<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2242367</hangar_id>
 <dok_id>GH0375</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>75</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:75</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>75</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-10-28 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:47:50</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0375/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0375</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH0375</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1993/94:75&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Arvoden till privatpraktiserande läkare och&lt;br&gt;sjukgymnaster samt vissa ersättningar&lt;br&gt;till sjukvårdshuvudmännen m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0375/prop_199394__75-1.png" style="width:38pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 28 oktober 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bo Könberg&lt;br&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs fram förslag till lag om privatpraktiserande läkares&lt;br&gt;respektive sjukgymnasters rätt till ersättning från ett av landstingen finan-&lt;br&gt;sierat och administrerat offentligt ersättningssystem för hälso- och&lt;br&gt;sjukvård i de fall vårdavtal inte har träffats med landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig utgångspunkt för regleringen är att de privatpraktiserande&lt;br&gt;läkare och sjukgymnaster som i dag är uppförda på förteckning hos&lt;br&gt;allmän försäkringskassa utan särskild prövning skall gå in i det nya&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ordningen innebär vidare att läkare och sjukgymnaster&lt;br&gt;som fr.o.m. den 1 januari 1994 påböijar privat verksamhet får rätt att&lt;br&gt;erhålla ersättning från landstinget enligt de föreslagna lagarna och vissa&lt;br&gt;av regeringen utfärdade taxebestämmelser under förutsättning att vissa&lt;br&gt;krav på kompetens och verksamhet är uppfyllda. För både läkare och&lt;br&gt;sjukgymnaster gäller bl.a. att de måste bedriva verksamheten på heltid,&lt;br&gt;att de inte får ha fyllt 70 år samt att de inte får ha anställning i något&lt;br&gt;landstings hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning lämnas för vård som ges av en läkare i privat&lt;br&gt;verksamhet med specialistkompetens. Vissa specialiteter omfattas dock&lt;br&gt;inte av rätten till ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättning lämnas till legitimerad sjukgymnast som efter&lt;br&gt;legitimation fullgjort minst två års tjänstgöring i offentligt finansierad&lt;br&gt;vård, varav minst sex månader i sluten vård eller annan därmed&lt;br&gt;jämförbar erfarenhet. Minst ett av dessa två år i offentligt finansierad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Riksdagen 1993/94. I sam/. Nr 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vård skall ha fullgjorts under den senaste sjuårsperioden före anslut-&lt;br&gt;ningen till ersättningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ersättningsmodeller för läkare och sjukgymnaster som skall gälla för&lt;br&gt;den nya ordningen skall preciseras i av regeringen fastställda nationella&lt;br&gt;taxor med grundnivåer som kan överskridas av landstinget. Modellerna&lt;br&gt;innehåller tre arvodesgrupper som utgår från ett normalarvode. Enklare&lt;br&gt;undersökningar eller behandlingar ersätts med enkelt arvode, medan tids-&lt;br&gt;och kostnadskrävande åtgärder som inte ryms inom normalarvodet ersätts&lt;br&gt;med särskilt arvode. För vaije specialitet fastställs ett ekonomiskt tak per&lt;br&gt;kalenderår för sådan läkarvårds- respektive sjukgymnastikersättning som&lt;br&gt;avser åtgärder som ersätts med normalt eller enkelt arvode.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De läkare och sjukgymnaster som vid utgången av år 1993 är uppförda&lt;br&gt;på förteckning hos allmän försäkringskassa har rätt till förhöjd ersättning&lt;br&gt;från landstinget med 5 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkare som har rätt till förhöjd ersättning från landstinget får ta ut&lt;br&gt;avgift av patienten som är högst 50 % högre än motsvarande avgift hos&lt;br&gt;husläkare inom samma landsting. De läkare som inte har rätt till förhöjd&lt;br&gt;ersättning får dock ta ut en avgift av patienten som är 75 % högre än hos&lt;br&gt;husläkama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För läkare eller sjukgymnaster som efter utgången av år 1993 etablerar&lt;br&gt;sig på ort inom stödområde 1 eller 2 enligt förordningen (1990:642) om&lt;br&gt;regionalpolitiskt företagsstöd eller inom vissa särskilt angivna kommuner&lt;br&gt;skall dock nuvarande ersättningsprinciper fortsätta att gälla, vilket innebär&lt;br&gt;förhöjd läkarvårds- eller sjukgymnastikersättning om 20 % med successiv&lt;br&gt;avveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avvaktan på att de nya taxorna skall träda i kraft - vilket avses ske&lt;br&gt;den 1 juli 1994 - föreslås att arvodesbestämmelser motsvarande nu-&lt;br&gt;varande taxor skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya ordningen för ersättning till privatpraktiserande läkare och&lt;br&gt;sjukgymnaster från landstingen föranleder följdändringar i annan&lt;br&gt;lagstiftning, bl.a. i lagen om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller även förslag om den principiella utformningen&lt;br&gt;av en åtgärdstaxa för husläkare samt om införande av en åldergräns på&lt;br&gt;70 år för husläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås i propositionen att ett statligt stimulansbidrag på 50&lt;br&gt;milj, kr lämnas för att utveckla och säkra kvaliteten i äldrevården för&lt;br&gt;budgetåret 1993/94.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I proposition föreslås också att skatteutjämningsavgiften för landstingen&lt;br&gt;avskaffas fr.o.m. år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen lämnas även en redovisning av den överenskommelse&lt;br&gt;som träffats med företrädare för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersätt-&lt;br&gt;ningar från sjukförsäkringen m.m. för år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen förordas dessutom att tidsperioden för försöksverksam-&lt;br&gt;heterna i Kristianstads, Göteborgs och Bohus läns landsting samt&lt;br&gt;Göteborgs kommun med alternativa ersättningssystem inom tandvården&lt;br&gt;förlängs längst till utgången av år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut ......................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext..................................6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om läkarvårdsersättning...........6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Förslag till lag om sjukgymnastikersättning....... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Förslag till lag om lag om ändring i lagen (1962:381)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om allmän försäkring..................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1993:743) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring .... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1968:430) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mervärdeskatt ......................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:525) om ersätt-&lt;br&gt;ning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.m. . 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;Förslag till lag om upphävande av lagen (1987:560)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om skatteutjämning......................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i smittskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:1472) .......................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1993:590) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läke-&lt;br&gt;medelskostnader, m.m....................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:591) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning&lt;br&gt;vid sjukresor..........................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:588) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;husläkare............................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning....................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund ...............................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Den öppna hälso- och sjukvården .............29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.1 Svensk hälso- och sjukvård - organisation och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tradition ........................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.2 Den öppna vården under 1900-talet........ 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1.3 Aktuella förändringar och utvecklingstendenser . 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Gällande system för ersättning till privatpraktiserande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkare och sjukgymnaster..................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 Allmänt.........................33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Regelsystemet i läkarvårdstaxan..........34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.3 Regelsystemet i behandlingstaxan.........36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.4 Brister i gällande ersättningssystem för privat-&lt;br&gt;praktiserande läkare .................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.5 Översyn av läkarvårdstaxan ............38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Statens bidrag till hälso- och sjukvården - genomförda och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förestående förändringar ......................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;Förändringar i bidragssystemet år 1993 .......... 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;Förändringar i bidragssystemet år 1994 .......... 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 Bidrag till husläkarsystemet.............41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 Ett nytt system för statligt utjämningsbidrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till landsting......................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hälso- och sjukvårdens framtida finansiering och organisation 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden och förslag .....................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;Förstärkt samarbete mellan landsting och privata vård-&lt;br&gt;givare ..............................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;Ändrat ekonomiskt och administrativt huvudmannaskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster .... 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;Ett nytt ersättningssystem för privatpraktiserande läkare 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.1 Rätten till läkarvårdsersättning...........49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.2 Anmälan m.m.....................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.3 Vikariat.........................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.4 Taxans konstruktion med tre arvodesgrupper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiskt tak m.m.................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.5 Patientavgifter, högkostnadsskydd och resekost-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadsersättning.....................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.6 Uppföljning/utvärdering/kvalitetssäkring.....59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;Ett nytt ersättningssystem för privatpraktiserande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukgymnaster.........................61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4.1 Utformningen av ett nytt ersättningssystem för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;privatpraktiserande sjukgymnaster.........62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppföljning av reformen......................63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande och övergångsbestämmelser...........63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Husläkare ..............................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 Åtgärdstaxa för husläkare..................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.1 Åtgärdstaxans syfte .................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1.2 Åtgärdstaxans konstruktion och omfattning ... 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Åldersgräns för husläkare..................66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kvalitet i äldrevården........................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 Ädelreformen .........................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 Statligt stimulansbidrag för kvalitet i äldrevården .... 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år&amp;nbsp;1994 ..... 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 Inledning............................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 Ersättningar och ersättningsbelopp för år&amp;nbsp;1993 ..... 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år 1994 . . 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Slopad skatteutjämningsavgift för landsting fr.o.m. 1994 . . 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Försöksverksamheterna med alternativa ersättningssystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom tandvården...........................78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering ..........................79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1 Förslaget till lag om läkarvårdsersättning......... 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2 Förslaget till lag om ersättning för sjukgymnastik ... 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän försäkring och i lagen (1993:743) om&lt;br&gt;ändring i nämnda lag.....................95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.4 Förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:1472) .......................... 96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:590) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring i lagen (1981:49) om begränsning av läke-&lt;br&gt;medelskostnader, m.m....................96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:591) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid sjukresor..........................96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:588) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;husläkare............................96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.8 Övriga lagförslag.......................97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialisttaxeutredningens sammanfattning av betänk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andet Arvoden för vård hos privatpraktiserande läkare&lt;br&gt;(SOU 1992:118)........................ 98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överenskommelse om vissa ersättningar till sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen för år 1994 ................. 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Överenskommelse mellan staten och Landstingsförbun-&lt;br&gt;det om finansiering av Handikappinstitutet för år 1994 112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag ............... 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Lagrådets yttrande ..................... 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 28 oktober 1993 . &amp;nbsp;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad................................ 131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;lag om läkarvårdsersättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;lag om ersättning för sjukgymnastik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;lag&amp;nbsp;om ändring i&amp;nbsp;lagen&amp;nbsp;(1962:381)&amp;nbsp;om&amp;nbsp;allmän försäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;lag&amp;nbsp;om ändring i&amp;nbsp;lagen&amp;nbsp;(1993:743)&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring i lagen (1962:381)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om allmän försäkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;lag&amp;nbsp;om ändring i&amp;nbsp;lagen&amp;nbsp;(1968:430)&amp;nbsp;om&amp;nbsp;mervärdeskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;lag&amp;nbsp;om ändring i&amp;nbsp;lagen&amp;nbsp;(1974:525)&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ersättning för viss födelse-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontrollerande verksamhet m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;lag om upphävande av lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1993:590) om ändring i lagen (1981:49)&lt;br&gt;om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1993:591) om ändring i lagen (1991:419)&lt;br&gt;om resekostnadsersättning vid sjukresor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1993:588) om husläkare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. godkänner det som regeringen förordar angående försöksverksam-&lt;br&gt;heterna med alternativa ersättningssystem inom tandvården (avsnitt&lt;br&gt;14),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. till Bidrag till kvalitet i äldrevården på tilläggsbudget till statsbudgeten&lt;br&gt;för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett reser-&lt;br&gt;vationsanslag på 50 000 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om läkarvårdsersättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om vissa ersättningar till läkare&lt;br&gt;i privat verksamhet i den öppna hälso- och sjukvården och om patientav-&lt;br&gt;gifter i samband därmed (läkarvårdsersättning). Lagen gäller inte sådana&lt;br&gt;läkare i privat verksamhet som omfattas av lagen (1993:588) om&lt;br&gt;husläkare eller beträffande en läkare som avses i 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte&lt;br&gt;ingår i ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Bestämmelserna i denna lag gäller vid vård av den som är bosatt i&lt;br&gt;Sverige, om inte något annat är särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Med vård avses i denna lag läkarvård och annan medicinsk be- Prop. 1993/94:75&lt;br&gt;handling eller undersökning som ges av en läkare eller under läkarens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överinseende samt rådgivning som lämnas av en läkare i födelsekontrolle-&lt;br&gt;rande syfte eller i fråga om abort eller sterilisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med landstinget det&lt;br&gt;landsting inom vars område läkaren bedriver eller avser att bedriva sin&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vårdavtal&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med&lt;br&gt;landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt&lt;br&gt;de grunder som landstinget och läkaren kommit överens om.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Landstingets ansvar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Landstinget skall betala den läkarvårdsersättning som inte täcks av&lt;br&gt;patientavgiften. Om vården har avsett en patient som inte är bosatt inom&lt;br&gt;landstingets område, skall det landsting inom vars område patienten är&lt;br&gt;bosatt svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen, om inte landstingen&lt;br&gt;kommer överens om något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän försäkringskassa får efter överenskommelse med landstinget ha&lt;br&gt;hand om utbetalning av läkarvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskilda krav på läkarverksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § För att läkarvårdsersättning skall lämnas krävs att läkaren har&lt;br&gt;specialistkompetens och bedriver mottagningsverksamhet inom sin&lt;br&gt;specialitet i öppen vård för enskilda patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte läkare med specialistkompetens enbart i&lt;br&gt;allmänmedicin, radiologiska specialiteter, kliniska laboratoriespecialiteter&lt;br&gt;utom klinisk fysiologi, socialmedicin, företagshälsovård, skolhälsovård,&lt;br&gt;rehabiliteringsmedicin eller klinisk näringslära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning för mottagningsverksamhet i öppen vård för&lt;br&gt;enskilda patienter skall lämnas även till läkare med kompetens som&lt;br&gt;allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) om landstinget har godtagit&lt;br&gt;läkarens etablering inom landstingets område. Bestämmelserna i denna&lt;br&gt;lag om läkare med specialistkompetens gäller i övrigt på motsvarande sätt&lt;br&gt;för Europaläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Läkarvårdsersättning lämnas endast till en läkare som senast ett år&lt;br&gt;efter det att verksamheten påbörjades bedriver verksamhet enligt 7 § på&lt;br&gt;heltid, om inte annat följer av andra stycket eller 10 §. En läkare anses&lt;br&gt;som heltidsverksam om läkaren arbetar minst 35 timmar per vecka i&lt;br&gt;genomsnitt eller har arbetat minst denna tid någon tolvmånadersperiod&lt;br&gt;under de senaste två åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning lämnas även till en läkare som till följd av&lt;br&gt;sjukdom eller ledighet för vård av barn inte bedriver verksamhet på&lt;br&gt;heltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som vid vårdtillfället&lt;br&gt;har fyllt sjuttio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning lämnas inte heller till en läkare som är anställd i&lt;br&gt;något landstings hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vikariat&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en läkare på grund av sjukdom, semester, ledighet för vård av&lt;br&gt;barn, vidareutbildning eller forskning inom yrkesområdet, politiskt eller&lt;br&gt;fackligt uppdrag eller annat liknande skäl är helt eller delvis förhindrad&lt;br&gt;att bedriva sin verksamhet, får en annan läkare som har samma&lt;br&gt;specialitet eller en annan specialitet inom samma grupp av specialiteter&lt;br&gt;och som uppfyller villkoren enligt 7 och 9 §§ för läkarvårdsersättning&lt;br&gt;vikariera under frånvaron.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anmälan och samråd m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § En läkare som avser att bedriva verksamhet mot ersättning enligt&lt;br&gt;denna lag skall anmäla sin avsikt till landstinget senast sex månader innan&lt;br&gt;verksamheten påböijas. Läkaren skall samråda med landstinget om sin&lt;br&gt;kommande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En läkare som bedriver verksamhet mot ersättning enligt denna lag&lt;br&gt;skall underrätta landstinget minst sex månader före den tidpunkt då han&lt;br&gt;eller hon avser att upphöra med eller flytta sin verksamhet till ett annat&lt;br&gt;sjukvårdsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Bestämmelserna om anmälan enligt 11 och 12 §§ gäller inte för en&lt;br&gt;vikarie som avses i 10 §. Anmälan behövs inte heller före eller efter ett&lt;br&gt;tillfälligt uppehåll i läkarverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En läkare som får läkarvårdsersättning skall samverka med andra&lt;br&gt;inom vård- och rehabiliteringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Läkarvårdsersättningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Läkarvårdsersättning för viss åtgärd skall lämnas med ett belopp&lt;br&gt;som utgör skälig ersättning för läkarens arbete och kostnader. Ersätt-&lt;br&gt;ningen med undantag för del därav som avser läkarens kostnader för&lt;br&gt;resor i samband med sjukbesök betalas som normalarvode, enkelt arvode&lt;br&gt;eller särskilt arvode. Genom patientavgiften betalar patienten hela eller&lt;br&gt;en del av arvodet, om inte något annat följer av 22 eller 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Normalarvodet är ett enhetligt arvode för den huvudsakliga delen&lt;br&gt;av den medicinska verksamhet som förekommer inom läkarens speciali-&lt;br&gt;tet. Normalarvodet baseras på beräknade mottagningskostnader och årlig&lt;br&gt;besöksvolym inom specialiteten. Enkelt arvode är ett lägre arvode för&lt;br&gt;enklare undersökningar och behandlingar som utförs av läkaren eller&lt;br&gt;under dennes överinseende. Åtgärder som är särskilt tids- eller kostnads-&lt;br&gt;krävande ersätts med ett högre, särskilt arvode.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om det till en läkare och vikarie i dennes verksamhet under ett&lt;br&gt;kalenderår har lämnats läkarvårdsersättning, för åtgärder som ersätts med&lt;br&gt;normalt eller enkelt arvode, med ett belopp som motsvarar ersättningen&lt;br&gt;för en full årsarbetstid inom specialiteten, lämnas därefter ersättning för&lt;br&gt;sådana åtgärder med reducerade belopp. Reducerad ersättning lämnas&lt;br&gt;högst till ett belopp som motsvarar en halv årsarbetstid (ersättningstak).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket hindrar inte läkaren att ge vård mot&lt;br&gt;patientavgift som anges i 23 § första stycket första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller angående Prop. 1993/94:75&lt;br&gt;abort eller sterilisering ingår inte i underlaget för de i första stycket&lt;br&gt;angivna gränserna för ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § En läkare som bedriver verksamhet mot ersättning enligt denna lag&lt;br&gt;får inte ge vård mot högre arvode än som följer av lagen eller en&lt;br&gt;verkstäl 1 ighetsföreskri ft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Landstinget är inte skyldigt att betala läkarvårdsersättning tidigare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;än sex månader efter anmälan enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en läkare har fått läkarvårdsersättning med för högt belopp, får&lt;br&gt;landstinget återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats. Landstinget&lt;br&gt;får i sådant fall i stället avräkna beloppet från annan fordran från läkaren&lt;br&gt;på läkarvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en läkare trots påminnelser vid upprepade tillfallen eller annars i&lt;br&gt;väsentlig utsträckning begär läkarvårdsersättning med för höga belopp&lt;br&gt;eller på annat felaktigt sätt, får landstinget sätta ned den samlade&lt;br&gt;läkarvårdsersättning som begärs för viss tid till skäligt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för vissa områden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Till en läkare som etablerar sig på en ort inom stödområdena 1 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd eller&lt;br&gt;inom kommunerna Nordanstig i Gävleborgs län, Krokom i Jämtlands län&lt;br&gt;eller Nordmaling, Robertsfors eller Vännäs i Västerbottens län skall&lt;br&gt;lämnas arvoden enligt 15 § med tjugo procents förhöjning. Vad nu sagts&lt;br&gt;gäller dock inte om läkaren tagit över en motsvarande praktik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arvodeshöjning enligt första stycket skall betalas av landstinget. Efter&lt;br&gt;två år från etableringen skall höjningen minskas med fem procentenheter&lt;br&gt;årligen ner till fem procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för vissa läkare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Till en läkare som vid utgången av år 1993 var uppförd på en sådan&lt;br&gt;förteckning som anges i 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring i lagrummets lydelse före den 1 januari 1994 skall lämnas&lt;br&gt;arvoden enligt 15 § med fem procents förhöjning. Höjningen skall betalas&lt;br&gt;av landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 § För vård som ges av en läkare som får ersättning enligt denna lag&lt;br&gt;får patienten avkrävas en patientavgift. Patientavgift får inte tas ut för&lt;br&gt;rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller angående abort eller&lt;br&gt;sterilisering. Patientavgift får inte heller tas ut om detta framgår av&lt;br&gt;särskilda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om patientavgift inte får tas ut tillämpas 6 § första stycket på mot-&lt;br&gt;svarande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Patientavgift enligt denna lag får tas ut med högst 150 procent av&lt;br&gt;den patientavgift som gäller inom samma landsting hos husläkare enligt&lt;br&gt;lagen (1993:588) om husläkare. Om läkaren inte har rätt till förhöjd&lt;br&gt;ersättning enligt 20 eller 21 § får patientavgift dock tas ut med högst 175&lt;br&gt;procent av patientavgiften hos husläkama i landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om läkaren tar ut en lägre patientavgift än vad som är medgivet enligt&lt;br&gt;första stycket, skall detta inte påverka den del av läkarvårdsersättningen&lt;br&gt;som betalas av landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientavgiften får inte överstiga det arvode som skall lämnas för&lt;br&gt;vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § En patient som för en viss tid har uppnått kostnadsbefrielse enligt&lt;br&gt;7 § lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. är&lt;br&gt;under samma tid befriad även från att betala patientavgifter enligt denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Uppkommer kostnad med anledning av att en patient uteblivit från&lt;br&gt;avtalat läkarbesök, får patientavgift som anges i 23 § första stycket första&lt;br&gt;meningen ändå tas ut av patienten. Bestämmelserna i 24 § befriar inte&lt;br&gt;patienten från avgift enligt denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verksamhetsuppföljning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;26 § En läkare som begär läkarvårdsersättning skall medverka till att den&lt;br&gt;egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Läkaren skall årligen&lt;br&gt;till Socialstyrelsen och landstinget lämna en redovisning med uppgifter&lt;br&gt;om mottagningens medicintekniska utrustning, antalet patientbesök och&lt;br&gt;vårdåtgärdema.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verks tällighetsföreskrifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;27 § Regeringen meddelar verkställighetsföreskrifter till denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 7 § tredje stycket den dag&lt;br&gt;regeringen bestämmer, och i övrigt den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning till&lt;br&gt;privatpraktiserande läkare som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. För tiden fram till den 1 juli 1994 gäller utan hinder av 15 - 17, 20&lt;br&gt;och 21 §§ att en taxa som i huvudsak motsvarar bestämmelserna om&lt;br&gt;arvoden i läkarvårdstaxan (1974:699) skall tillämpas vid bestämmandet&lt;br&gt;av läkarvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. En läkare som vid ikraftträdandet är uppförd på sådan förteckning&lt;br&gt;hos allmän försäkringskassa som anges i 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring i lagrummets lydelse före den 1 januari 1994 kan få&lt;br&gt;ersättning enligt denna lag utan anmälan enligt 11 § och utan hinder av&lt;br&gt;bestämmelserna i 7 - 9 §§ med de inskränkningar som gäller enligt&lt;br&gt;punkterna 5 och 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Till en läkare som omfattas av punkt 4 kan utan hinder av ålders-&lt;br&gt;kravet i 9 § första stycket lämnas läkarvårdsersättning till och med&lt;br&gt;utgången av år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om verksamheten hos en läkare som omfattas av punkt 4 ändras i&lt;br&gt;väsentligt hänseende skall frågan om rätt till läkarvårdsersättning prövas&lt;br&gt;enligt denna lag. En specialist i allmänmedicin som omfattas av punkt 4&lt;br&gt;men som går över till verksamhet som husläkare enligt lagen (1993:588)&lt;br&gt;om husläkare får dock åter ta upp verksamhet enligt denna lag utan sådan&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Till en läkare som omfattas av punkt 4 och som vid ikraftträdandet&lt;br&gt;bedriver verksamhet inom något av de områden som anges i 20 § och&lt;br&gt;därvid med stöd av övergångsbestämmelser till läkarvårdstaxan&lt;br&gt;(1974:699) har rätt till förhöjda arvoden, skall landstinget lämna läkar-&lt;br&gt;vårdseisättning med motsvarande förhöjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Har anmälan enligt 11 § gjorts före den 1 april 1994 får verksamhet&lt;br&gt;med läkarvårdsersättning utan hinder av den paragrafen och 19 § första&lt;br&gt;stycket påbörjas tre månader efter anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ersättning för sjukgymnastik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om vissa ersättningar till&lt;br&gt;sjukgymnaster i privat verksamhet i den öppna hälso- och sjukvården och&lt;br&gt;om patientavgifter i samband därmed (sjukgymnastikersättning). Lagen&lt;br&gt;gäller inte beträffande en sjukgymnast som avses i 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte&lt;br&gt;ingår i ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Bestämmelserna i denna lag gäller vid sjukgymnastisk behandling av&lt;br&gt;den som är bosatt i Sverige, om inte något annat är särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Med sjukgymnastik avses i denna lag sjukgymnastisk behandling som&lt;br&gt;är föranledd av skada eller sjukdom och som ges efter remiss av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om inte annat föreskrivs avses i denna lag med landstinget det&lt;br&gt;landsting inom vars område sjukgymnasten bedriver eller avser att&lt;br&gt;bedriva sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vårdavtal&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § En sjukgymnast i privat verksamhet som ger sjukgymnastik enligt&lt;br&gt;avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor&lt;br&gt;och enligt de grunder som landstinget och sjukgymnasten kommit överens&lt;br&gt;om.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Landstingets ansvar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Landstinget skall betala den sjukgymnastikersättning som inte täcks&lt;br&gt;av patientavgiften. Om sjukgymnastiken har avsett en patient som inte är&lt;br&gt;bosatt inom landstingets område, skall det landsting inom vars område&lt;br&gt;patienten är bosatt svara för den utbetalda sjukgymnastikersättningen, om&lt;br&gt;inte landstingen kommer överens om något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän försäkringskassa får efter överenskommelse med landstinget ha&lt;br&gt;hand om utbetalning av sjukgymnastikersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskilda krav på sjukgymnastverksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Sjukgymnastikersättning skall lämnas för sjukgymnastik som ges av&lt;br&gt;en legitimerad sjukgymnast vilken efter legitimationen har tjänstgjort i&lt;br&gt;offentligt finansierad vård under tid som motsvarar minst två års&lt;br&gt;heltidstjänstgöring, varav minst sex månader i den slutna vården, eller&lt;br&gt;har motsvarande erfarenhet. Av tjänstgöringen i offentligt finansierad&lt;br&gt;vård skall sammanlagt minst ett år ha fullgjorts under de senaste sju åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Sjukgymnastikersättning lämnas endast till en sjukgymnast som senast&lt;br&gt;ett år efter det att verksamheten påbörjades bedriver privat sjukgym-&lt;br&gt;nastisk verksamhet på heltid, om inte annat följer av andra stycket eller&lt;br&gt;10 §. En sjukgymnast anses som heltidsverksam om sjukgymnasten&lt;br&gt;arbetar minst 35 timmar per vecka i genomsnitt eller har arbetat minst&lt;br&gt;denna tid någon tolvmånadersperiod under de senaste två åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättning lämnas även till en sjukgymnast som till följd Prop. 1993/94:75&lt;br&gt;av sjukdom eller ledighet för vård av barn inte bedriver verksamhet på&lt;br&gt;heltid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en sjukgymnast som vid&lt;br&gt;behandlingstillfället har fyllt sjuttio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättning lämnas inte heller till en sjukgymnast som är&lt;br&gt;anställd i något landstings hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vikariat&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en sjukgymnast på grund av sjukdom, semester, ledighet för&lt;br&gt;vård av barn, vidareutbildning eller forskning inom yrkesområdet,&lt;br&gt;politiskt eller fackligt uppdrag eller annat liknande skäl är helt eller&lt;br&gt;delvis förhindrad att bedriva sin verksamhet, får en annan sjukgymnast&lt;br&gt;som uppfyller villkoren enligt 7 och 9 §§ för sjukgymnastikersättning&lt;br&gt;vikariera under frånvaron.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anmälan och samråd m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § En sjukgymnast som avser att bedriva verksamhet mot ersättning&lt;br&gt;enligt denna lag skall anmäla sin avsikt till landstinget senast sex månader&lt;br&gt;innan verksamheten påbörjas. Sjukgymnasten skall samråda med&lt;br&gt;landstinget om sin kommande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En sjukgymnast som bedriver verksamhet mot ersättning enligt&lt;br&gt;denna lag skall underrätta landstinget minst sex månader före den&lt;br&gt;tidpunkt då han eller hon avser att upphöra med eller flytta sin verksam-&lt;br&gt;het till ett annat sjukvårdsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Bestämmelserna om anmälan enligt 11 och 12 §§ gäller inte för en&lt;br&gt;vikarie som avses i 10 §. Anmälan behövs inte heller före eller efter ett&lt;br&gt;tillfälligt uppehåll i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En sjukgymnast som får sjukgymnastikersättning skall samverka&lt;br&gt;med andra inom vård- och rehabiliteringsområdet.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0375/prop_199394__75-2.png" style="width:12pt;height:8pt;"/&gt;
&lt;h4&gt;Sjukgymnastikersättningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Sjukgymnastikersättning för viss åtgärd skall lämnas med ett belopp&lt;br&gt;som utgör skälig ersättning för sjukgymnastens arbete och kostnader.&lt;br&gt;Ersättningen med undantag för del som avser sjukgymnastens kostnader&lt;br&gt;för resor i samband med behandlingsbesök betalas som normalarvode,&lt;br&gt;enkelt arvode eller särskilt arvode. Genom patientavgiften betalar&lt;br&gt;patienten hela eller en del av arvodet, om inte något annat följer av 22&lt;br&gt;eller 23 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Normalarvodet är ett enhetligt arvode för den huvudsakliga delen&lt;br&gt;av behandlingarna i verksamheten. Normalarvodet baseras på beräknade&lt;br&gt;mottagningskostnader och årlig besöksvolym i sjukgymnastisk verksam-&lt;br&gt;het. Enkelt arvode är ett lägre arvode för enklare undersökningar och&lt;br&gt;behandlingar. Åtgärder som är särskilt tids- eller kostnadskrävande&lt;br&gt;ersätts med ett högre, särskilt arvode.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Om det till en sjukgymnast och vikarie i dennes verksamhet under&lt;br&gt;ett kalenderår har lämnats sjukgymnastikersättning, för åtgärder som&lt;br&gt;ersätts med normalt eller enkelt arvode, med ett belopp som motsvarar&lt;br&gt;ersättningen för en full årsarbetstid, lämnas därefter ersättning för sådana&lt;br&gt;åtgärder med reducerade belopp. Reducerad ersättning lämnas högst till&lt;br&gt;ett belopp som motsvarar en halv årsarbetstid (ersättningstak).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket hindrar inte sjukgymnasten att ge&lt;br&gt;sjukgymnastik mot patientavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § En sjukgymnast som bedriver verksamhet mot ersättning enligt&lt;br&gt;denna lag får inte ge sjukgymnastik mot högre arvode än som följer av&lt;br&gt;lagen eller en verkställighetsföreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Landstinget är inte skyldigt att betala sjukgymnastikersättning&lt;br&gt;tidigare än sex månader efter anmälan enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sjukgymnast har fått ersättning med för högt belopp, får&lt;br&gt;landstinget återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats. Landstinget&lt;br&gt;får i sådant fall i stället avräkna beloppet från annan fordran från&lt;br&gt;sjukgymnasten på sjukgymnastikersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sjukgymnast trots påminnelser vid upprepade tillfallen eller&lt;br&gt;annars i väsentlig utsträckning begär sjukgymnastikersättning med för&lt;br&gt;höga belopp eller på annat felaktigt sätt, får landstinget sätta ned den&lt;br&gt;samlade sjukgymnastikersättning som begärs för viss tid till skäligt&lt;br&gt;belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för vissa områden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Till en sjukgymnast som etablerar sig på en ort inom stödområdena&lt;br&gt;1 eller 2 enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd&lt;br&gt;eller inom kommunerna Nordanstig i Gävleborgs län, Krokom i&lt;br&gt;Jämtlands län eller Nordmaling, Robertsfors eller Vännäs i Västerbottens&lt;br&gt;län skall lämnas arvoden enligt 15 § med tjugo procents förhöjning. Vad&lt;br&gt;nu sagts gäller dock inte om sjukgymnasten tagit över en motsvarande&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arvodeshöjning enligt första stycket skall betalas av landstinget. Efter&lt;br&gt;två år från etableringen skall höjningen minskas med fem procentenheter&lt;br&gt;årligen ner till fem procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för vissa sjukgymnaster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Till en sjukgymnast som vid utgången av år 1993 var uppförd på en&lt;br&gt;sådan förteckning som anges i 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring i lagrummets lydelse före den 1 januari 1994 skall lämnas&lt;br&gt;arvoden enligt 15 § med fem procents förhöjning. Höjningen skall betalas&lt;br&gt;av landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 § För sjukgymnastik som ges av en sjukgymnast som får ersättning&lt;br&gt;enligt denna lag får patienten avkrävas en patientavgift, om inte något&lt;br&gt;annat är särskilt föreskrivet. Patientavgift får tas ut med högst samma&lt;br&gt;belopp som en patient betalar för motsvarande sjukgymnastik hos&lt;br&gt;landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sjukgymnasten tar ut en lägre patientavgift än vad som är medgivet&lt;br&gt;enligt första stycket skall detta inte påverka den del av sjukgymnastiker-&lt;br&gt;sättningen som betalas av landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientavgiften får inte överstiga det arvode som skall lämnas för&lt;br&gt;sjukgymnastiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § En patient som för en viss tid har uppnått kostnadsbefrielse enligt&lt;br&gt;7 § lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. är&lt;br&gt;under samma tid befriad även från att betala patientavgifter enligt denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Uppkommer kostnad med anledning av att en patient uteblivit från&lt;br&gt;avtalat sjukgymnastbesök, får patientavgift ändå tas ut av patienten.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 23 § befriar inte patienten från avgift enligt denna&lt;br&gt;bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verksamhetsuppföljning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;25 § En sjukgymnast som begär sjukgymnastikersättning enligt denna lag&lt;br&gt;skall medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och&lt;br&gt;utvärderas. Sjukgymnasten skall årligen till Socialstyrelsen och lands-&lt;br&gt;tinget lämna en redovisning med erforderliga uppgifter om behand-&lt;br&gt;lingsåtgärdema, mottagningens utrustning och antalet patientbesök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verkställighetsföreskrifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;26 § Regeringen meddelar verkställighetsföreskrifter till denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning till&lt;br&gt;privatpraktiserande sjukgymnaster som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. För tiden fram till den 1 juli 1994 gäller utan hinder av bestämmel-&lt;br&gt;serna i 15 - 17, 20 och 21 §§ att en taxa som i huvudsak motsvarar&lt;br&gt;bestämmelserna om arvoden i förordningen (1976:1018) med taxa för&lt;br&gt;sjukvårdande behandling skall tillämpas vid bestämmandet av sjukgym-&lt;br&gt;nastikersättning enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. En sjukgymnast som vid ikraftträdandet är uppförd på en sådan&lt;br&gt;förteckning hos allmän försäkringskassa som avses i 2 kap. 5 § lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring i lagrummets lydelse före den 1 januari&lt;br&gt;1994 kan få sjukgymnastikersättning utan hinder av bestämmelserna i&lt;br&gt;7-9 och 11 §§ med de inskränkningar som gäller enligt punkterna 5 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Till en sjukgymnast som omfattas av punkt 4 kan utan hinder av&lt;br&gt;ålderskravet i 9 § första stycket lämnas sjukgymnastikersättning till och&lt;br&gt;med utgången av år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om verksamheten hos en sjukgymnast som omfattas av punkt 4&lt;br&gt;ändras i väsentligt hänseende skall fråga om rätt till sjukgymnastikersätt-&lt;br&gt;ning prövas enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Till en sjukgymnast som omfattas av punkt 4 och som vid ikraft-&lt;br&gt;trädandet bedriver verksamhet inom något av de områden som anges i&lt;br&gt;20 § och därvid med stöd av övergångsbestämmelser till förordningen&lt;br&gt;(1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling har rätt till förhöjda&lt;br&gt;arvoden, skall landstinget lämna sjukgymnastikersättning med mot-&lt;br&gt;svarande förhöjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Vid anmälan enligt 11 § under tiden fram till den 1 april 1994 får&lt;br&gt;verksamhet med sjukgymnastikersättning utan hinder av nämnda paragraf&lt;br&gt;och 19 § första stycket påbörjas tre månader efter anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-&lt;br&gt;ring'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 5 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 kap. 1, 7 och 10 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap&lt;br&gt;1 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skyldighet för lands-&lt;br&gt;tingskommun och kommun som&lt;br&gt;inte tillhör landstingskommun att&lt;br&gt;erbjuda hälso- och sjukvård samt&lt;br&gt;att ersätta kostnader för resor i&lt;br&gt;samband med vård m. m. före-&lt;br&gt;skrivs i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763) och lagen (1991:419)&lt;br&gt;om resekostnadsersättning vid&lt;br&gt;sjukresor. För denna vård och för&lt;br&gt;den sjukvård som meddelas av&lt;br&gt;annan vårdgivare samt för tand-&lt;br&gt;vård, liksom för kostnadsansvaret&lt;br&gt;för resor i samband med vården,&lt;br&gt;utges ersättning enligt vad nedan&lt;br&gt;sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I grunderna för ersättning enligt&lt;br&gt;2, 3 och 5 §§ kan regeringen dels&lt;br&gt;bestämma den högsta patientavgift&lt;br&gt;och, såvitt avser 3 och 5 §§, det&lt;br&gt;högsta arvode som får tas ut av en&lt;br&gt;vårdgivare som är ansluten till&lt;br&gt;försäkringen, dels meddela närm-&lt;br&gt;are föreskrifter för verksamhetens&lt;br&gt;bedrivande hos vårdgivaren och&lt;br&gt;om skyldighet för denne att lämna&lt;br&gt;uppgifter om verksamheten. I&lt;br&gt;grunderna för ersättning enligt 6 §&lt;br&gt;kan regeringen bestämma den&lt;br&gt;högsta resekostnad som den för-&lt;br&gt;säkrade skall svara för samt det&lt;br&gt;lägsta belopp, som skall beräknas&lt;br&gt;för kostnad för resa med bil som&lt;br&gt;inte går i allmän trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skyldighet för landsting och&lt;br&gt;kommun som inte tillhör landsting&lt;br&gt;att erbjuda hälso- och sjukvård&lt;br&gt;samt att ersätta kostnader för resor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 samband med vård m. m. före-&lt;br&gt;skrivs i hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763) och lagen (1991:419)&lt;br&gt;om resekostnadsersättning vid&lt;br&gt;sjukresor. För denna vård och för&lt;br&gt;den sjukvård som meddelas av&lt;br&gt;annan vårdgivare samt för tand-&lt;br&gt;vård, liksom för kostnadsansvaret&lt;br&gt;för resor i samband med vården,&lt;br&gt;utges ersättning enligt vad nedan&lt;br&gt;sägs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I grunderna för ersättning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och 3 §§ kan regeringen dels&lt;br&gt;bestämma den högsta patientavgift&lt;br&gt;och, såvitt avser 3 §, det högsta&lt;br&gt;arvode som får tas ut av en vård-&lt;br&gt;givare som är ansluten till försäk-&lt;br&gt;ringen, dels meddela närmare&lt;br&gt;föreskrifter för verksamhetens&lt;br&gt;bedrivande hos vårdgivaren och&lt;br&gt;om skyldighet för denne att lämna&lt;br&gt;uppgifter om verksamheten. I&lt;br&gt;grunderna för ersättning enligt 6 §&lt;br&gt;kan regeringen bestämma den&lt;br&gt;högsta resekostnad som den för-&lt;br&gt;säkrade skall svara för samt det&lt;br&gt;lägsta belopp, som skall beräknas&lt;br&gt;för kostnad för resa med bil som&lt;br&gt;inte går i allmän trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1982:120.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av 2 kap. 5 § 1984:686.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:420.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arbetsgivare för sjöman jäm-&lt;br&gt;likt sjömanslagen (1973:282) haft&lt;br&gt;att vid sjömans sjukdom vidkännas&lt;br&gt;kostnad som avses i 2 - 5 §§, äger&lt;br&gt;han hos allmän försäkringskassa&lt;br&gt;erhålla gottgörelse för kostnaden&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arbetsgivare för sjöman jäm-&lt;br&gt;likt sjömanslagen (1973:282) haft&lt;br&gt;att vid sjömans sjukdom vidkännas&lt;br&gt;kostnad som avses i 2 - 4 §§, äger&lt;br&gt;han hos allmän försäkringskassa&lt;br&gt;erhålla gottgörelse för kostnaden&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om sjukvårdsersättning prövas i andra fall än som avses i andra&lt;br&gt;stycket av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den försäkrade är&lt;br&gt;inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret&lt;br&gt;i 1 kap. 4 §. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan&lt;br&gt;försäkringskassa att pröva sådana frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om sjukvårdsersättning&lt;br&gt;enligt 2, 3 och 5 §§ samt ersätt-&lt;br&gt;ning enligt 4 § som inte hänför sig&lt;br&gt;till visst vårdtillfälle prövas av den&lt;br&gt;försäkringskassa inom vars verk-&lt;br&gt;samhetsområde vårdgivaren be-&lt;br&gt;driver sin verksamhet. Detsamma&lt;br&gt;gäller sjukvårdsersättning i övrigt&lt;br&gt;i de fall där den försäkrade inte är&lt;br&gt;och inte heller under den förut-&lt;br&gt;sättning som sagts i första stycket&lt;br&gt;skulle ha varit inskriven hos all-&lt;br&gt;män försäkringskassa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om sjukvårdsersättning&lt;br&gt;enligt 2 och 3 §§ samt ersättning&lt;br&gt;enligt 4 § som inte hänför sig till&lt;br&gt;visst vårdtillfälle prövas av den&lt;br&gt;försäkringskassa inom vars verk-&lt;br&gt;samhetsområde vårdgivaren be-&lt;br&gt;driver sin verksamhet. Detsamma&lt;br&gt;gäller sjukvårdsersättning i övrigt&lt;br&gt;i de fall där den försäkrade inte är&lt;br&gt;och inte heller under den förut-&lt;br&gt;sättning som sagts i första stycket&lt;br&gt;skulle ha varit inskriven hos all-&lt;br&gt;män försäkringskassa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om avgift enligt 12-12b§§ prövas av den försäkringskassa&lt;br&gt;hos vilken den försäkrade är inskriven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 5 § som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:420.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1466.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1993:743) om ändring i lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring i lagrummets lydelse enligt lagen (1993:743) om ändring i&lt;br&gt;nämnda lag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;br&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För resekostnader i samband&lt;br&gt;med läkarvård eller annan sjuk-&lt;br&gt;vårdande behandling, som avses i&lt;br&gt;2 eller 5 §, eller sjukhusvård&lt;br&gt;enligt 4 §, utges ersättning enligt&lt;br&gt;grunder som regeringen fastställer.&lt;br&gt;Detsamma gäller resekostnader i&lt;br&gt;samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För resekostnader i samband&lt;br&gt;med läkarvård eller annan sjuk-&lt;br&gt;vårdande behandling, som avses i&lt;br&gt;2 §, eller sjukhusvård enligt 4 §,&lt;br&gt;utges ersättning enligt grunder som&lt;br&gt;regeringen fastställer. Detsamma&lt;br&gt;gäller resekostnader i samband&lt;br&gt;med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tandvård som avses i 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. besök med anledning av sjukdom hos läkare inom studerande-&lt;br&gt;organisationernas hälsovård, för vilken statsbidrag betalas ut av hög-&lt;br&gt;skolestyrelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. konvalescentvård som lämnas i konvalescenthem som har tagits upp&lt;br&gt;på förteckning som fastställs av regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. besök för sjukvårdande behandling som ges i omedelbart samband&lt;br&gt;med insats enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa&lt;br&gt;funktionshindrade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. besök för sjukvårdande behandling som ges med stöd av bestämmel-&lt;br&gt;serna om den kommunala hälso- och sjukvården i hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen (1982:763),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. besök för läkarvård eller annan sjukvårdande behandling som ges&lt;br&gt;med stöd av lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal&lt;br&gt;primärvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för sjuktransporter utges enligt grunder som regeringen&lt;br&gt;fastställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 8 § lagen (1968:430) om&lt;br&gt;mervärdeskatt skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Med sjukvård förstås åtgärder&lt;br&gt;för att medicinskt förebygga,&lt;br&gt;utreda och behandla sjukdomar,&lt;br&gt;kroppsfel och skador samt vård&lt;br&gt;vid bamsbörd, om åtgärderna&lt;br&gt;avser vård vid sjukhus eller annan&lt;br&gt;inrättning som drivs av det allmän-&lt;br&gt;na eller vid inrättning som avses i&lt;br&gt;1 § stadgan (1970:88) om enskilda&lt;br&gt;vårdhem m.m. Som sjukvård skall&lt;br&gt;även anses vård av sådan beskaf-&lt;br&gt;fenhet som berättigar till sjuk-&lt;br&gt;vårdsersättning enligt 2 kap. 5 §&lt;br&gt;lagen (1962:381) om allmän för-&lt;br&gt;säkring samt vård som i övrigt till-&lt;br&gt;hanahålls av någon med särskild&lt;br&gt;legitimation att utöva yrke inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården. Med sjuk-&lt;br&gt;vård jämställs medicinskt betingad&lt;br&gt;fotvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anvisningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till 8 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Med sjukvård förstås åtgärder&lt;br&gt;för att medicinskt förebygga,&lt;br&gt;utreda och behandla sjukdomar,&lt;br&gt;kroppsfel och skador samt vård&lt;br&gt;vid bamsbörd, om åtgärderna&lt;br&gt;avser vård vid sjukhus eller annan&lt;br&gt;inrättning som drivs av det allmän-&lt;br&gt;na eller vid inrättning som avses i&lt;br&gt;1 § stadgan (1970:88) om enskilda&lt;br&gt;vårdhem m.m. Som sjukvård skall&lt;br&gt;även anses vård som i övrigt&lt;br&gt;tillhandahålls av någon med sär-&lt;br&gt;skild legitimation att utöva yrke&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården. Med&lt;br&gt;sjukvård jämställs medicinskt&lt;br&gt;betingad fotvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget beträffande sjukvård omfattar, förutom varor och tjänster&lt;br&gt;som tillhandahålls vårdtagaren direkt av vårdgivaren, även sådana&lt;br&gt;kontroller och analyser av prov som tillhandahålls vårdgivaren av annan&lt;br&gt;som ett led i sjukvården. Undantaget avser inte vård av djur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:642.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss&lt;br&gt;födelsekontrollerande verksamhet m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1974:525) om ersättning för viss&lt;br&gt;födelsekontrollerande verksamhet m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten, landstingskommun och&lt;br&gt;kommun erhåller ersättning från&lt;br&gt;sjukförsäkringen enligt lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;för rådgivning som lämnas i födel-&lt;br&gt;sekontrollerande syfte eller om&lt;br&gt;abort eller sterilisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för sådan rådgivning&lt;br&gt;som avses i första stycket utges&lt;br&gt;även till läkare som är uppförd på&lt;br&gt;en av den allmänna försäkrings-&lt;br&gt;kassan upprättad förteckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten, landsting och kommun&lt;br&gt;erhåller ersättning från sjukförsäk-&lt;br&gt;ringen enligt lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring för rådgivning&lt;br&gt;som lämnas i födelsekontrollerande&lt;br&gt;syfte eller om abort eller sterilise-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:45.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om upphävande av lagen (1987:560) om&lt;br&gt;skatteutjämningsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1987:560) om skatteutjämningsavgift&lt;br&gt;skall upphöra att gälla vid utgången av år 1993. Den upphävda lagen&lt;br&gt;tillämpas dock fortfarande för år 1993 och tidigare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i smittskyddslagen (1988:1472)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10, 63 och 64 §§ smittskyddslagen&lt;br&gt;(1988:1472) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje */k/ läkare */-k/ skall i sin&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdande verksam-&lt;br&gt;het vara uppmärksam på före-&lt;br&gt;komsten av samhällsfarliga och&lt;br&gt;andra anmälningspliktiga sjuk-&lt;br&gt;domar och vidta de åtgärder som&lt;br&gt;skäligen kan krävas. Om läkaren&lt;br&gt;har kompetens för uppgiften och&lt;br&gt;inte är förhindrad att utföra den,&lt;br&gt;är läkaren skyldig att undersöka&lt;br&gt;den som har anledning anta att han&lt;br&gt;har smittats av en samhällsfarlig&lt;br&gt;sjukdom samt att behandla den&lt;br&gt;som för smitta av en sådan sjuk-&lt;br&gt;dom. Undersöknings- och behand-&lt;br&gt;lingsskyldigheten gäller dock inte&lt;br&gt;en privat verksam läkare som inte&lt;br&gt;är ansluten till sjukförsäkringen&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije */k/ läkare */-k/ skall i sin&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdande verksam-&lt;br&gt;het vara uppmärksam på före-&lt;br&gt;komsten av samhällsfarliga och&lt;br&gt;andra anmälningspliktiga sjuk-&lt;br&gt;domar och vidta de åtgärder som&lt;br&gt;skäligen kan krävas. Om läkaren&lt;br&gt;har kompetens för uppgiften och&lt;br&gt;inte är förhindrad att utföra den,&lt;br&gt;är läkaren skyldig att undersöka&lt;br&gt;den som har anledning anta att han&lt;br&gt;har smittats av en samhällsfarlig&lt;br&gt;sjukdom samt att behandla den&lt;br&gt;som för smitta av en sådan sjuk-&lt;br&gt;dom. Undersöknings- och behand-&lt;br&gt;lingsskyldigheten gäller dock för&lt;br&gt;en läkare i privat verksamhet&lt;br&gt;endast om läkaren är husläkare&lt;br&gt;enligt lagen (1993:588) om hus-&lt;br&gt;läkare eller får ersättning enligt&lt;br&gt;lagen (1993:000) om läkarvårdser-&lt;br&gt;sättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All undersökning, vård och be-&lt;br&gt;handling som behövs från smitt-&lt;br&gt;skyddssynpunkt vid en samhälls-&lt;br&gt;farlig sjukdom skall vara gratis för&lt;br&gt;patienten inom den landstingskom-&lt;br&gt;munala hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En undersökning som utförs av&lt;br&gt;en privat verksam läkare för att ut-&lt;br&gt;reda om någon har smittats av en&lt;br&gt;samhällsfarlig sjukdom är gratis&lt;br&gt;för patienten, om läkaren är an-&lt;br&gt;sluten till sjukförsäkringen enligt&lt;br&gt;lagen (1962:381) om allmän för-&lt;br&gt;säkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All undersökning, vård och be-&lt;br&gt;handling som behövs från smitt-&lt;br&gt;skyddssynpunkt vid en samhälls-&lt;br&gt;farlig sjukdom skall vara gratis för&lt;br&gt;patienten inom landstingets hälso-&lt;br&gt;och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En undersökning som utförs av&lt;br&gt;en läkare i privat verksamhet för&lt;br&gt;att utreda om någon har smittats&lt;br&gt;av en samhällsfarlig sjukdom är&lt;br&gt;gratis för patienten, om läkaren är&lt;br&gt;husläkare enligt lagen (1993:588)&lt;br&gt;om husläkare eller får ersättning&lt;br&gt;enligt lagen (1993:000) om läkar-&lt;br&gt;vårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De läkemedel som behövs från smittskyddssynpunkt vid behandling av&lt;br&gt;en samhällsfarlig sjukdom skall vara gratis för patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf om gratis förmåner för patienter&lt;br&gt;gäller den som är sjukförsäkrad enligt lagen om allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingskommunen svarar för&lt;br&gt;kostnader för åtgärder som avses i&lt;br&gt;63 § första stycket samt för kost-&lt;br&gt;nader för läkemedel som avses i&lt;br&gt;63 § tredje stycket och som för-&lt;br&gt;ordnas inom den egna&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget svarar för kostnader&lt;br&gt;för åtgärder som avses i 63 §&lt;br&gt;första och andra styckena samt för&lt;br&gt;kostnader för läkemedel som avses&lt;br&gt;i 63 § tredje stycket och som&lt;br&gt;förordnas inom den egna&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten svarar för övriga kostnader som följer av 63 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för kostnader som har&lt;br&gt;uppkommit före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1993:590) om ändring i lagen&lt;br&gt;(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1981:49) om begränsning av&lt;br&gt;läkemedelskostnader, m.m. i lagrummets lydelse enligt lagen (1993:590)&lt;br&gt;om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visar någon att han i den omfatt-&lt;br&gt;ning som anges i andra stycket har&lt;br&gt;köpt prisnedsatta eller andra läke-&lt;br&gt;medel som avses i 3 § eller har&lt;br&gt;erlagt patientavgift för läkarvård&lt;br&gt;eller annan sjukvårdande behand-&lt;br&gt;ling som avses i 2 kap. 2 och 5 §§&lt;br&gt;lagen (1962:381) om allmän för-&lt;br&gt;säkring eller för vård eller be-&lt;br&gt;handling enligt lagen (1993:588)&lt;br&gt;om husläkare är han befriad från&lt;br&gt;att därefter betala för utskrivna&lt;br&gt;läkemedel. Befrielsen gäller under&lt;br&gt;den tid som återstår av ett år,&lt;br&gt;räknat från det första vårdtillfället,&lt;br&gt;behandlingstillfället eller läke-&lt;br&gt;medelsinköpet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visar någon att han i den omfatt-&lt;br&gt;ning som anges i andra stycket har&lt;br&gt;köpt prisnedsatta eller andra läke-&lt;br&gt;medel som avses i 3 § eller har&lt;br&gt;erlagt patientavgift för läkarvård&lt;br&gt;eller annan sjukvårdande behand-&lt;br&gt;ling som avses i 2 kap. 2 § lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring&lt;br&gt;eller för vård eller behandling&lt;br&gt;enligt lagen (1993:588) om hus-&lt;br&gt;läkare, lagen (1993:000) om läkar-&lt;br&gt;vårdsersättning eller lagen&lt;br&gt;(1993:000) om ersättning för&lt;br&gt;sjukgymnastik är han befriad från&lt;br&gt;att därefter betala för utskrivna&lt;br&gt;läkemedel. Befrielsen gäller under&lt;br&gt;den tid som återstår av ett år,&lt;br&gt;räknat från det första vårdtillfället,&lt;br&gt;behandlingstillfället eller läke-&lt;br&gt;medelsinköpet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kostnadsbefrielse enligt första stycket fordras att prisnedsatta&lt;br&gt;läkemedel har inköpts för eller patientavgifter erlagts med sammanlagt&lt;br&gt;minst 1 600 kronor. Om ett landsting eller en kommun som inte ingår i&lt;br&gt;ett landsting har beslutat att för sin del tillämpa ett lägsta belopp som&lt;br&gt;understiger 1 600 kronor, skall i stället det beloppet gälla för kostnads-&lt;br&gt;befrielse enligt första stycket för den som är bosatt inom landstinget&lt;br&gt;respektive kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en förälder eller föräldrar gemensamt flera barn under 16 år i sin&lt;br&gt;vård, får barnen gemensamt kostnadsbefrielse när utgifterna för&lt;br&gt;vårdtillfällen, behandlingstillfällen och läkemedelsinköp för barnen&lt;br&gt;sammanlagt uppgår till vad som sägs i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsbefrielse gäller under den tid som avses i första stycket även&lt;br&gt;för barn som under denna tid fyller 16 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förälder avses även fosterförälder. Som förälder räknas även den&lt;br&gt;med vilken en förälder stadigvarande sammanbor och som är eller har&lt;br&gt;varit gift eller har eller har haft barn med föräldern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1993:591) om ändring i lagen&lt;br&gt;(1991:419) om resekostnadsersättning vid sjukresor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:419) om resekostnadsersätt-&lt;br&gt;ning vid sjukresor i lagrummets lydelse enligt lagen (1993:591) om&lt;br&gt;ändring i nämna lag skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsting och kommuner som inte tillhör något landsting (sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmän) skall, i fråga om personer som omfattas av sjukförsäkringen&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lämna ersättning för&lt;br&gt;resekostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. enligt 2 kap. 6 § nämnda lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i samband med rådgivning enligt lagen (1974:525) om ersättning för&lt;br&gt;viss födelsekontrollerande verksamhet m. m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vid resor till och från sjukhus eller läkare som föranleds av en&lt;br&gt;undersökning enligt förordningen (1975:1157) om ersättning för vissa&lt;br&gt;läkarutlåtande m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om resekostnader enligt första stycket 2 skall ersättning lämnas&lt;br&gt;även när rådgivningen bedrivs av organisationer med Socialstyrelsens&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För resekostnader som avses i 2 kap. 6 § första stycket första meningen&lt;br&gt;lagen om allmän försäkring behöver ersättning lämnas endast om vården&lt;br&gt;eller behandlingen getts med anledning av sjukdom eller förlossning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvårdshuvudmännen skall&lt;br&gt;också lämna ersättning för rese-&lt;br&gt;kostnader vid vård eller behand-&lt;br&gt;ling som getts enligt lagen&lt;br&gt;(1993:588) om husläkare med&lt;br&gt;anledning av sjukdom eller för-&lt;br&gt;lossning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvårdshuvudmännen skall&lt;br&gt;också lämna ersättning för rese-&lt;br&gt;kostnader vid vård eller behand-&lt;br&gt;ling som getts enligt lagen&lt;br&gt;(1993:588) om husläkare med&lt;br&gt;anledning av sjukdom eller för-&lt;br&gt;lossning, vid vård enligt lagen&lt;br&gt;(1993:000) om läkarvårdsersätt-&lt;br&gt;ning och vid sjukgymnastik enligt&lt;br&gt;lagen (1993:000) om sjukgym-&lt;br&gt;nastikersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1993:588) om husläkare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20, 21 och 24 §§ lagen (1993:588) om&lt;br&gt;husläkare skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning till en husläkare för uppgifter enligt 9 och 10 §§ skall till&lt;br&gt;övervägande del bestå av ett bestämt belopp för varje person som är&lt;br&gt;förtecknad hos husläkaren (individersättning). Denna ersättning betalas&lt;br&gt;av landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husläkarersättningen består i&lt;br&gt;övrigt av ersättning för besök eller&lt;br&gt;annan åtgärd (besöksersättning)&lt;br&gt;som betalas av patienten (patient-&lt;br&gt;avgift) eller av landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget fastställer hur indi-&lt;br&gt;vidersättning och besöksersättning&lt;br&gt;skall beräknas. Beräkningen skall&lt;br&gt;ske enligt samma grunder för alla&lt;br&gt;husläkare i sjukvårdsområdet eller&lt;br&gt;del av detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en husläkare inte uppfyller&lt;br&gt;kravet i 12 § första meningen är&lt;br&gt;landstinget inte längre skyldigt att&lt;br&gt;betala husläkarersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husläkarersättningen består i&lt;br&gt;övrigt av ersättning för besök eller&lt;br&gt;motsvarande åtgärd (besöksersätt-&lt;br&gt;ning) som betalas av patienten&lt;br&gt;(patientavgift) eller av landstinget.&lt;br&gt;Husläkarersättningen kan slutligen&lt;br&gt;bestå av särskild ersättning för åt-&lt;br&gt;gärder som kräver medicinsk&lt;br&gt;kompetens eller utrustning utöver&lt;br&gt;vad en husläkare vanligen har&lt;br&gt;(åtgärdsersättning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget fastställer hur indi-&lt;br&gt;vidersättning och besöksersättning&lt;br&gt;skall beräknas. Beräkningen skall&lt;br&gt;ske enligt samma grunder för alla&lt;br&gt;husläkare i sjukvårdsområdet eller&lt;br&gt;del av detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen meddelar verkställig-&lt;br&gt;hetsföreskrifter rörande husläkar-&lt;br&gt;ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en husläkare inte uppfyller&lt;br&gt;kravet i 12 § första meningen är&lt;br&gt;landstinget inte längre skyldigt att&lt;br&gt;betala husläkarersättning. Sådan&lt;br&gt;skyldighet föreligger inte heller för&lt;br&gt;vård eller behandling som ges av&lt;br&gt;en husläkaren sedan han eller hon&lt;br&gt;fyllt sjuttio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade under våren 1992 om betydande förändringar i&lt;br&gt;statsbidragssystemet för kommuner och landsting. Besluten grundade sig&lt;br&gt;på regeringens förslag i kompletteringspropositionen för budgetåret&lt;br&gt;1992/93. Dessa förslag byggde på Kommunalekonomiska kommitténs&lt;br&gt;betänkande Kommunal ekonomi i samhällsekonomisk balans - stats-&lt;br&gt;bidrag för ökat handlingsutrymme och nya samarbetsformer (SOU&lt;br&gt;1991:98) och utgick från att kravet på samhällsekonomisk balans bör&lt;br&gt;vara överordnat andra krav och styra bedömningen av det ekonomiska&lt;br&gt;utrymmet till den kommunala sektorn. Dessutom måste rollfördelningen&lt;br&gt;mellan staten resp, kommuner och landsting vad gäller uppgifter och&lt;br&gt;ekonomi vara tydlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut innebar en väsentligt minskad rundgång av medel&lt;br&gt;mellan stat och landsting under år 1993. Det innebar också att riksdagen&lt;br&gt;för det året fastställde en utgiftsram i fråga om ersättningarna till&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen på 6 995 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens kompletteringsproposition för år 1993/94 (prop.&lt;br&gt;1992/93:150bil.4) aviserades ytterligare ändringar i bidragssystemet för&lt;br&gt;att skapa en nettoström av medel från staten till landstingen. Före-&lt;br&gt;dragande statsrådet framhöll att en sådan förändring förutsatte att&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen övertar såväl det direkta finansieringsansvaret&lt;br&gt;som administrationen av ersättningarna till de försäkringsanslutna&lt;br&gt;privatpraktiserande läkarna och sjukgymnasterna från sjukförsäkringen&lt;br&gt;och försäkringskassorna. Han konstaterade också att en sådan åtgärd&lt;br&gt;skulle skapa goda förutsättningar för en avveckling av nuvarande&lt;br&gt;etableringsbegränsningar för specialistläkare den 1 januari 1994. Riks-&lt;br&gt;dagen beslöt i enlighet med regeringens förslag och fastställde en&lt;br&gt;utgiftsram på 2 703 milj, kr för år 1994 att fördela mellan sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu beslutade förändringarna av systemet med bidrag från sjukför-&lt;br&gt;säkringen till sjukvårdshuvudmännen har inte enbart målet att renodla&lt;br&gt;kostnadsansvar och betalningsströmmar mellan staten och sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen. De skall också ses i ett vidare hälso- och sjukvårdspoli-&lt;br&gt;tiskt perspektiv. Regeringen har i olika sammanhang uttalat sina ambi-&lt;br&gt;tioner att vidareutveckla hela den öppna vården. Vi eftersträvar ett&lt;br&gt;breddat vårdutbud och en ökad valfrihet för patienten och har därför i&lt;br&gt;regeringsförklaringarna uttalat att etableringsfrihet skall införas stegvis&lt;br&gt;för läkare. I kompletteringspropositionen för budgetåret 1993/94 har vi&lt;br&gt;vidare framfört att en motsvarande avreglering bör övervägas för de&lt;br&gt;privatpraktiserande sjukgymnasterna. Detta förändringsarbete är också&lt;br&gt;motiverat av den medicintekniska utvecklingen med tillkomsten av nya&lt;br&gt;operationsmetoder och läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt led i omstruktureringen av hälso- och sjukvården är det&lt;br&gt;nationella system med husläkare som skall införas med början den&lt;br&gt;1 januari 1994. De privata husläkare som uppfyller kraven i lagen&lt;br&gt;(1993:588) om husläkare har rätt att etablera sig och erhålla ersättning&lt;br&gt;från landstinget. För övrig öppen läkarvård i privat regi krävs för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närvarande sjukvårdshuvudmannens tillstånd för att privatpraktiserande Prop. 1993/94:75&lt;br&gt;läkare och sjukgymnaster skall kunna etablera verksamhet med ersätt-&lt;br&gt;ning från det offentliga ersättningssystemet via försäkringskassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avveckling av dessa etableringsbegränsningar måste ske på ett&lt;br&gt;sådant sätt att den ger den enskilde patienten reell valfrihet i sitt vård-&lt;br&gt;sökande. Den måste vidare ske med beaktande av målen i hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen (1982:763) att vården skall ges på lika villkor för hela&lt;br&gt;befolkningen och vara av god kvalitet. Det är också ett krav att en&lt;br&gt;avveckling av etableringsbegränsningama utformas så att finansiären ges&lt;br&gt;rimliga möjligheter att förutse och kontrollera kostnaderna för privat-&lt;br&gt;praktikernas verksamhet. Ett annat krav är att avregleringen inte sker på&lt;br&gt;ett sådant sätt att sjukvårdshuvudmännen i realiteten fråntas möjligheten&lt;br&gt;att fullgöra sitt i lag fastlagda planeringsansvar för hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården. Av detta drar vi slutsatsen att fri anslutning till det offentliga&lt;br&gt;ersättningssystemet inte kan införas utan att vårdgivaren uppfyller vissa&lt;br&gt;villkor för sin verksamhet som privatpraktiserande läkare resp, sjuk-&lt;br&gt;gymnast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillsatte våren 1992 en särskild utredare med uppdrag att&lt;br&gt;göra en översyn av läkarvårdstaxan (1974:699), eftersom denna i olika&lt;br&gt;avseenden bedömts vara såväl föråldrad som kostnadsdrivande. Ut-&lt;br&gt;redaren lämnade hösten 1992 sitt betänkande Arvoden för vård hos&lt;br&gt;privatpraktiserande läkare (SOU 1992:118). En sammanfattning av&lt;br&gt;betänkandet finns i bilaga 1. Huvudpunkten i förslaget är att en ny&lt;br&gt;ersättningsmodell skall införas som bygger på tre arvodesgrupper i&lt;br&gt;stället för nuvarande sju samt att ett ekonomiskt tak införs för vaije&lt;br&gt;specialitet som omfattas av taxan. Syftet med konstruktionen är att göra&lt;br&gt;det möjligt att i förväg kunna beräkna kostnaderna för den vård som ges&lt;br&gt;av försäkringsanslutna privatpraktiserande läkare. Betänkandet har&lt;br&gt;remissbehandlats och remissinstanserna har varit i stort sett positiva till&lt;br&gt;den föreslagna taxekonstruktionen. En förteckning över remiss-&lt;br&gt;instanserna samt en sammanställning av remissyttrandena finns till-&lt;br&gt;gänglig hos Socialdepartementet (dnr S92/9235/F).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i den fortsatta beredningen av frågan om ett ändrat ersätt-&lt;br&gt;ningssystem uppdrog regeringen den 24 juni 1993 åt Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket (RFV) att med bl.a. utgångpunkt från översynens förslag&lt;br&gt;och framförda remissynpunkter utarbeta förslag till en ny läkarvårds-&lt;br&gt;taxa. RFV har nyligen redovisat sitt uppdrag till regeringen. Verket&lt;br&gt;kommer också att under hösten 1993 påbörja en översyn av taxan för&lt;br&gt;privatpraktiserande sjukgymnaster, den s.k. behandlingstaxan&lt;br&gt;(1976:1018), i syfte att harmonisera konstruktionen av denna med den&lt;br&gt;nya läkarvårdstaxan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 30 september 1993 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande&lt;br&gt;finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inte motsatt sig förslagen men föreslagit vissa ändringar Prop. 1993/94:75&lt;br&gt;i främst förtydligande syfte. Lagrådet har också tagit upp frågor om den&lt;br&gt;föreslagna regleringens förenlighet med EES-avtalet och om regeringens&lt;br&gt;möjligheter att genom verkställighetsföreskrifter komplettera materiella&lt;br&gt;lagbestämmelser om skyldighet att utge kostnadsersättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, som i huvudsak har följt Lagrådets förslag, återkommer&lt;br&gt;till Lagrådets synpunkter i special motiveringen. Av de lagförslag som&lt;br&gt;tillkommit faller förslagen under 2.5 och 2.8 under Lagrådets gransk-&lt;br&gt;ningsområde. Förslagens beskaffenhet är dock av sådan art att Lag-&lt;br&gt;rådets yttrande inte behöver inhämtas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Den öppna hälso- och sjukvården&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.1.1 Svensk hälso- och sjukvård - organisation och tradition&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande princip i den svenska hälso- och sjukvården är sedan&lt;br&gt;länge att all yrkesmässigt bedriven hälso- och sjukvård, oavsett vem&lt;br&gt;som är huvudman och praktiskt utför verksamheten, skall stå under&lt;br&gt;offentlig insyn, tillsyn och kontroll. Samtidigt utförs av tradition den&lt;br&gt;helt övervägande delen av hälso- och sjukvårdens tjänster i vårt land av&lt;br&gt;offentliga institutioner med offentligt anställd personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den öppna offentliga läkarvården har sina rötter i det svenska medi-&lt;br&gt;cinalväsende som tillkom under andra delen av 1600-talet. Ar 1663&lt;br&gt;etablerades föregångaren till Socialstyrelsen - &amp;quot;Collegium medicorum&amp;quot;.&lt;br&gt;Tjugofem år senare infördes de första förordningar, som reglerade&lt;br&gt;provinsial- och stadsläkarnas verksamhet i Sverige och då även i&lt;br&gt;Finland. Provinsialläkarna arbetade på landsbygden och stadsläkarna i&lt;br&gt;städerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet läkartjänster var fram till 1900-talet mycket begränsat. Vid&lt;br&gt;sekelskiftet år 1700 fanns det bara nio sådana läkare i landet inkl.&lt;br&gt;Finland. I böljan av 1800-talet uppskattades antalet läkare i Sverige till&lt;br&gt;ca 300 varav de flesta arbetade i städerna. Ute i landet där 90 % av&lt;br&gt;befolkningen bodde fanns sammanlagt 37 läkare, dvs. en eller två i&lt;br&gt;vaije län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den historiska utvecklingen av hälso- och sjukvårdens organisation&lt;br&gt;utgör bakgrunden till läkarkårens professionella och administrativa&lt;br&gt;ställning i vårt land. De politiskt självständiga landstingen har stora&lt;br&gt;möjligheter att utforma hälso- och sjukvården efter lokala behov och&lt;br&gt;förutsättningar inom ramen för gällande lagstiftning. Läkarna ingår som&lt;br&gt;anställda arbetstagare i administrationen och deltar i planering och&lt;br&gt;utvecklingssarbete genom uppdrag baserade på individuell kompetens&lt;br&gt;och liksom all annan personal i kraft av lagen om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet (MBL). Endast en mindre andel av läkarna är verksamma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom den privata sektom. Utbildningskontrollen och hanteringen av&lt;br&gt;disciplinärenden ligger inom den offentliga sfären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär dock inte att läkarkårens inflytande har varit eller är&lt;br&gt;svagt vad gäller hälso- och sjukvårdssystemets funktion och planering -&lt;br&gt;tvärtom. Som en kompetent och medveten aktör inom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården har den haft ett både formellt och informellt stort inflytande på&lt;br&gt;administrationen. Sveriges Läkarförbund har en såväl accepterad som&lt;br&gt;stark ställning och är representerat i utredningar och styrelser. I sjuk-&lt;br&gt;vårdssystemet har läkarna haft möjlighet att förbehålla sig rätten att&lt;br&gt;själva bestämma över sina medicinska beslut och att disponera över sin&lt;br&gt;egen arbetstid utanför kontraktet med systemets arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.1.2 Den öppna vården under 1900-talet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vid mitten av 1940-talet fanns det över 800 provinsialläkare samt stads-&lt;br&gt;och stadsdistriktsläkare i landet. Dessutom hade privatläkare böljat&lt;br&gt;etablera sig, huvudsakligen i de största städerna. Antalet privatläkare&lt;br&gt;uppskattades till drygt 500. Vid denna tid var fler läkare verksamma&lt;br&gt;utanför sjukhus än vid sjukhus och andra inrättningar för sluten vård,&lt;br&gt;trots att vården vid kroppssjukhusen hade expanderat kraftigt sedan&lt;br&gt;landstingen inrättades på 1860-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter andra världskrigets slut böljade behovet av att reformera den&lt;br&gt;öppna vården diskuteras. I utredningen Den öppna läkarvården i riket&lt;br&gt;(SOU 1948:14) presenterades ett flertal förslag. Grundtanken var att&lt;br&gt;skapa s.k. hälsocentraler avsedda för både sjuka och friska och som&lt;br&gt;skulle omfatta såväl sjukvårdens öppna mottagningar som fristående&lt;br&gt;tjänsteläkarmottagningar som centrum för både specialiserad och all-&lt;br&gt;mänmedicinsk öppenvård. Dessa samhällets hälsocentraler skulle till-&lt;br&gt;handahålla tillräckligt många läkare för att hela befolkningen skulle&lt;br&gt;kunna erbjudas kostnadsfri öppen hälso- och sjukvård. Den enskilde&lt;br&gt;skulle även fortsättningsvis ha full frihet att söka privatsjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen väckte starkt motstånd såväl från landstingen som från&lt;br&gt;läkare och kom inte att realiseras. I stället inriktades reformarbetet på&lt;br&gt;att införa en allmän sjukförsäkring. Denna trädde i kraft år 1954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1950-talet inleddes en kraftig expansion av sjukhusvården.&lt;br&gt;Eftersom det rådde stor brist på läkare till följd av en alltför låg utbild-&lt;br&gt;ningskapacitet kom under 1950-talet den statliga öppenvårdsorganisa-&lt;br&gt;tionen att kraftigt försvagas. Det var svårt att rekrytera läkare till den&lt;br&gt;öppna vården. Den gamla tidens hembesök hos patienten och dennes&lt;br&gt;familj kom nästan att upphöra helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den snabba expansionen av sjukhusväsendet väckte krav på genom-&lt;br&gt;gripande reformer. Det statliga huvudmannaskapet för viktiga delar av&lt;br&gt;sjukvården ifrågasattes. Den s.k. ÖHS-kommittén fick i uppdrag att&lt;br&gt;göra en bred översyn av hälso- och sjukvården i riket. Kommittén&lt;br&gt;presenterade år 1958 betänkandet Hälsovård och öppen sjukvård i&lt;br&gt;landstingsområdena (SOU 1958:15) och föreslog en huvudmannaskaps-&lt;br&gt;reform för provinsialläkarväsendet. Som motiv för en sådan angavs&lt;br&gt;bl.a. att det behövdes en rationell arbetsfördelning mellan sjukhusen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den öppna vården och att mer öppenvård skulle minska behovet av&lt;br&gt;sjukhusutbyggnad. OHS-kommitténs förslag kom inte att genomföras i&lt;br&gt;sin helhet, men huvudmannaskapet för provinsialläkarväsendet över-&lt;br&gt;fördes år 1963 från staten till sjukvårdshuvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterkrigstidens utveckling befäste den i Sverige rådande ordningen&lt;br&gt;med en i huvudsak offentligt producerad hälso- och sjukvård. De&lt;br&gt;offentliga sjukhusen dominerade helt inom den slutna vården, och&lt;br&gt;antalet sjukhusläkare i landet ökade under perioden 1950 - 1985 från&lt;br&gt;nära 3 000 till över 16 000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även inom den öppna offentliga vården ökade antalet läkare under&lt;br&gt;samma tidsperiod men inte i lika hög grad - från ca 850 till drygt 2 000&lt;br&gt;år 1985. Samtidigt hade de heltidsarbetande privatpraktiserande läkarnas&lt;br&gt;antal stagnerat och uppgick år 1985 till något fler än 600.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den öppenvård som i dag bedrivs sker till största delen i offentlig regi&lt;br&gt;inom primärvården och i viss utsträckning även vid de öppna mottag-&lt;br&gt;ningarna vid vissa sjukhuskliniker. Privat öppenvård bedrivs huvud-&lt;br&gt;sakligen genom att vårdgivaren är ansluten till den allmänna sjukförsäk-&lt;br&gt;ringen eller att denne har träffat vårdavtal med sjukvårdshuvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.1.3 Aktuella förändringar och utvecklingstendenser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste tjugo åren har det rått stor politisk enighet i Sverige&lt;br&gt;om att den öppna vården/primärvården skall utgöra basen i hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdssystemet. I ett internationellt perspektiv har Sverige fort-&lt;br&gt;farande ett stort antal platser i sluten vård i relation till antalet invånare.&lt;br&gt;Trots de satsningar som gjorts under de senaste decennierna - särskilt&lt;br&gt;under 1980-talet - för att utveckla den öppna vården och primärvården&lt;br&gt;i enlighet med riksdagens uttalade riktlinjer används fortfarande huvud-&lt;br&gt;delen av de samlade hälso- och sjukvårdsresurserna till sluten vård och&lt;br&gt;till läns- och regionsjukvård. År 1991, dvs. före den s.k. Ädel-re-&lt;br&gt;formens genomförande, avsåg 29 % av de samlade kostnaderna primär-&lt;br&gt;vård (LKELP 92, Bokslutsstatistik 1991, Ekonomi), varav knappt&lt;br&gt;hälften avsåg öppen vård. Mer än två tredjedelar av kostnaderna avsåg&lt;br&gt;läns- och regionsjukvård, varav 7 % redovisades för öppen somatisk&lt;br&gt;vård och 2 % för öppen psykiatrisk vård. Fördelningen mellan öppen&lt;br&gt;resp, sluten vård var därmed 23 resp. 77 % detta år. Det innebar också&lt;br&gt;att nästan 40 % av kostnaderna för den öppna vården avsåg insatser&lt;br&gt;inom läns- och regionsjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämförelse med motsvarande uppgifter från år 1989 visar att en&lt;br&gt;lägre andel av de samlade bruttokostnadema för verksamheter inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården togs i anspråk för primärvården år 1991. En&lt;br&gt;smärre förskjutning tycks dock ha skett i riktning mot en kostnads-&lt;br&gt;mässigt större andel somatisk öppenvård inom läns- och regionsjuk-&lt;br&gt;vården. Samtidigt hade den öppna primärvården minskat sin andel av de&lt;br&gt;samlade bruttokostnaderna med ett par procentenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husläkarreformen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förbättra tillgängligheten och kontinuiteten i den öppna vården&lt;br&gt;böljade flera landsting i böljan av 1990-talet att diskutera möjligheterna&lt;br&gt;att införa ett husläkar-/familjeläkarsystem. I ett par landsting infördes&lt;br&gt;sådana inom vissa delar av resp, landstingsområde. Vid årsskiftet&lt;br&gt;1992/93 hade 17 sjukvårdshuvudmän beslutat att införa ett sådant&lt;br&gt;system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våren 1993 beslutade riksdagen att ett husläkarsystem, utformat enligt&lt;br&gt;vissa nationella grundprinciper, skall inforas successivt i hela landet&lt;br&gt;fr.o.m. den 1 januari 1994 för att vara fullt utbyggt vid utgången av år&lt;br&gt;1995. Denna reform kommer att ha stor betydelse för den fortsatta&lt;br&gt;utvecklingen av den öppna vården och ge förutsättningar för att alla&lt;br&gt;invånare i landet skall kunna erbjudas en god och lätt tillgänglig vård.&lt;br&gt;Reformen kommer också att radikalt ändra förutsättningarna för öppen&lt;br&gt;vård i privat regi. Reformen innebär bl.a. att husläkarmottagningarna,&lt;br&gt;oavsett driftsform, skall verka på lika villkor och med samma verksam-&lt;br&gt;hetsinnehåll inom ett givet geografiskt område. Husläkama kommer&lt;br&gt;därför att få större möjligheter att välja i vilken form de vill driva sin&lt;br&gt;verksamhet under förutsättning att sjukvårdshuvudmännen erbjuder&lt;br&gt;anställningar som husläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befolkningens valfrihet har spelat en central roll vid utformandet av&lt;br&gt;husläkarsystemet. Det ligger stort värde i att den enskilde själv kan&lt;br&gt;bestämma vem han vill vända sig till i frågor som rör hans hälsa.&lt;br&gt;Sådana kontakter kräver av naturliga skäl en relation som bygger på&lt;br&gt;förtroende och kontinuitet. Den enskildes valfrihet ökar också genom att&lt;br&gt;han kommer att ha möjlighet att välja mellan olika läkare med skilda&lt;br&gt;driftsformer för sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändrade hälsoproblem och nya behandlingsmetoder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsoproblemen förändras över tiden. Infektionssjukdomarna var de&lt;br&gt;stora folksjukdomarna i början av 1900-talet. I dag ägnas stor upp-&lt;br&gt;märksamhet åt bl.a. belastningssjukdomar och allergier men också åt&lt;br&gt;vissa cancerformer. Vilka som blir morgondagens folksjukdomar vet vi&lt;br&gt;inte i dag, men många förutspår att sjukdomar av psykosomatisk karak-&lt;br&gt;tär kommer att öka i omfattning. Dessa sjukdomar torde i stor utsträck-&lt;br&gt;ning och med fördel kunna behandlas inom de öppna vårdformerna och&lt;br&gt;beredskapen för sådana insatser måste utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändrade behandlingsmetoder påverkar också relationen mellan öppen&lt;br&gt;och sluten vård. Nya tekniker inom kirurgi och anestesi gör det möjligt&lt;br&gt;att snabbt öka antalet polikliniskt utförda operationer - s.k. dagkirurgi.&lt;br&gt;Många andra länder, t.ex. Canada och USA, utnyttjar dagkirurgins&lt;br&gt;möjligheter i större utsträckning än Sverige. Men även här sker ut-&lt;br&gt;vecklingen snabbt för närvarande. Ca 50 % av alla operativa ingrepp&lt;br&gt;beräknas kunna ske polikliniskt i en nära framtid. Flera privata vård-&lt;br&gt;givare har tillägnat sig de nya teknikerna och arbetar i ökad utsträck-&lt;br&gt;ning inom sina resp, specialiteter med kvalificerade behandlingsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rådande ekonomiska förutsättningarna för den offentliga sektorn&lt;br&gt;och för hälso- och sjukvården ställer mycket höga krav på att tillgäng-&lt;br&gt;liga resurser används på bästa möjliga sätt. Vård i öppna vårdformer är&lt;br&gt;oftast mindre resurskrävande än sluten vård. Öppen vård kan också&lt;br&gt;fördelas bättre över landet och därmed bli lättare att nå för en större del&lt;br&gt;av befolkningen. Därför är det angeläget att tillgängliga resurser succes-&lt;br&gt;sivt fördelas om från i första hand länssjukvården till den öppna vården&lt;br&gt;så att de möjligheter som i dag finns att ge en kvalitativt god och&lt;br&gt;effektiv vård i sådana vårdformer utnyttjas fullt ut och målen i HSL&lt;br&gt;uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Gällande system för ersättning till privatpraktiserande&lt;br&gt;läkare och sjukgymnaster&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;4.2.1 Allmänt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) utges&lt;br&gt;ersättning från den allmänna försäkringen för läkarvård eller annan&lt;br&gt;sjukvårdande behandling med anledning av sjukdom som lämnas av&lt;br&gt;läkare eller sjukgymnast om dessa är uppförda på en av den allmänna&lt;br&gt;försäkringskassan upprättad förteckning. Ersättningen utges enligt&lt;br&gt;grunder som regeringen fastställer för högst två år i sänder efter förslag&lt;br&gt;av Riksförsäkringsverket (RFV). Regeringen får meddela föreskrifter&lt;br&gt;om i vilken omfattning privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster&lt;br&gt;skall vara uppförda på de allmänna försäkringskassornas förteckningar.&lt;br&gt;Föreskrifter om ersättning och uppförande på förteckningar finns i&lt;br&gt;läkarvårdstaxan (1974:699) och förordningen (1976:1018) med taxa för&lt;br&gt;sjukvårdande behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från sjukförsäkringen lämnas invånar- och behovsbaserad ersättning&lt;br&gt;till sjukvårdshuvudmännen för bl.a. öppen hälso-och sjukvård i form av&lt;br&gt;allmän sjukvårdsersättning. Den nuvarande konstruktionen av ersätt-&lt;br&gt;ningssystemet för försäkringsanslutna privatpraktiserande läkare och&lt;br&gt;sjukgymnaster innebär att försäkringskassan vid utbetalning av allmän&lt;br&gt;sjukvårdsersättning till en sjukvårdshuvudman skall frånräkna det belopp&lt;br&gt;som motsvarar under närmast föregående år utbetalade försäkrings-&lt;br&gt;ersättningar till de försäkringsanslutna vårdgivare som var verksamma&lt;br&gt;inom huvudmannens geografiska område. Den allmänna sjukvårdsersätt-&lt;br&gt;ningen innefattar dessutom kompensation för röntgen- och laboratorie-&lt;br&gt;undersökningar som sker efter remiss från försäkringsanslutna läkare&lt;br&gt;vilka således inte debiteras någon kostnad för dessa undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsanslutna vårdgivarna debiterar arvode enligt av rege-&lt;br&gt;ringen fastställda taxor. Arvodet utgörs av läkarvårds- resp, behand-&lt;br&gt;lingsersättning samt patientavgift. Läkarvårds- och behandlingsersätt-&lt;br&gt;ningen utbetalas av den försäkringskassa inom vars område läkaren eller&lt;br&gt;sjukgymnasten är verksam. Patientavgiften skall vara densamma hos&lt;br&gt;privatpraktiserande försäkringsansluten läkare och sjukgymnast som hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1993194. 1 samt. Nr 75&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsvarande vårdgivare inom den offentliga öppna vården. Det är Prop. 1993/94:75&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmannen som fastställer patientavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.2 Regelsystemet i läkarvårdstaxan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdstaxan avser sådan vård som ges med anledning av sjukdom&lt;br&gt;samt rådgivning enligt lagen (1974:525) om ersättning for viss födelse-&lt;br&gt;kontrollerande verksamhet m.m. som lämnas av försäkringsansluten&lt;br&gt;privatpraktiserande läkare. I taxan finns bestämmelser om anslutning till&lt;br&gt;försäkringen samt om arvoden och patientavgifter. Dessutom finns vissa&lt;br&gt;särskilda bestämmelser av administrativt slag, sanktioner, bestämmelser&lt;br&gt;om rätt för RFV att utfärda närmare föreskrifter m.m. samt övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om anslutning innebär att en privatpraktiserande&lt;br&gt;läkare förs upp på den försäkringskassas förteckning inom vars verk-&lt;br&gt;samhetsområde han bedriver läkarvård under förutsättning att han åtagit&lt;br&gt;sig att följa taxans bestämmelser och sjukvårdshuvudmannen tillstyrkt&lt;br&gt;att han förs upp på förteckningen. För läkare som har för avsikt att&lt;br&gt;bedriva heltidspraktik görs i tre fall undantag från kravet på tillstyrkan&lt;br&gt;från huvudmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det gäller för det första fall när läkare övertar en befintlig praktik&lt;br&gt;från en kollega som är försäkringsansluten och den övertagande läkaren&lt;br&gt;driver praktiken vidare med i huvudsak oförändrad inriktning. Det&lt;br&gt;gäller också när läkare etablerar sig på en ort inom stödområdena 1 och&lt;br&gt;2 enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd eller&lt;br&gt;inom vissa angivna kommuner i Norrland. Det tredje fallet avser läkare&lt;br&gt;som vikarierar för en ansluten läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkare som är anställd hos sjukvårdshuvudman får inte föras upp&lt;br&gt;på förteckning om läkarens veckoarbetstid är 17 timmar eller mer (s.k.&lt;br&gt;läkarpsykoanalytiker lägst 20 timmar) hos huvudmannen. Om en läkare&lt;br&gt;som är ansluten till försäkringen ökar sin veckoarbetstid hos huvud-&lt;br&gt;mannen till lägst 17 resp. 20 timmar skall han således föras av från&lt;br&gt;kassans förteckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkare som tillfälligt vikarierar för en ansluten kollega får föras upp&lt;br&gt;på förteckning under förutsättning att den ordinarie vårdgivaren är helt&lt;br&gt;eller delvis förhindrad att bedriva sin verksamhet på grund av sjukdom&lt;br&gt;eller annat godtagbart skäl. RFV har utfärdat föreskrifter och allmänna&lt;br&gt;råd om vad som skall avses med annat godtagbart skäl och vad som i&lt;br&gt;övrigt skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vaije ansluten läkare gäller att högst 6 000 besök per kalenderår&lt;br&gt;ersätts av kassan.Om läkaren har haft vikarie inräknas även dennes&lt;br&gt;besök i detta tak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkare får tillgodoräkna sig arvode för vaije patientbesök. Arvodet&lt;br&gt;är uppdelat på sju olika nivåer, s.k. arvodesgrupper. Grupp 1 avser&lt;br&gt;rådgivning som inte sker per telefon eller en enkel undersökning av&lt;br&gt;läkaren personligen eller under dennes överinseende. Grupp 2 avser&lt;br&gt;rådgivning som kräver undersökning eller behandling som är mer om-&lt;br&gt;fattande eller tidsödande än åtgärd enligt grupp 1. Grupp 3 avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rådgivning hos läkare med specialistkompetens när rådgivningen kräver&lt;br&gt;omfattande anamnesupptagning och andra åtgärder. Grupp 4-7 avser&lt;br&gt;rådgivning hos läkare med specialistkompetens när rådgivningen på-&lt;br&gt;kallar en eller flera särskilt krävande undersökningar som enligt en&lt;br&gt;särskild åtgärdsförteckning är hänförliga till någon av dessa åtgärds-&lt;br&gt;grupper. Denna särskilda förteckning fastställs av RFV och är uppdelad&lt;br&gt;på tolv specialiteter. För vaije åtgärd inom resp, arvodesgrupp finns&lt;br&gt;angivet vilken eller vilka specialistläkare som har rätt att debitera enligt&lt;br&gt;denna arvodesgrupp. I förteckningen finns ca 250 olika åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de sju arvodesgruppema finns i taxan särskilt angivna ar-&lt;br&gt;voden för samtalsbehandling som meddelas av läkare som också är&lt;br&gt;legitimerad psykoterapeut, preoperativ undersökning i steriliseringsären-&lt;br&gt;den, rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller om abort eller sterili-&lt;br&gt;sering samt särskild ersättning för tillhandahållande av vissa preventiv-&lt;br&gt;medel. Dessutom finns arvode för telefonrådgivning och tilläggsarvode&lt;br&gt;vid besök i hemmet. I samband med hembesök lämnas ersättning för&lt;br&gt;läkarens resekostnad. Taxan innehåller också bestämmelser om vilken&lt;br&gt;arvodesgrupp som är tillämplig för abort- och steriliseringsingrepp samt&lt;br&gt;för provtagning för att utröna om samhällsfarlig sjukdom enligt smitt-&lt;br&gt;skyddslagen (1988:1472) föreligger och därmed sammanhängande&lt;br&gt;sjukdom eller rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få tillämpa arvode enligt grupperna 3-7 krävs att läkaren har&lt;br&gt;specialistkompetens. Även annan läkare kan beviljas dispens av RFV&lt;br&gt;för att få rätt till arvode enligt grupp 3 - 7 för visst slag av åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns två olika taxor, en normaltaxa och en särskild taxa. Den&lt;br&gt;senare är något lägre än normaltaxan och gäller för anslutna läkare&lt;br&gt;fr.o.m. det år läkaren fyller 66 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkare i gruppmottagning och vissa andra läkare har rätt till arvodes-&lt;br&gt;höjning med f.n. 12 %. Denna arvodeshöjning har successivt avveck-&lt;br&gt;lats. En annan arvodeshöjning gäller för läkare som efter år 1985&lt;br&gt;nyetablerar sig i de tidigare nämnda stödområdena. Höjningen är 20 %&lt;br&gt;och avvecklas på tre år. Även vid nyetablering utanför dessa områden -&lt;br&gt;med undantag för vissa särskilt angivna kommuner inom de tre stor-&lt;br&gt;stadsregionerna - får en arvodeshöjning på 10 % tillämpas vilken också&lt;br&gt;avvecklas på tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arvodet för ett läkarvårdsbesök utgör betalning för samtliga åtgärder&lt;br&gt;vid ett och samma rådgivningstillfälle och består dels av läkarvårdser-&lt;br&gt;sättning, dels av en patientavgift. I arvodet ingår ersättning för läkeme-&lt;br&gt;delsförskrivning, provtagning för klinisk laboratorieundersökning,&lt;br&gt;läkarintyg som behövs för att få ut sjukpenning samt förbands- och&lt;br&gt;förbrukningsmaterial. Vid rådgivning i födelsekontrollerande syfte&lt;br&gt;omfattas även förskrivning av preventivmedel och kostnader för preven-&lt;br&gt;tivmedel som lämnas ut vid besöket. Livmoderinlägg och pessar är&lt;br&gt;avgiftsfria för patienten och läkaren får ersättning för dessa enligt taxan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid besöket betalar patienten endast sin avgift, medan läkarvårdser-&lt;br&gt;sättning betalas till läkaren av försäkringskassan i efterskott. Utbetalning&lt;br&gt;av läkarvårdsersättning är begränsad till högst 6 000 besök per läkare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kalenderår. I detta antal inräknas dock inte besök enligt arvodes-&lt;br&gt;grupp 1 och inte heller rådgivning i födelsekontrollerande syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för telefonrådgivning får en avgift tas ut av patienten. Vid hem-&lt;br&gt;besök får läkaren ta ut en tilläggsavgift av denne. Patientavgifterna&lt;br&gt;fastställs av resp, sjukvårdshuvudman. Rådgivning i födelsekontrolle-&lt;br&gt;rande syfte eller om abort eller sterilisering är avgiftsfri för patienten&lt;br&gt;varför hela arvodet betalas av försäkringskassan. Detta gäller även&lt;br&gt;provtagning beträffande samhällsfarlig sjukdom samt undersökning och&lt;br&gt;rådgivning i anslutning därtill. Även för patienter som uppnått egenkost-&lt;br&gt;nadstaket inom det s.k. högkostnadsskyddet för öppenvård och medicin&lt;br&gt;betalar kassan hela arvodet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkare som förts upp på kassans förteckning har åtagit sig att följa&lt;br&gt;kassans bestämmelser och får inte meddela läkarvård mot högre arvode&lt;br&gt;än som följer av taxan som således är en maximitaxa. Läkaren är också&lt;br&gt;skyldig att på läkarvårdsräkning redovisa all vård och andra uppgifter&lt;br&gt;som RFV föreskriver till försäkringskassan på av verket fastställda&lt;br&gt;formulär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en försäkringsansluten läkare bryter mot en föreskrift i taxan får&lt;br&gt;kassan besluta att läkaren skall föras av från förteckningen. RFV har&lt;br&gt;rekommenderat att läkare som bryter mot en föreskrift i taxan av kassan&lt;br&gt;bör erinras om skyldigheten att följa föreskrifterna. Fortsätter läkaren&lt;br&gt;att bryta mot föreskrifterna bör kassan besluta att föra av läkaren från&lt;br&gt;förteckningen. För att ett sådant beslut skall gälla med omedelbar&lt;br&gt;verkan måste dock kassan särskilt besluta om detta. Har försäkrings-&lt;br&gt;kassan betalat ut för mycket ersättning till ansluten läkare kan kassan&lt;br&gt;göra läkaren återbetalningsskyldig. Även här gäller kassans beslut med&lt;br&gt;omedelbar verkan endast om kassan särskilt beslutat detta.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.3 Regelsystemet i behandlings taxan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För annan sjukvårdande behandling än läkarvård som utförs av privat-&lt;br&gt;praktiserande sjukgymnast eller läkare som är uppförd på en allmän&lt;br&gt;försäkringskassas förteckning lämnas ersättning enligt den s.k. behand-&lt;br&gt;lingstaxan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behandlingstaxans konstruktion motsvarar i stort sett läkarvårdstaxans.&lt;br&gt;Anslutningsbestämmelsema är princip desamma med undantag för att&lt;br&gt;det inte finns någon regel om lägst 17 timmars veckoarbetstid för&lt;br&gt;uppförande på kassans förteckning. En sjukgymnast skall för att bli&lt;br&gt;uppförd på förteckningen - förutom att vara legitimerad - ha fullgjort&lt;br&gt;antingen viss tids tjänstgöring hos sjukvårdshuvudman eller annan&lt;br&gt;jämförbar tjänstgöring. Någon begränsning av antalet behandlingar per&lt;br&gt;kalenderår för försäkringsersättning finns inte för sjukgymnaster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arvodet är uppdelat på tre olika nivåer, s.k. arvodesgrupper. Grupp 1&lt;br&gt;avser enkel behandling medan grupp 2 gäller behandling som är normalt&lt;br&gt;omfattande eller tidskrävande. Grupp 3 avser behandling av sådan&lt;br&gt;funktionsstörning som föranleder åtgärder som är angivna i en särskild&lt;br&gt;förteckning. Denna förteckning som fastställs av RFV innehåller 13&lt;br&gt;olika åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de tre arvodesgruppema finns i taxan särskilt angivna ar-&lt;br&gt;voden för gruppbehandling. Dessutom finns arvode för telefonråd-&lt;br&gt;givning och tilläggsarvode vid hembesök. För åtgärder som anges i&lt;br&gt;nämnda särskilda förteckning kan tilläggsarvode medges vid tidsmässigt&lt;br&gt;mer omfattande behandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnast i gruppmottagning har under vissa förutsättningar rätt till&lt;br&gt;arvodeshöjning med f.n. 4 %. Denna arvodeshöjning har successivt&lt;br&gt;avvecklats. I likhet med vad som ovan redovisats för läkare har sjuk-&lt;br&gt;gymnaster som etablerar sig i vissa stödområden rätt till arvodeshöjning&lt;br&gt;med 20 % med tre års avveckling. Vid nyetablering i övriga landet,&lt;br&gt;med undantag för vissa särskilt angivna kommuner inom de tre stor-&lt;br&gt;stadsregionerna, finns rätt till arvodeshöjning med 10 % med tre års&lt;br&gt;avveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.4 Brister i gällande ersättningsystem för privatpraktiserande&lt;br&gt;läkare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Gällande läkarvårdstaxa har i princip varit i kraft sedan den 1 januari&lt;br&gt;1975. Bortsett från de omfattande ändringar i anslutningsreglema som&lt;br&gt;var en följd av det år 1985 ändrade systemet för ersättning från sjukför-&lt;br&gt;säkringen till sjukvårdshuvudmännen har de förändringar som gjorts i&lt;br&gt;taxan varit av begränsad omfattning och i regel föranletts av RFV:s&lt;br&gt;årliga överläggningar med Sveriges Läkarförbund om justering av&lt;br&gt;taxans arvodesnivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från skilda håll har under senare år framförts att taxan både är för-&lt;br&gt;åldrad och administrativt krävande för berörda intressenter. Regel-&lt;br&gt;systemet i taxan innebär, som framgår av redovisningen ovan, en&lt;br&gt;mycket detaljerad statlig reglering av privatpraktikernas verksamhet i&lt;br&gt;olika avseenden. Inte minst gäller detta den ekonomiska ersättningen&lt;br&gt;beroende på utförd prestation. Denna långtgående reglering medför bl.a.&lt;br&gt;att det är mycket svårt för försäkringskassorna att följa upp läkarnas&lt;br&gt;tillämpning av ersättningsbestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdstaxans detaljutformning ger stora möjligheter till indivi-&lt;br&gt;duella tolkningar vid debitering av arvode vilket för läkarna kan med-&lt;br&gt;föra olikheter i det ekonomiska utfallet utan att alltid vara en följd av&lt;br&gt;kompetens eller kvalitet. Taxan kan också sägas premiera ett stort antal&lt;br&gt;läkarbesök snarare än att läkaren ägnar tid åt patienten vid ett besök.&lt;br&gt;Mycket talar för att taxans konstruktion med bl.a. sju arvodesnivåer har&lt;br&gt;en påtaglig kostnadsdrivande effekt i form av s.k. taxeglidning. Med&lt;br&gt;taxeglidning menas en allmän förskjutning av åtgärder från lägre till&lt;br&gt;högre arvodesgrupper i en omfattning som inte kan anses vara medi-&lt;br&gt;cinskt motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har också framförts att läkarvårdstaxan är föråldrad i det av-&lt;br&gt;seendet att den inte anpassats till den medicinska utvecklingen. Det&lt;br&gt;innebär att vissa nya behandlingsmetoder inte finns intagna i taxans&lt;br&gt;åtgärdsförteckning och därmed inte är ersättningsbara genom taxan. Det&lt;br&gt;har också hävdats att den medicinska utvecklingen under det senaste&lt;br&gt;decenniet inneburit att stora investeringar i mottagningarna varit nöd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vändiga samtidigt som arvodesutvecklingen i taxan inte följt med. Detta&lt;br&gt;kan ha medfört svårigheter för specialistläkare att konkurrera med den&lt;br&gt;offentliga vården. Att taxenivån inte höjts i samma takt som mottag-&lt;br&gt;ningskostnadema kan också innebära risk för kvalitetsförsämring, bl.a.&lt;br&gt;till följd av bristande intresse för efterutbildning av ekonomiska skäl.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2.5 Översynen av läkarvårdstaxan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av att läkarvårdstaxan bedömdes vara såväl föråldrad&lt;br&gt;som kostnadsdrivande beslutade regeringen i mars 1992 att tillkalla en&lt;br&gt;särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av taxan. En viktig&lt;br&gt;utgångspunkt för utredaren var att läkarvårdstaxan skulle ges en ut-&lt;br&gt;formning som underlättar för privatpraktiker att i framtiden bedriva en&lt;br&gt;kvalificerad mottagningsverksamhet. Utredaren skulle vidare utgå från&lt;br&gt;att ett system med husläkare inom några år skulle vara infört över hela&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen som antog namnet Specialisttaxeutredningen avlämnade&lt;br&gt;sitt betänkande Arvoden för vård hos privatpraktiserande läkare (SOU&lt;br&gt;1992:118) i november 1992. Betänkandet har remissbehandlats. En&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna samt en sammanställning av remiss-&lt;br&gt;yttrandena finns tillgänglig hos Socialdepartementet (dnr S92/9235/F).&lt;br&gt;Huvuddragen i utredningsförslaget är följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Någon utökning av antalet specialiteter bör inte göras. Specialiteten&lt;br&gt;klinisk fysiologi förs dock in under specialiteten invärtes sjukdomar.&lt;br&gt;Med hänsyn till anpassningen till det s.k. EES-avtalet föreslås att&lt;br&gt;vissa läkare utan specialistkompetens skall kunna vara anslutna till&lt;br&gt;ersättningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En ny ersättningsmodell införs med tre arvodesgrupper med utgångs-&lt;br&gt;punkt i ett s.k. normalarvode för den huvudsakliga delen av en&lt;br&gt;läkares verksamhet. Storleken på detta beräknas på basis av mottag-&lt;br&gt;ningskostnadema inom resp, specialitet och den årliga besöks-&lt;br&gt;volymen och varierar därför mellan specialiteterna. Enklare under-&lt;br&gt;sökningar som utförs av läkaren eller under dennes överinseende&lt;br&gt;ersätts med ett lägre s.k. enkelt arvode. Åtgärder som av tids- eller&lt;br&gt;kostnadsmässiga skäl inte ryms inom normalarvodet ersätts med ett&lt;br&gt;högre s.k. särskilt arvode. Sådana åtgärder upptas i särskild förteck-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ett ekonomiskt tak införs för vaije specialitet som anger hur stort det&lt;br&gt;sammanlagda arvodesbeloppet under ett kalenderår får vara över&lt;br&gt;vilket ingen läkarvårdsersättning utges under resten av året. Efter&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmannens godkännande far dock kassan besluta om att&lt;br&gt;utbetala läkarvårdsersättning för åtgärder med särskilt arvode upp till&lt;br&gt;en fastställd nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En åldersgräns på 70 år införs för anslutning till försäkringen. Den&lt;br&gt;särskilda taxan på grund av ålder avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vikariatsreglema ändras på det sättet att om vikariaten för en läkare&lt;br&gt;inte överstiger sammanlagt 60 dagar för år räknat får en annan läkare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föras upp som vikarie på förteckningen utan att kassan prövar skälet&lt;br&gt;till vikariatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Sanktionsreglema kompletteras så att en försäkringskassa i vissa fall&lt;br&gt;skall kunna besluta att, under en tid av längst tre månader, avstänga&lt;br&gt;läkare från ersättning från försäkringen om denne brutit mot före-&lt;br&gt;skrift i taxan men förseelsen är att anse som ringa med hänsyn till&lt;br&gt;värde och övriga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Försäkringskassorna ges författningsenlig rätt att ta del av ansluten&lt;br&gt;läkares journaler för att bättre kunna följa upp läkarnas ersättningsan-&lt;br&gt;språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i betänkandet redovisade sammanfattningen av förslaget finns&lt;br&gt;intagen som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Statens bidrag till hälso- och sjukvården -&lt;br&gt;genomförda och förestående förändringar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Förändringar i bidragssystemet år 1993&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade våren 1992 om betydande förändringar i stats-&lt;br&gt;bidragssystemen för bl.a. landstingen fr.o.m. år 1993. Detta skedde i&lt;br&gt;enlighet med vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen för&lt;br&gt;budgetåret 1992/93 (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29,&lt;br&gt;rskr. 1991/92:345). Förslagen, som byggde på slutsatserna i Kommu-&lt;br&gt;nalekonomiska kommitténs betänkande Kommunal ekonomi i samhälls-&lt;br&gt;ekonomisk balans - statsbidrag för ökat handlingsutrymme och nya&lt;br&gt;samarbetsformer (SOU 1991:98) utgick från två grundläggande för-&lt;br&gt;hållanden. Det första var att kravet på samhällsekonomisk balans bör&lt;br&gt;vara överordnat andra krav och därför styra bedömningen av det fram-&lt;br&gt;tida ekonomiska utrymmet för den kommunala sektorn. Det andra&lt;br&gt;kravet var att rollfördelningen mellan staten respektive kommunerna och&lt;br&gt;landstingen vad gäller uppgifter och ekonomi bör vara tydlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För landstingens del har förändringarna inneburit i huvudsak tre saker.&lt;br&gt;Det första är att rundgången av medel mellan stat och landsting har&lt;br&gt;begränsats genom att avräkningsskatten avskaffats samt att skatteutjäm-&lt;br&gt;ningsavgiften för landstingen sänkts till 0,40 kronor per skattekrona.&lt;br&gt;Den andra förändringen innebär en övergång till mer generella principer&lt;br&gt;i fråga om fördelning av statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen genom&lt;br&gt;att sex specialdestinerade bidrag till landstingen avvecklats. Motsvaran-&lt;br&gt;de belopp har överförts till utgiftsramen för bidraget till vissa ersätt-&lt;br&gt;ningar till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen m.m. Dessa&lt;br&gt;förändringar medförde att riksdagen för år 1993 fastställt en utgiftsram&lt;br&gt;i fråga om ersättningar till sjukvårdshuvudmännen uppgående till 6 995&lt;br&gt;miljoner kronor. Den tredje förändringen innebär vissa justeringar av&lt;br&gt;villkoren för utbetalning av skatteutjämningsbidraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Förändringar i bidragssystemet år 1994&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I kompletteringspropositionen för budgetåret 1992/93 aviserade rege-&lt;br&gt;ringen att skatteutjämningsavgiften skulle avskaffas helt fr.o.m. år 1994&lt;br&gt;för att därigenom skapa en nettoström av medel från staten till lands-&lt;br&gt;tingen. I kompletteringspropositionen för budgetåret 1993/94 (prop.&lt;br&gt;1992/93:150 bil. 4) återkom regeringen till denna fråga. Föredragande&lt;br&gt;statsrådet konstaterade att en sådan förändring bl.a. skulle kräva att&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen gavs det direkta kostnadsansvaret för och över-&lt;br&gt;tog administrationen av ersättningen till försäkringsanslutna privatprakti-&lt;br&gt;serande läkare och sjukgymnaster från försäkringskassorna. Statsrådet&lt;br&gt;konstaterade också att en sådan åtgärd skulle skapa förutsättningar för&lt;br&gt;ett införande av fri etableringsrätt för läkare. Riksdagen beslutade i&lt;br&gt;enlighet med regeringens förslag (bet. 1992/93:FiU30, rskr.&lt;br&gt;1992/93:447).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har nyligen fattat beslut om införande av ett nationellt hus-&lt;br&gt;läkarsystem för vilket sjukvårdshuvudmännen getts finansieringsan-&lt;br&gt;svaret. Vidare har, som vi tidigare har redovisat, en översyn företagits&lt;br&gt;av läkarvårdstaxan med utgångspunkt i att ett system med husläkare&lt;br&gt;införs över hela landet med böljan fr.o.m. år 1994. Regeringen har&lt;br&gt;därefter gett RFV i uppdrag att, med utgångspunkt i översynens be-&lt;br&gt;tänkande, utforma förslag till ny läkarvårdstaxa. RFV:s förslag, som&lt;br&gt;nyligen redovisats, har tjänat som utgångspunkt för den specialistläkar-&lt;br&gt;vårdstaxa som regeringen föreslår skall tillämpas fr.o.m år 1994. Vi&lt;br&gt;återkommer i det följande till denna taxa och angränsande frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar av systemet med ersättningar till sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen som riksdagen beslutat har skapat förutsättningar för att fr.o.m.&lt;br&gt;år 1994 helt slopa skatteutjämningsavgiften på 0,40 kronor per skatte-&lt;br&gt;krona. Efter reducering med 1 500 miljoner kronor, som motsvarar den&lt;br&gt;tillfälliga indragning från landstingen som riksdagen beslutat om för år&lt;br&gt;1992, återstår en total utgiftsram på 2 703 miljoner kronor att fördela&lt;br&gt;mellan sjukvårdshuvudmännen år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringen av systemet med bidrag till ersättningar till sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen från sjukförsäkringen m.m. syftar inte enbart till att&lt;br&gt;åstadkomma en renodling av kostnadsansvar och betalningsströmmar&lt;br&gt;mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. Förändringen skall också ses&lt;br&gt;i ett vidare hälso- och sjukvårdspolitiskt perspektiv. Regeringen har en&lt;br&gt;uttalad ambition att vidareutveckla den öppna vården, såväl i offentlig&lt;br&gt;som privat regi. Den medicinsktekniska utvecklingen med bl.a. nya&lt;br&gt;operationsmetoder och läkemedel understödjer denna utveckling. Det&lt;br&gt;nationella husläkarsystem, som skall införas med böljan den 1 januari&lt;br&gt;år 1994, utgör ett led i denna strävan. Reformen är utformad så att&lt;br&gt;största möjliga konkurrensneutralitet mellan offentlig och privat vård&lt;br&gt;skall kunna uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För öppen läkarvård i privat regi i andra former än husläkarsystemet&lt;br&gt;råder andra förhållanden. Som tidigare redovisats krävs i princip sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmannens godkännande för att privatpraktiserande läkare och&lt;br&gt;sjukgymnaster skall få möjlighet att bedriva verksamhet med ersättning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från det offentliga. Regeringen eftersträvar ett diversifierat utbud av&lt;br&gt;såväl privata som offentliga vårdgivare där vården kan bedrivas på lika&lt;br&gt;villkor, vilket vi bl.a. slagit fast i regeringsförklaringen. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund lägger vi nu förslag med innebörd att nuvarande etablerings-&lt;br&gt;begränsningar för läkare och sjukgymnaster skall avskaffas. En sådan&lt;br&gt;reform innebär också att betydelsefulla steg tas mot att åstadkomma en&lt;br&gt;ökad valfrihet för patienten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2.1 Bidrag till husläkarsystemet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har tidigare detta år fattat beslut om att ett nationellt hus-&lt;br&gt;läkarsystem skall införas fr.o.m. år 1994. Reformen skall genomföras&lt;br&gt;så att alla invånare ges möjlighet att välja en egen husläkare senast vid&lt;br&gt;utgången av år 1995. Husläkarsystemet finansieras av sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen. Staten tillskjuter dock i ett inledningsskede vissa medel som&lt;br&gt;stöd för reformens genomförande. Dessa medel, som uppgår till sam-&lt;br&gt;manlagt högst 585 miljoner kronor under en treårsperiod, skall använ-&lt;br&gt;das dels för att täcka vissa övergångskostnader under genomförande-&lt;br&gt;fasen, dels för att bl.a. utveckla informationsförsöijnings- och kvalitets-&lt;br&gt;säkringssystem avpassade till husläkarverksamheten. Medlen skall också&lt;br&gt;tas i anspråk för vissa utbildningsinsatser samt täcka kostnaderna för det&lt;br&gt;arbete som skall utföras av Husläkardelegationen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2.2 Ett nytt system för statligt utjämningsbidrag till landsting&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;År 1993 infördes ett nytt system för statligt utjämningsbidrag till kom-&lt;br&gt;muner. Det nya bidraget innebär en relativt långtgående inkomstutjäm-&lt;br&gt;ning. Bidraget består av tre delar - bidrag för utjämning av kommunens&lt;br&gt;skatteinkomster, tillägg eller avdrag på grund av skillnader i strukturella&lt;br&gt;förhållanden, samt tillägg för större befolkningsminskningar. Ett mål&lt;br&gt;för det nya utjämningsbidraget är att stimulera förnyelse och utveckling&lt;br&gt;av den offentliga sektorn. Ett annat mål är att ge kommunerna lik-&lt;br&gt;värdiga ekonomiska förutsättningar så att skillnader i skattesatser av-&lt;br&gt;speglar såväl skillnader i service och avgiftsnivåer som skillnader i olika&lt;br&gt;verksamheters effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kompletteringspropositionen för budgetåret 1993/94 anfördes att det&lt;br&gt;faktum att landsting och kommuner har olika system för skatteutjämning&lt;br&gt;ger upphov till vissa problem. Systemen hanterar t.ex. inte på ett konse-&lt;br&gt;kvent sätt bidragsgivningen mellan och inom länen när det föreligger&lt;br&gt;skillnader i fördelningen mellan kommuner och landsting vad gäller&lt;br&gt;ansvaret för vissa verksamheter. Det gäller bl.a. kollektivtrafiken samt&lt;br&gt;delvis vården och omsorgen om de äldre. Vidare innebär nuvarande&lt;br&gt;konstruktion av skatteutjämningsbidraget för landsting att bidragets&lt;br&gt;storlek ökar med automatik. Bidragskonstruktionen medger alltså inte&lt;br&gt;att en viss bidragsram fastställs på det sätt som gäller för utjämnings-&lt;br&gt;systemet för kommuner. Detta är inte förenligt med principen att sam-&lt;br&gt;hällsekonomiska hänsyn bör ligga till grund för beslut om bidragets&lt;br&gt;storlek. Ett annat problem i sammanhanget är att varken utjämnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bidraget for kommuner eller skatteutjämningsbidraget for landsting&lt;br&gt;omfattar samtliga kommuner resp, landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund har regeringen i juni detta år bemyndigat chefen&lt;br&gt;för Finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag&lt;br&gt;att föreslå ett reviderat system för utjämningsbidrag till landsting och&lt;br&gt;landstingsfria kommuner (dir. 1993:63). Inriktningen på utredarens&lt;br&gt;arbete skall vara att utforma ett förslag till utjämningssystem för lands-&lt;br&gt;ting som bättre överensstämmer med utjämningssystemet för kommuner&lt;br&gt;bl.a. så att de problem som här har redovisats begränsas. Utredaren&lt;br&gt;skall också överväga möjligheten att inordna bidragsgivningen till kom-&lt;br&gt;muner och landsting i ett gemensamt system. Utredningsarbetet skall be-&lt;br&gt;drivas så att det nya bidragssystemet skall kunna träda i kraft senast år&lt;br&gt;1996 och i vissa delar redan under år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Hälso- och sjukvårdens framtida finansiering&lt;br&gt;och organisation&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ett intensivt förändringsarbete pågår för närvarande inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården där bl.a. nya organisations- och styrformer prövas inom&lt;br&gt;ramen för gällande lagstiftning och ansvarsfördelning mellan huvud-&lt;br&gt;männen. Samtidigt har mer övergripande frågor kring hur hälso- och&lt;br&gt;sjukvården skall finansieras och organiseras i framtiden aktualiserats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigade den 12 mars 1992 det statsråd som har till&lt;br&gt;uppgift att föredra ärenden som rör hälso- och sjukvård m.m. att till-&lt;br&gt;kalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag att dels analysera hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000, dels överväga hur hälso-&lt;br&gt;och sjukvården bör finansieras på den övergripande samhällsnivån.&lt;br&gt;Kommittén har antagit namnet HSU 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs överväganden skall grundas på en analys och värdering av&lt;br&gt;i första hand tre olika finansierings- och organisationsmodeller - en&lt;br&gt;reformerad landstingsmodell, en modell där hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;samtliga resurser läggs hos primärvården samt en modell där resurserna&lt;br&gt;samlas hos en eller flera försäkringsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsarbetet skall bedrivas med utgångspunkt att hälso- och&lt;br&gt;sjukvården skall utvecklas inom ramen för en samhällsekonomi i balans.&lt;br&gt;Detta innebär att de olika modellerna bl.a. skall värderas utifrån förut-&lt;br&gt;sättningarna för kostnadseffektivitet och kostnadskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig utgångspunkt är möjligheten att verka för en god&lt;br&gt;hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. De olika model-&lt;br&gt;lernas styrka och svagheter måste här bedömas utifrån vårdens tillgäng-&lt;br&gt;lighet och kvalitet för olika befolkningsgrupper och i olika delar av&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En expertgrupp har enligt direktiven knutits till kommittén med upp-&lt;br&gt;drag att utveckla och analysera de olika modellerna. Resultat av expert-&lt;br&gt;gruppens arbete har redovisats i rapporten Hälso- och sjukvården i&lt;br&gt;framtiden - tre modeller (SOU 1993:38).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HSU 2000 har genomfört en rad seminarier kring expertgruppens Prop. 1993/94:75&lt;br&gt;rapport för att inhämta synpunkter inför det fortsatta arbetet där kom-&lt;br&gt;mitténs uppdrag är att lämna ett eller flera förslag till hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdens framtida finansiering och organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall redovisa sina överväganden och förslag i mars 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Överväganden och förslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Förstärkt samarbete mellan landsting och privata&lt;br&gt;vårdgivare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Samarbetet mellan landstingen och de&lt;br&gt;privata vårdgivarna bör stärkas. Strävan bör vara att landstinget i sin&lt;br&gt;egenskap av finansiär och den privata vårdgivaren skall nå samsyn&lt;br&gt;kring vårdverksamhetens innehåll, omfattning och lokalisering var-&lt;br&gt;vid vårdavtal kan träffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur ett patientperspektiv är det av stor vikt att samarbetet är gott&lt;br&gt;mellan privata och offentliga vårdgivare så att vårdkedjor kan upp-&lt;br&gt;rätthållas och patienten därmed erbjudas en god vård och omsorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Landstingen är både hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens finansiär och den helt dominerande producenten av hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdstjänster. De flesta landsting har också till nyligen haft en&lt;br&gt;budgetstyrd verksamhet där inslagen av prestationsbaserade ersättningar&lt;br&gt;och konkurrens varit blygsamma. De privata vårdgivarnas andel av det&lt;br&gt;totala vårdutbudet har varit liten och i princip bestämts av landstingen&lt;br&gt;genom de nu rådande etableringsbestämmelsema. Trots att förhållandet&lt;br&gt;mellan offentliga och privata vårdgivare på de flesta håll i landet har&lt;br&gt;varit gott finns det också viss ömsesidig misstro och ett konkurrens-&lt;br&gt;förhållande som verkar negativt. Detta sammanhänger bl.a. med att&lt;br&gt;privata vårdgivare ibland har upplevt att det integrerade svenska syste-&lt;br&gt;met har omöjliggjort konkurrens genom att landstingen har gynnat den&lt;br&gt;egna produktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid 1980-talets slut böljade mera genomgripande förändringar att dis-&lt;br&gt;kuteras i vissa landsting. Bakgrunden var bl.a. att de finansiella restrik-&lt;br&gt;tionerna blev allt tydligare och att produktivitetsutvecklingen bedömdes&lt;br&gt;som alltför låg och den enskildes valmöjligheter som alltför begräns-&lt;br&gt;ade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lösningar som diskuterades var modeller där ansvaret för att finan-&lt;br&gt;siera och beställa vård skulle separeras från ansvaret att producera och&lt;br&gt;tillhandahålla vård. Vårdgivarna skulle dessutom ersättas per prestation&lt;br&gt;och agera i någon form av konkurrens. En parallell utveckling var att&lt;br&gt;valfriheten för den enskilde stärktes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1992 hade sammanlagt nio landsting infört någon form av&lt;br&gt;beställarorganisation som ersatte åtminstone någon del av sjukvårds-&lt;br&gt;produktionen per prestation. Under år 1993 har det tillkommit ytter-&lt;br&gt;ligare två. Skillnaderna vad gäller styrformer är dock mycket stora. I&lt;br&gt;vissa landsting ersätts endast mycket begränsade delar enligt prestation&lt;br&gt;medan i andra i princip hela verksamheten ersätts på detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya styrformerna har i vissa fall gett bättre förutsättningar för att&lt;br&gt;bedriva verksamhet i t.ex. bolags- eller stiftelseform. Öppenhet för&lt;br&gt;privata alternativ har också ökat inom många landsting och åtminstone i&lt;br&gt;ett landsting, Stockholms läns, har ett konkurrensprogram utarbetats där&lt;br&gt;mål vad gäller överföring till privat regi anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De begränsade resurser som kan avsättas till hälso- och sjukvård&lt;br&gt;måste ge största möjliga hälsovinster. Detta kräver såväl att de över-&lt;br&gt;gripande finansierings- och organisationssystemen är ändamålsenliga&lt;br&gt;som att enskilda insatser är kostnadseffekti va.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att använda resurserna på bästa möjliga sätt och att tillförsäkra&lt;br&gt;befolkningen en god hälso- och sjukvård anser regeringen att vårdavtal&lt;br&gt;mellan landstinget och de privata vårdgivarna bör vara den normala&lt;br&gt;samarbetsformen. Genom ett avtalsförfarande kan frågor kring verksam-&lt;br&gt;hetens inriktning och omfattning diskuteras och regleras. Ur patient-&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt är det viktigt att det råder en samsyn mellan offent-&lt;br&gt;liga och privata vårdgivare om hur samverkan skall ske mellan olika&lt;br&gt;vårdgivare och vårdnivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På flera håll i landet pågår en omstrukturering av vården, där inrikt-&lt;br&gt;ningen på verksamheten vid vissa sjukhus förändras och vissa behand-&lt;br&gt;lingar koncentreras till ett färre antal orter. Möjligheterna att utföra allt&lt;br&gt;fler behandlingar i öppenvård ökar. Även sett i detta perspektiv är det&lt;br&gt;väsentligt med en dialog och ett samspel mellan offentliga och privata&lt;br&gt;vårdgivare så att resurser i form av lokaler och utrustning utnyttjas&lt;br&gt;effektivt så att kapitalförstöring kan undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning finns det goda förutsättningar att för-&lt;br&gt;stärka samarbetet mellan landstingen och de privata vårdgivarna. Lagen&lt;br&gt;om läkarvårdsersättning blir tillämplig i de fall landstinget och den&lt;br&gt;privata vårdgivaren inte träffar ett vårdavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Ändrat ekonomiskt och administrativt huvudmannaskap&lt;br&gt;för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ansvaret för finansiering av ersättningar till&lt;br&gt;privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster överförs från sjuk-&lt;br&gt;försäkringen till sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1994. Sam-&lt;br&gt;tidigt överförs administrationen av dessa ersättningar från försäk-&lt;br&gt;ringskassorna till sjukvårdshuvudmännen. En allmän försäkrings-&lt;br&gt;kassa får dock även efter denna tidpunkt efter överenskommelse med&lt;br&gt;landstinget sköta utbetalningar av läkarvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I regeringens kompletteringsproposi-&lt;br&gt;tion för budgetåret 1993/94 redogjordes for det forändringsarbete som&lt;br&gt;pågår vad gäller dels systemet med statsbidrag till landstingen, dels den&lt;br&gt;öppna hälso- och sjukvården. Denna vård förändras bl.a. genom inför-&lt;br&gt;andet av ett nationellt system med husläkare och ändrad läkarvårdstaxa&lt;br&gt;jämte slopande av gällande begränsningar för anslutning till det offent-&lt;br&gt;liga ersättningssystemet för privatpraktiserande läkare och sjukgym-&lt;br&gt;naster. En redovisning av detta förändringsarbete finns i föregående&lt;br&gt;avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande konstruktionen av ersättningssystemet för anslutna&lt;br&gt;läkare och sjukgymnaster innebär att försäkringskassan vid utbetalning&lt;br&gt;av allmän sjukvårdsersättning till en sjukvårdshuvudman skall frånräkna&lt;br&gt;det belopp som motsvarar de under närmast föregående år utbetalda&lt;br&gt;ersättningarna till nämnda vårdgivare som varit verksamma inom&lt;br&gt;huvudmannens geografiska område. Av detta följer att sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;mannen i praktiken har finansieringsansvaret för dessa privatpraktiser-&lt;br&gt;ande vårdgivares verksamhet samtidigt som möjligheten att förutse och&lt;br&gt;kontrollera kostnaderna för dessa är mycket begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen framhåller föredraganden att med hänsyn till att sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen fr.o.m. år 1994 avses överta det direkta kostnadsan-&lt;br&gt;svaret för dessa vårdgivares verksamhet skall någon avräkning av utbe-&lt;br&gt;talda ersättningar till vårdgivarna för år 1993 inte ske. Detta bedöms&lt;br&gt;inte innebära någon ökning av statens kostnader år 1994 eftersom de&lt;br&gt;kostnader privatpraktikernas verksamhet ger upphov till år 1993 balan-&lt;br&gt;seras av att landstingen avses svara för dessa kostnader år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten vid utarbetandet av de nya ersättningssystemen för&lt;br&gt;privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster har varit att ge förutsätt-&lt;br&gt;ningar för såväl en fri etablering och därmed ökad konkurrens som en&lt;br&gt;möjlighet för landstingen att kontrollera kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya ersättningssystemet innebär bl.a. en förändrad taxekonstruk-&lt;br&gt;tion. Utgångspunkten är att denna skall utformas inom en oförändrad&lt;br&gt;kostnadsram i förhållande till den ersättning som de privatpraktiserande&lt;br&gt;läkarna och sjukgymnasterna idag uppbär från försäkringskassan. Skulle&lt;br&gt;privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster öka sitt utbud av vård och&lt;br&gt;därmed svara för en allt större andel av vårdproduktionen anser rege-&lt;br&gt;ringen att det i landstingens övergripande ansvar ligger att ha kostnads-&lt;br&gt;kontroll och således vid behov anpassa den egna öppenvårdsproduk-&lt;br&gt;tionen till tillgängliga finansiella ramar. Den s.k. finansieringsprincipen&lt;br&gt;som avser kostnadsfördelningen mellan stat och kommun gäller enbart i&lt;br&gt;de fall sjukvårdshuvudmännens totala kostnader förändras till följd av&lt;br&gt;statsmakternas beslut. Mot denna bakgrund bör förslagen i denna del&lt;br&gt;inte föranleda någon ekonomisk reglering mellan staten och sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär också att landstingen skall överta admini-&lt;br&gt;strationen av ersättningarna till privatpraktiserande läkare och sjukgym-&lt;br&gt;naster från försäkringskassorna. Detta innebär ökade administrations-&lt;br&gt;kostnader för landstingen medan dessa kostnader bortfaller för försäk-&lt;br&gt;ringskassorna. De medel som kan frigöras från försäkringskassorna bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överföras till sjukvårdshuvudmännen. Regeringen avser återkomma till&lt;br&gt;riksdagen i denna fråga vid senare tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har för avsikt att ge Socialstyrelsen i uppdrag att i samråd&lt;br&gt;med Landstingsförbundet följa upp och utvärdera reformens effekter&lt;br&gt;bl.a. vad avser hälso- och sjukvårdens struktur och kostnader. Styrelsen&lt;br&gt;bör lämna årliga delrapporter och en slutrapportering bör avges senast&lt;br&gt;den 30 juni 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överförande av det faktiska finansieringsansvaret till sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen ligger i linje med såväl hälso- och sjukvårdslagens inten-&lt;br&gt;tioner som regeringens ambitioner att tydliggöra kostnadsansvar och&lt;br&gt;renodla betalningsströmmar för offentligt finansierad verksamhet. Om-&lt;br&gt;läggningen skapar också förutsättningar för en enhetlig och rationell&lt;br&gt;uppföljning av hela den öppna hälso- och sjukvården i fråga om produk-&lt;br&gt;tivitet, effektivitet och resursutnyttjande i stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kompletteringspropositionen föreslogs också att det för bidraget till&lt;br&gt;vissa ersättningar från sjukförsäkringen skulle fastställas en utgiftsram&lt;br&gt;på totalt 2 703 milj, kr för år 1994. Vidare angavs att regeringen skulle&lt;br&gt;återkomma till riksdagen efter sommaren 1993 angående de konsekvens-&lt;br&gt;ändringar som föranleds av förslagen och då även redovisa resultatet av&lt;br&gt;överläggningar med företrädare för sjukvårdshuvudmännen om den när-&lt;br&gt;mare fördelningen av utgiftsramen. Riksdagen godkände de föreslagna&lt;br&gt;riktlinjerna för ändringarna i ersättningssystemet och fastställde utgifts-&lt;br&gt;ramen för år 1994 (bet. 1992/93:FiU30, rskr 1992/93:447).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det landstingskommunala övertagandet av finansiering och administra-&lt;br&gt;tion avseende ersättningen till privatpraktiserande läkare och sjukgym-&lt;br&gt;naster föranleder ändringar i bl.a. AFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Ett nytt ersättningssystem för privatpraktiserande läkare Prop. 1993/94:75&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att reglera villkoren for ersättning till&lt;br&gt;privatpraktiserande läkare i de fall läkaren och landstinget inte&lt;br&gt;träffar ett vårdavtal om ersättning for läkarens verksamhet införs en&lt;br&gt;särskild lag om läkarvårdsersättning den 1 januari 1994. I lagen&lt;br&gt;anges, förutom att landstingen skall finansiera och administrera&lt;br&gt;ersättningen till privatpraktiserande läkare, ramar för rätten att vara&lt;br&gt;ansluten till ersättningssystemet och att uppbära läkarvårdsersättning&lt;br&gt;av sjukvårdshuvudmännen. Lagen innefattar även regler för vikariat,&lt;br&gt;patientavgifter, uppföljning m.m. I lagen anges också grundläggande&lt;br&gt;principer för beräkningen av läkarvårdsersättning, vilka avses preci-&lt;br&gt;seras i verkställighetsföreskrifter av regeringen. Vidare införs för&lt;br&gt;privatpraktiserande läkare ett ekonomiskt tak för läkarvårdsersättning&lt;br&gt;under ett kalenderår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna lagarna om läkarvårdsersättning och sjukgymnastik-&lt;br&gt;ersättning gäller även för de privatpraktiserande läkare och sjuk-&lt;br&gt;gymnaster som är och kommer att vara verksamma i de kommuner&lt;br&gt;där försöksverksamhet med kommunal primärvård bedrivs. Även i&lt;br&gt;dessa kommuner skall dock landstinget ha finansieringsansvaret om&lt;br&gt;inte kommunen och landstinget kommer överens om annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till att sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen skall överta det finansiella och administrativa ansvaret för&lt;br&gt;ersättningar till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster bortfaller&lt;br&gt;en rad kopplingar till reglerna i vad avser sjukvårdsförmåner i väsent-&lt;br&gt;liga avseenden. För att sjukvårdshuvudmännen skall kunna överta och&lt;br&gt;svara för ersättningsfrågorna på ett sätt som tillförsäkrar såväl vård-&lt;br&gt;givarna som de försäkrade rätt till ersättning och vård enligt vissa&lt;br&gt;grundvillkor som är enhetliga över hela landet krävs regler som anger&lt;br&gt;ramarna för detta. Vi vill understryka att lagen gäller endast om ett&lt;br&gt;vårdavtal mellan läkaren och landstinget inte träffats. Enligt vår be-&lt;br&gt;dömning är det önskvärt att privatpraktiserande läkare och landsting i&lt;br&gt;största möjliga utsträckning sluter vårdavtal om verksamheten, eftersom&lt;br&gt;en sådan ordning bör kunna vara till fördel såväl för patienterna som&lt;br&gt;den enskilde läkaren och landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal pri-&lt;br&gt;märvård har kommuner möjlighet att med huvudmans ansvar överta&lt;br&gt;primärvården från landsting. Sådan försöksverksamhet får bedrivas&lt;br&gt;fr.o.m. år 1992 till utgången av år 1996 om landstinget och kommunen&lt;br&gt;har kommit överens om det och fått tillstånd till det. Socialstyrelsen&lt;br&gt;prövar frågor om tillstånd och får fastställa villkor för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvårdslagen eller lagstiftningen i övrigt innehåller inte&lt;br&gt;någon definition av begreppet primärvård. Landstinget skall planera sin&lt;br&gt;hälso- och sjukvård med utgångspunkt i befolkningens behov och har&lt;br&gt;frihet att organisera vården efter förutsättningarna inom landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Primärvården kan därför ha olika innehåll i skilda delar av landet.&lt;br&gt;Lagen (1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård&lt;br&gt;innebär i sig inget avsteg från principen om fri organisation av hälso-&lt;br&gt;och sjukvården efter lokala behov och förutsättningar. Däremot måste&lt;br&gt;landstinget och kommunen lägga samma innebörd i primärvårdsbe-&lt;br&gt;greppet vid sådan försöksverksamhet. Denna måste därför grundas på&lt;br&gt;ett avtal som närmare anger vad som omfattas och vilken ersättning&lt;br&gt;landstinget lämnar till kommunen för verksamheten i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sju kommuner (Ale, Aneby, Helsingborg, Håbo, Katrineholm,&lt;br&gt;Kävlinge och Sigtuna) pågår för närvarande försöksverksamhet med&lt;br&gt;kommunal primärvård. De avtal mellan resp, kommuner och landsting,&lt;br&gt;som ligger till grund för verksamheten omfattar inte de privatpraktise-&lt;br&gt;rande läkare med försäkringskasseanslutning som kan vara verksamma&lt;br&gt;i dessa kommuner. Detta innebär att det i princip är landstingen som&lt;br&gt;finansierar dessa läkares verksamhet. Motsvarande gäller för privatprak-&lt;br&gt;tiserande sjukgymnaster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagen om läkarvårdsersättning kommer att gälla även&lt;br&gt;för de privatpraktiserande läkare som är och kommer att vara verksam-&lt;br&gt;ma i de kommuner där försöksverksamhet med kommunal primärvård&lt;br&gt;bedrivs. Om berörda kommuner och landsting inte kommer överens om&lt;br&gt;och avtalar om något annat är det landstingets uppgift att finansiera&lt;br&gt;dessa läkares verksamhet. I Helsingborgs kommun t.ex. finns relativt&lt;br&gt;många privatpraktiserande läkare och ett tiotal är intresserade av att&lt;br&gt;driva en husläkarverksamhet. Förhandlingar pågår mellan huvudmännen&lt;br&gt;om vilka effekter detta bör få vad gäller den ekonomiska regleringen.&lt;br&gt;Vidare diskuteras kommunens möjlighet att ta över ansvaret för den&lt;br&gt;sjukgymnastik som bedrivs i privat regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om läkarvårdsersättning innehåller i stora stycken&lt;br&gt;bestämmelser som härrör från Specialisttaxeutredningens förslag till ny&lt;br&gt;läkarvårdstaxa. Detta har varit föremål för remissbehandling. I det&lt;br&gt;följande behandlas de olika bestämmelserna i lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.1 Rätten till läkarvårdsersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De läkare som vid utgången av år 1993 är an-&lt;br&gt;slutna till försäkringskassan skall vara berättigade till ersättning för&lt;br&gt;sin verksamhet från sjukvårdshuvudmännen utan någon prövning av&lt;br&gt;att de uppfyller vissa nya krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fr.o.m. år 1994 införs för läkare rätt till anslutning med läkar-&lt;br&gt;vårdsersättning till det av sjukvårdshuvudmännen administrerade&lt;br&gt;ersättningssystemet för privatpraktiserande läkare enligt följande&lt;br&gt;förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkaren skall bedriva verksamhet som privatpraktiker på heltid,&lt;br&gt;inte ha fyllt 70 år samt inte vara anställd inom något landstings&lt;br&gt;hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning skall lämnas för vård som meddelas av pri-&lt;br&gt;vatpraktiserande läkare med specialistkompetens som inom den&lt;br&gt;öppna vården bedriver mottagningsverksamhet för enskilda patienter.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte läkare med specialistkompetens enbart i all-&lt;br&gt;mänmedicin, radiologiska specialiteter, kliniska laboratorie-&lt;br&gt;specialiteter utom klinisk fysiologi, socialmedicin, företagshälsovård,&lt;br&gt;skolhälsovård, rehabiliteringsmedicin eller klinisk näringslära. Det&lt;br&gt;innebär att husläkare inte omfattas av detta ersättningssystem. Vidare&lt;br&gt;innebär det att legitimerad läkare utan specialitet inte har rätt till&lt;br&gt;läkarvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning får dock lämnas för vård hos allmänpraktise-&lt;br&gt;rande läkare (Europaläkare) men det bör ankomma på resp, sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudman att i vaije enskilt fall avgöra om anslutning till&lt;br&gt;ersättningssystemet skall medges. En annan förutsättning för rätt till&lt;br&gt;ersättning är att vårdgivaren årligen skall redovisa resultatet av sin&lt;br&gt;verksamhet till sjukvårdshuvudmannen samt att vissa uppgifter skall&lt;br&gt;finnas tillgängliga hos läkaren för huvudmannens uppföljningsbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Någon utökning av antalet specialiteter som&lt;br&gt;skall omfattas av reglerna om läkarvårdsersättning föreslås inte. Specia-&lt;br&gt;liteten klinisk fysiologi bör föras in under specialiteten invärtes sjuk-&lt;br&gt;domar. Läkare med specialistkompetens i allmän medicin skall inte&lt;br&gt;kunna få anslutning om han är verksam som husläkare. Leg. läkare som&lt;br&gt;saknar specialistkompetens skall liksom nu kunna omfattas av ersätt-&lt;br&gt;ningssystemet. Även s.k. Europaläkare bör få vara anslutna till ersätt-&lt;br&gt;ningssystemet. Läkare som fyllt 70 år bör inte längre få vara ansluten&lt;br&gt;till systemet. För redan anslutna läkare behöver övergångsbestämmelser&lt;br&gt;införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera landsting och Landstingsförbundet anser att&lt;br&gt;specialiteten allmänmedicin skall tas bort eller endast övergångsvis få&lt;br&gt;finnas kvar i taxan medan Praktikertjänst AB och Svenska Privatläkar-&lt;br&gt;föreningen anser att privatläkare i allmänmedicin skall kunna välja&lt;br&gt;mellan att ingå i husläkarsystem och att som allmänmedicinare vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 75&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansluten till taxesystemet. Svenska Arbetsgivarföreningen, Föreningen&lt;br&gt;Svensk Företagshälsovård, Försäkringskasseförbundet och Sveriges&lt;br&gt;Läkarförbund föreslår att även specialiteten företagshälsovård skall&lt;br&gt;omfattas av taxan. Nästan samtliga remissinstanser accepterar ålder-&lt;br&gt;gränsen på 70 år. Sveriges Läkarförbund samt pensionärsorganisa-&lt;br&gt;tionerna SPF och PRO är dock negativa till en åldersgräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I regeringsförklaringarna under&lt;br&gt;mandatperioden har vi uttalat vår avsikt att införa fri etablering för&lt;br&gt;privatpraktiserande läkare. I 1993 års kompletteringsproposition fram-&lt;br&gt;höll vi att en motsvarande avreglering borde övervägas även för sjuk-&lt;br&gt;gymnaster. En sådan avreglering för läkare och sjukgymnaster tillsam-&lt;br&gt;mans med det numera beslutade införandet av ett husläkarsystem inne-&lt;br&gt;bär ett breddat vårdutbud och en ökad valfrihet för patienterna vilket är&lt;br&gt;två viktiga mål i vår hälso- och sjukvårdspolitik. Som framhållits i&lt;br&gt;nämnda kompletteringsproposition kommer de läkare och sjukgymnaster&lt;br&gt;som vid utgången av innevarande år är anslutna till försäkringskassan&lt;br&gt;att vara tillförsäkrade fortsatt anslutning till sjukvårdshuvudmännens&lt;br&gt;ersättningssystem utan särskild prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid vår bedömning av frågan om fri anslutning till ersättningssystemet&lt;br&gt;har kravet på en effektiv kostnadskontroll och sjukvårdshuvudmännens&lt;br&gt;planeringsansvar för hälso- och sjukvården enligt HSL varit viktigt. Vi&lt;br&gt;har kommit till den slutsatsen att det bör vara möjligt att slopa nuvaran-&lt;br&gt;de anslutningsbegränsningar och införa generell rätt till ersättning från&lt;br&gt;det offentliga ersättningssystemet under vissa förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon möjlighet för läkare att få anslutning till taxesystemet inom&lt;br&gt;specialiteten allmän medicin föreslås inte med hänsyn till att det är en&lt;br&gt;förutsättning för husläkarreformens genomförande att dessa specialister&lt;br&gt;bedriver verksamhet som husläkare. Ett annat skäl till att en husläkare&lt;br&gt;inte skall kunna vara både ansluten till ersättningssystemet för specialist-&lt;br&gt;läkare och verksam inom husläkarsystemet är att ersättningen då kan bli&lt;br&gt;för hög eftersom läkaren skulle kunna ersättas två gånger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med utredningen anser vi att någon utökning av antalet specia-&lt;br&gt;liteter med t.ex. företagshälsovård inte är motiverad. Företagshälsovård&lt;br&gt;är sedan 1 januari 1992 en medicinsk specialitet. I Socialstyrelsens&lt;br&gt;målbeskrivning för specialiteten anges att företagshälsovård syftar till att&lt;br&gt;hindra och bota sjukdom hos människor som förvärvsarbetar, att inom&lt;br&gt;det enskilda företaget skapa respekt för personal och arbetsmiljö samt&lt;br&gt;att tillsammans med företaget skapa utvecklande arbetsmiljöer för alla.&lt;br&gt;Målgruppen är den enskilde individen eller gruppen med framför allt&lt;br&gt;det enskilda företaget som ram. Företagshälsovårdens huvuduppgift är&lt;br&gt;således att arbeta förebyggande inom främst arbetsmiljöområdet med&lt;br&gt;inriktning på grupp- och organisationsinriktade insatser. Den specialist-&lt;br&gt;kompetente läkaren skall bl.a. ha allmän klinisk kompetens som i rent&lt;br&gt;medicinskt avseende väl liknar allmänmedicinarens. Specialiteten&lt;br&gt;allmänmedicin föreslås av skäl som tidigare redovisats, inte få anslut-&lt;br&gt;ning till ersättningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagsläkare med erfarenhet från företagshälsovård har insikter i hur&lt;br&gt;människors hälsa påverkas av faktorer i arbetslivet och kunskap inom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsrehabilitering. Detta kan vara en tillgång i en husläkarverksamhet&lt;br&gt;för den yrkesverksamma befolkningen. Företagsläkare som inte har&lt;br&gt;specialistkompetens i allmänmedicin kan få dispens att vara verksam&lt;br&gt;som husläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) föreslås fr.o.m. år 1995 få&lt;br&gt;rätt till läkarvårdsersättning. När EES-avtalet träder i kraft kommer&lt;br&gt;Sverige att omfattas bl.a. av den frihet inom EG som benämns fri rör-&lt;br&gt;lighet för personer. För att underlätta för läkare att vara verksamma i&lt;br&gt;andra medlemsländer finns vissa bestämmelser om ömsesidigt god-&lt;br&gt;kännande av kompetensbevis. Dessa innebär bl.a. att kompetens som&lt;br&gt;allmänpraktiserande läkare fr.o.m. den 1 januari 1995 blir ett villkor&lt;br&gt;för att kunna utöva verksamhet som läkare ansluten till ett lands social-&lt;br&gt;försäkringssystem. Som en följd därav införs en särskild utbildning och&lt;br&gt;krav på ömsesidigt godkännande av kompetensbevis. Utbildningen är&lt;br&gt;tvåårig och på heltid med huvudsakligen praktisk inriktning. I Sverige&lt;br&gt;bör fullgjord allmän tjänstgöring (AT) och ytterligare nio månaders&lt;br&gt;praktisk tjänstgöring kunna berättiga till Europaläkarkompetens (prop.&lt;br&gt;1992/93:83, sid 30). För att uppnå svensk specialistkompetens krävs&lt;br&gt;vidareutbildning under minst fem år efter AT och legitimationen.&lt;br&gt;Europaläkare har således betydligt kortare, mer än fyra år kortare ut-&lt;br&gt;bildning, än de privata specialister som i övrigt kommer att omfattas av&lt;br&gt;läkarvårdsersättning. Vi anser mot den bakgrunden att en Europaläkare&lt;br&gt;inte bör ha rätt till ersättning utan godkännande av landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kravet på heltidsverksamhet för rätt till läkarvårdsersätt-&lt;br&gt;ning är det rimligt att verksamheten i vissa fall tillåts bedrivas i mindre&lt;br&gt;omfattning. Som exempel härpå kan nämnas sjukdom, ledighet för vård&lt;br&gt;av barn som inte fyllt 8 år, vidareutbildning, forskning samt politiska&lt;br&gt;eller fackliga uppdrag. Vi anser också att det är rimligt att läkaren först&lt;br&gt;ett år efter det att verksamheten påböljades behöver ha nått upp till&lt;br&gt;heltidskravet. Sjukvårdshuvudmannen bör kunna medge att ersättning&lt;br&gt;får lämnas även under andra jämförbara förhållanden när kravet på&lt;br&gt;heltid inte kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förslaget om en åldersgräns på 70 år för rätt till ersättning&lt;br&gt;delar regeringen utredningens uppfattning att den allmänna pensions-&lt;br&gt;åldern med en rörlig del upp till 70 år även generellt bör gälla för&lt;br&gt;privatpraktiserande verksamhet. Den studie som Socialstyrelsen nyligen&lt;br&gt;företagit av ett antal privatpraktiserande läkare och tandläkare äldre än&lt;br&gt;70 år ger också stöd för en åldersgräns på 70 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ovanstående följer vidare att ett landsting kan upphöra med att&lt;br&gt;betala läkarvårdsersättning när en läkare som är ansluten till landstingets&lt;br&gt;ersättningssystem i något avseende inte längre uppfyller villkoren för&lt;br&gt;rätt till läkarvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.2 Anmälan m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En läkare som avser att driva verksamhet med&lt;br&gt;läkarvårdsersättning från huvudmannen skall anmäla sin avsikt till&lt;br&gt;landstinget sex månader innan verksamheten påböijas. Om en läkare&lt;br&gt;avser att upphöra med eller flytta sin verksamhet skall landstinget&lt;br&gt;underrättas om detta minst sex månader före tidpunkten för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Med hänsyn till landstingets i hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagen ålagda planeringsansvar för vården är det rimligt att&lt;br&gt;en privatpraktiker som vill starta verksamhet tillkännager sina planer i&lt;br&gt;god tid. Läkare och sjukvårdshuvudman kan behöva samråda om t.ex.&lt;br&gt;specialitet/inriktning, verksamhetens omfattning och lokalisering, upp-&lt;br&gt;följning och utvärdering samt särskilt arvode. Det är också angeläget att&lt;br&gt;patienterna hinner få information om vilka privatläkare som omfattas av&lt;br&gt;läkarvårdsersättning, eftersom detta är avgörande för storleken på pa-&lt;br&gt;tientavgiften och för om besöket skall omfattas av bestämmelserna om&lt;br&gt;högkostnadsskydd och sjukresor. Sex månader har därvid ansetts vara&lt;br&gt;tillräckligt för att dessa olika åtgärder skall hinna företas. Av samma&lt;br&gt;skäl är det motiverat med en motsvarande bestämmelse när en läkare&lt;br&gt;skall upphöra med eller flytta sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en läkare i något avseende inte längre uppfyller kraven för rätt till&lt;br&gt;ersättning, t.ex. inte bedriver tillräckligt omfattande verksamhet, följer&lt;br&gt;av bestämmelserna att denne inte längre skall uppbära läkarvårdsersätt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.3 Vikariat&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om en läkare på grund av sjukdom, semester,&lt;br&gt;ledighet för vård av barn, vidareutbildning eller forskning inom&lt;br&gt;yrkesområdet, politiskt eller fackligt uppdrag eller annat liknande&lt;br&gt;skäl är helt eller delvis förhindrad att driva sin verksamhet får annan&lt;br&gt;läkare som uppfyller villkoren för ersättning vikariera under från-&lt;br&gt;varotiden. Den som vikarierar för en ansluten läkare skall ha samma&lt;br&gt;kompetens (specialitet) som den anslutne men får inte ha fyllt 70 år&lt;br&gt;och inte vara anställd inom ett landstings hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Om vikariaten för en läkare inte överstiger 60&lt;br&gt;dagar sammanlagt under ett år får en annan läkare föras upp som vika-&lt;br&gt;rie på förteckningen utan att skälet till vikariatet prövas av försäkrings-&lt;br&gt;kassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag till vikariatsregler accep-&lt;br&gt;teras i stort sett eller hälsas med tillfredsställelse av alla instanser som&lt;br&gt;yttrat sig i frågan. Några landsting framhåller dock att vikariatsreglema&lt;br&gt;måste utformas så att de inte utnyttjas maximalt och att antalet vikarier&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste begränsas till ett fåtal per frånvarotillfälle utifrån strävandena att&lt;br&gt;få kontinuitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Utredningens förslag innebär en be-&lt;br&gt;tydande förenkling av de gällande vikariatsreglema. Med hänsyn till att&lt;br&gt;ett ekonomiskt tak för läkarvårdsersättning avses bli infört för vaije&lt;br&gt;specialitet och att såväl läkarens som vikariatstagarens ersättning skall&lt;br&gt;inräknas i detta tak har vi gjort den bedömningen att behovet av detalje-&lt;br&gt;rade föreskrifter för att få vikariera med ersättning inte längre framstår&lt;br&gt;som nödvändiga. Med hänsyn till vad vi tidigare anfört i fråga om rätt&lt;br&gt;till läkarvårdsersättning bör läkare som fyllt 70 år och läkare som är&lt;br&gt;anställd inom ett landstings hälso- och sjukvård inte kunna vikariera för&lt;br&gt;en ansluten läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget har möjlighet att generellt eller för visst fall medge undan-&lt;br&gt;tag från dessa regler. Vi utgår från att vikariatsfrågoma kan lösas lokalt&lt;br&gt;på ett sätt som tillgodoser patienternas behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.4 Taxans konstruktion med tre arvodesgrupper,&lt;br&gt;ekonomiskt tak m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En nationell grundtaxa, som bygger på de&lt;br&gt;grundläggande bestämmelserna i lagen, fastställs av regeringen efter&lt;br&gt;förslag från RFV och införs fr.o.m. den 1 juli 1994. En särskild&lt;br&gt;delegation inrättas som ett organ för förhandlingar och beredning av&lt;br&gt;frågor rörande ersättningsnivåer m.m. i läkarvårds- och sjukgymnas-&lt;br&gt;tiktaxoma. Delegationen skall ledas av en opartisk ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Taxan omfattar tre arvodesgrupper med utgångspunkt i ett normal-&lt;br&gt;arvode. Enklare undersökningar som utförs av läkaren eller under&lt;br&gt;hans överinseende ersätts med ett enkelt arvode. Tids- och kost-&lt;br&gt;nadskrävande åtgärder som inte ryms inom normalarvodet ersätts&lt;br&gt;med ett särskilt arvode. Vilka åtgärder som kan omfattas av särskilt&lt;br&gt;arvode skall fastställas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vaije specialitet fastställs ett ekonomiskt tak för läkarvårdser-&lt;br&gt;sättning. Det innebär att landstinget när läkarens sammanlagda&lt;br&gt;ersättning för sådana åtgärder som ersätts med normalt eller enkelt&lt;br&gt;arvode under ett kalenderår uppgår till detta tak inte längre utbetalar&lt;br&gt;ersättning. Taket får dock överskridas av läkaren med sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmannens medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De läkare som vid utgången av år 1993 är uppförda på förteckning&lt;br&gt;hos allmän försäkringskassa har rätt till förhöjd ersättning från&lt;br&gt;landstinget med 5 %. För läkare som efter utgången av år 1993&lt;br&gt;etablerar sig på ort inom stödområdena 1 och 2 enligt förordningen&lt;br&gt;(1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd eller inom kommunerna&lt;br&gt;Nordanstig, Krokom, Nordmaling, Robertfors och Vännäs behålls&lt;br&gt;nuvarande bestämmelser om 20 % förhöjd taxa med successiv av-&lt;br&gt;veckling. Dock skall 5 % högre ersättning från landstinget kvarstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkare som har rätt till läkarvårdsersättning får tills vidare&lt;br&gt;kostnadsfritt remittera patienter till sådana röntgen- och laboratorie-&lt;br&gt;undersökningar inom den offentliga vården som är särskilt omfattan-&lt;br&gt;de. Inte heller tas någon avgift ut av en läkare då laboratorieunder-&lt;br&gt;sökning utförs av Smittskyddsinstitutet efter remiss från denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan samtliga remissinstanser anser att den&lt;br&gt;föreslagna taxemodellen är bra eller innebär en förbättring jämfört med&lt;br&gt;nuvarande taxa, eftersom den bedöms leda till mindre taxeglidning och&lt;br&gt;bättre kostnadskontroll. Konkurrensverket anser dock att utformningen&lt;br&gt;av ersättningsmodellen med enhetliga priser innebär onödig prisstelhet&lt;br&gt;och bör ersättas med regionalt och lokalt anpassade arvoden. Verket&lt;br&gt;anser också att ett grundläggande krav för att nå konkurrensneutralitet&lt;br&gt;mellan privat och offentlig vård är att ersättningssystemet omfattar i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;princip alla behandlingar som är möjliga att utföra i privat regi och som&lt;br&gt;har sin motsvarighet i den offentligt producerade vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att den föreslagna taxekonstruktionen verkar för&lt;br&gt;en kvalitetshöjning inom vården. Landstingsförbundet och samtliga&lt;br&gt;landsting ser i grunden positivt på konstruktionen men förutsätter därvid&lt;br&gt;att åtgärderna enligt särskilt arvode skall omfattas av det ekonomiska&lt;br&gt;taket. Dessa remissinstanser framhåller också att de av utredningen&lt;br&gt;redovisade taxebeloppen leder till betydande kostnadsökningar för&lt;br&gt;huvudmännen som dessa inte skall stå för. Även RFV och Försäkrings-&lt;br&gt;kasseförbundet pekar på detta problem. Praktikertjänst AB, Sveriges&lt;br&gt;läkarförbund och Svenska Privatläkarföreningen ser i huvudsak positivt&lt;br&gt;på den föreslagna modellen, men förordar i vissa avseenden andra&lt;br&gt;lösningar. Bl.a. framhålls att de särskilda åtgärderna inte kan rymmas&lt;br&gt;under de uppsatta ekonomiska taken. Det framförs även att arvodet för&lt;br&gt;telefonkonsultationer bör bibehållas och beloppet motsvaras av enkelt&lt;br&gt;arvode.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de s.k. fria nyttighetema i form av för läkaren avgiftsfria&lt;br&gt;röntgen- och laboratorieundersökningar anser flertalet remissinstanser -&lt;br&gt;inte minst landstingen - att avgiftsfriheten skall avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vi anser att det finns starka skäl att&lt;br&gt;behålla en nationell läkarvårdstaxa även vid en övergång till en av&lt;br&gt;landstingen finansierad och administrerad ersättning till de privatprakti-&lt;br&gt;serande vårdgivarna. Ett starkt skäl till detta är stadgandet i hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen om vård på lika villkor för hela befolkningen. En om-&lt;br&gt;läggning av detta slag får enligt vår uppfattning inte riskera att medföra&lt;br&gt;negativa ekonomiska konsekvenser för de nu försäkringsanslutna privat-&lt;br&gt;läkarna. Till följd härav anser vi att regeringen på basis av de grund-&lt;br&gt;läggande bestämmelserna i lagen skall fastställa läkarvårds- och sjuk-&lt;br&gt;gymnastiktaxoma. En särskild delegation bör inrättas med uppgift att&lt;br&gt;vara regeringens berednings- och förhandlingsorgan vad gäller nivåerna&lt;br&gt;i läkarvårds- och sjukgymnastiktaxoma. I delegationen skall bl.a. före-&lt;br&gt;trädare för Landstingsförbundet och berörda vårdgivarorganisationer&lt;br&gt;ingå. Bl.a. mot bakgrund av att RFV besitter erforderlig kompetens och&lt;br&gt;har erfarenheter av olika vårdersättningsfrågor, avses verket bistå dele-&lt;br&gt;gationen med kansliresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för konstruktionen av den nationella läkarvårdstaxan&lt;br&gt;skall vara att taxan sätts på en nivå som motsvarar sjukvårdshuvudmän-&lt;br&gt;nens kostnader för annan vård, dock med hänsyn tagen till sådana kost-&lt;br&gt;nader som följer av att sjukvårdshuvudmannen har det övergripande&lt;br&gt;ansvaret för att bereda befolkningen hälso- och sjukvård. Huvudmännen&lt;br&gt;skall sålunda svara för viss akutberedskap, bereda plats för utbildning&lt;br&gt;och forskning samt i övrigt fullgöra den planeringsskyldighet som följer&lt;br&gt;av hälso- och sjukvårdslagen. Genom en sådan utformning av taxan&lt;br&gt;skapas också incitament för privatläkare att sluta vårdavtal med sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser i likhet med utredningen att det är nödvändigt att i största&lt;br&gt;möjliga utsträckning förenkla ersättningssystemet och bedömer utred-&lt;br&gt;ningens förslag med tre arvodesnivåer vara en lämplig avvägning.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det är fråga om en grundtaxa kan sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;besluta om att tillämpa högre arvodesnivåer. Genom konstruktionen&lt;br&gt;med ett enhetligt s.k. normalarvode som skall beräknas med utgångs-&lt;br&gt;punkt i en kvalificerad mottagningsverksamhet uppnås flera positiva&lt;br&gt;effekter. Den kostnadsdrivande effekt som finns i gällande detaljerade&lt;br&gt;taxa motverkas. Samtidigt ges läkarna större möjlighet att följa med i&lt;br&gt;den medicinska utvecklingen och kan erhålla ersättning för förändrade&lt;br&gt;undersöknings- och behandlingsmetoder utan att dessa behöver vara&lt;br&gt;preciserade i en taxa. Härigenom underlättas också administrationen för&lt;br&gt;både läkare och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor brist med den nuvarande taxekonstruktionen är att den är kost-&lt;br&gt;nadsdrivande och att kostnadsutvecklingen inte kan förutses. Den nuva-&lt;br&gt;rande maximala besöksvolymen på 6 000 för ett kalenderår uppnås av&lt;br&gt;endast ett fåtal läkare och för att kunna närma sig denna gräns har en&lt;br&gt;del läkare systematiskt anlitat vikarier. Mot denna bakgrund anser vi att&lt;br&gt;förslaget om ett ekonomiskt tak för varje specialitet är en tilltalande&lt;br&gt;lösning. Denna bedömning delar vi med i stort sett alla remissinstanser.&lt;br&gt;Det är angeläget att det ekonomiska taket konstrueras så att det gör det&lt;br&gt;möjligt för en läkare att bedriva en kvalificerad verksamhet inom sin&lt;br&gt;specialitet. Detta innebär att taket bör grundas på uppgifter om mottag-&lt;br&gt;ningskostnader och besöksvolymer som för vaije specialitet legat till&lt;br&gt;grund för beräkningen av normalarvodet. Vi anser dock att det ekono-&lt;br&gt;miska taket inte bör omfatta de särskilda arvodena. Taket avses bli&lt;br&gt;utformat så att när en läkare erhållit läkarvårdsersättning som motsvarar&lt;br&gt;full årsarbetstid för specialiteten får denne uppbära reducerad ersättning&lt;br&gt;för en ytterligare vårdvolym motsvarande 50 % av full årsarbetstid. För&lt;br&gt;vård härutöver får läkaren endast uppbära patientavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller nivå på ersättningen från det offentliga ersättnings-&lt;br&gt;systemet har vi gjort den bedömningen att läkare som utan särskild&lt;br&gt;prövning går in i det nya ersättningssystemet skall erhålla ersättning&lt;br&gt;från landstinget som är något högre, 5 %, än de som ansluter sig till&lt;br&gt;ersättningssystemet efter utgången av år 1993. Med hänsyn till det&lt;br&gt;mycket starka samhällsekonomiska kravet på kostnadskontroll har vi&lt;br&gt;funnit det motiverat att föreslå att de läkare som vill ansluta sig till&lt;br&gt;ersättningssystemet efter denna tidpunkt lämnas en något lägre offentligt&lt;br&gt;finansierad ersättning. Vi anser dock att även dessa läkare bör kunna&lt;br&gt;erhålla en nästan lika stor läkarvårdsersättning per vårdbesök och att det&lt;br&gt;därför måste vara möjligt för dessa läkare att ta ut en något högre avgift&lt;br&gt;av patienten. Vi föreslår således att nyanslutna läkare får ta ut en avgift&lt;br&gt;av patienten som är något högre än vad som gäller för läkare med högre&lt;br&gt;ersättning från landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller nyanslutning på ort i stödområde 1 eller 2 eller i kom-&lt;br&gt;munerna Nordanstig, Krokom, Nordmaling, Robertsfors eller Vännäs&lt;br&gt;anser vi att det inte finns skäl att slopa de nuvarande bestämmelserna&lt;br&gt;om förhöjd taxa med inledningsvis 20 %. Höjningen bör successivt&lt;br&gt;reduceras till en taxa med 5 procents kvarstående förhöjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka åtgärder som bör omfattas av särskilt arvode måste närmare&lt;br&gt;övervägas med hänsyn till behovet av en effektiv kostnadskontroll.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer därför att uppdra åt RFV att i samråd med före-&lt;br&gt;trädare för sjukvårdshuvudmännen, läkarna och sjukgymnasterna och&lt;br&gt;Socialstyrelsen utarbeta förslag till en sådan åtgärdsförteckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser vidare att privatläkarnas avgiftsfrihet i fråga om remiss av&lt;br&gt;patienter till särskilt omfattande röntgen- och laboratorieundersökningar&lt;br&gt;inom främst den offentliga vården skall kvarstå tills vidare för de läkare&lt;br&gt;som kommer att ha rätt till läkarvårdsersättning. Alltfler landsting in-&lt;br&gt;troducerar numera styrsystem där kostnaderna för bl.a. röntgen- och&lt;br&gt;laboratorieundersökningar intemdebiteras i syfte att stärka kostnadsmed-&lt;br&gt;vetenheten hos de remitterande läkarna. Det kan finnas starka skäl att&lt;br&gt;överväga en ändrad ordning även vad avser de privatpraktiserande&lt;br&gt;läkarna i detta avseende. Denna fråga måste dock beredas ytterligare&lt;br&gt;vad gäller avvägning mellan behovet av en god kostnadskontroll i för-&lt;br&gt;hållande till de risker som kan finnas för undervård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning härtill vill vi framhålla att den föreslagna ändringen av&lt;br&gt;ersättningssystemet inte påverkar den gällande ordningen i fråga om&lt;br&gt;remisser från företagsläkare till röntgen- och laboratorieundersökningar.&lt;br&gt;Det innebär att en företagsläkare vid företagshälsovård som avses i&lt;br&gt;3 kap. 2 § arbetsmiljölagen även efter den 1 januari 1994 kostnadsfritt&lt;br&gt;skall kunna remittera en patient för sådana särskilt krävande undersök-&lt;br&gt;ningar hos sjukvårdshuvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de av Specialisttaxeutredningen beräknade arvodesbe-&lt;br&gt;loppen grundas dessa på inhämtade uppgifter från läkare verksamma i&lt;br&gt;Stockholmsområdet och RFV:s statistikregister. I underlaget för kost-&lt;br&gt;nadsberäkningarna har utredningen räknat med en patientavgift på&lt;br&gt;100 kr per besök. Sammantaget har detta av utredningen beräknats leda&lt;br&gt;till en årskostnad för privatläkarvården som ligger ca 20 % högre än&lt;br&gt;motsvarande kostnader år 1992. Mot bakgrund av den ändrade inrikt-&lt;br&gt;ning för utvecklingen av privatläkarvården som beslutats enligt 1993 års&lt;br&gt;kompletteringsproposition har regeringen uppdragit åt RFV att utifrån&lt;br&gt;utredningens förslag och framförda remissynpunkter utarbeta ett förslag&lt;br&gt;till ny läkarvårdstaxa. Därvid har bl.a. angetts att arvodesnivåema i den&lt;br&gt;föreslagna taxan samt de åtgärder som torde komma att ersättas enligt&lt;br&gt;särskilt arvode skall sättas så att summan av utbetalda läkarvårdsersätt-&lt;br&gt;ningar ryms inom ramen för nuvarande kostnader för privatläkarvården&lt;br&gt;samt att kostnadsramen därvid skall reduceras med den beräknade er-&lt;br&gt;sättningssumman för de privatläkare som förväntas bli husläkare. RFV&lt;br&gt;har redovisat sitt uppdrag till regeringen den 14 september 1993. Rege-&lt;br&gt;ringen kommer senare under hösten 1993 att ta ställning till RFV:s&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.5 Patientavgifter, högkostnadsskydd och resekostnadsersättning Prop. 1993/94:75&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För vård hos en privatläkare med läkarvårds-&lt;br&gt;ersättning skall patienten, om inte annat är föreskrivet, betala en&lt;br&gt;avgift som är högst en och halv gång patientavgiften hos en hus-&lt;br&gt;läkare. Avgiften omfattas av bestämmelserna om högkostnadsskydd&lt;br&gt;för öppen sjukvård och läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vård hos en läkare som inte har förhöjd ersättning från lands-&lt;br&gt;tinget med 5 eller 20 % får dock patientavgiften vara högst 75 %&lt;br&gt;högre än hos en husläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om resekostnadsersättning vid sjukresor skall gälla&lt;br&gt;vid besök hos privatpraktiserande läkare som har rätt till läkarvårds-&lt;br&gt;ersättning genom det av sjukvårdshuvudmännen administrerade&lt;br&gt;ersättningssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I prop. 1992/93:160 om husläkare&lt;br&gt;m.m. framhölls att det borde ankomma på sjukvårdshuvudmännen att&lt;br&gt;besluta i frågor om avgifter vid husläkarbesök. Det angavs därvid att&lt;br&gt;behovet av kostnadskontroll inom hälso- och sjukvården talade för att&lt;br&gt;avgiften för ett besök hos husläkare är lägre än för ett direktbesök hos&lt;br&gt;specialist med undantag för besök hos barnläkare, gynekolog och geria-&lt;br&gt;t riker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens socialutskott gjorde dock den bedömningen (bet.&lt;br&gt;1992/93:SoU22) att det är angeläget att patientavgiften hos andra privat-&lt;br&gt;praktiserande specialistläkare än de som nämnts i propositionen bestäms&lt;br&gt;till belopp som inte alltför mycket avviker från avgiften hos en hus-&lt;br&gt;läkare. Utskottet ansåg att patientavgiften hos dessa privatpraktiserande&lt;br&gt;läkare bör vara högst en och en halv gång avgiften hos en husläkare.&lt;br&gt;Riksdagen beslutade i enlighet med detta (rskr. 1992/93:355).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi tidigare redovisat skall ersättningen från landstinget till läkare&lt;br&gt;som utan särskild prövning går in i det nya ersättningssystemet fr.o.m.&lt;br&gt;den 1 juli 1994 vara 5 % högre än för de läkare som ansluter sig till&lt;br&gt;ersättningssystemet efter utgången av år 1993. För att läkarvårdsersätt-&lt;br&gt;ningen i det närmaste skall bli densamma måste nyanslutna läkare få rätt&lt;br&gt;att ta ut en något högre avgift av patienten. Avgiften skall till följd&lt;br&gt;härav kunna uppgå till högst 175 % av avgiften hos en husläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om nivån på patientavgiften för specialistvård i&lt;br&gt;landstingets regi utgår vi från att denna också kommer att fastställas&lt;br&gt;enligt den princip som har angetts av riksdagen, dvs. 150 % av avgiften&lt;br&gt;hos husläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande bestämmelser omfattas patientavgift vid besök hos för-&lt;br&gt;säkringsansluten privatpraktiker av det s.k. högkostnadskyddet för&lt;br&gt;öppen sjukvård och läkemedel. Resor för vård eller behandling hos en&lt;br&gt;sådan läkare omfattas av bestämmelserna om resekostnadsersättning vid&lt;br&gt;sjukresor. Det saknas anledning att ändra på detta förhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av vårt förslag finns det vidare anledning att till följd av&lt;br&gt;de förväntade skillnaderna i patientavgift mellan husläkare och övriga&lt;br&gt;läkare i öppen vård komplettera bestämmelserna om högkostnadsskyddet&lt;br&gt;för öppen sjukvård och läkemedel för att motverka onödiga kostnadsök-&lt;br&gt;ningar för staten och sjukvårdshuvudmännen. Eftersom nivån på patient-&lt;br&gt;avgiften för besök hos privatpraktiserande och offentligt anställda spe-&lt;br&gt;cialistläkare sannolikt kommer att vara högre än hos husläkare, skulle&lt;br&gt;de som inriktar sina läkarbesök på förstnämnda specialister snabbare nå&lt;br&gt;egenkostnadstaket och erhålla frikort. Vi avser därför att senare åter-&lt;br&gt;komma med ett förslag om ändring i 7 § lagen (1981:49) om begräns-&lt;br&gt;ning av läkemedelskostnader, m.m. med innebörd att högre avgift än&lt;br&gt;den som gäller hos patientens husläkare inte får tillgodoräknas vid&lt;br&gt;kvalificering för högkostnadsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.6 Uppföljning/utvärdering/kvalitetssäkring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den privatläkare som erhåller ersättning från&lt;br&gt;landstinget skall lämna en årlig verksamhetsredovisning till Social-&lt;br&gt;styrelsen och sin sjukvårdshuvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Socialstyrelsens regionala enheter gör&lt;br&gt;uppföljningar tillsammans med landstinget, varvid en samman-&lt;br&gt;vägning av ekonomiska och medicinska bedömningar sker. En upp-&lt;br&gt;följning skall också ske på nationell nivå på basis av enhetliga av-&lt;br&gt;identifierade uppgifter. Ett utvecklingsarbete bör inledas för att&lt;br&gt;utveckla metoder för detta med företrädare för Socialstyrelsen, Spri,&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen och berörda yrkesgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Försäkringskassorna föreslås få författnings-&lt;br&gt;enlig rätt att ta del av en ansluten läkares patientjournaler. En arbets-&lt;br&gt;grupp bör ges i uppdrag att utarbeta ett system som gör det möjligt att&lt;br&gt;följa upp och bedöma privatläkarnas vårdkvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar utredningens upp-&lt;br&gt;fattning att försäkringskassorna bör ges författningsenlig rätt att ta del&lt;br&gt;av patientjournaler för arbetet med kvalitetssäkring och uppföljning.&lt;br&gt;Många anser att det är en nödvändig förutsättning för att uppföljnings-&lt;br&gt;arbetet skall kunna bedrivas effektivt. Några remissinstanser, bl.a.&lt;br&gt;Försäkringsöverdomstolen och Kammarrätten i Göteborg, anser att den&lt;br&gt;föreslagna regeln i så fall behöver kompletteras med föreskrifter om i&lt;br&gt;vilka situationer joumalgranskning får ske och vilka befattningshavare&lt;br&gt;som får tillgång till journalerna. Sveriges Läkarförbund tillstyrker under&lt;br&gt;vissa förutsättningar förslaget och anser att denna rätt inte får användas&lt;br&gt;för en allmän uppföljning av läkarnas verksamhet utan avse situationer&lt;br&gt;där misstanke måste föreligga om oegentligheter från en läkares sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om att tillsätta en arbetsgrupp för att utarbeta ett system för&lt;br&gt;kvalitetssäkring tillstyrks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning: Socialstyrelsen har&lt;br&gt;det centrala myndighetsansvaret för uppföljning och utvärdering av&lt;br&gt;vårdkvalitet och samhällets resursinsatser inom hälso- och sjukvården. I&lt;br&gt;enlighet med detta ansvar har Socialstyrelsen nyligen utfärdat föreskrif-&lt;br&gt;ter (SOSFS:9) om kvalitetssäkringsarbetet inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förskrifterna anges bl.a. att legitimerad vårdpersonal, t.ex. privat-&lt;br&gt;praktiserande läkare och sjukgymnast, fortlöpande skall bedriva syste-&lt;br&gt;matiskt och dokumenterat kvalitetssäkringsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhetsuppföljning är dels ett instrument för att följa upp det&lt;br&gt;egna arbetet dels ett instrument som skall göra det möjligt för andra att&lt;br&gt;följa upp och bedöma verksamheten. Den verksamhetsuppföljning som&lt;br&gt;sker av den egna verksamheten utvecklas bäst inom professionen och i&lt;br&gt;samarbete med kollegor. I verksamhetsredovisningen skall vårdgivaren&lt;br&gt;redovisa system och program för kvalitetssäkring, hur detta tillämpas&lt;br&gt;och hur resultaten påverkar det fortsatta kvalitetsarbetet. Vidare skall&lt;br&gt;uppgifter finnas som gör det möjligt för bl.a. finansiären, sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmannen, tillsynsmyndighetenm.fi. att bedöma prestationer, effek-&lt;br&gt;ter och kostnader. Redovisningarna kan därför skilja i innehåll och&lt;br&gt;detaljeringsgrad beroende på vem som är mottagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukvårdshuvudmannens ansvar för planering och finansiering av&lt;br&gt;hälso- och sjukvården medför ett stort och berättigat behov av att följa&lt;br&gt;upp att verksamheten bedrivs på ett sätt som totalt ger ett bra resultat i&lt;br&gt;hela hälso- och sjukvården med avseende på kostnader, effektivitet och&lt;br&gt;kvalitet. Socialstyrelsen och sjukvårdshuvudmännen har i sina respektive&lt;br&gt;roller gemensamma intressen och samverkansbehov kring uppfölj-&lt;br&gt;ning/utvärdering och kvalitetssäkring. Till följd härav kan riktade&lt;br&gt;studier genomföras, t.ex. genom medverkan av styrelsens regionala&lt;br&gt;enheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också angeläget att följa upp vårdgivarnas verksamhet på na-&lt;br&gt;tionell nivå. Grundläggande för kvalitetssäkringsarbete och uppfölj-&lt;br&gt;ning/utvärdering är ett enhetligt informationssystem för prestationer,&lt;br&gt;effekter och kostnader. Ett sådant system saknas för närvarande. En&lt;br&gt;utgångspunkt att bygga vidare på är pågående utvecklingsarbete med att&lt;br&gt;utforma kvalitetsindikatorer för husläkarverksamheten. Samma metoder&lt;br&gt;och former för hur den öppna vården skall följas upp och utvärderas&lt;br&gt;bör gälla oavsett driftsform - privat eller offentlig. Socialstyrelsen, Spri&lt;br&gt;och företrädare för sjukvårdshuvudmännen bör ges i uppdrag att i sam-&lt;br&gt;arbete med yrkeskåren utarbeta metoder för att följa upp och utvärdera&lt;br&gt;den verksamhet som bedrivs av specialister i öppen hälso- och sjukvård&lt;br&gt;och sjukgymnaster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna reformen innebär betydande förändringar såväl vad&lt;br&gt;avser privatpraktiserande läkares möjlighet att etablera sig med ersätt-&lt;br&gt;ning från det offentliga som landstingens förutsättningar att styra och&lt;br&gt;planera denna del av hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner det mycket angeläget att det nu pågående reform-&lt;br&gt;arbetet inom hälso- och sjukvården följs upp och utvärderas. Vi har&lt;br&gt;därför för avsikt att ge ett uppdrag till Socialstyrelsen att i samråd med&lt;br&gt;Landstingsförbundet följa upp och utvärdera de nu föreslagna föränd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringarna. I uppföljningen och utvärderingen bör särskild uppmärksamhet&lt;br&gt;ges åt reformens effekter vad gäller hälso- och sjukvårdens struktur och&lt;br&gt;kostnader. I detta sammanhang bör även den fria etableringens be-&lt;br&gt;tydelse för en ökad konkurrens uppmärksammas. Ett av syftena med de&lt;br&gt;nu föreslagna förändringarna är att åstadkomma en ökad valfrihet och&lt;br&gt;tillgänglighet för patienten. Socialstyrelsen bör därför uppmärksamma&lt;br&gt;hur olika patientgruppers vårdsökande och vårdinsatser påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Ett nytt ersättningssystem för privatpraktiserande&lt;br&gt;sjukgymnaster&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De grundläggande villkoren för privatprakti-&lt;br&gt;serande sjukgymnasters rätt till sjukgymnastikersättning regleras i en&lt;br&gt;särskild lag. Lagen ansluter i allt väsentligt till vad som föreslås&lt;br&gt;gälla för privatpraktiserande läkare under avsnitt 7.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De skäl som vi anfört för den före-&lt;br&gt;slagna nya lagregleringen avseende privatpraktiserande läkares rätt till&lt;br&gt;läkarvårdsersättning m.m. kan ockå anföras beträffande vårt lagförslag&lt;br&gt;rörande privatpraktiserande sjukgymnaster. I anslutning härtill vill vi&lt;br&gt;fästa uppmärksamheten på att överförandet av finansieringsansvaret för&lt;br&gt;de privatpraktiserande sjukgymnasterna till sjukvårdshuvudmännen inte&lt;br&gt;får leda till att dessa av kostnadsskäl i möjligaste mån avstår från att&lt;br&gt;remittera patienter till privata sjukgymnaster, eftersom det krävs remiss&lt;br&gt;av läkare för att behandling av privatpraktiker skall omfattas av ersätt-&lt;br&gt;ning från landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.4.1 Utformningen av ett nytt ersättningssystem för&lt;br&gt;privatpraktiserande sjukgymnaster&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En nationell grundtaxa med samma prin-&lt;br&gt;cipiella konstruktion som den som föreslås för privatpraktiserande&lt;br&gt;läkare under avsnitt 7.3 införs för privatpraktiserande sjukgymnaster&lt;br&gt;som ansluts till landstingens ersättningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättning lämnas för behandling som meddelas av&lt;br&gt;legitimerad sjukgymnast i privat verksamhet som efter legitimation&lt;br&gt;har tjänstgjort i offentligt finansierad vård under en tid som mot-&lt;br&gt;svarar minst två års heltidstjänstgöring, varav minst sex månader i&lt;br&gt;sluten vård eller har motsvarande erfarenhet. Sjukgymnasten skall&lt;br&gt;också under de senaste sju åren ha tjänstgjort i offentligt finansierad&lt;br&gt;vård under tid som motsvarar minst ett års heltidstjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den gällande behandlingstaxan har&lt;br&gt;varit i kraft sedan den 1 april 1977 och har inte varit föremål för någon&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän översyn. De brister som framförts angående läkarvårdstaxan&lt;br&gt;gäller i stort sett också behandlingstaxan även om den inte är av samma&lt;br&gt;detalj eringsgrad. Det är därför enligt vår mening angeläget att införa en&lt;br&gt;ny och administrativt enklare ersättningsmodell som skapar förutsätt-&lt;br&gt;ningar för kostnadskontroll genom ett ekonomiskt tak för vaije vård-&lt;br&gt;givare, men som även ger bättre villkor för att bedriva en mer kvalifi-&lt;br&gt;cerad verksamhet. Legitimerade sjukgymnasters riksförbund har också&lt;br&gt;framfört önskemål om att ett nytt ersättningssystem utreds och utformas&lt;br&gt;efter mönster av förslaget till ny läkarvårdstaxa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV kommer under hösten 1993 att företa en översyn av behandlings-&lt;br&gt;taxan med syfte att harmonisera konstruktionen av taxan med den nya&lt;br&gt;läkarvårdstaxan. Vi utgår från att RFV och Socialstyrelsen inom ramen&lt;br&gt;för detta översynsarbet prövar möjligheterna att avskaffa kravet på&lt;br&gt;läkarremiss för sjukgymnastikersättning. Med hänsyn till att översyns-&lt;br&gt;arbetet inte kommer att kunna slutföras så att en ny taxa kan träda i&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1994 måste nuvarande taxa, efter revision på vissa&lt;br&gt;punkter, kunna tillämpas för landstingsadministration tills den nya taxan&lt;br&gt;kan träda i kraft. Detta beräknas ske senast den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Uppföljning av reformen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen bör återkomma till riksdagen&lt;br&gt;med en uppföljning och bedömning av den nu föreslagna reformen i&lt;br&gt;samband med ställningstagandet till HSU 2000. Uppföljningen bör&lt;br&gt;särskilt ta sin utgångspunkt i utvecklingen av sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männens kostnader för den privata läkarvården. En motsvarande&lt;br&gt;uppföljning bör företas även för den privata sjukgymnastiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: HSU 2000 skall senast i mars&lt;br&gt;1994 lämna ett eller flera förslag beträffande hälso- och sjukvårdens&lt;br&gt;framtida finansiering och organisation. En av de centrala frågeställ-&lt;br&gt;ningar som diskuteras i kommittén är hur förhållandet mellan hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens finansiering och produktion skall se ut och regleras. I detta&lt;br&gt;sammanhang utgör förutsättningarna för olika producenters möjlighet att&lt;br&gt;få del av den offentliga finansieringen liksom utformningen av ersätt-&lt;br&gt;ningssystemen naturliga delar. Med hänsyn till att Sveriges ekonomi för&lt;br&gt;närvarande befinner sig i ett mycket svårt läge måste kraven på kost-&lt;br&gt;nadseffektivitet och möjlighet till uppföljning väga tungt vid bedöm-&lt;br&gt;ningen av hur ett framtida system bäst kan konstrueras. Andra centrala&lt;br&gt;frågor som är föremål för diskussion är vårdens tillgänglighet och dess&lt;br&gt;kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill i detta sammanhang understryka det angelägna i att målen i&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen att vaije landsting skall erbjuda en god hälso-&lt;br&gt;och sjukvård åt dem som är bosatta inom landsting samt att vården sker&lt;br&gt;på lika villkor för hela befolkningen fullföljs genom denna reform. Om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så inte skulle bli fallet är vi beredda att vidta de åtgärder som kan bli&lt;br&gt;nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn dels till de förslag HSU 2000 utifrån ett helhetsperspektiv&lt;br&gt;på hälso- och sjukvårdens organisation och finansiering kan komma att&lt;br&gt;lägga på den nu föreslagna reformen, dels till de erfarenheter som har&lt;br&gt;vunnits bör regeringen återkomma till riksdagen med en uppföljning och&lt;br&gt;bedömning i samband med sitt ställningstagande till det slutbetänkande&lt;br&gt;HSU 2000 kommer att avlämna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För tiden fram till den 1 juli 1994 gäller att en&lt;br&gt;taxa som i huvudsak motsvarar bestämmelserna om arvoden i nu-&lt;br&gt;varande läkarvårdstaxa respektive behandlingstaxa skall tillämpas vid&lt;br&gt;bestämmandet av ersättning till läkare respektive sjukgymnaster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkare eller en sjukgymnast, som vid den föreslagna lagens&lt;br&gt;ikraftträdande den 1 januari 1994 är ansluten till försäkringskassans&lt;br&gt;ersättningssystem, kan utan anmälan och prövning få rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning enligt de nya lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkare eller sjukgymnast som uppnått eller under de närmaste&lt;br&gt;fem åren kommer att uppnå 70 års ålder har rätt till ersättning längst&lt;br&gt;till utgången av år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som redan framhållits i 1993 års&lt;br&gt;kompletteringsproposition skall de läkare och sjukgymnaster som vid&lt;br&gt;utgången av år 1993 är uppförda på förteckning hos allmän försäkrings-&lt;br&gt;kassa utan särskild prövning ha rätt till ersättning enligt de nya bestäm-&lt;br&gt;melser som avses träda i kraft den 1 januari 1994. Vidare avses det&lt;br&gt;ekonomiska och administrativa huvudmannaskapet för privatprakt-&lt;br&gt;iserande läkare och sjukgymnaster samtidigt övergå till sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens lagförslag rörande läkarvårdsersättning respektive sjuk-&lt;br&gt;gymnastikersättning ingår vidare att allmän försäkringskassa efter över-&lt;br&gt;enskommelse får ha hand om utbetalning av ersättningar. Detta kan dels&lt;br&gt;underlätta för sjukvårdshuvudmännen i samband med genomförandet av&lt;br&gt;reformen, dels utgöra ett mer permanent alternativ för sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen vad gäller administrationen av det offentliga ersättningssyste-&lt;br&gt;met.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi tidigare redovisat skall den nuvarande taxekonstruktionen&lt;br&gt;ändras i grunden. RFV har nyligen på regeringens uppdrag inkommit&lt;br&gt;med ett förslag till ny läkarvårdstaxa. Med hänsyn till den omfattande&lt;br&gt;förändring som det är fråga om anser vi att det inte är möjligt att&lt;br&gt;genomföra dessa förändringar samtidigt som lagen avses träda i kraft,&lt;br&gt;dvs. den 1 januari 1994. Både privatpraktiker och landsting behöver en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rimlig tid for administrativa förberedelser sedan regeringen fastställt den&lt;br&gt;nya taxan. Vi anser mot den bakgrunden att de nya taxorna bör träda i&lt;br&gt;kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har tidigare redovisat skäl för att införa en åldersgräns på 70 år för&lt;br&gt;rätt till ersättning. En sådan bestämmelse måste kompletteras med över-&lt;br&gt;gångsregler, eftersom förutsättningarna att bedriva verksamhet väsent-&lt;br&gt;ligt förändras för de läkare och sjukgymnaster som har uppnått eller de&lt;br&gt;närmaste åren kommer att uppnå denna åldersgräns. Det kan t.ex. gälla&lt;br&gt;genomförda eller planerade investeringar i utrustning och lokaler. Mot&lt;br&gt;den bakgrunden anser vi att utgången av år 1999 bör gälla som den&lt;br&gt;bortre gränsen för rätt att uppbära ersättning för dem som redan passe-&lt;br&gt;rat eller under år 1994 passerar åldersgränsen. För dem som ännu inte&lt;br&gt;passerat denna åldersgräns blir det således en kortare övergångstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Husläkare&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Åtgärdstaxa för husläkare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition 1992/93:160 om husläkare m.m. föreslog&lt;br&gt;regeringen att ersättningen för husläkarverksamheten bör bestå av två&lt;br&gt;delar, dels en fast ersättning per individ för de personer en husläkare&lt;br&gt;åtagit sig att ha ansvaret för, dels en ersättning per besök antingen i&lt;br&gt;form av patientavgift eller av en besöksersättning eller en kombination&lt;br&gt;av dessa två. Den fasta individrelaterade ersättningen skall utgöra den&lt;br&gt;större delen av husläkarersättningen. Regeringen föreslog också att&lt;br&gt;ersättningsnivåerna fastställs av resp, sjukvårdshuvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut i frågan om husläkare m.m. (bet. 1992/93:SoU22,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:355) följde i huvudsak regeringens förslag i propositio-&lt;br&gt;nen. Vad gäller principerna för ersättningen till husläkarverksamheten&lt;br&gt;beslutade dock riksdagen att en tredje ersättningsdel i form av en s.k.&lt;br&gt;åtgärdstaxa skall införas och att förslag till kompletterande bestämmel-&lt;br&gt;ser om en sådan taxa skall lämnas till riksdagen i sådan tid att bestäm-&lt;br&gt;melserna kan träda i kraft samtidigt som husläkarreformen. En åtgärds-&lt;br&gt;taxa bör enligt riksdagens beslut omfatta diagnos och terapi som ligger&lt;br&gt;vid sidan om allmänmedicinen och som är så krävande att de i proposi-&lt;br&gt;tionen föreslagna ersättningsdelama inte kan anses tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.1.1 Åtgärdstaxans syfte&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillgängliga resurser inom hälso- och sjukvårdssektorn måste utnyttjas&lt;br&gt;på effektivast möjliga sätt. Detta innebär bl.a. att det som ur medicinsk&lt;br&gt;behandlingssynpunkt är lämpligt och möjligt att utföra inom den öppna&lt;br&gt;vården också bör utföras inom denna vårdnivå. Syftet med att införa en&lt;br&gt;åtgärdstaxa för husläkare är att stimulera och uppmuntra dessa att själva&lt;br&gt;bistå sina patienter i stället för att skriva remiss till sjukhus eller annan&lt;br&gt;specialistvård i de fall de anser sig vara kompetenta att utföra åtgärden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fråga och har de i övrigt praktiska möjligheterna att utföra den. En Prop. 1993/94:75&lt;br&gt;åtgärdstaxa kan på så sätt bidra till att underlätta den eftersträvade&lt;br&gt;omstruktureringen att minska andelen länssjukvård till förmån för den&lt;br&gt;öppna vården, som i regel finns närmare och är bättre tillgänglig för&lt;br&gt;större delen av befolkningen i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.1.2 Åtgärdstaxans konstruktion och omfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Alla husläkare skall i princip kunna få del av&lt;br&gt;åtgärdstaxan. Ett begränsat antal åtgärder, inledningsvis ett femton-&lt;br&gt;tal, bör ersättas enligt särskild taxa. Regeringen fastställer vilka&lt;br&gt;åtgärder som skall ersättas och nivån på ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Övriga delar av ersättningen till hus-&lt;br&gt;läkarverksamhet, dvs. den fasta individrelaterade ersättningen och&lt;br&gt;besöksersättning/patientavgift, bör inte påverkas av att en åtgärds-&lt;br&gt;taxa införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens ställningstaganden: Genom sin legitimation&lt;br&gt;får läkaren behörighet att utföra sin verksamhet. Vilka åtgärder han&lt;br&gt;själv kan vidta och vilka han anser sig behöva remittera till någon annan&lt;br&gt;bedömer han själv utifrån sin kompetens och erfarenhet. Sin legitima-&lt;br&gt;tion får läkaren efter fullgjord grundutbildning och AT-tjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1993:588) om husläkare är kompetenskravet för husläkare&lt;br&gt;specialistkompetens i allmänmedicin. Även andra specialister kan få&lt;br&gt;behörighet som husläkare enligt de bestämmelser som anges i förord-&lt;br&gt;ningen (1993:594) om behörighet som husläkare. Detta innebär att de&lt;br&gt;svenska husläkama i jämförelse med många av sina utländska kollegor&lt;br&gt;kommer att ha hög formell kompetens genom längre och mer omfattan-&lt;br&gt;de utbildning. Dessutom kommer de att ha en längre tids erfarenhet av&lt;br&gt;medicinskt vård- och behandlingsarbete innan de kan etablera sig som&lt;br&gt;husläkare. För att inom den öppna vården kunna ta tillvara denna kom-&lt;br&gt;petens och erfarenhet skall i pricip alla husläkare kunna få del av åt-&lt;br&gt;gärdstaxan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som ersätts enligt en särskild taxa skall vara sådana som&lt;br&gt;ligger vid sidan av vad som normalt kan anses ingå i allmänmedicin.&lt;br&gt;För att utföra dem behöver husläkaren särskild kunskap, träning eller&lt;br&gt;utrustning. Det kan också vara frågan om åtgärder som är särskilt tids-&lt;br&gt;krävande. Grundläggande är dock att det gäller åtgärder som i regel&lt;br&gt;skulle innebära en remiss från allmänläkare till sjukhus eller annan&lt;br&gt;specialistvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom inriktningen under sin specialistutbildning i allmänmedicin,&lt;br&gt;genom att ha dubbelspecialitet eller genom sin praktiska yrkesverksam-&lt;br&gt;het kan husläkaren ha skaffat sig de kunskaper och de erfarenheter som&lt;br&gt;behövs för att han skall kunna utföra de åtgärder som ersätts enligt&lt;br&gt;särskild taxa. Det ankommer alltså på resp, husläkare att själv bedöma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om han själv mot denna bakgrund skall utföra åtgärden i fråga eller&lt;br&gt;remittera sin patient till annan instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som ersätts enligt särskild taxa bör gälla ett begränsat antal&lt;br&gt;väldefinierade åtgärder. De främsta skälen till detta är hänsynen till&lt;br&gt;utformningen av ersättningssystemet till husläkarverksamhet i stort och&lt;br&gt;behovet av totalkostnadskontroll. En husläkare skall inte vara beroende&lt;br&gt;av ersättningar enligt en särskild åtgärdstaxa för att kunna bedriva en&lt;br&gt;husläkarmottagning enligt det åtagande och de ersättningsnivåer för&lt;br&gt;detta som respektive sjukvårdshuvudman har fastställt. Den fasta in-&lt;br&gt;dividrelaterade ersättningen och besöksersättningen/patientavgiften bör&lt;br&gt;bl.a. därför inte påverkas av att en åtgärdstaxa införs. Inkomster från en&lt;br&gt;särskild åtgärdstaxa bör också bara utgöra en mindre del av den sam-&lt;br&gt;manlagda ersättningen för en husläkarverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningen enligt åtgärdstaxan är ett alternativ till remiss till sjukhus&lt;br&gt;eller annan specialistvård och bör ur ett totalkostnadsperspektiv belasta&lt;br&gt;utrymmet för sådan vård. En åtgärdstaxa kan i detta perspektiv bidra till&lt;br&gt;att stimulera den sedan länge eftersträvade omfördelningen av resurser&lt;br&gt;från sluten till öppen vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheter från den nuvarande privatläkartaxan bör vara vägledande&lt;br&gt;när man fastställer vilka åtgärder som skall ersättas enligt särskild taxa.&lt;br&gt;Sådana erfarenheter talar bl.a. för att särskild ersättning i princip inte&lt;br&gt;bör lämnas till åtgärder av utredningskaraktär. De åtgärder som skall&lt;br&gt;komma i fråga bör vara lätta att avgränsa och möjliga att följa upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ankomma på regeringen att, efter samråd med Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket, Socialstyrelsen, Landstingsförbundet och Sveriges Läkar-&lt;br&gt;förbund fastställa vilka åtgärder som skall omfattas av en särskild taxa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör också vara en uppgift för regeringen att fastställa ersättnings-&lt;br&gt;nivån för de åtgärder som ersätts enligt den särskilda åtgärdstaxan.&lt;br&gt;Skälen för detta är dels att regeringen fastställer normalarvoden och de&lt;br&gt;särskilda ersättningarna enligt lagen om läkarvårdsersättning, dels att&lt;br&gt;den fasta individrelaterade ersättningen och besöksersättningama/patient-&lt;br&gt;avgiftema inte bör påverkas av att en särskild åtgärdstaxa införs för&lt;br&gt;husläkare. En utgångspunkt för detta arbete bör vara att åtgärdsersätt-&lt;br&gt;ningen inom husläkarverksamheten så långt möjligt bör vara neutral i&lt;br&gt;förhållande till ersättning för motsvarande vård enligt lagen om läkar-&lt;br&gt;vårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Husläkarens rätt att uppbära åtgärdsersättning begränsas till de&lt;br&gt;personer som finns på hans lista.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Åldersgräns för husläkare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Husläkarersättning lämnas inte till den hus-&lt;br&gt;läkare som fyllt sjuttio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I propositionen 1992/93 om hus-&lt;br&gt;läklare m.m. berörde det föredragande statsrådet frågan om en eventuell&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åldersgräns för husläkare. Han anförde då att denna fråga inte borde&lt;br&gt;prövas innan remissinstansernas synpunkter på Specialisttaxeutredning-&lt;br&gt;ens betänkande Taxa för vård hos specialistläkare (SOU 1992:118) hade&lt;br&gt;inhämtats. Skälet för detta var att frågan om åldersgräns för husläkare&lt;br&gt;inte hade behandlats i Ds 1992:41 Husläkare - för kontinuitet och tryg-&lt;br&gt;ghet i vården och därmed i regel inte kommenterats av remissinstanser-&lt;br&gt;na i det sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har tidigare redovisat (avsnitt 7.3.1) att alla remissinstanser med&lt;br&gt;undantag av Sveriges Läkarförbund och pensionärsorganisationerna SPF&lt;br&gt;och PRO accepterar en åldersgräns på 70 år för anslutning till det&lt;br&gt;offentliga ersättningssystemet för privatpraktiserande läkare. Regeringen&lt;br&gt;föreslår nu också att en sådan begränsning införs i lagen om läkarvårds-&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Specialisttaxeutredningen ansåg att dess förslag om att en läkare som&lt;br&gt;fyllt 70 år inte längre skulle ha rätt att vara ansluten till försäkringen&lt;br&gt;borde samordnas med vad som skall gälla i ett husläkarsystem. Rege-&lt;br&gt;ringen delar bedömningen att samma åldersgränser bör tillämpas för&lt;br&gt;samhällsfinansierad läkarverksamhet oavsett i vilken form sådan ersätt-&lt;br&gt;ning lämnas eller vilken lag som reglerar den. I lagen (1993:588) om&lt;br&gt;husläkare bör det därför införas en bestämmelse om att husläkarersätt-&lt;br&gt;ning inte lämnas till husläkare som fyllt 70 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Kvalitet i äldrevården&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Ädelreformen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. Ädelreformen som trädde i kraft den 1 januari 1992 innebär&lt;br&gt;att kommunerna har fått ett samlat ansvar för långvarig service, vård&lt;br&gt;och omsorg till äldre och handikappade. Reformens främsta syfte är att&lt;br&gt;ge kommunerna förutsättningar att förverkliga de övergripande målen&lt;br&gt;om valfrihet, trygghet och integritet i vården och omsorgen av äldre&lt;br&gt;människor och personer med funktionshinder. Ett sammanhållet ansvar&lt;br&gt;ökar också möjligheterna till att utnyttja samhällets resurser på ett effek-&lt;br&gt;tivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens uppdrag följer och utvärderar Socialstyrelsen effek-&lt;br&gt;terna av Ädelreformen vad gäller innehåll, kvalitet och kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har nyligen till regeringen överlämnat sin andra års-&lt;br&gt;rapport om Ädelreformen. Av denna framgår att det allmänna omdömet&lt;br&gt;om reformen är positivt. Det har också varit betydligt mindre proble-&lt;br&gt;matiskt att genomföra den än vad många befarade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ädelreformen har i flera avseenden varit framgångsrik. Antalet medi-&lt;br&gt;cinskt färdigbehandlade personer inom akutsjukvården har minskat. Som&lt;br&gt;följd har vårdresurser frigjorts för akutsjukvård, vilket bl.a. kommit&lt;br&gt;äldre personer tillgodo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De problem som Socialstyrelsen uppmärksammat i sin utvärdering av&lt;br&gt;Ädelreformen kan relateras till verksamhetsområden där kommuner och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;landsting har ett delat ansvar såsom hemsjukvård, rehabilitering och&lt;br&gt;hjälpmedel. Hälften av landets kommuner har i dag ett samlat huvud-&lt;br&gt;mannaskap for hemsjukvården genom att de har ansvar även för denna&lt;br&gt;verksamhet i ordinärt boende. I resterande kommuner och landsting har&lt;br&gt;landstinget ansvaret for hemsjukvård i ordinärt och tidigare samord-&lt;br&gt;ningsproblem kvarstår på många håll. Enligt Socialstyrelsen kan nu-&lt;br&gt;varande oklarhet i ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting&lt;br&gt;inom rehabiliteringsområdet leda till att enskilda personer inte får den&lt;br&gt;rehabilitering de behöver eller att dessa insatser fördröjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjälpmedelsförsörjningen fungerar i huvudsak på samma sätt som&lt;br&gt;tidigare, men med den skillnaden att kommunerna nu köper dessa tjänst-&lt;br&gt;er. En positiv effekt av Adelreformen är emellertid att den arbetstek-&lt;br&gt;niska utrustningen och individuella utprovningen av hjälpmedel har&lt;br&gt;utvecklats. Parallella organisationer skapar dock ett merarbete för per-&lt;br&gt;sonalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den av kommunerna övertagna sjukhemsverksamheten&lt;br&gt;finns det - liksom före Adelreformen - stora skillnader i kvalitet och&lt;br&gt;innehåll mellan olika sjukhem. Vissa sjukhem har en undermålig boen-&lt;br&gt;destandard och det finns brister i den medicinska vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens uppföljningen visar också att såväl äldre i allmänhet&lt;br&gt;som de flesta brukare av äldre- och handikappomsorg ger goda om-&lt;br&gt;dömen om service, vård och omsorg. Men det är för tidigt att uttala sig&lt;br&gt;om eller i vilken utsträckning Adelreformen i sig bidragit till detta. Det&lt;br&gt;finns enskilda exempel på att så är fallet, men den samlade bilden är&lt;br&gt;motsägelsefull. Bl.a. är det svårt att särskilja vad som är effekter av&lt;br&gt;Adelreformen och annan pågående utveckling i såväl samhället som&lt;br&gt;sektorn i stort. Inom flera områden saknas också data om hur förhållan-&lt;br&gt;dena var före den 1 januari 1992, vilket begränsar möjligheterna till att&lt;br&gt;göra jämförelser över tid. Dessutom kan det vara svårt att finna under-&lt;br&gt;lag för generella slutsatser om reformens konsekvenser, då effekterna&lt;br&gt;till stor del påverkas av lokala förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Statligt stimulansbidrag för kvalitet i äldrevården&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att utveckla och säkra kvaliteten i de mer&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdsinriktade delarna av den s.k. Ädelreformen samt&lt;br&gt;i samspelet mellan de sociala och medicinska insatserna skall staten&lt;br&gt;lämna ett stimulansbidrag om 50 miljoner kronor. Medlen skall&lt;br&gt;finnas tillgängliga fr.o.m. den 1 januari 1994 och användas till&lt;br&gt;utvecklingsarbete inom sådana områden som rör kvaliteten i äldre-&lt;br&gt;vården vad gäller bl.a. rehabilitering, kvalitetssäkring i den&lt;br&gt;medcinskt inriktade vården, samspelet mellan dessa insatser och&lt;br&gt;sociala insatser, samverkan mellan huvudmännen vid övergången&lt;br&gt;från somatisk akutsjukvård till särskilda boendeformer, den medi-&lt;br&gt;cinskt ansvariga sjuksköterskans roll och funktion samt den geria-&lt;br&gt;triska klinikfunktionen. Erforderliga anslagsmedel under budgetåret&lt;br&gt;1993/94 anvisas på tilläggsbudget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens ställningstagande: Service och vård till äldre&lt;br&gt;och personer med funktionshinder är viktiga inslag i välfärdspolitiken.&lt;br&gt;Det är också angeläget att dessa tjänster är lätt tillgängliga och av god&lt;br&gt;kvalitet. Ädelreformens främsta syfte är också att uppnå de övergrip-&lt;br&gt;ande målen om valfrihet, trygghet och integritet i vården och omsorgen&lt;br&gt;av äldre och handikappade. Reformen har också i flera avseenden varit&lt;br&gt;framgångsrik och de hittillsvarande erfarenheterna är i huvudsak posi-&lt;br&gt;tiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens uppföljning och utvärdering tyder dock på att det&lt;br&gt;finns vissa områden där det inte skett någon märkbar utveckling utan&lt;br&gt;tidigare problem kvarstår. Det gäller bl.a. delar av den kommunala&lt;br&gt;sjukhemsverksamheten där det fortfarande finns stora skillnader i fråga&lt;br&gt;om kvalitet och innehåll mellan olika sjukhem. I detta sammanhang har&lt;br&gt;inte minst de mer sjukvårdsinriktade insatserna uppmärksammats. Dess-&lt;br&gt;utom är det i vissa avseenden oklart hur ansvaret fördelar sig mellan&lt;br&gt;landsting och kommuner, bl.a. vad gäller rehabiliteringsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att äldre och personer med funktionshinder skall kunna få en även&lt;br&gt;ur kvalitetshänseende god vård och omsorg är det angeläget att att&lt;br&gt;huvudmännen samarbetar och samordnar sina insatser. Detta gäller&lt;br&gt;alltid men är särskilt viktigt inom de områden där ansvaret fortfarande&lt;br&gt;är oklart eller delat, t.ex. inom hemsjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av Socialstyrelsens uppföljning av Ädelreformen och&lt;br&gt;den debatt som förekommit i anslutning till den årsrapport som nyligen&lt;br&gt;redovisats anser regeringen att det är viktigt att stödja huvudmännen i&lt;br&gt;deras fortsatta arbete med att genomföra Ädelreformen. Vi förslår&lt;br&gt;därför att bidrag om sammanlagt 50 miljoner kronor skall kunna lämnas&lt;br&gt;för utvecklingsarbete kring kvaliteten i äldrevården, där tyngdpunkten&lt;br&gt;bör ligga på den mer medicinskt inriktade vården och samspelet mellan&lt;br&gt;denna och de sociala insatserna. Exempel på områden som bör bli&lt;br&gt;aktuella i sådant utvecklingsarbete är rehabilitering, den medcinskt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvariga sjuksköterskans roll och funktion, kvalitetssäkring i de medi- Prop. 1993/94:75&lt;br&gt;cinska insatserna, samverkan mellan sjukvårdshuvudmännen vid över-&lt;br&gt;gången från akutsjukvård till särskilda boendeformer och den geriatriska&lt;br&gt;klinikfunktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har för avsikt att återkomma till riksdagen på tilläggs-&lt;br&gt;budget för budgetåret 1993/94 med förslag om att anvisa ett reservation-&lt;br&gt;sanslag på 50 000 000 kr avseende Bidrag till kvalitet i äldrevården.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för&lt;br&gt;år 1994&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det år 1985 införda systemet med schabloni serad ersättning från den&lt;br&gt;allmänna sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen innebar en över-&lt;br&gt;gång från prestationsbundna ersättningar till en samlad ersättning per&lt;br&gt;invånare i form av en allmän sjukvårdsersättning. Härvid infördes även&lt;br&gt;en samordning med försäkringens ersättningar till försäkringsanslutna&lt;br&gt;privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster i syfte att förbättra en&lt;br&gt;gemensam planering av den offentliga och den privata hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom en allmän sjukvårdsersättning har vaije år från försäkringen&lt;br&gt;lämnats ett varierande antal specialdestinerade ersättningar till sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen för olika ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar 1988 företogs en viktig förändring i fråga om fördelningen av den&lt;br&gt;allmänna sjukvårdsersättningen genom att principen om en invånarbase-&lt;br&gt;rad sådan ersättning kompletterades med ett antal behovskriterier.&lt;br&gt;Denna socioekonomiska fördelningsmodell är helt genomförd sedan år&lt;br&gt;1990. De fördelningskriterier som ligger till grund för den behovsbase-&lt;br&gt;rade fördelningen är skillnader i befolkningens dödlighet, sjukfrånvaro&lt;br&gt;och förtidspensionering samt antalet ensamboende äldre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den överenskommelse som träffades för år 1993 innebar vissa föränd-&lt;br&gt;ringar jämfört med tidigare träffade överenskommelser fr.o.m. år 1985.&lt;br&gt;Förändringarna var föranledda av riksdagens beslut om betydande för-&lt;br&gt;ändringar i statsbidragssystemen för bl.a. landstingen fr.o.m. år 1993 i&lt;br&gt;enlighet med vad regeringen föreslagit i kompletteringspropositionen för&lt;br&gt;budgetåret 1992/93 (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29,&lt;br&gt;rskr. 1991/92:345).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För landstingens vidkommande innebar förändringarna att rundgången&lt;br&gt;av medel mellan stat och landsting begränsades genom att avräknings-&lt;br&gt;skatten avskaffades samt att skatteutjämningavgiften för landstingen&lt;br&gt;sänktes till 0,40 kronor per skattekrona. En annan förändring var en&lt;br&gt;övergång till mer generella principer i fråga om fördelning av stats-&lt;br&gt;bidrag till sjukvårdshuvudmännen genom att sex specialdestinerade&lt;br&gt;statsbidrag avskaffades. Dessa förändringar medförde att riksdagen för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år 1993 fastställde en utgiftsram i fråga om ersättningarna till sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen från sjukförsäkringen på 6 995 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen av utgiftsramen för år 1993 skedde med utgångspunkt i&lt;br&gt;att nivån på den allmänna sjukvårdsersättningen måste tillgodose två&lt;br&gt;viktiga krav. För det första skulle den allmänna sjukvårdsersättningens&lt;br&gt;storlek överstiga summan av de försäkringsersättningar som under&lt;br&gt;föregående år har utbetalats av försäkringskassan till de försäkrings-&lt;br&gt;anslutna läkare och sjukgymnaster som varit verksamma inom huvud-&lt;br&gt;mannens geografiska område. För det andra skulle den behovsbaserade&lt;br&gt;fördelningsprincipen behållas. Detta ledde sammantaget fram till en&lt;br&gt;allmän sjukvårdsersättningen på sammanlagt 5 006 milj, kr år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kompletteringspropositionen för budgetåret 1992/93 aviserade rege-&lt;br&gt;ringen ett avskaffande av skatteutjämningsavgiften fr.o.m. år 1994 för&lt;br&gt;att skapa en nettoström av medel från staten till landstingen. I komp-&lt;br&gt;letteringspropositionen för budgetåret 1993/94 återkom regeringen i&lt;br&gt;denna fråga. Föredragande statsrådet anförde att en sådan förändring&lt;br&gt;bl.a. skulle kräva att sjukvårdshuvudmännen gavs det direkta kostnads-&lt;br&gt;ansvaret för och övertog administrationen av ersättningen till försäk-&lt;br&gt;ringsanslutna privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster från kassor-&lt;br&gt;na. Han konstaterade också att en sådan åtgärd skulle skapa förutsätt-&lt;br&gt;ningar för ett införande av fri anslutning för läkare. I propositionen&lt;br&gt;aviserade regeringen därför vad gäller systemet med bidrag till ersätt-&lt;br&gt;ningar till sjukvårdshuvudmännen ett slopande av skatteutjämningsav-&lt;br&gt;giften på 0,40 kronor per skattekrona och en reducering med 1 500&lt;br&gt;milj, kr motsvarande den tillfälliga indragning från landstingen som&lt;br&gt;riksdagen beslutat om för år 1992. Härefter skulle en total utgiftsram på&lt;br&gt;2 703 milj, kr återstå att fördela mellan sjukvårdshuvudmännen år 1994.&lt;br&gt;Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag (prop.&lt;br&gt;1992/93:150, bet. 1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i riksdagens beslut har parterna nu enats om för-&lt;br&gt;delningen av nämnda utgiftsram för år 1994. Vidare har parterna vid&lt;br&gt;överläggningarna behandlat frågan om ett överförande av administra-&lt;br&gt;tionen av avgifter vid sjukhusvård för pensionärer. Parterna har därvid&lt;br&gt;gjort den bedömningen att frågan behöver utredas och övervägas ytter-&lt;br&gt;ligare, bl.a. vad gäller möjligheterna till att utforma ett för landstingen&lt;br&gt;bättre anpassat avgiftssystem än det nuvamade för de berörda pensio-&lt;br&gt;närsgrupperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det av riksdagen godkända överförandet till sjukvårdshuvudmännen av&lt;br&gt;det finansiella ansvaret för de försäkringsanslutna privatpraktiserande&lt;br&gt;läkarna och sjukgymnasterna fr.o.m. år 1994 har varit av stor betydelse&lt;br&gt;för fördelningen av utgiftsramen, eftersom behovet att avsätta ett visst&lt;br&gt;belopp som allmän sjukvårdsersättning inte längre föreligger. Utgångs-&lt;br&gt;punkten för beräkningen av ersättningsbeloppets storlek har denna gång&lt;br&gt;varit att den nuvarande behovsbaserade fördelningsprincipen av ersätt-&lt;br&gt;ningen skall kunna bibehållas. Det innebär bl.a. att skillnaden i ersätt-&lt;br&gt;ningen skall vara 50 kr per invånare mellan var och en av de tre be-&lt;br&gt;hovsklasser som sjukvårdshuvudmännen är uppdelade i. Detta har resul&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terat i att partema ansett att storleken på den allmänna sjukvårdsersätt-&lt;br&gt;ningen skall vara 700 milj, kr for år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande fördelningen av utgiftsramen i övrigt har partema enats&lt;br&gt;om att några större förändringar inte skall företas i förhållande till vad&lt;br&gt;som gäller för år 1993. Det kan dock nämnas att partema funnit att de&lt;br&gt;särskilda ersättningarna för att förbättra kapaciteten inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården för rehabiliterings- och behandlingsinsatser och för psyko-&lt;br&gt;terapeutisk verksamhet skall höjas från 485 resp. 24,5 milj, kr år 1993&lt;br&gt;till 510 resp. 39,5 milj, kr år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi förordar att det som angivits i överenskommelsen genomförs i&lt;br&gt;enlighet med vad som redovisas i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av överenskommelsen genom&lt;br&gt;att den fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. Regeringen&lt;br&gt;kommer senare att besluta om de förordningsändringar som krävs för&lt;br&gt;ett genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Ersättningar och ersättningsbelopp för år 1993&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det totala ersättningsbelopp som lämnas från sjukförsäkringen till sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen uppgår till 6 995 milj, kr för år 1993. Härav utgörs&lt;br&gt;5 006 milj, kr av en allmän sjukvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna sjukvårdsersättningen fördelas sedan år 1988 enligt en&lt;br&gt;behovsbaserad modell mellan sjukvårdshuvudmännen, vilka delas in i&lt;br&gt;tre behovsklasser. Differensen i ersättning per invånare mellan klasserna&lt;br&gt;är 50 kr. Det innebär således att ersättningen per invånare i klass 3 är&lt;br&gt;100 kr högre än i klass 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar 1991 infördes en särskild ersättning till sjukvårdshuvudmännen för&lt;br&gt;att förbättra kapaciteten inom hälso- och sjukvården för medicinska&lt;br&gt;rehabiliterings- och behandlingsinsatser. Denna ersättning uppgår till&lt;br&gt;högst 485 milj, kr år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda ersättningarna för handledning av kiropraktorer, för vissa&lt;br&gt;patientöverföringar till Finland samt för anordnande av rikssjukvård för&lt;br&gt;HIV-smittade utgör för år 1993 högst 1, 1 resp. 5,5 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med tidigare år finansieras, enligt en särskild överenskom-&lt;br&gt;melse mellan staten och Landstingsförbundet, Handikappinstitutets&lt;br&gt;verksamhet inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen. Bidraget,&lt;br&gt;som tidigare ingick i ersättningen för tillhandahållande av hjälpmedel åt&lt;br&gt;handikappade, utges som ett direkt bidrag från sjukförsäkringen och&lt;br&gt;uppgår till 51 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare lämnas under år 1993 särskild ersättning med sammanlagt&lt;br&gt;högst 24,5 milj, kr till sjukvårdshuvudmännen för att göra det möjligt&lt;br&gt;för dessa att öka tillgången på psykoterapeutiska behandlingsresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För åtgärder hos sjukvårdshuvudmännen som syftar till en förbättrad&lt;br&gt;informationsförsöijning och till de sjukvårdshuvudmän som åtar sig att&lt;br&gt;svara för nationella register för produktkontroll lämnas under år 1993&lt;br&gt;ersättning med sammanlagt högst 20 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1993 lämnas även ersättning med högst 5 milj, kr som del-&lt;br&gt;finansiering för inrättandet av ett epidemiologiskt centrum vid Social-&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom utges sjukreseersättning till sjukvårdshuvudmännen med&lt;br&gt;1 396 milj, kr för år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu redovisade ersättningsbelopp och grunderna för dem har - med&lt;br&gt;undantag för statsbidraget till allmän sjukvård m.m. - fastställts av&lt;br&gt;regeringen i förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudmännen från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.3 Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år 1994&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som vi redovisat i avsnittet 7.2 har riksdagen godkänt de föreslagna&lt;br&gt;riktlinjerna för ändringarna i systemet med ersättningar från sjukförsäk-&lt;br&gt;ringen till sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. den 1 januari 1994 (bet.&lt;br&gt;1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447). Riksdagen har också anvisat an-&lt;br&gt;slagen Bidrag till hälso- och sjukvård och Bidrag till sjukförsäkringen&lt;br&gt;med utgångspunkt i den föreslagna utgiftsramen för vissa ersättningar&lt;br&gt;till sjukvårdshuvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna har med utgångspunkt i riksdagens beslut fört överläggningar&lt;br&gt;om hur utgiftsramen på 2 703 milj, kr bör fördelas på åtgärder vilka i&lt;br&gt;olika avseenden bygger på medverkan från staten och den allmänna&lt;br&gt;försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överförandet av det direkta finansieringsansvaret för vården av privat-&lt;br&gt;praktiserande läkare och sjukgymnaster innebär att behov inte längre&lt;br&gt;föreligger att utge en allmän sjukvårdersättning som skall överstiga&lt;br&gt;försäkringsersättningarna för dessa vårdgivare inom resp, sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmans geografiska område. Detta har medfört att parterna enats att&lt;br&gt;en jämfört med tidigare år mindre del av den totala ersättningen skall&lt;br&gt;utgöras av en allmän sjukvårdsersättning, vilken fr.o.m. den 1 juli 1994&lt;br&gt;avses bli omvandlad till ett allmänt statsbidrag till hälso- och sjukvård&lt;br&gt;och utges enligt samma fördelningsmodell som den allmänna sjukvårds-&lt;br&gt;ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av att sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. den 1 januari&lt;br&gt;1994 avses överta det direkta kostnadsansvaret för ersättningarna till&lt;br&gt;dess vårdgivare blir det inte längre aktuellt att frånräkna ersättningarna&lt;br&gt;till dessa vid utbetalning av allmän sjukvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1992 övertog sjukvårdshuvudmännen det ekonomiska&lt;br&gt;och administrativa huvudmannaskapet för sjukresoma, inkl, de luftbuma&lt;br&gt;akuta sjuktransporterna. Detta förutsätter, enligt en tidigare träffad&lt;br&gt;särskild överenskommelse, att parterna årligen kan komma överens om&lt;br&gt;ett ersättningsbelopp för sjukreseersättning avseende det kommande&lt;br&gt;året. Med hänsyn till den nu redovisade kostnadsutvecklingen på om-&lt;br&gt;rådet under år 1992 har parterna enats om att ett något reducerat ersätt-&lt;br&gt;ningsbelopp för detta ändamål bör lämnas under år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFV och Landstingsförbundet har tillsammans företagit en uppföljning&lt;br&gt;av den år 1991 införda särskilda ersättningen på 400 milj, kr för att för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bättra kapaciteten inom hälso- och sjukvården för rehabiliterings- och&lt;br&gt;behandlingsinsatser. Den framtagna uppföljningsrapporten grundar sig&lt;br&gt;på redovisningar från sjukvårdshuvudmännen och försäkringskassorna.&lt;br&gt;Sammanfattningsvis konstaterar de i den gemensamma rapporten&lt;br&gt;Dagmar 400 att sjukvårdshuvudmän och försäkringskassor anser att&lt;br&gt;väsentliga förbättringar i tillgänglighet och rehabiliterings- och behand-&lt;br&gt;lingskapacitet snabbt har uppnåtts med stöd av dessa medel. Det fram-&lt;br&gt;hålls också att många av 1991 års projekt uppnått eller överträffat mål-&lt;br&gt;sättningen med denna särskilda ersättning, nämligen att minska utbetal-&lt;br&gt;ningarna från socialförsäkringen med ett belopp som minst motsvarande&lt;br&gt;storleken på den särskilda ersättningen till sjukvårdshuvudmannen.&lt;br&gt;Verkets och Landstingsförbundets uppfattning är att ersättningsformen&lt;br&gt;även haft mycket stor betydelse utöver den som direkt kan mätas eller&lt;br&gt;uppskattas i ekonomiska termer. Som exempel härpå nämns att samar-&lt;br&gt;betet mellan sjukvårdshuvudmännen och försäkringskassorna har ut-&lt;br&gt;vecklats och fördjupats samt livskvalitet ökat för de patienter som fått&lt;br&gt;tillgång till snabbare och bättre hjälp genom de olika projekten. Av-&lt;br&gt;slutningsvis framhålls att denna särskilda ersättning på sikt torde kunna&lt;br&gt;ge än större effekter beroende på att viktiga &amp;quot;investeringar&amp;quot; redan är&lt;br&gt;gjorda t.ex. i form av olika inlämingskostnader och upparbetade kon-&lt;br&gt;taktvägar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För år 1993 uppgår denna särskilda ersättning till 485 milj. kr. Mot&lt;br&gt;bakgrund av de positiva resultaten som framkommit vid RFV:s och&lt;br&gt;Landstingsförbundets uppföljning och utvärdering av medlens använd-&lt;br&gt;ning för år 1991 har parterna bedömt det vara angeläget att fortsätta&lt;br&gt;med denna ersättningsform även under år 1994 och att beloppet skall&lt;br&gt;höjas till 510 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de senaste årens överenskommelser har parterna framhållit att upp-&lt;br&gt;följning och utvärdering av utvecklingen inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;måste förbättras i olika avseenden. Inte minst behöver åtgärder vidtas&lt;br&gt;hos sjukvårdshuvudmännen för en bättre informationsåterföring inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården och därmed bättre möjligheter att kunna följa upp&lt;br&gt;och utvärdera vårdutnyttjande, utförda prestationer, kostnader och kva-&lt;br&gt;litet. Ett intensivt sådant utvecklingsarbete har också inletts på olika&lt;br&gt;nivåer. För detta arbete har parterna enats om att även under år 1994&lt;br&gt;avsätta medel som syftar till en förbättrad informationsförsöijning med&lt;br&gt;högst 21 milj. kr. Beloppet inkluderar även den under föregående år i&lt;br&gt;särskild ordning beslutade ersättningen till de sjukvårdshuvudmän som&lt;br&gt;åtagit sig att svara för nationella register för produktkontroll. Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet lämnar efter samråd med Socialstyrelsen förslag till&lt;br&gt;fördelning av dessa medel till RFV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna har som ett viktigt led i en förbättrad informationsförsöij-&lt;br&gt;ning, i syfte att bl.a. förbättra folkhälsan, enats om att även under år&lt;br&gt;1994 avsätta högst 5 milj, kr som delfinansiering av ett Centrum för&lt;br&gt;epidemiologi och social analys vid Socialstyrelsen. Centrumets uppgift&lt;br&gt;skall i huvudsak vara att på nationell nivå följa och analysera orsaker&lt;br&gt;till ohälsa och förekomst av olika sjukdomar. Socialstyrelsen och Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet skall lämna en gemensamt upprättad plan över verksam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten vad avser hälso- och sjukvård vid detta centrum till RFV för&lt;br&gt;beslut om ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1990 har parterna varit eniga om att en särskild ersättning&lt;br&gt;för psykoterapeutisk verksamhet skall lämnas till sjukvårdshuvudmän-&lt;br&gt;nen. Syftet med detta ekonomiska stöd är att möjliggöra för huvudmän-&lt;br&gt;nen att genom vårdavtal med legitimerade privata vårdgivare öka till-&lt;br&gt;gången på psykoterapeutisk behandling till rimliga kostnader för de&lt;br&gt;försäkrade. Parterna har ansett det vara angeläget att denna ersättnings-&lt;br&gt;form förstärks betydligt under år 1994 och att beloppet höjs till högst&lt;br&gt;39,5 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har partema - på grundval av en särskild överenskommelse -&lt;br&gt;enats om att ersättning även under år 1994 skall lämnas direkt från&lt;br&gt;sjukförsäkringen för finansiering av Handikappinstitutets verksamhet&lt;br&gt;och att beloppet skall vara oförändrat under år 1994. Denna särskilda&lt;br&gt;överenskommelse finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt har partema enats om att de fr.o.m. år 1991 införda särskilda&lt;br&gt;ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen för handledd praktiktjänst-&lt;br&gt;göring av kiropraktorer, för överföring av vissa patienter från Sverige&lt;br&gt;till Finland samt för anordnande av rikssjukvård för HIV-smittade skall&lt;br&gt;kvarstå även under år 1994. De totala ersättningsbeloppen skall dock&lt;br&gt;förändras något i förhållande till år 1994. För samtliga dessa tre ersätt-&lt;br&gt;ningsområden gäller att Socialstyrelsen svarar för handläggningen av&lt;br&gt;förekommande ärenden och lämnar ett underlag till RFV för beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har partema enasts om att egenkostnadstaket inom högkost-&lt;br&gt;nadsskyddet skall vara 1 600 kr under år 1994 samt att den högsta&lt;br&gt;sjukhusvårdsavgiften som sjukvårdshuvudmännen far ta ut per vårddag&lt;br&gt;är 80 kr även under år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen för år 1994 skall i enlighet&lt;br&gt;med vad som nu redovisats sammanfattningsvis vara följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Allmän sjukvärdsersättning/bidrag till hälso- och sjukvård på 700&lt;br&gt;milj, kr avseende såväl öppen som sluten vård m.m. med fördelning&lt;br&gt;enligt den behovsmodell som gällt sedan år 1988 och som tidigare&lt;br&gt;beskrivits. Fördelning av ersättningen mellan sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;framgår av bilaga 2.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För sjukresor inkl, akuta luftburna sjuktransporter lämnas sjukrese-&lt;br&gt;ersättning med 1 370 milj. kr. Medlen fördelas i särskild ordning mel-&lt;br&gt;lan huvudmännen och framgår av bilaga 2.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) För att förstärka hälso- och sjukvårdens resurser för rehabiliterings-&lt;br&gt;och behandlingsinsatser utges under vissa förutsättningar ersättning med&lt;br&gt;sammanlagt 51 milj. kr. Fördelningen av dessa medel mellan sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen sker enligt en särskild fördelningsmodell, som är baserad&lt;br&gt;på det s.k. ohälsotalet och invånarantalet. Medlen utbetalas av försäk-&lt;br&gt;ringskassan när kassan och huvudmannen träffat en lokal överenskom-&lt;br&gt;melse om medlens användning. Någon utbetalning bör dock inte företas&lt;br&gt;beträffande ett projekt förrän detta har påböljats. Fördelningen av er-&lt;br&gt;sättningen mellan huvudmännen framgår av bilaga 2.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) För finansiering av Handikappinstitutets verksamhet lämnas ersätt-&lt;br&gt;ning med 51 milj. kr enligt en särskild överenskommelse mellan staten&lt;br&gt;och Landstingsförbundet. Ersättningen utbetalas av RFV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) För att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen att öka tillgången på&lt;br&gt;psykoterapeutiska behandlingsresurser utges ersättning med sammanlagt&lt;br&gt;högst 39,5 milj. kr. Ersättningen fördelas mellan huvudmännen och&lt;br&gt;utges dels med 350 000 kr per huvudman, dels med 3,50 kr per invån-&lt;br&gt;are. Den lämnas efter särskild rekvisition av RFV under förutsättning&lt;br&gt;att sjukvårdshuvudmannen träffat av Socialstyrelsen godkända vårdavtal&lt;br&gt;med legitimerade privata vårdgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) För åtgärder hos sjukvårdshuvudmännen som syftar till en förbätt-&lt;br&gt;rad informationsförsörjning och till de sjukvårdshuvudmän som åtar sig&lt;br&gt;att svara for nationella register för produkt- och kvalitetskontroll utges&lt;br&gt;ersättning med sammanlagt högst 21 milj. kr. Landstingsförbundet&lt;br&gt;lämnar efter samråd med Socialstyrelsen förslag till fördelning av med-&lt;br&gt;len till RFV, som därefter beslutar om fördelning och utbetalning av&lt;br&gt;ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) För verksamheten vid Centrum för epidemiologi och social analys&lt;br&gt;vid Socialstyrelsen lämnas ersättning med högst 5 milj. kr. Socialstyrel-&lt;br&gt;sen och Landstingsförbundet lämnar - för den del som omfattar hälso-&lt;br&gt;och sjukvården - en gemensamt upprättad plan över denna verksamhet&lt;br&gt;vid centrumet till RFV för utbetalning av ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) För de sjukvårdshuvudmän som svarar för handledd praktiktjänst-&lt;br&gt;göring av kiropraktorer enligt Socialstyrelsens anvisningar utges ersätt-&lt;br&gt;ning med sammanlagt högst 0,5 milj. kr. Ersättning lämnas med högst&lt;br&gt;95 000 kr per praktikant. Socialstyrelsen svarar för handläggningen av&lt;br&gt;dessa ärenden och tillställer RFV underlag för utbetalning av ersätt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) För överföring av vissa patienter från Sverige till Finland utges&lt;br&gt;ersättning med högst 0,25 milj. kr. I varje enskilt fall lämnas ersättning&lt;br&gt;för hälften av den vårdkostnad som uppkommer sedan sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;mannens ansvar för kostnaden upphört efter ett halvt år. Socialstyrelsen&lt;br&gt;svarar för handläggningen av dessa ärenden och tillställer RFV underlag&lt;br&gt;för den årsvisa utbetalningen av ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) För anordnande av institutioner för HIV-smittade som omhändertas&lt;br&gt;för isolering enligt smittskyddslagen lämnas ersättning med sammanlagt&lt;br&gt;högst 5,75 milj. kr. Ersättning utges därvid med högst 575 000 kr per&lt;br&gt;plats och år. Socialstyrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden&lt;br&gt;och tillställer RFV underlag för utbetalning av ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av vissa planerade förändringar av anslagsteknisk karaktär&lt;br&gt;avses Socialstyrelsen fr.o.m. den 1 juli 1994 svara för utbetalningarna&lt;br&gt;avseende ersättningarna enligt a) samt e) - j)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelningen av den för år 1994 fastställda utgiftsramen, vilken även&lt;br&gt;utgör vårt förslag om hur denna ram skall fördelas, framgår av följande&lt;br&gt;sammanställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalbelopp&lt;br&gt;milj, kr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Allmän sjukvårdsersättning/bidrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till hälso- och sjukvård &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;700&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Särskild ersättning för sjukresor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inkl, akuta lufttransporter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 370&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskild ersättning för rehabili-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terings-och behandlingsinsatser &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;510&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Ersättning till Handikappinstitutet&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Särskild ersättning för psykotera-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;peutisk verksamhet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;39,5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Särskild ersättning för informations-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försöijning och produktkontroll &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;Särskild ersättning till Centrum för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;epidemiologi och social analys &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;Särskild ersättning för handledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av kiropraktorer &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;0,5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;Särskild ersättning för vissa patient-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överföringar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;0,25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Särskild ersättning för rikssjukvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för HIV-smittade &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;______5,75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 703,00&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen innebär i förhållande till år 1993 att det totala er-&lt;br&gt;sättningsbeloppet från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;minskar med 4 292 milj. kr. För sjukförsäkringens finansiering lämnas&lt;br&gt;också ett särskilt statsbidrag. I enlighet med förslaget i föregående års&lt;br&gt;budgetproposition (prop. 1992/93:100) har för budgetåret 1993/94&lt;br&gt;under punkt D 1. Bidrag till hälso- och sjukvård anvisats ett förslagsanslag&lt;br&gt;på 1 211 332 000 kr. Av detta särskilda statsbidrag får RFV disponera 1&lt;br&gt;117 300 000 kr som bidrag till den allmänna sjukvårdsersättningen för&lt;br&gt;år 1993/94.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Slopad skatteutjämningsavgift för landsting&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;fr.o.m. år 1994&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Skatteutjämningsavgiften för landsting av-&lt;br&gt;skaffas fr.o.m. år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Skatteutjämningsavgiften avskaffades&lt;br&gt;för kommuner fr.o.m. år 1993 och sänktes för landstingen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;0,40 kr/skr (prop. 1991/92:150 del II, bet. 1991/92:FiU29, rskr.&lt;br&gt;1991/92:345). De landstingsfria kommunerna erlägger inte någon av-&lt;br&gt;gift. Som anfördes i 1993 års kompletteringsproposition måste nu-&lt;br&gt;varande system for ersättningar till sjukvårdshuvudmännen göras om för&lt;br&gt;att skatteutjämningsavgiften för landstingen skall kunna avskaffas&lt;br&gt;fr.o.m. år 1994. En översyn av systemet för ersättningar till sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen har gjorts med syfte att finna en ny utformning av syste-&lt;br&gt;met. Erforderliga förändringar föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.&lt;br&gt;Skatteutjämningsavgiften bör avskaffas fr.o.m. samma tidpunkt, dvs 1&lt;br&gt;januari 1994. Om riksdagen antar förslaget till upphävande av lagen&lt;br&gt;(1987:560) om skatteutjämningsbidrag kommer regeringen att besluta&lt;br&gt;om upphävande av den till lagen anknutna förordningen (1992:679) om&lt;br&gt;skatteutj ämningsavgi ft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Försöksverksamheterna med alternativa&lt;br&gt;ersättningssystem inom tandvården&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tidsperioden för försöksverksamheterna i&lt;br&gt;Kristianstads och Göteborgs och Bohus läns landsting samt i&lt;br&gt;Göteborgs kommun med alternativa ersättningssystem inom tand-&lt;br&gt;vården bör förlängas så att de får pågå längst till utgången av år&lt;br&gt;1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att få underlag för det inledda&lt;br&gt;förändringsarbetet inom tandvårdsförsäkringens område påbörjades -&lt;br&gt;efter rikdagens medgivande - hösten 1991 försökverksamheter med&lt;br&gt;syfte att pröva olika system för fast ersättning från försäkringen till&lt;br&gt;vårdgivarna. I förordningen (1991:1234) om försöksverksamhet inom&lt;br&gt;tandvården har föreskrifter utfärdats för försöksverksamheter inom&lt;br&gt;Kristianstads och Göteborgs och Bohus läns landsting samt i Göteborgs&lt;br&gt;kommun. I förordningen anges i enlighet med riksdagens godkännande&lt;br&gt;av riktlinjer för försöksverksamheterna att dessa skall få pågå under&lt;br&gt;längst tre år räknat från den 1 oktober 1991, dvs. till utgången av sep-&lt;br&gt;tember 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tandvården i Göteborgs kommun och i Göteborgs och Bohus läns&lt;br&gt;landsting påbörjade hösten 1991 försöksverksamhet med alternativ&lt;br&gt;ersättningsmodell för vuxentandvård, s.k. frisktandvård. Försöksverk-&lt;br&gt;samheten har rönt stort intresse såväl bland patienter och vårdpersonal&lt;br&gt;som inom tandvårdssektorn mer allmänt. För närvarande har försöks-&lt;br&gt;kliniken i Göteborg ca 2 000 patienter försäkrade och kliniken i&lt;br&gt;Tanumshede ca 600 patienter. Av de försäkrade är det endast ca 40 som&lt;br&gt;varit med från oktober 1991 och som således omfattas av hela försöks-&lt;br&gt;perioden. Patienterna försäkras i dessa försök för ett år i taget. Före-&lt;br&gt;skriften om en treårig försöksperiod innebär att försöksklinikema skulle&lt;br&gt;behöva upphöra att försäkra nya patienter efter den 1 oktober 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att den inledda försöksverksamheten kan bedrivas Prop. 1993/94:75&lt;br&gt;fullt ut och utan avbrott fram tills dess ett nytt ersättningssystem träder&lt;br&gt;i kraft. Det är också väsentligt att projekten får bästa möjliga förut-&lt;br&gt;sättningar för en tillförlitlig utvärdering. Dessa förutsättningar ökar om&lt;br&gt;antalet patienter som omfattas av ett försök är stort och försökperioden&lt;br&gt;är så lång som möjligt. Vi anser därför att det finns starka skäl för att&lt;br&gt;försöksperioden för nämnda verksamheter förlängs så att de får pågå&lt;br&gt;längst till utgången av år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;15.1 Förslaget till lag om läkarvårdsersättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I den inledande paragrafen anges den huvudsakliga avgränsningen av&lt;br&gt;lagens tillämpningsområde. Det anges att lagen innehåller bestämmelser&lt;br&gt;om vissa ersättningar till läkare i privat verksamhet i den öppna hälso-&lt;br&gt;och sjukvården och om patientavgifter i samband därmed. Ersättningar-&lt;br&gt;na benämns läkarvårdsersättning. Med begreppet öppen vård avses&lt;br&gt;detsamma som enligt 5 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Den&lt;br&gt;öppna vården är således hälso- och sjukvård som inte ges under intag-&lt;br&gt;ning i sjukhus. En närmare redogörelse för den öppna vårdens utveck-&lt;br&gt;ling och omfattning har lämnats i avsnitt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att yrkesmässigt få bedriva enskild läkarverksamhet i Sverige&lt;br&gt;krävs enligt 6 § lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården m.m. (behörighetslagen) legitimation som läkare.&lt;br&gt;Det finns däremot inte några särskilda bestämmelser om vilka ersätt-&lt;br&gt;ningar eller avgifter en privatpraktiserande läkare får begära för att&lt;br&gt;meddela vård. Det är endast om läkaren begär att få ta del av den&lt;br&gt;offentliga finansieringen som vissa krav och begränsningar åläggs&lt;br&gt;läkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 § hälso- och sjukvårdslagen i dess lydelse enligt SFS&lt;br&gt;1993:587 skall landstinget organisera den öppna vården så att alla som&lt;br&gt;är bosatta i landstinget får tillgång till och kan välja en husläkare. En&lt;br&gt;husläkare kan vara såväl offentligt som privat anställd eller verksam&lt;br&gt;som enskild företagare. I paragrafen anges att lagen inte gäller sådana&lt;br&gt;läkare i privat verksamhet som omfattas av lagen (1993:588) om hus-&lt;br&gt;läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges vidare att lagen inte gäller beträffande en läkare&lt;br&gt;som avses i 5 §, dvs en läkare i privat verksamhet som ger vård enligt&lt;br&gt;avtal med landstinget (jfr kommentaren till den paragrafen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke anges att vad som sägs om landsting även&lt;br&gt;gäller kommuner som inte ingår i ett landsting. Av hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen följer att det är landstingen och de kommuner som står&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utanför ett landsting (Gotlands, Göteborgs och Malmö kommuner) som&lt;br&gt;har det grundläggande ansvaret för att erbjuda en god hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård åt alla. Vid försöksverksamhet med stöd av lagen (1991:1136)&lt;br&gt;om försöksverksamhet med kommunal primärvård kan en kommun&lt;br&gt;inom ett landsting ta över ansvaret för den del av hälso- och sjukvården&lt;br&gt;som benämns primärvården. I försöksområdena skall landstinget stå för&lt;br&gt;kostnaden för de privatpraktiserande specialisterna om inte annat över-&lt;br&gt;enskommits. Det kan finnas skäl för landstingen och kommunerna att se&lt;br&gt;över de avtal som närmare reglerar försöksverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun som ingår i ett landsting kan med stöd av lagen&lt;br&gt;(1985:1089) om försöksverksamhet inom hälso- och sjukvårdens område&lt;br&gt;helt eller delvis få bedriva primärvård utan att huvudmannaansvaret går&lt;br&gt;över på kommunen. Försöksverksamheten kräver bl.a. Socialstyrelsens&lt;br&gt;medgivande. Eftersom landstinget har kvar sitt huvudmannaansvar&lt;br&gt;gäller de bestämmelser som reglerar landstingets ansvar och uppgifter&lt;br&gt;inom primärvården även i ett försöksområde av detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen gäller lagen vid vård av den som är bosatt i Sverige&lt;br&gt;om inte något annat är särskilt föreskrivet. Det görs inte någon närmare&lt;br&gt;bestämning av bosättningsbegreppet i lagen. Avsikten är att samma&lt;br&gt;bosättningsbegrepp skall tillämpas som inom folkbokföringen. Reglerna&lt;br&gt;härom finns i folkbokföringslagen (1991:481). Motsvarande bosättnings-&lt;br&gt;begrepp används även i hälso- och sjukvårdslagen. Personkretsen över-&lt;br&gt;ensstämmer inte helt med den personkrets som omfattas av sjukförsäk-&lt;br&gt;ringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (jfr 1 kap. 3 §&lt;br&gt;lagen om allmän försäkring, AFL). En anledning härtill är att en svensk&lt;br&gt;medborgare som är bosatt utomlands inte är bosatt i något landsting (jfr&lt;br&gt;6 §). Sjukvårdsersättning enligt 2 kap. AFL för bl.a. vård som lämnas&lt;br&gt;av vissa privatpraktiserande läkare utgår dock inte för annan försäkrad&lt;br&gt;än den som är bosatt i Sverige (2 kap. 8 § AFL) om inte regeringen&lt;br&gt;med stöd av 20 kap. 15 § träffat överenskommelse med främmande&lt;br&gt;makt angående utsträckt tillämpning av AFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med bosatta kommer att likställas sådana personer som enligt lagen&lt;br&gt;(1992:1776) om samordning av systemen för social trygghet när per-&lt;br&gt;soner flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES),&lt;br&gt;skall omfattas av svensk lagstiftning såvitt gäller hälso- och sjukvård&lt;br&gt;och annan social trygghet (jfr prop. 1991/92:170, del II, bilaga 4, bet.&lt;br&gt;1992/93:EU1, rskr. 1992/93:18) samt sådana personer som enligt näm-&lt;br&gt;nda lag, utan att omfattas av svensk lagstiftning, har rätt till i första&lt;br&gt;hand akut sjukvård i Sverige på samma ekonomiska villkor som gäller&lt;br&gt;personer som är bosatta i Sverige. I sistnämnda grupp ingår t.ex.&lt;br&gt;turister från ett annat EES-land. Den nämnda lagen träder i kraft den&lt;br&gt;dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med särskilda föreskrifter i övrigt avses åtaganden på grund av kon-&lt;br&gt;ventioner om social trygghet. Frågan om hur vården enligt dessa regler&lt;br&gt;skall ersättas är fortfarande under beredning. Lagen innebär inte något&lt;br&gt;vidgat åtagande i detta hänseende för landstingens del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen avgränsas begreppet vård så som det används i lagen. Det&lt;br&gt;är endast för åtgärder som faller in under detta begrepp som läkarvårds-&lt;br&gt;ersättning lämnas. Med vård avses först och främst läkarvård och annan&lt;br&gt;medicinsk behandling eller undersökning som ges av en läkare eller&lt;br&gt;utförs under dennes överinseende. Vården innefattar alla de individin-&lt;br&gt;riktade åtgärder som en läkare vanligen och i enlighet med vetenskap&lt;br&gt;och beprövad erfarenhet har att utföra. I takt med den medicinska&lt;br&gt;vetenskapens utveckling ändras dessa åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vård som kan ersättas enligt denna lag likställs rådgivning som&lt;br&gt;lämnas av en läkare i födelsekontrollerande syfte eller i fråga om abort&lt;br&gt;eller sterilisering. Bestämmelsen innebär ingen saklig förändring.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De läkare som kommer att få ersättning enligt denna lag tar i inte&lt;br&gt;oväsentlig utsträckning emot patienter från ett större område än enbart&lt;br&gt;det landsting inom vars område läkaren har sin mottagning. I lagen&lt;br&gt;avses dock, om inte annat sägs, med landsting det landsting inom vars&lt;br&gt;område läkaren bedriver eller avser att bedriva sin verksamhet oavsett i&lt;br&gt;vilket landsting patienten är bosatt (jfr kommentaren vid 6 § första&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdavtal&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna motiveringen (särskilt avsnitt 7.1) har betonats det&lt;br&gt;önskvärda i att privatpraktiserande läkare och landsting i stor utsträck-&lt;br&gt;ning sluter vårdavtal. Av denna paragraf följer att läkaren och lands-&lt;br&gt;tinget i sådana fall har stor frihet att utforma de närmare villkoren för&lt;br&gt;vårdens bedrivande och grunderna för ersättningen till läkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller enligt 1 § inte i de fall vårdavtal har ingåtts mellan lands-&lt;br&gt;tinget och en läkare. Parterna får, om vårdavtal träffas, förutsättas ta&lt;br&gt;ställning till vad som skall gälla i fråga om läkarens möjligheter att&lt;br&gt;utöva verksamhet som ersätts på annat sätt än genom vårdavtalet. Om&lt;br&gt;ett vårdavtal inte täcker heltidssysselsättning för en läkare bör sålunda&lt;br&gt;anges i avtalet vad som avses gälla för återstående tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vårdavtal kan de privatpraktiserande läkarnas verksamhet vad gäller&lt;br&gt;t.ex. dess inriktning och omfattning regleras. Detta är i allmänhet enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning till fördel såväl för patienterna som för den&lt;br&gt;enskilde läkaren och landstinget. Genom vårdavtal kan avvikelser göras&lt;br&gt;från såväl de särskilda krav som lagen ställer upp på läkaren och dennes&lt;br&gt;verksamhet för rätt till ersättning som beträffande ersättningssystemet.&lt;br&gt;Att landstinget och läkaren måste beakta annan lagstiftning på sjuk-&lt;br&gt;vårdsområdet säger sig självt. Landstingen måste t.ex. se till att hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdslagens krav uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingets ansvar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I första stycket regleras landstingets grundläggande ansvar enligt denna&lt;br&gt;lag. Enligt första meningen skall landstinget betala den läkarvårdsersätt-&lt;br&gt;ning som inte täcks av patientavgiften. Skälen för att landstinget skall ha&lt;br&gt;det faktiska ansvaret för läkarvårdsersättningen har redovisats i avsnitt&lt;br&gt;7.2. Som framgår i det sammanhanget har landstinget redan tidigare i&lt;br&gt;praktiken haft detta ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med landstinget avses enligt 4 § det landsting inom vars område&lt;br&gt;läkaren bedriver sin verksamhet. En privatpraktiserande läkare som&lt;br&gt;uppbär läkarvårdsersättning skall alltid vända sig till det landsting inom&lt;br&gt;vars område han eller hon är verksam. Det är detta landsting som gent-&lt;br&gt;emot läkaren ansvarar för utbetalningen av läkarvårdsersättningen&lt;br&gt;oberoende av från vilket landsting patienten kommer. Om vården har&lt;br&gt;avsett en patient som är bosatt i ett annat landstings område, skall dock&lt;br&gt;patientens hemlandsting, i enlighet med de grundläggande bestämmel-&lt;br&gt;serna om ansvaret för att erbjuda vård i hälso- och sjukvårdslagen,&lt;br&gt;svara för den utbetalda ersättningen (jfr även 22 §). Hur den ekono-&lt;br&gt;miska regleringen mellan landstingen skall hanteras får landstingen&lt;br&gt;själva bestämma. Landstingen kan komma överens om att kvitta kost-&lt;br&gt;naderna sinsemellan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelserna om läkarvårdsersättningens beståndsdelar och om&lt;br&gt;patientavgifter framgår att patienten genom att betala patientavgift i&lt;br&gt;vissa situationer står för hela den ersättning som läkaren får uppbära.&lt;br&gt;Det framgår också att landstinget kan ha att svara för patientavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betalningsansvaret enligt första stycket ligger också att landstinget&lt;br&gt;skall administrera ersättningssystemet. I andra stycket anges dock att&lt;br&gt;allmän försäkringskassa, efter överenskommelse med landstinget, får ha&lt;br&gt;hand om utbetalning av läkarvårdsersättning. Bestämmelsen behövs&lt;br&gt;eftersom försäkringskassan enligt 18 kap. 5 § AFL inte utan lagstöd får&lt;br&gt;bedriva annan verksamhet än som anges i AFL eller i bestämmelser&lt;br&gt;som har utfärdats med stöd av AFL. I begreppet utbetalningar ligger&lt;br&gt;också en kontroll av att begärd ersättning stämmer med vidtagna åt-&lt;br&gt;gärder. Försäkringskassan kan därför, i landstingets namn, med stöd av&lt;br&gt;19 § denna lag bl.a. återkräva ett utbetalat belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att landstinget inom ramen för sina befogenheter enligt kommunal-&lt;br&gt;lagen (1991:900) kan låta även annan administrera utbetalningarna&lt;br&gt;behöver inte särskilt anges i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda krav på läkarverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I 7 - 9 §§ finns de grundläggande krav angivna som en läkare måste&lt;br&gt;uppfylla för att få rätt till läkarvårdsersättning. Kraven på läkarverksam-&lt;br&gt;heten bärs upp av patientsäkerhetsskäl men motiveras även av skäl som&lt;br&gt;har att göra med kostnadseffektiviteten i systemet. Genom övergångs-&lt;br&gt;regler gäller delvis andra bestämmelser för sådana läkare som vid&lt;br&gt;ikraftträdandet är anslutna till en försäkringskassas ersättningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den inledande paragrafen i detta avsnitt skall läkaren för det&lt;br&gt;första ha specialistkompetens. Läkaren skall vidare driva mottagnings-&lt;br&gt;verksamhet i öppen värd inom sin specialitet for enskilda patienter.&lt;br&gt;Vilka specialiteter som avses har redovisats i avsnitt 7.3.1. Att bestäm-&lt;br&gt;melsen endast avser läkare i privat verksamhet följer av 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som avses med specialistkompetens regleras i den tidigare&lt;br&gt;nämnda behörighetslagen och i den till lagen anslutande förordningen&lt;br&gt;(1984:445) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;m.m. (behörighetsförordningen). Specialistkompetens kan sedan år 1992&lt;br&gt;erhållas i sammanlagt 60 specialiteter indelade i 16 grupper (SFS&lt;br&gt;1991:1325).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns uttryckligen uppräknat ett antal specialiteter eller&lt;br&gt;grupper av specialiteter som inte berättigar till läkarvårdsersättning.&lt;br&gt;Bakgrunden till bestämmelsen har redovisats i det nyss nämnda avsnitt&lt;br&gt;7.3.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket skall läkarvårdersättning för angiven mottagnings-&lt;br&gt;verksamhet lämnas även till läkare med kompetens som allmänpraktise-&lt;br&gt;rande läkare (Europaläkare). Denna kompetensnivå har införts i&lt;br&gt;behörighetslagen som en följd av EES-avtalet (prop. 1992/93:83, bet.&lt;br&gt;1992/93:SoU8, rskr. 1992/93:87). Bestämmelsen i behörighetslagen&lt;br&gt;träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Med hänsyn till att&lt;br&gt;Europaläkare har en kompetens som inte når upp till specialistens nivå&lt;br&gt;ställs särskilda villkor upp för rätt till läkarvårdsersättning. En Europa-&lt;br&gt;läkare får ersättning endast om landstinget har godtagit läkarens&lt;br&gt;etablering inom landstingets område. Avsikten är att denna behörig-&lt;br&gt;hetsnivå skall berättiga till läkarvårdsersättning från och med år 1995.&lt;br&gt;Europaläkare kommer att få ersättning med lägre belopp än specialist-&lt;br&gt;kompetenta läkare. I övriga frågor gäller lagens bestämmelser för&lt;br&gt;specialister på motsvarande sätt för Europaläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har inte motsatt sig förslaget angående Europaläkare. Enligt&lt;br&gt;Lagrådet kan dock tvekan råda om den föreslagna regleringen är för-&lt;br&gt;enlig med EES-avtalet. Lagrådets uttalande synes grundad på upp-&lt;br&gt;fattningen att EES-avtalet innebär inte bara fri rörlighet inom området&lt;br&gt;utan också en fri etableringsrätt för läkare. Enligt regeringens uppfatt-&lt;br&gt;ning kan EES-avtalet och de rättsakter som rör ömsesidigt erkännande&lt;br&gt;av kompetensbevis för verksamhet inom hälso- och sjukvården inte ges&lt;br&gt;denna innebörd. Inom EES är särbehandling som kan utgöra hinder för&lt;br&gt;en förvärvsverksamhet förbjuden i den mån behandlingen grundar sig på&lt;br&gt;nationalitet. Den föreslagna regeln innebär inte någon sådan särbehand-&lt;br&gt;ling. Det är även inom EES möjligt att genom nationella regler ställa&lt;br&gt;krav på t.ex. särskild utbildning för en viss verksamhet eller att införa&lt;br&gt;etableringsbegränsningar av olika slag. Sådana regler är vanligt före-&lt;br&gt;kommande inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvens av paragrafen är att en läkare med enbart legitimation&lt;br&gt;som läkare, vilket enligt behörighetslagstiftningen berättigar till privat&lt;br&gt;läkarverksamhet, inte kan få läkarvårdsersättning med stöd enbart av&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns ytterligare begränsningar av vilka läkare som kan få&lt;br&gt;läkarvårdsersättning. En förutsättning enligt denna bestämmelse är att&lt;br&gt;läkaren bedriver verksamhet enligt den föregående paragrafen på tid&lt;br&gt;som motsvarar heltidssyssla. I kravet på heltidsarbete ligger att s.k.&lt;br&gt;fritidspraktiker inte blir berättigade till ersättning enligt lagen. Heltids-&lt;br&gt;kravet skall ha uppnåtts senast ett år efter det att läkaren startade sin&lt;br&gt;verksamhet. Under det första året kan således läkaren kombinera verk-&lt;br&gt;samhet med läkarvårdsersättning med annan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har förordat att det införs en bestämmelse som gör det möj-&lt;br&gt;ligt för landstinget att fortlöpande pröva om verksamheten kan antas&lt;br&gt;komma att få en sådan omfattning som utgör ett villkor för att läkar-&lt;br&gt;vårdsersättning skall lämnas. Den av Lagrådet föreslagna bestämmelsen&lt;br&gt;innebär att landstinget redan när läkaren inleder sin verksamhet måste&lt;br&gt;gör en bedömning av verksamhetens omfattning ett år senare. Om&lt;br&gt;landstinget därvid finner att läkaren inte kan komma upp i full syssel-&lt;br&gt;sättning kan landstinget vägra att betala läkarvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår bedömning måste en sådan prognos i ett enskilt fall vara&lt;br&gt;mycket svår att göra och förenad med betydande osäkerhet. Den före-&lt;br&gt;slagna bestämmelsen kan vidare användas som ett starkt konkurrens-&lt;br&gt;begränsande medel. Vi anser att en läkare skall ges möjlighet att under&lt;br&gt;det första årets verksamhet bygga upp sin praktik utan att någon annan&lt;br&gt;än läkaren skall bedöma förutsättningarna för att nå upp till heltids-&lt;br&gt;kravet. Det är först efter utgången av detta år som heltidskravet måste&lt;br&gt;vara uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen definieras vidare heltidsbegreppet. Av bestämmelsen&lt;br&gt;framgår att läkaren antingen kan fortlöpande visa att han eller hon&lt;br&gt;arbetar minst 35 timmar per vecka i genomsnitt eller att läkaren har&lt;br&gt;arbetat minst denna tid någon tolvmånadersperiod under de senaste två&lt;br&gt;åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns ett undantag som gäller läkare som till följd av&lt;br&gt;sjukdom eller vård av barn inte bedriver sin verksamhet på heltid. En&lt;br&gt;sådan läkare kan få läkarvårdsersättning även vid kortare veckoarbetstid&lt;br&gt;än 35 timmar i genomsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket lämnas läkarvårdsersättning inte till en läkare som&lt;br&gt;vid vårdtillfället har fyllt sjuttio år. Bakgrunden till bestämmelsen, som&lt;br&gt;motiveras bl.a. av patientsäkerhetsskäl, har redovisats i avsnitt 7.3.1.&lt;br&gt;För att en läkare som fyllt sjuttio år skall kunna fortsätta att verka med&lt;br&gt;ersättning från landstinget krävs ett vårdavtal mellan läkaren och lands-&lt;br&gt;tinget. Alderskravet kan, liksom lagen i övrigt, dispenseras av ett sådant&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket lämnas läkarvårdsersättning inte heller till en&lt;br&gt;läkare som är anställd i något landstings hälso- och sjukvård. Den verk-&lt;br&gt;samhet som betalas genom läkarvårdsersättning bör vara läkarens&lt;br&gt;huvudsakliga syssla. Bestämmelsen i denna paragraf innebär att en&lt;br&gt;läkare inte skall kunna uppbära ersättning från landstinget både som lön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och som läkarvårdsersättning även om anställningen i landstinget är av Prop. 1993/94:75&lt;br&gt;endast mindre omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vikariat&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om vikariat. För att en vikarie skall&lt;br&gt;kunna få läkarvårdsersättning krävs dels att den till ersättningssystemet&lt;br&gt;anslutne läkaren är förhindrad att bedriva sin verksamhet på grund av&lt;br&gt;sjukdom eller något annat av de i paragrafen uppräknade skälen eller&lt;br&gt;annat liknande skäl, dels att vikarien uppfyller kraven på kompetens&lt;br&gt;enligt 7 § och ålders- och anställningskraven i 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förutsättas att riktlinjer i bl.a. detta hänseende utarbetas av&lt;br&gt;Landstingsförbundet i samverkan med privatläkarnas företrädare. Om så&lt;br&gt;inte skulle ske kan regeringen genom verkställighetsföreskrifter närmare&lt;br&gt;ange vad som skall anses som godtagbara skäl for vikariat som be-&lt;br&gt;rättigar till läkarvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan och samråd m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att hälso- och sjukvården skall fungera på bästa sätt for enskilda&lt;br&gt;patienter och samhället i sin helhet krävs samverkan mellan olika vård-&lt;br&gt;givare. Denna fråga har utförligt tagits upp i avsnitt 7.1. Bestämmelser-&lt;br&gt;na i 11 - 14 §§ behandlar läkarnas anmälnings- och samrådsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en läkare skall vara berättigad till läkarvårdsersättning upp-&lt;br&gt;ställs vissa krav på läkaren enligt 7 - 9 §§. Det finns däremot inte,&lt;br&gt;utom för Europaläkare, något krav på att landstinget - eller något annat&lt;br&gt;samhällsorgan - skall ha godkänt läkarens etablering. För att landstinget&lt;br&gt;skall kunna leva upp till sitt planeringsansvar enligt 7 § hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen föreskrivs i denna paragraf att en läkare som avser att&lt;br&gt;bedriva verksamhet enligt lagen skall anmäla sin avsikt till landstinget&lt;br&gt;senast sex månader innan verksamheten påböijas. Det finns inte någon&lt;br&gt;annan sanktion kopplad till en utebliven anmälan än att landstinget inte&lt;br&gt;är skyldigt att betala läkarvårdsersättning förrän sex månader efter&lt;br&gt;anmälan (jfr 19 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen skall läkaren vidare samråda med landstinget om sin&lt;br&gt;kommande verksamhet. I vilken form eller utsträckning samrådet skall&lt;br&gt;ske regleras inte. Det torde vara naturligt att samråd sker i vart fall i&lt;br&gt;sådana frågor som verksamhetens omfattning och inriktning samt mot-&lt;br&gt;tagningens lokalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande skyldighet för landstinget att samverka med andra&lt;br&gt;finns i 8 § hälso- och sjukvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt som enligt 11 § skall en läkare som redan bedriver&lt;br&gt;verksamhet mot läkarvårdsersättning underrätta landstinget minst sex&lt;br&gt;månader innan han eller hon avser att upphöra med sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse skall också ske inom samma tid om läkaren avser att&lt;br&gt;flytta sin verksamhet till ett annat sjukvårdsområde. Andra forändringar&lt;br&gt;i verksamheten behöver enligt denna paragraf inte anmälas till lands-&lt;br&gt;tinget. Ett närmare samarbete mellan landstinget och de privatpraktise-&lt;br&gt;rande specialisterna i bl.a. detta hänseende är dock önskvärt. Ett sådant&lt;br&gt;samarbete kan uppnås genom vårdavtal.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Anmälnings- och underrättelseskyldigheten enligt 11 och 12 §§ motive-&lt;br&gt;ras av landstingets planeringsansvar. Vid ett tillfälligt vikariat och före&lt;br&gt;eller efter ett tillfälligt uppehåll i läkarverksamheten behöver därför&lt;br&gt;anmälan inte göras. Närmare avgränsning av vad som skall anses som&lt;br&gt;ett tillfälligt uppehåll kan göras i form av allmänna råd från Social-&lt;br&gt;styrelsen eller, om detta inte anses tillräckligt, i form av verkställighets-&lt;br&gt;föreskrifter som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen skall en läkare som får läkarvårdsersättning samverka&lt;br&gt;med andra inom vård- och rehabiliteringsområdet. De läkare som kom-&lt;br&gt;mer att få läkarvårdsersättning är ofta högt specialiserade inom ett visst&lt;br&gt;medicinskt verksamhetsområde. De kommer mera sällan att ha ett&lt;br&gt;samlat ansvar för den enskildes totala hälsotillstånd. Detta ansvar och&lt;br&gt;uppgiften att se till att den enskildes behov av kontakter med andra&lt;br&gt;vårdgivare blir tillgodosett kommer vanligen att åvila den enskildes&lt;br&gt;husläkare. För att vård- och behandlingsinsatser både för patienten och&lt;br&gt;ur samhällets synpunkt skall leda till så goda resultat som möjligt krävs&lt;br&gt;dock en samverkan mellan olika vård- och rehabiliteringsorgan. En&lt;br&gt;sådan samverkansskyldighet föreskrivs därför. Det anges inte i vilka&lt;br&gt;former eller i vilken utsträckning samverkan skall eller kan ske. Även i&lt;br&gt;detta hänseende kan verkställighetsföreskrifter meddelas av regeringen&lt;br&gt;om inte behövliga riktlinjer kan uppnås på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I 15-21 §§ finns de grundläggande bestämmelserna om läkarvårdser-&lt;br&gt;sättningens beståndsdelar och beräkningen av dessa. Avsikten är att&lt;br&gt;regeringen, inom ramen för dessa bestämmelser, skall meddela verkstäl-&lt;br&gt;lighetsföreskrifter med närmare bestämmelser i detta hänseende (jfr&lt;br&gt;27 §). I den mån sådana föreskrifter inte meddelas ankommer det på&lt;br&gt;landstinget att bedöma vilka belopp som krävs för att lagens krav skall&lt;br&gt;vara uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den inledande paragrafen i detta avsnitt har utformats i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag. Enligt första meningen i paragrafen skall läkarvårds-&lt;br&gt;ersättning för viss åtgärd lämnas med ett belopp som utgör skälig ersätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning för läkarens arbete och kostnader. Ersättning skall således, i likhet&lt;br&gt;med hittillsvarande läkarvårdstaxa, lämnas för specifika åtgärder och&lt;br&gt;inte för t.ex. en viss tidsperiod eller för ett visst antal patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs vidare att ersättningen skall betalas som nor-&lt;br&gt;malarvode, enkelt arvode eller särskilt arvode. En närmare bestämning&lt;br&gt;av dessa arvoden finns i nästkommande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsen framgår också att patientavgiften är en del av läkar-&lt;br&gt;vårdsersättningen. Patienten skall i normalfallet betala en del av arvodet&lt;br&gt;till läkaren genom patientavgiften. Vid sådana åtgärder som ersätts med&lt;br&gt;enkelt arvode kan patientavgiften utgöra hela ersättningen. Av bestäm-&lt;br&gt;melserna i 22 och 24 §§, som det hänvisas till, följer att en patient&lt;br&gt;ibland är befriad från att betala patientavgift. Det gäller för vissa åt-&lt;br&gt;gärder, t.ex. inom smittskyddet, och för patienter som nått det s.k.&lt;br&gt;högkostnadstaket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning lämnas även för läkarens resekostnader i samband med&lt;br&gt;sjukbesök (jfr 10 § läkarvårdstaxan). Av bestämmelsen framgår att&lt;br&gt;denna ersättning inte anses som en del av arvodena. Rutinbetonade prov&lt;br&gt;och undersökningar avses däremot bli täckta genom de vanliga arvodes-&lt;br&gt;nivåema medan mera omfattande undersökningar som t.ex. datortomo-&lt;br&gt;grafi inte skall ingå i läkarvårdsersättningen. Läkaren skall tills vidare&lt;br&gt;kunna kostnadsfritt remittera patient till särskilt omfattande röntgen- och&lt;br&gt;laboratorieundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges grunderna för beräkning av de tre arvodesnivåemas&lt;br&gt;storlek. Bestämmelserna kan som framgår av 5 § ersättas av ett vård-&lt;br&gt;avtal mellan läkaren och landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten är normalarvodet. Detta enhetliga genomsnittsarvode&lt;br&gt;avses utgöra ersättning för den huvudsakliga delen av en specialist-&lt;br&gt;läkares medicinska verksamhet inom specialiteten. Normalarvodet skall&lt;br&gt;baseras på sedvanliga, beräknade mottagningskostnader och årlig be-&lt;br&gt;söksvolym inom resp, specialitet. Beräkningen skall avse en specialist-&lt;br&gt;kompetent läkare som driver en kvalificerad mottagningsverksamhet&lt;br&gt;med huvudsaklig inriktning på undersökningar och behandlingar inom&lt;br&gt;sin specialitet. Eftersom såväl kostnaderna som besöksvolymen varie-&lt;br&gt;rar mellan olika specialiteter kommer normalarvodet att variera på&lt;br&gt;motsvarande sätt. Uppgifter om mottagningskostnader och antal besök&lt;br&gt;finns på olika håll, bl.a. hos RFV och Läkarförbundet. Bestämmelsen&lt;br&gt;anger inte i vilken relation till dessa uppgifter normalarvodet skall stå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normalarvodet skall motsvara arvodet för undersökningar och behand-&lt;br&gt;lingar enligt arvodesgruppema 3, 4 och 5 samt delar av arvodesgrupper-&lt;br&gt;na 2 och 6 i hittillsvarande läkarvårdstaxa. Exempel på flertalet av&lt;br&gt;dessa åtgärder finns angivna i RFVs föreskrifter (RFFS 1982:8, om-&lt;br&gt;tryckt 1991:39) med förteckning över särskilt krävande undersökningar&lt;br&gt;eller behandlingar enligt 7 § grupperna 4-7 läkarvårdstaxan&lt;br&gt;(1974:699). Det bör dock observeras att det inte är en förutsättning för&lt;br&gt;att normalarvode skall lämnas att åtgärden finns angiven i en särskild&lt;br&gt;förteckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enkelt arvode är enligt bestämmelsen ett lägre arvode för enklare&lt;br&gt;undersökningar och behandlingar som utförs av läkaren själv eller under&lt;br&gt;dennes överinseende. Det enkla arvodet skall ersätta åtgärder som hit-&lt;br&gt;tills har ersatts enligt arvodesgrupp 1 och i viss mån grupp 2 i läkar-&lt;br&gt;vårdstaxan. Enkelt arvode skall således ersätta enklare rådfrågningar&lt;br&gt;och sådana enklare undersökningar och behandlingar som t.ex. kontroll&lt;br&gt;av patienten i samband med injektion, omläggningar och därmed jäm-&lt;br&gt;förliga åtgärder. Enkelt arvode bör i allmänhet täckas av patientavgif-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt arvode skall vara ett högre arvode för att ersätta åtgärder som&lt;br&gt;är särskilt tids- eller kostnadskrävande. Det är endast inom vissa specia-&lt;br&gt;liteter som sådana åtgärder kan komma i fråga. Inom t.ex. psykiatriska&lt;br&gt;specialiteter finns inte några vårdåtgärder som bör ersättas med särskilt&lt;br&gt;arvode. Avsikten är att i en förteckning ange vilka åtgärder som skall&lt;br&gt;ersättas med särskilt arvode. Förteckningen skall fastställas av regering-&lt;br&gt;en i form av verkställighetsföreskrifter. De åtgärder som avses måste&lt;br&gt;vara klart definierade och avgränsade. Det skall vara fråga om åtgärder&lt;br&gt;som kräver dyrbar utrustning eller som är mycket tidskrävande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, anges vissa&lt;br&gt;bestämmelser som begränsar landstingets skyldighet att betala läkar-&lt;br&gt;vårdsersättning. Detta gäller dock endast i fråga om ersättning för såda-&lt;br&gt;na åtgärder som ersätts med normalt eller enkelt arvode. För sådan&lt;br&gt;läkarvårdsersättning finns en stegvis avtrappning av ersättningen, som&lt;br&gt;betala med 100 procent upp till ett belopp som skall motsvara full års-&lt;br&gt;arbetstid inom specialiteten. Härutöver kan en reducerad ersättning&lt;br&gt;lämnas upp till ett sammanlagt belopp som motsvarar högst årsarbets-&lt;br&gt;tiden ökad med 50 procent. Detta utgör det s.k. ersättningstaket. Sedan&lt;br&gt;detta uppnåtts är inte landstinget skyldigt att betala ytterligare sådan&lt;br&gt;ersättning. Däremot kan läkaren ge vård mot patientavgift, antingen den&lt;br&gt;betalas av patienten själv eller av landstinget som ett led i högkostnads-&lt;br&gt;skyddet. Patientavgiften får vara högst den som anges i 23 § första&lt;br&gt;stycket första meningen, dvs 150 % av patientavgiften hos en husläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beräkning av ersättningsgränsema skall de patientavgifter som&lt;br&gt;läkaren haft rätt att ta ut beaktas. Om läkaren faktiskt tagit ut lägre&lt;br&gt;patientavgifter påverkar detta inte ersättningstaket (jfr 23 § andra&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om läkaren anlitat vikarie under någon del av året skall ersättningen&lt;br&gt;till vikarien inräknas vid tillämpningen av begränsningsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som ersätts med särskilt arvode ligger sålunda utanför be-&lt;br&gt;gränsningsreglema, liksom rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller&lt;br&gt;i fråga om abort eller sterilisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är att bestämmelserna skall preciseras genom verkställighets-&lt;br&gt;föreskrifter. Bakgrunden har redovisats i avsnitt 7.3.4. Som framgår&lt;br&gt;där är det behovet av kostnadskontroll som motiverar ersättningsbe-&lt;br&gt;gränsningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen får en läkare som bedriver verksamhet mot ersättning&lt;br&gt;enligt lagen inte meddela vård mot högre arvode än vad som följer av&lt;br&gt;lagen eller en verkställighetsföreskrift. Bestämmelsen motsvarar 20 §&lt;br&gt;första meningen läkarvårdstaxan. Praktiskt innebär bestämmelsen att&lt;br&gt;läkaren inte får ta ut andra avgifter än vad som följer av lagen. Att&lt;br&gt;läkaren inte får ta ut en högre patientavgift följer av 23 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har i huvudsak utformats på det sätt Lagrådet föreslagit. För&lt;br&gt;att en läkare skall vara berättigad till läkarvårdsersättning måste han&lt;br&gt;eller hon för det första uppfylla de krav som lagen anger. Ett av dessa&lt;br&gt;krav är anmälan enligt 11 §. Enligt första stycket är landstinget inte&lt;br&gt;skyldigt att betala läkarvårdsersättning tidigare än sex månader efter&lt;br&gt;sådan anmälan även om läkaren i övrigt uppfyller lagens krav. Anmälan&lt;br&gt;kan naturligtvis ersättas av ett vårdavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rätt till ersättning måste läkaren vidare självfallet ha utfört den&lt;br&gt;eller de åtgärder som det begärs ersättning för. Det är i princip läkarens&lt;br&gt;sak att visa att det finns grund för ersättningsanspråket. Om det visar&lt;br&gt;sig att en läkare inte har utfört en åtgärd som läkaren begär ersättning&lt;br&gt;för, får landstinget naturligtvis vägra att betala. För detta behövs inte&lt;br&gt;någon särskild bestämmelse i lagen. Om en läkare har fått läkarvårdser-&lt;br&gt;sättning med för högt belopp får landstinget vidare, enligt andra stycket,&lt;br&gt;återkräva det felaktigt utbetalda beloppet. I stället för återkrav kan&lt;br&gt;landstinget avräkna beloppet mot läkarens fordran på ytterligare läkar-&lt;br&gt;vårdsersättning, dvs kvittning. Om läkaren inte godtar landstingets&lt;br&gt;ståndpunkt får tvisten avgöras av allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket får landstinget sätta ned den samlade läkarvårds-&lt;br&gt;ersättning som begärs för viss tid till skäligt belopp om en läkare trots&lt;br&gt;påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i väsentlig utsträckning&lt;br&gt;begär läkarvårdsersättning med för höga belopp eller på annat felaktigt&lt;br&gt;sätt. Detta är en konsekvens av att läkaren har att visa att en påstådd&lt;br&gt;åtgärd har utförts och att tillhandahålla det underlag som behövs för&lt;br&gt;bedömningen. Om läkarens kostnadsräkning inte framstår som tillför-&lt;br&gt;litlig har landstinget knappast någon annan möjlighet än att göra en&lt;br&gt;skälighetsbedömning av begärt belopp. Skulle det senare utredas att&lt;br&gt;läkaren är berättigad till högre ersättning än vad som antagits skall&lt;br&gt;självfallet det överskjutande beloppet utbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit att tredje stycket skall kompletteras med en&lt;br&gt;bestämmelse om att landstinget inte får sätta ned den begärda läkar-&lt;br&gt;vårdsersättningen om det framgår av tillgänglig utredning att läkaren är&lt;br&gt;berättigad till den ersättning han begär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår enligt vår mening redan att nedsättning till skäligt belopp&lt;br&gt;inte skall ske om det är utrett att läkarens krav på ersättning är be-&lt;br&gt;rättigat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Felaktig debitering av läkarvårdsersättning kan ibland vara att anse&lt;br&gt;som bedrägeri eller annat brottsligt beteende. Vid sådan misstanke bör&lt;br&gt;polisanmälan göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör framhållas att lagen endast tar upp vissa ekonomiska påföljder&lt;br&gt;som kan drabba en läkare. Läkarens medicinska yrkesansvar och de&lt;br&gt;skyldigheter som följer av andra författningar förändras inte genom den&lt;br&gt;föreslagna lagen. Läkaren står alltjämt under Socialstyrelsens tillsyn och&lt;br&gt;hans eller hennes yrkesutövning kan bli föremål för prövning i Hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN). En läkare som förlorar sin&lt;br&gt;legitimation får enligt behörighetslagstiftningen inte längre arbeta i&lt;br&gt;privat verksamhet och kan naturligtvis inte få fortsätta att ta emot läkar-&lt;br&gt;vårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för vissa områden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns särskilda ersättningsbestämmelser för läkare som&lt;br&gt;etablerar sig inom de angivna stödområdena eller i de andra angivna&lt;br&gt;kommunerna. Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag. Be-&lt;br&gt;stämmelserna motsvarar i princip vad som har gällt enligt läkarvårds-&lt;br&gt;taxan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av paragrafen är de läkare som påböljar verksamhet&lt;br&gt;med läkarvårdsersättning inom angivna områden berättigade till en&lt;br&gt;högre ersättning än vad som följer av de gemensamma ersättningsbe-&lt;br&gt;stämmelserna. Det är dock endast vid nyetablering som högre ersättning&lt;br&gt;kan utgå. Om en läkare tar över en motsvarande praktik är det inte&lt;br&gt;fråga om en nyetablering. Med motsvarande praktik avses att läkarna&lt;br&gt;arbetar inom samma specialitet eller grupp av specialiteter. Avsikten&lt;br&gt;med bestämmelserna är självfallet att göra det mer attraktivt för läkare&lt;br&gt;att etablera sig i områden som erfarenhetsmässigt har visat sig ha svå-&lt;br&gt;righeter att locka till sig läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den högre ersättningen gäller vid enskilda vårdtillfällen men inte för&lt;br&gt;de ersättningsgränser som anges i 17 §. En läkare med förhöjd ersätt-&lt;br&gt;ning når dock upp till ersättningstaket med färre patientbesök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 6 § framgår att patienten skall betala en del av läkarvårdsersätt-&lt;br&gt;ningen. För att det inte skall råda någon tvekan om att landstinget skall&lt;br&gt;svara för den höjning som följer av paragrafen anges detta särskilt i&lt;br&gt;andra stycket. I detta stycke finns också föreskrifter om nedtrappning av&lt;br&gt;det särskilda glesbygdsstödet. Efter två år skall arvodeshöjningen&lt;br&gt;minskas med fem procentenheter årligen. Läkaren är dock, så länge han&lt;br&gt;eller hon stannar kvar i området, berättigad till fem procents högre&lt;br&gt;ersättning än vad som följer av de generella ersättningsbestämmelserna&lt;br&gt;och verkställighetsföreskrifterna till dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för vissa läkare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsreglerna i lagen har utformats under stort hänsynstagande till&lt;br&gt;behovet av kostnadskontroll. Enligt regeringens bedömning bör dock&lt;br&gt;läkare som enligt hittillsvarande regler bedrivit verksamhet med offent-&lt;br&gt;lig finansiering få en något högre ersättning från landstinget än nytill-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommande läkare (jfr avsnitt 7.3.4). I paragrafen finns särskilda ersätt- Prop. 1993/94:75&lt;br&gt;ningsbestämmelser for de läkare som etablerat sig enligt tidigare&lt;br&gt;gällande ersättningsregler. Andra särskilda bestämmelser för sådana&lt;br&gt;läkare finns i 23 § och i övergångsreglerna. Vi återkommer till dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för om läkaren skall få högre ersättning eller inte är vid&lt;br&gt;vilken tidpunkt läkaren inledde sin offentligt finansierade verksamhet.&lt;br&gt;Högre ersättning kan således utgå till läkare som vid utgången av år&lt;br&gt;1993 var uppförd på en allmän försäkringskassas förteckning enligt 2&lt;br&gt;kap. 5 § AFL i dess dåvarande lydelse. Till en sådan läkare skall läm-&lt;br&gt;nas arvoden enligt 15 § med fem procents förhöjning. Höjningen skall&lt;br&gt;inte drabba den del av arvodet som betalas av patienten. Det anges&lt;br&gt;därför att landstinget skall betala höjningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högre ersättning betalas inte enbart på den grunden att läkarverksam-&lt;br&gt;heten fanns vid utgången av år 1993. Om en läkare som inte var upp-&lt;br&gt;förd på en försäkringskassas förteckning vid nämnda tidpunkt övertar en&lt;br&gt;praktik från en läkare med förhöjd ersättning upphör rätten till högre&lt;br&gt;ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller vid högre ersättning enligt den föregående&lt;br&gt;paragrafen får läkare som har rätt till högre ersättning enligt denna&lt;br&gt;paragraf inte någon höjning av den maximala årliga ersättning som&lt;br&gt;följer av 17 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientavgift&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I 22 - 25 §§ finns bestämmelser om de avgifter som en patient har att&lt;br&gt;betala för vård hos en läkare med läkarvårdsersättning. Enligt den&lt;br&gt;inledande paragrafens första mening får patienten avkrävas en patientav-&lt;br&gt;gift. I likhet med vad som hittills gällt får patientavgift dock inte tas ut&lt;br&gt;för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller angående abort eller&lt;br&gt;sterilisering. Patientavgift får inte heller tas ut om detta framgår av&lt;br&gt;särskilda föreskrifter. Sådan föreskrift finns t.ex. i smittskyddslagen&lt;br&gt;(1988:1472). Avsikten är att de bestämmelser om avgiftsfri vård som&lt;br&gt;finns skall gälla även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår genom hänvisning till 6 § att patientens&lt;br&gt;hemlandsting skall svara för kostnad för patientavgift som inte får tas ut&lt;br&gt;av patienten. Läkaren skall dock alltid vända sig till det landsting inom&lt;br&gt;vars område han är verksam.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;23 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns begränsningar i läkarens rätt att bestämma nivån på&lt;br&gt;patientavgifterna. Frågor om patientavgifter har tagits upp i avsnitt&lt;br&gt;7.3.5. Patientavgiften får enligt första stycket första meningen tas ut&lt;br&gt;med högst 150 procent av den patientavgift som gäller hos husläkama i&lt;br&gt;samma landsting. Bestämmelsen har tillkommit mot bakgrund av riks-&lt;br&gt;dagens uttalanden i samband med behandlingen av regeringens förslag&lt;br&gt;om husläkare (jfr bet. 1992/93:SoU22 s. 24). En viss avgiftsdifferentie-&lt;br&gt;ring mellan avgiften hos den enskildes husläkare och avgiften hos andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;specialistkompetenta läkare i öppen vård är enligt regeringens mening&lt;br&gt;befogad. Denna skillnad bör dock inte vara alltför stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra meningen skall vissa läkare få ta ut en något högre&lt;br&gt;patientavgift. Även denna högre avgift är relaterad till patientavgiften&lt;br&gt;hos husläkare (175 procent av avgiften hos husläkama i landstinget).&lt;br&gt;Det är de läkare som inte har rätt till högre ersättning av landstinget&lt;br&gt;enligt 20 eller 21 § som skall få ta ut en högre patientavgift. Det gäller&lt;br&gt;således läkare som påbörjar sin verksamhet med läkarvårdsersättning&lt;br&gt;utanför det särskilda stödområdet efter det att det föreslagna nya regel-&lt;br&gt;systemet har trätt ikraft. Genom en högre patientavgift kan dessa läkare&lt;br&gt;i viss mån kompenseras för den högre landstingsersättning som de redan&lt;br&gt;etablerade läkarna får enligt 21 §. En förutsättning härför är dock att de&lt;br&gt;nytillkommande läkarna, trots en högre patientavgift, är tillräckligt&lt;br&gt;efterfrågade av patienterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna bestämmelsen kan således leda till att patienter kan&lt;br&gt;få betala olika mycket for i princip samma vårdåtgärder. Detta kan&lt;br&gt;framstå som svårförenligt med bl.a. den kommunala likställighetsprin-&lt;br&gt;cipen (jfr 2 kap. 2 § kommunallagen). Som framgår av den allmänna&lt;br&gt;motiveringen har dock regleringen ansetts nödvändig med hänsyn till det&lt;br&gt;rådande samhällsekonomiska läget och behovet av kostnadskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstinget bestämmer självt grunderna för avgiftssättningen (jfr 26 §&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen). Regeringen förutsätter dock att landstingen&lt;br&gt;kommer att upprätthålla en relation mellan avgiften hos husläkama&lt;br&gt;respektive hos de landstingsanställda specialisterna i öppen vård som&lt;br&gt;överensstämmer med vad riksdagen har uttalat beträffande de privat-&lt;br&gt;praktiserande specialisterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkare har rätt att ta ut en lägre patientavgift än vad som följer av&lt;br&gt;första stycket. Om så sker skall detta dock enligt andra stycket inte&lt;br&gt;föranleda att landstingets del av läkarvårdsersättningen höjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket finns ytterligare en begränsning i den enskilde läkarens&lt;br&gt;rätt att bestämma patientavgiftens storlek. Eftersom det enkla arvodet&lt;br&gt;kan komma att vara lägre än i vart fall den högre patientavgift som&lt;br&gt;vissa läkare får ta ut enligt första stycket, föreskrivs att patientavgiften&lt;br&gt;aldrig får vara högre än arvodet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen gäller, liksom lagen i övrigt, endast vid vård av den som&lt;br&gt;är bosatt i Sverige. För vård som meddelas en person som inte är bosatt&lt;br&gt;i Sverige eller enligt en särskild föreskrift skall likställas med den som&lt;br&gt;är bosatt i Sverige, får patienten betala hela det belopp som motsvarar&lt;br&gt;arvodet för läkarens åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen gäller det s.k. högkostnadsskyddet enligt lagen om&lt;br&gt;begränsning av läkemedelskostnader, m.m. även patientavgifter enligt&lt;br&gt;denna lag. Som framgått av avsnitt 7.3.5 överväger regeringen vissa&lt;br&gt;ändringar i detta hänseende. Av huvudregeln i 6 § följer att patientens&lt;br&gt;hemlandsting skall svara för de patientavgifter som inte betalas av pati-&lt;br&gt;enter som uppnått det s.k. högkostnadsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en patient uteblir från ett avtalat läkarbesök får patientavgift med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150 procent av patientavgiften hos husläkare ändå tas ut av patienten.&lt;br&gt;En förutsättning är dock att det uppkommit en kostnad. Läkarverksam-&lt;br&gt;heten torde ofta kunna organiseras så att läkaren och personalen i övrigt&lt;br&gt;kan syssla med andra uppgifter om en patient uteblir. De nyss angivna&lt;br&gt;bestämmelserna om patientavgiftens storlek gäller även vid avgift enligt&lt;br&gt;denna bestämmelse med undantag av att förhöjd patientavgift enligt 23 §&lt;br&gt;första stycket andra meningen inte får tas ut. En patient som omfattas&lt;br&gt;av högkostnadsskyddet befrias dock inte från denna avgift. Bestämmel-&lt;br&gt;sen motsvarar i huvudsak 22 § läkarvårdstaxan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhetsuppföljning&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;26 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns grundläggande bestämmelser om läkarnas skyldighet&lt;br&gt;att medverka i uppföljning och utvärdering av den egna verksamheten.&lt;br&gt;Dessa frågor har behandlats i avsnitt 7.3.6. Läkaren skall bl.a. årligen&lt;br&gt;lämna en verksamhetsredovisning till Socialstyrelsen och till landstinget.&lt;br&gt;Landstinget har som finansiär ett befogat intresse av att kontrollera&lt;br&gt;verksamhetens kvalitet och innehåll. Det är dock inte fråga om en medi-&lt;br&gt;cinsk kvalitetssäkring eller revision när det gäller privatpraktiserande&lt;br&gt;läkare som inte har vårdavtal med landstinget. Sådana uppgifter ligger&lt;br&gt;inom Socialstyrelsens ansvarsområde (jfr SOSFS 1993:9 Kvalitetssäk-&lt;br&gt;ring i hälso- och sjukvård inklusive tandvård). Även yrkeskåren själv&lt;br&gt;har en betydelsefull roll inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhetsredovisningen skall inte innehålla uppgifter som medför&lt;br&gt;att enskilda patienter kan identifieras. Landstingets verksamhetsuppfölj-&lt;br&gt;ning innebär inte heller en rätt för landstingets företrädare att ta del av&lt;br&gt;enskildas patientjournaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighetsföreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;27 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagen reglerar främst kommunala åligganden (8 kap. 5 § regerings-&lt;br&gt;formen, RF). Delegation till regeringen på detta område är inte möjligt&lt;br&gt;utanför de ämnen som anges i 8 kap. 7 § RF. Regeringen har däremot&lt;br&gt;med stöd av 8 kap. 13 § RF möjlighet att meddela verkställighetsföre-&lt;br&gt;skrifter. Paragrafen, som har utformats enligt Lagrådets förslag, syftar&lt;br&gt;till att påpeka att lagen avses bli kompletterad med sådana föreskrifter.&lt;br&gt;Då dessa kommer att innehålla preciseringar i praktiskt viktiga hän-&lt;br&gt;seenden har det ansetts motiverat att erinra härom i lagtexten. Lagrådet&lt;br&gt;har accepterat denna lagtekniska lösning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikraftträdande och övergångsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås, med vissa undantag, träda i kraft den 1 januari 1994.&lt;br&gt;Ett undantag gäller bestämmelsen om s.k. Europaläkares rätt till läkar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdsersättning. Som framgår av kommentaren till 7 § är denna kompe-&lt;br&gt;tensnivå en följd av EES-avtalet. Det bör därför ankomma på regering-&lt;br&gt;en att sätta denna regel ikraft. Enligt EES-avtalet är en möjlighet för&lt;br&gt;Europaläkare att få anslutning till ett lands ersättningssystem inte nöd-&lt;br&gt;vändig förrän den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom punkt 2 ges lagen inte någon retroaktiv verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom en ny fullständig läkarvårdstaxa inte hinner utarbetas till den&lt;br&gt;1 januari 1994 gäller enligt punkt 3 för det första halvåret efter det att&lt;br&gt;lagen trätt ikraft att en taxa som i huvudsak motsvarar arvodesbestäm-&lt;br&gt;melsema i den nuvarande läkarvårdstaxan skall tillämpas. Den nuvaran-&lt;br&gt;de taxan, som beslutas av regeringen, gäller till utgången av år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkterna 4-6 gäller vissa särskilda regler för sådana privat-&lt;br&gt;praktiserande läkare som vid ikraftträdandet är anslutna till försäkrings-&lt;br&gt;kassans ersättningssystem. Bakgrunden till bestämmelserna har redo-&lt;br&gt;visats i avsnitt 7.3.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 4 får de läkare som vid ikraftträdandet är anslutna till&lt;br&gt;försäkringskassans ersättningssystem rätt till läkarvårdsersättning&lt;br&gt;oberoende av t.ex. kompetens- och ålderskrav och utan att göra an-&lt;br&gt;mälan enligt 11 §. Detta innebär att t.ex. landstingsanställda läkare och&lt;br&gt;läkare som saknar specialistkompetens kan fortsätta sin verksamhet.&lt;br&gt;Vissa inskränkningar följer dock av punkterna 5 och 6 i övergångsreg-&lt;br&gt;lerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom punkt 5 sker en successiv anpassning till det nya ålderskravet&lt;br&gt;i 9 § första stycket. En läkare som vid ikraftträdandet har fyllt eller&lt;br&gt;åren därefter fyller sjuttio år kan enligt bestämmelsen få läkarvårdser-&lt;br&gt;sättning under ytterligare maximalt fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt 6 föreskrivs att om verksamheten hos en läkare ändras i vä-&lt;br&gt;sentligt hänseende skall frågan om rätt till läkarvårdsersättning prövas&lt;br&gt;enligt de nya reglerna. Väsentliga förändringar kan gälla t.ex. lokalise-&lt;br&gt;ringen av verksamheten eller dess tidsmässiga omfattning. En anmälan&lt;br&gt;enligt 12 § sex månader före ett planerat upphörande eller en planerad&lt;br&gt;flyttning skall göras av läkaren. Vilka förändringar i övrigt som måste&lt;br&gt;anmälas till landstinget bör läkarna och landstingen själva kunna be-&lt;br&gt;döma. En följd av denna bestämmelse är att en läkare som i och för sig&lt;br&gt;omfattas av punkt 4 inte kan ha sin verksamhet vilande och sedan ta&lt;br&gt;upp verksamheten på de villkor som gäller för redan etablerade läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra meningen får dock en specialist i allmänmedicin som går&lt;br&gt;över till verksamhet som husläkare ha sin praktik vilande och ta upp&lt;br&gt;verksamhet mot läkarvårdsersättning utan någon prövning enligt de nya&lt;br&gt;reg lena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt övergångsbestämmelser till läkarvårdstaxan får läkare som&lt;br&gt;nyetablerar sig inom de områden som anges i 20 § tillämpa arvoden&lt;br&gt;som överstiger normaltaxan och arvodet för samtalsbehandling med 20&lt;br&gt;procent. Arvodeshöjningen sakll efter två år från det att läkaren fördes&lt;br&gt;upp på förteckning hos försäkringskassan eller inledde sin verksamhet i&lt;br&gt;samband med nyetabliringen avvecklas successivt med fem procent-&lt;br&gt;enheter årligen. Till en läkare med sådan rätt till förhöjda arvoden skall&lt;br&gt;enligt punkt 7 lämnas läkarvårdsersättning med motsvarande förhöjning.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Höjningen skall betalas av landstinget. Som en följd av 21 § i lagen har Prop. 1993/94:75&lt;br&gt;läkaren fortsatt rätt till fem procents förhöjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 8 gäller inledningsvis en kortare anmälningstid än vad&lt;br&gt;som följer av 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.2 Förslaget till lag om ersättning för sjukgymnastik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ersättning för sjukgymnastik ansluter nära till&lt;br&gt;förslaget om läkarvårdsersättning. Beträffande merparten av bestämmel-&lt;br&gt;serna vill vi därför hänvisa till kommentaren till den lagen. Endast vissa&lt;br&gt;avvikelser behöver kommenteras särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen avgränsas det område som berättigar till sjukgymnastiker-&lt;br&gt;sättning. Med sjukgymnastik avses i lagen endast sjukgymnastisk be-&lt;br&gt;handling som är föranledd av sjukdom eller skada och som ges efter&lt;br&gt;remiss av läkare. I avsnitt 7.4.1 har angivits att sistnämnda krav bör bli&lt;br&gt;föremål för översyn.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges vissa särskilda krav på sjukgymnasten. Denne skall&lt;br&gt;vara legitimerad och efter legitimationen ha tjänstgjort i offentligt fi-&lt;br&gt;nansierad vård under viss tid eller ha motsvarande erfarenhet, t.ex.&lt;br&gt;verksamhet i annat nordiskt lands offentliga vård. Kraven har behand-&lt;br&gt;lats i avsnitt 7.4. Att bestämmelsen endast avser sjukgymnaster i privat&lt;br&gt;verksamhet följer av 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 - 17 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättningen är konstruerad på samma sätt som läkar-&lt;br&gt;vårdsersättningen. Det särskilda arvodet avses ersätta sjukgymnaster&lt;br&gt;med högre kompetens inom olika områden, som t.ex. ortopedi. Det&lt;br&gt;enkla arvodet kan ersätta t.ex. konditionstest och mindre omfattande&lt;br&gt;tejpning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 - 24 §§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om patientavgift är i princip utformade på samma sätt&lt;br&gt;som i lagen om läkarvårdsersättning. Avgiften hos sjukgymnasterna får&lt;br&gt;dock enligt 22 § inte vara högre än patientavgiften hos landstinget för&lt;br&gt;motsvarande sjukgymnastik.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring och i lagen (1993:743) om ändring i&lt;br&gt;nämnda lag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna är endast konsekvenser av de föreslagna lagarna om läkar-&lt;br&gt;vårdsersättning respektive sjukgymnastikersättning. Ändringarna innebär&lt;br&gt;att sjukvårdsersättning från sjukförsäkringen inte skall lämnas för vård&lt;br&gt;och behandling som omfattas av de föreslagna nya lagama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.4 Förslaget till lag om ändring i smittskyddslagen&lt;br&gt;(1988:1472)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna är dels av redaktionell art, dels följder av de föreslagna&lt;br&gt;lagarna om läkarvårdsersättning respektive ersättning för sjukgymnastik.&lt;br&gt;Därutöver har vissa förtydliganden avseende husläkare i privat verksam-&lt;br&gt;het tagits in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:590)&lt;br&gt;om ändring i lagen (1981:49) om begränsning av&lt;br&gt;läkemedelskostnader, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att det s.k. högkostnadsskyddet skall gälla även vid&lt;br&gt;vård och sjukgymnastik som omfattas av de föreslagna lagarna om&lt;br&gt;läkarvårdsersättning respektive ersättning för sjukgymnastik (jfr kom-&lt;br&gt;mentaren till 24 § lagen om läkarvårdsersättning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:591) om&lt;br&gt;ändring i lagen (1991:419) om resekostnadsersättning vid&lt;br&gt;sjukresor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att landsting och kommuner som inte tillhör något&lt;br&gt;landsting skall svara även för resekostnader vid läkarvård eller sjuk-&lt;br&gt;gymnastik enligt de i ärendet föreslagna nya lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:588) om&lt;br&gt;husläkare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket innebär att husläkarersättningen utökas med&lt;br&gt;ytterligare en beståndsdel. För åtgärder som kräver medicinsk kom-&lt;br&gt;petens eller utrustning utöver vad en husläkare vanligen skall ha skall en&lt;br&gt;särskild ersättning betalas. Ersättningen benämns åtgärdsersättning.&lt;br&gt;Bakgrunden till bestämmelsen och dess närmare innebörd har redovisats&lt;br&gt;i avsnitt 10.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen fastställer landstinget hur individersättning och be-&lt;br&gt;söksersättning till husläkama skall beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det nya andra stycket meddelar regeringen verkställighetsföre-&lt;br&gt;skrifter rörande husläkarersättningen. Som angetts i avsnitt 10 bör&lt;br&gt;regeringen, bl.a. med hänsyn till det nära sambandet med ersättningarna&lt;br&gt;till övriga specialistläkare, besluta om vilka åtgärder som skall ersättas&lt;br&gt;med åtgärdsersättning. Detta kan ske genom verkställighetsföreskrifter&lt;br&gt;(jfr kommentaren till 27 § lagen om läkarvårdsersättning och vad Lag-&lt;br&gt;rådet anfört i anslutning därtill).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att landstinget inte är skyldigt att betala husläkarer-&lt;br&gt;sättning till en husläkare som vid vård- eller behandlingstillfället har&lt;br&gt;fyllt 70 år. Ändringen motsvaras av 9 § första stycket lagen om läkar-&lt;br&gt;vårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.8 Övriga lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt innebär inte&lt;br&gt;någon saklig förändring. Vård som har berättigat till sjukvårdsersättning&lt;br&gt;enligt 2 akp. 5 § AFL har alltid lämnats av någon med särskild legiti-&lt;br&gt;mation att utöva yrke inom hälso- och sjukvården. Motsvarande gäller&lt;br&gt;för vård och behandling enligt de föreslagna lagarna om läkarvårdser-&lt;br&gt;sättning respektive ersättning för sjukgymnastik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i lagen (1974:525) om ersättning för födelsekontrollerande&lt;br&gt;verksamhet är en följd av att bestämmelserna i AFL om försäkrings-&lt;br&gt;kassans förteckning föreslås upphävda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om upphävande av lagen (1987:560) om skatteutjäm-&lt;br&gt;ningsavgift har kommenterats i avsnitt 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet (SOU 1992:118)&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Arvoden för vard hos privatpraktiserande läkare&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrund&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Gällande läkarvårdstaxa trädde i kraft den 1 januari 1975. Sedan dess&lt;br&gt;tillkomst har den inte varit föremål för någon allmän översyn. Syn-&lt;br&gt;punkter har under senare år framförts på att taxan är föråldrad. Från&lt;br&gt;skilda håll har framhållits att taxan inte följt med i den medicinska&lt;br&gt;utvecklingen och att arvodesnivåema inneburit att anslutna läkare haft&lt;br&gt;svårt att konkurrera med den offentliga vården. Vidare har försäkrings-&lt;br&gt;kassorna svårigheter att följa upp läkarnas taxetillämpning. Detta beror&lt;br&gt;bl.a. på att kassorna inte har författningsenlig rätt att ta del av patient-&lt;br&gt;journalerna. Taxan har dessutom en kostnadsdrivande effekt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Uppdraget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt från att ett system med husläkare skall ha införts i&lt;br&gt;hela landet senast vid utgången av år 1995 har jag fått i uppdrag att&lt;br&gt;utarbeta ett förslag till ett moderniserat ersättningssystem för övrig&lt;br&gt;specialistvård. I direktiven anges att ersättningssystemet skall utformas&lt;br&gt;så att specialistläkamas insatser inriktas mot sådana undersökningar och&lt;br&gt;behandlingar som ligger inom deras speciella kompetensområde.&lt;br&gt;Utformningen av ersättningssystemet skall också underlätta för privat-&lt;br&gt;praktiker att i framtiden bedriva en kvalificerad mottagningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uppdraget ingår även att se över vissa bestämmelser i läkarvårdstaxan,&lt;br&gt;nämligen den särskilda taxan för läkare som fyllt 66 år, regeln att&lt;br&gt;arvodet omfattar samtliga åtgärder vid ett och samma besök, begräns-&lt;br&gt;ningen för utbetalning av läkarvårdsersättning till 6 000 besök per&lt;br&gt;kalenderår, vikariatsreglema och sanktionsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Läkare som omfattas av de föreslagna arvodesbestämmelserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I jämförelse med gällande läkarvårdstaxa föreslår jag ingen utökning av&lt;br&gt;antalet specialiteter. Dock förs specialiteten klinisk fysiologi in under&lt;br&gt;specialiteten invärtes sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian om ett husläkarsystem föreslås att en läkare&lt;br&gt;som är specialist i allmänmedicin skall kunna etablera sig som husläkare.&lt;br&gt;Jag anser därför att en läkare med specialistkompetens i allmänmedicin&lt;br&gt;inte skall få anslutas till försäkringen om han är verksam som husläkare.&lt;br&gt;Har han specialistkompetens även i annan specialitet bör han dock kunna&lt;br&gt;anslutas för verksamhet inom denna specialitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bl.a. anpassningen till EG föreslår jag att läkare som saknar&lt;br&gt;specialistkompetens även fortsättningsvis skall kunna vara anslutna till&lt;br&gt;ersättningssystemet för privatpraktiserande läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arvoden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den ersättningsmodell som jag föreslår är uppbyggd på tre arvodes-&lt;br&gt;grupper med utgångspunkt i ett s.k. normalarvode. Normalarvodet är ett&lt;br&gt;enhetligt arvode for den huvudsakliga delen av en läkares verksamhet.&lt;br&gt;Det utgör ett genomsnittsarvode för den medicinska rådgivning samt de&lt;br&gt;undersökningar eller behandlingar som utförs av en läkare som driver en&lt;br&gt;kvalificerad mottagningsverksamhet med i huvudsak inriktning på&lt;br&gt;undersökningar och behandlingar inom sin specialistkompetens. Beloppet&lt;br&gt;för normalarvode är beräknat med utgångspunkt från kostnaden för&lt;br&gt;mottagningen och den årliga besöksvolymen och varierar därför mellan&lt;br&gt;specialiteterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enklare undersökningar eller behandlingar som utförs av läkaren själv&lt;br&gt;eller under hans överinseende ersätts med ett lägre arvode, enkelt arvode.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom vissa åtgärder av tidsmässiga eller kostnadsmässiga skäl inte&lt;br&gt;ryms inom normalarvodet bör dessa ersättas med ett högre arvode. Jag&lt;br&gt;föreslår att sådana åtgärder upptas i en särskild förteckning och ersätts&lt;br&gt;med s.k. särskilt arvode.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär att alla prestationsersättningar - med undantag för&lt;br&gt;åtgärder enligt arvodesgruppema 1 och 7 samt delar av arvodesgruppema&lt;br&gt;2 och 6 - i gällande läkarvårdstaxa innefattas i normalarvodet för resp,&lt;br&gt;specialitet. Dock inräknas inte samtalsbehandling som meddelas av en&lt;br&gt;läkare som också är legitimerad psykoterapeut. För denna behandling&lt;br&gt;föreslår jag även fortsättningsvis en separat arvodesbestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ekonomiskt tak&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att skapa förutsättnngar för att i förväg bättre kunna bedöma&lt;br&gt;storleken av kostnaderna för den försäkringsanslutna privatläkarvården&lt;br&gt;föreslår jag följande. En gräns, ett ekonomiskt tak, införs som för vaije&lt;br&gt;specialitet anger att om de arvoden en läkare sammanlagt uppburit under&lt;br&gt;ett kalenderår uppgår till ett visst belopp så utbetalas därefter ingen&lt;br&gt;läkarvårdsersättning till läkaren för resterande del av året. I det&lt;br&gt;ekonomiska taket ingår inte enkelt arvode och arvode för rådgivning i&lt;br&gt;födelsekontrollerande syfte eller om abort eller sterilisering. Trots att en&lt;br&gt;läkare nått upp till det ekonomiska taket för sin specialitet kan dock efter&lt;br&gt;godkännande från sjukvårdshuvudmannen försäkringskassan besluta att&lt;br&gt;läkarvårdsersättning får betalas ut för åtgärder med särskilt arvode upp&lt;br&gt;till en i beslutet fastställd högre nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ekonomiska taket bygger på de uppgifter om mottagningskostnader&lt;br&gt;och besöksvolym för vaije specialitet som legat till grund för beräkningen&lt;br&gt;av normalarvodet. Jag anser att normalarvode skall få debiteras till dess&lt;br&gt;att de arvoden som en läkare sammanlagt uppburit under ett kalenderår&lt;br&gt;uppgår till de belopp, som motsvarar den mottagningskostnad (inklusive&lt;br&gt;läkarlön, socialavgifter och pensionsavsättning) som ligger till grund för&lt;br&gt;beräkningen av normalarvodet för resp, specialitet. Därefter föreslår jag&lt;br&gt;att en läkare får tillgodoräkna sig ett reducerat arvode per patientbesök&lt;br&gt;till dess att de arvoden han uppburit sammanlagt uppgår till det belopp&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som angetts som ekonomiskt tak for läkarens specialitet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Åldersgräns&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att en åldersgräns bör införas som innebär att en läkare som&lt;br&gt;fyllt 70 år inte längre får vara ansluten till försäkringen. Däremot skall&lt;br&gt;en läkare på grund av ålder inte erhålla lägre arvoden än sina kolleger.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vikariat&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta administrationen av ärenden om vikariat föreslår jag att&lt;br&gt;en bestämmelse införs med följande innebörd. Om vikariaten för en&lt;br&gt;läkare inte överstiger sammanlagt sextio dagar för år räknat får en annan&lt;br&gt;läkare föras upp som vikarie på förteckningen hos försäkringskassan utan&lt;br&gt;att kassan prövar skälet till att den ordinarie läkaren inte själv driver sin&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sanktionsregler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Att utesluta en läkare från försäkringssystemet genom att föra av honom&lt;br&gt;från förteckningen medför allvarliga konsekvenser för läkaren. Jag&lt;br&gt;föreslår därför att en försäkringskassa i vissa fall skall få besluta att,&lt;br&gt;under en tid av längst tre månader, avstänga läkaren från ersättning från&lt;br&gt;försäkringen. De fall jag syftar på är när läkaren brutit mot en föreskrift&lt;br&gt;i den föreslagna förordningen om arvoden till privatpraktiserande läkare,&lt;br&gt;men förseelsen är att anse som ringa med hänsyn till värde och övriga&lt;br&gt;omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Uppföljning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Konstruktionen med ett normalarvode per patientbesök för den huvud-&lt;br&gt;sakliga delen av en läkares verksamhet medför enligt min uppfattning att&lt;br&gt;det är nödvändigt att försäkringskassorna får förbättrade möjligheter att&lt;br&gt;följa upp läkarnas ersättningsanspråk. Jag föreslår därför att kassorna för&lt;br&gt;detta ändamål ges författningsenlig rätt att ta del av en ansluten läkares&lt;br&gt;patientjournaler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOCIALDEPARTEMENTET&lt;br&gt;LANDSTINGSFÖRBUNDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993-10-27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Överenskommelse om vissa ersättningar till&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen m.m. för år 1994&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen har överenskommelse träffats om ersättningar till&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen under år 1994 enligt följande. Överenskommel-&lt;br&gt;sen grundas i vissa avseenden på motsvarande överenskommelser år&lt;br&gt;1984, 1986, 1987, 1989, 1990, 1991 samt 1992 avseende ersättningar för&lt;br&gt;åren 1985 t.o.m. 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Nuvarande ersättningsbelopp&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Följande ersättningar utges till sjukvårdshuvudmännen enligt nu gällande&lt;br&gt;överenskommelser för år 1993 och enligt beslut av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Allmän sjukvårdsersättning avseende såväl öppen som sluten vård&lt;br&gt;med 5 006 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) Sjukreseersättning med 1 396 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Särskild ersättning för rehabiliterings- och behandlingsinsatser med&lt;br&gt;485 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) Ersättning till Handikappinstitutet med 51 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) Särskild ersättning för psykoterapeutisk verksamhet med 24,5 milj,&lt;br&gt;kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) Särskild ersättning för informationsförsörjning och produkt-&lt;br&gt;kontroll med 20 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) Särskild ersättning för handledning av kiropraktorer med 1 milj.&lt;br&gt;kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) Särskild ersättning för vissa patientöverföringar till Finland med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) Särskild ersättning för anordnande av rikssjukvård för HIV-&lt;br&gt;smittade med 5,5 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) Särskild ersättning till Centrum för epidemiologi och social analys&lt;br&gt;med 5 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt utges till sjukvårdshuvudmännen ersättningar från sjukförsäk-&lt;br&gt;ringen och bidrag till allmän sjukvård enligt punkterna a) - j) med 6 995&lt;br&gt;milj. kr. för år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Utgångspunkter för överenskommelsen om ersättningar&lt;br&gt;m.m. för år 1994&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade under våren 1992 om betydande förändringar i&lt;br&gt;statsbidragssystemet för kommuner och landsting. Beslutet grundade sig&lt;br&gt;på regeringens förslag i kompletteringsproposition för budgetåret&lt;br&gt;1992/93 (prop. 1991/1992:150). Riksdagens beslut innebär en avsevärt&lt;br&gt;minskad rundgång av medel mellan stat och landsting under år 1993. Det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär också att riksdagen for det året fastställde en utgiftsram i fråga&lt;br&gt;om ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen på&lt;br&gt;6 995 milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna fullfölja omläggningen av bidragssystemet genom att&lt;br&gt;avskaffa skatteutjämningsavgiften och således skapa en nettoström av&lt;br&gt;pengar från staten till landstingen fr.o.m. år 1994 har en översyn&lt;br&gt;företagits av hittillsvarande system med ersättningar till sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen för att finna en ny utformning av systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens kompletteringsproposition för budgetåret 1993/94 (prop.&lt;br&gt;1992/93:150 bil. 4) konstateras att förutsättningarna för det företagna&lt;br&gt;översynsarbetet successivt klarlagts dels genom riksdagsbeslutet om&lt;br&gt;införande av ett nationellt husläkarsystem för vilka sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen har finansieringsansvaret, dels genom att läkarvårdstaxan varit&lt;br&gt;föremål för översyn. Vidare konstateras att den aviserade omläggningen&lt;br&gt;av statsbidragssystemet kräver att sjukvårdshuvudmännen ges det direkta&lt;br&gt;kostnadsansvaret för och övertar administrationen av ersättningarna till&lt;br&gt;försäkringsanslutna privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. För att&lt;br&gt;fullfölja regeringens intentioner om slopande av etableringsbegräns-&lt;br&gt;ningama även för de privatpraktiker som inte är husläkare, krävs ett&lt;br&gt;system som är förenligt med sjukvårdshuvudmännens planeringsansvar&lt;br&gt;för vården enligt hälso- och sjukvårdslagen samtidigt som huvudmännen&lt;br&gt;ges möjlighet till en effektiv kontroll av hälso- och sjukvårdens kost-&lt;br&gt;nadsutveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund föreslogs i sistnämnda kompletteringsproposition&lt;br&gt;ett överförande till sjukvårdshuvudmännen av finansieringsansvaret och&lt;br&gt;därmed administrationen av ersättningen till såväl de försäkringsanslutna&lt;br&gt;läkarna som sjukgymnasterna fr.o.m. år 1994 samt att för bidraget till&lt;br&gt;vissa ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen - till&lt;br&gt;följd av omläggningen av statsbidragssystemet - skulle fastställas en&lt;br&gt;utgiftsram på totalt 2 703 milj. kr. för år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagreglering förslagen förutsätter liksom resultatet av överlägg-&lt;br&gt;ningarna med företrädare för huvudmännen om den närmare fördelningen&lt;br&gt;av utgiftsramen för år 1994 avsåg regeringen att återkomma till riksdagen&lt;br&gt;om efter sommaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen godkände de föreslagna riktlinjerna för ändringarna i&lt;br&gt;ersättningssystemet och fastställde utgiftsramen för år 1994&lt;br&gt;(1992/93:FiU30, rskr. 1992/93:447).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett genomförande av riksdagens beslut föranleder lagreglering vad&lt;br&gt;gäller privatpraktiserande läkares och sjukgymnasters rätt till ersättning&lt;br&gt;från ett av landstingen finansierat och administrerat offentligt ersättnings-&lt;br&gt;system i de fall vårdavtal mellan vårdgivare och landsting inte träffas.&lt;br&gt;Regeringen har därför underställt Lagrådet förslag till lag om läkarvårds-&lt;br&gt;ersättning och sjukgymnastikersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Ersättningar för år 1994&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av ersättningen från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen har sedan ersättningssystemet infördes år 1985 utgjorts av en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän sjukvårdsersättning avseende såväl öppen som sluten vård. Denna&lt;br&gt;ersättning har fr.o.m. år 1988 fördelats efter vissa behovskriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arman viktig utgångspunkt vid fastställandet av storleken på den&lt;br&gt;allmänna sjukvårdsersättningen har varit att det belopp som resp,&lt;br&gt;sjukvårdshuvudman blir berättigad till skall överstiga summan av de&lt;br&gt;försäkringsersättningar som under föregående år utbetalts av försäkrings-&lt;br&gt;kassan till de försäkringsanslutna privatpraktiserande läkare och&lt;br&gt;sjukgymnaster som var verksamma inom huvudmannens geografiska&lt;br&gt;område. Dessa ersättningar frånräknas enligt nuvarande regler vid&lt;br&gt;utbetalning av den allmänna sjukvårdsersättningen. Detta blir dock inte&lt;br&gt;längre aktuellt fr.o.m. den 1 januari 1994, eftersom sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen då förväntas överta det direkta kostnadsansvaret för ersätt-&lt;br&gt;ningarna till nämnda vårdgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omläggningen av bidragssystemet för landstingen år 1994 och det&lt;br&gt;samtidiga överförandet av det direkta finansieringsansvaret för vården av&lt;br&gt;privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster till landstingen innebär att&lt;br&gt;varken förutsättningar eller behov längre föreligger att utge en allmän&lt;br&gt;sjukvårdsersättning som skall överstiga vaije huvudmans kostnader för&lt;br&gt;dessa vårdgivare. Det innebär att parterna enats om att en jämfört med&lt;br&gt;tidigare år mindre del av den totala ersättningen skall utgöras av en&lt;br&gt;allmän sjukvårdsersättning. Mot denna bakgrund har parterna enats om&lt;br&gt;att den allmänna sjukvårdsersättningen bör uppgå till sammanlagt 700&lt;br&gt;milj. kr. för år 1994 och att beloppet skall fördelas enligt gällande&lt;br&gt;behovsbaserade modell, som bl.a. innebär att skillnaden i ersättning är&lt;br&gt;50 kr per invånare mellan var och en av de tre behovsklasser som&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen är indelade i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet för utjämningsbidrag till landsting och landstingsfria kom-&lt;br&gt;muner ses för närvarande över i utredningen om statligt utjämnings-&lt;br&gt;system för landsting. Utredaren bör enligt direktiven överväga om&lt;br&gt;ytterligare statsbidrag förutom de fr.o.m. år 1993 redan inordnade i den&lt;br&gt;generella bidragsgivningen kan ingå i ett reviderat system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fr.o.m. år 1992 övertog sjukvårdshuvudmännen det ekonomiska och&lt;br&gt;administrativa huvudmannaskapet för sjukresoma inkl, de akuta luftbuma&lt;br&gt;transporterna. Mot bakgrund av den samlade utvecklingen på området&lt;br&gt;under år 1992, enades parterna om att ett oförändrat ersättningsbelopp&lt;br&gt;skulle utges för det ändamålet även för år 1993. Med hänsyn till att&lt;br&gt;landstingens kostnader för sjukresor under år 1992 minskat har parterna&lt;br&gt;gjort den bedömningen att ersättningsbeloppet för år 1994 i stort sett bör&lt;br&gt;vara oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförsäkringsverket och Landstingsförbundet har företagit en uppfölj-&lt;br&gt;ning och utvärdering av den särskilda ersättning på 400 milj. kr. för&lt;br&gt;rehabiliterings- och behandlingsinsatser som infördes år 1991. Mot&lt;br&gt;bakgrund av det positiva resultatet härav har parterna enats om att denna&lt;br&gt;ersättningsform skall finnas kvar även under år 1994, och att en&lt;br&gt;uppräkning bör ske av ersättningsbeloppet från 485 milj. kr. år 1993 till&lt;br&gt;510 milj, kr år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappinstitutets verksamhet finansieras genom ett direkt bidrag&lt;br&gt;inom ramen för den allmänna sjukförsäkringen. Parterna har genom en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild överenskommelse om finansieringen av Handikappinstitutet enats&lt;br&gt;om att ersättningen skall vara oförändrad 51 milj. kr. för år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna har for år 1994 gjort den bedömningen att det är angeläget att&lt;br&gt;ytterligare öka tillgången på psykoterapeutiska behandlingsresurser till&lt;br&gt;rimliga kostnader for den enskilde. Enighet råder därför om att den&lt;br&gt;särskilda ersättningen för detta ändamål till sjukvårdshuvudmännen bör&lt;br&gt;höjas betydligt för år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enighet råder också om att det påböljade och angelägna arbetet att&lt;br&gt;förbättra informationsförsöij ningen inom hälso- och sjukvården även&lt;br&gt;under år 1994 måste ges ett särskilt ekonomiskt stöd. Detta gäller även&lt;br&gt;de sjukvårdshuvudmän som åtar sig att svara för nationella register för&lt;br&gt;produktkontroll. Parterna har därför enats om en mindre uppräkning av&lt;br&gt;den särskilda ersättningen för dessa ändamål för år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är parterna överens om att - i likhet med år 1993 - en särskild&lt;br&gt;ersättning skall utges under år 1994 för verksamheten vid Centrum för&lt;br&gt;epidemiologi och social analys vid Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller övriga särskilda ersättningar som utges till sjukvårdshu-&lt;br&gt;vudmännen under år 1993 är parterna överens om att dessa bör kvarstå&lt;br&gt;under år 1994 med något ändrade belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen för år 1994 skall mot denna&lt;br&gt;bakgrund vara följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) Allmän sjukvårdsersättning vilken fr.o.m. den 1 juli 1994 avses&lt;br&gt;omvandlas till ett särskilt bidrag till hälso- och sjukvård med en&lt;br&gt;fördelning mellan sjukvårdshuvudmännen efter en behovsbaserad modell.&lt;br&gt;Sammanlagt utges ersättning/bidrag med 700 milj. kr. för år 1994.&lt;br&gt;Beloppet fördelas även för år 1994 enligt den gällande behovsbaserade&lt;br&gt;modellen, vilket bl.a. innebär att skillnaden i ersättning är 50 kr. per&lt;br&gt;invånare mellan var och en av de tre behovsklasser som sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männen är indelade i. Fördelningen av ersättningen/bidraget mellan&lt;br&gt;huvudmännen framgår av bilaga 2.2. Ersättningen utbetalas av försäk-&lt;br&gt;ringskassan. Fr.o.m. den 1 juli 1994 avses bidraget utbetalas av&lt;br&gt;Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) För sjukresor lämnas ersättning med 1 370 milj. kr. Fördelningen&lt;br&gt;av medlen mellan huvudmännen framgår av bilaga 2.3. Ersättningen&lt;br&gt;utbetalas av försäkringskassan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) För rehabiliterings- och behandlingsinsatser lämnas ersättning med&lt;br&gt;högst 510 milj. kr. Fördelning av medlen skall ske enligt en särskild&lt;br&gt;fördelningsmodell som är baserad på det s.k. ohälsotalet och invånar-&lt;br&gt;antalet. Fördelningen av denna ersättning mellan sjukvårdshuvudmännen&lt;br&gt;framgår av bilaga 2.4. Medlen utbetalas av försäkringskassan efter det&lt;br&gt;att en överenskommelse träffats mellan kassan och huvudmannen om&lt;br&gt;medlens användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) För Handikappinstitutets verksamhet lämnas särskild ersättning&lt;br&gt;med 51 milj. kr. enligt en separat överenskommelse mellan staten och&lt;br&gt;Landstingsförbundet. Ersättningen utbetalas av Riksförsäkringsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) För att möjliggöra för sjukvårdshuvudmännen att öka tillgången på&lt;br&gt;psykoterapeutiska behandlingsresurser utges särskild ersättning med&lt;br&gt;sammanlagt högst 39,5 milj. kr. Ersättningen utges till huvudmännen dels&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med 350 000 kr. per huvudman, dels med 3,50 kr. per invånare och&lt;br&gt;lämnas efter särskild rekvisition av Riksförsäkringsverket under&lt;br&gt;förutsättning att sjukvårdshuvudmannen träffar av Socialstyrelsen&lt;br&gt;godkända vårdavtal med legitimerade privata vårdgivare. Fr.o.m. den 1&lt;br&gt;juli 1994 avses ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) För åtgärder hos sjukvårdshuvudmännen som syftar till en förbättrad&lt;br&gt;informationsförsörjning m.m. utges ersättning med sammanlagt högst&lt;br&gt;21 milj. kr. Landstingsförbundet lämnar efter samråd med Socialstyrelsen&lt;br&gt;förslag till fördelning av medlen till Riksförsäkringsverket, som på&lt;br&gt;grundval härav beslutar om fördelning och utbetalning av ersättningen.&lt;br&gt;Fr.o.m. den 1 juli 1994 avses ersättningen utbetalas av Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) För verksamheten vid Centrum för epidemiologi och social analys&lt;br&gt;vid Socialstyrelsen lämnas särskild ersättning med högst 5 milj. kr.&lt;br&gt;Socialstyrelsen och Landstingsförbundet lämnar en gemensamt upprättad&lt;br&gt;plan över verksamheten vid centrumet i den del som avser hälso- och&lt;br&gt;sjukvården till Riksförsäkringsverket som därefter beslutar om utbetalning&lt;br&gt;av ersättningen. Fr.o.m. den 1 juli 1994 avses ersättningen disponeras av&lt;br&gt;Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) För de sjukvårdshuvudmän som svarar för handledd praktiktjänst-&lt;br&gt;göring av kiropraktorer enligt Socialstyrelsens anvisningar utges&lt;br&gt;ersättning med sammanlagt högst 0,5 milj. kr. Ersättning lämnas med&lt;br&gt;högst 95 000 kr per praktikant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden och lämnar&lt;br&gt;underlag till Riksförsäkringsverket som svarar för utbetalning av&lt;br&gt;ersättningen. Fr.o.m. den 1 juli 1994 avses ersättningen utbetalas av&lt;br&gt;Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) För överföring av vissa patienter från Sverige till Finland utges&lt;br&gt;ersättning med sammanlagt högst 0,25 milj. kr. Ersättning skall i varje&lt;br&gt;fall lämnas med hälften av den vårdkostnad som uppkommer när&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmannens ansvar för kostnaden upphör efter ett halvt år.&lt;br&gt;Socialstyrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden och lämnar&lt;br&gt;underlag till Riksförsäkringsverket som svarar för den årsvisa ut-&lt;br&gt;betalningen av ersättningen. Fr.o.m. den 1 juli 1994 avses ersättningen&lt;br&gt;utbetalas av Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;j) För anordnande av institutioner för HlV-smittade som omhändertas&lt;br&gt;för isolering enligt smittskyddslagen lämnas ersättning med sammanlagt&lt;br&gt;högst 5,75 milj. kr. Ersättning utges med 575 000 kr. per anordnad plats&lt;br&gt;och år. Socialstyrelsen svarar för handläggningen av dessa ärenden och&lt;br&gt;lämnar erforderligt underlag till Riksförsäkringsverket för utbetalning av&lt;br&gt;ersättningen. Fr.o.m. den 1 juli 1994 avses ersättningen utbetalas av&lt;br&gt;Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utnyttjande och fördelning av utgiftsramen på 2 703 milj, kr för år&lt;br&gt;1994 enligt punkterna a)-j) framgår av bilaga 2.1.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Vårdgarantin&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt en överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet i april&lt;br&gt;1991 infördes år 1992 en central vårdgaranti. Dess främsta syfte var att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;öka tillgängligheten till vissa behandlingar med köproblem, korta&lt;br&gt;väntetiderna och bidra till en jämnare fördelning av vårdutnyttjandet över&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De områden som kom att omfattas av vårdgarantin var utredning och&lt;br&gt;behandling av kranskärlssjukdom, total ledplastik i höft- och knäled,&lt;br&gt;operation av gråstarr, operation av gallstenssjukdom, operation av&lt;br&gt;ljumskbråck, operation av godartad prostataförstoring, kirurgisk&lt;br&gt;behandling av urininkontinens hos kvinnor, kirurgisk behandling av&lt;br&gt;prolaps (framfall) och utprovning av hörapparat. Samtliga de patienter&lt;br&gt;som var i behov av vård och behandling enligt de indikationer som anges&lt;br&gt;i Socialstyrelsens Allmänna råd 1991:11 skulle erbjudas denna inom tre&lt;br&gt;månader. Om detta inte kunde ske på den egna kliniken skulle be-&lt;br&gt;handlingen erbjudas patienten hos annan vårdgivare, privat eller offentlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta vårdgarantins införande lämnades ett statligt bidrag&lt;br&gt;till sjukvårdshuvudmännen under år 1992 om 500 miljoner kronor. Detta&lt;br&gt;fördelades per capita med ett belopp motsvarande 60 kr. per invånare.&lt;br&gt;I november 1992 beslutade parterna att förlänga vårdgarantin under år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993 enligt samma principer som tidigare men utan att något särskilt&lt;br&gt;bidrag lämnades till sjukvårdshuvudmännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992 års vårdgaranti har följts upp och utvärderats av Socialstyrelsen&lt;br&gt;och Landstingsförbundet gemensamt. En första rapport lämnades hösten&lt;br&gt;1992 och en slutrapport kommer att presenteras inom kort. Det underlag&lt;br&gt;som använts för detta arbete är Landstingsförbundets mätningar av köer&lt;br&gt;och väntetider, specialstudier inom ramen för uppföljning och utvärdering&lt;br&gt;av vårdgarantin samt enkäter till klinik- och sjukhusledningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna kan, mot bakgrund av den uppföljning och utvärdering som&lt;br&gt;gjorts, konstatera att erfarenheterna av vårdgarantin är goda. Landstings-&lt;br&gt;förbundet avser att rekommendera sjukvårdshuvudmännen att under år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994 bibehålla en vårdgaranti för vissa behandlingar och insatser. Några&lt;br&gt;landsting har redan under år 1993 kompletterat den centrala vårdgarantin&lt;br&gt;på skilda sätt. Parterna är medvetna om att andra kompletteringar kan&lt;br&gt;komma att introduceras då situationen i ett landsting kan skilja sig från&lt;br&gt;den som råder i ett annat. Landstingsförbundets kommande mätningar av&lt;br&gt;köer, väntetider och produktion kommer att främst ske mot de tolv&lt;br&gt;insatser som återfinns i nuvarande centralt överenskomna vårdgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Administrationen av avgifterna för sluten vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ett överförande av administrationen av ålders- och förtids-&lt;br&gt;pensionärernas avgifter vid sluten vård har behandlats i överläggningarna.&lt;br&gt;Parterna har därvid gjort den bedömningen att frågan behöver utredas&lt;br&gt;och övervägas ytterligare, bl.a. vad gäller möjligheterna till att utforma&lt;br&gt;ett för landstingen bättre anpassat avgiftssystem än det nuvarande för de&lt;br&gt;berörda pensionärsgrupperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de sjukhusvårdsavgifter som sjukvårdshuvudmännen administrerar,&lt;br&gt;dvs. för personer med sjuklön, sjukpenning m.m., skall den högsta&lt;br&gt;vårdavgiften per vårddag som huvudmännen får ta ut vara 80 kr. även&lt;br&gt;för år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Patientavgifter i öppen vård och högkostnadsskydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den statliga regleringen av avgifterna i öppen vård slopades fr.o.m. den&lt;br&gt;1 januari 1991. Enligt nu gällande överenskommelse skall ett egenkost-&lt;br&gt;nadstak på 1 600 kr. tillämpas inom högkostnadsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna är ense om att några ändringar för år 1994 i dessa hänseenden&lt;br&gt;inte skall företas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Utbetalningsregler m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ersättning/bidrag enligt 3a) utbetalas utan särskild rekvisition månadsvis&lt;br&gt;i efterskott av försäkringskassan t.o.m. den 30 juni 1994 och därefter av&lt;br&gt;Socialstyrelsen. Ersättning enligt 3d) utbetalas utan särskild rekvisition&lt;br&gt;månadsvis i efterskott av Riksförsäkringsverket. Ersättning enligt punkten&lt;br&gt;3b) utbetalas av försäkringskassan med halva beloppet den 1 april resp,&lt;br&gt;den 1 oktober 1993. Övriga ersättningar utges efter särskild rekvisition&lt;br&gt;av försäkringskassan avseende 3c) och avseende 3e) - 3j) av Riksförsäk-&lt;br&gt;ringsverket t.o.m. den 30 juni 1994 när villkoren för respektive&lt;br&gt;ersättning är uppfyllda. Fr.o.m. den 1 juli 1994 utges ersättning avseende&lt;br&gt;3e) - 3j) på motsvarande sätt av Socialstyrelsen med undantag för 3g)&lt;br&gt;som disponeras av Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen gäller under förutsättning att den godkänns av&lt;br&gt;regeringen och Landstingsförbundets styrelse. De författningsändringar&lt;br&gt;som behövs för genomförandet av överenskommelsen kommer att&lt;br&gt;utarbetas av Socialdepartementet. Erforderliga tillämpningsanvisningar&lt;br&gt;utarbetas av RFV och Socialstyrelsen i samråd med Landstingsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har parterna träffat en separat överenskommelse om finan-&lt;br&gt;sieringen av Handikappinstitutet för år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För staten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För Landstingsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Rådö &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Monica Sundström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Den ekonomiska omfattningen av&lt;br&gt;överenskommelsen för år 1994&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.1&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ändamål&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Totalbelopp milj. kr.&lt;br&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Allmän sjukvårdsersättning/bidrag till&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;till hälso- och sjukvård&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2. Ersättning för sjukresor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 370&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. Särskild ersättning for rehabiliterings-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;och behandlingsinsatser&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;510&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4. Ersättning till Handikappinstitutet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5. Särskild ersättning för psykoterapeutisk&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;verksamhe&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6. Särskild ersättning för informations-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;försöijning och produktkontroll&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7. Särskild ersättning till Centrum för&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;epidemiologi och social analys&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8. Särskild ersättning för handledning av&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;kiropraktorer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9. Särskild ersättning för vissa patient-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;överföringar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10. Särskild ersättning för rikssjukvård för&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5,75&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;HIV-smittade&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 703&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Fördelning av allmän sjukvårdsersättning/bidrag till Prop. 1993/94:75&lt;br&gt;hälso- och sjukvård för år 1994 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2.2&lt;/h2&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sj ukvårdshuvud man&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Milj, kr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;D&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;F&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;G&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;H&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;K&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;L&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;M&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;N&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;O&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;P&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;R&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;S&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;T&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;U&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;w&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Y&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Z&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AC&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;BD&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;MM&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OG&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;700&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Fördelningen av sjukreseersättning för år 1994&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.3&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sj ukvårdshu vudman&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Milj, kr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;271,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;35,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;D&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;44,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;F&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;46,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;G&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;H&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;53,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;K&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;L&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;38,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;M&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;52,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;N&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;O&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;42,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;P&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;64,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;R&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;41,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;S&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;59,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;T&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;44,0&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;U&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;W&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50,6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;44,2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Y&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;50,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Z&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;48,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AC&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;80,1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;BD&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;88,4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;MM&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OG&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36,3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 370&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Fördelning av särskild ersättning för rehabiliterings-&lt;br&gt;och behandlingsinsatser inom halso- och sjukvården&lt;br&gt;för år 1994&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.4&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sj ukvårdshuvudman&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Milj. kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AB&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;C&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;D&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;E&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;F&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;G&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;H&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;K&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;L&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;M&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;N&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;O&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;P&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;R&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;S&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;T&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;U&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;W&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;X&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Y&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Z&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;AC&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;BD&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;MM&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;OG&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;510&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOCIALDEPARTEMENTET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LANDSTINGSFÖRBUNDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993-10-27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Överenskommelse mellan staten och&lt;br&gt;Landstingsförbundet om finansiering av&lt;br&gt;Handikappinstitutet år 1994&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till 2 § i avtalet den 24 mars 1977 mellan staten och&lt;br&gt;Landstingsförbundet om Handikappinstitutet har parterna träffat följande&lt;br&gt;överenskommelse för år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. För Handikappinstitutets finansiering har parterna tillfört institutets&lt;br&gt;fond 51 milj, kr för 1994 års verksamhet. Beloppet tillförs fonden i&lt;br&gt;enlighet med överenskommelsen om vissa ersättningar från sjukförsäk-&lt;br&gt;ringen till sjukvårdshuvudmännen för år 1994. Beloppet utbetalas av&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket med en tolftedel för vaije månad i efterskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medel som ingår i Handikappinstitutets fond disponeras - med de&lt;br&gt;undantag som följer av punkterna 3 och 4 nedan - av institutets styrelse&lt;br&gt;för verksamheten i enlighet med institutets stadgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmärkning: Styrelsen bör i sammanhanget beakta vad som stadgas&lt;br&gt;om utredningsarbete på regeringens respektive sjukvårdshuvudmännens&lt;br&gt;uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Från institutets fond skall utbetalas 5 500 000 kr för år 1994 till&lt;br&gt;Sjukvårdshuvudmännens Upphandlingsbolags (SUB)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Av Handikappinstitutets fond skall för år 1994 avdelas 4 000 000 kr&lt;br&gt;att av institutets styrelse disponeras för att initiera och stimulera&lt;br&gt;tillverkningen av vissa handikapphjälpmedel, för vilka föreligger&lt;br&gt;svårigheter att etablera produktion på gängse villkor. Medlen får även&lt;br&gt;användas som förlustgaranti. Härutöver får institutet möjlighet att utnyttja&lt;br&gt;4 000 000 kr såsom förlustgaranti i samband med beställningar av&lt;br&gt;hjälpmedel. Erforderliga avtal för genomförande härav skall tecknas av&lt;br&gt;SUB i nära samarbete med institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen blir giltig när den godkänts av regeringen och&lt;br&gt;Landstingsförbundets styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För staten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För Landstingsförbundet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl-Anders Ijvarsson &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Monica Sundström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om läkarvårdsersättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om vissa ersättningar till läkare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 privat verksamhet i den öppna hälso- och sjukvården och om patientav-&lt;br&gt;gifter vid sådan vård (läkarvårdsersättning). Lagen gäller inte sådana&lt;br&gt;läkare i privat verksamhet som omfattas av lagen (1993:588) om&lt;br&gt;husläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte&lt;br&gt;ingår i ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Bestämmelserna i denna lag gäller vid vård av den som är bosatt i&lt;br&gt;Sverige, om inte något annat är särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Med vård avses i denna lag läkarvård och annan medicinsk be-&lt;br&gt;handling eller undersökning som ges av en läkare eller under läkarens&lt;br&gt;överinseende samt rådgivning som lämnas av en läkare i födelsekontrolle-&lt;br&gt;rande syfte eller i fråga om abort eller sterilisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om inte annat anges avses i denna lag med landstinget det landsting&lt;br&gt;inom vars område läkaren bedriver sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vårdavtal&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med&lt;br&gt;landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt&lt;br&gt;de grunder som landstinget och läkaren kommer överens om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller endast om vårdavtal enligt första stycket inte har&lt;br&gt;ingåtts.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Landstingets ansvar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Landstinget skall betala den läkarvårdsersättning som inte täcks av&lt;br&gt;patientavgiften. Om vården har avsett en patient som inte är bosatt inom&lt;br&gt;landstingets område, skall det landsting inom vars område patienten är&lt;br&gt;bosatt svara för den utbetalda läkarvårdsersättningen, om inte landstingen&lt;br&gt;kommer överens om något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän försäkringskassa får efter överenskommelse med landstinget ha&lt;br&gt;hand om utbetalning av läkarvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskilda krav på läkarverksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Läkarvårdsersättning skall lämnas for vård som ges av en läkare i&lt;br&gt;privat verksamhet, om läkaren har specialistkompetens och bedriver&lt;br&gt;mottagningsverksamhet inom sin specialitet för enskilda patienter i öppen&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte läkare med specialistkompetens enbart i&lt;br&gt;allmänmedicin, radiologiska specialiteter, kliniska laboratoriespecialiteter&lt;br&gt;utom klinisk fysiologi, socialmedicin, företagshälsovård, skolhälsovård,&lt;br&gt;rehabiliteringsmedicin eller klinisk näringslära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning skall lämnas även för vård enligt första stycket&lt;br&gt;som ges av en läkare med kompetens som allmänpraktiserande läkare&lt;br&gt;(Europaläkare). Sådan ersättning lämnas dock endast om landstinget har&lt;br&gt;godtagit etableringen. Bestämmelserna i denna lag för läkare med&lt;br&gt;specialistkompetens gäller i övrigt på motsvarande sätt för Europaläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Läkarvårdsersättning lämnas endast till läkare som senast ett år efter&lt;br&gt;det att verksamheten påbörjades bedriver verksamhet enligt 7 § första&lt;br&gt;stycket på heltid, om inte annat följer av 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkare anses som heltidsverksam om läkaren har arbetat minst 35&lt;br&gt;timmar per vecka i genomsnitt någon tolvmånadersperiod under de&lt;br&gt;senaste två åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Läkarvårdsersättning lämnas inte till en läkare som vid vårdtillfället&lt;br&gt;har fyllt sjuttio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättningen lämnas inte heller till en läkare som är anställd&lt;br&gt;i landstingets eller något annat landstings hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vikariat&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en läkare på grund av sjukdom, semester, ledighet för vård av&lt;br&gt;barn, vidareutbildning eller forskning inom yrkesområdet, politiskt eller&lt;br&gt;fackligt uppdrag eller annat liknande skäl är helt eller delvis förhindrad&lt;br&gt;att bedriva sin verksamhet, får en annan läkare inom samma specialitet&lt;br&gt;som uppfyller villkoren enligt 7 och 9 §§ för läkarvårdsersättning&lt;br&gt;vikariera under frånvaron.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anmälan och samråd m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § En läkare som avser att bedriva verksamhet med ersättning enligt&lt;br&gt;denna lag skall anmäla sin avsikt till landstinget senast sex månader innan&lt;br&gt;verksamheten påbörjas. Läkaren skall samråda med landstinget om sin&lt;br&gt;kommande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En läkare som bedriver verksamhet med ersättning enligt denna lag&lt;br&gt;skall underrätta landstinget minst sex månader före den tidpunkt då han&lt;br&gt;eller hon avser att upphöra med eller flytta sin verksamhet till ett annat&lt;br&gt;sjukvårdsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Bestämmelserna om anmälan enligt 11 och 12 §§ gäller inte för en&lt;br&gt;läkare som tillfälligt vikarierar för en läkare som får läkarvårdsersätt-&lt;br&gt;ning. Anmälan behövs inte heller före eller efter ett tillfälligt uppehåll i&lt;br&gt;läkarverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En läkare som får läkarvårdsersättning skall samverka med andra&lt;br&gt;inom vård- och rehabiliteringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Läkarvårdsersättningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Läkarvårdsersättning skall lämnas med ett belopp som skäligen&lt;br&gt;motsvarar kostnaden för läkarens åtgärd. Ersättningen betalas som&lt;br&gt;normalarvode, enkelt arvode eller särskilt arvode. Genom patientavgiften&lt;br&gt;betalar patienten hela eller en del av ersättningen, om inte något annat&lt;br&gt;följer av 22 eller 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarvårdsersättning lämnas också för läkarens kostnader för resor i&lt;br&gt;samband med sjukbesök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Normalarvodet är ett enhetligt arvode för den huvudsakliga delen&lt;br&gt;av den medicinska verksamhet som förekommer inom läkarens specia-&lt;br&gt;litet. Normalarvodet baseras på beräknade mottagningskostnader och årlig&lt;br&gt;besöksvolym inom specialiteten. Enkelt arvode är ett lägre arvode för&lt;br&gt;enklare undersökningar och behandlingar som utförs av läkaren eller&lt;br&gt;under dennes överinseende. Åtgärder som är särskilt tids- eller kostnads-&lt;br&gt;krävande ersätts med ett högre, särskilt arvode.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § En läkare kan få läkarvårdsersättning med fullt belopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) för åtgärder som ersätts med särskilt arvode,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) för åtgärder som ersätts med normalt eller enkelt arvode, i den mån&lt;br&gt;den sammanlagda ersättningen härför under ett kalenderår inte överstiger&lt;br&gt;vad som motsvarar en full årsarbetstid inom specialiteten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller i fråga om abort&lt;br&gt;eller sterilisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om läkaren har uppnått den ersättningsgräns som anges i första stycket&lt;br&gt;b) kan läkarvårdsersättning för sådana åtgärder utgå med reducerat&lt;br&gt;belopp upp till sammanlagt högst samma ersättningsgräns ökad med 50&lt;br&gt;procent (ersättningstak).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket b) och andra stycket hindrar inte&lt;br&gt;läkaren att ge vård mot patientavgift som anges i 23 § första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § En läkare som bedriver verksamhet med ersättning enligt denna lag&lt;br&gt;får inte ge vård mot högre arvode än som följer av lagen eller en&lt;br&gt;föreskrift som har utfärdats med stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Landstinget är inte skyldigt att betala läkarvårdsersättning tidigare&lt;br&gt;än sex månader efter anmälan enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en läkare inte har utfört den eller de åtgärder som läkaren begär&lt;br&gt;eller har fått läkarvårdsersättning för, får landstinget hålla inne ett mot-&lt;br&gt;svarande belopp respektive återkräva det belopp som felaktigt har&lt;br&gt;utbetalats. Landstinget får i sådant fall i stället avräkna beloppet från&lt;br&gt;annan fordran från läkaren på läkarvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om läkaren trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i&lt;br&gt;väsentlig utsträckning begär läkarvårdsersättning med för höga belopp&lt;br&gt;eller på annat felaktigt sätt, får landstinget sätta ned den läkarvårdsersätt-&lt;br&gt;ning som begärs till skäligt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för vissa områden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § En läkare som etablerar sig på en ort inom stödområdena 1 eller 2&lt;br&gt;enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd eller&lt;br&gt;inom kommunerna Nordanstig i Gävleborgs län, Krokom i Jämtlands län&lt;br&gt;eller Nordmaling, Robertsfors eller Vännäs i Västerbottens län får ta ut&lt;br&gt;normalarvode, enkelt arvode och särskilt arvode enligt 15 § med tjugo&lt;br&gt;procents förhöjning. Höjningen skall betalas av landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arvodeshöjning enligt första stycket skall efter två år från etableringen&lt;br&gt;minskas med fem procentenheter årligen ner till fem procents höjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för vissa läkare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § En läkare som vid utgången av år 1993 var uppförd på en sådan&lt;br&gt;förteckning som anges i 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring i lagrummets lydelse före den 1 januari 1994 får ta ut&lt;br&gt;normalarvode, enkelt arvode och särskilt arvode enligt 15 § med fem&lt;br&gt;procents förhöjning. Höjningen skall betalas av landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 § För vård som ges av en läkare som får ersättning enligt denna lag&lt;br&gt;får patienten avkrävas en patientavgift. Patientavgift får inte tas ut för&lt;br&gt;rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller i fråga om abort eller&lt;br&gt;sterilisering. Patientavgift får inte heller tas ut om något annat är särskilt&lt;br&gt;föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om patientavgift inte får tas ut tillämpas 6 § första stycket på mot-&lt;br&gt;svarande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Patientavgift enligt denna lag får tas ut med högst 150 procent av&lt;br&gt;den patientavgift som gäller inom samma landsting hos husläkare enligt&lt;br&gt;lagen (1993:588) om husläkare. Om läkaren inte har rätt till förhöjd&lt;br&gt;ersättning enligt 20 eller 21 § får dock patientavgiften vara högst 175&lt;br&gt;procent av patientavgiften hos husläkama i landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om läkaren tar ut en lägre patientavgift än vad som följer av första&lt;br&gt;stycket skall detta inte påverka den del av läkarvårdsersättningen som&lt;br&gt;betalas av landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientavgiften får inte överstiga det arvode som får tas ut för vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § En patient som för en viss tid har uppnått kostnadsbefrielse enligt&lt;br&gt;7 § lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. är&lt;br&gt;även befriad från att betala patientavgifter enligt denna lag under samma&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Uppkommer kostnad med anledning av att en patient uteblivit från&lt;br&gt;avtalat läkarbesök, får patientavgift som anges i 23 § första meningen&lt;br&gt;ändå tas ut av patienten. Bestämmelserna i 24 § befriar inte patienten&lt;br&gt;från avgift enligt denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verksamhetsuppföljning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;26 § En läkare som begär läkarvårdsersättning skall medverka till att den&lt;br&gt;egna verksamheten kan följas upp och utvärderas. Läkaren skall årligen&lt;br&gt;till Socialstyrelsen och landstinget lämna en redovisning med erforderliga&lt;br&gt;uppgifter om mottagningens medicintekniska utrustning, antalet patient-&lt;br&gt;besök och vårdåtgärdema.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillämpningsföreskrifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;27 § Regeringen meddelar föreskrifter för tillämpningen av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 7 § tredje stycket den dag&lt;br&gt;regeringen bestämmer, och i övrigt den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om arvode till privat-&lt;br&gt;praktiserande läkare som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. För tiden fram till den 1 juli 1994 gäller utan hinder av 15 - 17, 20&lt;br&gt;och 21 §§ att en taxa som motsvarar bestämmelserna om arvoden i&lt;br&gt;läkarvårdstaxan (1974:699) skall tillämpas vid bestämmandet av&lt;br&gt;läkarvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. En läkare som vid ikraftträdandet är uppförd på sådan förteckning&lt;br&gt;hos allmän försäkringskassa som anges i 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring i lagrummets lydelse före den 1 januari 1994 kan få&lt;br&gt;ersättning enligt denna lag utan anmälan enligt 11 § och utan hinder av&lt;br&gt;bestämmelserna i 7 - 9 §§ med den inskränkning som gäller enligt&lt;br&gt;punkterna 5 och 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. En läkare som omfattas av punkt 4 kan utan hinder av ålderskravet&lt;br&gt;i 9 § första stycket få läkarvårdsersättning till och med utgången av år&lt;br&gt;1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om verksamheten hos en läkare som omfattas av punkt 4 ändras i&lt;br&gt;väsentligt hänseende skall frågan om rätt till läkarvårdsersättning prövas&lt;br&gt;enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Vid anmälan enligt 11 § under tiden fram till den 1 april 1994 får&lt;br&gt;verksamhet med läkarvårdsersättning utan hinder av nämnda paragraf och&lt;br&gt;19 § första stycket påböijas tre månader efter anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1993/94. 1 sand. Nr 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om sjukgymnastikersättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om vissa ersättningar till&lt;br&gt;sjukgymnaster i privat verksamhet i den öppna hälso- och sjukvården och&lt;br&gt;om patientavgifter vid sådan vård (sjukgymnastikersättning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i lagen sägs om landsting gäller också kommuner som inte&lt;br&gt;ingår i ett landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Bestämmelserna i denna lag gäller vid sjukgymnastik av den som är&lt;br&gt;bosatt i Sverige, om inte något annat är särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Med sjukgymnastik avses i denna lag sjukgymnastisk behandling som&lt;br&gt;är föranledd av skada eller sjukdom och som ges efter remiss av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om inte annat anges avses i denna lag med landstinget det landsting&lt;br&gt;inom vars område sjukgymnasten bedriver sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vårdavtal&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § En sjukgymnast i privat verksamhet som ger sjukgymnastik enligt&lt;br&gt;avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor&lt;br&gt;och enligt de grunder som landstinget och sjukgymnasten kommer&lt;br&gt;överens om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller endast om vårdavtal enligt första stycket inte har&lt;br&gt;ingåtts.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Landstingets ansvar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § Landstinget skall betala den sjukgymnastikersättning som inte täcks&lt;br&gt;av patientavgiften. Om sjukgymnastiken har avsett en patient som inte är&lt;br&gt;bosatt inom landstingets område, skall det landsting inom vars område&lt;br&gt;patienten är bosatt svara för den utbetalda sjukgymnastikersättningen, om&lt;br&gt;inte landstingen kommer överens om något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän försäkringskassa får efter överenskommelse med landstinget ha&lt;br&gt;hand om utbetalningar av sjukgymnastikersättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskilda krav på sjukgymnastverksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § Sjukgymnastikersättning skall lämnas för sjukgymnastik som ges av&lt;br&gt;en legitimerad sjukgymnast i privat verksamhet som efter legitimationen&lt;br&gt;har tjänstgjort i offentligt finansierad vård under tid som motsvarar minst&lt;br&gt;två års heltidstjänstgöring, varav minst sex månader i den slutna vården,&lt;br&gt;eller har motsvarande erfarenhet. Av denna tid skall sjukgymnasten under&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de senaste sju åren ha tjänstgjort i offentligt finansierad vård under tid&lt;br&gt;som motsvarar minst ett års heltidstjänstgöring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Sjukgymnastikersättning lämnas endast till en sjukgymnast som senast&lt;br&gt;ett år efter det att verksamheten påböljades bedriver privat sjukgym-&lt;br&gt;nastisk verksamhet på heltid, om inte annat följer av 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sjukgymnast anses som heltidsverksam om sjukgymnasten har&lt;br&gt;arbetat minst 35 timmar per vecka i genomsnitt någon tolvmånaders-&lt;br&gt;period under de senaste två åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Sjukgymnastikersättning lämnas inte till en sjukgymnast som vid&lt;br&gt;behandlingstillfället har fyllt sjuttio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättning lämnas inte heller till en sjukgymnast som är&lt;br&gt;anställd i landstingets eller något annat landstings hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vikariat&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en sjukgymnast på grund av sjukdom, semester, ledighet för&lt;br&gt;vård av barn, vidareutbildning eller forskning inom yrkesområdet,&lt;br&gt;politiskt eller fackligt uppdrag eller annat liknande skäl är helt eller&lt;br&gt;delvis förhindrad att bedriva sin verksamhet, får en annan sjukgymnast&lt;br&gt;som uppfyller villkoren enligt 7 och 9 §§ för sjukgymnastikersättning&lt;br&gt;vikariera under frånvaron.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anmälan och samråd m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § En sjukgymnast som avser att bedriva verksamhet med ersättning&lt;br&gt;enligt denna lag skall anmäla sin avsikt till landstinget senast sex månader&lt;br&gt;innan verksamheten påböijas. Sjukgymnasten skall samråda med&lt;br&gt;landstinget om sin kommande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En sjukgymnast som bedriver verksamhet med ersättning enligt&lt;br&gt;denna lag skall underrätta landstinget minst sex månader före den&lt;br&gt;tidpunkt då han eller hon avser att upphöra med eller flytta sin verksam-&lt;br&gt;het till ett annat sjukvårdsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Bestämmelserna om anmälan enligt 11 och 12 §§ gäller inte för en&lt;br&gt;sjukgymnast som tillfälligt vikarierar för en sjukgymnast som får&lt;br&gt;sjukgymnastikersättning. Anmälan behövs inte heller före eller efter ett&lt;br&gt;tillfälligt uppehåll i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En sjukgymnast som får sjukgymnastikersättning skall samverka&lt;br&gt;med andra inom vård- och rehabiliteringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sjukgymnastikersättningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Sjukgymnastikersättning skall lämnas med ett belopp som skäligen&lt;br&gt;motsvarar sjukgymnastens åtgärd. Ersättningen betalas som normal-&lt;br&gt;arvode, enkelt arvode eller särskilt arvode. Genom patientavgiften betalar&lt;br&gt;patienten hela eller en del av ersättningen, om inte något annat följer av&lt;br&gt;22 eller 23 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukgymnastikersättning lämnas också för sjukgymnastens kostnader för&lt;br&gt;resor i samband med behandlingsbesök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Normalarvodet är ett enhetligt arvode för den huvudsakliga delen&lt;br&gt;av behandlingarna i verksamheten. Normalarvodet baseras på beräknade&lt;br&gt;mottagningskostnader och årlig besöksvolym i sjukgymnastisk verksam-&lt;br&gt;het. Enkelt arvode är ett lägre arvode för enklare undersökningar och&lt;br&gt;behandlingar. Åtgärder som är särskilt tids- eller kostnadskrävande&lt;br&gt;ersätts med ett högre, särskilt arvode.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § En sjukgymnast kan få sjukgymnastikersättning med fullt belopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) för åtgärder som ersätts med särskilt arvode, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) för åtgärder som ersätts med normalt eller enkelt arvode, i den mån&lt;br&gt;den sammanlagda ersättningen härför under ett kalenderår inte överstiger&lt;br&gt;vad som motsvarar en full årsarbetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sjukgymnasten har uppnått den ersättningsgräns som anges i första&lt;br&gt;stycket b) kan sjukgymnastikersättning för sådana åtgärder utgå med&lt;br&gt;reducerat belopp upp till sammanlagt högst samma ersättningsgräns ökad&lt;br&gt;med 50 procent (ersättningstak).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket b) och andra stycket hindrar inte&lt;br&gt;sjukgymnasten att ge sjukgymnastik mot patientavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § En sjukgymnast som bedriver verksamhet med ersättning enligt&lt;br&gt;denna lag får inte ge sjukgymnastik mot högre arvode än som följer av&lt;br&gt;lagen eller en föreskrift som har utfärdats med stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Landstinget är inte skyldigt att betala sjukgymnastikersättning&lt;br&gt;tidigare än sex månader efter anmälan enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sjukgymnast inte har utfört den eller de åtgärder som sjukgym-&lt;br&gt;nasten begär eller har fått ersättning för, får landstinget hålla inne ett&lt;br&gt;motsvarande belopp respektive återkräva det belopp som felaktigt har&lt;br&gt;utbetalats. Landstinget får i sådant fall i stället avräkna beloppet från&lt;br&gt;annan fordran från sjukgymnasten på sjukgymnastikersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sjukgymnasten trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller&lt;br&gt;annars i väsentlig utsträckning begär sjukgymnastikersättning med för&lt;br&gt;höga belopp eller på annat felaktigt sätt får landstinget sätta ned den&lt;br&gt;sjukgymnastikersättning som begärs till skäligt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för vissa områden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § En sjukgymnast som etablerar sig på en ort inom stödområdena 1&lt;br&gt;eller 2 enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd&lt;br&gt;eller inom kommunerna Nordanstig i Gävleborgs län, Krokom i&lt;br&gt;Jämtlands län eller Nordmaling, Robertsfors eller Vännäs i Västerbottens&lt;br&gt;län får ta ut normalarvode, enkelt arvode och särskilt arvode enligt 15 §&lt;br&gt;med tjugo procents förhöjning. Höjningen skall betalas av landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arvodeshöjning enligt första stycket skall efter två år från etableringen&lt;br&gt;minskas med fem procentenheter årligen ner till fem procents höjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för vissa sjukgymnaster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § En sjukgymnast som vid utgången av år 1993 var uppförd på en&lt;br&gt;sådan förteckning som anges i 2 kap. 5 § lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring i lagrummets lydelse före den 1 januari 1994 får ta ut&lt;br&gt;normalarvode, enkelt arvode och särskilt arvode enligt 15 § med fem&lt;br&gt;procents förhöjning. Höjningen skall betalas av landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Patientavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 § För sjukgymnastik som ges av en sjukgymnast som får ersättning&lt;br&gt;enligt denna lag får patienten avkrävas en patientavgift, om inte något&lt;br&gt;annat är särskilt föreskrivet. Patientavgift får tas ut med högst samma&lt;br&gt;belopp som den patientavgift som gäller för motsvarande sjukgymnastik&lt;br&gt;hos landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sjukgymnasten tar ut en lägre patientavgift än vad som följer av&lt;br&gt;första stycket skall detta inte påverka den del av sjukgymnastikersätt-&lt;br&gt;ningen som betalas av landstinget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patientavgiften får inte överstiga det arvode som får tas ut för sjukgym-&lt;br&gt;nastiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § En patient som för en viss tid har uppnått kostnadsbefrielse enligt&lt;br&gt;7 § lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. är&lt;br&gt;även befriad från att betala patientavgifter enligt denna lag under samma&lt;br&gt;tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Uppkommer kostnad med anledning av att en patient uteblivit från&lt;br&gt;avtalat sjukgymnastbesök, får patientavgift ändå tas ut av patienten.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 23 § befriar inte patienten från avgift enligt denna&lt;br&gt;bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verksamhetsuppföljning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;25 § En sjukgymnast som begär sjukgymnastikersättning enligt denna lag&lt;br&gt;skall medverka till att den egna verksamheten kan följas upp och&lt;br&gt;utvärderas. Sjukgymnasten skall årligen till Socialstyrelsen och lands-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tinget lämna en verksamhetsredovisning med erforderliga uppgifter om&lt;br&gt;behandlingsåtgärdema, mottagningens utrustning och antalet patientbesök.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillämpningsföreskrifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;26 § Regeringen meddelar föreskrifter för tillämpningen av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om arvode till privat-&lt;br&gt;praktiserande sjukgymnaster som avser tid före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. För tiden fram till den 1 juli 1994 gäller utan hinder av bestämmel-&lt;br&gt;serna i 15 - 17, 20 och 21 §§ att en taxa som motsvarar bestämmelserna&lt;br&gt;om arvoden i förordningen (1976:1018) med taxa för sjukvårdande&lt;br&gt;behandling skall tillämpas vid bestämmandet av sjukgymnastikersättning&lt;br&gt;enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. En sjukgymnast som vid ikraftträdandet är uppförd på en sådan&lt;br&gt;förteckning hos allmän försäkringskassa som avses i 2 kap. 5 § lagen&lt;br&gt;(1962:381) om allmän försäkring i lagrummets lydelse före den 1 januari&lt;br&gt;1994 kan få sjukgymnastikersättning utan hinder av bestämmelserna i&lt;br&gt;7-9 och 11 §§ med den inskränkning som gäller enligt punkt 5 och 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. En sjukgymnast som omfattas av punkt 4 kan utan hinder av ålders-&lt;br&gt;kravet i 9 § första stycket få sjukgymnastikersättning till och med&lt;br&gt;utgången av år 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Om verksamheten hos en sjukgymnast som omfattas av punkt 4&lt;br&gt;ändras i väsentligt hänseende skall fråga om rätt till sjukgymnastik-&lt;br&gt;ersättning prövas enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Vid anmälan enligt 11 § under tiden fram till den 1 april 1994 får&lt;br&gt;verksamhet med sjukgymnastikersättning utan hinder av nämnda paragraf&lt;br&gt;och 19 § första stycket påböijas tre månader efter anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-10-25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å. Beckman,&lt;br&gt;regeringsrådet Sigvard Holstad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 30 september 1993,&lt;br&gt;varvid statsrådet Könberg varit föredragande, har regeringen for&lt;br&gt;Lagrådets yttrande överlämnat förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om läkarvårdsersättning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om sjukgymnastikersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Björn&lt;br&gt;Reuterstrand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om läkarvårdsersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen slås fast att läkare för att få rätt till läkarvårdsersättning&lt;br&gt;enligt lagen skall ha specialistkompetens. Vidare krävs att läkaren ska ha&lt;br&gt;mottagningsverksamhet i den öppna vården inom sin specialitet för&lt;br&gt;enskilda patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens tredje stycke framgår att läkarvårdsersättning skall utgå&lt;br&gt;även för vård som ges av en läkare som har kompetens som allmänprak-&lt;br&gt;tiserande läkare (Europaläkare). För att en Europaläkare skall få rätt till&lt;br&gt;läkarvårdsersättning krävs dock att landstinget har godtagit etableringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till läkarvårdsersättning enligt förevarande lag gäller inte läkare&lt;br&gt;med specialistkompetens enbart i allmänmedicin. Den kategorin läkare&lt;br&gt;är avsedd att verka inom ramen för det nyligen antagna husläkarsystemet.&lt;br&gt;Att allmänpraktiserande läkare med Europaläkarkompetens föreslås&lt;br&gt;omfattas av förevarande lag är en följd av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När EES-avtalet träder i kraft kommer Sverige att omfattas av den&lt;br&gt;frihet inom EG som benämns fri rörlighet för personer. För att underlätta&lt;br&gt;för bl.a. läkare att vara verksamma i andra medlemsländer finns i EG-&lt;br&gt;direktiven vissa bestämmelser om ömesidigt erkännande av kompetens-&lt;br&gt;bevis. En närmare redogörelse för aktuella direktiv finns intagen i&lt;br&gt;departementspromemorian (Ds 1992:34) om införande av EES-rätt -&lt;br&gt;ömsesidigt erkännande av kompetensbevis för verksamhet inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården m.m. Enligt EG-direktiven har EG-ländema ålagts att&lt;br&gt;införa en särskild utbildning för allmänpraktiserande läkare utan&lt;br&gt;specialistkompetens. Fr.o.m. den 1 januari 1995 skall enligt direktiven&lt;br&gt;varje medlemsstat kräva att en läkare har sådan utbildning för att få rätt&lt;br&gt;att vara verksam som allmänpraktiserande läkare inom landets socialför-&lt;br&gt;säkringssystem. För läkare med utbildning i det egna landet får dock&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högre krav på utbildning ställas. Bestämmelser om kompetens som&lt;br&gt;allmänpraktiserande läkare (Europaläkare) har inforts i lagen (1984:542)&lt;br&gt;om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m. Bestäm-&lt;br&gt;melserna träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillgodose den fria rörligheten för personer skall enligt&lt;br&gt;direktiven vaije medlemsstat inom ramen för sitt eget socialförsäkrings-&lt;br&gt;system erkänna de kompetensbevis som för allmänpraktiserande läkare&lt;br&gt;utfärdats av övriga medlemsstater till medlemsstaternas medborgare. För&lt;br&gt;svensk del är husläkarsystemet stängt för Europaläkama eftersom det,&lt;br&gt;som ovan nämnts, krävs specialistkompetens i allmänmedicin för att&lt;br&gt;verka som husläkare. Europaläkama kan därför ges tillträde till det&lt;br&gt;svenska socialförsäkringssystemet endast genom förevarande lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den fria rörlighet för personer och den fria etable-&lt;br&gt;ringsrätt som skall gälla inom EES-området kan det ifrågasättas om inte&lt;br&gt;det särskilda kravet på landstingets godkännande utgör ett etablerings-&lt;br&gt;hinder. I motiven anförs som enda skäl för att villkoret ställs att&lt;br&gt;Europaläkama har en betydligt kortare utbildning än de privata specia-&lt;br&gt;lister som i övrigt omfattas av rätten till läkarvårdsersättning. Villkoret&lt;br&gt;kan inte i och för sig anses diskriminerande mot övriga EES-staters&lt;br&gt;medborgare eftersom det gäller både svenska och utländska läkare. Den&lt;br&gt;omständigheten hindrar emellertid inte att villkoret kan utgöra ett&lt;br&gt;etableringshinder för utländsk medborgare. EG-direktiv medger ju att&lt;br&gt;högre krav kan ställas på det egna landets läkare. Enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening blir det avgörande för om villkoret kan uppfattas som ett&lt;br&gt;etableringshinder hur villkoret kommer att tillämpas av landstingen. Ett&lt;br&gt;generellt beslut om att godkänna Europaläkare endast om det råder brist&lt;br&gt;på privatpraktiserande läkare inom sjukvårdsområdet kan sålunda&lt;br&gt;knappast anses stå i överensstämmelse med en fri etableringsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvekan kan således råda om den föreslagna regleringen är förenlig med&lt;br&gt;EES-avtalet. Lagrådet vill dock inte motsätta sig förslaget eftersom det&lt;br&gt;närmast får ses som ett politiskt ställningstagande hur nära EES-&lt;br&gt;regleringen svenska bestämmelser bör utformas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf ges bestämmelser angående omfattningen av den&lt;br&gt;verksamhet enligt 7 § som krävs för att läkarvårdsersättning skall kunna&lt;br&gt;utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket får sådan ersättning lämnas endast till läkare som&lt;br&gt;senast ett år efter det att verksamheten påbörjats bedriver angiven&lt;br&gt;verksamhet på heltid. Av andra stycket följer att denna förutsättning&lt;br&gt;anses föreligga om en läkare har arbetat minst 35 timmar per vecka i&lt;br&gt;genomsnitt någon tolvmånadersperiod under de senaste två åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialmotiveringen anförs bl.a. att kravet på heltidsarbete innebär att&lt;br&gt;s.k. fritidspraktiker inte blir berättigade till ersättning enligt lagen samt&lt;br&gt;att heltidskravet skall ha uppnåtts senast ett år efter det att läkaren&lt;br&gt;startade sin verksamhet. Sistnämnda uttalande synes inte vara förenligt&lt;br&gt;med den i andra stycket givna tolkningsregeln angående när en läkare&lt;br&gt;skall anses som heltidsverksam. Det räcker här att hänvisa till att en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nyetablerad läkare under viss tid kan ha anlitat en vikarie enligt 10 § och&lt;br&gt;därför inte hunnit arbeta under någon tolvmånadersperiod innan ett år&lt;br&gt;gått efter etableringen. Avfattningen av bestämmelserna kan därtill ge&lt;br&gt;utrymme för en inte avsedd fritidspraktik upp till ett år. För att kunna&lt;br&gt;hindra ett sådant förfarande eller annat missbruk under etableringstiden&lt;br&gt;torde det finnas behov av en möjlighet för landstinget att fortlöpande&lt;br&gt;pröva om verksamheten kan antas komma att få en sådan omfattning som&lt;br&gt;utgör ett villkor för att läkarvårdsersättning skall lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad nu sagts förordar Lagrådet att paragrafen ges&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Läkarvårdsersättning lämnas endast till en läkare som bedriver&lt;br&gt;verksamhet enligt 7 § på heltid, om inte annat följer av 10 §. En läkare&lt;br&gt;anses som heltidsverksam om läkaren har arbetat minst 35 timmar per&lt;br&gt;vecka i genomsnitt någon tolvmånadersperiod under de senaste två åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande en läkare som ännu inte arbetat under en tolvmånaders-&lt;br&gt;period gäller dock att läkarvårdsersättning kan lämnas om det kan antas&lt;br&gt;att läkaren kommer att bedriva sin verksamhet på heltid.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges bl.a. att läkarvårdsersättning skall lämnas med ett&lt;br&gt;belopp som skäligen motsvarar kostnaden för läkarens åtgärd. Vidare&lt;br&gt;föreskrivs att ersättningen skall betalas som normalarvode, enkelt arvode&lt;br&gt;eller särskilt arvode. Enligt ett till paragrafen fogat andra stycke skall&lt;br&gt;ersättning lämnas även för läkarens resekostnader i samband med&lt;br&gt;sjukbesök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att avsikten är att det&lt;br&gt;arvode som utbetalats till läkaren skall utgöra ersättning såväl för&lt;br&gt;läkarens arbete som hans kostnader. I arvodet skall dock inte ingå&lt;br&gt;ersättning för resekostnader i samband med sjukbesök, vilka kostnader&lt;br&gt;skall ersättas för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den avsedda innebörden bör komma till tydligare uttryck i lagtexten&lt;br&gt;som lämpligen kan ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Läkarvårdsersättning för viss åtgärd skall lämnas med ett belopp som&lt;br&gt;utgör skälig ersättning för läkarens arbete och kostnader. Ersättningen&lt;br&gt;med undantag för del därav som avser läkarens kostnader för resor i&lt;br&gt;samband med sjukbesök betalas som normalarvode, enkelt arvode eller&lt;br&gt;särskilt arvode. Genom patientavgiften betalar patienten hela eller del av&lt;br&gt;arvodet, om inte något annat följer av 22 eller 24 §.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt specialmotiveringen innehåller paragrafen vissa bestämmelser som&lt;br&gt;begränsar landstingets skyldighet att utge läkarvårdsersättning. I lagtexten&lt;br&gt;återfinns också vissa regler därom i första stycket under b) samt i andra&lt;br&gt;stycket. I första stycket anges emellertid därutöver att en läkare kan få&lt;br&gt;läkarvårdsersättnig med &amp;quot;fullt belopp&amp;quot; för de åtgärder som nämns under&lt;br&gt;a) och c). Sistnämnda uppgifter framstår som onödiga i förhållande till&lt;br&gt;vad som redan angetts under 15 §. I den mån avsikten bakom den&lt;br&gt;sålunda föreslagna avfattningen av 17 § är att tydliggöra sambandet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan nämnda paragrafer synes det vara mer ändamålsenligt att i 15 §&lt;br&gt;på plats som enligt vad Lagrådet föreslagit under den paragrafen är ledig,&lt;br&gt;nämligen som ett andra stycke - ange att bestämmelser om vissa undantag&lt;br&gt;från första stycket finns i 17 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det föreslagna första stycket b) framgår, att avsikten är att åtgärder&lt;br&gt;som ersätts med normalt eller enkelt arvode skall lämnas med &amp;quot;fullt&lt;br&gt;belopp&amp;quot; i den mån den sammanlagda ersättningen härför under ett&lt;br&gt;kalenderår inte överstiger &amp;quot;vad som motsvarar en full årsarbetstid inom&lt;br&gt;specialiteten&amp;quot;. Av andra stycket följer vidare att i fall då denna ersätt-&lt;br&gt;ningsgräns har uppnåtts så kan läkarvårdsersättning för samma typ av&lt;br&gt;åtgärder utgå med reducerat belopp &amp;quot;upp till sammanlagt högst samma&lt;br&gt;ersättningsgräns ökad med 50 procent (ersättningstak)&amp;quot;. Sistnämnda&lt;br&gt;formulering kan tolkas som att utrymmet för reducerade arvoden skulle&lt;br&gt;vara 150 procent av den i första stycket under b) angivna ersättnings-&lt;br&gt;gränsen. Det har emellertid under föredragningen inför Lagrådet&lt;br&gt;upplysts, att ifrågavarande utrymme avses vara endast 50 procent av&lt;br&gt;nämnda ersättningsgräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda föreslår Lagrådet att förevarande paragraf&lt;br&gt;ges följande av fattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Om det till en läkare och vikarie i dennes verksamhet under ett&lt;br&gt;kalenderår har lämnats läkarvårdsersättning, för åtgärder som ersätts med&lt;br&gt;normalt eller enkelt arvode med ett belopp som motsvarar ersättningen&lt;br&gt;för en full årsarbetstid inom specialiteten, lämnas därefter ersättning för&lt;br&gt;sådana åtgärder med reducerade belopp. Reducerad ersättning lämnas&lt;br&gt;högst till ett belopp som motsvarar en halv årsarbetstid (ersättningstak).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket hindrar inte läkaren att ger vård mot&lt;br&gt;patientavgift som anges i 23 § första stycket första meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning för rådgivning i födelsekontrollerande syfte eller angående&lt;br&gt;abort eller sterilisering ingår inte i underlaget för de i första stycket&lt;br&gt;angivna gränserna för ersättning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en läkare inte har utfört den eller de åtgärder som han begär eller&lt;br&gt;har fått ersättning för får landstinget enligt bestämmelserna i paragrafens&lt;br&gt;andra stycke hålla inne ett motsvarande belopp respektive återkräva det&lt;br&gt;belopp som felaktigt har utbetalats. Vidare föreskrivs i samma stycke att&lt;br&gt;landstinget i sådant fall i stället får avräkna beloppet från annan fordran&lt;br&gt;från läkaren på läkarvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening saknas skäl att låta regleringen omfatta det&lt;br&gt;fallet att läkaren begärt men ännu inte fått någon ersättning. I ett sådant&lt;br&gt;fall följer redan av 15 § att någon ersättning inte skall lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det synes vara avsett att möjligheten till återkrav eller avräkning skall&lt;br&gt;kunna användas inte bara då läkaren inte utfört någon åtgärd utan också&lt;br&gt;när han visserligen utfört någon åtgärd men begärt ersättning för detta&lt;br&gt;med för högt belopp. Bestämmelserna i andra stycket bör avfattas så att&lt;br&gt;detta klart framgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket får landstinget i ett särskilt angivet fall sätta ned&lt;br&gt;den läkarvårdsersättning som en läkare begär till skäligt belopp. Det fall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avses är att en läkare trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller&lt;br&gt;annars i väsentlig utsträckning begär läkarvårdsersättning med för höga&lt;br&gt;belopp eller på annat felaktigt sätt. Beträffande denna bestämmelse sägs&lt;br&gt;i specialmotiveringen bl.a. att landstinget, om läkarens kostnadsräkning&lt;br&gt;inte framstår som tillförlitlig, knappast har någon annan möjlighet än att&lt;br&gt;göra en skälighetsbedömning av begärt belopp. Skulle det senare utredas&lt;br&gt;att läkaren är berättigad till högre ersättning än som antagits, skall - heter&lt;br&gt;det vidare i motiven - självfallet det överskjutande beloppet utbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår av motiven att bestämmelserna i tredje stycket inte är&lt;br&gt;avsedda att innefatta någon slutgiltig reglering av läkarens rätt till&lt;br&gt;ersättning. För att detta skall kunna utläsas av lagtexten bör till tredje&lt;br&gt;stycket fogas en föreskrift som innebär att möjligheten till nedsättning&lt;br&gt;inte skall användas om det visar sig att läkarens krav på ersättning är&lt;br&gt;berättigat. Även i övrigt bör lagtexten bearbetas redaktionellt i förtyd-&lt;br&gt;ligande syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda kan förevarande paragraf ges förslagsvis&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Landstinget är inte skyldigt att betala läkarvårdsersättning tidigare än&lt;br&gt;sex månader efter anmälan enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en läkare har fått läkarvårdsersättning med för högt belopp får&lt;br&gt;landstinget återkräva det belopp som felaktigt har utbetalats. Landstinget&lt;br&gt;får i sådant fall i stället avräkna beloppet från en annan fordran från&lt;br&gt;läkaren på läkarvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en läkare trots påminnelser vid upprepade tillfällen eller annars i&lt;br&gt;väsentlig utsträckning begär läkarvårdsersättning med för högt belopp&lt;br&gt;eller på annat felaktigt sätt, får landstinget sätta ned den samlade&lt;br&gt;läkarvårdsersättning som begärts för viss tid till skäligt belopp. Det sagda&lt;br&gt;gäller inte om det framgår av tillgänglig utredning att läkaren är&lt;br&gt;berättigad till den ersättning han begär.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 denna paragraf har tagits in bestämmelser om högre arvode till läkare&lt;br&gt;som etablerat sig inom angivna stödområden eller särskilt angivna&lt;br&gt;kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av specialmotiveringen framgår att arvodeshöjning bara skall utgå vid&lt;br&gt;nyetablering. Om en läkare tar över en befintlig läkarpraktik betalas inte&lt;br&gt;något förhöjt arvode. Denna begränsning i tillämpnigen av paragrafens&lt;br&gt;ersättningsbestämmelser bör komma till uttryck i lagtexten, som också&lt;br&gt;bör ges en från redaktionell synpunkt något annorlunda utformning.&lt;br&gt;Lagrådet förordar att paragrafen får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Till en läkare som etablerat sig på en ort inom stödområdena 1 eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 enligt förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd eller&lt;br&gt;inom kommunerna Nordanstig i Gävleborgs län, Krokom i Jämtlands län&lt;br&gt;eller Nordmaling, Robertsfors eller Vännäs i Västerbottens län skall&lt;br&gt;lämnas arvoden enligt 15 § med tjugo procents förhöjning. Vad nu sagts&lt;br&gt;gäller dock inte om läkaren tagit över en motsvarande läkarpraktik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arvodeshöjning enligt första stycket betalas av landstinget. Efter två år&lt;br&gt;från etableringen skall höjningen minskas med fem procentenheter årligen&lt;br&gt;ned till fem procent.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;27 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att regeringen meddelar föreskrifter för tillämpningen&lt;br&gt;av lagen. I specialmotiveringen till paragrafen framhålls att lagen främst&lt;br&gt;reglerar kommunala åligganden. Vidare sägs bl.a. att regeringen med&lt;br&gt;stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen (RF) har möjlighet att meddela&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter på området. Paragrafen syftar till att påpeka att&lt;br&gt;lagen avses bli kompletterad med dylika föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialmotiveringen til 15 § framhålls bl.a. att de grundläggande&lt;br&gt;bestämmelserna om läkarvårdsersättningens beståndsdelar och beräk-&lt;br&gt;ningen av dessa finns i 15-21 §§. Avsikten är, sägs det, att regeringen,&lt;br&gt;inom ramen för dessa bestämmelser, skall meddela verkställighetsföre-&lt;br&gt;skrifter med närmare bestämmelser i detta hänseende. Hänvisning görs&lt;br&gt;här till 27 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser om ersättning som i första hand synes aktuella för&lt;br&gt;komplettering genom verkställighetsföreskrifter är de som återfinns i 15&lt;br&gt;och 16 §§. Av 15 § framgår - om avfattningen jämkas på sätt Lagrådet&lt;br&gt;förordat - bl.a. att det är avsett att läkarvårdsersättning för viss åtgärd&lt;br&gt;skall lämnas med ett belopp som utgör skälig ersättning för läkarens&lt;br&gt;arbete och kostnader. I 16 § anges grunderna för beräkning av de olika&lt;br&gt;arvodesnivåemas storlek. Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts&lt;br&gt;att det är avsett att regeringen med utgångspunkt i dessa paragrafer skall&lt;br&gt;utfärda verkställighetsföreskrifter som detaljerat skall ange bl.a. vilka&lt;br&gt;ersättningsbelopp som skall betalas för förekommande vårdåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är här väsentligen fråga om en reglering av kommunala åligganden.&lt;br&gt;Föreskrifter i ett sådant ämne skall enligt 8 kap. 5 § RF meddelas i lag.&lt;br&gt;Enligt 8 kap. 13 § RF får regeringen emellertid genom förordning&lt;br&gt;meddela föreskrifter om verkställighet av lag. Frågan är i detta lagstift-&lt;br&gt;ningsärende om de tilltänkta föreskrifterna kan anses endast &amp;quot;fylla ut&amp;quot;&lt;br&gt;den föreslagna lagen. För att en föreskrift enligt 8 kap. 13 § skall få&lt;br&gt;meddelas krävs nämligen enligt förarbetena till RF att den lagbestäm-&lt;br&gt;melse som skall kompletteras är så detaljerad att regleringen inte tillförs&lt;br&gt;något väsenligt nytt genom regeringens föreskrift. I verkställighets-&lt;br&gt;föreskriftens form får således inte beslutas något som kan upplevas som&lt;br&gt;ett nytt åliggande för enskilda eller som något som kan betraktas som ett&lt;br&gt;tidigare ej föreliggande ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden (jfr prop. 1973:90 s. 211).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om regeringen har möjlighet att genom verkställighetsföre-&lt;br&gt;skrifter komplettera materiella lagbestämmelser om skyldighet att utge&lt;br&gt;vissa kostnadsersättningar har tidigare aktualiserats i ett flertal lagstift-&lt;br&gt;ningsärenden. Det har då i regel varit fråga om bestämmelser på&lt;br&gt;privaträttens område (8 kap. 2 § RF). Riksdagen har i dessa ärenden&lt;br&gt;antagit lagar som inneburit att regeringen skulle utfärda närmare&lt;br&gt;föreskrifter om storleken av vissa kostnadsersättningar trots att de lagråd&lt;br&gt;som hörts i ärendena framfört invändningar angående regleringens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förenlighet med RF (se t.ex. prop. 1976/77:123 s. 357 ff och s. 372,&lt;br&gt;prop. 1977/78:142 s. 159ffochs. 166 och prop. 1980/81:10s. 329 ff).&lt;br&gt;Mot den nu angivna bakgrunden och då det från praktiska synpunkter&lt;br&gt;knappast kan göras några sakliga invändningar mot den nu föreslagna&lt;br&gt;lagtekniska lösningen vill Lagrådet inte motsätta sig förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av 27 § bör emellertid jämkas så att det klart framgår att&lt;br&gt;paragrafen endast utgör en upplysning om att regeringen meddelar&lt;br&gt;verkställighetsföreskrifter. Även rubriken närmast före paragrafen bör&lt;br&gt;ändras av samma skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att rubriken närmast före 27 § ändras till &amp;quot;Verk-&lt;br&gt;ställighetsföreskrifter&amp;quot; och att paragrafen ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Regeringen meddela verkställighetsföreskrifter till denna lag.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om sjukgymnastikersättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet hänvisar till vad som anförts beträffande motsvarande paragraf&lt;br&gt;i förslaget till lag om läkarvårdsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:75&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 28 oktober 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Laurén, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin,&lt;br&gt;Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Könberg, Odell, Lundgren,&lt;br&gt;Unckel, P.Westerberg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Könberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94:75 Arvoden till privatprak-&lt;br&gt;tiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik Bestämmelser&lt;br&gt;som infor,&lt;br&gt;ändrar,&lt;br&gt;upphäver eller&lt;br&gt;upprepar ett&lt;br&gt;normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celexnummer&lt;br&gt;för bakom-&lt;br&gt;liggande&lt;br&gt;EG-regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I^ag om ändring i 2 kap. 1 §&lt;br&gt;lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 45174, Stockholm 1993&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:SoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar angående försöksverksamheterna med alternativa ersättningssystem inom tandvården (avsnitt 14)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar angående försöksverksamheterna med alternativa ersättningssystem inom tandvården (avsnitt 14)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:SoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Bidrag till kvalitet i äldrevården på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:SoU14</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Bidrag till kvalitet i äldrevården på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-10-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-10-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-11-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-11-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 06:47:07</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH0375</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:57</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 06:47:07</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH0375</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__75.pdf</filnamn>
<filstorlek>5755829</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/F8E8F424-226A-4847-AC62-6872C8A1F660</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:SoU14</uppgift>
<ref_dok_id>GH01SoU14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Agne Hansson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Agne Hansson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Westerholm  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Westerholm  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Berith Eriksson  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Berith Eriksson  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elisabeth Fleetwood  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elisabeth Fleetwood  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Håkan Strömberg  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Håkan Strömberg  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ian Wachtmeister  m.fl. ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ian Wachtmeister  m.fl. ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingrid Skeppstedt  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingrid Skeppstedt  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingvar Carlsson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingvar Carlsson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margareta Israelsson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margareta Israelsson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Pontus Wiklund  och Harry Staaf  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Pontus Wiklund  och Harry Staaf  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ulla Tillander  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:75&lt;br/&gt;
Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa  ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:75 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ulla Tillander  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>