<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2285016</hangar_id>
 <dok_id>GH0365</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>65</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:65</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>65</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-12-09 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:47:50</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0365/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0365</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH0365</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1993/94:65&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0365/prop_199394__65-1.png" style="width:41pt;height:70pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1993/94:65&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 9 december 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anne Wibble&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs fram förslag till en ny lag om offentlig anställning&lt;br&gt;(LOA), som skall ersätta den nuvarande lagen (1976:600) med samma&lt;br&gt;namn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innehåller bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den nya LOA skall i huvudsak omfatta de statsanställda och de&lt;br&gt;försäkringskasseanställda. Detta innebär att lagen — liksom den&lt;br&gt;nuvarande — också skall gälla för anställda i de statliga affärsver-&lt;br&gt;ken, så länge dessa drivs i myndighetsform. I likhet med vad som&lt;br&gt;nu gäller skall bestämmelserna om arbetskonflikter också tillämpas&lt;br&gt;på de kommun- och landstingsanställda m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Institutet tjänst slopas, vilket får till följd att ordet &amp;quot;tjänst&amp;quot; på sikt&lt;br&gt;kommer att utmönstras ur lagstiftningen. Arbetstagarnas arbetsskyl-&lt;br&gt;dighet får bestämmas med ledning av den allmänna arbetsrättens&lt;br&gt;regler och med beaktande av vad som sedan gammalt har gällt för&lt;br&gt;stats- och kommunaltjänstemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den nya lagen skall inte heller innehålla några bestämmelser om&lt;br&gt;vikariat utan reglerna i lagen (1982:80) om anställningsskydd —&lt;br&gt;LAS — skall i princip tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Reglerna i nuvarande LOA om ledigkungörande av anställningar&lt;br&gt;skall också slopas. Varje myndighet skall i princip själv bestämma&lt;br&gt;vilket sätt som är bäst för just den myndigheten att få kompetent&lt;br&gt;personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 65&lt;br&gt;Rättelse: S. 8 rad 1-4 nedifrån utgår&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;De nuvarande bestämmelserna om behörighetsvillkor,&lt;br&gt;befordringsgrunder och förtroendeskadliga bisysslor samt om&lt;br&gt;arbetskonflikter förs i huvudsak oförändrade över till nya LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;De nuvarande reglerna om avgångsskyldighet på grund av&lt;br&gt;sjukdom, påtvingad läkarundersökning eller avstängning på grund&lt;br&gt;av sjukdom förs inte över till nya LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det skall inte längre finnas några specialregler om avskedande&lt;br&gt;utan reglerna härom i LAS skall tillämpas också på den statliga&lt;br&gt;sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En nyhet är också att regler om periodiska hälsoundersökningar&lt;br&gt;förs in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås en särskild lag om fullmaktsanställning, som&lt;br&gt;kompletterar nya LOA:s regler om fullmaktsanställda. I den nya lagen&lt;br&gt;om fullmaktsanställda regleras frågor om anställningens upphörande, av-&lt;br&gt;stängning och läkarundersökning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver föreslås några följdändringar med anledning av de nya&lt;br&gt;lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pr&lt;/sup&gt;°P- 1993/94:65&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om offentlig anställning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag finns särskilda föreskrifter om arbetstagare hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. riksdagen och dess myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. myndigheterna under regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. kyrkomötet och dess myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. de allmänna försäkringskassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda föreskrifter om arbetstagare som avses i första stycket 2 finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också i lagen (1994:000) om fullmaktsanställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Följande föreskrifter i lagen gäller också arbetstagare hos&lt;br&gt;kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga&lt;br&gt;samfälligheter, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23-29 §§ om arbetskonflikter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § första stycket om vissa undantag från lagen (1976:580) om medbe-&lt;br&gt;stämmande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 30 § om periodiska hälsoundersökningar gäller också&lt;br&gt;arbetstagare hos kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Lagen gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. statsråden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. riksdagens ombudsmän,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. biskopar eller präster som avses i kyrkolagen (1992:300),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. arbetstagare som är lokalanställda av svenska staten utomlands och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som inte är svenska medborgare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För justitiekanslem, justitieråden och regeringsråden gäller bara 4 § om&lt;br&gt;bedömningsgrunder vid anställning, 7 § om bisysslor och 23-29 §§ om&lt;br&gt;arbetskonflikter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bedömningsgrunder vid anställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § Vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom&lt;br&gt;förtjänst och skicklighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;något annat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Svenskt medborgarskap som behörighetsvillkor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Utöver de krav på svenskt medborgarskap som följer av regerings-&lt;br&gt;formen eller någon annan lag gäller också att bara svenska medborgare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får ha en anställning som åklagare eller polis eller ha en militär Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen får föreskriva eller för särskilda fall besluta att bara&lt;br&gt;svenska medborgare får ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anställning inom regeringskansliet eller utrikesförvaltningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. statlig anställning som kan vara förenad med myndighetsutövning&lt;br&gt;eller handläggning av frågor som rör förhållandet till andra stater eller till&lt;br&gt;mellanfolkliga organisationer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. statlig anställning som kan medföra kännedom om förhållanden som&lt;br&gt;är av betydelse för landets säkerhet eller för andra viktiga, allmänna eller&lt;br&gt;enskilda ekonomiska intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De befogenheter som regeringen har enligt första stycket 2 och 3&lt;br&gt;utövas i fråga om arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter av&lt;br&gt;riksdagen eller den myndighet som riksdagen bestämmer och i fråga om&lt;br&gt;arbetstagare hos kyrkomötet eller dess myndigheter av kyrkomötet eller&lt;br&gt;den myndighet som kyrkomötet bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bisysslor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller&lt;br&gt;utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon&lt;br&gt;annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndig-&lt;br&gt;hetens anseende.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vissa föreskrifter om upphörande av anställningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Ett besked från arbetsgivarens sida om skiljande från en provanställ-&lt;br&gt;ning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd skall vara skriftligt för&lt;br&gt;att vara giltigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En uppsägning från arbetsgivarens sida av en arbetstagare som är&lt;br&gt;anställd tills vidare skall vara skriftlig för att vara giltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En arbetstagares begäran om att anställningen skall upphöra skall&lt;br&gt;vara skriftlig för att vara giltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Får en arbetstagare en ny anställning hos arbetsgivare som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §, upphör den första anställningen utan särskild åtgärd, om inte något&lt;br&gt;annat följer av kollektivavtal eller, i fråga om fullmaktsanställda, av&lt;br&gt;föreskrifter som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får beslutas att anställningen inte skall&lt;br&gt;upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Vid bestämmandet av en arbetstagares plats i turordning för&lt;br&gt;uppsägning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd skall hänsyn tas&lt;br&gt;också till kravet att myndigheten på ett riktigt sätt fullgör sina rättskip-&lt;br&gt;nings- eller förvaltningsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Föreskrifterna i 18 § andra stycket lagen (1982:80) om anställ- Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;ningsskydd skall inte tillämpas, om Riksdagens ombudsmän eller&lt;br&gt;Justitiekanslem begär ett beslut om avskedande inom sex månader efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det att den åberopade omständigheten har inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Disciplinansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tjänsteförseelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter&lt;br&gt;sina skyldigheter i anställningen, får meddelas disciplinpåföljd för&lt;br&gt;tjänsteförseelse. Är felet med hänsyn till samtliga omständigheter ringa,&lt;br&gt;får någon påföljd inte meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinpåföljd får inte meddelas en arbetstagare för att han har&lt;br&gt;deltagit i en strejk eller i en därmed jämförlig stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinpåföljder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag. En arbetstagare får&lt;br&gt;inte samtidigt meddelas flera disciplinpåföljder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löneavdrag får göras för högst trettio dagar. Löneavdraget per dag får&lt;br&gt;uppgå till högst 25 procent av daglönen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Genom kollektivavtal får avvikelser göras från 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana kollektivavtal får tillämpas också på arbetstagare som inte är&lt;br&gt;medlemmar i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om de syssel-&lt;br&gt;sätts i ett sådant arbete som avses med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder mot disciplinärt förfarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Disciplinpåföljd får meddelas bara om arbetstagaren inom två år&lt;br&gt;från förseelsen skriftligen har underrättats om vad som anförs mot&lt;br&gt;honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § När en åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot en arbets-&lt;br&gt;tagare, får arbetsgivaren inte inleda eller fortsätta ett disciplinärt&lt;br&gt;förfarande med anledning av vad som har föranlett åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, får ett disciplinärt&lt;br&gt;förfarande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av någon annan&lt;br&gt;orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara något brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Disciplinpåföljd får inte meddelas efter det att arbetstagarens&lt;br&gt;anställning har upphört eller uppsägning har ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller inte, om arbetstagaren övergår från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en myndighet till en annan inom domstols-, åklagar- respektive&lt;br&gt;polisväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Föreskrifterna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982:80)&lt;br&gt;om anställningsskydd skall tillämpas, om en myndighet i ett ärende om&lt;br&gt;disciplinansvar bryter mot 17-19 §§ eller mot föreskrifter om beslutande&lt;br&gt;organ eller om omröstning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om&lt;br&gt;anställningsskydd tillämpas 2 § tredje stycket samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag för vissa arbetstagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Föreskrifterna i 14-19 §§ gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. dem som kan meddelas disciplinpåföljd enligt lagen (1986:644) om&lt;br&gt;disciplinförseelser av krigsmän, m.m., för förseelser som omfattas av den&lt;br&gt;lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under&lt;br&gt;Socialstyrelsens tillsyn, för sådana förseelser i denna yrkesutövning som&lt;br&gt;skall prövas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. veterinärer, som står under Statens jordbruksverks tillsyn, om&lt;br&gt;förseelsen har skett i utövningen av veterinäryrket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Åtalsanmälan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 § Den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha begått&lt;br&gt;brott skall anmälas till åtal, om misstanken avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. brott enligt 20 kap. 1 och 2 §§ samt 3 § första stycket brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. annat brott, om det kan antas föranleda någon annan påföljd än&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetskonflikter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inskränkningar i rätten att genomföra stridsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § I arbeten som består i myndighetsutövning eller som är ound-&lt;br&gt;gängligen nödvändiga för att genomföra myndighetsutövning får strids-&lt;br&gt;åtgärder genomföras bara i form av lockout, strejk, övertidsvägran eller&lt;br&gt;nyanställningsblockad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbeten som avses i första stycket får stridsåtgärder inte genomföras&lt;br&gt;på grund av något annat än förhållandet mellan arbetsgivare och de&lt;br&gt;arbetstagare som omfattas av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i andra arbeten än som avses i första stycket är stridsåtgärder i&lt;br&gt;syfte att påverka inhemska politiska förhållanden otillåtna inom lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Om det uppkommer tvist huruvida en viss stridsåtgärd är tillåten&lt;br&gt;enligt denna lag, får åtgärden inte genomföras förrän tvisten har avgjorts&lt;br&gt;slutligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deltagande i stridsåtgärder &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § En arbetstagare får delta i en stridsåtgärd bara efter beslut av den&lt;br&gt;arbetstagarorganisation som har anordnat stridsåtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § En arbetstagarorganisation får inte anordna eller på något annat sätt&lt;br&gt;föranleda stridsåtgärder som är otillåtna enligt 23 eller 24 §. En sådan&lt;br&gt;organisation får inte heller genom understöd eller på något annat sätt&lt;br&gt;medverka vid otillåtna stridsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation planerar att&lt;br&gt;inleda eller har inlett en otillåten stridsåtgärd, är organisationen skyldig&lt;br&gt;att söka hindra åtgärden eller verka för att den upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation har inlett&lt;br&gt;en stridsåtgärd i strid mot 25 §, skall arbetsgivaren och organisationen&lt;br&gt;omedelbart ta upp överläggning med anledning av stridsåtgärden och&lt;br&gt;gemensamt verka för att den upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har något annat inte föreskrivits i kollektivavtal, gäller första stycket&lt;br&gt;den lokala arbetstagarorganisationen, om det finns en sådan organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Om arbetsgivaren bryter mot 23, 24 eller 27 § eller om arbets-&lt;br&gt;tagarorganisationen bryter mot 26 eller 27 §, skall arbetsgivaren&lt;br&gt;respektive organisationen ersätta uppkomna skador enligt de grunder som&lt;br&gt;anges i 54, 55, 60 och 61 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet, även om någon förpliktelse till följd av ett kollektivavtal inte&lt;br&gt;har satts åt sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller en arbetstagare som bryter mot 23, 24 eller 25 §, om&lt;br&gt;något annat inte följer av 29 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Har arbetstagarorganisationen inlett eller orsakat en stridsåtgärd som&lt;br&gt;är otillåten enligt 23 eller 24 §, får en arbetstagare åläggas att betala&lt;br&gt;skadestånd för sitt deltagande i åtgärden bara om det finns synnerliga skäl&lt;br&gt;för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Periodiska hälsoundersökningar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Om en arbetstagare har arbetsuppgifter där brister i arbetstagarens&lt;br&gt;hälsotillstånd medför risk för människors liv, personliga säkerhet eller&lt;br&gt;hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom, är arbetstagaren&lt;br&gt;efter en särskild uppmaning av arbetsgivaren skyldig att regelbundet&lt;br&gt;genomgå hälsoundersökningar som är nödvändiga för bedömning av&lt;br&gt;huruvida arbetstagaren har sådana brister i sitt hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller bara för arbetstagare som enligt kollektivavtal eller&lt;br&gt;föreskrifter av regeringen är skyldiga att genomgå hälsounder-&lt;br&gt;sökningarna. Kollektivavtalet får tillämpas också på arbetstagare som inte&lt;br&gt;är medlemmar i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om de&lt;br&gt;sysselsätts i sådant arbete som avses med avtalet. Föreskrifterna får bara&lt;br&gt;avse arbetstagare hos myndigheterna under regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i en annan lag eller i en förordning, som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av en lag, finns föreskrifter som avviker från första eller andra&lt;br&gt;stycket gäller de föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skiljande från arbetsuppgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;31 § En arbetstagare vid polisväsendet, utrikesförvaltningen, Försvars-&lt;br&gt;makten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Vämpliktsverket,&lt;br&gt;Militärhögskolan eller Försvarets radioanstalt får med omedelbar verkan&lt;br&gt;skiljas från sina arbetsuppgifter, om det är nödvändigt med hänsyn till&lt;br&gt;landets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;32 § Föreskrifterna om grunden för uppsägning eller avskedande,&lt;br&gt;turordning vid uppsägning och företrädesrätt till återanställning i lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd skall också tillämpas på en arbetstagare&lt;br&gt;i verksledande eller därmed jämförlig ställning som är anställd tills&lt;br&gt;vidare, om något annat inte följer av denna lag eller, såvitt rör andra&lt;br&gt;frågor än grunden för uppsägning eller avskedande, av föreskrifter som&lt;br&gt;regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Är chefen för ett statligt affärsverk eller för Statens arbetsgivarverk&lt;br&gt;anställd för bestämd tid, får han skiljas från sin anställning före utgången&lt;br&gt;av denna tid, om det är nödvändigt av hänsyn till verkets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är chefen för någon annan förvaltningsmyndighet som lyder&lt;br&gt;omedelbart under regeringen anställd för bestämd tid, får han förflyttas&lt;br&gt;till en annan statlig anställning som tillsätts på samma sätt, om det är&lt;br&gt;påkallat av organisatoriska skäl eller annars är nödvändigt av hänsyn till&lt;br&gt;myndighetens bästa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens ansvarsnämnd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om disciplinansvar,&lt;br&gt;åtalsanmälan och avskedande, när det gäller arbetstagare som anställs av&lt;br&gt;regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att nämnden skall besluta i sådana frågor&lt;br&gt;också när det gäller andra arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verkställighet av beslut&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;35 § Ett beslut om löneavdrag enligt 15 § får inte verkställas, förrän&lt;br&gt;beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har förlorats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Ett beslut om skiljande från anställningen enligt 33 § första stycket&lt;br&gt;gäller omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om förflyttning enligt 33 § andra stycket får inte verkställas,&lt;br&gt;förrän beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har förlorats.&lt;br&gt;Beslutet får dock ges omedelbar verkan, om det finns synnerliga skäl för&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättegång&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;37 § Mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas enligt lagen&lt;br&gt;(1974:371) om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § I en tvist om ett beslut enligt 31 eller 36 § får domstolen för tiden&lt;br&gt;fram till dess att det finns ett lagakraftägande avgörande bestämma att&lt;br&gt;beslutet tills vidare inte skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Om en arbetstagare vill söka ändring i ett beslut enligt 14 eller&lt;br&gt;33 §, skall han väcka talan inom tre veckor från den dag han fick del av&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Talan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem om ändring&lt;br&gt;av ett beslut om disciplinansvar enligt 14 § eller avskedande enligt lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd skall väckas inom tre veckor från det att&lt;br&gt;beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Talan om skadestånd enligt 28 eller 29 § skall väckas inom tre&lt;br&gt;månader från det att stridsåtgärden avslutades.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillämpningen av andra författningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;42 § Föreskrifterna i 2, 21 och 22 §§ lagen (1976:580) om med-&lt;br&gt;bestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas i anställningsförhållanden&lt;br&gt;som avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 11-14 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet skall&lt;br&gt;inte tillämpas, när det gäller beslut om disciplinansvar enligt 14 §, åtals-&lt;br&gt;anmälan enligt 22 § eller skiljande från arbetsuppgifter enligt 31 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För arbetstagare som avses i 1 § skall också föreskrifter i andra Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;författningar än lagar tillämpas, även om föreskrifterna avviker från lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1976:600) om&lt;br&gt;offentlig anställning skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om det i någon annan lag eller författning än kyrkolagen (1992:300)&lt;br&gt;hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag,&lt;br&gt;skall i stället den nya föreskriften tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 fråga om konstitutorial som har meddelats före ikraftträdandet skall&lt;br&gt;äldre föreskrifter tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. I fråga om anställnings- eller arbetsvillkor för sådana arbetstagare&lt;br&gt;som omfattas av denna lag får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer tills vidare i författning meddela föreskrifter även&lt;br&gt;om villkoret kan regleras i avtal. Detta gäller dock bara föreskrifter som&lt;br&gt;inte strider mot kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om det i en författning som inte har beslutats av eller med riksdagen&lt;br&gt;har meddelats föreskrifter i fråga om anställnings- eller arbetsvillkor för&lt;br&gt;sådana arbetstagare som omfattas av denna lag, skall föreskrifterna&lt;br&gt;upphöra att gälla om villkoret regleras genom kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. I mål eller ärenden som har påbörjats eller avser omständigheter&lt;br&gt;som inträffat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om fullmaktsanställning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller föreskrifter om sådana arbetstagare hos&lt;br&gt;myndigheter under regeringen som är anställda med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon föreskrift i denna lag avviker från lagen (1994:000) om&lt;br&gt;offentlig anställning, skall den föreskriften gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Lagen gäller inte biskopar eller präster som avses i kyrkolagen&lt;br&gt;(1992:300).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anställning med fullmakt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § En ordinarie domare skall anställas med fullmakt. Regeringen&lt;br&gt;bestämmer vilka domaranställningar som skall vara ordinarie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer vilka arbetstagare i övrigt som skall anställas&lt;br&gt;med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anställningens upphörande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § En arbetstagare får skiljas från anställningen bara med stöd av före-&lt;br&gt;skrifterna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgångsskyldighet på grund av ålder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En arbetstagare är skyldig att avgå från anställningen vid den ålder&lt;br&gt;som anges i författningar eller kollektivavtal om statlig pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställningens upphörande på grund av sjukdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En arbetstagare får entledigas innan han har uppnått den ålder som&lt;br&gt;avses i 5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han på grund av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är&lt;br&gt;för framtiden oförmögen att fullgöra sina arbetsuppgifter tillfredsställ-&lt;br&gt;ande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han på grund av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd inte&lt;br&gt;har tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid och det är dels sanno-&lt;br&gt;likt att han inte kan återinträda i arbete inom ytterligare ett år, dels ovisst&lt;br&gt;hur arbetsförmågan därefter kommer att utveckla sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om arbetstagaren kan förflyttas enligt 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avskedande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En arbetstagare får avskedas enligt föreskrifter i lagen (1982:80) om&lt;br&gt;anställningsskydd. 1 fråga om ordinarie domare tillämpas dock&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringsformens föreskrifter om vilka omständigheter som får läggas till Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;grund för åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förflyttning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En arbetstagare får förflyttas till en annan statlig anställning med&lt;br&gt;fullmakt. En förflyttning till en anställning hos en annan myndighet får&lt;br&gt;bara ske om arbetsuppgifterna är likartade eller om arbetstagaren med&lt;br&gt;hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ordinarie domare skall dock tillämpas vad som sägs om&lt;br&gt;förflyttning i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skiljande från arbetsuppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En arbetstagare vid polisväsendet, utrikesförvaltningen,&lt;br&gt;Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk,&lt;br&gt;Vämpliktsverket, Militärhögskolan eller Försvarets radioanstalt får skiljas&lt;br&gt;från sina arbetsuppgifter enligt 31 § lagen (1994:000) om offentlig&lt;br&gt;anställning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avstängning och läkarundersökning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avstängning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En arbetstagare får avstängas från arbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om ett förfarande inleds som syftar till att han skall avskedas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om en åtgärd vidtas för att åtal skall väckas mot honom för en&lt;br&gt;gärning som kan antas medföra avskedande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om han inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställande och detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beror på sjukdom eller något jämförligt förhållande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om han inte följer ett beslut om läkarundersökning enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om en arbetstagare inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställan-&lt;br&gt;de och det är sannolikt att den bristande arbetsförmågan beror på sjuk-&lt;br&gt;dom eller något jämförligt förhållande, får beslutas att arbetstagaren skall&lt;br&gt;undersökas av en läkare som anvisas honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Föreskrifterna om förhandlingsskyldighet i 11-14 §§ lagen&lt;br&gt;(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas, när det&lt;br&gt;gäller beslut om avstängning enligt 10 § eller läkarundersökning enligt&lt;br&gt;H §•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det meddelas beslut om avstängning och arbetstagaren är fackligt&lt;br&gt;organiserad, skall myndigheten genast underrätta den lokala arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation som arbetstagaren tillhör om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Om en myndighet i ett ärende om avstängning eller läkarundersök-&lt;br&gt;ning bryter mot någon föreskrift i denna lag om handläggningen av ett&lt;br&gt;sådant ärende eller mot föreskrifter om beslutande organ eller om&lt;br&gt;omröstning, skall föreskrifterna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen&lt;br&gt;om anställningsskydd tillämpas 2 § tredje stycket samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ordinarie domares tjänstgöringsskyldighet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § En ordinarie domare är skyldig att utföra arbetsuppgifterna i en&lt;br&gt;motsvarande eller högre anställning som domare vid den domstol där han&lt;br&gt;är anställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordinarie domare är skyldig att tjänstgöra tillfälligt i en annan&lt;br&gt;domstol vid sådan handläggning där flera lagfarna domare deltar. Tjänst-&lt;br&gt;göringsskyldigheten gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för en rådman i tingsrätt, som ledamot i en annan tingsrätt inom&lt;br&gt;samma hovrättsområde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för en rådman i länsrätt, som ledamot i en tingsrätt eller en hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för ett kammarrättsråd, som ledamot i en hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens ansvarsnämnd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 § Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om avskedande, avstängning&lt;br&gt;och läkarundersökning när det gäller ordinarie domare samt andra&lt;br&gt;arbetstagare som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte justitiekanslem, justitieråd och regeringsråd.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verkställighet av beslut&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 § Ett beslut om skiljande från anställningen på grund av ålder eller&lt;br&gt;sjukdom enligt 5 eller 6 § eller om förflyttning enligt 8 § får inte verk-&lt;br&gt;ställas, förrän beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har för-&lt;br&gt;lorats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om avstängning gäller omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om läkarundersökning enligt 11 § får inte läggas till grund&lt;br&gt;för en avstängning enligt 10 § 4, förrän beslutet har prövats slutligt eller&lt;br&gt;rätten till talan har förlorats.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättegång&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 § Mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas enligt lagen&lt;br&gt;(1974:371) om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om handläggningen av mål om avskedande, avstängning&lt;br&gt;eller läkarundersökning av justitieråd eller regeringsråd finns i regerings-&lt;br&gt;formen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § I en tvist om tillämpningen av 5 § får domstolen för tiden fram till Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;dess att det finns ett lagakraftägande avgörande bestämma att anställning-&lt;br&gt;en skall upphöra, när arbetstagaren har uppnått den ålder då han enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnda paragraf är skyldig att avgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist om ett avstängningsbeslut får domstolen för tiden fram till&lt;br&gt;dess att det finns ett lagakraftägande avgörande bestämma att beslutet tills&lt;br&gt;vidare inte skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § När Högsta domstolen i enlighet med regeringsformen eller någon&lt;br&gt;annan lag prövar frågor om skiljande från anställningen, avstängning eller&lt;br&gt;läkarundersökning, skall handläggningen ske på det sätt som föreskrivs&lt;br&gt;för tvistemål. Vid omröstning skall föreskrifterna i 29 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Om en arbetstagare vill söka ändring i ett beslut om skiljande från&lt;br&gt;anställningen på grund av ålder eller sjukdom enligt 5 eller 6 §, för-&lt;br&gt;flyttning enligt 8 § eller läkarundersökning enligt 11 §, skall han väcka&lt;br&gt;talan inom tre veckor från den dag han fick del av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Talan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem om ändring&lt;br&gt;av ett beslut om avskedande eller avstängning enligt 10 § 1 eller 2 skall&lt;br&gt;väckas inom tre veckor från det att beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en&lt;br&gt;föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, skall i stället&lt;br&gt;den nya föreskriften tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I mål eller ärenden som har påbörjats eller avser omständigheter&lt;br&gt;som inträffat före ikraftträdandet skall lagen (1976:600) om offentlig&lt;br&gt;anställning tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § högskolelagen (1992:1434) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En lärare vid en högskola får vid sidan av sin tjänst inneha anställning&lt;br&gt;eller uppdrag eller utöva verksamhet som avser forskning eller utveck-&lt;br&gt;lingsarbete inom tjänstens ämnesområde, om läraren inte därigenom&lt;br&gt;skadar allmänhetens förtroende för högskolan. Sådan bisyssla skall hållas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klart åtskild fran lärarens tjänsteutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om bisysslor i övrigt&lt;br&gt;finns bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1976:600) om offentlig anställ-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om bisysslor i övrigt&lt;br&gt;finns bestämmelser i lagen&lt;br&gt;(1994:000) om offentlig anställ-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till&lt;br&gt;smittbärare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1989:225) om ersättning till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;smittbärare skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om smittbäraren har inkomst av&lt;br&gt;anställning från en arbetsgivare&lt;br&gt;som avses i 1 kap. 1 § lagen&lt;br&gt;(1976:600) om offentlig anställning&lt;br&gt;för tid som avses i 3 § utges smitt-&lt;br&gt;bärarpenning endast till den del&lt;br&gt;denna överstiger inkomsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om smittbäraren har inkomst av&lt;br&gt;anställning från en arbetsgivare&lt;br&gt;som avses i 1 eller 2 § lagen&lt;br&gt;(1994:000) om offentlig anställning&lt;br&gt;för tid som avses i 3 § utges smitt-&lt;br&gt;bärarpenning endast till den del&lt;br&gt;denna överstiger inkomsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 37 § lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;37 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt förutsättningar som anges&lt;br&gt;i 4 kap. 2 § punkterna 2 och 3&lt;br&gt;lagen (1976:600) om offentlig an-&lt;br&gt;ställning får riksbanken i särskilda&lt;br&gt;fall besluta att endast svensk med-&lt;br&gt;borgare får inneha eller utöva&lt;br&gt;tjänst inom riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förutsättningar som anges&lt;br&gt;i 6 § punkterna 2 och 3 lagen&lt;br&gt;(1994:000) om offentlig anställning&lt;br&gt;får Riksbanken i särskilda fall&lt;br&gt;besluta att endast svenska med-&lt;br&gt;borgare får vara anställda inom&lt;br&gt;Riksbanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:65&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i arbetsrättsliga beredskapslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1987:1262) skall införas en ny paragraf, 10 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Kommer riket i krig, får&lt;br&gt;arbetstagare som avses i 1 § 1-3&lt;br&gt;lagen (1994:000) om offentlig&lt;br&gt;anställning inte utan tillstånd&lt;br&gt;lämna sin anställning. Så snart&lt;br&gt;kriget har upphört och innan&lt;br&gt;pågående eller nästkommande&lt;br&gt;riksmöte avslutas, skall regeringen&lt;br&gt;föreskriva att bestämmelsen inte&lt;br&gt;längre skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om riket är i krigsfara, får rege-&lt;br&gt;ringen föreskriva att arbetstagare&lt;br&gt;som avses i första stycket inte utan&lt;br&gt;tillstånd får lämna sin anställning.&lt;br&gt;En sådan föreskrift upphör att&lt;br&gt;gälla, om den inte underställs&lt;br&gt;riksdagen inom en månad efter&lt;br&gt;beslutet om detta eller, om&lt;br&gt;riksmöte inte pågår, efter det att&lt;br&gt;närmast följande riksmöte har&lt;br&gt;börjat samt godkänns av riksdagen&lt;br&gt;inom två månader efter underställ-&lt;br&gt;ningen. Så snart krigsfaran har&lt;br&gt;upphört och innan pågående eller&lt;br&gt;nästkommande riksmöte har avslu-&lt;br&gt;tats, skall regeringen upphäva en&lt;br&gt;sådan föreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda föreskrifter finns i lagar&lt;br&gt;och andra författningar om vissa&lt;br&gt;andra anställnings- och arbets-&lt;br&gt;villkor vid krig eller krigsfara eller&lt;br&gt;annars vid sådana utomordentliga&lt;br&gt;förhållanden som är föranledda av&lt;br&gt;krig. Regeringen får därutöver&lt;br&gt;meddela sådana föreskrifter, i den&lt;br&gt;mån det är nödvändigt för statens&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1986:765) med instruktion för&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 §'&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ombudsman skall verkställa de utredningsåtgärder som fordras för&lt;br&gt;prövning av klagomål och andra ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ombudsman enligt regeringsformens föreskrifter begär upplys-&lt;br&gt;ningar och yttranden i andra ärenden än dem där han har beslutat att&lt;br&gt;inleda förundersökning, får han förelägga vite om högst 1 000 kronor.&lt;br&gt;Ombudsman får utdöma försuttet vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det misstänkas att befatt-&lt;br&gt;ningshavare som omfattas av be-&lt;br&gt;stämmelserna om disciplinansvar i&lt;br&gt;lagen (1976:600) om offentlig an-&lt;br&gt;ställning har gjort sig skyldig till&lt;br&gt;tjänsteförseelse, för vilken disci-&lt;br&gt;plinpåföljd bör åläggas, och kan&lt;br&gt;det befaras att skriftlig anmaning&lt;br&gt;enligt 14 kap. 1 § första stycket&lt;br&gt;nämnda lag inte kan tillställas&lt;br&gt;honom inom två år efter förseel-&lt;br&gt;sen, får ombudsman utfärda mot-&lt;br&gt;svarande anmaning. Vad som nu&lt;br&gt;har sagts gäller även för den som&lt;br&gt;omfattas av bestämmelser om&lt;br&gt;disciplinansvar och om anmaning&lt;br&gt;eller motsvarande underrättelse i&lt;br&gt;någon annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ombudsman är närvarande&lt;br&gt;läggningar har han ej rätt att yttra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det misstänkas att befatt-&lt;br&gt;ningshavare som omfattas av be-&lt;br&gt;stämmelserna om disciplinansvar i&lt;br&gt;lagen (1994:000) om offentlig an-&lt;br&gt;ställning har gjort sig skyldig till&lt;br&gt;tjänsteförseelse, för vilken disci-&lt;br&gt;plinpåföljd bör åläggas, och kan&lt;br&gt;det befaras att en skriftlig under-&lt;br&gt;rättelse enligt 17 § nämnda lag inte&lt;br&gt;kan tillställas honom inom två år&lt;br&gt;efter förseelsen, får ombudsman&lt;br&gt;utfärda motsvarande underrättelse.&lt;br&gt;Vad som nu har sagts gäller även&lt;br&gt;för den som omfattas av&lt;br&gt;bestämmelser om disciplinansvar&lt;br&gt;och om motsvarande underrättelse&lt;br&gt;i någon annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d domstols eller myndighets över-&lt;br&gt;1 mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1987:995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1993/94:65&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i polislagen (1984:387)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i polislagen (1984:387) skall införas en&lt;br&gt;ny paragraf, 7 a §, och närmast före 7 a § en ny rubrik av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förflyttning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 a § En arbetstagare som är&lt;br&gt;anställd vid Rikspolisstyrelsen för&lt;br&gt;arbete i polisverksamhet för att&lt;br&gt;förebygga och avslöja brott mot&lt;br&gt;rikets säkerhet får förflyttas till en&lt;br&gt;annan statlig anställning enligt de&lt;br&gt;närmare föreskrifter som rege-&lt;br&gt;ringen meddelar. En arbetstagare&lt;br&gt;som är polisman får därvid endast&lt;br&gt;förflyttas till en annan anställning&lt;br&gt;som polisman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förflyttning enligt första stycket&lt;br&gt;till en anställning hos en myndighet&lt;br&gt;inom något annat verksamhets-&lt;br&gt;område från ske endast om arbets-&lt;br&gt;uppgifterna är likartade eller&lt;br&gt;arbetstagaren med hänsyn till sin&lt;br&gt;utbildning är lämpad för anställ-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål eller ärenden om förflytt-&lt;br&gt;ning skall 36 § andra stycket, 37&lt;br&gt;och 39 §§ lagen (1994:000) om&lt;br&gt;offentlig anställning tillämpas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1983:1061) med instruktion för&lt;br&gt;Riksdagens förvaltningskontor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 och 14 a §§ lagen (1983:1061) med&lt;br&gt;instruktion för Riksdagens förvaltningskontor&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsstyrelsen skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i enlighet med denna instruktion fastställa den närmare inriktningen&lt;br&gt;av förvaltningskontorets verksamhet samt pröva om verksamheten bedrivs&lt;br&gt;effektivt och i överensstämmelse med den angivna inriktningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avgöra frågor om slutande av kollektivavtal med arbetstagarnas&lt;br&gt;huvudorganisationer, om avbrytande av annan förhandling än förhandling&lt;br&gt;i tvist om avtal, om lockout eller annan stridsåtgärd samt andra för-&lt;br&gt;handlingsfrågor som är av principiell natur eller har större ekonomisk&lt;br&gt;betydelse eller är gemensamma för riksdagen och dess myndigheter även-&lt;br&gt;som frågor om avses i 2 § femte stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. besluta om föreskrifter som enligt denna lag eller andra författningar&lt;br&gt;får meddelas av förvaltningskontoret,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. fastställa arbetsordning för förvaltningskontoret och avgöra viktigare&lt;br&gt;frågor i övrigt om organisation och arbetsformer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. besluta om inrättande och&lt;br&gt;indragning av permanenta tjänster&lt;br&gt;samt om tillsättning av tjänst som&lt;br&gt;kanslichef, biträdande kammar-&lt;br&gt;sekreterare, föredragande i&lt;br&gt;utskottsorganisationen och som&lt;br&gt;enhetschef vid förvaltningskontoret&lt;br&gt;eller därmed likställd eller högre&lt;br&gt;tjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. besluta om anställning av&lt;br&gt;kanslichef, biträdande kammar-&lt;br&gt;sekreterare, föredragande i&lt;br&gt;utskottsorganisationen, förhand-&lt;br&gt;lingschef, förvaltningsjurist,&lt;br&gt;enhetschef vid förvaltningskontoret&lt;br&gt;och andra arbetstagare som förvalt-&lt;br&gt;ningsstyrelsen bestämmer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. besluta i frågor som avses i 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;avgöra andra viktigare&lt;br&gt;personalärenden utom frågor som&lt;br&gt;avses i 15 kap. 3 § lagen&lt;br&gt;(1976:600) om offentlig anställ-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;femte stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. avgöra andra viktigare&lt;br&gt;personalärenden utom frågor som&lt;br&gt;skall prövas av Riksdagens&lt;br&gt;ansvarsnämnd enligt lagen (RFS&lt;br&gt;1980:4) om beslutande organ i&lt;br&gt;frågor om disciplinansvar m.m.&lt;br&gt;beträffande arbetstagare hos&lt;br&gt;riksdagen och dess myndigheter,&lt;br&gt;eller av personalansvarsnämnden&lt;br&gt;enligt 14 a §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1991:366.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. besluta i frågor om tilllämpning av bestämmelser om ledamöternas&lt;br&gt;ekonomiska villkor och om arvoden för uppdrag inom riksdagen, dess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheter och organ samt i frågor om ekonomiska villkor i övrigt för&lt;br&gt;riksdagsledamöterna, allt i den mån frågorna inte är rutinmässiga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. besluta om framställningar till riksdagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. besluta i viktigare frågor om lokaler och bostäder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. fastställa bokslut och besluta i frågor om revision,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. besluta i frågor enligt lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i&lt;br&gt;riksdagen utom i de fall där beslutanderätten enligt lagen tillkommer&lt;br&gt;förvaltningsdirektören eller säkerhetschefen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. avge verksamhetsberättelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. besluta i andra frågor som är av principiell natur eller i övrigt av&lt;br&gt;större betydelse eller som förvaltningsdirektören hänskjuter till styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Frågor som avses i 15 kap. 3 §&lt;br&gt;lagen (1976:600) om offentlig&lt;br&gt;anställning och som inte gäller&lt;br&gt;innehavare av tjänst som kansli-&lt;br&gt;chef, biträdande kammarsekrete-&lt;br&gt;rare, föredragande i utskotts-&lt;br&gt;organisationen, enhetschef vid&lt;br&gt;förvaltningskontoret eller därmed&lt;br&gt;likställda eller högre befatt-&lt;br&gt;ningshavare skall prövas av en&lt;br&gt;personalansvarsnämnd. Förvalt-&lt;br&gt;ningsdirektören är ordförande i&lt;br&gt;personal ansvarsnämnden. Bestäm-&lt;br&gt;melser om nämndens sammansätt-&lt;br&gt;ning i övrigt och om dess verksam-&lt;br&gt;het meddelas i arbetsordningen. I&lt;br&gt;lagen (RFS 1980:4) om beslutande&lt;br&gt;organ i frågor om disciplinansvar&lt;br&gt;m.m. beträffande arbetstagare hos&lt;br&gt;riksdagen och dess myndigheter&lt;br&gt;finns bestämmelse som är tillämp-&lt;br&gt;lig vid omröstning inom nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En personalansvarsnämnd&lt;br&gt;beslutar i frågor om disciplin-&lt;br&gt;ansvar och åtalsanmälan enligt&lt;br&gt;lagen (1994:000) om offentlig&lt;br&gt;anställning samt om avskedande&lt;br&gt;enligt lagen (1982:80) om&lt;br&gt;anställningsskydd när det gäller&lt;br&gt;arbetstagare som inte skall&lt;br&gt;anställas genom beslut av&lt;br&gt;Riksdagens förvaltningsstyrelse.&lt;br&gt;Förvaltningsdirektören är ordföran-&lt;br&gt;de i personal ansvarsnämnden.&lt;br&gt;Bestämmelser om nämndens sam-&lt;br&gt;mansättning i övrigt och om dess&lt;br&gt;verksamhet meddelas i arbets-&lt;br&gt;ordningen. I lagen (RFS 1980:4)&lt;br&gt;om beslutande organ i frågor om&lt;br&gt;disciplinansvar m.m. beträffande&lt;br&gt;arbetstagare hos riksdagen och dess&lt;br&gt;myndigheter finns bestämmelse&lt;br&gt;som är tillämplig vid omröstning&lt;br&gt;inom nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 kap. 20 § sekretesslagen (1980:100)’ skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;20 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos domstol i&lt;br&gt;mål om tillämpningen av lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd,&lt;br&gt;lagen (1976:580) om medbestäm-&lt;br&gt;mande i arbetslivet, 7, 8, 11 och&lt;br&gt;13 kap. lagen (1976: 600) om&lt;br&gt;offentlig anställning och 15-20 och&lt;br&gt;22-28 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§§ jämställdhetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:433) samt i mål om kollek-&lt;br&gt;tivavtal för uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden, om det kan antas att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom när-&lt;br&gt;stående lider avsevärd skada eller&lt;br&gt;betydande men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos domstol i&lt;br&gt;mål om tillämpningen av lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd,&lt;br&gt;lagen (1976:580) om medbestäm-&lt;br&gt;mande i arbetslivet, 31-33 §§ lagen&lt;br&gt;(1994:000) om offentlig an-&lt;br&gt;ställning, 4-11 §§ lagen (1994:000)&lt;br&gt;om fullmaktsanställning och 15-20&lt;br&gt;och 22-28 §§ jämställdhetslagen&lt;br&gt;(1991:433) samt i mål om kollek-&lt;br&gt;tivavtal för uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska för-&lt;br&gt;hållanden, om det kan antas att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom när-&lt;br&gt;stående lider avsevärd skada eller&lt;br&gt;betydande men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (RFS 1980:4) om&lt;br&gt;beslutande organ i frågor om disciplinansvar m.m.&lt;br&gt;beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess myndigheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (RFS 1980:4) om beslutande&lt;br&gt;organ i frågor om disciplinansvar m.m. beträffande arbetstagare hos&lt;br&gt;riksdagen och dess myndigheter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som avses i 15 kap. 1-3&lt;br&gt;§§ lagen (1976:600) om offentlig&lt;br&gt;anställning prövas av den myn-&lt;br&gt;dighet under vilken arbetstagaren&lt;br&gt;lyder, om ej annat följer av 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om disciplinansvar och&lt;br&gt;åtalsanmälan enligt lagen&lt;br&gt;(1994:000) om offentlig anställning&lt;br&gt;och frågor om anställningens upp-&lt;br&gt;hörande prövas av den myndighet&lt;br&gt;där arbetstagaren är anställd, om&lt;br&gt;inte något annat följer av 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om den som innehar eller&lt;br&gt;uppehåller tjänst som byråchef,&lt;br&gt;därmed jämställd eller högre tjänst&lt;br&gt;eller annan tjänst som riksdagens&lt;br&gt;förvaltningsstyrelse bestämmer prö-&lt;br&gt;vas fråga som avses i 15 kap. 3 §&lt;br&gt;lagen (1976:600) om offentlig an-&lt;br&gt;ställning av en särskild nämnd,&lt;br&gt;riksdagens ansvarsnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall bestå av ordför-&lt;br&gt;ande, vice ordförande och tre&lt;br&gt;andra ledamöter. Ordföranden och&lt;br&gt;vice ordföranden skall vara lagfar-&lt;br&gt;na och dessutom erfarna i domar-&lt;br&gt;värv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ansvarsnämnd be-&lt;br&gt;slutar i frågor om disciplinansvar&lt;br&gt;och åtalsanmälan enligt lagen&lt;br&gt;(1994:000) om offentlig anställning&lt;br&gt;samt om avskedande enligt lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd&lt;br&gt;när det gäller arbetstagare som&lt;br&gt;skall anställas genom beslut av&lt;br&gt;Riksdagens förvaltningsstyrelse och&lt;br&gt;andra arbetstagare som styrelsen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden består av ordförande,&lt;br&gt;vice ordförande och tre andra&lt;br&gt;ledamöter. Ordföranden och vice&lt;br&gt;ordföranden skall vara jurister och&lt;br&gt;ha erfarenhet som domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1993/94:65&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i&lt;br&gt;arbetstvister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i arbetstvister&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1&lt;/h4&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0365/prop_199394__65-2.png" style="width:22pt;height:23pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas ej på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål som enligt lag får upptas endast av viss tingsrätt eller som skall&lt;br&gt;handläggas av tingsrätt i annan sammansättning än som anges i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mål som skall handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurs-&lt;br&gt;lagen (1987:672) eller ackordslagen (1970:847),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband&lt;br&gt;med åtal för brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals&lt;br&gt;rätta innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall inte tillämpas på mål&lt;br&gt;som rör arbetstagare med statligt&lt;br&gt;reglerad anställning eller anställ-&lt;br&gt;ning hos riksdagen, när tvisten&lt;br&gt;gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fråga som rör tillsättning av&lt;br&gt;tjänst utan att enbart avse tvist om&lt;br&gt;kollektivavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tjänstgöringsskyldighet enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. lagen (1976:600) om offent-&lt;br&gt;lig anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall inte tillämpas på mål&lt;br&gt;som rör arbetstagare som avses i 1&lt;br&gt;§ lagen (1994:000) om offentlig&lt;br&gt;anställning, när tvisten gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fråga som rör anställning av&lt;br&gt;arbetstagare utan att enbart avse&lt;br&gt;tvist om kollektivavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;tjänstgöringsskyldighet för&lt;br&gt;ordinarie domare enligt lagen&lt;br&gt;(1994:000) om fullmaktsanställ-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tjänstgöringsskyldighet enligt&lt;br&gt;10 § arbetsrättsliga beredskaps-&lt;br&gt;lagen (1987:1262).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall inte heller tillämpas på andra mål som rör arbetstagare hos&lt;br&gt;arbetsgivare med offentlig ställning, när tvisten gäller en fråga som är&lt;br&gt;reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning&lt;br&gt;föreskrivs att beslut i frågan får överklagas hos regeringen, en förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1977:530.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1987:683.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva&lt;br&gt;veterinäryrket m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1965:61) om behörighet att utöva&lt;br&gt;veterinäryrket m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga kraft&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dömts till fängelse för brott som han förövat under utövning av&lt;br&gt;veterinäryrket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dömts till fängelse i minst sex månader för annat brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av veterinäryrket&lt;br&gt;eller funnits skyldig till medverkan till smittfarligt kvacksalveri på djur,&lt;br&gt;eller har legitimerad veterinär,&lt;br&gt;som omfattas av lagen (1976:600)&lt;br&gt;om offentlig anställning, för brott&lt;br&gt;eller förseelse, som han har begått&lt;br&gt;under utövning av veterinäryrket,&lt;br&gt;blivit avskedad genom beslut som&lt;br&gt;vunnit laga kraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;äger Jordbruksverket återkalla hans legitimation, om han genom brottet&lt;br&gt;eller förseelsen visat sig icke vara skickad att utöva veterinäryrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller har legitimerad veterinär,&lt;br&gt;som omfattas av lagen (1994:000)&lt;br&gt;om offentlig anställning, för brott&lt;br&gt;eller förseelse, som han har begått&lt;br&gt;under utövning av veterinäryrket,&lt;br&gt;blivit avskedad genom beslut som&lt;br&gt;vunnit laga kraft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1991:383.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:65&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 december 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: &amp;nbsp;&amp;nbsp;statsministern Bildt, ordförande, och statsråden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Davidson, Könberg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Wibble&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om en ändrad lagstiftning för&lt;br&gt;statsanställda m.fl.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog i oktober 1989 åt en särskild utredare (f.d.&lt;br&gt;generaldirektören Börje Hårdefelt) att se över lagstiftningen om offentlig&lt;br&gt;anställning. I uppdraget ingick bl.a. att med förtur särskilt överväga vissa&lt;br&gt;frågor som rör periodiska hälsoundersökningar i offentliga anställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen antog namnet LOA-utredningen (C 1989:07).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mars 1991 överlämnades delbetänkandet Periodiska hälsoundersök-&lt;br&gt;ningar i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar&lt;br&gt;(SOU 1991:29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens sammanfattning&lt;br&gt;av sitt delbetänkande som bilaga 1 och det lagförslag som läggs fram i&lt;br&gt;betänkandet som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delbetänkandet har remissbehandlats i vanlig ordning. En förteckning&lt;br&gt;över remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i&lt;br&gt;Finansdepartementet (dnr 4853/91).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I augusti 1992 överlämnades LOA-utredningens huvudbetänkande&lt;br&gt;Enklare regler för statsanställda (SOU 1992:60).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas utredningens sammanfattning&lt;br&gt;av sitt huvudbetänkande som bilaga 4 och en del av de lagförslag som&lt;br&gt;läggs fram i betänkandet som bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också huvudbetänkandet har remissbehandlats. En förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.&lt;br&gt;En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Finans-&lt;br&gt;departementet (dnr 3703/92).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tar här främst upp frågor som kräver lagstiftning när det gäller de&lt;br&gt;statsanställdas och försäkringskasseanställdas arbets- och anställnings-&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 30 september 1993 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över förslag till lag om offentlig anställning, lag om&lt;br&gt;fullmaktsanställning, lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången&lt;br&gt;i arbetstvister samt lag om ändring i polislagen (1984:387). De förslag&lt;br&gt;som remitterades till Lagrådet bör fogas till protokollet som bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i allt väsentligt följt Lagrådets förslag. Därutöver har vissa&lt;br&gt;redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Jag återkommer till Lagrådets&lt;br&gt;synpunkter i författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag består av rena konsekvensändringar o.d. I den delen&lt;br&gt;får det anses att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse på grund av&lt;br&gt;frågans beskaffenhet. Lagförslagen kan därför bli föremål för proposition&lt;br&gt;till riksdagen utan föregående lagrådsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmänna utgångspunkter&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förutsättningar för offentlig förvaltning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Stora förändringar har skett inom svensk offentlig verksamhet under de&lt;br&gt;senaste 30 åren. De tidigare mycket formbundna handläggnings- och&lt;br&gt;beslutsprocesserna har på ett stort antal områden förenklats. Enskilda&lt;br&gt;arbetstagare har fått förändrade och vidgade uppgifter. Inom den rena&lt;br&gt;myndighetsutövningen har den enskilde medborgarens rättssäkerhet i&lt;br&gt;betydelsefulla avseenden stärkts genom att möjligheterna till överklagande&lt;br&gt;förändrats och förbättrats. Formerna för kontakter mellan medborgare&lt;br&gt;och myndigheter har förändrats. Myndigheter vägleder och hjälper&lt;br&gt;enskilda i större utsträckning än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhet som inte innefattar myndighetsutövning har i många fall&lt;br&gt;överförts till andra juridiska former, företrädesvis bolags- och stiftelse-&lt;br&gt;form, eller lagts ut på entreprenad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt skäl för förändringarna under senare år har varit att öka den&lt;br&gt;offentliga sektorns effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringarna inom den offentliga sektorn utsätts i viss utsträckning&lt;br&gt;för kritik. En del av kritikerna pekar på risker att det sker en samman-&lt;br&gt;blandning mellan olika uppgifter inom en myndighet och att ovälden i&lt;br&gt;myndighetsutövningen kan bli lidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en demokratisk rättsstat är det grundläggande att den offentliga&lt;br&gt;makten utövas under lagarna. Det är också utomordentligt viktigt att&lt;br&gt;myndigheterna är oberoende och opartiska i sitt beslutsfattande.&lt;br&gt;&amp;quot;Serviceanda&amp;quot; eller effektivitet får aldrig stå i motsättning till att alla&lt;br&gt;medborgare måste kunna lita på att de som utövar myndighetsmakt gör&lt;br&gt;detta opartiskt och självständigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är ett rättssamhälle. Felgreppen inom offentlig maktutövning&lt;br&gt;är få. Inte desto mindre anser jag att det finns anledning att noga&lt;br&gt;överväga dessa frågor inför framtiden för att undvika att krav på t.ex.&lt;br&gt;hög effektivitet, god service eller andra samhällsintressen leder till en&lt;br&gt;konflikt med en rättssäker och oberoende myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De beslut som fattas av de folkvalda församlingarna och de av dessa&lt;br&gt;valda organen måste snabbt få genomslag i den offentliga sektorn. Mot&lt;br&gt;detta måste ställas kraven på rättssäkerhet och på en oväldig och opartisk&lt;br&gt;prövning av enskilda ärenden inom myndigheter. Riskerna med nya&lt;br&gt;organisationsformer måste i detta avseende analyseras, liksom möjlig-&lt;br&gt;heten för den enskilde att förstå hur ett ärende beretts och vem som fattar&lt;br&gt;beslut och på vilken grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan aspekt är de speciella förhållanden som råder inom delar av&lt;br&gt;den offentliga sektorn vid arbetskonflikter och förutsättningarna för att&lt;br&gt;alltid kunna ge medborgarna såväl skydd som garantier för rättssäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom regeringskansliet pågår beredningsarbete för att initiera en&lt;br&gt;inledande analys av nyssnämnda och närliggande frågor i syfte att så&lt;br&gt;snart som möjligt få till stånd en fördjupad genomgång av de frågor som&lt;br&gt;jag nu berört och de utredningsbehov som analysen kan ge upphov till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant arbete måste omfatta en rad olika aspekter på den&lt;br&gt;offentliga maktutövningen både i stat, kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag har exemplifierat kan detta framtida analys- och utrednings-&lt;br&gt;arbete således även beröra vissa arbetsrättsliga frågor beträffande&lt;br&gt;förhållandet mellan stat och kommun och dess anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt har det skett en betydelsefull utveckling inom den statliga&lt;br&gt;förvaltningen som motiverar att redan nu göra en genomgripande genom-&lt;br&gt;gång av lagen (1976:600) om offentlig anställning — LOA (omtryckt&lt;br&gt;1991:600, ändrad senast 1992:1410).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar av reglerna i LOA som jag föreslår i det följande&lt;br&gt;syftar till att förenkla och förbättra hanteringen av personalfrågor inom&lt;br&gt;statsförvaltningen utan att detta skall ha några negativa effekter för&lt;br&gt;medborgarnas rättssäkerhet. Av praktiska skäl väljer jag att i likhet med&lt;br&gt;LOA-utredningen föreslå en ny lag, som — för att markera att det&lt;br&gt;materiella innehållet i de nödvändiga specialreglerna för den statliga&lt;br&gt;sektorn förblir oförändrat — bör ha samma namn som den nu gällande&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de särskilt höga krav som ställs framför allt i den&lt;br&gt;rättsvårdande verksamheten föreslår jag specialregler för fullmaktsan-&lt;br&gt;ställda. Dessa bör samlas i en särskild lag, lagen om fullmaktsanställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Utvecklingen inom statsförvaltningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Före förhandlingsrättsreformen år 1965 vilade anställningen som statlig&lt;br&gt;tjänsteman helt och hållet på offentligrättslig grund. Allt som rörde&lt;br&gt;statstjänstemännens anställningsförhållanden reglerades genom offentlig-&lt;br&gt;rättsliga föreskrifter och beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Numera anses det att även statliga anställningar vilar på en civilrättslig&lt;br&gt;grund i form av enskilda anställningsavtal mellan en anställd och hans&lt;br&gt;anställningsmyndighet, även om där finns klara offentligrättsliga inslag,&lt;br&gt;t.ex. att anställningsmyndighetens formella ingående av sådana avtal har&lt;br&gt;formen av ett myndighetsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den kommunala sektorn regleras sedan länge anställnings-&lt;br&gt;förhållandena i mycket liten utsträckning på offentligrättslig väg utan i&lt;br&gt;stället främst genom kollektivavtal på samma sätt som på den privata&lt;br&gt;arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I statsförvaltningen har under lång tid förekommit en central reglering&lt;br&gt;och detaljstyrning inom det personalpolitiska området. Regeringen, och&lt;br&gt;sedermera också de centrala parterna på den statliga arbetsmarknaden,&lt;br&gt;beslutade tidigare i detalj i frågor som rörde bemanning och anställnings-&lt;br&gt;villkor inom de statliga myndigheterna. Myndigheterna hade inte något&lt;br&gt;egentligt eget utrymme för att avgöra sådana frågor. Situationen är i dag&lt;br&gt;annorlunda. Numera har de olika anställningsmyndighetema fått ett större&lt;br&gt;och mera markerat arbetsgivaransvar genom att beslutanderätten i flera&lt;br&gt;frågor decentraliserats till dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten har i materiellt hänseende tidigare varit föregångare inom det&lt;br&gt;personalpolitiska området, bl.a. i fråga om anställningstrygghet och rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till tjänstepension. Numera är anställningstrygghet och förmåner i princip Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;likvärdiga över hela arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till statsförvaltningens särart är det emellertid nödvändigt&lt;br&gt;att i vissa fall finna andra lösningar i t.ex. personalpolitiska frågor än&lt;br&gt;som gäller för arbetsmarknaden i övrigt. Men det är enligt min uppfatt-&lt;br&gt;ning inte längre sakligt motiverat att behålla alla de särlösningar som&lt;br&gt;utvecklats. I vissa fall har dessa särregleringar bidragit till att skapa&lt;br&gt;behov av kraftigt dimensionerade personaladministrativa funktioner hos&lt;br&gt;de statliga myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Den framtida regleringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De centrala parterna på den statliga arbetsmarknaden har under senare år&lt;br&gt;gått ifrån de statliga särlösningarna på nästan alla avtalsbara områden och&lt;br&gt;utvecklat lösningar som i princip stämmer överens med vad som gäller&lt;br&gt;inom den privata sektorn. Det statliga lönesystemet har förändrats från&lt;br&gt;ett detaljreglerat system till ett system med individuellt differentierad&lt;br&gt;lönesättning. Ett nytt trygghetsavtal har vidare förhandlats fram som i&lt;br&gt;stora delar stämmer överens med förhållandena på den privata&lt;br&gt;arbetsmarknaden. Särskilda affärsverks- och bolagsavtal, anpassade till&lt;br&gt;de verksamheter som bedrivs i dessa former, har träffats. Ett nytt&lt;br&gt;pensionsavtal som ansluter till den övriga arbetsmarknaden har också&lt;br&gt;träffats. Även i övrigt ansluter villkoren i de statliga avtalen närmare till&lt;br&gt;vad som gäller på den övriga arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens allmänna strävanden är att ta bort all onödig reglering av&lt;br&gt;olika områden inom det svenska samhället. En given utgångspunkt är&lt;br&gt;därvid att så långt det är lämpligt försöka begränsa också den särskilda&lt;br&gt;författningsreglering som gäller genom LOA och anslutande författningar,&lt;br&gt;främst anställningsförordningen (1965:601, omtryckt 1990:98, ändrad&lt;br&gt;senast 1992:35).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regelsystemet anses ge små möjligheter till anpassning till skillnader&lt;br&gt;i olika verksamheter och ge en dålig motivation för myndigheternas&lt;br&gt;ledningar att mera aktivt utöva sin roll som arbetsgivare. Regelsystemets&lt;br&gt;komplexitet medför också tillämpningssvårigheter. Förekomsten av&lt;br&gt;dubbla regelsystem på arbetsmarknaden kan ibland göra det svårt att&lt;br&gt;överblicka vilka regler som gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformen förutsätter en offentligrättslig reglering av vissa&lt;br&gt;frågor som rör de statsanställda. Enligt 11 kap. 10 § skall grundläggande&lt;br&gt;bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning i andra hänseenden än&lt;br&gt;som berörs i regeringsformen meddelas i lag. Bestämmelsen gäller för&lt;br&gt;alla statsanställda oberoende av vilka arbetsuppgifter som de utför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på lagform vänder sig åt två håll genom att begränsa dels&lt;br&gt;regeringens normgivningsmöjligheter, dels handlingsfriheten för de&lt;br&gt;avtalsslutande parterna på den statliga arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i 11 kap. 10 § har ytterligare en funktion. Genom att lagkravet&lt;br&gt;endast tar sikte på de grundläggande bestämmelserna om statstjänste-&lt;br&gt;männens rättsställning, har regeringen en vidsträckt möjlighet att styra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaltningsorganisationen i de avseenden som inte är lag- eller Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;avtalsreglerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagens krav skall vara en utgångspunkt för den framtida regle-&lt;br&gt;ringen. Därutöver kan ibland allmänna lämplighetsskäl tala för en särskild&lt;br&gt;lagstiftning i frågor som är speciella för de statsanställda. Dessa frågor&lt;br&gt;behöver dock inte i alla detaljer regleras i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att använda lagstiftningen som styrmedel kan riksdagen och&lt;br&gt;regeringen också tydligare markera de särskilda krav på statlig anställning&lt;br&gt;som behövs för att få till stånd en bra statlig verksamhet. Lagstiftningen&lt;br&gt;garanterar också riksdagen ett särskilt inflytande i viktigare frågor som&lt;br&gt;avser de statsanställdas rättsställning. Även från rättssäkerhetssynpunkt&lt;br&gt;finns skäl som talar för att använda lagstiftningstekniken i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min uppfattning bör med dessa utgångspunkter en offentlig-&lt;br&gt;rättslig reglering främst vara förbehållen förhållanden eller omständig-&lt;br&gt;heter som är en följd av att statliga myndigheter utövar verksamheter som&lt;br&gt;ingår som grundelement i statens relation till medborgarna. Det är fråga&lt;br&gt;om arbetsuppgifter inom sådana skatte- och avgiftsfinansierade verksam-&lt;br&gt;heter som typiskt sett hör hemma i den offentliga sektorn. Det är också&lt;br&gt;inom sådana verksamheter som riksdagen och regeringen har intresse av&lt;br&gt;att reglera förhållanden för att garantera effektivitet och rättssäkerhet. Det&lt;br&gt;kan vara arbetsuppgifter som är förenade med maktutövning gentemot&lt;br&gt;allmänheten, t.ex. den polisiära verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med en särskild reglering för statsanställda bör alltså inte primärt&lt;br&gt;vara att reglera förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Syftet&lt;br&gt;bör i stället vara att genom denna reglering tillgodose de allmänintressen&lt;br&gt;som gör sig gällande vid utövandet av statlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller EES-avtalet kan vidare nämnas att avtalet bl.a. innebär att&lt;br&gt;svenska regler skall stämma överens med de EG-direktiv som berör&lt;br&gt;arbetsrätten. Jag anser i likhet med LOA-utredningen att några lagänd-&lt;br&gt;ringar med anledning av EES-avtalet inte behövs på det personalpolitiska&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett genomförande av förslaget till en ny LOA m.m. kräver följdändrin-&lt;br&gt;gar i andra författningar. Det finns bl.a. ett stort antal författningar i&lt;br&gt;vilka hänvisningar görs till olika bestämmelser i nuvarande LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslag till förordningsändringar avser jag att i vanlig&lt;br&gt;ordning senare återkomma till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i LAS m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1982:80) om anställningsskydd (ändrad senast 1993:718), LAS,&lt;br&gt;gäller arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Sedan en tid tillbaka&lt;br&gt;arbetar en kommitté, 1992 års arbetsrättskommitté (A 1991:05), med en&lt;br&gt;översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Kommittén har den 5 maj&lt;br&gt;i år lämnat över delbetänkandet Ny anställningsskyddslag (SOU 1993:32)&lt;br&gt;som har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grundval av detta betänkande har regeringen nyligen i en&lt;br&gt;proposition (prop. 1993/94:67, bet. 1993/94:AU4) om ändringar i lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om anställningsskydd och i lagen om medbestämmande i arbetslivet Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;föreslagit i huvudsak följande ändringar i LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tillåtna anställningstiden för visstidsanställning vid arbetsanhopning&lt;br&gt;förlängs från sammanlagt högst sex månader till sammanlagt högst tolv&lt;br&gt;månader under en tvåårsperiod. Den längsta tillåtna prövotiden vid&lt;br&gt;provanställning förlängs från sex till tolv månader. Gällande kollektiv-&lt;br&gt;avtal som innehåller kortare tillåtna avtalstider i förhållande till de nya&lt;br&gt;reglerna om rätten att visstidsanställa vid arbetsanhopning och att&lt;br&gt;provanställa skall undanröjas. Reglerna skall emellertid även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen kunna frångås genom kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan turordningen fastställs vid uppsägning på grund av arbetsbrist&lt;br&gt;skall arbetsgivaren ha rätt att inom turordningskretsen undanta två&lt;br&gt;arbetstagare som anses vara av särskild betydelse för den fortsatta driften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. månadsregeln ändras. Regeln reglerar den tidsfrist inom&lt;br&gt;vilken en arbetsgivare måste agera för att kunna säga upp en arbetstagare&lt;br&gt;av personliga skäl eller avskeda denne. Ändringarna innebär dels att&lt;br&gt;tidsfristen sträcks ut till två månader, dels att tidsfristen skall kunna&lt;br&gt;brytas igenom i vissa situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av ett EG-direktiv införs en regel om att arbetsgivaren&lt;br&gt;i inledningen av ett anställningsförhållande skall vara skyldig att&lt;br&gt;skriftligen informera arbetstagaren om villkoren i anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås också följande ändringar i lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet (MBL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om facklig vetorätt avskaffas. I avsnittet om fredsplikt&lt;br&gt;förs in en regel om förbud mot stridsåtgärder mot enmans- eller familje-&lt;br&gt;företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Tillämpningsområdet för den nya lagen om&lt;br&gt;offentlig anställning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den nya LOA skall i huvudsak omfatta de stats-&lt;br&gt;anställda och de försäkringskasseanställda. Uttrycket statligt&lt;br&gt;reglerade anställningar som en grund för att bestämma LOA:s&lt;br&gt;tillämpningsområde slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (huvud-&lt;br&gt;betänkandet s. 131-146).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att erinra mot&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stiftelsen Nordiska museet framför en kraftig reservation mot den&lt;br&gt;föreslagna begränsningen av tillämpningsområdet för nya LOA som&lt;br&gt;innebär att museet i likhet med andra icke-statliga arbetsgivare med&lt;br&gt;statligt lönereglerade arbetstagare ställs utanför den nya lagen. Detta kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 65&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;få negativa ekonomiska konsekvenser för museet. Det är viktigt att Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;personalens anställningsförmåner är likvärdiga med dem som gäller vid&lt;br&gt;andra motsvarande kulturinstitutioner. SACO har samma inställning och&lt;br&gt;anser att den nya lagen precis som den nuvarande skall omfatta också de&lt;br&gt;arbetstagare som den s.k. ställföreträdarlagen är tillämplig på (med&lt;br&gt;undantag av biskopar och präster som omfattas av den nya kyrkolagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens ansvarsnämnd förordar att begreppet myndighetsutövning bildar&lt;br&gt;utgångspunkt för regleringen, en uppfattning som inte delas av bl.a.&lt;br&gt;Statens järnvägar (SJ).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsverket Svenska kraftnät anser att det bör ytterligare övervägas att&lt;br&gt;låta affärsverken stå utanför en offentligrättslig särreglering, medan SJ&lt;br&gt;delar utredningens uppfattning att en ny LOA också bör omfatta de&lt;br&gt;anställda i affärsverken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;LOA tillkom som ett resultat av 1976 års arbetsrättsreform. Lagen ersatte&lt;br&gt;stats- och kommunaltjänstemannalagama, som beslutades i samband med&lt;br&gt;1965 års förhandlingsrättsreform. Som framgår av rubrikerna omfattade&lt;br&gt;de båda nyssnämnda lagarna bara tjänstemän — således inte arbetare —&lt;br&gt;i stat och kommun. LOA däremot har inte denna inskränkning.&lt;br&gt;Betydelsen av detta är inte speciellt stor, eftersom arbetstagarna på&lt;br&gt;statens område med några få undantag skall anställas som tjänstemän.&lt;br&gt;Men en viktig sak var i alla fall att kommunalarbetama, som utgör en&lt;br&gt;stor arbetsgrupp, på detta sätt blev omfattade av samma lagregler för&lt;br&gt;arbetskonflikter som andra offentligt anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan nyhet i LOA var att den gjordes tillämplig på — som det kom&lt;br&gt;att heta vid lagens tillkomst — arbetstagare hos allmän inrättning, om&lt;br&gt;anställningen är statligt reglerad. Därmed avses enligt 2 kap. 1 § LOA&lt;br&gt;en &amp;quot;anställning där enligt lag eller särskilt beslut av riksdagen&lt;br&gt;avlöningsförmånerna fastställes under medverkan av regeringen eller&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lag och de särskilda beslut av riksdagen som åsyftas i LOA är&lt;br&gt;närmast lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa&lt;br&gt;avtalsförhandlingar m.m. (ändrad senast 1982:101), ställföreträdarlagen,&lt;br&gt;och vissa riksdagsbeslut, främst ett beslut från år 1967 (prop. 1967:131,&lt;br&gt;bet. 1967:SU134, rskr. 1967:327).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det kommunala området var det tidigare främst lärarna vid&lt;br&gt;grundskolan och gymnasieskolan som hade statligt reglerade anställningar&lt;br&gt;och som därför omfattades av samtliga bestämmelser i LOA. Efter&lt;br&gt;&amp;quot;kommunaliseringen&amp;quot; av lärarna den 1 januari 1991 gäller för dem&lt;br&gt;liksom för andra arbetstagare hos kommunerna och landstingen bara 1-3&lt;br&gt;kap. LOA, dvs. i realiteten 3 kap. om arbetskonflikter och skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland andra icke-statliga arbetsgivare med anställda som omfattas av&lt;br&gt;ställföreträdarlagen och därmed också av LOA kan nämnas de allmänna&lt;br&gt;försäkringskassorna och stiftelserna Svenska institutet, Stockholms&lt;br&gt;internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI), Nordiska museet, Tekniska&lt;br&gt;museet samt Riksutställningar. Behörigheten för Statens arbetsgivarverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SAV) att företräda bl.a. dessa icke-statliga arbetsgivare vid förhandlingar Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;om anställnings- och arbetsvillkor för deras arbetstagare grundas främst&lt;br&gt;på ställföreträdarlagen. Den lagen gäller också för biskopar och präster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i Svenska kyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 8 under F 1 s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85-93) föreslog regeringen att SAV skall ombildas till en&lt;br&gt;uppdragsmyndighet som fr.o.m. budgetåret 1994/95 skall finansieras med&lt;br&gt;avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen godkände att den statliga arbetsgivarorganisationen ombildas&lt;br&gt;med den inriktning som regeringen sålunda förordat (bet. 1992/93:AU10,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:205).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1993/94:77 En ombildning av arbetsgivarorganisationen för det&lt;br&gt;statliga området, som i huvudsak innebär att riksdagens beslut fullföljs,&lt;br&gt;föreslår regeringen att ställföreträdarlagen skall upphöra vid utgången av&lt;br&gt;år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör LOA i sin helhet gälla för de arbetstagare som är&lt;br&gt;anställda hos myndigheterna under regeringen. Vidare bör lagen omfatta&lt;br&gt;arbetstagare hos riksdagen och kyrkomötet samt deras myndigheter. De&lt;br&gt;försäkringskasseanställda bör också omfattas av lagen. En utgångspunkt&lt;br&gt;bör vara att en särskild lagstiftning på området skall omfatta de anställda&lt;br&gt;vars uppgifter är av den natur att det från allmän synpunkt är&lt;br&gt;välmotiverat med de särskilda garantier för insyn och rättssäkerhet som&lt;br&gt;regelstyrning kan erbjuda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kommuner och landsting bör nya LOA i huvudsak bli&lt;br&gt;tillämplig i den omfattning som gäller för närvarande. Härav följer bl.a.&lt;br&gt;att arbetstagare hos kommun- och landstingsägda bolag inte omfattas av&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetsutövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekomsten av myndighetsutövning skulle kunna vara ett kriterium på&lt;br&gt;att särregler skulle behövas för den personal som är &amp;quot;makthavare'' eller&lt;br&gt;&amp;quot;maktutövare&amp;quot; men inte för någon annan personal. Med en sådan&lt;br&gt;avgränsning skulle LOA:s tillämpningsområde kunna minskas väsentligt.&lt;br&gt;Det finns dock andra offentliga funktioner som ur det allmännas&lt;br&gt;synvinkel kan uppfattas som lika viktiga som ren myndighetsutövning. En&lt;br&gt;sådan avgränsning leder därför enligt min mening till ett alltför snävt&lt;br&gt;tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan invändning som med fog kan riktas mot att använda&lt;br&gt;begreppet myndighetsutövning för att avgränsa tillämpningsområdet är att&lt;br&gt;många anställda sysslar med både myndighetsutövning och uppgifter av&lt;br&gt;annan karaktär t.ex. service och rådgivning till allmänheten. Till det&lt;br&gt;kommer att uttrycket myndighetsutövning täcker ett omfattande område&lt;br&gt;och inte är helt entydigt, även om huvuddragen i uttrycket är relativt&lt;br&gt;klara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu sagts innebär enligt min och utredningens mening att Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;övervägande skäl talar mot att använda uttrycket myndighetsutövning för&lt;br&gt;att avgränsa personkretsen i en ny LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De affärsverksanställda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan den 15 juni 1990 gäller ett särskilt affärsverksavtal för de&lt;br&gt;affärsverksanställda. I det avtalet har inarbetats ett antal bestämmelser&lt;br&gt;från vissa personalförfattningar på det statliga området. Vidare har en&lt;br&gt;betydande avreglering skett på statens område genom olika&lt;br&gt;regeringsbeslut av den 21 november 1991, då över 20 förordningar på det&lt;br&gt;personalpolitiska området upphävdes, ändrades eller ersattes med nya. De&lt;br&gt;förordningar som nu finns kvar gäller i princip inte för affärsverken.&lt;br&gt;Affärsverkens önskemål om en anpassning till arbetsmarknaden i övrigt&lt;br&gt;har härigenom tillgodosetts i flera viktiga hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt pågår en bolagisering av affärsverken som kommer att&lt;br&gt;innebära att antalet affärsverk minskar väsentligt. Eftersom den särskilda&lt;br&gt;offentligrättsliga regleringen inte är tillämplig på de statliga bolagen, bör&lt;br&gt;behovet av särskilda lösningar för affärsverkens konkurrensutsatta delar&lt;br&gt;i princip försvinna i samband med en bolagisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De affärsverk för vilka en förändrad associationsform inte är aktuell för&lt;br&gt;närvarande är Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Affärsverket Svenska&lt;br&gt;kraftnät. De är inte utsatta för konkurrens i samma omfattning som&lt;br&gt;övriga affärsverk. Förhållandevis mycket myndighetsutövning före-&lt;br&gt;kommer också inom t.ex. Luftfartsverket och Sjöfartsverket. Trollhätte&lt;br&gt;kanalverk kommer att inordnas i Sjöfartsverket fr.o.m. den 1 januari&lt;br&gt;1994 (prop. 1992/93:100 bil. 7, bet. 1992/93:TU 18, rskr. 1992/93:244).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formen &amp;quot;statligt reglerad anställning&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts gäller LOA:s nuvarande bestämmelser inte bara anställningar&lt;br&gt;hos staten utan också andra statligt reglerade anställningar hos&lt;br&gt;icke-statliga arbetsgivare med tillämpning av ställföreträdarlagen.&lt;br&gt;Hanteringen av löner och andra anställningsvillkor har således blivit&lt;br&gt;avgörande för vilka anställda som skall omfattas av LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening utgör inte längre det förhållandet att staten&lt;br&gt;förbehållit sig rätten till inflytande på icke-statliga arbetstagares&lt;br&gt;anställningsvillkor något bärande skäl för att sådana arbetstagare skall&lt;br&gt;omfattas av LOA. Avgörande bör i stället vara en bedömning av den&lt;br&gt;aktuella verksamheten mot bakgrund av syftet med nya LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskassorna behandlas i dag väsentligen som myndighet när det&lt;br&gt;gäller finansiering och övrig styrning. Det är därför enligt min mening&lt;br&gt;rimligt att jämställa dem med statliga myndigheter också i funktionen som&lt;br&gt;arbetsgivare. Den nya LOA bör därför i sin helhet göras tillämplig på&lt;br&gt;anställda vid försäkringskassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt bör en ny lag — i likhet med vad som nu gäller enligt LOA —&lt;br&gt;tillämpas på arbetstagare hos kommun, landsting, kommunalförbund,&lt;br&gt;församling eller kyrklig samfällighet i huvudsak bara när det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelserna om arbetskonflikter samt vad gäller kommuner och Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;landsting också reglerna om periodiska hälsoundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biskops- och prästanställningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biskopar och präster omfattas fr.o.m. den 1 januari 1993 inte av&lt;br&gt;nuvarande LOA utan av den nya kyrkolagen (1992:300). Därför bör&lt;br&gt;givetvis inte heller anställningarna för biskopar och präster omfattas av&lt;br&gt;nya LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsråd, riksdagens ombudsmän, justitieråd, regeringsråd och&lt;br&gt;justitiekanslem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande undantagen och inskränkningarna i LOA:s tillämpnings-&lt;br&gt;område för statsråd, riksdagens ombudsmän, justitieråd, regeringsråd och&lt;br&gt;justitiekanslem bör i princip också gälla i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser också i likhet med utredningen att justitiekanslem skall&lt;br&gt;jämställas med justitie- och regeringsråden i fråga om regleringen av&lt;br&gt;vilka bestämmelser i lagen som skall tillämpas. Samma regler som för&lt;br&gt;justitie- och regeringsråden skall också gälla för deras ersättare (jfr&lt;br&gt;3 kap. 4 § sjätte stycket rättegångsbalken, ändrad senast 1991:1819, och&lt;br&gt;3 § tredje stycket lagen /1971:289/ om allmänna förvaltningsdomstolar,&lt;br&gt;ändrad senast 1991:1820).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av staten lokalanställd a utomlands&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av 1 kap. 4 § LOA är lagen tillämplig på sådana&lt;br&gt;arbetstagare som är av svenska staten lokalanställda utomlands under&lt;br&gt;förutsättning att de är svenska medborgare. För sådana arbetstagare gäller&lt;br&gt;också i tillämpliga delar de allmänna arbetsrättsliga reglerna i bl.a. LAS&lt;br&gt;och lagen om medbestämmande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För lokalanställda som inte är svenska medborgare regleras däremot de&lt;br&gt;arbetsrättsliga förhållandena genom avtal (se vidare rapporten DsUD&lt;br&gt;1978:1 Lokalanställda vid utlandsmyndigheter, s. 194 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna principen är dock att den arbetsrättsliga lagstiftningen&lt;br&gt;bör tillämpas på varje arbetsplats med dominerande anknytning till&lt;br&gt;Sverige. Enligt min mening bör därför en ny LOA fortfarande gälla för&lt;br&gt;lokalanställda svenska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare tid har dock utvecklingen alltmer lett till att lokalanställda&lt;br&gt;oavsett medborgarskap skall vara integrerade i verksamhetslandets&lt;br&gt;arbetsmarknad samt att lokala förhållanden och villkor i allt högre grad&lt;br&gt;har blivit styrande för innehållet i lokalanställningen. Detta talar för en&lt;br&gt;ändrad ordning. Jag anser att en ändring härvidlag inte bör göras utan&lt;br&gt;ytterligare överväganden, som ligger utanför ramen för detta&lt;br&gt;lagstiftningsarbete. Denna fråga bör därför utredas i ett annat&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagare i beredskapsarbete o.d. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete&lt;br&gt;omfattas inte av LOA som framgår av 1 kap. 6 § (ändrad senast&lt;br&gt;1992:325). I likhet med LOA-utredningen anser jag att inte heller nya&lt;br&gt;LOA bör gälla för dessa grupper, som är föremål för speciella&lt;br&gt;arbetsmarknadspolitiska åtgärder av tillfällig natur.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Anställningsfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Institutet tjänst&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Uttrycket &amp;quot;tjänst&amp;quot; slopas och ersätts i princip med&lt;br&gt;ordet &amp;quot;anställning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt&lt;br&gt;(huvudbetänkandet s. 146-155).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att erinra mot&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket, som i och för sig anser att tjänstebegreppet kan slopas&lt;br&gt;och att reglerna i LOA och anställningsförordningen om rätten till&lt;br&gt;tjänstledighet kan utmönstras, förutsätter dock att möjligheterna till&lt;br&gt;tjänstledighet också i fortsättningen kan regleras på ett både för&lt;br&gt;arbetsgivaren och arbetstagaren godtagbart sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskasseförbundet, som inte heller har något emot att tjänste-&lt;br&gt;begreppet slopas, anser att en trolig konsekvens härav blir att systemet&lt;br&gt;blir flexiblare än tidigare dvs. med vagare avgränsade befattningar och&lt;br&gt;därmed större arbetsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska officersförbundet pekar på vissa följder för försvaret av att&lt;br&gt;slopa begreppet tjänst t.ex. att staber och skolor inte längre kan klara sin&lt;br&gt;personalförsörjning med hjälp av tidsbegränsade r-tjänster (jfr 8 § andra&lt;br&gt;stycket anställningsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Inom den allmänna arbetsrättens område&lt;br&gt;används i författningarna inte ordet tjänst utan det talas normalt om&lt;br&gt;anställning. Tjänst är däremot sedan länge ett centralt begrepp på den&lt;br&gt;statliga sidan. Uttrycket tjänst kan ha olika betydelser och det är inte&lt;br&gt;definierat vare sig i LOA eller dess förarbeten. I LOA avses ofta med&lt;br&gt;ordet tjänst en anställning. Det kan också avse de arbetsuppgifter som en&lt;br&gt;arbetstagare har anställts för att utföra. Detta är det s.k. funktionella&lt;br&gt;tjänstebegreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en genomgång av LOA framkommer det, som nyss sagts, att ordet&lt;br&gt;”tjänst&amp;quot; i de flesta fall kan bytas ut mot &amp;quot;anställning&amp;quot;. Som exempel kan&lt;br&gt;nämnas att ett entledigande enligt 7 kap. 4 eller 5 § LOA i 15 kap. 1 §&lt;br&gt;samma lag betecknas som en fråga om anställningens upphörande. I dessa&lt;br&gt;fall har orden tjänst och anställning samma betydelse. Även i 11 kap. 5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringsformen, där det föreskrivs när en ordinarie domare får skiljas Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;från tjänsten, kan ordet tjänst bytas ut mot anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på fall där ordet tjänst är detsamma som arbetsupp-&lt;br&gt;gifterna kan nämnas 7 kap. 5 § LOA där det föreskrivs att en fullmakts-&lt;br&gt;havare kan entledigas, om han inte kan fullgöra sin tjänst på ett&lt;br&gt;tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tjänst kan också avses befattningen eller arbetstagarens plats i&lt;br&gt;organisationen. Som exempel kan nämnas 7 kap. 7 § LOA om försätt-&lt;br&gt;ande i disponibilitet. En arbetstagare, som försätts i disponibilitet, skiljs&lt;br&gt;från sina arbetsuppgifter men inte från sin anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står klart att innebörden av ordet &amp;quot;tjänst&amp;quot; har förändrats&lt;br&gt;allteftersom regleringen av det statliga anställningsförhållandet har&lt;br&gt;ändrats. Den statliga anställningen anses numera i likhet med den privata&lt;br&gt;i väsentliga delar grunda sig på anställningsavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningen har efter en ingående analys också kommit fram till&lt;br&gt;att tjänstebegreppet inte längre fyller någon nämnvärd funktion. Även när&lt;br&gt;det t.ex. gäller att bestämma omfattningen av den anställdes arbets-&lt;br&gt;skyldighet har begreppet i allt väsentligt spelat ut sin roll. Uttrycket tjänst&lt;br&gt;bör därför utmönstras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär att det i den nya LOA kommer att talas om&lt;br&gt;anställning i stället för tjänst. Ordet tjänst förekommer också i ett stort&lt;br&gt;antal lagar och andra författningar. Jag anser emellertid att det inte är&lt;br&gt;nödvändigt att ordet tjänst samtidigt byts ut i alla dessa författningar,&lt;br&gt;eftersom det normalt står klart vad som skall förstås med det. Efter hand&lt;br&gt;bör dock ordet tjänst ersättas med anställning eller eventuellt något annat&lt;br&gt;ord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordet tjänst kan också ges en organisatorisk betydelse, som har att göra&lt;br&gt;med att det sedan gammalt finns ett system för inrättande av tjänster (för&lt;br&gt;närvarande ges regler härom i inrättandeförordningen 1991:1749). I detta&lt;br&gt;system ses tjänsten som något självständigt. Det är fråga om en på&lt;br&gt;förhand given ram med vissa arbetsuppgifter som skall utföras av den&lt;br&gt;som har tjänsten. Det organisatoriska tjänstebegreppet hade stor betydelse&lt;br&gt;på den tiden då Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt inrättade samtliga&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om tjänstesystemet med tiden har genomgått förändringar och&lt;br&gt;bl.a. har likheter med de arbetsuppgifter som en arbetstagare har anställts&lt;br&gt;för att utföra är innebörden av ordet tjänst som här avses fortfarande&lt;br&gt;organisatorisk. Ordet motsvarar i detta fall närmast en årsarbetskraft eller&lt;br&gt;de resurser som sätts av för att anställa en person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av inrättandeförordningen framgår att vissa tjänster inrättas av&lt;br&gt;regeringen, medan andra inrättas av den enskilda myndigheten. I princip&lt;br&gt;gäller att den myndighet som inrättar en tjänst också skall tillsätta den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan inte finna att det medför några nackdelar att också ta bort ordet&lt;br&gt;tjänst som organisatoriskt begrepp. Tvärtom bör det leda till en flexiblare&lt;br&gt;löne- och personalpolitik hos myndigheterna. Jag avser därför att&lt;br&gt;återkomma till regeringen med förslag om att inrättandeförordningen bör&lt;br&gt;upphävas eller i varje fall ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Institutet vikariat&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Särregler om vikariat på den statliga sektom slopas i&lt;br&gt;princip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (huvud-&lt;br&gt;betänkandet s. 156-158).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lämnar i huvudsak förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Stockholm är positiv till att reglerna om vikariat&lt;br&gt;anpassas till vad som gäller på den övriga arbetsmarknaden. Samtidigt&lt;br&gt;påpekas att vikariatsanställning i dag används som ett led i&lt;br&gt;domarutbildningen. Det aktuella regelkomplexet — även frågan om att&lt;br&gt;bevilja assessorer tjänstledighet — bör enligt kammarrätten övervägas&lt;br&gt;under den fortsatta behandlingen av lagstiftningsärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet framhåller att det inom landstinget fortfarande&lt;br&gt;finns behov av att använda sig av vikariat också i de fall där vikarien är&lt;br&gt;anställd inom landstinget. Denna fråga är till stor del beroende av vilken&lt;br&gt;arbetsskyldighet som följer av anställningsavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt Förslag: Regleringen av anställningsskyddet i LAS&lt;br&gt;bygger på att ett anställningsavtal skall gälla tills vidare (4 §). Från denna&lt;br&gt;huvudregel görs undantag bl.a. för vikariat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 § anges att avtal om tidsbegränsad anställning får träffas bl.a. om&lt;br&gt;det gäller ett avtal för viss tid som avser vikariat. Från bl.a. denna&lt;br&gt;bestämmelse får avvikelser göras genom kollektivavtal som har slutits&lt;br&gt;eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. På statens område&lt;br&gt;får avvikelser också göras genom förordningar (2 kap. 6 § LOA). Som&lt;br&gt;exempel på detta kan nämnas tidsbegränsningsförordningen (1991:1750).&lt;br&gt;Av den förordningen framgår (3 § 2) att en arbetstagare får anställas för&lt;br&gt;en bestämd tid eller tills vidare längst till en viss tidpunkt bl.a. om&lt;br&gt;arbetstagaren anställs som ersättare för en viss arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsbegränsade anställningar upphör visserligen utan uppsägning, men&lt;br&gt;arbetsgivaren är i regel skyldig att lämna besked om att vikariatet inte&lt;br&gt;kommer att fortsätta (15 och 16 §§ LAS). I 30 a § LAS finns särskilda&lt;br&gt;regler om överläggningsskyldighet m.m. Det som utmärker vikariatet&lt;br&gt;enligt LAS är att det i princip måste knyta an till en viss ledig person&lt;br&gt;eller en viss ledig tjänst eller befattning (jfr AD 1976 nr 23).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det statliga området finns särskilda bestämmelser om vikariat. I&lt;br&gt;princip gäller att bestämmelserna i LOA om tjänst skall tillämpas också&lt;br&gt;på vikariat (2 kap. 2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad nu sagts framgår att ett vikariat är en anställning. Hos en statlig&lt;br&gt;myndighet kan man vikariera på en tjänst men samtidigt ha kvar sin&lt;br&gt;bottentjänst, som någon annan i sin tur kan vikariera på. På det sättet kan&lt;br&gt;det bli ett ganska krångligt system med tjänster och vikariat som kan vara&lt;br&gt;svårt att överblicka. Hela systemet bygger på institutet tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förstå detta system måste man gå tillbaka till den tid då en ar-&lt;br&gt;betstagare ofta hade en &amp;quot;bottentjänst&amp;quot; med ett starkt anställningsskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t.ex en fullmaktstjänst, och en &amp;quot;topptjänst” som kanske var en extra Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;ordinarie tjänst med högre lön men med sämre anställningsskydd.&lt;br&gt;Arbetstagaren hade då möjlighet att förena dessa två tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär att man i normalfallet bara behöver använda sig av&lt;br&gt;vikariat i sådana fall när arbetstagaren inte är anställd hos myndigheten.&lt;br&gt;Givetvis kan tillämpningen av vikariatet — som Landstingsförbundet&lt;br&gt;påpekar — bero på vilken arbetsskyldighet som följer av&lt;br&gt;anställningsavtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vikariatssystem som jag nu förordar förutsätter ingen ny&lt;br&gt;lagreglering. Däremot kan ett flertal bestämmelser i LOA slopas, bl.a.&lt;br&gt;den nyssnämnda regeln i 2 kap. 2 §. Också bestämmelsen i 4 kap. 5 §&lt;br&gt;om ledigkungörande av vikariat kan undvaras. Anledningen till att dessa&lt;br&gt;bestämmelser kan slopas är att vikariatet är en form av anställning.&lt;br&gt;Vidare föreslår jag att 4 kap. 7 § första stycket och den anslutande regeln&lt;br&gt;i 16 kap. 5 § andra stycket upphävs liksom regeln i 4 kap. 6 § om att&lt;br&gt;vikariat tillsätts med förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag förutsätter att de problem som eventuellt kan uppkomma inlednings-&lt;br&gt;vis till följd av det nya vikariatsinstitutet kan lösas inom ramen för det&lt;br&gt;nya systemet. En konsekvens av förslaget bör bli att man på många&lt;br&gt;arbetsplatser i väsentlig omfattning bör kunna minska användandet av&lt;br&gt;vikariatssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Information om lediga anställningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De regler i LOA som rör rekryteringen av personal till&lt;br&gt;lediga platser slopas. Varje myndighet skall i fortsättningen själv i&lt;br&gt;princip bestämma vilket sätt som är bäst för just den myndigheten&lt;br&gt;att få kompetent personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Avviker från mitt genom att utredningen&lt;br&gt;föreslår att det av den nya lagen skall framgå att varje myndighet som&lt;br&gt;avser att anställa någon i princip skall vara skyldig att lämna information&lt;br&gt;om detta (huvudbetänkandet s. 158-161).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker i huvudsak&lt;br&gt;utredningens förslag eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen anser att förslaget innebär en radikalt ökad frihet&lt;br&gt;för myndigheterna. Det är viktigt att utvecklingen inte leds in i&lt;br&gt;okontrollerade banor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, bland dem Tullverket, Statistiska centralbyrån,&lt;br&gt;SAV och Statens lantmäteriverk, anser att någon lagreglering inte behövs&lt;br&gt;när det gäller hur en myndighet skall informera om lediga platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande skyldigheten att anmäla lediga platser till arbets-&lt;br&gt;förmedlingen diskuteras av flera remissinstanser. Riksåklagaren anser att&lt;br&gt;förordningen om statliga platsanmälningar, som reglerar en sådan&lt;br&gt;skyldighet för statliga myndigheter, måste behållas som en garanti för&lt;br&gt;information till utomstående intresserade personer. Försvarets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;civilförvaltning och Försvarets personalnämnd däremot anser att nämnda Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;förordning kan upphävas. Den kan i stället ersättas av lagen om skyldig-&lt;br&gt;het för arbetsgivare att anmäla ledig plats till den offentliga&lt;br&gt;arbetsförmedlingen och av förordningen med samma namn. Dessa författ-&lt;br&gt;ningar måste i så fall göras tillämpliga på den statliga arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska akademien framhåller att förslaget såvitt avser Post- och&lt;br&gt;Inrikes Tidningar innebär negativa ekonomiska konsekvenser för&lt;br&gt;akademien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I LOA och i anställningsförordningen finns&lt;br&gt;detaljerade regler om förfarandet vid tillsättning av statliga anställningar&lt;br&gt;vad avser både tjänster och vikariat. Som huvudregel gäller att en tjänst&lt;br&gt;eller ett långtidsvikariat skall ledigkungöras genom annons i Post- och&lt;br&gt;Inrikes Tidningar. Bara den som har kommit in med sin ansökan inom&lt;br&gt;föreskriven tid anses i princip som sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motsats till vad som gäller inom såväl den privata som den&lt;br&gt;kommunala sektorn av arbetsmarknaden kan tjänstetillsättningar inom den&lt;br&gt;statliga sektorn överklagas. Detta kan sägas vara ett uttryck för den sedan&lt;br&gt;gammalt förhärskande rätten &amp;quot;att gå till kungs&amp;quot; (jfr 30 § verksförord-&lt;br&gt;ningen /1987:1100/). Inom ramen för det pågående arbetet med att befria&lt;br&gt;regeringen från löpande ärenden har det blivit allt vanligare med&lt;br&gt;föreskrifter som skär av rätten att klaga till regeringen. Detta arbete har&lt;br&gt;hittills varit inriktat på tjänster där tillsättningen kan prövas i två&lt;br&gt;instanser under regeringen (tvåinstansprincipen). Att man slopar det&lt;br&gt;tredje ledet i instansordningen — regeringen — står i överensstämmelse&lt;br&gt;med de allmänna riktlinjer för regeringens befattning med överklaganden&lt;br&gt;som riksdagen antog år 1984 (prop. 1983/84:120, bet. 1983/84:KU23,&lt;br&gt;rskr. 1983/84:250).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare är i princip skyldig att underrätta arbetsförmedlingen&lt;br&gt;om att det finns ett rekryteringsbehov. När det gäller statsförvaltningen&lt;br&gt;följer detta av förordningen (1984:819) om statliga platsanmälningar&lt;br&gt;(omtryckt 1990:75). På arbetsmarknaden i övrigt finns regler härom i&lt;br&gt;lagen (1976:157) om skyldighet för arbetsgivare att anmäla ledig plats till&lt;br&gt;den offentliga arbetsförmedlingen och i förordningen (1976:267) med&lt;br&gt;samma namn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min uppfattning är det viktigt att åstadkomma förenklingar också&lt;br&gt;när det gäller frågor som har att göra med rekrytering av personal.&lt;br&gt;Samtidigt är det — som Justitieombudsmannen säger — väsentligt att&lt;br&gt;respekten för den allmänna tjänstens integritet bevaras. Ett inslag i den&lt;br&gt;bilden och som skiljer statliga anställningsförhållanden från&lt;br&gt;arbetsmarknaden i övrigt är offentlighetsprincipen. Oavsett vilka regler&lt;br&gt;som omgärdar tillsättningsförfarandet på statens område har varje&lt;br&gt;medborgare — även om vederbörande inte har sökt anställningen — rätt&lt;br&gt;att ta del av ansökningshandlingarna. Därtill kommer regeringsformens&lt;br&gt;regler om saklig grund, vilka varje statlig myndighet är skyldig att iaktta&lt;br&gt;och det givetvis oberoende av om någon information har skett om den&lt;br&gt;lediga platsen eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller för arbetsmarknaden i övrigt är de Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;offentliga arbetsgivarna vid anställning av personal skyldiga att iaktta&lt;br&gt;bestämmelserna i jämställdhetslagen (1991:443) om bl.a. förbud mot&lt;br&gt;könsdiskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med flera av remissinstanserna anser jag att övervägande skäl&lt;br&gt;talar för att frågan om förfarandet vid anställning av personal inte&lt;br&gt;behöver regleras i nya LOA. Det bör vara tillräckligt att med utnyttjande&lt;br&gt;av regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13 § första stycket&lt;br&gt;regeringsformen i en förordning meddela de föreskrifter om förfarandet&lt;br&gt;vid rekrytering av personal som eventuellt kan behövas. Därvid bör&lt;br&gt;myndigheterna ges stor frihet att själva bestämma sättet för att få fram&lt;br&gt;lämpliga sökande till lediga platser. Det bör exempelvis inte längre vara&lt;br&gt;obligatoriskt att annonsera i Post- och Inrikes Tidningar. I vissa&lt;br&gt;situationer t.ex. vid rekrytering av professorer till universiteten och&lt;br&gt;högskolorna kan det dock finnas skäl till särskilda regler för att garantera&lt;br&gt;bästa möjliga kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller skyldigheten att underrätta arbetsförmedlingen om lediga&lt;br&gt;platser kan det enligt min mening finnas skäl för att tills vidare behålla&lt;br&gt;den nuvarande ordningen med en särskild förordning på statens område.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Anställningsmyndighet, behörighetsvillkor och&lt;br&gt;befordringsgrunder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelserna om behörighetsvillkor och beford-&lt;br&gt;ringsgrunder skall behållas i princip oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (huvud-&lt;br&gt;betänkandet s. 242-246).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lämnar i huvudsak förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Anställningsmyndighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 kap. 9 § första stycket regeringsformen skall tjänster vid&lt;br&gt;domstolar eller vid förvaltningsmyndigheter som lyder under regeringen&lt;br&gt;tillsättas av regeringen eller av den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 kap. 1 § LOA finns bl.a. bestämmelser som bara återger innehållet&lt;br&gt;i 11 kap. 9 § första stycket regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstetillsättning betraktas som myndighetsutövning (prop. 1971:30&lt;br&gt;sid. 332 och prop. 1973:90 s. 397). Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket&lt;br&gt;regeringsformen kan en förvaltningsuppgift som innefattar&lt;br&gt;myndighetsutövning överlåtas till ett privat rättssubjekt endast med stöd&lt;br&gt;av lag. Detta innebär att tjänstetillsättningar inte kan regleras avtalsvägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighetsvillkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 kap. 9 § tredje stycket regeringsformen gäller krav på svenskt&lt;br&gt;medborgarskap för bl.a. domare, chefer för en myndighet som lyder&lt;br&gt;omedelbart under regeringen, ledamöter av vissa myndigheter eller deras&lt;br&gt;styrelser, tjänster inom regeringskansliet närmast under statsråd och&lt;br&gt;tjänster som svenskt sändebud. Om tjänsten eller uppdraget tillsätts&lt;br&gt;genom val av riksdagen, gäller även kravet på svenskt medborgarskap.&lt;br&gt;I övrigt får krav på svenskt medborgarskap för behörighet att ha&lt;br&gt;anställning eller uppdrag hos staten eller en kommun ställas upp endast&lt;br&gt;i lag eller enligt förutsättningar som anges i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudregeln är att utländska medborgare skall kunna få en statlig&lt;br&gt;anställning. Men vissa undantag har dock ansetts nödvändiga med hänsyn&lt;br&gt;till bl.a. rikets säkerhet och önskemålet att frågor som rör enskildas&lt;br&gt;rättsställning avgörs av svenska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 kap. 2 § första stycket LOA krävs vidare svenskt&lt;br&gt;medborgarskap för militära anställningar och vid anställning som åklagare&lt;br&gt;eller polisman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befordringsgrunder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en tillsättning av en statlig tjänst skall enligt 11 kap. 9 § andra&lt;br&gt;stycket regeringsformen avseende endast fästas vid sakliga grunder,&lt;br&gt;såsom förtjänst och skicklighet. Förtjänst och skicklighet anges bara som&lt;br&gt;exempel; även andra sakliga grunder kan vägas in vid bedömningen.&lt;br&gt;Hänsyn kan exempelvis tas till strävandena efter jämställdhet mellan&lt;br&gt;könen på arbetsplatsen och intresset av att bereda arbetshandikappade&lt;br&gt;sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagsregeln om sakliga grunder gäller endast vid tillsättning av&lt;br&gt;statliga tjänster. Regeln kan inte sättas åt sidan avtalsvägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skickligheten skall enligt 4 kap. 3 § tredje stycket LOA sättas främst,&lt;br&gt;om det inte finns särskilda skäl för något annat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I likhet med LOA-utredningen och remissinstanserna anser jag inte att det&lt;br&gt;finns någon anledning att i sak ändra nuvarande reglering av de&lt;br&gt;grundläggande behörighetsvillkoren och befordringsgrunderna för statliga&lt;br&gt;anställningar. Bestämmelser härom bör därför tas in i nya LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 4 kap. 1 § LOA om beslutande organ vid tjänstetill-&lt;br&gt;sättning anser jag däremot sakna självständig betydelse. Den bör därför&lt;br&gt;inte föras över till nya LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Förening av anställningar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förening av anställningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelsen i 7 kap. 13 § LOA om att anställningen&lt;br&gt;i vissa fall automatiskt upphör om arbetstagaren får en annan statlig&lt;br&gt;anställning behålls i sak oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Innebär att bestämmelsen i 7 kap. 13 §&lt;br&gt;LOA slopas (huvudbetänkandet s. 171-174).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bara ett fåtal remissinstanser berör uttryckligen&lt;br&gt;frågan om s.k. tjänsteförening. Kriminalvårdsstyrelsen, SIDA och Statens&lt;br&gt;invandrarverk anser att systemet med tjänsteförening bör slopas, medan&lt;br&gt;SAV förordar att man för fullmaktshavamas del bör behålla reglerna om&lt;br&gt;rätt till tjänsteförening och om anställningens upphörande vid otillåten&lt;br&gt;tjänsteförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Av 7 kap. 13 § första stycket LOA framgår&lt;br&gt;att om en arbetstagare erhåller någon annan statligt reglerad anställning,&lt;br&gt;så upphör den första anställningen utan särskild åtgärd, om något annat&lt;br&gt;inte följer av föreskrifter om s.k. tjänsteförening. Sådana föreskrifter&lt;br&gt;finns bl.a. i anställningsförordningen när det gäller fullmaktshavare och&lt;br&gt;i kollektivavtal i fråga om övriga arbetstagare (jfr prop. 1988/89:100 bil.&lt;br&gt;2, s 18 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av denna regel behöver den statsanställde inte skriftligen säga&lt;br&gt;upp anställningsavtalet, om han fått en ny anställning hos staten som inte&lt;br&gt;går att förena med den gamla anställningen (otillåten tjänsteförening).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens andra stycke framgår att regeringen har rätt att i&lt;br&gt;undantagsfall bestämma att en anställning skall finnas kvar trots att den&lt;br&gt;enligt lagrummet skulle upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens tredje stycke hänvisas till särskilda bestämmelser om att&lt;br&gt;justitieråd och regeringsråd inte får inneha eller utöva någon annan statlig&lt;br&gt;tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den icke-statliga arbetsmarknaden finns ingen motsvarighet till&lt;br&gt;reglerna om tjänsteförening. Om en arbetstagare får en annan anställning,&lt;br&gt;säger arbetstagaren normalt upp sitt löpande anställningsavtal eller också&lt;br&gt;upphör det på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande (avsnitt 9.4) kommer jag att föreslå att bestämmelserna&lt;br&gt;om att en uppsägning från arbetstagarens sida måste ske skriftligen skall&lt;br&gt;behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i 7 kap. 13 § första stycket har enligt min mening en funktion&lt;br&gt;att fylla i ett system där uppsägningar måste vara skriftliga för att vara&lt;br&gt;giltiga, såsom fallet är inom statsförvaltningen. Den regeln blir då ett&lt;br&gt;hjälpmedel för både arbetsgivaren och arbetstagaren. Enligt min mening&lt;br&gt;är detta en enkel och tydlig ordning som behövs också i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnda lagregel bör såvitt avser den som är anställd med fullmakt Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;kompletteras med bestämmelser i bl.a. den nya förordning om fullmakts-&lt;br&gt;anställning som jag senare avser att lägga fram för regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarighet till paragrafens andra stycke bör också finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser däremot att bestämmelserna i 7 kap. 13 § tredje stycket kan&lt;br&gt;slopas. Därmed avses inte någon ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partiell tjänstebefrielse&lt;br&gt;(huvudbetänkandet s. 175-177, 180)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om partiell tjänstebefrielse i 19 a § anställnings-&lt;br&gt;förordningen har följande lydelse: &amp;quot;Om det är nödvändigt för att en&lt;br&gt;arbetstagare skall kunna handlägga ett visst ärende eller en viss grupp av&lt;br&gt;ärenden eller fullgöra något annat särskilt åliggande i tjänsten, får&lt;br&gt;myndigheten, om inte regeringen förskriver något annat, helt eller delvis&lt;br&gt;befria honom från övriga tjänstegöromål under en viss tid.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarighet i sak till nämnda bestämmelse fanns i 17 § 2 mom. det&lt;br&gt;civila avlöningsreglementet (1939:8). Den bestämmelsens syfte var att&lt;br&gt;reglera hur lönen skulle beräknas för en befattningshavare och för&lt;br&gt;vikarien och att hindra att myndigheterna ökade statens utgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ursprungliga innebörden av bestämmelsen har kommit att&lt;br&gt;förskjutas så, att det har ansetts att en arbetstagare kan tvingas att&lt;br&gt;underkasta sig partiell tjänstebefrielse. Det är emellertid tveksamt om ett&lt;br&gt;sådant synsätt är grundlagsenligt. Frågan att använda partiell tjänste-&lt;br&gt;befrielse med tvång har också prövats av Justitieombudsmannen i ett&lt;br&gt;beslut den 26 november 1985 (Dnr 2379-1983). Justitieombudsmannen&lt;br&gt;kom därvid till den slutsatsen att 21 § kungörelsen (1965:915) om&lt;br&gt;inrättande av vissa statligt reglerade tjänster m.m. — som i dag motsvaras&lt;br&gt;av 19 a § anställningsförordningen — inte kunde åberopas som grund för&lt;br&gt;att mot en arbetstagares vilja förändra dennes arbetsuppgifter och&lt;br&gt;förhållanden i övrigt på ett sådant sätt att denne i realiteten får en annan&lt;br&gt;anställning än den han tidigare haft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn härtill anser jag i likhet med LOA-utredningen att&lt;br&gt;bestämmelserna om partiell tjänstebefrielse bör slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utövande av en annan tjänst&lt;br&gt;(huvudbetänkandet s. 177, 178, 181)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 18 § anställningsförordningen finns vissa bestämmelser om utövande av&lt;br&gt;en annan tjänst i fråga om andra än ordinarie domare. Av paragrafen&lt;br&gt;framgår att den som har en lönetjänst, dvs. en tjänst som inte är en&lt;br&gt;arvodestjänst, är skyldig att utöva en annan statlig lönetjänst hos en myn-&lt;br&gt;dighet eller inrättning inom samma verksamhetsområde. En deltids-&lt;br&gt;anställd arbetstagare är inte skyldig att tjänstgöra i större omfattning än&lt;br&gt;som han är skyldig att göra i sin egen tjänst. Vidare framgår av&lt;br&gt;paragrafens andra stycke att en arbetstagare dock inte är skyldig att under&lt;br&gt;längre tid än sammanlagt tre månader under samma kalenderår utöva en&lt;br&gt;högre tjänst. Här görs vissa undantag för aspiranter m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en statstjänstemans skyldighet att utföra någon annan tjänst Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;har belysts av Arbetsdomstolen som uttalat att det inte föreligger några&lt;br&gt;avgörande skäl att betrakta en myndighets beslut om skyldighet för en&lt;br&gt;tjänsteman att utöva någon annan tjänst på något principiellt annat sätt än&lt;br&gt;andra arbetsledningsbeslut (AD 1982 nr 112).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskasseförbundet anser att bestämmelsen bör finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar LOA-utredningens bedömning att 18 § anställningsförord-&lt;br&gt;ningen inte innebär att skyldigheten att utöva en annan tjänst blir mer&lt;br&gt;vidsträckt på grund av nämnda paragraf än vad den är enligt allmänna&lt;br&gt;arbetsrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Arbetstagare i verksledande eller därmed&lt;br&gt;jämförlig ställning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Anställningsskyddet för arbetstagare i verksledande&lt;br&gt;eller därmed jämförlig ställning skall i sak behållas oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är chef för den ombildade arbetsgivarorganisationen får&lt;br&gt;skiljas från sin anställning enligt samma regler som gäller för statliga&lt;br&gt;affärsverkschefer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Avviker från mitt genom att utredningen&lt;br&gt;föreslår att anställningsskyddet för arbetstagare i verksledande eller&lt;br&gt;därmed jämförlig ställning hos staten skall regleras på samma sätt som&lt;br&gt;för motsvarande arbetstagare på arbetsmarknaden i övrigt, dvs. LAS skall&lt;br&gt;inte vara tillämplig på dem (huvudbetänkandet s. 201-210).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lämnar i huvudsak förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de remissinstanser som har synpunkter på förslaget kan nämnas&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen, som anser att det vid varje myndighet bör&lt;br&gt;fastställas vilka befattningar som är verksledande eller därmed jämförliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare kan nämnas SACO som anser att villkoren för statliga chefer&lt;br&gt;varken genom enskilda anställningsavtal eller kollektivavtal motsvarar vad&lt;br&gt;som gäller på den övriga arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bestämt krav från SACO är att alla redan anställda chefer i&lt;br&gt;verksledande ställning, som tillhör undantagskretsen, måste omfattas av&lt;br&gt;förordningen (1991:1160) om förordnandepension så länge den gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: LAS gäller för arbetstagare i både&lt;br&gt;allmän och privat tjänst (1 §). Lagen gäller dock inte för arbetstagare&lt;br&gt;som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha&lt;br&gt;en företagsledande eller därmed jämförlig ställning (1 § andra stycket 1).&lt;br&gt;Detta undantag har motiverats med att företagsledarna har en utpräglad&lt;br&gt;arbetsgivarfunktion och en särskild förtroendeställning i förhållande till&lt;br&gt;arbetsgivaren (prop. 1973:129 s. 194 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det statliga området däremot är tillämpligheten av LAS beroende av&lt;br&gt;anställningsformen för arbetstagare i företagsledande, eller som det kallas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i LOA, verksledande eller därmed jämförlig ställning (högre chef). Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;Den som är förordnad för en bestämd tid omfattas inte av LAS. Det&lt;br&gt;gäller för de allra flesta myndighetschefer, t.ex. generaldirektörer och&lt;br&gt;landshövdingar. För dessa finns det i LOA några specialbestämmelser.&lt;br&gt;Enligt 7 kap. 9 § får chefen för ett statligt affärsverk skiljas från sin&lt;br&gt;tjänst före utgången av förordnandetiden, om det är nödvändigt av hänsyn&lt;br&gt;till verkets bästa. Den som är chef för någon annan förvaltnings-&lt;br&gt;myndighet som lyder direkt under regeringen får enligt 7 kap. 10 §&lt;br&gt;förflyttas till en annan statlig tjänst som tillsätts på samma sätt, om det&lt;br&gt;är påkallat av organisatoriska skäl eller annars nödvändigt av hänsyn till&lt;br&gt;myndighetens bästa. Det finns emellertid inte några lagbestämmelser,&lt;br&gt;vare sig i LAS eller LOA, om uppsägning av de högre chefer som är&lt;br&gt;förordnade för en bestämd tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en sådan anställning för bestämd tid är i regel knuten en särskild&lt;br&gt;pensionsrätt, rätt till förordnandepension. Av förordningen (1991:1160)&lt;br&gt;om förordnandepension m.m. framgår vilka chefer som har rätt till sådan&lt;br&gt;pension. Det gäller arbetstagare med s.k. p-tjänster, dvs. de som har&lt;br&gt;förordnanden för en bestämd tid. Omkring 200 arbetstagare — general-&lt;br&gt;direktörer, landshövdingar och andra högre chefer — omfattas av denna&lt;br&gt;förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga högre chefer hos staten är i regel förordnade tills vidare. Ett&lt;br&gt;fåtal är anställda med fullmakt (se avsnitt 6). Den som är förordnad tills&lt;br&gt;vidare omfettas av en del av bestämmelserna i LAS, exempelvis att det&lt;br&gt;krävs saklig grund för uppsägning (7 §). Också reglerna om turordning&lt;br&gt;vid uppsägning på grund av arbetsbrist och om företrädesrätt till återan-&lt;br&gt;ställning är i princip tillämpliga på dessa arbetstagare (8 kap. 1 § andra&lt;br&gt;stycket och 9 kap. 1 § andra stycket LOA).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken torde dock anställningsskyddet för sådana arbetstagare i&lt;br&gt;chefsställning vara ganska uttunnat vid jämförelse med vanliga ar-&lt;br&gt;betstagare som LAS är tillämplig på. Bestämmelser om t.ex. turordnings-&lt;br&gt;kretsar i samband med uppsägning på grund av arbetsbrist torde i verklig-&lt;br&gt;heten sakna betydelse för dessa arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kategorin under myndighetschefema, bl.a. överdirektörer, har tidigare&lt;br&gt;anställts för en bestämd tid eller tills vidare, medan avdelningschefer eller&lt;br&gt;motsvarande i regel har förordnats tills vidare. Numera gäller den policyn&lt;br&gt;att dessa arbetstagare i regel anställs tills vidare, men med ett&lt;br&gt;tidsbegränsat chefsskap kombinerat med vissa trygghetsåtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har — som nämnts i avsnitt 3 — godkänt att Statens arbets-&lt;br&gt;givarverk ombildas till en uppdragsmyndighet fr.o.m. den 1 juli 1994&lt;br&gt;(rskr. 1992/93:205). I prop. 1993/94:77, som i huvudsak fullföljer&lt;br&gt;riksdagens beslut, tas ånyo upp frågan om att uppdragsmyndigheten skall&lt;br&gt;utse bl.a. chefen för myndigheten. Det sägs i nämnda proposition att den&lt;br&gt;som tillsätter chefen, dvs. uppdragsmyndighetens styrelse, också bör ha&lt;br&gt;rätt att entlediga denne. På detta sätt görs uppdragsmyndighetens mera&lt;br&gt;fristående ställning från regeringen tydligare än i nuvarande myndighets-&lt;br&gt;form. Några lagförslag lades inte fram i propositionen med anledning av&lt;br&gt;dessa överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt LOA-utredningen bör anställnings- Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;skyddet för de högre statliga cheferna i princip vara utformat på samma&lt;br&gt;sätt som för motsvarande chefer på den övriga arbetsmarknaden, bl.a. i&lt;br&gt;syfte att skapa bättre möjligheter till ökad rörlighet mellan de olika&lt;br&gt;arbetsmarknadssektorema. Jag kan emellertid för min del inte se att det&lt;br&gt;sammantaget skulle bli en bättre lösning att ta bort nuvarande bestämmel-&lt;br&gt;ser. Lagregleringen är tvingande men utgör exempelvis inte något hinder&lt;br&gt;mot att träffa individuellt avpassade anställningsavtal. Enligt min mening&lt;br&gt;bör man i ökad utsträckning också använda sig av den möjligheten, i&lt;br&gt;första hand inom ramen för tidsbegränsade förordnanden. När det gäller&lt;br&gt;tillsvidareanställda chefer kan det dessutom vara av värde att i lag behålla&lt;br&gt;den uttryckliga regeln att det skall föreligga saklig grund för att en sådan&lt;br&gt;anställd skall få sägas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motsats till vad LOA-utredningen föreslagit anser jag alltså att&lt;br&gt;bestämmelser om grunden för uppsägning eller avskedande, turordning&lt;br&gt;vid uppsägning och företrädesrätt till återanställning i LAS även i&lt;br&gt;fortsättningen bör tillämpas på sådana arbetstagare i verksledande eller&lt;br&gt;därmed jämförlig ställning som är förordnade tills vidare.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 7 kap. 9 och 10 §§ LOA som innebär att vissa chefer&lt;br&gt;som är anställda för en bestämd tid trots detta kan skiljas eller förflyttas&lt;br&gt;från sina anställningar, bör också föras över till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller chefen för den ombildade arbetsgivarorganisationen bör han&lt;br&gt;eller hon utses av myndighetens styrelse. Den bör också ha rätt att&lt;br&gt;entlediga honom eller henne, om det kan anses nödvändigt med hänsyn&lt;br&gt;till myndighetens bästa (jfr prop. 1993/94:77 s. 24 f.). Bestämmelsen i&lt;br&gt;7 kap. 9 § LOA om att en chef för ett statligt affärsverk får skiljas från&lt;br&gt;sin anställning bör göras tillämplig också på arbetsgivarorganisationens&lt;br&gt;chef.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Anställda med fullmakt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Anställningsformen fullmakt skall behållas. De&lt;br&gt;särskilda reglerna om fullmaktsanställning skall föras samman till en&lt;br&gt;särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (huvud-&lt;br&gt;betänkandet s. 250-259).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker&lt;br&gt;förslaget eller har ingen erinran mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen föreslår att man i LOA för in en hänvisning till&lt;br&gt;lagen om fullmaktsanställning och att man i den senare lagen klart&lt;br&gt;utsäger att den gäller framför bestämmelserna i LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem och Domstolsverket tillstyrker att bestämmelserna för&lt;br&gt;ordinarie domare regleras i en särskild lag. Domstolsverket anser att det&lt;br&gt;inte borde upplevas som betungande att det för domare blir aktuellt med&lt;br&gt;två lagar som reglerar deras anställningsförhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren anför att anställningsformen fullmakt bör finnas kvar för&lt;br&gt;sådana arbetstagare av vilka det med hänsyn till arbetsuppgifternas art&lt;br&gt;krävs särskild självständighet och integritet. Han anser att de tjänster som&lt;br&gt;för närvarande tillsätts med fullmakt inom åklagarväsendet även i&lt;br&gt;framtiden skall tillsättas med fullmakt. Han anser också att det är en&lt;br&gt;fördel att reglerna för fullmaktshavare samlas i en lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överbefälhavaren anser att fullmaktsanställningen bör bibehållas för de&lt;br&gt;yrkesofficerare som innehar den militära graden major eller högre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAV tillstyrker utredningens förslag men anser som framgått av avsnitt&lt;br&gt;4.5 att reglerna om rätt till tjänsteförening och om anställningens&lt;br&gt;upphörande vid otillåten tjänsteförening bör bibehållas för fullmaktsha-&lt;br&gt;vare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitetet i Stockholm avstyrker att bestämmelserna i 7 kap. 4 §&lt;br&gt;samt 13 kap. 2 § LOA förs över till den särskilda lagen. Universitet&lt;br&gt;anser vidare att bestämmelserna för fullmaktsanställda bör ingå i LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska officersförbundet anser att officerare även fortsättningsvis skall&lt;br&gt;anställas med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De statliga tjänstemännen kunde förr delas in i två grupper — ordinarie&lt;br&gt;och icke ordinarie. En ordinarie tjänsteman fick till skillnad från en icke&lt;br&gt;ordinarie ett särskilt bevis för sin anställning, fullmakten. De ordinarie&lt;br&gt;var också till skillnad från övriga anställda oavsättliga enligt 36 § i 1809&lt;br&gt;års regeringsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningen att anställa med fullmakt används numera för en del högre&lt;br&gt;tjänster i vilka ingår arbetsuppgifter av rättsvårdande karaktär eller annars&lt;br&gt;med rättslig eller liknande anknytning (prop. 1975/76:105 bil. 2 s. 210).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom det statliga området finns, förutom fullmaktsanställningen, anställ-&lt;br&gt;ningsformerna förordnande tills vidare eller förordnande för begränsad&lt;br&gt;tid. Den normala anställningsformen är förordnande tills vidare. Anställ-&lt;br&gt;ningsformen fullmakt medför ett anställningsskydd som går längre än vad&lt;br&gt;som följer av LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en kartläggning som Civildepartementet gjorde år 1991 användes&lt;br&gt;då anställningsformen fullmakt vid nyanställning för följande kategorier:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;justitiekanslem (1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;ordinarie domare (ca 940),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;riksåklagaren (1), biträdande riksåklagaren (1), samtliga över-&lt;br&gt;åklagare (16) samt vissa chefsåklagare (ca 20),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;professorer som tillsätts av regeringen (ca 1550),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;yrkesofficerare (ca 10 000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dessutom inom flera verksamhetsområden kvar arbetstagare&lt;br&gt;som i enlighet med tidigare regler är anställda med fullmakt. Dessa&lt;br&gt;arbetstagare förenar i de flesta fall fullmaktsanställningen med en högre&lt;br&gt;statlig anställning (se avsnitt 4.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Svenska kyrkan finns särskilda regler om fullmaktsanställning i Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;kyrkolagen (1992:300). Alla biskopar skall anställas med fullmakt.&lt;br&gt;Vidare gäller särskilda regler om vilka rättsverkningar en fullmaktsan-&lt;br&gt;ställning medför på kyrkans område. Detta område behandlas dock inte&lt;br&gt;i denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av förordningen (1992:538) om inrättande och indragning av vissa&lt;br&gt;tjänster vid myndigheter som hör till Försvarsdepartementet framgår att&lt;br&gt;yrkesofficerare inte längre skall anställas med fullmakt. Förordningen&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningen att anställa tjänstemän med fullmakt har således efter hand&lt;br&gt;brutits. Riksdagen har beslutat att professorer inte längre skall anställas&lt;br&gt;med fullmakt (prop. 1990/91:150 del II bil.7, bet. 1990/91 :UbU21, rskr.&lt;br&gt;1990/91:389). Fullmaktssystemet upphörde vid utgången av juni 1993&lt;br&gt;men används övergångsvis i fråga om tjänster som dessförinnan kungjorts&lt;br&gt;lediga till ansökan. Med hänsyn till vikten av att ge dem som därefter&lt;br&gt;anställs som professorer den anställningstrygghet som kan vara väsentlig&lt;br&gt;för integriteten i forskning och undervisning har det i 3 kap. 4 §&lt;br&gt;högskolelagen (1992:1434) tagits in en särskild bestämmelse som innebär&lt;br&gt;att en professor som anställs utan tidsbegränsning får skiljas från tjänsten&lt;br&gt;endast av sådana skäl som är grund för avskedande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns bestämmelser om anställningsformen fullmakt i bl.a. LOA,&lt;br&gt;anställningsförordningen och dess övergångsbestämmelser samt&lt;br&gt;inrättandeförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 kap. 6 § LOA skall en ordinarie domare anställas med&lt;br&gt;fullmakt. I övrigt bestämmer regeringen vilka tjänster som skall tillsättas&lt;br&gt;med fullmakt. En fullmaktstjänst inrättas av regeringen enligt 2 §&lt;br&gt;inrättandeförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förening av en fullmaktsanställning med en annan statlig&lt;br&gt;anställning, innehåller 7 kap. 13 § LOA ett bemyndigande för regeringen&lt;br&gt;att meddela föreskrifter i ämnet (28-31 a §§ anställningsförordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmaktsanställningens rättsverkningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaden i anställningsskydd mellan en fullmaktsanställning och en&lt;br&gt;tillsvidareanställning är att en fullmaktsanställd inte kan sägas upp enligt&lt;br&gt;7 § LAS. En fullmaktsanställd kan, liksom andra arbetstagare, entledigas&lt;br&gt;med stöd av 7 kap. 3 eller 4 § LOA. Fullmaktshavaren kan också till&lt;br&gt;skillnad från andra arbetstagare entledigas enligt 7 kap. 5 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 kap. 8 § LOA kan en fullmaktshavare förflyttas till en annan&lt;br&gt;statlig tjänst som också tillsätts med fullmakt. Förflyttning är ett sätt att&lt;br&gt;lösa de problem som uppkommer när arbetsbrist uppstår, men en&lt;br&gt;arbetstagare kan också förflyttas av personliga skäl, t.ex. vid samarbets-&lt;br&gt;problem på arbetsplatsen. Institutet förflyttning kommer att behandlas&lt;br&gt;också i avsnitt 9.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetstagare får en annan statlig anställning, kan detta enligt 7 Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;kap. 13 § LOA leda till att den första anställningen upphör, även om den&lt;br&gt;är en fullmaktsanställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att en fullmaktshavare inte kan sägas upp på grund av&lt;br&gt;arbetsbrist, t.ex. i samband med att en myndighet läggs ned eller om-&lt;br&gt;organiseras torde innebära att en myndighet inte ens kan föra upp en&lt;br&gt;fullmaktsanställd på de turordningslistor som upprättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har sedan gammalt inte ansetts vara möjligt att frånta dem som&lt;br&gt;redan har en anställning med fullmakt de rättsverkningar som fullmakten&lt;br&gt;innebär, dvs. det har inte varit möjligt att skilja en arbetstagare från sin&lt;br&gt;fullmaktsanställning utan stöd av någon regel i LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om ordinarie domare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns bestämmelser i 11 kap. 5 § regeringsformen som ger &amp;quot;ordinarie&lt;br&gt;domare&amp;quot; en längre gående anställningstrygghet än andra statligt anställda.&lt;br&gt;Bestämmelserna har motiverats med att de garanterar självständighet i&lt;br&gt;dömandet och markerar domstolarnas oberoende ställning (prop. 1973:90&lt;br&gt;s. 390 f.). En ordinarie domare kan skiljas från sin anställning endast om&lt;br&gt;han på grund av ett brott eller ett grovt eller upprepat åsidosättande av&lt;br&gt;ett tjänsteåliggande är uppenbart olämplig att ha anställningen eller om&lt;br&gt;han enligt lag är skyldig att avgå med pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordinarie domare har vidare rätt att begära rättslig prövning av&lt;br&gt;beslut om skiljande från anställningen eller om avstängning eller läkar-&lt;br&gt;undersökning, om beslutet har fattats av någon annan myndighet än&lt;br&gt;domstol. Endast om det är påkallat av organisatoriska skäl är en ordinarie&lt;br&gt;domare skyldig att flytta till en annan jämställd domartjänst (11 kap. 5 §&lt;br&gt;tredje stycket regeringsformen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 kap. 8 § regeringsformen finns särskilda bestämmelser för&lt;br&gt;justitieråd och regeringsråd om förfarandet vid prövning av de frågor som&lt;br&gt;avses i 11 kap. 5 § regeringsformen. Dessa innebär att frågor om&lt;br&gt;skiljande från anställningen, om avstängning eller om skyldighet att&lt;br&gt;undergå läkarundersökning prövas av Högsta domstolen på talan av&lt;br&gt;Justitieombudsmannen eller Justitiekanslem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 11 kap. 5 § regeringsformen är bara tillämpliga på&lt;br&gt;en domare som är anställd med fullmakt, således inte på en domare som&lt;br&gt;är anställd med förordnande tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till regeringsformens föreskrifter om ordinarie domare har&lt;br&gt;det ansetts att frågan om vilka domartjänster som skall vara ordinarie och&lt;br&gt;rättsverkningarna av detta måste regleras offentligrättsligt (prop.&lt;br&gt;1975/76:105 bil. 2 s. 211). Frågan är således inte avtalsbar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt LAS gäller allmänt ett krav på saklig grund för uppsägning från&lt;br&gt;arbetsgivarens sida. Det kan därför hävdas att de syften som fullmakts-&lt;br&gt;anställningen skall tillgodose i princip redan härigenom är tillgodosedda&lt;br&gt;på ett mer ändamålsenligt sätt än som är fallet med entledigandegrunder-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na i LOA. Mot denna bakgrund behövs numera inte fullmaktsanställning Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;i de flesta fall där den tidigare har använts för att garantera anställnings-&lt;br&gt;trygghet och därmed oberoende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare nämnt har det också redan beslutats att professorer&lt;br&gt;och yrkesofficerare i fortsättningen inte skall anställas med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock anställningar där särskilda konstitutionella eller andra&lt;br&gt;starka skäl talar för en utökad anställningstrygghet för den anställde. Det&lt;br&gt;gäller — förutom för ordinarie domare — t.ex. för högre åklagare och&lt;br&gt;justitiekanslem. Också i fortsättningen bör det vara en fråga för&lt;br&gt;regeringen att bestämma vilka arbetstagare hos myndigheterna under&lt;br&gt;regeringen som skall anställas med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordinarie domare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 kap. 6 § regeringsformen har myndigheterna under regeringen&lt;br&gt;en principiell lydnadsplikt gentemot regeringen. I detta hänseende är&lt;br&gt;domstolarna fristående när det gäller den dömande verksamheten. Den&lt;br&gt;verksamheten har en konstitutionell särställning i förhållande till den&lt;br&gt;övriga statliga förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 11 kap. 2 § regeringsformen ger nämligen&lt;br&gt;domstolarna en särställning. Ingen myndighet — och inte heller riksdagen&lt;br&gt;— får bestämma hur en domstol skall döma i det enskilda fallet eller hur&lt;br&gt;en domstol i övrigt skall tillämpa en rättsregel i ett särskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Högsta domstolen och Regeringsrätten får enligt 11 kap. 1 §&lt;br&gt;regeringsformen såsom ledamot endast den tjänstgöra som har utnämnts&lt;br&gt;till ordinarie domare i domstolen. I övriga domstolar skall det finnas&lt;br&gt;ordinarie domare. Undantag får enbart göras i lag och för s.k. special-&lt;br&gt;domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot denna bakgrund man bör se regeln om ordinarie domares&lt;br&gt;anställningsskydd i 11 kap. 5 § regeringsformen. Syftet med denna regel&lt;br&gt;är inte enbart att garantera den självständighet i dömandet som motiverar&lt;br&gt;fullmaktsinstitutet. Syftet är främst att befästa det oberoende för domstol-&lt;br&gt;arna som redan följer av 11 kap. 2 och 6 §§ regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta system är valet av anställningsform för domare av avgörande&lt;br&gt;betydelse, eftersom det är anställningsformen som avgör om 11 kap. 5 §&lt;br&gt;regeringsformen skall vara tillämplig. Valet av vilka domare som skall&lt;br&gt;anställas med fullmakt blir därför avgörande för att befästa domstolarnas&lt;br&gt;oberoende, såsom detta har reglerats i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att domstolarnas konstitutionella särställning enligt regeringsformen&lt;br&gt;skall få genomslag, krävs således att de domare som omfattas av 11 kap.&lt;br&gt;5 § regeringsformen ges en särskild anställningsform, som innebär att&lt;br&gt;deras anställningsavtal varken kan sägas upp eller begränsas i tiden. Som&lt;br&gt;har framgått av det föregående är fullmaktsanställningen en sådan anställ-&lt;br&gt;ningsform. Jag föreslår därför att det även i fortsättningen skall finnas en&lt;br&gt;lagregel, motsvarande 4 kap. 6 § LOA, dvs. att ordinarie domare skall&lt;br&gt;anställas med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den särskilda reglering av de ordinarie domarnas arbets-&lt;br&gt;skyldighet som framgår av 5 kap. 1 § LOA, kan det i och för sig hävdas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den skulle kunna ersättas med att arbetsskyldigheten lades fast i ett Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;anställningsavtalet med varje enskild arbetstagare (jfr prop. 1969:44 s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227 f.). Regeln har emellertid införts just mot bakgrund av 11 kap. 5 §&lt;br&gt;regeringsformen, och den tjänar samma syfte — att befästa domstolarnas&lt;br&gt;grundlagsenliga självständighet. Jag anser därför att regeln bör finnas&lt;br&gt;kvar även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har den 22 april 1993 tillsatt en utredning om domstolarnas&lt;br&gt;och domarnas ställning inför 2000-talet (Dir. 1993:47). Utredningen skall&lt;br&gt;ta ställning till frågor som rör t.ex. utnämning av ordinarie domare,&lt;br&gt;domarnas rättsställning, bisysslor och arbetsuppgifter. Jag anser därför&lt;br&gt;att det för närvarande inte bör göras några lagändringar som berör&lt;br&gt;domarna utan att de nuvarande reglerna bör föras över till den nya&lt;br&gt;lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtekniska frågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu gällande LOA har på grund av de mycket speciella rättsverk-&lt;br&gt;ningar som en fullmaktsanställning medför, försetts med ett stort antal&lt;br&gt;undantag och specialregler för dem som är anställda med fullmakt. Jag&lt;br&gt;anser att den nya LOA skall gälla även för fullmaktsanställda. Min&lt;br&gt;bedömning är vidare att det även med en ny lagstiftning behövs många&lt;br&gt;särskilda regler för fullmaktsanställda, bl.a. om påtvingad läkar-&lt;br&gt;undersökning och avstängning (se avsnitt 9.9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den framtida utformningen av lagstiftningen om fullmakts-&lt;br&gt;anställning vore det ett alternativ att lägga specialreglerna om sådana&lt;br&gt;anställningar i ett eget kapitel i den nya LOA. En fördel med det&lt;br&gt;alternativet är att det klart skulle framgå att de som är anställda med&lt;br&gt;fullmakt omfattas dels av de allmänna reglerna i LOA, dels av special-&lt;br&gt;reglerna om fullmaktsanställning. De många specialregler som måste&lt;br&gt;gälla för gruppen fullmaktsanställda skulle emellertid onödigt tynga den&lt;br&gt;nya LOA med regler som berör bara en liten del av de statligt anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför i stället att det tillskapas en särskild lag om&lt;br&gt;fullmaktsanställning, trots att ett system med två lagar för fullmakts-&lt;br&gt;anställda kan upplevas som svårhanterligt. Den nackdelen bör vägas upp&lt;br&gt;av att alla särregler om fullmaktsanställningen samlas i en lag och därför&lt;br&gt;blir lätt tillgängliga för dem som skall tillämpa dem. För fullmakts-&lt;br&gt;anställda föreslås alltså gälla dels nya LOA, dels en särskild lag. I likhet&lt;br&gt;med utredningen anser jag att alla som vid de båda nya lagarnas&lt;br&gt;ikraftträdande är anställda med fullmakt bör omfattas av dessa lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Bisysslor m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Nuvarande bestämmelser om förtroendeskadliga bi-&lt;br&gt;sysslor skall i sak förbli oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om tillstånd att ta emot vissa förmåner som&lt;br&gt;förenats med tjänsten och upplysningen om skyldigheten att enligt&lt;br&gt;insiderlagen (1990:1342) anmäla fondpappersinnehav slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (huvudbetänkandet&lt;br&gt;sid. 247-250).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inget att erinra emot utredningens förslag.&lt;br&gt;TCO-OFanser dock att förtroendeskadliga bisysslor i framtiden lämpligen&lt;br&gt;kan regleras i avtal, i likhet med vad som gäller inom det kommunala&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bisysslor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot att ha s.k. förtroendeskadliga bisysslor finns i 6 kap. 1 §&lt;br&gt;LOA. En bisyssla är förtroendeskadlig om den kan rubba allmänhetens&lt;br&gt;förtroende till den anställdes eller någon annan arbetstagares opartiskhet&lt;br&gt;i tjänsteutövningen eller kan skada myndighetens anseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 § anges också att närmare bestämmelser om bisysslor meddelas för&lt;br&gt;vissa fall i lag och i övrigt av regeringen. Det finns t.ex. sådana&lt;br&gt;bestämmelser om domare m.fl. i 19 kap. 8 § föräldrabalken, 4 kap. 6 §,&lt;br&gt;12 kap. 3 § och 21 kap. 3 § rättegångsbalken samt i konkurslagen&lt;br&gt;(1987:672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt 37 § anställningsförordningen i dess nuvarande lydelse&lt;br&gt;en skyldighet för myndigheterna att informera om vilka bisysslor som är&lt;br&gt;förtroendeskadliga och på begäran av en anställd ge denne skriftligt&lt;br&gt;besked om en viss bisyssla är förtroendeskadlig eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket fungerar på domstolssidan som en allmän rådgivare&lt;br&gt;gentemot domstolarna i bisysslefrågor (DVFS 1983:9 B43).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAV ger för den övriga statliga sektorn en allmän information om&lt;br&gt;bisysslefrågor (Cirk. 1990 A 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anställd är själv skyldig att göra klart för sig om en bisyssla är&lt;br&gt;förtroendeskadlig och därmed förbjuden. Det är han som gör den slutliga&lt;br&gt;bedömningen och har det juridiska ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den anställde har inte någon generell skyldighet att anmäla en bisyssla&lt;br&gt;eller begära tillstånd, men så snart en anställd känner tveksamhet om en&lt;br&gt;bisyssla är förbjuden är det naturligt att han rådfrågar sin arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ha en förtroendeskadlig bisyssla kan bedömas som tjänsteförseelse&lt;br&gt;och leda till en disciplinpåföljd i form av varning eller löneavdrag. I&lt;br&gt;allvarliga fall kan uppsägning eller avskedande komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av kollektivavtal (SAV Cirk. 1991 Civ 6 och 7 §§) framgår att två&lt;br&gt;andra former av bisysslor också är förbjudna, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— arbetshindrande bisysslor (sådana som enligt arbetsgivarens&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedömning inverkar hindrande på tjänsteutövningen) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— konkurrensbisysslor (sådana som innebär att tjänstemannen&lt;br&gt;ekonomiskt konkurrerar med myndigheten).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalet om upphörande av chefslöneavtalet m.m. finns särskilda regler&lt;br&gt;om bisysslor för de arbetstagare som omfattas av avtalet (SAV Cirk.&lt;br&gt;1993 All).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 kap. 3 § LOA hänvisas till bestämmelserna i 11 § insiderlagen om&lt;br&gt;åläggande för arbetstagare att anmäla innehav av fondpapper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att ta emot vissa förmåner som förenats med tjänsten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt tillstånd av regeringen krävs för att en arbetstagare skall få&lt;br&gt;uppbära gåvo- eller donationsmedel eller liknande förmåner som är&lt;br&gt;förenade med tjänsten (6 kap. 2 § LOA).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa anställningar är förenade med rätt för den anställde att få&lt;br&gt;avkastningsmedel eller andra förmåner från gåvor och donationer av&lt;br&gt;enskilda. Dessa har i allmänhet ett obetydligt värde, men ibland kan&lt;br&gt;värdet vara betydande och medföra att anställningen blir attraktivare för&lt;br&gt;en sökande än andra med motsvarande arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en anställd får ta emot andra förmåner än sådana som är&lt;br&gt;förenade med anställningen regleras inte i LOA, utan i brottsbalken där&lt;br&gt;det finns bestämmelser om ansvar för tagande av muta (20 kap. 2 §).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bisysslor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de särskilda krav på objektivitet och integritet som gäller&lt;br&gt;för offentliganställda är det viktigt att privata intressen inte tillåts&lt;br&gt;kollidera med statliga på ett sådant sätt att allmänhetens förtroende för&lt;br&gt;myndigheterna kan äventyras. Tillämpningen av den nu gällande regle-&lt;br&gt;ringen har granskats av Riksdagens revisorer (revisorernas rapport nr 3&lt;br&gt;1990 om offentligrättsliga regler om bisysslor), som inte träffade på&lt;br&gt;några allvarliga missförhållanden. Men granskningen visade dock att&lt;br&gt;informationen till de anställda om gällande bisyssleregler och&lt;br&gt;tillämpningen av reglerna hos flera myndigheter måste bli avsevärt bättre.&lt;br&gt;Revisorerna föreslog därför i rapporten att SAV:s roll som rådgivare&lt;br&gt;gentemot myndigheterna i bisysslefrågor skall utvecklas ytterligare (jfr&lt;br&gt;SAV Cirk. 1990 A 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör det finnas bestämmelser om förtroendeskadliga&lt;br&gt;bisysslor även i den nya LOA. Bestämmelsen i 6 kap. 1 § bör därför&lt;br&gt;föras över till den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör 6 kap. 3 § slopas. Enligt min mening är det onödigt med&lt;br&gt;en hänvisning till insiderlagen (1990:1342) i den nya LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att ta emot vissa förmåner som förenats med tjänsten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 6 kap. 2 § LOA om tillstånd att ta emot vissa förmåner&lt;br&gt;som förenats med tjänsten saknar numera praktisk betydelse. Det finns&lt;br&gt;nämligen en förordning (1964:484) om mottagande för statens räkning av&lt;br&gt;gåvo- och donationsmedel (omtryckt 1991:1171). Enligt förordningen&lt;br&gt;gäller — liksom enligt 6 kap. 2 § LOA — att en prövning skall göras av&lt;br&gt;rätten att ta emot sådana förmåner. Enligt 1 § första stycket skall&lt;br&gt;prövningen göras av den myndighet som är redovisningsskyldig för&lt;br&gt;medlen, om dessa tas emot. Enligt andra stycket skall ärendet dock&lt;br&gt;lämnas över till regeringen för prövning, om gåvan eller donationen kan&lt;br&gt;antas medföra framtida kostnader för staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningen har konstaterat att den nämnda förordningen tillämpas&lt;br&gt;också på de ärenden som avses i 6 kap. 2 § LOA. Jag anser därför att&lt;br&gt;någon bestämmelse härom inte bör föras över till den nya LOA. Detta&lt;br&gt;innebär givetvis inte att det blir tillåtet att fritt ta emot förmåner som är&lt;br&gt;förenade med en anställning, utan bara att ett sådant ärende i stället bör&lt;br&gt;bedömas enligt den nämnda förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Arbetskonflikter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De nuvarande lagreglerna om arbetskonflikter behålls&lt;br&gt;i sak oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Avviker från mitt genom att utredningen&lt;br&gt;föreslår att ordet &amp;quot;oundgängligen” i 3 kap. 1 § första stycket LOA inte&lt;br&gt;skall föras över till den nya LOA (huvudbetänkandet s. 238-242).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller&lt;br&gt;har ingen erinran mot utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de remissinstanser som har synpunkter på förslaget kan nämnas&lt;br&gt;SAV, som anser att reglerna i 3 kap. 1 § LOA bör bli tillämpliga på hela&lt;br&gt;det område som omfattas av 1 § i den nya LOA. Enligt SAV:s mening&lt;br&gt;är detta en fråga som man i första hand bör söka lösa avtalsvägen. Skulle&lt;br&gt;det inte gå anser SAV att man bör överväga att reglera frågan i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan nämnas att SACO inte delar LOA-utredningens uppfattning&lt;br&gt;att ordet &amp;quot;oundgängligen&amp;quot; i 3 kap. 1 § första stycket inte skall föras över&lt;br&gt;till den nya LOA. Bestämmelsen har följande lydelse: &amp;quot;I arbete, som&lt;br&gt;består i myndighetsutövning eller som är oundgängligen nödvändigt för&lt;br&gt;att genomföra myndighetsutövning, får stridsåtgärd vidtagas endast i form&lt;br&gt;av lockout, strejk, vägran att arbeta på övertid eller&lt;br&gt;nyanställningsblockad. I sådant arbete får stridsåtgärd ej vidtagas på&lt;br&gt;grund av annat än förhållandet mellan arbetsgivare och sådan arbetstagare&lt;br&gt;som omfattas av denna lag&amp;quot;. SACO anser att ordet &amp;quot;oundgängligen&amp;quot; i&lt;br&gt;praxis fått en särskild innebörd och därför bör föras över till den nya&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagstiftningen. Detta är av betydelse enligt SACO då utredningens avsikt Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;är att inte ändra rättsläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF avstyrker förslaget och anför att konfliktreglerna för den offentliga&lt;br&gt;arbetsmarknaden i stället bör ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO anser att det saknas skäl att bibehålla regeln om att en tvist om&lt;br&gt;huruvida en varslad stridsåtgärd som strider mot reglerna i LOA måste&lt;br&gt;vara slutligt avgjord innan en stridsåtgärd vidtas. Arbetsdomstolen borde&lt;br&gt;på samma sätt som beträffande andra fredspliktsinvändningar kunna fatta&lt;br&gt;interimistiska beslut även i sådana tvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Den grundläggande principen om rätt till&lt;br&gt;strejk och andra fackliga stridsåtgärder finns inskriven i regeringsformen&lt;br&gt;(2 kap. 17 §). Regeln innebär att en arbetstagarorganisation resp, en&lt;br&gt;arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation har rätt att vidu fackliga&lt;br&gt;stridsåtgärder, om något annat inte följer av lag eller avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den centrala allmänna lagstiftningen finns i MBL, som föreskriver&lt;br&gt;fredsplikt under pågående kollektivavtalsperiod men i övrigt ger parterna&lt;br&gt;stort utrymme att använda sig av fackliga stridsåtgärder (41-45 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I jämförelse med förhållandena på den privau marknaden innebär&lt;br&gt;LOA:s bestämmelser för de offentliganställdas fackliga organisationer&lt;br&gt;vissa inskränkningar i konflikträtten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa begränsningar, som har ansetts motiverade av de särskilda&lt;br&gt;villkoren och formerna för en del av verksamheten i offentlig tjänst, är&lt;br&gt;också sanktionerade genom skadestånd (3 kap. 6 §). Disciplinstraff enligt&lt;br&gt;LOA får däremot inte i något fall ges en offentliganställd därför att han&lt;br&gt;har deltagit i en strejk eller någon därmed jämförlig stridsåtgärd (10 kap.&lt;br&gt;1 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den offentliga sektorn har man således ansett det nödvändigt att i&lt;br&gt;viss mån inskränka valet av stridsmedel, när det gäller arbete som består&lt;br&gt;i s.k. myndighetsutövning eller som är oundgängligen nödvändigt för att&lt;br&gt;genomföra myndighetsutövning. Denna inskränkning gäller både val av&lt;br&gt;stridsåtgärd och syftet med stridsåtgärden. 1 sådant arbete får således&lt;br&gt;stridsåtgärder vidtas, av arbetsgivaren bara i form av lockout&lt;br&gt;(utestängning från arbetet), av arbetstagarsidan bara i form av strejk&lt;br&gt;(arbetsnedläggelse), vägran att arbeu på övertid eller nyanställnings-&lt;br&gt;blockad (3 kap. 1 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare finns ett förbud mot stridsåtgärder som syftar till att påverka de&lt;br&gt;politiska förhållandena inom Sverige, s.k. politiska strejker. Förbudet&lt;br&gt;gäller även i arbete som inte har samband med myndighetsutövning (3&lt;br&gt;kap. 1 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en inbyggd konflikt mellan å ena sidan rätten enligt&lt;br&gt;grundlagen för arbetsmarknadens parter att vidu stridsåtgärder vid en&lt;br&gt;facklig konflikt och å andra sidan kraven på rättssäkerhet och behovet av&lt;br&gt;att kunna skydda det demokratiska styrelseskicket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande sympatiåtgärder av offentliganställda som är sysselsatu&lt;br&gt;inom området för myndighetsutövning gäller dels att valet av stridsåt-&lt;br&gt;gärder är begränsat i enlighet med vad som nu sagts, dels att åtgärder&lt;br&gt;bara får vidtas till förmån för andra arbetstagare inom LOA:s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningsområde. Sympatiåtgärder till förmån för privatanställda eller Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;utländska arbetsmarknadsparter är således inte tillåtet. Däremot gäller i&lt;br&gt;arbete som inte har samband med myndighetsutövning samma regler som&lt;br&gt;för den övriga arbetsmarknaden dvs. att det är tillåtligt med sympati-&lt;br&gt;åtgärder (3 kap. 1 § andra meningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från de allmänna fredspliktsreglema i MBL tillämpas&lt;br&gt;LOA:s bestämmelser om arbetskonflikter oavsett om det finns ett&lt;br&gt;kollektivavtal eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De offentliganställdas konflikträtt begränsas också av de s.k.&lt;br&gt;huvudavtalen. På statens område gäller sedan den 1 juli 1993 ett nytt&lt;br&gt;huvudavtal, som har träffats mellan, å ena sidan SAV och, å andra sidan&lt;br&gt;SACO-S och till SACO-S hörande förbund sammantagna samt TCO-OF:s&lt;br&gt;förbundsområden inom det statliga förhandlingsområdet sammantagna.&lt;br&gt;Avtalet finns i SAV Cirk. 1993 A 6. Förhandlingarna med Statsanställdas&lt;br&gt;förbund om ett sådant avtal är ännu inte avslutade. I förhållande till&lt;br&gt;denna oiganisation gäller därför fortfarande huvudavtalet den 2 mars&lt;br&gt;1978.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland förändringarna i det nya huvudavtalet i förhållande till 1978 års&lt;br&gt;avtal kan följande nämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip kommer ekonomiskt viktiga avtal och avtal som omfattar hela&lt;br&gt;den statliga sektorn att slutas på högsta nivå på arbetstagarsidan.&lt;br&gt;Stridsåtgärder skall också i fortsättningen beslutas på denna nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare finns i det nya huvudavtalet regler om obligatorisk medling före&lt;br&gt;varsel om stridsåtgärder, begränsning av de tillåtna formerna för&lt;br&gt;stridsåtgärder samt utvidgning av skyldigheten att utföra skyddsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statstjänstenämnden, som har till uppgift att förhindra samhällsfarliga&lt;br&gt;konflikter, får en ny sammansättning med bl.a. opartiska ledamöter. Till&lt;br&gt;följd härav kommer nämnden alltid att kunna avge utlåtanden, huruvida&lt;br&gt;en konflikt är ägnad att otillbörligt störa viktiga samhällsfunktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På kommun- och landstingsområdet pågår förhandlingar om ett nytt&lt;br&gt;huvudavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det särskilda huvudavtalet (SHA) av år 1976 gäller både staten och&lt;br&gt;kommunerna. Avtalet går ut på att parterna skall sträva efter fredliga&lt;br&gt;förhandlingar och undvika stridsåtgärder, när det gäller frågor som man&lt;br&gt;inte anses kunna avtala om utan att kränka den politiska demokratin. Hit&lt;br&gt;hör bl.a. frågor om verksamhetens mål, inriktning, omfattning och&lt;br&gt;kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I april 1990 tillkallades en särskild utredare för att lägga fram förslag&lt;br&gt;som syftade till att förbättra förhandlingsformerna och spelreglerna på&lt;br&gt;den svenska arbetsmarknaden. Utredningen lade i februari 1991 fram&lt;br&gt;betänkandet Spelreglerna på arbetsmarknaden (SOU 1991:13). Betän-&lt;br&gt;kandet har remissbehandlats. Regeringen har i årets budgetproposition&lt;br&gt;(prop. 1992/93:100 bil. 11 s. 20 och 21) uttalat att regeringen utgår från&lt;br&gt;att arbetsmarknadens parter inför 1993 års avtalsrörelse tar sitt fulla&lt;br&gt;ansvar för förhandlingsresultatet och arbetsfreden. Regeringen kommer&lt;br&gt;senare att ta ställning till i vilken mån utredarens förslag, utöver det som&lt;br&gt;genomförts, bör föranleda förslag till lagändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens regler om arbetskonflikter och skadestånd i LOA bör i sak Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;oförändrade föras över till nya LOA.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Anställningens upphörande på annat sätt än&lt;br&gt;genom avskedande, m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Skiljande från anställningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Föreskrifterna om att det måste finnas stöd i LOA för&lt;br&gt;att en arbetstagare skall kunna skiljas från sin anställning slopas.&lt;br&gt;Härav följer att LAS bestämmelser i fråga om skiljande från anställ-&lt;br&gt;ning blir direkt tillämpliga också på statliga anställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (huvudbetän-&lt;br&gt;kandet s. 162 och 163).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att erinra mot&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser framhåller som en negativ konsekvens av&lt;br&gt;förslaget att 39 § LAS blir tillämplig på statliga anställningar (se närmare&lt;br&gt;härom avsnitt 11.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Av 1 § LAS framgår att lagen gäller bl.a. för&lt;br&gt;statligt anställda arbetstagare. Enligt 2 § första stycket får undantag från&lt;br&gt;LAS göras bl.a. i lag, t.ex. i LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 7 kap. 1 § LOA framgår att en arbetstagare får skiljas från anställ-&lt;br&gt;ningen bara med stöd av någon föreskrift i LOA. Detta innebär bl.a. att&lt;br&gt;en arbetstagare inte kan sägas upp med stöd av LAS i andra fall än när&lt;br&gt;detta uttryckligen har angetts i LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I LOA:s förarbeten (prop. 1975/76:105 bil. 2 s. 220) anges närmare&lt;br&gt;vad som avses med skiljande från anställningen. Sammanfattningsvis kan&lt;br&gt;sägas att det bara är fråga om tvångsentledigande t.ex. avskedande enligt&lt;br&gt;11 kap. LOA (behandlas närmare i avsnitt 11) eller uppsägning enligt 7&lt;br&gt;kap. 2 § LOA. Däremot avses inte t.ex. frivillig avgång med ålders-&lt;br&gt;pension eller när en arbetstagare själv säger upp sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 7 kap. 1 § LOA kompletteras av 7 kap. 2 § LOA&lt;br&gt;första meningen som innebär att reglerna i LAS om skiljande från&lt;br&gt;anställningen genom uppsägning åter blir tillämpliga på alla tillsvidare-&lt;br&gt;anställda arbetstagare. På bl.a. statens område finns en speciell&lt;br&gt;anställningsform, s.k. längstförordnande, som innebär att en arbetstagare&lt;br&gt;är anställd tills vidare, dock längst till en viss tidpunkt. Också en sådan&lt;br&gt;arbetstagare kan sägas upp enligt LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare, som har ett tidsbegränsat anställningsavtal, har i&lt;br&gt;princip inte rätt enligt LAS att säga upp avtalet. Här bortses från det fall&lt;br&gt;att arbetsgivaren i väsentlig mån har åsidosatt sina åligganden mot arbets-&lt;br&gt;tagaren (4 § tredje stycket LAS) eller fråga är om ett längstförordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den statliga arbetsmarknaden finns en särregel i 7 kap. 12 § LOA,&lt;br&gt;som bl.a. avser en ansökan från den som är anställd för viss tid att bli&lt;br&gt;entledigad före tidens utgång. I likhet med vad som gäller på ar-&lt;br&gt;betsmarknaden i övrigt har den statsanställde dock ingen rätt att få en&lt;br&gt;sådan ansökan beviljad (prop. 1986/87:99 s. 142, jfr prop. 1975/76:105&lt;br&gt;bil. 2 s. 222).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fullständighetens skull kan nämnas att ett tidsbegränsat anställnings-&lt;br&gt;avtal i viss begränsad omfattning kan jämkas enligt 36 § avtalslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett syfte med att se över LOA och anknytande författningar är att&lt;br&gt;förenkla regelsystemet. Den nuvarande regeltekniken innebär i fråga om&lt;br&gt;anställningsskyddet att man inte direkt av LAS kan utläsa vad som gäller&lt;br&gt;på statens område. LOA och LAS måste hela tiden jämföras med varan-&lt;br&gt;dra. Detta leder till ett krångligt system med mycket författningstext att&lt;br&gt;gå igenom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser därför att systemet måste förenklas. Den närmast till hands&lt;br&gt;liggande lösningen är enligt min mening att inte ha någon särskild&lt;br&gt;reglering i LOA som anger när uppsägningar enligt LAS får ske. Jag&lt;br&gt;föreslår därför att bestämmelserna i 7 kap. 1 § och 2 § första meningen&lt;br&gt;inte förs över till nya LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot bör en bestämmelse motsvarande 7 kap. 1 § LOA föras in i&lt;br&gt;den föreslagna lagen om fullmaktsanställning. Den nu föreslagna ändrade&lt;br&gt;lagkonstruktionen innebär ingen ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De särregler i 8 kap. 2 § LOA om turordning som ut-&lt;br&gt;gör ett skydd för att en myndighet på ett riktigt sätt kan fullgöra sina&lt;br&gt;rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter behålls i sak oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna om turordning i LAS skall i samma omfattning som&lt;br&gt;för närvarande gälla för arbetstagare i verksledande eller därmed&lt;br&gt;jämförlig ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga särregler i förhållande till LAS slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Avviker från mitt genom att utredningen&lt;br&gt;föreslår att bestämmelserna i 8 kap. LOA om turordning vid uppsägning&lt;br&gt;på grund av arbetsbrist inte skall behållas (huvudbetänkandet s. 211-214).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att erinra mot&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några — Rikspolisstyrelsen, Överbefälhavaren, Försvarets civilförvalt-&lt;br&gt;ning, Vägverket och Försäkringskasseförbundet — betonar verksamhetens&lt;br&gt;krav och förordar att 8 kap. 2 § LOA, som föreskriver att hänsyn också&lt;br&gt;skall tas till kravet att myndigheten på ett riktigt sätt fullgör&lt;br&gt;rättskipnings— eller förvaltningsuppgifter, förs över till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitetet i Stockholm påpekar att det bör tydligare framgå att beslut&lt;br&gt;om turordning och därmed sammanhängande frågor inte utgör myndig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetsutövning mot den enskilde. Förvaltningslagen är således inte Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Försäkringsanställdas förbund, TCO-OF och SACO bör be-&lt;br&gt;stämmelsen i 8 kap. 3 § LOA finnas kvar om att — på talan av arbets-&lt;br&gt;tagaren — sådan uppsägning som strider mot bestämmelse om turordning&lt;br&gt;skall förklaras ogiltig. De två förstnämnda organisationerna uttalar också&lt;br&gt;att bestämmelsen borde gälla över hela arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: I LAS finns de huvudsakliga bestämmel-&lt;br&gt;serna om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist. I vissa&lt;br&gt;avseenden finns dock avvikande och kompletterande bestämmelser i 8&lt;br&gt;kap. LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande systemet i LAS för turordning vid uppsägning på grund&lt;br&gt;av arbetsbrist (22 och 23 §§) bygger på tanken att företräde till fortsatt&lt;br&gt;anställning skall ges efter anställningstid och ålder enligt principen sist&lt;br&gt;in, först ut. Som tidigare har nämnts har i prop. 1993/94:67 föreslagits&lt;br&gt;den förändringen i dagens system att arbetsgivaren — innan turordningen&lt;br&gt;fastställs — skall ha rätt att inom turordningskretsen undanta två&lt;br&gt;arbetstagare som anses vara av särskild betydelse för den fortsatta&lt;br&gt;driften, s.k. nyckelpersoner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den statliga arbetsmarknaden har parterna använt sig av möjligheten&lt;br&gt;att genom kollektivavtal göra avvikelser från LAS. Så har skett genom&lt;br&gt;avtalet om turordning för arbetstagare hos staten, TurA-S (SAV Cirk.&lt;br&gt;1984 A 11). Enligt TurA-S skall turordningskretsama i stället för vad&lt;br&gt;som anges i LAS omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbets-&lt;br&gt;uppgifter hos myndigheten på den ort där det är arbetsbrist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist regleras&lt;br&gt;således på statens område i LAS, LOA och TurA-S.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mycket betydelsefull del i trygghetssystemet på statens område utgör&lt;br&gt;avtalet om trygghetsfrågor (SAV Cirk. 1993 A 13). I det avtalet finns&lt;br&gt;bl.a. bestämmelser om förlängd uppsägningstid vid uppsägning på grund&lt;br&gt;av arbetsbrist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap. i LOA består av tre paragrafer. I 1 § första stycket föreskrivs&lt;br&gt;att om det uppkommer fråga om att säga upp någon på grund av arbets-&lt;br&gt;brist, så skall turordning för uppsägningen fastställas, när det behövs. Av&lt;br&gt;andra stycket följer att den bestämmelsen också gäller för tillsvidare-&lt;br&gt;anställda arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning, om&lt;br&gt;inte regeringen föreskriver något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 2 § framgår att det vid bestämmandet av platsen i turordningen&lt;br&gt;skall hänsyn tas också till kravet att myndigheten på ett riktigt sätt fullgör&lt;br&gt;sina rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uppsägning som strider mot en bestämmelse om turordning skall&lt;br&gt;enligt 3 § första stycket på talan av arbetstagaren förklaras ogiltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tvist om giltigheten av en uppsägning tillämpas enligt 3 § andra&lt;br&gt;stycket bl.a. 34 § andra och tredje styckena LAS, som innehåller vissa&lt;br&gt;förbud mot avstängning m.m. (jfr avsnitt 11.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i 8 kap. LOA har som bakgrund det arbete som tidigare har&lt;br&gt;bedrivits för att anpassa de regler som gäller för statstjänstemän till den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmänna arbetsrättsliga lagstiftningen. Arbetet bedrevs efter två huvudlin- Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;jer. LAS skulle i så stor utsträckning som möjligt gälla också för de of-&lt;br&gt;fentliganställda. Men samtidigt fick inte reformen försämra det befintliga&lt;br&gt;anställningsskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Bestämmelsen i 8 kap. 1 § första stycket är&lt;br&gt;enligt förarbetena närmast att se som en tydlighetsföreskrift, som är&lt;br&gt;motiverad av hänsyn till den offentliga förvaltningens formbundenhet&lt;br&gt;(prop. 1975/76:105 bil. 2 s. 255). Det råder nu bred enighet om att&lt;br&gt;bestämmelsen inte längre behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 kap. 1 § andra stycket avses arbetstagare i verksledande ställning.&lt;br&gt;Jag anser — som närmare framgår av avsnitt 5 — att en sådan bestämmel-&lt;br&gt;se behövs också i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 8 kap. 2 § är en särregel i förhållande till 22 § LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av förarbetena till 8 kap. 2 § framgår att bestämmelsen i första hand&lt;br&gt;tar sikte på sådana arbetsuppgifter som innefattar myndighetsutövning&lt;br&gt;(prop. 1974:174 s. 56). Det sägs också att det vid tillämpningen av be-&lt;br&gt;stämmelsen inte bör bli fråga om att ta hänsyn till något annat än &amp;quot;klart&lt;br&gt;påvisbara skillnader från vad som gäller enligt 22 § andra och tredje&lt;br&gt;styckena LAS. Bestämmelsen bör med andra ord tillämpas med försiktig-&lt;br&gt;het&amp;quot;. Även om LOA-utredningen har uppgett att det vid utredningens&lt;br&gt;kontakter med parterna på den statliga arbetsmarknaden har framkommit&lt;br&gt;att bestämmelsen har fått en mycket begränsad praktisk betydelse så&lt;br&gt;måste detta ses i ljuset av den speciella avtal sreglering — TurA-S — som&lt;br&gt;finns på den statliga sektorn. Enligt avtalet skall turordningskretsama&lt;br&gt;omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos&lt;br&gt;myndigheten på orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att övervägande skäl talar för att i nya LOA ha kvar denna&lt;br&gt;särregel som i förhållande till de allmänna reglerna i LAS understryker&lt;br&gt;vikten av att myndigheten oavsett personalläget på ett riktigt sätt kan&lt;br&gt;fullgöra sina rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter. Även med en&lt;br&gt;sådan regel kan tvister uppkomma men den tydliggör att allmänhetens&lt;br&gt;intresse av en fungerande förvaltning och rättskipning skall sättas i första&lt;br&gt;hand. Enligt min mening behövs bestämmelsen även mot bakgrund av&lt;br&gt;förslaget om rätt för arbetsgivaren att undanta två s.k. nyckelpersoner,&lt;br&gt;innan turordningen fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 34 § första stycket och 38 § LAS framgår att en uppsagd arbets-&lt;br&gt;tagare kan få skadestånd, om uppsägningen strider mot någon bestäm-&lt;br&gt;melse om turordning. Däremot kan arbetstagaren inte få sin anställning&lt;br&gt;tillbaka. Denna ordning har motiverats bl.a. med hänsyn till den&lt;br&gt;arbetstagare som felaktigt har fått ha kvar sin anställning. Av motiven&lt;br&gt;framgår vidare att en annan ordning skulle medföra besvärliga&lt;br&gt;komplikationer från processuell synpunkt. Alla turordningstvister måste&lt;br&gt;avgöras i ett sammanhang, så att inte skilda domstolar kommer till olika&lt;br&gt;resultat i frågan om vem som skulle få ha kvar sin anställning. Om&lt;br&gt;sanktionen blir endast skadestånd, behövs inga processuella regler som&lt;br&gt;garanterar en samlad prövning för alla berörda arbetstagare (prop.&lt;br&gt;1973:129 s. 183 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 8 kap. 3 § första stycket LOA gäller däremot, som nämnts, att Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;en uppsägning som strider mot någon bestämmelse om turordning på&lt;br&gt;talan av arbetstagaren skall förklaras ogiltig. Flera arbetstagar-&lt;br&gt;organisationer förordar att den bestämmelsen skall finnas kvar och göras&lt;br&gt;tillämplig på hela arbetsmarknaden. För min del anser jag tvärtom att&lt;br&gt;reglerna i LAS om att uppsägningen inte ogiltigförklaras bör i enhetlig-&lt;br&gt;hetens intresse gälla även på den statliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Företrädesrätt till återanställning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Föreskrifterna om företrädesrätt till återanställning i&lt;br&gt;LAS skall fortfarande tillämpas på arbetstagare i verksledande eller&lt;br&gt;därmed jämförlig ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga föreskrifter i 9 kap. LOA slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Avviker från mitt på det sättet att samtliga&lt;br&gt;regler i 9 kap. LOA skall slopas (huvudbetänkandet s. 215-218).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att erinra mot&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarets civilförvaltning förordar en grundlagsändring så att före-&lt;br&gt;trädesrätten blir lika stark på hela arbetsmarknaden. Försvarets per-&lt;br&gt;sonalnämnd anser också att företrädesrätten bör ha en starkare ställning&lt;br&gt;vid tillämpning av 11 kap. 9 § regeringsformen. Enligt nämnden skulle&lt;br&gt;detta kunna lösas genom bestämmelser i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl Statsanställdas förbund som TCO- OF uttrycker missnöje med att&lt;br&gt;något skadestånd inte kan komma en arbetstagare till del på den statliga&lt;br&gt;sektorn, om arbetsgivaren bryter mot återanställningsreglema. Det hinder&lt;br&gt;mot detta som finns i 1 kap. 2 § andra stycket lagen (1974:371) om&lt;br&gt;rättegången i arbetstvister bör undanröjas. I övrigt hänvisas till jämställd-&lt;br&gt;hetslagens regler om skadestånd vid könsdiskriminering vid tjänstetillsätt-&lt;br&gt;ning (bl.a. 55 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: I 9 kap. LOA finns i vissa hänseenden&lt;br&gt;en något avvikande eller förtydligande reglering i förhållande till reglerna&lt;br&gt;i LAS om företrädesrätt till återanställning. Men bestämmelsen i 11 kap.&lt;br&gt;9 § regeringsformen om sakliga grunder vid anställning medför dock att&lt;br&gt;återanställningsrätten på den statliga sektorn har en annan innebörd än på&lt;br&gt;den övriga delen av arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 likhet med vad som gäller för turordningsreglema är också be-&lt;br&gt;stämmelserna om företrädesrätt i LAS på så sätt dispositiva, att de kan&lt;br&gt;ersättas av kollektivavtal. Sådana bestämmelser finns på det statliga&lt;br&gt;området i det i avsnitt 9.2 nyss omnämnda avtalet om turordning för&lt;br&gt;arbetstagare hos staten, TurA-S.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är bara vid en anställnings upphörande på grund av arbetsbrist&lt;br&gt;som det kan bli aktuellt med företrädesrätt till återanställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om företrädesrätt i 9 kap. LOA har följande innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En turordning för företrädesrätt skall fastställas i ärenden om tjänstetid- Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;sättning, om det behövs (1 § första stycket). Detta gäller också för&lt;br&gt;tillsvidareanställda arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig&lt;br&gt;ställning, om inte regeringen föreskriver något annat (1 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma paragraf (tredje stycket) erinras om att i fråga om grunder för&lt;br&gt;anställning av personal, så gäller vad som sägs i 4 kap. 3 § om bl.a.&lt;br&gt;sakliga grunder i regeringsformen och om att skickligheten i regel skall&lt;br&gt;sättas främst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon företrädesrätt gäller inte till högre tjänst än den som det tidigare&lt;br&gt;förordnandet avsåg, om det inte finns särskilda skäl till något annat.&lt;br&gt;Företrädesrätten till återanställning gäller inte heller mot en arbetstagare&lt;br&gt;som skall omplaceras på grund av 7 § andra stycket LAS (2 §) .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att vara giltig måste sådan anmälan av anspråk på företrädesrätt&lt;br&gt;som avses i 27 § första stycket LAS göras skriftligen hos den myndighet&lt;br&gt;där arbetstagaren är eller senast har varit anställd (3 § första stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9 kap. 3 § andra stycket LOA föreskrivs att det i beslut om uppsäg-&lt;br&gt;ning på grund av arbetsbrist eller i besked om att ett tidsbegränsat&lt;br&gt;förordnande på grund av arbetsbrist inte kommer att förnyas måste tas in&lt;br&gt;en upplysning om var och hur en sådan anmälan skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 11 kap. 9 § första stycket regeringsformen anges, som nämnts, att vid&lt;br&gt;tillsättning av statlig tjänst skall avseende fästas endast vid sakliga&lt;br&gt;grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Enligt förarbetena till&lt;br&gt;regeringsformen kan också arbetsmarknadspolitiska och lokaliserings-&lt;br&gt;politiska hänsyn få vägas in vid bedömningen (prop. 1973:90 s. 406).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt propositionen om anställningsskydd i statlig tjänst, m.m. (prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1974:174 s. 63 ff.) kan återanställningsrätten enligt LAS ses som ett&lt;br&gt;exempel på sådana arbetsmarknadspolitiska hänsyn som enligt regerings-&lt;br&gt;formen kan ingå som en eller flera grunder för myndighetens beslut i&lt;br&gt;fråga om tillsättning av en statlig tjänst. Men bedömningen i det enskilda&lt;br&gt;fallet måste dock enligt propositionen primärt utgå från grundlagen. Först&lt;br&gt;i andra hand och inom ramen för grundlagen kan bedömningen grundas&lt;br&gt;på reglerna i LAS om företrädesrätt. Även en icke företrädesberättigad&lt;br&gt;kan således söka en ledig tjänst och konkurrera med den som har&lt;br&gt;företrädesrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom skickligheten enligt 4 kap. 3 § tredje stycket LOA i regel&lt;br&gt;skall sättas främst vid tillsättning av bl.a. statliga tjänster, kan bedöm-&lt;br&gt;ningen innebära att tjänsten tillsätts med någon som inte har någon&lt;br&gt;företrädesrätt. Men den som har rätt till återanställning kan dock anses&lt;br&gt;ha fått en starkare ställning än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: När det gäller 9 kap. 1 § första stycket LOA,&lt;br&gt;som har tillförts lagen &amp;quot;närmast i klarhetens intresse och av hänsyn till&lt;br&gt;den offentliga förvaltningens formbundenhet&amp;quot; (prop. 1975/76:105 bil. 2&lt;br&gt;s. 257), delar jag LOA-utredningens uppfattning att bestämmelsen inte&lt;br&gt;längre behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 9 kap. 1 § andra stycket LOA görs företrädesreglema i LAS&lt;br&gt;tillämpliga också på tillsvidareanställda arbetstagare i verksledande eller&lt;br&gt;därmed jämförlig ställning. I det föregående (avsnitt 5) har jag föreslagit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 65&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att såväl reglerna i LAS om saklig grund för uppsägning som reglerna Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;om turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist fortfarande skall&lt;br&gt;tillämpas på dessa arbetstagare. Jag har samma inställning i fråga om&lt;br&gt;reglerna om företrädesrätt till ny anställning. Föreskriften i andra stycket&lt;br&gt;bör därför föras över till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser däremot att det saknas behov av bestämmelserna i 9 kap. 1 §&lt;br&gt;tredje stycket LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av 9 kap. 2 § första meningen LOA är att återanställnings-&lt;br&gt;rätten i regel inte kan åberopas för befordran. Bestämmelsen i andra&lt;br&gt;meningen innebär att företrädesrätten inte heller gäller mot den som har&lt;br&gt;rätt till omplacering enligt 7 § andra stycket LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar LOA-utredningens uppfattning att paragrafen ger uttryck för&lt;br&gt;allmänt gällande principer på arbetsmarknaden som inte behöver särskilt&lt;br&gt;regleras för statliga anställningar. Bestämmelserna kan därför slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9 kap. 3 § första stycket föreskrivs att anmälan av anspråk på&lt;br&gt;företrädesrätt skall göras skriftligen. Det har motiverats av hänsyn &amp;quot;bl.a.&lt;br&gt;till det skriftliga förfarande som allmänt tillämpas i administrativa&lt;br&gt;ärenden inom statsförvaltningen&amp;quot; (prop. 1974:174 s. 68). Någon&lt;br&gt;motsvarande regel finns inte i LAS. Eftersom arbetstagaren har bevisbör-&lt;br&gt;dan att en anmälan verkligen har skett, torde man kunna utgå från att&lt;br&gt;anmälningarna i regel kommer att göras skriftligen. Enligt min mening&lt;br&gt;behövs därför inte heller den regeln i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ordningsregler som finns i 9 kap. 3 § andra stycket LOA kan också&lt;br&gt;slopas. Enligt min mening är de krav som ställs på arbetsgivaren enligt&lt;br&gt;LAS (se 8 och 16 §§) i dessa avseenden fullt tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mina förslag saknar materiell betydelse för återanställningsrätten,&lt;br&gt;eftersom de regler som slopas i stort sett bara är av hänvisande eller&lt;br&gt;upplysande karaktär enligt vad som framgått av det föregående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser anser att företrädesrätten bör ges en starkare&lt;br&gt;ställning på den statliga sektorn i förhållande till reglerna i 11 kap. 9 §&lt;br&gt;regeringsformen om sakliga grunder vid tjänstetillsättningar. Den&lt;br&gt;uppfattningen delar inte jag. Företrädesrätten till återanställning skall&lt;br&gt;också på statens område vara av betydelse vid anställning av personal&lt;br&gt;men skickligheten bör fortfarande sättas främst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller är jag beredd att ändra reglerna om skadestånd, något som&lt;br&gt;har yrkats av SF och TCO-OF. I förhållande till den privata sektorn har&lt;br&gt;en statlig arbetstagare, som är företrädesberättigad, den fördelen att han&lt;br&gt;genom att i administrativ ordning överklaga tillsättningsbeslutet kan få&lt;br&gt;anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör också i fortsättningen tvister som avser frågan&lt;br&gt;vem — en återanställningsberättigad eller någon annan sökande — som&lt;br&gt;skall få en viss anställning handläggas genom överklagande av tillsätt-&lt;br&gt;ningsbeslutet (jfr 1 kap. 2 § andra stycket 1 lagen om rättegången i&lt;br&gt;arbetstvister). Mitt förslag innebär således ingen ändring i det avseendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 Skriftlighetskrav vid uppsägningar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De speciella reglerna i LOA att en uppsägning m.m.&lt;br&gt;skall göras skriftligen för att vara giltig behålls i sak oförändrade.&lt;br&gt;Detsamma gäller besked om upphörande av provanställningar från&lt;br&gt;arbetsgivarens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Anser i motsats till mig att reglerna i LAS&lt;br&gt;skall tillämpas i dessa fall vilket bl.a. innebär att sanktionen enbart blir&lt;br&gt;skadestånd om uppsägningen från arbetsgivarens sida inte görs skriftligen&lt;br&gt;(huvudbetänkandet s. 164-166).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera av de remissinstanser som berör frågan om&lt;br&gt;skriftlighetskravet anser att en uppsägning från arbetstagarens sida&lt;br&gt;fortfarande bör ske skriftligen. Några anser att påföljden för att inte iaktta&lt;br&gt;detta krav bör vara skadestånd men att uppsägningen i och för sig skall&lt;br&gt;kunna göras gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsanställdas förbund förordar att LOA:s nuvarande regler om att en&lt;br&gt;uppsägning från såväl arbetsgivarens som arbetstagarens sida blir ogiltig,&lt;br&gt;om den inte görs skriftligen, blir gällande över hela arbetsmarknaden.&lt;br&gt;Samma åsikter förs fram av Försäkringsanställdas förbund och SACO.&lt;br&gt;TCO-OF ger uttryck för samma uppfattning när det gäller uppsägning&lt;br&gt;från arbetsgivarens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitetet i Stockholm anser däremot att det är synnerligen angeläget&lt;br&gt;att formkravet slopas i fråga om uppsägning från den anställdes sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer som Statens&lt;br&gt;biografbyrå förordar att ett avbrytande av en provanställning sker&lt;br&gt;skriftligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: Inom hela arbetsmarknaden gäller att&lt;br&gt;uppsägning från arbetsgivarens sida skall ske skriftligen. En viktig&lt;br&gt;skillnad är dock att en uppsägning på LOA:s område blir ogiltig, om&lt;br&gt;arbetsgivaren försummar att iaktta den skriftliga formen (7 kap. 2 §&lt;br&gt;tredje stycket). På arbetsmarknaden i övrigt gäller enligt 38 § LAS att&lt;br&gt;arbetsgivaren kan åläggas skadestånd, om uppsägningen inte sker&lt;br&gt;skriftligen. Uppsägningen blir dock inte ogiltig utan kan göras gällande&lt;br&gt;mot arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller besked från arbetsgivaren om att en provanställning skall&lt;br&gt;upphöra i förtid eller inte övergå i en tillsvidareanställning, finns det inga&lt;br&gt;krav på skriftlig form i LAS (6 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt LOA däremot måste arbetsgivaren iaktta skriftlig form för att ett&lt;br&gt;i huvudsak motsvarande besked skall vara giltigt (7 kap. 11 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller uppsägning från arbetstagarens sida, saknas sådana&lt;br&gt;regler i LAS. Däremot kan det finnas bestämmelser i kollektivavtal om&lt;br&gt;skriftlig uppsägning från arbetstagarens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av LOA däremot följer att en arbetstagares begäran om entledigande&lt;br&gt;eller uppsägning från anställningen måste göras skriftligen. I annat fall&lt;br&gt;blir den ogiltig (7 kap. 12 §). På LOA:s område gäller således samma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler oavsett om det är arbetsgivaren eller arbetstagaren som står för&lt;br&gt;uppsägningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftlighetskravet i 7 kap. 12 § LOA har motiverats av hänsyn till&lt;br&gt;ordningsskäl. Det har också här hänvisats till det skriftliga förfarande&lt;br&gt;som allmänt tillämpas inom statsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Från flera håll har framhållits att det är vissa&lt;br&gt;fördelar förenade med ett skriftlighetskrav vid uppsägningar. Bland annat&lt;br&gt;kan det förhindra onödiga tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare,&lt;br&gt;huruvida det föreligger uppsägning eller inte. Det ligger också i linje med&lt;br&gt;det inom statsförvaltningen vanliga skriftliga förfarandet. Det har också&lt;br&gt;höjts röster för att systemet med skriftliga uppsägningar borde införas på&lt;br&gt;hela arbetsmarknaden. Det kan också från ordnings- och bevissynpunkt&lt;br&gt;vara anledning att använda skriftlig form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min uppfattning talar övervägande skäl för att behålla de regler&lt;br&gt;i LOA som innebär att skriftlig form skall användas i samband med&lt;br&gt;uppsägning och besked om att avbryta en provanställning. Iakttas inte&lt;br&gt;skriftlighetskravet bör det liksom för närvarande innebära att&lt;br&gt;uppsägningen blir ogiltig. Detsamma gäller beskedet från arbetsgivaren&lt;br&gt;om att avbryta en provanställning. Om beskedet inte är skriftligt, övergår&lt;br&gt;provanställningen liksom idag till en tillsvidareanställlning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är medveten om att mitt ställningstagande innebär att en&lt;br&gt;arbetsgivare på det statliga området inte, som på den övriga arbets-&lt;br&gt;marknaden, är berättigad att betrakta ett anställningsförhållande som&lt;br&gt;upplöst utan uppsägning, om arbetstagaren uteblir från sitt arbete utan&lt;br&gt;giltig anledning. Jag anser dock att fördelarna med att behålla den&lt;br&gt;nuvarande ordningen väger tyngre.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.5 Förflyttning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Reglerna om förflyttningsskyldighet för anställda med&lt;br&gt;fullmakt eller anställda hos säkerhetspolisen förs över till den nya&lt;br&gt;lagen om fullmaktsanställning respektive polislagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt&lt;br&gt;(huvudbetänkandet s. 169-171).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att erinra mot&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen påpekar dock att utredningens förslag innebär en viss&lt;br&gt;materiell ändring i fråga om sådana anställda vid säkerhetspolisen som&lt;br&gt;inte är poliser. Enligt 7 kap. 8 § andra stycket LOA får en sådan&lt;br&gt;arbetstagare förflyttas till en annan anställning hos en myndighet inom&lt;br&gt;något annat verksamhetsområde bara om arbetsuppgifterna är likartade&lt;br&gt;eller om arbetstagaren i varje fall med hänsyn till sin utbildning är&lt;br&gt;lämpad för anställningen. Någon motsvarighet härtill har inte tagits in i&lt;br&gt;polislagen, något som enligt Rikspolisstyrelsen är angeläget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarets personalnämnd anser att förslaget kan innebära en avsevärd Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;utvidgning av arbetsskyldigheten för anställda inom krigsmakten, medan&lt;br&gt;Svenska officersförbundet påpekar att det inte av den nya lagen om&lt;br&gt;fullmaktsanställning framgår vilken grund det krävs för att tillgripa&lt;br&gt;förflyttning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: Förflyttningsskyldigheten enligt 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § LOA innebär att anställda med fullmakt, tillsvidareanställda med&lt;br&gt;militär anställning och arbetstagare inom säkerhetspolisen vid&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen är skyldiga att avgå från sin anställning och i stället&lt;br&gt;ingå avtal om en annan anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagrummets andra stycke framgår att det finns vissa inskränkningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i skyldigheten att låta sig förflyttas till en myndighet inom ett annat&lt;br&gt;verksamhetsområde, något som närmare framgår av det nyss återgivna&lt;br&gt;referatet av Rikspolisstyrelsen yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullmaktsanställda får bara förflyttas till en anställning som tillsätts&lt;br&gt;med fullmakt, medan inom försvarsmakten en tillsvidareanställd militär&lt;br&gt;får förflyttas till en annan anställning enligt de närmare föreskrifter som&lt;br&gt;regeringen meddelar. Bestämmelser härom finns bl.a. i 34 § anställnings-&lt;br&gt;förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt beslut av riksdagen (prop. 1991/92:102, bet.l991/92:FöU12,&lt;br&gt;rskr. 1991/92:337) skall en enda försvarsmyndighet bildas den 1 juli&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare inom säkerhetspolisen och som är polis får bara för-&lt;br&gt;flyttas till en annan anställning som polis enligt närmare föreskrifter av&lt;br&gt;regeringen, vilka för övrigt är sekretessbelagda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 11 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen framgår att en ordinarie&lt;br&gt;domare får förflyttas bara till en jämställd domaranställning. En sådan&lt;br&gt;förflyttning måste vara organisatoriskt påkallad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I likhet med utredningen anser jag att det med&lt;br&gt;hänsyn till 11 kap. 10 § regeringsformen måste finnas en lagregel om&lt;br&gt;förflyttning av fullmaktsanställda. En sådan regel kan placeras i den nya&lt;br&gt;lagen om fullmaktsanställda. I fråga om domare måste givetvis förflytt-&lt;br&gt;ningsföreskriftema i regeringsformen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särregleringen för anställda inom säkerhetspolisen när det gäller&lt;br&gt;förflyttning bör också vara kvar. Den bör dock i fortsättningen finnas i&lt;br&gt;polislagen (1984:387). Som Rikspolisstyrelsen påpekat bör också en&lt;br&gt;motsvarighet till 7 kap. 8 § andra stycket LOA tas in polislagen i fråga&lt;br&gt;om anställda som inte är poliser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under hänvisning till den omorganisation inom försvarets område som&lt;br&gt;kommer att ske den 1 juli 1994, bör det därefter inte finnas något behov&lt;br&gt;av att behålla den särskilda förflyttningsskyldigheten för den&lt;br&gt;tillsvidareanställda militära personalen. Bestämmelserna härom bör därför&lt;br&gt;slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.6 Skiljande från arbetsuppgifter (försättande i&lt;br&gt;disponibilitet)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Regeln om försättande i disponibilitet behålls i sak&lt;br&gt;oförändrad. Detta institut benämns i fortsättningen &amp;quot;skiljande från&lt;br&gt;arbetsuppgifter&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt&lt;br&gt;(huvudbetänkandet s. 179-182).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lämnar utredningsförslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 7 kap. 7 § LOA får en arbetstagare vid&lt;br&gt;polisväsendet, utrikesförvaltningen eller försvarsmakten försättas i&lt;br&gt;disponibilitet, om det är nödvändigt av hänsyn till rikets bästa. Av 15&lt;br&gt;kap. 1 § LOA framgår att det är regeringen som beslutar om försättande&lt;br&gt;i disponibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med bestämmelsen är framför allt att skydda dessa från säkerhets-&lt;br&gt;synpunkt särskilt ömtåliga förvaltningsgrenar från opålitliga eller annars&lt;br&gt;olämpliga arbetstagare. Ett försättande i disponibilitet kan liknas vid ett&lt;br&gt;skiljande från befattningen men inte från anställningen (jfr avsnitt 4.1) på&lt;br&gt;så sätt att arbetstagaren skiljs från sin plats i organisationen eller sin&lt;br&gt;befattning utan att gå miste om viss lön och med bibehållen eller utsträckt&lt;br&gt;arbetsskyldighet. Det utlöser exempelvis inga uppsägningstider, varför det&lt;br&gt;i jämförelse med uppsägning kan verka obyråkratiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet om försättande i disponibilitet kan numera i princip prövas av&lt;br&gt;Arbetsdomstolen (16 kap. 1 § LOA samt 1 kap. 1 och 2 §§ lagen om&lt;br&gt;rättegången i arbetstvister). Något sådant mål har dock hittills aldrig varit&lt;br&gt;uppe för prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare som har försatts i disponibilitet är enligt 19 §&lt;br&gt;anställningsförordningen skyldig att utöva en statlig tjänst om regeringen&lt;br&gt;så beslutar. Det är alltså fråga om en arbetsskyldighet som går utöver vad&lt;br&gt;som gäller för andra arbetstagare. Men i praktiken torde det inte&lt;br&gt;förekomma att en sådan arbetstagare åläggs att utföra något arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om förfarandet finns i 35 § anställningsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon motsvarighet till försättande i disponibilitet finns inte utanför&lt;br&gt;den statliga arbetsmarknaden. Enligt min mening behövs det i en del&lt;br&gt;lägen en möjlighet att snabbt kunna ställa arbetstagare i polisväsendet,&lt;br&gt;utrikesförvaltningen samt Försvarsmakten och vissa Försvarsmakten&lt;br&gt;närstående myndigheter åt sidan. Det är således fråga om områden där&lt;br&gt;det behövs speciella regler på grund av den statliga anställningens särart.&lt;br&gt;Eftersom också anställda med fullmakt kan behöva försättas i disponi-&lt;br&gt;bilitet, bör nuvarande regler utan sakliga ändringar föras över inte bara&lt;br&gt;till nya LOA utan också till den nya lagen om fullmaktsanställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutet bör emellertid ges en benämning som bättre än den nuvarande&lt;br&gt;speglar dess innebörd. Jag föreslår att det får heta &amp;quot;skiljande från&lt;br&gt;arbetsuppgifter&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som enligt min mening bör vara styrande för tillämpningen av Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;reglerna om skiljande från arbetsuppgifter bör vara hänsynen till landets&lt;br&gt;bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag finner också i likhet med utredningen att det med hänsyn till&lt;br&gt;regelns karaktär inte finns något utrymme att tillämpa bestämmelserna i&lt;br&gt;11-14 §§ MBL när det gäller ett beslut om skiljande från arbetsuppgifter.&lt;br&gt;Vidare skall ett sådant beslut givetvis gälla omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.7 Avgångsskyldighet på grund av ålderspension&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Avgångsskyldighet med ålderspension skall i fortsätt-&lt;br&gt;ningen också för de statsanställda regleras genom 33 § LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bara för dem som är anställda med fullmakt skall det finnas sär-&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (huvudbetän-&lt;br&gt;kandet s. 166 och 167).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inget att erinra mot utredningens förslag.&lt;br&gt;Landstingsförbundet delar utredningens uppfattning att 33 § LAS inte&lt;br&gt;lägger hinder i vägen för kollektivavtal om avgångsskyldighet vid en&lt;br&gt;tidigare tidpunkt än den som följer av lagen vid t.ex. övertalighet.&lt;br&gt;Förbundet pekar dock på att den uppfattningen inte delas av alla och att&lt;br&gt;frågan har varit föremål för tvist inom det kommunala området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 7 kap. 3 § LOA är en arbetstagare&lt;br&gt;skyldig att avgå från sin anställning vid den ålder som anges i avtal om&lt;br&gt;statlig pension eller motsvarande avtal. Paragrafen avser såväl frivillig&lt;br&gt;avgång som tvångsentledigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På arbetsmarknaden i övrigt tillämpas föreskrifterna i 33 § LAS. Enligt&lt;br&gt;paragrafens första stycke gäller att arbetsgivaren i dessa fall skall lämna&lt;br&gt;arbetstagaren besked minst en månad i förväg om att han vill att&lt;br&gt;arbetstagaren skall lämna sin anställning. En arbetsgivare behöver således&lt;br&gt;inte säga upp en arbetstagare då denne uppnår den ålder som medför&lt;br&gt;skyldighet att avgå med ålderspension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 33 § LAS föreskrivs ingen tidpunkt när en arbetstagare är skyldig att&lt;br&gt;avgå med ålderspension. Denna skyldighet är normalt reglerad i pensions-&lt;br&gt;avtal. Om det inte finns någon sådan avgångsskyldighet, är arbetstagaren&lt;br&gt;emellertid skyldig att avgå vid 67 års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den statliga och den övriga arbetsmarknaden finns, som framgått,&lt;br&gt;olika regler om skyldigheten att avgå från anställningen med pension.&lt;br&gt;Tillämpningen av reglerna leder dock till samma resultat. Härav följer&lt;br&gt;enligt min mening att det för statsanställda inte behövs några särregler på&lt;br&gt;detta område utan att reglerna i LAS får anses vara tillräckliga för dem&lt;br&gt;som inte är anställda med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser därför att reglerna i LOA om skyldighet att avgå med&lt;br&gt;ålderspension inte skall föras över till den nya lagen. Däremot behövs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som antytts, särskilda regler om avgångsskyldighet på grund av ålder i Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;den nya fullmaktsanställningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.8 Avgångsskyldighet på grund av sjukdom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De särskilda bestämmelserna om avgångsskyldighet på&lt;br&gt;grund av sjukdom slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dem som är tillsatta med fullmakt förs de nuvarande&lt;br&gt;bestämmelserna över till den föreslagna fullmaktsanställningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt&lt;br&gt;(huvudbetänkandet s. 168, 169, 182 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lämnar i huvudsak förslaget utan erinran.&lt;br&gt;(Synpunkter som i viss utsträckning också rör detta avsnitt redovisas&lt;br&gt;under avsnitt 9.9).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vissa särregler på statens område om avgångsskyldighet på grund av&lt;br&gt;sjukdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av reglerna om uppsägning i LAS finns på det statliga området&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om entledigande. Enligt 7 kap. 4 § LOA kan en&lt;br&gt;statligt anställd oavsett anställningsform entledigas på grund av sjukdom,&lt;br&gt;dvs. sjukpensioneras, innan han uppnått pensionsåldern om han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;till följd av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan är för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framtiden &amp;nbsp;&amp;nbsp;oförmögen att fullgöra sina arbetsuppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillfredsställande eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;till följd av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd inte har&lt;br&gt;tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid och Socialstyrelsen&lt;br&gt;anser det dels sannolikt att han inte kan återinträda i arbete inom&lt;br&gt;ytterligare ett år, dels ovisst hur arbetsförmågan därefter kommer att&lt;br&gt;utveckla sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är formellt anställningsmyndigheten som beslutar om entledigande&lt;br&gt;enligt 7 kap. 4 §. Ett sådant beslut förutsätter dock att Statens löne- och&lt;br&gt;pensionsverk har beviljat arbetstagaren sjukpension som framgår av 27 §&lt;br&gt;förordningen (1984:1039) om handläggning av ärenden om statliga&lt;br&gt;tjänstepensionsförmåner — handläggningsförordningen. Det finns enligt&lt;br&gt;verkets praxis bara rätt till sjukpension enligt 7 kap. 4 § 1 LOA, om en&lt;br&gt;anställd har beviljats förtidspension av försäkringskassan. Om arbets-&lt;br&gt;tagaren inte har beviljats förtidspension men skulle kunna få det enligt&lt;br&gt;verkets bedömande, begär verket att kassan prövar rätten till förtidspe-&lt;br&gt;nsion eller sjukbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens löne- och pensionsverk prövar årligen ca 100-200 ansökningar&lt;br&gt;om sjukpension, där arbetstagaren inte har beviljats hel förtidspension&lt;br&gt;men väl partiell förtidspension eller sjukbidrag. Då prövas dels om&lt;br&gt;arbetstagaren kan omplaceras enligt 7 kap. 6 § LOA, dels om förutsätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningarna enligt 7 kap. 4 § 2 är uppfyllda. Prövningen enligt sistnämnda Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;lagrum görs numera av verket och inte av Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 kap. 5 § LOA finns det dessutom särskilda regler för den som är&lt;br&gt;anställd med fullmakt. En sådan arbetstagare kan entledigas, om han inte&lt;br&gt;fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställande och det återstår högst fem&lt;br&gt;år till dess han uppnår pensionsåldern. I det fallet är det regeringen som&lt;br&gt;beslutar om entledigandet (15 kap. 1 § LOA). Sedan statens allmänna&lt;br&gt;pensionsreglemente (1959:289) infördes har bara tre entlediganden med&lt;br&gt;stöd av 7 kap. 5 § eller dess föregångare skett, senast år 1983.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 kap. 6 § LOA får ett entledigande enligt 7 kap. 4 eller 5 § inte&lt;br&gt;ske, om arbetstagaren har rätt till statlig pension och lämpligen kan&lt;br&gt;förflyttas eller omplaceras till någon annan statlig anställning. Enligt vad&lt;br&gt;LOA-utredningen har inhämtat, förekommer det dock inte i praktiken att&lt;br&gt;någon blir omplacerad med stöd av 7 kap. 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare på statens område som omfattas av pensionsplanen får&lt;br&gt;sjukpension när han har entledigats med stöd av 7 kap. 4 eller 5 § före&lt;br&gt;pensionsåldern på grund av nedsatt arbetsförmåga (23 § pensionsplanen&lt;br&gt;i pensionsavtalet den 15 mars 1991, slutet mellan SAV och de statsan-&lt;br&gt;ställdas huvudorganisationer). Av 1 och 2 §§ pensionsplanen framgår&lt;br&gt;vilka som omfattas av planen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På arbetsmarknaden i övrigt tillämpas 33 § andra stycket LAS. Där&lt;br&gt;föreskrivs att en arbetsgivare som vill att arbetstagaren skall lämna sin&lt;br&gt;anställning i samband med att arbetstagaren får hel förtidspension,&lt;br&gt;skriftligen skall ge arbetstagaren besked om detta så snart arbetsgivaren&lt;br&gt;har fått kännedom om pensionsbeslutet. På den statliga arbetsmarknaden&lt;br&gt;däremot får arbetsgivaren entlediga arbetstagaren enligt 7 kap. 4 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kommunerna finns i kollektivavtal bestämmelser om att en arbets-&lt;br&gt;tagare är skyldig att avgå om arbetsgivaren konstaterar att vissa&lt;br&gt;förutsättningar föreligger — i stort sett desamma som enligt 7 kap. 4 §&lt;br&gt;LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsägning på grund av sjukdom m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På arbetsmarknaden i sin helhet gäller i huvudsak följande i fråga om&lt;br&gt;anställningens upphörande på grund av sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en arbetstagare skall kunna sägas upp, måste arbetsgivaren&lt;br&gt;kunna visa att uppsägningen är sakligt grundad. Som saklig grund avses&lt;br&gt;i princip inte misskötsamhet eller begränsad prestationsförmåga som har&lt;br&gt;sin orsak i sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dock göras undantag från denna princip. Så kan vara fallet om&lt;br&gt;sjukdomen medför en så stadigvarande och bestående nedsättning av&lt;br&gt;arbetsförmågan, att arbetstagaren inte längre kan förväntas utföra arbete&lt;br&gt;av någon betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medför sjukdomen mycket allvarliga störningar på arbetsplatsen kan&lt;br&gt;det vid en intresseavvägning framstå som nödvändigt att ge försteg för&lt;br&gt;arbetsgivarens intresse av att störningarna upphör. Saklig grund för&lt;br&gt;uppsägning kan därvid föreligga (AD 1983 nr 130). Det kan också ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydelse vilka arbetsuppgifter som arbetstagaren har, t.ex. om det ställs Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;särskilda krav på säkerheten (jfr AD 1986 nr 51).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Består sjukdomen i alkoholism, måste särskild hänsyn tas till detta. I&lt;br&gt;motiven till 1982 års LAS betonades vikten av att man inte bara noga&lt;br&gt;beaktade de socialmedicinska hänsynen utan också strävade efter en&lt;br&gt;rimlig avvägning gentemot de skäl som från arbetsgivares och arbetskam-&lt;br&gt;raters synpunkt talade för uppsägning (prop. 1981/82:71 s. 71). 1 SAV&lt;br&gt;Cirk. 1988 A 4 har gjorts en sammanfattning av Arbetsdomstolens praxis&lt;br&gt;i fråga om uppsägning på grund av misskötsamhet som har sin grund i&lt;br&gt;alkoholism av sjukdomskaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av förarbetena till de nya reglerna om rehabilitering kan&lt;br&gt;det knappast bli aktuellt att bedöma en uppsägning som sakligt grundad&lt;br&gt;så länge rehabiliteringen pågår (prop. 1990/91:140 s. 47 och 52 f.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser arbetsgivarens omplaceringsskyldighet, så ligger i den att&lt;br&gt;arbetsgivaren skall göra en omsorgsfull och noggrann omplacerings-&lt;br&gt;utredning. Denna skyldighet medför dock inte att arbetsgivaren måste&lt;br&gt;friställa annan personal eller inrätta nya anställningar (AD 1977 nr 151,&lt;br&gt;1981 nr 51 och 1993 nr 42).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av rättsfallet AD 1982 nr 99 framgår att det allmänt sett bör åligga&lt;br&gt;arbetsgivaren att ta till vara de möjligheter som finns att underlätta&lt;br&gt;fortsatt verksamhet för en anställd som av medicinska skäl inte kan utföra&lt;br&gt;sina tidigare arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen har under år 1992 avgjort flera mål om avskedanden&lt;br&gt;av poliser som hade gjort sig skyldiga till trafiknykterhetsbrott. I dessa&lt;br&gt;mål gjorde domstolen uttalanden av allmänt intresse för bedömningen av&lt;br&gt;betydelsen av alkoholberoende av sjukdomskaraktär och den statliga&lt;br&gt;arbetsgivarens ansvar för rehabilitering (huvudbetänkandet s. 188 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det statliga området av arbetsmarknaden gäller numera samma regler&lt;br&gt;om rehabilitering i arbetslivet som på arbetsmarknaden i övrigt (prop.&lt;br&gt;1990/91:140, bet. 1990/91 :AU22, rskr. 1990/91:302 och prop.&lt;br&gt;1990/91:141 och 181, bet. 1990/91 :SfU 16 och 18, rskr. 1990/91:303 och&lt;br&gt;372). Förändringarna berör bl.a. lagen (1962:381) om allmän försäkring.&lt;br&gt;Genom denna reform har rehabiliteringsförordningen, som gällde på&lt;br&gt;statens område, upphävts vid utgången av år 1991. Det övergripande&lt;br&gt;syftet med reformen är att bryta en utveckling mot ökande ohälsa och&lt;br&gt;utslagning från arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt kan vidare sägas att den särreglering som enligt vad som&lt;br&gt;tidigare redovisats fortfarande gäller för vissa delar av den statliga&lt;br&gt;sektorn av arbetsmarknaden medför att olika regler kan komma att&lt;br&gt;tillämpas beroende på om anställningsförhållandet är statligt eller inte. I&lt;br&gt;flera fall ger de olika reglerna samma praktiska resultat men det finns&lt;br&gt;också exempel på att vitt skilda resultat uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagarens arbetsoförmåga inte beror på sjukdom, gäller i Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;huvudsak samma regler vid uppsägning över hela arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 4 § 1 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller hel förtidspension finns det olika regler. Enligt 33 § LAS&lt;br&gt;är det tillräckligt att arbetsgivaren skriftligen ger besked om att han vill&lt;br&gt;att arbetstagaren lämnar sin anställning. På den statliga arbetsmarknaden&lt;br&gt;däremot måste arbetsgivaren formellt entlediga arbetstagaren, sedan han&lt;br&gt;har beviljats sjukpension av Statens löne- och pensionsverk. I förarbetena&lt;br&gt;till LAS eller LOA anges inte några skäl till varför regelsystemen inte&lt;br&gt;har anpassats till varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta fall uppnås således samma resultat med olika regleringar. Därför&lt;br&gt;bör särregleringen på statens område tas bort i förenklingssyfte.&lt;br&gt;Bestämmelserna i 7 kap. 4 § 1 LOA bör alltså slopas till förmån för en&lt;br&gt;reglering som innebär att arbetstagaren på begäran av arbetsgivaren skall&lt;br&gt;lämna sin anställning när han har fått hel förtidspension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 4 § 2 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika reglerna på den statliga och den övriga arbetsmarknaden kan,&lt;br&gt;som nämnts i det föregående, också ge helt skilda resultat. 7 kap. 4 § 2&lt;br&gt;LOA tillämpas för närvarande på det sättet att en arbetstagare som har&lt;br&gt;erhållit sjukbidrag eller partiell förtidspension kan entledigas, om&lt;br&gt;förutsättningarna enligt 7 kap. 4 § 2 och 7 kap. 6 § LOA är uppfyllda.&lt;br&gt;Det finns enligt min mening flera skäl att ifrågasätta den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetstagare får partiell förtidspension, är orsaken härtill att&lt;br&gt;försäkringskassan har gjort den bedömningen att han kan klara ett&lt;br&gt;deltidsarbete eller att det är för tidigt att ge upp rehabiliteringsförsöken&lt;br&gt;helt. Om det på statens område fortfarande skulle vara möjligt att&lt;br&gt;meddela beslut enligt 7 kap. 4 § 2 LOA skulle det innebära att staten som&lt;br&gt;enda arbetsgivare kan frångå försäkringskassans bedömning. Sådana&lt;br&gt;beslut bör inte längre förekomma, eftersom detta skulle strida mot ett av&lt;br&gt;huvudsyftena med rehabiliteringsreformen, nämligen att arbetstagarna i&lt;br&gt;större utsträckning skall stanna kvar i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening kan därför nyssnämnda lagregel slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 5 § LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om avgångsskyldighet för fullmaktsanställda i 7 kap. 5 §&lt;br&gt;LOA har inte tillämpats på länge. Då de inte heller är motiverade av&lt;br&gt;andra skäl, anser jag att de också kan slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 6 § LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har nyss föreslagit att 7 kap. 4 och 5 §§ LOA inte skall gälla i&lt;br&gt;fortsättningen. I stället blir 33 § LAS tillämplig fullt ut på den statliga&lt;br&gt;arbetsmarknaden. Vid tillämpningen av sistnämnda lagrum finns inga&lt;br&gt;föreskrifter om någon omplaceringsskyldighet. Men en arbetstagare kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte beviljas hel förtidspension om arbetstagaren kan utföra något annat Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;arbete än det han har i sin anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts har bestämmelsen i 7 kap. 6 § LOA inte lett till att någon&lt;br&gt;arbetstagare har omplacerats till någon annan myndighet. Detta torde&lt;br&gt;bl.a. bero på att det oftast är en mycket svår för att inte säga omöjlig&lt;br&gt;uppgift att hitta ett lämpligt arbete hos någon annan arbetsgivare sedan&lt;br&gt;den ordinarie arbetsgivaren har uttömt sina resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom finns det inte längre någon central myndighet som sysslar&lt;br&gt;med sådan omplaceringsverksamhet sedan Statens arbetsmarknadsnämnd&lt;br&gt;lagts ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund finner jag att nämnda lagrum med en särskilt&lt;br&gt;föreskriven omplaceringsskyldighet för sjukpensionsfall kan slopas för&lt;br&gt;dem som inte är anställda med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.9 Avstängning och läkarundersökning på grund av&lt;br&gt;sjukdom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De särskilda bestämmelserna om påtvingad läkarunder-&lt;br&gt;sökning eller avstängning på grund av sjukdom slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För dem som är anställda med fullmakt förs de nuvarande reglerna&lt;br&gt;oförändrade över till den föreslagna fullmaktsanställningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (huvudbetänk-&lt;br&gt;andet s. 182 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lämnar i huvudsak förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren anser dock att bestämmelserna om avgångsskyldighet på&lt;br&gt;grund av sjukdom och om avstängning bör föras in också i nya LOA.&lt;br&gt;Som skäl anförs att regeringsformen kräver att grundläggande&lt;br&gt;bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning skall meddelas i lag&lt;br&gt;och att LAS saknar en positiv reglering av möjligheten till avstängning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAV anser också att reglerna bör behållas även för andra än&lt;br&gt;fullmaktshavare. Från vissa delar av statsförvaltningen, där myn-&lt;br&gt;dighetsutövning förekommer, har det enligt arbetsgivarverket anförts att&lt;br&gt;reglerna är nödvändiga för att arbetsgivaren skall kunna ingripa speciellt&lt;br&gt;när arbetstagaren saknar sjukdomsinsikt. Försäkringskasseförbundet ger&lt;br&gt;uttryck för en liknande uppfattning och framhåller att reglerna om&lt;br&gt;påtvingad läkarundersökning behövs även i fortsättningen där sjuk-&lt;br&gt;domsinsikt saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att reglerna i LAS bör kompletteras så att ar-&lt;br&gt;betsgivaren får en legal möjlighet att förhindra att en arbetstagare&lt;br&gt;åstadkommer skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Riksskatteverket bör läkarundersökning och avstängning på grund&lt;br&gt;av sjukdom avtalsregleras, om reglerna i LOA tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitetet i Stockholm anser att bestämmelserna i 7 kap. 4 § LOA&lt;br&gt;om entledigande på grund av sjukdom och i 13 kap. 2 § om avstängning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på grund av sjukdom och läkarundersökning inte bör föras över till den Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;nya lagen om fullmaktsanställning utan upphävas. Bestämmelserna om&lt;br&gt;påtvingad läkarundersökning är omgärdade av en så rigorös hand-&lt;br&gt;läggningsordning att reglerna i praktiken är otjänliga för sitt ändamål.&lt;br&gt;Detta gäller även om handläggningen av ärendena avsevärt förenklas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Påtvingade läkarundersökningar och avstängning på grund av sjukdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i statliga anställningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 13 kap. 2 § första stycket LOA får en arbetstagare avstängas från&lt;br&gt;sitt arbete, om han inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställande och&lt;br&gt;den bristande tjänstdugligheten beror på sjukdom eller därmed jämförligt&lt;br&gt;förhållande. Med &amp;quot;därmed jämförligt förhållande&amp;quot; avses bl.a. alkohol-&lt;br&gt;missbruk, även om detta inte är av sjukdomskaraktär (prop. 1965:60 s.&lt;br&gt;194).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 13 kap. 2 § andra stycket LOA framgår att arbetstagaren får&lt;br&gt;åläggas att låta sig undersökas av läkare som anvisas honom, om det inte&lt;br&gt;finns tillräcklig utredning om att den bristande tjänstdugligheten beror på&lt;br&gt;sjukdom eller därmed jämförligt förhållande, men detta ändå framstår&lt;br&gt;som sannolikt. Enligt paragrafens tredje stycke får arbetstagaren&lt;br&gt;avstängas från arbetet, om han inte följer ett åläggande enligt 13 kap. 2 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av dessa särregler ingår i ett system som i ett senare&lt;br&gt;skede kan leda till att arbetstagaren kan entledigas på grund av sjukdom&lt;br&gt;enligt 7 kap. 4-6 §§ LOA (avsnitt 9.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot ett beslut om åläggande att genomgå läkarundersökning skall&lt;br&gt;enligt 16 kap. 2 § LOA väckas inom fyra veckor från den dag då arbets-&lt;br&gt;tagaren fick del av beslutet. Enligt 14 kap. 9 § LOA får inte ett beslut&lt;br&gt;om läkarundersökning läggas till grund för en avstängning förrän beslutet&lt;br&gt;har prövats slutligt eller rätten till talan förlorats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 14 kap. LOA finns i övrigt bestämmelser om hur ärenden enligt 13&lt;br&gt;kap. 1 och 2 §§ skall handläggas. Vidare finns i 15 kap. LOA regler om&lt;br&gt;beslutande myndighet, m.m. Huvudregeln är enligt 15 kap. 3 § att det är&lt;br&gt;anställningsmyndigheten som beslutar om avstängning och läkarundersök-&lt;br&gt;ning (jfr dock 12 kap. 8 § regeringsformen). I vissa fall beslutar dock&lt;br&gt;Statens ansvarsnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 17 kap. 3 § LOA gäller ett beslut om avstängning omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tvist om ett avstängningsbeslut får dock domstolen interimistiskt&lt;br&gt;förordna att beslutet inte skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningsregler finns också i flera andra författningar såsom&lt;br&gt;förvaltningslagen, anställningsförordningen och verksförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om domare finns på detta område vissa bestämmelser i&lt;br&gt;regeringsformen. Sålunda skall enligt 11 kap. 5 § andra stycket en&lt;br&gt;ordinarie domare ha rätt att påkalla domstols prövning av ett beslut att&lt;br&gt;avstänga honom eller ålägga honom att undetgå läkarundersökning, om&lt;br&gt;beslutet har meddelats av någon annan myndighet än domstol. Enligt 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 8 § andra stycket är det Högsta domstolen som på talan av Justitie- Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;ombudsmannen eller Justitiekanslem prövar frågor om avstängning eller&lt;br&gt;läkarundersökning när det gäller justitieråd eller regeringsråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med reglerna om läkarundersökning och om avstängning på&lt;br&gt;grund av sjukdom eller brott har angetts vara att tillgodose samhällsmed-&lt;br&gt;lemmarnas intresse av att de offentliga funktionerna utan ovidkommande&lt;br&gt;hänsyn fullgörs på ett riktigt sätt (prop. 1975:78 s. 154 och 167, bet. JuU&lt;br&gt;1975:22 s. 101).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om påtvingade läkarundersökningar enligt 13 kap. 2 § LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens arbetsmarknadsnämnd har på uppdrag år 1985 av regeringen gjort&lt;br&gt;en översyn av reglerna om läkarundersökning i statlig tjänst m.m. Av en&lt;br&gt;därvid gjord enkät till 23 myndigheter, där det hade förekommit ärenden&lt;br&gt;enligt 13 kap. 2 § LOA, visade det sig att genomsnittstiden för ett sådant&lt;br&gt;ärende var hela 18 månader. Den vanligaste sjukdomen var psykiska&lt;br&gt;besvär men också missbruksproblem förekom. Av nämndens utredning&lt;br&gt;framgick också att det fanns ett utbrett missnöje hos myndigheterna med&lt;br&gt;handl äggningsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadsnämnden presenterade sina förslag i rapporten (Ds C&lt;br&gt;1986:6) Hälsoundersökningar i statlig tjänst m.m. Samtidigt lämnades&lt;br&gt;förslag om periodiska och extraordinära hälsoundersökningar. Vidare&lt;br&gt;föreslogs en rad förenklingar på handläggningssidan i fråga om läkar-&lt;br&gt;undersökningar enligt 13 kap. 2 § LOA. Dessa förslag har inte lett till&lt;br&gt;några regeländringar (se närmare härom avsnitt 12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under åren 1990 och 1991 har det enligt vad LOA-utredningen har&lt;br&gt;redovisat inte förekommit någon tvångsvis genomförd läkarundersökning&lt;br&gt;i något ärende hos Statens löne- och pensionsverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Socialstyrelsen handläggs frågor om påtvingad läkarundersökning&lt;br&gt;i styrelsens råd för vissa sociala och medicinska frågor. Nästan samtliga&lt;br&gt;fall under åren 1990 och 1991 — sammanlagt elva av tolv — synes ha&lt;br&gt;avsett psykiatriska frågeställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om avstängning på grund av sjukdom enligt 13 kap. 2 § LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det förhåller sig på det sättet att den statsanställde inte har en&lt;br&gt;absolut rätt till sina arbetsuppgifter, så är det inte tillåtet att avstänga&lt;br&gt;honom från arbetet genom att ta ifrån honom alla hans arbetsuppgifter.&lt;br&gt;Om LOA:s regler om avstängning inte följs, så kan en åtgärd som i reali-&lt;br&gt;teten är en avstängning men som kallas för något annat förklaras sakna&lt;br&gt;verkan. I sådant fall kan den statliga arbetsgivaren bli skadeståndsskyldig&lt;br&gt;för förseelser mot handläggningsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avstängningsreglema i LOA är i princip tvingande. Något avtal som&lt;br&gt;strider mot dessa lagregler får inte träffas (jfr AD 1985 nr 75). Rege-&lt;br&gt;ringsformen förbjuder dock inte alla former av avtal. Det går naturligtvis&lt;br&gt;att träffa avtal om t.ex. löneförmåner under avstängning. Vidare är inte&lt;br&gt;det avtalsförbjudna området heltäckande när det gäller alla former av&lt;br&gt;avstängning utan det finns utrymme för avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett särskilt institut kallat försättande ur tjänstgöring, som kan Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;användas vid sidan av LOA:s regler om avstängning (huvudbetänkandet&lt;br&gt;s. 178 och 179). Det är avsett att användas i akuta risksituationer, t.ex.&lt;br&gt;om ett SJ-befäl upptäcker att en lokförare plötsligt har blivit olämplig att&lt;br&gt;föra det tåg som just skall lämna stationen (jfr vidare avsnitt 11.3 i det&lt;br&gt;följande). Enligt rättsfallet AD 1985 nr 75 är dock utrymmet för detta&lt;br&gt;institut så litet att LOA:s regler om avstängning i princip skall uppfattas&lt;br&gt;som uttömmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påtvingade läkarundersökningar och avstängning på grund av sjukdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i övriga anställningsförhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I LAS finns också vissa bestämmelser om avstängning. De innehåller&lt;br&gt;dock bara punktvisa förbud mot avstängning från arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en tvist uppkommit om en uppsägnings giltighet, får en arbetstaga-&lt;br&gt;re enligt 34 § LAS inte avstängas från arbetet på grund av de omständig-&lt;br&gt;heter som har föranlett uppsägningen annat än om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl. Så länge anställningen varar har arbetstagaren rätt till lön och andra&lt;br&gt;förmåner. Av 34 § tredje stycket framgår att domstolen kan för tiden&lt;br&gt;intill det slutliga avgörandet besluta att anställningen skall upphöra vid&lt;br&gt;uppsägningstidens utgång eller vid den senare tidpunkt som domstolen&lt;br&gt;bestämmer eller att en pågående avstängning skall upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 35 § LAS får en arbetstagare inte avstängas, om han har blivit&lt;br&gt;avskedad under omständigheter som inte ens skulle ha räckt till för en&lt;br&gt;uppsägning och domstolen har beslutat att anställningen skall bestå till&lt;br&gt;dess att tvisten slutligen har prövats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 37 § LAS får inte heller arbetstagaren efter det att domstolen har&lt;br&gt;ogiltigförklarat en uppsägning eller ett avskedande avstängas på grund av&lt;br&gt;de omständigheter som har föranlett uppsägningen eller avskedandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbuden mot avstängning från arbetet i nyssnämnda tre paragrafer tar&lt;br&gt;sikte på avstängning i samband med tvist om uppsägning eller avske-&lt;br&gt;dande. De avser fall då det är samma anledning till uppsägningen eller&lt;br&gt;avskedandet som till avstängningen. Syftet med bestämmelserna är att&lt;br&gt;arbetstagarens återkomst till arbetsplatsen, om skiljandet från anställ-&lt;br&gt;ningen ogiltigförklaras, inte skall försvåras av att han har varit avstängd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om avstängning i LAS kan tillämpas på de statligt anställda&lt;br&gt;som enligt 7 kap. 2 § LOA kan sägas upp enligt LAS. Förbudet mot&lt;br&gt;avstängning utan särskilda skäl torde också gälla avstängningar som ingår&lt;br&gt;som ett första led i ett uppsägningsförfarande (AD 1978 nr 92; jfr avsnitt&lt;br&gt;11.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 34 § andra stycket LAS innebär här en rätt för den&lt;br&gt;statliga arbetstagaren att inte bli avstängd annat än om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl för det och en motsvarande rätt för arbetsgivaren att avstänga från&lt;br&gt;arbete (AD 1987 nr 135; jfr bl.a. prop. 1975:78 s. 166). Med ”särskilda&lt;br&gt;skäl&amp;quot; avses fall då arbetsgivaren på grund av arbetstagarens beteende&lt;br&gt;eller anställningens särskilda beskaffenhet har ett legitimt behov av att&lt;br&gt;omedelbart stänga av arbetstagaren från anställningen eller om det annars&lt;br&gt;framstår som uppenbart att uppsägningen är sakligt grundad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om avstängning och läkarundersökning har varit kollektiv- Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;avtalsreglerade för kommunalarbetare sedan 1930-talet och för&lt;br&gt;kommunaltjänstemän sedan år 1980. Detta år infördes genom kollektiv-&lt;br&gt;avtal gemensamma allmänna bestämmelser om avstängning och läkar-&lt;br&gt;undersökning för i princip alla arbetstagare med anställning hos&lt;br&gt;kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgift finns det inte på den privata arbetsmarknaden i någon&lt;br&gt;större utsträckning kollektivavtal som föreskriver skyldighet för arbets-&lt;br&gt;tagare att genomgå läkarundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande särreglerna om påtvingad läkarundersökning av sjuka eller&lt;br&gt;sannolikt sjuka statsanställda går längre än för andra arbetstagare. Ett&lt;br&gt;skäl för att behålla dagens system skulle kunna vara att kravet på&lt;br&gt;rättssäkerhet medför att arbetstagare med maktutövande arbetsuppgifter&lt;br&gt;bör ha en särskild skyldighet att lämna anställningen på grund av&lt;br&gt;sjukdom. Detta skulle vara särskilt viktigt, om arbetstagaren saknade&lt;br&gt;sjukdomsinsikt och vägrade att delta i rehabilitering och andra medicinska&lt;br&gt;utredningar. Några av remissinstanserna har just betonat vikten av att&lt;br&gt;tvångsåtgärder kan sättas in om arbetstagaren saknar sjukdomsinsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är om de skäl som kan tala för ett behållande av de speciella&lt;br&gt;reglerna för de statsanställda om avstängning och påtvingad läkarunder-&lt;br&gt;sökning är av tillräcklig tyngd. Det är inte bara på statens område som&lt;br&gt;det finns arbetstagare med arbetsuppgifter som innebär myndighets-&lt;br&gt;utövning. Sådana arbetsuppgifter finns i relativt stor utsträckning också&lt;br&gt;inom det kommunala området. Där har man hittills löst frågan genom&lt;br&gt;långtgående regler i kollektivavtal om påtvingade läkarundersökningar&lt;br&gt;(AB 89), låt vara att avtalsreglemas giltighet enligt 2 kap. 6 §&lt;br&gt;regeringsformen kan sättas i fråga med hänsyn till rättsfallet AD 1984 nr&lt;br&gt;94 (avsnitt 12.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anledning att ifrågasätta det nuvarande systemet med påtvingad&lt;br&gt;läkarundersökning och avstängning är att det är mycket tidsödande och&lt;br&gt;krångligt att tillämpa i praktiken, så besvärligt att många myndigheter&lt;br&gt;drar sig för att använda sig av det. Av den enskilde synes det också i&lt;br&gt;många fall upplevas som kränkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av det föregående tillämpas reglerna om sådana läkar-&lt;br&gt;undersökningar relativt sällan. Det kanske inte bara beror på att reglerna&lt;br&gt;är krångliga utan också på att de upplevs som otidsenliga och svåra att&lt;br&gt;förena med synen på det statliga anställningsförhållandet som i huvudsak&lt;br&gt;grundat på avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den privata arbetsmarknaden lär det saknas motsvarande formella&lt;br&gt;möjligheter för arbetsgivaren att tvinga fram någon utredning huruvida&lt;br&gt;en arbetstagares bristande arbetsförmåga beror på sjukdom. I en&lt;br&gt;uppsägningssituation torde det dock i regel vara arbetstagaren som har&lt;br&gt;intresse av att ta fram en utredning som visar att hans arbetsoförmåga&lt;br&gt;beror på sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skäl som skulle kunna anföras mot att slopa reglerna om påtvingad Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;läkarundersökning m.m. är att detta i enstaka undantagsfall skulle kunna&lt;br&gt;leda till att sjuka arbetstagare utan sjukdomsinsikt skulle gå miste om&lt;br&gt;möjligheten att tvångsvägen få sjukpension utan i stället sades upp. Den&lt;br&gt;risken finns dock enligt min mening också med dagens system. Men en&lt;br&gt;uppsägning torde i sådant fall aldrig bli aktuell förrän arbetsgivaren har&lt;br&gt;vidtagit alla åtgärder som rimligen kan krävas för att anpassa arbetet till&lt;br&gt;arbetstagarens förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med LOA-utredningen anser jag att det inte längre är befogat&lt;br&gt;att behålla det särskilda systemet på statens område med påtvingad&lt;br&gt;läkarundersökning och avstängning på grund av sjukdom i fråga om&lt;br&gt;arbetstagare som är uppsägningsbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har förordat att reglerna behålls bl.a. med&lt;br&gt;hänvisning till de fall där arbetstagaren saknar sjukdomsinsikt. Enligt min&lt;br&gt;uppfattning har utredningen kunnat påvisa att man inte heller i dessa fall&lt;br&gt;har någon större praktisk användning av dessa regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår mot denna bakgrund att följande regler i LOA inte förs&lt;br&gt;över till den nya lagen, nämligen 13 kap. 2 och 3 §§ samt 14 kap. 9 och&lt;br&gt;10 §§. Sistnämnda två paragrafer innehåller handläggningsregler som inte&lt;br&gt;behövs när den materiella regleringen tas bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om fullmaktshavare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är anställd med fullmakt kan inte sägas upp enligt LAS utan&lt;br&gt;bara skiljas från anställningen med stöd av någon regel i LOA. Det är&lt;br&gt;inte min avsikt att föreslå någon ändring i den delen när det gäller&lt;br&gt;arbetstagare som är anställda med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har lagt fram mitt förslag om att slopa reglerna om läkarundersök-&lt;br&gt;ning, avstängning och avgångsskyldighet på grund av sjukdom bl.a. mot&lt;br&gt;bakgrund av reglerna om uppsägning i LAS. Eftersom arbetstagare med&lt;br&gt;fullmakt inte kan sägas upp, måste det finnas kvar särskilda regler om&lt;br&gt;avgångsskyldighet på grund av sjukdom för dem. Dessutom behövs det&lt;br&gt;också regler om påtvingad läkarundersökning och avstängning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har valt att i sak inte förändra reglerna om fullmaktsanställning. Ett&lt;br&gt;undantag är, som nämnts tidigare, slopandet av 7 kap. 5 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår sammanfattningsvis att de nuvarande reglerna om avgångs-&lt;br&gt;skyldighet, läkarundersökning och avstängning på grund av sjukdom i 7&lt;br&gt;kap. 4 och 6 §§ samt 13 kap. 2 § LOA förs över till den nya lag om&lt;br&gt;fullmaktsanställning som jag kommer att föreslå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 65&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Disciplinansvar m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Disciplinansvar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Bestämmelserna om disciplinansvar skall behållas i sak&lt;br&gt;oförändrade. Vissa mindre förändringar i bestämmelserna görs, bl.a.&lt;br&gt;när det gäller grunderna för bedömningen av frågan om en försum-&lt;br&gt;melse är att anse som ringa eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (huvudbetän-&lt;br&gt;kandet s. 259-268).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att erinra mot&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de remissinstanser som har synpunkter på förslaget kan nämnas&lt;br&gt;Justitieombudsmannen, som anför att gällande regler om disciplinansvar&lt;br&gt;innebär att på den privata och den kommunala sektorn finns ett av-&lt;br&gt;talsbaserat system, medan det på den statliga sektorn finns ett på&lt;br&gt;dispositiva författningsbestämmelser grundat system. Justitieombuds-&lt;br&gt;mannen anser att sakligt sett kan det ifrågasättas om det finns anledning&lt;br&gt;att se olika på skilda system beroende på graden av frivillighet eller&lt;br&gt;inslag av författnings- resp, avtalsbestämmelser. Utrymmet för&lt;br&gt;disciplinåtgärder har minskat till följd av 1989 års reform av de&lt;br&gt;straffrättsliga ansvarsreglema i 20 kap. 1 § brottsbalken. Justitieom-&lt;br&gt;budsmannen anser därför att disciplinansvarssystemet inte har lika stor&lt;br&gt;betydelse längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren anser att det vore önskvärt om lagstiftaren klarare&lt;br&gt;redovisade vilka förseelser som kan föranleda disciplinpåföljd enligt LOA&lt;br&gt;resp, straff enligt brottsbalken och hur samordningen mellan regelsy-&lt;br&gt;stemen skall göras. Han anser vidare att frågan om behovet av en&lt;br&gt;särskild åtalsprövningsregel vid brottet tjänstefel på nytt bör analyseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarets civilförvaltning, Försvarets personalnämnd, Arbetslivscent-&lt;br&gt;rum, Statsanställdas förbund och TCO-OF är negativa till utredningens&lt;br&gt;förslag. De anser bl.a. att reglerna som finns i LAS är tillräckliga. I&lt;br&gt;lindrigare fall kan vanliga tillrättavisningar räcka, utan att man för den&lt;br&gt;skull behöver formalisera detta enligt reglerna i LOA. Statsanställdas&lt;br&gt;förbund och TCO-OF anser att arbetstagaren skall kunna få allmänt&lt;br&gt;skadestånd om det vid en rättslig prövning visar sig att myndigheten gjort&lt;br&gt;sig skyldig till en felaktig bedömning. Att allmänt skadestånd endast skall&lt;br&gt;kunna utgå vid brott mot förfarandereglema, vilket är fallet enligt nu&lt;br&gt;gällande LOA, är inte acceptabelt enligt TCO-OF.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det har i svensk rätt sedan länge funnits regler om ansvar, straffrättsligt&lt;br&gt;och disciplinärt, för offentligt anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med ämbetsansvarets avskaffande infördes den 1 januari&lt;br&gt;1976 nya regler om disciplinansvar och åtalsanmälan i statstjänste-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mannalagen (prop. 1975:78, bet. 1975:JuU22, rskr. 1975:212). De fördes Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;kort därefter i huvudsak oförändrade över till LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ämbetsansvarsreformen var genomgripande och medförde en betydande&lt;br&gt;avkriminalisering. Straffansvaret för tjänstefel och de särskilda&lt;br&gt;ämbetsstraffen avsättning och suspension avskaffades.&lt;br&gt;Straffbestämmelserna i brottsbalken ersattes av tre nya ansvarsregler,&lt;br&gt;nämligen oriktig myndighetsutövning, mutbrott och brott mot tystnads-&lt;br&gt;plikt. Avskaffandet av ämbetsansvaret innebar att den lagstiftning som&lt;br&gt;rörde offentligt anställda ytterligare anpassades till de principer som&lt;br&gt;gällde for den övriga arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för reformen var således att man skulle avsevärt&lt;br&gt;inskränka det straffrättsliga området och åstadkomma ett närmande&lt;br&gt;mellan den offentliga och den privata arbetsmarknadens sanktionssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före ämbetsansvarsreformen gällde ett långtgående, särskilt straffrätts-&lt;br&gt;ligt ansvar för offentligt anställda. För i princip varje fel eller försum-&lt;br&gt;melse i tjänsten kunde ansvar för tjänstefel utdömas. För tjänstefel&lt;br&gt;dömdes en offentligt anställd som av försummelse, oförstånd eller&lt;br&gt;oskicklighet åsidosatte vad som ålåg honom enligt lag, instruktion eller&lt;br&gt;annan författning, särskild föreskrift eller tjänstens beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För statligt anställda reglerades vid ämbetsansvarsreformen ett&lt;br&gt;disciplinansvar i statstjänstemannalagen medan för kommunalt anställda&lt;br&gt;gällde ett kollektivavtalsreglerat disciplinansvar. Reglerna i statstjänste-&lt;br&gt;mannalagen om disciplinansvar var i sak likalydande med bestämmelserna&lt;br&gt;om straffrättsligt ansvar för tjänstefel enligt 20 kap. 4 § brottsbalken.&lt;br&gt;Ämbetsansvarsreformen innebar, som jag tidigare nämnt, att något&lt;br&gt;allmänt straffrättsligt ansvar för tjänstefel inte längre skulle gälla. De nya&lt;br&gt;bestämmelserna om myndighetsmissbruk och vårdslös myndighets-&lt;br&gt;utövning i 20 kap. 1 § brottsbalken begränsade straffansvaret till den del&lt;br&gt;av den offentliga verksamheten som innefattade myndighetsutövning.&lt;br&gt;Straffansvar enligt brottsbalkens regler kunde komma i fråga bara om&lt;br&gt;gärningen inneburit någon form av myndighetsutövning och om den&lt;br&gt;orsakat någon förfång eller otillbörlig förmån som inte var ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterhand riktades kritik mot den begränsning av det straffrättsliga&lt;br&gt;ansvaret som ämbetsansvarsreformen innebar. Det straffrättsliga ansvaret&lt;br&gt;utvidgades därför år 1989. Lagändringarna innebar en viss utvidgning av&lt;br&gt;det straffrättsliga tjänsteansvaret för offentligt anställda. Straff kan&lt;br&gt;utdömas inte bara för gärningar som innefattar felaktig myndighets-&lt;br&gt;utövning utan också för vissa oriktiga handlingar som har nära&lt;br&gt;anknytning till myndighetsutövning. För ansvar krävs det inte längre att&lt;br&gt;gärningen medfört förfång eller otillbörlig förmån. Det krävs inte heller&lt;br&gt;längre att det föreligger grov oaktsamhet för att straffansvar skall kunna&lt;br&gt;inträda. Straffansvaret omfattar inte gärningar som på grund av en&lt;br&gt;bedömning av samtliga omständigheter måste anses som ringa. Att det&lt;br&gt;straffbara området utvidgades år 1989 innebär i princip att området för&lt;br&gt;disciplinansvar minskat i motsvarande grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 10 kap. LOA finns bestämmelser om disciplinansvar för det stora&lt;br&gt;flertalet av statens tjänstemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På arbetsmarknaden i övrigt finns det inte något författningsreglerat&lt;br&gt;disciplinansvar. De kommunanställda omfattas av ett kollektivavtals-&lt;br&gt;reglerat disciplinansvar som i stort sett är identiskt med LOA:s&lt;br&gt;bestämmelser. Inom den privata sektorn finns det kollektivavtal om&lt;br&gt;disciplinansvar endast på något eller några avtalsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 10 kap. 1 § får en arbetstagare åläggas disciplinpåföljd för&lt;br&gt;tjänsteförseelse om han uppsåtligen eller av oaktsamhet satt åsido vad&lt;br&gt;som åligger honom i hans anställning och felet inte är ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinpåföljderna är varning och löneavdrag enligt 10 kap. 2 §.&lt;br&gt;Genom ett kollektivavtal kan enligt 10 kap. 3 § avtalas att andra påföljder&lt;br&gt;skall gälla. Bestämmelserna om påföljderna är således dispositiva. Något&lt;br&gt;sådant kollektivavtal har dock inte träffats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinansvaret omfattar alla statstjänstemän med undantag för&lt;br&gt;justitieråden, regeringsråden och justitiekanslem. Enligt 10 kap. 4 § kan&lt;br&gt;disciplinpåföljd inte meddelas dem som kan åläggas disciplinpåföljd enligt&lt;br&gt;lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. Hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under Socialstyrelsens&lt;br&gt;tillsyn, får inte åläggas disciplinpåföljd för sådana förseelser som skall&lt;br&gt;prövas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Vidare får veterinärer&lt;br&gt;som står under Statens jordbruksverks inseende inte åläggas disciplin-&lt;br&gt;påföljd, om förseelsen har skett i veterinäryrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om disciplinansvar prövas av den myndighet som arbetstagaren&lt;br&gt;lyder under enligt 15 kap. 3 § LOA. Talan mot beslut om disciplinansvar&lt;br&gt;handläggs enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Sista instans är&lt;br&gt;Arbetsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För andra ordinarie domare än justitieråd eller regeringsråd, för dem&lt;br&gt;som har en anställning som byråchef eller en motsvarande eller en högre&lt;br&gt;anställning vid en statlig myndighet och för andra arbetstagare som&lt;br&gt;regeringen bestämmer gäller dock enligt 15 kap. 4 § LOA att Statens&lt;br&gt;ansvarsnämnd är beslutande myndighet i ärende som gäller disciplin-&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en förseelse prövats i disciplinär ordning utgör inget hinder mot en&lt;br&gt;straffrättslig prövning enligt 20 kap. brottsbalken. En straffrättslig&lt;br&gt;prövning utgör dock hinder mot en disciplinär prövning enligt 14 kap.&lt;br&gt;3 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 20 kap. 1 § brottsbalken föreskrivs att den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet vid myndighetsutövning genom en handling eller en under-&lt;br&gt;låtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för&lt;br&gt;tjänstefel. Om ett uppsåtligt brott är att anse som grovt rubriceras det&lt;br&gt;som grovt tjänstefel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För straffansvar är det en förutsättning att gärningen begås vid&lt;br&gt;myndighetsutövning. Den förutsättningen gäller inte för disciplinansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sedan reglerna om disciplinansvar infördes har förhållandena såväl på&lt;br&gt;arbetsplatserna som i samhället i övrigt genomgått stora förändringar. De&lt;br&gt;formbundna disciplinpåföljderna — varning och löneavdrag — har i stor&lt;br&gt;utsträckning ersatts av en dialog mellan arbetsgivare och arbetstagare. I&lt;br&gt;stället för &amp;quot;bestraffning&amp;quot; används andra mera konstruktiva åtgärder i syfte&lt;br&gt;att få en försumlig arbetstagare att anpassa sig till de regler som gäller&lt;br&gt;på arbetsplatsen. Sådana åtgärder är t.ex. tillsägelser som ingår som ett&lt;br&gt;led i arbetsgivarens handläggning av en förseelse utan att ha karaktären&lt;br&gt;av en disciplinpåföljd, uppföljningssamtal och omplacering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omständighet som har betydelse vid en diskussion huruvida&lt;br&gt;disciplinansvaret bör finnas kvar är att straffansvaret för tjänstefel i viss&lt;br&gt;mån utvidgades år 1989.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtskilliga av de förseelser som numera — enligt LOA-utredningen —&lt;br&gt;kan föranleda disciplinansvar bör betecknas som myndighetsintema&lt;br&gt;förseelser, t.ex. sen ankomst och olovlig frånvaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan dock inte bortse från att det ofta ställs andra krav på den&lt;br&gt;offentliga verksamheten än på den privata verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga arbetsgivaren har också möjlighet att använda sig av&lt;br&gt;uppsägning eller avskedande, även om en en sådan åtgärd ofta kan vara&lt;br&gt;alltför ingripande i förhållande till den försummelse som arbetstagaren&lt;br&gt;har gjort sig skyldig till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avskaffande av det disciplinära ansvarssystemet skulle således kunna&lt;br&gt;få till följd att den offentliga arbetsgivaren i vissa fall skulle ställas utan&lt;br&gt;någon sanktionsmöjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordningen mellan det disciplinära och straffrättsliga ansvaret har&lt;br&gt;kritiserats. Kritiken har dock varit ganska allmänt hållen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag finner därför i likhet med utredningen inga bärande skäl till någon&lt;br&gt;mera betydande ändring av de disciplinära sanktionsmöjlighetema. Jag&lt;br&gt;anser således att regler om disciplinansvar behövs även i fortsättningen&lt;br&gt;och att bestämmelserna i sak bör föras över i stort sett oförändrade till&lt;br&gt;nya LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ringa fel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både i brottsbalken och i LOA används ordet &amp;quot;ringa&amp;quot; för att ange det&lt;br&gt;ansvarsfria området. Uttrycket ringa används i LOA för att ange det&lt;br&gt;objektiva rekvisitet. Bara fel som inte är ringa är ansvarsgrundande. Men&lt;br&gt;i brottsbalken knyts uttrycket varken till brottsbeskrivningens subjektiva&lt;br&gt;eller till dess objektiva sida utan till gärningen. Om gärningen vid en&lt;br&gt;helhetsbedömning är att beteckna som ringa skall den vara straffri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att det saknas vägande skäl för den skillnad i fråga om&lt;br&gt;bedömningsgrunderna som för närvarande föreligger. Om en förseelse&lt;br&gt;skall leda till en disciplinpåföljd eller inte bör enligt min mening bedömas&lt;br&gt;på samma sätt som i fråga om det straffrättsliga ansvaret, dvs. på&lt;br&gt;grundval av samtliga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför en ändrad formulering av paragrafen om tjänste- Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;förseelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevisupptagning utom rättegång m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare kan enligt 14 kap. 2 § LOA begära bevisupptagning vid&lt;br&gt;allmän domstol i ett ärende om disciplinansvar. Bestämmelserna i LOA&lt;br&gt;innebär en utvidgning av möjligheterna till bevisupptagning innan talan&lt;br&gt;väckts jämfört med vad som gäller enligt rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att denna olikhet inte är sakligt motiverad. Reglerna bör&lt;br&gt;därför inte föras över till nya LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av skyddet mot dubbelbestraffning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En myndighet får enligt 14 kap. 3 § LOA inte inleda eller fortsätta ett&lt;br&gt;disciplinärt förfarande mot en arbetstagare, om en åtgärd har vidtagits för&lt;br&gt;att anställa åtal mot arbetstagaren. Innebörden av denna bestämmelse har&lt;br&gt;ibland medfört tolkningssvårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Arbetsdomstolens dom 1986 nr 15 har dock innebörden av&lt;br&gt;paragrafen blivit tydligare. Det i paragrafen uppställda hindret mot att&lt;br&gt;ålägga disciplinpåföljd bortfaller, om arbetstagarens handlande vid&lt;br&gt;prövning i straffrättslig ordning, dvs. av åklagare eller domstol, befunnits&lt;br&gt;inte innefatta brott. I rättsfallet hade åklagaren inte väckt åtal, eftersom&lt;br&gt;ett subjektivt brottsrekvisit inte ansetts uppfyllt. Den misstänkte hade inte&lt;br&gt;förfarit grovt oaktsamt. Åklagarens beslut ansågs inte i och för sig hindra&lt;br&gt;åläggande av en disciplinpåföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall där åtal underlåtits för att bevisningen är för svag för en fällande&lt;br&gt;dom, eller i fall där den tilltalade av samma anledning blivit frikänd av&lt;br&gt;en domstol, föreligger hinder för en disciplinär prövning. Om ett discipli-&lt;br&gt;närt förfarande skulle vara möjligt, skulle det innebära en överprövning&lt;br&gt;i administrativ ordning av en allmän domstols bevisvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen har påpekat att ordalydelsen i 14 kap. 3 § LOA&lt;br&gt;i och för sig inbjuder till tolkningen att varje form av disciplinärt&lt;br&gt;förfarande i anledning av en förseelse skulle vara utesluten så snart som&lt;br&gt;en åtgärd vidtagits för att anställa åtal mot arbetstagaren i anledning av&lt;br&gt;förseelsen, oavsett vilket resultat denna åtgärd lett till. Jag anser att det&lt;br&gt;finns skäl att förtydliga nuvarande 14 kap. 3 § så att bestämmelserna&lt;br&gt;närmare ansluter till Arbetsdomstolens tolkning i 1986 års rättsfall. Den&lt;br&gt;nya lagregeln bör innebära att ett disciplinärt förfarande får inledas eller,&lt;br&gt;om det redan inletts, fortsättas bara om åklagare eller domstol vid den&lt;br&gt;straffrättsliga prövningen kommit fram till att handlingen inte var något&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Disciplinansvar utanför den aktuella anställningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Disciplinpåföljd skall inte få meddelas en arbetstagare&lt;br&gt;efter det att en anställning har upphört eller uppsägning har ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta skall dock inte gälla, om en arbetstagare övergår från en&lt;br&gt;myndighet till en annan inom domstols-, åklagar- resp, polis-&lt;br&gt;väsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt utom på det&lt;br&gt;sättet att något undantag inte föreslås för de angivna myndigheterna inom&lt;br&gt;rättsväsendet (huvudbetänkandet s. 268).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inget att erinra mot utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Jag anser att det saknas skäl för att utsträcka&lt;br&gt;disciplinansvaret till att gälla också i en senare anställning. I och med att&lt;br&gt;ett anställningsförfarande är upplöst eller uppsägning har ägt rum, finns&lt;br&gt;det i allmänhet inte längre några skäl för arbetsgivaren att ingripa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men jag anser däremot att om en arbetstagare lämnar en anställning där&lt;br&gt;en tjänsteförseelse begåtts men får en anställning vid en annan myndighet&lt;br&gt;inom samma verksamhetsområde så bör gärningen i vissa fall kunna&lt;br&gt;prövas disciplinärt. Detta bör gälla för en arbetstagare inom domstols-,&lt;br&gt;åklagar- resp, polisväsendet, om arbetstagaren övergår från en myndighet&lt;br&gt;till en annan inom samma &amp;quot;organisation&amp;quot;. Om t.ex. en polis gått över&lt;br&gt;från en myndighet till en annan myndighet inom Polisen, bör frågan om&lt;br&gt;disciplinpåföljd kunna prövas, eftersom frågan prövas av samma nämnd&lt;br&gt;— Rikspolisstyrelsens personal ansvarsnämnd — oavsett vilken polis-&lt;br&gt;myndighet som han tillhör. Polismannens övergång bör således inte&lt;br&gt;jämställas med anställningens upphörande i detta hänseende (jfr AD 1993&lt;br&gt;nr 64).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Skyldigheten att anmäla brott till åtal&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Skyldigheten att anmäla brott till åtal skall begränsas.&lt;br&gt;Anmälan skall göras bara om misstanken avser brott enligt 20 kap.&lt;br&gt;1 och 2 §§ samt 3 § första stycket brottsbalken eller andra brott som&lt;br&gt;kan föranleda någon annan påföljd än böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (huvud-&lt;br&gt;betänkandet s. 269-272).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att erinra mot&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten och TCO-OF ifrågasätter om inte anmälningsskyldig-&lt;br&gt;heten bör begränsas till de egentliga ämbetsbrotten i 20 kap. 1-3 §§&lt;br&gt;brottsbalken. Riksåklagaren tillstyrker att skyldigheten att anmäla&lt;br&gt;lindrigare förseelser begränsas. Riksåklagaren anser dock att anmälnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldigheten i stället bör knytas till straffskalan och att anmälan skall Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;kunna underlåtas om straffskalan för brottet inte överstiger fängelse i&lt;br&gt;högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket avstyrker utredningens förslag och anför att utveckl-&lt;br&gt;ingen hos de statliga myndigheterna på det ekonomiadministrativa&lt;br&gt;området inte är sådant att verket kan ställa sig bakom utredningens&lt;br&gt;förslag. Bakgrunden till verkets reaktion är att statliga myndigheter&lt;br&gt;reagerar trögt på brister i efterlevnaden av bestämmelser av ekonomisk&lt;br&gt;betydelse. Verket anser att utredningens förslag ger en felaktig signal till&lt;br&gt;myndigheterna. Om förslaget genomförs kan detta enligt verkets mening&lt;br&gt;komma att på sikt leda till negativa konsekvenser för statsverket inte bara&lt;br&gt;i ekonomiskt hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarets materielverk, Skogsstyrelsen och SAV avstyrker förslaget&lt;br&gt;och föreslår att nuvarande regel i LOA förs över till den nya lagen. SAV&lt;br&gt;anser att på den statliga sektorn saknas anledning att mjuka upp reglerna&lt;br&gt;om åtalsanmälan på det sätt som utredningen föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statistiska centralbyrån avstyrker förslaget. Centralbyrån anser att det&lt;br&gt;för en icke juridiskt sakkunnig person måste vara närmast omöjligt att&lt;br&gt;bedöma om en handling är brottslig och helt omöjligt att bedöma om&lt;br&gt;straffpåföljden kan bli fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Någon allmän skyldighet att anmäla brott till&lt;br&gt;åtal finns inte. Skyldighet att anmäla brott föreligger således bara när det&lt;br&gt;är särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetstagare är skäligen misstänkt för att i tjänsten ha begått ett&lt;br&gt;brott som avses i 20 kap. 1-3 §§ brottsbalken eller något annat brott&lt;br&gt;varigenom han har åsidosatt något åliggande i tjänsten, skall arbets-&lt;br&gt;givaren anmäla honom till åtal, om det för brottet är föreskrivet fängelse&lt;br&gt;eller det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att&lt;br&gt;föras (12 kap. 1 § LOA). Bestämmelsen utgör således ett undantag från&lt;br&gt;huvudprincipen. Något sådant undantag gäller inte för den övriga arbets-&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det var först genom den numera upphävda allmänna verksstadgan&lt;br&gt;(1955:3) som myndigheterna formellt blev skyldiga att anmäla vissa brott&lt;br&gt;till åtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsskyldigheten fördes sedan över till statstjänstemannalagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av motiven framgår att det främsta syftet med bestämmelsen om&lt;br&gt;anmälningsskyldighet var att vissa allvarligare eller svårutredda brott&lt;br&gt;skulle prövas av allmän domstol i stället för i &amp;quot;den mindre säkra disci-&lt;br&gt;plinära straffprocessen&amp;quot; (prop. 1965:60 s. 301). Det sades vidare att&lt;br&gt;myndigheternas anmälningsskyldighet var ett skydd för tjänstemän som&lt;br&gt;var underkastade disciplinär bestraffning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora förändringar har, som jag tidigare nämnt, ägt rum i Sverige sedan&lt;br&gt;bestämmelsen togs in i statstjänstemannalagen. Under 1970-talet kom det&lt;br&gt;sålunda till en mängd arbetsrättsliga författningar, t.ex. LOA som ersatte&lt;br&gt;statstjänstemannalagen. Det disciplinära ansvarssystemet ändrades. Man&lt;br&gt;strävade efter att närma det offentliga anställningsförhållandet till vad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som gällde på arbetsmarknaden i övrigt. Som framgått, behölls dock Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;anmälningsplikten i LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är nu om det är motiverat att föra över bestämmelsen till den&lt;br&gt;nya LOA. Brott under allmänt åtal kan bli föremål för åtal oavsett om&lt;br&gt;myndigheten gjort åtalsanmälan eller inte. Om skyldigheten att anmäla&lt;br&gt;brott till åtal tas bort, innebär det en anpassning till vad som gäller på&lt;br&gt;den övriga arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett motiv för att ha kvar skyldigheten att anmäla vissa brott till åtal kan&lt;br&gt;vara att en sådan skyldighet minskar sannolikheten för att en myndighet&lt;br&gt;av ovidkommande hänsyn underlåter att anmäla ett brott. Det skälet har&lt;br&gt;dock inte någon större tyngd. Men man kan inte helt bortse från en sådan&lt;br&gt;risk. Jag förutsätter dock att de statliga myndigheterna, vare sig det finns&lt;br&gt;regler om det eller inte, anmäler allvarligare brott till åtal. Till detta kan&lt;br&gt;också läggas att man inom större delen av den offentliga sektorn, dvs.&lt;br&gt;hos kommunerna, inte har någon motsvarande regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går emellertid inte att bortse från att den nuvarande bestämmelsen&lt;br&gt;i 12 kap. 1 § LOA ger en klar och entydig signal om hur man hos&lt;br&gt;myndigheterna skall se på misstankar om brottslig verksamhet i anställ-&lt;br&gt;ningar inom det statliga området, exempelvis tjänstefel eller andra brott&lt;br&gt;mot 20 kap. brottsbalken. Misstankarna skall utredas och eventuella brott&lt;br&gt;skall beivras. Det får inte förekomma misstanke om att man hos myndig-&lt;br&gt;heterna försöker sopa missförhållanden under mattan. Sådana misstankar&lt;br&gt;skulle nämligen allvarligt kunna skada förtroendet för de statliga myn-&lt;br&gt;digheterna och därmed deras möjligheter att utföra de uppgifter de är till&lt;br&gt;för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser således att skyldigheten att anmäla brott till åtal bör vara kvar&lt;br&gt;och föras över till den nya lagen. Detta bör i full utsträckning gälla för&lt;br&gt;tjänstefel och andra brott som avses i 20 kap. 1 och 2 §§ samt 3 § första&lt;br&gt;stycket brottsbalken. När det gäller andra slags brott anser jag emellertid&lt;br&gt;att det bör finnas ett utrymme för att kunna ta hänsyn till brottets&lt;br&gt;svårighetsgrad. Den ovillkorliga anmälningsskyldigheten bör begränsas&lt;br&gt;till fall där det kan antas att brottet kan föranleda någon annan påföljd än&lt;br&gt;böter. Härigenom blir det möjligt att underlåta åtal sanmälningar i fråga&lt;br&gt;om obetydliga brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser vidare att någon anmälningsskyldighet inte längre bör gälla,&lt;br&gt;när det finns anledning anta att en talan om enskilt anspråk kommer att&lt;br&gt;föras. Med uttrycket &amp;quot;talan om enskilt anspråk&amp;quot; avses skadeståndstalan.&lt;br&gt;Om någon enskild person har lidit skada genom gärningen och det finns&lt;br&gt;anledning anta att målsäganden vill föra en skadeståndstalan, skall&lt;br&gt;arbetsgivaren enligt nuvarande bestämmelse anmäla gärningen till åtal.&lt;br&gt;Jag anser alltså att bestämmelsen är en onödig särregel och att den inte&lt;br&gt;behövs längre. Den som vill föra en skadeståndstalan får göra det oavsett&lt;br&gt;om det finns någon anmälningsskyldighet för arbetsgivaren eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör nämnas att det förhållandet att en myndighet i en del fall är&lt;br&gt;skyldig att göra en åtalsanmälan inte innebär att myndigheten skulle vara&lt;br&gt;förbjuden att göra anmälan i andra fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får enligt 12 kap. 2 § LOA medge undantag från anmäl- Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;ningsskyldigheten enligt 1 § i samma kapitel i fråga om sådan allmän-&lt;br&gt;farlig vårdslöshet som avses i 13 kap. 6 § första stycket brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna särskilda bestämmelse anser jag inte bör föras över till nya&lt;br&gt;LOA. Av mitt förslag om skyldigheten att anmäla brott till åtal, som&lt;br&gt;innebär en viss begränsning i förhållande till vad som gäller i dag, följer&lt;br&gt;att det öppnas en möjlighet att underlåta åtalsanmälan även för brottet&lt;br&gt;allmänfarlig vårdslöshet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Avskedande m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;11.1 Bestämmelser om avskedande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: De flesta regler i 11 kap. LOA om avskedande slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället skall bestämmelserna i LAS om avskedande gälla också på&lt;br&gt;den statliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt&lt;br&gt;(huvudbetänkandet s. 218-226).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att erinra mot&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen, som i och för sig inte har något att erinra mot att&lt;br&gt;bestämmelserna om avskedande flyttas över till LAS, anser att 18 § LAS&lt;br&gt;bör ändras, så att bestämmelsen klart anknyter till lämplighetsbegreppet&lt;br&gt;i LOA. Det är också angeläget ur rättssäkerhetssynpunkt att det av&lt;br&gt;lagtexten framgår vilka omständigheter som skall beaktas vid lämplighets-&lt;br&gt;bedömn ingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverket befarar att minskade möjligheter att avskeda personal som&lt;br&gt;begår brott kan påverka förhållandet mellan allmänheten och myndighet-&lt;br&gt;erna. De nuvarande reglerna tar bättre till vara den offentliga verksam-&lt;br&gt;hetens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskasseförbundet tillstyrker förslaget under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar, bl.a. att 18 § LAS i sin föreslagna lydelse innebär att hänsyn kan&lt;br&gt;tas också till den offentliga sektorns särart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO tycker att det i klarhetens intresse vore bättre att behålla den&lt;br&gt;nuvarande regeln i LAS och i motivuttalanden klargöra att uttrycket&lt;br&gt;åligganden mot arbetsgivaren rymmer även sådana handlingar utom&lt;br&gt;arbetet som gör arbetstagaren uppenbart olämplig i sin statliga&lt;br&gt;anställning. Om man följer utredningens förslag, måste det göras ett&lt;br&gt;klarare uttalande om att bestämmelsen inte har ändrat innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO är tveksam till att den föreslagna lydelsen av 18 § LAS också&lt;br&gt;skall gälla på den offentliga sektorn. Under hänvisning till att avskedan-&lt;br&gt;deinstitutet också utreds av 1992 års arbetsrättskommitté är SACO inte&lt;br&gt;beredd att nu ta ställning i frågan. SACO påpekar också att reglerna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAS i sin nuvarande utformning är gynnsammare för arbetstagaren än&lt;br&gt;LOA:s regler.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;På det statligt lönereglerade området finns det särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;avskedande, bl.a. i 11 kap. LOA. För den övriga delen av arbetsmark-&lt;br&gt;naden gäller bestämmelserna i LAS om avskedande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 kap. 1 § LOA får en arbetstagare avskedas, om han begått&lt;br&gt;brott, som visar att han uppenbarligen är olämplig att inneha sin&lt;br&gt;anställning. Av 18 § första stycket LAS framgår att avskedande får ske,&lt;br&gt;om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 kap. 2 § LOA gäller följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetstagare genom någon annan gärning än brott har begått en&lt;br&gt;grov tjänsteförseelse, som visar att han uppenbarligen är olämplig att&lt;br&gt;inneha sin anställning, så får han avskedas i stället för att åläggas&lt;br&gt;disciplinpåföljd. Sak samma gäller om en arbetstagare, som av en&lt;br&gt;myndighet har ålagts disciplinpåföljd, inom två år därefter i anställning&lt;br&gt;hos samma myndighet på nytt har begått någon tjänsteförseelse och&lt;br&gt;därigenom har visat sig uppenbarligen olämplig att inneha sin anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 11 kap. 3 § framgår att den statliga arbetsgivaren har ålagts en&lt;br&gt;särskild omplaceringsskyldighet i en del fall där arbetstagaren har begått&lt;br&gt;ett brott eller en tjänsteförseelse under påverkan av en allvarlig psykisk&lt;br&gt;störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 kap. 4 § skall 11 kap. 1 och 2 §§ inte tillämpas, om det i&lt;br&gt;någon annan författning än LAS har meddelats en bestämmelse som&lt;br&gt;inskränker rätten att avskeda en arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 kap. 5 § första stycket första meningen får ett avskedande&lt;br&gt;inte grundas bara på någon omständighet som myndigheten har känt till&lt;br&gt;mer än en månad före prövningen, den s.k. månadsregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har nämnt har regeringen nyligen i prop. 1993/94:67&lt;br&gt;föreslagit ändringar i bl.a. 18 § andra stycket LAS. Ändringarna innebär&lt;br&gt;dels att tidsfristen sträcks ut till två månader, dels att tidsfristen skall&lt;br&gt;kunna brytas igenom i vissa situationer. Dessa lagändringar är avsedda&lt;br&gt;att träda i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om avskedande på det statliga området har funnits sedan den&lt;br&gt;1 januari 1976 i samband med att den s.k. ämbetsansvarsreformen&lt;br&gt;genomfördes (se avsnitt 10.1). I samband därmed avskaffades begreppet&lt;br&gt;avsättning. Reformen innebar framför allt att ett i princip nytt utomstraff-&lt;br&gt;rättsligt sanktionssystem infördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av förarbetena till reformen framgår att man i och för sig eftersträvade&lt;br&gt;en enhetlig reglering av samtliga frågor om anställningens upphörande på&lt;br&gt;såväl den offentliga som den privata arbetsmarknaden. Men när det&lt;br&gt;gällde frågan om avskedande uttalades att det inom den statliga sektom&lt;br&gt;behövdes en motsvarighet till det avskedandeinstitut som regleras i LAS&lt;br&gt;men att detta borde &amp;quot;utformas mera med beaktande av de särskilda krav&lt;br&gt;som medborgarna har rätt att ställa på statstjänstemän&amp;quot; (prop. 1975:78 s.&lt;br&gt;161 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera avseenden kom reglerna i LOA om avskedande att utformas i&lt;br&gt;nära överensstämmelse med vad som tidigare gällde för avsättning enligt&lt;br&gt;20 kap. 8 § brottsbalken i dess lydelse före år 1976.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nyssnämnda proposition anfördes (s. 164) också att det inte var avsett&lt;br&gt;att förutsättningarna för avskedanden skulle sättas lägre än vad som gällt&lt;br&gt;för avsättning. Det skulle bara komma i fråga att använda sig av&lt;br&gt;avskedande &amp;quot;i sådana fall där det med hänsyn till såväl brottets eller&lt;br&gt;tjänsteförseelsens beskaffenhet som anställningens art och övriga&lt;br&gt;omständigheter skulle verka stötande om arbetstagaren fick behålla sin&lt;br&gt;tjänst&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förarbetena till äldre LAS (prop. 1973:129 s. 149), vilka i detta&lt;br&gt;avseende fortfarande har aktualitet, gäller att avskedande enligt LAS skall&lt;br&gt;kunna komma i fråga &amp;quot;endast i flagranta fall. Det bör vara fråga om ett&lt;br&gt;sådant avsiktligt eller grovt förfarande som inte rimligen skall behöva&lt;br&gt;tålas i något rättsförhållande&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I både LAS och LOA finns ett avskedandeinstitut, som dock skiljer sig&lt;br&gt;åt redaktionellt. Av förarbetena att döma synes instituten omfatta samma&lt;br&gt;slags felaktiga beteenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För båda lagarna gäller att det skall ske en helhetsbedömning av&lt;br&gt;omständigheterna. Detta är i själva verket grundläggande för tillämpning-&lt;br&gt;en av avskedanderegeln i 11 kap. 1 § LOA (se AD 1992 nr 35, jfr AD&lt;br&gt;1992 nr 38-42).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de nyss återgivna förarbetena till ändringar i LOA i samband&lt;br&gt;med ämbetsansvarsreformen bör avskedande kunna komma i fråga om det&lt;br&gt;skulle verka stötande om arbetstagaren fick behålla sin tjänst. I motiven&lt;br&gt;till LAS sägs för att avskedande skall komma i fråga att förfarandet är&lt;br&gt;sådant att det inte bör tålas i något rättsförhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar utredningens uppfattning att det trots att reglerna om&lt;br&gt;avskedande är utformade på olika sätt i LAS och LOA egentligen inte&lt;br&gt;finns någon skillnad i bedömningsgrunderna. Jag anser därvid att ett&lt;br&gt;avskedande enligt LAS förutsätter att arbetstagaren grovt har åsidosatt&lt;br&gt;sina åligganden mot arbetsgivaren. Enligt LOA gäller, som nämnts, att&lt;br&gt;avskedande kan ske om arbetstagaren har visat sig uppenbarligen&lt;br&gt;olämplig att inneha sin anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna skillnad skulle kunna tas som ett uttryck för att bedömningen&lt;br&gt;inte är densamma vid prövningen enligt LOA eller LAS. När det gäller&lt;br&gt;LAS skulle bedömningen mera grunda sig på om det felaktiga beteendet&lt;br&gt;drabbat arbetsgivaren. Enligt LOA däremot skulle det finnas större&lt;br&gt;utrymme för att ta hänsyn till verksamhetens allmänna integritet och&lt;br&gt;standard, oavsett om handlingen direkt riktat sig mot arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varken i LOA eller LAS nämns uttryckligen brott utom arbetet. Det&lt;br&gt;är inte bara på LOA:s område som avskedande har skett på grund av&lt;br&gt;sådant brott. Det finns ett antal domar, där Arbetsdomstolen har ansett&lt;br&gt;att brottslighet utom arbetet utgjort grund för avskedande enligt LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att brott utom arbetet kan föranleda avskedande också enligt LAS Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;framgår av uttalanden i förarbetena till den äldre LAS, som fortfarande&lt;br&gt;har aktualitet (prop. 1973:129 s. 150). Enligt föredraganden bör brott&lt;br&gt;utom arbetet i vissa fall kunna föranleda avskedande, &amp;quot;om brottet är ägnat&lt;br&gt;att allvarligt skada förhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad jag nu sagt följer enligt min mening att det i sak inte finns&lt;br&gt;några skillnader mellan de förfaranden som omfattas av reglerna i LAS&lt;br&gt;och LOA. Detta innebär att det inte behöver finnas några särregler i&lt;br&gt;LOA. Således bör bestämmelsen i 18 § första stycket LAS tillämpas i&lt;br&gt;stället för 11 kap. 1 och 2 §§ LOA. Att som LOA-utredningen förslår&lt;br&gt;justera texten i 18 § första stycket genom att ta bort orden &amp;quot;mot arbets-&lt;br&gt;givaren&amp;quot; anser jag obefogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen berör i detta sammanhang vad det får för betydelse när det&lt;br&gt;gäller myndighetsutövning att reglerna om avskedande förs över till LAS.&lt;br&gt;Det anses t.ex. att uppsägning inte utgör myndighetsutövning, eftersom&lt;br&gt;en sådan rättshandling grundar sig på en civilrättslig lag. I överens-&lt;br&gt;stämmelse härmed skall med mitt förslag inte heller avskedande i&lt;br&gt;fortsättningen anses utgöra myndighetsutövning. Ett felaktigt beslut om&lt;br&gt;avskedande kan t.ex. inte föranleda straffansvar och vissa bestämmelser&lt;br&gt;i förvaltningslagen blir inte tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare fanns en särskild myndighet, Statens arbetsmarknadsnämnd,&lt;br&gt;som hade till uppgift b.la. att placera om arbetstagare inom den statliga&lt;br&gt;sektorn. När det i några enstaka fall gällde tillämpning av 11 kap. 3 §&lt;br&gt;LOA fann nämnden i regel att någon omplacering inte var möjlig. Någon&lt;br&gt;motsvarighet till denna paragraf finns inte i LAS. För min egen del har&lt;br&gt;jag svårt att finna att det finns något särskilt behov av den inom den&lt;br&gt;statliga sektorn. Den bör därför upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande bestämmelse till 11 kap. 4 § LOA finns i 2 § första&lt;br&gt;stycket LAS. Skillnaden mellan dessa bestämmelser är att LOA:s regel&lt;br&gt;också omfattar författningar som har meddelats utan stöd i någon lag.&lt;br&gt;LOA-utredningen har inte kunnat finna någon författning som inskränker&lt;br&gt;rätten att avskeda arbetstagare i förhållande till vad som föreskrivs i 11&lt;br&gt;kap. 1 eller 2 § LOA. Enligt min mening bör därför 11 kap. 4 § slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 11 kap. 5 § första stycket första meningen LOA&lt;br&gt;stämmer i huvudsak överens med vad som gäller enligt 18 § andra&lt;br&gt;stycket LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna skiljer sig dock åt i några avseenden. Enligt LAS räknas tiden&lt;br&gt;från det att underrättelse lämnas enligt 30 § LAS, medan enligt LOA&lt;br&gt;tiden räknas från prövningen av frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan skillnad är att den enskilde enligt LOA saknar rätt till&lt;br&gt;överläggning i frågan om hans avskedande. Är arbetstagaren medlem i&lt;br&gt;någon facklig organisation, skall den dock varslas och organisationen har&lt;br&gt;rätt till överläggning enligt 14 kap. 7 § första stycket. Bestämmelserna&lt;br&gt;i 14 kap. 1 och 2 §§ LOA om att arbetstagaren genom skriftlig anmaning&lt;br&gt;skall beredas tillfälle att yttra sig kan anses ha samma syfte som&lt;br&gt;föreskrifterna i 30 § LAS. Härigenom får också arbetstagaren en reell&lt;br&gt;möjlighet att påverka arbetsgivarens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att bestämmelserna i 30 § LAS om underrättelse, varsel och Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;överläggning bör gälla i stället för reglerna i 14 kap. 1 och 2 §§ samt 7 §&lt;br&gt;första stycket LOA. Enligt min mening innebär detta inte någon ändring&lt;br&gt;i sak i förhållande till vad som nu gäller. 30 § LAS har för övrigt sedan&lt;br&gt;länge tillämpats på det statliga området vid uppsägning av arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar i LAS som har föreslagits i prop. 1993/94:67 såvitt avser&lt;br&gt;den s.k. månadsregeln bör också gälla på statens område. Särreglerna i&lt;br&gt;11 kap. 5 § första stycket LOA behövs därför inte. Dock skall bestäm-&lt;br&gt;melsen i 11 kap. 5 § andra stycket om att beslut om avskedande som&lt;br&gt;begärs av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem inom sex&lt;br&gt;månader föras över till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställda med fullmakt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i LAS om avskedande bör också vara tillämpliga på&lt;br&gt;arbetstagare som är anställda med fullmakt. Detta bör framgå av den&lt;br&gt;särskilda lag om fullmaktsanställning som jag kommer att föreslå. I fråga&lt;br&gt;om ordinarie domare finns dock särskilda regler om skiljande från&lt;br&gt;anställningen i 11 kap. 5 § regeringsformen. Där föreskrivs att en sådan&lt;br&gt;domare får skiljas från tjänsten endast om han genom brott eller grovt&lt;br&gt;eller upprepat åsidosättande av tjänsteåliggande har visat sig uppenbar-&lt;br&gt;ligen olämplig att inneha tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör nämnda grundlagsbestämmelse göras direkt&lt;br&gt;tillämplig på ordinarie domare. Fullmaktsanställningslagen bör därför&lt;br&gt;bara innehålla en hänvisning till denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För övriga fullmaktsanställningar kommer reglerna i LAS att bli&lt;br&gt;tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av mitt förslag bör bli att ett felaktigt avskedande av en&lt;br&gt;arbetstagare med fullmakt medför rätt till skadestånd i samma utsträck-&lt;br&gt;ning som för övriga arbetstagare som omfattas av LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grov eller upprepad tjänsteförseelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte ovanligt att det i bland sker en sammankoppling av reglerna&lt;br&gt;om avskedande och disciplinansvar. Som nämnts i avsnitt 10.1 utgörs&lt;br&gt;disciplinpåföljderna bara av varning och löneavdrag (10 kap. 2 § LOA).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anledningen till sammankopplingen torde vara att termerna grov&lt;br&gt;tjänsteförseelse och tjänsteförseelse används i 11 kap. 2 § LOA, som&lt;br&gt;tidigare nämnts. När det gäller upprepad tjänsteförseelse innebär nämnda&lt;br&gt;lagrum att avskedande kan komma i fråga under förutsättning att det&lt;br&gt;inträffade visar att arbetstagaren är uppenbart olämplig att ha sin&lt;br&gt;anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det därför bara vid upprepad tjänsteförseelse som&lt;br&gt;reglerna om disciplinansvar i verkligheten har någon självständig&lt;br&gt;betydelse för frågan om avskedande. Jag instämmer med LOA-utredning-&lt;br&gt;en att man kan ifrågasätta bestämmelsens praktiska värde. Genom 18 §&lt;br&gt;LAS är det möjligt att ta hänsyn också till vad som har hänt tidigare,&lt;br&gt;oavsett om det har föranlett någon disciplinpåföljd eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.2 Behörigheten för Statens ansvarsnämnd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Statens ansvarsnämnds behörighet när det gäller&lt;br&gt;byråchefer och eller därmed jämställda eller högre tjänstemän&lt;br&gt;inskränks till att avse de arbetstagare som anställs av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Utredningens förslag avviker från mitt så-&lt;br&gt;tillvida att behörigheten att besluta om uppsägning på grund av personliga&lt;br&gt;förhållanden flyttas från anställningsmyndigheten till ansvarsnämnden när&lt;br&gt;det gäller berörda arbetstagare (huvudbetänkandet s. 226-229).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser berör inte dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till att det endast är generaldirektören som tillsätts av&lt;br&gt;regeringen, anser SJ att det behövs en särskild regeringsföreskrift som&lt;br&gt;utvisar vilka arbetstagare inom SJ som ligger inom ansvarsnämndens&lt;br&gt;beslutsområde, t.ex. ledamöter och föredragande i personalansvars-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens ansvarsnämnd avstyrker förslaget om att nämnden också skall&lt;br&gt;handlägga uppsägningar under hänvisning till att den har mycket&lt;br&gt;begränsade resurser och saknar eget kansli. I varje fall bör behörigheten&lt;br&gt;att besluta om uppsägning begränsas till de ärenden om avskedanden som&lt;br&gt;anmäls till nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitetet i Stockholm i frågasätter ansvarsnämndens fortsatta&lt;br&gt;existensberättigande under hänvisning bl.a. till att nämnden saknar egna&lt;br&gt;utredningsresurser och därför måste förlita sig på den utredning som görs&lt;br&gt;av anställningsmyndigheten. Inte heller när fråga uppkommer om avske-&lt;br&gt;dande på grund av brott, finns det bärande skäl för att bevara ansvars-&lt;br&gt;nämnden. Justitieombudsmannen och Justitiekanslem kommer ju också&lt;br&gt;i framtiden — enligt LOA-utredningens förslag — att ha rätt att ingripa&lt;br&gt;mot en felande arbetstagare, något som torde vara en tillräckligt verksam&lt;br&gt;garanti mot vänskapskorruption.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet tycker att det är ett steg i fel riktning att vissa&lt;br&gt;uppsägningar av personliga skäl skall flyttas från anställningsmyndigheten&lt;br&gt;till ansvarsnämnden. Principen bör vara att personalfrågor handhas av&lt;br&gt;den som ansvarar för verksamheten i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO avstyrker den vidgade behörigheten för ansvarsnämnden. Flera&lt;br&gt;&amp;quot;arbetsgivarfunktioner” leder till oklarhet och skapar problem i handlägg-&lt;br&gt;ningen samt medför osäkerhet för arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av 15 kap. 3 och 4 §§ LOA framgår bl.a. att Statens ansvarsnämnd i&lt;br&gt;stället för anställningsmyndigheten skall besluta om avskedande av vissa&lt;br&gt;arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om behörighet för nämnden att också besluta om uppsägning av&lt;br&gt;personliga förhållanden har behandlats av Tjänsteansvarskommittén, som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock inte ansåg att någon ändring borde göras i den då rådande ord- Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;ningen (Ds Ju 1983:7 s. 335 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nu gällande ordning får ansvarsnämnden lämna över prövningen&lt;br&gt;av frågan om uppsägning på grund av personliga förhållanden till&lt;br&gt;anställningsmyndigheten, i de fall ett avskedande enligt nämndens mening&lt;br&gt;skulle vara för ingripande men det finns skäl som talar för att arbets-&lt;br&gt;tagaren i stället bör sägas upp. Jag anser att övervägande skäl talar för&lt;br&gt;att behålla denna ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag får därvid peka på att en arbetstagare enligt 7 § LAS inte får sägas&lt;br&gt;upp, om det finns möjlighet att omplacera vederbörande. En sådan&lt;br&gt;prövning bör av praktiska och andra skäl åligga anställningsmyndigheten.&lt;br&gt;Om ansvarsnämnden får besluta också om uppsägning, måste nämnden&lt;br&gt;ha nära kontakt med anställningsmyndigheten vid prövningen av möjlig-&lt;br&gt;heterna till omplacering. En sådan ordning kan enligt min mening&lt;br&gt;komplicera beslutsprocessen i stället för att förenkla den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av att någon instans sätter ansvarsnämndens fortsatta&lt;br&gt;existens i fråga får jag framhålla att det fortfarande är viktigt när det&lt;br&gt;gäller de högre cheferna att det finns en utomstående, domstolsliknande&lt;br&gt;instans som prövar dessa grannlaga frågor. Erfarenheten visar att det&lt;br&gt;annars finns stor risk för att kritik från delar av allmänheten kan komma&lt;br&gt;att riktas mot en ordning som innebär att dessa frågor avgörs av kollegor&lt;br&gt;till cheferna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personkretsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 15 kap. 4 § LOA är Statens ansvarsnämnd beslutande organ för&lt;br&gt;följande personkrets: andra ordinarie domare än justitieråd eller&lt;br&gt;regeringsråd, byråchefer och därmed jämställda eller högre tjänstemän&lt;br&gt;vid statliga myndigheter samt andra arbetstagare som regeringen&lt;br&gt;bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om byråchefer och högre kan konstateras att förhållandena har&lt;br&gt;ändrats betydligt sedan bestämmelsens tillkomst vid ämbetsansvars-&lt;br&gt;reformen år 1976.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den tiden tillsatte regeringen såväl myndighetschefer som avdelnings-&lt;br&gt;chefer och byråchefer vid de statliga myndigheterna under regeringen.&lt;br&gt;Myndigheternas byråer under en byråchefs ledning motsvarades i många&lt;br&gt;fall av vad som nu kallas avdelningar och som leds av en avdelningschef.&lt;br&gt;Numera är byråcheferna bara i en del fall direkt underställda myndig-&lt;br&gt;hetens chef. I regel är det då fråga om mindre myndigheter. I andra fall&lt;br&gt;är byråchefen underställd en avdelningschef. Genom att titeln byråchef&lt;br&gt;kommit att användas på lägre nivåer än tidigare har antalet byråchefer&lt;br&gt;fortlöpande ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att anställa byråchefer och därmed jämställda arbetstagare, som&lt;br&gt;inte lyder direkt under myndighetschefen, har också delegerats till&lt;br&gt;myndigheterna under regeringen. Detta är en följd av riksdagens s.k.&lt;br&gt;verksledningsbeslut (prop. 1986/87:99, bet. 1986/87:KU29, rskr.&lt;br&gt;1986/87:226, a. prop. s. 66 f.) och de allmänna strävandena att delegera&lt;br&gt;regeringsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med LOA-utredningen anser jag att arbetstagare som anställs Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;av en myndighet i princip också bör sägas upp eller avskedas av den&lt;br&gt;myndigheten. En begränsning bör därför göras av den personkrets som&lt;br&gt;omfattas av ansvarsnämndens behörighet. Genom att inskränka den grupp&lt;br&gt;som anges i 15 kap. 4 § första stycket 2 LOA till att omfatta bara de&lt;br&gt;arbetstagare som anställs av regeringen uppnås enligt min mening en&lt;br&gt;lämplig avgränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om möjligheten att utvidga personkretsen får jag hänvisa till att&lt;br&gt;regeringen i dag i t.ex. myndigheternas instruktioner kan meddela&lt;br&gt;föreskrifter med stöd av 15 kap. 4 § första stycket 3 LOA. Jag anser att&lt;br&gt;denna möjlighet bör finnas också i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.3 Bestämmelser om avstängning vid uppsägning eller&lt;br&gt;avskedande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Utöver reglerna i LAS behövs för den statliga delen&lt;br&gt;av arbetsmarknaden inga särskilda regler om avstängning. Vissa&lt;br&gt;särregler skall dock gälla för fullmaktshavama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt&lt;br&gt;(huvudbetänkandet s. 229-231)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser berör inte dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser — Rikspolisstyrelsen, Försvarets materielverk och&lt;br&gt;Riksskatteverket — anser att frågorna om avstängning blir mer svår-&lt;br&gt;bedömda i fortsättningen, om reglerna i LOA om avstängning tas bort&lt;br&gt;och ersätts av reglerna i LAS. I LAS anges bara när avstängning inte får&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen framhåller att avstängning skall tillämpas med stor&lt;br&gt;återhållsamhet enligt förarbetena till ämbetsansvarsreformen (prop.&lt;br&gt;1975:78 s. 199). Därför bör det klargöras att frågan om tillfällig&lt;br&gt;omplacering alltid bör övervägas innan en avstängning aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överbefälhavaren påpekar att en avstängning enligt 34 § LAS måste&lt;br&gt;inledas av en prövning om &amp;quot;särskilda skäl” föreligger. Arbetsdomstolen&lt;br&gt;har en mycket restriktiv tolkning av &amp;quot;särskilda skäl&amp;quot;. Detta kan leda till&lt;br&gt;att en arbetsgivare avstår från att avstänga en arbetstagare trots att det&lt;br&gt;vore motiverat med hänsyn till den offentliga verksamhetens särart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till mitt förslag: Skillnaden mellan reglerna i LOA och&lt;br&gt;i LAS om avstängning är att det i LOA anges när avstängning får ske och&lt;br&gt;i LAS när avstängning inte får ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 13 kap. 1 § LOA får en arbetstagare avstängas från sitt arbete,&lt;br&gt;om det inleds ett förfarande som syftar till att avskeda arbetstagaren. Ett&lt;br&gt;annat fall är om det vidtas någon åtgärd för att anställa åtal mot en&lt;br&gt;arbetstagare, under förutsättning att gärningen i fråga kan antas medföra&lt;br&gt;uppsägning eller avskedande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt LAS gäller som nämnts förbud mot avstängning i vissa fall. Om Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;en arbetstagare sägs upp, består anställningsförhållandet till dess tvisten&lt;br&gt;slutligt har avgjorts. Vid tvist om giltigheten av en uppsägning får således&lt;br&gt;en arbetstagare inte stängas av från sitt arbete annat än om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för det (34 § andra stycket). Detta är en undantagsregel&lt;br&gt;som tar sikte på sådana fall, där arbetsgivaren på grund av arbetstagarens&lt;br&gt;beteende eller anställningens särskilda beskaffenhet har ett legitimt behov&lt;br&gt;av att omedelbart kunna stänga av arbetstagaren från arbetet eller det&lt;br&gt;annars framgår som mer eller mindre uppenbart att uppsägningen är&lt;br&gt;sakligt grundad (prop. 1973:129 s. 277).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan nämnas att en arbetstagare som har sagts upp har rätt att&lt;br&gt;behålla lönen och andra anställningsförmåner under uppsägningstiden&lt;br&gt;även om arbetstagaren då är avstängd från sitt arbete (12 § LAS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättsfallet AD 1978 nr 92 klargjorde domstolen att avstängnings-&lt;br&gt;förbudet, dvs. regeln om särskilda skäl för avstängning, måste anses&lt;br&gt;tillämpligt också på avstängningar som ingår som ett första led i ett&lt;br&gt;uppsägningsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagaren accepterar en uppsägning eller förklarar sig bara vilja&lt;br&gt;föra skadeståndstalan, så synes en avstängning få ske utan att det finns&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 35 § LAS behandlas avstängning i avskedandefallen. Som huvudregel&lt;br&gt;gäller att ett anställningsförhållande bryts även om arbetstagaren för talan&lt;br&gt;om att avskedandet skall förklaras ogiltigt. Har en domstol på yrkande av&lt;br&gt;en arbetstagare beslutat att en anställning trots avskedande skall bestå, får&lt;br&gt;arbetsgivaren inte stänga av arbetstagaren från arbetet (35 § tredje stycket&lt;br&gt;LAS). I det fallet finns inte något utrymme för avstängning, även om&lt;br&gt;särskilda skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare får inte heller stänga av en arbetstagare från arbete på&lt;br&gt;grund av de omständigheter som har föranlett uppsägningen eller avske-&lt;br&gt;dandet, om en domstol har ogiltigförklarat uppsägningen eller avske-&lt;br&gt;dandet (37 § LAS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 30 § LAS framgår att också ett avskedande skall föregås av en&lt;br&gt;underrättelse till arbetstagaren och varsel till den lokala arbetstagaror-&lt;br&gt;ganisation som han tillhör. Med hänsyn till arbetstagarsidans rätt att&lt;br&gt;begära överläggning kan det dröja minst en vecka innan avskedandet får&lt;br&gt;verkställas. I ett sådant fall är dock arbetsgivaren oförhindrad att&lt;br&gt;avstänga arbetstagaren från arbetet — t.ex. om det behövs av utrednings-&lt;br&gt;eller säkerhetsskäl — under den tid som behövs för att överläggning skall&lt;br&gt;ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt min mening är det av vikt att samma&lt;br&gt;regler i fråga om avstängning gäller över hela arbetsmarknaden. Jag&lt;br&gt;anser inte att de synpunkter som framförts av remissinstanserna bör&lt;br&gt;föranleda en ändring av denna princip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär att reglerna i 13 kap. 1, 3 och 4 §§ LOA inte förs över&lt;br&gt;till den nya LOA när det gäller avstängning vid uppsägning eller&lt;br&gt;avskedande. Som en följd härav bör också övriga bestämmelser som rör&lt;br&gt;dessa ämnen upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att bestämmelsen i 13 kap. 1 § LOA om avstängning&lt;br&gt;inte heller förs över till nya LOA, bör inte heller bestämmelsen i 15 kap.&lt;br&gt;3 § LOA om åklagares möjlighet att påkalla beslut om avstängning föras&lt;br&gt;över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 9.9 har jag föreslagit att reglerna om avstängning på grund av&lt;br&gt;sjukdom i 13 kap. 2 § LOA skall föras över till den nya lag om&lt;br&gt;fullmaktsanställning som jag föreslår. Också reglerna i 13 kap. 1 § om&lt;br&gt;avstängning på grund av att avskedande kan bli aktuellt bör föras över till&lt;br&gt;nämnda lag som närmare framgår av författningskommentaren (avsnitt&lt;br&gt;15.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller i andra anställningsförhållanden behövs det&lt;br&gt;inom det statliga området en möjlighet att snabbt ställa en arbetstagare åt&lt;br&gt;sidan. Är det fråga om en akut nödsituation, anses det enligt praxis att&lt;br&gt;arbetsgivaren kan försätta arbetstagaren ur tjänstgöring (jfr avsnitt 9.9).&lt;br&gt;Denna rätt grundar sig på arbetsgivarens arbetsledningsrätt samt allmänna&lt;br&gt;rättsgrundsatser om nöd. Är det i stället ett led i en uppsägnings- eller&lt;br&gt;avskedandesituation, kan arbetsgivaren på grund av det system som jag&lt;br&gt;i övrigt förordar använda sig av reglerna om avstängning i LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lika litet som LOA-utredningen kan jag finna att institutet försättande&lt;br&gt;ur tjänstgöring behöver ändras eller författningsregleras (huvud-&lt;br&gt;betänkandet s. 175, 180 och 181).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.4 Uppskov med beslut när brott utgör grunden för&lt;br&gt;uppsägning eller avskedande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Föreskrifterna i 14 kap. 6 § LOA slopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (huvud-&lt;br&gt;betänkandet s. 231 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bara Rikspolisstyrelsen och TCO-OF behandlar&lt;br&gt;dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Rikspolisstyrelsen har utredningen — t.ex. i fråga om&lt;br&gt;avstängning enligt 13 kap. LOA och uppsägning eller avskedande enligt&lt;br&gt;14 kap. 6 § LOA — utan tillräckligt bärande skäl bytt ut klara och&lt;br&gt;entydiga regler mot mer komplicerade bestämmelser som leder till&lt;br&gt;tolkningsproblem. Motsvarande regler i LAS borde ha förenklats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO-OF anser att bestämmelserna i 14 kap. 6 § LOA bör gälla också&lt;br&gt;i fortsättningen och kan utformas enligt 16 § lagförslaget. Motivet att ta&lt;br&gt;bort lagrummet grundas bara på att förfarandet är besvärligt för&lt;br&gt;arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I 14 kap. 6 § LOA föreskrivs att om en&lt;br&gt;åtgärd har vidtagits för att anställa åtal mot en arbetstagare, får ett ärende&lt;br&gt;om uppsägning eller avskedande på grund av gärningen inte avgöras,&lt;br&gt;förrän ansvarsfrågan har prövats slutligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den paragrafen, som nära knyter an till reglerna om avstängning, har Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;ingen motsvarighet i LAS. Enligt den lagen gäller månadsregeln, dvs. en&lt;br&gt;uppsägning eller ett avskedande får inte grundas på omständigheter som&lt;br&gt;arbetsgivaren har känt till mer än en månad innan någon underrättelse&lt;br&gt;lämnades enligt 30 § LAS (7 § tredje stycket och 18 § andra stycket&lt;br&gt;LAS). Men om arbetsgivaren inte omedelbart kan överblicka situationen,&lt;br&gt;böljar tiden av en månad inte löpa förrän de närmare omständigheterna&lt;br&gt;har blivit utredda, t.ex. när polisutredningen är klar (AD 1981 nr 160)&lt;br&gt;eller när dom har fallit i brottmålet (AD 1981 nr 51).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts tidigare (avsnitt 2.3) föreslås i prop. 1993/94:67 ändringar&lt;br&gt;i månadsregeln. Tidsfristen sträcks ut till två månader. I vissa situationer&lt;br&gt;skall den tidsfristen kunna brytas igenom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När 14 kap. 6 § LOA skall tillämpas, måste arbetsgivaren vänta på&lt;br&gt;lagakraftvunnen dom innan uppsägning eller avskedande får tillgripas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är den kritik som har framförts mot den tidsutdräkt&lt;br&gt;som är inbyggd i systemet på den statliga sektorn befogad. Ibland kan det&lt;br&gt;dröja flera år tills frågan är avgjord. Brottmålet kan komma att behandlas&lt;br&gt;i flera instanser, innan arbetsgivaren kan fatta sitt beslut, som också kan&lt;br&gt;prövas i flera instanser. Avsevärd tid kan således förflyta, till dess att&lt;br&gt;frågan är slutligt prövad. Detta måste givetvis vara pressande för arbets-&lt;br&gt;tagaren, som dessutom kan vara avstängd från sitt arbete under hela&lt;br&gt;tiden. För arbetsgivaren måste det också upplevas som påfrestande att&lt;br&gt;beslut inte kan fattas ens i klara fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots invändningarna från några remissinstanser kan jag inte finna&lt;br&gt;annat än att systemet enligt 14 kap. 6 § LOA bör ersättas av före-&lt;br&gt;skrifterna om tidsfrister i LAS.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.5 Allmänt skadestånd för bedömningsfel, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Rätt till skadestånd vid avskedande enligt LAS skall&lt;br&gt;införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (huvud-&lt;br&gt;betänkandet s. 232).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna lämnar utredningsförslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 38 § LAS har en arbetstagare som&lt;br&gt;felaktigt har avskedats rätt till skadestånd. Enligt 16 kap. 7 § LOA&lt;br&gt;betalas inte sådant skadestånd för annat än brott mot vissa hand-&lt;br&gt;läggningsregler; s.k. bedömningsfel omfattas således inte av rätten till&lt;br&gt;skadestånd. Däremot kan en statlig arbetsgivare bli skyldig att utge&lt;br&gt;allmänt skadestånd för bedömningsfel vid ett felaktigt uppsägningsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med LOA-utredningen tycker jag att detta är inkonsekvent,&lt;br&gt;eftersom en uppsägning givetvis är mindre ingripande för arbetstagaren&lt;br&gt;än ett avskedande. Med det föreslagna avskedandeinstitutet bör därför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också följa rätt till skadestånd enligt reglerna i LAS. Därför bör Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;avskedandefallen tas bort från 16 kap. 7 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppsägningsfallen bör också utmönstras ur nyssnämnda paragraf som&lt;br&gt;en följd av att jag har föreslagit att 14 kap. 6 och 8 §§ LOA skall sakna&lt;br&gt;motsvarighet i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.6 Rätten till normerat skadestånd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: 39 § LAS görs tillämplig på det statliga området vid&lt;br&gt;uppsägningar och avskedanden av en del arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med mitt (huvud-&lt;br&gt;betänkandet s. 232, 233).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att erinra mot&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarets civilförvaltning och Arbetsdomstolen är kritiska mot att 39 §&lt;br&gt;LAS blir tillämplig på statliga anställningar. Domstolen menar att det&lt;br&gt;förväntas av en statlig arbetsgivare att man rättar sig efter en domstols&lt;br&gt;dom på ogiltighet av en vidtagen uppsägning eller ett avskedande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Universitetet i Stockholm anser att det skulle vara värdefullt med en&lt;br&gt;analys i propositionen av det lämpliga i att nämnda paragraf tillämpas på&lt;br&gt;det statliga området. Landstingsförbundet förutsätter att bestämmelsen&lt;br&gt;bara undantagsvis kommer till användning men att den kan ha stor bety-&lt;br&gt;delse i vissa speciella förhållanden hos staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Bestämmelserna i 39 § LAS handlar om&lt;br&gt;verkningarna av att en arbetsgivare inte rättar sig efter en domstols&lt;br&gt;ogiltigförklaring av en uppsägning eller ett avskedande eller förklaring att&lt;br&gt;en tidsbegränsad anställning skall gälla tills vidare. Anställnings-&lt;br&gt;förhållandet skall därvid anses upplöst. Det går inte att på nytt föra talan&lt;br&gt;mot arbetsgivaren. I stället får arbetsgivaren för sin vägran betala&lt;br&gt;skadestånd till arbetstagaren enligt vissa bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndet är avsett att vara en kompensation för både ekonomisk&lt;br&gt;och ideell skada. Det kan inte jämkas och det betalas ut även om ar-&lt;br&gt;betstagaren inte har lidit någon skada. Det är således fråga om allmänt&lt;br&gt;skadestånd. Syftet är att skadeståndet genom sin storlek skall förmå&lt;br&gt;arbetsgivaren att rätta sig efter domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med tillkomsten av denna paragraf diskuterades olika&lt;br&gt;alternativ för att förmå arbetsgivaren att respektera domstolens dom. I&lt;br&gt;likhet med utredningen framhöll föredraganden att det inte var lämpligt&lt;br&gt;med regler om rätt för arbetstagaren att med exekutivt tvång återuppta&lt;br&gt;sina arbetsuppgifter (prop. 1973:129 s. 182).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip är skadeståndsreglerna i LAS tillämpliga också på det statligt&lt;br&gt;reglerade området när det gäller uppsägning av tillsvidareanställda&lt;br&gt;arbetstagare. Skadeståndsskyldigheten infördes redan i samband med att&lt;br&gt;LAS trädde i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten Myndigheters ansvar i vissa personalärenden, m.m. (Ds B&lt;br&gt;1978:3 s. 20) diskuterades tillämpligheten av 39 § LAS. I rapporten&lt;br&gt;drogs den slutsatsen att nämnda paragraf inte är tillämplig på det statligt&lt;br&gt;reglerade området, under hänvisning till att en arbetstagare enligt 7 kap.&lt;br&gt;1 § LOA bara får skiljas från sin anställning med stöd av föreskrifter i&lt;br&gt;LOA. Rapporten är bilagd propositionen 1978/79:84 om myndigheters&lt;br&gt;skadeståndsansvar i vissa personalärenden, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föregående (avsnitt 9.1) har jag föreslagit att nyssnämnda 7 kap.&lt;br&gt;1 § LOA inte skall föras över till den nya lagen. Därav följer att 39 §&lt;br&gt;LAS blir tillämplig även på statens område vid uppsägningar och&lt;br&gt;avskedanden av tillsvidareanställda arbetstagare, om inte något annat&lt;br&gt;föreskrivs. Av det nu sagda följer att lagrummet inte kan anses gälla för&lt;br&gt;arbetstagare som är tillsatta med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser inte att det skall tillskapas särregler på statens område som&lt;br&gt;undantar tillämpligheten av 39 § LAS. Däremot hyser jag den uppfatt-&lt;br&gt;ningen att denna bestämmelse bara kan komma till användning i&lt;br&gt;undantagsfall. Jag avser dock att noggrant följa hur den kommer att&lt;br&gt;tillämpas på statens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11.7 Handläggningen av frågor om avskedande av poliser&lt;br&gt;och ordinarie domare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Någon omplaceringsskyldighet bör inte föras in&lt;br&gt;vid avskedande av poliser eller ordinarie domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att — exempelvis som ett mildare alternativ till&lt;br&gt;avskedande — ta ifrån polismän behörigheten att utöva polistjänst&lt;br&gt;enligt 1 kap. 2 § andra stycket polisförordningen (1984:730) behöver&lt;br&gt;inte lagregleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personalansvarsnämnden vid Rikspolisstyrelsen bör inte ges&lt;br&gt;behörighet att besluta om omplacering av en polis utan frågan bör&lt;br&gt;lösas inom ramen för det nuvarande systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer med min bedömning&lt;br&gt;(huvudbetänkandet s. 233-238).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Rikspolisstyrelsen föreslår att en ansvarsnämnd —&lt;br&gt;personalansvarsnämnden vid styrelsen eller Statens ansvarsnämnd — bör&lt;br&gt;ha möjlighet att pröva omplacering som alternativ till uppsägning av&lt;br&gt;personliga skäl och till avskedande. Rikspolisstyrelsen påpekar att&lt;br&gt;nyssnämnda bestämmelse i polisförordningen avser bara de fall när en&lt;br&gt;polisman, utan att han har begått brott för vilka han kan komma att&lt;br&gt;avskedas, av hälsoskäl eller allmän olämplighet inte bör få utöva&lt;br&gt;polisyrket. Styrelsen framhåller att bestämmelsen också kan tillämpas vid&lt;br&gt;sådan tillfällig omplacering som styrelsen har föreslagit i det föregående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen anför vidare att det finns starka skäl för att överväga Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;en generell ordning och komplettera de nuvarande sanktionerna mot&lt;br&gt;felande arbetstagare med &amp;quot;omplacering på grund av brott&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personalansvarsnämnden vid Rikspolisstyrelsen — eller Statens ansvars-&lt;br&gt;nämnd — skulle med detta förslag få rätt att meddela beslut, som binder&lt;br&gt;arbetsgivaren dvs. polismyndigheten eller länsstyrelsen, att under en viss&lt;br&gt;tid omplacera en polisman till icke-polisiära arbetsuppgifter. Under den&lt;br&gt;tiden kan han fråntas behörigheten som polisman med stöd av 1 kap. 2 §&lt;br&gt;polisförordningen. Enligt Rikspolisstyrelsen mening har ett sådant beslut&lt;br&gt;ingenting med arbetsledningsrätten att göra, eftersom det har en helt&lt;br&gt;annan grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anför Rikspolisstyrelsen att det är mycket angeläget&lt;br&gt;att berörd ansvarsnämnd inom polisväsendet får möjlighet att som ett&lt;br&gt;alternativ till uppsägning eller avskedande besluta om en tidsbegränsad&lt;br&gt;omplacering. På det sättet skulle det bli möjligt att underlåta att avskeda&lt;br&gt;polismän främst i fall där en så ingripande åtgärd inte hade vidtagits mot&lt;br&gt;en arbetstagare med ett annat yrke. Beslutet bör kunna överklagas i&lt;br&gt;samma ordning som gäller för avskedande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om så anses behövas, säger sig Rikspolisstyrelsen vara beredd att&lt;br&gt;införa det föreslagna systemet på prov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till min bedömning: Enligt gällande rätt finns det ingen&lt;br&gt;skyldighet för arbetsgivaren att försöka omplacera en arbetstagare, som&lt;br&gt;riskerar att avskedas. Som nämnts i det föregående finns en sådan&lt;br&gt;omplaceringsskyldighet vid uppsägning t.ex. av personliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningen har undersökt om det finns någon möjlighet att införa&lt;br&gt;en omplaceringsskyldighet i samband med avskedande. Bakgrunden här-&lt;br&gt;till är att det i praxis har förekommit att polismän har blivit avskedade&lt;br&gt;i fall där en så ingripande åtgärd kanske inte skulle ha vidtagits om det&lt;br&gt;hade gällt en arbetstagare med något annat yrke. Anledningen till&lt;br&gt;avskedandet torde därför främst ha varit de särskilda krav som måste&lt;br&gt;ställas på polismän (jfr AD 1981 nr 168, AD 1989 nr 69 och AD 1993&lt;br&gt;nr 64). Liknande fall har förekommit när det gäller domare (jfr AD 1989&lt;br&gt;nr 52 och AD 1992 nr 51).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningen har också undersökt om det är möjligt att komplettera&lt;br&gt;sanktionssystemet med att ta ifrån polismän eller andra behörigheten att&lt;br&gt;utöva polistjänst etc. Den felande polismannen skulle därvid ha kvar sin&lt;br&gt;anställning men med ändrade villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 kap. 2 § polisförordningen finns föreskrifter om vilka som skall&lt;br&gt;anses vara polismän. Av särskilt intresse är därvid paragrafens andra&lt;br&gt;stycke, där det föreskrivs att bestämmelserna om polismän inte skall&lt;br&gt;tillämpas på en tjänsteman som inte uppehåller en tjänst som polisman.&lt;br&gt;Den främsta anledningen till att denna bestämmelse infördes, var just&lt;br&gt;önskemålet att kunna omplacera polismän, som av olika skäl anses&lt;br&gt;olämpliga för polisyrket, till andra befattningar inom polisväsendet med&lt;br&gt;vilka polisiära befogenheter inte är förenade. Uppehåller inte en polisman&lt;br&gt;sin tjänst, är han i princip skyldig att lämna ifrån sig sin polislegiti-&lt;br&gt;mation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för den arbetsskyldighet som gäller i ett anställningsför- Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;hållande har en arbetsgivare rätt att varaktigt omplacera en arbetstagare&lt;br&gt;till andra arbetsuppgifter. Denna rätt härleds ur anställningsavtalet och&lt;br&gt;den arbetsledningsrätt som kommer därifrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Rikspolisstyrelsen finns en personalansvarsnämnd. Frågor om&lt;br&gt;skiljande från anställningen på grund av personliga förhållanden prövas&lt;br&gt;av nämnden också vad avser anställda i den lokala polisorganisationen.&lt;br&gt;Däremot finns inga bestämmelser om att nämnden har rätt att besluta om&lt;br&gt;omplacering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: I likhet med LOA-utredningen vill jag&lt;br&gt;inte förorda att det införs någon rättslig skyldighet att försöka omplacera&lt;br&gt;en arbetstagare vid avskedande. Det finns flera skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett problem är att avgränsa vilka personalkategorier som skall omfattas&lt;br&gt;av en sådan omplaceringsskyldighet. Den bör givetvis avse arbetstagare&lt;br&gt;på vilka kraven på oförvitlighet är höga. Polismän omfattas naturligtvis&lt;br&gt;av sådana krav men det finns även andra arbetstagare, främst inom rätt-&lt;br&gt;sområdet, som man ställer sådana krav på. Därför är det inte lämpligt&lt;br&gt;med särlösningar för vissa personalkategorier. Att införa en generell&lt;br&gt;omplaceringsskyldighet är inte heller någon bra lösning. Det skulle&lt;br&gt;medföra, som LOA-utredningen framhåller, att skillnaden mellan&lt;br&gt;avskedande och uppsägning nära nog suddades ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat förhållande som talar emot att införa någon sådan omplace-&lt;br&gt;ringsskyldighet som här avses är de praktiska problemen. Det finns&lt;br&gt;numera, sedan Statens arbetsmarknadsnämnd upphörde med sin verksam-&lt;br&gt;het, inte någon myndighet som kan sköta en sådan uppgift som i regel in-&lt;br&gt;nebär omplacering från en myndighet till en annan och som därför är&lt;br&gt;mycket arbetskrävande. Därtill kommer att sådana omplaceringsförsök i&lt;br&gt;regel har blivit resultatlösa. Det visar inte minst resultaten från ar-&lt;br&gt;betsmarknadsnämndens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller möjligheten att omplacera en polisman, som är olämplig&lt;br&gt;för sitt yrke, till icke-polisiära uppgifter inom polisväsendet, kan hänvisas&lt;br&gt;till bestämmelserna i 1 kap. 2 § polisförordningen. Med tillämpning av&lt;br&gt;denna bestämmelse är det i en del fall möjligt att låta en felande polisman&lt;br&gt;få behålla sin anställning inom polisväsendet men utan några polisiära&lt;br&gt;befogenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av det föregående har personal ansvarsnämnden vid&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen ett ansvarsområde som omfattar arbetstagare hos flera&lt;br&gt;anställningsmyndigheter. 1 varje fall en sådan personal ansvarsnämnd kan&lt;br&gt;enligt min mening inte anses ha rätt att besluta om omplacering av&lt;br&gt;arbetstagare i ett ärende som är föremål för nämndens prövning. Det är&lt;br&gt;bara anställningsmyndigheten som kan bedöma vilka faktiska möjligheter&lt;br&gt;som finns till andra arbetsuppgifter eller annan anställning inom&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min uppfattning ligger det dock närmast till hands att lösa detta&lt;br&gt;problem inom ramen för det nuvarande systemet. Precis som i fråga om&lt;br&gt;uppsägningar bör personalansvarsnämnden i ett avskedandefall handlägga&lt;br&gt;ärendet i nära kontakt med den lokala polismyndigheten, om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämpligaste lösningen i fallet är en omplacering. Om det därvid skulle&lt;br&gt;visa sig att det är möjligt att omplacera polismannen till icke-polisiära&lt;br&gt;arbetsuppgifter, kan den lokala polismyndigheten besluta om en sådan&lt;br&gt;omplacering. Ansvarsnämnden kan ta hänsyn till detta i ett eventuellt&lt;br&gt;yttrande till domstolen eller om det finns förutsättningar för det. Enligt&lt;br&gt;min mening kan denna lösning ske utan några författningsändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av vad Rikspolisstyrelsen anfört om personalansvars-&lt;br&gt;nämndemas beslutskompetens får jag framhålla att det inte är min avsikt&lt;br&gt;att göra några ändringar i detta avseende i fråga om t.ex.&lt;br&gt;personalansvarsnämnden vid Rikspolisstyrelsen. Nämnden skall således&lt;br&gt;också i fortsättningen pröva frågor om bl.a. avskedande och avstängning,&lt;br&gt;när det gäller anställda inom polisväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller domare framgår av rättsfallet AD 1989 nr 52 att&lt;br&gt;domartjänsten får anses vara odelbar. Detta innebär att bedömningen av&lt;br&gt;domarens olämplighet skall göras mot bakgrunden av allt det som åligger&lt;br&gt;honom i tjänsten (jfr AD 1988 nr 180 och 1992 nr 51). Det finns således&lt;br&gt;inga möjligheter att omplacera en ordinarie domare till andra arbets-&lt;br&gt;uppgifter inom anställningens ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nämnt i avsnitt 6 behandlas för närvarande frågor om&lt;br&gt;domarnas rättsställning av en särskild utredare. Jag föreslår därför inga&lt;br&gt;ändringar i dessa delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Periodiska hälsoundersökningar i vissa offentliga&lt;br&gt;anställningar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1 Behovet av att lagreglera frågan om periodiska&lt;br&gt;hälsoundersökningar i vissa offentliga anställningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En skyldighet för en del arbetstagargrupper hos staten,&lt;br&gt;kommunerna och landstingen att genomgå periodiska hälsounder-&lt;br&gt;sökningar läggs fast i lag. Det skall uteslutande gälla sådana&lt;br&gt;arbetstagare som har arbetsuppgifter där hälsokraven av&lt;br&gt;säkerhetsskäl måste ställas särskilt högt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Avviker från mitt förslag så till vida att&lt;br&gt;den lag som utredningen föreslår bara skall gälla de fall där det saknas&lt;br&gt;kollektivavtalsbestämmelser i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen innebär detta att offentligrättsliga föreskrifter om&lt;br&gt;periodiska hälsoundersökningar skall ha lagform. Däremot är det enligt&lt;br&gt;utredningen inte fråga om något påtvingat ingrepp enligt 2 kap. 6 §&lt;br&gt;regeringsformen, när skyldigheten att genomgå sådana hälsoundersök-&lt;br&gt;ningar har sin grund i arbetsledningsbeslut eller kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar utredningens&lt;br&gt;uppfattning att det bör finnas möjlighet att ålägga offentliganställda med&lt;br&gt;arbetsuppgifter av stor betydelse för säkerheten skyldighet att genomgå&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;periodiska hälsoundersökningar. Hur detta skall lösas med hänsyn till Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;regeringsformen finns det dock delade meningar om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både Justitieombudsmannen och Kammarrätten i Göteborg instämmer&lt;br&gt;i och för sig med utredningen att föreskrifter i lag skall vara subsidiära&lt;br&gt;i förhållande till kollektivavtal men från andra utgångspunkter. De sätter&lt;br&gt;i fråga Arbetsdomstolens grundlagstolkning i rättsfallet AD 1984 nr 94.&lt;br&gt;Justitieombudsmannen anser sålunda att det rör sig om åligganden som&lt;br&gt;följer av anställningen. Sådana åligganden omfattas enligt Justitieom-&lt;br&gt;budsmannen inte — som Arbetsdomstolens majoritet hävdat — av 2 kap.&lt;br&gt;6 § regeringsformen. Om man däremot — som utredningen med hänsyn&lt;br&gt;till domen har gjort — utgår från att 2 kap. 6 § numera skall anses&lt;br&gt;tillämplig, blir enligt Justitieombudsmannen konsekvensen den att det inte&lt;br&gt;finns något utrymme för att begränsa det skydd som ges i nämnda lagrum&lt;br&gt;genom kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem anser att kravet på lagform utesluter reglering i&lt;br&gt;kollektivavtal. Statens ansvarsnämnd är i princip av samma uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrunden till mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Saken i korthet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns utan tvivel en del anställningar som från säkerhetssynpunkt&lt;br&gt;kräver att arbetstagarens hälsa inte försämras på ett sådant sätt eller i&lt;br&gt;sådan grad att man inte i tillräcklig utsträckning kan förebygga risker för&lt;br&gt;arbetstagaren eller för omgivningen. Markant nedsatt syn eller hörsel hos&lt;br&gt;en bussförare, för att ta ett exempel, ökar naturligtvis på ett icke&lt;br&gt;godtagbart sätt risken för ett missöde i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den privata sektorn av arbetsmarknaden har det ansetts att det ligger&lt;br&gt;inom ramen för anställningsavtalet att underkasta sig t.ex. periodiska&lt;br&gt;hälsoundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det rent kommunala området finns det i ett kollektivavtal (5 § AB&lt;br&gt;89), som omfattar både tjänstemän och arbetare, regler om läkarintyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för att anställa någon får enligt nuvarande regerings-&lt;br&gt;bestämmelser också en statlig arbetsgivare föreskriva att en arbetstagare&lt;br&gt;skall lämna läkarintyg, nämligen om arbetsuppgifterna ställer särskilda&lt;br&gt;krav på hälsotillståndet hos den som skall anställas (6 § anställnings-&lt;br&gt;förordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall att det visar sig att en statsanställd inte kan sköta sitt arbete&lt;br&gt;tillfredsställande och detta kan antas bero på sjukdom eller liknande&lt;br&gt;omständigheter finns det regler i 13 kap. 2 § LOA om avstängning på&lt;br&gt;grund av sjukdom och om läkarundersökning. Som framgått av det före-&lt;br&gt;gående (avsnitt 9.9) har jag föreslagit att dessa regler inte längre skall&lt;br&gt;finnas kvar i LOA mot bakgrund av reglerna om uppsägning i LAS.&lt;br&gt;Eftersom en arbetstagare med fullmakt inte kan sägas upp, måste det i&lt;br&gt;den nya lag om fullmaktsanställning som jag samtidigt föreslår finnas&lt;br&gt;regler som motsvarar 13 kap. 2 § för dessa arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot finns det inga regler i LOA om periodiska läkarundersök-&lt;br&gt;ningar eller andra hälsoundersökningar med syfte att med hänsyn till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifterna i anställningen regelbundet kontrollera hälsotillståndet hos Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;vissa arbetstagare utan att det har uppkommit någon fråga om bristande&lt;br&gt;tjänstduglighet på grund av sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att sådana regler saknas får ses mot bakgrunden av att det också inom&lt;br&gt;den statliga sektorn före 1984 års rättsfall, som jag strax återkommer till,&lt;br&gt;har varit allmänt vedertaget att det ligger i anställningsavtalet att en del&lt;br&gt;arbetstagare är skyldiga att genomgå periodiska hälsoundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde dock, när det gäller inte bara det statliga utan även det&lt;br&gt;kommunala området, följa av rättsfallet att utan ett särskilt lagstöd sådana&lt;br&gt;periodiska eller andra hälsoundersökningar som skulle behövas från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt kan genomföras bara efter arbetstagarens medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare utredningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog — som tidigare nämnts — den 28 mars 1985 åt&lt;br&gt;Statens arbetsmarknadsnämnd att göra en översyn av reglerna om&lt;br&gt;läkarundersökning i statlig tjänst m.m. (se Ds C 1985:5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin utredningsrapport Hälsoundersökningar i statlig tjänst m.m. (Ds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C 1986:6) lade arbetsmarknadsnämnden fram förslag till ändringar i bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap. 2 § LOA, som innebar att arbetstagare med statligt reglerade&lt;br&gt;tjänster skulle vara skyldiga att genomgå periodiska hälsoundersökningar,&lt;br&gt;om de var skyldiga att lämna läkarintyg när de anställdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapporten remissbehandlades. Remissyttrandena sammanställdes i en&lt;br&gt;promemoria (Ds C 1987:1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan bereddes därefter vidare inom Civildepartementet. Resultatet av&lt;br&gt;beredningen presenterades i promemorian Periodiska hälsoundersökningar&lt;br&gt;i vissa offentliga anställningar (Ds 1989:45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian föreslogs i huvudsaklig överensstämmelse&lt;br&gt;med arbetsmarknadsnämndens förslag att det skulle införas bestämmelser&lt;br&gt;i 13 kap. 2 § LOA som gav arbetsgivaren möjlighet att ålägga arbets-&lt;br&gt;tagare i vissa statliga anställningar, där hälsokraven av säkerhetsskäl&lt;br&gt;måste vara särskilt höga, att genomgå periodiska läkarundersökningar&lt;br&gt;eller andra hälsoundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslogs att ett tillägg skulle göras i 1 kap. 5 § LOA så att&lt;br&gt;bestämmelserna om läkarundersökning i 13 kap. 2 § LOA och anslutande&lt;br&gt;förfaranderegler skulle tillämpas också på motsvarande arbetstagare hos&lt;br&gt;kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1989 års departementspromemoria har inte remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uppdrog, som jag tidigare nämnt, i oktober 1989 åt en&lt;br&gt;särskild utredare (f.d. generaldirektören Börje Hårdefelt) att se över&lt;br&gt;lagstiftningen om offentlig anställning. I uppdraget ingick bl.a. att med&lt;br&gt;förtur särskilt överväga nämnda frågor som rör periodiska hälsoundersök-&lt;br&gt;ningar. I utredningens material ingick givetvis 1986 års rapport jämte&lt;br&gt;1987 och 1989 års promemorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ärendet därefter har handlagts har jag redogjort för i avsnitt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagsskyddet mot påtvingade kroppsliga ingrepp &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det&lt;br&gt;allmänna skyddad mot bl.a. påtvingade kroppsliga ingrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med &amp;quot;det allmänna&amp;quot; avses dels det allmännas verkställande organ, dels&lt;br&gt;de normgivande organen när de beslutar offentligrättsliga föreskrifter som&lt;br&gt;är betungande för enskilda (prop. 1975/76:209 s. 86). Det är i detta&lt;br&gt;sammanhang väsentligt att notera att med uttrycket &amp;quot;det allmänna&amp;quot; i&lt;br&gt;grundlagen givetvis avses inte bara statliga myndigheter utan också&lt;br&gt;kommunerna och landstingen (se bl.a. SOU 1975:75 s. 185).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör också noteras att vissa ingrepp från det allmännas sida inte&lt;br&gt;anses utgöra rättighetsinskränkningar, nämligen sådana som grundar sig&lt;br&gt;på en civilrättslig relation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med &amp;quot;kroppsligt ingrepp&amp;quot; avses enligt motiven bl.a. kroppsbesiktning,&lt;br&gt;t.ex. en påtvingad läkarundersökning (prop. 1975/76:209 s. 147). Det bör&lt;br&gt;också framhållas att grundlagsskyddet uteslutande gäller påtvingade&lt;br&gt;ingrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 12 § regeringsformen får de fri- och rättigheter som avses&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 bl.a. 2 kap. 6 § begränsas, men bara genom lag och bara för att&lt;br&gt;tillgodose något ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle.&lt;br&gt;Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn&lt;br&gt;till det ändamål som föranlett den och får heller inte sträcka sig så långt&lt;br&gt;att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen som en av folksty-&lt;br&gt;relsens grundvalar. Begränsningen får inte göras enbart på grund av&lt;br&gt;någon politisk, religiös eller kulturell åskådning eller liknande. Enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 12 § gäller också andra speciella villkor för begränsande lagstift-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesregler m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enbart på vissa områden finns lagregler om hälsoundersökningar. Som&lt;br&gt;exempel kan nämnas de regler som finns i luftfartslagen (1957:297),&lt;br&gt;livsmedelslagen (1971:511), körkortslagen (1977:477), fartygssäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:49), smittskyddslagen (1988:1472), strålskyddslagen&lt;br&gt;(1988:220) och jämvägssäkerhetslagen (1990:1157). I arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1160) finns också bestämmelser om läkarundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag- och avtalsreglering i fråga om offentliganställda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringsformen innehåller vidare en del särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;statstjänstemän. Av 11 kap. 10 § framgår att grundläggande bestämmelser&lt;br&gt;om statstjänstemännens rättsställning i andra hänseenden än som berörs&lt;br&gt;i regeringsformen skall meddelas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter av det slag som avses i 11 kap. 10 § regeringsformen finns&lt;br&gt;främst i LOA. De rör bl.a. påtvingade läkarundersökningar (13 kap. 2&lt;br&gt;§ LOA) men däremot inte, som tidigare nämnts, t.ex. periodiska&lt;br&gt;hälsoundersökningar. Förutom de statsanställda omfattar bestämmelserna&lt;br&gt;i LOA även andra arbetstagare med statligt reglerade anställningar, t.ex.&lt;br&gt;de försäkringskasseanställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det rent kommunala anställningsområdet saknas lagregler i LOA&lt;br&gt;om läkarundersökning o.d. I vissa andra hänseenden — främst vad gäller&lt;br&gt;arbetskonflikter — är LOA dock tillämplig också på de kommunalt&lt;br&gt;anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 kap. 5 § regeringsformen sägs att grunderna för kommunernas&lt;br&gt;oiganisation och verksamhet skall bestämmas i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter — både vad gäller statstjänstemännens rätts-&lt;br&gt;ställning och vad gäller kommunernas organisation och verksamhets-&lt;br&gt;former — tillhör området för regeringens s.k. restkompetens eller kan&lt;br&gt;betraktas som verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 13 § regerings-&lt;br&gt;formen. Men det förutsätts i grundlagsmotiven att regeringen skall vara&lt;br&gt;återhållsam med detaljreglering på det kommunala området (prop.&lt;br&gt;1973:90 s. 306).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsoundersökning av statsanställda m. fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för en statligt reglerad anställning kan — som tidigare har&lt;br&gt;berörts — en myndighet med stöd av 6 och 7 §§ anställningsförordningen&lt;br&gt;kräva att läkarintyg skall lämnas vid nyanställning, nämligen om&lt;br&gt;arbetsuppgifterna i tjänsten är sådana att särskilda krav måste ställas på&lt;br&gt;innehavarens hälsotillstånd i något visst hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullgör en arbetstagare i en statligt reglerad anställning inte sina&lt;br&gt;arbetsuppgifter tillfredsställande, får han avstängas från arbetet, om den&lt;br&gt;bristande tjänstdugligheten beror på sjukdom eller därmed jämförligt&lt;br&gt;förhållande (13 kap. 2 § LOA). För det fall att arbetstagaren inte kan&lt;br&gt;sköta sitt arbete och det framstår som sannolikt att förhållandet beror på&lt;br&gt;sjukdom eller liknande omständighet finns det i nämnda paragraf före-&lt;br&gt;skrifter om att arbetstagaren får åläggas att genomgå läkarundersökning.&lt;br&gt;Om arbetstagaren inte följer ett sådant åläggande, får han avstängas från&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför området för 13 kap. 2 § ligger således — som framgår av det&lt;br&gt;föregående — inte bara fall där arbetstagaren fullgör sina arbetsuppgifter&lt;br&gt;tillfredsställande utan också fall där han visserligen missköter sitt arbete&lt;br&gt;på ett eller annat sätt, men där det inte är utrett eller sannolikt att bristen&lt;br&gt;i tjänstdugligheten beror på sjukdom eller liknande. I LOA finns det däre-&lt;br&gt;mot inte regler om läkarundersökning med syfte att regelbundet&lt;br&gt;kontrollera arbetstagarens hälsotillstånd under anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts har jag föreslagit att det nuvarande regelsystemet i LOA&lt;br&gt;om påtvingad hälsoundersökning inte skall behållas bl.a. mot bakgrund&lt;br&gt;av att det finns regler i LAS om uppsägning. Eftersom fullmaktshavare&lt;br&gt;är ouppsägbara, bör dock reglerna finnas kvar för deras del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsoundersökningar av kommunalt anställda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den kommunala sektorns del föreskrivs det i 5 § i kollektivavtalet AB&lt;br&gt;89 under rubriken Tjänstbarhetsintyg:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetsgivaren så påfordrar, är arbetstagare i samband med Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;anställandet eller eljest skyldig att avlämna av läkare utfärdat intyg&lt;br&gt;om tjänstbarhet. Kostnaden för sådant intyg ersättes av arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstbarhetsintyg skall vara avfattat enligt fastställt formulär och,&lt;br&gt;om så påfordras, utfärdat av anvisad läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 10 § 4-6 AB 89 sägs det vidare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Arbetstagare kan efter läkares hörande meddelas förbud att&lt;br&gt;tjänstgöra för att förhindra att smitta sprids.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Arbetstagare kan meddelas förbud att tjänstgöra i avvaktan på&lt;br&gt;resultat av beordrad läkarundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Arbetstagare, som vägrar genomgå läkarundersökning eller ställa&lt;br&gt;sig till efterrättelse av läkare föreskriven vård, kan avstängas från&lt;br&gt;tjänstgöring för högst 30 arbetsdagar i sänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i 5 § torde av parterna vara avsedd att ge arbetsgivaren&lt;br&gt;befogenhet att efter skälighet avgöra också frågor om hälsoundersök-&lt;br&gt;ningar under anställningen. Avtalsregeln torde med andra ord utgöra en&lt;br&gt;s.k. arbetsgivarventil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AD-domen 1984 nr 94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av särskilt intresse i detta sammanhang är att Arbetsdomstolen i det förut&lt;br&gt;nämnda rättsfallet (AD 1984 nr 94) har funnit att ett åläggande om&lt;br&gt;läkarundersökning av en statsanställd strider mot 2 kap. 6 § regerings-&lt;br&gt;formen och därför saknar verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fallet gällde en bussförare hos SJ. Denne hade — med stöd av interna&lt;br&gt;myndighetsföreskrifter — ålagts att genomgå ett antal läkarundersök-&lt;br&gt;ningar, såväl periodiska som andra, främst av säkerhetsskäl. Arbets-&lt;br&gt;domstolen fann att besluten om läkarundersökningarna stod i strid mot 2&lt;br&gt;kap. 6 § regeringsformen genom att dessa utgjort påtvingade kroppsliga&lt;br&gt;ingrepp, som SJ saknat stöd i lag för att genomföra. Domstolen konstate-&lt;br&gt;rade i sin dom att läkarundersökningarna i fråga var att anse som ingrepp&lt;br&gt;i den mening som avses i regeringsformen under förutsättning att de var&lt;br&gt;att betrakta som påtvingade. Så var enligt domstolen fallet inte bara när&lt;br&gt;det kunde bli fråga om fysiska tvångsåtgärder för att få undersökningen&lt;br&gt;till stånd utan också när hot om andra sanktioner kunde bli aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen farm att det i målet var fråga om myndighetsutövning.&lt;br&gt;Domstolen anförde emellertid att den inte hade tagit ställning till i vad&lt;br&gt;mån 2 kap. 6 § kan ha tillämplighet också utanför området för&lt;br&gt;myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ledamot var skiljaktig och ansåg att läkarundersökningarna inte&lt;br&gt;omfattades av reglerna i vare sig 2 kap. 6 § eller 11 kap. 10 §&lt;br&gt;regeringsformen. I stället rörde det sig om åligganden som följde av&lt;br&gt;arbetstagarens anställning. Det var enligt den skiljaktiga meningen fråga&lt;br&gt;om ett exempel på en sådan detaljreglering av de SJ-anställdas villkor&lt;br&gt;som faller inom ramen för regeringens restkompetens enligt 8 kap. 13 §&lt;br&gt;regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domen innebär emellertid att man inte längre med framgång kan hävda Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;att arbets- och anställningsvillkor faller utanför 2 kap. 6 §. Om en&lt;br&gt;offentlig — statlig eller kommunal — arbetsgivare beordrar en&lt;br&gt;arbetstagare att genomgå en läkarundersökning och det finns ett&lt;br&gt;sanktionshot, anses undersökningen vara påtvingad. Den omfattas således&lt;br&gt;enligt Arbetsdomstolens majoritet av skyddsregeln i 2 kap. 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för mitt förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Räckvidden av föreskrifterna i 2 kap. 6 § regeringsformen bestäms, som&lt;br&gt;framgått, av bl.a. uttrycket &amp;quot;påtvingad”. Däri ligger att det inte anses&lt;br&gt;vara frågan om något tvång, ifall medgivande till den åtgärd eller det&lt;br&gt;beslut som saken gäller har lämnats frivilligt. Vidare skall det allmänna&lt;br&gt;förfoga över något maktmedel för att kunna genomdriva åtgärden för att&lt;br&gt;det skall anses vara fråga om tvång. Men det behöver inte röra sig om&lt;br&gt;våldsanvändning — det räcker med hot om någon sanktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en läkarundersökning utgör en förutsättning för en förmån, t.ex.&lt;br&gt;en anställning, anses tvångsmässigt ingrepp inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Arbetsdomstolens dom 1984 nr 94 har rättsläget förändrats på&lt;br&gt;så sätt att regler som kan sägas begränsa den enskildes frihet genom att&lt;br&gt;tvinga honom att genomgå hälsoundersökningar inom ramen för det&lt;br&gt;offentliga anställningsförhållandet i fortsättningen måste meddelas genom&lt;br&gt;lag. Detta gäller såväl i statliga som i kommunala anställningar. Alla slag&lt;br&gt;av påtvingade hälsoundersökningar torde omfattas av AD-domen, även&lt;br&gt;t.ex. periodiska hälsoundersökningar och undersökningar med stöd av 13&lt;br&gt;kap. 2 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om mitt förslag till en ny LOA genomförs, innebär det i fråga om det&lt;br&gt;statliga området att där kommer att finnas lagregler om obligatoriska&lt;br&gt;hälsoundersökningar men bara för arbetstagare som är anställda med&lt;br&gt;fullmakt (jfr avsnitt 9.9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vad jag nu har sagt framgår att det i fråga om de statsanställda&lt;br&gt;saknas särskilt lagstöd för att tvinga någon att genomgå periodiska&lt;br&gt;hälsoundersökningar. När det gäller kommun- och landstingsanställda&lt;br&gt;finns det i kollektivavtal regler om skyldighet att underkasta sig&lt;br&gt;hälsoundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att någon tvekan om grundlagsenligheten inte skall råda bör&lt;br&gt;skyldigheten att i ett offentligt anställningsförhållande genomgå periodiska&lt;br&gt;hälsoundersökningar slås fast i lag. Av lagen bör följa att offentliga&lt;br&gt;arbetsgivare regelbundet får kontrollera om en anställd uppfyller&lt;br&gt;hälsokraven för tjänsten när detta är motiverat av säkerhetsskäl. Som&lt;br&gt;förutsättning härför bör dock gälla att arbetstagaren omfattas av&lt;br&gt;kollektivavtal eller — i fråga arbetstagare hos myndigheter under&lt;br&gt;regeringen — av en förordning om skyldighet att genomgå sådana&lt;br&gt;periodiska hälsoundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det rör sig med andra ord om nya tjänstbarhetsintyg för en del av de&lt;br&gt;tjänster där sådant intyg i dag krävs redan för att en anställning över&lt;br&gt;huvud taget skall komma i fråga. Jag utgår dock från att antalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningar inte skall öka i förhållande till vad som hittills har ansetts Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet anställda torde se positivt på möjligheten att regelbundet få&lt;br&gt;genomgå sådana undersökningar. Därtill kommer att det på många viktiga&lt;br&gt;samhällsområden — som framgått — redan finns speciallagstiftning som&lt;br&gt;medger hälsoundersökning av arbetstagarna. Det senaste exemplet på en&lt;br&gt;sådan lagstiftning är som framgått jämvägssäkerhetslagen, som gäller&lt;br&gt;över hela arbetsmarknaden i fråga om spårbunden trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med de periodiska undersökningarna bör vara att söka förebygga&lt;br&gt;risken för sådana allvarliga olyckor i allmän verksamhet som typiskt sett&lt;br&gt;kan inträffa till följd av ohälsa hos dem som utövar sådan verksamhet&lt;br&gt;som kan innebära fara, t.ex. för trafikanter eller andra som kan drabbas.&lt;br&gt;De skyddsintressen som kan motivera undersökningskrav bör vara liv,&lt;br&gt;personlig säkerhet och hälsa samt egendom och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att minimera risken för felhandlingar eller olyckor som kan drabba&lt;br&gt;de personer som kommer i kontakt med arbetstagaren i arbetet eller som&lt;br&gt;på något annat sätt kan utsättas för effekterna i hans eller hennes&lt;br&gt;tjänsteutövning eller som kan drabba omgivningen i övrigt måste det&lt;br&gt;således anses rimligt att höga hälsokrav ställs på arbetstagare med särskilt&lt;br&gt;ansvarsfyllda uppgifter. Det kan exempelvis vara fråga om att syn, hörsel&lt;br&gt;eller andra sinnen bör kontrolleras återkommande. Detta kan ske genom&lt;br&gt;att kräva regelbundna hälsokontroller av några speciella kategorier&lt;br&gt;arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På så vis måste man försöka tillgodose rimliga anspråk på den&lt;br&gt;anställdes funktionsduglighet och reaktionsförmåga vid riskfyllda&lt;br&gt;arbetsuppgifter. Hälsokraven bör ställas så länge arbetstagaren fullgör&lt;br&gt;samma arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med regeringens förslag legaliseras kollektivavtal och andra föreskrifter&lt;br&gt;om återkommande hälsoundersökningar i de farliga verksamheterna. På&lt;br&gt;så sätt görs det åter — som före 1984 års dom — möjligt att också inom&lt;br&gt;den offentliga sektorn säkra samma slags hälsoundersökningar som ofta&lt;br&gt;torde betraktas som en självklarhet i motsvarande verksamheter i&lt;br&gt;privaträttslig regi, t.ex. i ett kommunägt bussbolag. Framför allt genom&lt;br&gt;sin preventiva verkan bör föreskrifterna kunna bidra till att förebygga&lt;br&gt;vanligt förekommande olycksrisker även i verksamheter som bedrivs i&lt;br&gt;myndighetsform. Detta ligger naturligtvis i hög grad i både allmänhetens&lt;br&gt;och de offentliganställdas intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag ser det, saknas det i praktiken däremot behov av att på&lt;br&gt;förekommen anledning — alltså vid sidan av de periodiska hälsounder-&lt;br&gt;sökningarna — tvinga en arbetstagare till en hälsoundersökning. Sådana&lt;br&gt;s.k. extraordinära undersökningar torde kunna anordnas i samförstånd&lt;br&gt;med arbetstagaren. Detta förhållande torde inte förändras av att 13 kap.&lt;br&gt;2 § i nuvarande LOA slopas (avsnitt 9.9.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Vilka arbetstagare skall omfattas av de nya&lt;br&gt;lagreglerna?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den som har sådana arbetsuppgifter att brister i hans&lt;br&gt;eller hennes hälsotillstånd kan medföra risk för människors liv,&lt;br&gt;personliga säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö&lt;br&gt;eller egendom skall efter uppmaning vara skyldig att genomgå perio-&lt;br&gt;diska hälsoundersökningar. Skyldigheten gäller bara för arbetstagare&lt;br&gt;med arbetsuppgifter som särskilt anges i föreskrifter i kollektivavtal&lt;br&gt;eller förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet är i princip positiva till utredningens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två remissinstanser, nämligen Försvarets sjukvårdsstyrelse och Statens&lt;br&gt;ansvarsnämnd, anser att reglerna också bör omfatta privatanställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen påpekar vikten av att en arbetstagare inte skall vara&lt;br&gt;tvungen att underkasta sig undersökningar i vidare mån eller för annat&lt;br&gt;ändamål än som motiveras av de aktuella skyddsintressena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen anser inte att det förhållandet att läkarintyg krävs vid&lt;br&gt;nyanställningen alltid bör motivera skyldighet att genomgå periodiska&lt;br&gt;hälsoundersökningar. Rikspolisstyrelsen pekar därvid på att d.et finns ca&lt;br&gt;17 000 polismän och att det vid nyanställning är obligatoriskt med&lt;br&gt;läkarundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsanställdas förbund anser att en lagstiftning som bara skall gälla för&lt;br&gt;de offentliganställda skall ta sikte på sådana funktioner som är specifika&lt;br&gt;för det offentliga området. Med hänsyn härtill bör det i lagen mer&lt;br&gt;preciserat anges vilka särskilda personalkategorier, specifika på det&lt;br&gt;offentliga området som omfattas av undersökningsskyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO-Rättsskydd AB menar att förslaget i vissa delar innebär allvarliga&lt;br&gt;försämringar för de offentliganställda när det gäller skyddet mot&lt;br&gt;obligatoriska läkarundersökningar. Den föreslagna regleringen är för&lt;br&gt;omfattande. Möjligen behöver exempelvis piloter, bussförare och lok-&lt;br&gt;förare regelbundet underkastas hälsoundersökningar i fråga om syn,&lt;br&gt;hörsel och reaktionsförmåga. Men bestämmelserna skall inte kunna&lt;br&gt;utnyttjas i ovidkommande syften. Det framlagda förslaget är en både&lt;br&gt;summarisk och alltför förenklad produkt. I praktiken innebär förslaget att&lt;br&gt;regeringen delegerar ända ner till myndighetsnivå att avgöra vilka&lt;br&gt;personalkategorier som skall vara skyldiga att underkasta sig påtvingad&lt;br&gt;läkarundersökning vilket inte kan vara någon rimlig lösning. När det&lt;br&gt;gäller säkerhetstjänsten bör till denna kategori bara hänföras personer&lt;br&gt;som har utpräglade sysslor som innebär fara för annans liv eller säkerhet&lt;br&gt;t.ex. fordonsförare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: När det gäller att generellt avgränsa vilka som&lt;br&gt;bör genomgå periodiska hälsoundersökningar är det enligt min mening —&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som också Arbetsdomstolen påpekat — viktigt att någon inte behöver&lt;br&gt;underkasta sig sådan undersökning i vidare mån eller för annat ändamål&lt;br&gt;än som motiveras av skyddsintressena. I den delen kan jag bara instämma&lt;br&gt;med LOA-utredningen att regler av detta slag måste tillämpas med&lt;br&gt;urskillning och återhållsamhet och med respekt för den enskildes&lt;br&gt;integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna regleringen avses omfatta både kommunala och statliga&lt;br&gt;anställningar där bristande tjänstduglighet som beror av sjukdom eller&lt;br&gt;liknande innebär en allvarlig säkerhetsrisk med avseende på de angivna&lt;br&gt;skyddsintressena. Jag syftar främst på sådana offentliganställda som&lt;br&gt;utövar samhällets tvångsbefogenheter gentemot medborgarna eller som&lt;br&gt;utövar hälso- och sjukvård eller utför transport av personer och av gods&lt;br&gt;eller som hanterar särskilt farliga ämnen eller föremål eller har något&lt;br&gt;annat riskfyllt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några exempel på vilka kategorier av statligt anställda som det kan&lt;br&gt;röra sig om ges i LOA-utredningens delbetänkande (SOU 1991:29 s. 28-&lt;br&gt;30).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av den personal som nämns i delbetänkandet är redan nu skyldig&lt;br&gt;att genomgå periodiska hälsoundersökningar på grund av bestämmelser&lt;br&gt;i lag. Som exempel kan nämnas jämvägssäkerhetslagen (jfr avsnitt 12.1)&lt;br&gt;med följdförfattningar som bl.a. omfattar anställda hos SJ och Banverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det statliga området torde ofta den berörda personalen omfattas av&lt;br&gt;föreskrifterna om läkarintyg vid nyanställning enligt 6 och 7 §§&lt;br&gt;anställningsförordningen. Beslut om sådana intyg meddelas av tillsätt-&lt;br&gt;ningsmyndigheten efter samråd med Socialstyrelsen eller, inom Försvars-&lt;br&gt;makten, med Försvarets sjukvårdsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts bör de nya lagreglerna avse även kommun- och landstings-&lt;br&gt;anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt får jag erinra om att förslaget till lagreglering av skyldigheten&lt;br&gt;att genomgå periodiska hälsoundersökningar på den statliga och&lt;br&gt;kommunala sektorn av arbetsmarknaden förutsätter att det av ett&lt;br&gt;kollektivavtal eller — om det inte finns något sådant avtal — av en&lt;br&gt;förordning när det gäller arbetstagare hos myndigheterna under&lt;br&gt;regeringen närmare anges i vilka anställningar som sådan skyldighet skall&lt;br&gt;finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.3 Resultatet av en hälsoundersökning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt bedömning: Om det vid en hälsoundersökning visar sig att den&lt;br&gt;anställde har sådana defekter i sitt hälsotillstånd att han eller hon&lt;br&gt;utgör en risk för de skyddsvärda intressena, skall arbetstagaren i&lt;br&gt;fråga rehabiliteras med stöd av bestämmelserna i lagen om allmän&lt;br&gt;försäkring. I rena undantagsfall kan det bli aktuellt med andra åtgär-&lt;br&gt;der, t.ex. omplacering eller uppsägning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med min&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Försvarets civilförvaltning efterlyser ett klarlägg-&lt;br&gt;ande av begreppen avstängning, begränsad avstängning och tillfällig&lt;br&gt;omplacering. Civilförvaltningen anser också att avstängning enligt 13&lt;br&gt;kap. 2 § LOA bör särskiljas från vad som avses med avstängning i LOA-&lt;br&gt;utredningens förslag. SJ delar den uppfattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen efterlyser en mer fullständig analys av den situation&lt;br&gt;som kan förväntas uppstå om en arbetstagare motsätter sig arbetsgivarens&lt;br&gt;uppmaning att genomgå en läkarundersökning. Även frågan i vilken&lt;br&gt;utsträckning det är på sin plats att använda sig av sådana procedurregler&lt;br&gt;som finns vid avstängning enligt LOA bör belysas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Statsanställdas förbund bör arbetsgivarens möjlighet att tillgripa&lt;br&gt;avstängning vara förenad med en skyldighet för arbetsgivaren att så långt&lt;br&gt;möjligt erbjuda arbetstagaren andra likvärdiga arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO anser att som utgångspunkt bör gälla att den som inte klarar en&lt;br&gt;hälsoprövning inte skall vidkännas någon ändring av gällande&lt;br&gt;anställningsvillkor. Svenska Polisförbundet tar också upp trygghets-&lt;br&gt;aspekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Som jag tidigare framhållit torde det i&lt;br&gt;normalfallet inte uppkomma några problem i samband med periodiska&lt;br&gt;hälsoundersökningar. I regel har arbetstagarna en positiv inställning till&lt;br&gt;sådana undersökningar som kostnadsfritt tillhandahålls dem. Att det&lt;br&gt;skulle vara förenat med något slags tvång att genomgå sådana undersök-&lt;br&gt;ningar torde vara främmande både för arbetsgivaren och de anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det vid hälsoundersökningen skulle framkomma att arbetstagaren&lt;br&gt;har någon defekt som medför att det finns risk för t.ex. andras personliga&lt;br&gt;säkerhet, bör det åligga arbetsgivaren att se till att arbetstagaren blir&lt;br&gt;föremål för lämpliga personalvårdande åtgärder. Beroende på skadans art&lt;br&gt;kan det bli aktuellt med sjukvårdsbehandling eller någon annan rehabilite-&lt;br&gt;ring med stöd av bestämmelserna i lagen om allmän försäkring i syfte att&lt;br&gt;arbetstagaren skall kunna återuppta sitt tidigare arbete eller i vaije fall en&lt;br&gt;del av de tidigare arbetsuppgifterna. Det kan också finnas utrymme för&lt;br&gt;flexibla lösningar som innebär att inom ramen för anställningen anpassa&lt;br&gt;arbetsuppgifterna till hälsotillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte detta är möjligt, kan resultatet av hälsoundersökningen bli att&lt;br&gt;arbetstagaren erbjuds omplacering till andra arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägrar en anställd att genomgå en periodisk hälsoundersökning får&lt;br&gt;myndigheten i kraft av sin arbetsledningsrätt beordra honom att utföra&lt;br&gt;andra arbetsuppgifter som inte omfattas av skyldigheten att genomgå&lt;br&gt;periodiska hälsoundersökningar. De nya arbetsuppgifterna måste enligt&lt;br&gt;allmänna principer ligga inom ramen för den arbetsskyldighet som gäller&lt;br&gt;för arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagaren bör också kunna meddelas disciplinpåföljd för sin vägran&lt;br&gt;att följa anmaningen att låta sig hälsoundersökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle det visa sig omöjligt att omplacera arbetstagaren återstår som en&lt;br&gt;sista utväg att säga upp honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts i det föregående utgörs merparten av de som skall genom-&lt;br&gt;gå periodiska hälsoundersökningar av sådan personal som då de&lt;br&gt;anställdes var skyldiga att lämna läkarintyg. De torde därför vara&lt;br&gt;införstådda med att det också i fortsättningen med jämna mellanrum skall&lt;br&gt;bli aktuellt för dem att hälsoundersökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har berört är det inte obligatoriskt att den som i&lt;br&gt;samband med att han anställdes skulle lämna läkarintyg i fortsättningen&lt;br&gt;också kommer att genomgå hälsoundersökningar. Å andra sidan kan nya&lt;br&gt;hälsokrav på grund av utvecklingen komma att ställas på nya grupper av&lt;br&gt;anställda. Sådana anställda kan det då bli nödvändigt att regelbundet låta&lt;br&gt;hälsoundersöka. Även för en sådan arbetstagare gäller givetvis att han&lt;br&gt;eller hon kan bli omplacerad eller uppsagd om han eller hon vägrar att&lt;br&gt;bli hälsoundersökt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.4 Den lagtekniska lösningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Allmänna föreskrifter om skyldigheten för vissa&lt;br&gt;offentliganställda att genomgå periodiska hälsoundersökningar skall&lt;br&gt;tas in i nya LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA-utredningens förslag innebär att bestämmelserna tas in i en&lt;br&gt;särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bara ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt om&lt;br&gt;den lagtekniska lösningen. Bland dem som är positiva till utredningens&lt;br&gt;förslag eller i varje fall inte har något att erinra mot det kan nämnas&lt;br&gt;Justitiekanslem, Försvarets sjukvårdsstyrelse och Tullverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen, Rikspolisstyrelsen och Juridiska fakultetsstyrel-&lt;br&gt;sen vid Uppsala universitet förordar däremot att föreskrifterna tas in i&lt;br&gt;LOA. När det gäller verkställighetsföreskrifter framhåller fakultetsstyrel-&lt;br&gt;sen att lagen måste vara så utförlig att något väsentligt nytt inte tillförs&lt;br&gt;genom förordningsföreskrifter. LO-Rättsskydd AB är av samma uppfatt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: När det gäller den lagtekniska lösningen står&lt;br&gt;valet närmast mellan att föra in föreskrifterna i en ny LOA eller i en&lt;br&gt;särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För min del finner jag det vara mest ändamålsenligt att frågan regleras Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;i nya LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA får anses vara en allmän lag på området, trots att den utgör&lt;br&gt;speciallag i förhållande till den arbetsrättsliga lagstiftningen i MBL, LAS&lt;br&gt;etc. Det innebär att specialregler tar över bestämmelser i den nya lagen.&lt;br&gt;Att det förhåller sig på det sättet torde numera vara allmänt vedertaget.&lt;br&gt;För tydlighetens skull bör dock detta framgå av den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de obligatoriska uppgifterna om vilka arbetstagare som är&lt;br&gt;skyldiga att genomgå hälsoundersökningar, kan i ett kollektivavtal eller&lt;br&gt;en förordning ges föreskrifter om t.ex. intervalltätheten för undersök-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är missnöjd med ett beslut som meddelats med stöd av den&lt;br&gt;nya lagregeln får på vanligt sätt väcka talan enligt lagen om rättegången&lt;br&gt;i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Administrativa och ekonomiska konsekvenser av&lt;br&gt;förslagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ett genomförande av mina förslag innebär att det skapas bättre förutsätt-&lt;br&gt;ningar att genom personalpolitiska åtgärder förnya den offentliga sektorn.&lt;br&gt;Jag anser också att de nya reglerna blir ett stöd för och inte — som de&lt;br&gt;nuvarande ibland synes vara — ett hinder för strukturförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna kommer att bättre svara mot skilda verksamheters&lt;br&gt;olika behov eller konkurrenssituation. Genom att reglerna blir smidigare&lt;br&gt;i förhållande till olika slag av statlig verksamhet, kommer det att bli&lt;br&gt;lättare att utforma flexibla personaladministrativa system för olika typer&lt;br&gt;av myndigheter t.ex. anslagsmyndigheter, affärsverk, stora och små&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna innebär också att personalrörligheten underlättas. De blir&lt;br&gt;också enklare att förstå, överblicka och tillämpa för dem som i skilda&lt;br&gt;egenskaper har att syssla med frågor om arbets- och anställningsvillkoren&lt;br&gt;för statligt anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt att beräkna de ekonomiska konsekvenserna av förslagen.&lt;br&gt;De nuvarande delvis oförenliga parallella systemen leder ofta till&lt;br&gt;merarbete. Det gäller t.ex. ledigkungörandereglema och reglerna om&lt;br&gt;påtvingade läkarundersökningar. Hur mycket merarbetet i dagens system&lt;br&gt;kostar är inte känt. Eftersom förslagen innebär att merarbetet i bl.a.&lt;br&gt;nämnda avseenden minskar betydligt, bör de också enligt min mening&lt;br&gt;leda till kostnadsminskningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slopandet av ett stort antal särregler i 7 kap. LOA och införandet av&lt;br&gt;en fullmaktsanställningslag innebär att reglema blir överskådligare och&lt;br&gt;lättare att tillämpa. Detta medför administrativa förenklingar och bör&lt;br&gt;också leda till minskade kostnader på sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förslagen rörande avskedandeinstitutet m.m. finns en&lt;br&gt;mindre risk för begränsade kostnadsökningar. Staten kan bli skyldig att&lt;br&gt;betala skadestånd för bedömningsfel. Risken är dock så liten att man kan&lt;br&gt;bortse från den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen om bl.a. turordning, företrädesrätt, bisysslor, disciplin- Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;ansvar, åtalsanmälan och periodiska hälsoundersökningar har bedömts&lt;br&gt;vara i stort sett kostnadsneutrala i förhållande till dagens regelsystem.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu anfört har inom Finansdepartementet upprättats&lt;br&gt;förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om offentlig anställning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om fullmaktsanställning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i högskolelagen (1992:1434),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i polislagen (1984:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i lagen (1983:1061) med instruktion för Riksdagens&lt;br&gt;förvaltningskontor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i lagen (RFS 1980:4) om beslutande organ i frågor&lt;br&gt;om disciplinansvar m.m. beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess&lt;br&gt;myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva&lt;br&gt;veterinäryrket m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag 7-10 har upprättats i samråd med chefen för Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet, förslag 4 i samråd med chefen för Socialdepartementet, förslag&lt;br&gt;3 i samråd med chefen för Utbildningsdepartementet, förslag 13 i samråd&lt;br&gt;med chefen för Jordbruksdepartementet och förslag 6 och 12 i samråd&lt;br&gt;med chefen för Arbetsmarknadsdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Författningskommentarer&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;15.1 Lagen om offentlig anställning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Innehållet och dispositionen i stort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen har disponerats på följande sätt. Efter de tre inledande paragrafer-&lt;br&gt;na finns i 4 § regler om bedömningsgrunder vid anställning som knyter&lt;br&gt;an till regeringsformens föreskrifter om förtjänst och skicklighet. Därefter&lt;br&gt;följer regler i 5 och 6 §§ om svenskt medborgarskap som behörighetsvill-&lt;br&gt;kor, i 7 § om bisysslor, i 8-13 §§ vissa föreskrifter om upphörande av&lt;br&gt;anställningar, i 14-21 §§ om disciplinansvar, i 22 § om åtalsanmälan, i&lt;br&gt;23-29 §§ om arbetskonflikter, i 30 § om periodiska hälsoundersökningar,&lt;br&gt;i 31 § om skiljande från arbetsuppgifter (det som i nuvarande 7 kap. 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LOA kallas försättande i disponibilitet), i 32 och 33 §§ om arbetstagare Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;i verksledande eller därmed jämförlig ställning, i 34 § om Statens&lt;br&gt;ansvarsnämnd, i 35 och 36 §§ om verkställighet av beslut, i 37-41 §§ om&lt;br&gt;rättegången samt i 42 § om tillämpningen av andra författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt om den lagtekniska utformningen m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som bara allmänt hänvisar till annan lagstiftning eller som&lt;br&gt;i övrigt saknar någon självständig betydelse finns i regel inte kvar i nya&lt;br&gt;LOA. Några exempel på detta kan nämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. 3 § första meningen LOA sägs att i fråga om arbetstagare hos&lt;br&gt;riksdagen eller dess myndigheter utövar riksdagen sådan befogenhet att&lt;br&gt;meddela föreskrifter som enligt denna lag tillkommer regeringen.&lt;br&gt;Eftersom det sagda följer direkt av grundlagen (8 kap. 13 § andra stycket&lt;br&gt;och 11 kap. 8 § regeringsformen), har denna regel inte tagits in i nya&lt;br&gt;LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har med stöd av 8 kap. 13 § regeringsformen alltid möjlig-&lt;br&gt;het att meddela verkställighetsföreskrifter eller genom förordning&lt;br&gt;delegera sin rätt till någon myndighet under regeringen. Några bestäm-&lt;br&gt;melser härom behövs inte. Därför har bl.a. 4 kap. 3 § fjärde stycket,&lt;br&gt;6 kap. 1 § andra meningen, 13 kap. 4 § samt 15 kap. 1 § andra stycket&lt;br&gt;andra meningen och 4 § tredje stycket LOA slopats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller 4 kap. 8 § LOA torde motivet för bestämmelsen främst&lt;br&gt;vara att markera att ämnet inte är avtalsbart (prop. 1975/76:105 bil. 2&lt;br&gt;sid. 248). Som allmän regel gäller dock att avtal inte får strida mot&lt;br&gt;tvingande lag. Bestämmelsen behövs därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa specialregler som har utmönstrats från LOA bör föras över till&lt;br&gt;andra författningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts i det föregående har ambitionen varit att nya LOA främst&lt;br&gt;skall innehålla bestämmelser som är tillämpliga på statsanställda i&lt;br&gt;allmänhet. Mot den bakgrunden har de särskilda reglerna om ordinarie&lt;br&gt;domare och om anställningsformen fullmakt förts in i en särskild lag för&lt;br&gt;fullmaktsanställda (avsnitt 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av nya LOA:s tillämpningsområde blir bestämmelsen i 15&lt;br&gt;kap. 8 § LOA om att staten vid en tvist i vissa fall skall &amp;quot;anses som&lt;br&gt;arbetsgivare även när tvisten avser en anställning hos någon annan än&lt;br&gt;staten&amp;quot; bara tillämplig på försäkringskassorna. Med hänsyn härtill och då&lt;br&gt;bestämmelsen inte behöver ges i lag avser jag att återkomma senare med&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 15 kap. 1-3 och 7 §§ LOA om beslutande myndighet&lt;br&gt;m.m. torde lämpligen kunna föras över till någon förordning, eftersom&lt;br&gt;de inte behöver ges i lagform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag finns särskilda föreskrifter om arbetstagare hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. riksdagen och dess myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. myndigheterna under regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. kyrkomötet och dess myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. de allmänna försäkringskassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda föreskrifter om arbetstagare som avses i första stycket 2&lt;br&gt;finns också i lagen (1994:000) om fullmaktsanställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Följande föreskrifter i lagen gäller också arbetstagare hos&lt;br&gt;kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga&lt;br&gt;samfälligheter, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23-29 §§ om arbetskonflikter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § första stycket om vissa undantag från lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 30 § om periodiska hälsoundersökningar gäller&lt;br&gt;också arbetstagare hos kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § första stycket motsvarar närmast 1 kap. 1 § LOA när det gäller&lt;br&gt;arbetstagare hos de angivna myndigheterna och de allmänna försäkrings-&lt;br&gt;kassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna arbetsrättsliga lagstiftningen, t.ex. LAS och MBL, är&lt;br&gt;liksom hittills tillämplig på arbetstagarna inom den offentliga sektorn.&lt;br&gt;Genom att använda uttrycket &amp;quot;särskilda föreskrifter&amp;quot; markeras att nya&lt;br&gt;LOA är en speciallag till bl.a. nyssnämnda lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet avgränsas inte längre genom uttrycket statlig&lt;br&gt;reglerad anställning, som bl.a. återfinns i 1 kap. 1 § 3 och 2 kap. 1 §&lt;br&gt;LOA, utan det begreppet har slopats. Härigenom har som närmare har&lt;br&gt;utvecklats i avsnitt 3 vissa anställda hos icke-statliga arbetsgivare&lt;br&gt;undantagits från lagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket arbetstagare hos staten har inte använts, eftersom det kan ge&lt;br&gt;intryck av att staten som sådan är den egentliga arbetsgivaren i stället för&lt;br&gt;de olika myndigheterna. Det kan även lätt leda till den missuppfattningen&lt;br&gt;att också de arbetstagare som är anställda hos statliga bolag, stiftelser och&lt;br&gt;andra av staten ägda privaträttsliga rättssubjekt skulle omfattas av LOA.&lt;br&gt;För dessa arbetstagare gäller enbart den allmänna arbetsrättsliga&lt;br&gt;lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter under riksdagen är t.ex. Riksdagens ombudsmän och&lt;br&gt;Sveriges riksbank.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med myndigheter under regeringen avses dels de statliga förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheter som lyder under regeringen i enlighet med 11 kap. 6 §&lt;br&gt;regeringsformen, dels domstolarna, som i sin administrativa verksamhet&lt;br&gt;också lyder under regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter under kyrkomötet är Svenska kyrkans centralstyrelse och&lt;br&gt;Kyrkomötets besvärsnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med arbetstagare hos riksdagen och kyrkomötet avses i lagen arbets-&lt;br&gt;tagare inom utskottsorganisationen och inom andra hos riksdagen och&lt;br&gt;kyrkomötet förekommande beredningsorgan, som inte är egna myn-&lt;br&gt;digheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen är i samma utsträckning som den gamla tillämplig på&lt;br&gt;anställda hos de allmänna försäkringskassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya LOA gäller också arbetstagare som är anställda med fullmakt.&lt;br&gt;Som framgår av 7 § andra stycket finns det särregler för dessa&lt;br&gt;arbetstagare också i lagen om fullmaktsanställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §, som reglerar tillämpningen av nya LOA på kommun- och lands-&lt;br&gt;tingsanställda m.fl., motsvarar närmast 1 kap. 1 § 2 och 5 § LOA. Vad&lt;br&gt;gäller dessa arbetstagare skall — liksom i dag — reglerna om arbets-&lt;br&gt;konflikter och därmed sammanhängande skadeståndsfrågor tillämpas.&lt;br&gt;Detsamma gäller bestämmelserna om vissa undantag från MBL som&lt;br&gt;närmare framgår av 42 § nya LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom andra stycket blir bestämmelserna om periodiska hälsounder-&lt;br&gt;sökningar i 30 § tillämpliga också på anställda hos kommuner och&lt;br&gt;landsting. Att bestämmelserna gäller för bl.a. statliga anställningar följer&lt;br&gt;av 1 §. Däremot är bestämmelserna inte tillämpliga på t.ex. anställningar&lt;br&gt;hos kommunalförbund eller kyrkliga kommuner. Inte heller arbetstagare&lt;br&gt;hos t.ex. kommun- och landstingsägda bolag omfattas av 30 § (jfr avsnitt&lt;br&gt;3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Lagen gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. statsråden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. riksdagens ombudsmän,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. biskopar eller präster som avses i kyrkolagen (1992:300),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. arbetstagare som är lokalanställda av svenska staten utomlands&lt;br&gt;och som inte är svenska medborgare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För justitiekanslem, justitieråden och regeringsråden gäller bara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § om bedömningsgrunder vid anställning, 7 § om bisysslor och 23-&lt;br&gt;29 §§ om arbetskonflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar närmast 1 kap. 2, 4 och 6 §§ LOA, medan&lt;br&gt;andra stycket närmast motsvaras av 1 kap. 3 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt hänvisas till allmänmotiveringen i avsnitt 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bedömningsgrunder vid anställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder,&lt;br&gt;såsom förtjänst och skicklighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl&lt;br&gt;för något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras i sak av 4 kap. 3 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket hänvisas till vad som enligt 11 kap. 9 § regeringsformen&lt;br&gt;gäller i fråga om sakliga grunder vid anställning av personal hos statliga&lt;br&gt;myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna paragraf blir nämnda grundlagsregler tillämpliga också&lt;br&gt;på arbetstagare hos de allmänna försäkringskassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att det liksom i dag är skickligheten som i&lt;br&gt;regel skall sättas främst bland de sakliga grunderna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Svenskt medborgarskap som behörighetsvillkor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Utöver de krav på svenskt medborgarskap som följer av&lt;br&gt;regeringsformen eller någon annan lag gäller också att bara svenska&lt;br&gt;medborgare får ha en anställning som åklagare eller polis eller ha en&lt;br&gt;militär anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen får föreskriva eller för särskilda fall besluta att bara&lt;br&gt;svenska medborgare får ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anställning inom regeringskansliet eller utrikesförvaltningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. statlig anställning som kan vara förenad med myndighetsutöv-&lt;br&gt;ning eller handläggning av frågor som rör förhållandet till andra&lt;br&gt;stater eller till mellanfolkliga organisationer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. statlig anställning som kan medföra kännedom om förhållanden&lt;br&gt;som är av betydelse för landets säkerhet eller för andra viktiga,&lt;br&gt;allmänna eller enskilda ekonomiska intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De befogenheter som regeringen har enligt första stycket 2 och 3&lt;br&gt;utövas i fråga om arbetstagare hos riksdagen eller dess myndigheter&lt;br&gt;av riksdagen eller den myndighet som riksdagen bestämmer och i&lt;br&gt;fråga om arbetstagare hos kyrkomötet eller dess myndigheter av&lt;br&gt;kyrkomötet eller den myndighet,som kyrkomötet bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna motsvaras i sak av 4 kap. 2 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till andra författningar i 4 kap. 2 § andra stycket saknar&lt;br&gt;självständig betydelse och har därför inte förts över till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § andra stycket motsvaras av 2 kap. 3 § andra meningen LOA. Där&lt;br&gt;föreskrivs att regeringens befogenhet i särskilda fall enligt LOA utövas&lt;br&gt;i fråga om riksdagsanställda av riksdagen eller den myndighet som&lt;br&gt;riksdagen bestämmer. I den nya LOA får denna bestämmelse giltighet för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringens befogenheter enligt 6 § första stycket, dvs. i fråga om med- Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;delande av föreskrifter och beslut i särskilda fall om krav på svenskt&lt;br&gt;medborgarskap. Vidare framgår att regeringens befogenheter enligt&lt;br&gt;paragrafen inte heller gäller arbetstagare hos kyrkomötet och dess&lt;br&gt;myndigheter. I stället utövas dessa befogenheter av kyrkomötet eller den&lt;br&gt;myndighet under kyrkomötet som mötet bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bisysslor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något&lt;br&gt;uppdrag eller utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för&lt;br&gt;hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som&lt;br&gt;kan skada myndighetens anseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i sak 6 kap. 1 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven i prop. 1970:72 s. 73-80 gäller därför i huvudsak fortfarande.&lt;br&gt;I övrigt hänvisas till allmänmotiveringen i avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vissa föreskrifter om upphörande av anställningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Ett besked från arbetsgivarens sida om skiljande från en&lt;br&gt;provanställning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd skall&lt;br&gt;vara skriftligt för att vara giltigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En uppsägning från arbetsgivarens sida av en arbetstagare som&lt;br&gt;är anställd tills vidare skall vara skriftlig för att vara giltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En arbetstagares begäran om att anställningen skall upphöra&lt;br&gt;skall vara skriftlig för att vara giltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sak motsvaras S § av 7 kap. 11 § LOA, 9 § av 7 kap. 2 § tredje&lt;br&gt;stycket LOA och 10 § av 7 kap. 12 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för bestämmelserna har redovisats i avsnitt 9.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Får en arbetstagare en ny anställning hos arbetsgivare som&lt;br&gt;avses i 1 §, upphör den första anställningen utan särskild åtgärd, om&lt;br&gt;inte något annat följer av kollektivavtal eller, i fråga om&lt;br&gt;fullmaktsanställda, av föreskrifter som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får beslutas att anställningen inte skall&lt;br&gt;upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras närmast av 7 kap. 13 § första och andra styckena Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en anställning enligt första stycket upphör utan särskild åtgärd&lt;br&gt;innebär att arbetstagaren inte behöver iaktta annars gällande regler om&lt;br&gt;skriftlig uppsägning (10 §) för att anställningsförhållandet skall upphöra.&lt;br&gt;Det ligger dock i sakens natur att arbetstagaren i så god tid som möjligt&lt;br&gt;bör underrätta myndigheten om att han skall sluta sin anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket följer att det är möjligt att i undantagsfall medge att&lt;br&gt;en arbetstagare får behålla sin gamla anställning trots vad som föreskrivs&lt;br&gt;i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen i avsnitt 4.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Vid bestämmandet av en arbetstagares plats i turordning för&lt;br&gt;uppsägning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd skall hänsyn&lt;br&gt;tas också till kravet att myndigheten på ett riktigt sätt fullgör sina&lt;br&gt;rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 8 kap. 2 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande förslaget i prop. 1993/94:67 om viss förändring i turord-&lt;br&gt;ningsreglema hänvisas till allmänmotiveringen i avsnitt 9.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Föreskrifterna i 18 § andra stycket lagen (1982:80) om&lt;br&gt;anställningsskydd skall inte tillämpas, om Riksdagens ombudsmän&lt;br&gt;eller Justitiekanslem begär ett beslut om avskedande inom sex&lt;br&gt;månader efter det att den åberopade omständigheten har inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar närmast 11 kap. 5 § andra stycket LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsteförseelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsido-&lt;br&gt;sätter sina skyldigheter i anställningen, får meddelas disciplinpåföljd&lt;br&gt;för tjänsteförseelse. Är felet med hänsyn till samtliga omständigheter&lt;br&gt;ringa, får någon påföljd inte meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinpåföljd får inte meddelas en arbetstagare för att han har&lt;br&gt;deltagit i en strejk eller i en därmed jämförlig stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 10 kap. 1 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innebär ett förtydligande. Vid avgörandet av om en&lt;br&gt;förseelse skall anses som ringa skall hänsyn tas till samtliga om-&lt;br&gt;ständigheter i ärendet, inte endast till felet. Omständigheter som därvid&lt;br&gt;kan få betydelse är förutom felet bl.a. graden av oaktsamhet. Ett fel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begånget av ringa oaktsamhet bör således normalt inte föranleda någon Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;disciplinpåföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinpåföljder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag. En arbetstagare&lt;br&gt;får inte samtidigt meddelas flera disciplinpåföljder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Löneavdrag får göras för högst trettio dagar. Löneavdraget per dag&lt;br&gt;får uppgå till högst 25 procent av daglönen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras i sak av 10 kap. 2 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket får löneavdrag göras för högst trettio dagar.&lt;br&gt;Därav får anses följa att löneavdrag får göras för lägst en dag. Någon&lt;br&gt;uttrycklig bestämmelse i lagtexten behövs dock inte i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket andra meningen har införts på förslag av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Genom kollektivavtal får avvikelser göras från 15 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana kollektivavtal får tillämpas också på arbetstagare som inte&lt;br&gt;är medlemmar i den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om de&lt;br&gt;sysselsätts i ett sådant arbete som avses med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i princip 10 kap. 3 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen blir det även fortsättningsvis möjligt att i&lt;br&gt;kollektivavtal bestämma om andra disciplinpåföljder och om&lt;br&gt;löneavdragets storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder mot disciplinärt förfarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yl § Disciplinpåföljd får meddelas bara om arbetstagaren inom två&lt;br&gt;år från förseelsen skriftligen har underrättats om vad som anförs mot&lt;br&gt;honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras i sak av 14 kap. 1 § första stycket och 5 § LOA.&lt;br&gt;Paragrafen har redigerats om. Någon ändring i sak är inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av Lagrådets synpunkter kan framhållas att avsikten inte&lt;br&gt;är att underrättelsen måste delges arbetstagaren enligt delgivningslagen&lt;br&gt;(1970:428).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att myndigheternas kommunikationsplikt i&lt;br&gt;ärenden om disciplinansvar också i fortsättningen skall fullgöras&lt;br&gt;skriftligen. Disciplinförfarandet skall alltså även i fortsättningen inledas&lt;br&gt;med att myndigheten skriftligen anmanar eller bereder arbetstagaren&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig över vad som anförs mot honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare regler om myndigheternas kommunikationsplikt finns i 17 §&lt;br&gt;förvaltningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 14 kap. 5 § LOA att även Riksdagens ombudsmän och&lt;br&gt;Justitiekanslem med preskriptionsavbrytande verkan kan anmana en&lt;br&gt;arbetstagare att yttra sig har slopats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § När en åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot en&lt;br&gt;arbetstagare, får arbetsgivaren inte inleda eller fortsätta ett dis-&lt;br&gt;ciplinärt förfarande med anledning av vad som har föranlett&lt;br&gt;åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, får ett dis-&lt;br&gt;ciplinärt förfarande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av&lt;br&gt;någon annan orsak än bristande bevisning, inte har ansetts vara&lt;br&gt;något brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar i sak 14 kap. 3 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket är ny och har tillkommit i förtydligande&lt;br&gt;syfte. Disciplinärt förfarande får alltså inledas eller, om det redan tidigare&lt;br&gt;inletts, fortsättas bara om åklagare eller domstol vid den straffrättsliga&lt;br&gt;prövningen kommit fram till att det som har hänt inte har utgjort något&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Disciplinpåföljd får inte meddelas efter det att arbetstagarens&lt;br&gt;anställning har upphört eller uppsägning har ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller inte, om arbetstagaren övergår&lt;br&gt;från en myndighet till en annan inom domstols-, åklagar-respektive&lt;br&gt;polisväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar 14 kap. 4 § LOA. Någon ändring i sak avses&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket är nytt och innebär att en disciplinpåföljd kan meddelas&lt;br&gt;också i de fall att en arbetstagare övergått till en annan myndighet inom&lt;br&gt;domstols-, åklagar- respektive polisväsendet. Om en arbetstagare däremot&lt;br&gt;övergått från en myndighet inom domstolsväsendet till en myndighet&lt;br&gt;inom åklagarväsendet, så har arbetstagarens anställning upphört och en&lt;br&gt;disciplinpåföljd kan då inte meddelas. Skälen för bestämmelserna har&lt;br&gt;redovisats i avsnitt 10.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen har nyligen i en dom (AD 1993 nr 64) prövat när en&lt;br&gt;disciplinpåföljd skall anses vara beslutad. Frågan gällde om påföljden&lt;br&gt;skall anses vara beslutad redan genom arbetsgivarens beslut om påföljd&lt;br&gt;eller om den skall anses ålagd först sedan beslutet prövats slutligt av&lt;br&gt;domstol, t.ex. Arbetsdomstolen, eller när rätten till talan vid domstol&lt;br&gt;förlorats. Enligt Arbetsdomstolen bör man vid avgörandet av denna fråga&lt;br&gt;se till ändamålet med bestämmelserna i fråga och till deras funktion i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olika situationer. Domstolen ansåg att ett beslut om disciplinpåföljd skall Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;anses vara beslutad genom arbetsgivarens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Föreskrifterna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd skall tillämpas, om en myndighet i&lt;br&gt;ett ärende om disciplinansvar bryter mot 17-19 §§ eller mot&lt;br&gt;föreskrifter om beslutande organ eller om omröstning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 §&lt;br&gt;lagen om anställningsskydd tillämpas 2 § tredje stycket samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 16 kap. 7 § LOA men avser bara ärenden om&lt;br&gt;disciplinansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag för vissa arbetstagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Bestämmelserna i 14-19 §§ gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. dem som kan meddelas disciplinpåföljd enligt lagen (1986:644)&lt;br&gt;om disciplinförseelser av krigsmän, m.m., för förseelser som om-&lt;br&gt;fattas av den lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står&lt;br&gt;under Socialstyrelsens tillsyn, för sådana förseelser i denna yrkes-&lt;br&gt;utövning som skall prövas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. veterinärer, som står under Statens jordbruksverks tillsyn, om&lt;br&gt;förseelsen har skett i utövningen av veterinäryrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras i sak av 10 kap. 4 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Åtalsanmälan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 § Den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha&lt;br&gt;begått brott skall anmälas till åtal, om misstanken avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. brott enligt 20 kap. 1 och 2 §§ samt 3 § första stycket&lt;br&gt;brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. annat brott, om det kan antas föranleda någon annan påföljd än&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges när en arbetstagare skall anmälas till åtal. Den&lt;br&gt;motsvaras delvis av 12 kap. 1 § LOA. Ändringarna innebär bl.a. att&lt;br&gt;skyldigheten att anmäla en arbetstagare till åtal har begränsats. För&lt;br&gt;anmälningsskyldighet enligt punkt 2 krävs att brottet i det enskilda fallet&lt;br&gt;kan antas föranleda annan påföljd än böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det finns anledning anta att talan om enskilt anspråk kommer att Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;föras innebär inte längre någon skyldighet för en myndighet att anmäla&lt;br&gt;det misstänkta brottet till åtal. Den omständigheten bör emellertid vägas&lt;br&gt;in vid den bedömning som måste göras i vaije enskilt fall. En annan&lt;br&gt;faktor som kan vara av betydelse för denna bedömning är om brottet är&lt;br&gt;riktat mot de samhällsuppgifter som myndigheten svarar för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 20 kap. 1 § fjärde stycket brottsbalken följer att ansvar för&lt;br&gt;tjänstefel inte inträder om gärningen också är belagd med straff enligt&lt;br&gt;någon annan bestämmelse. Om ett allmänt brott samtidigt utgör tjänstefel,&lt;br&gt;kan denna bestämmelse alltså leda till att någon anmälningsskyldighet&lt;br&gt;enligt LOA inte föreligger, nämligen om det är fråga om ett bötesbrott.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetskonflikter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inskränkningar i rätten att genomföra stridsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § I arbeten som består i myndighetsutövning eller som är ound-&lt;br&gt;gängligen nödvändiga för att genomföra myndighetsutövning får&lt;br&gt;stridsåtgärder genomföras bara i form av lockout, strejk, övertids-&lt;br&gt;vägran eller nyanställningsblockad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbeten som avses i först stycket får stridsåtgärder inte&lt;br&gt;genomföras på grund av något annat än förhållandet mellan&lt;br&gt;arbetsgivare och de arbetstagare som omfattas av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i andra arbeten än som avses i första stycket är stridsåt-&lt;br&gt;gärder i syfte att påverka inhemska politiska förhållanden otillåtna&lt;br&gt;inom lagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Om det uppkommer tvist huruvida en viss stridsåtgärd är&lt;br&gt;tillåten enligt denna lag, får åtgärden inte genomföras förrän tvisten&lt;br&gt;har avgjorts slutligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deltagande i stridsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § En arbetstagare får delta i en stridsåtgärd bara efter beslut av&lt;br&gt;den arbetstagarorganisation som har anordnat stridsåtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § En arbetstagarorganisation får inte anordna eller på något&lt;br&gt;annat sätt föranleda stridsåtgärder som är otillåtna enligt 23 eller&lt;br&gt;24 §. En sådan organisation får inte heller genom understöd eller på&lt;br&gt;något annat sätt medverka vid otillåtna stridsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation planerar&lt;br&gt;att inleda eller har inlett en otillåten stridsåtgärd, är organisationen&lt;br&gt;skyldig att söka hindra åtgärden eller verka för att den upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation har&lt;br&gt;inlett en stridsåtgärd i strid mot 25 §, skall arbetsgivaren och&lt;br&gt;organisationen omedelbart ta upp överläggning med anledning av&lt;br&gt;stridsåtgärden och gemensamt verka för att den upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har något annat inte föreskrivits i kollektivavtal, gäller första&lt;br&gt;stycket den lokala arbetstagarorganisationen, om det finns en sådan&lt;br&gt;organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Om arbetsgivaren bryter mot 23, 24 eller 27 § eller om arbets-&lt;br&gt;tagarorganisationen bryter mot 26 eller 27 §, skall arbetsgivaren&lt;br&gt;respektive organisationen ersätta uppkommna skador enligt de&lt;br&gt;grunder som anges i 54, 55, 60 och 61 §§ lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet, även om någon förpliktelse till följd&lt;br&gt;av ett kollektivavtal inte har satts åt sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller en arbetstagare som bryter mot 23, 24 eller 25 §,&lt;br&gt;om något annat inte följer av 29 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Har arbetstagarorganisationen inlett eller orsakat en stridsåt-&lt;br&gt;gärd som är otillåten enligt 23 eller 24 §, får en arbetstagare åläggas&lt;br&gt;att betala skadestånd för sitt deltagande i åtgärden bara om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna 23-29 §§ motsvaras i sak av de nuvarande bestämmelserna&lt;br&gt;i 3 kap. 1-6 §§ LOA. 6 § har dock delats upp på två paragrafer, 28 och&lt;br&gt;29 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven i prop. 1975/76:105 bil. 2 gäller därför i huvudsak&lt;br&gt;fortfarande. I övrigt hänvisas till allmänmotiveringen i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 65&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Periodiska hälsoundersökningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Om en arbetstagare har arbetsuppgifter där brister i arbets-&lt;br&gt;tagarens hälsotillstånd medför risk för människors liv, personliga&lt;br&gt;säkerhet eller hälsa eller för betydande skador på miljö eller&lt;br&gt;egendom, är arbetstagaren efter en särskild uppmaning av&lt;br&gt;arbetsgivaren skyldig att regelbundet genomgå hälsoundersökningar&lt;br&gt;som är nödvändiga för bedömning av huruvida arbetstagaren har&lt;br&gt;sådana brister i sitt hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller bara för arbetstagare som enligt&lt;br&gt;kollektivavtal eller föreskrifter av regeringen är skyldiga att&lt;br&gt;genomgå hälsoundersökningarna. Kollektivavtalet får tillämpas också&lt;br&gt;på arbetstagare som inte är medlemmar i den avtalsslutande&lt;br&gt;arbetstagarorganisationen, om de sysselsätts i ett sådant arbete som&lt;br&gt;avses med avtalet. Föreskrifterna får bara avse arbetstagare hos&lt;br&gt;myndigheterna under regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i en annan lag eller i en förordning, som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av en lag, finns föreskrifter som avviker från första eller&lt;br&gt;andra stycket gäller de föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket följer att bestämmelserna främst är tillämpliga på vad&lt;br&gt;som brukar kallas personal i säkerhetstjänst. Som exempel på sådana kan&lt;br&gt;nämnas en mängd anställningar inom försvaret samt vissa anställningar&lt;br&gt;som polis, flygtrafikledare, tulltjänsteman m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således fråga om anställningar där det av olika skäl är nödvän-&lt;br&gt;digt att arbetet fullgörs av en person med god syn och hörsel samt god&lt;br&gt;psykisk och kroppslig hälsa i övrigt. Säkerhetskraven motiveras främst&lt;br&gt;av hänsyn till människors säkerhet till liv, hälsa och egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelserna framgår också att de bara tar sikte på offentligan-&lt;br&gt;ställda med typiskt sett riskfyllda arbetsuppgifter, där brister i hälsotill-&lt;br&gt;ståndet kan äventyra de angivna skyddsintressena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av vad Lagrådet anfört om innebörden av arbets-&lt;br&gt;givarens &amp;quot;uppmaning&amp;quot; till arbetstagaren har i lagtexten lagts till att det&lt;br&gt;skall vara fråga om en &amp;quot;särskild&amp;quot; uppmaning. Därmed avses att göra klart&lt;br&gt;att vaije arbetstagares skyldighet i det särskilda fallet inträder först när&lt;br&gt;han eller hon har nåtts av uppmaningen att inställa sig till regelbundna&lt;br&gt;undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket är en arbetstagare skyldig att genomgå&lt;br&gt;periodiska hälsoundersökningar bara under förutsättning att detta framgår&lt;br&gt;av kollektivavtal eller regeringsföreskrifter. Sådana föreskrifter får bara&lt;br&gt;avse arbetstagare hos myndigheterna under regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hälsoundersökningar avses i denna paragraf sådana undersökningar&lt;br&gt;som är avsedda att genomföras regelbundet av läkare eller andra, t.ex.&lt;br&gt;optiker eller sjuksköterskor (periodiska hälsoundersökningar). Däremot&lt;br&gt;avses inte sådana påtvingade läkarundersökningar som för närvarande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anges i 13 kap. 2 § LOA men som enligt mitt förslag i avsnitt 9.9 bara&lt;br&gt;kommer att lagregleras för fullmaktshavare. Inte heller avses s.k.&lt;br&gt;extraordinära hälsoundersökningar, dvs. kontroller i speciella fall på&lt;br&gt;förekommen anledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna avser inte heller sådana hälsoundersökningar som&lt;br&gt;erbjuds av arbetsgivaren utan att det föreligger något tvång att genomgå&lt;br&gt;dem. Som exempel kan nämnas s.k. basundersökningar som anordnas av&lt;br&gt;företagshälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningen skall givetvis inte vara mer omfattande än som är&lt;br&gt;motiverat av den anställdes arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vägrar att genomgå en hälsoundersökning är i princip skyldig&lt;br&gt;att låta sig omplaceras till arbetsuppgifter som inte omfattas av kravet på&lt;br&gt;hälsoundersökningar. Också disciplinpåföljd kan meddelas arbetstagaren.&lt;br&gt;Är någon omplacering inte möjlig, kan myndigheten bli nödsakad att säga&lt;br&gt;upp arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts finns det särskilda bestämmelser om hälsounder-&lt;br&gt;sökningar i andra lagar för områden med speciella förhållanden. I&lt;br&gt;egenskap av specialbestämmelser har de i vanlig ordning företräde&lt;br&gt;framför den föreslagna lagregeln enligt vad som framgår av tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets förslag till lydelse av andra och tredje styckena har följts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skiljande från arbetsuppgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;31 § En arbetstagare vid polisväsendet, utrikesförvaltningen,&lt;br&gt;Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk,&lt;br&gt;Vämpliktsverket, Militärhögskolan eller Försvarets radioanstalt får&lt;br&gt;med omedelbar verkan skiljas från sina arbetsuppgifter, om det är&lt;br&gt;nödvändigt med hänsyn till landets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras i sak av 7 kap. 7 § LOA. Institutet &amp;quot;försättande&lt;br&gt;i disponibilitet&amp;quot; har ersatts av &amp;quot;skiljande från arbetsuppgifter&amp;quot;. Därmed&lt;br&gt;avses inte någon ändring i sak. Som framgått att avsnitt 9.6 torde redan&lt;br&gt;nu gälla att ett beslut om skiljande från arbetsuppgifter träder i kraft&lt;br&gt;omedelbart. Detta har tidigare inte framgått direkt av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Föreskrifterna om grunden för uppsägning eller avskedande,&lt;br&gt;turordning vid uppsägning och företrädesrätt till återanställning i&lt;br&gt;lagen (1982:80) om anställningsskydd skall också tillämpas på en&lt;br&gt;arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning som är&lt;br&gt;anställd tills vidare, om något annat inte följer av denna lag eller,&lt;br&gt;såvitt rör andra frågor än grunden för uppsägning eller avskedande,&lt;br&gt;av föreskrifter som regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 &amp;nbsp;§ Är chefen för ett statligt affärsverk eller för Statens&lt;br&gt;arbetsgivarverk anställd för bestämd tid, får han skiljas från sin&lt;br&gt;anställning före utgången av denna tid, om det är nödvändigt av&lt;br&gt;hänsyn till verkets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är chefen för någon annan förvaltningsmyndighet som lyder&lt;br&gt;omedelbart under regeringen anställd för bestämd tid, får han&lt;br&gt;förflyttas till en annan statlig anställning som tillsätts på samma sätt,&lt;br&gt;om det är påkallat av organisatoriska skäl eller annars är nödvändigt&lt;br&gt;av hänsyn till myndighetens bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § motsvarar i sak 7 kap. 2 § andra stycket, 8 kap. 1 § andra stycket&lt;br&gt;och 9 kap. 1 § andra stycket LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § motsvarar närmast 7 kap. 9 och 10 §§ LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt hänvisas till den allmänna motiveringen i avsnitten 5, 9.2 och&lt;br&gt;9.3.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens ansvarsnämnd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;34 § Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om disciplinansvar,&lt;br&gt;åtalsanmälan och avskedande när det gäller arbetstagare som anställs&lt;br&gt;av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva att nämnden skall besluta i&lt;br&gt;sådana frågor också när det gäller andra arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar närmast 15 kap. 4 § LOA. Skälen för de före-&lt;br&gt;slagna ändringarna har redovisats i den allmänna motiveringen under&lt;br&gt;avsnitt 11.2. Av vad som sägs inledningsvis i avsnitt 15.1 framgår varför&lt;br&gt;bestämmelserna i 15 kap. 4 § tredje stycket om vissa bemyndiganden för&lt;br&gt;regeringen inte har förts över till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen prövar Statens ansvarsnämnd frågor om disciplinan-&lt;br&gt;svar, åtalsanmälan och avskedande i fråga om arbetstagare som anställs&lt;br&gt;av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nya LOA finns inte några särskilda regler om avstängning, vilket&lt;br&gt;innebär att reglerna i LAS skall tillämpas. Den som har att besluta om&lt;br&gt;avskedande med stöd av LAS har därför också att pröva frågan om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avstängning. Om det är nämnden som har rätt att i sådana fall besluta om&lt;br&gt;avskedande, är nämnden också behörig att besluta om avstängning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personkretsen har i förhållande till vad som gäller enligt den gamla&lt;br&gt;lagen begränsats till att avse arbetstagare som anställs genom beslut av&lt;br&gt;regeringen eller andra arbetstagare enligt vad regeringen föreskriver.&lt;br&gt;Detta torde innebära att flertalet byråchefer och andra arbetstagare med&lt;br&gt;motsvarande ställning inte kommer att omfattas av nämndens behörighet,&lt;br&gt;eftersom de i regel inte tillsätts av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nämnden skall vara behörig att pröva frågan om t.ex. avske-&lt;br&gt;dande av en arbetstagare krävs att arbetstagaren har en anställning som&lt;br&gt;det vid prövningstillfället ankommer på regeringen att besluta om. Detta&lt;br&gt;framgår i regel av myndigheternas instruktioner. Det är således inte&lt;br&gt;tillräckligt att arbetstagaren enligt en äldre ordning tillsatts av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 15 § i den nya lagen om fullmaktsanställning beslutar ansvars-&lt;br&gt;nämnden också i frågor om avskedande, avstängning och läkarunder-&lt;br&gt;sökning när det gäller ordinarie domare och andra arbetstagare som&lt;br&gt;regeringen bestämmer. Nämndens behörighet i fråga om fullmaktshavare&lt;br&gt;regleras således i princip av nyssnämnda bestämmelse (jfr 3 § lagen om&lt;br&gt;fullmaktsanställning). När det gäller prövning av frågan om disciplin-&lt;br&gt;ansvar och åtalsanmälan finns regler härom bara i denna paragraf i nya&lt;br&gt;LOA, som också är tillämplig på den som är anställd med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Verkställighet av beslut&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Ett beslut om löneavdrag enligt 15 § får inte verkställas, förrän&lt;br&gt;beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har förlorats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Ett beslut om skiljande från anställningen enligt 33 § första&lt;br&gt;stycket gäller omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om förflyttning enligt 33 § andra stycket får inte&lt;br&gt;verkställas, förrän beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan&lt;br&gt;har förlorats. Beslutet får dock ges omedelbar verkan, om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättegång&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;37 § Mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas enligt&lt;br&gt;lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § I en tvist om ett beslut enligt 31 eller 36 § får domstolen för&lt;br&gt;tiden fram till dess att det finns ett lagakraftägande avgörande&lt;br&gt;bestämma att beslutet tills vidare inte skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Om en arbetstagare vill söka ändring i ett beslut enligt 14 eller&lt;br&gt;33 §, skall han väcka talan inom tre veckor från den dag då han fick&lt;br&gt;del av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Talan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem om&lt;br&gt;ändring av ett beslut om disciplinansvar enligt 14 § eller avskedande&lt;br&gt;enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd skall väckas inom tre&lt;br&gt;veckor från det att beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Talan om skadestånd enligt 28 eller 29 § skall väckas inom tre&lt;br&gt;månader från det att stridsåtgärden avslutades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § motsvarar närmast 17 kap. 1 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § första stycket motsvarar närmast 17 kap. 3 § första stycket LOA.&lt;br&gt;Andra stycket motsvarar 17 kap. 3 § andra stycket LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § motsvarar i sak 16 kap. 1 § LOA och har språkligt anpassats till&lt;br&gt;43 § första stycket första meningen LAS. Av bestämmelsen — och av&lt;br&gt;lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga — följer att en&lt;br&gt;arbetstagare som är missnöjd med ett beslut eller en åtgärd inte får&lt;br&gt;överklaga beslutet hos regeringen, en förvaltningsdomstol eller en&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet. I stället hänvisas arbetstagaren till att väcka talan&lt;br&gt;enligt lagen om rättegången i arbetstvister, dvs. i regel vid&lt;br&gt;Arbetsdomstolen företrädd av sin organisation eller vid tingsrätt, om&lt;br&gt;organisationen inte vill företräda honom eller om han är oorganiserad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § motsvaras närmast av 17 kap. 3 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § motsvaras delvis av 16 kap. 2 § LOA. Talan skall dock väckas&lt;br&gt;inom tre veckor från det beslutet meddelades i stället för inom fyra&lt;br&gt;veckor som för närvarande gäller (j fr förvaltningsprocesslagen /1971:291 /&lt;br&gt;och förvaltningslagen /1986:223/).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § motsvaras närmast av 16 kap. 3 § LOA och avser behörigheten&lt;br&gt;för Riksdagens ombudsmän och Justitiekanslem att väcka talan om&lt;br&gt;ändring av ett beslut om avskedande. Sådan talan skall också väckas inom&lt;br&gt;tre veckor från det beslutet meddelades i stället för inom fyra veckor som&lt;br&gt;för närvarande gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § motsvaras av 16 kap. 5 § första stycket LOA. Enligt paragrafen&lt;br&gt;skall talan om skadestånd enligt 28 eller 29 § väckas senast tre månader&lt;br&gt;efter det att stridsåtgärden avslutats. I fråga om andra beslut eller&lt;br&gt;åtgärder än disciplinansvar eller skadestånd gäller inte någon frist för&lt;br&gt;arbetstagarens rätt att väcka talan. Detta stämmer överens med de regler&lt;br&gt;som gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i 16 kap. 6 §&lt;br&gt;LOA om att rätten till talan är förlorad om talan inte väcks i tid, har inte&lt;br&gt;ansetts behövlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dispositionen av 35-41 §§ har i huvudsak gjorts i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillämpningen av andra författningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;42 § Föreskrifterna i 2, 21 och 22 §§ lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas i&lt;br&gt;anställningsförhållanden som avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 11-14 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet&lt;br&gt;skall inte tillämpas, när det gäller beslut om disciplinansvar enligt&lt;br&gt;14 §, åtalsanmälan enligt 22 § eller skiljande från arbetsuppgifter&lt;br&gt;enligt 31 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För arbetstagare som avses i 1 § skall också föreskrifter i andra&lt;br&gt;författningar än lagar tillämpas, även om föreskrifterna avviker från&lt;br&gt;lagen (1982:80) om anställningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar 2 kap. 5 § första stycket LOA. Någon ändring&lt;br&gt;i sak avses inte. Av bestämmelsen framgår att 2 § MBL inte skall&lt;br&gt;tillämpas på anställningsförhållanden som avses i LOA. Enligt denna&lt;br&gt;bestämmelse i MBL undantas verksamhet som är av ideell natur eller&lt;br&gt;som har opinionsbildande ändamål från lagens tillämpningsområde, såvitt&lt;br&gt;avser verksamhetens mål och inriktning (prop. 1975/76:105 bil. 2 s.&lt;br&gt;150). Inte heller bestämmelserna om tystnadsplikt och förhandling om&lt;br&gt;tystnadsplikt m.m. i 21 och 22 §§ MBL skall gälla i fråga om ar-&lt;br&gt;betstagare som omfattas av LOA (prop. 1975/76:105 bil. 2 s. 185).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket motsvaras i sak närmast av 2 kap. 5 § andra stycket&lt;br&gt;LOA, som innebär att bestämmelserna om förhandlingsskyldighet i 11-&lt;br&gt;14 §§ MBL inte skall tillämpas i fråga om vissa beslut enligt LOA. En&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nyhet — närmast av formell natur — är att det av lagtexten uttryckligen&lt;br&gt;framgår att begränsningen av förhandlingsskyldigheten också skall gälla&lt;br&gt;inför beslut om skiljande från arbetsuppgifter (jfr avsnitt 9.6). I övrigt&lt;br&gt;gäller bestämmelsen beslut om disciplinansvar och åtalsanmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket motsvaras i sak närmast av 2 kap. 6 § LOA med&lt;br&gt;anpassning till den ändring av tillämpningsområdet som gäller enligt 1 §&lt;br&gt;i den nya lagen. Av bestämmelsen framgår att också föreskrifter i andra&lt;br&gt;författningar än lagar skall tillämpas på LOA:s område även om de&lt;br&gt;avviker från LAS. Som exempel på sådana författningar kan nämnas den&lt;br&gt;nuvarande tidsbegränsningsförordningen (1991:1750).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om riksdagsanställda i 2 kap. 6 § andra meningen LOA&lt;br&gt;har tagits in i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets förslag till lydelse av första och andra styckena har följts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1976:600) om&lt;br&gt;offentlig anställning skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna punkt anges på vanligt sätt ikraftträdandedagen samt att den&lt;br&gt;nuvarande regleringen i LOA upphör att gälla genom den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om det i någon annan lag eller författning än kyrkolagen&lt;br&gt;(1992:300) hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en&lt;br&gt;föreskrift i denna lag, skall i stället den nya föreskriften tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen skall tillämpas i stället för de föreskrifter som lagen&lt;br&gt;ersätter. Därför föreskrivs i punkt 2 att om det i någon annan lag eller&lt;br&gt;författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift&lt;br&gt;i den nya lagen, skall i stället den nya föreskriften tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten görs emellertid undantag för hänvisningar i kyrkolagen&lt;br&gt;(1992:300), där hänvisningar till nuvarande LOA tills vidare skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kyrkolagen finns föreskrifter om biskops- och prästtjänster i Svenska&lt;br&gt;kyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 9 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen kan&lt;br&gt;grundläggande föreskrifter om sådana prästtjänster och om biskopar bara&lt;br&gt;meddelas efter yttrande av kyrkomötet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreskrifter i nya LOA som också bör föras in i kyrkolagen kan&lt;br&gt;alltså beslutas först efter yttrande av kyrkomötet. Därför skall&lt;br&gt;hänvisningar i 35 kap. kyrkolagen fortfarande avse nuvarande LOA och&lt;br&gt;inte den nya LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I fråga om konstitutorial som har meddelats före ikraftträdandet&lt;br&gt;skall äldre föreskrifter tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten 3 motsvarar punkt 8 i övergångsbestämmelserna till nuvarande&lt;br&gt;LOA. Eftersom det fortfarande finns arbetstagare som är anställda med&lt;br&gt;konstitutorial, bör bestämmelsen finnas kvar övergångsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. I fråga om anställnings- eller arbetsvillkor för sådana arbetstagare&lt;br&gt;som omfattas av denna lag får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer tills vidare i författning meddela föreskrifter&lt;br&gt;även om villkoret kan regleras i avtal. Detta gäller dock bara&lt;br&gt;föreskrifter som inte strider mot kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt motsvarar punkt 6 i övergångsbestämmelserna till LOA.&lt;br&gt;Det finns fortfarande författningar som reglerar frågor som hör till det&lt;br&gt;avtalsbara området. Som exempel kan nämnas tjänstledighetsförordningen&lt;br&gt;(1984:111) och utlandsreseförordningen (1991:1754) samt en del av&lt;br&gt;föreskrifterna i anställningsförordningen (1965:601). I avvaktan på regler&lt;br&gt;i kollektivavtal bör bestämmelserna i punkt 4 finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om det i en författning som inte har beslutats av eller med&lt;br&gt;riksdagen har meddelats föreskrifter i fråga om anställnings- eller&lt;br&gt;arbetsvillkor för sådana arbetstagare som omfattas av denna lag,&lt;br&gt;skall föreskrifterna upphöra att gälla om villkoret regleras genom&lt;br&gt;kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 motsvaras av punkt 7 i övergångsbestämmelserna&lt;br&gt;till LOA och har nära samband med den föregående punkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. I mål eller ärenden som har påbörjats eller avser omständigheter&lt;br&gt;som inträffat före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i punkt 6 ger uttryck för den vanliga principen att äldre&lt;br&gt;bestämmelser, dvs. i detta fall nuvarande LOA och anställningsför-&lt;br&gt;ordningen, skall tillämpas om handläggningen av ett ärende har påböljats&lt;br&gt;eller avser omständigheter som har inträffat före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.2 Lagen om fullmaktsanställning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller föreskrifter om sådana arbetstagare hos&lt;br&gt;myndigheter under regeringen som är anställda med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon föreskrift i denna lag avviker från lagen (1994:000) om&lt;br&gt;offentlig anställning, skall den föreskriften gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya LOA finns föreskrifter bl.a. om arbetstagare med fullmakt som&lt;br&gt;är anställda hos myndigheterna under regeringen. I&lt;br&gt;fullmaktsanställningslagen finns kompletterande föreskrifter om sådana&lt;br&gt;arbetstagare hos dessa myndigheter som är anställda med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom LOA gäller MBL och formellt även LAS för fullmaktsanställ-&lt;br&gt;da. På grund av reglerna i 4 § är LAS giltighet mycket starkt begränsad.&lt;br&gt;På grund av bestämmelserna i 12 § är även MBL:s giltighet begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att lagen är en speciallag i förhållande till&lt;br&gt;nya LOA. Det innebär att reglerna i lagen skall tillämpas i stället för&lt;br&gt;reglerna i nya LOA, om samma sak regleras i båda lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Lagen gäller inte biskopar eller präster som avses i kyrkolagen&lt;br&gt;(1992:300).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller innehållet i denna paragraf hänvisas till avsnitt 6.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anställning med fullmakt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § En ordinarie domare skall anställas med fullmakt. Regeringen&lt;br&gt;bestämmer vilka domaranställningar som skall vara ordinarie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer vilka arbetstagare i övrigt som skall anstäl-&lt;br&gt;las med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 4 kap. 6 § första stycket LOA. Någon ändring&lt;br&gt;i sak avses inte. En ordinarie domare skall enligt första stycket alltid&lt;br&gt;anställas med fullmakt. Vilka domare som skall anställas som ordinarie&lt;br&gt;skall liksom för närvarande bestämmas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall enligt andra stycket bestämma vilka anställningar som&lt;br&gt;i övrigt skall anställas med fullmakt. Självfallet gäller det enbart i fråga&lt;br&gt;om arbetstagare hos myndigheterna under regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anställningens upphörande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En arbetstagare får skiljas från anställningen bara med stöd av&lt;br&gt;föreskrifterna i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 7 kap. 1 § LOA. Någon ändring i sak avses inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare som är anställd med fullmakt får således skiljas från&lt;br&gt;anställningen endast med stöd av någon regel i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skiljande från anställningen avses liksom enligt nuvarande bestäm-&lt;br&gt;melser enbart tvångsentlediganden. En fullmaktsanställd får således&lt;br&gt;skiljas från sin anställning på grund av ålder (5 §), sjukdom (6 §) eller&lt;br&gt;genom avskedande (7 §) eller förflyttning (8 §). Han eller hon kan också&lt;br&gt;skiljas från sina arbetsuppgifter (9 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgångsskyldighet på grund av ålder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En arbetstagare är skyldig att avgå från anställningen vid den&lt;br&gt;ålder som anges i författningar eller kollektivavtal om statlig pen-&lt;br&gt;sion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras i sak av 7 kap. 3 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av den lagstiftningsteknik som har valts med regleringen i 5 §&lt;br&gt;måste lagen innehålla antingen en regel om avgångsskyldighet för&lt;br&gt;fullmaktsanställda eller en regel som hänvisar till 33 § LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nya LOA finns inga bestämmelser om avgångsskyldighet vid uppnådd&lt;br&gt;pensionsålder utan bestämmelserna i LAS om avgång med pension skall&lt;br&gt;tillämpas i stället (avsnitt 9.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om ordinarie domare i 11 kap. 5 § regeringsformen&lt;br&gt;talar för en regel som direkt stadgar avgångsskyldighet, särskilt mot bak-&lt;br&gt;grund av att en ordinarie domare skall ha rätt att begära domstolspröv-&lt;br&gt;ning av ett beslut om avgångsskyldighet. I förordningen (DVFS 1991:26&lt;br&gt;A 72) om möjlighet för ordinarie domare att kvarstå i anställning efter&lt;br&gt;pensionsåldern föreskrivs vidare att en ordinarie domare har rätt att&lt;br&gt;kvarstå i anställningen två år efter det att domaren har uppnått pensions-&lt;br&gt;åldern enligt pensionsavtalet. Det är mot denna bakgrund som det har in-&lt;br&gt;förts en särskild regel om avgångsskyldighet på grund av ålder för full-&lt;br&gt;maktshavama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom pensionsåldern för ordinarie domare anges dels i kollektiv-&lt;br&gt;avtal, dels i författningar har lagtexten kompletterats med en hänvisning&lt;br&gt;även till författningsreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 kap. 3 § LOA föreskrivs avgångsskyldighet vid &amp;quot;ålder som anges&lt;br&gt;i avtal om statlig pension eller motsvarande avtal&amp;quot;. Med &amp;quot;motsvarande&lt;br&gt;avtal&amp;quot; avses kollektivavtal om pension för försäkringskasseanställda&lt;br&gt;(prop. 1975/76:105 bil. 2 s. 254). Enligt LOA-utredningen finns det inga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkringskasseanställda som har fullmakt, varför det inte behövs någon&lt;br&gt;hänvisning till &amp;quot;motsvarande avtal&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med avtal avses kollektivavtal (jfr t.ex. prop. 1965:60 s. 202 ff.). Lag-&lt;br&gt;texten har justerats med anledning härav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anställningens upphörande på grund av sjukdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En arbetstagare får entledigas innan han har uppnått den ålder&lt;br&gt;som avses i 5 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han på grund av förlust av eller nedsättning i arbetsför-&lt;br&gt;mågan är för framtiden oförmögen att fullgöra sina arbetsuppgifter&lt;br&gt;tillfredsställande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han på grund av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd&lt;br&gt;inte har tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid och det är&lt;br&gt;dels sannolikt att han inte kan återinträda i arbete inom ytterligare&lt;br&gt;ett år, dels ovisst hur arbetsförmågan därefter kommer att utveckla&lt;br&gt;sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om arbetstagaren kan förflyttas enligt&lt;br&gt;8 §•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar 7 kap. 4 § LOA. Någon ändring i sak avses&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket motsvarar i sak 7 kap. 6 § LOA. Om en arbetstagare kan&lt;br&gt;utföra andra arbetsuppgifter inom ramen för sin anställning, föreligger&lt;br&gt;ingen avgångsskyldighet. Någon omplacering till arbetsuppgifter utanför&lt;br&gt;anställningen så att arbetstagaren får en ny anställning kan inte genom-&lt;br&gt;föras mot en fullmaktsanställds vilja. Det blir i så fall fråga om en för-&lt;br&gt;flyttning enligt 8 §. De nya bestämmelserna omfattar därför inte omplace-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets förslag till lydelse av paragrafen har följts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avskedande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En arbetstagare får avskedas enligt föreskrifter i lagen (1982:80)&lt;br&gt;om anställningsskydd. I fråga om ordinarie domare tillämpas dock&lt;br&gt;regeringsformens föreskrifter om vilka omständigheter som får&lt;br&gt;läggas till grund för åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ersätter bestämmelserna om avskedande i 11 kap. LOA.&lt;br&gt;Inga sakliga ändringar åsyftas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till LAS innebär att ett ärende om avskedande skall&lt;br&gt;handläggas helt enligt de regler som finns i LAS, dvs. regler om över-&lt;br&gt;läggning, frister, skadestånd m.m. som närmare framgår av den allmänna&lt;br&gt;motiveringen i avsnitt 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisningen till regeringsformen avses bestämmelserna i 11 kap. Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;5 § 1 första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förflyttning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En arbetstagare får förflyttas till en annan statlig anställning med&lt;br&gt;fullmakt. En förflyttning till en anställning hos en annan myndighet&lt;br&gt;får bara ske om arbetsuppgifterna är likartade eller om arbetstagaren&lt;br&gt;med hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ordinarie domare skall dock tillämpas vad&lt;br&gt;som sägs om förflyttning i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 7 kap. 8 § LOA. De förändringar som har gjorts&lt;br&gt;motiveras i avsnitt 9.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisningen i andra stycket till regeringsformen avses bestäm-&lt;br&gt;melserna i 11 kap. 5 § tredje stycket om att en ordinarie domare, om det&lt;br&gt;påkallas av organisatoriska skäl, får förflyttas till en annan jämställd&lt;br&gt;domartjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skiljande från arbetsuppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En arbetstagare vid polisväsendet, utrikesförvaltningen,&lt;br&gt;Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk,&lt;br&gt;Vämpliktsverket, Militärhögskolan eller Försvarets radioanstalt får&lt;br&gt;skiljas från sina arbetsuppgifter enligt 31 § lagen (1994:000) om&lt;br&gt;offentlig anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 7 kap. 7 § LOA. Någon ändring i sak avses inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fullmaktsanställd får enligt 4 § skiljas från anställningen endast med&lt;br&gt;stöd av föreskrifterna i denna lag. Därför måste det också i&lt;br&gt;fullmaktsanställningslagen finnas bestämmelser om skiljande från&lt;br&gt;arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avstängning och läkarundersökning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avstängning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En arbetstagare får avstängas från arbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om ett förfarande inleds som syftar till att han skall avskedas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om en åtgärd vidtas för att åtal skall väckas mot honom för en&lt;br&gt;gärning som kan antas medföra avskedande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om han inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställande och&lt;br&gt;detta beror på sjukdom eller något jämförligt förhållande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om han inte följer ett beslut om läkarundersökning enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 13 kap. 1 och 2 §§ LOA. En språklig omarbet-&lt;br&gt;ning har gjorts. Någon ändring i sak avses inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om avstängning på grund av att avskedande kan bli aktuellt&lt;br&gt;fors över utan ändring i sak. Anledningen är främst att det i 11 kap. 5 §&lt;br&gt;andra stycket regeringsformen föreskrivs att en ordinarie domare skall&lt;br&gt;kunna påkalla domstols prövning av ett beslut om avstängning. Därför&lt;br&gt;behövs en uttrycklig reglering av möjligheterna till avstängning när det&lt;br&gt;gäller ordinarie domare och andra fullmaktsanställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om en arbetstagare inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfreds-&lt;br&gt;ställande och det är sannolikt att den bristande arbetsförmågan beror&lt;br&gt;på sjukdom eller något jämförligt förhållande, får beslutas att arbets-&lt;br&gt;tagaren skall undersökas av en läkare som anvisas honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 13 kap. 2 § andra stycket LOA. Den språkliga&lt;br&gt;omarbetning som har gjorts är inte avsedd att innebära någon ändring i&lt;br&gt;sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Föreskrifterna om förhandlingsskyldighet i 11-14 §§ lagen&lt;br&gt;(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas,&lt;br&gt;när det gäller beslut om avstängning enligt 10 § eller läkar-&lt;br&gt;undersökning enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det meddelas beslut om avstängning och arbetstagaren är fack-&lt;br&gt;ligt organiserad, skall myndigheten genast underrätta den lokala&lt;br&gt;arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar i sak 2 kap. 5 § andra stycket LOA, såvitt&lt;br&gt;avser avstängning och läkarundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket motsvarar 14 kap. 7 § andra stycket LOA. Någon Prop. 1993/94:65&lt;br&gt;ändring i sak avses inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § Om en myndighet i ett ärende om avstängning eller läkar-&lt;br&gt;undersökning bryter mot någon föreskrift i denna lag om handlägg-&lt;br&gt;ningen av ett sådant ärende eller mot föreskrifter om beslutande&lt;br&gt;organ eller om omröstning, skall föreskrifterna om skadestånd i 38,&lt;br&gt;41 och 42 §§ lagen (1982:80) om anställningsskydd tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 §&lt;br&gt;lagen om anställningsskydd tillämpas 2 § tredje stycket samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras i sak av 16 kap. 7 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ordinarie domares tjänstgöringsskyldighet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § En ordinarie domare är skyldig att utföra arbetsuppgifterna i en&lt;br&gt;motsvarande eller högre anställning som domare vid den domstol där&lt;br&gt;han är anställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordinarie domare är skyldig att tjänstgöra tillfälligt i en annan&lt;br&gt;domstol vid sådan handläggning där flera lagfarna domare deltar.&lt;br&gt;Tjänstgöringsskyldigheten gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för en rådman i tingsrätt, som ledamot i en annan tingsrätt inom&lt;br&gt;samma hovrättsområde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för en rådman i länsrätt, som ledamot i en tingsrätt eller en&lt;br&gt;hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för ett kammarrättsråd, som ledamot i en hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 5 kap. 1 § LOA. De ändringar som har gjorts är&lt;br&gt;enbart språkliga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens ansvarsnämnd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 § Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om avskedande,&lt;br&gt;avstängning och läkarundersökning när det gäller ordinarie domare&lt;br&gt;samt andra arbetstagare som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte justitiekanslem, justitieråd eller&lt;br&gt;regeringsråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar i sak närmast 15 kap. 4 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar Statens ansvarsnämnds behörighet att besluta i&lt;br&gt;frågor om avstängning och läkarundersökning enligt denna lag samt om&lt;br&gt;avskedande enligt LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Ett beslut om skiljande från anställningen på grund av ålder&lt;br&gt;eller sjukdom enligt 5 eller 6 § eller om förflyttning enligt 8 § får&lt;br&gt;inte verkställas, förrän beslutet har prövats slutligt eller rätten till&lt;br&gt;talan har förlorats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om avstängning gäller omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om läkarundersökning enligt 11 § får inte läggas till&lt;br&gt;grund för en avstängning enligt 10 § 4, förrän beslutet har prövats&lt;br&gt;slutligt eller rätten till talan har förlorats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 17 kap. 1 och 2 §§ LOA. Någon ändring i sak&lt;br&gt;avses inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16-21 §§ har disponerats enligt Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättegång&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 § Mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas enligt&lt;br&gt;lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om handläggningen av mål om avskedande, avstäng-&lt;br&gt;ning eller läkarundersökning av justitieråd eller regeringsråd finns&lt;br&gt;i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar 16 kap. 1 § LOA. Av denna bestämmelse och&lt;br&gt;av lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga följer att&lt;br&gt;beslut som fattas med stöd av fullmaktsanställningslagen inte får över-&lt;br&gt;klagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en erinran om bestämmelserna i 12 kap. 8 §&lt;br&gt;regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § I en tvist om tillämpningen av 5 § får domstolen för tiden fram&lt;br&gt;till dess att det finns ett lagakraftägande avgörande bestämma att&lt;br&gt;anställningen skall upphöra, när arbetstagaren har uppnått den ålder&lt;br&gt;då han enligt nämnda paragraf är skyldig att avgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist om ett avstängningsbeslut får domstolen för tiden fram&lt;br&gt;till dess att det finns ett lagakraftägande avgörande bestämma att&lt;br&gt;beslutet tills vidare inte skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras av 17 kap. 3 § LOA. Någon ändring i sak avses&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § När Högsta domstolen i enlighet med regeringsformen eller&lt;br&gt;någon annan lag prövar frågor om skiljande från anställningen,&lt;br&gt;avstängning eller läkarundersökning, skall handläggningen ske på det&lt;br&gt;sätt som föreskrivs för tvistemål. Vid omröstning skall föreskrifterna&lt;br&gt;i 29 kap. rättegångsbalken tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 15 kap. 5 och 7 §§ LOA i tillämpliga delar.&lt;br&gt;Någon ändring i sak avses inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Om en arbetstagare vill söka ändring i ett beslut om skiljande&lt;br&gt;från anställningen på grund av ålder eller sjukdom enligt 5 eller 6 §,&lt;br&gt;förflyttning enligt 8 § eller läkarundersökning enligt 11 §, skall han&lt;br&gt;väcka talan inom tre veckor från den dag han fick del av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 16 kap. 2 § LOA. Talefristen har även här&lt;br&gt;ändrats till tre veckor (jfr författningskommentaren till 39 § LOA).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om talan inte väcks inom den föreskrivna tiden, är rätten till talan&lt;br&gt;förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom enligt LOA är rätten till talan inte inskränkt till viss tid när det&lt;br&gt;gäller avstängning eller skiljande från arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Talan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem om&lt;br&gt;ändring av ett beslut om avskedande eller avstängning enligt 10 § 1&lt;br&gt;eller 2 skall väckas inom tre veckor från det att beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 16 kap. 3 § LOA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt sina instruktioner är Riksdagens ombudsmän och Justitiekanslem&lt;br&gt;behöriga att väcka talan om ändring av beslut om avstängning och&lt;br&gt;avskedande i vissa fall. I denna paragraf anges att en sådan talan skall&lt;br&gt;väckas inom tre veckor från det beslutet meddelades. Talefristen har&lt;br&gt;således även här ändrats till tre veckor. Om talan inte väcks inom denna&lt;br&gt;tid, är rätten till talan förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 65&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om det i denna lag eller någon annan författning hänvisas till en&lt;br&gt;föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, skall i&lt;br&gt;stället den nya föreskriften tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I mål eller ärenden som har påbörjats eller avser omständigheter&lt;br&gt;som inträffat före ikraftträdandet skall lagen (1976:600) om offentlig&lt;br&gt;anställning tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15.3 Ändringar i andra lagar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagen om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke har anpassats till förslagen om tillämpnings-&lt;br&gt;området för nya LOA och vad som skall avses med statlig anställning.&lt;br&gt;Vidare har en anpassning gjorts till förslagen om att slopa tjänste-&lt;br&gt;begreppet. I övrigt har hänvisningen till 5 kap. LOA ersatts med en&lt;br&gt;hänvisning till fullmaktsanställningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagen om ändring i polislagen (1984:387)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln förs över utan ändring i sak från 7 kap. 8 § första stycket tredje&lt;br&gt;och fjärde meningarna och andra stycket LOA. I avsnitt 9.5 anges skälen&lt;br&gt;för att regeln bör finnas i polislagen och inte i LOA.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga lagar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag avser endast konsekvensändringar. Några ändringar i&lt;br&gt;sak avses inte. De kommenteras därför inte särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om offentlig anställning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om fullmaktsanställning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i högskolelagen (1992:1434),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen (1987:1262),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i polislagen (1984:387),&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i lagen (1983:1061) med instruktion för Riksdagens&lt;br&gt;förvaltningskontor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i lagen (RFS 1980:4) om beslutande organ i frågor&lt;br&gt;om disciplinansvar m.m. beträffande arbetstagare hos riksdagen och dess&lt;br&gt;myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva&lt;br&gt;veterinäryrket m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att&lt;br&gt;genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som&lt;br&gt;föredraganden lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av delbetänkandet Periodiska&lt;br&gt;hälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och&lt;br&gt;landstingskommunala anställningar (SOU 1991:29)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet föreslår vi klargöranden och kompletteringar i reglerna om&lt;br&gt;periodiska hälsoundersökningar i statliga, kommunala och&lt;br&gt;landstingskommunala anställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har sådana arbetsuppgifter att brister i hans eller hennes&lt;br&gt;hälsotillstånd kan medföra risk för bl.a. allmänhetens säkerhet till liv och&lt;br&gt;hälsa skall vara skyldig att regelbundet gå igenom de hälsoundersökningar&lt;br&gt;som behövs. Det kan gälla t.ex. syn- och hörselkontroller för den som&lt;br&gt;varit skyldig att lämna läkarintyg om detta vid anställningen och vars syn&lt;br&gt;och hörsel det därför är naturligt att följa upp även under anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att man skall få garantier för att nödvändiga periodiska&lt;br&gt;hälsoundersökningar kommer till stånd föreslår vi att man bygger vidare&lt;br&gt;på det system med kollektivavtal om sådana undersökningar som redan&lt;br&gt;finns på den kommunala och landstingskommunala sidan. En ordning&lt;br&gt;med kollektivavtal om periodiska hälsoundersökningar bör prövas också&lt;br&gt;inom den statliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I väntan på att kollektivavtal träffas i dessa frågor bör skyldigheten att&lt;br&gt;gå igenom periodiska hälsoundersökningar slås fast i en särskild lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall gälla bara i den mån det saknas kollektivavtal i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till våra förslag är bl.a. en dom av arbetsdomstolen från&lt;br&gt;år 1984. Enligt domen måste en myndighets föreskrifter om periodiska&lt;br&gt;hälsoundersökningar för den egna personalen ha stöd i lag, eftersom&lt;br&gt;undersökningarna armars kan komma i konflikt med regeringsformens&lt;br&gt;regler om skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp från det allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen syftar till att undanröja den oklarhet i hithörande frågor som&lt;br&gt;visat sig efter domen och att säkerställa att myndigheter också i fortsätt-&lt;br&gt;ningen kan meddela de föreskrifter om periodiska hälsoundersökningar&lt;br&gt;som behövs när kollektivavtal saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 februari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagförslaget i delbetänkandet Periodiska hälsoundersökningar&lt;br&gt;i vissa statliga, kommunala och landstingskommunala&lt;br&gt;anställningar (SOU 1991:29)&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om periodiska hälsoundersökningar i vissa statliga,&lt;br&gt;kommunala och landstingskommunala anställningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vem lagen gäller för&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag gäller sådana arbetstagare hos staten, kommunerna eller&lt;br&gt;landstingen som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- har arbetsuppgifter där brister i arbetstagarens hälsotillstånd kan&lt;br&gt;medföra risk för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för&lt;br&gt;betydande skador på miljö eller egendom, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inte omfattas av kollektivavtal om skyldighet att regelbundet genomgå&lt;br&gt;läkarundersökningar eller andra hälsoundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skyldighet att genomgå periodiska hälsoundersökningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Efter uppmaning av arbetsgivaren är arbetstagaren skyldig att&lt;br&gt;regelbundet genomgå läkarundersökningar eller andra hälsoundersök-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte följer uppmaningen får avstängas från de arbetsuppgifter&lt;br&gt;som kräver hälsoundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avvikande bestämmelser i andra lagar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Om en annan lag innehåller någon bestämmelse som avviker från&lt;br&gt;denna lag, gäller den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 februari 1992.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;delbetänkandet Periodiska hälsoundersökningar i vissa&lt;br&gt;statliga, kommunala och landstingskommunala anställningar&lt;br&gt;(SOU 1991:29)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över delbetänkandet avgetts av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän (Justitieombudsmannen), Justitiekanslem (JK),&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg, Riksåklagaren, Styrelsen för internationell&lt;br&gt;utveckling (SIDA), Överbefälhavaren (ÖB), Chefen för flygvapnet,&lt;br&gt;Försvarets civilförvaltning (FCF), Försvarets sjukvårdsstyrelse,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Postverket,&lt;br&gt;Televerket, Statens järnvägar (SJ), Banverket, Vägverket,&lt;br&gt;Trafiksäkerhetsverket, Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Tullverket,&lt;br&gt;Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Statens livsmedelsverk,&lt;br&gt;Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen,Arbetsdomstolen(AD),&lt;br&gt;Statens Vattenfallsverk, Länsstyrelsen i Blekinge län, Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;(Rikspolisstyrelsen), Statens arbetsgivarverk (SAV), Statskontoret, Statens&lt;br&gt;ansvarsnämnd, Statshälsan, Statens löne- och pensionsverk, Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet, Staffanstorps kommun, Landstingsförbundet,&lt;br&gt;Tjänstemännens Centralorganisation (TCO).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både Riksförsäkringsverket och Riksrevisionsverket har som svar på&lt;br&gt;remissen meddelat att de inte har några synpunkter att anföra i ärendet.&lt;br&gt;Eskilstuna kommun har också uppgett att kommunen avstår från att yttra&lt;br&gt;sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har bifogat ett yttrande från Statens rättspsykiatriska&lt;br&gt;klinik i Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Banverket har bifogat ett yttrande från Jämvägsinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens jordbruksverk, som fr.o.m. den 1 juli 1991 är ny chefsmyn-&lt;br&gt;dighet för bl.a. distriksveterinärorganisationen, har yttrat sig i stället för&lt;br&gt;Lantbruksstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO) har inte avgett något eget yttrande&lt;br&gt;utan har instämt i yttranden som LO har lämnat över från Statsanställdas&lt;br&gt;förbund (SF) och LO-Rättsskydd AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) har som sitt eget&lt;br&gt;yttrande lämnat över ett yttrande från Sveriges universitetslärarförbund&lt;br&gt;(SULF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På eget initiativ har yttrande avgetts av Svenska Polisförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av LOA-utredningens&lt;br&gt;huvudbetänkande Enklare regler för statsanställda&lt;br&gt;(SOU 1992:60)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vi befinner oss i ett omdaningsskede inom den statliga sektorn. Samtidigt&lt;br&gt;som vi har en vana sedan länge att reglera frågor som rör statliga an-&lt;br&gt;ställningar genom lagar och förordningar, finns det nu en stark ambition&lt;br&gt;att så långt det är möjligt och lämpligt anpassa statliga anställningsför-&lt;br&gt;hållanden till de allmänna reglerna på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1976:600) om offentlig anställning (LOA) finns särskilda&lt;br&gt;bestämmelser för arbetstagare inom den offentliga sektorn. Flertalet av&lt;br&gt;bestämmelserna gäller dock bara för arbetstagare inom den statliga delen&lt;br&gt;av arbetsmarknaden. LOA:s regler har sina rötter långt tillbaka i tiden&lt;br&gt;och bygger på tanken att det är staten som reglerar anställningsför-&lt;br&gt;hållandena för de anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författningstekniskt kan LOA ses som en påbyggnad och i vissa&lt;br&gt;avseenden som en undantagsreglering till den arbetsrättsliga lagstiftning&lt;br&gt;som gäller för hela arbetsmarknaden. Den allmänna arbetsrättsliga&lt;br&gt;lagstiftningen, bl.a. lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS), bygger&lt;br&gt;i motsats till LOA på ett rent civilrättsligt synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävandena att undvika onödiga skillnader mellan privat och offentlig&lt;br&gt;anställning aktualiserar frågan om det överhuvudtaget måste finnas en&lt;br&gt;särskild offentligrättslig reglering av de statsanställdas anställningsför-&lt;br&gt;hållanden. Vi anser att vissa sådana offentligrättsliga regler behövs för&lt;br&gt;att skydda medborgarnas krav på demokratisk styrning, insyn och&lt;br&gt;rättssäkerhet och på att offentliga uppgifter fullgörs på ett riktigt sätt. Till&lt;br&gt;det kommer att regeringsformen (RF) förutsätter en reglering av vissa&lt;br&gt;frågor rörande de statsanställda. Det gäller bl.a. frågor som kan hänföras&lt;br&gt;till 11 kap. 10 § RF om grundläggande bestämmelser om statstjänstemän-&lt;br&gt;nens rättsställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan emellertid med fördel avsevärt begränsa den statliga särregle-&lt;br&gt;ring som finns idag. Onödiga avvikelser i förhållande till reglerna på&lt;br&gt;arbetsmarknaden i övrigt kan slopas och ett stort antal detalj regler kan&lt;br&gt;utmönstras. Vi har ansett det lämpligast att samla de regler som bör vara&lt;br&gt;kvar i några helt nya författningar. Vi föreslår bl.a. en ny LOA som blir&lt;br&gt;den centrala författningen i sammanhanget. I nuvarande LOA finns ett&lt;br&gt;hundratal paragrafer. Vårt förslag till en ny LOA innehåller 37&lt;br&gt;paragrafer. Till nya LOA anknyter en ny anställningsförordning (AF) i&lt;br&gt;vilken antalet paragrafer har halverats i förhållande till nuvarande AF. Vi&lt;br&gt;föreslår vidare en särskild lag och en särskild förordning om fullmaktsan-&lt;br&gt;ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra förslag innebär sammantaget att det skapas bättre möjligheter att&lt;br&gt;genom personalpolitiska åtgärder effektivisera och förändra den offentliga&lt;br&gt;sektorn. Personalrörligheten underlättas, såväl inom och mellan myndig-&lt;br&gt;heterna som mellan den statliga delen av arbetsmarknaden och de övriga&lt;br&gt;arbetsmarknadssektorema. Den offentligrättsliga regleringen blir ett stöd&lt;br&gt;för, och inte som hittills ibland, ett hinder mot strukturförändringar. Det&lt;br&gt;personaladministrativa arbetet kan smidigare anpassas till de olika förut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättningar som finns på vaije arbetsplats, beroende bl.a. på myndighetens&lt;br&gt;storlek, konkurrenssituation eller verksamhetens inriktning. De nya&lt;br&gt;reglerna blir också lättare att överblicka och tillämpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra förslag berör många skilda delfrågor av olika betydelse för&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter. En del förslag kan sägas vara till fördel för&lt;br&gt;arbetstagarna och andra för arbetsgivarna. Det är dock olämpligt att&lt;br&gt;bedöma våra förslag i vaije delfråga självständigt utifrån de särskilda&lt;br&gt;arbetstagar- eller arbetsgivarintressen som kan finnas. Våra förslag måste&lt;br&gt;i stället ses som en helhet, ett system om man så vill, och de olika&lt;br&gt;delförslagen bör därför bedömas utifrån deras funktion i helheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande redogör vi kortfattat för de viktigaste nyheterna i&lt;br&gt;förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillämpningsområdet för den nya lagstiftningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Begreppet statligt reglerad anställning bör inte längre användas för att&lt;br&gt;bestämma tillämpningsområdets yttre gränser. I stället bör de delar av&lt;br&gt;den offentliga verksamheten som reglerna gäller för uttryckligen anges&lt;br&gt;i nya LOA. Den lagen föreslås gälla enbart för arbetstagare hos&lt;br&gt;riksdagen, kyrkomötet och deras myndigheter samt hos myndigheter&lt;br&gt;under regeringen. Arbetstagare hos de affärsverk som kommer att förbli&lt;br&gt;statliga myndigheter bör liksom hittills omfattas av de aktuella&lt;br&gt;bestämmelserna. De arbetstagare som uppräknats i det föregående&lt;br&gt;motsvarar vad som enligt de nuvarande bestämmelserna avses med&lt;br&gt;uttrycket arbetstagare hos staten. Därutöver bör den nya lagen — liksom&lt;br&gt;nuvarande LOA — även gälla anställda hos de allmänna försäkrings-&lt;br&gt;kassorna samt för kommunalt anställda när det gäller främst reglerna om&lt;br&gt;arbetskonflikter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tjänster&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tjänstebegreppet som grund för lagstiftningen slopas. Arbetstagarnas&lt;br&gt;arbetsskyldighet får bestämmas med ledning av den allmänna&lt;br&gt;arbetsrättens regler och med beaktande av vad som sedan gammalt har&lt;br&gt;gällt för stats- och kommunaltjänstemän. Ordet &amp;quot;tjänst&amp;quot; utmönstras ur&lt;br&gt;lagstiftningen. Systemet med inrättande av tjänster kan därför slopas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vikariat&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om vikariat i LOA och AF slopas. I övrigt föreslås inga&lt;br&gt;författningsändringar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Information om lediga anställningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om ledigkungörande av eller information om lediga anställ-&lt;br&gt;ningar förenklas. Det bör i princip vara en uppgift för&lt;br&gt;anställningsmyndigheten att bestämma hur information skall lämnas om&lt;br&gt;lediga anställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särreglerna om hur statliga anställningar upphör&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En mängd specialbestämmelser om hur statliga anställningar upphör&lt;br&gt;slopas till förmån för vad som gäller enligt den allmänna arbetsrätten.&lt;br&gt;Vissa bestämmelser bör dock gälla också i fortsättningen för dem som är&lt;br&gt;anställda med fullmakt. Dessa bestämmelser förs över till den nya lagen&lt;br&gt;om fullmaktsanställning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Försättande i disponibilitet, försättande ur tjänstgöring, partiell&lt;br&gt;tjänstebefrielse samt utövande av annan tjänst&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeln om försättande i disponibilitet förs över till den nya lagen, och&lt;br&gt;regler om förfarandet tas in i den nya lagen. Någon uttrycklig lagregel&lt;br&gt;om försättande ur tjänstgöring föreslås inte. Inte heller i övrigt föreslår&lt;br&gt;vi någon särskild regel som ger arbetsgivaren rätt att avstänga arbetsta-&lt;br&gt;gare, utan reglerna om avstängning i LAS får anses tillräckliga. Reglerna&lt;br&gt;om partiell tjänstebefrielse och utövande av annan tjänst förs inte över till&lt;br&gt;den nya lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avgångsskyldighet, avstängning och läkarundersökning på grund av&lt;br&gt;sjukdom&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inga särskilda regler om avgångsskyldighet, tvångvis läkarundersökning&lt;br&gt;eller avstängning på grund av sjukdom förs in i nya LOA. För dem som&lt;br&gt;är anställda med fullmakt behövs dock sådana regler även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen. Det nuvarande regelkomplexet för denna grupp förs därför&lt;br&gt;oförändrat över till den föreslagna fullmaktsanställningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Anställningsskyddet för arbetstagare i verksledande eller därmed&lt;br&gt;jämförlig ställning bör i fortsättningen regleras på samma sätt som på den&lt;br&gt;övriga arbetsmarknaden. Bestämmelserna om verksledare i LOA och AF&lt;br&gt;förs därför inte över till den nya lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 8 kap. LOA om turordning vid uppsägning på grund&lt;br&gt;av arbetsbrist förs inte över till nya LOA. Det innebär bl.a. att hithöran-&lt;br&gt;de frågor kommer att vara författningsreglerade enbart i LAS. Därmed&lt;br&gt;kommer samma lagregler att gälla för hela arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Företrädesrätten till återanställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 9 kap. LOA om företrädesrätt till återanställning förs&lt;br&gt;inte över till nya LOA. Förslaget ändrar inte de materiella förut-&lt;br&gt;sättningarna för återanställningsrätten på den statliga delen av arbets-&lt;br&gt;marknaden. Dessa förutsättningar anges liksom hittills i regeringsformen&lt;br&gt;och LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avskedande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avskedandeinstitutet i LOA förs inte över till nya LOA. Bestämmelsen&lt;br&gt;i 18 § första stycket LAS om avskedande bör i stället gälla även på det&lt;br&gt;statliga området. Utformningen av den regeln bör dock ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser i LAS om avskedande bör gälla också för den&lt;br&gt;statliga sektorn. Det innebär bl.a. att det införs en rätt till allmänt skade-&lt;br&gt;stånd för bedömningsfel och en rätt till skadestånd enligt 39 § LAS.&lt;br&gt;Statens ansvarsnämnd får i fortsättningen också besluta om uppsägning&lt;br&gt;i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetskonflikter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna i 3 kap. LOA förs i sak oförändrade över till nya&lt;br&gt;LOA.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anställningsmyndighet, behörighetsvillkor och befordringsgrunder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande bestämmelserna i 4 kap. 2 och 3 §§ LOA om behörig-&lt;br&gt;hetsvillkor och befordringsgrunder förs i princip oförändrade över till nya&lt;br&gt;LOA. Bestämmelsen i 4 kap. 1 § om beslutande organ vid tjänstetillsätt-&lt;br&gt;ning har däremot ansetts sakna självständig betydelse och bör därför&lt;br&gt;slopas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bisysslor, förmåner som förenats med tjänsten och skyldighet att&lt;br&gt;anmäla fondpappersinnehav&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande bestämmelsen i 6 kap. 1 § LOA om förtroendeskadliga&lt;br&gt;bisysslor förs i sak oförändrad över till nya LOA. Bestämmelsen i 2 §&lt;br&gt;om tillstånd att ta emot vissa förmåner som förenats med tjänsten och&lt;br&gt;upplysningen i 3 § om skyldighet att enligt insiderlagen anmäla fond-&lt;br&gt;pappersinnehav har däremot ansetts obehövliga och slopas därför.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anställningsformen fullmakt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Anställningsformen fullmakt behålls, men bör i framtiden användas&lt;br&gt;uteslutande för ordinarie domare, högre åklagare och justitiekanslem. De&lt;br&gt;särskilda reglerna om fullmaktsanställning sammanförs till en särskild lag&lt;br&gt;om fullmaktsanställning. I denna regleras anställningens upphörande, av-&lt;br&gt;stängning, läkarundersökning och tjänstgöringsskyldighet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Disciplinansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om disciplinansvar förs över till nya LOA. Vissa mindre&lt;br&gt;ändringar föreslås, bl.a. när det gäller grunderna för bedömningen av&lt;br&gt;frågan om en försummelse är att anse som ringa eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom föreslås vissa ändringar i reglerna om förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skyldigheten att anmäla brott till åtal&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten enligt 12 kap. 1 § LOA att anmäla brott till åtal begränsas.&lt;br&gt;Bestämmelsen i 12 kap. 2 § LOA om undantag från anmälningsskyldig-&lt;br&gt;heten förs inte över till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikraftträdande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;En del av lagförslagen i LOA-utredningens&lt;br&gt;huvudbetänkande Enklare regler för statsanställda&lt;br&gt;(SOU 1992:60)&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om offentlig anställning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens tillämpningsområde och ändamål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Utöver vad som gäller enligt den allmänna arbetsrättsliga&lt;br&gt;lagstiftningen, finns i denna lag bestämmelser för arbetstagare hos de&lt;br&gt;statliga myndigheterna, de allmänna försäkringskassorna, riksdagen och&lt;br&gt;kyrkomötet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen syftar till att främja att det allmännas verksamhet kan bedrivas&lt;br&gt;författningsenligt, effektivt och i övrigt ändamålsenligt med hänsyn till de&lt;br&gt;särskilda krav som ställs på den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Följande bestämmelser i lagen gäller också arbetstagare hos&lt;br&gt;kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga&lt;br&gt;samfälligheter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19-25 §§ om arbetskonflikter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § första stycket om vissa undantag från lagen (1976:580) om medbe-&lt;br&gt;stämmande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förfarandet inför anställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § En myndighet som avser att anställa någon skall på lämpligt sätt&lt;br&gt;informera om att de som är intresserade av anställningen kan anmäla det&lt;br&gt;till myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får föreskriva eller för särskilda fall besluta om undantag&lt;br&gt;från denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bedömningsgrunder vid anställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § Vid anställning skall avseende fästas endast vid sakliga grunder,&lt;br&gt;såsom förtjänst och skicklighet. Skickligheten skall beaktas främst, om&lt;br&gt;det inte finns särskilda skäl för något annat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Svenskt medborgarskap som behörighetsvillkor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Utöver de krav på svenskt medborgarskap som följer av regerings-&lt;br&gt;formen eller någon annan lag får endast svenska medborgare ha&lt;br&gt;anställning som militär, åklagare eller polis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen får i övrigt föreskriva eller för särskilda fall besluta att&lt;br&gt;endast svenska medborgare får ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anställning inom regeringskansliet eller utrikesförvaltningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. statlig anställning som kan vara förenad med myndighetsutövning&lt;br&gt;eller handläggning av frågor vilka rör förhållandet till andra stater eller&lt;br&gt;till mellanfolkliga organisationer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. statlig anställning som kan medföra kännedom om förhållanden som&lt;br&gt;är av betydelse för landets säkerhet eller för andra viktiga, allmänna eller&lt;br&gt;enskilda ekonomiska intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De befogenheter som regeringen har enligt denna paragraf gäller inte&lt;br&gt;arbetstagare hos riksdagen och kyrkomötet samt deras myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bisysslor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § En arbetstagare får inte ha anställning eller uppdrag eller utöva&lt;br&gt;verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon annan arbets-&lt;br&gt;tagares opartiskhet i arbetet eller skada myndighetens anseende.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Disciplinansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tjänsteförseelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter sina&lt;br&gt;skyldigheter i anställningen, får åläggas disciplinpåföljd för&lt;br&gt;tjänsteförseelse, om inte förseelsen med hänsyn till samtliga&lt;br&gt;omständigheter är att anse som ringa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinpåföljd får inte åläggas någon för deltagande i en strejk eller i&lt;br&gt;en därmed jämförlig stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinpåföljder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag. En arbetstagare får inte&lt;br&gt;samtidigt åläggas flera disciplinpåföljder. Löneavdrag får göras för högst&lt;br&gt;trettio dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Genom kollektivavtal får avvikelser göras från föreskrifterna i 9 §.&lt;br&gt;En bestämmelse i ett sådant kollektivavtal får tillämpas också när det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller arbetstagare som inte är medlemmar i den avtalsslutande arbets-&lt;br&gt;tagarorganisationen, om de sysselsätts i arbete som avses med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftlig underrättelse till arbetstagaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Disciplinpåföljd får åläggas en arbetstagare endast om han inom två&lt;br&gt;år från förseelsen genom en skriftlig underrättelse fått del av vad som&lt;br&gt;anförs mot honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagarens rätt att få utredningen kompletterad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Utredningen i disciplinärendet skall kompletteras, om arbetstagaren&lt;br&gt;begär det och det inte är uppenbart att kompletteringen saknar betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder mot disciplinärt förfarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Har en åtgärd vidtagits för att åtal skall väckas mot en arbetstagare,&lt;br&gt;får myndigheten inte inleda eller fortsätta ett disciplinärt förfarande i&lt;br&gt;fråga om den förseelse som avses med åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den ifrågasatta förseelsen har prövats i straffrättslig ordning, får ett&lt;br&gt;disciplinärt förfarande inledas eller fortsättas endast om förseelsen vid&lt;br&gt;prövningen inte ansetts utgöra något brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Disciplinpåföljd får inte åläggas arbetstagaren sedan anställningen&lt;br&gt;hos myndigheten har upphört eller uppsägning har ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Bestämmelserna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982:80)&lt;br&gt;om anställningsskydd skall tillämpas, om en myndighet i ett ärende om&lt;br&gt;disciplinansvar bryter mot 11-14 §§ eller mot föreskrifter om beslutande&lt;br&gt;oigan eller om omröstning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om&lt;br&gt;anställningsskydd tillämpas 2 § andra stycket samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wrkställighet av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Ett beslut om löneavdrag som disciplinpåföljd enligt 8 § får inte&lt;br&gt;verkställas förrän beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har&lt;br&gt;förlorats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag för vissa arbetstagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Bestämmelserna i 8-14 §§ gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. dem som kan åläggas disciplinpåföljd enligt lagen (1986:644) om&lt;br&gt;disciplinförseelser av krigsmän, m.m., för förseelser som omfattas av den&lt;br&gt;lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hälso- och sjukvårdspersonal som i sin yrkesutövning står under&lt;br&gt;Socialstyrelsens tillsyn, för sådana förseelser i denna yrkesutövning som&lt;br&gt;skall prövas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. veterinärer, som står under Statens jordbruksverks tillsyn, om&lt;br&gt;förseelsen har skett i utövningen av veterinäryrket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Åtalsanmälan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 § Den som är skäligen misstänkt för att i sin anställning ha begått&lt;br&gt;brott för vilket fängelse är föreskrivet skall anmälas till åtal, om&lt;br&gt;misstanken avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. brott enligt 20 kap. 1-3 §§ brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. annat brott, om det kan antas föranleda någon annan påföljd än&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetskonflikter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inskränkningar i rätten att vidta stridsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § I arbete som består i myndighetsutövning eller som är nödvändigt&lt;br&gt;för att genomföra myndighetsutövning får stridsåtgärder vidtas endast i&lt;br&gt;form av lockout, strejk, vägran att arbeta på övertid eller nyanställ-&lt;br&gt;ningsblockad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådant arbete får stridsåtgärder inte vidtas på grund av något annat än&lt;br&gt;förhållandet mellan arbetsgivare och de arbetstagare som omfattas av&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i annat arbete än som sägs i första stycket är stridsåtgärder i syfte&lt;br&gt;att påverka inhemska politiska förhållanden otillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Om det uppkommer tvist om en viss stridsåtgärd är tillåten enligt&lt;br&gt;denna lag, får åtgärden inte vidtas förrän tvisten har avgjorts slutligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deltagande i stridsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Arbetstagare får delta i en stridsåtgärd endast efter beslut av den&lt;br&gt;arbetstagarorganisation som har anordnat stridsåtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En arbetstagarorganisation får inte anordna eller på något annat sätt&lt;br&gt;föranleda stridsåtgärder som är otillåtna enligt 19 eller 20 §. En sådan&lt;br&gt;organisation får inte heller genom understöd eller på något annat sätt&lt;br&gt;medverka vid otillåtna stridsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation tänker inleda&lt;br&gt;eller har inlett en otillåten stridsåtgärd, är arbetstagarorganisationen&lt;br&gt;skyldig att söka hindra åtgärden eller verka för att den upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation har inlett&lt;br&gt;en stridsåtgärd i strid mot 21 §, skall arbetsgivaren och arbets-&lt;br&gt;tagarorganisationen omedelbart ta upp överläggning med anledning av&lt;br&gt;stridsåtgärden och gemensamt verka för att denna upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller den lokala arbetstagarorganisationen, om det finns&lt;br&gt;en sådan organisation och om något annat inte har bestämts i&lt;br&gt;kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Om arbetsgivaren bryter mot 19, 20 eller 23 § eller om arbets-&lt;br&gt;tagarorganisationen bryter mot 22 eller 23 §, skall arbetsgivaren eller&lt;br&gt;organisationen ersätta uppkommen skada enligt de grunder som anges i&lt;br&gt;54, 55, 60 och 61 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbets-&lt;br&gt;livet, även om någon förpliktelse till följd av kollektivavtal inte har&lt;br&gt;åsidosatts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller arbetstagare som bryter mot 19, 20 eller 21 §, om&lt;br&gt;något annat inte följer av 25 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Har arbetstagarorganisationen inlett eller orsakat en stridsåtgärd som&lt;br&gt;är otillåten enligt 19 eller 20 §, får en arbetstagare åläggas skadestånd för&lt;br&gt;sitt deltagande i åtgärden endast om det finns synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Försättande i disponibilitet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;26 § En arbetstagare vid försvarsmakten, polisväsendet eller utrikesför-&lt;br&gt;valtningen får försättas i disponibilitet, om det är nödvändigt med hänsyn&lt;br&gt;till landets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Ett beslut om försättande i disponibilitet gäller omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist om ett beslut om försättande i disponibilitet får domstolen för&lt;br&gt;tiden intill dess lagakraftägande dom eller beslut föreligger bestämma att&lt;br&gt;beslutet tills vidare inte skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens ansvarsnämnd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;28 § Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om disciplinansvar, om&lt;br&gt;åtalsanmälan, om uppsägning på grund av förhållanden som hänför sig&lt;br&gt;till arbetstagaren personligen och om avskedande när det gäller arbetsta-&lt;br&gt;gare som anställs genom beslut av regeringen. Regeringen får föreskriva&lt;br&gt;att nämnden skall besluta i frågor av detta slag också när det gäller andra&lt;br&gt;arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1993:000) om fullmaktsanställning finns särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om nämndens handläggning av ärenden om avskedande av arbetstagare&lt;br&gt;som omfattas av den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden består av ordförande, vice ordförande och tre andra ledamöter.&lt;br&gt;Ordföranden och vice ordföranden skall vara jurister och ha erfarenhet&lt;br&gt;som domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Ansvarsnämndens beslut om uppsägning eller avskedande får inte&lt;br&gt;grundas enbart på en omständighet som den myndighet, hos vilken&lt;br&gt;arbetstagaren är anställd, har känt till mer än två månader innan under-&lt;br&gt;rättelse lämnades enligt 30 § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte om Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem begär&lt;br&gt;beslut inom sex månader efter det att omständigheten har inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättegång m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen av mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Mål om tillämpningen av denna lag handläggs enligt bestämmelserna&lt;br&gt;i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tid inom vilken talan skall väckas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Om en arbetstagare vill söka ändring i ett beslut om disciplinansvar,&lt;br&gt;skall han väcka talan inom fyra veckor från den dag han fick del av&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Talan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem om ändring&lt;br&gt;av ett beslut om disciplinansvar enligt 8-10 §§ eller ett beslut om&lt;br&gt;uppsägning eller avskedande enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd&lt;br&gt;skall väckas inom fyra veckor från det att beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Talan om skadestånd enligt 24 eller 25 § skall väckas inom tre&lt;br&gt;månader från det att stridsåtgärden avslutades.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inskränkningar i lagens tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Statsråden, JO, JK, justitieråden, regeringsråden samt biskopar och&lt;br&gt;präster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Lagen gäller inte statsråden, Riksdagens ombudsmän eller biskopar&lt;br&gt;eller präster som avses i kyrkolagen (1992:300).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För justitiekanslem och för justitieråden, regeringsråden och deras&lt;br&gt;ersättare gäller endast 4 § om bedömningsgrunder vid anställning, 7 § om&lt;br&gt;bisysslor och 19-25 §§ om arbetskonflikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalanställda vid utlandsmyndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § I fråga om arbetstagare som är lokalanställda av svenska staten&lt;br&gt;utomlands gäller lagen endast dem som är svenska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagare med anvisade arbeten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Lagen gäller inte arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete&lt;br&gt;eller skyddat arbete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Andra författningars tillämpning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;37 § Bestämmelserna om undantag för verksamhet av ideell natur eller&lt;br&gt;med opinionsbildande ändamål och om tystnadsplikt i vissa fall enligt 2,&lt;br&gt;21 och 22 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall&lt;br&gt;inte tillämpas på anställningsförhållanden som avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om förhandlingsskyldighet i 11-14 §§ lagen om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas när det gäller beslut&lt;br&gt;som meddelats med stöd av 8-18 §§ eller 26 § i fråga om disciplinansvar,&lt;br&gt;åtalsanmälan eller försättande i disponibilitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de arbetstagare som avses i 1 § första stycket skall även&lt;br&gt;bestämmelser i andra författningar än lagar tillämpas även om dessa&lt;br&gt;avviker från lagen (1982:80) om anställningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom lagen upphävs lagen (1976:600) om offentlig anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en&lt;br&gt;föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i&lt;br&gt;stället den nya föreskriften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. I fråga om konstitutorial som har meddelats före ikraftträdandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpas äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. I fråga om arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig&lt;br&gt;ställning som har anställts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser&lt;br&gt;om anställningens upphörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. I fråga om anställnings- eller arbetsvillkor för sådana arbetstagare&lt;br&gt;som omfattas av denna lag får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer tills vidare i författning meddela föreskrifter trots&lt;br&gt;att villkoret kan regleras i avtal. Detta gäller dock endast föreskrifter som&lt;br&gt;inte strider mot kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Har det i en författning, som inte har beslutats av eller med&lt;br&gt;riksdagen, meddelats föreskrifter i fråga om anställnings- eller arbets-&lt;br&gt;villkor för sådana arbetstagare som omfattas av denna lag, skall&lt;br&gt;föreskrifterna upphöra att gälla i den mån villkoret regleras genom&lt;br&gt;kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. I ärenden som har påbörjats eller avser omständigheter som inträffat&lt;br&gt;före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. En arbetstagare som har en militär anställning och som är anställd&lt;br&gt;inom försvarsmakten med förordnande tills vidare får förflyttas till en&lt;br&gt;annan militär anställning enligt de närmare föreskrifter som regeringen&lt;br&gt;meddelar. En förflyttning till en anställning hos en myndighet inom ett&lt;br&gt;annat verksamhetsområde får ske endast om arbetsuppgifterna är likartade&lt;br&gt;eller arbetstagaren med hänsyn till sin utbildning är lämplig för anställ-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om fullmaktsanställning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § I lagen (1993:000) om offentlig anställning finns bestämmelser för&lt;br&gt;arbetstagare hos statliga myndigheter. I denna lag finns därutöver kom-&lt;br&gt;pletterande bestämmelser för de arbetstagare hos dessa myndigheter som&lt;br&gt;är anställda med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller dock inte för arbetstagare som omfattas av kyrkolagen&lt;br&gt;(1992:300).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § En ordinarie domare skall anställas med fullmakt. Regeringen&lt;br&gt;bestämmer vilka domaranställningar som skall vara ordinarie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer vem som i övrigt skall anställas med fullmakt&lt;br&gt;hos myndigheterna under regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anställningens upphörande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § En arbetstagare får skiljas från anställningen endast med stöd av före-&lt;br&gt;skrifterna i regeringsformen eller i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgångsskyldighet på grund av ålder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En arbetstagare är skyldig att avgå från anställningen vid den ålder&lt;br&gt;som anges i författningar eller kollektivavtal om statlig pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgångsskyldighet på grund av sjukdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En arbetstagare är skyldig att avgå från anställningen före pensions-&lt;br&gt;åldern&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han på grund av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan för&lt;br&gt;framtiden är oförmögen att fullgöra sina arbetsuppgifter tillfredsställande&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han till följd av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd inte&lt;br&gt;har tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid och det är dels sanno-&lt;br&gt;likt att han inte kan återinträda i arbete inom ytterligare ett år, dels ovisst&lt;br&gt;hur arbetsförmågan därefter kommer att utveckla sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf gäller inte, om arbetstagaren har rätt till statlig pension&lt;br&gt;och lämpligen kan förflyttas enligt 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avskedande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En arbetstagare får avskedas enligt lagen (1982:80) om anställ-&lt;br&gt;ningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ordinarie domare tillämpas dock regeringsformens bestäm-&lt;br&gt;melser om vilka omständigheter som får läggas till grund för att skilja&lt;br&gt;ordinarie domare från anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förflyttning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En arbetstagare får förflyttas till en annan statlig anställning med&lt;br&gt;fullmakt. En förflyttning till en anställning hos en annan myndighet får&lt;br&gt;endast ske om arbetsuppgifterna är likartade eller arbetstagaren med&lt;br&gt;hänsyn till sin utbildning är lämplig för anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ordinarie domare tillämpas dock bestämmelserna om&lt;br&gt;förflyttning i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försättande i disponibilitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En arbetstagare vid polisväsendet, utrikesförvaltningen eller&lt;br&gt;försvarsmakten får försättas i disponibilitet enligt lagen (1993:000) om&lt;br&gt;offentlig anställning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avstängning och läkarundersökning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avstängning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En arbetstagare får avstängas från arbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om ett förfarande inleds, som syftar till att han skall avskedas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om en åtgärd vidtas för att åtal skall väckas mot honom för en&lt;br&gt;gärning som kan antas medföra avskedande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om han inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställande och detta&lt;br&gt;beror på sjukdom eller något jämförligt förhållande eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om han inte följer ett beslut om läkarundersökning enligt 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om en arbetstagare inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställan-&lt;br&gt;de och det är sannolikt att den bristande arbetsförmågan beror på sjuk-&lt;br&gt;dom eller något jämförligt förhållande, får arbetstagaren åläggas att låta&lt;br&gt;sig undersökas av den läkare som anvisas honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om en fråga om avstängning eller läkarundersökning uppkommer,&lt;br&gt;skall arbetstagaren skriftligen ges tillfälle att yttra sig över vad som&lt;br&gt;anförs mot honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen i ärendet om läkarundersökning eller avstängning skall&lt;br&gt;kompletteras, om arbetstagaren begär det och det inte är uppenbart att&lt;br&gt;kompletteringen saknar betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § I ärenden om avstängning eller läkarundersökning skall bestämmel-&lt;br&gt;serna om motivering av beslut och underrättelse om beslut i förvaltnings-&lt;br&gt;lagen (1986:223) tillämpas även i fråga om beslut under ärendets hand-&lt;br&gt;läggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Bestämmelserna om förhandlingsskyldighet i 11-14 §§ lagen&lt;br&gt;(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas när det&lt;br&gt;gäller beslut om avstängning eller läkarundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beslut fattas om avstängning och arbetstagaren är fackligt organise-&lt;br&gt;rad, skall myndigheten genast underrätta den lokala arbetstagarorganisa-&lt;br&gt;tion som arbetstagaren tillhör om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om en myndighet i ett ärende om avstängning eller läkarundersök-&lt;br&gt;ning bryter mot någon föreskrift i denna lag om handläggningen av ett&lt;br&gt;sådant ärende, skall bestämmelserna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§&lt;br&gt;lagen (1982:80) om anställningsskydd tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ordinarie domares tjänstgöringsskyldighet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 § En ordinarie domare är skyldig att utföra arbetsuppgifterna i en&lt;br&gt;motsvarande eller högre anställning som domare vid den domstol där han&lt;br&gt;är anställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordinarie domare är skyldig att tjänstgöra tillfälligt i en annan&lt;br&gt;domstol vid sådan handläggning där flera lagfarna domare deltar. Tjänst-&lt;br&gt;göringsskyldigheten gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för en rådman i tingsrätt som ledamot i en annan tingsrätt inom&lt;br&gt;samma hovrättsområde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för en rådman i länsrätt som ledamot i en tingsrätt eller en hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för ett kammarrättsråd som ledamot i en hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens ansvarsnämnd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 § Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om avskedande, avstängning&lt;br&gt;och läkarundersökning när det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. andra ordinarie domare än justitieråd och regeringsråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. andra arbetstagare som anställs genom beslut av regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. andra arbetstagare som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § Ansvarsnämndens beslut om avskedande får inte grundas enbart på&lt;br&gt;en omständighet som den myndighet som arbetstagaren är anställd hos&lt;br&gt;har känt till mer än två månader innan underrättelse lämnades enligt 30 §&lt;br&gt;lagen (1982:80) om anställningsskydd. Detta gäller dock inte, om Riks-&lt;br&gt;dagens ombudsmän eller Justitiekanslem begär ansvarsnämndens beslut&lt;br&gt;inom sex månader efter det att omständigheten har inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättegång m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen av mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Mål om tillämpningen av denna lag handläggs enligt lagen&lt;br&gt;(1974:371) om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om handläggningen av mål om avskedande, avstängning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller läkarundersökning av justitieråd och regeringsråd finns i regerings-&lt;br&gt;formen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § När Högsta domstolen i enlighet med bestämmelserna i regerings-&lt;br&gt;formen eller någon annan lag prövar frågor om skiljande från anställ-&lt;br&gt;ningen, avstängning eller läkarundersökning, skall handläggningen ske på&lt;br&gt;det sätt som föreskrivs för tvistemål. Vid omröstning skall bestämmelser-&lt;br&gt;na i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i domstol med enbart&lt;br&gt;lagfarna domare tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Ett beslut om skiljande från anställningen på grund av ålder eller&lt;br&gt;sjukdom (4 eller 5 §) eller om förflyttning (7 §) får inte verkställas förrän&lt;br&gt;beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har förlorats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist om tillämpningen av 4 § får domstolen, för tiden intill dess&lt;br&gt;lagakraftägande dom eller beslut föreligger, bestämma att anställningen&lt;br&gt;skall upphöra när arbetstagaren har uppnått den ålder då han enligt 4 §&lt;br&gt;är skyldig att avgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Ett beslut om avstängning gäller omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om läkarundersökning enligt 10 § får inte läggas till grund&lt;br&gt;för en avstängning enligt 9 § 4, förrän beslutet har prövats slutligt eller&lt;br&gt;rätten till talan har förlorats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist om ett avstängningsbeslut får domstolen, för tiden intill dess&lt;br&gt;lagakraftägande dom eller beslut föreligger, bestämma att avstängnings-&lt;br&gt;beslutet tills vidare inte skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rid inom vilken talan skall väckas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Om en arbetstagare vill söka ändring i ett beslut om skiljande från&lt;br&gt;anställningen på grund av ålder eller sjukdom (4 eller 5 §), förflyttning&lt;br&gt;(7 §) eller läkarundersökning (10 §), skall han väcka talan inom fyra&lt;br&gt;veckor från den dag då han fick del av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Talan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem om ändring&lt;br&gt;av ett beslut om avskedande eller om avstängning enligt 9 § 1 eller 2&lt;br&gt;skall väckas inom fyra veckor från det att beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i&lt;br&gt;arbetstvister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången&lt;br&gt;i arbetstvister skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas ej på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål som enligt lag får upptas endast av viss tingsrätt eller som skall&lt;br&gt;handläggas av tingsrätt i arman sammansättning än som anges i&lt;br&gt;rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;mål som skall handläggas av tingsrätt med tillämpning av&lt;br&gt;konkurslagen (1987:672) eller ackordslagen (1970:847),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband&lt;br&gt;med åtal för brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätta innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall inte tillämpas på mål&lt;br&gt;som rör arbetstagare med statligt&lt;br&gt;reglerad anställning eller an-&lt;br&gt;ställning hos riksdagen, när tvisten&lt;br&gt;gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fråga som rör tillsättning av&lt;br&gt;tjänst utan att enbart avse tvist om&lt;br&gt;kollektivavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tjänstgöringsskyldighet enligt&lt;br&gt;5 kap. lagen (1976:600) om offent-&lt;br&gt;lig anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall inte tillämpas på mål&lt;br&gt;som rör arbetstagare som är&lt;br&gt;anställda hos statliga myndigheter,&lt;br&gt;allmänna försäkringskassor, riks-&lt;br&gt;dagen eller kyrkomötet, när tvisten&lt;br&gt;gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. frågor som rör anställning av&lt;br&gt;arbetstagare utan att enbart avse&lt;br&gt;tvist om kollektivavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;tjänstgöringsskyldighet för&lt;br&gt;ordinarie domare enligt lagen&lt;br&gt;(1993:000) om fullmaktsanställ-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tjänstgöringsskyldighet enligt&lt;br&gt;10 § arbetsrättsliga beredskaps-&lt;br&gt;lagen (1987:1262).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall inte heller tillämpas på andra mål som rör arbetstagare hos&lt;br&gt;arbetsgivare med offentlig ställning, när tvisten gäller en fråga som är&lt;br&gt;reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning&lt;br&gt;föreskrivs att beslut i frågan får överklagas hos regeringen, en&lt;br&gt;förvaltningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i polislagen (1984:387)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i lagen skall införas en ny paragraf, 7 a §,&lt;br&gt;och närmast före 7 a § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förflyttning av arbetstagare&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare som är anställd&lt;br&gt;vid Rikspolisstyrelsen för arbete i&lt;br&gt;polisverksamhet för att förebygga&lt;br&gt;och avslöja brott mot rikets säker-&lt;br&gt;het får förflyttas till en annan stat-&lt;br&gt;lig anställning enligt de närmare&lt;br&gt;föreskrifter som regeringen&lt;br&gt;meddelar. En arbetstagare som är&lt;br&gt;polis får därvid endast förflyttas till&lt;br&gt;en annan anställning som polis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över de remissinstanser som har yttrat&lt;br&gt;sig över huvudbetänkandet Enklare regler för&lt;br&gt;statsanställda (SOU 1992:60)&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanser m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över LOA-utredningens huvudbetänkande&lt;br&gt;(SOU 1992:60) Enklare regler för statsanställda avgetts av: Riksdagens&lt;br&gt;förvaltningskontor, Riksdagens ombudsmän (Justitieombudsmannen),&lt;br&gt;Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten i Stockholm, Justitie-&lt;br&gt;kanslem (JK), Domstolsverket, Riksåklagaren (RÅ), Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;(RPS), Kriminalvårdsstyrelsen, Styrelsen för internationell utveckling&lt;br&gt;(SIDA), Överbefälhavaren (ÖB), Försvarets materielverk (FMV),&lt;br&gt;Försvarets civilförvaltning (FCF), Överstyrelsen för civil beredskap&lt;br&gt;(ÖCB), Försvarets personalnämnd, Riksförsäkringsverket (RFV),&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Postverket, Statens järnvägar (SJ), Banverket, Vägverket,&lt;br&gt;Luftfartsverket, Statskontoret, Tullverket, Statistiska centralbyrån (SCB),&lt;br&gt;Riksrevisionsverket (RRV), Riksskatteverket (RSV), Statens arbetsgivar-&lt;br&gt;verk (SAV), Statens ansvarsnämnd, Statens löne-och pensionsverk (SPV),&lt;br&gt;Verket för högskoleservice, Universitetet i Stockholm, Centrala&lt;br&gt;studiestödsnämnden, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Arbets-&lt;br&gt;marknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetslivscentrum, Arbets-&lt;br&gt;domstolen (AD), Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer,&lt;br&gt;Stiftelsen Nordiska museet, Statens biografbyrå, Statens invandrarverk,&lt;br&gt;Jämställdhetsombudsmannen, Konkurrensverket, Affärsverket svenska&lt;br&gt;kraftnät, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Statens lantmäteriverk, Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska kyrkans centralstyrelse,&lt;br&gt;Svenska arbetsgivareföreningen, Försäkringskasseförbundet, Svenska&lt;br&gt;kyrkans församlings- och pastoratsförbund, Landsorganisationen i&lt;br&gt;Sverige, TCOs förhandiingsråd för offentliganställda (TCO-OF) och&lt;br&gt;Sveriges akademikers centralorganisation (SACO).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har lämnat över yttranden från åklagarmyndigheterna i&lt;br&gt;Stockholm, Karlstad, Linköping och Västerås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskasseförbundet bifogar yttranden från försäkringskassorna&lt;br&gt;i Gävleborgs, Kopparbergs, Skaraborgs, Stockholms och Västmanlands&lt;br&gt;län samt från försäkringskassan i Göteborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO bifogar yttranden från Statsanställdas förbund och Försäkrings-&lt;br&gt;anställdas förbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO bifogar yttranden från Svenska Officersförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om offentlig anställning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag finns föreskrifter för arbetstagare hos de statliga myndig-&lt;br&gt;heterna, de allmänna försäkringskassorna, riksdagen och kyrkomötet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Följande föreskrifter i lagen gäller också för arbetstagare hos&lt;br&gt;kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar och kyrkliga&lt;br&gt;samfälligheter, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23-29 §§ om arbetskonflikter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § första stycket om vissa undantag från lagen (1976:580) om medbe-&lt;br&gt;stämmande i arbetslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 30 § om periodiska hälsoundersökningar gäller också&lt;br&gt;för arbetstagare hos kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Lagen gäller inte för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. statsråden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. riksdagens ombudsmän,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. biskopar eller präster som avses i kyrkolagen (1992:300),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. arbetstagare som är lokalanställda av svenska staten utomlands och&lt;br&gt;som inte är svenska medborgare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete eller skyddat arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För justitiekanslem eller för justitieråden, regeringsråden eller deras&lt;br&gt;ersättare gäller bara 4 § om bedömningsgrunder vid anställning, 7 § om&lt;br&gt;bisysslor och 23-29 §§ om arbetskonflikter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bedömningsgrunder vid anställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § Vid anställning skall — som föreskrivs i regeringsformen — avseende&lt;br&gt;fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för&lt;br&gt;något annat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Svenskt medborgarskap som behörighetsvillkor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Utöver de krav på svenskt medborgarskap som följer av regerings-&lt;br&gt;formen eller någon annan lag gäller också att bara svenska medborgare&lt;br&gt;får ha anställning som åklagare, polis eller militär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Regeringen får föreskriva eller för särskilda fall besluta att bara&lt;br&gt;svenska medborgare får ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anställning inom regeringskansliet eller utrikesförvaltningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. statlig anställning som kan vara förenad med myndighetsutövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller handläggning av frågor som rör förhållandet till andra stater eller till&lt;br&gt;mellanfolkliga organisationer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. statlig anställning som kan medföra kännedom om förhållanden som&lt;br&gt;är av betydelse för landets säkerhet eller för andra viktiga, allmänna eller&lt;br&gt;enskilda ekonomiska intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De befogenheter som regeringen har enligt denna paragraf gäller inte&lt;br&gt;arbetstagare hos riksdagen och kyrkomötet eller deras myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bisysslor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § En arbetstagare får inte ha någon anställning eller något uppdrag eller&lt;br&gt;utöva någon verksamhet som kan rubba förtroendet för hans eller någon&lt;br&gt;annan arbetstagares opartiskhet i arbetet eller som kan skada myndig-&lt;br&gt;hetens anseende.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Upphörande av anställningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8 § Ett besked från arbetsgivarens sida om skiljande från en provanställ-&lt;br&gt;ning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd skall vara skriftligt för&lt;br&gt;att vara giltigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En uppsägning från arbetsgivarens sida av en arbetstagare som är&lt;br&gt;anställd tills vidare skall vara skriftlig för att vara giltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En arbetstagares begäran om att anställningen skall upphöra skall&lt;br&gt;vara skriftlig för att vara giltig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Får en arbetstagare någon annan anställning som avses i 1 §, upphör&lt;br&gt;den första anställningen utan särskild åtgärd, om inte något annat följer&lt;br&gt;av kollektivavtal eller, i fråga om fullmaktsanställda, av föreskrifter som&lt;br&gt;regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Vid bestämmandet av en arbetstagares plats i turordning för&lt;br&gt;uppsägning enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd skall hänsyn tas&lt;br&gt;också till kravet att myndigheten på ett riktigt sätt fullgör sina rättskip-&lt;br&gt;nings-eller förvaltningsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Disciplinansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tjänsteförseelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En arbetstagare, som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter&lt;br&gt;sina skyldigheter i anställningen, får meddelas disciplinpåföljd för&lt;br&gt;tjänsteförseelse. Är felet med hänsyn till samtliga omständigheter ringa,&lt;br&gt;får någon påföljd inte meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinpåföljd får inte meddelas en arbetstagare för att han har&lt;br&gt;deltagit i en strejk eller i en därmed jämförlig stridsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disciplinpåföljder &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag. En arbetstagare får&lt;br&gt;inte samtidigt meddelas flera disciplinpåföljder. Löneavdrag får göras för&lt;br&gt;högst trettio dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Genom kollektivavtal får avvikelser göras från 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse i ett sådant kollektivavtal får tillämpas också på&lt;br&gt;arbetstagare som inte är medlemmar i den avtalsslutande arbetstagar-&lt;br&gt;organisationen, om de sysselsätts i sådant arbete som avses med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder mot disciplinärt förfarande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Disciplinpåföljd får meddelas en arbetstagare bara om han inom två&lt;br&gt;år från förseelsen skriftligen fått ta del av vad som anförs mot honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § När en åtgärd har genomförts för att väcka åtal mot en arbetstagare,&lt;br&gt;får myndigheten inte inleda eller fortsätta ett disciplinärt förfarande i&lt;br&gt;fråga om den förseelse som avses med åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en förseelse har prövats i straffrättslig ordning, får ett disciplinärt&lt;br&gt;förfarande inledas eller fortsättas bara om förseelsen vid prövningen inte&lt;br&gt;ansetts vara något brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Disciplinpåföljd får inte meddelas en arbetstagare eller fastställas av&lt;br&gt;en domstol efter det att anställningen har upphört eller uppsägning har ägt&lt;br&gt;rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller inte om arbetstagaren övergår från&lt;br&gt;en myndighet till en annan inom domstols-, åklagar- eller polisväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Föreskrifterna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§ lagen (1982:80)&lt;br&gt;om anställningsskydd skall tillämpas, om en myndighet i ett ärende om&lt;br&gt;disciplinansvar bryter mot 16-18 §§ eller mot föreskrifter om beslutande&lt;br&gt;organ eller om omröstning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen om&lt;br&gt;anställningsskydd tillämpas 2 § andra och tredje styckena samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag för vissa arbetstagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Föreskrifterna i 13-18 §§ gäller inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. dem som kan meddelas disciplinpåföljd enligt lagen (1986:644) om&lt;br&gt;disciplinförseelser av krigsmän, m.m., för förseelser som omfattas av den&lt;br&gt;lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. hälso- och sjukvårdspersonal, som i sin yrkesutövning står under&lt;br&gt;Socialstyrelsens tillsyn, för sådana förseelser i denna yrkesutövning som&lt;br&gt;skall prövas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. veterinärer, som står under Statens jordbruksverks tillsyn, om&lt;br&gt;förseelsen har skett i utövningen av veterinäryrket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Åtalsanmälan m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § Den som är misstänkt för att i sin anställning ha begått brott skall&lt;br&gt;anmälas till åtal, om misstanken avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. brott enligt 20 kap. 1 och 2 §§ samt 3 § första stycket brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. annat brott, om det kan antas föranleda någon annan påföljd än&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Föreskrifterna om tidsfrister vid avskedande i 18 § andra stycket&lt;br&gt;lagen (1982:80) om anställningsskydd skall inte tillämpas, om Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän eller Justitiekanslem begär ett beslut om avskedande inom&lt;br&gt;sex månader efter det att omständigheten har inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetskonflikter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inskränkningar i rätten att genomföra stridsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § I arbeten som består i myndighetsutövning eller som är&lt;br&gt;oundgängligen nödvändiga för att genomföra myndighetsutövning får&lt;br&gt;stridsåtgärder genomföras bara i form av lockout, strejk, övertidsvägran&lt;br&gt;eller nyanställningsblockad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådana arbeten får stridsåtgärder inte genomföras på grund av något&lt;br&gt;annat än förhållandet mellan arbetsgivare och de arbetstagare som&lt;br&gt;omfattas av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i andra arbeten än som avses i första stycket är stridsåtgärder i&lt;br&gt;syfte att påverka inhemska politiska förhållanden otillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Om det uppkommer tvist huruvida en viss stridsåtgärd är tillåten&lt;br&gt;enligt denna lag, får åtgärden inte genomföras förrän tvisten har avgjorts&lt;br&gt;slutligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deltagande i stridsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § En arbetstagare får delta i en stridsåtgärd bara efter beslut av den&lt;br&gt;arbetstagaroiganisation som har anordnat stridsåtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § En arbetstagarorganisation får inte anordna eller på något annat sätt&lt;br&gt;föranleda stridsåtgärder som är otillåtna enligt 23 eller 24 §. En sådan&lt;br&gt;organisation får inte heller genom understöd eller på något annat sätt&lt;br&gt;medverka vid otillåtna stridsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation tänker inleda&lt;br&gt;eller har inlett en otillåten stridsåtgärd, är organisationen skyldig att söka&lt;br&gt;hindra åtgärden eller verka för att den upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Om en arbetstagare som tillhör en arbetstagarorganisation har inlett&lt;br&gt;en stridsåtgärd i strid mot 25 §, skall arbetsgivaren och organisationen&lt;br&gt;omedelbart ta upp överläggning med anledning av stridsåtgärden och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemensamt verka för att den upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har något annat inte föreskrivits i kollektivavtal gäller första stycket&lt;br&gt;den lokala arbetstagarorganisationen, om det finns en sådan organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Om arbetsgivaren bryter mot 23, 24 eller 27 § eller om arbets-&lt;br&gt;tagarorganisationen bryter mot 26 eller 27 §, skall arbetsgivaren eller&lt;br&gt;organisationen ersätta uppkommen skada enligt de grunder som anges i&lt;br&gt;54, 55, 60 och 61 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbets-&lt;br&gt;livet, även om någon förpliktelse till följd av kollektivavtal inte har satts&lt;br&gt;åt sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller en arbetstagare som bryter mot 23, 24 eller 25 §, om&lt;br&gt;något annat inte följer av 29 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Har arbetstagarorganisationen inlett eller orsakat en stridsåtgärd som&lt;br&gt;är otillåten enligt 23 eller 24 §, får en arbetstagare åläggas att betala&lt;br&gt;skadestånd för sitt deltagande i åtgärden bara om det finns synnerliga skäl&lt;br&gt;för det.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Periodiska hälsoundersökningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;30 § Om en arbetstagare har arbetsuppgifter där brister i arbetstagarens&lt;br&gt;hälsotillstånd medför risk för människors liv, personliga säkerhet eller&lt;br&gt;hälsa eller för betydande skador på miljö eller egendom, är arbetstagaren&lt;br&gt;efter uppmaning av arbetsgivaren skyldig att regelbundet genomgå&lt;br&gt;hälsoundersökningar som är nödvändiga för bedömning av huruvida&lt;br&gt;arbetstagaren har sådana brister i sitt hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller bara för arbetstagare som enligt kollektivavtal eller,&lt;br&gt;för arbetstagare hos myndigheterna under regeringen, enligt föreskrifter&lt;br&gt;av regeringen, är skyldiga att genomgå hälsoundersökningarna. Kollek-&lt;br&gt;tivavtalet får tillämpas också på arbetstagare som inte är medlemmar i&lt;br&gt;den avtalsslutande arbetstagarorganisationen, om de sysselsätts i sådant&lt;br&gt;arbete som avses med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Fråntagande av arbetsuppgifter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;31 § En arbetstagare vid polisväsendet, utrikesförvaltningen eller&lt;br&gt;försvarsmakten får med omedelbar verkan fråntas sina arbetsuppgifter,&lt;br&gt;om det är nödvändigt med hänsyn till landets säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig ställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;32 § Föreskrifterna om grunden för uppsägning eller avskedande,&lt;br&gt;turordning vid uppsägning och företrädesrätt till återanställning i lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd skall också tillämpas på en arbetstagare&lt;br&gt;i verksledande eller därmed jämförlig ställning som är anställd tills&lt;br&gt;vidare, om något annat inte följer av denna lag eller, såvitt rör andra&lt;br&gt;frågor än grunden för uppsägning eller avskedande, av föreskrifter som&lt;br&gt;regeringen meddelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Är chefen för ett statligt affärsverk anställd för bestämd tid, får han&lt;br&gt;skiljas från sin anställning före utgången av denna tid, om det är&lt;br&gt;nödvändigt av hänsyn till verkets bästa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är chefen för någon annan förvaltningsmyndighet och som lyder&lt;br&gt;omedelbart under regeringen anställd för bestämd tid, får han förflyttas&lt;br&gt;till en annan statlig anställning som tillsätts på samma sätt, om det är&lt;br&gt;påkallat av organisatoriska skäl eller annars nödvändigt av hänsyn till&lt;br&gt;myndighetens bästa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens ansvarsnämnd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;34 § Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om disciplinansvar,&lt;br&gt;åtalsanmälan och avskedande när det gäller arbetstagare som anställs av&lt;br&gt;regeringen. Regeringen får föreskriva att nämnden skall besluta i sådana&lt;br&gt;frågor också när det gäller andra arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättegång&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen av mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas enligt lagen&lt;br&gt;(1974:371) om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mrkställighet av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Ett beslut om löneavdrag enligt 14 § eller om förflyttning enligt&lt;br&gt;33 § andra stycket får inte verkställas, förrän beslutet har prövats slutligt&lt;br&gt;eller rätten till talan har förlorats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om förflyttning enligt 33 § andra stycket gäller omedelbart,&lt;br&gt;om det finns synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Ett beslut om skiljande från anställningen enligt 33 § första stycket&lt;br&gt;gäller omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § I en tvist om ett beslut enligt 31 §, 36 § andra stycket eller 37 § får&lt;br&gt;domstolen för tiden fram till dess att det finns ett lagakraftägande&lt;br&gt;avgörande bestämma att beslutet tills vidare inte skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsfrister för att väcka talan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Om en arbetstagare vill söka ändring i ett beslut om disciplinansvar,&lt;br&gt;skall han väcka talan inom tre veckor från den dag då han fick del av&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Talan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem om ändring&lt;br&gt;av ett beslut om avskedande enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd&lt;br&gt;skall väckas inom tre veckor från det att beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Talan om skadestånd enligt 28 eller 29 § skall väckas inom tre&lt;br&gt;månader från det att stridsåtgärden avslutades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillämpningen av andra författningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;42 § Föreskrifterna om undantag för verksamhet av ideell natur eller med&lt;br&gt;opinionsbildande ändamål och om tystnadsplikt i vissa fall enligt 2, 21&lt;br&gt;och 22 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall inte&lt;br&gt;tillämpas på anställningsförhållanden som avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna om förhandlingsskyldighet i 11-14 §§ lagen om med-&lt;br&gt;bestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas, när det gäller beslut om&lt;br&gt;åtalsanmälan enligt 21 § eller om fråntagande av arbetsuppgifter enligt&lt;br&gt;31 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För arbetstagare som avses i 1 § skall också föreskrifter i andra&lt;br&gt;författningar än lagar tillämpas, även om dessa avviker från lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då lagen (1976:600) om&lt;br&gt;offentlig anställning skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Om det i en lag eller någon annan författning hänvisas till en&lt;br&gt;föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, skall i stället&lt;br&gt;den nya föreskriften tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. I fråga om de konstitutorial som har meddelats före ikraftträdandet&lt;br&gt;tillämpas äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. I fråga om anställnings- eller arbetsvillkor för sådana arbetstagare&lt;br&gt;som omfattas av denna lag får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer tills vidare i författning meddela föreskrifter även&lt;br&gt;om villkoret kan regleras i avtal. Detta gäller dock bara föreskrifter som&lt;br&gt;inte strider mot kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Om det i en författning som inte har beslutats av eller med riksdagen&lt;br&gt;har meddelats föreskrifter i fråga om anställnings- eller arbetsvillkor för&lt;br&gt;sådana arbetstagare som omfattas av denna lag, skall föreskrifterna&lt;br&gt;upphöra att gälla när villkoret regleras genom kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. I ärenden som har påbörjats eller avser omständigheter som inträffat&lt;br&gt;före ikraftträdandet skall äldre föreskrifter tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. En arbetstagare som har en militär anställning och som är anställd&lt;br&gt;inom försvarsmakten med förordnande tills vidare får förflyttas till en&lt;br&gt;annan militär anställning enligt de närmare föreskrifter som regeringen&lt;br&gt;meddelar. En förflyttning till en anställning hos en myndighet inom ett&lt;br&gt;annat verksamhetsområde får bara ske om arbetsuppgifterna är likartade&lt;br&gt;eller arbetstagaren med hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställ-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om fullmaktsanställning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller föreskrifter för sådana arbetstagare hos statliga&lt;br&gt;myndigheter under regeringen som är anställda med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon föreskrift i denna lag avviker från lagen (1993:000) om&lt;br&gt;offentlig anställning, skall den föreskriften gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Lagen gäller inte för biskopar eller präster som avses i kyrkolagen&lt;br&gt;(1992:300).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anställning med fullmakt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § En ordinarie domare skall anställas med fullmakt. Regeringen&lt;br&gt;bestämmer vilka domaranställningar som skall vara ordinarie.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer vilka arbetstagare som i övrigt skall anställas&lt;br&gt;med fullmakt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anställningens upphörande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § En arbetstagare får skiljas från anställningen bara med stöd av före-&lt;br&gt;skrifterna i regeringsformen eller i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgångsskyldighet på grund av ålder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En arbetstagare är skyldig att avgå från anställningen vid den ålder&lt;br&gt;som anges i författningar eller kollektivavtal om statlig pension.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgångsskyldighet på grund av sjukdom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En arbetstagare är skyldig att avgå från anställningen före pensions-&lt;br&gt;åldern&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han på grund av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan för&lt;br&gt;framtiden är oförmögen att fullgöra sina arbetsuppgifter tillfredsställande,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han på grund av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd inte&lt;br&gt;har tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid och det är dels sanno-&lt;br&gt;likt att han inte kan återinträda i arbete inom ytterligare ett år, dels ovisst&lt;br&gt;hur arbetsförmågan därefter kommer att utveckla sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte om arbetstagaren kan förflyttas enligt 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avskedande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En arbetstagare får avskedas enligt lagen (1982:80) om anställ-&lt;br&gt;ningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ordinarie domare tillämpas dock regeringsformens be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelser om vilka omständigheter som får läggas till grund för att&lt;br&gt;skilja domaren från anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förflyttning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En arbetstagare får förflyttas till en annan statlig anställning med&lt;br&gt;fullmakt. En förflyttning till en anställning hos en annan myndighet får&lt;br&gt;bara ske om arbetsuppgifterna är likartade eller om arbetstagaren med&lt;br&gt;hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ordinarie domare tillämpas dock vad som sägs om&lt;br&gt;förflyttning i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråntagande av arbetsuppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En arbetstagare vid polisväsendet, utrikesförvaltningen eller&lt;br&gt;försvarsmakten får fråntas sina arbetsuppgifter enligt 31 § lagen&lt;br&gt;(1993:000) om offentlig anställning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avstängning och läkarundersökning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avstängning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En arbetstagare får avstängas från arbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om ett förfarande inleds som syftar till att han skall avskedas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om en åtgärd vidtas för att åtal skall väckas mot honom för en&lt;br&gt;gärning som kan antas medföra avskedande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om han inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställande och detta&lt;br&gt;beror på sjukdom eller något jämförligt förhållande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om han inte följer ett beslut om läkarundersökning enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkarundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om en arbetstagare inte fullgör sina arbetsuppgifter tillfredsställan-&lt;br&gt;de, och det är sannolikt att den bristande arbetsförmågan beror på sjuk-&lt;br&gt;dom eller något jämförligt förhållande, får beslutas att arbetstagaren skall&lt;br&gt;undersökas av den läkare som anvisas honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandlingsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Föreskrifterna om förhandlingsskyldighet i 11-14 §§ lagen&lt;br&gt;(1976:580) om medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas när det&lt;br&gt;gäller beslut om avstängning eller läkarundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det meddelas beslut om avstängning och arbetstagaren är fackligt&lt;br&gt;otganiserad, skall myndigheten genast underrätta den lokala arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation som arbetstagaren tillhör om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13 § Om en myndighet i ett ärende om avstängning eller läkarundersök-&lt;br&gt;ning bryter mot någon föreskrift i denna lag om handläggningen av ett&lt;br&gt;sådant ärende eller mot föreskrifter om beslutande organ eller om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omröstning, tillämpas föreskrifterna om skadestånd i 38, 41 och 42 §§&lt;br&gt;lagen (1982:80) om anställningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om avvikelser i kollektivavtal från vad som sägs i 41 § lagen&lt;br&gt;om anställningsskydd tillämpas 2 § andra och tredje styckena samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ordinarie domares tjänstgöringsskyldighet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § En ordinarie domare är skyldig att utföra arbetsuppgifterna i en&lt;br&gt;motsvarande eller högre anställning som domare vid den domstol där han&lt;br&gt;är anställd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordinarie domare är skyldig att tjänstgöra tillfälligt i en annan&lt;br&gt;domstol vid sådan handläggning där flera lagfarna domare deltar. Tjänst-&lt;br&gt;göringsskyldigheten gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. för en rådman i tingsrätt som ledamot i en annan tingsrätt inom&lt;br&gt;samma hovrättsområde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för en rådman i länsrätt som ledamot i en tingsrätt eller en hovrätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för ett kammarrättsråd som ledamot i en hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens ansvarsnämnd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;15 § Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om avskedande, avstängning&lt;br&gt;och läkarundersökning när det gäller ordinarie domare och andra&lt;br&gt;arbetstagare som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte justitiekanslem, justitieråden, regeringsråden&lt;br&gt;eller deras ersättare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättegång m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen av mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas enligt lagen&lt;br&gt;(1974:371) om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om handläggningen av mål om avskedande, avstängning&lt;br&gt;eller läkarundersökning av justitieråd, regeringsråd eller deras ersättare&lt;br&gt;finns i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § När Högsta domstolen i enlighet med regeringsformen eller någon&lt;br&gt;annan lag prövar frågor om skiljande från anställningen, avstängning eller&lt;br&gt;läkarundersökning, skall handläggningen ske på det sätt som föreskrivs&lt;br&gt;för tvistemål. Vid omröstning skall föreskrifterna i 29 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken om omröstning i domstol med bara lagfarna domare tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Ett beslut om skiljande från anställningen på grund av ålder eller&lt;br&gt;sjukdom enligt 5 eller 6 § eller om förflyttning enligt 8 § får inte verk-&lt;br&gt;ställas, förrän beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har för-&lt;br&gt;lorats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist om tillämpningen av 5 § får domstolen för tiden fram till dess&lt;br&gt;att det finns ett lagakraftägande avgörande bestämma att anställningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall upphöra när arbetstagaren har uppnått den ålder då han enligt&lt;br&gt;nämnda paragraf är skyldig att avgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Ett beslut om avstängning gäller omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om läkarundersökning enligt 11 § får inte läggas till grund&lt;br&gt;för en avstängning enligt 10 § 4, förrän beslutet har prövats slutligt eller&lt;br&gt;rätten till talan har förlorats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist om ett avstängningsbeslut får domstolen för tiden fram till&lt;br&gt;dess att det finns ett lagakraftägande avgörande bestämma att beslutet tills&lt;br&gt;vidare inte skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsfrister för att väcka talan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Om en arbetstagare vill söka ändring i ett beslut om skiljande från&lt;br&gt;anställningen på grund av ålder eller sjukdom enligt 5 eller 6 §,&lt;br&gt;förflyttning enligt 8 § eller läkarundersökning enligt 11 §, skall han väcka&lt;br&gt;talan inom tre veckor från den dag han fick del av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Talan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem om ändring&lt;br&gt;av ett beslut om avskedande eller om avstängning enligt 10 § 1 eller 2&lt;br&gt;skall väckas inom tre veckor från det att beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i&lt;br&gt;arbetstvister&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2 § lagen (1974:371) om rättegången&lt;br&gt;i arbetstvister&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas ej på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mål som enligt lag får upptas endast av viss tingsrätt eller som skall&lt;br&gt;handläggas av tingsrätt i annan sammansättning än som anges i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mål som skall handläggas av tingsrätt med tillämpning av konkurs-&lt;br&gt;lagen (1987:672) eller ackordslagen (1970:847),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. mål om skadestånd i anledning av brott, om talan föres i samband&lt;br&gt;med åtal för brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. mål om ersättning för yrkesskada, när tvisten ej rör kollektivavtals&lt;br&gt;rätta innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall inte tillämpas på mål&lt;br&gt;som rör arbetstagare med statligt&lt;br&gt;reglerad anställning eller anställ-&lt;br&gt;ning hos riksdagen, när tvisten&lt;br&gt;gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fråga som rör tillsättning av&lt;br&gt;tjänst utan att enbart avse tvist om&lt;br&gt;kollektivavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tjänstgöringsskyldighet enligt&lt;br&gt;5 kap. lagen (1976:600) om offent-&lt;br&gt;lig anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall inte tillämpas på mål&lt;br&gt;som rör arbetstagare som är ans-&lt;br&gt;tällda hos statliga myndigheter,&lt;br&gt;allmänna försäkringskassor, riks-&lt;br&gt;dagen eller kyrkomötet, när tvisten&lt;br&gt;gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. frågor som rör anställning av&lt;br&gt;arbetstagare utan att enbart avse&lt;br&gt;tvist om kollektivavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;tjänstgöringsskyldighet för&lt;br&gt;ordinarie domare enligt lagen&lt;br&gt;(1993:000) om fullmaktsanställ-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall inte heller tillämpas på andra mål som rör arbetstagare hos&lt;br&gt;arbetsgivare med offentlig ställning, när tvisten gäller en fråga som är&lt;br&gt;reglerad i lag eller annan författning och det i samma författning&lt;br&gt;föreskrivs att beslut i frågan får överklagas hos regeringen, en förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol eller en förvaltningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Lagen omtryckt 1977:530.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1987:683.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i polislagen (1984:387)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i polislagen (1984:387) skall införas en&lt;br&gt;ny paragraf, 7 a §, och närmast före 7 a § en ny rubrik av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förflyttning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetstagare som är anställd&lt;br&gt;vid Rikspolisstyrelsen för arbete i&lt;br&gt;polisverksamhet för att förebygga&lt;br&gt;och avslöja brott mot rikets säker-&lt;br&gt;het får förflyttas till en annan stat-&lt;br&gt;lig anställning enligt de närmare&lt;br&gt;föreskrifter som regeringen med-&lt;br&gt;delar. En arbetstagare som är&lt;br&gt;polisman får därvid endast&lt;br&gt;förflyttas till en annan anställning&lt;br&gt;som polisman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förflyttning enligt första stycket&lt;br&gt;till en anställning hos en myndighet&lt;br&gt;inom något annat verksamhetsom-&lt;br&gt;råde från endast ske om arbetsupp-&lt;br&gt;gifterna är likartade eller&lt;br&gt;arbetstagaren med hänsyn till sin&lt;br&gt;utbildning är lämpad för anställ-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-12-02&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet&lt;br&gt;Lars Å. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 30 september 1993,&lt;br&gt;varvid statsrådet Wibble varit föredragande, har regeringen för Lag-&lt;br&gt;rådets yttrande överlämnat förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om offentlig anställning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om fullmaktsanställning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i polislagen (1984:387).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreteraren&lt;br&gt;Sten Spångberg och kammarrättsassessorn Charlotte Hedberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om offentlig anställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att det i lagen finns föreskrifter för arbetstagare hos&lt;br&gt;de statliga myndigheterna, de allmänna försäkringskassorna, riksdagen&lt;br&gt;och kyrkomötet. Av remissen framgår att det är avsett att den&lt;br&gt;allmänna arbetsrättsliga lagstiftningen - främst lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet och lagen (1982:80) om&lt;br&gt;anställningsskydd - liksom hittills skall gälla även beträffande&lt;br&gt;arbetstagarna inom den offentliga sektorn. Den föreslagna lagen om&lt;br&gt;offentlig anställning (i fortsättningen benämnd nya LOA) skall&lt;br&gt;innehålla särskilda föreskrifter som i huvudsak avser arbetstagare hos&lt;br&gt;de statliga myndigheterna och försäkringskassorna. Den skall gälla&lt;br&gt;även arbetstagare som är anställda med fullmakt. För sådana&lt;br&gt;arbetstagare skall dessutom kompletterande särbestämmelser gälla&lt;br&gt;enligt den samtidigt föreslagna lagen om fullmaktsanställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den som inte är väl insatt på detta rättsområde kan den sålunda&lt;br&gt;föreslagna ordningen framstå som både något överraskande och&lt;br&gt;förvirrande. Motsvarande teknik har emellertid redan tillämpats sedan&lt;br&gt;länge. Lagrådet vill mot den bakgrunden inte motsätta sig den avsedda&lt;br&gt;uppdelningen av författningsstoffet på olika lagar. För att&lt;br&gt;tillämpningen av den nya lagstiftningen skall underlättas bör emellertid&lt;br&gt;1 § nya LOA utformas så att lagens karaktär av speciallag framgår&lt;br&gt;tydligt. Vidare bör i samma syfte en hänvisning göras till de&lt;br&gt;ytterligare särregler som finns i lagen om fullmaktsanställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt förordar Lagrådet i klargörande syfte att begreppet &amp;quot;de&lt;br&gt;statliga myndigheterna&amp;quot; byts ut mot en uppräkning av de myndigheter&lt;br&gt;som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det sagda kan 1 § ges förslagsvis följande&lt;br&gt;lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;I denna lag finns särskilda föreskrifter om arbetstagare hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. riksdagen och dess myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. myndigheterna under regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. kyrkomötet och dess myndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. de allmänna försäkringskassorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare särskilda föreskrifter om arbetstagare som avses i första&lt;br&gt;stycket 2 finns i lagen (1993:000) om fullmaktsanställning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf finns vissa bestämmelser om disciplinpåföljder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av specialmotiveringen framgår att det inte ansetts nödvändigt att i&lt;br&gt;paragrafen ta in en motsvarighet till vad som nu anges i 10 kap. 2 §,&lt;br&gt;nämligen: &amp;quot;Om storleken av löneavdrag föreskriver regeringen.&amp;quot; Vid&lt;br&gt;föredragningen inför Lagrådet har upplysts att närmare föreskrifter i&lt;br&gt;detta hänseende avses komma att utfärdas av regeringen med stöd av&lt;br&gt;bemyndigandet i 8 kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen (RF)&lt;br&gt;samt att avdragets storlek enligt nuvarande föreskrifter uppgår till&lt;br&gt;högst 22 procent av daglönen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en verkställighetsföreskrift av detta slag skall kunna utfärdas&lt;br&gt;med stöd av nämnda bemyndigande i RF krävs, att det redan av den&lt;br&gt;aktuella lagbestämmelsen kan utläsas efter vilka huvudsakliga grunder&lt;br&gt;ifrågavarande avdrag avses bli bestämda. Med hänsyn härtill förordar&lt;br&gt;Lagrådet att paragrafen kompletteras med ett andra stycke av&lt;br&gt;förslagsvis följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Löneavdraget per dag får uppgå till högst 25 procent av daglönen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Lagrådets förslag under föregående paragraf följs bör i första&lt;br&gt;stycket den ändringen vidtas, att vad där sägs om 14 § skall gälla&lt;br&gt;samma paragrafs första stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs att disciplinpåföljd får meddelas en arbetstagare&lt;br&gt;bara om han inom två år från förseelsen skriftligen fått ta del av vad&lt;br&gt;som anförs mot honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialmotiveringen anges att av paragrafen framgår att&lt;br&gt;myndigheten skall delge arbetstagaren underrättelsen enligt&lt;br&gt;delgivningslagens bestämmelser. Den föreslagna lagtexten kan dock&lt;br&gt;inte anses innehålla ett sådant krav. Om avsikten är att delgivning skall&lt;br&gt;ske bör det tydligt framgå av lagtexten, t.ex. genom att &amp;quot;fått ta del av&amp;quot;&lt;br&gt;utbyts mot &amp;quot;erhållit del av&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att hinder föreligger mot disciplinära förfaranden&lt;br&gt;när &amp;quot;en åtgärd har genomförts för att väcka åtal&amp;quot; mot arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt specialmotiveringen motsvarar detta stycke i sak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 kap. 3 § gällande lag. 1 denna paragraf sägs att samma hinder&lt;br&gt;inträder när &amp;quot;åtgärd vidtagits för att anställa åtal&amp;quot; mot arbetstagare. Av&lt;br&gt;sistnämnda formulering liksom av vad som anförts i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen kan den slutsatsen dras, att vad som åsyftas ha skett för&lt;br&gt;att hindret skall föreligga är att en anmälan angående misstanke om&lt;br&gt;brott har gjorts av arbetsgivaren eller att denne i vart fall fått vetskap&lt;br&gt;om att en förundersökning mot arbetstagaren för ifrågavarande&lt;br&gt;förfarande har inletts av annan orsak. Den föreslagna formuleringen&lt;br&gt;kan eventuellt leda till den felaktiga slutsatsen att hindret inträder i ett&lt;br&gt;tidigare skede, t.ex. så snart en intern utredning påbörjats i anledning&lt;br&gt;av en misstanke om en lagöverträdelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den allmänna motiveringen framgår att den i andra stycket&lt;br&gt;angivna möjligheten, att inleda eller fortsätta ett disciplinärt förfarande&lt;br&gt;sedan &amp;quot;förseelsen&amp;quot; prövats i straffrättslig ordning, inte avses omfatta&lt;br&gt;fall då bevisningen varit för svag för en fällande dom. Denna avsikt&lt;br&gt;framgår inte av den föreslagna lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda föreslår Lagrådet att förevarande paragraf&lt;br&gt;ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;När en åtgärd har vidtagits för att åtal skall väckas mot en&lt;br&gt;arbetstagare, får arbetsgivaren inte inleda eller fortsätta ett disciplinärt&lt;br&gt;förfarande i anledning av vad som föranlett åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en gärning har prövats i straffrättslig ordning, får ett discplinärt&lt;br&gt;förfarande inledas eller fortsättas bara om gärningen, av annan orsak&lt;br&gt;än bristande bevisning, inte ansetts utgöra något brott.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7S§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafens första stycke anges att disciplinpåföljd inte får meddelas&lt;br&gt;en arbetstagare eller fastställas av en domstol efter det att anställningen&lt;br&gt;upphört eller uppsägning har ägt rum. Den föreslagna bestämmelsen&lt;br&gt;motsvarar 14 kap. 4 § i den nu gällande lagen. I specialmotiveringen&lt;br&gt;anförs att någon ändring i sak inte är avsedd. Lydelsen har emellertid&lt;br&gt;såtillvida ändrats att orden &amp;quot;fastställas av en domstol&amp;quot; tillagts. Enligt&lt;br&gt;vad som upplysts vid föredragningen av remissen har syftet med&lt;br&gt;tillägget varit att klargöra vad som sker om en ålagd disciplinpåföljd&lt;br&gt;överklagas och målet inte hinner avgöras innan arbetstagaren slutar sin&lt;br&gt;anställning. I en dom av Arbetsdomstolen den 7 april 1993 har&lt;br&gt;emellertid slagits fast att frågan om disciplinpåföljd är förfallen om en&lt;br&gt;anställning upphör innan ett mål om disciplinpåföljd avgörs, och att&lt;br&gt;myndighetens beslut om sådan påföljd då skall undanröjas. Hänvis-&lt;br&gt;ningen i paragrafens första stycke till fastställande av domstol bör&lt;br&gt;följaktligen utgå. I andra stycket bör en formell justering göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att 18 § får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Disciplinpåföljd får inte meddelas efter det att arbetstagarens&lt;br&gt;anställning har upphört eller uppsägning har ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller inte om arbetstagaren övergår från&lt;br&gt;en myndighet till en annan inom domstols-, åklagar- respektive&lt;br&gt;polisväsendet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf innehåller en särskild tidsfrist för det fall att någon av&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem yrkar att en arbetstagare&lt;br&gt;skall avskedas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har därmed ett sådant samband med de föreslagna&lt;br&gt;bestämmelserna i 8-12 §§ att den lämpligen bör placeras efter dessa&lt;br&gt;och under den gemensamma rubriken &amp;quot;Vissa föreskrifter om&lt;br&gt;upphörande av anställningar&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om periodiska hälsoundersök-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket är det grundläggande kravet att det är fråga om&lt;br&gt;en arbetstagare som har arbetsuppgifter där brister i hans hälsotillstånd&lt;br&gt;medför risk för människors liv, personliga säkerhet eller hälsa eller för&lt;br&gt;betydande skador på miljö eller egendom. - Vilka arbetstagare eller&lt;br&gt;grupper därav det därvid kan vara fråga om skall enligt andra stycket&lt;br&gt;första meningen anges i kollektivavtal eller i föreskrifter som&lt;br&gt;regeringen meddelar. - Skyldigheten för arbetstagaren att regelbundet&lt;br&gt;genomgå hälsoundersökningar inträder enligt vad som i första stycket&lt;br&gt;vidare sägs &amp;quot;efter uppmaning av arbetsgivaren&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen ges inte någon upplysning om hur sistnämnda uttryck&lt;br&gt;skall tolkas. Skall arbetsgivarens &amp;quot;uppmaning&amp;quot; bara gälla den närmare&lt;br&gt;tidpunkt då var och en som omfattas av en sådan avtalsbestämmelse&lt;br&gt;eller föreskrift som avses i andra stycket första meningen första&lt;br&gt;gången skall genomgå en hälsoundersökning eller avses arbetsgivaren&lt;br&gt;fritt kunna välja när en &amp;quot;uppmaning&amp;quot; skall ske med den följden att&lt;br&gt;vederbörande arbetstagare först därefter blir skyldig att genomgå&lt;br&gt;regelbundna hälsoundersökningar? Enligt Lagrådets mening ger den&lt;br&gt;föreslagna avfattningen av paragrafen närmast stöd för den senare&lt;br&gt;tolkningen. Eftersom det här är fråga om ett undantag från en&lt;br&gt;grundlagsskyddad rättighet måste regleringen på denna punkt göras&lt;br&gt;helt otvetydig. Lagrådet förutsätter därför att frågan om vad som avses&lt;br&gt;med arbetsgivarens uppmaning klargörs under det fortsatta&lt;br&gt;lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket är i sin föreslagna avfattning tämligen svårläst.&lt;br&gt;Stycket kan lämpligen i stället ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Första stycket gäller bara för arbetstagare som enligt kollektivavtal&lt;br&gt;eller föreskrifter av regeringen är skyldiga att genomgå&lt;br&gt;hälsoundersökningarna. Kollektivavtalet får tillämpas också på&lt;br&gt;arbetstagare som inte är medlemmar i den avtalsslutande&lt;br&gt;arbetstagarorganisationen, om de sysselsätts i sådant arbete som avses&lt;br&gt;med avtalet. Föreskrifterna får bara avse arbetstagare hos myndigheter&lt;br&gt;under regeringen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av remissen framgår att det finns särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;hälsoundersökningar i andra lagar t.ex. i luftfartslagen (1957:297),&lt;br&gt;körkortslagen (1977:477) och fartygssäkerhetslagen (1988:49). Enligt&lt;br&gt;specialmotiveringen har dessa specialbestämmelser i vanlig ordning&lt;br&gt;företräde framför den här föreslagna lagregeln men har det inte ansetts&lt;br&gt;nödvändigt att ge uttryck för den principen i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet delar inte sistnämnda uppfattning utan förordar att i&lt;br&gt;paragrafen införs ett tredje stycke med följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Om det i en annan lag eller i en förordning, som har meddelats med&lt;br&gt;stöd av lag, finns föreskrifter som avviker från första eller andra&lt;br&gt;stycket gäller de föreskrifterna.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35-41 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa bestämmelser har i förslaget samlats under rubriken &amp;quot;Rättegång&amp;quot;&lt;br&gt;skriven med fetstil. Därutöver finns i anslutning till bestämmelserna&lt;br&gt;tre underrubriker som skrivits med kursiverad stil. Dessa rubriker är&lt;br&gt;&amp;quot;Handläggningen av mål&amp;quot; (före 35 §) &amp;quot;Verkställighet av beslut&amp;quot; (före&lt;br&gt;36 §) och &amp;quot;Tidsfrister för att väcka talan&amp;quot; (före 39 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet noterar att föreskrifterna i 36 och 37 §§ är tillämpliga inte&lt;br&gt;bara i rättegång utan även när någon rättegång inte har inletts. De bör&lt;br&gt;därför inte tas med under rubriken &amp;quot;Rättegång&amp;quot; utan placeras före&lt;br&gt;förslagets 35 § som 35 och 36 §§ och föregås av rubriken&lt;br&gt;&amp;quot;Verkställighet av beslut&amp;quot; skriven med fetstil. Därefter bör under&lt;br&gt;rubriken &amp;quot;Rättegång&amp;quot; som 37-41 §§ tas upp förslagets 35 och&lt;br&gt;38-41 §§. Några underrubriker i anslutning till nu berörda bestäm-&lt;br&gt;melser torde inte behövas. Lagrådet förordar att lagförslaget ändras i&lt;br&gt;enlighet med det sagda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 39 § förslaget skall en arbetstagare, om han vill söka ändring&lt;br&gt;i ett beslut om disciplinansvar, väcka talan inom tre veckor från den&lt;br&gt;dag då han fick del av beslutet. Paragrafen, som enligt motiven delvis&lt;br&gt;motsvaras av 16 kap. 2 § gällande lag, bör kompletteras så att den&lt;br&gt;avser även talan om ändring i sådana beslut som anges i 33 § nya&lt;br&gt;LOA. Lagrådet förordar - under förutsättning att 13 § i förslaget på&lt;br&gt;grund av vad som förordats under 22 § blir 14 § - att 39 § ges&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Om en arbetstagare vill söka ändring i ett beslut enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 eller 33 §, skall han väcka talan inom tre veckor från den dag han&lt;br&gt;fick del av beslutet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 40 § i det remitterade förslaget föreskrivs att talan av Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän eller Justitiekanslem om ändring av ett beslut om&lt;br&gt;avskedande enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd skall väckas&lt;br&gt;inom tre veckor från det att beslutet meddelades. Denna paragraf, som&lt;br&gt;enligt motiven närmast motsvaras av 16 kap. 3 § gällande lag, bör&lt;br&gt;kompletteras så att den omfattar även talan om ändring av beslut om&lt;br&gt;disciplinansvar enligt 13 § i remissen, enligt Lagrådets förslag 14 §.&lt;br&gt;Lagrådet förordar att 40 § ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Talan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem om ändring av&lt;br&gt;ett beslut om disciplinansvar enligt 14 § eller om avskedande enligt&lt;br&gt;lagen (1982:80) om anställningsskydd skall väckas inom tre veckor&lt;br&gt;från det att beslutet meddelades.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafens andra stycke anges att föreskrifterna om&lt;br&gt;förhandlingsskyldighet i 11-14 §§ lagen om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet inte skall tillämpas, när det gäller beslut om åtalsanmälan&lt;br&gt;enligt 21 § eller om fråntagande av arbetsuppgifter enligt 31 §.&lt;br&gt;Föreskriften i detta stycke motsvaras enligt remissen i sak närmast av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 5 § andra stycket gällande lag. Den bör kompletteras så att den&lt;br&gt;avser även beslut om disciplinansvar enligt 14 § (Lagrådets&lt;br&gt;numrering).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt bör 42 § jämkas redaktionellt på några punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att paragrafen ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Föreskrifterna i 2, 21 och 22 §§ lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet skall inte tillämpas i&lt;br&gt;anställningsförhållanden som avses i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 11-14 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet skall&lt;br&gt;inte tillämpas när det gäller beslut om disciplinansvar enligt 14 §,&lt;br&gt;åtalsanmälan enligt 22 § eller skiljande från arbetsuppgifter enligt&lt;br&gt;31 §.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om fullmaktsanställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges att lagen innehåller föreskrifter för&lt;br&gt;sådana arbetstagare hos myndigheter under regeringen som är anställda&lt;br&gt;med fullmakt. I andra stycket finns en bestämmelse om förhållandet&lt;br&gt;mellan förevarande lag och nya LOA. Bestämmelsen har följande&lt;br&gt;lydelse. &amp;quot;Om någon föreskrift i denna lag avviker från lagen&lt;br&gt;(1993:000) om offentlig anställning, skall den föreskriften gälla.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen anförs i anslutning till 1 § bl.a. att föreskrifterna i nya&lt;br&gt;LOA självfallet gäller även för dem som är anställda med fullmakt och&lt;br&gt;att det i förevarande lag finns kompletterande föreskrifter för sådana&lt;br&gt;arbetstagare hos regeringen som är anställda med fullmakt. Vidare&lt;br&gt;framgår enligt remissen av 1 § andra stycket att förevarande lag är en&lt;br&gt;speciallag i förhållande till nya LOA. Detta innebär, sägs det att&lt;br&gt;reglerna i lagen skall tillämpas i stället för reglerna i nya LOA, om&lt;br&gt;samma sak regleras i båda lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening framgår den avsedda innebörden av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § tydligare om ordet &amp;quot;om&amp;quot; i andra stycket byts ut mot &amp;quot;i den mån&amp;quot;&lt;br&gt;och om orden &amp;quot;avviker från&amp;quot; byts ut mot &amp;quot;strider mot.&amp;quot; Därigenom&lt;br&gt;klargörs bl.a. att 15 § förevarande lag inte gäller framför 34 § nya&lt;br&gt;LOA utan endast kompletterar den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med det anförda förordar Lagrådet att 1 § andra stycket&lt;br&gt;ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;I den mån någon föreskrift i denna lag avviker från lagen (1993:000)&lt;br&gt;om offentlig anställning, skall den föreskriften gälla.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anges motsvara 7 kap. 1 § gällande lag. I förslaget har&lt;br&gt;emellertid, utan att detta kommenterats i remissen, tagits in en&lt;br&gt;hänvisning även till föreskrifterna i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har vid föredragningen inför Lagrådet upplysts att tillägget&lt;br&gt;gjorts med tanke främst på bestämmelserna i 11 kap. 5 § RE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom lagförslaget omfattar även andra än ordinarie domare samt&lt;br&gt;då en hänvisning görs till nämnda grundlagsbestämmelse i 7 § andra&lt;br&gt;stycket bör det i förhållande till 7 kap. 1 § gällande lag här gjorda&lt;br&gt;tillägget utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första stycke anges motsvara 7 kap. 4 § gällande lag men&lt;br&gt;har getts en något annan lydelse. I sistnämnda paragraf föreskrivs att&lt;br&gt;en arbetstagare får under vissa närmare angivna omständigheter&lt;br&gt;entledigas innan han har uppnått den ålder som avses i 3 §&lt;br&gt;(pensionsåldern). Förevarande paragraf har formulerats så att en&lt;br&gt;arbetstagare under angivna omständigheter är skyldig att avgå från&lt;br&gt;anställningen före pensionsåldern. Den nya lydelsen har som förebild&lt;br&gt;den i 5 § som behandlar avgångsskyldighet på grund av ålder.&lt;br&gt;Utformningen av 5 § bygger på att det i där omnämnda fall är arbets-&lt;br&gt;tagaren som begär att få avgå från anställningen. I de fall som avses i&lt;br&gt;6 § ankommer det däremot på arbetsgivaren att ta initiativ till anställ-&lt;br&gt;ningens upphörande. Enligt Lagrådets mening avspeglar den i 7 kap. 4&lt;br&gt;§ gällande lag använda lydelsen bättre bestämmelsens innebörd än den&lt;br&gt;i 6 § föreslagna lydelsen och bör därför bibehållas. En viss formell&lt;br&gt;ändring bör vidare göras i första stycket punkt 1. Lagrådet förordar att&lt;br&gt;6 § ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;En arbetstagare får entledigas innan han har uppnått den ålder som&lt;br&gt;avses i 5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om han på grund av förlust av eller nedsättning i arbetsförmågan&lt;br&gt;är för framtiden oförmögen att fullgöra sina arbetsuppgifter&lt;br&gt;tillfredsställande, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om han på grund av nedsatt arbetsförmåga under två år i följd&lt;br&gt;inte har tjänstgjort annat än försöksvis under kortare tid och det är dels&lt;br&gt;sannolikt att han inte kan återinträda i arbetet inom ytterligare ett år,&lt;br&gt;dels ovisst hur arbetsförmågan därefter kommer att utveckla sig.&lt;br&gt;Första stycket gäller inte om arbetstagaren kan förflyttas enligt 8 §&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Lagrådets förslag till lydelse av paragrafen godtas bör även&lt;br&gt;rubriken före den ändras. Förslagsvis kan den få följande lydelse:&lt;br&gt;&amp;quot;Anställningens upphörande på grund av sjukdom&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16-21 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa bestämmelser har i förslaget samlats under rubriken &amp;quot;Rättegång&lt;br&gt;m.m.&amp;quot; skriven med fetstil. Före vissa av bestämmelserna finns&lt;br&gt;dessutom underrubriker som skrivits med kursiverad text. Sålunda&lt;br&gt;föregås 16 § av rubriken &amp;quot;Handläggningen av mål&amp;quot;, 18 § av rubriken&lt;br&gt;&amp;quot;Verkställighet av beslut&amp;quot; och 20 § av rubriken &amp;quot;Tidsfrister för att&lt;br&gt;väcka talan&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet konstaterar här att föreskrifterna i 18 § första stycket och&lt;br&gt;19 § första och andra styckena är tillämpliga inte bara i rättegång utan&lt;br&gt;även när någon rättegång inte har inletts. Föreskrifterna bör därför inte&lt;br&gt;föras in under rubriken Rättegång m.m. utan placeras i en särskild&lt;br&gt;paragraf före förslagets 16 §. Den nya paragrafen bör ges beteck-&lt;br&gt;ningen 16 § och föregås av rubriken &amp;quot;Verkställighet av beslut&amp;quot; skriven&lt;br&gt;med fetstil. Därefter bör förslagets återstående bestämmelser i det nu&lt;br&gt;berörda avsnittet redovisas under rubriken &amp;quot;Rättegång&amp;quot; även den&lt;br&gt;skriven med fetstil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som 17 § bör därvid tas upp förslagets 16 §, som 18 § förslagets&lt;br&gt;18 § andra stycket och 19 § tredje stycket, som 19 § förslagets 17 §&lt;br&gt;och som 20 och 21 §§ förslagets 20 resp. 21 §. Några underrubriker&lt;br&gt;till de nu berörda bestämmelserna torde inte behövas. Lagrådet för-&lt;br&gt;ordar att lagförslaget ändras i enlighet med det sagda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande de föreslagna 16 och 17 §§ förordar Lagrådet också&lt;br&gt;vissa redaktionella ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda förordar Lagrådet att 16-21 §§ ges&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;&amp;quot;Verkställighet av beslut&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om skiljande från anställningen på grund av ålder eller&lt;br&gt;sjukdom enligt 5 eller 6 § eller om förflyttning enligt 8 § får inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställas, förrän beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har&lt;br&gt;förlorats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om avstängning gäller omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om läkarundersökning enligt 11 § får inte läggas till grund&lt;br&gt;för en avstängning enligt 10 § 4, förrän beslutet har prövats slutligt&lt;br&gt;eller rätten till talan har förlorats.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättegång&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;77§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om tillämpningen av denna lag skall handläggas enligt lagen&lt;br&gt;(1974:371) om rättegången i arbetstvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om handläggningen av mål om avskedande, avstängning&lt;br&gt;eller läkarundersökning av justitieråd eller regeringsråd finns i&lt;br&gt;regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist om tillämpningen av 5 § får domstolen för tiden fram till&lt;br&gt;dess att det finns ett lagakraftägande avgörande bestämma att&lt;br&gt;anställningen skall upphöra när arbetstagaren har uppnått den ålder då&lt;br&gt;han enligt nämnda paragraf är skyldig att avgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en tvist om ett avstängningsbeslut får domstolen för tiden fram till&lt;br&gt;dess att det finns ett lagakraftägande avgörande bestämma att beslutet&lt;br&gt;tills vidare inte skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När Högsta domstolen i enlighet med regeringsformen eller någon&lt;br&gt;annan lag prövar frågor om skiljande från anställningen, avstängning&lt;br&gt;eller läkarundersökning, skall handläggningen ske på det sätt som&lt;br&gt;föreskrivs för tvistemål. Vid omröstning skall föreskrifterna i 29 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetstagare vill söka ändring i ett beslut om skiljande från&lt;br&gt;anställningen på grund av ålder eller sjukdom enligt 5 eller 6 §,&lt;br&gt;förflyttning enligt 8 § eller läkarundersökning enligt 11 §, skall han&lt;br&gt;väcka talan inom tre veckor från den dag han fick del av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan av Riksdagens ombudsmän eller Justitiekanslem om ändring av&lt;br&gt;ett beslut om avskedande eller om avstängning enligt 10 § 1 eller 2&lt;br&gt;skall väckas inom tre veckor från det att beslutet meddelades.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i&lt;br&gt;arbetstvister&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder ingen erinran.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i polislagen (1984:387)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att till en ny 7 a § förs över föreskrifterna i 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § gällande lag om förflyttningsskyldighet för anställda hos&lt;br&gt;säkerhetspolisen. Förslaget behöver emellertid kompletteras med vissa&lt;br&gt;bestämmelser om verkställighet av beslut om förflyttning och om&lt;br&gt;rättegången vid tvist om sådan skyldighet. Sålunda behöver införas en&lt;br&gt;regel om att ett beslut om förflyttning inte får verkställas förrän&lt;br&gt;beslutet har vunnit laga kraft. Vidare bör föreskrivas att mål om&lt;br&gt;tillämpningen av bestämmelserna i 7 a § skall handläggas enligt lagen&lt;br&gt;om rättegången i arbetstvister. Slutligen bör tid för väckande av talan&lt;br&gt;regleras. Den erforderliga regleringen kan enklast ske genom att till 7&lt;br&gt;a § fogas ett nytt tredje stycke av följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;I mål eller ärenden om förflyttning tillämpas 35 § första stycket, 37&lt;br&gt;och 39 §§ lagen (1993:000) om offentlig anställning.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta förslag har Lagrådet utgått från den numrering av paragraferna&lt;br&gt;i nya LOA som Lagrådet förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Översikt över hur reglerna i nuvarande LOA&lt;br&gt;föreslås bli behandlade&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande LOA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny reglering eller annan åtgärd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 och 2 §§ nya LOA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 § första stycket nya LOA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 § andra stycket nya LOA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 § första stycket nya LOA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2§ &amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 § &amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;It&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 :a meningen slopas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2:a meningen till 6 § nya LOA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;42 § nya LOA och 12 §&lt;br&gt;fullmaktsanställningslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;42 § nya LOA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;23-29 §§ nya LOA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5-6 §§ nya LOA&lt;br&gt;sista stycket slopas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 § nya LOA&lt;br&gt;sista stycket slopas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 § fullmaktsanställningslagen&lt;br&gt;sista stycket slopas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande LOA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny reglering eller annan åtgärd&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 § fullmaktsanställningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § arbetsrättsliga beredskapslagen&lt;br&gt;(1987:1262)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 § nya LOA&lt;br&gt;sista meningen slopas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § första stycket&lt;br&gt;andra stycket&lt;br&gt;tredje stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 § fullmaktsanställningslagen&lt;br&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § nya LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§ &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § fullmaktsanställningslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6 § &amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § fullmaktsanställningslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;br&gt;lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;31 § nya LOA och 9 § fullmaktsanställnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § fullmaktsanställningslagen, 7 a § polislagen&lt;br&gt;(1984:387)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § första stycket&lt;br&gt;andra stycket&lt;br&gt;tredje stycket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;33 § nya LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;n&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande LOA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny reglering eller annan åtgärd &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § första stycket&lt;br&gt;andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § nya LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § nya LOA&lt;br&gt;slopas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § första stycket&lt;br&gt;andra stycket&lt;br&gt;tredje stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och 3 §§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § nya LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 § nya LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § &amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1-4 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § första stycket&lt;br&gt;andra stycket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § nya LOA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;22 § nya LOA&lt;br&gt;slopas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10 § fullmaktsanställningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 och 11 §§ &amp;quot;&lt;br&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t»&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 § nya LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § nya LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § andra stycket fullmaktsanställningslagen&lt;br&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § andra stycket fullmaktsanställningslagen&lt;br&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande LOA&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ny reglering eller annan åtgärd &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § första stycket&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ev. i en förordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ev. i en förordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § nya LOA och 15 § fullmaktsanställnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;andra och tredje&lt;br&gt;styckena&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § fullmaktsanställningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § fullmaktsanställningsförordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ev. i en förordning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37 § nya LOA och 17 §&lt;br&gt;fullmaktsanställningslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;39 § nya LOA och 20 § fullmaktsanställnings-&lt;br&gt;lagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;40 § &amp;quot; och 21 § &amp;quot;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första stycket&lt;br&gt;andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § nya LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slopas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § nya LOA och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § fullmaktsanställningslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;35 § nya LOA och 16 §&lt;br&gt;fullmaktsanställningslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;18 § fullmaktsanställningslagen&lt;br&gt;36 och 38 §§ nya LOA och 18 §&lt;br&gt;ful 1 maktsanställningsl agen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande LOA Ny reglering eller annan åtgärd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Närmaste motsvarighet i nuvarande LOA till&lt;br&gt;bestämmelserna i nya LOA&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till ny LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nuvarande LOA&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1:1 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1:2 och 1:5 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1:2, 1:3, 1:4 och 1:6 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4:3 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4:2 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2:3 och 4:2 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6:1 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7:11 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7:2 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7:12 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7:13 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8:2 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11:5 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10:1 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10:2 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10:3 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14:1 och 14:5 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14:3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § andra stycket är nytt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § först stycket&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § andra stycket är nytt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16:7 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10:4 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12:1 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3:1 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3:2 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3:3 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3:4 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3:5 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3:6 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3:6 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ny&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7:7 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7:2, 8:1 och 9:1 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7:9 och 7:10 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15:4 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17:1 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17:3 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16:1 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17:3 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16:2 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16:3 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16:5 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2:5 och 2:6 LOA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt 8 &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt 6 &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt 7 &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition om ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl . . . &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ............... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag....................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om offentlig anställning.................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om fullmaktsanställning ................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)......... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1989:225) om ersättning till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;smittbärare ............................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i arbetsrättsliga beredskapslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1987:1262)............................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän........................ 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. lag om ändring i polislagen (1984:387) ............ 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. lag om ändring i lagen (1983:1061) med instruktion för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens förvaltningskontor.................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ......... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i lagen (RFS 1980:4) om beslutande organ i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågor om disciplinansvar m.m. beträffande arbetstagare hos&lt;br&gt;riksdagen och dess myndigheter................... 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i lagen (1974:371) om rättegången i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetstvister............................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;veterinäryrket m.m........................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 9 december 1993 ......................... 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning ............................ 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förutsättningar för&amp;nbsp;offentlig förvaltning ........... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Utvecklingen&amp;nbsp;inom statsförvaltningen.......... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Den framtida&amp;nbsp;regleringen................. 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillämpningsområdet för den nya lagen om offentlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anställning............................. 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Anställningsfrågor&amp;nbsp;&amp;nbsp;........................ 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Institutet tjänst....................... 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Institutet vikariat...................... 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;Information om lediga anställningar .......... 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;Anställningsmyndighet, behörighetsvillkor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och befordringsgrunder.................. 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;Förening av anställningar m.m.............. 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetstagare i verksledande eller därmed jämförlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställning .............................. 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Anställda med fullmakt ..................... 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bisysslor m.m.......................... 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetskonflikter ........................ 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Anställningens upphörande på annat sätt än genom&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avskedande, m.m........................ 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;Skiljande från anställningen ............... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;Turordning vid uppsägning på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetsbrist ......................... 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;Företrädesrätt till återanställning ............ 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;Skriftlighetskrav vid uppsägningar m.m........ 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 &amp;nbsp;Förflyttning......................... 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.6 &amp;nbsp;Skiljande från arbetsuppgifter (försättande&amp;nbsp;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;disponibilitet)........................ 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.7 &amp;nbsp;Avgångsskyldighet på grund av ålderspension ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.8 &amp;nbsp;Avgångsskyldighet på grund av sjukdom........ 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.9 &amp;nbsp;Avstängning och läkarundersökning på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukdom........................... 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Disciplinansvar m.m....................... 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 Disciplinansvar....................... 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Disciplinansvar utanför den aktuella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anställningen ........................ 87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 Skyldigheten att anmäla brott till&amp;nbsp;åtal ......... 87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Avskedande m.m.......................... 90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 Bestämmelser om avskedande .............. 90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 Behörigheten för Statens ansvarsnämnd ........ 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 Bestämmelser om avstängning vid uppsägning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller avskedande ...................... 97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 Uppskov med beslut när brott utgör grunden för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppsägning eller avskedande............... 99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.5 Allmänt skadestånd&amp;nbsp;för bedömningsfel, m.m...... 100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.6 Rätten till normerat&amp;nbsp;skadestånd ............. 101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.7 Handläggningen av frågor om avskedande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;poliser och ordinarie domare............... 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Periodiska hälsoundersökningar i vissa offentliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anställningar............................ 105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 Behovet av att lagreglera frågan om periodiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsoundersökningar i vissa offentliga anställningar . &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 Vilka arbetstagare skall omfattas av de nya&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagreglerna?.......................... 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 Resultatet av en hälsoundersökning........... 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den lagtekniska lösningen ............. 116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Administrativa och ekonomiska konsekvenser av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslagen.............................. 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Upprättade lagförslag ...................... 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Författningskommentarer .................... 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1 Lagen om offentlig anställning.............. 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2 Lagen om fullmaktsanställning ............. 138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3 Ändringar i andra lagar.................. 146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Hemställan............................. 146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Beslut................................ 147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av delbetänkandet Periodiska&lt;br&gt;hälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och&lt;br&gt;landstingskommunala anställningar (SOU 1991:29)....... 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Lagförslaget i delbetänkandet Periodiska&lt;br&gt;hälsoundersökningar i vissa statliga, kommunala och&lt;br&gt;landstingskommunala anställningar (SOU 1991:29)....... 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Förteckning över de remissinstanser som har yttrat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig över delbetänkandet Periodiska hälsoundersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i vissa statliga, kommunala och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;landstingskommunala anställningar (SOU 1991:29)....... 150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Sammanfattning av LOA-utredningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudbetänkande Enklare regler för statsanställda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1992:60)............................. 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 En del av lagförslagen i LOA-utredningens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudbetänkande Enklare regler för statsanställda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1992:60)............................. 156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Förteckning över de remissinstanser som har yttrat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig över huvudbetänkandet Enklare regler för statsanställda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1992:60) ............................ 169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 Till Lagrådet remitterade lagförslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslaget till lag om offentlig anställning............ 170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslaget till lag om fullmaktsanställning............ 177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:371) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättegången i arbetstvister ...................... 181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387)..... 182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 Lagrådets yttrande ..................... 183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9 Översikt över hur reglerna i nuvarande LOA föreslås&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bli behandlade ............................. 193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 10 Närmaste motsvarighet i nuvarande LOA till&lt;br&gt;bestämmelserna i nya LOA...................... 198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 45585, Stockholm 1994&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>9</nummer>
<beteckning>9</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>9</nummer>
<beteckning>9</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10</nummer>
<beteckning>10</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10</nummer>
<beteckning>10</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>11</nummer>
<beteckning>11</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>11</nummer>
<beteckning>11</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>12</nummer>
<beteckning>12</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>12</nummer>
<beteckning>12</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>13</nummer>
<beteckning>13</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:AU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>13</nummer>
<beteckning>13</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-01-26 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-01-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-02-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-02-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 18:19:07</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH0365</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:56</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Arbetsmarknadsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 18:19:07</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH0365</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__65.pdf</filnamn>
<filstorlek>7502365</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/47ECB7A8-81C3-40A0-A771-9F743CE257B0</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:AU16</uppgift>
<ref_dok_id>GH01AU16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>AU16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:65&lt;br/&gt;
En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:65 En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:65&lt;br/&gt;
En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:65 En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:65&lt;br/&gt;
En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:65 En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:65&lt;br/&gt;
En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:65 En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingela Thalén  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:65&lt;br/&gt;
En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:65 En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingela Thalén  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Laila Strid-Jansson  och Arne Jansson  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:65&lt;br/&gt;
En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02A39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:65 En ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Laila Strid-Jansson  och Arne Jansson  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>