<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284349</hangar_id>
 <dok_id>GH0371</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>71</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:71</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartement</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>71</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-10-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:47:50</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>om ändringar i trafikskadelagen m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0371/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0371</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH0371</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1993/94:71&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om ändringar i trafikskadelagen m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0371/prop_199394__71-1.png" style="width:38pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de forslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 oktober 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reidunn Laurén&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt 16 § trafikskadelagen (1975:1410) ansvarar samtliga trafikförsäk-&lt;br&gt;ringsanstalter solidariskt för den trafikskadeersättning som skulle ha&lt;br&gt;betalats från trafikförsäkringen för ett motordrivet fordon vars identitet&lt;br&gt;inte kan fastställas. Från den 1 januari 1994 gäller att ett självriskbelopp&lt;br&gt;om en tjugondedel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring skall räknas av från ersättningen för en sakskada. I proposi-&lt;br&gt;tionen föreslås att något självriskbelopp inte skall räknas av när okända&lt;br&gt;fordon orsakar skador på renar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 14 § trafikskadelagen kan från ett fordons trafikförsäkring&lt;br&gt;ersättning med anledning av en och samma händelse betalas med högst&lt;br&gt;300 miljoner kronor. I propositionen föreslås ett tillägg till denna be-&lt;br&gt;stämmelse för sådana fall där en skada har uppkommit i följd av trafik&lt;br&gt;i Sverige med ett motordrivet fordon som är hemmahörande i något annat&lt;br&gt;EES-land än Sverige. Tillägget går ut på att den skadelidande skall ha&lt;br&gt;rätt att välja tillämpning av de föreskrifter om obligatorisk motorfordons-&lt;br&gt;försäkring som gäller i det land där fordonet hör hemma i stället för&lt;br&gt;trafikskadelagens bestämmelser i detta avseende. Vidare föreslås en ny&lt;br&gt;paragraf av innebörd att en svensk trafikförsäkring skall täcka ersätt-&lt;br&gt;ningsansvaret för skador i följd av trafik med motordrivna fordon enligt&lt;br&gt;lagstiftningen om obligatorisk motorfordonsförsäkring i det EES-land där&lt;br&gt;skadan inträffat. Detsamma föreslås gälla i fråga om en skada som&lt;br&gt;tillfogas en medborgare i ett EES-land vid direkt färd mellan två EES-&lt;br&gt;länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen beträffande självrisk (16 §) föreslås träda i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1994. Övriga lagändringar föreslås träda i kraft den dag&lt;br&gt;regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 71&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i lagen (1992:1121) om ändring i&lt;br&gt;trafikskadelagen (1975:1410)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1121) om ändring i&lt;br&gt;trafikskadelagen (1975:1410)' att 8 a § trafikskadelagen skall utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1977:949.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om trafikskadelagen (1975:1410)'&lt;br&gt;dels att 14 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 35 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från ett fordons trafikförsäkring utgår trafikskadeersättning med anled-&lt;br&gt;ning av en och samma händelse med högst 300 miljoner kronor, ränta&lt;br&gt;och ersättning för rättegångskostnader oräknade. Förslår beloppet ej till&lt;br&gt;gottgörelse åt var och en som har rätt till ersättning ur beloppet, utgår i&lt;br&gt;första hand ersättning för personskada. Ersättningarna till dem som ej&lt;br&gt;kan beredas full gottgörelse nedsättes med samma kvotdel för var och en.&lt;br&gt;Kan efter inträffat skadefall befaras att sådan nedsättning blir nödvändig,&lt;br&gt;kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att&lt;br&gt;ersättning tills vidare skall utgå endast med viss kvotdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skada uppkommer i följd av&lt;br&gt;trafik här i landet med ett fordon&lt;br&gt;som hör hemma i något av län-&lt;br&gt;derna inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet, tillämpas på&lt;br&gt;begäran av den skadelidande i&lt;br&gt;stället för första stycket de före-&lt;br&gt;skrifter om obligatorisk motorfor-&lt;br&gt;donsförsäkring som gäller i det&lt;br&gt;land där fordonet hör hemma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkring som meddelas&lt;br&gt;enligt denna lag skall i fråga om&lt;br&gt;skada som uppkommer i följd av&lt;br&gt;trafik med ett motordrivet fordon i&lt;br&gt;något annat land i Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet än&lt;br&gt;Sverige, utöver vad som gäller om&lt;br&gt;trafikskadeersättning enligt denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1977:949.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1246.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag, täcka ersättning som enligt&lt;br&gt;lagstiftningen i det land där skadan&lt;br&gt;uppkommit skall omfattas av en&lt;br&gt;obligatorisk motorfordonsforsäk-&lt;br&gt;ring. Detta gäller även i fråga om&lt;br&gt;skada som uppkommer vid direkt&lt;br&gt;färd mellan två länder som ingår i&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbets-&lt;br&gt;området, om skadan tillfogas en&lt;br&gt;medborgare i ett sådant land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillhör fordon som avses i första&lt;br&gt;stycket svenska staten skall svenska&lt;br&gt;staten i stället bära ersättningsan-&lt;br&gt;svaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I förhållande&lt;br&gt;till Liechtenstein får regeringen sätta lagen i kraft vid en senare tidpunkt&lt;br&gt;än i förhållande till övriga stater.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i lagen (1993:302) om ändring i&lt;br&gt;trafikskadelagen (1975:1410)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 16 § trafikskadelagen (1975:1410)' i&lt;br&gt;paragrafens lydelse enligt lagen (1993:302) om ändring i nämnda lag&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande motordrivet fordon som med stöd av 4 § 2 har undantagits&lt;br&gt;från trafikförsäkringsplikt och som saknar trafikförsäkring svarar samtliga&lt;br&gt;försäkringsanstalter, som vid skadetillfallet hade tillstånd att meddela&lt;br&gt;trafikförsäkring, solidariskt för den trafikskadeersättning som skulle ha&lt;br&gt;utgått, om försäkring hade funnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fordon som är försäkringspliktigt men som saknar trafikför-&lt;br&gt;säkring har de försäkringsanstalter som avses i första stycket samma&lt;br&gt;ersättningsansvar som anges där. För sakskada som tillfogas den&lt;br&gt;försäkringspliktige gäller dock detta ansvar endast i fall då fordonet&lt;br&gt;brukades olovligen av annan och antingen ej var registrerat i bilregistret&lt;br&gt;eller var avställt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsanstalter som avses&lt;br&gt;i första stycket svarar även solida-&lt;br&gt;riskt för den trafikskadeersättning&lt;br&gt;som skulle ha utgått från trafikför-&lt;br&gt;säkringen för motordrivet fordon&lt;br&gt;vars identitet ej kan fastställas.&lt;br&gt;Från ersättning för sakskada skall&lt;br&gt;därvid avräknas ett belopp som&lt;br&gt;svarar mot en tjugondedel av det&lt;br&gt;basbelopp enligt lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring som gäller&lt;br&gt;för det år då skadehändelsen in-&lt;br&gt;träffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsanstalter som avses&lt;br&gt;i första stycket svarar även solida-&lt;br&gt;riskt för den trafikskadeersättning&lt;br&gt;som skulle ha utgått från trafikför-&lt;br&gt;säkringen för motordrivet fordon&lt;br&gt;vars identitet ej kan fastställas.&lt;br&gt;Från ersättning för sakskada skall&lt;br&gt;därvid avräknas ett belopp som&lt;br&gt;svarar mot en tjugondedel av det&lt;br&gt;basbelopp enligt lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring som gäller&lt;br&gt;för det år då skadehändelsen in-&lt;br&gt;träffar. Vid skador på renar skall&lt;br&gt;någon avräkning inte ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1977:949.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:309.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:71&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i lagen (1993:303) om ändring i lagen&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;(1992:1121) om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 § trafikskadelagen (1975:1410)' i paragra-&lt;br&gt;fens lydelse enligt lagen (1993:303) om ändring i lagen (1992:1121) om&lt;br&gt;ändring i trafikskadelagen skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeersättning utgår i fall&lt;br&gt;som avses i denna lag for person-&lt;br&gt;eller sakskada som uppkommer i&lt;br&gt;följd av trafik med motordrivet&lt;br&gt;fordon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. här i landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i Belgien, Danmark, Finland,&lt;br&gt;Frankrike, Grekland, Irland, Is-&lt;br&gt;land, Italien, Liechtenstein, Lux-&lt;br&gt;emburg, Nederländerna, Norge,&lt;br&gt;Portugal, Spanien, Storbritannien,&lt;br&gt;Tyskland eller Österrike,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. under direkt färd mellan två&lt;br&gt;länder som avses i 1 eller 2, om&lt;br&gt;skadan har tillfogats medborgare i&lt;br&gt;ett land som avses i 1 eller 2, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i andra fall, om skadan har&lt;br&gt;tillfogats svensk medborgare eller&lt;br&gt;den som har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 2-4&lt;br&gt;lämnas trafikskadeersättning dock&lt;br&gt;endast om fordonet var registrerat&lt;br&gt;här i landet eller tillhörde svenska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För person- eller sakskada som&lt;br&gt;uppkommer i följd av trafik här i&lt;br&gt;landet med motordrivet fordon&lt;br&gt;utgår trafikskadeersättning i fall&lt;br&gt;som anges i denna lag. Trafikska-&lt;br&gt;deersättning utgår i motsvarande&lt;br&gt;fall också for skada som i följd av&lt;br&gt;trafik utomlands med här i landet&lt;br&gt;registrerat eller svenska staten&lt;br&gt;tillhörigt motordrivet fordon till-&lt;br&gt;fogas svensk medborgare eller den&lt;br&gt;som har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeersättning utgår ej för atomskada i fall då rätten att göra&lt;br&gt;ersättningsanspråk gällande mot annan än innehavare av atomanläggning&lt;br&gt;är inskränkt enligt 14 § atomansvarighetslagen (1968:45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1977:949.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Justitiedepartementet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af&lt;br&gt;Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,&lt;br&gt;Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Laurén&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Proposition om ändringar i trafikskadelagen m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Ärendet och dess beredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I proposition 1992/93:8 om den svenska trafikskadelagens anpassning till&lt;br&gt;EG:s regelverk m.m. behandlades frågan om anpassning av svensk rätt&lt;br&gt;till tre EG-direktiv om motorfordonsförsäkring. I propositionen behand-&lt;br&gt;lades även ytterligare tre frågor som aktualiserats oberoende av frågan&lt;br&gt;om EES-avtalet. Den första frågan rörde självrisk på ersättning vid&lt;br&gt;sakskador som har orsakats av okända fordon. Förslaget i propositionen&lt;br&gt;gick ut på att från ersättningen för en sakskada skulle räknas av ett&lt;br&gt;belopp om en tiondedel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring. Den andra frågan rörde försäkringsanstalters&lt;br&gt;återkravsrätt enligt trafikskadelagen (1975:1410) avseende ersättning för&lt;br&gt;skador som omfattas av produktansvarslagen (1992:18) och den tredje&lt;br&gt;frågan rörde jämkning av skadestånd med anledning av skador på&lt;br&gt;motordrivna fordon och med dessa befordrad egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om anpassning av trafikskadelagen till de tre nämnda EG-&lt;br&gt;direktiven och frågan om återkravsrätt avseende ersättning för skador&lt;br&gt;som omfattas av produktansvarslagen behandlades av riksdagen under&lt;br&gt;hösten 1992 (se bet. 1992/93:LU7, rskr. 1992/93:45, SFS 1992:1121).&lt;br&gt;De lagändringar som föranleds av EG-anpassning skall träda i kraft den&lt;br&gt;dag regeringen bestämmer. Regeln om återkravsrätt trädde i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter beredning av propositionen i dess återstående delar hemställde&lt;br&gt;lagutskottet i bet. 1992/93:LU35 att riksdagen dels skulle med antagande&lt;br&gt;av ett av utskottet framlagt förslag besluta att ett belopp som svarar mot&lt;br&gt;en tjugondedel av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring skall&lt;br&gt;räknas av vid sakskador orsakade av okända fordon, dels skulle avslå&lt;br&gt;propositionens förslag om jämkning. Utskottet föreslog vidare att&lt;br&gt;riksdagen skulle ge regeringen tillkänna att båda frågorna borde&lt;br&gt;övervägas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade den 28 april 1993 i enlighet med betänkandet (se Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;rskr. 1992/93:307).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag skall nu ta upp den fråga om självrisk för sakskador orsakade av&lt;br&gt;okända fordon som riksdagen behandlat i sitt tillkännagivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av hur EG-direktiven har införlivats med den nationella&lt;br&gt;lagen i andra länder skall jag också behandla en fråga om huruvida några&lt;br&gt;av de just beslutade bestämmelserna i den svenska lagen (8 a §) bör&lt;br&gt;ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utkast till lagrådsremiss har lämnats för synpunkter till ett antal&lt;br&gt;myndigheter och organisationer m.fl. Utkastet har diskuterats vid&lt;br&gt;överläggningar i Justitiedepartementet den 2 september 1993, då följande&lt;br&gt;myndigheter och organisationer var företrädda: Finansinspektionen,&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen, Trafikskadenämnden, Juridiska fakultetsstyrelsen vid&lt;br&gt;Uppsala universitet, Trafikförsäkringsföreningen, Sveriges Försäkrings-&lt;br&gt;förbund, Folksam, Länsförsäkringar AB, Trygg Hansa SPP, Advokat-&lt;br&gt;samfundet, Motormännens Riksförbund, Svenska Samemas Riksförbund&lt;br&gt;och Telia AB. Dessutom deltog f.d. justitierådet Ulf Nordenson.&lt;br&gt;Minnesanteckningar från överläggningarna finns tillgängliga i lagstift-&lt;br&gt;ningsärendet (Justitiedepartementets diarienummer 93-2957). Skriftliga&lt;br&gt;synpunkter på utkastet har lämnats av Konsumentverket och Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 9 september 1993 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande. De till Lagrådet remitterade förslagen bör fogas till protokollet&lt;br&gt;i detta ärende som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till pro-&lt;br&gt;tokollet i detta ärende som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anfört att det finns fog för den tolkning av det tredje&lt;br&gt;motorfordonsförsäkringsdirektivet som gjorts i lagrådsremissen. Lagrådet&lt;br&gt;har därför i princip godtagit de sakliga lösningarna men har i några&lt;br&gt;avseenden föreslagit en annan lagteknisk lösning. Som framgår av det&lt;br&gt;följande ansluter jag mig i vissa delar till Lagrådets synpunkter. På ett&lt;br&gt;par punkter förordar jag dock andra lösningar än vad Lagrådet föreslagit.&lt;br&gt;Jag återkommer till Lagrådets yttrande i specialmotiveringen till&lt;br&gt;ändringarna i 14 och 35 §§ trafikskadelagen (se avsnitt 7.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till lagrådsremissen har den tekniska förändringen gjorts&lt;br&gt;att ändringen i 8 § förts till ett eget lagförslag, förslag till lag om ändring&lt;br&gt;i lagen (1993:303) om ändring i lagen (1992:1121) om ändring i&lt;br&gt;trafikskadelagen (1975:1410).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Självrisk på ersättning vid sakskada som vållats &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1993/94:71&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;av okänt fordon&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.1 Bakgrund&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt 16 § trafikskadelagen svarar samtliga trafikförsäkring sanstalter&lt;br&gt;som får meddela trafikförsäkring solidariskt för den trafikskadeersättning&lt;br&gt;som skulle ha utgått från trafikförsäkringen för motordrivet fordon vars&lt;br&gt;identitet inte kan fastställas, dvs. om det fordon som orsakat skadan är&lt;br&gt;okänt. Trafikförsäkringsanstaltema företräds därvid av Trafikförsäkrings-&lt;br&gt;föreningen, i vilken försäkringsanstaltema är medlemmar. Trafikskade-&lt;br&gt;ersättningen bestäms enligt 9 § trafikskadelagen med tillämpning av 5&lt;br&gt;kap. skadeståndslagen (1972:207) och lagen (1973:213) om ändring av&lt;br&gt;skadeståndslivräntor. Det har tidigare inte gällt några särregler för det&lt;br&gt;fall trafikskadeersättning skall betalas på grund av skada orsakad av ett&lt;br&gt;okänt fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1.4 i det andra motorfordonsförsäkringsdirektivet, 84/5/EEG,&lt;br&gt;ger medlemsländerna i EG rätt att begränsa eller utesluta ersättning för&lt;br&gt;sakskada som har orsakats av okänt fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I proposition 1992/93:8 om den svenska trafikskadelagens anpassning&lt;br&gt;till EG:s regelverk m.m. anfördes att samtliga EG-länder torde på ett&lt;br&gt;eller annat sätt ha utnyttjat den artikel i direktivet som medger undantag&lt;br&gt;och att man också i EFTA-ländema regelmässigt har gjort det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen anfördes vidare (se prop. s. 22):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Redan det förhållandet att den svenska regleringen i förevarande&lt;br&gt;avseende avviker från den som gäller i med Sverige jämförliga länder&lt;br&gt;kan ge anledning till frågan om inte trafikskadelagen borde ändras,&lt;br&gt;närmast så att den ger möjlighet till viss självrisk i här aktuella fall.&lt;br&gt;Framställningar med sådan innebörd har vid flera tillfallen gjorts av&lt;br&gt;Trafikförsäkringsföreningen. Föreningen har därvid bl.a. satt i fråga om&lt;br&gt;det är rimligt att använda icke obetydliga administrativa resurser hos&lt;br&gt;försäkringsanstaltema till reglering av småskador. Dessa resurser kunde&lt;br&gt;enligt Trafikförsäkringsföreningen hellre satsas på trafikens personskade-&lt;br&gt;offer. Föreningen har även anfört att de svårigheter i bevisningshän-&lt;br&gt;seende som ofta föreligger leder till bedömningar som blir schablon-&lt;br&gt;mässiga och inte sällan inrymmer ett mått av slumpmässighet. —&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självrisk är numera allmänt förekommande i skilda försäkringsformer.&lt;br&gt;Enligt försäkringsavtalen gäller ofta särskilda villkor om självrisk som&lt;br&gt;innebär att försäkringstagaren får svara för en viss del av skadan. Också&lt;br&gt;vid exempelvis ersättning enligt brottsskadelagen (1978:413) avräknas ett&lt;br&gt;självriskbelopp vid sakskada. Sådana självrisker har ett dubbelt syfte. Det&lt;br&gt;ena är att påverka försäkringstagaren så att han eller hon så långt som&lt;br&gt;möjligt undviker att skador uppkommer. Det andra är att inbespara&lt;br&gt;försäkringsgivarna kostnader för reglering av skador på endast mindre&lt;br&gt;belopp. Dessa skäl torde ha fog för sig också när det gäller den&lt;br&gt;obligatoriska trafikförsäkringen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i propositionen blev att en självrisk om en tiondedels&lt;br&gt;basbelopp enligt lagen om allmän försäkring skulle avräknas vid&lt;br&gt;ersättning för sakskador orsakade av okända fordon. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagsbehandlingen av propositionen begärde lagutskottet in Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;yttranden från myndigheter och organisationer. Vidare avgav Svenska&lt;br&gt;Samemas Riksförbund en skrivelse till utskottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsföreningen tillstyrkte propositionens förslag. Televerket&lt;br&gt;(numera Telia AB) motsatte sig inte att den föreslagna självrisken&lt;br&gt;infördes. Vägverket och Svenska elverksföreningen motsatte sig inte&lt;br&gt;förslaget beträffande skada på trafikförsäkringspliktiga fordon. En&lt;br&gt;självrisk som medför att ersättningen inte fullt ut täcker skador på annan&lt;br&gt;egendom innebär, enligt Vägverkets och Elverksföreningens mening, ett&lt;br&gt;frångående av grundprincipen om att trafikantkollektivet skall svara för&lt;br&gt;de skador som åsamkas genom dess verksamhet. Svenska kommunför-&lt;br&gt;bundet motsatte sig självrisk på sakskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Samemas Riksförbund anförde bl.a.:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Antalet renkollisioner med smitning har under senare år kunnat&lt;br&gt;nedbringas till följd av den ordning som infördes att försäkringstagaren&lt;br&gt;inte gör någon bonusförlust. Denna särskilda ordning infördes särskilt för&lt;br&gt;att bryta trenden med ett tidigare ökande antal smitningsfall. Ett&lt;br&gt;genomförande av propositionens förslag medför uppenbara risker att&lt;br&gt;utvecklingen nu skulle gå i fel riktning. —&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna skadetyp skiljer sig markant från de sakskador i övrigt som&lt;br&gt;beskrivs i propositionen och av Trafikförsäkringsföreningen. Vid en&lt;br&gt;renkollision kan det inte gärna komma i fråga att det ska vara något&lt;br&gt;svårare bevisläge att konstatera att skadan har orsakats av ett fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare inte praktiskt möjligt för renägama/näringen att för-&lt;br&gt;säkringsmässigt skydda sig mot denna skadetyp och på så sätt mildra de&lt;br&gt;ekonomiska konsekvenserna av en självrisk, som i föreslagen nivå&lt;br&gt;överstiger ersättningsbeloppet med 2-3 gånger.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagutskottet framhöll att förslaget om införande av självrisk i nu&lt;br&gt;aktuellt hänseende innebär ett visst avsteg från principen att de skade-&lt;br&gt;lidandes rätt till ersättning skall vara densamma oavsett om skadorna&lt;br&gt;orsakas av ett känt eller okänt försäkringspliktigt fordon och anförde&lt;br&gt;vidare (se bet. 1992/93 :LU35 s. 6 f.):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Utskottet godtar dock de skäl som anförts i propositionen till stöd för&lt;br&gt;förslaget. Den föreslagna ordningen överensstämmer också med vad som&lt;br&gt;gäller i övriga delar av Västeuropa. Utskottet tillstyrker således att det&lt;br&gt;införs en självrisk på ersättning för sakskada som vållats av okänt fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller självriskens storlek föreslås i propositionen att denna&lt;br&gt;skall utgöra 10 % av basbeloppet, dvs. i dagens läge 3 440 kr. Det&lt;br&gt;föreslagna beloppet ligger enligt propositionen på en medelnivå i&lt;br&gt;förhållande till vad som gäller i andra länder med ett motsvarande system&lt;br&gt;och innebär att Trafikförsäkringsföreningens skadekostnader skulle&lt;br&gt;minska med omkring 60 miljoner kr. Enligt utskottets mening måste&lt;br&gt;emellertid, såsom också framhålls i motion 1992/93:L1 yrkande 1, de&lt;br&gt;skadelidandes intressen beaktas. Vid en sammanvägd bedömning mellan&lt;br&gt;de intressen som sålunda gör sig gällande finner utskottet att en så hög&lt;br&gt;självrisk som föreslås i propositionen inte bör införas. Enligt utskottets&lt;br&gt;mening bör en lämplig nivå i nuläget vara 5 % av basbeloppet eller&lt;br&gt;1 720 kr med nuvarande basbelopp. Också med ett sådant självriskbelopp&lt;br&gt;uppnås betydande fördelar utifrån Trafikförsäkringsföreningens ut-&lt;br&gt;gångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även med det av utskottet förordade lägre självriskbeloppet kommer &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;jq&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skadelidande som ofta är utsatta för skador orsakade av okända fordon&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att drabbas alltför hårt. Bl.a. skulle renägares möjligheter att utfå Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;ersättning för trafikdödade renar minska i en utsträckning som inte kan&lt;br&gt;anses godtagbart. Enligt vad utskottet erfarit ersätts i dag en trafikdödad&lt;br&gt;ren med högst 1 600 kr. Utskottet har därför övervägt att i enlighet med&lt;br&gt;vad som förordats av Svenska Samemas Riksförbund föreslå ett särskilt&lt;br&gt;undantag när det gäller trafikdödade renar. Utskottet har emellertid funnit&lt;br&gt;att det också när det gäller renar kan finnas ett behov av någon form av&lt;br&gt;självrisk inte minst i syfte att stimulera till åtgärder för att nedbringa&lt;br&gt;antalet renolyckor i trafiken. Som påpekas i Trafikförsäkringsföreningens&lt;br&gt;yttrande i ärendet har föreningen och riksförbundet enats om att under&lt;br&gt;året inleda ett samarbete i det gemensamma intresset att försöka&lt;br&gt;nedbringa antalet renolyckor i trafiken. Det kan heller inte uteslutas att&lt;br&gt;det finns andra speciella grupper vars berättigade krav på ersättning för&lt;br&gt;ofta inträffade skador som förorsakas av okända fordon skulle gå&lt;br&gt;förlorade med den av utskottet förordade lösningen. Enligt utskottets&lt;br&gt;mening bör någon form av särreglering för trafikdödade renar och&lt;br&gt;eventuell annan egendom övervägas närmare.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad utskottet anförde har riksdagen som sin mening givit regeringen till&lt;br&gt;känna (se rskr. 1992/93:307).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2 Nuvarande förhållanden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkringsföreningen har lämnat uppgifter om skador orsakade av&lt;br&gt;okända fordon. För år 1991 anmäldes 32 388 s.k. parkeringsskador, dvs.&lt;br&gt;skador på stillastående fordon. Den totala skadekostnaden var 81,5&lt;br&gt;miljoner kronor. En självrisk om tio procent av basbeloppet har av&lt;br&gt;Trafikförsäkringsföreningen beräknats ge en minskning av skadekost-&lt;br&gt;naderna med 63 procent till 30,1 miljoner kronor. Med den av riksdagen&lt;br&gt;beslutade självrisken på fem procent skulle enligt föreningen skadekost-&lt;br&gt;naderna ha minskat med 36 procent till 52,1 miljoner kronor. För år&lt;br&gt;1991 beräknades parkeringsskadoma genomsnittligt kosta 4 500 kronor.&lt;br&gt;Av den år 1991 utbetalade ersättningen betalades ungefar halva beloppet&lt;br&gt;direkt till bilägarna och återstoden till försäkringsgivare på grund av&lt;br&gt;vagnskadegaranti för det skadade fordonet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande övriga sakskador orsakade av okända fordon har Trafikför-&lt;br&gt;säkringsföreningen angett att 16 384 skador anmäldes för år 1991 och att&lt;br&gt;den totala skadekostnaden var 62,8 miljoner kronor. Av beloppet&lt;br&gt;fördelade sig ungefär 25 miljoner kronor på skador som orsakats på&lt;br&gt;kommunal egendom, 3,5 miljoner kronor på Vägverkets egendom, 2,8&lt;br&gt;miljoner kronor på renar och 2,2 miljoner kronor på ersättning för&lt;br&gt;hundar och katter som påkörts av okända fordon. Resterande belopp,&lt;br&gt;29,3 miljoner kronor, avser skador på motorfordon i trafik och skador&lt;br&gt;på fastigheter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande reglering av renskador har följande uppgifter inhämtats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i Sverige för närvarande cirka 2 500 renägare som har&lt;br&gt;renskötsel som huvudsaklig sysselsättning. Därtill kommer ett antal&lt;br&gt;renägare som bedriver renskötsel som hobby. Länsstyrelserna har lämnat&lt;br&gt;tillstånd sammanlagt för cirka 280 000 renar vinterstam (dvs. efter slakt&lt;br&gt;men före kalvning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om renskötsel och rennäringen behandlas i regeringens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 71&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;proposition 1992/93:32 Samema och samisk kultur m.m. Av proposi- Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;tionen framgår att det för närvarande inte finns någon samlad statistik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande rennäringen (se prop. s. 117). Med start den 1 juli 1993 skall&lt;br&gt;det nu byggas upp ett företagsregister för rennäringen. Registret skall&lt;br&gt;bygga på en samebys fastställda renlängd och en sameby skall vara&lt;br&gt;skyldig att lämna kopia av sin renlängd till länsstyrelsen eller till annan&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller reglering av trafikskador där renar har varit inblandade&lt;br&gt;gäller för närvarande en i februari 1993 träffad överenskommelse mellan&lt;br&gt;Trafikförsäkringsföreningen och Svenska Samemas Riksförbund.&lt;br&gt;Överenskommelsen har följande innehåll:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;§ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vardera parten skall hos sina medlemmar förorda tillämpning av följande&lt;br&gt;ersättningsnormer för i följd av trafik med trafikförsäkringspliktigt&lt;br&gt;motorfordon dödad ren, om skadeståndsskyldighet härför medgives.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning utgår med följande belopp för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vuxen honren &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 640 kronor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vuxen hanren &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 250 kronor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;årskalv (under 1 år) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;910 kronor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsbeloppen inkluderar för 1993 gällande statligt prisstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsbeloppet för honren är bestämt med beaktande även av s k&lt;br&gt;livvärde och utgår oavsett om renen varit dräktig eller ej. För född kalv,&lt;br&gt;som förlorats i anledning av renkons död, utgår ej särskild ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsbeloppet för hanren gäller alla vuxna hanrenar inkl. s.k.&lt;br&gt;ledhärk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsbeloppen inkluderar samtliga kostnader förbundna med&lt;br&gt;skaderegleringen. Ersättning skall sålunda i vaije skadefall endast utgå&lt;br&gt;med ovanstående belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen avser skadefall inträffade fr o m 1993-01-01 och&lt;br&gt;ersätter fr o m nämnda dag motsvarande överenskommelse i juli 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen gäller t o m 1993-12-31, dock skall avstämning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beträffande kilopriser ske per 1993-10-01.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgift från Trafikförsäkringsföreningen är avsikten att en ny&lt;br&gt;överenskommelse skall träffas under hösten 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under åren 1989 - 1992 har Trafikförsäkringsföreningen reglerat&lt;br&gt;renskador orsakade av okända fordon enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;År&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utbetalat belopp (kronor)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;856&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 483 573&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 108&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 111 033&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 337&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 817 253&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1992&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 253&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 802 421&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en sammanställning som gjorts av Trafikförsäkringsföreningen Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;över renskador orsakade av okända fordon år 1992 och som anmälts till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreningen har utbetalning skett till renägare enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Enskilda renägare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal skador per person&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utbetalt belopp (kronor)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;353&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;829 229&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;400 744&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;193 967&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;108 083&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;156 464&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;95 724&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65 009&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;35 488&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36 919&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23 813&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;68 822&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;38 326&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Aktiebolag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal skador per bolag&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utbetalt belopp (kronor)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 854&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 382&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 000&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 577&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Samebyar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Antal skador per sameby&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utbetalt belopp (kronor)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 934&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 406&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;43 829&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 825&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27 634&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 829&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 316&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 788&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 024&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;30 756&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;För år 1992 saknas i 251 fall uppgift om person- eller organisations-&lt;br&gt;nummer, varför utbetald ersättning i dessa fall inte kan hänföras till&lt;br&gt;någon viss person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överenskommelsen från februari 1993 mellan Trafikförsäkringsföre-&lt;br&gt;ningen och Svenska Samemas Riksförbund innebar att ersättningsbe-&lt;br&gt;loppen för trafikdödade renar sänktes med 1 000 kronor per vuxen ren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 förhållande till vad som gällde för år 1992. (Beloppen för år 1992 var&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 618 kronor för vuxen honren, 2 382 kronor för vuxen hanren och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 195 kronor för årskalv.) Under antagande att antalet trafikdödade renar&lt;br&gt;på grund av okända fordon blir ungefär detsamma för år 1993, kommer&lt;br&gt;skadekostnaden för år 1993 enligt beräkningar gjorda av Trafikför-&lt;br&gt;säkringsföreningen att bli cirka 1 550 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande trafiksäkerhetsarbete har i Jämtlands län försök inletts med&lt;br&gt;reflexmärkning av renar i Härjedalen i syfte att nedbringa antalet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;renolyckor i trafiken. Vidare inledde Trafikförsäkringsföreningen och Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;Svenska Samemas Riksförbund tillsammans med berörda polismyndig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter och länsstyrelser i slutet av maj 1993 ett samarbete som går ut på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att närmare kartlägga renolyekorna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3 Överväganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2.3.1 Undantag från självrisk vid skador på renar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Någon självrisk enligt 16 § trafikskadelagen skall inte&lt;br&gt;räknas av från den trafikskadeersättning som Trafikförsäkringsföre-&lt;br&gt;ningen betalar för renar som trafikdödats av okända fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Renolyckor är ett stort trafiksäkerhetsproblem.&lt;br&gt;Därvid är personskadorna särskilt allvarliga och viktiga att motverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagutskottets uttalande går ut på att regeringen närmare skall överväga om&lt;br&gt;någon form av särreglering skall införas för trafikdödade renar. Utskottet&lt;br&gt;framhöll dock att det kan finnas behov av någon form av självrisk, inte&lt;br&gt;minst i syfte att stimulera till åtgärder för att nedbringa antalet renolyckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett väsentligt syfte med en självrisk är att ge incitament att nedbringa&lt;br&gt;skaderisker. Nivån på självrisken bör därvid vara sådan att den kan antas&lt;br&gt;ge avsedd effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den självrisk på fem procent av basbeloppet, f.n. 1 720 kronor, som har&lt;br&gt;beslutats av riksdagen innebär att ersättning i praktiken inte kommer att&lt;br&gt;betalas enligt 16 § trafikskadelagen för det fall en ren har påkörts av ett&lt;br&gt;okänt fordon. Att ersättning inte kommer att lämnas om det föreskrivs en&lt;br&gt;självrisk om fem procent är emellertid inte ett tillräckligt skäl för undantag.&lt;br&gt;Det bör dock beaktas att det i inte så få fall inträffar att en och samma&lt;br&gt;renägare drabbas av flera renskador under ett och samma år. Det kan&lt;br&gt;dessutom antas att en renägare kan drabbas av skador flera år i rad eller&lt;br&gt;med inte så många års mellanrum. Med hänsyn härtill och eftersom det inte&lt;br&gt;går att försäkra sig mot denna typ av skador framstår det inte som helt&lt;br&gt;orimligt att undanta renskadoma från självrisk. För att ett undantag skall&lt;br&gt;kunna komma i fråga bör dock krävas att inte andra skäl med styrka talar&lt;br&gt;för att självrisk ändå bör gälla för renskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De trafikolyckor som sker genom renkollisioner är endast till en mindre&lt;br&gt;andel orsakade av okända fordon. Vid de allvarligaste olyckorna, dvs. de&lt;br&gt;med personskador torde inblandade fordon så gott som undantagslöst vara&lt;br&gt;kända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från Trafikförsäkringsföreningens och Svenska Samemas Riksförbunds&lt;br&gt;sida har visats en strävan att tillsammans med berörda myndigheter vidta&lt;br&gt;åtgärder för att minska antalet renolyckor. Det är angeläget att detta&lt;br&gt;samarbete - som också medfört vissa positiva resultat - kan fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte skäl att anta att det skulle inverka negativt på trafiksäker-&lt;br&gt;heten, om renskador undantas från regeln om självrisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man vill behålla systemet med självrisk även för renskadoma, skulle&lt;br&gt;man kunna överväga en lägre självrisk för dessa skadefall. En självrisk på&lt;br&gt;en nivå under fem procent av basbeloppet skulle dock leda till hanterings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kostnader som inte står i rimligt förhållande till skadornas storlek och Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan lägre självrisk - eller för övrigt en självrisk på fem procent -&lt;br&gt;skulle vidare leda till att en renägare som ofta drabbas av att renar påkörs&lt;br&gt;av okända fordon förorsakas ekonomisk förlust. Det skulle visserligen kunna&lt;br&gt;övervägas att införa en specialreglering för det fall en och samma renägare&lt;br&gt;ofta drabbas av att renar dödas av okända fordon, närmast liknande det s.k.&lt;br&gt;högkostnadsskyddet vid köp av receptförskrivna läkemedel (se 7 § lagen&lt;br&gt;[1981:49] om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.). Reglerna kunde&lt;br&gt;gå ut på att om en renägare under ett och samma år eller under någon annan&lt;br&gt;tidsperiod drabbas av mer än ett visst antal renskador på grund av okända&lt;br&gt;fordon, något självriskavdrag för de överskjutande skadorna under den&lt;br&gt;tidsperioden inte skulle ske. En annan konstruktion av en sådan regel är att&lt;br&gt;låta självrisken upphöra när den sammanlagda skadan under året uppgår till&lt;br&gt;ett visst belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot en sådan reglering talar emellertid att det skulle medföra ytterligare&lt;br&gt;administration eftersom vaije skada måste anmälas även om den inte&lt;br&gt;berättigar till ersättning. Det måste också beaktas att ägarbilden beträffande&lt;br&gt;renarna är ganska oklar. I det sammanhanget bör observeras att något&lt;br&gt;rennäringsregister ännu inte har byggts upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad jag nu har anfört visar enligt min mening att det knappast är lämpligt&lt;br&gt;att införa en lägre självrisk för renskador eller någon konstruktion med&lt;br&gt;högkostnadsskydd. I stället handlar det om att välja mellan att undanta&lt;br&gt;renskadoma från självrisk eller att låta dessa fullt ut omfattas av själv-&lt;br&gt;riskregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överläggningarna i Justitiedepartementet den 2 september 1993 (se&lt;br&gt;avsnitt 1) var uppfattningen blandad för och emot ett undantag från självrisk&lt;br&gt;för skador på renar. Den närmare utformningen av bestämmelsen föranledde&lt;br&gt;inga kommentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med viss tveksamhet har jag - framför allt med hänsyn till risken att&lt;br&gt;någon enskild renägare i något enstaka fall skulle kunna komma att drabbas&lt;br&gt;hårt av sjävriskregeln och med hänsyn till vad riksdagen anfört i frågan -&lt;br&gt;stannat för att förorda att renskadoma undantas från självrisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.2 Undantag för annan egendom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Det finns inte skäl att göra ytterligare undantag från&lt;br&gt;den självrisk om fem procent som riksdagen beslutat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Lagutskottet har uttalat att det inte kan&lt;br&gt;uteslutas att det fmns andra speciella grupper vars berättigade krav på&lt;br&gt;ersättning för ofta inträffade skador som orsakas av okända fordon skulle&lt;br&gt;gå förlorade med den av utskottet förordade självrisken om fem procent av&lt;br&gt;basbeloppet. När det gäller bedömningen av frågan om det fmns andra&lt;br&gt;specifika grupper än renägare som drabbas hårt av en självrisk vid sakskada&lt;br&gt;orsakad av okända fordon bör påpekas att utskottets uttalande inte kan ges&lt;br&gt;annan innebörd än att det avser sådana fall där en och samma person ofta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;drabbas av skador och därmed också av många självriskavdrag. Att en viss Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;grupp av skadelidande drabbas av skador är inte ett tillräckligt skäl att&lt;br&gt;införa undantag från sjävrisken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrunden gör jag följande bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skador på egendom som tillhör staten utgör beloppsmässigt en mindre&lt;br&gt;andel av de skador som orsakas av okända fordon. För Vägverkets egendom&lt;br&gt;räknar Trafikförsäkringsföreningen med cirka 800 skador för skadeåret&lt;br&gt;1992. Totalkostnaden för år 1992 beräknas bli ungefär 3,5 miljoner kronor,&lt;br&gt;vilket ger en genomsnittskostnad för vaije skada på ungefär 4 400 kronor.&lt;br&gt;Den av riksdagen beslutade självrisken innebär en viss fördyring för&lt;br&gt;Vägverket, men beloppet är litet i förhållande till kostnaden totalt för&lt;br&gt;väghållningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten är dessutom självförsäkrare och bidrar inte till finansieringen av&lt;br&gt;Trafikförsäkringsföreningens skadereglering. Detta uppväger i viss mån de&lt;br&gt;skador som orsakas på Vägverkets egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns mot bakgrund av det anförda inte skäl att göra undantag från&lt;br&gt;regeln om självrisk vid skada på Vägverkets egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma överväganden kan göras beträffande skador på egendom som&lt;br&gt;tillhör Telia AB eller ägare av elanläggningar. Undantag från självrisk bör&lt;br&gt;således inte heller göras för skador på sådan egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet skador på kommunägd egendom uppgår enligt uppgift från&lt;br&gt;Trafikförsäkringsföreningen årligen till cirka 8 000 - 9 000. Dessa skador&lt;br&gt;orsakas till helt övervägande del av okända motorfordon. Den totala&lt;br&gt;skadekostnaden per år är cirka 20 - 25 miljoner kronor. Vid en självrisk på&lt;br&gt;tio procent angavs från Trafikförsäkringsföreningen att ersättningen skulle&lt;br&gt;gå ned till fem miljoner kronor. Med en självrisk på fem procent blir&lt;br&gt;kostnadsövervältringen självfallet lägre. Det bör beaktas att för kommuner-&lt;br&gt;nas del det ersättningsbelopp som försvinner genom den beslutade&lt;br&gt;självrisken skall fördelas mellan ett stort antal kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns mot bakgrund av det anförda inte skäl att införa undantag från&lt;br&gt;den av riksdagen beslutade självrisken för kommunägd egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgift från Trafikförsäkringsföreningen inträffar årligen cirka 50&lt;br&gt;kattskador (raskatter) och cirka 475 hundskador orsakade av okända fordon.&lt;br&gt;De sammanlagda ersättningsbeloppen uppgår för kattskadomas del till&lt;br&gt;110 000 kronor och för hundskadomas del till cirka 2 100 000 kronor. Det&lt;br&gt;fmns emellertid inget underlag för att anta att en och samma person ofta&lt;br&gt;drabbas av hund- eller kattskador orsakade av okända fordon. Djuren torde&lt;br&gt;dessutom ofta vara försäkrade. Anledning att överväga undantag för skador&lt;br&gt;på dessa djur föreligger inte. Utöver skador på katter och hundar före-&lt;br&gt;kommer några få fall om året där större djur som hästar och kor skadas av&lt;br&gt;okända fordon. Inte heller för dessa skador fmns det mot bakgrund av vad&lt;br&gt;som anförts ovan skäl att införa särreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under överläggningarna i Justitiedepartementet den 2 september 1993 (se&lt;br&gt;avsnitt 1) kom det inte fram något som föranleder någon annan bedömning&lt;br&gt;än den jag nyss redovisat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis bör enligt min mening ytterligare undantag från regeln&lt;br&gt;om självrisk inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 EG:s tredje motorfordonsförsäkringsdirektiv&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;3.1 Bakgrund&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en närmare anknytning mellan Sverige och EG har övervägts&lt;br&gt;under en längre tid. Sverige har den 1 juli 1991 ansökt om medlemskap i&lt;br&gt;EG. Under år 1990 inleddes dessutom förhandlingar mellan EFTA-ländema&lt;br&gt;och EG om ett närmare samarbete byggt på ett gemensamt beslutsfattande&lt;br&gt;och gemensamma institutioner inom ett europeiskt ekonomiskt samarbets-&lt;br&gt;område, EES. Förhandlingarna resulterade i att det s.k. EES-avtalet&lt;br&gt;undertecknades den 2 maj 1992. Syftet med EES-avtalet är bl.a. att skapa&lt;br&gt;ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde med fri rörlighet för varor,&lt;br&gt;tjänster, personer och kapital inom hela EG-EFTA-området. Enhetliga&lt;br&gt;regler skall gälla och basen för EES-avtalet skall vara relevanta delar av&lt;br&gt;EG:s existerande regelverk. Dessa regler avses på ett eller annat sätt bli&lt;br&gt;gällande också i EFTA-ländema och i relationerna mellan EG och EFTA-&lt;br&gt;ländema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten var ursprungligen att EES-avtalet skulle träda i kraft vid&lt;br&gt;årsskiftet 1992/93. Ikraftträdandet har emellertid blivit fördröjt på grund av&lt;br&gt;utfallet av en folkomröstning i Schweiz den 2 december 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om införlivande av de tre EG-direktiven på trafikförsäkrings-&lt;br&gt;området behandlades i en departementspromemoria, Ds 1992:9 Den svenska&lt;br&gt;trafikskadelagens anpassning till EG:s regelverk m.m., och i den tidigare&lt;br&gt;nämnda (se avsnitt 1) prop. 1992/93:8 med samma namn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslogs i propositionen att tillämpningsområdet för trafikskadelagen&lt;br&gt;skulle utvidgas så att en svensk trafikförsäkring skall täcka skador som&lt;br&gt;inträffar i ett EES-land och skador som drabbar EES-medborgare under&lt;br&gt;direkt färd mellan två EES-länder. Vidare föreslogs att den skadelidande i&lt;br&gt;det förstnämnda fallet skall kunna välja om ersättningen skall bestämmas&lt;br&gt;enligt trafikskadelagen eller enligt de regler som gäller i det land där skadan&lt;br&gt;inträffade. För skador som uppkommer i följd av trafik i Sverige med ett&lt;br&gt;motordrivet fordon som är hemmahörande i ett annat EES-land föreslogs en&lt;br&gt;motsvarande valmöjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har antagit förslaget (se bet. 1992/93:LU7, rskr. 1992/93:45,&lt;br&gt;SFS 1992:1121). Ändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer,&lt;br&gt;vilket avses bli den dag då EES-avtalet träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har nu uppmärksammats på att det kan sättas i fråga om inte artikel&lt;br&gt;2 i det tredje motorfordonsförsäkringsdirektivet (90/232/EEC) lämpligast&lt;br&gt;bör införlivas i svensk rätt på ett sätt som ger mer begränsade rättsverk-&lt;br&gt;ningar än vad som följer av den antagna lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikeln har följande lydelse i den engelska texten:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Member States shall take the neccessary steps to ensure that all compulsory&lt;br&gt;insurance policies against civil liability arising out of the use of vehicles:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- cover, on the basis of a single premium, the entire territory of the&lt;br&gt;Community, and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- guarantee, on the basis of the same single premium, in each Member&lt;br&gt;State, the cover required by its law or the cover required by the law of the&lt;br&gt;Member State where the vehicle is normally based when that cover is&lt;br&gt;higher.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 1.2 i det andra motorfordonsförsäkringsdirektivet (84/5- Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;/EEC) skall den obligatoriska motorfordonsförsäkringen omfatta såväl sak-&lt;br&gt;som personskada och försäkringen måste täcka ersättningsbelopp som&lt;br&gt;uppgår till minst 350 000 ECU - ca 2,5 miljoner kronor SEK - för&lt;br&gt;personskada om det fmns en skadelidande. Finns det flera skadelidande skall&lt;br&gt;beloppet multipliceras med antalet skadelidande. För sakskada skall&lt;br&gt;försäkringen täcka ersättningsbelopp som uppgår till minst 100 000 ECU -&lt;br&gt;ca 700 000 kronor SEK - för vaije skadehändelse oavsett antalet skadeli-&lt;br&gt;dande. Medlemsländerna har rätt att i stället för dessa minimibelopp&lt;br&gt;föreskriva ett minimibelopp om 500 000 ECU för personskador med mer&lt;br&gt;än en skadelidande eller ett minimibelopp om 600 000 ECU oavsett antalet&lt;br&gt;skadelidande eller skadornas art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna artikel kan alltså medlemsländerna i sina nationella lagstift-&lt;br&gt;ningar om obligatorisk motorfordonsförsäkring föreskriva att ersättning inte&lt;br&gt;skall utgå med högre belopp än de nyss nämnda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska trafikskadelagen omfattar enligt 8 § både sak- och personska-&lt;br&gt;dor. I 14 § finns bestämmelser om det högsta ersättningsbelopp som kan&lt;br&gt;utgå från en trafikförsäkring och det föreskrivs att ersättning med anledning&lt;br&gt;av en och samma händelse kan utgå med högst 300 miljoner kronor, ränta&lt;br&gt;och ersättning för rättegångskostnader oräknade. Om beloppet inte förslår&lt;br&gt;fullt ut, skall ersättning i första hand betalas för personskada. Ersättningarna&lt;br&gt;till dem som inte kan beredas full ersättning skall nedsättas med samma&lt;br&gt;kvotdel för var och en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon lagändring med avseende på artikel 1.2 i det andra motorfordons-&lt;br&gt;försäkringsdirektivet var därför inte nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fråga som jag nu vill ta upp är hur artikel 2 i det tredje motor-&lt;br&gt;fordonsförsäkringsdirektivet bör förstås. Närmare bestämt gäller frågan&lt;br&gt;huruvida artikeln syftar på nationella regler om ersättningens omfattning -&lt;br&gt;så som den svenska regeln nu är utformad - eller om den bara handlar om&lt;br&gt;nationella regler om vad den obligatoriska motorfordonsförsäkringen skall&lt;br&gt;täcka. I propositionen anfördes följande om detta (se s. 19 f.):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Det resonemang som förs i promemorian utgår från att med &amp;quot;skydd&amp;quot;,&lt;br&gt;(&amp;quot;cover&amp;quot; i den engelska texten) avses ersättningssystem. Denna bedömning&lt;br&gt;godtas också av det helt övervägande antalet remissinstanser, däribland de&lt;br&gt;juridiska fakultetsstyrelsema vid universiteten i Stockholm och Uppsala samt&lt;br&gt;Försäkringsjuridiska föreningen. Ett par remissinstanser sätter emellertid i&lt;br&gt;fråga om inte direktivet har en snävare innebörd och bara tar sikte på de&lt;br&gt;begränsningar i fråga om ansvarsbelopp som kan vara föreskrivna i&lt;br&gt;nationella regelsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del instämmer jag i den bedömning som kommer till uttryck i&lt;br&gt;promemorian. Jag kan också nämna att det i Finland har utarbetats ett&lt;br&gt;lagsförslag som, enligt uppgift från vederbörande departement i Finland,&lt;br&gt;utgår från samma uppfattning som redovisas i promemorian. I Danmark och&lt;br&gt;Norge avses frågan lösas genom föreskrifter vilka ännu inte är utarbetade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I många fall torde det inte vara några problem att avgöra vilket av två&lt;br&gt;ersättningssystem som är mest fördelaktigt för den skadelidande. Det kan&lt;br&gt;dock förekomma situationer där det ena systemet är mera fördelaktigt i ett&lt;br&gt;visst avseende och det andra i ett annat. I sådana fall kan det slutliga&lt;br&gt;resultatet bli beroende på hur den skadelidande lägger upp sin talan. I&lt;br&gt;promemorian har föreslagits en ordning som innebär att det läggs i den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;[g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skadelidandes hand att välja om ersättningen skall bestämmas enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hemlandets regler eller enligt reglerna i det land där skadan inträffade. Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;Flertalet remissinstanser har biträtt promemorians uppfattning att en sådan&lt;br&gt;ordning framstår som lämplig och okomplicerad för att tillgodose direktivets&lt;br&gt;krav. Enligt uppgift bygger också det finska förslaget, även om det inte&lt;br&gt;uttryckligen framgår av ordalydelsen, på tanken att det är den skadelidande&lt;br&gt;som ytterst får välja ersättningssystem. För egen del anser jag också i denna&lt;br&gt;del att promemorians lösning bör följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna tar sikte på det fallet att skadan inträffar i ett annat EES-land. Det&lt;br&gt;torde emellertid finnas skäl att ha en motsvarande lösning för det fall att en&lt;br&gt;trafikskada inträffar i Sverige i följd av trafik med ett fordon som är&lt;br&gt;hemmahörande i ett annat EES-land. I så fall bör den skadelidande i Sverige&lt;br&gt;ha möjlighet att välja det andra landets ersättningssystem, om detta skulle&lt;br&gt;ge ett bättre utfall än det svenska. Jag förordar därför att trafikskadelagen&lt;br&gt;kompletteras med en regel också för denna situation.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill nu peka på vad som förevarit i några andra länder när det gäller&lt;br&gt;införlivande av artikel 2 i det tredje direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Finland framlades under hösten 1992 en proposition (nr 340/1992)&lt;br&gt;genom vilken artikel 2 i direktivet skulle införlivas i finsk rätt. I propo-&lt;br&gt;sitionen föreslogs att den finska trafikförsäkringslagen av den 26 juni 1959&lt;br&gt;(279/59) skulle ändras på så sätt att ersättning skulle betalas för ''trafikskada&lt;br&gt;som inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) orsakats av att&lt;br&gt;ett motorfordon som skall trafikförsäkras i Finland har använts i trafik, om&lt;br&gt;inte den lagstiftning om ersättande av trafikskada som gäller i det land där&lt;br&gt;skadan inträffade förutsätter ett bättre försäkringsskydd&amp;quot; och att på&lt;br&gt;motsvarande sätt trafikskada skall ersättas &amp;quot;som inträffat på genomfartsom-&lt;br&gt;råde under direkt färd från en medlemsstat till en annan&amp;quot;. Vidare föreslogs&lt;br&gt;att för det fall en trafikskada i Finland har orsakats av ett fordon &amp;quot;vars&lt;br&gt;stadigvarande hemort finns i någon annan medlemsstat i EES&amp;quot; skadan kan&lt;br&gt;ersättas enligt denna stats lagstiftning, om &amp;quot;försäkringsskyddet enligt denna&lt;br&gt;lagstiftning är bättre än enligt lagstiftningen i Finland.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagsbehandlingen uttalade trafikutskottet (se betänkande 1993 rd&lt;br&gt;TrUB 2) att genom förslaget giltighetsområdet för en finländsk trafik-&lt;br&gt;försäkring utsträcks till samtliga EES-medlemsstater och att ersättningen&lt;br&gt;bestäms enligt lagstiftningen i det land där skadan inträffat. Trafikutskottet&lt;br&gt;anförde dessutom att den skadelidande genom förslaget får möjlighet att&lt;br&gt;välja ersättning enligt trafikförsäkringslagen i Finland när det gäller skador&lt;br&gt;som ersätts enligt lagstiftningen i det land där skadan inträffat, om den&lt;br&gt;skadelidande anser ersättningen i Finland vara förmånligast och att den&lt;br&gt;förmånligaste ersättningsnivån skall bestämmas &amp;quot;genom jämförelser av de&lt;br&gt;totala ersättningsnivåerna, inte på grund av enskilda ersättningsbelopp&amp;quot;. Den&lt;br&gt;finska riksdagen godkände propositionen den 12 mars 1993. Lagen har ännu&lt;br&gt;inte trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark har antagits en Bekentg&amp;lt;/&amp;gt;relse nr 1171 av den 16 december&lt;br&gt;1992 om ansvarsförsäkring av motordrivne k&amp;lt;/&amp;gt;ret&amp;lt;/&amp;gt;jer m.v., som trädde i&lt;br&gt;kraft den 31 december 1992. Av dess 7 § framgår att försäkringen skall på&lt;br&gt;grundval av en premie &amp;quot;daekke ved k^rsel på hele Faelleskabets område og&lt;br&gt;give den daekning, der er foreskrevet i lovgivningen i vedkommende&lt;br&gt;medlemsstat, eller den daekning, der kan kraeves efter dansk lovgivning, når&lt;br&gt;denne daekning er större&amp;quot;. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norge behandlades frågan om EES-anpassning av bilansvarslagen (lov&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 februari 1961 om ansvar for skade som motorvogner gjer) i Ot prp nr 72 Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;(1991-92). Det föreslogs i propositionen att departementet (justis- och&lt;br&gt;politidepartementet) enligt 17 § bilansvarslagen skall ges bemyndigande att&lt;br&gt;utfärda närmare föreskrifter bl.a. om i vilken utsträckning försäkrings-&lt;br&gt;skyddet skall gälla skador som motorfordon orsakar utomlands och skydd&lt;br&gt;för utländska motorfordon som använts i Norge. Sådana föreskrifter har&lt;br&gt;ännu inte meddelats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nederländska lagen överensstämmer med den officiella nederländska&lt;br&gt;direktivtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Tyskland har någon lagstiftning ännu inte genomförts, men det kan&lt;br&gt;nämnas att den tyska direktivtexten använder termen &amp;quot;Versicherungsschutz&amp;quot;&lt;br&gt;- alltså närmast försäkringsskydd - där den engelska har benämningen&lt;br&gt;&amp;quot;cover&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten på att den&lt;br&gt;svenska trafikskadelagstiftningen skiljer sig från vad som är allmänt inom&lt;br&gt;EG genom att det personliga skadeståndsansvaret i stor utsträckning&lt;br&gt;försvunnit genom införandet av trafikskadelagen år 1975. Trafikskadelagen&lt;br&gt;föreskriver för den obligatoriska trafikförsäkringen för fordonet ett direkt&lt;br&gt;ansvar i förhållande till den skadelidande, i vidsträckt omfattning på strikt&lt;br&gt;grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Finland gäller regler liknande de svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige och Finland har alltså, till skillnad från vad som är allmänt inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG, reglerna om ansvar och reglerna om obligatorisk försäkring förts&lt;br&gt;samman till ett regelsystem. Inom EG vilar ansvaret för trafikskador i&lt;br&gt;allmänhet på fordonsägare och/eller förare samt den som i övrigt varit&lt;br&gt;vållande till en trafikskada. Ansvaret täcks sedan av en obligatorisk&lt;br&gt;trafikförsäkring. EG-direktivet syftar till att få till stånd gemensamma EG-&lt;br&gt;regler om den obligatoriska försäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2 Överväganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I stället för de bestämmelser om beloppsbegränsning som&lt;br&gt;fmns i 14 § trafikskadelagen skall på den skadelidandes begäran&lt;br&gt;tillämpas de regler om obligatorisk motorfordonsförsäkring som gäller&lt;br&gt;i det land där fordonet hör hemma, om ersättning begärs för en skada&lt;br&gt;som har uppkommit i följd av trafik i Sverige med ett motordrivet&lt;br&gt;fordon som hör hemma i ett annat EES-land. Vidare skall införas en&lt;br&gt;bestämmelse om att en trafikförsäkring som har meddelats enligt&lt;br&gt;föreskrifterna i trafikskadelagen skall täcka ersättningsansvaret för&lt;br&gt;skador i följd av trafik med motordrivna fordon enligt lagstiftningen&lt;br&gt;om obligatorisk motorfordonsförsäkring i det EES-land där skadan&lt;br&gt;inträffat. Detsamma skall gälla i fråga om en skada som tillfogas en&lt;br&gt;medborgare i ett EES-land vid direkt färd mellan två EES-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Av den tidigare redogörelsen (se avsnitt 3.1)&lt;br&gt;framgår att artikel 2 i det tredje motorfordonsförsäkringsdirektivet kan ges&lt;br&gt;en mer inskränkt tolkning än vad som gjordes när artikelns bestämmelser&lt;br&gt;infördes i svensk rätt. Utgångspunkten för tolkningen kan vara att artikeln&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tar sikte endast på regler om begränsningar i det obligatoriska försäkrings- Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;skyddet, inte på de materiella reglerna om vilken ersättning som skall&lt;br&gt;betalas. Artikelns innebörd skulle då vara att den skadelidande skall&lt;br&gt;tillförsäkras det försäkringsskydd som föreskrivs enligt reglerna i det land&lt;br&gt;där det skadeorsakande fordonet hör hemma, om det skyddet är mer&lt;br&gt;förmånligt än det försäkringsskydd som föreskrivs i det land där skadan&lt;br&gt;regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttalandet av det finländska trafikutskottet (se avsnitt 3.1) tyder på att man&lt;br&gt;i Finland numera tolkar bestämmelsen på detta inskränkta sätt. Den&lt;br&gt;tolkningen är också naturlig med hänsyn till direktivens systematiska&lt;br&gt;uppbyggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill emellertid framhålla att 8 a § trafikskadelagen inte strider mot&lt;br&gt;några folkrättsliga åtaganden som Sverige har gjort och inte heller är&lt;br&gt;oförenlig med EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligtvis olyckligt om Sveriges bestämmelser på den här punkten&lt;br&gt;skiljer sig från motsvarande regler i andra EES-länder, särskilt som EG-&lt;br&gt;direktivets syfte är att utjämna sådana skillnader. Redan med hänsyn till&lt;br&gt;detta fmns det skäl att överväga om inte bestämmelserna i 8 a § trafikskade-&lt;br&gt;lagen bör ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer att reglernas nuvarande utformning kan föra med sig&lt;br&gt;praktiska olägenheter. Reglerna ger den skadelidande rätt att åberopa den&lt;br&gt;materiella skadeståndsrätten i andra länder. För skaderegleringen kan det&lt;br&gt;medföra problem som blir svåra att bemästra, eftersom regleringen i de&lt;br&gt;flesta fall sker utom rätta. I den masshantering som det är fråga om hos&lt;br&gt;försäkringsbolagen kan det vara komplicerat att tillämpa utländsk skade-&lt;br&gt;ståndsrätt. Vidare ställs Trafikskadenämnden inför nya uppgifter, om&lt;br&gt;nämnden på grund av den skadelidandes val måste yttra sig till svenska&lt;br&gt;domstolar och myndigheter om innehållet i andra länders skadeståndsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 8 a § trafikskadelagen bör således ändras och utformas&lt;br&gt;på ett sätt som närmare anknyter till innehållet i EG-direktivet med den mer&lt;br&gt;inskränkta tolkning som jag nu har angett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om bestämmelserna i enlighet med detta begränsas till att avse&lt;br&gt;försäkringsskyddet, kommer en avgörande fråga alltjämt att vara vilket&lt;br&gt;regelsystem som är förmånligast för den skadelidande. För att den frågan&lt;br&gt;inte skall ge upphov till tvister bör regeln liksom nu utformas som en&lt;br&gt;valmöjlighet för den skadelidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överläggningarna den 2 september 1993 (se avsnitt 1) var det en&lt;br&gt;allmän uppfattning att reglerna bör ändras i enlighet med vad jag nu har&lt;br&gt;anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår mot bakgrund av det anförda att den skadelidande ges&lt;br&gt;möjlighet att välja tillämpning av de regler om obligatoriskt försäkrings-&lt;br&gt;skydd som gäller i det land där fordonet hör hemma, om ersättning skall&lt;br&gt;betalas enligt trafikskadelagen och fordonet är hemmahörande i ett annat&lt;br&gt;EES-land än Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen bör föras in i 14 § trafikskadelagen, som&lt;br&gt;föreskriver en begränsning av det ersättningsbelopp som kan betalas ur den&lt;br&gt;svenska obligatoriska trafikförsäkringen. Samtidigt bör 8 a § upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om 8 a § upphävs, medför det att 8 § - enligt den beslutade men ej&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ikraftträdda lydelsen - bör justeras för att artikel 3 i det första motorfor- Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;donförsäkringsdirektivet skall vara införlivat i svensk rätt. Således krävs en&lt;br&gt;föreskrift om att den obligatoriska motorfordonsförsäkringen skall täcka&lt;br&gt;skador orsakade i ett annat EES-land enligt där gällande lag (jfr 8 § första&lt;br&gt;stycket 2). En föreskrift härom bör föras in i en särskild bestämmelse sist&lt;br&gt;i lagen, 35 §. Dit bör föras även de föreskrifter som nu fmns i 8 §&lt;br&gt;beträffande skador som åsamkas medborgare i ett EES-land vid direkt färd&lt;br&gt;mellan två EES-länder (jfr 8 § första stycket 3). Dessa ändringar medför att&lt;br&gt;8 § till sitt materiella innehåll kommer att överensstämma med vad som&lt;br&gt;gällde före de ändringar i 8 § som ännu inte har trätt i kraft. Paragrafen bör&lt;br&gt;därför återfå sin tidigare lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall en skada har inträffat i ett annat EES-land men fordonet är&lt;br&gt;hemmahörande i Sverige eller tillhör den svenska staten, krävs inte någon&lt;br&gt;särskild bestämmelse i 14 § om att skadeortens regler om försäkringsskydd&lt;br&gt;kan tillämpas, eftersom det följer av den nya 35 §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Kostnader&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen i 14 § och den nya 35 § torde inte leda till&lt;br&gt;kostnadsökningar för vare sig det allmänna eller försäkringsbranschen.&lt;br&gt;Snarare torde skaderegleringen kunna underlättas i vissa fall, vilket leder till&lt;br&gt;minskade kostnader för Trafikskadenämnden och försäkringsbranschen samt&lt;br&gt;i något enstaka fall för domstolar och andra myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna undantaget i 16 § trafikskadelagen från självrisk för skador&lt;br&gt;på renar orsakade av okända fordon medför ökade kostnader för för-&lt;br&gt;säkringsbranschen. Kostnadsökningarna blir emellertid helt marginella.&lt;br&gt;Ändringen torde inte medföra ökade kostnader för det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Ikraftträdande m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen i 14 § och den nya 35 § bör träda i kraft&lt;br&gt;samtidigt som EES-avtalet. Regeringen bör därför få bestämma när 14 och&lt;br&gt;35 §§ skall träda i kraft. Av proposition 1992/93:225 om godkännande av&lt;br&gt;protokoll med justeringar av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbets-&lt;br&gt;området (EES) m.m. framgår att särskilda bestämmelser för ikraftträdandet&lt;br&gt;av EES-avtalet krävs såvitt avser Liechtenstein. Med hänsyn härtill behövs&lt;br&gt;en särskild bestämmelse om att paragrafen kan sättas i kraft i förhållande till&lt;br&gt;Liechtenstein senare än i förhållande till andra stater.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Upprättade lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag har anfört har inom Justitiedepartementet upprättats&lt;br&gt;förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1992:1121) om ändring i trafikskadelagen&lt;br&gt;(1975:1410),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1993:302) om ändring i trafikskadelagen Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;(1975:1410),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1993:303) om ändring i lagen (1992:1121) om&lt;br&gt;ändring i trafikskadelagen (1975:1410).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har granskats av Lagrådet, varvid dock lagförslagen 1 och 4&lt;br&gt;utgjort ett lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Specialmotivering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1121) om&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;ändring i trafikskadelagen (1975:1410)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Genom förslaget upphävs 8 a §. Bakgrunden har behandlats i avsnitt 3.2 i&lt;br&gt;den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2 Förslaget till lag om ändring i trafikskadelagen&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;(1975:1410)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § Från ett fordons trafikförsäkring utgår trafikskadeersättning med&lt;br&gt;anledning av en och samma händelse med högst 300 miljoner kronor, ränta&lt;br&gt;och ersättning för rättegångskostnader oräknade. Förslår beloppet ej till&lt;br&gt;gottgörelse åt var och en som har rätt till ersättning ur beloppet, utgår i&lt;br&gt;första hand ersättning för personskada. Ersättningarna till dem som ej kan&lt;br&gt;beredas full gottgörelse nedsättes med samma kvotdel för var och en. Kan&lt;br&gt;efter inträffat skadefall befaras att sådan nedsättning blir nödvändig, kan&lt;br&gt;regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordna att&lt;br&gt;ersättning tills vidare skall utgå endast med viss kvotdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skada uppkommer i följd av trafik har i landet med ett fordon som hör&lt;br&gt;hemma i något av länderna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,&lt;br&gt;tillämpas på begäran av den skadelidande i stället för första stycket de&lt;br&gt;föreskrifter om obligatorisk motorfordonsförsäkring som gäller i det land där&lt;br&gt;fordonet hör hemma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har införts ett nytt andra stycke, som ger den skadelidande&lt;br&gt;rätt att i vissa fall bestämma vilket lands lag som skall tillämpas när det&lt;br&gt;gäller att avgöra försäkringsskyddets omfattning. Det nya stycket ersätter&lt;br&gt;delvis den nuvarande 8 a §, som samtidigt upphävs. Bakgrunden har&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 3.2 i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmanderätten avser reglerna om det obligatoriska försäkrings-&lt;br&gt;skyddet, dvs. sådana regler i nationell lag som anger i vilken omfattning en&lt;br&gt;skada skall ersättas genom obligatorisk försäkring. I första hand gäller det&lt;br&gt;bestämmelser om beloppsgränser av sådant slag som fmns i första stycket.&lt;br&gt;Även andra begränsningar i rätten till försäkringsersättning kan förekomma,&lt;br&gt;t.ex. särskilda undantag. Om den skadelidande begär att ett visst lands lag&lt;br&gt;skall tillämpas, skall den lagen tillämpas fullt ut. Den skadelidande kan inte&lt;br&gt;samtidigt åberopa några regler i ett lands lag och några regler i ett annat&lt;br&gt;lands lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså bara reglema om obligatoriskt försäkringsskydd som avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med bestämmelserna i andra stycket. Den skadelidande har inte rätt att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämma tillämplig lag när det gäller sådana frågor som förutsättningarna Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;för rätt till ersättning, vilka slags skador som skall ersättas, ersättningens&lt;br&gt;storlek och eventuell nedsättning. Vilket lands lag som skall tillämpas på&lt;br&gt;sådana frågor avgörs på gängse sätt genom den internationella privaträtten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skadelidandes valrätt omfattar bara sådana fall där skadan har inträffat&lt;br&gt;till följd av trafik i Sverige med ett fordon hemmahörande i ett annat EES-&lt;br&gt;land. I den nya 35 § fmns bestämmelser för det fall ett motordrivet fordon&lt;br&gt;för vilket trafikförsäkring har meddelats enligt trafikskadelagen orsakar&lt;br&gt;skada i ett annat EES-land än Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan var ett fordon hör hemma behandlas inte i lagtexten. Avsikten är&lt;br&gt;att bedömningen skall knyta an till den definition som finns i det första&lt;br&gt;motorfordonsförsäkringsdirektivet. Där besvaras i artikel 1.4 frågan vilket&lt;br&gt;land ett fordon normalt hör hemma i. I första hand avses det land där&lt;br&gt;fordonet är registrerat (senare ändrat till det land med vars registreringsskylt&lt;br&gt;fordonet är försett, se artikel 4 i den andra motorfordonsförsäkringsdirek-&lt;br&gt;tivet). Erfordras inte någon registrering för ett visst slags fordon men skall&lt;br&gt;fordonet i stället vara försett med en försäkringsskylt eller ett märke&lt;br&gt;motsvarande en registreringsskylt, skall fordonet anses höra hemma i det&lt;br&gt;land där försäkringsskylten eller märket har utfärdats. Erfordras varken&lt;br&gt;registreringsskylt, försäkringsskylt eller märke, skall fordonet anses höra&lt;br&gt;hemma i det land där den person som omhänderhar fordonet har sin&lt;br&gt;stadigvarande bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beloppsbegränsningen enligt första stycket är 300 miljoner kronor, ränta&lt;br&gt;och rättegångskostnader oräknade. Det kan därför antas att den skadelidande&lt;br&gt;endast i undantagsfall får anledning att utnyttja sin valrätt enligt andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den lagtekniska utformningen av 14 § andra stycket har&lt;br&gt;Lagrådet föreslagit att ordet &amp;quot;motsvarande&amp;quot; skall föras in före &amp;quot;föreskrifter&lt;br&gt;om obligatorisk motorfordonsförsäkring som gäller i det land där fordonet&lt;br&gt;hör hemma”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114 § första stycket finns för närvarande bestämmelser om maximibelopp,&lt;br&gt;om prioritering av ersättning för personskada före sakskada och om pro-&lt;br&gt;portionering efter kvotdelar för det fall ersättningsbeloppet inte förslår fullt&lt;br&gt;ut till alla ersättningsberättigade. Lagrådets förslag medför att det blir endast&lt;br&gt;i dessa hänseenden - och inga andra - som den skadelidande kan välja&lt;br&gt;tillämpning av motsvarande regler i ett annat EES-land. Lagrådets förslag&lt;br&gt;synes därför kunna medföra en oönskad begränsning när det gäller de regler&lt;br&gt;i ett annat EES-lands lagstiftning om obligatoriska motorfordonsförsäkringar&lt;br&gt;som kan komma att tillämpas genom den skadelidandes val. Det kan&lt;br&gt;nämligen finnas begränsningar i EES-ländemas föreskrifter om obligatorisk&lt;br&gt;motorfordonsförsäkring som avser andra förhållanden än de som nämns i&lt;br&gt;14 § första stycket. Lagrådets förslag har därför inte följts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har i övrigt utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Trafikförsäkring som meddelats enligt denna lag skall i fråga om&lt;br&gt;skada som uppkommer i följd av trafik med ett motordrivet fordon i något&lt;br&gt;annat land i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige, utöver&lt;br&gt;vad som gäller om trafikskadeersättning enligt denna lag, täcka ersättning&lt;br&gt;som enligt lagstiftningen i det land där skadan uppkommit skall omfattas av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en obligatorisk motorfordonsförsäkring. Detta gäller även i fråga om skada Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;som uppkommer vid direkt förd mellan två länder som ingår i Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet, om skadan tillfogas en medborgare i ett&lt;br&gt;sådant land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillhör fordon som avses i första stycket svenska staten skall svenska staten&lt;br&gt;i stället bära ersättningsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen som är ny har behandlats i avsnitt 3.2 i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen. Paragrafen innebär att svensk rätt anpassas till innehållet i två EG-&lt;br&gt;direktiv på motorfordonsförsäkringsområdet, nämligen artikel 3 i det första&lt;br&gt;och artikel 2 i det tredje direktivet (72/166/EEC resp. 90/232/EEC).&lt;br&gt;Bestämmelserna innebär att en obligatorisk motorfordonsförsäkring som&lt;br&gt;meddelats enligt bestämmelserna i trafikskadelagen täcker ersättnings-&lt;br&gt;ansvaret för skador som uppkommer i följd av trafik i ett annat EES-land&lt;br&gt;än Sverige. Det innebär att en svensk motorfordonsförsäkring skall täcka&lt;br&gt;ansvar för skador enligt lagstiftningen i det land där skadan inträffade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 35 § föreskrivs att en motorfordonsförsäkring som meddelats enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i trafikskadelagen skall täcka även skador som drabbar&lt;br&gt;medborgare i ett EES-land om skadan inträffår under direkt färd mellan&lt;br&gt;Sverige och ett annat EES-land eller under direkt färd mellan två andra&lt;br&gt;EES-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har delvis utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Således&lt;br&gt;innehåller andra stycket en bestämmelse som föreskriver att staten, vars&lt;br&gt;fordon inte omfattas av försäkring, som självförsäkrare bär ersättningsan-&lt;br&gt;svaret (jfr 15 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 § fmns bestämmelser om när trafikskadeersättning skall utgå. Dessa&lt;br&gt;föreskrifter gäller vid sidan av 35 §. Av bestämmelserna följer att om en&lt;br&gt;svensk medborgare skadas i följd av trafik utomlands med en bil som är&lt;br&gt;registerad i Sverige trafikskadeersättning betalas enligt trafikskadelagen. Så&lt;br&gt;är fallet även när den skadade är medborgare i ett annat EES-land än&lt;br&gt;Sverige, men har hemvist här i landet. Lagrådet har föreslagit att hän-&lt;br&gt;visningen i 35 § skulle begränsas till bestämmelserna i 8 § andra meningen.&lt;br&gt;Det fmns skäl som talar för Lagrådets förslag, såsom att det är just i de fall&lt;br&gt;då skada uppkommer i följd av trafik i ett annat EES-land än Sverige -&lt;br&gt;vilket regleras i 8 § andra meningen - som försäkringen skall täcka ansvaret&lt;br&gt;för de uppkomna skadorna. Genom att ange att försäkringen skall täcka&lt;br&gt;ansvaret &amp;quot;utöver vad som gäller om trafikskadeersättning enligt denna lag&amp;quot;&lt;br&gt;markeras emellertid på ett tydligare sätt att det handlar om ett i grunden&lt;br&gt;artskilt ansvar, nämligen ett ansvar för ersättningen enligt de skadestånds-&lt;br&gt;rättsliga regler som gäller på skadeorten. Med hänsyn härtill har be-&lt;br&gt;stämmelsen i denna del inte utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har mot bakgrund av att olika metoder kan bli aktuella i EES-&lt;br&gt;ländema när implementering sker av EG-direktiv ifrågasatt om det är en&lt;br&gt;lämplig ordning att ha enbart en hänvisning i 35 § till den utpekade&lt;br&gt;utländska rättsordningen. Det är nämligen inte säkert att den utpekade&lt;br&gt;rättsordningen implementerat regler motsvarande dem i 14 § andra stycket.&lt;br&gt;Lagrådet har anfört att det kunde vara lämpligt att i högre grad låsa fast&lt;br&gt;tillämpningsområdet för paragrafen genom att att ange att på den skadelidan-&lt;br&gt;des begäran 14 § första stycket trafikskadelagen skall tillämpas i stället för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motsvarande utländska föreskrifter. Lagrådet har emellertid inte motsatt sig Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;lagrådsremissens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets alternativa förslag torde kunna leda till tillämpningsproblem om&lt;br&gt;inte implementeringen i alla EES-länder sker genom införande av be-&lt;br&gt;stämmelser som formulerats exakt eller i mycket nära anslutning till&lt;br&gt;direktivtexten. Den lösning som valts i lagrådsremissen har därför behållits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har i övrigt med en redaktionell ändring utformats efter&lt;br&gt;Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikraftträdande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I förhållande till&lt;br&gt;Liechtenstein får regeringen sätta lagen i kraft vid en senare tidpunkt än i&lt;br&gt;forhållande till övriga stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna har kommenterats i avsnitt 5 i den allmänna motivering-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:302) om&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;ändring i trafikskadelagen (1975:1410)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 § Beträffande motordrivet fordon som med stöd av 4 § 2 har undantagits&lt;br&gt;från trafikförsäkringsplikt och som saknar trafikförsäkring svarar samtliga&lt;br&gt;försäkringsanstalter, som vid skadetillfället hade tillstånd att meddela&lt;br&gt;trafikförsäkring, solidariskt för den trafikskadeersättning som skulle ha&lt;br&gt;utgått, om försäkring hade funnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fordon som är försäkringspliktigt men som saknar trafikför-&lt;br&gt;säkring har de försäkringsanstalter som avses i första stycket samma&lt;br&gt;ersättningsansvar som anges där. För sakskada som tillfogas den för-&lt;br&gt;säkringspliktige gäller dock detta ansvar endast i fall då fordonet brukades&lt;br&gt;olovligen av annan och antingen ej var registrerat i bilregistret eller var&lt;br&gt;avställt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsanstalter som avses i första stycket svarar även solidariskt&lt;br&gt;för den trafikskadeersättning som skulle ha utgått från trafikförsäkringen för&lt;br&gt;motordrivet fordon vars identitet ej kan fastställas. Från ersättning för&lt;br&gt;sakskada skall därvid avräknas ett belopp som svarar mot en tjugondedel av&lt;br&gt;det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gäller för&lt;br&gt;det år då skadehändelsen inträffar. Vid skador på renar skall någon&lt;br&gt;avräkning inte ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bl.a. bestämmelser om trafikskadeersättning för&lt;br&gt;skador som orsakas av okända fordon. Enligt paragrafen svarar de&lt;br&gt;trafikförsäkringsanstalter som har tillstånd att meddela trafikförsäkring&lt;br&gt;solidariskt för den ersättning som skulle ha utgått från trafikförsäkringen om&lt;br&gt;fordonet varit känt. I tredje stycket föreskrivs att vid sakskada som orsakats&lt;br&gt;av ett okänt fordon avräkning skall ske med en tjugondedel av det basbelopp&lt;br&gt;som gäller för det år då skadehändelsen inträffar. Tillägget i tredje stycket&lt;br&gt;innebär att någon sådan sjäv riskav räkning inte skall ske vid sakskador på&lt;br&gt;renar. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 2 i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 A Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:303) om Prop. 1993/94:71&lt;br&gt;ändring i lagen (1992:1121) om ändring i trafikskadelagen&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;(1975:1410)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § För person- eller sakskada som uppkommer i följd av trafik här i&lt;br&gt;landet med motordrivet fordon utgår trafikskadeersättning i fall som anges&lt;br&gt;i denna lag. Trafikskadeersättning utgår i motsvarande fall också för skada&lt;br&gt;som i följd av trafik utomlands med här i landet registrerat eller svenska&lt;br&gt;staten tillhörigt motordrivet fordon tillfogas svensk medborgare eller den&lt;br&gt;som har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeersättning utgår ej för atomskada i fall då rätten att göra&lt;br&gt;ersättningsanspråk gällande mot annan än innehavare av atomanläggning är&lt;br&gt;inskränkt enligt 14 § atomansvarighetslagen (1968:45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom förslaget får 8 § den lydelse som paragrafen hade före de&lt;br&gt;ändringar som skedde genom SFS 1992:1121. Bakgrunden har behandlats&lt;br&gt;i avsnitt 3.2 i den allmänna motiveringen. I 8 § föreskrivs nu åter att&lt;br&gt;trafikskadeersättning skall betalas dels för person- eller sakskada i följd av&lt;br&gt;trafik här i landet med motordrivet fordon, dels för skada som i följd av&lt;br&gt;trafik utomlands med här i landet registrerat eller svenska staten tillhörigt&lt;br&gt;fordon tillfogas en svensk medborgare eller den som har hemvist här i&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya 35 § ges vissa bestämmelser som föranletts av EES-avtalet&lt;br&gt;beträffande rätten till ersättning ur trafikförsäkring som har meddelats enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1992:1121) om ändring i trafikskadelagen&lt;br&gt;(1975:1410),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1993:302) om ändring i trafikskadelagen&lt;br&gt;(1975:1410),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1993:303) om ändring i lagen (1992:1121) om&lt;br&gt;ändring i trafikskadelagen (1975:1410).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden&lt;br&gt;har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i lagen (1992:1121) om ändring i&lt;br&gt;trafikskadelagen (1975:1410)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1992:1121) om ändring i&lt;br&gt;trafikskadelagen&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; (1975:1410)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 8 a § trafikskadelagen skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 8 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeersättning utgår i fall&lt;br&gt;som avses i denna lag for person-&lt;br&gt;eller sakskada som uppkommer i&lt;br&gt;följd av trafik med motordrivet&lt;br&gt;fordon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. här i landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i Belgien, Danmark, Finland,&lt;br&gt;Frankrike, Grekland, Irland, Is-&lt;br&gt;land, Italien, Liechtenstein, Luxem-&lt;br&gt;burg, Nederländerna, Norge, Por-&lt;br&gt;tugal, Spanien, Storbritannien,&lt;br&gt;Tyskland eller Österrike,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. under direkt förd mellan två&lt;br&gt;länder som avses i 1 eller 2, om&lt;br&gt;skadan har tillfogats medborgare i&lt;br&gt;ett land som avses i 1 eller 2, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i andra fall, om skadan har&lt;br&gt;tillfogats svensk medborgare eller&lt;br&gt;den som har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 2-&lt;br&gt;4 lämnas trafikskadeersättning&lt;br&gt;dock endast om fordonet var regist-&lt;br&gt;rerat här i landet eller tillhörde&lt;br&gt;svenska staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För person- eller sakskada som&lt;br&gt;uppkommer i följd av trafik här i&lt;br&gt;landet med motordrivet fordon&lt;br&gt;utgår trafikskadeersättning i fall&lt;br&gt;som anges i denna lag. Trafikska-&lt;br&gt;deersättning utgår i motsvarande&lt;br&gt;fall också för skada som i följd av&lt;br&gt;trafik utomlands med här i landet&lt;br&gt;registrerat eller svenska staten&lt;br&gt;tillhörigt motordrivet fordon till-&lt;br&gt;fogas svensk medborgare eller den&lt;br&gt;som har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikskadeersättning utgår ej för atomskada i fall då rätten att göra&lt;br&gt;ersättningsanspråk gällande mot arman än innehavare av atomanläggning&lt;br&gt;är inskränkt enligt 14 § atomansvarighetslagen (1968:45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1977:949.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i trafikskadelagen (1975:1410)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om trafikskadelagen&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; (1975:1410)&lt;br&gt;dels att 14 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 35 §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från ett fordons trafikförsäkring utgår trafikskadeersättning med&lt;br&gt;anledning av en och samma händelse med högst 300 miljoner kronor,&lt;br&gt;ränta och ersättning för rättegångskostnader oräknade. Förslår beloppet&lt;br&gt;ej till gottgörelse åt var och en som har rätt till ersättning ur beloppet,&lt;br&gt;utgår i första hand ersättning för personskada. Ersättningarna till dem&lt;br&gt;som ej kan beredas föll gottgörelse nedsättes med samma kvotdel för var&lt;br&gt;och en. Kan efter inträffat skadefall befaras att sådan nedsättning blir&lt;br&gt;nödvändig, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;förordna att ersättning tills vidare skall utgå endast med viss kvotdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skada orsakats här i landet&lt;br&gt;av ett fordon som är hemmahöran-&lt;br&gt;de i något av länderna inom Euro-&lt;br&gt;peiska ekonomiska samarbetsom-&lt;br&gt;rådet, tillämpas på begäran av den&lt;br&gt;skadelidande i stället för bestäm-&lt;br&gt;melserna i första stycket de före-&lt;br&gt;skrifter om obligatorisk motorfor-&lt;br&gt;donsförsäkring som gäller i det&lt;br&gt;land där fordonet hör hemma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skada uppkommer i något&lt;br&gt;annat av länderna inom Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet än&lt;br&gt;Sverige i följd av trafik med ett&lt;br&gt;motordrivet fordon för vilket tra-&lt;br&gt;fikförsäkring meddelats enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i denna lag eller&lt;br&gt;som tillhör svenska staten, skall&lt;br&gt;försäkringen, utöver vad som gäl-&lt;br&gt;ler om trafikskadeersättning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1977:949.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1246.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;denna lag, täcka det ersättningsan-&lt;br&gt;svar för de uppkomna skadorna&lt;br&gt;som enligt lagstiftningen i det land&lt;br&gt;där skadan uppkommit skall vara&lt;br&gt;täckt av obligatorisk motorfordons-&lt;br&gt;försäkring. Detsamma gäller om&lt;br&gt;skada uppkommer vid direkt förd&lt;br&gt;mellan två av de länder som ingår&lt;br&gt;i Europeiska ekonomiska samar-&lt;br&gt;betsområdet och skadan tillfogas&lt;br&gt;en medborgare i ett sådant land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I förhållande&lt;br&gt;till Liechtenstein får regeringen sätta lagen i kraft vid en senare tidpunkt&lt;br&gt;än i förhållande till övriga stater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i lagen (1993:302) om ändring i&lt;br&gt;trafikskadelagen (1975:1410)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 16 § trafikskadelagen&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; (1975:1410) i&lt;br&gt;paragrafens lydelse enligt lagen (1993:302) om ändring i nämnda lag&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande motordrivet fordon som med stöd av 4 § 2 har undantagits&lt;br&gt;från trafikförsäkringsplikt och som saknar trafikförsäkring svarar samtliga&lt;br&gt;försäkringsanstalter, som vid skadetillfallet hade tillstånd att meddela&lt;br&gt;trafikförsäkring, solidariskt för den trafikskadeersättning som skulle ha&lt;br&gt;utgått, om försäkring hade funnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fordon som är försäkringspliktigt men som saknar trafikför-&lt;br&gt;säkring har de försäkringsanstalter som avses i första stycket samma&lt;br&gt;ersättningsansvar som anges där. För sakskada som tillfogas den&lt;br&gt;försäkringspliktige gäller dock detta ansvar endast i fall då fordonet&lt;br&gt;brukades olovligen av annan och antingen ej var registrerat i bilregistret&lt;br&gt;eller var avställt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsanstalter som avses&lt;br&gt;i första stycket svarar även solida-&lt;br&gt;riskt för den trafikskadeersättning&lt;br&gt;som skulle ha utgått från trafikför-&lt;br&gt;säkringen för motordrivet fordon&lt;br&gt;vars identitet ej kan fastställas.&lt;br&gt;Från ersättning för sakskada skall&lt;br&gt;därvid avräknas ett belopp som&lt;br&gt;svarar mot en tjugondedel av det&lt;br&gt;basbelopp enligt lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring som gäller&lt;br&gt;för det år då skadehändelsen in-&lt;br&gt;träffar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försäkringsanstalter som avses&lt;br&gt;i första stycket svarar även solida-&lt;br&gt;riskt för den trafikskadeersättning&lt;br&gt;somskulle ha utgått från trafikför-&lt;br&gt;säkringen för motordrivet fordon&lt;br&gt;vars identitet ej kan fastställas.&lt;br&gt;Från ersättning för sakskada skall&lt;br&gt;därvid avräknas ett belopp som&lt;br&gt;svarar mot en tjugondedel av det&lt;br&gt;basbelopp enligt lagen (1962:381)&lt;br&gt;om allmän försäkring som gäller&lt;br&gt;för det år då skadehändelsen in-&lt;br&gt;träffar. Vid skador på renar skall&lt;br&gt;någon avräkning inte ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1977:949.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1983:309.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAGRÅDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-10-04&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: hovrättspresidenten Bo Broomé, justitierådet Bo Svensson,&lt;br&gt;regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 9 september 1993,&lt;br&gt;varvid statsrådet Reidunn Laurén varit föredragande, har regeringen for&lt;br&gt;lagrådets yttrande överlämnat förslag till ändringar i trafikskadelagen&lt;br&gt;(1975:1410).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ingemar&lt;br&gt;Persson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås ändringar i trafikskadelagen i syfte att anpassa&lt;br&gt;svensk rätt till två EG-direktiv om motorfordonsförsäkring. Ändringar i&lt;br&gt;trafikskadelagen i samma syfte beslutades av riksdagen under hösten&lt;br&gt;1992 (prop. 1992/93:8 bet. 1992/93:LU7, SFS 1992:1121). De remittera-&lt;br&gt;de förslagen innebär att den av riksdagen sålunda beslutade lagstiftningen&lt;br&gt;ändras med hänvisning till att de ifrågavarande direktiven bör tolkas på&lt;br&gt;ett mer restriktivt än som gjordes när frågan tidigare behandlades. Det&lt;br&gt;finns mot denna bakgrund anledning att i det följande först något beröra&lt;br&gt;direktiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det direktiv som lagstiftningen huvudsakligen tar sikte på är det tredje&lt;br&gt;motorfordonsforsäkringsdirektivet (90/232/EEC), närmare bestämt&lt;br&gt;artikel 2 som har följande lydelse i den engelska texten: &amp;quot;Member States&lt;br&gt;shall take the neccessary steps to ensure that all compulsory insurance&lt;br&gt;policies against civil liability arising out of the use of vehicles:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- cover, on the basis of a single premium, the entire territory of the&lt;br&gt;Community, and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- guarantee, on the basis of the same single premium, in each Member&lt;br&gt;State, the cover required by its law or the cover required by the law of&lt;br&gt;the Member State where the vehicle is normally based when that cover&lt;br&gt;is higher.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tolkningsfråga som föredraganden tar upp i lagstiftningsärendet är&lt;br&gt;huruvida artikeln - främst ordet &amp;quot;cover&amp;quot; - syftar på den ersättning som&lt;br&gt;skall utgå i ett visst fall, dvs. på det nationella ersättningssystemet i sin&lt;br&gt;helhet, eller bara på en begränsad del av systemet, nämligen de regler&lt;br&gt;som anger det maximala ersättningsbelopp som kan utgå från för-&lt;br&gt;säkringen (jfr 14 § trafikskadelagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En liknande frågeställning uppkommer med avseende på det andra&lt;br&gt;direktiv som lagstiftningen avser, nämligen det första motorfordonsför-&lt;br&gt;säkringsdirektivet (72/166/EEC). Artikel 3 punkt 2 har följande lydelse&lt;br&gt;på engelska:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Each Member State shall take all appropriate measures to ensure that&lt;br&gt;the contract of insurance also covers:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- any loss or injury suffered by national of Member States during a direct&lt;br&gt;joumey between two territories in which the Treaty establishing the&lt;br&gt;European Economic Community is in force, if there is no national&lt;br&gt;insurers’ bureau responsible for the territory which is being crossed; in&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;that case, the loss or injury shall be covered in accordance with the&lt;br&gt;intemal laws on compulsory insurance in force in the Member State in&lt;br&gt;whose territory the vehicle is normally based.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av denna artikel uppkommer sålunda frågan hur&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;covered&amp;quot; etc. i det sista stycket skall förstås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagstiftning som har antagits av riksdagen bygger på att &amp;quot;cover&amp;quot;&lt;br&gt;respektive &amp;quot;covered&amp;quot; tar sikte på ersättningssystemet i sin helhet.&lt;br&gt;Lagstiftningen innebär i enlighet härmed till att börja med att det svenska&lt;br&gt;ersättningssystemet enligt trafikskadelagen skall gälla även skador som&lt;br&gt;en svenskregistrerad bil orsakar i ett annat EES-land eller vid direkt färd&lt;br&gt;mellan två EES-länder (8 §). Vad gäller skada som uppkommit i ett annat&lt;br&gt;EES-land skall den skadelidande dessutom kunna välja om ersättningen&lt;br&gt;skall bestämmas enligt de regler som gäller i Sverige eller enligt de&lt;br&gt;regler som gäller i det land där skadan inträffade. Vidare har inforts en&lt;br&gt;motsvarande valmöjlighet för det fall en skada uppkommer i Sverige med&lt;br&gt;ett fordon som hör hemma i ett annat EES-land. Den skadelidande kan&lt;br&gt;i detta fall begära att - i stället för trafikskadelagens ersättningsregler -&lt;br&gt;reglerna i det land där fordonet hör hemma skall tillämpas. De angivna&lt;br&gt;reglerna om valfrihet har tagits in i 8 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förevarande lagstiftningsärende gör föredraganden som nämnts en&lt;br&gt;annan bedömning av artiklarnas innebörd. Vad gäller artikel 2 i det tredje&lt;br&gt;motorfordonsförsäkringsdirektivet anser föredraganden att denna tar sikte&lt;br&gt;endast på de begränsningar i fråga om ansvarsbelopp som kan vara&lt;br&gt;föreskrivna i i nationella regelsystem - i Sverige 14 § trafikskadelagen -&lt;br&gt;och således inte på reglerna om vilken ersättning som skall betalas. De&lt;br&gt;remitterade förslagen har utformats mot denna bakgrund. I 8 § slopas&lt;br&gt;reglerna om att ersättning utgår enligt trafikskadelagen när ett svenskt&lt;br&gt;fordon orsakar skada vid färd i ett annat EES-land eller vid direkt färd&lt;br&gt;mellan två EES-länder. Vidare slopas reglerna i 8 a § om valfrihet. I&lt;br&gt;stället införs - med avseende på det fall en skada har uppkommit i&lt;br&gt;Sverige med ett fordon som hör hemma i ett annat EES-land - i 14 § en&lt;br&gt;regel om att i stället för paragrafens bestämmelser om beloppsbe-&lt;br&gt;gränsning de bestämmelser som i detta avseende gäller i fordonets&lt;br&gt;hemland skall tillämpas om den skadelidande begär det. Vidare införs i&lt;br&gt;en ny 35 § en bestämmelse om att trafikförsäkring enligt trafikskadelagen&lt;br&gt;skall - i fråga om skador som uppkommit med svenskregistrerad bil vid&lt;br&gt;trafik i ett annat EES-land - täcka det ersättningsansvar för de uppkomna&lt;br&gt;skadorna som enligt lagstiftningen i det land där skadan inträffat skall&lt;br&gt;vara täckt av obligatorisk motorfordonsförsäkring. Detsamma skall enligt&lt;br&gt;bestämmelsen gälla i fråga om skador vid direkt färd mellan två EES-&lt;br&gt;länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som motiv till lagändringarna och den ändrade synen på främst det&lt;br&gt;tredje motorfordonsförsäkringsdirektivet anför föredraganden bl.a. att den&lt;br&gt;nu förordade tolkningen är naturlig med hänsyn till direktivets&lt;br&gt;systematiska uppbyggnad samt att reglernas nuvarande utformning kan&lt;br&gt;föra med sig praktiska olägenheter - bl.a. vid skaderegleringen - genom&lt;br&gt;att den skadelidande har rätt att åberopa materiell skadestånd srätt i andra&lt;br&gt;länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet känner viss tveksamhet till den omtolkning som sålunda skett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av det tredje direktivet. Lagrådet är sålunda inte helt övertygat om att&lt;br&gt;den tolkning av direktivet som gjordes i det tidigare lagstiftningsärendet&lt;br&gt;är fel. Det finns emellertid skäl som talar for den tolkning som nu&lt;br&gt;förordas. För en sådan tolkning talar sålunda, som föredraganden&lt;br&gt;påpekat, den systematiska uppbyggnaden av direktivet, särskilt i&lt;br&gt;beaktande av hur reglerna om trafikskadeersättning i allmänhet är&lt;br&gt;utformade inom EG-ländema. I sistnämnda avseende gäller i princip - till&lt;br&gt;skillnad mot vad som gäller i Sverige - att de skadeståndsrättsliga&lt;br&gt;frågorna om när ansvar föreligger och om ersättningens storlek inte&lt;br&gt;regleras i lagstiftningen om obligatorisk motorfordonsförsäkring. Där&lt;br&gt;regleras endast skyldigheten att inneha en försäkring som täcker det&lt;br&gt;skadeståndsrättsliga ansvar som följer av särskilda regler eller allmänna&lt;br&gt;principer på området. Mot denna bakgrund är det mindre troligt att man&lt;br&gt;med direktivet, som ju gäller motorfordons_/orsö&amp;amp;n&amp;gt;ig, avsett att infora en&lt;br&gt;ordning som innebär att ersättningsskyldigheten i det land där skadan&lt;br&gt;uppkommit skall kunna avgöras på grundval av reglerna om skadestånds-&lt;br&gt;skyldighet i det land där fordonet hör hemma. Detta gäller så mycket&lt;br&gt;mer som skadeståndsskyldighet i internationella sammanhang i allmänhet&lt;br&gt;bedöms på grundval av de materiella reglerna i det land där den&lt;br&gt;skadegörande handlingen företogs (lex loci delicti).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet finner med hänsyn till det anförda att det finns fog för den&lt;br&gt;tolkning av det tredje motorfordonsförsäkringsdirektivet som gjorts i&lt;br&gt;förevarande lagstiftningsärende. Detsamma kan sägas i fråga om den&lt;br&gt;ändrade inställningen till det första motorfordonsförsäkringsdirektivet.&lt;br&gt;Lagrådet kan därför i princip godta de ändringar som i dessa avseenden&lt;br&gt;föreslagits i remissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller utformningen av lagregleringen bör 14 § andra&lt;br&gt;stycket justeras bl.a. så att det klarare framgår att det är i de avseenden&lt;br&gt;som anges i 14 § andra stycket som den skadelidande skall ha valfrihet,&lt;br&gt;nämligen i fråga om belopp, skadeprioritering och turordning mellan&lt;br&gt;skadelidande. Lagrådet föreslår att 14 § andra stycket får följande&lt;br&gt;lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skada uppkommer i följd av trafik här i landet med ett fordon som&lt;br&gt;är hemmahörande i något av länderna inom Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet, tillämpas på begäran av den skadelidande i stället för&lt;br&gt;första stycket de motsvarande föreskrifter om obligatorisk motorfordons-&lt;br&gt;försäkring som gäller i det land där fordonet hör hemma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 35 § föreskrivs enligt det remitterade förslaget att en trafikförsäkring&lt;br&gt;enligt lagen skall täcka det ersättningsansvar för de uppkomna skadorna&lt;br&gt;som enligt lagstiftningen i det land där skadan uppkom skall vara täckt&lt;br&gt;av obligatorisk motorfordonsförsäkring. Det är tydligen meningen att det&lt;br&gt;angivna ersättningsansvaret skall omfatta också det ansvar enligt det&lt;br&gt;andra landets lagstiftning som följer av att man där inför regler för&lt;br&gt;uppfyllande av de ifrågavarande direktiven. Genom hänvisningen till den&lt;br&gt;utländska lagstiftningen blir omfattningen av regeln i 35 § således&lt;br&gt;beroende av hur man i de andra EES-ländema utformar lagstiftningen om&lt;br&gt;införlivande av de ifrågavarande direktiven. Det kan mot bakgrund av att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olika metoder tydligen kan bli aktuella i det avseendet ifrågasättas om&lt;br&gt;detta är en lämplig ordning. Det kunde här vara lämpligt med en&lt;br&gt;reglering som låser fast vad trafikförsäkringen skall omfatta i detta&lt;br&gt;avseende. Lagrådet vill emellertid inte motsätta sig förslaget i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § bör dock omformuleras med hänsyn till att statens fordon inte&lt;br&gt;omfattas av försäkring. Även vissa redaktionella ändringar bör företas.&lt;br&gt;Lagrådet föreslår att paragrafen får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikförsäkring som meddelas enligt denna lag skall i fråga om skada&lt;br&gt;som uppkommer i följd av trafik med ett motordrivet fordon i något&lt;br&gt;annat land i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet än Sverige, utöver&lt;br&gt;vad som följer av 8 § andra meningen, täcka ersättning som enligt&lt;br&gt;lagstiftningen i det land där skadan uppkommit skall omfattas av en&lt;br&gt;obligatorisk motorfordonsförsäkring. Vad som sagts nu gäller också i&lt;br&gt;fråga om skada som uppkommer vid direkt färd mellan två länder som&lt;br&gt;ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, om skadan tillfogas en&lt;br&gt;medborgare i ett sådant land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillhör fordon som avses i första stycket svenska staten skall svenska&lt;br&gt;staten i stället bära ersättningsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett alternativ för det fall man - i enlighet med lagrådets resonemang i&lt;br&gt;det föregående - i högre grad vill låsa fast tillämpningsområdet för&lt;br&gt;paragrafen kan vara att i en andra mening i första stycket föreskriva&lt;br&gt;följande: &amp;quot;Om den skadelidande begär det skall ersättningen därvid&lt;br&gt;bestämmas med tillämpning av 14 § första stycket i stället för motsvaran-&lt;br&gt;de utländska föreskrifter.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Innehåll&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition ............................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll................ 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag ....................... 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 7 oktober 1993 ........................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .................. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Självrisk på ersättning vid sakskada&amp;nbsp;som&amp;nbsp;vållats av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;okänt fordon............................ 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund ........................ 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande förhållanden .............. 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden..................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Undantag från självrisk vid skador&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på renar................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Undantag för&amp;nbsp;annan&amp;nbsp;egendom ..... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG:s tredje motorfordonsförsäkringsdirektiv....... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund ....................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden..................... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader ............................ 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande.......................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättade lagförslag ..................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering ....................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1992:1121) om ändring i trafik-&lt;br&gt;skadelagen (1975:1410)............... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trafikskadelagen (1975:1410) ........... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1993:302) om ändring i&lt;br&gt;trafikskadelagen (1975:1410) ........... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:303)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ändring i lagen (1992:1121) om ändring i&lt;br&gt;trafikskadelagen (1975:1410) ........... 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan............................ 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut ............................. 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag............ 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utdrag ur protokoll vid lagrådets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanträde 1993-10-04 .............. 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 45071, Stockholm 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:LU8</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-10-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-10-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-10-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-10-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:22:36</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH0371</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:56</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:22:36</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH0371</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__71.pdf</filnamn>
<filstorlek>1525319</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om ändringar i trafikskadelagen m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/AC5CFCF4-AD44-4346-9DFF-C4AF66DA1CEC</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:LU8</uppgift>
<ref_dok_id>GH01LU8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändringar i trafikskadelagen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>