<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2359135</hangar_id>
 <dok_id>GH0388</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>88</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:88</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>88</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-11-04 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:48:00</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden, m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0388/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0388</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH0388</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1993/94:88&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från&lt;br&gt;den internationella oljeskadefonden, m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0388/prop_199394__88-1.png" style="width:41pt;height:33pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0388/prop_199394__88-2.png" style="width:36pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 4 november 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reidunn Laurén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Genom lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella&lt;br&gt;oljeskadefonden har med svensk rätt införlivats vissa artiklar i den i&lt;br&gt;Bryssel den 18 december 1971 avslutade konventionen om upp-&lt;br&gt;rättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad av&lt;br&gt;förorening genom olja (fondkonventionen). Lagen trädde i kraft den&lt;br&gt;16 oktober 1978. Vid samma tidpunkt blev konventionen gällande för&lt;br&gt;Sverige. Den genom konventionen upprättade fonden kallas vanligen&lt;br&gt;Internationella oljeskadefonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i fondkonventionen kan i vissa hänseenden beslutas av&lt;br&gt;oljeskadefondens församling med tre fjärdedels majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oljeskadefondens församling har vid olika tillfällen beslutat att göra&lt;br&gt;ändringar i fondkonventionen. Genom en ändring i oktober 1993 har&lt;br&gt;vissa ytterligare sjösäkerhetskrav införts som villkor för utbetalning&lt;br&gt;av ersättning från fonden till fartygsägare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att denna ändring i fondkonventionen skall&lt;br&gt;införlivas med svensk rätt genom en ändring i lagen om ersättning&lt;br&gt;från den internationella oljeskadefonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen föreslås träda i kraft den 10 april 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas också en fråga om utformningen av&lt;br&gt;skadeståndslagens regler om jämkning vid medvållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 88&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:88&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagtext&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lagen om ersättning från den inter-&lt;br&gt;nationella oljeskadefonden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ärendet och dess beredning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Förslaget&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndslagens regler om jämkning&lt;br&gt;vid medvållande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gällande rätt&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tidigare överväganden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Överväganden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Utdrag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;br&gt;lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den in-&lt;br&gt;ternationella oljeskadefonden.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1973:1199) om ersätt-&lt;br&gt;ning från den internationella oljeskadefonden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1973:1199) om ersätt-&lt;br&gt;ning från den internationella oljeskadefonden till följd av ändringar&lt;br&gt;av den i Bryssel den 18 december 1971 avslutade konventionen om&lt;br&gt;upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad&lt;br&gt;av förorening genom olja skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga&lt;sup&gt;{&lt;/sup&gt; Prop. 1993/94:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 1 - 13 av den internationella konventionen om upp-&lt;br&gt;rättandet av en internationell fond för ersättning av skada&lt;br&gt;orsakad av förorening genom olja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;International Con-&lt;br&gt;vention on the Es-&lt;br&gt;tablishment of an&lt;br&gt;International Fund&lt;br&gt;for Compensation&lt;br&gt;for Oil Pollution&lt;br&gt;Damage&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Convention inter-&lt;br&gt;nationale portant&lt;br&gt;création d’un fonds&lt;br&gt;international d’in-&lt;br&gt;demnisation pour les&lt;br&gt;dommages dus å la&lt;br&gt;pollution par les&lt;br&gt;hydrocarbures&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationell kon-&lt;br&gt;vention om upprät-&lt;br&gt;tandet av en inter-&lt;br&gt;nationell fond för&lt;br&gt;ersättning av skada&lt;br&gt;orsakad av Föro-&lt;br&gt;rening genom olja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Supplementary to the&lt;br&gt;International Con-&lt;br&gt;vention on Civil&lt;br&gt;Liability for Oil&lt;br&gt;Pollution Damage,&lt;br&gt;1969)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(destinée ä compléter&lt;br&gt;la Convention inter-&lt;br&gt;nationale de 1969 sur&lt;br&gt;la responsabilité&lt;br&gt;civile pour les dom-&lt;br&gt;mages dus ä la pollu-&lt;br&gt;tion par les hydrocar-&lt;br&gt;bures)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(utgörande tillägg till&lt;br&gt;1969 års internatio-&lt;br&gt;nella konvention om&lt;br&gt;ansvarighet för skada&lt;br&gt;orsakad av förorening&lt;br&gt;genom olja)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Compensation and Indemnisation et Ersättning och gott-&lt;br&gt;indemnification &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;prise en charge fi- görelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nanciére&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The Fund may&lt;br&gt;be exonerated wholly&lt;br&gt;or partially from its&lt;br&gt;obligations under&lt;br&gt;paragraph 1 towards&lt;br&gt;the owner and his&lt;br&gt;guarantor if the Fund&lt;br&gt;proves that as a result&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Le Fonds peut&lt;br&gt;étre exonéré, en tout&lt;br&gt;ou en partie, des&lt;br&gt;obligations qui lui&lt;br&gt;incombent envers le&lt;br&gt;propriétaire et son&lt;br&gt;garant au titre des&lt;br&gt;paragraphes 1 et 2 du&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Fonden kan&lt;br&gt;befrias helt eller&lt;br&gt;delvis från sina för-&lt;br&gt;pliktelser mot ägaren&lt;br&gt;och dennes garant&lt;br&gt;enligt första stycket,&lt;br&gt;om fonden visar att&lt;br&gt;på grund av fel eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;of the actual fault or&lt;br&gt;privity of the owner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) the ship from&lt;br&gt;which the oil causing&lt;br&gt;the pollution damage&lt;br&gt;escaped did not&lt;br&gt;comply with the&lt;br&gt;requirements laid&lt;br&gt;down in:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) the International&lt;br&gt;Convention for the&lt;br&gt;Prevention of Pol-&lt;br&gt;lution from Ships,&lt;br&gt;1973, as modified by&lt;br&gt;the Protocol of 1978&lt;br&gt;relating thereto, and&lt;br&gt;as amended by Re-&lt;br&gt;Solutions&lt;br&gt;MEPC. 14(20) and&lt;br&gt;MEPC. 47(31),&lt;br&gt;MEPC. 51(32) and&lt;br&gt;MEPC.52(32) adop-&lt;br&gt;ted by the Marine&lt;br&gt;Environment Protec-&lt;br&gt;tion Committee of the&lt;br&gt;International&lt;br&gt;M a r i t i m e&lt;br&gt;Organization on 7&lt;br&gt;September 1984 and&lt;br&gt;4 July 1991, 6 March&lt;br&gt;1992 and 6 March&lt;br&gt;1992 respectively ; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;présent artide, s’il&lt;br&gt;prouve que, par la&lt;br&gt;faute personelle du&lt;br&gt;propriétaire:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) le navire dont&lt;br&gt;proviennent les hy-&lt;br&gt;drocarbures qui ont&lt;br&gt;causé le dommage&lt;br&gt;par pollution n’a pas&lt;br&gt;observé les prescrip-&lt;br&gt;tions formulées dans:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) la Convention&lt;br&gt;internationale de&lt;br&gt;1973 pour la pré-&lt;br&gt;vention de la pol-&lt;br&gt;lution par les navires,&lt;br&gt;telle que modifiée par&lt;br&gt;le Protocole de 1978&lt;br&gt;y relatif et par les&lt;br&gt;Résolutions&lt;br&gt;MEPC. 14(20) et&lt;br&gt;MEPC.47(31),&lt;br&gt;MEPC.51(32) et&lt;br&gt;MEPC.52(32) adop-&lt;br&gt;tée les 7 septembre&lt;br&gt;1984, 4 juillet 1991,&lt;br&gt;6 mars 1992 et 6&lt;br&gt;mars 1992 respective-&lt;br&gt;ment par le Comité&lt;br&gt;de la protection du&lt;br&gt;milieu marin de&lt;br&gt;1’Organisation mariti-&lt;br&gt;me internationale; ou&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försummelse av äga- Prop. 1993/94:88&lt;br&gt;ren själv:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) det fartyg från&lt;br&gt;vilket den olja som&lt;br&gt;orsakade skadan&lt;br&gt;genom förorening&lt;br&gt;härrörde icke upp-&lt;br&gt;fyllde föreskrifterna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;1973 års inter-&lt;br&gt;nationella konvention&lt;br&gt;till förhindrande av&lt;br&gt;förorening från fartyg&lt;br&gt;i den lydelse kon-&lt;br&gt;ventionen har erhållit&lt;br&gt;genom 1978 års&lt;br&gt;protokoll till kon-&lt;br&gt;ventionen och de&lt;br&gt;ändringar som har&lt;br&gt;antagits av Internatio-&lt;br&gt;nella sjöfartsorganisa-&lt;br&gt;tionens kommitté för&lt;br&gt;skyddet av den mari-&lt;br&gt;na miljön genom&lt;br&gt;resolutionerna&lt;br&gt;MEPC. 14(20) och&lt;br&gt;MEPC.47(3 1) ,&lt;br&gt;MEPC.51(32) och&lt;br&gt;MEPC 52(32) den 7&lt;br&gt;september 1984, den&lt;br&gt;4 juli 1991 respektive&lt;br&gt;den 6 mars 1992,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii)&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(iii)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iii)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iii)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(iv)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iv)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;iv)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(v)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;v)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;v)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;(b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;b)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 10 april 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Lagen om ersättning från den internationella Prop. 1993/94:88&lt;br&gt;oljeskadefonden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Ärendet och dess beredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I Sverige regleras rätten till ersättning för skador som orsakats av&lt;br&gt;oljeutsläpp från tankfartyg av lagen (1973:1198) om ansvarighet för&lt;br&gt;oljeskada till sjöss och av lagen (1973:1199) om ersättning från den&lt;br&gt;internationella oljeskadefonden. Dessa lagar bygger på två internatio-&lt;br&gt;nella konventioner, nämligen den år 1969 avslutade konventionen om&lt;br&gt;ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja (ansvarig-&lt;br&gt;hetskonventionen) och den år 1971 avslutade konventionen om&lt;br&gt;upprättandet av en internationell fond för ersättning av skada orsakad&lt;br&gt;av förorening genom olja (fondkonventionen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarighetskonventionen innebär att en fartygsägare har ett strikt&lt;br&gt;ansvar för skador som har orsakats av oljeutsläpp från hans fartyg.&lt;br&gt;Enligt konventionen har fartygets ägare rätt att för varje olycka&lt;br&gt;begränsa sin ansvarighet till ett belopp motsvarande 133 särskilda&lt;br&gt;dragningsrätter (SDR) per ton av fartygets dräktighet. Ansvarigheten&lt;br&gt;skall dock inte i något fall överstiga 14 miljoner SDR. En SDR&lt;br&gt;motsvarar för närvarande ungefär 11 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan när ansvarighetskonventionen antogs var man medveten om&lt;br&gt;att den inte gav de skadelidande ett tillräckligt skadeståndsrättsligt&lt;br&gt;skydd. Fondkonventionen utarbetades därför som ett komplement till&lt;br&gt;ansvarighetskonventionen. Genom fondkonventionen upprättades en&lt;br&gt;internationell fond (oljeskadefonden) som ger ytterligare ersättning&lt;br&gt;för oljeskador i de fall då den ersättning som erhålls enligt ansvarig-&lt;br&gt;hetskonventionen är otillräcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 § första stycket lagen om ersättning från den internationella&lt;br&gt;oljeskadefonden gäller bestämmelserna i artiklarna 1 -13 i fondkon-&lt;br&gt;ventionen i dess lydelse enligt ett i London den 19 november 1976&lt;br&gt;antaget ändringsprotokoll som svensk lag till den del de inte uteslu-&lt;br&gt;tande reglerar de fördragsslutande staternas inbördes förpliktelser och&lt;br&gt;med iakttagande av vad som i övrigt föreskrivs i lagen. I 1 § andra&lt;br&gt;stycket sägs att konventionen i angivna delar har den lydelse som en&lt;br&gt;till lagen fogad bilaga utvisar. De bestämmelser i konventionen som&lt;br&gt;härigenom gjorts omedelbart tillämpliga i Sverige innehåller regler av&lt;br&gt;civilrättslig och processrättslig natur. Det är bl.a. bestämmelserna om&lt;br&gt;fondens skyldighet att utge ersättning till fartygets ägare eller&lt;br&gt;försäkringsgivare (artikel 5; jfr även Ds Ju 1973:4 s. 114).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i fondkonventionen får i vissa hänseenden beslutas av&lt;br&gt;oljeskadefondens församling med tre fjärdedels majoritet (artikel 33).&lt;br&gt;Fondens församling har vid olika tillfällen beslutat att göra sådana&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändringar. I det följande kommer regeringen att ta upp en ändring Prop. 1993/94:88&lt;br&gt;som fondens församling beslutat om vid sitt sextonde möte den 5-8&lt;br&gt;oktober 1993 och föreslå att den införlivas med svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Redareförening har inte haft någon invändning mot att&lt;br&gt;ändringen i fondkonventionen införlivas med svensk rätt (se Justitie-&lt;br&gt;departementet dnr 93-2920).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lagförslag som läggs fram i denna proposition är sådant att&lt;br&gt;Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Förslaget&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Med svensk rätt skall införlivas den ändring&lt;br&gt;i fondkonventionen som gjorts i oktober 1993 av de internationella&lt;br&gt;säkerhetsföreskrifter som måste vara uppfyllda för att fartygets&lt;br&gt;ägare, eller dennes försäkringsgivare, skall ha rätt till ersättning&lt;br&gt;av oljeskadefonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 2 i fondkonventionen&lt;br&gt;är ett av ändamålen med oljeskadefonden att befria fartygsägarna från&lt;br&gt;en del av de ekonomiska förpliktelser som de har ålagts genom&lt;br&gt;ansvarighetskonventionen. En fartygsägare som på grund av be-&lt;br&gt;stämmelserna i ansvarighetskonventionen får utge ersättning för en&lt;br&gt;oljeskada skall alltså kunna återfå en del av detta belopp från fonden.&lt;br&gt;Fartygsägarens rätt till ersättning från fonden för utbetalt skadestånd&lt;br&gt;är beroende av att vissa villkor är uppfyllda. Dessa villkor har ställts&lt;br&gt;upp för att säkerställa att konventioner rörande vissa krav i säker-&lt;br&gt;hetshänseende efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5.3 a) i fondkonventionen kan fonden befrias helt eller&lt;br&gt;delvis från sina förpliktelser att gottgöra ägaren till ett fartyg eller&lt;br&gt;dennes försäkringsgivare, om fonden visar att på grund av fel eller&lt;br&gt;försummelse av ägaren själv fartyget i fråga inte uppfyllde för-&lt;br&gt;skrifterna i fyra konventioner som räknas upp i artikeln och olyckan&lt;br&gt;eller skadan helt eller delvis orsakades av att dessa föreskrifter inte&lt;br&gt;uppfyllts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De konventioner som ursprungligen nämndes i artikel 5.3 var:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) 1954 års internationella konvention till förhindrande av havs-&lt;br&gt;vattnets förorening genom olja i dess år 1962 ändrade lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;1960 års internationella konvention för betryggande av&lt;br&gt;säkerheten för människoliv till sjöss,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) 1966 års internationella lastlinjekonvention,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) 1960 års internationella sjövägsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att inte förlora rätten till ersättning från fonden måste således Prop. 1993/94:88&lt;br&gt;fartygens ägare hålla och föra sina fartyg i enlighet med föreskrifter-&lt;br&gt;na i de nämnda internationella konventionerna. Detta bidrar till att&lt;br&gt;minska risken för olyckor med oljeskador som följd. Vid tiden för&lt;br&gt;fondkonventionens upprättande hade Sverige tillträtt samtliga de i&lt;br&gt;artikel 5.3 nämnda sjösäkerhetskonventionema (se Ds Ju 1973:4 s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5.4 i fondkonventionen föreskriver att när en ny konvention,&lt;br&gt;som är avsedd att helt eller delvis ersätta något av de instrument som&lt;br&gt;nämns i artikel 5.3, träder i kraft far fondens församling minst sex&lt;br&gt;månader i förväg fastställa en dag då den nya konventionen skall&lt;br&gt;ersätta detta instrument eller del av detta såvitt avser tillämpningen&lt;br&gt;av artikel 5.3. Sådana beslut kräver enligt artikel 33.1 b) i fond-&lt;br&gt;konventionen tre fjärdedels majoritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid det åttonde mötet med oljeskadefondens församling beslutade&lt;br&gt;denna att tolka artikel 5.4 så att den kan tillämpas även på ändringar&lt;br&gt;i de i artikel 5.3 nämnda konventionerna och detta även om dessa&lt;br&gt;ändringar antagits efter ett förenklat ändringsförfarande (by a tacit&lt;br&gt;amendment procedure).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av flera beslut av fondens församling med stöd av artikel&lt;br&gt;5.4 innehåller artikel 5.3 numera följande uppräkning av inter-&lt;br&gt;nationella instrument:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;1973 års internationella konvention till förhindrande av&lt;br&gt;förorening från fartyg i den lydelse konventionen har erhållit&lt;br&gt;genom 1978 års protokoll till konventionen och de ändringar som&lt;br&gt;har antagits av Internationella sjöfartsorganisationens kommitté för&lt;br&gt;skyddet av den marina miljön genom resolutionerna MEPC. 14(20)&lt;br&gt;och MEPC.47(31) den 7 September 1984 respektive den 4 juli&lt;br&gt;1991,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;1974 års internationella konvention för betryggande av&lt;br&gt;säkerheten för människoliv till sjöss med de ändringar som&lt;br&gt;föranleds av 1978 års protokoll till 1974 års konvention för&lt;br&gt;betryggande av säkerheten för människoliv till sjöss och de&lt;br&gt;ändringar som har antagits av Internationella sjöfartsorgani-&lt;br&gt;sationens sjösäkerhetskommitté genom resolutionerna MSC.l&lt;br&gt;(XLV) och MSC.6(48) och MSC. 13(57) den 20 november 1981&lt;br&gt;respektive den 17 juni 1983 respektive den 11 april 1989, och&lt;br&gt;med ändring genom resolution 1 antagen den 9 november 1988&lt;br&gt;vid möte, mellan stater anslutna till 1974 års internationella&lt;br&gt;konvention för betryggande av säkerheten för människoliv till&lt;br&gt;sjöss, om ett globalt sjösäkerhetssystem rörande radiokommunika-&lt;br&gt;tion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) 1966 års internationella lastlinjekonvention, eller&lt;br&gt;i v) 1972 års internationella sjö vägsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av vissa av de nu nämnda besluten i fondens Prop. 1993/94:88&lt;br&gt;församling om ändringar i artikel 5.3 har regeringen vid olika&lt;br&gt;tillfällen beslutat att ge ändringarna till känna genom särskilda&lt;br&gt;tillkännagivanden i Svensk författningssamling (se SFS 1979:550,&lt;br&gt;1980:613,1982:69,1984:176och 1986:797). Samtliga ändringar som&lt;br&gt;beslutats av fondens församling har införlivats med svensk rätt (jfr&lt;br&gt;prop. 1990/91:196, bet. 1991/92:LU4, rskr. 1991/92:16, prop.&lt;br&gt;1991/92:77, bet. 1991/92:LU19, rskr. 1991/92:130 och prop.&lt;br&gt;1992/93:143, bet. 1992/93:LU26 rskr. 1992/93:170).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 6 mars 1992 antogs genom resolutionerna MEPC.51(32) och&lt;br&gt;MEPC.52(32) vissa ändringar i 1973 års internationella konvention&lt;br&gt;till förhindrande av förorening från fartyg. Ändringarna - som&lt;br&gt;beslutades av Internationella sjöfartsorganisationens kommitté för&lt;br&gt;skyddet av den marina miljön - företogs i enlighet med ett förenklat&lt;br&gt;ändringsförfarande som är föreskrivet i konventionen. Ändringarna&lt;br&gt;trädde i kraft den 6 juli 1993 och blev då gällande även för Sverige.&lt;br&gt;Resolutionerna i fråga finns tillgängliga hos Utrikesdepartementet,&lt;br&gt;traktatenheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna innebär bl.a. att det för tankfartyg införs nya strängare&lt;br&gt;regler om utsläpp av olja och om filterutrustning på fartygen samt att&lt;br&gt;strängare regler införs om konstruktionen av nya tankfartyg, särskilt&lt;br&gt;i vad avser dubbel botten och dubbla skrov. Ändringarna är av&lt;br&gt;betydelse för att förhindra förorening genom oljeskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid det sextonde mötet med oljeskadefondens församling den 5-8&lt;br&gt;oktober 1993 beslutades att dessa senaste ändringar av 1973 års&lt;br&gt;konvention skulle tas med i uppräkningen över instrument i artikel&lt;br&gt;5.3 i fondkonventionen. Ändringar i artikel 5.3 måste beslutas minst&lt;br&gt;sex månader i förväg (jfr artikel 5.4 fondkonventionen). Försam-&lt;br&gt;lingen beslutade i detta fall att ändringen i fondkonventionen skall&lt;br&gt;träda i kraft den 10 april 1994. Den berörda punkten i artikeln fick&lt;br&gt;följande lydelse (ändringen kursiverad):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) 1973 års internationella konvention till förhindrande av&lt;br&gt;förorening från fartyg i den lydelse konventionen har erhållit&lt;br&gt;genom 1978 års protokoll till konventionen och de ändringar som&lt;br&gt;har antagits av Internationella sjöfartsorganisationens kommitté för&lt;br&gt;skyddet av den marina miljön genom resolutionerna&lt;br&gt;MEPC. 14(20), MEPC.47(31), MEPC.51(32) och MEPC.52(32)&lt;br&gt;den 7 september 1984, den 4 juli 1991 respektive den 6 mars&lt;br&gt;1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det var redan vid Sveriges tillträde till fondkonventionen förutsatt&lt;br&gt;att de i artikel 5.3 nämnda sjösäkerhetskonventionema kunde bytas&lt;br&gt;ut mot konventioner med motsvarande innehåll. Det måste också&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sägas vara ett allmänt svenskt intresse att fartygsägama följer Prop. 1993/94:88&lt;br&gt;föreskrifterna i de nämnda sjösäkerhetskonventionerna. Sveriges&lt;br&gt;Redareförening har också - som redan har framhållits i avsnitt 3 -&lt;br&gt;inte haft några invändningar mot att den ifrågavarande ändringen i&lt;br&gt;fondkonventionen görs. Sverige är också folkrättsligt bundet av&lt;br&gt;ändringen. Den bör därför införlivas med svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i artikel 5 rör ekonomiska förhållanden mellan&lt;br&gt;fartygsägama och fonden, dvs. förhållanden mellan enskilda. En&lt;br&gt;ändring av artikeln måste därför införlivas med svensk rätt genom lag&lt;br&gt;(se 8 kap. 2 § regeringsformen).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Ikraftträdande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den ändring av artikel 5.3 i fondkonventionen som har beslutats av&lt;br&gt;oljeskadefondens församling år 1993 träder i kraft den 10 april 1994.&lt;br&gt;Ändringen av lagen om ersättning från den internationella oljeskade-&lt;br&gt;fonden bör träda i kraft samtidigt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Skadeståndslagens regler om jämkning vid&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;medvållande&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 6 kap. 1 § skadeståndslagen finns bestämmelser om att skadestånd&lt;br&gt;kan jämkas, om den skadelidande själv har medverkat till skadan.&lt;br&gt;Jämkningsmöjlighetema är mer begränsade vid personskada än vid&lt;br&gt;sakskada och ren förmögenhetsskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av reglerna om jämkning vid medvållande aktualise-&lt;br&gt;rades med anledning av motionsyrkanden i lagstiftningsärendet om en&lt;br&gt;produktansvarslag. Motionären föreslog att det i produktansvarslagen&lt;br&gt;skulle införas en särskild jämkningsregel, som skulle reglera person-&lt;br&gt;skador på samma sätt som sakskador och rena förmögenhetsskador.&lt;br&gt;Vidare föreslog motionären en motsvarande ändring av skadeståndsla-&lt;br&gt;gens jämkningsregel. Lagutskottet anslöt sig till motionärens upp-&lt;br&gt;fattning såvitt gällde produktansvarslagen och hemställde att riks-&lt;br&gt;dagen som sin mening skulle ge regeringen till känna att regeringen&lt;br&gt;borde efter övervägande av spörsmålet återkomma till riksdagen med&lt;br&gt;förslag till en särskild jämkningsregel i produktansvarslagen, om inte&lt;br&gt;starka skäl talade mot en sådan reglering (se bet. 1991/92:LU14 13&lt;br&gt;f.). Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan (se rskr.&lt;br&gt;1991/92:78). I 10 § produktansvarslagen har härefter införts en&lt;br&gt;bestämmelse av den föreslagna innebörden (se prop. 1992/93:38, bet.&lt;br&gt;1992/93:LU9, rskr. 1992/92:47, SFS 1992:1137).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande motionsförslaget om en ändring av skadeståndslagens Prop. 1993/94:88&lt;br&gt;jämkningsregel anförde lagutskottet följande (se bet .1991/92LU14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;När det sedan gäller den mer övergripande frågan om ändring i&lt;br&gt;skadeståndslagens allmänna regel om jämkning vid personskada kan&lt;br&gt;utskottet i än mindre grad än på produktansvarsområdet överblicka&lt;br&gt;konsekvenserna av en sådan lagändring. Spörsmålet måste enligt&lt;br&gt;utskottets mening ses i ett större sammanhang än inom ramen för det&lt;br&gt;nu aktuella ärendet. Det kan dock inte uteslutas att utformningen av&lt;br&gt;skadeståndslagens jämkningsbestämmelse kan komma att aktualiseras&lt;br&gt;i samband med de överväganden rörande jämkning vid produktskador&lt;br&gt;som utskottet ovan förordat. Något särskilt tillkännagivande finner&lt;br&gt;utskottet emellertid inte påkallat, och motion 1991/92:12 yrkande 9&lt;br&gt;avstyrks följaktligen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tog dock inte upp frågan i lagstiftningsärendet om en&lt;br&gt;jämkningsregel i produktansvarslagen (se prop. 1992/93:38 s. 16).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Gällande rätt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 1 § skadeståndslagen har följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av personskada kan jämkas, om den&lt;br&gt;skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har&lt;br&gt;medverkat till skadan. Skadestånd till förare av motordrivet fordon&lt;br&gt;som har gjort sig skyldig till brott som avses i 4 § eller 4 a § lagen&lt;br&gt;(1951:649) om straff för vissa trafikbrott kan även jämkas, om&lt;br&gt;föraren därvid genom vårdslöshet har medverkat till skadan. Har&lt;br&gt;personskada lett till döden, kan skadestånd till efterlevande också&lt;br&gt;jämkas, om den avlidne uppsåtligen har medverkat till dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av sakskada eller renförmögenhetsskada&lt;br&gt;kan jämkas, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till&lt;br&gt;skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämkning av skadestånd enligt första eller andra stycket sker efter&lt;br&gt;vad som är skäligt med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor&lt;br&gt;och omständigheterna i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämfört med vad som gäller för sakskada och ren förmögen-&lt;br&gt;hetsskada är möjligheterna att jämka skadeståndet vid personskada&lt;br&gt;begränsade i två hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sakskada och ren förmögenhetsskada kan skadeståndet jämkas&lt;br&gt;inte bara när den skadelidande själv är medvållande utan även när&lt;br&gt;vissa andra personer som står i ett särskilt förhållande till honom -&lt;br&gt;t.ex. hans anställda - har medverkat till skadan. Man talar då om&lt;br&gt;passiv identifikation mellan den skadelidande och den medverkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personen. Vid personskada kommer passiv identifikation i fråga bara Prop. 1993/94:88&lt;br&gt;på så sätt att skadestånd till efterlevande kan jämkas, om den avlidne&lt;br&gt;uppsåtligen har medverkat till dödsfallet. I andra fall av personskada&lt;br&gt;är det en förutsättning för jämkning att den skadelidande själv har&lt;br&gt;medverkat till skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är möjligheten att jämka skadestånd vid personskada&lt;br&gt;begränsad till fall där den skadelidande har medverkat till skadan&lt;br&gt;uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet. I förarbetena till be-&lt;br&gt;stämmelsen (se prop. 1975:12 s. 133) framhålls att en vårdslöshet&lt;br&gt;skall vara av mycket allvarligt slag för att den skall kunna betecknas&lt;br&gt;som grov. Denna jämkningsmöjlighet får därför mycket begränsad&lt;br&gt;praktisk betydelse. Endast när den skadelidandes handling vittnar om&lt;br&gt;en betydande hänsynslöshet eller nonchalans, som har medfört&lt;br&gt;avsevärd risk även för andra än honom själv, eller när han har visat&lt;br&gt;uppenbar likgiltighet för sitt eget liv eller sin egen hälsa, kan det&lt;br&gt;enligt motiven bli aktuellt att jämka skadeståndet på denna grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 kap. 1 § tredje stycket skadeståndslagen anges efter vilka&lt;br&gt;grunder skadeståndet skall jämkas. Jämkningen skall ske efter vad&lt;br&gt;som är skäligt med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt. Sådana omständigheter är framför allt&lt;br&gt;parternas ekonomiska förhållanden (jfr prop. 1975:12 s. 173).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna i skadeståndslagen om jämkning vid&lt;br&gt;medvållande kom till genom en lagändring år 1975. Dessförinnan&lt;br&gt;gällde att, om vållande på den skadelidandes sida hade medverkat till&lt;br&gt;skadan, skadeståndet skulle jämkas efter vad som var skäligt.&lt;br&gt;Bestämmelsen var tillämplig såväl vid personskada som vid sakskada&lt;br&gt;och ren förmögenhetsskada. Det föredragande statsrådet angav&lt;br&gt;följande principiella utgångspunkter för förslaget att begränsa jämk-&lt;br&gt;ningsmöjligheterna vid personskada (prop. 1975:12 s. 130 f.):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Nuvarande grundsatser om jämkning av skadestånd på grund av&lt;br&gt;skadelidandes medvållande har utbildats vid en tid då rättvisa och&lt;br&gt;billighet ansågs fordra att de ekonomiska följderna av en skada skulle&lt;br&gt;bäras av alla dem som uppsåtligen eller av oaktsamhet hade skuld till&lt;br&gt;skadan, den skadelidande inbegripen. Sedermera har även andra&lt;br&gt;argument anförts till stöd för regler om jämkning. Sålunda har det&lt;br&gt;gjorts gällande att en möjlighet till jämkning på grund av med-&lt;br&gt;vållande skulle vara värdefull från preventionssynpunkt, dvs. att&lt;br&gt;enskilda personer till följd av jämkningsrisken skulle föranledas att&lt;br&gt;iaktta större försiktighet. Vidare har medvållanderegler ansetts ha&lt;br&gt;vissa fördelar från rättssystematisk och rättsteknisk synpunkt, främst&lt;br&gt;med hänsyn till sambandet mellan dessa regler och de allmänna&lt;br&gt;förutsättningar för skadeståndsansvar som består i att den skadegöran-&lt;br&gt;de handlingen skall ha skett uppsåtligen eller av oaktsamhet samt att&lt;br&gt;skadan skall ha orsakats av denna handling. Medvållandereglerna har&lt;br&gt;också försvarats med hänvisning till det allmänna rättsmedvetandet.&lt;br&gt;I vart fall har behov ansetts föreligga av en jämkningsmöjlighet för&lt;br&gt;att man skall kunna uppnå resultat som i det enskilda fallet framstår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som en rimlig kompromiss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har sagt bör skadeståndsreglerna utformas så att&lt;br&gt;de tillgodoser socialt motiverade ersättningsbehov samtidigt som de&lt;br&gt;leder till en samhällsekonomiskt rationell fördelning av förlusterna&lt;br&gt;genom skadefall. Vid personskador kan emellertid en tillämpning av&lt;br&gt;de nuvarande medvållandereglerna få konsekvenser som inte är&lt;br&gt;förenliga med dessa krav. Tillgängliga ekonomiska resurser utnyttjas&lt;br&gt;bäst om skaderiskema i samhället slås ut på så många händer som&lt;br&gt;möjligt. Om fullt skadestånd utgår, leder det ofta till en acceptabel&lt;br&gt;riskspridning eftersom skadeståndet i de flesta fall täcks av en&lt;br&gt;ansvarsförsäkring. Rimligtvis kan man inte räkna med att de&lt;br&gt;skadelidande i motsvarande mån skall ha skyddat sig genom att&lt;br&gt;teckna frivilliga sjuk- och olycksfallsförsäkringar osv. Visserligen&lt;br&gt;täcks uppkomna personskador till en del av socialförsäkringsförmåner&lt;br&gt;o.d. I de flesta fall torde emellertid en jämkning av skadestånd på&lt;br&gt;grund av medvållande medföra att skadan delvis kommer att stanna&lt;br&gt;på den skadelidande. Från sociala och humanitära synpunkter kan det&lt;br&gt;mte anses rimligt att den som drabbas av en skada på detta sätt skall&lt;br&gt;bli lidande för all framtid av en tillfällig oaktsamhet e.d. Och även&lt;br&gt;om den skadelidande kan skaffa behövlig ekonomisk hjälp från annat&lt;br&gt;håll, i sista hand från socialhjälpen, kan detta inte anses innebära en&lt;br&gt;rationell användning av samhällsresurserna.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten var att de nya medvållandereglerna skulle slå igenom även&lt;br&gt;när ersättning utgår enligt speciallagstiftning, om inte starka skäl -&lt;br&gt;såsom hänsyn till internationella konventioner - talade mot det (prop.&lt;br&gt;1975:12 s. 135). Så har också blivit fallet. Vissa speciallagar&lt;br&gt;innehåller bestämmelser med samma eller liknande innebörd som&lt;br&gt;skadeståndslagens bestämmelser (se t.ex. 12 § trafikskadelagen). Det&lt;br&gt;finns också speciallagar som uttryckligen hänvisar till 6 kap. 1 §&lt;br&gt;skadeståndslagen (se t.ex. 2 kap. 4 § järnvägstrafiklagen). I andra fall&lt;br&gt;blir skadeståndslagens jämkningsregler tillämpliga därför att specialla-&lt;br&gt;gen inte innehåller någon bestämmelse i ämnet (t.ex. miljöskadela-&lt;br&gt;gen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I några speciallagar finns dock särskilda medverkansregler som&lt;br&gt;avviker från 6 kap. 1 § skadeståndslagen (jfr Hellner, Skadestånds-&lt;br&gt;rätt, fjärde upplagan, s. 194). Om en sådan specialregel innebär att&lt;br&gt;skadeståndet vid personskada kan jämkas i större utsträckning än vad&lt;br&gt;skadeståndslagen medger, torde det i allmänhet förklaras av att regeln&lt;br&gt;grundar sig på en internationell konvention (se t.ex. 2 kap. 6 § järn-&lt;br&gt;vägstrafiklagen). Den svenska skadeståndslagen begränsar nämligen&lt;br&gt;möjligheterna att jämka skadestånd med anledning av personskada&lt;br&gt;mer än vad som är vanligt i många andra länder, även våra nordiska&lt;br&gt;grannländer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Tidigare överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagsbehandlingen av propositionen om produktansvar&lt;br&gt;aktualiserades frågan om skadeståndslagens jämkningsregel borde få&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en ändrad lydelse med samma innebörd som den särskilda bestämmel- Prop. 1993/94:88&lt;br&gt;sen i 10 § produktansvarslagen. Enligt den bestämmelsen skall&lt;br&gt;skadeståndet kunna jämkas vid personskada på grund av &amp;quot;enkel&amp;quot;&lt;br&gt;vårdslöshet i samma utsträckning som vid sakskada. Om en sådan&lt;br&gt;regel infördes i Sverige, skulle det innebära en återgång till en&lt;br&gt;medvållanderegel av det slag som gällde före lagändringen år 1975.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därför kan det vara av värde att studera vad de tidigare reglerna&lt;br&gt;innebar (jfr prop. 1975:12 s. 45 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tidigare bestämmelsen fanns i 5 kap. 5 § skadeståndslagen och&lt;br&gt;hade följande lydelse: &amp;quot;Om vållande på den skadelidandes sida har&lt;br&gt;medverkat till skadan, jämkas skadeståndet efter vad som finnes&lt;br&gt;skäligt.&amp;quot; Bestämmelsen var tillämplig i alla de fall då skadestånds-&lt;br&gt;skyldighet förelåg enligt skadeståndslagen, alltså såväl vid personska-&lt;br&gt;da som vid sakskada och ren förmögenhetsskada. Jämkning med stöd&lt;br&gt;av bestämmelsen kunde vidare ske vid skadeståndsansvar som&lt;br&gt;grundades på oskrivna rättsregler, t.ex. vid rent strikt ansvar på&lt;br&gt;grund av farlig verksamhet, eller på föreskrifter i skadeståndsrättslig&lt;br&gt;speciallagstiftning, i den mån denna inte innehöll särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om verkan av medvållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den skälighetsprövning som föreskrevs i 5 kap. 5 § skade-&lt;br&gt;ståndslagen spelade graden av skuld på den ansvariges och den&lt;br&gt;skadelidandes sida den viktigaste rollen. Även vissa andra faktorer&lt;br&gt;ansågs emellertid kunna inverka, bl.a. hur stor del av skadan som den&lt;br&gt;skadelidandes medverkan kunde ha orsakat och hur pass farligt&lt;br&gt;handlandet på ömse sidor hade varit. Däremot saknades stöd för att&lt;br&gt;låta parternas ekonomiska förhållanden påverka jämkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ansvaret enligt speciallagar vilade på annan grund än bevisat&lt;br&gt;vållande, kunde skälighetsbedömningen inte ske genom en jämförelse&lt;br&gt;mellan vållandet på ömse sidor. Sannolikt spelade graden av skuld på&lt;br&gt;den skadelidandes sida en viktig roll vid skälighetsbedömningen, och&lt;br&gt;även den omfattning vari parterna kunde antas ha påverkat skadans&lt;br&gt;omfattning torde ha fått betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämkning på grund av medvållande skedde normalt till viss kvotdel&lt;br&gt;av skadans belopp, mestadels en tredjedel, hälften eller två tredjede-&lt;br&gt;lar av beloppet. Medvållandet kunde också leda till att något&lt;br&gt;skadestånd inte alls dömdes ut (&amp;quot;jämkning till noll&amp;quot;) när den&lt;br&gt;skadelidandes oaktsamhet varit betydande. Det förekom å andra sidan&lt;br&gt;att full ersättning dömdes ut trots medvållandet. Närmast kom det i&lt;br&gt;fråga när medvållandet framstod som så ringa i förhållande till det&lt;br&gt;vållande som hade förekommit på motsidan att den skadelidande&lt;br&gt;skäligen inte borde bära någon del av skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det blev aktuellt att tillämpa medvållandereglerna i fall då den&lt;br&gt;skadeståndsskyldiges ansvarighet skulle bestämmas på grundval av en&lt;br&gt;skälighetsprövning eller då ansvarigheten skulle jämkas också på&lt;br&gt;någon annan grund än den skadelidandes medvållande, kunde man&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förfara på två sätt. Antingen kunde man göra en samlad bedömning Prop. 1993/94:88&lt;br&gt;av situationen och fastställa skadeståndet till en viss kvotdel med&lt;br&gt;beaktande på en gång av medvållandet och de andra omständigheterna&lt;br&gt;som inverkade på bedömningen. Eller också kunde man först ta&lt;br&gt;ställning till vilken verkan medvållandet borde ha och därefter&lt;br&gt;undersöka om det sålunda jämkade skadeståndet på annan grund&lt;br&gt;borde sättas ned ytterligare. Vilkendera metoden som borde väljas&lt;br&gt;fick bli beroende av omständigheterna i de särskilda fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till grund för ändringarna år 1975 låg förslag av skadeståndskom-&lt;br&gt;mittén i betänkandena Skadestånd III (SOU 1971:83) och Skadestånd&lt;br&gt;V (SOU 1973:51). I det sistnämnda betänkandet anförde kommittén&lt;br&gt;bl.a. följande allmänna synpunkter (s. 237 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;För den skadelidandes möjligheter till ersättning för personskada är&lt;br&gt;det i praktiken av väsentlig betydelse, vilken verkan hans med-&lt;br&gt;vållande har på skadeståndet. Vid en rad vanligt förekommande typer&lt;br&gt;av skadefall har han ofta oaktsamt medverkat till skadan. Bl.a. kan&lt;br&gt;nämnas skador i trafiken, skador vid förflyttning i lokaler - där han&lt;br&gt;kan ha brustit i uppmärksamhet på någon farlig anordning i lokalen -&lt;br&gt;olycksfall i arbetet och skador vid gemensam lek. En oförsiktighet&lt;br&gt;i sadana sammanhang kan få ödesdigra konsekvenser för den skadeli-&lt;br&gt;dandes del. Även när annan kan göras ansvarig för skadan finns det&lt;br&gt;risk att skadestånd t.ex. för invaliditet eller för lyte eller annat men&lt;br&gt;blir nedsatt, kanske till hälften eller en tredjedel av det belopp vartill&lt;br&gt;skadan kan uppskattas. Många gånger får den skadelidande reda sig&lt;br&gt;med långt mindre ersättning än han behöver. Han kan på detta sätt&lt;br&gt;under hela livet bli lidande för en tillfällig oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från sociala och humanitära synpunkter är detta en konsekvens av&lt;br&gt;de gällande skadeståndsreglerna som svårligen kan accepteras. Den&lt;br&gt;är dessutom irrationell. Skadan stannar på den skadelidande, till den&lt;br&gt;del den inte täcks av social- och olycksfallsförsäkring, och han får&lt;br&gt;sedan försöka skaffa sig behövligt ekonomiskt bistånd från olika håll,&lt;br&gt;i sista hand från socialhjälpen. Man utnyttjar de tillgängliga resurser-&lt;br&gt;na långt bättre, om man låter skadeståndet fylla ut vad som erfordras,&lt;br&gt;sedan ersättning ur socialförsäkring och andra samordningsförmåner&lt;br&gt;utgått. Detta är också f.n. den enda praktiska utvägen att uppnå en&lt;br&gt;riskfördelning i dessa fall. Skadestånd för personskada kan i regel&lt;br&gt;täckas genom ansvarsförsäkring eller trafikförsäkring och risken på&lt;br&gt;detta vis slås ut på många händer, medan man inte rimligen kan&lt;br&gt;räkna med att frivillig sjuk- och olycksfallsförsäkring normalt tecknas&lt;br&gt;till sådana summor att de ens tillnärmelsevis räcker till för att&lt;br&gt;komplettera andra ersättningsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör understrykas att i övervägande antalet fall&lt;br&gt;ansvarsförsäkring eller trafikförsäkring gäller för den skadestånds-&lt;br&gt;skyldige, när ansvaret inte bärs av staten eller annat subjekt som står&lt;br&gt;självrisk. Dessa försäkringsformer är i själva verket numera så&lt;br&gt;utbredda att de kan sägas utgöra försäkringsanordningar som&lt;br&gt;kompletterar socialförsäkringen såsom skydd för den skadelidande -&lt;br&gt;låt vara att de bygger på förutsättningen att skadeståndsansvar&lt;br&gt;föreligger mot denne. Det är på detta sätt verklighetsfrämmande att&lt;br&gt;i situationer där medvållande blir aktuellt försöka väga den enskilde&lt;br&gt;ansvariges och den skadelidandes intressen mot varandra. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;normala är i stället att mot den skadelidande i realiteten står ett Prop. 1993/94:88&lt;br&gt;kollektiv av försäkringstagare av samma kategori som den ansvarige,&lt;br&gt;representerat av hans ansvarsförsäkrings- eller trafikförsäkringsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ser man situationen på detta sätt, ter sig den intresseavvägning som&lt;br&gt;kommer till uttryck i den traditionella medverkansregeln ganska&lt;br&gt;diskutabel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att man i praktiken anser en annan riskfördelning rimlig på en&lt;br&gt;viktig punkt kan sägas framgå av det ersättningssystem som har&lt;br&gt;skapats genom trygghetsförsäkringen---. Den är konstruerad som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en av arbetsgivaren tecknad ansvarsförsäkring, som täcker det skärpta&lt;br&gt;ansvar han genom kollektivavtal har åtagit sig mot sina anställda för&lt;br&gt;olycksfall i arbetet, oavsett om vållande föreligger på hans sida. Fullt&lt;br&gt;skadestånd utgår i princip utom vid uppsåtligt eller grovt vårdslöst&lt;br&gt;medvållande. I dessa fall saknar den skadelidande rätt till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör nämnas att tanken på en reform av med-&lt;br&gt;vållanderegeln på ett särskilt område förts fram, nämligen i direktiven&lt;br&gt;till produktans varskommittén - - Där sätts i fråga om inte av&lt;br&gt;sociala och humanitära skäl jämkningsgrundsatsen bör vid pro-&lt;br&gt;duktansvar få en mera begränsad räckvidd eller eventuellt sättas helt&lt;br&gt;ur spel, åtminstone vid personskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén vill också framhålla att en reform av medvållanderegeln&lt;br&gt;utgör ett naturligt komplement till dess förslag att periodisk ersättning&lt;br&gt;ur kollektiv tjänstepensionsförsäkring samt sjuk- och olycksfallsför-&lt;br&gt;säkring skall avräknas på skadeståndet---. Genomförs detta förslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för vilket starka skäl talar i övrigt, medför det i och för sig en viss&lt;br&gt;försämring för de skadelidandes del, samtidigt som de skadestånds-&lt;br&gt;skyldigas börda lättas. Innebörden är ju att ersättning av detta och&lt;br&gt;flera andra slag definitivt stannar på skadelidarsidan, utan möjlighet&lt;br&gt;till regress från den skadelidandes försäkring (eller, beträffande&lt;br&gt;sjuklön m.m., från hans arbetsgivare). Kommittén anser det också&lt;br&gt;från denna synpunkt skäligt, att de skadelidande i gengäld berättigas&lt;br&gt;att i övervägande flertalet fall få ut fullt skadestånd trots med-&lt;br&gt;vållande. Principen bör här liksom i övrigt vara den, att man&lt;br&gt;visserligen söker undvika att bestämma det ekonomiska skadeståndet&lt;br&gt;för personskada så att den skadelidande överkompenseras men å&lt;br&gt;andra sidan, utom i särskilda fall, strävar efter att ge den skadelidan-&lt;br&gt;de full gottgörelse för hans förlust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägande argument talar alltså för en ändring av medvållanderegeln.&lt;br&gt;Mot en sådan reform kan emellertid resas en rad invändningar, som&lt;br&gt;går ut på att jämkning på grund av medvållande från olika synpunkter&lt;br&gt;skulle vara en rimlig och rationell princip. De flesta har kommittén&lt;br&gt;bemött i ett annat sammanhang (Skadestånd III s. 61 ff). Här skall&lt;br&gt;bara sammanfattningsvis anföras följande om dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ibland framförda argumentet, att medvållandejämkning är av&lt;br&gt;värde från preventionssynpunkt, torde sakna betydelse i varje fall för&lt;br&gt;personskadornas del. Även om fullt skadestånd normalt utgår, lär&lt;br&gt;man i allmänhet iaktta samma omsorg för att undvika att själv&lt;br&gt;drabbas av olycksfall eller sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också en hänvisning till allmänhetens rättsmedvetande synes ha&lt;br&gt;begränsad räckvidd i dessa fall, bl.a. med hänsyn till hur osäkra alla&lt;br&gt;uttalanden blir på denna punkt. Det kan dock förekomma situationer&lt;br&gt;där det ter sig mer eller mindre stötande att fullt skadestånd skulle&lt;br&gt;utdömas trots medvållandet, åtminstone när den ansvarige personligen&lt;br&gt;får betala skadeståndet. Detta förhållande far man ta viss hänsyn till&lt;br&gt;vid jämkningsregelns närmare utformning---.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invändningen, att regeln om jämkning vid medvållande från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;systematisk synpunkt hänger nära samman med den allmänna Prop. 1993/94:88&lt;br&gt;culparegeln i 2:1 SkL och med principerna om fördelning av ansvaret&lt;br&gt;mellan flera solidariskt skadeståndsskyldiga, torde också sakna&lt;br&gt;nämnvärd tyngd. Argumentet har betydelse närmast i situationer då&lt;br&gt;ömsesidig skadegörelse brukar förekomma, framför allt i trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bygger på tanken att uppkomna skador i sådana fall skall fördelas&lt;br&gt;på samma sätt när flera har medverkat till en skada, antingen den&lt;br&gt;träffat någon av de medverkande eller en utomstående person. Men&lt;br&gt;i praktiken lär det vara sällsynt att en inblandad part belastas på&lt;br&gt;samma sätt oavsett vem skadan drabbar. Förekomsten av ansvarsför-&lt;br&gt;säkring kan medföra att någon av parterna undgår att bära skadan,&lt;br&gt;och särskilt med kommitténs förslag kan vidare en personförsäkring&lt;br&gt;på den skadelidandes sida leda till att en ansvarig helt eller delvis går&lt;br&gt;fri från ersättningsskyldighet t.o.m. när han skyddas av ansvarsför-&lt;br&gt;säkring ---. Bara i det ovanliga fallet att försäkringar helt saknas hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alla berörda parter kan invändningen tänkas ha någon reell betydelse,&lt;br&gt;men t.o.m. i detta läge lär fördelningen inte sällan påverkas av någon&lt;br&gt;regel i SkL om skälighetsbedömning av skadeståndet - t.ex. 2:3 eller&lt;br&gt;4:1 - eller av en sådan allmän jämkningsregel som kommittén har&lt;br&gt;föreslagit i Skadestånd III.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betonar man att skadeståndsreglerna skall vara enkla att tillämpa -&lt;br&gt;med andra ord rättstekniska synpunkter - är det tydligt att en regel&lt;br&gt;om att medvållande bara undantagsvis medför jämkning måste anses&lt;br&gt;betydligt lämpligare än nuvarande bestämmelse. Frågan om ned-&lt;br&gt;sättning av skadeståndet enligt den traditionella medvållanderegeln&lt;br&gt;ger som bekant upphov till många skadeståndsstvister, och deras antal&lt;br&gt;lär inte minska om man skulle införa en sådan möjlighet att beakta&lt;br&gt;billighetshänsyn som kommittén föreslog i Skadestånd III. En så&lt;br&gt;långtgående reform som nu diskuteras skulle däremot medföra att det&lt;br&gt;bara i speciella fall lönar sig för den ansvarige eller hans försäkrings-&lt;br&gt;bolag att framställa invändning om medvållandejämkning. Rimligen&lt;br&gt;måste också försäkringsbolagens skadereglering antas bli enklare och&lt;br&gt;billigare på detta sätt.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föredragande statsrådet anslöt sig till kommitténs synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det synsätt som har kommit till uttryck här har varit dominerande&lt;br&gt;inom den svenska skadeståndsrätten under senare år (se t.ex. Hellner,&lt;br&gt;Skadestånds rätt, fjärde upplagan, s. 182 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftaren har även senare givit uttryck för sin anslutning till&lt;br&gt;principen att skadestånd vid personskada i allmänhet inte bör kunna&lt;br&gt;jämkas i vidare mån än vad som följer av 6 kap. 1 § skadeståndsla-&lt;br&gt;gen (se prop. 1985/86:119 s. 19 f. och bet. 1985/86:LU33 s. 3 f.).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4. Överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det bör inte göras någon ändring i&lt;br&gt;reglerna i 6 kap. 1 § första stycket skadeståndslagen om jämkning&lt;br&gt;av skadestånd på grund av medvållande vid personskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Justitiedepartementet har den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 oktober 1993 hållit en hearing rörande bl.a. frågan om jämkning Prop. 1993/94:88&lt;br&gt;av skadestånd på grund av medvållande vid personskada. I hearingen&lt;br&gt;deltog företrädare för Justitiekanslern, Svea hovrätt, Brottsskade-&lt;br&gt;nämnden, Kammarkollegiet, Finansinspektionen, Socialstyrelsen,&lt;br&gt;Konsumentverket, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet,&lt;br&gt;juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Kommittén om ideell&lt;br&gt;skada (Ju 1989:01), Sveriges Domareförbund, Sveriges Advokatsam-&lt;br&gt;fund, Sveriges Försäkringsförbund, Folksam, Trafikskadenämnden,&lt;br&gt;Ansvarsförsäkringens personskadenämnd, Sveriges Industriförbund,&lt;br&gt;Företagarnas Riksorganisation, Grossistförbundet Svensk Handel,&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund, Svenska Arbetsgivarföreningen, Lands-&lt;br&gt;organisationen i Sverige och Tjänstemännens Centralorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare deltog professor emeritus Jan Hellner och f.d. försäkrings-&lt;br&gt;direktören Carl Oldertz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid hearingen framhölls från flera håll att införandet år 1975 av&lt;br&gt;nuvarande jämkningsregel för personskador i 6 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;skadeståndslagen innebar ett stort framsteg i utvecklingen av ersätt-&lt;br&gt;ningsrätten. Flertalet deltagare i hearingen motsatte sig bestämt att&lt;br&gt;särregeln för personskador skulle avskaffas. Inte någon deltagare&lt;br&gt;förordade ett avskaffande. Några deltagare väckte frågan om man&lt;br&gt;genom en omformulering av regeln kunde åstadkomma en viss&lt;br&gt;uppmjukning av rättspraxis. Andra deltagare ansåg att det kunde ske&lt;br&gt;inom ramen för den nuvarande regeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många deltagare i hearingen ansåg däremot att det var olyckligt att&lt;br&gt;en särskild, från regeln i skadeståndslagen avvikande, regel om&lt;br&gt;jämkning på grund av medvållande vid personskador hade införts i&lt;br&gt;produktansvarslagen och förordade en omprövning av den regeln.&lt;br&gt;Företrädare för Sveriges Industriförbund ansåg dock att konkurrens-&lt;br&gt;hänsyn och utformningen av EG-direktivet om produktansvar&lt;br&gt;nödvändiggjorde att särregeln i produktansvarslagen behölls. Några&lt;br&gt;deltagare i hearingen förordade att båda reglerna (dvs. såväl regeln&lt;br&gt;i skadeståndslagen som regeln i produktansvarslagen) omformulerades&lt;br&gt;så att de fick en gemensam utformning som i huvudsak medförde de&lt;br&gt;resultat som regeln i skadeståndslagen nu ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att EES-avtalet och EG-direktivet om produktan-&lt;br&gt;svar inte medger någon ändring av den nu gällande särregeln i pro-&lt;br&gt;duktansvarslagen (jfr art. 13 i direktivet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som förekom vid hearingen ger inte anledning att anta att det&lt;br&gt;skulle föreligga något praktiskt behov av att ändra reglerna i 6 kap.&lt;br&gt;1 § första stycket skadeståndslagen. Tvärtom synes den allmänna&lt;br&gt;uppfattningen bland åtminstone dem som deltog i hearingen vara att&lt;br&gt;regeln bör finnas kvar med samma sakliga innehåll som nu. Med&lt;br&gt;hänsyn till vad som nu anförts anser regeringen att det saknas skäl att&lt;br&gt;nu göra någon ändring i 6 kap. 1 § första stycket skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:88&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 november 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.&lt;br&gt;Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,&lt;br&gt;Svensson, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,&lt;br&gt;Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Laurén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94:88 Ändring i lagen&lt;br&gt;(1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden,&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 45227, Stockholm 1993&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:LU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-11-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-11-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-11-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-11-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 19:52:38</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH0388</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:58</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 19:52:38</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH0388</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__88.pdf</filnamn>
<filstorlek>826076</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Ändring i lagen (1973:1199) om ersättning från den internationella oljeskadefonden, m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/386B0750-5611-4421-887C-78B4F4B73B47</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:LU14</uppgift>
<ref_dok_id>GH01LU14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Internationella oljeskadefonden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>