tillfälliga vistelsetillstånd i en<br>massflyktssituation. Samtidigt har allvarlig kritik riktats mot en rad enskild-</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>77</p>
<p>heter i förslaget. Det har bland annat ifrågasatts om det skulle stå i överens-<br>stämmelse med våra internationella åtaganden att skjuta upp behandlingen av<br>asylansökningar med hänvisning till att vistelsetillstånd beviljats liksom att<br>tvångsvis återsända en utlänning sedan vistelsetillståndet upphört att gälla och<br>utan att ett särskilt avlägsnandebeslut fattats i det enskilda fallet. Flera har<br>påpekat att det är oklart i vilka situationer det är tänkt att den föreslagna lagen<br>skulle tillämpas och att skillnad måste göras mellan situationer där människor<br>flyr på grund av hungersnöd och liknande och situationer där de flyr på grund<br>av krig m.m. och eventuellt kan vara att bedöma som konventionsflyktingar.<br>Det måste vidare regleras under hur lång tid som vistelsetillstånd skulle kunna<br>beviljas. Framför allt från ideella organisationernas sida har framhållits att det<br>måste föreligga möjlighet till familjeåterförening här i Sverige för den som<br>beviljats vistelsetillstånd. Några remissinstanser har ansett att frågan bör<br>lämnas över till den parlamentariska kommitté, som nyligen tillsatts för att se<br>över invandrarpolitiken samt invandrings- och flyktingpolitiken (dir. 1993:1).<br>Kommittén (Ku 1993:01) arbetar under namnet Invandrar- och flykting-<br>kommittén.</p>
<p>De flesta remissinstanser som yttrat sig över den del av förslaget som rör<br>rekvisition är kritiska. Bland annat har ifrågasatts om den föreslagna möjlig-<br>heten till rekvisition i fredstid står i överensstämmelse med våra interna-<br>tionella åtaganden. Det har också framförts att tvångsrekvisition kan leda till<br>negativa opinionsmässiga effekter som ytterst kommer att drabba de hjälp-<br>sökande.</p>
<p>Efter det att utredningen fick sitt uppdrag (april 1992) har ett mycket stort<br>antal asylsökande kommit hit - tidvis har mellan 80 000 och 90 000 samtidigt<br>vistats på Invandrarverkets olika slussar och förläggningar. Detta har skett<br>inom ramen för den normala organisationen med sedvanlig upphandling av<br>tjänster. Det har således visat sig vara möjligt att ta emot och inkvartera ett<br>mycket stort antal asylsökande genom normal upphandling och förhyrning av<br>lokaler.</p>
<p>Hithörande frågor har vidare behandlats i betänkandet Massflykt till<br>Sverige av asyl- och hjälpsökande (SOU 1993:89), som den 1 oktober 1993<br>avgivits av Hot- och riskutredningen (Fö 1993:03, dir. 1993:4). Ställnings-<br>tagande till förslagen i detta betänkande bör avvaktas. Med hänsyn härtill och<br>till vad som framkommit under remissbehandlingen bör förslaget såvitt avser<br>möjligheterna till rekvisition för närvarande inte leda till någon åtgärd.</p>
<p>Vad gäller huvudfrågan - om en särskild lag om vistelsetillstånd skall<br>införas - finner regeringen i likhet med remissinstanserna att en skillnad<br>måste göras mellan olika situationer. Samma regler kan knappast gälla för<br>stora grupper som kommer under en kort tidsrymd på grund av t.ex. en<br>naturkatastrof och i en situation där människor under en relativt lång tidsrymd<br>flyr undan inbördesstrider. För den förstnämnda situationen passar den<br>nuvarande lagstiftningen dåligt medan den senare kategorin ganska väl täcks<br>av det rådande regelsystemet. En särskild lag om vistelsetillstånd bör därför<br>inte införas utan ytterligare beredning. En sådan beredning ligger inom upp-<br>draget för den tidigare nämnda parlamentariska kommittén. Enligt utrednings-</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>78</p>
<p>uppdraget skall kommittén bl.a. göra en bedömning av behovet av mer<br>omfattande användning av tillfälliga skyddsanordningar.</p>
<p>I dag beviljas regelmässigt permanent uppehållstillstånd för alla olika kate-<br>gorier av asyl- och hjälpsökande som bedöms ha behov av skydd här. I vissa<br>situationer kan det dock vara lämpligt och önskvärt att bevilja ett tidsbegränsat<br>i stället för ett permanent uppehållstillstånd. I undantagsfall sker detta redan i<br>dag. Detta kan i och för sig ske inom ramen för nu gällande lagstiftning men<br>skulle - om det utvidgas att gälla större grupper - rimma dåligt med de ut-<br>talanden som gjorts i tidigare lagstiftningsärenden (se t.ex. prop.<br>1983/84:144 s. 86 f. och prop. 1988/89:86 s. 59). Eftersom dessa principer<br>följs i tillämpningen skulle det också medföra en förändring av praxis. Rege-<br>ringen återkommer i nästa avsnitt till fall där det kan vara lämpligt att bevilja<br>tidsbegränsat uppehållstillstånd även för större grupper. Begränsade lagänd-<br>ringar skulle vidare böra göras för att underlätta möjligheterna för de anhöriga<br>inom kärnfamiljen att också få tillstånd.</p>
<p>Med hänsyn till att endast begränsade ändringar behöver göras finns det<br>enligt regeringens mening inte anledning att på denna punkt avvakta resultatet<br>av den tidigare nämnda parlamentariska kommitténs arbete. Inom ramen för<br>det förslag som nu läggs fram torde en del av de situationer som avses täckas<br>in med lagen om vistelsetillstånd kunna tillgodoses.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<h3>6.1 Tidsbegränsade uppehållstillstånd</h3>
<p>Regeringens förslag: Ett tidsbegränsat uppehållstillstånd skall<br>kunna beviljas för en skyddssökande som kan bedömas ha ett tillfälligt<br>behov av skydd här i landet. Arbetstillstånd bör beviljas för samma tid<br>som uppehållstillståndet.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att en utlänning som rest<br>in i Sverige från ett område där det råder väpnad konflikt eller kris av synner-<br>ligen allvarlig art skall kunna beviljas ett tillfälligt vistelsetillstånd. En asyl-<br>ansökan från en utlänning som beviljats vistelsetillstånd skall tas upp till<br>prövning när vistelsetillståndet upphör att gälla. Det skall ankomma på rege-<br>ringen att avgöra när ett sådant konflikt- eller kristillstånd inträtt att vistelse-<br>tillstånd skall beviljas. Vistelsetillståndet skall gälla under den tid som kon-<br>flikt- eller kristillståndet enligt regeringens beslut består. Har beslutet bestått i<br>nio månader skall frågan om en förlängning underställas riksdagens pröv-<br>ning.</p>
<p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker att tillfälliga<br>vistelsetillstånd skall kunna beviljas i de situationer som utredningen angett.<br>Samtidigt är flertalet remissinstanser mycket kritiska till att det skall vara möj-<br>ligt att skjuta upp behandlingen av en asylansökan och till att lagen inte anger<br>någon längsta tid under vilken vistelsetillstånd kan beviljas.</p>
<p>79</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Av 2 kap. 2 § utlänningslagen Prop. 1993/94:94<br>(1989:529) framgår att uppehållstillstånd kan ges för viss tid, tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd, eller utan tidsbegränsning, permanent uppehållstillstånd.<br>Riktlinjerna för när tidsbegränsat resp, permanent uppehållstillstånd bör<br>meddelas drogs upp år 1984 (prop. 1983/84:144, bet. 1983/84:SfU30, rskr.<br>1983/84:410). Dessa riktlinjer är alltjämt gällande (prop. 1988/89:86, bet.<br>1988/89:SfU19, rskr. 1988/89:325). Huvudregeln är att permanent uppe-<br>hållstillstånd beviljas när tillstånd ges för bosättning i Sverige. Permanent<br>uppehållstillstånd beviljas således för utlänningar som får stanna i Sverige på<br>någon form av asylrelaterade skäl. Det gäller konventionsflyktingar (3 kap. 1<br>§ 1 utlänningslagen), krigsvägrare (3 kap. 1 § 2 ), de factoflyktingar (3 kap.<br>1 § 3) och personer som får stanna av s.k. politisk-humanitära skäl (2 kap. 4<br>§ första stycket 2), dvs. tillstånd ges av humanitära skäl men dessa är i sin tur<br>relaterade till den politiska situationen i hemlandet. Detsamma gäller också när<br>någon beviljas tillstånd av allmänt humanitära skäl. Vidare ges permanent<br>uppehållstillstånd när tillstånd beviljas på grund av familjeanknytning - utom<br>vid s.k. uppskjuten invandringsprövning - eller annan anknytning eller inom<br>ramen för arbetskraftsinvandring. Med uppskjuten invandringsprövning<br>avses att flera tidsbegränsade uppehållstillstånd beviljas under en prövotid<br>och att förlängning vaije gång är beroende av att anknytningen fortfarande<br>består. Först efter prövotidens utgång tas ställning till om permanent tillstånd<br>skall beviljas. Tidsbegränsade tillstånd i andra fall beviljas främst vid vistelse<br>för gäststudier eller besök eller tidsbegränsat arbete.</p>
<p>Det är den myndighet som beviljar uppehållstillstånd - vanligen Invand-<br>rarverket - som avgör om tillstånd skall beviljas som tidsbegränsat eller per-<br>manent uppehållstillstånd, oberoende av på vilken grund tillstånd sökts.</p>
<p>Från tid till annan har frågan aktualiserats om det inte skulle vara lämpligt<br>att bevilja tidsbegränsat uppehållstillstånd även för personer som flytt undan<br>krig, inbördeskrig och andra allvarliga störningar i den allmänna ordningen.<br>Personer som flyr undan sådana konflikter och kriser har i regel själva för<br>avsikt att återvända till det land de lämnat så snart förhållandena där medger<br>det. Formerna för mottagandet, integrationsåtgärdema m.m. bör vara annor-<br>lunda om man med relativt stor säkerhet kan anta att utlänningen kommer att<br>återvända inom en snar framtid. Senast har frågan varit aktuell i samband med<br>att ett mycket stort antal skyddssökande kommit hit från f.d. Jugoslavien. I<br>flera europeiska länder tillämpas för övrigt en ordning som innebär att per-<br>soner som flytt från f.d. Jugoslavien beviljas temporära uppehållstillstånd.</p>
<p>En förutsättning för att det skall vara lämpligt att bevilja ett tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd för skyddssökande måste vara att skyddsbehovet kan be-<br>dömas komma att bestå endast under en begränsad tid. En person som vistas<br>en längre tid i Sverige kommer i många fall att få sådan anknytning hit att ett<br>tvångsvis återsändande kan komma att framstå som inhumant. Detta gäller i<br>särskilt hög grad familjer med bam i skolåldern. I ett principbeslut rörande ett<br>par asylsökande från Bosnien-Hercegovina konstaterade regeringen i juni<br>1993 att någon snar lösning på denna konflikt inte var i sikte och sökandena<br>beviljades därför tillstånd för bosättning av humanitära skäl. Samma för-<br></p>
<p>80</p>
<p>hållande har rått när det gäller åtskilliga andra konflikter och inbördeskrig<br>under senare år; någon snar lösning har inte varit i sikte. I sådana fall framstår<br>knappast ett tidsbegränsat tillstånd som någon lösning utan permanent till-<br>stånd bör även i fortsättningen ges i liknande fall.</p>
<p>En ytterligare förutsättning för att en lösning med tidsbegränsat uppe-<br>hållstillstånd skall vara lämplig är att det är fråga om en person som inte har<br>rätt till asyl enligt bestämmelserna i 3 kap. 1 § utlänningslagen. För den som<br>har rätt till asyl torde skyddsbehovet regelmässigt inte vara av så kort varak-<br>tighet som förutsätts för ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Den av utred-<br>ningen föreslagna ordningen, som skulle innebära att handläggningen av<br>ansökningar om flyktingförklaring och resedokument skulle vila tills vidare<br>för personer som beviljats tidsbegränsade uppehållstillstånd, bör inte införas<br>inom ramen för de relativt begränsade ändringar som nu föreslås. En full-<br>ständig prövning av utlänningens skäl för ansökan om uppehållstillstånd bör<br>således göras även i fortsättningen.</p>
<p>Tidsbegränsade uppehållstillstånd bör främst användas då skyddssökande<br>flyr undan konflikter och kriser som kan bedömas ha en kortare varaktighet.<br>Det kan också vara fråga om en naturkatastrof eller en ekologisk katastrof. Att<br>i sådana situationer bevilja ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i stället för ett<br>permanent tillstånd för den som inte har rätt till asyl skulle kunna innebära<br>flera fördelar. Mottagandet av personer med sådana tidsbegränsade tillstånd<br>skulle kunna utformas i överensstämmelse i huvudsak med vad som gäller<br>beträffande asylsökande och inte med vad som gäller för personer som be-<br>viljats tillstånd för bosättning. Det skulle innebära att mer långtgående inte-<br>grationsinsatser inte skulle vidtas beträffande dem med tidsbegränsade till-<br>stånd. Sådana insatser måste te sig märkliga för den enskilde, som har för<br>avsikt att stanna här endast under en begränsad tid. Insatserna kan också bli<br>kostsamma för samhället. I stället skulle insatserna kunna inriktas på förbere-<br>delser för ett återvändande och till stöd på annat sätt där katastrofen inträffat.<br>Insatserna i Sverige skulle således i högre utsträckning kunna inriktas på de<br>särskilda behoven hos de enskilda individerna samtidigt som det sannolikt<br>skulle kunna ske till en lägre kostnad än i dag.</p>
<p>Kan skyddsbehovet hos hjälpsökande som kommer till Sverige bedömas<br>vara endast under en begränsad tid, bör det således vara möjligt att meddela<br>ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i ställer för ett permanent tillstånd. Efter-<br>som det skall vara fråga om skyddsbehov under en begränsad tid, torde det<br>ofta vara lämpligt att meddela det första tillståndet för en tid av högst sex<br>månader. Om skyddsbehovet skulle kvarstå efter denna tid bör tillståndet<br>kunna förlängas att gälla under ytterligare högst sex månader. Förlängs till-<br>ståndet ytterligare måste beaktas att den som får tillstånd att vistas här för<br>längre sammanlagd tid än ett år med nuvarande regelsystem kommer att bli<br>folkbokförd i Sverige. Folkbokföringen ligger till grund för en lång rad olika<br>rättigheter, som inte bör tillkomma den som endast vistas här tillfälligt. Det<br>skulle i och för sig vara möjligt att göra särskilda undantag när det gäller olika<br>rättigheter för personer som beviljats tidsbegränsade uppehållstillstånd. Det<br>skulle emellertid kräva relativt långtgående lagändringar som inte bör vidtas i</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>81</p>
<p>6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 94<br></p>
<p>detta sammanhang. Resultatet av den parlamentariska kommitténs arbete bör<br>avvaktas. En ny regel om tidsbegränsade uppehållstillstånd bör tas in i utlän-<br>ningslagen, lämpligen efter 2 kap. 4 §.</p>
<p>Som regel torde det således komma att bli fråga om högst ett års vistelse<br>här i landet med tidsbegränsat uppehållstillstånd. Under denna tid kommer det<br>inte att bli fråga om några långtgående insatser för att integrera de skyddsbe-<br>hövande i det svenska samhället. De som beviljas tidsbegränsade uppehålls-<br>tillstånd bör därför inte omfattas av det kommunala flyktingmottagandet. De<br>bör i stället omfattas av den föreslagna lagen om mottagande av asylsökande<br>m.fl., vilket innebär att ansvaret för bistånd till dem som saknar egna medel<br>kommer att ligga på Invandrarverket.</p>
<p>Huvudregeln enligt 2 kap. 5 § utlänningslagen är att uppehållstillstånd<br>skall ha beviljats före utlänningens inresa i Sverige. Den som söker uppe-<br>hållstillstånd och har ett tillfälligt behov av skydd torde regelmässigt göra det<br>efter inresan i Sverige. Uppehållstillstånd bör då kunna beviljas med stöd av<br>undantagsregeln i 2 kap. 5 § andra stycket 3 utlänningslagen, som innebär att<br>uppehållstillstånd får beviljas efter inresan i Sverige om det föreligger sär-<br>skilda skäl härför.</p>
<p>Den som beviljas tidsbegränsat uppehållstillstånd bör ha rätt att arbeta.<br>Arbetstillstånd bör därför beviljas för samma tid som det tidsbegränsade<br>uppehållstillståndet. Någon författningsändring krävs inte för detta.</p>
<h3>6.2 Familjeåterförening</h3>
<p>Regeringens förslag: Tidsbegränsat uppehållstillstånd skall även<br>kunna beviljas för medlemmar av kärnfamiljen som ansöker om att få<br>komma till Sverige för att förena sig med någon som beviljats tids-<br>begränsat uppehållstillstånd.</p>
<p>Utredningens förslag innebär att någon rätt till familjeåterförening inte<br>skall föreligga.</p>
<p>Remissinstanserna: Främst frivilligorganisationema men även några<br>myndigheter anser att rätt till familjeåterförening bör föreligga.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: När människor flyr undan krig,<br>inbördeskrig och andra konflikter eller katastrofer splittras ofta familjer.<br>Många som kommit hit känner stark oro för nära släktingar som finns kvar i<br>krigs- eller konfliktområdet. Det händer också att medlemmarna i en familj<br>hamnar i olika länder.</p>
<p>Av 2 kap. 4 § utlänningslagen framgår att uppehållstillstånd får ges till en<br>utlänning som är nära anhörig till en i Sverige bosatt person. För att bosätt-<br>ning skall anses föreligga krävs att vederbörande är folkbokförd här. Att<br>rätten till familjeåterförening utformats på detta sätt beror på att det inte ansetts<br>rimligt att bevilja tillstånd för en person att komma till Sverige för att kanske<br>mycket kort tid därefter tvångsvis avlägsna honom härifrån om den här-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>82</p>
<p>varande släktingen vägras tillstånd. Eftersom de som beviljas tidsbegränsade<br>uppehållstillstånd inte kommer att folkbokföras kommer med nuvarande<br>regler heller ingen rätt till familjeåterförening att föreligga.</p>
<p>De motiv som gäller för att inte medge tillstånd till familjeåterförening<br>annat än för den som är bosatt här gäller i viss utsträckning också för den<br>som beviljas ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Förhållandena är emellertid<br>inte helt likartade. Den som beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd har en<br>legal rätt att vistas i Sverige och denna rätt kan sträcka sig åtskilliga månader<br>framåt i tiden. Samtidigt hyser många som flytt undan krig och oroligheter en<br>särskilt stark och befogad oro för kvarvarande släktingar. En viss möjlighet<br>till familjeåterförening bör därför finnas. Med hänsyn till de skäl som talar<br>emot att medge familjeåterförening för den som inte är bosatt här bör emeller-<br>tid möjligheten inskränkas till att avse medlemmar av kärnfamiljen, dvs.<br>make/maka och minderåriga bam samt föräldrar med minderåriga bam här<br>och minderåriga bam med föräldrar här. Har majoriteten av medlemmarna i<br>en familj fått skydd i ett annat land, bör vidare någon ovillkorlig rätt till famil-<br>jeåterförening här i landet inte föreligga.</p>
<p>Uppehållstillstånd för familjemedlemmar som får komma hit bör självfallet<br>inte beviljas för längre tid än tillståndet för den härvarande.</p>
<p>En regel om rätt till familjeåterförening enligt nu angivna riktlinjer bör tas<br>in i 2 kap. utlänningslagen.</p>
<h2>7 Ny ansökan efter lagakraftvunnet beslut om<br>avvisning eller utvisning</h2>
<h3>7.1 Kriterierna för bifall</h3>
<p>Regeringens förslag: Kriterierna skärps för bifall till ny ansökan<br>om uppehållstillstånd efter lagakraftvunnet beslut om avvisning eller<br>utvisning. En sådan ansökan får bifallas endast om utlänningen har rätt<br>till asyl här eller om ett genomförande av verkställigheten skulle inne-<br>bära fara för hans liv eller bestående men för hans psykiska eller<br>fysiska hälsa.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att ett nytt institut<br>"särskild prövning" skall ersätta den nuvarande möjligheten att ge in en ny<br>ansökan. Utredningens förslag rörande kriterierna för bifall vid särskild<br>prövning överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag.</p>
<p>Remissinstanserna: Det råder stor enighet bland remissinstanserna om<br>att det föreligger behov av att reformera institutet ny ansökan. Remissopi-<br>nionen är däremot mycket splittrad när det gäller frågan om hur detta skall<br>ske. De flesta myndigheter anser att kriterierna för bifall till ny ansökan måste<br>skärpas medan frivilligorganisationema i allmänhet anser att någon åtstram-<br>ning inte bör ske.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>83</p>
<h4>Skälen för regeringens förslag:</h4>
<p>Bakgrund</p>
<p>Tidigare gällde att den verkställande myndigheten (polismyndigheten) var<br>skyldig att lämna över ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut till Invandrar-<br>verket för ny prövning om utlänningen på verkställighetsstadiet åberopade<br>nya, tidigare inte prövade politiska skäl. Invandrarverkets beslut i verkställig-<br>hetsärenden där nya politiska skäl åberopades kunde överklagas till rege-<br>ringen. Om nya skäl av humanitär art åberopades på verkställighetsstadiet<br>gällde att den verkställande myndigheten hade möjlighet men inte skyldighet<br>att lämna över ärendet till Invandrarverket. Invandrarverkets beslut i ett sådant<br>ärende kunde inte överklagas. Polismyndighetens skyldighet och rättighet att<br>på verkställighetsstadiet överlämna lagakraftvunna beslut om avvisning och<br>utvisning till Invandrarverket för ny prövning gällde även om ett verkställig-<br>hetsärende prövats tidigare. På så sätt kunde vissa ärenden komma att prövas<br>ett flertal gånger av högsta instans.</p>
<p>Genom 1989 års utlänningslag infördes nu gällande bestämmelser. Sam-<br>tidigt upphävdes bestämmelserna om överlämnande av verkställighetsären-<br>den. Gällande regler innebär att en utlänning kan få ett lagakraftvunnet beslut<br>om avvisning eller utvisning upphävt efter en ny ansökan om uppehållstill-<br>stånd till Statens invandrarverk. Ansökan får bara bifallas om den grundar sig<br>på omständigheter som inte har prövats förut i ärendet om utlänningens av-<br>visning eller utvisning och om han har rätt till asyl här eller det annars finns<br>synnerliga skäl av humanitär art. Invandrarverkets beslut i ett sådant ärende<br>kan inte överklagas.</p>
<p>Som motiv för ändringen genom 1989 års lag anförde föredragande stats-<br>rådet i prop. 1988/89:86 (s. 113 f.) bl.a. att den då gällande ordningen inne-<br>bar i det närmaste obegränsade möjligheter att få ett ärende prövat på nytt,<br>vilket med nödvändighet ledde till långa handläggningstider och därigenom<br>skapade rättsosäkerhet.</p>
<p>Enligt statistik från Invandrarverket gavs första halvåret 1993 ca 5 000 nya<br>ansökningar in till verket. Antalet individer är dock något lägre än antalet<br>ansökningar eftersom det förekommer att en och samma individ ger in flera<br>nya ansökningar. Mindre än fem procent av de nya ansökningarna ledde till<br>bifall. Som en jämförelse kan nämnas att Utlänningsnämnden under den<br>angivna tidsperioden avslog överklaganden rörande drygt 10 000 personer.<br>En mycket stor andel av dem som fått avslag på sina ansökningar hos Utlän-<br>ningsnämnden lämnar således in nya ansökningar.</p>
<p>Reformeringen av lagstiftningen år 1989 har uppenbarligen inte haft<br>avsedd effekt. Det förutsattes vid den nuvarande bestämmelsens tillkomst att<br>antalet ansökningar skulle bli mycket begränsat. Som framgått ges emellertid i<br>stor utsträckning en ny ansökan om uppehållstillstånd in då Utlänningsnämn-<br>den avslagit överklagande över ett beslut om avvisning eller utvisning.<br>Invandrarverket har kommit att uppfattas som en slags "tredje" instans. Det är<br>en utveckling som varken var förutsedd eller avsedd. Att ny ansökan ges in i<br>den omfattning som sker i dag innebär att många utlänningar invaggas i en</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>84</p>
<p>oftast helt orealistisk förhoppning om att de kommer att få stanna här. Det kan<br>medföra att såväl verkställigheten som hemkomsten blir svårare än vad som<br>hade varit nödvändigt. Det kan heller inte bortses från det faktum att en del<br>ansökningar ges in enbart för att förhala verkställigheten. De många ansök-<br>ningarna medför en stor arbetsbelastning för Invandrarverket och bidrar där-<br>med till längre handläggningstider i alla ärenden. Det innebär i sin tur stora<br>kostnader för samhället.</p>
<p>Behovet av ny ansökan</p>
<p>Trots att det alldeles övervägande antalet nya ansökningar avslås måste det<br>enligt regeringens uppfattning finnas en möjlighet att få ett tidigare meddelat<br>lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning upphävt. En revolution<br>eller liknande kan inträffa i hemlandet som gör att den som tidigare inte haft<br>tillräckliga politiska skäl nu måste bedömas som flykting på grund av hän-<br>delseutvecklingen i hemlandet. Trovärdiga och avgörande skriftliga bevis kan<br>komma fram efter det att beslut meddelats. En person kan bli svårt sjuk så att<br>en längre resa skulle kunna innebära fara för hans liv. I dessa och liknande<br>situationer måste det alltjämt finnas möjlighet att få ett lagakraftvunnet avlägs-<br>nandebeslut omprövat.</p>
<p>Det skulle i och för sig kunna diskuteras om inte de vanliga resningsmöj-<br>lighetema, som gäller alla förvaltningsärenden, skulle vara tillräckliga. Av 11<br>kap. 11 § regeringsformen framgår att det är Regeringsrätten som beslutar om<br>resning bl.a. i ärenden som avgjorts av en förvaltningsmyndighet som högsta<br>instans. För resning i förvaltningsärenden finns inte några kriterier angivna.<br>När det gäller brottmål finns däremot kriterier angivna i rättegångsbalken när<br>det gäller resning till förmån för den tilltalade. Resning får således enligt<br>58 kap. 2 § p. 4 rättegångsbalken bl.a. beviljas "om någon omständighet<br>eller något bevis, som inte tidigare har förebringats, åberopas och dess<br>förebringande sannolikt skulle ha lett till att den tilltalade frikänts eller till att<br>brottet hänförts under en mildare straffbestämmelse än den som tillämpats<br>eller om det, med hänsyn till vad som sålunda åberopas och i övrigt före-<br>kommer, finns synnerliga skäl att på nytt pröva frågan om den tilltalade har<br>förövat det brott, för vilket han dömts".</p>
<p>Även om det finns vissa likheter mellan institutet ny ansökan och resning<br>får parallellen inte drivas för långt. Det normala förfarandet i förvaltnings-<br>ärenden när nya omständigheter kommit fram är att sökanden genom att ge in<br>en ny ansökan söker få rättelse. Det normala är också att denna ansökan<br>prövas av den instans som fattat det första beslutet i ärendet. De nu aktuella<br>ärendena skiljer sig emellertid från de flesta andra förvaltningsärenden genom<br>att de regelmässigt innefattar två olika typer av beslut; dels ett avslag på en<br>ansökan om uppehållstillstånd, dels ett lagakraftvunnet beslut om avvisning<br>eller utvisning. De skiljer sig också från de flesta andra ärendetyper genom att<br>vad som framstår som ett rimligt och rättvist beslut i så stor utsträckning<br>avgörs av förhållanden, händelser och utveckling i andra länder.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>85</p>
<p>Självfallet bör en strävan vara att utlänningsärenden i så stor utsträckning<br>som möjligt kan handläggas och bedömas som andra förvaltningsärenden.<br>Deras speciella karaktär gör dock att särlösningar ibland måste sökas. Be-<br>hovet att kunna ändra ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut är ett exempel där<br>en särlösning framstår som lämpligast. Till skillnad från andra ärenden är det<br>nämligen mera sällan som behovet av rättelse eller senare ändring har sin<br>grund i en tidigare felaktig handläggning eller att nya bevis har tillkommit. I<br>de flesta fall är grunden för ändring i stället händelseutvecklingen i andra<br>länder eller humanitära skäl som hänger samman med sökandens hälsotill-<br>stånd. Dessa skäl talar mot att man i utlänningsärenden helt skulle förlita sig<br>till det reguljära resningsförfarandet. Härtill kommer den tungt vägande prak-<br>tiska och principiella invändningen att, om något "reguljärt" förfarande inte<br>finns, Regeringsrätten sannolikt skulle komma att belastas med ett mycket<br>stort antal ärenden där rätten måste göra en materiell prövning. Domstolens<br>roll som prejudikatinstans med uppgift att lägga fast praxis i olika förvalt-<br>ningsärenden skulle då hotas.</p>
<p>Liksom i dag bör således möjlighet finnas att - vid sidan av resningsför-<br>farande - få en ändring till stånd av ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut.<br>Denna möjlighet bör dock finnas endast i undantagsfall av den typ som nyss<br>angetts.</p>
<p>Redan av nu gällande lagtext och av förarbeten till lagen framgår att ett<br>lagakraftvunnet avlägsnandebeslut endast i undantagsfall skall upphävas.<br>Med hänsyn till lagtextens utformning framstår det mycket stora antalet an-<br>sökningar som något förvånande, särskilt som de flesta ansökningar avslås.<br>En bidragande orsak torde emellertid vara att den som har fått avslag på ett<br>överklagande av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut har allt att vinna och<br>inget att förlora på att lämna in en ny ansökan. Regeringen återkommer till<br>frågan om vilken betydelse reglerna när det gäller biträdesförordnanden i<br>ärenden enligt utlänningslagen kan ha i sammanhanget.</p>
<p>Möjligheten att genom en ny ansökan få ett lagakraftvunnet avvisnings-<br>eller utvisningsbeslut upphävt bör således finnas kvar. Det är emellertid<br>angeläget att söka nedbringa antalet ansökningar.</p>
<p>I uppdraget till utredningen om översyn av vissa delar av utlänningslag-<br>stiftningen förutsattes också att någon form av särskild prövning skulle finnas<br>kvar men utredaren skulle undersöka vad som kunde göras för att institutet<br>"ny ansökan" skulle komma till användning i den omfattning som förutsattes<br>när det introducerades.</p>
<p>Utredningen har - med resningsinstitutet som förebild - föreslagit att ett<br>nytt institut "särskild prövning" skall införas. Kammarrätten skall bifalla en<br>ansökan om särskild prövning om det åberopas en inte tidigare känd och<br>prövad omständighet och denna omständighet gör det övervägande sannolikt<br>att utlänningen är berättigad till asyl här eller om ett genomförande av avvis-<br>ningen eller utvisningen skulle innebära fara för utlänningens liv eller be-<br>stående men för hans eller hennes fysiska eller psykiska hälsa. Om ansökan<br>bifalles med stöd av det första kriteriet skall den myndighet som sist beslutade</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>86</p>
<p>i ärendet, dvs. i allmänhet Utlänningsnämnden, ta upp och avgöra ärendet. I<br>annat fall skall kammarrätten själv pröva om uppehållstillstånd skall beviljas.</p>
<p>Regeringen återkommer i nästa avsnitt till frågan vilken instans som lämp-<br>ligen bör pröva ärenden av nu angivet slag. Först bör emellertid ställning tas<br>till vilka kriterier som skall vara avgörande för att en ny ansökan skall prövas.</p>
<p>Som utredningen påpekat är det svårt att i lag- och motivtext beskriva de<br>angivna situationerna utan att använda ord som "uppenbar" och "synner-<br>ligen". Och det är inte så märkligt om den enskilde anser att det i just hans fall<br>föreligger "synnerliga" skäl. Man kan därför inte räkna med att enbart sådana<br>begränsningar i lag- och motivtext skall lösa problemet med det stora antalet<br>nya ansökningar.</p>
<p>Trots de svårigheter som uppkommer bör kriterierna för när en ny ansökan<br>bör bifallas anges i lagen. I motsats till vad flera ideella organisationer anfört<br>bedömer regeringen att en skärpning av kraven ligger också i den enskilde<br>sökandens intresse. Ingen kan vara betjänt av ett system som innebär en<br>prövning av ett stort antal ansökningar där det inte föreligger några som helst<br>förutsättningar för bifall. Det innebär endast större omställningssvårigheter<br>för sökandena när avslaget ändå slutligen kommer.</p>
<p>Regeringen bedömer att den ändring av lagtexten som utredningen före-<br>slagit tillgodoser de krav som kan ställas på ett förtydligande av kriterierna för<br>bifall. En ny ansökan bör således bifallas endast om utlänningen har rätt till<br>asyl här eller om ett genomförande av verkställigheten skulle innebära fara för<br>hans liv eller hälsa eller bestående men för hans psykiska eller fysiska hälsa.<br>Förslaget kommenteras närmare i specialmotiveringen.</p>
<h3>7.2 Instans som skall pröva ny ansökan</h3>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens förslag: Ny ansökan om uppehållstillstånd efter laga-<br>kraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning skall prövas av Utlän-<br>ningsnämnden i stället för av Statens invandrarverk.</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningen föreslår att ärenden om särskild<br>prövning skall prövas av kammarrätt.</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet myndigheter avstyrker bestämt att pröv-<br>ningen skall flyttas över till kammarrätt. De flesta frivilligorganisationema<br>tillstyrker däremot förslaget, främst därför att man tror att en prövning i<br>kammarrätt skulle vara en garanti för ett mera rättssäkert förfarande.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Utredningen framhåller att många<br>utlänningar inte är beredda att acceptera ett avslagsbeslut från Invandrarverket<br>på en ny ansökan och att detta hänger samman med att det är den myndighet<br>som svarade för grundbeslutet i ärendet som prövar en ny ansökan och där-<br>med också överprövar den högre instansens, Utlänningsnämndens, beslut.<br>Prövningen bör därför enligt utredningen flyttas över till en domstol. Den<br>domstol som närmast bör komma i fråga är enligt förslaget kammarrätt. Som</p>
<p>87</p>
<p>motiv för att lägga prövningen hos kammarrätt har utredningen ytterligare<br>anfört att ny ansökan är en form av extraordinärt rättsmedel som lämpligen<br>och i principiell överensstämmelse med resningsinstitutet bör prövas av en<br>högre instans och med avsevärd fördel borde kunna anförtros en förvalt-<br>ningsdomstol. Utredning bedömer också att det förhållandet att saken<br>kommer att prövas av kammarrätt kommer att leda till att antalet ansökningar<br>kommer att gå ner.</p>
<p>Från de myndigheter som yttrat sig har emellertid tungt vägande invänd-<br>ningar förts fram mot en överflyttning till kammarrätt. De främsta invänd-<br>ningarna är att en prövning i kammarrätt skulle stå i strid med strävandena att<br>renodla domstolarnas arbetsuppgifter, att en överflyttning till redan starkt<br>arbetstyngda kammarrätter skulle innebära risk för längre handläggningstider<br>och därmed ökade kostnader, att kammarrätterna skulle ha svårt att skaffa sig<br>den nödvändiga internationella överblicken och att det skulle medföra avse-<br>värda kostnader för kammarrätterna att bygga upp den länderkunskap som<br>måste krävas. Ingen tror att en överflyttning till kammarrätt i sig skulle<br>minska antalet ansökningar. Några tror tvärtom att det finns risk för att antalet<br>ansökningar skulle komma att öka. Bland annat Domstolsverket har påpekat<br>att det är nödvändigt att avvakta att ställning tas till förslagen i betänkandet<br>Några frågor angående Regeringsrätten (SOU 1992:138) innan beslut fattas<br>om en överflyttning till kammarrätt. Förslagen i det nämnda betänkandet<br>innebär bl.a. att resning i förvaltningsärenden skall sökas hos kammarrätt i<br>stället för hos Regeringsrätten. En sådan ändring kräver emellertid grund-<br>lagsändring och kan därför inte snabbt genomföras. Statskontoret anser att<br>det bör övervägas om inte prövningen av nya ansökningar skulle kunna<br>anförtros Utlänningsnämnden.</p>
<p>Regeringen anser av främst de skäl som kommit fram under remissbe-<br>handlingen att någon överflyttning av prövningen av de aktuella ärendena till<br>kammarrätt inte bör ske för närvarande. En sådan överflyttning skulle stå i<br>strid med strävandena att renodla domstolarnas arbetsuppgifter, den skulle<br>medföra ökade kostnader och det är tveksamt vilka vinster som egentligen<br>skulle kunna uppnås. Vidare bör det pågående arbetet med anledning av<br>Domstolsutredningens förslag i betänkandet Domstolarna inför 2 OOO-talet<br>(SOU 1991:106) vägas in i sammanhanget. Förslaget innebär bl.a. att ären-<br>dena i normalfallet skall anhängiggöras i länsrätt. En domstolsprövning skulle<br>visserligen utgöra en garanti för en rättssäker prövning av ärendena. Rätts-<br>säkerheten kan emellertid tryggas även på andra sätt.</p>
<p>En rättssäker handläggning bör ärendena kunna få hos såväl Invandrar-<br>verket som Utlänningsnämnden. Hos båda myndigheterna finns hög juridisk<br>kompetens.</p>
<p>Invandrarverket anser att Utlänningsnämnden från rent principiella ut-<br>gångspunkter framstår som ett riktigare alternativ än verket. Invandrarverket<br>framhåller dock att praktiska och ekonomiska skäl talar för att prövningen<br>ligger kvar hos verket.</p>
<p>Invandrarverket pekar i sitt yttrande bl.a. på att de personakter, som ofta<br>krävs för att ställning skall kunna tas till en ny ansökan, i regel finns hos<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>88</p>
<p>verket. Man framhåller också att nya ansökningar kan ha samband med verk-<br>ställighetsfrågor som handläggs av verket samt att verket redan har en funge-<br>rande jour- och beredskapsorganisation som kan besluta om inhibition m.m.</p>
<p>Enligt regeringens bedömning kan som nämnts en rättssäker handläggning<br>ske såväl hos Invandrarverket som hos Utlänningsnämnden. Hos båda myn-<br>digheterna finns den juridiska kunskap samt den länderkunskap och den<br>erfarenhet som krävs. De praktiska svårigheter som skulle kunna uppstå hos<br>Utlänningsnämnden bör kunna lösas, exempelvis genom att nämnden inte<br>omedelbart återställer personaktema i ärenden där nämnden avslagit över-<br>klaganden eller genom att akterna kopieras. En jour- och beredskapsorgani-<br>sation som motsvarar den som finns hos Invandrarverket kan också ordnas<br>hos Utlänningsnämnden. Handläggningen torde kunna ske hos båda myn-<br>digheterna till samma kostnad. Som också utredningen framhållit talar starka<br>principiella skäl mot att en lägre instans, Invandrarverket, i realiteten skall<br>överpröva beslut som fattats av en högre instans, Utlänningsnämnden. Rege-<br>ringen anser därför att prövningen av ny ansökan bör anförtros Utlännings-<br>nämnden.</p>
<p>Av förordningen (1991:1817) med instruktion för Utlänningsnämnden<br>framgår att en ordförande ensam får avgöra ett ärende bl.a. om prövningen är<br>av enkelt slag. Likaså får frågor om inhibition avgöras av en ordförande<br>ensam. I överklagandeärenden som inte är av enkelt slag förutsätts att lek-<br>mannaledamöter deltar i avgörandet.</p>
<p>I ärenden rörande ny ansökan kan i åtskilliga fall utgången vara tämligen<br>självklar med hänsyn till den praxis som bildats. I en del fall kan ärendena<br>däremot vara ytterligt svårbedömda. Det rör sig emellertid i allmänhet om<br>ärenden som måste avgöras skyndsamt. Det torde därför ofta inte finnas tid<br>att avvakta ett sammanträde där lekmanna-ledamöter deltar utan det kommer<br>att bli nödvändigt att beslut fattas av en ordförande ensam. Instruktionen för<br>Utlänningsnämnden avses komma att ändras i enlighet härmed.</p>
<p>Det nu anförda innebär emellertid inte att något lekmannainflytande inte<br>bör finnas i denna typ av ärenden. Det är självfallet av vikt att ärenden som<br>rör ny ansökan avgörs med lekmmanaledamöter enligt samma principer som<br>gäller för andra ärenden hos nämnden. När tiden så medger bör således ären-<br>den av principiellt intresse följa huvudregeln och avgöras med deltagande av<br>lekmann aledamöter.</p>
<h3>7.3 Rättshjälp</h3>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens förslag: Möjligheterna till rättshjälp genom offentligt<br>biträde i ärenden som rör ny ansökan inskränks. Rättshjälp skall kunna<br>beviljas endast om Utlänningsnämnden efter en ny ansökan meddelat<br>beslut om inhibition i ärendet om avvisning eller utvisning.</p>
<p>89</p>
<p>Utredningens förslag: Utredningens förslag innebär att rättshjälp<br>skulle kunna beviljas endast i de fall en ansökan om särskild prövning bifalls.</p>
<p>Remissinstanserna: Nästan samtliga myndigheter som har yttrat sig<br>tillstyrker eller har ingen erinran mot de föreslagna inskränkningarna när det<br>gäller möjligheterna till rättshjälp. Advokatsamfundet och de flesta frivillig-<br>organisationer avstyrker helt de föreslagna inskränkningarna.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Tidigare gällde att ett biträdesför-<br>ordnande upphörde att gälla - förutom genom att utlänningen fick tillstånd att<br>stanna här - när ett avlägsnandebeslut vann laga kraft. I samband med att<br>1989 års utlänningslag trädde i kraft ändrades reglerna om rättshjälp så att ett<br>tidigare meddelat förordnande om offentligt biträde i ett ärende rörande av-<br>visning eller utvisning numera gäller till dess utlänningen får tillstånd att<br>stanna i Sverige eller verkställighet av avvisnings- eller utvisningsbeslutet<br>sker. I prop. 1988/89:86 (s. 136) anförde föredragande statsrådet att i detta<br>låg att det tidigare förordnandet borde gälla även vid ingivande av en ny an-<br>sökan.</p>
<p>Den omständigheten att ett förordnande om offentligt biträde gäller vid in-<br>givande av inte bara en ny ansökan utan för flera sådana har utan tvekan bi-<br>dragit till det stora antalet nya ansökningar. Nästan alla sökande som fått<br>avslag vill utnyttja vaije möjlighet att få beslutet ändrat och det är då naturligt<br>att biträdet tillmötesgår sin klients begäran.</p>
<p>Utredningens förslag om att rättshjälp skall beviljas endast i de fall en an-<br>sökan om särskild prövning bifallits skall ses mot bakgrund av utredningens<br>förslag att kammarrätt skulle medge prövning men att ansökan - i de fall den<br>grundades på politiska skäl - därefter skulle lämnas över till den myndighet<br>som sist fattat beslut i ärendet. I dag omfattar rätten till offentligt biträde i ett<br>ärende inte ansökan om resning (se R 1990:86).</p>
<p>Det kan knappast komma i fråga att, med den konstruktion som valts, dvs.<br>att institutet ny ansökan i princip skall bestå i sin nuvarande form, ha en regel<br>som innebär att rättshjälp skall beviljas endast om ansökan bifalls. En sådan<br>ordning skulle i hög grad avvika från vad som principiellt gäller inom områ-<br>det för rättshjälp i övrigt.</p>
<p>Däremot kan det ifrågasättas om skälen för att låta den beviljade rätts-<br>hjälpen omfatta tiden fram till verkställigheten är tillräckliga.</p>
<p>Det torde ytterst sällan finnas något behov av rättsligt biträde under tiden<br>mellan lagakraftvunnet beslut och verkställigheten - frånsett just fallet att<br>frågan om ny ansökan kommer upp.</p>
<p>I andra förvaltningsärenden gäller att ett förordnande av offentligt biträde<br>gäller fram till dess att lagakraftvunnet beslut föreligger i ärendet. Frågan är<br>då om det, när det gäller utlänningsärenden, finns anledning att ha en prin-<br>cipiellt annorlunda reglering.</p>
<p>Eftersom rättshjälp genom offentligt biträde inte kan förordnas i resnings-<br>ärenden talar detta i och för sig för att offentligt biträde inte heller skulle<br>kunna förordnas i ett ärende rörande ny ansökan - med hänsyn till den likhet<br>detta institut ändå har med resningsinstitutet. I ärenden rörande avvisning och<br>utvisning torde det emellertid förekomma i större utsträckning än i andra typer</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>90</p>
<p>av förvaltningsärenden att nya omständigheter kommer fram efter lagakraft-<br>vunnet beslut, vilka medför att det tidigare beslutet bör ändras i extraordinär<br>ordning. Denna omständighet i förening med att sökanden i ärenden rörande<br>ny ansökan ofta torde ha svårt att själv utveckla sin talan, talar för att möjlig-<br>heterna till rättshjälp genom offentligt biträde inte helt bör skäras av i denna<br>typ av ärenden.</p>
<p>Möjlighet till rättshjälp genom offentligt biträde bör dock inte föreligga i<br>samtliga ärenden rörande ny ansökan. För att undvika att som i dag rättshjälp<br>ges i ett stort antal ärenden där det redan från böljan står klart att några utsik-<br>ter till bifall egentligen inte föreligger, bör möjligheten inskränkas till de fall<br>där det framstår som angeläget. Regeringen anser att en lämplig avvägning är<br>att offentligt biträde får förordnas i de fall Utlänningsnämnden meddelar<br>beslut om inhibition av verkställigheten av det tidigare avvisnings- eller<br>utvisningsbeslutet. Ett sådant beslut innebär att ansökningen inte varit<br>grundlös utan åtminstone förtjänar närmare övervägande eller ytterligare ut-<br>redning.</p>
<h2>8 Svenskt medborgarskap för bam vars föräldrar<br>erhållit gemensam vårdnad</h2>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Regeringens förslag: Ett utländskt barn vars far sedan tiden för<br>barnets födelse är svensk medborgare skall efter anmälan kunna erhålla<br>svenskt medborgarskap, om föräldrarna genom registrering hos skat-<br>temyndighet fått gemensam vårdnad om barnet.</p>
<p>Statens invandrarverks framställning överensstämmer med rege-<br>ringens förslag.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Enligt 2 a § lagen (1950:382) om<br>svenskt medborgarskap kan ett utländskt bam, vars far sedan tiden för<br>barnets födelse är svensk medborgare, efter anmälan bli svensk medborgare<br>om fadern ensam eller tillsammans med modem har vårdnaden om barnet.<br>Anmälan skall göras av fadern, eller, vid gemensam vårdnad, av föräldrarna.<br>Anmälan skall göras innan barnet fyllt 18 år. Har barnet fyllt 15 år krävs<br>barnets samtycke. Anmälan skall göras hos Statens invandrarverk eller, om<br>barnet är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge, hos länsstyrel-<br>sen i det län där barnet är folkbokfört.</p>
<p>De nuvarande bestämmelserna i 2 a § trädde i kraft den 1 januari 1985<br>(SFS 1984:682). I lagrummet talas endast om "slutligt avgörande i svensk<br>domstol" som sättet för fadern att bli vårdnadshavare.</p>
<p>Sedan den 1 mars 1991 kan ogifta föräldrar, oavsett medborgarskap, få<br>gemensam vårdnad om bam genom registrering hos (numera) skattemyndig-<br>het om de anmäler sin önskan om detta till socialnämnden i samband med att<br>socialnämnden godkänner faderskapsbekräftelse ( 6 kap. 4 § andra stycket 1</p>
<p>91</p>
<p>föräldrabalken). Har föräldrarna fått gemensam vårdnad genom registrering<br>hos skattemyndighet kan domstolen inte senare förordna om gemensam vård-<br>nad eftersom sådan vårdnad redan föreligger. Barnet kan då således inte bli<br>svensk medborgare efter anmälan enligt 2 a §.</p>
<p>Regeringen bedömer att det, när det gäller möjligheterna att erhålla svenskt<br>medborgarskap efter anmälan, inte bör ha någon betydelse på vilket sätt den<br>svenske fadern till ett utländskt bam fått del i vårdnaden. Medborgarskaps-<br>lagen bör därför ändras i enlighet med de framställningar som gjorts. Änd-<br>ringen bör genomföras snarast.</p>
<h2>9 Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser</h2>
<p>Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft den 1 juli 1994. Ändringen i<br>lagen om svenskt medborgarskap bör dock träda i kraft redan den 1 maj<br>1994. Övriga förslag som lämnas i propositionen bör i huvudsak också<br>genomföras den 1 juli 1994. Dock bör Statens invandrarverk under en över-<br>gångsperiod ha ett fortsatt ansvar för hälso- och sjukvård för förläggnings-<br>boende, s.k. förläggningssjukvård. Inriktningen bör vara att en ny ordning<br>med landstingen som huvudmän för hälso- och sjukvård för asylsökande bör<br>kunna träda i kraft den 1 januari 1996 eller senast den 1 januari 1997.</p>
<p>En utgångspunkt i regeringens förslag om ett reformerat mottagande av<br>asylsökande har varit att förslagen skall leda till minskade kostnader för mot-<br>tagandet. En del av förslagen bedöms medföra besparingar redan under<br>budgetåret 1994/95 medan andra förslag beräknas leda till ett minskat<br>anslagsbehov först på något längre sikt.</p>
<p>Förslaget att underlätta eget boende för asylsökande som själva kan ordna<br>en bostad förväntas leda till en betydande kostnadsminskning eftersom den<br>bostadsersättning som föreslås för den som själv ordnar sitt boende är<br>väsentligt lägre än boendekostnaden på förläggning. Hur stor kostnads-<br>minskningen blir bestäms av hur många som själva kommer att kunna ordna<br>bostad. Utredningen om mottagandet av asylsökande och flyktingar upp-<br>skattar att tio procent av de asylsökande själva kommer att kunna ordna<br>bostad hos släktingar eller vänner. Med nuvarande nivå på antalet asylsökan-<br>de skulle den årliga besparingen då bli 45-50 miljoner kronor. En sänkning<br>av nivån på dagersättningen till asylsökande flerbarnsfamiljer beräknas inne-<br>bära en kostnadsminskning i storleksordningen 10-15 miljoner kronor.</p>
<p>Förslaget om att driften av alla förläggningar skall vara öppen för entre-<br>prenad och att Invandrarverket aktivt bör arbeta för att skapa en marknad bör<br>på sikt också kunna leda till minskade kostnader. Detsamma gäller förslaget<br>om att i ökad omfattning engagera de asylsökande i skötseln av förläggning-<br>arna. Storleken på dessa kostnadsminskningar kan för närvarande inte upp-<br>skattas.</p>
<p>Regeringens förslag om att införa en egenavgift som asylsökande skall<br>betala vid läkar- och tandläkarbesök samt för receptförskriven medicin och<br>besök hos sjuksköterska innebär minskade statliga kostnader för den vård</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>92</p>
<p>som ges. En egenavgift förväntas också dämpa efterfrågan på vård jämfört<br>med idag när vård och medicin i praktiken varit kostnadsfria för den enskilde.</p>
<p>Den överflyttning av institutet från Invandrarverket till Utlänningsnämnden<br>som har föreslagits beräknas bli kostnadsneutral. Förslaget om inskränkning<br>av rättshjälp bedöms leda till kostnadsminskningar på anslaget Rättshjälps-<br>kostnader under andra huvudtiteln.</p>
<h2>10 Specialmotivering</h2>
<h3>10.1 Förslaget till lag om mottagande av asylsökande m.fl.</h3>
<h4>Allmänna bestämmelser</h4>
<p>1 § I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till ut-<br>länningar som</p>
<p>1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige enligt 3 kap. 1 § utlännings-<br>lagen (1989:529) (asylsökande),</p>
<p>2. har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av bestämmel-<br>serna i 2 kap. 4 a § utlänningslagen, eller</p>
<p>3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl med-<br>getts rätt att vistas här medan ansökan prövas.</p>
<p>Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt 6 § social-<br>tjänstlagen (1980:620) för förmåner av motsvarande karaktär.</p>
<p>Paragrafens första stycke motsvarar delvis 1 § lagen (1988:153) om<br>bistånd åt asylsökande m.fl. (LBA). Personkretsen som avses i punkten 3 är<br>densamma som den som avses i 3 § LBA. Ett tillägg har gjorts så att det<br>framgår att lagen gäller inte bara en utlänning som har rätt att vistas här under<br>den tid en ansökan om uppehållstillstånd prövas utan också den som beviljats<br>ett tidsbegränsat uppehållstillstånd med hänsyn till förhållandena i det land<br>han kommer från samt nära anhörig till en sådan person. Vidare framgår att<br>den nya lagen innehåller bestämmelser även om sysselsättning för asylsökan-<br>de m.fl.</p>
<p>Andra stycket har ingen motsvarighet i LBA. Normalt bör den som om-<br>fattas av lagen inte kunna anses vara berättigad till bistånd till sin försörjning<br>enligt 6 § socialtjänstlagen. Behovet av bistånd får regelmässigt enligt<br>nämnda paragraf anses vara tryggat "på annat sätt".</p>
<p>Under remissbehandlingen har emellertid förts fram att även den som har<br>rätt till bistånd enligt LBA i vissa fall bör vara berättigad till bistånd enligt<br>socialtjänstlagen. Det skulle bl.a. kunna innebära att förslaget i 10 § om att<br>dagersättning får sättas ned för den som utan giltigt skäl vägrar att delta i ut-<br>bildning, arbete eller organiserad verksamhet skulle bli illusoriskt om veder-<br>börande i ett sådant fall skulle kunna bli berättigad till kompletterande bistånd<br>enligt socialtjänstlagen. Någon klar rättspraxis synes inte finnas när det gäller<br>möjligheten till bistånd enligt socialtjänstlagen för den som har rätt till bistånd<br>enligt LBA.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>93</p>
<p>Det är inte möjligt att med säkerhet förutse hur rätten till bistånd enligt Prop. 1993/94:94<br>socialtjänstlagen för asylsökande m.fl. kommer att bedömas i rättstillämp-<br>ningen. Det bör därför av lagen framgå att rätt till bistånd till försötjning<br>enligt socialtjänstlagen inte föreligger för den som har rätt till bistånd enligt<br>lagen om mottagande av asylsökande m.fl.</p>
<p>Det bistånd enligt socialtjänstlagen som här avses är endast bistånd enligt</p>
<p>6 § som utfyllnad till vad en asylsökande kan erhålla enligt lagen om mot-<br>tagande av asylsökande m.fl. Andra former av bistånd enligt socialtjänstlagen<br>bör självfallet gälla även för asylsökande m.fl.</p>
<p>2 § Statens invandrarverk skall ha huvudansvaret för mottagandet av utlän-<br>ningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och för detta ändamål driva för-<br>läggningar. Invandrarverket får uppdra åt andra att driva förläggningar.</p>
<p>Paragrafen har ingen motsvarighet i LBA. Här anges att Invandrarverket<br>har huvudansvaret för mottagande av asylsökande och av utlänningar som<br>meddelats tidsbegränsat uppehållstillstånd med hänsyn till situationen i hem-<br>landet samt deras nära anhöriga. För dessa grupper skall Invandrarverket<br>driva förläggningar. Det sägs också uttryckligen att Invandrarverket får upp-<br>dra åt annan att driva förläggningar.</p>
<p>Invandrarverket driver i dag ett stort antal förläggningar och uppdrar också<br>i viss utsträckning åt andra att göra det. Det sker emellertid utan uttryckligt<br>stöd av lag. Det framgår dock av förordningen (1988:429) med instruktion<br>för Statens invandrarverk att verket har till uppgift att driva förläggningar.</p>
<p>Mottagandet av asylsökande i förläggningar är den mest betydelsefulla<br>formen för bistånd åt asylsökande m.fl. Det bör därför framgå av denna lag<br>att Invandrarverket skall driva förläggningar.</p>
<p>3 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 skall av Invandrar-<br>verket erbjudas plats på en förläggning. En utlänning som inte önskar utnyttja<br>en erbjuden plats skall ändå registreras vid en förläggning. Invandrarverket<br>svarar sedan för att bistånd lämnas enligt bestämmelserna i denna lag.</p>
<p>För utlänningar som avses i 1 § första stycket 3 skall biståndet lämnas av<br>socialnämnden i den kommun där utlänningen vistas.</p>
<p>Paragrafen har ingen motsvarighet i LBA. Av första stycket framgår att<br>alla asylsökande och utlänningar som fått tidsbegränsat uppehållstillstånd med<br>hänsyn till situationen i hemlandet samt deras nära anhöriga skall erbjudas<br>plats på en förläggning och att Invandrarverket ansvarar för att så sker. Även<br>den som inte önskar vistas på en förläggning måste registreras vid en för-<br>läggning för att bistånd enligt denna lag skall utgå.</p>
<p>Bestämmelserna om mottagande och registrering vid förläggningar gäller<br>inte utlänningar som avses i 1 § första stycket 3. Det rör sig här i princip ute-<br>slutande om nära anhöriga till här bosatta personer som inte söker asyl. De<br>bör liksom hittills i normalfallet bo hos sina släktingar och socialnämnden i<br>kommunen bör svara för att bistånd lämnas. Deta framgår av andra stycket<br>som på förslag av lagrådet tagits in i denna paragraf. Inte heller bör någon<br></p>
<p>94</p>
<p>ändring ske när det gäller rätten för kommunerna att få ersättning för sådant Prop. 1993/94:94<br>bistånd.</p>
<h4>Sysselsättning</h4>
<p>4 § Invandrarverket skall i lämplig omfattning ge dem som avses i 1 § första<br>stycket 1 och 2 sysselsättning genom att de får tillfälle att delta i undervisning<br>i svenska språket, i skötseln av förläggningar och i annan verksamhet som<br>bidrar till att göra vistelsen meningsfull.</p>
<p>Som framgått av den allmänna motiveringen i avsnitt 4.7.2 är det väsent-<br>ligt att alla asylsökande kan beredas en meningsfull sysselsättning under<br>väntetiden genom deltagande i utbildning och i det gemensamma arbetet på en<br>förläggning eller genom någon annan form av organiserad verksamhet. I<br>paragrafen anges skyldigheten för Invandrarverket att på angivet sätt bereda<br>sysselsättning för asylsökande och personer som beviljats tidsbegränsade<br>uppehållstillstånd med stöd av 4 a § UtlL.</p>
<p>Sysselsättning skall beredas i "lämplig omfattning". Därmed avses att den<br>sysselsättning som erbjuds måste anpassas dels till den enskildes personliga<br>förutsättningar, dels till de praktiska möjligheter som föreligger att ordna<br>sysselsättning. Det torde exempelvis vara svårt att under den allra första tiden<br>efter ankomsten ge en asylsökande möjlighet att delta i någon mer organiserad<br>sysselsättning. Den tiden fylls ändå i stor utsträckning av information,<br>hälsoundersökningar och utredningar. För en asylsökande som själv ordnat<br>bostad på en mindre ort kan det likaså vara svårt för Invandrarverket att ordna<br>någon form av sysselsättning.</p>
<p>Det är Invandrarverket som har ansvaret för att asylsökande bereds syssel-<br>sättning. Inget hindrar dock att Invandrarverket träffar avtal om att någon<br>annan skall svara för sysselsättningen. Har Invandrarverket uppdragit åt<br>någon annan att driva en förläggning torde exempelvis regelmässigt ingå i<br>entreprenadavtalet att entreprenören skall svara för sysselsättningen.</p>
<p>5 § Utlänningar som deltar i verksamhet som avses i 4 § skall inte anses<br>som arbetstagare.</p>
<p>De skall dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§,<br>3 kap. 1-4 och 7-13 §§, 4 kap. 1^4- och 8-10 §§, 5 kap. 1-3 §§ samt<br>7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).</p>
<p>Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som<br>svarar för den verksamhet i vilken utlänningen deltar.</p>
<p>I paragrafens första stycke slås fast att en utlänning som deltar i verksam-<br>het som avses i 4 § inte är att anse som arbetstagare i arbetsrättslig mening.<br>Detta är nödvändigt för att undanröja eventuell osäkerhet om rättstillämp-<br>ningen.</p>
<p>Att de utlänningar som avses inte kommer att omfattas av lagen om an-<br>ställningsskydd, semesterlagen, ledighetslagama och lagen om medbestäm-<br>mande i arbetslivet ligger helt i linje med de grundläggande tankegångarna<br></p>
<p>95</p>
<p>bakom förslaget. Dessa lagar är inte avpassade till den speciella situation som<br>asylsökande och andra som avses i lagen befinner sig i. Särskilt viktigt är att<br>dessa utlänningar inte träffas av den rättsverkan som gällande kollektivavtal i<br>allmänhet har även för oorganiserad arbetskraft och som ofta skulle förhindra<br>en lägre ersättning än enligt avtalen.</p>
<p>Genom att inte anse dem som omfattas av lagen som arbetstagare blir det<br>nödvändigt att i särskild ordning lösa behovet av en tillfredsställande<br>arbetsmiljö för dem. Arbetsmiljölagens bestämmelser om främst arbetsmil-<br>jöns beskaffenhet bör sålunda gälla även för asylsökande som arbetar. Där-<br>emot är det inte nödvändigt att arbetsmiljölagens bestämmelser exempelvis<br>om vad som skall iakttas när två eller flera driver verksamhet utan anställda<br>eller om vissa riskfyllda arbeten görs tillämpliga. I ett andra stycke till para-<br>grafen finns en uppräkning av vilka lagrum i arbetsmiljölagen som är tillämp-<br>liga.</p>
<p>I tydlighetens intresse har i tredje stycket tillfogats en föreskrift hämtad<br>från arbetsmiljölagen om vem som skall betraktas som arbetsgivare.</p>
<p>6 § Om utlänningar skall delta i verksamhet som avses i 4 § och som drivs<br>av någon annan än Invandrarverket skall skriftligt avtal om villkoren för<br>verksamheten träffas mellan verket och den som driver verksamheten. In-<br>vandrarverket får uppdra åt andra att träffa sådana avtal.</p>
<p>Här föreskrivs att skriftligt avtal om villkor för deltagande i verksamhet<br>som drivs av någon annan än Invandrarverket skall träffas mellan verket och<br>den som driver verksamheten. Verket får överlåta till någon annan, exempel-<br>vis någon som driver en förläggning på entreprenad, att förhandla och träffa<br>avtal.</p>
<p>Ett avtal om deltagande i verksamhet som avses har karaktären av en<br>affärsuppgörelse och kan därmed få skiftande innehåll. Vissa grundläggande<br>krav måste dock ställas. Ett ovillkorligt krav måste vara att den som tillhanda-<br>håller arbete förbinder sig att inte betala någon lön eller annan ersättning för<br>arbetet direkt till den som utför det. Den föreslagna ordningen bygger på för-<br>utsättningen att ersättning skall utgå i form av dagersättning enligt 8 §. Det är<br>då nödvändigt att någon betalning vid sidan om inte förekommer.</p>
<p>Bestämmelser om vad Invandrarverket skall beakta då avtalen träffas bör<br>lämpligen meddelas i en särskild förordning.</p>
<p>Vad avtalen skall innehålla bör inte läggas fast i någon författning. Det<br>synes dock naturligt att avtalen innehåller kortfattade beskrivningar av arbets-<br>uppgifterna, tiden för deras utförande och hur många som kan få sysselsätt-<br>ning. Vidare bör framgå att deltagande inte får hindra behövlig utredning i ett<br>asylärende eller försena verkställigheten av ett avlägsnandebeslut eller bo-<br>sättning i kommun. Normalt förutsätts svenskundervisning varvas med<br>arbete. Generellt bör avtalen vila på förutsättningen av nära kontakter mellan<br>arbetsledning och förläggningspersonal för att man gemensamt skall kunna<br>lösa problem som kan komma upp. Den som tillhandahåller arbete bör vidare<br>normalt betala ersättning till Invandrarverket för det arbete han får utfört. I<br>vissa fall kan det dock framstå som rimligt att någon ersättning inte utgår,</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>96</p>
<p>exempelvis vid fomminnesvård eller liknande som kräver betydande insatser<br>av arbetsledning. Det bör dock inte förekomma att Invandrarverket betalar er-<br>sättning till den som tillhandahåller sysselsättning.</p>
<p>7 § Strider en överenskommelse mellan den som tillhandahåller sysselsätt-<br>ning och en utlänning mot ett avtal enligt 6 § är överenskommelsen ogiltig.</p>
<p>I denna paragraf föreskrivs att en överenskommelse mellan en utlänning<br>och den som tillhandahåller arbete är ogiltig om den strider mot ett avtal som<br>träffats mellan Invandrarverket och den som tillhandahåller arbetet. Bestäm-<br>melsen torde ha sin största praktiska betydelse när det gäller att hindra att en<br>överenskommelse träffas om lön eller annan ekonomisk ersättning för arbetet<br>vid sidan av dagersättningen.</p>
<h4>Rätt till bistånd</h4>
<p>8 § Bistånd enligt 13-19 §§ lämnas till utlänningar som avses i 1 § första<br>stycket 1 och 2 under förutsättning att de är registrerade vid en förläggning.</p>
<p>Utlänningar som vistas på förläggning har rätt till bistånd även efter det att<br>de har beviljats permanent uppehållstillstånd, om de inte anvisats eller kunnat<br>utnyttja en anvisad plats i en kommun.</p>
<p>Paragrafens första stycke motsvarar i huvudsak 2 § första stycket LBA.<br>Genom hänvisning till 1 § första stycket 2 framgår att rätt till bistånd före-<br>ligger även för den som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd med hänsyn<br>till förhållandena i det land han kommer från samt nära anhörig till en sådan<br>person.</p>
<p>Innebörden av det förslag om mottagande av asylsökande m.fl. som nu<br>läggs fram är att den enskilde själv skall ha frihet att avgöra om han under<br>väntetiden vill vistas på en förläggning eller bo på egen hand. Bestämmel-<br>serna i 2 § första stycket 2—4 LBA har därför inte fått någon motsvarighet i<br>den nya lagen.</p>
<p>Paragrafens andra stycke motsvarar delvis 3 a § LBA. Vissa redaktionella<br>ändringar har gjorts eftersom det nya förslaget innebär att alla asylsökande<br>kommer att ha rätt till bistånd oberoende av om de vistas på en förläggning<br>eller bor på egen hand. Vidare har den ändringen gjorts att rätt till bistånd för<br>den som beviljats permanent uppehållstillstånd och som inte anvisats eller<br>kunnat utnyttja anvisad kommunplats skall gälla endast för den som vistas på<br>förläggning. Det skulle för dem som vistas på förläggning framstå som<br>märkligt om helt olika regler för bistånd skulle gälla före och efter det att till-<br>stånd beviljats. För asylsökande med eget boende föreligger däremot inte<br>samma skäl att inte låta dem omfattas av socialtjänstlagen efter det att per-<br>manent tillstånd beviljats.</p>
<p>Tredje stycket i 2 § LBA har inte fått någon motsvarighet i den nya lagen.<br>Det var föranlett av att före den 1 juli 1989, när nu gällande utlänningslag<br>trädde i kraft, bam under 16 år var undantagna från skyldigheten att ha uppe-</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>97</p>
<p>7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 94<br></p>
<p>hållstillstånd om de hade vårdnadshavare här. De behövde således inte ge in<br>någon ansökan om uppehållstillstånd. Numera gäller att alla asylsökande,<br>oavsett ålder, måste ge in en egen ansökan. Detta gäller bam till asylsökande<br>som föds i Sverige.</p>
<p>9 § Bistånd enligt 17-19 §§ lämnas till utlänningar som avses i 1 § första<br>stycket 3. Bistånd lämnas dock inte, om ansökan om uppehållstillstånd avser<br>endast en förlängning av ett tidigare tillstånd på i övrigt oförändrade villkor.</p>
<p>Paragrafen motsvarar i huvudsak 3 § LBA. I likhet med i 8 § har det sär-<br>skilda stadgandet i 3 § LBA om bam under 16 år inte fått någon motsvarighet<br>i den nya lagen.</p>
<p>10 § För den som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl vägrar att delta i verk-<br>samhet som avses i 4 § eller som genom att hålla sig undan försvårar utred-<br>ningen i ärendet om uppehållstillstånd kan dagersättning enligt 17 § sättas<br>ned, dock inte till den del den är avsedd att täcka utgifter för egen mathåll-<br>ning.</p>
<p>Bestämmelsen, som har utformats i enlighet med vad Lagrådet föreslagit,<br>har behandlats närmare i den allmänna motiveringen, avsnitt 4.8.3. Paragra-<br>fen har ingen motsvarighet i LBA. Här föreskrivs att dagersättningen får<br>sättas ned för den som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl avvisar att delta i<br>någon form av organiserad verksamhet. Detsamma gäller den som genom att<br>hålla sig undan försvårar utredningen i asylärendet.</p>
<p>Dagersättningen torde i normalfallet böra sättas ned med det belopp som<br>utgår till den som inte har egen mathållning.</p>
<p>Giltigt skäl att inte delta kan exempelvis vara hög ålder eller sjukdom.</p>
<p>Rätten till dagersättning skall givetvis inte påverkas om organiserad verk-<br>samhet inte kan erbjudas. Ett erbjudande måste också vara realistiskt med<br>hänsyn tagen till vederbörandes färdigheter, kunskaper och förmåga.</p>
<p>Indragning av dagersättning torde i praktiken komma att ske endast om<br>asylsökanden mer systematiskt undandrar sig deltagande i sysselsättning eller<br>håller sig undan så att utredningen försvåras. Att dra in dagersättning för den<br>som vid något enstaka tillfälle inte deltar i organiserad verksamhet skulle<br>innebära svåra avvägningar och ett administrativt merarbete.</p>
<p>Invandrarverkets beslut kan enligt 22 § överklagas till länsrätt.</p>
<p>11 § Rätten till bistånd upphör</p>
<p>1. när uppehållstillstånd ges utom i fall som avses i 1 § första stycket 2<br>samt 8 § andra stycket,</p>
<p>2. när en ansökan om uppehållstillstånd har avslagits och ett beslut om<br>avvisning eller utvisning skall verkställas, eller</p>
<p>3. när utlänningen lämnar landet.</p>
<p>I fall som avses i första stycket 2 kvarstår dock rätten till bistånd för den<br>tid som skäligen behövs för verkställigheten av beslutet om avvisning eller<br>utvisning. Har Utlänningsnämnden meddelat beslut om inhibition med<br>anledning av en ansökan om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>98</p>
<p>utlänningslagen (1989:529), räknas tiden från det Utlänningsnämnden med-<br>delat slutligt beslut i ärendet.</p>
<p>I andra stycket har ett tillägg gjorts. LBA trädde i kraft den 1 maj 1988,<br>dvs. drygt ett år tidigare än den nuvarande utlänningslagen (1989:529), som<br>trädde i kraft den 1 juli 1989. I LBA har därför inte reglerats om en s.k. ny<br>ansökan (ansökan om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket ut-<br>länningslagen) bör inverka på rätten till bistånd. Det framstår som rimligt att<br>anse utlänningen som asylsökande även under den tid en ny ansökan om<br>uppehållstillstånd prövas. Detta bör dock inte gälla om ansökan är helt ogrun-<br>dad. Rätten till bistånd bör därför inskränkas till de fall där Utlänningsnämn-<br>den funnit skäl att inställa verkställigheten av ett lagakraftvunnet avvisnings-<br>eller utvisningsbeslut. Om Utlänningsnämndens slutliga beslut innebär avslag<br>på ansökan bör, som Lagrådet påpekat, bistånd utgå även under den tid som<br>skäligen behövs för verkställigheten av det beslutet.</p>
<p>12 § Den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning<br>inte kan verkställas har inte rätt till bistånd.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 6 § LBA.</p>
<h4>Förmåner</h4>
<p>13 § Bistånd enligt denna lag lämnas i form av logi, bostadsersättning,<br>dagersättning och särskilt bidrag.</p>
<p>Paragrafen motsvarar i huvudsak 7 § LBA. Eftersom en utlänning numera<br>i vissa fall skall betala för bostad om han har inkomster eller egna tillgångar<br>bör uttrycket "logi" användas i stället för "kostnadsfri bostad". Ett tillägg har<br>vidare gjorts så att det framgår att bostadsersättning kan utgå till den som<br>själv har ordnat bostad. Benämningen "dagbidrag" har ändrats till "dager-<br>sättning".</p>
<p>14 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och som inte själva<br>ordnar bostad har rätt till logi på en förläggning.</p>
<p>Paragrafen motsvarar delvis 8 § LBA. Av bestämmelserna i 3 § följer att<br>rätt till logi endast föreligger för utlänning som registrerats vid en förlägg-<br>ning. Sådant logi skall tillhandahållas kostnadsfritt såvida inte utlänningen<br>enligt bestämmelserna i 15 § skall erlägga skäligt belopp som ersättning.</p>
<p>Bestämmelsen innebär också att en utlänning som på egen hand ordnat<br>bostad och som inte kan eller vill bo kvar där har rätt till logi på en förlägg-<br>ning. Denna rätt kan dock inte göras gällande vid en viss förläggning. Det<br>måste ankomma på Invandrarverket att anvisa en lämplig förläggning.</p>
<p>15 § Den som har inkomst av förvärvsarbete eller som har annan inkomst<br>eller egna tillgångar och som har logi på en förläggning skall betala ett skäligt<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>99</p>
<p>belopp som ersättning till Invandrarverket. När kost ingår i inkvarteringen på Prop. 1993/94:94<br>en förläggning skall skälig ersättning betalas även för detta.</p>
<p>Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 a § LBA. I dag gäller att den som har<br>inkomst av förvärvsarbete skall betala skälig ersättning till Invandrarverket<br>som ersättning för logi och i förekommande fall för kost. Ett tillägg har gjorts<br>som innebär att även den som har annan inkomst eller som har egna tillgångar<br>kan åläggas att betala för logi och kost.</p>
<p>16 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och som på egen<br>hand ordnar bostad har rätt till bidrag till bostadskostnad (bostadsersättning).<br>Sådant bidrag får sättas ned helt eller delvis för den som har inkomst av för-<br>värvsarbete eller annan inkomst eller egna tillgångar.</p>
<p>Paragrafen har ingen motsvarighet i LBA. Av bestämmelsen framgår att en<br>utlänning som på egen hand ordnat bostad har rätt till särskilt bidrag till<br>bostadskostnaden. Analogt med vad som gäller enligt 15 § får bidraget redu-<br>ceras helt eller delvis för den som har inkomst av förvärvsarbete eller som har<br>annan inkomst eller egna tillgångar. Storleken på det särskilda bidraget avses<br>bli reglerad i förordningsform. Bidraget har benämnts bostadsersättning för<br>att någon förväxling inte skall ske med de olika former av bostadsstöd som<br>kan utgå till den som är bosatt i landet.</p>
<p>17 § En utlänning som omfattas av denna lag och som saknar egna medel har<br>rätt till bistånd för sin dagliga livsföring (dagersättning).</p>
<p>Paragrafen motsvarar i huvudsak 9 § LBA. Det tidigare uttrycket "dag-<br>bidrag” har ersatts med "dagersättning” för att markera att det i princip är<br>fråga om en form av bistånd som kräver en motprestation från sökandens<br>sida, nämligen deltagande i sysselsättning som avses i 4 §. Eftersom den nya<br>lagen innebär att någon rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen inte skall före-<br>ligga för den som omfattas av denna lag, bör också vad som sägs i 9 § LBA<br>om "skälig levnadsnivå" utgå. Detta uttryck innebär en direkt koppling till<br>socialtjänstlagens uttryck.</p>
<p>18 § Föreligger annat angeläget behov har utlänningen rätt till särskilt<br>bistånd för det (särskilt bidrag).</p>
<p>Paragrafen motsvarar i huvudsak 10 § första stycket LBA. Det har dock<br>inte ansetts nödvändigt att i lagtexten närmare ange i vilka fall särskilt bidrag<br>kan utgå. Som framgår av 19 § avses dessa frågor bli reglerade genom för-<br>ordning.</p>
<p>En närmare reglering i förordningsform avses komma att ge uttryck för att<br>en restriktiv tillämpning av bestämmelsen om rätt till särskilt bidrag är av-<br>sedd. Endast när behovet framstår som mycket starkt bör således bidrag utgå.<br>För den som vistats här lång tid och som beviljats permanent uppehållstill-<br></p>
<p>100<br></p>
<p>stånd men avvaktar plats i en kommun torde dock behoven regelmässigt få Prop. 1993/94:94<br>anses vara större än för andra som vistas på en förläggning.</p>
<p>19 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer<br>grunder för beräkning av de belopp som avses i 15-18 §§ samt meddelar<br>närmare föreskrifter om i vilka fall särskilt bidrag får beviljas.</p>
<p>Paragrafen motsvarar i huvudsak 11 § LBA. Ett förtydligande har gjorts så<br>att det framgår att en närmare reglering genom förordning även bör avse i<br>vilka fall särskilt bidrag skall beviljas.</p>
<h4>Rätt att föra talan</h4>
<p>20 § Den som har fyllt 16 år har rätt att själv föra sin talan i mål eller ären-<br>den enligt denna lag.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 13 § LBA. Bakgrunden till bestämmelsen är att god<br>man inte skall behöva förordnas för att den som fyllt 16 år och vistas här utan<br>vårdnadshavare skall kunna överklaga ett beslut om bistånd.</p>
<h4>Delgivning</h4>
<p>21 § I mål eller ärenden enligt denna lag får delgivning inte ske med till-<br>lämpning av 12 eller 15 § delgivningslagen (1970:428). I mål vid förvalt-<br>ningsdomstol får dock delgivning ske enligt 15 § första stycket samma lag,<br>om utlänningen har lämnat landet.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 14 § LBA.</p>
<h4>Överklagande av beslut</h4>
<p>22 § Invandrarverkets eller socialnämndens beslut enligt denna lag får<br>överklagas hos länsrätten.</p>
<p>Invandrarverkets beslut får överklagas hos länsrätten i det län där utlän-<br>ningen vistades när beslutet fattades.</p>
<p>Beslut enligt denna lag får överklagas endast av den enskilde.</p>
<p>Beslut i fråga om bistånd enligt denna lag gäller omedelbart.</p>
<p>Paragrafen motsvarar i huvudsak 15 § LBA. Av andra stycket framgår att<br>Invandrarverkets beslut får överklagas till länsrätten i det län där utlänningen<br>vistades när beslutet fattades. Ändringen i förhållande till ordningen enligt<br>LBA föranleds av att det enligt den nya lagen är Invandrarverket som beslutar<br>om bistånd åt alla utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2.</p>
<p>101</p>
<h4>Statlig ersättning</h4>
<p>23 § En kommun som har lämnat bistånd enligt denna lag har rätt till er-<br>sättning från staten för biståndet.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 12 § LBA.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1988:153) om bistånd åt<br>asylsökande m.fl. skall upphöra att gälla. I fråga om beslut som har medde-<br>lats före den 1 juli 1994 skall dock den upphävda lagen gälla.</p>
<p>Ärenden där beslut fattats enligt LBA före den 1 juli 1994 bör handläggas<br>enligt den lagen. I övrigt kan den nya lagen tillämpas omedelbart samtidigt<br>som LBA upphör att gälla.</p>
<h3>10.2 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen<br>(1989:529)</h3>
<p>2 kap.</p>
<h4>4 a §</h4>
<p>Paragrafen är ny. Den har behandlats i den allmänna motiveringen avsnitten<br>6.1 och 6.2.</p>
<p>I första stycket anges att tidsbegränsat uppehållstillstånd får ges när en ut-<br>länning söker tillstånd med stöd av 2 kap. 4 § första stycket 2 eller 3 kap.</p>
<p>I andra stycket meddelas bestämmelser om att uppehållstillstånd får ges till<br>nära anhöriga inom kärnfamiljen till den som beviljats ett tidsbegränsat uppe-<br>hållstillstånd enligt första stycket. Till skillnad från vad som gäller beträffande<br>andra anhöriga har möjligheten till familjeåterförening begränsats till vissa<br>angivna nära släktskapsförhållanden inom kärnfamiljen. Vårdnadshavare bör<br>i detta sammanhang kunna jämställas med föräldrar.</p>
<p>Självfallet bör nuvarande praxis för familjeåterförening i fråga om med-<br>lemmar av kärnfamiljen till en utlänning som är bosatt här tillämpas även när<br>det gäller anhöriga till utlänningar som beviljats tidsbegränsade uppehållstill-<br>stånd. Nuvarande praxis innebär bl.a. att tillstånd inte beviljas på grundval av<br>släktskap föräldrar - bam såvida barnen inte är ogifta. Någon ovillkorlig rätt<br>att komma hit föreligger heller inte för föräldrar till ett ensamt bam som fått<br>tillstånd här. En bedömning av samtliga omständigheter i ärendet görs i<br>sådana fall.</p>
<h4>5 §</h4>
<p>I tredje stycket har ändring gjorts i avsikt att söka närmare ange i vilka situa-<br>tioner en ny ansökan om uppehållstillstånd får beviljas i de fall utlänningen<br>skall avvisas eller utvisas enligt ett lagakraftvunnet beslut. Innebörden är -<br>liksom tidigare - att ansökan i ett sådant fall skall beviljas endast i undantags-<br>fall. Av styckets inledning framgår att det måste vara fråga om nya omstän-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>102</p>
<p>digheter som inte har prövats tidigare. Har omständigheterna förelegat redan<br>tidigare men åberopats först i samband med den nya ansökningen torde i regel<br>anledning saknas att sätta tilltro till uppgifterna.</p>
<p>I första punkten som avser politiska skäl sägs att ansökan får beviljas<br>endast om utlänningen är berättigad till asyl här. Det räcker således inte med<br>att utlänningen eventuellt enligt rådande praxis skulle ha beviljats tillstånd av<br>politisk-humanitära skäl om skälen åberopats tidigare, innan lagakraftvunnet<br>avlägsnandebeslut förelegat. För att bedömningen skall kunna göras att ut-<br>länningen har rätt till asyl måste i regel också den utredning som eventuellt<br>åberopas finnas tillgänglig i det nya ärendet. En planerad verkställighet bör<br>således i regel inte skjutas upp därför att sökanden vill ha anstånd för att<br>kunna få fram och ge in ytterligare material såvida inte nya omständigheter<br>kommit fram som inte var för handen när ärendet prövades tidigare. Inhibi-<br>tion bör således som hittills inte meddelas om det inte är sannolikt att uppe-<br>hållstillstånd kommer att meddelas.</p>
<p>Enligt andra punkten får ansökan också bifallas om ett genomförande av<br>verkställigheten skulle innebära fara för utlänningens liv eller bestående men<br>för hans psykiska eller fysiska hälsa. Här avses inte fara för liv på grund av<br>de politiska förhållandena i det land dit verkställighet skall ske utan fara för<br>liv i medicinsk mening. För att bestämmelsen skall vara tillämplig krävs<br>vidare att det är själva det förhållandet att verkställighet sker som innebär fara<br>för livet eller risk för bestående men. Bristande vårdresurser i hemlandet,<br>eller i det land dit verkställighet skall ske, för en viss sjukdom medför inte i<br>sig att bestämmelsen är tillämplig.</p>
<p>Även här krävs att det är fråga om nya omständigheter som inte prövats<br>tidigare. Det behöver dock inte att vara fråga om en ny sjukdom. En sjukdom<br>kan under ärendets handläggning ha förvärrats så att vad som tidigare inte<br>utgjorde hinder mot verkställighet senare gör det.</p>
<h4>8 §</h4>
<p>Ändringen är en följdändring med anledning av att en ny paragraf, 7 kap.<br>17 §, införs.</p>
<p>7 kap.</p>
<h4>17 §</h4>
<p>Paragrafen är ny. Den har behandlats i den allmänna motiveringen avsnitt<br>7.1.</p>
<p>I första stycket anges att det är Utlänningsnämnden som skall pröva en an-<br>sökan om uppehållstillstånd som ges in efter det att lagakraftvunnet beslut om<br>avvisning eller utvisning föreligger. Det är också till Utlänningsnämnden som<br>en sådan ansökan skall ges in.</p>
<p>I andra stycket anges bl.a. att i ansökan skall uppges de förhållanden som<br>ansökan grundas på och i tredje stycket att handlingar som åberopas skall bi-<br>fogas. Institutet ny ansökan är avsett att utgöra en garanti för att ett avlägs-<br>nandebeslut inte verkställs om tidigare inte kända eller prövade nya omstän-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>103</p>
<p>digheter kommer fram. Det torde som tidigare framhållits i regel inte föreligga<br>skäl att efter lagakraftvunnet beslut ge sökanden ytterligare tid att komma in<br>med nytt material som borde ha kunnat åberopas tidigare. En ny ansökan som<br>inte innehåller fullständiga uppgifter torde därför i regel komma att avslås och<br>anledning saknas då också regelmässigt att ställa in verkställigheten.</p>
<p>8 kap.</p>
<h4>10 §</h4>
<p>I första stycket anges att det är Utlänningsnämnden i stället för Statens<br>invandrarverk som skall besluta om inhibition eftersom ansökan skall ges in<br>till Utlänningsnämnden (se 7 kap. 17 §).</p>
<p>En följdändring har gjorts i tredje stycket.</p>
<h3>10.3 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen<br>(1980:620)</h3>
<h4>3 §</h4>
<p>En hänvisning har här gjorts till lagen (1994:000) om mottagande av asyl-<br>sökande m.fl. Av den lagen framgår att den som omfattas av lagen inte har<br>rätt till förmåner av motsvarande karaktär enligt 6 § socialtjänstlagen.</p>
<h3>10.4 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen<br>(1972:429)</h3>
<h4>41 §</h4>
<p>Genom ändring i första stycket punkt 7 införs rätt till rättshjälp genom offent-<br>ligt biträde även i ärende rörande anmälningsplikt enligt lagen (1991:572) om<br>särskild utlänningskontroll. Ändringen är en följd av att ett förordnande om<br>rättshjälp föreslås upphöra att gälla när lagakraftvunnet beslut föreligger i ett<br>ärende om avvisning eller utvisning. Till skillnad mot vad som gäller vid av-<br>visning eller utvisning enligt utlänningslagen kan behov av offentligt biträde<br>föreligga även efter det att lagakraftvunnet beslut om utvisning enligt lagen<br>om särskild utlänningskontroll föreligger. Det gäller för det fall att beslutet<br>inte verkställts och utlänningen ålagts anmälningsplikt. Det är emellertid inte<br>rimligt att som i dag ett förordnande om offentligt biträde skall kunna kvarstå<br>latent under flera år. Offentligt biträde bör därför vid behov förordnas i<br>ärendet om anmälningsplikt.</p>
<p>Vidare införs i första stycket en ny punkt 8, som innebär att rättshjälp<br>genom offentligt biträde i vissa fall får beviljas i ärende angående ny ansökan.<br>Även denna ändring är en konsekvens av den ändring som föreslås i fråga om<br>43 § och som innebär att ett tidigare meddelat biträdesförordnande upphör att<br>gälla när lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning föreligger. Det<br>innebär att ny ansökan till skillnad mot i dag kommer att betraktas som ett nytt<br>ärende och att en ny ansökan om rättshjälp måste ges in. Eftersom det före-<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>104</p>
<p>slås att ny ansökan skall ges in till Utlänningsnämnden blir det också Utlän-<br>ningsnämnden som enligt 43 § andra stycket kommer att få ta ställning till en<br>ansökan om rättshjälp samt förordna biträde.</p>
<p>Förslaget i denna del innebär att rätt till rättshjälp skall föreligga endast om<br>Utlänningsnämnden meddelar beslut om inhibition i ärendet om avvis-<br>ning eller utvisning. En följd härav torde bli att Utlänningsnämnden i regel<br>kommer att besluta samtidigt om inhibition skall meddelas och rättshjälp be-<br>viljas.</p>
<h4>43 §</h4>
<p>Ändringen innebär att femte stycket utgår. I likhet med vad som gäller i alla<br>andra typer av ärenden kommer därmed ett förordnande om offentligt biträde i<br>ärenden rörande avvisning och utvisning att upphöra att gälla när lagakraft-<br>vunnet beslut föreligger i ärendet.</p>
<h3>10.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1068) om<br>introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra<br>utlänningar</h3>
<p>Förslaget har kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitt 5.5.</p>
<h3>10.6 Förslaget till ändring i lagen (1950:382) om svenskt<br>medborgarskap</h3>
<p>Förslaget har kommenterats i den allmänna motiveringen, avsnitt 8.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>105</p>
<h2>Sammanfattning av betänkandet Meningsfull vistelse Prop. 1993/94:94<br>på asylförläggning (SOU 1992:69) Bilaga 1</h2>
<p>Utredningens förslag innebär en utveckling av den verksamhet för menings-<br>full vistelse for asylsökande på förläggning som invandrarverket bedrivit de<br>senaste åren. För att en sådan utveckling skall bli möjlig har utredningen be-<br>dömt att man måste skapa nya arbetstillfällen utanför förläggningarna för<br>asylsökande på områden som av olika skal inte utnyttjas av den öppna arbets-<br>marknaden. Samverkan måste äga rum mellan förläggningarna, berörda lo-<br>kala fackliga organisationer och länsarbetsnämnden i syfte att få sådana<br>arbetstillfällen till stånd. Utredningen föreslår att verksamheten regleras i en<br>särskild lag, benämnd lagen om arbete for asylsökande som vistas på asylför-<br>läggning. I lagen slås fast, att arbetet skall godkännas av länsarbetsnämnd, att<br>asylsökande vid arbetets utförande inte skall anses som arbetstagare, att han<br>likval skall likställas med arbetstagare vid tillämpning av arbetsmiljölagen, att<br>avtal om åtagandet skall träffas mellan invandrarverket och den som tillhanda-<br>håller arbetet, att samråd före sådant avtal skall ske med berörd lokal facklig<br>organisation, att asylsökande som utför arbete har rätt till förhöjt dagbidrag<br>och att dagbidraget kan nedsättas för den som utan giltigt skäl avvisar er-<br>bjudet arbete. Invandrarverket förutsätts genom försäkring ansvara för arbets-<br>skador, medan den som tillhandahåller arbetet har ansvar enligt arbetsmiljö-<br>lagen och arbetsgivaransvar enligt skadeståndslagen för skador på tredje<br>man.</p>
<p>106</p>
<h2>Lagförslag i betänkandet Meningsfull vistelse på<br>asylförläggning (SOU 1992:69)</h2>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 2</p>
<h3>1 Förslag till lag om arbete för Asylsökande som<br>vistas på asylförläggning (1993: )</h3>
<p>Riksdagen föreskriver följande.</p>
<h4>1 §</h4>
<p>Denna lag gäller asylsökande som åt invandrarverket utför arbete på en av<br>verket eller på dess uppdrag driven asylförläggning eller i samförstånd med<br>verket inom eller utom förläggningen åt annan utför arbete som länsarbets-<br>nämnden godkänner.</p>
<h4>2 §</h4>
<p>Asylsökande som utför arbete enligt denna lag skall inte anses som arbets-<br>tagare.</p>
<p>Sådana asylsökande skall dock likställas med arbetstagare vid tillämpning<br>av 2 kap. 1-9 §§, 3 kap. 1-4 och 7-13 §§, 4 kap. 1-4 och 8-10 §§, 5 kap.<br>1-3 §§ och 7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160). Därvid skall vad i<br>arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som driver den verksamhet i<br>vilken arbetet utförs.</p>
<h4>3 §</h4>
<p>Om asylsökande skall utföra arbete åt annan än invandrarverket skall skriftligt<br>avtal om villkoren för arbetet träffas mellan verket och den som tillhandahåller<br>detta.</p>
<p>Är arbetet reglerat i ett kollektivavtal som slutits av en central arbetstagar-<br>organisation skall, innan avtal träffas som avses i första stycket, samråd äga<br>rum med berörd lokal arbetstagarorganisation eller med centralorganisationen.</p>
<p>Strider en överenskommelse mellan en asylsökande och den som tillhanda-<br>håller arbetet mot ett avtal enligt 3 § första stycket är överenskommelsen<br>ogiltig.</p>
<h4>5 §</h4>
<p>För arbete enligt denna lag har asylsökande som fyllt 16 år rätt till särskild<br>ersättning. Denna skall likställas med dagbidrag enligt lagen om bistånd åt<br>asylsökande m.fl. (1988:153) och utgå oberoende av om den asylsökande har<br>rätt till sådant bidrag.</p>
<p>För asylsökande som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl avvisar erbjudet<br>arbete enligt denna lag får dagbidraget sänkas.</p>
<h4>6 §</h4>
<p>Det ankommer på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att<br>fastställa storleken av den särskilda ersättningen och sänkningen av dag-<br>bidraget enligt 5 §, att föreskriva villkor för sådana fall och att i övrigt<br>meddela tillämpningsföreskrifter till denna lag.</p>
<p>107</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen<br>(1977:1160)</h3>
<p>Enligt riksdagens beslut införs i 1 kap. 3 § arbetsmiljölagen ett fjärde stycke<br>av följande lydelse.</p>
<h4>3 §</h4>
<p>Vid tillämpning---inom totalförsvaret.</p>
<p>Elever och---och 18 §g.</p>
<p>I fall---arbetet utförs.</p>
<p>Att vissa av lagens bestämmelser är tillämpliga när asylsökande utför<br>arbete enligt lagen (1993:) om arbete för asylsökande som vistas på asylför-<br>läggning framgår av den lagen.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>108</p>
<h3>3 Förslag till lag om ändring av lagen om<br>medbestämmande i arbetslivet (1976:580)</h3>
<p>Enligt riksdagens beslut införs i 38 § medbestämmandelagen ett fjärde stycke<br>av följande lydelse.</p>
<h4>38 §</h4>
<p>Innan arbetsgivare---sådant arbete.</p>
<p>Första stycket---verkställer beslut.</p>
<p>Om synnerliga---motsvarande tillämpning Förhandlingsskyldighet</p>
<p>enligt första och andra stycket föreligger inte för arbetsgivare som bereder<br>asylsökande arbete enligt lagen om arbete för asylsökande som vistas på<br>asylförläggning (1993:)</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>109</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som avgett<br>yttrande över betänkandet Meningsfull vistelse på<br>asylförläggning (1992:69)</h2>
<p>Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Justitiekanslem, Göta<br>hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen,<br>Riksskatteverket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, Arbetsdomstolen,<br>Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Statens invandrarverk,<br>Utlänningsnämnden, Riksrevisionsverket, Statens arbetsgivarverk, Statens<br>naturvårdsverk, Svenska Röda korset, Länsstyrelsen i Östergötlands län,<br>Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Stockholms<br>läns landsting, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Tjänste-<br>männens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation,<br>Landsorganisationen, Arbetsgivaralliansen, Svenska kyrkans församlings-<br>nämnd, Sveriges frikyrkoråd, Svenska flyktingrådet och Utredningen om<br>mottagandet av asylsökande och flyktingar.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>110</p>
<h2>Sammanfattning av betänkandet Mottagandet av<br>asylsökande och flyktingar (SOU 1992:133)</h2>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 4</p>
<h4>Allmänna utgångspunkter</h4>
<p>Utgångspunkter för mitt utredningsarbete har varit</p>
<p>- att varje asylsökande skall mötas med respekt,</p>
<p>- att varje asylsökande i mån av förmåga skall ta ansvar för sin och sin<br>familjs försörjning och boende under väntetiden,</p>
<p>- att varje asylsökande tar sin del av ansvaret för att utredningstiden blir så<br>kort som möjligt,</p>
<p>- att varje asylsökande har skyldighet att utnyttja väntetiden så effektivt<br>som möjligt för att främja sin egen framtid oberoende av om han kommer att<br>få stanna i Sverige eller inte,</p>
<p>- att mottagandet så långt möjligt skall vara individuellt anpassat med<br>särskilda hänsynstaganden till bam, handikappade och andra med särskilda<br>behov, samt</p>
<p>- att mottagandet av asylsökande skall kunna ske till en lägre kostnad för<br>samhället samtidigt som kvaliteten i mottagandet höjs.</p>
<p>Asylsökande har ett tidigare liv där de försörjt sig och sin familj, där de<br>tagit ansvar för sina barns fostran och utbildning, varit politiskt engagerade<br>osv. Genom sin flykt har de dessutom visat sig ha handlingskraft och initia-<br>tivförmåga. Dessa kunskaper och erfarenheter måste utnyttjas i mottagnings-<br>arbetet.</p>
<p>Av rent humanitära skäl skall huvudansvaret för väntetiden i Sverige ligga<br>på den enskilda asylsökanden. Av rent humanitära skäl skall krav ställas på<br>asylsökande. Passiv väntan är destruktiv för individen, skapar lätt misstro<br>och främlingsfientlighet hos allmänheten och medför onödiga kostnader för<br>samhället. En asylsökande som är aktiv och känner att han gör rätt för sig<br>behåller sin självrespekt och är bättre skickad att ta ansvar för sitt fortsatta liv,<br>antingen det blir i Sverige eller någon annanstans.</p>
<p>Det måste enligt min mening finnas en huvudman som har det över-<br>gripande ansvaret för en asylsökande från ankomsten till Sverige och fram till<br>dess att sökanden antingen får tillstånd eller lämnar landet. Det naturliga<br>synes då vara att denna huvudman liksom hittills skall vara Invandrarverket.</p>
<p>Det kan emellertid ifrågasättas om det är en effektiv och lämplig organisa-<br>tion att ha såväl tillståndsprövning som mottagande inom samma myndighet.<br>De båda uppgifterna rör visserligen samma människor men har helt olika<br>karaktär.</p>
<p>Det är enligt min mening tänkbart att man skulle kunna få en effektivare<br>organisation och en större tilltro bland allmänheten för beslut och åtgärder om<br>tillståndsfrågor, mottagande och integration inte låg inom samma myndighet.</p>
<p>Att föreslå någon ändrad organisation av Invandrarverket eller att några av<br>de frågor som nu handläggs där skall läggas på någon annan myndighet<br>ligger emellertid utanför mitt uppdrag. Jag anser dock att denna fråga bör</p>
<p>111</p>
<p>övervägas i annat sammanhang. I avvaktan härpå anser jag att det bör vara<br>Invandrarverket som har det fulla ansvaret för mottagandet av asylsökande.</p>
<p>En utgångspunkt enligt utredningens direktiv är att en asylsökande under<br>utredningstiden i normalfallet skall vistas på en utredningssluss. Det finns<br>enligt min mening flera skäl som talar för detta.</p>
<p>När utredningen är genomförd och sökanden inte längre skall vara kvar på<br>någon utredningssluss bör utgångspunkten vara att den asylsökande har en<br>skyldighet att ta ansvar för sig själv och för sin försörjning. Häri ingår då<br>rätten och skyldigheten att ta ansvar för sitt boende. Om den asylsökande<br>måste hänvisas till förläggningsboende är insprängda lägenheter i vanliga<br>bostadsområden att föredra ur såväl social som ekonomisk synvinkel.</p>
<p>Invandrarverket har hittills drivit de flesta förläggningar i egen regi och<br>med personal anställd av verket även om en del förläggningar även drivits på<br>entreprenad av organisationer eller företag. Det finns enligt min mening flera<br>skäl som talar för att Invandrarverket i framtiden i större utsträckning bör<br>köpa tjänster av entreprenörer; organisationer och privata företag.</p>
<p>Även kommunerna bör kunna delta i mottagandet av asylsökande. Det är<br>dock enligt min mening tveksamt om detta bör ske i nuvarande form, dvs. att<br>en kommun driver en förläggning på entreprenad från Invandrarverket. Det<br>bör i stället övervägas om inte kommuner som tar emot asylsökande skulle<br>kunna ersättas med en form av schablonbidrag.</p>
<p>En asylsökande som under väntetiden själv fått ta ansvar för sig och sin<br>familj och som fått leva aktivt kommer med stor sannolikhet att snabbare<br>kunna komma in i det svenska samhället. De förslag jag lägger rörande mot-<br>tagandet av asylsökande bör därför i hög grad underlätta det kommunala<br>mottagandet av flyktingar.</p>
<p>De allra flesta asylsökande har alldeles uppenbart behov av ekonomiskt<br>bistånd under väntetiden. Det är enligt min mening angeläget att formerna för<br>biståndet utformas så att sökandens förmåga att ta ansvar lyfts fram och så att<br>han får en realistisk bild av kostnaderna för att leva och bo i Sverige. En form<br>av lån i stället för bidrag skulle kunna fylla de krav som man bör ställa på ett<br>system för bistånd till asylsökande.</p>
<h4>Hur mycket får en asylsökande kosta</h4>
<p>I riksdagen och i massmedia förs en debatt om kostnaderna för mottagandet<br>av asylsökande och flyktingar. Kritiska röster höjs om hanteringen av offent-<br>liga medel.</p>
<p>Allmänhetens uppfattning om vad mottagandet får kosta varierar högst<br>väsentligt. Vissa anser att det i princip får kosta hur mycket som helst. Andra<br>anser att det inte får kosta något alls. De allra flesta har en vag uppfattning om<br>att det får kosta, men vet vid närmare eftertanke inte vad som är rimligt.</p>
<p>Det är omöjligt att ge en god bild av vad en person kostar om man inte<br>beräknar de resurser som han tillför. Många försök har också gjorts under<br>åren inom den samhällsvetenskapliga forskningen att bevisa att asylsökande<br>och flyktingar är närande och/eller tärande. Jag vill inte gå in i ett sådant<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>112</p>
<p>resonemang. Mitt syfte är i stället att granska innehållet i de aktiviteter som<br>kan härledas till de mål som finns för mottagandet och se om målen och<br>därmed aktiviteterna bör förändras så att vi kan sänka kostnaderna. Jag utgår<br>från att de ekonomiska medlen används på ett effektivt sätt.</p>
<p>Min slutsats är att de mål som finns för ett värdigt och humant mottagande<br>av asylsökande och flyktingar bör stå fast. Jag kan dock se några områden<br>inom vilka kostnaderna borde kunna sänkas. Det gäller främst följande.</p>
<p>Ökad konkurrens när det gäller att driva förläggningar och utrednings-<br>slussar bör leda till minskade kostnader.</p>
<p>Den "meningsfulla vistelsen" måste fortsätta att utvecklas. Även om den<br>kräver personalresurser så genererar det arbete en asylsökande utför också<br>intäkter som tillfaller Invandrarverket. Erfarenheten visar att en utökad<br>möjlighet till arbete dessutom kommer att minska kostnaderna både för<br>sjukvård och socialt stöd.</p>
<p>Asylsökande måste bidra till sin egen försörjning. Jag föreslår att asyl-<br>sökande skall få arbeta så snart de kan och sådana ekonomiska incitament att<br>asylsökande tjänar på att hålla nere det ekonomiska biståndet.</p>
<p>Patientavgift vid sjuk- och tandvårdsbesök. Ett ekonomiskt incitament är<br>alldeles nödvändigt for att hålla nere kostnaderna.</p>
<p>Minskat professionellt, socialt stöd. Givetvis måste asylsökande även<br>framdeles ha det stöd som de behöver. Men vi måste göra stora ansträng-<br>ningar för att inte i all välvilja kväva den kreativitet och förmåga till ansvar<br>som en asylsökande tidigare visat. Vi måste, enligt min mening, fortsätta att<br>styra samhällets resurser från socialt stöd till hjälp till självhjälp.</p>
<p>Möjligheter för asylsökande att bo utanför förläggningssystemet. I ökad<br>utsträckning bör frivilliga krafter engageras som både kan erbjuda asylsökan-<br>de arbetsuppgifter och ge dem stöd på deras fritid.</p>
<h4>Mottagningssystemet - en del av signalsystemet</h4>
<p>Det är av central betydelse att vår invandringspolitik utformas så att vi ger rätt<br>"signaler" till omvärlden. Hur själva asylprövningen sker och att beslut kan<br>fattas snabbt är därvid av största vikt. Men också hur mottagningssystemet<br>utformas är av betydelse.</p>
<p>Att föreslå några ändrade regler för asylprövningen ligger utanför denna<br>utrednings uppdrag. Jag vill emellertid framhålla vikten av att även smärre<br>brott föranleder någon reaktion från samhällets sida. Asylsökanden kan<br>annars få en felaktig uppfattning om vad som är tillåtet och inte tillåtet i det<br>svenska samhället. Brottslighet bland asylsökande kan även påverka den<br>svenska allmänhetens attityder mot utlänningar och invandrare i allmänhet och<br>asylsökande i synnerhet.</p>
<p>Det brottsförebyggande arbetet bland de asylsökande måste vidare priori-<br>teras. Polisen bör delta med information om de regler som gäller. Konsek-<br>venserna av att någon begår brott måste tas upp. Inom ramen för polisens<br>brottsförebyggande arbete bör förläggningar och polis samverka när miss-</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>113</p>
<p>8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 94</p>
<p>tanke uppkommer om brott begångna av asylsökande som finns på<br>förläggning.</p>
<p>Att se till att asylsökande har en meningsfull sysselsättning, att ge dem ett<br>så bra omhändertagande som omständigheterna medger och att skapa en<br>positiv stämning på förläggningarna har också brottsförebyggande effekter.</p>
<p>Att indraget bistånd liksom avslag på asylansökan blir konsekvenser för<br>den som inte inställer sig för utredning måste den asylsökande upplysas om<br>redan i samband med grundutredningen.</p>
<p>Genom de asylsökandes egna utsagor vet vi att många säger sig ha valt<br>Sverige som asylland därför att det råder fred och frihet här, men också för<br>det stöd av både praktiskt och ekonomiskt slag som de kan förvänta sig under<br>väntetiden. Kommunernas mottagande av flyktingar nämns också ofta i<br>positiva termer. Detta är något som vi kan vara stolta över samtidigt som vi<br>inte kan ha ett mottagningssystem som medför att människor reser till Sverige<br>för att söka asyl i stället för att använda möjligheten till skydd i ett land som är<br>första asylland. Men å andra sidan bör vi av humanitära skäl heller inte ha en<br>orimligt låg standard i vårt mottagande av asylsökande och flyktingar.</p>
<h4>Förläggningar för asylsökande - frivilliga organisationers,<br>kommuners och privata entreprenörers roll</h4>
<p>Invandrarverket har hittills drivit de flesta förläggningar i egen regi. Verksam-<br>het i egen regi riskerar att medföra vissa problem, nämligen</p>
<p>- att det blir en betydande likriktning av centralplanerad verksamhet,</p>
<p>- att verksamheten tenderar att bli övervägande producentstyrd,</p>
<p>- att icke konkurrensutsatt verksamhet blir dyrare än konkurrensutsatt,<br>samt</p>
<p>- att kreativiteten riktas mot organisatoriska förändringar i stället för strate-<br>giförändringar.</p>
<p>Det finns flera skäl som talar för att man dels skall ändra organisationen så<br>att fler tjänster köps av entreprenörer, företag och föreningar, dels främja<br>alternativa boendeformer.</p>
<p>Ett första mål måste vara att skapa mångfald genom införande av privata<br>producenter.</p>
<p>Ett andra mål är att utveckla verksamheten genom att utsätta den för<br>konkurrens.</p>
<p>Ett tredje mål är att uppnå ett mer effektivt utnyttjande av offentliga medel<br>genom att utsätta verksamheten för konkurrens.</p>
<p>Driften av alla förläggningar bör vara öppen för entreprenad; förläggningar<br>såväl som utredningsslussar.</p>
<p>Invandrarverket fastställer grundprinciperna för vad entreprenaden skall<br>innehålla, dvs. agerar alltid som köpare.</p>
<p>Eftersom förläggningsverksamheten i dag huvudsakligen drivs av Invand-<br>rarverket i egen regi finns det ingen öppen marknad. Invandrarverket måste<br>därför aktivt arbeta för att skapa en marknad. Det kan man göra efter i<br>huvudsak två metoder</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>114</p>
<p>- stimulera befintliga organisationer och företag att lämna anbud, eller</p>
<p>- stödja egna anställda som vill starta egna företag och driva förläggning<br>på entreprenad.</p>
<p>Det är tveksamt om en kommun enligt kommunallagen har rätt att på<br>entreprenad för Invandrarverkets räkning driva en förläggning för asylsökan-<br>de som saknar anknytning till kommunen.</p>
<p>Det är samtidigt enligt min mening angeläget att kommuner har möjlighet<br>att ta emot asylsökande. Inom kommunerna finns ofta personal med kom-<br>petens och erfarenhet när det gäller mottagande av flyktingar. Många kom-<br>muner har vidare möjlighet att genom de kommunala bostadsstiftelsema eller<br>på annat sätt erbjuda bostäder för asylsökande. Att så långt möjligt utnyttja<br>vanliga hyreslägenheter är det för Invandrarverket mest kostnadseffektiva<br>sättet att hysa asylsökande.</p>
<p>En bättre metod för Invandrarverket att ersätta kommuner som tar emot<br>asylsökande skulle kunna vara att verket betalar en schablonersättning till<br>kommuner som efter överenskommelse med verket tar emot asylsökande - på<br>liknande sätt som kommuner som tar emot flyktingar i dag ersätts med ett<br>schablonbelopp.</p>
<p>En sådan ordning skulle enligt min mening innebära flera fördelar. Om<br>kommunen åtar sig att ta emot ett visst antal asylsökande och ersättningen<br>utgår i form av ett schablonbelopp vars storlek regleras i en förordning kan<br>det inte råda någon tvekan om att kommunen har rätt att svara för de<br>asylsökandes vistelse under väntetiden. De asylsökande har genom överens-<br>kommelsen fått anknytning till kommunen och genom konstruktionen med ett<br>schablonbelopp vars storlek regleras i en förordning kan något vinstintresse<br>för kommunen inte anses föreligga. Jag ser det också som en fördel om ett<br>sådant schablonbelopp är lika för alla kommuner.</p>
<p>Av 11 kap. 6 § regeringsformen framgår att förvaltningsuppgifter kan<br>överlämnas till bolag, föreningar, samfälligheter, stiftelser eller enskilda indi-<br>vider. Innefattar uppgiften myndighetsutövning krävs att överlämnandet sker<br>med stöd av lag.</p>
<p>Den myndighetsutövning som förekommer på en förläggning är av mycket<br>begränsad omfattning. Någon lag som skulle göra det möjligt att låta myndig-<br>hetsutövning ingå i en entreprenad är enligt min mening inte lämplig eller<br>nödvändig. En entreprenad bör inte innefatta rena myndighetsuppgifter.</p>
<p>Det är oundvikligt att personalen på en förläggning får del av sekretess-<br>belagda uppgifter om asylsökande. Det kan delvis lösas genom att skyldighet<br>för personalen att iaktta tystnadsplikt skrivs in i entreprenadavtalen. Lagrådet<br>har i annat sammanhang tagit upp denna problematik och uttalat att åtskilligt<br>talar för att det behövs effektivare regler om sekretess och tystnadsplikt för<br>anställda hos privata entreprenörer och att det därför synes motiverat att en<br>översyn av sekretesslagstiftningen med denna inriktning kommer till stånd.<br>En översyn av sekretesslagstiftningen bör uppmärksamma även de speciella<br>problem som kan vara förknippade med drift av förläggningar för asyl-<br>sökande i privat regi.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>115</p>
<h4>Möjligheterna för asylsökande att bo utanför<br>förläggningssystemet</h4>
<p>För att motverka de negativa effekter som förläggningsboende kan ge, menar<br>jag att vi måste bygga upp en organisation som i första hand främjar att asyl-<br>sökande bor utanför förläggningsorganisationen och att de tar ansvar för sitt<br>eget liv. Ett sådant system följer också den samhällsutveckling vi haft i övrigt;<br>de flesta andra institutioner har "öppnats upp" för att vi vet att människor mår<br>bäst när de får leva ett vanligt liv. Jag kan därför inte se att andra förhållanden<br>skall råda för asylsökande i detta avseende. De asylsökande är i de flesta fall<br>människor med en betydande egen initiativkraft och, som regel, vid god<br>fysisk vigör.</p>
<p>En asylsökande har i dag rätt att bo var han vill i landet. För att han skall få<br>någon form av ekonomiskt bistånd krävs dock att såväl Invandrarverket som<br>kommunen ställer sig positiva till det. Allmänheten utgår ofta ifrån att asyl-<br>sökande på grund av någon lag, som inte har med ekonomiskt bistånd att<br>göra, är tvingade att bo på en förläggning. Detta kan innebära att många<br>människor, som egentligen är intresserade av att hjälpa enskilda asylsökande<br>med logi avstår från detta.</p>
<p>Enligt min mening bör en asylsökande alltid ha samma rätt till ekonomiskt<br>bistånd vare sig han vistas på en förläggning eller har ordnat bostad på egen<br>hand. De som upplåter sin bostad åt asylsökande bör få viss kompensation.<br>Jag föreslår därför att ett särskilt bidrag utbetalas till den asylsökande som<br>ordnar eget boende. Bidraget bör utgå med två belopp; ett belopp för ett<br>ensamhushåll, förslagsvis 500 kronor per månad, och ett belopp för med-<br>lemmar i en familj, förslagsvis 1 000 kronor per månad sammanlagt. Beslut<br>om bidrag bör som för andra särskilda bidrag fattas av Invandrarverket.<br>Någon annan form av hyresbidrag bör inte utgå.</p>
<p>En person som får asyl och som redan bor i en kommun kommer sannolikt<br>att vilja bo kvar där han själv valt att bo. Som jag ser det bör alla tjäna på<br>detta. Den asylsökande har redan ett etablerat nätverk, kommunen kan lägga<br>mer resurser på vidare integrationsåtgärder och staten behöver sannolikt inte<br>betala extra bidrag för sekundäromflyttning.</p>
<p>De kommuner som jag har varit i kontakt med har uttryckt oro över att jag<br>skall föreslå ett system som medför att en liknande situation skall uppstå som<br>den före år 1985, dvs. att staten ånyo lägger över ansvaret för asylsökande på<br>kommunerna.</p>
<p>Jag har en stor förståelse för deras oro och delar deras mening om att mot-<br>tagning av asylsökande måste vara ett statligt åtagande och inte ett åtagande<br>för i första hand kommuner med inreseorter och/eller storstadskommuner.</p>
<p>Huvudmannaskapet skall således, enligt min mening, även i fortsättningen<br>ligga hos en myndighet.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>116</p>
<h4>Arbete och sysselsättning för asylsökande</h4>
<p>En passiv väntan är destruktiv för individen, den skapar lätt misstro och<br>främlingsfientlighet hos allmänheten och medför onödiga kostnader för sam-<br>hället. Min utgångspunkt är därför att den asylsökande har skyldighet att efter<br>förmåga söka försörja sig och sin familj, att alla ges möjlighet att delta i<br>undervisning i svenska och att skolgång ordnas för barnen. Den som inte får<br>sin dag fylld i någon sådan form bör beredas andra möjligheter till en<br>meningsfull sysselsättning. Av min ståndpunkt att vaije asylsökande har<br>skyldighet att efter förmåga försörja sig och sin familj följer att jag anser att<br>rätten att arbeta bör inträda omedelbart efter det att ansökan om asyl gjorts.</p>
<p>Den som vistas på förläggning och som inte får arbete på den öppna<br>arbetsmarknaden måste för det första vara skyldig att delta i arbetet på för-<br>läggningen, exempelvis när det gäller städning och smärre reparationer. Det<br>måste göras klart att det gemensamma arbetet är att betrakta som ersättning för<br>mat och husrum. Asylsökande arbetar inte gratis på förläggningen, de bidrar<br>till sin egen försörjning.</p>
<p>En asylsökande måste för det andra vara skyldig att delta i den<br>svenskundervisning som han får tillgång till via förläggningen. Därutöver<br>måste Invandrarverket söka ordna andra former för meningsfull syssel-<br>sättning för asylsökande. Målsättningen måste vara att asylsökande skall ha<br>meningsfull sysselsättning under normal arbetstid, dvs. åtta timmar per dag<br>eller fyrtio timmar per vecka. Detta kan ske i olika former.</p>
<p>Den som utan giltiga skäl vägrar att delta i meningsfull sysselsättning<br>enligt ovan bör erhålla ett reducerat ekonomiskt bistånd till sitt uppehälle.<br>Giltiga skäl att inte delta kan vara exempelvis ålder, sjukdom eller vårdnad<br>och tillsyn av bam. När några valmöjligheter finns bör asylsökandens egna<br>synpunkter beaktas. I samband med inskrivning på en förläggning bör en<br>plan läggas upp för vaije asylsökande rörande deltagande i olika aktiviteter.<br>En asylsökande som inte kan erbjudas meningsfull sysselsättning i den om-<br>fattning som skisserats ovan skall givetvis inte drabbas av några reducerade<br>bidrag.</p>
<h4>Hälso- och sjukvård för asylsökande</h4>
<p>Alla asylsökande har rätt till en hälsoundersökning och till akut sjuk- och<br>tandvård.</p>
<p>Den utveckling vi haft när det gäller utnyttjandet av vården och därmed i<br>fråga om kostnaderna är högst alarmerande men inte ägnad att förvåna.</p>
<p>De långa handläggningstidema i sig genererar sjuk- och tandvård. Oro i<br>väntan på asyl kan ge psykosomatiska sjukdomar och under en period på<br>kanske ett och ett halvt år är det inte onormalt att få någon akut åkomma som<br>behöver kureras.</p>
<p>Majoriteten av de flyktingproducerande länderna har en sjuk- och tandvård<br>som i första hand de välsituerade har tillgång till. Har landet en utbyggd<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>117</p>
<p>allmän sjukvård, är den som regel resursknapp. Allmän tandvård är ovanlig.<br>De som kommer har därför inte sällan ett uppdämt behov av vård.</p>
<p>Asylsökande inom Invandrarverkets mottagningsorganisation har en god<br>tillgång till sjukvård, många gånger en större tillgång än människor i det<br>omkringliggande samhället. De flesta anläggningar har sjukvård på själva<br>anläggningen eller i anslutning till den. Jag anser att asylsökande även fort-<br>sättningsvis skall ha tillgång till akut sjuk- och tandvård. Tillgången skall<br>dock inte vara större än för befolkningen i övrigt. Den tillgång till sjukvård<br>som redan finns i det svenska samhället är tillräcklig för att täcka också de<br>asylsökandes behov. Asylsökande bör i första hand ges sjukvård på vanliga<br>vårdcentraler etc.</p>
<p>Inom all verksamhet medför fria tjänster en stor efterfrågan. Är tillgången<br>på tjänsterna dessutom god ökar efterfrågan. För att dämpa efterfrågan och<br>för att ge en realistisk bild av vad det kostar att leva i Sverige, anser jag att<br>asylsökande skall betala för sina sjuk- och tandvårdsbesök på samma sätt<br>som övriga i samhället gör. Nivån på det ekonomiska biståndet torde även<br>efter den 1 december 1992 vara tillräckligt hög för att täcka dessa utgifter. Om<br>en asylsökande ofta är i behov av akut vård, torde han kunna få ett särskilt<br>bidrag enligt liknande system, typ 15-kort, som redan finns för den del av<br>allmänheten som ofta behöver uppsöka t.ex. läkare.</p>
<h4>Mottagandet av flyktingar i kommun - frivilliga<br>organisationers roll</h4>
<p>När en kommun i dag överlåter till någon annan att ta hand om någon del av<br>det kommunala flyktingmottagandet sker det alltid i den formen att en<br>begränsad del av mottagandet för en viss grupp överlåts på annan. Det nu-<br>varande regelsystemet hindrar emellertid inte en kommun att överlåta till en<br>frivilligorganisation att ta ansvar för introduktionen av en viss flykting som<br>tagits emot i kommunen - frånsett de sociala förmåner av olika slag som<br>flyktingen kan vara berättigad till.</p>
<p>Min uppfattning är att frivilligorganisationema kan och bör spela en stor<br>och viktig roll i det kommunala flyktingmottagandet. Att lokala frivillig-<br>organisationer engagerar sig i flyktingmottagandet har en positiv effekt inte<br>bara för den enskilde flyktingen utan även för omgivningens attityder.<br>Flyktingen bör på så sätt kunna komma in i det svenska samhället snabbare<br>och lättare än vad som annars skulle vara möjligt.</p>
<p>Jag kan emellertid inte se att det skulle vara min uppgift att närmare ange<br>vilka uppgifter som organisationerna bör svara för. Det måste vara en sak för<br>vaije enskild organisation att avgöra på vilket sätt och i vilken utsträckning<br>man kan och vill engagera sig. Jag är också övertygad om att de lokala<br>förutsättningarna kan variera starkt mellan olika kommuner. Vad en frivillig-<br>organisation kan uträtta beror i stor utsträckning på viljan och engagemanget<br>hos de enskilda medlemmarna i en lokal förening.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>118</p>
<h4>Ekonomiskt bistånd till asylsökande</h4>
<p>Enligt mina direktiv bör jag överväga villkoren för olika former av bistånd åt<br>asylsökande samt nivån på förmånerna. Frågan om nivån på det generella<br>biståndet får numera anses vara överspelad. Regeringen har på denna punkt<br>föregripit utredningen och beslutat om en sänkning från den 1 december 1992<br>av nivån på de hittillsvarande dagbidragen. Någon ytterligare generell sänk-<br>ning är enligt min bedömning inte motiverad eller lämplig.</p>
<p>För att undvika eventuella konflikter mellan lagen om bistånd åt asyl-<br>sökande och socialtjänstlagen föreslår jag att socialtjänstlagen ändras så att det<br>klart framgår att rätt till bistånd enligt denna lag inte föreligger för den som<br>har rätt till bistånd enligt lagen om rätt till bistånd åt asylsökande m.fl. Där-<br>emot bör självfallet socialtjänstlagens övriga bestämmelser, exempelvis om<br>kommunens ansvar för omsorger om bam och ungdomar, gälla även för<br>asylsökande.</p>
<p>Utredningen om arbete för asylsökande har i sitt betänkande (SOU<br>1992:69) föreslagit att den som deltar i meningsfull sysselsättning skall<br>erhålla ett förhöjt dagbidrag och att den som utan giltiga skäl vägrar att delta<br>skall erhålla ett reducerat bidrag, vilket i realiteten skulle innebära tre olika<br>nivåer på bidragen.</p>
<p>Själv anser jag inte att den som deltar i meningsfull sysselsättning skall<br>erhålla något förhöjt bidrag. Min utgångspunkt är att vaije asylsökande i mån<br>av förmåga skall bidra till sin egen försörjning under väntetiden. Att delta<br>måste vara det normala som inte skall behöva premieras särskilt. Att betala ut<br>ett förhöjt bidrag till de asylsökande som deltar måste också enligt min me-<br>ning innebära en inte oväsentlig ökning av kostnaderna för mottagandet av<br>asylsökande.</p>
<p>Efter den sänkning av dagbidragen som genomförts med verkan från den 1<br>december 1992 är utrymmet för en reduktion av bidragen självfallet begrän-<br>sat. Jag anser det ändå vara viktigt att göra en klar markering av att vägran att<br>delta medför ekonomiska konsekvenser för sökanden. Min bedömning är att<br>bidraget bör kunna reduceras med cirka 10 kronor per dag för den som utan<br>giltiga skäl vägrar att delta i meningsfull sysselsättning.</p>
<p>I detta sammanhang vill jag också framhålla att det enligt min mening är<br>otillfredsställande att rätt till fritt logi föreligger för alla asylsökande med<br>undantag endast för den som har inkomst av förvärvsarbete. Enligt min<br>mening bör också den som har andra tillgångar eller inkomster kunna åläggas<br>att betala för logi på en förläggning.</p>
<p>Dagbidrag betalas i regel ut var fjortonde dag. Själva utbetalningen är för<br>Invandrarverket en både personalkrävande och kostsam procedur. Alla bidrag<br>betalas ut kontant. Det innebär också stora kostnader för transport och bevak-<br>ning av betydande penningsummor. Man har inom Invandrarverket upp-<br>skattat de totala kostnaderna till ca 22-27 miljoner kronor årligen. Ju fler<br>asylsökande och ju fler förläggningar som finns desto högre blir kostnaderna.</p>
<p>En enklare form för utbetalning av dagbidragen skulle kunna innebära inte<br>obetydliga besparingar. Jag har därför ansett att jag bör behandla denna fråga<br>i mina överväganden.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>119</p>
<p>Det kan i och för sig tyckas naturligt att Invandrarverket svarar för<br>utbetalningen. Det finns dock en annan myndighet som har stor erfarenhet av<br>utbetalning av pengar nämligen Centrala studiestödsnämnden (CSN). CSN<br>svarar inte bara för utbetalning av studiemedel utan också av hemutrustnings-<br>lån till flyktingar. De allra flesta asylsökande som får stanna i landet kommer<br>därför så småningom att få utbetalning från CSN i samband med att man<br>söker hemutrustningslån. Mot denna bakgrund har jag kontaktat CSN i<br>frågan. CSN har därvid förklarat sig villig att ta över själva utbetalningen<br>medan beslut om lånets storlek skulle fattas av Invandrarverket.</p>
<p>När det gäller kostnaderna räknar CSN med en investering i ADB-system<br>och utrustning på ca 3,5 miljoner kronor och en årlig driftskostnad på ca 8<br>miljoner kronor. Det skulle således innebära en avsevärd besparing i för-<br>hållande till nuvarande årskostnader på ca 22-27 miljoner kronor.</p>
<p>De flesta asylsökande har alldeles uppenbart behov av ekonomiskt bistånd,<br>antingen på grund av att de är utblottade eller på grund av att de inte kan för-<br>foga över de tillgångar de faktiskt äger. Samtidigt finns det anledning att anta<br>att en del asylsökande skulle kunna svara för sin egen försötjning om de var<br>tvungna till det, antingen genom tillgångar som de fört med sig hit eller<br>genom släktingar. Det antagandet styrks av den ekonomiska levnadsnivå som<br>asylsökande ibland har och som inte skulle vara möjlig om de levde endast på<br>de bidrag de erhåller från det svenska samhället.</p>
<p>Arbete är basen för försötjning i Sverige liksom i alla andra länder. Detta<br>måste så långt möjligt gälla även asylsökande. Jag har lämnat förslag till åt-<br>gärder för att få så många asylsökande som möjligt att arbeta eller att delta i<br>någon form av meningsfull sysselsättning. Därutöver krävs enligt min me-<br>ning att asylsökande på ett bättre sätt än i dag redan från böljan får klart för<br>sig vad det kostar att leva i Sverige. Det skulle underlätta omställningen till ett<br>liv utanför förläggningen där man måste ta det fulla ansvaret för den egna<br>ekonomin. Reglerna måste utformas så att den asylsökandes kreativitet och<br>förmåga att ta ansvar lyfts fram, så att han får en realistisk bild av kostnader-<br>na för att leva och bo i Sverige och så att icke önskade effekter som bidrags-<br>beroende och bidragsfusk minimeras.</p>
<p>Att ge asylsökande lån i stället för bidrag har diskuterats i flera samman-<br>hang tidigare. Frågan har alltid fallit. Det har ansetts orimligt att den som får<br>asyl skall komma ut i samhället med en skuld vars storlek han inte kunnat<br>påverka och som skulle bli högre ju längre handläggningstidema är. Vidare<br>har man pekat på att den som avvisas eller utvisas sannolikt aldrig skulle<br>komma att betala tillbaka något lån.</p>
<p>De argument mot lån som anförts väger givetvis tungt. Samtidigt menar<br>jag ett system med lån i stället för bidrag skulle kunna fylla de krav som bör<br>kunna ställas på ett biståndssystem. Det förutsätter då att lånesystemet ut-<br>formas så att en asylsökande själv kan välja att vara skuldfri när asylärendet<br>är avgjort, oavsett hur lång tid detta tar. Det skulle då ske i den formen att den<br>asylsökande ges möjlighet att "betala av" lånet under väntetiden. Den som har<br>ett arbete på den öppna marknaden eller som deltar i meningsfull syssel-<br>sättning skulle då inte ha någon skuld kvar när väntetiden är slut. Den som av<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>120</p>
<p>olika skäl inte kan delta i någon form av meningsfull sysselsättning skulle<br>heller inte ha någon skuld kvar. En skuld skulle då föreligga endast för den<br>som utan giltiga skäl vägrar att delta i meningsfull sysselsättning.</p>
<p>Beslut om lån bör alltid fattas av Invandrarverket. Asylsökande som inte<br>vistas på utredningssluss får vända sig till närmaste sluss för hjälp med an-<br>sökan. Detta kan ske i samband med att sökanden hänvisas till utrednings-<br>slussen för utredning i asylärendet.</p>
<p>Lånet skall i princip motsvara nuvarande dagbidrag. Det innebär att bostad<br>liksom hittills tillhandahålls utan kostnad - utom för den som har inkomster<br>eller tillgångar av viss storlek liksom för den som väljer att bo på egen hand<br>och får särskilt bidrag för det.</p>
<h4>Barn som asylsökande och flyktingar</h4>
<p>Gemensamt för alla asylsökande bam är att de i första hand är bam och att de<br>därför måste behandlas av myndigheterna på ett sådant sätt att deras möjlighet<br>till en god start i livet inte försämras genom de vuxnas beslut om uppbrott och<br>val av asylland.</p>
<p>Socialtjänstlagen gäller för alla bam, även asylsökande bam. Detta innebär<br>bl.a. att de har samma skydd mot t.ex. vanvård som fast boende bam och att<br>den kommun de vistas i har det yttersta ansvaret. Asylsökande barn i<br>grundskoleåldern omfattas av skollagen och skall erbjudas skolgång. Skol-<br>plikt råder dock inte. För bam utan vårdnadshavare gäller att god man om-<br>gående skall förordnas. Enligt min mening skall asylsökande bam även<br>framdeles ha detta skydd och dessa rättigheter.</p>
<p>Särskild uppmärksamhet måste riktas på bam som kommer hit utan vård-<br>nadshavare. Från tid till annan kritiseras Invandrarverket för att människor<br>som är intresserade av att ta hand om de ensamma barnen nekas detta. Det är<br>förståeligt att den som vill engagera sig blir irriterad om engagemanget inte<br>uppmuntras. Samtidigt är det synnerligen viktigt att samma regler gäller vid<br>familjehemsplacering av asylsökande bam som vid familjehemsplacering av<br>bofasta bam. De asylsökande barnen är särskilt utsatta då de både saknar<br>språk och svensk kulturkompetens, vilket bl.a. ger dem en minskad möjlighet<br>att "läsa av" sina välgörare. Om det blir problem i en familj, där ett asyl-<br>sökande bam vistas, är detta bam extra utlämnat.</p>
<p>Jag anser att de ensamma asylsökande barnen skall ha ett lika omfattande<br>skydd som de bofasta barnen. Samtidigt anser jag att bam mår bäst om de får<br>bo i vanliga familjer. Invandrarverket bör därför sträva efter att hitta familjer<br>som uppfyller de krav som sociala myndigheter normalt ställer och också<br>anlita dessa myndigheter vid sin bedömning. Familjerna bör tala barnets<br>språk och bör ha kunskap om barnets kultur men det är familjens sociala<br>kompetens som skall komma i första hand.</p>
<p>De bam som kommer till landet utan vårdnadshavare representerar som<br>regel ett fåtal länder. Det borde enligt min mening gå att ha en buffert av<br>intresserade familjer med särskild skolning i asylsökande barns utsatta<br></p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>121</p>
<p>situation och, vid behov, kultur. En sådan ordning torde dessutom innebära<br>en större flexibilitet i mottagningsorganisationen.</p>
<h4>Asylsökandes möjligheter att delta i svenskundervisning för<br>invandrare (sfi)</h4>
<p>Som jag tidigare framhållit anser jag det vara av största vikt att en asyl-<br>sökande under väntetiden ges en meningsfull sysselsättning och att deltagan-<br>de i svenskundervisning är en mycket lämplig form av sysselsättning. Det<br>behöver emellertid inte innebära att en asylsökande bör ha rätt att delta i en<br>kommuns sfi. Genom den koppling som finns mellan rätten till sfi och rätten<br>till ledighet för att delta kan rätten till sfi komma att direkt motverka<br>asylsökandes möjligheter att få ett arbete. Jag finner det dessutom omotiverat<br>att upprätthålla den skillnad som finns i dag när det gäller rätten till sfi för den<br>som bor på en förläggning och den som vistas i en kommun.</p>
<p>Jag vill understryka att det enligt min mening bör föreligga skyldighet för<br>alla asylsökande att delta i svenskundervisning. Men denna undervisning bör<br>inte ske inom ramen för den lagbundna undervisningen utan i annan form.</p>
<h4>Ekonomiska konsekvenser av de framlagda förslagen</h4>
<p>En utgångspunkt för mitt utredningsarbete har varit att förslagen skall leda till<br>minskade kostnader för mottagandet av asylsökande och flyktingar. Mina<br>förslag bör också på flera punkter medföra besparingar. Det gäller framför allt<br>förslagen att förläggningsverksamheten i större utsträckning skall läggas ut på<br>entreprenad och att asylsökande skall ges större möjligheter att bo utanför för-<br>läggningssystemet. Även förslagen om att asylsökande skall betala vanlig<br>patientavgift vid läkarbesök samt att dagbidrag och särskilt bidrag skall be-<br>talas ut som lån i stället för bidrag bör ge vissa besparingar.</p>
<p>Det är dock inte möjligt att göra någon exakt beräkning av storleken på be-<br>sparingarna. Den största verkliga besparingen skulle man uppnå om vänte-<br>iden för asylsökande minskas.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>122</p>
<h2>Lagförslag i betänkandet Mottagandet av<br>asylsökande och flyktingar (SOU 1992:133)</h2>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:153)<br>om bistånd åt asylsökande m.fl.</h3>
<p>Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om lagen (1988:153) om bistånd åt<br>asylsökande m.fl.</p>
<p>dels att 2, 4, 5, 8 a, 10, 12 och 15 §§ skall ha följande lydelse,</p>
<p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 12 a §, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>2§</p>
<p>Bistånd lämnas till en utlänning<br>som enligt bestämmelserna om<br>asyl i 3 kap. 1 § utlänningslagen<br>(1989:529) ansöker om uppehålls-<br>tillstånd (asylsökande), om den<br>asylsökande</p>
<p>1. vistas på en statlig förläggning<br>för asylsökande,</p>
<p>2. vistas i en kommun som har<br>träffat överenskommelse med<br>Statens invandrarverk om att ta emot<br>asylsökande och där den asyl-<br>sökande har anvisats plats av In-<br>vandrarverket,</p>
<p>3. tillfälligt vistas i en kommun<br>som den asylsökande har stark<br>familjeanknytning till eller har andra<br>synnerliga skäl att vistas i.</p>
<p>Rätt till bistånd enligt första<br>stycket har också den asylsökandes<br>medföljande bam under 16 år.</p>
<p>Bistånd lämnas till en utlänning<br>som enligt bestämmelserna om<br>asyl i 3 kap. 1 § utlänningslagen<br>(1989:529) ansöker om uppehålls-<br>tillstånd (asylsökande).</p>
<p>Rätt till bistånd enligt första<br>stycket har också den asylsökandes<br>medföljande bam under 16 år.</p>
<p>4§</p>
<p>För utlänningar som vistas på en Bistånd beslutas av Invandrar-<br>statlig förläggning, skall biståndet verket.</p>
<p>beslutas och lämnas av Invandrar-</p>
<p>verket. För andra utlänningar skall<br>biståndet beslutas och lämnas av<br>socialnämnden i den kommun där<br>han eller hon vistas.</p>
<p>123</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>5§</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Rätten till bistånd upphör</p>
<p>1. om utlänningen, innan beslut<br>har meddelats i frågan om uppe-<br>hållstillstånd, inte längre vistas så<br>som sägs i 2 §,</p>
<p>2. när uppehållstillstånd ges utom<br>i fall som avses i 3 a §,</p>
<p>3. när en ansökan om uppehålls-<br>tillstånd har avslagits och ett beslut<br>om avvisning eller utvisning skall<br>verkställas; dock kvarstår rätten till<br>bistånd även för den tid som skä-<br>ligen behövs för verkställigheten,<br>eller</p>
<p>4. när utlänningen lämnar landet.</p>
<p>Rätten till bistånd upphör</p>
<p>1. när uppehållstillstånd ges utom</p>
<p>i fall som avses i 3 a §,</p>
<p>2. när en ansökan om uppe-<br>hållstillstånd har avslagits och ett<br>beslut om avvisning eller utvisning<br>skall verkställas; dock kvarstår<br>rätten till bistånd även för den tid<br>som skäligen behövs för verk-<br>ställigheten, eller</p>
<p>3. när utlänningen lämnar landet.</p>
<p>8a§</p>
<p>Den som har inkomst av för-<br>värvsarbete skall erlägga skäligt<br>belopp som ersättning till Invandrar-<br>verket om han eller hon har tillfälligt<br>logi på en statlig förläggning, eller<br>till kommunen om han eller hon<br>anvisats plats i en kommun</p>
<p>När kost ingår i inkvarteringen på<br>en förläggning skall skälig ersätt-<br>ning erläggas för detta.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer meddelar<br>föreskrifter om ersättningens stor-<br>lek.</p>
<p>Den som har inkomst av för-<br>värvsarbete eller som eljest har in-<br>komst eller egna tillgångar skall<br>erlägga skäligt belopp som ersätt-<br>ning till Invandrarverket om han<br>eller hon har tillfälligt logi på en<br>förläggning eller till kommunen om<br>han eller hon anvisats plats i en<br>kommun.</p>
<p>När kost ingår i inkvarteringen<br>på en förläggning skall skälig er-<br>sättning erläggas för detta.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer med-<br>delar föreskrifter om ersättningens<br>storlek.</p>
<p>10 §</p>
<p>Utöver kostnadsfri bostad och<br>dagbidrag har utlänningen rätt till bi-<br>stånd för särskilda behov (särskilt<br>bidrag). Sådant bidrag skall lämnas<br>endast om det är nödvändigt för<br>utlänningens livsföring.</p>
<p>Särskilt bidrag kan också lämnas<br>för att täcka utlänningens kostnader<br>för resor i vissa fall.</p>
<p>Utöver kostnadsfri bostad och<br>dagbidrag har utlänningen rätt till<br>bistånd för särskilda behov (särskilt<br>bidrag). Sådant bidrag skall lämnas<br>endast om det är nödvändigt för<br>utlänningens livsföring.</p>
<p>Utlänning som på egen hand<br>ordnat bostad har vidare rätt till<br>särskilt bidrag som bidrag till<br>bostadskostnad.</p>
<p>Särskilt bidrag kan också läm-<br>nas för att täcka utlänningens kost-<br>nader för resor i vissa fall.</p>
<p>124</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Statlig ersättning</p>
<p>12</p>
<p>En kommun som har lämnat bi-<br>stånd enligt denna lag har rätt till<br>ersättning från staten for biståndet.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Utbetalning av bistånd</p>
<p>Bistånd enligt denna lag betalas<br>ut av Invandrarverket</p>
<p>1. till ensamstående minderåriga<br>bam,</p>
<p>2. till minderåriga bam vars<br>vårdnadshavare inte erhåller<br>bistånd enligt denna lag.</p>
<p>Bistånd i form av dagbidrag och<br>särskilt bidrag enligt denna lag i<br>övriga fall betalas ut av Centrala<br>studiestödsnämnden i form av lån<br>(biståndslån) efter beslut av In-<br>vandrarverket.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>12 a §</p>
<p>15</p>
<p>Invandrarverkets eller social-<br>nämndens beslut får överklagas hos<br>länsrätten.</p>
<p>Invandrarverkets beslut överkla-<br>gas hos länsrätten i det län där ut-<br>länningen vistades på förläggning<br>när beslutet fattades.</p>
<p>Beslut enligt denna lag får över-<br>klagas endast av den enskilde.</p>
<p>Beslut i fråga om bistånd enligt<br>denna lag gäller omedelbart.</p>
<p>Lån som lämnats enligt 12 §<br>skrivs av när rätten till bistånd<br>enligt denna lag upphör</p>
<p>Utlänning som utan giltiga skäl<br>vägrat att delta i program för<br>meningsfull sysselsättning är dock<br>skyldig att återbetala lån sedan<br>rätten till bistånd upphört.</p>
<p>Regeringen eller den myndighet<br>som regeringen bestämmer med-<br>delar föreskrifter om avskrivning<br>och återbetalning av lån.</p>
<p>§</p>
<p>Invandrarverkets beslut får över-<br>klagas hos länsrätten i det län där<br>utlänningen vistades när beslutet<br>fattades.</p>
<p>Beslut enligt denna lag får över-<br>klagas endast av den enskilde.</p>
<p>Beslut i fråga om bistånd enligt<br>denna lag gäller omedelbart.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.</p>
<p>125</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)</h3>
<p>Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 6 § socialtjänstlagen (1980:620) skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>6§</p>
<p>Den enskilde har rätt till bistånd<br>av socialnämnden för sin försörj-<br>ning och sin livsföring i övrigt, om<br>hans behov inte kan tillgodoses på<br>annat sätt.</p>
<p>Den enskilde skall genom bi-<br>ståndet tillförsäkras en skälig lev-<br>nadsnivå. Biståndet skall utformas<br>så att det stärker hans resurser att<br>leva ett självständigt liv.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Den enskilde har rätt till bistånd<br>av socialnämnden för sin försörj-<br>ning och sin livsföring i övrigt, om<br>hans behov inte kan tillgodoses på<br>annat sätt.</p>
<p>Den enskilde skall genom bi-<br>ståndet tillförsäkras en skälig lev-<br>nadsnivå. Biståndet skall utformas<br>så att det stärker hans resurser att<br>leva ett självständigt liv.</p>
<p>Rätt till bistånd föreligger inte<br>för den som har rätt till bistånd<br>enligt lagen (1988:153) om bistånd<br>åt asylsökande m.fl.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.</p>
<p>126</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som avgett<br>yttrande över betänkandet Mottagandet av<br>asylsökande och flyktingar (SOU 1992:133)</h2>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av Justitiekanslem, Göta<br>hovrätt, Kammarrätten i Jönköping, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län,<br>Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen, Riksskatteverket, Statskontoret, Riks-<br>revisionsverket, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, Statens<br>arbetsgivarverk, Statens skolverk, Centrala studiestödsnämnden, Arbets-<br>marknadsstyrelsen, Statens invandrarverk, Utlänningsnämnden, Svenska<br>Röda korset, Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Västerbottens<br>län, Stockholms läns landsting, Östergötlands läns landsting, Svenska<br>kommunförbundet, Landstingsförbundet, Stockholms kommun, Finspångs<br>kommun, Gävle kommun, Landskrona kommun, Lycksele kommun, Malmö<br>kommun, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers<br>Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska kyrkans<br>centralstyrelse, Rädda Barnens riksförbund, Sveriges advokatsamfund,<br>Socialtjänstkommittén, Sveriges frikyrkoråd, Svenska flyktingrådet, Caritas<br>Sverige, Riksförbundet för personal vid invandrarbyråer och flyktingmot-<br>tagningar och Tollare folkhögskola.</p>
<p>Yttranden har vidare inkommit från Statens invandrarverks oberoende<br>expertgrupp, Bammiljörådet, Malmöhus läns landstings flyktingbamprojekt,<br>Flyktingmedicinskt centrum, Radius Förvaltningsbolag och Kerstin Envall<br>Ryman.</p>
<p>127</p>
<p>Sammanfattning av PM med förslag till Legal<br>reglering av massflyktssituationer, avgiven i oktober<br>1992 av utredningen om översyn av vissa delar av<br>utlänningslagstiftningen m.m. (Ku 1992:05)</p>
<p>En utlänning som rest in i Sverige från ett område där det råder väpnad<br>konflikt eller kris av synnerligen allvarlig art skall kunna beviljas ett tillfälligt<br>vistelsetillstånd här. Det skall ankomma på regeringen att avgöra när ett<br>sådant konflikt- eller kristillstånd som nu angetts skall anses ha inträtt eller<br>upphört.</p>
<p>En asylansökan från en skyddssökande utlänning som beviljats ett<br>vistelsetillstånd skall tas upp till prövning när vistelsetillståndet upphör att<br>gälla om utlänningen då ansöker om eller upprepar en tidigare gjord ansökan<br>om asyl.</p>
<p>Ett vistelsetillstånd gäller under den tid som ett konflikt- eller kristillstånd<br>enligt regeringens beslut består. Har beslutet bestått i nio månader skall<br>frågan om en förlängning av beslutet underställas riksdagens prövning inom<br>en månad efter utgången av den tiden, eller om riksmöte inte pågår, från<br>början av närmast följande riksmöte.</p>
<p>Ett vistelsetillstånd får återkallas bl.a. om utlänningen lämnat oriktiga<br>uppgifter om sin identitet eller gjort sig skyldig till brott av allvarligare<br>karaktär. Har ett vistelsetillstånd återkallats eller har det upphört att gälla<br>därför att regeringen förklarat att konflikt- eller kristillståndet upphört får<br>utlänningen inte längre vistas här. Lämnar han inte landet frivilligt får han<br>tvångsvis avlägsnas härifrån utan att något särskilt avlägsnandebeslut behöver<br>fattas.</p>
<p>En utlänning med vistelsetillstånd skall ha rätt till bistånd enligt bestämmel-<br>serna i lagen (1988:153) om bistånd till asylsökande m.fl. Han skall vidare ha<br>rätt att arbeta inom sådana branscher och yrken som Arbetsmarknadsstyrelsen<br>bestämmer efter samråd med sammanslutningar av arbetsgivare och arbets-<br>tagare. Han skall inte ha rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620)<br>och inte heller kunna folkbokföras här eller skrivas in i försäkringskassa.</p>
<p>Rättshjälp genom offentligt biträde får förordnas i ärende enligt lagen<br>endast om det föreligger synnerliga skäl.</p>
<p>En utlänning som avses i lagen skall så snart som möjligt efter inresan<br>registreras som skyddssökande. I avvaktan på registrering får utlänningen<br>förbjudas att lämna lokal där han inkvarterats eller annars uppehåller sig.<br>Sådant förbud får inte avse längre tid än som är oundgängligen nödvändig för<br>att registreringen skall kunna ske och får inte i något fall överstiga 48 timmar.<br>Förbud får inte meddelas ensamstående bam under 16 år.</p>
<p>Fastighet eller del av fastighet skall genom rekvisition få tas i anspråk med<br>nyttjanderätt under begränsad tid för att tillgodose myndigheternas ofrån-<br>komliga behov av utrednings- och inkvarteringslokaler för skyddssökande<br>utlänningar. Rekvisition förutsätter tillstånd av regeringen. Har någon fastig-<br>het, del av fastighet eller särskild rätt till fastighet tagits i anspråk under längre</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>128</p>
<p>tid än nio månader skall frågan om förlängning underställas riksdagen.<br>Därvid skall samma tidsfrister gälla som vid förlängning av tiden för ett<br>vistelsetillstånd. Den vars fastighet eller särskilda rätt tas i anspråk har rätt till<br>skälig ersättning från staten för den förlust, skada eller intrång som han<br>härigenom lider.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>129</p>
<p>9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 94</p>
<h2>Lagförslag i PM med förslag till Legal reglering av<br>massflyktssituationer</h2>
<h3>Förslag till lag om vistelsetillstånd m.m. för skyddssökande<br>utlänningar från konflikt- eller krisområden</h3>
<p>Härigenom förordnas som följer</p>
<h3>1 Inledande bestämmelser</h3>
<h4>1 §</h4>
<p>Utlänning, som är medborgare eller som, utan att vara medborgare, stadig-<br>varande har vistats i land eller område, där det råder väpnad konflikt eller av<br>annan orsak än sådan konflikt förorsakad kris av synnerlig allvarlig art och<br>som reser in i Sverige från det landet eller området, skall antas ha lämnat<br>landet eller området på grund av konflikten eller krisen. Sådan utlänning är att<br>anse som skyddssökande och får, som sådan, stanna här i landet under den<br>tid och på de villkor som anges i denna lag eller med stöd av lagen meddelade<br>föreskrifter (vistelsetillstånd), om inte utlänningen till följd av medborgarskap<br>eller på annan grund åtnjuter skydd i annat land eller annars särskilda skäl<br>talar mot att utlänningen medges rätt att stanna här.</p>
<p>En utlänning från land eller område som sägs i första stycket och som före<br>inresan i Sverige uppehållit sig i ett tredje land omfattas inte av denna lag. I<br>fråga om honom eller henne tillämpas bestämmelserna i utlänningslagen<br>(1989:529).</p>
<h4>2 §</h4>
<p>Regeringen avgör när sådant konflikt- eller kristillstånd som avses i 1 § skall<br>anses ha inträtt eller upphört. Bedömer regeringen att förhållandena i det<br>aktuella landet eller området generellt sett inte är sådana att de rymmer risker<br>av den art som förutsätts för asyl enligt 3 kap. utlänningslagen (1989:529),<br>skall detta anges i beslutet.</p>
<h4>3 §</h4>
<p>Gör utlänning, som avses i 1 § första stycket, gällande att han eller hon är<br>berättigad till asyl enligt 3 kap. 1 § utlänningslagen (1989:529), eller till<br>uppehållstillstånd på annan grund enligt 2 kap. 4 § samma lag, skall frågan<br>om uppehållstillstånd här tas upp till prövning när vistelsetillståndet upphör<br>att gälla, om utlänningen då ansöker om eller upprepar en tidigare gjord<br>ansökan om asyl eller om uppehållstillstånd på annan grund. Därvid tillämpas<br>bestämmelserna i 15 §.</p>
<p>Underlåter utlänningen att upprepa en tidigare gjord ansökan är denna<br>förfallen.</p>
<h4>4 §</h4>
<p>Innehåller lag eller annan författning bestämmelser som avviker från före-<br>skrifterna i denna lag så gäller denna lag.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>130</p>
<h3>II Vistelsetillståndet</h3>
<h4>5 §</h4>
<p>Utlänning som omfattas av denna lag skall så snart som möjligt efter inresan<br>registreras som skyddssökande. Registreringen utgör beslutet om vistelse-<br>tillståndet. Utlänningen skall få bevis på tillståndet.</p>
<p>Bedöms det beträffande utlänning som kommer från land eller område som<br>sägs i 1 § första stycket föreligga sådana förhållanden som avses i det<br>styckets sista mening skall detta skyndsamt anmälas till Statens invandrar-<br>verk. Sådan anmälan påverkar inte registreringen.</p>
<p>Statens invandrarverk meddelar de närmare föreskrifter om registreringen<br>som behövs.</p>
<h4>6 §</h4>
<p>Vistelsetillstånd enligt denna lag gäller under tid som i 1 § avsett konflikt-<br>eller kristillstånd består enligt regeringens beslut.</p>
<p>Har beslut som avses i 2 § för ett visst land eller område bestått i nio<br>månader skall frågan om en förlängning av beslutets bestånd underställas<br>riksdagen inom en månad efter utgången av den tiden eller om riksmöte inte<br>pågår från början av närmast följande riksmöte. Sker inte underställning eller<br>bestämmer inte riksdagen inom två månader från det underställning skedde att<br>beslutet skall förlängas upphör beslutet att gälla.</p>
<p>Upphör beslutet att gälla enligt andra stycket skall utlänning som befinner<br>sig här med vistelsetillstånd anses som asylsökande, varvid den dag då regi-<br>strering skedde anses som den dag då ansökan om asyl gjordes.</p>
<h4>7 §</h4>
<p>Ett vistelsetillstånd tår etter anmälan enligt 5 § andra stycket eller då anledning<br>annars förekommer att ta upp frågan återkallas om</p>
<p>- utlänningen har lämnat oriktiga uppgifter om sin identitet,</p>
<p>- utlänningen tidigare har gjort eller här gör sig skyldig till brott av allvar-<br>ligare karaktär eller</p>
<p>- det, till följd av vad som är känt om hans eller hennes tidigare<br>verksamhet kan antas att han eller hon kommer att bedriva sabotage spioneri<br>eller annan olovlig underrättelseverksamhet här eller i något annat nordiskt<br>land,</p>
<p>- utlänningen till följd av medborgarskap eller på annan grund åtnjuter<br>skydd i annat land.</p>
<p>Frågan om återkallelse av tillstånd prövas av Statens invandrarverk.</p>
<h4>8 §</h4>
<p>En utlänning, vars vistelsetillstånd upphört att gälla antingen till följd av<br>beslut enligt 2 § eller därför att tillståndet återkallats enligt 7 §, får inte längre<br>vistas har i landet och skall, om han eller hon inte lämnar landet frivilligt,<br>tvångsvis avlägsnas härifrån. För verkställigheten, som skall ske så snabbt<br>som möjligt, gäller bestämmelserna i 16 §.</p>
<p>När en vistelsetillstånd har upphört att gälla och verkställighet skall ske,<br>äger bestämmelserna i 13 och 14 §§ motsvarande tillämpning, dock att<br>förbudet får bestämmas att gälla till dess verkställigheten kan genomföras.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>131</p>
<p>Ansöker utlänning, vars vistelsetillstånd gått ut eller återkallats, om asyl<br>eller görs det gällande att han eller hon av annat skäl bör få stanna här gäller<br>bestämmelserna i 15 §</p>
<h4>9 §</h4>
<p>En utlänning med vistelsetillstånd enligt denna lag får arbeta under till-<br>ståndstiden inom sådana branscher och yrken som Arbetsmarknadsstyrelsen<br>bestämmer efter samråd med sammanslutningar av arbetsgivare och arbets-<br>tagare.</p>
<h4>10 §</h4>
<p>En utlänning med vistelsetillstånd kan under vistelsen här vid behov få<br>ekonomiskt och annat bistånd. Därvid äger reglema i lagen (1988:153) om<br>bistånd till asylsökande m.fl. motsvarande tillämpning. Bistånd i form av<br>dagbidrag och särskilt bidrag får dock utgå även till utlänning som vistas<br>utanför förläggning som drivs av staten eller, på statens uppdrag, av annan<br>fysisk eller juridisk person</p>
<p>Bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) utgår inte till en utlänning med<br>vistelsetillstånd enligt denna lag.</p>
<h4>11 §</h4>
<p>Offentligt biträde får förordnas i ärende enligt denna lag endast om det<br>föreligger synnerliga skäl för ett sådant förordnande.</p>
<h4>12 §</h4>
<p>En utlänning med vistelsetillstånd enligt denna lag skall inte anses bosatt har.<br>Han eller hon skall inte heller folkbokföras här eller på annan grund inskrivas<br>hos allmän försäkringskassa.</p>
<p>Den tid under vilken utlänning vistats har med vistelsetillstånd kan inte<br>åberopas vid en ansökan om svenskt medborgarskap.</p>
<h3>in Förfarandet i övrigt</h3>
<h4>13 §</h4>
<p>Utlänning som avses i 1 § får i avbidan på att registrering enligt 5 § sker<br>förbjudas att lämna lokal där han eller hon inkvarterats eller annars uppehåller<br>sig.</p>
<p>Förbud enligt första stycket får inte avse längre tid än som är oundgäng-<br>ligen nödvändigt för att registreringen skall kunna genomföras och inte i<br>något tall överstiga 48 timmar. Förbud får inte meddelas ensamstående bam<br>under 16 år.</p>
<p>Bryter någon mot förbud enligt första stycket tillämpas bestämmelserna<br>om förvar i 6 kap. utlänningslagen (1989:529).</p>
<h4>14 §</h4>
<p>Förbud enligt 13 § får meddelas att gälla samtliga utlänningar från land eller<br>område som sägs i beslut enligt 2 § vilka anländer hit med en och samma för-<br>bindelse eller som annars vid ankomsten hit utgör en sammanhållen grupp<br>(kollektivt förbud).</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>132</p>
<h4>15 §</h4>
<p>En utlänning som anser sig behöva skydd även efter det att hans vistelse-<br>tillstånd upphört eller återkallats eller som annars anser sig böra få stanna här,<br>har att hos Statens invandrarverk ansöka om eller upprepa en ansökan om<br>asyl eller uppehållstillstånd på annan grund enligt utlänningslagen<br>(1989:529). Ansökan som nu sagts hindrar inte verkställighet enligt 8 §, om<br>inte Invandrarverket förordnar annat (inhibition). Förordnande om inhibition<br>får meddelas endast om det är sannolikt att ansökan om uppehållstillstånd<br>kommer att bifallas.</p>
<h4>16 §</h4>
<p>När ett avlägsnande enligt 8 § skall verkställas äger bestämmelserna i 8 kap.<br>1-5 samt 13 och 14 §§ utlänningslagen (1989:529) motsvarande tillämpning.</p>
<h3>IV Handläggande myndigheter</h3>
<h4>17 §</h4>
<p>För de åtgärder som tillämpningen av denna lag förutsätter svarar kommun,<br>länsstyrelse, Statens invandrarverk och polismyndighet. I bilaga till lagen an-<br>ges hur ansvaret för åtgärdernas vidtagande och genomförande fördelas<br>mellan kommun och övriga ansvariga.</p>
<p>Regeringen får bestämma annan ansvarsfördelning myndigheterna emellan<br>än som följer av första stycket dock att beslut om återkallelse av vistelse-<br>tillstånd enligt 7 § alltid skall fattas av Statens invandrarverk och beslut om<br>förbud enligt 13 § av polismyndighet som därvid har att samråda med<br>Invandrarverket.</p>
<h4>18 §</h4>
<p>Kommun och annan än statlig myndighet med uppgifter enligt denna lag har<br>rätt till ersättning av staten för de insatser som görs enligt lagen. Grunderna<br>för ersättningens beräknande fastställs av regeringen.</p>
<h3>V Rekvisition</h3>
<h4>19 §</h4>
<p>Fastighet eller del av fastighet som tillhör annan än staten får genom<br>rekvisition tas i anspråk med nyttjanderätt under begränsad tid för det<br>ändamål som anges i 20 §. Genom rekvisition får även särskild rätt till fastig-<br>het eller del av fastighet för samma tid upphävas eller begränsas, om rättig-<br>heten tillkommer annan än staten. Med särskild rätt, som nu sagts, avses<br>nyttjanderätt och servitut och liknande rätt. Om sådan rätt rubbas genom<br>rekvisition gäller bestämmelserna om rekvisition av fastighet i tillämpliga<br>delar.</p>
<p>Rekvisition riktas mot fastighetens ägare eller innehavaren av fastigheten<br>eller särskild rätt till denna</p>
<p>Bestämmelserna i denna lag om fastighet äger motsvarande tillämpning i<br>fråga om byggnad på annans mark.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>133</p>
<h4>20 §</h4>
<p>Rekvisition får, när andra åtgärder eller lösningar inte utan avsevärd olägen-<br>het kan komma i fråga, ske för att tillgodose kommuns, polismyndighets eller<br>Statens invandrarverks ofrånkomliga behov av lämpligt belägna och utforma-<br>de utrednings- och inkvarteringslokaler så att de uppgifter som enligt denna<br>lag åvilar kommun eller myndighet kan fullgöras på ett riktigt sätt och att<br>enlighet med intresset att bereda de skyddssökande ett så värdigt och mänsk-<br>ligt mottagande och vistelse här som möjligt.</p>
<p>Fastighet, del av fastighet eller särskild rätt till fastighet, som oundgäng-<br>ligen behövs för någons förvärvsverksamhet får inte utan absolut tvingande<br>skäl tas i anspråk genom rekvisition.</p>
<h4>21 §</h4>
<p>Ägare eller innehavare av egendom, som tas i anspråk enligt 19 §, är skyldig<br>att, i förekommande fall mot särskild ersättning, godta att inredning eller<br>utrustning som hör till egendomen flyttas eller ändras och att även i övrigt tåla<br>de åtgärder i fråga om egendomen som befinns nödvändiga för att egendomen<br>skall kunna användas för ändamål som sägs i 20 §.</p>
<p>När rekvisitionen upphör, skall egendomen genom statens försorg eller på<br>dess bekostnad så långt möjligt återställas i sitt tidigare skick.</p>
<h4>22 §</h4>
<p>Rekvisition enligt denna lag förutsätter tillstånd av regeringen.</p>
<p>Framställning om tillstånd enligt första stycket får göras av berörd kom-<br>mun eller myndighet och skall innehålla</p>
<p>- uppgift om de omständigheter på vilket det grundas och det ändamål för<br>vilket rekvisition begärs,</p>
<p>- angivande av fastighet som berörs av rekvisitionen,</p>
<p>- namn och adress på samtliga kända sakägare.</p>
<p>I övrigt skall den som gör framställningen ombesörja den utredning som<br>kan anses behövlig för att framställningen skall kunna bedömas på en så full-<br>ständigt sätt som möjligt.</p>
<p>Den vars rätt avses skola tas i anspråk skall höras över framställningen.</p>
<h4>23 §</h4>
<p>I tillstånd till rekvisition skall anges den tid under vilken fastigheten får<br>disponeras. Tillståndet får förlängas.</p>
<p>Har någon fastighet, del av fastighet eller särskild rätt till fastighet tagits i<br>anspråk för längre tid än nio månader, skall frågan om meddelade tillstånd<br>fortsättningsvis skall gälla eller förlängas underställas riksdagen. Därvid äger<br>6 § andra stycket motsvarande tillämpning.</p>
<h4>24 §</h4>
<p>Meddelas tillstånd till rekvisition får, om inte regeringen bestämmer annat,<br>avsedd fastighet eller rätt till fastighet tas i anspråk utan hinder av att frågan<br>om ersättning och andra med rekvisitionen sammanhängande spörsmål inte<br>slutligt avgjorts.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>134</p>
<h4>25 §</h4>
<p>Den vars fastighet eller särskilda rätt tas i anspråk genom rekvisition har rätt<br>till skälig ersättning av staten för den förlust, skada eller intrång som han eller<br>hon härigenom lider. När ersättningen skall bestämmas gäller ersättnings-<br>reglerna i 29- 36 §§ förfogandelagen (1978:262) i tillämpliga delar.</p>
<p>Är parterna oense om förlustens, skadans eller intrångets omfattning eller<br>om ersättningens skälighet, skall frågan avgöras av den domstol inom vars<br>domsområde egendomen är belägen på talan av den mot vilken rekvisitionen<br>riktar sig. Denne har dock alltid rätt att i avbidan på lösningen att den<br>uppkomna tvisten utan dröjsmål utfå den ersättning jämte ränta som staten för<br>sin del vitsordat som skälig.</p>
<h4>26 §</h4>
<p>Staten svarar, oavsett målets utgång, för samtliga kostnader som uppkommit i<br>tillståndsärendet och vid den domstolsprövning som avses i 25 § andra<br>stycket.</p>
<h3>VI Överklagande</h3>
<h4>27 §</h4>
<p>Beslut som fattas enligt denna lag får överklagas endast i de fall som anges i</p>
<p>28 och 29 §§.</p>
<h4>28 §</h4>
<p>Statens invandrarverks beslut varigenom vistelsetillstånd har återkallats får<br>överklagas till Utlänningsnämnden.</p>
<h4>29 §</h4>
<p>Polismyndighets beslut om förbud enligt 13 § får överklagas till kammar-<br>rätten i Jönköping. Kammarrättens beslut får överklagas enligt bestämmel-<br>serna i förvaltningsprocesslagen (1971:291).</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Denna lag träder i kraft 1993-00-00.</p>
<h3>Övergångsbestämmelser</h3>
<p>I fråga om utlänning, som före denna lags ikraftträdande rest in i Sverige från<br>land eller område som regeringen genom beslut enligt 2 § efter ikraftträdandet<br>förklarat vara sådant som avses i 1 § i lagen och här har ansökt om asyl gäller<br>detta.</p>
<p>1. Registrerad ansökan om asyl skall anses som sådan registrering som<br>enligt 5 § medför rätt till vistelsetillstånd enligt denna lag.</p>
<p>2. Beslut om vistelsetillstånd enligt 1 fattas av Statens invandrarverk. Med<br>beslutet blir denna lag fullt ut tillämplig på den utlänning som beviljats<br>tillstånd.</p>
<p>135</p>
<p>3. Med beslutet om vistelsetillstånd upphävs, om inte annat föreskrivs,<br>meddelat förordnande av offentligt biträde för utlänningen.</p>
<p>4. Bestämmelserna i förordningen (1991:1999) om uppehållstillstånd i<br>vissa utlänningsärenden gäller inte den som meddelats vistelsetillstånd enligt</p>
<p>1.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>136</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som avgett<br>yttrande över PM med förslag till Legal reglering<br>av massflyktssituationer</h2>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>Efter remiss har yttrande över förslaget avgivits av Justitiekanslem, Hov-<br>rätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Jönköping, Rikspolis-<br>styrelsen, Socialstyrelsen, Riksskatteverket, Skolverket, Arbetsmarknads-<br>styrelsen, Statens invandrarverk, Utlänningsnämnden, Riksrevisionsverket,<br>Svenska Röda korset, Länsstyrelsen i Gotlands län, Ystads kommun,<br>Trelleborgs kommun, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Svenska<br>arbetsgivareföreningen, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet,<br>Sveriges advokatsamfund, Rädda Barnen, Svenska kyrkans församlings-<br>nämnd, Svenska flyktingrådet, Sveriges frikyrkoråd och Riksförbundet för<br>personal vid invandrarbyråer och flyktingmottagningar (RIB).</p>
<p>137</p>
<h2>Sammanfattning av förslag rörande s.k. ny ansökan i Prop. 1993/94:94<br>betänkandet Utlänningslagen - en partiell översyn Bilaga 10<br>(SOU 1993:24)</h2>
<p>Det nuvarande institutet ny ansökan föreslås bli ersatt av ett nytt institut, sär-<br>skild prövning. Sådan prövning skall ankomma på kammarrätt.</p>
<p>Antalet nya ansökningar är i dag nästan lika stort som antalet av Ut-<br>länningsnämnden ogillade överklaganden. Det innebär att de allra flesta, vars<br>överklaganden över beslut om avvisning eller utvisning avslås av Utlännings-<br>nämnden, ger in en ny ansökan till Invandrarverket och gör gällande att nya<br>omständigheter har kommit fram som bör leda till att det lagakraftvunna<br>beslutet upphävs. Ny ansökan görs i en helt annan utsträckning än som<br>förutsattes när bestämmelserna kom till. Det stora antalet nya ansökningar<br>binder upp stora resurser hos Invandrarverket och bidrar därmed till längre<br>väntetider i alla typer av ärenden hos verket. Det är nödvändigt att minska<br>antalet nya ansökningar samtidigt som de inte helt kan tas bort.</p>
<p>Det är inte rimligt att Invandrarverket i realiteten skall överpröva beslut<br>som fattats av den högre instansen, Utlänningsnämnden. Det kan ifrågasättas<br>om det inte skulle vara tillräckligt med att resning enligt vanliga regler skulle<br>kunna sökas hos Regeringsrätten. Det stora antalet ansökningar gör emellertid<br>att detta inte är tänkbart. Prövningen bör därför i stället läggas på kammarrätt.<br>Man får då garantier för en rättssäker handläggning. Besluten kommer<br>säkerligen också att i större utsträckning respekteras av sökande och allmän-<br>het om de fattas av kammarrätt och inte av Invandrarverket. Det bör medföra<br>en minskning av antalet ansökningar.</p>
<p>Kammarrätten bör göra en fullständig prövning av ärenden där humanitära<br>skäl åberopas. Kammarrätterna har stor erfarenhet när det gäller att bedöma<br>humanitära skäl. Finner kammarrätten däremot att det är övervägande sanno-<br>likt att utlänningen är berättigad till asyl här skall ärendet återförvisas för<br>förnyad prövning hos den myndighet som senast handlagt det. Kammar-<br>rätterna kan inte förutsättas ha den länderkunskap som krävs för en full-<br>ständig prövning av åberopade nya politiska skäl.</p>
<p>Ansökan om särskild prövning måste göras inom tre månader från det<br>beslut ansökan avser vann laga kraft. Har mer än tre månader förflutit kvar-<br>står möjligheten att söka resning hos Regeringsrätten.</p>
<p>Förutsättningarna för bifall till särskild prövning måste stramas åt i jäm-<br>förelse med vad som i dag gäller beträffande ny ansökan. Ansökan om sär-<br>skild prövning bör få bifallas endast om någon tidigare inte känd och prövad<br>omständighet gör det övervägande sannolikt att utlänningen är berättigad till<br>asyl här eller om ett genomförande av avvisningen eller utvisningen skulle<br>innebära fara för utlänningens liv eller bestående men för hans fysiska eller<br>psykiska hälsa.</p>
<p>Möjligheterna till rättshjälp genom offentligt biträde i denna typ av ärenden<br>bör inskränkas kraftigt. Offentligt biträde bör få förordnas endast i de fall<br>ansökan om särskild prövning bifalls.</p>
<p>138</p>
<h2>Lagförslag i betänkandet Utlänningslagen - en<br>partiell översyn (SOU 1993:24)</h2>
<h3>1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen</h3>
<p>Härigenom förordnas i fråga om utlänningslagen (1989:529)</p>
<p>dels att 2 kap. 5 och 7 §§ och 7 kap. 15 § skall ha nedan angivna lydelse,<br>dels att i lagens 7 kap. skall införas fem nya paragrafer 17-21 §§.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>2 Kap.<br>5§</p>
<p>Om utlänningen befinner sig i<br>Sverige när ansökan om uppe-<br>hållstillstånd görs eller prövas, får<br>ansökan inte bifallas.</p>
<p>Detta gäller dock inte om</p>
<p>1. utlänningen har rätt till asyl<br>här,</p>
<p>2. utlänningen skall återförena<br>sig med en nära familjemedlem<br>som är stadigvarande bosatt i<br>Sverige och som han tidigare har<br>sammanlevt med utomlands, eller</p>
<p>3. det annars finns särskilda<br>skäl.</p>
<p>Om utlänningen skall avvisas<br>eller utvisas enligt ett beslut som<br>har vunnit laga kraft, får dock en<br>ansökan om uppehållstillstånd från<br>honom bifallas bara om ansökan<br>grundar sig på omständigheter som<br>inte har prövats förut i ärendet om<br>hans avvisning eller utvisning och<br>om</p>
<p>1. utlänningen har rätt till asyl<br>här, eller</p>
<p>2. det annars finns synnerliga<br>skäl av humanitär art</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Om utlänningen befinner sig i<br>Sverige när ansökan om uppehålls-<br>tillstånd görs eller prövas, får<br>ansökan inte bifallas.</p>
<p>Detta gäller dock inte om</p>
<p>1. utlänningen har rätt till asyl<br>här,</p>
<p>2. utlänningen skall återförena<br>sig med en nära familjemedlem<br>som är stadigvarande bosatt i<br>Sverige och som han tidigare har<br>sammanlevt med utomlands, eller</p>
<p>3. det annars finns särskilda<br>skäl.</p>
<p>När en utlänning som genom ett<br>lagakraftvunnet beslut har vägrats<br>uppehållstillstånd här och till vilket<br>knutits ett förordnande om av-<br>visning eller utvisning ansöker om<br>uppehållstillstånd, gäller be-<br>stämmelserna om särskild prövning<br>i 7 kap.</p>
<p>7§</p>
<p>Beslut om visering, uppehålls-<br>tillstånd och arbetstillstånd med-<br>delas av Statens invandrarverk.<br>Beslut om visering och uppehålls-<br>tillstånd får meddelas också av ut-<br>rikesdepartementet.</p>
<p>Beslut om visering, uppehålls-<br>tillstånd och arbetstillstånd med-<br>delas av Statens invandrarverk, om<br>inte annat såvitt gäller uppehålls-<br>tillstånd i anledning av ansökan om<br>särskild prövning följer av tredje<br>stycket. Beslut om visering och<br>uppehållstillstånd får meddelas<br>också av utrikesdepartementet.</p>
<p>139</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Regeringen och, i den utsträck-<br>ning regeringen föreskriver, in-<br>vandrarverket får ge andra myn-<br>digheter rätt att besluta om sådana<br>tillstånd.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Regeringen och, i den utsträck-<br>ning regeringen föreskriver, In-<br>vandrarverket får ge andra myndig-<br>heter rätt att besluta om sådana till-<br>stånd.</p>
<p>Att kammarrätten handlägger<br>ansökningar om särskild prövning<br>följer av 7 kap. 17 §.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>7 Kap.</p>
<p>15 §</p>
<p>Om statens invandrarverk efter<br>omprövning eller på grund av en<br>ny ansökan beviljar en utlänning<br>uppehållstillstånd får verket sam-<br>tidigt upphäva ett beslut om avvis-<br>ning eller utvisning. Meddelar<br>Invandrarverket ett tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd utan att upphäva<br>beslutet om avvisning eller utvis-<br>ning, får detta inte verkställas<br>medan tillståndet gäller</p>
<p>Invandrarverket får dock inte<br>upphäva en domstols dom eller<br>beslut om utvisning eller meddela<br>uppehållstillstånd för den som har<br>utvisats genom en sådan dom eller<br>ett sådant beslut.</p>
<p>Beviljas en utlänning uppehålls-<br>tillstånd efter omprövning enligt<br>10 § eller efter särskild prövning<br>enligt 20 §, får ett förordnande om<br>avvisning eller utvisning upphävas<br>samtidigt. Meddelas utlänningen ett<br>tidsbegränsat uppehållstillstånd<br>utan att sådant förordnande som nu<br>sagts upphävs får detta inte verk-<br>ställas medan tillståndet gäller.</p>
<p>Invandrarverket får dock inte<br>upphäva en domstols dom eller<br>beslut om utvisning eller meddela<br>uppehållstillstånd för den som har<br>utvisats genom en sådan dom eller<br>ett sådant beslut.</p>
<p>17 §</p>
<p>Särskild prövning</p>
<p>Ansökan om särskild prövning<br>enligt 2 kap. 5 § tredje stycket<br>prövas av kammarrätten. Ansökan<br>prövas av den kammarrätt inom<br>vars domkrets beslutet i första in-<br>stans har fattats, dock att Kammar-<br>rätten i Sundsvall prövar ansök-<br>ningar från en utlänning vars senast<br>kända adress återfinns inom dess<br>domkrets.</p>
<p>18 §</p>
<p>I ansökan enligt 17 § skall<br>sökanden uppge</p>
<p>1. det beslut ansökan avser,</p>
<p>140</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>2. det förhållande som ansökan<br>grundas på och skälen för ansökan<br>och</p>
<p>3. de bevis som sökanden vill</p>
<p>åberopa och vad han eller hon vill<br>styrka med varje särskilt bevis.</p>
<p>Skriftligt bevis skall bifogas an-<br>sökan.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Nuvarande lydelse</p></td><td>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>19 §</p>
<p>Ansökan om särskild prövning<br>får kammarrätten bifalla endast om</p>
<p>1. det till stöd för denna åbe-<br>ropas en inte tidigare känd och<br>prövad omständighet och denna<br>omständighet gör det övervägande<br>sannolikt att utlänningen är be-<br>rättigad till asyl här, eller</p>
<p>2. ett genomförande av av-<br>visningen eller utvisningen skulle<br>innebära fara för utlänningens liv<br>eller bestående men för hans eller<br>hennes fysiska eller psykiska<br>hälsa.</p>
<p>Kammarrättens beslut får inte<br>överklagas.</p>
<p>20 §</p>
<p>Bifalles ansökan med stöd av<br>19 § p. 1 skall kammarrätten sam-<br>tidigt forordna att ärendet åter skall<br>tas upp och avgöras av den<br>myndighet som sist beslutade i<br>ärendet. I annat fall prövar<br>kammarrätten om uppehållstillstånd<br>skall beviljas.</p>
<p>21 §</p>
<p>Ansökan om särskild prövning<br>skall göras inom tre månader från det<br>att det beslut ansökan avser vann<br>laga kraft.</p></td></tr>
</table>
<p>Denna nya lag träder i kraft 1993-00-00. En ansökan enligt 2 kap. 5 §<br>tredje stycket i dess äldre lydelse som före lagens ikraftträdande getts in till<br>Statens invandrarverk skall handläggas av verket enligt äldre bestämmelser.</p>
<p>141</p>
<h3>2 Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)</h3>
<p>Härigenom förordnas att 41 § utlänningslagen (1972:429) skall ha nedan<br>angiven lydelse.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>41 §</p>
<p>Rättshjälp genom offentligt bi-<br>träde beviljas i mål eller ärende</p>
<p>1. hos allmän förvaltningsdom-<br>stol angående medgivande till fort-<br>satt tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller<br>14 § lagen (1991:1128) om psykia-<br>trisk tvångsvård och vid överkla-<br>gande enligt 32 eller 33 § samma lag<br>av beslut om intagning för tvångs-<br>vård eller om avslag på en begäran<br>att tvångsvården skall upphöra, an-<br>gående medgivande till fortsatt vård<br>enligt 13 § lagen (1991:1129) om<br>rättspsykiatrisk vård, angående upp-<br>hörande av sådan vård enligt 16 §<br>samma lag, vid överklagande av be-<br>slut om rättspsykiatrisk vård enligt<br>18 § första stycket 1 eller 2 samma<br>lag eller angående tillstånd eller åter-<br>kallelse av tillstånd att vistas utanför<br>vårdinrättningens område för den<br>som genomgår rättspsykiatrisk vård<br>med beslut enligt 31 kap. 3 § brotts-<br>balken om särskild utskrivnings-<br>prövning,</p>
<p>2. hos allmän förvaltningsdom-</p>
<p>stol angående inskrivning eller ut-<br>skrivning från vårdhem eller special-<br>sjukhus enligt 35 § lagen</p>
<p>(1967:940) angående omsorger om<br>vissa psykiskt utvecklingsstörda,</p>
<p>3. angående beredande av vård<br>enligt 2 eller 3 §, omedelbart om-<br>händertagande enligt 6 §, upphö-<br>rande av vård enligt 21 §, flyttnings-<br>förbud enligt 24 § eller upphörande<br>av flyttningsförbud enligt 26 § lagen<br>(1990:52) med särskilda bestämmel-<br>ser om vård av unga eller hos allmän<br>förvaltningsdomstol vid överklagan-<br>de enligt 41 § första stycket 1<br>samma lag,</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Rättshjälp genom offentligt bi-<br>träde beviljas i mål eller ärende</p>
<p>1. hos allmän förvaltningsdom-<br>stol angående medgivande till fort<br>satt tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller<br>14 § lagen (1991:1128) om psykia-<br>trisk tvångsvård och vid överkla-<br>gande enligt 32 eller 33 § samma lag<br>av beslut om intagning för tvångs-<br>vård eller om avslag på en begäran<br>att tvångsvården skall upphöra, an-<br>gående medgivande till fortsatt vård<br>enligt 13 § lagen (1991:1129) om<br>rättspsykiatrisk vård, angående upp-<br>hörande av sådan vård enligt 16 §<br>samma lag, vid överklagande av be-<br>slut om rättspsykiatrisk vård enligt<br>18 § första stycket 1 eller 2 samma<br>lag eller angående tillstånd eller åter-<br>kallelse av tillstånd att vistas utan-<br>för vårdinrättningens område för den<br>som genomgår rättspsykiatrisk vård<br>med beslut enligt 31 kap. 3 § brotts-<br>balken om särskild utskrivnings-<br>prövning,</p>
<p>2. hos allmän förvaltningsdom-</p>
<p>stol angående inskrivning eller ut-<br>skrivning från vårdhem eller special-<br>sjukhus enligt 35 § lagen</p>
<p>(1967:940) angående omsorger om<br>vissa psykiskt utvecklingsstörda,</p>
<p>3. angående beredande av vård<br>enligt 2 eller 3 §, omedelbart om-<br>händertagande enligt 6 §, upphö-<br>rande av vård enligt 21 §, flyttnings-<br>förbud enligt 24 § eller upphörande<br>av flyttningsförbud enligt 26 § lagen<br>(1990:52) med särskilda bestämmel-<br>ser om vård av unga eller hos allmän<br>förvaltningsdomstol vid överklagan-<br>de enligt 41 § första stycket 1<br>samma lag,</p>
<p>142</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>4. hos allmän förvaltningsdom-<br>stol angående beredande av vård<br>enligt lagen (1988:870) om vård av<br>missbrukare i vissa fall eller an-<br>gående omedelbart omhändertagan-<br>de enligt 13 § samma lag,</p>
<p>5. angående avvisning enligt ut-<br>länningslagen (1989:529), dock inte<br>hos polismyndighet, såvida inte<br>utlänningen enligt 6 kap. 2 eller 3 §<br>utlänningslagen hållits i förvar<br>längre än tre dagar,</p>
<p>6. angående utvisning enligt<br>4 kap. 3 § utlänningslagen,</p>
<p>7. angående utvisning enligt la-<br>gen (1991:572) om särskild ut-<br>länningskontroll,</p>
<p>8. hos regeringen angående be-<br>slut enligt 11 § lagen om särskild<br>utlänningskontroll,</p>
<p>9. angående hemsändande av ut-<br>länning med stöd av 12 kap. 3 §<br>utlänningslagen,</p>
<p>10. angående förverkande av<br>villkorligt medgiven frihet enligt 26<br>kap. brottsbalken,</p>
<p>11. angående verkställighet<br>utomlands av frihetsberövande<br>påföljd enligt lagen (1963:193) om<br>samarbete med Danmark, Finland,<br>Island och Norge angående verk-<br>ställighet av brottmålsdom,</p>
<p>12. angående utlämning enligt<br>lagen (1970:375) om utlämning till<br>Danmark, Finland, Island eller<br>Norge för verkställighet av beslut<br>om vård eller behandling,</p>
<p>13. angående kastrering enligt<br>lagen (1944:133) om kastrering, om<br>giltigt samtycke till åtgärden ej<br>lämnats,</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>4. hos allmän förvaltningsdom-<br>stol angående beredande av vård<br>enligt lagen (1988:870) om vård av<br>missbrukare i vissa fall eller an-<br>gående omedelbart omhändertagan-<br>de enligt 13 § samma lag,</p>
<p>5. angående avvisning enligt ut-<br>länningslagen (1989:529), hos<br>polismyndighet dock endast om<br>utlänningen till följd av myndig-<br>hetens beslut hållits i förvar längre<br>än tre dagar med stöd av 6 kap. 2<br>eller 3 § utlänningslagen och i an-<br>ledning av särskild prövning enligt<br>7 kap. 17 § utlänningslagen dock<br>endast om den särskilda ansökan<br>bifallits enligt 7 kap. 19 § samma<br>lag,</p>
<p>6. angående utvisning enligt<br>4 kap. 3 § utlänningslagen,</p>
<p>7. angående utvisning enligt la-<br>gen (1991:572) om särskild ut-<br>länningskontroll,</p>
<p>8. hos regeringen angående be-<br>slut enligt 11 § lagen om särskild<br>utlänningskontroll,</p>
<p>9. angående hemsändande av ut-<br>länning med stöd av 12 kap. 3 §<br>utlänningslagen,</p>
<p>10. angående förverkande av<br>villkorligt medgiven frihet enligt 26<br>kap. brottsbalken,</p>
<p>11. angående verkställighet<br>utomlands av frihetsberövande<br>påföljd enligt lagen (1963:193) om<br>samarbete med Danmark, Finland,<br>Island och Norge angående verk-<br>ställighet av brottmålsdom,</p>
<p>12. angående utlämning enligt<br>lagen (1970:375) om utlämning till<br>Danmark, Finland, Island eller<br>Norge för verkställighet av beslut<br>om vård eller behandling,</p>
<p>13. angående kastrering enligt<br>lagen (1944:133) om kastrering, om<br>giltigt samtycke till åtgärden ej<br>lämnats,</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>143</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>14. hos allmän förvaltningsdom-<br>stol angående tillfälligt omhänder-<br>tagande enligt 37 §, tvångsisolering<br>enligt 38, 39 eller 41 § eller upp-<br>hörande av tvångsisolering enligt<br>42 § smittskyddslagen<br>(1988:1472).</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>14. hos allmän förvaltningsdom-<br>stol angående tillfälligt omhänder-<br>tagande enligt 37 §, tvångsisolering<br>enligt 38, 39 eller 41 § eller upp-<br>hörande av tvångsisolering enligt 42<br>§ smittskyddslagen (1988:1472).</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 11</p>
<p>Denna lag träder i kraft 1993-00-00.</p>
<p>144</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser som avgett<br>yttrande över betänkandet Utlänningslagen - en<br>partiell översyn (SOU 1993:24)</h2>
<p>Efter remiss har yttrande över förslaget avgivits av Riksdagens ombudsmän,<br>Justitiekanslem, Domstolsverket, Hovrätten över Skåne och Blekinge,<br>Kammarrätten i Jönköping, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i<br>Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen,<br>Statskontoret, Riksskatteverket, Statens invandrarverk, Utlänningsnämnden,<br>Riksrevisionsverket, Svenska Röda korset, Sveriges advokatsamfund, Rädda<br>Barnen, Svenska kyrkans församlingsnämnd, Sveriges frikyrkoråd, Svenska<br>flyktingrådet och Caritas. Yttrande har vidare inkommit från Flyktinggrupper-<br>nas och Asylkommittéemas Riksråd (FARR).</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 12</p>
<p>145</p>
<p>10 Riksdagen 1993194. 1 sa ml. Nr 94</p>
<h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2>
<h3>Förslag till lag om mottagande av asylsökande m.fl.</h3>
<p>Härigenom föreskrivs följande.</p>
<h4>Allmänna bestämmelser</h4>
<p>1 § I denna lag ges bestämmelser om sysselsättning för och bistånd till<br>utlänningar som</p>
<p>1. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige enligt 3 kap. 1 § utlännings-<br>lagen (1989:529) (asylsökande),</p>
<p>2. har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd med stöd av bestämmel-<br>serna i 2 kap. 4 a § utlänningslagen, eller</p>
<p>3. har ansökt om uppehållstillstånd i Sverige och av särskilda skäl får<br>vistas här medan ansökan prövas.</p>
<p>Den som omfattas av denna lag har inte rätt till bistånd enligt socialtjänst-<br>lagen (1980:620) för förmåner av motsvarande karaktär.</p>
<p>2 § Statens invandrarverk har huvudansvaret för mottagandet av utlänningar<br>som avses i 1 § första stycket 1 och 2. För detta ändamål driver Invandrar-<br>verket förläggningar. Invandrarverket får uppdra åt andra att driva förlägg-<br>ningar.</p>
<p>3 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 skall av Invand-<br>rarverket erbjudas plats på en förläggning. En utlänning som inte önskar<br>utnyttja erbjuden plats skall ändå registreras vid en förläggning. Invandrar-<br>verket svarar sedan för att bistånd lämnas enligt bestämmelserna i denna lag.</p>
<h4>Sysselsättning</h4>
<p>4 § Invandrarverket skall i lämplig omfattning ge dem som avses i 1 § första<br>stycket 1 och 2 sysselsättning genom undervisning i svenska språket,<br>deltagande i skötseln av förläggningar och annan verksamhet som bidrar till<br>att göra vistelsen meningsfull.</p>
<p>5 § Utlänningar som deltar i verksamhet som avses i 4 § skall inte anses som<br>arbetstagare.</p>
<p>De skall dock likställas med arbetstagare vid tillämpning av 2 kap. 1-9 §§,<br>3 kap. 1^4 samt 7-13 §§, 4 kap. 1-4 samt 8-10 §§, 5 kap. 1-3 §§ och<br>7-9 kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).</p>
<p>Därvid skall vad i arbetsmiljölagen sägs om arbetsgivare gälla den som<br>svarar för den verksamhet i vilken utlänningen deltar.</p>
<p>6 § Om utlänningar skall delta i verksamhet som drivs av någon annan än<br>Invandrarverket skall skriftligt avtal om villkoren för verksamheten träffas<br>mellan verket och den som driver verksamheten. Invandrarverket får uppdra<br>åt andra att träffa sådana avtal.</p>
<p>7 § Strider en överenskommelse mellan en utlänning och den som tillhanda-<br>håller sysselsättning mot ett avtal enligt 6 § är överenskommelsen ogiltig.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>146</p>
<p>Rätt till bistånd</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>8 § Bistånd enligt 13-19 §§ lämnas till utlänningar som avses i 1 § första Bilaga 13<br>stycket 1 och 2 under förutsättning att de är registrerade vid en förläggning.</p>
<p>Utlänningar som vistas på förläggning har rätt till bistånd även efter det att<br>de har beviljats permanent uppehållstillstånd om de inte anvisats eller kunnat<br>utnyttja en anvisad plats i en kommun enligt en mellan Invandrarverket och<br>kommunen träffad överenskommelse.</p>
<p>9 § Bistånd enligt 17-19 §§ lämnas till utlänningar som avses i 1 § första<br>stycket 3. Bistånd lämnas dock inte, om ansökan avser endast en förlängning<br>av ett tidigare tillstånd på i övrigt oförändrade villkor.</p>
<p>10 § Den som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl vägrar att delta i<br>verksamhet som avses i 4 § eller som genom att hålla sig undan försvårar<br>utredningen i asylärendet har inte rätt till dagersättning enligt 17 §.</p>
<p>11 § Rätten till bistånd upphör</p>
<p>1. när uppehållstillstånd ges utom i fall som avses i 1 § första stycket 2<br>samt 8 § andra stycket,</p>
<p>2. när en ansökan om uppehållstillstånd har avslagits och ett beslut om<br>avvisning eller utvisning skall verkställas,</p>
<p>3. när utlänningen lämnar landet.</p>
<p>Rätten till bistånd kvarstår dock för den tid som skäligen behövs för verk-<br>ställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning. Har Utlännings-<br>nämnden meddelat beslut om inhibition med anledning av en ansökan om<br>uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlänningslagen, kvarstår<br>rätten till bistånd till dess Utlänningsnämnden meddelat slutligt beslut i<br>ärendet.</p>
<p>12 § Den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning<br>inte kan verkställas har inte rätt till bistånd.</p>
<h4>Förmåner</h4>
<p>13 § Bistånd enligt denna lag lämnas i form av logi, bostadsersättning,<br>dagersättning och särskilt bidrag.</p>
<p>14 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och som inte själva<br>ordnar bostad har rätt till logi på en förläggning.</p>
<p>15 § Den som har inkomst av förvärvsarbete eller som har annan inkomst<br>eller egna tillgångar skall betala ett skäligt belopp som ersättning till Invand-<br>rarverket om han har logi på en förläggning. När kost ingår i inkvarteringen<br>på en förläggning skall skälig ersättning betalas även för detta.</p>
<p>16 § Utlänningar som avses i 1 § första stycket 1 och 2 och som på egen<br>hand ordnar bostad har rätt till bidrag till bostadskostnad (bostadsersättning).<br>Sådant bidrag får reduceras helt eller delvis för den som har inkomst av<br>förvärvsarbete eller annan inkomst eller egna tillgångar.</p>
<p>17 § En utlänning som omfattas av denna lag och som saknar egna medel<br>har rätt till bistånd för sin dagliga livsföring (dagersättning).</p>
<p>147</p>
<p>18 § Utöver logi eller bostadsersättning och dagersättning har utlänningen<br>rätt till bistånd för särskilda behov (särskilt bidrag).</p>
<p>19 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer<br>grunder för de belopp som avses i 15-18 §§ samt grunderna för i vilka fall<br>särskilt bidrag får beviljas.</p>
<h4>Beslutande myndigheter</h4>
<p>20 § Bistånd till den som är registrerad vid en förläggning beslutas och<br>betalas ut av Invandrarverket. Invandrarverket får uppdra åt någon annan att<br>svara för utbetalningen.</p>
<p>För utlänningar som avses i 1 § första stycket 3 skall biståndet beslutas<br>och betalas ut av socialnämnden i den kommun där utlänningen vistas.</p>
<h4>Rätt att föra talan</h4>
<p>21 § Den som har fyllt 16 år har rätt att själv föra sin talan i mål eller ärenden<br>enligt denna lag.</p>
<h4>Delgivning</h4>
<p>22 § I mål eller ärenden enligt denna lag får delgivning inte ske med<br>tillämpning av 12 eller 15 § delgivningslagen (1970:428). I mål vid förvalt-<br>ningsdomstol får dock delgivning ske enligt 15 § första stycket samma lag,<br>om utlänningen har lämnat landet.</p>
<h4>Överklagande av beslut</h4>
<p>23 § Invandrarverkets eller socialnämndens beslut enligt denna lag får över-<br>klagas hos länsrätten.</p>
<p>Invandrarverkets beslut får överklagas hos länsrätten i det län där utlän-<br>ningen vistades när beslutet fattades.</p>
<p>Beslut enligt denna lag får överklagas endast av den enskilde.</p>
<p>Beslut i fråga om bistånd enligt denna lag gäller omedelbart.</p>
<h4>Statlig ersättning</h4>
<p>24 § En kommun som har lämnat bistånd enligt denna lag har rätt till ersätt-<br>ning från staten för biståndet.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1988:153) om bistånd åt<br>asylsökande m.fl. skall upphöra att gälla. I fråga om beslut som har med-<br>delats före den 1 juli 1994 skall dock lagen om bistånd åt asylsökande m.fl.<br>gälla.</p>
<p>148</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529) p<sub>rO</sub>p. 1993/94:94<br>Bilaga 13</h3>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om utlänningslagen (1989:529)</p>
<p>dels att 2 kap. 5 och 8 §§ samt 8 kap. 10 § skall ha följande lydelse,<br>dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 2 kap. 4 a § och 7 kap.</p>
<p>17 §, av följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>2 kap.</p>
<p>4a§</p>
<p>Om en utlänning som söker<br>uppehållstillstånd med stöd av 2 kap.<br>4 § första stycket 2 eller 3 kap. be-<br>döms ha ett tillfälligt behov av skydd<br>här i landet får ett tidsbegränsat<br>uppehållstillstånd ges.</p>
<p>Om ett tidsbegränsat uppehållstill-<br>stånd har getts någon med stöd av<br>första stycket får ett tillstånd ges till<br>en utlänning som</p>
<p>1. är bam under 20 år,</p>
<p>2. är förälder till bam under 20<br>år, eller</p>
<p>3. är make eller maka</p>
<p>till den person som först beviljats<br>tillstånd.</p>
<p>5 g<sup>1</sup></p>
<p>Om utlänningen befinner sig i Sverige när ansökan om uppehållstillstånd görs<br>eller prövas, får ansökan inte bifallas.</p>
<p>Detta gäller dock inte om</p>
<p>1. utlänningen har rätt till asyl här,</p>
<p>2. utlänningen skall återförena sig med en nära familjemedlem som är<br>stadigvarande bosatt i Sverige och som han tidigare har sammanlevt med<br>utomlands, eller</p>
<p>3. det annars finns särskilda skäl.</p>
<p>Om utlänningen skall avvisas eller utvisas enligt ett beslut som har vunnit<br>laga kraft, får dock en ansökan om uppehållstillstånd från honom bifallas bara<br>om ansökan grundar sig på omständigheter som inte har prövats förut i<br>ärendet om hans avvisning eller utvisning och om</p>
<p>1. utlänningen har rätt till asyl här, eller</p>
<p>'Senaste lydelse 1992:1165, som träder i kraft den dag regeringen<br>bestämmer. Ändringen enligt 1992:1165 förutsätts träda i kraft före den nu<br>föreslagna ändringen.</p>
<p>149</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>2. det annars finns synnerliga 2. ett genomförande av avvis-<br>skäl av humanitär art. ningen eller utvisningen skulle inne-</p>
<p>bära fara för utlänningens liv eller<br>bestående men för hans psykiska<br>eller fysiska hälsa.</p>
<p>Regeringen får föreskriva att en ansökan om uppehållstillstånd får bifallas<br>även i andra fall än som anges i andra stycket, om det följer av en<br>överenskommelse med främmande stat.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>8 §<sup>2</sup></p>
<p>Att regeringen eller utlännings-<br>nämnden i vissa fall kan besluta om<br>tillstånd framgår av 7 kap. 5, 11 och<br>16§§.</p>
<p>Att regeringen eller Utlännings-<br>nämnden i vissa fall kan besluta om<br>tillstånd framgår av 7 kap. 5, 11, 16<br>och77§§.</p>
<p>7 kap.</p>
<p>17 §</p>
<p>Ansökan om uppehållstillstånd<br>enligt 2 kap. 5 § tredje stycket ges in<br>till och prövas av Utlännings-<br>nämnden.</p>
<p>1 ansökan skall sökanden uppge</p>
<p>1. det beslut ansökan avser,</p>
<p>2. de förhållanden som den grun-<br>das på, och</p>
<p>3. skälet till att uppgifterna inte<br>lämnats tidigare.</p>
<p>Handlingar som åberopas skall<br>bifogas ansökan.</p>
<p>8 kap.<sup>3</sup></p>
<p>10 §</p>
<p>Vid prövning av en ansökan om<br>uppehållstillstånd från en utlänning<br>som skall avvisas eller utvisas enligt<br>ett beslut som har vunnit laga kraft,<br>får Statens invandrarverk besluta om<br>inhibition av det tidigare meddelade<br>beslutet.</p>
<p>Vid prövning av en ansökan om<br>uppehållstillstånd från en utlänning<br>som skall avvisas eller utvisas enligt<br>ett beslut som har vunnit laga kraft,<br>får Utlänningsnämnden besluta om<br>inhibition av det tidigare meddelade<br>beslutet.</p>
<p>Regeringen får, vid prövning av en fråga om upphävande av en domstols<br>dom eller beslut om utvisning, besluta om inhibition av det tidigare med-<br>delade beslutet.</p>
<p><sup>2</sup>Senaste lydelse 1991:1573.</p>
<p><sup>3</sup>Senaste lydelse 1991:573.</p>
<p>150</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, får<br>Invandrarverket också i andra fall än<br>som angetts i första stycket besluta<br>om inhibition.</p>
<p>Föreslagen lydelse p<sub>rO</sub>p 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>Om det finns särskilda skäl får</p>
<p>Invandrarverket i andra fall besluta<br>om inhibition.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.</p>
<p>2. En ansökan enligt 2 kap. 5 § tredje stycket som före ikraftträdandet<br>getts in till Statens invandrarverk skall handläggas enligt äldre föreskrifter.</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 § socialtjänstlagen (1980:620)' skall ha föl-<br>jande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<p>3§</p>
<p>Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får<br>det stöd och den hjälp som de behöver.</p>
<p>Detta innebär ingen inskränkning i det ansvar som vilar på andra huvud-<br>män.</p>
<p>I fråga om den som omfattas av<br>lagen (1994:000) om mottagande av<br>asylsökande m.fl. finns särskilda be-<br>stämmelser i den lagen.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.</p>
<p>'Lagen omtryckt 1988:871.</p>
<p>152</p>
<h3>Förslag till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)</h3>
<p>Härigenom föreskrivs att 41 och 43 §§ rättshjälpslagen (1972:429)' skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>41 §</p>
<p>Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas i mål eller ärende</p>
<p>1. hos allmän förvaltningsdomstol angående medgivande till fortsatt<br>tvångsvård enligt 7, 9, 12 eller 14 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk<br>tvångsvård och vid överklagande enligt 32 eller 33 § samma lag av beslut om<br>intagning för tvångsvård eller om avslag på en begäran att tvångsvården<br>skall upphöra, angående medgivande till fortsatt vård enligt 13 § lagen<br>(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, angående upphörande av sådan vård<br>enligt 16 § samma lag, vid överklagande av beslut om rättspsykiatrisk vård<br>enligt 18 § första stycket 1 eller 2 samma lag eller angående tillstånd eller<br>återkallelse av tillstånd att vistas utanför vårdinrättningens område för den<br>som genomgår rättspsykiatrisk vård med beslut enligt 31 kap. 3 § brotts-<br>balken om särskild utskrivningsprövning,</p>
<p>2. hos allmän förvaltningsdomstol angående inskrivning i eller utskrivning<br>från vårdhem eller specialsjukhus enligt 35 § lagen (1967:940) angående<br>omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda,</p>
<p>3. angående beredande av vård enligt 2 eller 3 §, omedelbart omhänder-<br>tagande enligt 6 §, upphörande av vård enligt 21 §, flyttningsförbud enligt<br>24 § eller upphörande av flyttningsförbud enligt 26 § lagen (1990:52) med<br>särskilda bestämmelser om vård av unga eller hos förvaltningsdomstol vid<br>överklagande enligt 41 § första stycket 1 samma lag,</p>
<p>4. hos allmän förvaltningsdomstol angående beredande av vård enligt<br>lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall eller angående omedel-<br>bart omhändertagande enligt 13 § samma lag,</p>
<p>5. angående avvisning enligt utlänningslagen (1989:529), dock inte hos<br>polismyndighet, såvida inte utlänningen enligt 6 kap. 2 eller 3 § utlännings-<br>lagen hållits i förvar längre än tre dagar,</p>
<p>6. angående utvisning enligt 4 kap. 3 § utlänningslagen,</p>
<p>7. angående utvisning enligt<br>lagen (1991:572) om särskild utlän-<br>ningskontroll,</p>
<p>8. hos regeringen angående be-<br>slut enligt 11 § lagen om särskild<br>utlänningskontroll,</p>
<p>7. angående utvisning och anmäl-<br>ningsplikt enligt lagen (1991:572)<br>om särskild utlänningskontroll,</p>
<p>8. angående uppehållstillstånd<br>enligt 2 kap. 5 § tredje stycket utlän-<br>ningslagen, om Utlänningsnämnden<br>meddelat beslut om inhibition i<br>ärendet om avvisning eller utvisning,</p>
<p>9. hos regeringen angående be-<br>slut enligt 11 § lagen om särskild<br>utlänningskontroll,</p>
<p>'Lagen omtryckt 1993:9.</p>
<p>153</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>9. angående hemsändande av<br>utlänning med stöd av 12 kap. 3 §<br>utlänningslagen,</p>
<p>10. angående förverkande av<br>villkorligt medgiven frihet enligt<br>26 kap. brottsbalken,</p>
<p>11. angående verkställighet<br>utomlands av frihetsberövande på-<br>följd enligt lagen (1963:193) om<br>samarbete med Danmark, Finland,<br>Island och Norge angående verk-<br>ställighet av straff m.m. eller lagen<br>(1972:260) om internationellt sam-<br>arbete rörande verkställighet av<br>brottmålsdom,</p>
<p>12. angående utlämning enligt<br>lagen (1970:375) om utlämning till<br>Danmark, Finland, Island eller<br>Norge för verkställighet av beslut<br>om vård eller behandling,</p>
<p>13. angående kastrering enligt<br>lagen (1944:133) om kastrering, om<br>giltigt samtycke till åtgärden ej läm-<br>nats,</p>
<p>14. hos allmän förvaltningsdom-<br>stol angående tillfälligt omhänder-<br>tagande enligt 37 §, tvångsisolering<br>enligt 38, 39 eller 41 § eller upp-<br>hörande av tvångsisolering enligt<br>42 § smittskyddslagen (1988:1472).</p>
<p>10. angående hemsändande av<br>utlänning med stöd av 12 kap. 3 §<br>utlänningslagen,</p>
<p>11. angående förverkande av<br>villkorligt medgiven frihet enligt<br>26 kap. brottsbalken,</p>
<p>12. angående verkställighet<br>utomlands av frihetsberövande på-<br>följd enligt lagen (1963:193) om<br>samarbete med Danmark, Finland,<br>Island och Norge angående verk-<br>ställighet av straff m.m. eller lagen<br>(1972:260) om internationellt sam-<br>arbete rörande verkställighet av<br>brottmålsdom,</p>
<p>13. angående utlämning enligt<br>lagen (1970:375) om utlämning till<br>Danmark, Finland, Island eller<br>Norge för verkställighet av beslut<br>om vård eller behandling,</p>
<p>14. angående kastrering enligt<br>lagen (1944:133) om kastrering, om<br>giltigt samtycke till åtgärden ej läm-<br>nats,</p>
<p>15. hos allmän förvaltningsdom-<br>stol angående tillfälligt omhänder-<br>tagande enligt 37 §, tvångsisolering<br>enligt 38, 39 eller 41 § eller upp-<br>hörande av tvångsisolering enligt<br>42 § smittskyddslagen (1988:1472).</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>43 §</p>
<p>Rättshjälp genom offentligt biträde beviljas efter ansökan eller då annars<br>anledning föreligger. Ansökan får göras av den som kan beviljas rättshjälp<br>och i mål eller ärende som anges i 41 § 1 även av annan som får föra talan i<br>målet eller ärendet.</p>
<p>Rättshjälp beviljas och biträde<br>förordnas av den myndighet som<br>handlägger målet eller ärendet. Dock<br>ankommer prövningen i ärende hos<br>socialnämnd eller social distrikts-</p>
<p>Rättshjälp beviljas och biträde<br>förordnas av den myndighet som<br>handlägger målet eller ärendet. Dock<br>ankommer prövningen i ärende hos<br>socialnämnd eller social distrikts-</p>
<p>154</p>
<p>nämnd enligt 41 § 3 på länsrätten, i<br>ärende som avses i 41 § 13 på<br>Rättshjälpsmyndigheten, i ärende<br>hos polismyndighet enligt 41 § 5 på<br>Rättshjälpsmyndigheten, om an-<br>sökan om rättshjälp skall avslås, i<br>ärende hos polismyndighet enligt<br>41 § 12 på länsrätten samt i ärende<br>hos regeringen på departements-<br>tjänsteman som regeringen bestäm-<br>mer.</p>
<p>nämnd enligt 41 § 3 på länsrätten, i<br>ärende som avses i 41 § 14 på<br>Rättshjälpsmyndigheten, i ärende<br>hos polismyndighet enligt 41 § 5 på<br>Rättshjälpsmyndigheten, om an-<br>sökan om rättshjälp skall avslås, i<br>ärende hos polismyndighet enligt<br>41 § 13 på länsrätten samt i ärende<br>hos regeringen på departements-<br>tjänsteman som regeringen bestäm-<br>mer.</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 13</p>
<p>Har myndigheten skilt målet eller ärendet från sig, äger under tiden till<br>dess talan fullföljts eller tiden för fullföljd utgått andra stycket motsvarande<br>tillämpning.</p>
<p>Rättshjälp utgår även när talan fullföljs eller meddelat beslut underställs<br>annan myndighets prövning eller saken överlämnas till annan myndighets<br>avgörande.</p>
<p>Har rättshjälp beviljats i ärende<br>vari beslutas om avvisning eller ut-<br>visning enligt utlänningslagen<br>(1989:529) eller om utvisning enligt<br>lagen (1991:572) om särskild utlän-<br>ningskontroll gäller rättshjälpen till<br>dess verkställighet av beslutet skett<br>eller frågan om verkställighet för-<br>fallit.</p>
<p>Ansökan om rättshjälp genom<br>offentligt biträde ges in till den myn-<br>dighet som handlägger målet eller<br>ärendet. Gäller ansökan ärende som<br></p>
<p>Ansökan om rättshjälp genom<br>offentligt biträde ges in till den myn-<br>dighet som handlägger målet eller<br>ärendet. Gäller ansökan ärende som</p>
<p>avses i 41 § 14, ges dock ansökan in<br>till Rättshjälpsmyndigheten.</p>
<p>avses i 41 § 73, ges dock ansökan<br>in till Rättshjälpsmyndigheten.</p>
<p>Myndighet som inte själv får bevilja rättshjälpen skall till behörig myndig-<br>het med eget yttrande överlämna ingiven ansökan med därvid fogade<br>handlingar eller anmäla behovet av offentligt biträde.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.</p>
<p>155</p>
<h2>Lagrådets yttrande</h2>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 14</p>
<h3>Lagrådet</h3>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-11-08</p>
<p>Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å. Beckman,<br>regeringsrådet Sigvard Holstad.</p>
<p>Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 14 oktober 1993, varvid<br>statsrådet Friggebo varit föredragande, har regeringen för Lagrådets yttrande<br>överlämnat förslag till</p>
<p>1. lag om mottagande av asylsökande m.fl.,</p>
<p>2. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),</p>
<p>3. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),</p>
<p>4. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429).</p>
<p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Bengt Ranland.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslag till lag om mottagande av asylsökande m.fl.</p>
<h4>10 §</h4>
<p>Enligt 8 § lämnas bistånd enligt 13-19 §§ åt vissa kategorier utlänningar. Av<br>17 § framgår att en utlänning som omfattas av lagen och som saknar egna<br>medel har rätt till bistånd för sin dagliga livsföring. Detta bistånd utgår i form<br>av dagersättning. I 1 § andra stycket föreskrivs att den som omfattas av lagen<br>inte har rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) för förmåner av<br>motsvarande karaktär.</p>
<p>Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att det är avsett att dag-<br>ersättning skall utgå med olika belopp beroende bl.a. på om flyktingen själv<br>svarar för sin mathållning eller om han får fri kost genom Invandrarverkets<br>försorg. En sådan ordning tillämpas redan i dag enligt bestämmelser i lagen<br>om bistånd åt asylsökande m.fl. och den till den lagen knutna förordningen i<br>samma ämne. Enligt dessa bestämmelser utgår f.n. s.k. dagbidrag till ensam-<br>stående med 69 kronor per dag vid egen mathållning och med 23 kronor per<br>dag när utlänningen har fri kost.</p>
<p>1 10 § föreskrivs att den som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl vägrar att<br>delta i verksamhet som avses i 4 § (sysselsättning i form av deltagande i<br>svenskundervisning m.m.) inte har rätt till dagersättning enligt 17 §. Det-<br>samma skall enligt 10 § gälla för den som genom att hålla sig undan försvårar<br>utredningen i asylärendet.</p>
<p>Av motiven framgår att beslut enligt förevarande paragraf om indragning<br>av dagersättning avses gälla för viss tid samt att denna tid är tänkt att<br>bestämmas med utgångspunkt i "tidigare frånvaro". Det har vid föredrag-<br>ningen inför Lagrådet upplysts att dagersättning liksom f.n. dagbidrag,<br></p>
<p>156</p>
<p>normalt skall utges förskottsvis för en tid av fjorton dagar eller en månad.<br>Som exempel på vad som skall kunna godtas som "giltigt skäl" nämns i<br>motiven "hög ålder, sjukdom eller omsorg om egna bam". Det framstår<br>emellertid som sannolikt att det inte sällan kan finnas delade meningar om<br>viss anbefalld sysselsättning eller verksamhet både är sådan som avses i 4 §<br>och därtill lämplig för den enskilde eller huruvida en åberopad bevekelse-<br>grund för att inte delta däri utgör "giltigt skäl". Eftersom det enligt ett annat<br>uttalande i motiven vidare kan antas, att ett beslut om indragning av dag-<br>ersättning främst kommer att bli aktuellt för den som mer systematiskt och<br>regelbundet undandrar sig att delta i sådan verksamhet, finns det samtidigt<br>skäl förutsätta att beslut om indragning inte sällan kommer att omfatta betyd-<br>ligt längre tid än några få dagar.</p>
<p>Redan för dem som är tillförsäkrade kost genom Invandrarverkets försorg<br>kan ett beslut enligt förevarande paragraf på grund av det anförda i allmänhet<br>väntas bli mycket kännbart. Enligt 17 § skall bidraget således utgöra ett<br>bistånd till vederbörandes dagliga livsföring. - Det finns här anledning hän-<br>visa till att det remitterade utredningsförslaget (SOU 1992:133), som i denna<br>del innebar att beslutet skulle gälla en reduktion av dagersättningen med om-<br>kring 10 kronor per dag, under remissbehandlingen utsattes för kritik i<br>samma riktning. - Beträffande dem som med sina dagersättningar också skall<br>svara för sin kost framstår förslaget - i kombination med bestämmelsen i 1 §<br>andra stycket som innebär att vederbörande samtidigt är utestängd från<br>bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen som helt oacceptabelt. Det utgör därtill en<br>anmärkningsvärd avvikelse från den grundläggande rättsprincipen, att i gör-<br>ligaste mån behandla alla lika.</p>
<p>På grund av det anförda avstyrker Lagrådet att förslaget i denna del läggs<br>till grund för lagstiftning. I den mån intentionerna bakom förslaget skall<br>tillgodoses bör en lösning i stället sökas i enlighet med det i betänkandet<br>framlagda förslaget, nämligen med en för alla berörda utlänningar i stort sett<br>lika kännbar sanktion.</p>
<p>Från nu angivna utgångspunkter skulle 10 § kunna ges t.ex. följande<br>lydelse.</p>
<p>"För den som fyllt 18 år och som utan giltigt skäl vägrar att delta i<br>verksamhet som avses i 4 § eller som genom att hålla sig undan försvårar<br>utredningen i ärendet om uppehållstillstånd kan dagersättning enligt 17 §<br>nedsättas, dock ej till den del den är avsedd att täcka utgifter för egen<br>mathållning."</p>
<h4>11 §</h4>
<p>I paragrafen som i huvudsak motsvarar 5 § lagen (1988:153) om bistånd åt<br>asylsökande m.fl. anges att rätten till bistånd upphör bl.a. när en ansökan om<br>uppehållstillstånd har avslagits och ett beslut om avvisning eller utvisning<br>skall verkställas. Rätten till bistånd kvarstår dock för den tid som skäligen be-<br>hövs för verkställigheten av beslutet. En nyhet är en föreskrift att, om<br>Utlänningsnämnden meddelat inhibition med anledning av en s.k. ny an-</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 14</p>
<p>157</p>
<p>sökan, rätten till bistånd kvarstår till dess Utlänningsnämnden meddelar<br>slutligt beslut i ärendet.</p>
<p>Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att den tid som behövs för<br>verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut och för vilken rätten till<br>bistånd får kvarstå är en schablonmässigt bestämd tid; f.n. uppgår den till ca<br>fyra veckor. Det har i remissen ansetts rimligt att rätten till bistånd kvarstår<br>också när Utlänningsnämnden prövar en ny ansökan om uppehållstillstånd<br>under förutsättning att Utlänningsnämnden meddelat inhibition av verkställig-<br>heten Enligt Lagrådets mening bör i ett sådant fall rätten till bistånd gälla även<br>efter det att Utlänningsnämnden avgjort ärendet under den tid som skäligen<br>behövs för verkställighet av det nya beslutet om avvisning eller utvisning.<br>Paragrafens andra stycke bör utformas i enlighet härmed. Även en smärre<br>formell justering bör göras i lagtexten. Lagrådet förordar att paragrafen ges<br>följande lydelse.</p>
<p>"Rätten till bistånd upphör</p>
<p>1. när uppehållstillstånd ges utom i fall som avses i 1 § första stycket 2 samt<br>8 § andra stycket,</p>
<p>2. när en ansökan om uppehållstillstånd har avslagit och ett beslut om<br>avvisning eller utvisning skall verkställas,</p>
<p>3. när utlänningen lämnar landet.</p>
<p>I fall som avses i första stycket 2 kvarstår dock rätten till bistånd för den<br>tid som skäligen behövs för verkställigheten av beslutet om avvisning eller<br>utvisning. Har Utlänningsnämnden meddelat beslut om inhibition med<br>anledning av en ansökan om uppehållstillstånd enligt 2 kap. 5 § tredje stycket<br>utlänningslagen, räknas tiden från det Utlänningsnämnden meddelat slutligt<br>beslut i ärendet."</p>
<h4>20 §</h4>
<p>I första stycket anges att bistånd till den som är registrerad vid en förläggning<br>beslutas och betalas ut av Invandrarverket samt att verket får uppdra åt någon<br>annan att svara för utbetalningen. Andra stycket gäller utlänningar som avses<br>i 1 § första stycket 3. För dessa sägs att biståndet beslutas och betalas ut av<br>socialnämnden i den kommun där utlänningen vistas.</p>
<p>Såvitt gäller det väsentliga innehållet i första stycket, nämligen att<br>Invandrarverket skall besluta om bistånd för utlänningar som avses i 1 §<br>första stycket 1 och 2, så framgår detta redan av sista meningen i 3 §, i vilken<br>det anges att verket svarar för att biståndet lämnas enligt lagen till dessa<br>utlänningar. Det framstår vidare som onödigt att belasta lagen med särskilda<br>föreskrifter om hur utbetalning av bistånd enligt 15-18 §§ skall verkställas.</p>
<p>Mot bakgrund av det anförda synes första stycket i förevarande paragraf<br>kunna undvaras. Andra stycket kan med fördel få sin plats som ett andra<br>stycke i 3 §, med den justeringen att uttrycket "beslutas och betalas ut" ersätts<br>med ordet "lämnas".</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 14</p>
<p>158</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Vid protokollet</p>
<p>Justeras</p>
<p>Prop. 1993/94:94</p>
<p>Bilaga 14</p>
<p>159</p>
<h2>Kulturdepartementet</h2>
<p>Prop. 1993/94: 94</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 november 1993</p>
<p>Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden Friggebo,<br>Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Wibble,<br>Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask</p>
<p>Föredragande: statsrådet Friggebo</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1993/94: 94 Mottagande av asylsökande</p>
<p>m.m.</p>
<p>gotab 45387, Stockholm 1993</p>
<p>160</p>
11att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till?22att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om förläggningar för asylsökande (avsnitt 4.5)?33att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om nivån på dagersättning till asylsökande (avsnitt 4.8.2)bifall= utskottet1993/94:SfU11?33att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om nivån på dagersättning till asylsökande (avsnitt 4.8.2)?44att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om hälso- och sjukvård för asylsökande (avsnitt 4.9)?44att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om hälso- och sjukvård för asylsökande (avsnitt 4.9)bifall= utskottet1993/94:SfU11?55att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om statlig ersättning för mottagande av asylsökande (avsnitt 4.13).bifall= utskottet1993/94:SfU11?55att riksdagen godkänner vad i propositionen förordats om statlig ersättning för mottagande av asylsökande (avsnitt 4.13).?BBordläggning1993-12-02 00:00:00inträffat2INLInlämning1993-12-02 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1993-12-03 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1993-12-17 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avVänsterpartiet2014-11-24 05:17:51statustextstatustextÄrendet är avslutatGH03942019-05-28 12:25:59tilldelatTilldelatSocialförsäkringsutskottet2014-11-24 05:17:51GH0394prop_199394__94.pdf6821110pdfMottagande av asylsökande m.m. Prop. 1993/94:94https://data.riksdagen.se/fil/B739E8FE-CA3B-45A5-86A4-A299A7B92315behandlas_i1993/94:SfU11GH01SfU11bet1993/94SfU11Mottagande av asylsökande m.m.Betänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf12mot1993/94Sf12med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf13mot1993/94Sf13med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf14mot1993/94Sf14med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf15mot1993/94Sf15med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf16mot1993/94Sf16med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf17mot1993/94Sf17med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf18mot1993/94Sf18med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf19mot1993/94Sf19med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf20mot1993/94Sf20med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf21mot1993/94Sf21med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.Motionföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf22mot1993/94Sf22med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.Motionföljdmotionav Berith Eriksson m.fl. (V)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf12mot1993/94Sf12med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.av Berith Eriksson m.fl. (V)Motionföljdmotionav Berndt Ekholm m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf22mot1993/94Sf22med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.av Berndt Ekholm m.fl. (S)Motionföljdmotionav Börje Nilsson m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf20mot1993/94Sf20med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.av Börje Nilsson m.fl. (S)Motionföljdmotionav Georg Andersson (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf14mot1993/94Sf14med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.av Georg Andersson (S)Motionföljdmotionav Hans Göran Franck m.fl. (S)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf19mot1993/94Sf19med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.av Hans Göran Franck m.fl. (S)Motionföljdmotionav Harry Staaf (KD)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf21mot1993/94Sf21med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.av Harry Staaf (KD)Motionföljdmotionav Ian Wachtmeister och Lars Moquist ()<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf16mot1993/94Sf16med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.av Ian Wachtmeister och Lars Moquist ()Motionföljdmotionav Jan Erik Ågren m.fl. (KD)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf15mot1993/94Sf15med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.av Jan Erik Ågren m.fl. (KD)Motionföljdmotionav Margareta Viklund m.fl. (KD, C, FP)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf13mot1993/94Sf13med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.av Margareta Viklund m.fl. (KD, C, FP)Motionföljdmotionav Marianne Andersson (C)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf18mot1993/94Sf18med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.av Marianne Andersson (C)Motionföljdmotionav Sten Andersson i Malmö (M)<br/>
med anledning av prop. 1993/94:94<br/>
Mottagande av asylsökande m.m.GH02Sf17mot1993/94Sf17med anledning av prop. 1993/94:94 Mottagande av asylsökande m.m.av Sten Andersson i Malmö (M)Motion