<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284416</hangar_id>
 <dok_id>GH0357</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>57</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:57</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartement</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>57</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-10-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:46:51</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Vårdnadshavares skadeståndsansvar</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0357/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0357</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH0357</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1993/94:57&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om vårdnadshavares skadeståndsansvar&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0357/prop_199394__57-1.png" style="width:40pt;height:69pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1993/94:57&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp&lt;br&gt;i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 oktober 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reidunn Laurén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En vårdnadshavare är skyldig att betala skadestånd för skador som&lt;br&gt;hans eller hennes barn har orsakat, om vårdnadshavaren uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet har brustit i sin plikt att utöva tillsyn över barnet.&lt;br&gt;Detta följer av den allmänna culparegeln i 2 kap. 1 § skadestånds-&lt;br&gt;lagen (1972:207), som föreskriver att var och en som uppsåtligen&lt;br&gt;eller av vårdslöshet vållar person- eller sakskada skall ersätta skadan,&lt;br&gt;såvida inte annat följer av skadeståndslagen. Den tillsyn som&lt;br&gt;vårdnadshavaren skall ha över barnet regleras i 6 kap. 2 § föräldra-&lt;br&gt;balken. Där sägs att barnets vårdnadshavare svarar för att barnet får&lt;br&gt;den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och&lt;br&gt;övriga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att tillsynsansvaret skall skärpas och&lt;br&gt;preciseras i skadeförebyggande syfte. En vårdnadshavare skall&lt;br&gt;sålunda i syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan&lt;br&gt;svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga&lt;br&gt;åtgärder vidtas. Förslaget innebär att vårdnadshavaren kan bli skade-&lt;br&gt;ståndsskyldig enligt 2 kap. 1 § skadeståndslagen, om han eller hon&lt;br&gt;uppsåtligen eller av oaktsamhet har brustit i sin skyldighet att se till&lt;br&gt;att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 57&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 § föräldrabalken&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om&lt;br&gt;inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade&lt;br&gt;förmyndare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller&lt;br&gt;arton år eller dessförinnan ingår äktenskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har vårdnaden om ett&lt;br&gt;barn har ett ansvar för barnets&lt;br&gt;personliga förhållanden och skall&lt;br&gt;se till att barnets behov enligt&lt;br&gt;1 § blir tillgodosedda. Barnets&lt;br&gt;vårdnadshavare svarar även för&lt;br&gt;att barnet får den tillsyn som&lt;br&gt;behövs med hänsyn till dess&lt;br&gt;ålder, utveckling och övriga&lt;br&gt;omständigheter samt skall bevaka&lt;br&gt;att barnet får tillfredsställande&lt;br&gt;försörjning och utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har vårdnaden om ett&lt;br&gt;barn har ett ansvar för barnets&lt;br&gt;personliga förhållanden och skall&lt;br&gt;se till att barnets behov enligt&lt;br&gt;1 § blir tillgodosedda. Barnets&lt;br&gt;vårdnadshavare svarar även för&lt;br&gt;att barnet får den tillsyn som&lt;br&gt;behövs med hänsyn till dess&lt;br&gt;ålder, utveckling och övriga&lt;br&gt;omständigheter samt skall bevaka&lt;br&gt;att barnet får tillfredsställande&lt;br&gt;försörjning och utbildning. I&lt;br&gt;syfte att hindra att barnet orsa-&lt;br&gt;kar skada för någon annan skall&lt;br&gt;vårdnadshavaren vidare svara&lt;br&gt;för att barnet står under uppsikt&lt;br&gt;eller att andra lämpliga åtgärder&lt;br&gt;vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden&lt;br&gt;finns bestämmelser i 9-16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Balken omtryckt 1990:1526&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:47&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:57&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.&lt;br&gt;Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,&lt;br&gt;Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck,&lt;br&gt;Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Laurén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om vårdnadshavares skadeståndsansvar&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I svensk rätt finns ingen uttrycklig bestämmelse om vårdnadshavares&lt;br&gt;skadeståndsansvar för skador som har orsakats av barn. Man får&lt;br&gt;därför falla tillbaka på den allmänna culparegeln i 2 kap. 1 §&lt;br&gt;skadeståndslagen. Detta betyder att en vårdnadshavare är skade-&lt;br&gt;ståndsskyldig för skador som barnet har orsakat, om vårdnadshavaren&lt;br&gt;uppsåtligen eller av oaktsamhet har brustit i sin plikt att utöva tillsyn&lt;br&gt;över barnet. Den tillsyn barnet skall få regleras i 6 kap. 2 § föräldra-&lt;br&gt;balken. Enligt denna bestämmelse svarar vårdnadshavaren för att&lt;br&gt;barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder,&lt;br&gt;utveckling och övriga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skilda sammanhang har det rests krav på en skärpning av&lt;br&gt;vårdnadshavares skadeståndsansvar för skador som orsakats av barn.&lt;br&gt;I riksdagen har motioner väckts med sådana förslag (se bet.&lt;br&gt;1987/88:LU4, 1988/89:LU4, 1988/89:LU25, 1989/90:LU25 och&lt;br&gt;1991/92:LU8). I motionerna har anförts bl.a. att ett ökat&lt;br&gt;skadeståndsansvar skulle innebära en klar markering från samhällets&lt;br&gt;sida av föräldrarnas ansvar för sina barn. Vid sin behandling av&lt;br&gt;motioner under våren 1990 uttalade lagutskottet att det under senare&lt;br&gt;år har blivit allt mer vanligt att underåriga gör sig skyldiga till&lt;br&gt;skadegörelse och andra brott, som orsakar skador som drabbar både&lt;br&gt;enskilda personer och det allmänna. Utskottet framhöll att det är&lt;br&gt;angeläget att olika vägar prövas i syfte att motverka denna utveckling&lt;br&gt;samt att en lösning kan vara att vårdnadshavare stimuleras att ta ett&lt;br&gt;större ansvar för sina barns handlande (se bet. 1989/90:LU25 s. 13).&lt;br&gt;Utskottet har vidare hösten 1991 strukit under vikten av att ung-&lt;br&gt;domsbrottsligheten motverkas genom olika åtgärder som bl.a. är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 57&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ägnade att hos vårdnadshavare inskärpa det ansvar de har för sina Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;barns handlande (se bet. 1991/92:LU8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våren 1990 överlämnade Brottsförebyggande rådet (BRÅ) en&lt;br&gt;rapport (BRA-PM 1990-1) Barnens brott och föräldrarnas ansvar till&lt;br&gt;regeringen. I rapporten föreslås att en bestämmelse om ett beloppsbe-&lt;br&gt;gränsat objektivt skadeståndsansvar för föräldrar och andra vårdnads-&lt;br&gt;havare förs in i bestämmelsen om barns skadeståndsskyldighet i&lt;br&gt;2 kap. 2 § skadeståndslagen. I rapporten föreslås dessutom andra&lt;br&gt;åtgärder i syfte att förbättra föräldrarnas möjligheter att ta ansvar för&lt;br&gt;sina barn, särskilt när dessa är i tonåren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våldskommissionen biträdde i sitt slutbetänkande (SOU 1990:92)&lt;br&gt;Våld och brottsoffer förslagen i BRÅ-rapporten samt föreslog att det&lt;br&gt;i 6 kap. 2 § föräldrabalken skulle föras in en bestämmelse om att&lt;br&gt;barnets vårdnadshavare svarar för att barnet får det skydd och stöd&lt;br&gt;barnet behöver, om det riskerar att utvecklas ogynnsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BRA-rapporten och Våldskommissionens betänkande har remissbe-&lt;br&gt;handlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Justitiedepartementet&lt;br&gt;(dnr 1990-1563 och 1990-2825). Så gott som alla remissinstanser var&lt;br&gt;positiva till tanken att utvidga vårdnadshavares skadeståndsansvar. De&lt;br&gt;flesta remissinstanserna motsatte sig dock tanken på att vårdnadsha-&lt;br&gt;vares skadeståndsansvar skulle skärpas på det sätt som föreslogs i&lt;br&gt;BRA-rapporten. När det gällde Våldskommissionens förslag hade de&lt;br&gt;flesta remissinstanserna inte någon erinran mot kommissionens&lt;br&gt;förslag om en ändring i 6 kap. 2 § föräldrabalken men några&lt;br&gt;remissinstanser anförde att förslaget inte innebär någon ändring i&lt;br&gt;förhållande till gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de nämnda förslagen om föräldrars och andra&lt;br&gt;vårdnadshavares ansvar för sina barn och de synpunkter som har&lt;br&gt;framförts av remissinstanserna har inom Justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats departementspromemorian Vårdnadshavares skadeståndsan-&lt;br&gt;svar (Ds 1993:11). I promemorian föreslås att vårdnadshavares&lt;br&gt;ansvar för skador som orsakas av barn skall utvidgas genom en&lt;br&gt;skärpning av tillsynsansvaret i föräldrabalken. De förslag till andra&lt;br&gt;åtgärder som lades fram i i BRA-rapporten behandlas inte i pro-&lt;br&gt;memorian. Promemorian har remissbehandlats. Till protokollet i detta&lt;br&gt;ärende bör fogas en sammanfattning av promemorian som bilaga 1,&lt;br&gt;det lagförslag som läggs fram i promemorian som bilaga 2 och en&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna som bilaga 3. Remissyttrandena&lt;br&gt;finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (Justitiedepartementets dnr 93-&lt;br&gt;621).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 9 september 1993 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över det förslag som utarbetats i ärendet. Det till Lagrådet&lt;br&gt;remitterade förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har godtagit den sakliga lösningen i det remitterade Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;förslaget men föreslagit en omformulering av lagtexten för att&lt;br&gt;markera dels att vårdnadshavaren inte alltid skall behöva ha en&lt;br&gt;omedelbar tillsyn över barnet, dels att lagförslaget åsyftar en&lt;br&gt;precisering av det gällande tillsynsansvaret. Som framgår av det&lt;br&gt;följande ansluter jag mig i stort till Lagrådets synpunkter men&lt;br&gt;förordar att lagtexten utformas på ett annat sätt än vad Lagrådet har&lt;br&gt;föreslagit. Jag återkommer till Lagrådets synpunkter och ändringsför-&lt;br&gt;slag i det följande (avsnitten 2.2.4 och 2.2.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Gällande rätt&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.1.1 Barns skadeståndsansvar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Barns skadeståndsansvar regleras i 2 kap. 2 § skadeståndslagen. En-&lt;br&gt;ligt denna bestämmelse skall den som inte har fyllt arton år och som&lt;br&gt;vållar person- eller sakskada ersätta skadan i den mån det är skäligt&lt;br&gt;med hänsyn till hans ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet,&lt;br&gt;föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska förhållanden&lt;br&gt;samt övriga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ett barn alls skall anses skadeståndsskyldigt prövas ut-&lt;br&gt;ifrån barnets beteende på liknande sätt som sker vid en bedömning av&lt;br&gt;om en vuxen person har vållat en skada. Bedömningen sker dock ut-&lt;br&gt;ifrån mer objektiva kriterier, vilket torde innebära att man fäster&lt;br&gt;mindre vikt vid vad barnet insåg eller borde inse (se Hellner, Skade-&lt;br&gt;ståndsrätt, fjärde upplagan, s. 220). Barnets handlingssätt skall ob-&lt;br&gt;jektivt sett avvika från vad man kan kräva av en vuxen normalperson.&lt;br&gt;När det gäller de minsta barnen kommer skadeståndsansvar nästan&lt;br&gt;aldrig ifråga. De anses inte ha nått en sådan mognad eller ha sådana&lt;br&gt;insikter som måste förutsättas för att deras handlande skall kunna&lt;br&gt;anses som vållande (jfr Lagrådet i prop. 1972:5 s. 630 och NJA 1977&lt;br&gt;s. 186). När det gäller större barn fastställs skadeståndet efter en&lt;br&gt;skälighetsbedömning där hänsyn tas till samtliga de omständigheter&lt;br&gt;som anges i lagrummet. Detta ger möjlighet att avpassa skadeståndet&lt;br&gt;med hänsyn till barnets intellektuella utveckling och psykiska mog-&lt;br&gt;nad. Vidare har handlingens beskaffenhet betydelse för bedömningen.&lt;br&gt;Man tar t.ex. hänsyn till om barnet har varit inriktat på att vålla&lt;br&gt;skada eller inte och till barnets uppfattning om risken för skada (jfr&lt;br&gt;NJA 1976 s. 121 och 1980 s. 670). Vid bedömningen av barnets eko-&lt;br&gt;nomiska förhållanden fästs stor vikt vid om ersättning för skadan kan&lt;br&gt;betalas ur en ansvarsförsäkring eller inte. Om ansvarsförsäkring inte&lt;br&gt;finns tas hänsyn till barnets egen betalningsförmåga. Om skadan täcks&lt;br&gt;av en ansvarsförsäkring, jämkas inte skadeståndet (jfr anf. prop.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 165). Ungdomar mellan femton och arton år har i princip fullt ska- Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;deståndsansvar. Den som har fyllt femton år anses nämligen normalt&lt;br&gt;ha nått full intellektuell utveckling. Bedömningen bör därför i de&lt;br&gt;flesta fall kunna ske på samma sätt som för en vuxen person och&lt;br&gt;jämkning förekommer endast i undantagsfall. Vid bedömning av om&lt;br&gt;jämkning bör ske när skada har vållats av en person i den åldern är&lt;br&gt;det främst omständigheterna kring skadefallet och skadevållarens&lt;br&gt;ekonomiska omständigheter som är av betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsen i 2 kap. 4 § skadeståndslagen följer att ett barn&lt;br&gt;som vållar ren förmögenhetsskada genom brott kan bli skadestånds-&lt;br&gt;skyldigt enligt vad som föreskrivs i 2 kap. 2 §. Vad som avses med&lt;br&gt;brott definieras i brottsbalken. Med brott menas en gärning för vilken&lt;br&gt;det stadgas straff i brottsbalken eller i annan lag eller författning&lt;br&gt;(1 kap. 1 § brottsbalken). Om inte annat sägs anses som brott enligt&lt;br&gt;brottsbalken endast gärningar som har begåtts uppsåtligen (1 kap. 2 §&lt;br&gt;brottsbalken). En gärning som den som är under femton år har begått&lt;br&gt;uppsåtligen är brott även om påföljd är utesluten enligt 1 kap. 6 §&lt;br&gt;brottsbalken. Motsvarande gäller vid oaktsamhet om gärningen är&lt;br&gt;brottslig om den begås av oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barns skadeståndsskyldighet kan i princip också jämkas enligt den&lt;br&gt;allmänna jämkningsregeln i 6 kap. 2 § skadeståndslagen men den&lt;br&gt;regeln antas sakna större praktisk betydelse eftersom de billig-&lt;br&gt;hetssynpunkter som regeln ger uttryck för redan tillvaratas i bestäm-&lt;br&gt;melsen om barns skadeståndsskyldighet (se prop. 1975:12 s. 179).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1.2 Vårdnadshavares skadeståndsansvar för bristande tillsyn&lt;br&gt;över barn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vårdnaden om ett barn består till dess barnet fyller arton år eller&lt;br&gt;dessförinnan ingår äktenskap. Vårdnadshavare är antingen barnets&lt;br&gt;båda föräldrar, en av föräldrarna eller en eller två särskilt förordnade&lt;br&gt;förmyndare (6 kap. 2 § föräldrabalken). Den som har vårdnaden om&lt;br&gt;ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och skall&lt;br&gt;se till att barnets behov blir tillgodosedda. I vårdnaden ingår också&lt;br&gt;ett visst tillsynsansvar och ett ansvar för att barnet får tillfredsställan-&lt;br&gt;de försörjning och utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadshavares skadeståndsansvar för skador som barnet orsakar&lt;br&gt;regleras inte i någon särskild bestämmelse i skadeståndslagen eller i&lt;br&gt;någon annan lag. Ansvaret följer i stället av den allmänna culparegeln&lt;br&gt;i 2 kap. 1 § skadeståndslagen. För att en vårdnadshavare skall kunna&lt;br&gt;förpliktas att betala skadestånd krävs således att vårdnadshavaren&lt;br&gt;uppsåtligen eller av oaktsamhet har brustit i sin skyldighet att utöva&lt;br&gt;tillsyn över barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tillsyn barnet skall få regleras i 6 kap. 2 § föräldrabalken.&lt;br&gt;Enligt denna bestämmelse skall barnets vårdnadshavare se till att&lt;br&gt;barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder,&lt;br&gt;utveckling och övriga omständigheter. Tillsynsansvaret avser i första&lt;br&gt;hand barnets bästa. Vårdnadshavaren är skyldig att skydda barnet så&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det inte åsamkar sig själv skada eller skadas av någon annan eller Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;något annat. Tillsynsplikten innebär emellertid också en skyldighet att&lt;br&gt;se till att barnet inte åstadkommer skada för någon annan (se prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1981/82:168 s. 23 och 61).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tillsynsplikten ligger att vårdnadshavaren skall förebygga och&lt;br&gt;avvärja skadegörande handlingar av barnet. Vårdnadshavaren kan bli&lt;br&gt;skadeståndsskyldig vid en konkret försummelse av tillsynsplikten som&lt;br&gt;är uppsåtlig eller oaktsam. Det kan gälla t.ex. underlåtenhet att ge&lt;br&gt;barnet erforderliga instruktioner när barnet använder ett farligt&lt;br&gt;föremål, bristande övervakning av barnet i samband därmed eller&lt;br&gt;underlåtenhet att avvärja en konkret skadegörande handling. De&lt;br&gt;åtgärder som vårdnadshavaren skall vidta för att uppfylla sin&lt;br&gt;tillsynsplikt och undgå skadeståndsskyldighet varierar beroende på&lt;br&gt;bl.a. vilket föremål barnet använder, vad barnet sysselsätter sig med&lt;br&gt;och vårdnadshavarens kännedom om aktiviteten. Även om tillsynsan-&lt;br&gt;svaret består till dess barnet fyller arton år eller dessförinnan ingår&lt;br&gt;äktenskap, förändras den tillsyn som krävs alltefter barnets ålder och&lt;br&gt;mognad. Det ligger i sakens natur att det ställs större krav på&lt;br&gt;tillsynen när det gäller små barn än när det gäller ungdomar. Ett litet&lt;br&gt;barn kan behöva ständig övervakning, medan tillsynsansvaret i fråga&lt;br&gt;om ungdomar ofta kan anses uppfyllt genom att vårdnadshavaren ger&lt;br&gt;instruktioner eller förmaningar (jfr NJA 1954 s. 450, NJA 1970 s.&lt;br&gt;463, NJA 1976 s. 458 och underinstanserna i NJA 1977 s. 186).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadshavarens skadeståndsansvar förutsätter inte att barnet kan&lt;br&gt;åläggas någon skadeståndsskyldighet. För skadeståndsskyldighet&lt;br&gt;enligt skadeståndslagen krävs att skadan har orsakats uppsåtligen eller&lt;br&gt;genom vårdslöshet. Om ett barn orsakar en skada genom en ren&lt;br&gt;olyckshändelse, är barnet således inte skadeståndsskyldigt. Däremot&lt;br&gt;kan vårdnadshavaren bli skadeståndsskyldig i ett sådant fall, om han&lt;br&gt;eller hon har brustit i sin tillsyn över barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omedelbara tillsynen över barnet behöver inte utövas av&lt;br&gt;vårdnadshavaren personligen utan den kan överlämnas till någon&lt;br&gt;annan person. Om barnet då orsakar en skada, kan den person som&lt;br&gt;har hand om barnet bli skadeståndsskyldig på grund av bristande&lt;br&gt;tillsyn över barnet. Om vårdnadshavaren har varit vårdslös på det&lt;br&gt;sättet att tillsynsansvaret har överlämnats till en person som inte själv&lt;br&gt;kan ha erforderlig tillsyn över barnet, t.ex. till ett annat barn, kan&lt;br&gt;vårdnadshavaren bli skadeståndsskyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadshavare kan också ha ett särskilt ansvar för att se till att&lt;br&gt;barnet inte begår brott. Ett exempel på detta är bestämmelsen i 34 §&lt;br&gt;körkortslagen (1977:477). Enligt den bestämmelsen kan, om ett barn&lt;br&gt;under femton år för moped eller terrängskoter, vårdnadshavaren&lt;br&gt;dömas till dagsböter, om vårdnadshavaren har underlåtit att göra vad&lt;br&gt;som ankommer på honom eller henne för att hindra förseelsen. Den&lt;br&gt;som döms för brott enligt denna bestämmelse kan förpliktas att betala&lt;br&gt;skadestånd enligt den allmänna principen att den som begår en&lt;br&gt;brottslig gärning som orsakar skada skall ersätta skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill jag också erinra om bestämmelserna i 23 Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;kap. 6 § brottsbalken. Första stycket i den bestämmelsen stadgar en&lt;br&gt;skyldighet för envar att avslöja vissa grövre brott. I andra stycket&lt;br&gt;finns en särskild regel för föräldrar, andra uppfostrare eller för-&lt;br&gt;myndare om skyldighet att förhindra brott. Dessa personer kan dömas&lt;br&gt;till straff, om de underlåter att hindra den som står under deras vård&lt;br&gt;eller lydnad från att begå brott. En förutsättning för att underlåten-&lt;br&gt;heten skall vara straffbar är att brottet kan hindras utan fara för dem&lt;br&gt;själva eller deras närmaste och utan anmälan till myndighet. Skyldig-&lt;br&gt;heten att hindra brott gäller inte bara den som är vårdnadshavare utan&lt;br&gt;även den andre föräldern och en förmyndare eller någon annan som&lt;br&gt;har en roll som uppfostrare t.ex. fosterföräldrar och, under vissa&lt;br&gt;förhållanden, lärare. Enligt 2 kap. 5 § skadeståndslagen utgår inte&lt;br&gt;ersättning för skada som har vållats genom underlåtenhet att avslöja&lt;br&gt;brott enbart på grund av att straff för underlåtenheten kan följa enligt&lt;br&gt;23 kap. 6 § första stycket brottsbalken. Enbart den omständigheten&lt;br&gt;att straff kan följa på underlåtenheten medför alltså inte utan vidare&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet enligt skadeståndslagen. För skadestånds-&lt;br&gt;skyldighet förutsätts en längre gående handlingsplikt. Ett exempel på&lt;br&gt;en sådan handlingsplikt är vårdnadshavares skyldighet att ge barnet&lt;br&gt;tillsyn. Tillsynsskyldigheten sträcker sig sålunda längre än den&lt;br&gt;straffrättsliga skyldigheten att hindra brott. I tillsynsskyldigheten&lt;br&gt;ligger nämligen att vårdnadshavaren är skyldig att på alla sätt vara&lt;br&gt;verksam för att förhindra att barnet begår brott. Ibland kan en&lt;br&gt;anmälan till myndighet eller annat avslöjande av pågående brott vara&lt;br&gt;den enda vägen som står till buds. Om vårdnadshavaren inte uppfyller&lt;br&gt;krav av detta slag, kan denne bli skadeståndsansvarig för skada som&lt;br&gt;uppkommer genom brottet (se prop. 1972:5 s. 592).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en vårdnadshavares eller någon annans skyldighet att utge&lt;br&gt;skadestånd är oskäligt betungande med hänsyn till den skadestånds-&lt;br&gt;skyldiges ekonomiska förhållanden, kan skadeståndet jämkas efter vad&lt;br&gt;som är skäligt, varvid även den skadelidandes behov av skadeståndet&lt;br&gt;och övriga omständigheter skall beaktas, se 6 kap. 2 § skadestånds-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1.3 Försäkringsförhållanden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har anfört (se avsnitt 2.1.1) tas hänsyn till om&lt;br&gt;ansvarsförsäkring finns när det belopp som ett barn skall betala som&lt;br&gt;skadestånd skall bestämmas (2 kap. 2 § skadeståndslagen). När det&lt;br&gt;gäller vuxna personer tas hänsyn till om ansvarsförsäkring finns på&lt;br&gt;det sättet att jämkning av skadeståndet enligt 6 kap. 2 § skadestånds-&lt;br&gt;lagen då inte kommer i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt villkoren för ansvarsförsäkringar utbetalas försäkringsersätt-&lt;br&gt;ning för skador som har orsakats av försäkringstagaren och personer&lt;br&gt;som tillhör dennes hushåll. Detta innebär att det i de allra flesta fall&lt;br&gt;är vårdnadshavarens ansvarsförsäkring som tas i anspråk för att betala&lt;br&gt;ett barns skadestånd. Ansvarsförsäkringen täcker också skadestånd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som vårdnadshavaren skall utge på grund av bristande tillsyn över Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;barnet. Från försäkringsersättningen dras en självrisk, normalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 OOO kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt försäkringsbolagens praxis ersätts även skador som inte kan&lt;br&gt;föranleda skadeståndsansvar för barnet därför att det är så litet att det&lt;br&gt;inte anses kunna vålla en skada uppsåtligen eller av oaktsamhet.&lt;br&gt;Skador som har orsakats uppsåtligen av någon som har fyllt tolv år&lt;br&gt;ersätts inte, jfr 32 och 33 §§ konsumentförsäkringslagen (1980:38).&lt;br&gt;Om en vårdnadshavare av oaktsamhet har brustit i sin tillsyn över ett&lt;br&gt;barn över tolv år, gäller ansvarsförsäkringen däremot vårdnadshava-&lt;br&gt;rens skadeståndsansvar även om barnet har orsakat skadan uppsåt-&lt;br&gt;ligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt BRÅ-rapporten (s. 104) torde 80-90 procent av alla medbor-&lt;br&gt;gare ha skydd av ansvarsförsäkring. Sådan försäkring ingår i de&lt;br&gt;hemförsäkringar (villahemförsäkringar) som vanligen förekommer på&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det inte finns någon ansvarsförsäkring på den skade-&lt;br&gt;ståndsskyldiges sida, kan den skadelidande i åtskilliga fall få&lt;br&gt;ersättning ur sin egen försäkring. Förutseende människor brukar t.ex.&lt;br&gt;ha en försäkring som täcker skador på, i vart fall värdefull, egendom.&lt;br&gt;Ett försäkringsbolag som har betalat ut ersättning enligt en sådan&lt;br&gt;försäkring kan i sin tur kräva ersättning av den som är skadestånds-&lt;br&gt;skyldig (regress). Regressrätten är dock begränsad bl.a. på det sättet&lt;br&gt;att regressanspråk vid skadeförsäkring får framställas endast mot den&lt;br&gt;som har vållat en skada uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet, se&lt;br&gt;25 § försäkringsavtalslagen (1927:77). Bestämmelsen är dispositiv&lt;br&gt;och frågan om regressrätt kan regleras annorlunda i försäkrings-&lt;br&gt;villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall då skadebeloppet inte uppgår till hälften av basbeloppet&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring framställs ofta inte&lt;br&gt;något regressanspråk mot den som har ansvarsförsäkring. Enligt en&lt;br&gt;regressöverenskommelse mellan försäkringsbolag, som gäller&lt;br&gt;regresskrav mot ansvarsförsäkring, får regress nämligen utövas&lt;br&gt;endast om skadebeloppet är högre än ett halvt basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1.4 Norsk rätt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;BRÅ-rapporten innehåller en redogörelse för vad som gäller i några&lt;br&gt;andra länder (se s. 55 f. i rapporten). Den norska lagstiftningen på&lt;br&gt;området anser jag vara av särskilt intresse. I Norge har man nämligen&lt;br&gt;infört särskilda lagbestämmelser om vårdnadshavares skadeståndsskyl-&lt;br&gt;dighet. I det följande redovisar jag därför förhållandena beträffande&lt;br&gt;norsk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt norsk rätt är föräldrar och andra vårdnadshavare skyldiga att&lt;br&gt;betala skadestånd för skador som orsakas av barn under arton år, om&lt;br&gt;föräldern eller vårdnadshavaren har brustit i sin tillsyn över barnet&lt;br&gt;eller underlåtit att göra det som rimligen kan krävas för att hindra att&lt;br&gt;barnet orsakar en skada. Vidare svarar föräldrar som har vårdnaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och bor tillsammans med barnet - oavsett egen skuld - för skada som&lt;br&gt;har vållats av barnet uppsåtligen eller av oaktsamhet. Ansvaret är&lt;br&gt;begränsat till 1 000 kr för varje skada. Ansvaret kan göras gällande&lt;br&gt;bara om barnet vistas hos vårdnadshavaren. När det gäller skador&lt;br&gt;som har orsakats av barn under sex till sju års ålder, tillämpas det&lt;br&gt;objektiva ansvaret endast i undantagsfall. Skadeståndsansvaret kan&lt;br&gt;jämkas, t. ex. om föräldrarna har nedsatt betalningsförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förarbetena till den norska bestämmelsen om ett objektivt&lt;br&gt;ansvar finns det flera fördelar med en sådan regel (se 1965-66 Ot.&lt;br&gt;prp. nr. 48 s. 18). Reparationsintresset tillgodoses, eftersom den&lt;br&gt;skadelidande får större möjligheter att få ersättning för sin skada. En&lt;br&gt;sådan regel är processekonomiskt fördelaktig, eftersom småskador&lt;br&gt;regleras på ett enkelt sätt. Vidare får bestämmelsen en preventiv&lt;br&gt;effekt, eftersom den stimulerar föräldrars intresse för sina barns&lt;br&gt;förehavanden och ökar den allmänna förståelsen för att skadegörande&lt;br&gt;handlingar av barn och ungdom bör motarbetas. Dessutom anses&lt;br&gt;regeln stämma med den allmänna rättsuppfattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;2.2.1 Skall vårdnadshavares skadeståndsansvar utvidgas?&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Vårdnadshavares ansvar för skador som har orsakats&lt;br&gt;av barn skall utvidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Overenstämmer med mitt (se promemorian&lt;br&gt;s. 17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna är positiva&lt;br&gt;till att vårdnadshavares ansvar för skador som orsakas av deras barn&lt;br&gt;utvidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: De nuvarande reglernas utformning och&lt;br&gt;deras tillämpning medför i praktiken att föräldrar i relativt få fall&lt;br&gt;anses ha försummat sin tillsynsplikt i samband med att deras barn har&lt;br&gt;orsakat en skada. Till följd härav blir det skadeståndsansvar som&lt;br&gt;föräldrar har för sina barns skadegörande handlingar inte särskilt&lt;br&gt;omfattande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I BRA-rapporten anförs att den samhällsomvandling som har ägt&lt;br&gt;rum i Sverige under det senaste seklet har inneburit en kraftig&lt;br&gt;förändring av föräldrarnas förutsättningar att utöva sitt föräldraskap,&lt;br&gt;eftersom deras uppgifter delvis har övertagits av skola, barnomsorg&lt;br&gt;och andra institutioner. Vidare sägs att ökningen av ungdoms-&lt;br&gt;brottsligheten har avstannat sedan i mitten av 1970-talet men att&lt;br&gt;ungdomsbrottsligheten fortfarande är mycket omfattande och utgör ett&lt;br&gt;allvarligt problem i samhället. Enligt BRÅ-rapporten bör föräldrarnas&lt;br&gt;ansvar och möjligheter när det gäller att förebygga ett avvikande&lt;br&gt;beteende bland de unga förstärkas genom att en bättre juridisk grund&lt;br&gt;för deras agerande skapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att markera den vikt som samhället bör tillskriva föräldrar- Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;nas brottsförebyggande roll föreslås i rapporten att det förs in en&lt;br&gt;regel i 2 kap. 2 § skadeståndslagen om att föräldrar och andra&lt;br&gt;vårdnadshavare oavsett eget vållande skall, jämte den underårige,&lt;br&gt;ansvara för skada som den underårige skall ersätta. Ansvaret skall&lt;br&gt;vara begränsat till ett visst belopp och inte kunna täckas av ansvars-&lt;br&gt;försäkring. I rapporten föreslås också andra åtgärder i syfte att&lt;br&gt;förbättra föräldrarnas möjligheter att ta ansvar för sina barn, såsom&lt;br&gt;en systematisk genomgång av lagstiftningen och information om&lt;br&gt;reglernas innehåll i en lättillgänglig publikation, en utvidgning av&lt;br&gt;föräldrarnas möjlighet att vara lediga från arbetet för att delta i&lt;br&gt;skolans aktiviteter och lokala insatser för att ge föräldrarnas engage-&lt;br&gt;mang en framskjuten plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt mitt synsätt är föräldrarna centrala i barns och ungdomars&lt;br&gt;liv och betydelsefulla för deras utveckling. Inte minst har de en&lt;br&gt;avgörande betydelse när det gäller att förmedla de normer som&lt;br&gt;samhället vilar på. Jag är övertygad om att de flesta föräldrar är&lt;br&gt;engagerade i sina barn och vill deras bästa och att de ser till att&lt;br&gt;barnet får den tillsyn som krävs enligt 6 kap. 2 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som BRÅ-rapporten beskriver är det ändå inte ovanligt att barn&lt;br&gt;orsakar skador. Det sker i olika sammanhang, t.ex. under lek och i&lt;br&gt;trafiken, och i ett inte obetydligt antal fall i samband med brott. Det&lt;br&gt;finns ingen statistik över hur många skador barn orsakar som&lt;br&gt;föranleder skadeståndsansvar för barnet eller vårdnadshavaren. När&lt;br&gt;det gäller skador som orsakas av ungdomar har åtminstone en del av&lt;br&gt;skadorna samband med att skadevållaren begår ett brott. För&lt;br&gt;ungdomar över femton år kan därför brottsstatistiken ge ett visst mått&lt;br&gt;på antalet skador. I promemorian (s. 18) lämnas några statistiska&lt;br&gt;uppgifter. Det finns dock inga säkra uppgifter om i hur många fall&lt;br&gt;skador har orsakats. Ofta är det dessutom så att skador uppkommer&lt;br&gt;i samband med brott där det inte kan fastställas vem som har begått&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det inte finns några helt säkra uppgifter om antalet skador&lt;br&gt;i samband med brott, visar likväl statistiken att antalet är så stort att&lt;br&gt;det måste betraktas som ett samhällsproblem. I många fall har skada&lt;br&gt;orsakats uppsåtligen av ett barn över tolv år, vilket betyder att&lt;br&gt;ansvarsförsäkringen inte ersätter skadorna. Detta leder till att både&lt;br&gt;enskilda personer och det allmänna orsakas ekonomiska förluster.&lt;br&gt;Även när barn orsakar skador utan samband med brott medför det&lt;br&gt;naturligtvis problem för de skadelidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har anfört (se avsnitt 1) har riksdagen vid flera&lt;br&gt;tillfällen framhållit vikten av olika åtgärder som är ägnade att hos&lt;br&gt;vårdnadshavare inskärpa det ansvar de har för sina barns handlande&lt;br&gt;(se bet. 1991/92:LU8 s. 5). Enligt min åsikt är det vårdnadshavaren&lt;br&gt;som bör ha det största ansvaret när det gäller att förebygga och&lt;br&gt;förhindra skadegörande handlingar av barnet. Om vårdnadshavaren&lt;br&gt;ges ett utvidgat skadeståndsansvar för barnets handlingar, kan det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 57&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också tjäna som ett stöd för vårdnadshavaren när denne skall Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;uppfostra barnet till en ansvarskännande person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utvidgat ersättningsansvar för föräldrar torde också ha ett gott&lt;br&gt;stöd i den allmänna opinionen. Enligt en attitydundersökning som har&lt;br&gt;redovisats i BRA-rapporten ansåg en klar majoritet av de tillfrågade&lt;br&gt;att föräldrar och barn gemensamt bör ansvara för barnens skadegörel-&lt;br&gt;se (78,8 %). Även i andra sammanhang har liknande synpunkter&lt;br&gt;framförts. Många föräldrar betalar redan i dag frivilligt ersättning för&lt;br&gt;skador som deras barn orsakar. Även en majoritet av remissinstan-&lt;br&gt;serna har ställt sig bakom ett utvidgat ersättningsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min slutsats blir därför att vårdnadshavares skadeståndsansvar för&lt;br&gt;skador som har orsakats av deras barn bör utvidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser framför att ett utvidgat skadeståndsansvar för&lt;br&gt;vårdnadshavare inte ensamt kommer att få den skadeförebyggande&lt;br&gt;effekt som eftersträvas. De efterlyser ytterligare insatser och hänvisar&lt;br&gt;till de förslag till andra åtgärder som läggs fram i BRÅ-rapporten.&lt;br&gt;Jag är medveten om att ett utökat skadeståndsansvar för vårdnads-&lt;br&gt;havare endast är ett av flera medel som kan användas för att&lt;br&gt;förebygga och förhindra att barn åstadkommer skador för andra. De&lt;br&gt;förslag till andra åtgärder som framförs i BRA-rapporten har&lt;br&gt;emellertid inte utvecklats närmare utan har karaktär av uppslag för&lt;br&gt;vidare bearbetning. De rör både frågor som kräver lagstiftning och&lt;br&gt;frågor som kräver andra åtgärder. Enligt min mening vore det inte&lt;br&gt;ändamålsenligt att behandla frågorna i detta lagstiftningsärende. De&lt;br&gt;får tas upp på nytt i andra sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2.2 Skall det utvidgade skadeståndsansvaret utformas som ett&lt;br&gt;objektivt ansvar?&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En vårdnadshavare bör inte ha ett objektivt&lt;br&gt;ansvar för skador som har orsakats av hans eller hennes barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se pro-&lt;br&gt;memorian s. 20).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna instämmer i&lt;br&gt;promemorians bedömning. Några remissinstanser anser att vårdnads-&lt;br&gt;havare bör ha ett till beloppet begränsat objektivt ansvar för skador&lt;br&gt;som vållas av deras barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Mitt syfte med att föreslå ett utvidgat&lt;br&gt;skadeståndsansvar för vårdnadshavare är främst preventivt. Avsikten&lt;br&gt;är att föräldrar och andra vårdnadshavare skall förmås att i större&lt;br&gt;mån än nu förhindra att barnet orsakar skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt BRA-rapporten uppnås detta syfte bäst genom att vårdnads-&lt;br&gt;havare åläggs ett strikt ansvar för skador som har vållats av deras&lt;br&gt;barn. Ansvaret föreslås gälla både uppsåtliga och vårdslösa hand-&lt;br&gt;lingar av barnet. Bedömningen av om en handling är vårdslös eller&lt;br&gt;inte skall ske med utgångspunkt i vad som kan krävas av ett barn i&lt;br&gt;den aktuella åldern. Det strikta ansvaret skall gälla vid sidan av det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsynsansvar som redan nu gäller för vårdnadshavare. Det innebär Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;att om föräldern eller vårdnadshavaren åläggs skadeståndsansvar på&lt;br&gt;grund av bristande tillsyn över barnet, det strikta ansvaret inte har&lt;br&gt;någon betydelse. Ansvaret föreslås begränsat till ett belopp som&lt;br&gt;motsvarar en femtedel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring. För att det preventiva syftet med regeln skall&lt;br&gt;uppnås föreslås att det strikta ansvaret inte skall kunna täckas av en&lt;br&gt;ansvarsförsäkring (se BRA-rapporten s. 110 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vårdnadshavare borde vara skadeståndsskyldiga&lt;br&gt;oberoende av egen vårdslöshet (objektivt ansvar) för skador som&lt;br&gt;orsakats av barn, diskuterades vid tillkomsten av den nu gällande&lt;br&gt;skadeståndslagen. Skadeståndskommittén ansåg att ett sådant ansvar&lt;br&gt;inte borde införas. Under remissbehandlingen framförde några&lt;br&gt;remissinstanser att en regel om objektivt ansvar borde övervägas.&lt;br&gt;Departementschefen anslöt sig emellertid till Skadeståndskommitténs&lt;br&gt;ståndpunkt. Han tilläde för egen del att ett objektivt ansvar skulle&lt;br&gt;rimma illa med en utveckling av skadeståndsrätten mot ersättning via&lt;br&gt;försäkringar och att, om ansvarsförsäkring finns, en tillämpning av&lt;br&gt;reglerna om barns skadeståndansvar ofta leder till samma resultat som&lt;br&gt;en regel om objektivt ansvar, eftersom föräldrarna betalar kostnaden&lt;br&gt;för den försäkring som tas i anspråk för att ersätta den skada som har&lt;br&gt;orsakats av barnet (se prop. 1972:5 s. 170 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om man nu bör införa ett objektivt ansvar för vårdnads-&lt;br&gt;havare är enligt min mening huvudsakligen av rättspolitiskt slag. Den&lt;br&gt;allmänna debatten om ett skärpt skadeståndsansvar för föräldrar och&lt;br&gt;andra vårdnadshavare har framför allt tagit sikte på att skador som&lt;br&gt;uppkommer i samband med att barn begår brott, främst skadegörelse-&lt;br&gt;brott och andra egendomsbrott i större skala, bör motverkas. En regel&lt;br&gt;i enlighet med BRÅ-rapportens förslag om ett objektivt ansvar för&lt;br&gt;föräldrar och andra vårdnadshavare motiveras också i första hand av&lt;br&gt;en önskan att förebygga denna typ av skador. Några remissinstanser&lt;br&gt;delar detta synsätt och anför att den skadeförebyggande effekt som&lt;br&gt;man vill uppnå förutsätter att vårdnadshavaren är ansvarig oavsett&lt;br&gt;eget vållande. De förordnar dock att ansvaret skall vara belopps-&lt;br&gt;begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om syftet med ett utökat skadeståndsansvar för vårdnadshava-&lt;br&gt;re främst är brottspreventivt, bör ambitionen vara att i möjligaste mån&lt;br&gt;motverka att barn överhuvudtaget orsakar skador för andra. Jag tror&lt;br&gt;också att detta synsätt ligger nära den allmänna rättsuppfattningen.&lt;br&gt;Många föräldrar ersätter redan i dag skador som har orsakats av&lt;br&gt;deras barn oavsett hur skadan har uppkommit, antingen av det skälet&lt;br&gt;att de tror att de är ersättningsskyldiga eller på grund av att de&lt;br&gt;känner sig moraliskt förpliktade att ersätta skadan. Enligt min mening&lt;br&gt;bör därför utgångspunkten för resonemanget om hur vårdnadshavares&lt;br&gt;skadeståndsansvar bör utformas vara att ansvaret skall gälla oavsett&lt;br&gt;om barnet har orsakat skada i samband med brott eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening kan man ifrågasätta om ett objektivt ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkligen har så stor preventiv effekt. Som jag tidigare har framhållit Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;är det min övertygelse att de flesta föräldrar redan i dag tar ansvar&lt;br&gt;för sina barn och betalar eventuella skador som barnen orsakar. I&lt;br&gt;socialt utsatta familjer däremot kan situationen vara sådan att det är&lt;br&gt;föga troligt att föräldrarna skulle fasta någon vikt vid ett ekonomiskt&lt;br&gt;ansvar eller ha förmåga att erlägga ett eventuellt skadestånd. Dessa&lt;br&gt;föräldrars uppfostran av och tillsyn över sina barn torde enligt min&lt;br&gt;mening inte påverkas av ett objektivt skadeståndsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett objektivt skadeståndsansvar skulle stå i strid med huvudregeln&lt;br&gt;inom svensk skadeståndsrätt att det krävs uppsåt eller vårdslöshet för&lt;br&gt;att någon skall anses vara skadeståndsskyldig. Ett objektivt skade-&lt;br&gt;ståndsansvar skulle innebära skadeståndsskyldighet i fall där vård-&lt;br&gt;nadshavaren inte har några praktiska möjligheter att påverka&lt;br&gt;händelseförloppet och därmed det egna skadeståndsansvaret. Enligt&lt;br&gt;min mening skulle det vara stötande om en vårdnadshavare skulle bli&lt;br&gt;skadeståndsskyldig trots att han eller hon har gjort allt som står i hans&lt;br&gt;eller hennes makt för att barnet inte skall vålla skada och således inte&lt;br&gt;har brustit i sin tillsynsplikt. Ansvaret kan då komma att framstå mer&lt;br&gt;som en påföljd för vårdnadshavaren än som en skyldighet att betala&lt;br&gt;ersättning till den skadelidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller skador som orsakas av barn genom oaktsamhet anser&lt;br&gt;jag att ett objektivt ansvar för barnets vårdnadshavare är alltför&lt;br&gt;strängt. För vårdnadshavare som har barn som orsakar skador till&lt;br&gt;stora belopp tillkommer aspekten att ett objektivt ansvar skulle kunna&lt;br&gt;leda till att vårdnadshavaren får betala betungande skadestånd trots&lt;br&gt;jämkningsmöjligheten i 6 kap. 2 § skadeståndslagen. I några fall kan&lt;br&gt;en sådan regel tänkas leda till att föräldern inte längre anser sig&lt;br&gt;kunna ha del i vårdnaden om ett barn som orsakar vårdnadshavaren&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet till betydande belopp. Bestämmelsen skulle i&lt;br&gt;sådana fall få vidare och helt andra konsekvenser än avsett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också med tanke på vad som har rapporterats från Norge anser jag&lt;br&gt;att det kan ifrågasättas om ett till beloppet begränsat objektivt&lt;br&gt;skadeståndsansvar för vårdnadshavare är en lämplig lösning.&lt;br&gt;Erfarenheterna av motsvarande regel i norsk rätt har nämligen varit&lt;br&gt;blandade. Regeln om objektivt ansvar är relativt okänd och föräldrar&lt;br&gt;tror ofta att de har ett obegränsat ansvar för sina barns skador. Det&lt;br&gt;har visat sig att vissa problem är förenade med tillämpningen av&lt;br&gt;regeln. De föräldrar som har barn som orsakar många skador kan&lt;br&gt;ofta inte betala det skadestånd de åläggs. Om skadan har orsakats i&lt;br&gt;samband med att ett barn har begått en brottslig gärning, blir&lt;br&gt;föräldern part i brottmålsrättegången. Om skadeståndsanspråk mot&lt;br&gt;vårdnadshavaren skall handläggas tillsammans med brottmålet, leder&lt;br&gt;det till att tiden för förundersökningen utsträcks. Om den skadelidan-&lt;br&gt;de kräver mer än 1 000 kr i skadestånd av vårdnadshavaren, måste&lt;br&gt;det utredas om denne har varit vårdslös eller inte (se BRA-PM 1990-&lt;br&gt;1 s. 61 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En remissinstans förordar ett beloppsbegränsat objektivt ansvar med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den ytterligare begränsningen att ansvaret bara skall gälla skador som Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;barn mellan sju och femton års ålder har orsakat uppsåtligen. Det&lt;br&gt;anförs att barn över femton år är så vuxna att de i stor utstäckning&lt;br&gt;själva bestämmer sitt levnadssätt och att det kan vara svårt att skilja&lt;br&gt;mellan uppsåtliga och oaktsamma handlingar när det gäller barn&lt;br&gt;under sju års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag, förutom de skäl som jag redan har anfört mot&lt;br&gt;ett objektivt ansvar, framhålla att en fixering av ett objektivt ansvar&lt;br&gt;till vissa åldersgränser kan medföra olyckliga konsekvenser eftersom&lt;br&gt;barn mognar i olika takt. Jag delar uppfattningen att det kan vara&lt;br&gt;svårt att skilja mellan ett barns uppsåtliga och oaktsamma handlingar&lt;br&gt;men anser för egen del att detta kan gälla även litet äldre barn. Det&lt;br&gt;syfte som avses med förslaget skulle i och för sig kunna åstadkommas&lt;br&gt;genom att man inför en möjlighet att göra undantag från ett objektivt&lt;br&gt;skadeståndsansvar när det är skäligt med hänsyn till omständigheterna&lt;br&gt;i det speciella fallet. Denna lösning kan dock leda till vissa kompli-&lt;br&gt;kationer i förhållande till den allmänna jämkningsregeln i 6 kap. 2 §&lt;br&gt;skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget leder det jag har anfört till slutsatsen att ett objektivt&lt;br&gt;skadeståndsansvar för vårdnadshavare i många fall inte skulle få&lt;br&gt;avsedd verkan och i vissa fall få andra följder än vad som är avsett.&lt;br&gt;Liksom majoriteten av remissinstanserna anser jag därför att en sådan&lt;br&gt;bestämmelse inte bör införas utan att det i stället bör övervägas om&lt;br&gt;vårdnadshavares skadeståndsansvar kan utvidgas på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2.3 Skall det utvidgade skadeståndsansvaret bygga på en&lt;br&gt;presumtion för ansvar?&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En vårdnadshavare bör inte ha ett presumerat&lt;br&gt;ansvar för skador som orsakas av hans eller hennes barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer med min (se pro-&lt;br&gt;memorian s. 24 f.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna instämmer i&lt;br&gt;promemorians bedömning. En remissinstans anför att möjligheterna&lt;br&gt;att införa ett presumerat culpaansvar för vårdnadshavare bör&lt;br&gt;övervägas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Ett sätt att skärpa vårdnadshavares&lt;br&gt;skadeståndsansvar är att införa ett presumerat ansvar. En bestämmel-&lt;br&gt;se om presumtionsansvar skulle kunna anknyta till tillsynsregeln i&lt;br&gt;6 kap. 2 § föräldrabalken på så sätt att vårdnadshavaren presumeras&lt;br&gt;ha brustit i sin tillsynsplikt, om inte annat visas. Ett sådant ansvar&lt;br&gt;innebär inte att kravet på den tillsyn som vårdnadshavaren skall ha&lt;br&gt;över barnet för att undgå skadeståndsansvar ändras. Det innebär i&lt;br&gt;stället att själva utgångspunkten ändras så att den tillsynsansvarige&lt;br&gt;anses ha varit oaktsam i sin tillsyn över barnet och att motsatsen&lt;br&gt;måste visas för att han skall undgå skadeståndsansvar. Oavsett hur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;högt beviskravet ställs - styrkt, sannolikt eller antagligt - torde en Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;presumtionsregel innebära att skadeståndsskyldighet inträder i fler fall&lt;br&gt;än enligt nuvarande regler, eftersom det kan vara svårt för en&lt;br&gt;vårdnadshavare att bevisa att han eller hon inte har varit vårdslös vid&lt;br&gt;sin tillsyn över barnet. En remissinstans anför att en sådan skade-&lt;br&gt;ståndsregel är att föredra eftersom den skulle stämma överens med&lt;br&gt;hur frågan om vårdnadshavares skadeståndsskyldighet är reglerad i&lt;br&gt;vissa andra europeiska länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett presumtionsansvar diskuterades i förarbetena till skade-&lt;br&gt;ståndslagen avvisade departementschefen denna tanke. Han hänvisade&lt;br&gt;bl.a. till Skadeståndskommitténs uttalande att rättspraxis knappast&lt;br&gt;hade givit belägg för att bevissvårigheterna för den skadelidande var&lt;br&gt;så stora att något behov av en omkastad bevisbörda förelåg och att&lt;br&gt;en regel om omvänd bevisbörda knappast kan inskränkas till att gälla&lt;br&gt;föräldrar som har tillsyn över sina barn. Han tilläde för egen del att&lt;br&gt;också de skäl som kan anföras mot ett objektivt ansvar gör sig&lt;br&gt;gällande vid bedömningen av om ett presumtionsansvar borde införas&lt;br&gt;(se prop. 1972:5 s. 132 och 171).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att de synpunkter som har anförts mot ett presumtionsan-&lt;br&gt;svar i förarbetena till skadeståndslagen har beaktansvärd tyngd. En&lt;br&gt;betydande nackdel med ett presumtionsansvar ligger också i att ett&lt;br&gt;sådant ansvar skulle innebära att frågan om vårdnadshavares&lt;br&gt;skadeståndsansvar skulle regleras annorlunda än annan skadestånds-&lt;br&gt;skyldighet enligt skadeståndslagen. Det finns vidare anledning att&lt;br&gt;ifrågasätta om en regel om omkastad bevisbörda innebär någon större&lt;br&gt;saklig förändring. Även när utgångsläget i processen är att den&lt;br&gt;skadelidande har bevisbördan torde det nämligen i allmänhet bli&lt;br&gt;vårdnadshavarens sak att ange hur han eller hon anser att tillsynsplik-&lt;br&gt;ten har fullgjorts. Därmed får vårdnadshavaren ett så stort ansvar för&lt;br&gt;utredningen att bevisbördans formella placering minskar i betydelse.&lt;br&gt;Härtill kommer att syftet med ett utvidgat skadeståndsansvar för vård-&lt;br&gt;nadshavare inte i första hand är att tillförsäkra de skadelidande&lt;br&gt;ersättning för skada. Frågan om ett utvidgat skadeståndsansvar för&lt;br&gt;vårdnadshavare bör därför inte lösas på detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2.4 Skall det utvidgade skadeståndsansvaret bygga på ett&lt;br&gt;skärpt och preciserat tillsynsansvar?&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I föräldrabalken skall införas en bestämmelse om&lt;br&gt;tillsynsplikt, som ger vårdnadshavaren ett ansvar för att barnet inte&lt;br&gt;orsakar skada för någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt (se&lt;br&gt;promemorian s. 24).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna godtar prome-&lt;br&gt;morians förslag. Flera remissinstanser anser dock att ett utvidgat till-&lt;br&gt;synsansvar bör kombineras med en regel i skadeståndslagen om&lt;br&gt;vårdnadshavares skadeståndsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare har anfört (se avsnitt Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;2.1.2) är vårdnadshavare skadeståndsansvariga för skador som har&lt;br&gt;orsakats av barnet, om vårdnadshavaren uppsåtligen eller av oaktsam-&lt;br&gt;het har brustit i sin tillsyn över barnet. Detta följer av de allmänna&lt;br&gt;skadeståndsreglerna i skadeståndslagen i förening med tillsynsreglerna&lt;br&gt;i föräldrabalken (2 kap. 1 § skadeståndslagen jämförd med 6 kap. 2 §&lt;br&gt;föräldrabalken). Vårdnadshavares skadeståndsansvar är således inte&lt;br&gt;reglerat särskilt i skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med ett utvidgat skadeståndsansvar är främst preventivt (se&lt;br&gt;avsnitt 2.2.1). Avsikten är att få vårdnadshavarna att mer aktivt verka&lt;br&gt;för att deras barn inte orsakar skador. Ett sätt att uppnå detta är att&lt;br&gt;skärpa och precisera kraven på den tillsyn som en vårdnadshavare&lt;br&gt;skall ha över sitt barn. Det preventiva syftet kan då uppnås genom att&lt;br&gt;vårdnadshavaren ges ett ekonomiskt incitament att i större utsträck-&lt;br&gt;ning än nu försöka förhindra att barnet orsakar skada. Lagrådet&lt;br&gt;ifrågasätter om det preventiva syftet kan uppnås när skada orsakas av&lt;br&gt;barn som kommer från hem med sociala och ekonomiska problem&lt;br&gt;men godtar förslaget och anför att den föreslagna bestämmelsen när&lt;br&gt;det gäller mera normala föräldraförhållanden kan tänkas bli ut-&lt;br&gt;gångspunkt för ett mer aktivt engagemang och ge föräldrarna stöd i&lt;br&gt;tillsynsrollen. Jag håller med Lagrådet om att man inte kan räkna&lt;br&gt;med att ett utvidgat skadeståndsansvar motverkar skador i alla&lt;br&gt;situationer. För de flesta familjer får det dock säkerligen en preventiv&lt;br&gt;effekt. Jag vill i detta sammanhang dock peka på ansvarsförsäkringar-&lt;br&gt;nas roll. I den mån vårdnadshavarens skadeståndsskyldighet täcks av&lt;br&gt;en ansvarsförsäkring begränsas hans eller hennes ekonomiska ansvar&lt;br&gt;till självrisken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den skadelidandes intressen tas till vara genom ett skärpt&lt;br&gt;tillsynsansvar. Man kan anta att många av de skador som orsakas av&lt;br&gt;barn i samband med brott inte ersätts av ansvarsförsäkringen eftersom&lt;br&gt;det är skador som orsakas uppsåtligen av barn som är över tolv år.&lt;br&gt;Om vårdnadshavarnas tillsynsansvar skärps, kommer vårdnadshavarna&lt;br&gt;att i större utsträckning bli skadeståndsskyldiga. I de allra flesta fall&lt;br&gt;torde vårdnadshavarnas skadeståndsskyldighet bero på oaktsamhet vid&lt;br&gt;tillsynen över barnet. Detta innebär att det skadestånd som vårdnads-&lt;br&gt;havaren skall utge täcks av ansvarsförsäkringen. Därmed ökar den&lt;br&gt;skadelidandes möjligheter att få ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser ifrågasätter värdet av ett skärpt tillsynsansvar&lt;br&gt;och anför att den skadelidande kan ha avsevärda svårigheter att skaffa&lt;br&gt;fram den bevisning som behövs och att detta torde leda till att en&lt;br&gt;vårdnadshavares påstående om att tillsynen har varit tillräcklig måste&lt;br&gt;godtagas. Även Lagrådet pekar på risken för bevissvårigheter och&lt;br&gt;anför att det kan vara besvärligt för en skadelidande att visa att en&lt;br&gt;vårdnadshavare har varit oaktsam när det gäller andra typer av tillsyn&lt;br&gt;än direkt uppsikt samt att det torde föreligga svårigheter att visa att&lt;br&gt;det råder ett adekvat samband mellan t.ex. en utebliven förmaning&lt;br&gt;och en inträffad skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag att risken för bevissvårigheter inte bör Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;överdrivas. Visserligen följer av allmänna regler att det åligger den&lt;br&gt;skadelidande att bevisa att en vårdnadshavare genom att brista i sin&lt;br&gt;tillsyn över barnet har vållat skadan. Likaså torde det vara den&lt;br&gt;skadelidandes sak att bevisa omfattningen av sina skador. Vad jag nu&lt;br&gt;har anfört är dock endast ett par av flera faktorer som måste beaktas&lt;br&gt;vid en diskussion om bevisbördan i ett mål om vårdnadshavares&lt;br&gt;skadeståndsansvar. Redan det faktum att en skada har inträffat kan i&lt;br&gt;vissa situationer vara bevis nog för att vårdnadshavaren inte har haft&lt;br&gt;en tillräcklig beredskap för att förebygga skada. I andra situationer&lt;br&gt;kan den skadelidande behöva bevisa att vårdnadshavaren borde ha&lt;br&gt;vidtagit särskilda åtgärder för att förhindra skada. Som jag har varit&lt;br&gt;inne på tidigare (se avsnitt 2.2.3) bör det dock i allmänhet åligga&lt;br&gt;vårdnadshavaren att bidra till utredningen med närmare uppgifter om&lt;br&gt;vad han har gjort för att fullgöra sin tillsynsplikt. Ett blankt påstående&lt;br&gt;om att tillsynen har varit tillräcklig behöver inte godtas utan vidare.&lt;br&gt;Och om vårdnadshavaren vill åberopa ursäktande omständigheter&lt;br&gt;torde han ha bevisbördan för dem. Det jag nu har anfört talar för att&lt;br&gt;frågan om vållande måste bedömas nyanserat med hänsyn till många&lt;br&gt;olika faktorer. Min åsikt är därför att man inte redan utifrån ett&lt;br&gt;resonemang om bevisbördans placering kan dra den slutsatsen att den&lt;br&gt;skadelidandes möjligheter till ersättning skulle vara otillräckliga, om&lt;br&gt;skadeståndsreglerna bygger på ett tillsynsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skärpt tillsynsansvar har, utöver vad jag tidigare har nämnt, den&lt;br&gt;fördelen att den rättstekniska lösningen ansluter till hur vårdnadsha-&lt;br&gt;vares skadeståndsansvar nu är reglerat i lagstiftningen. Lagrådet&lt;br&gt;godtar också, som jag tidigare har nämnt, den rättstekniska lösningen&lt;br&gt;och anför att det kan vara av värde från informationssynpunkt att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 lagtexten uttryckligen anges att vårdnadshavaren har ett ansvar för&lt;br&gt;att barnet inte orsakar skada för någon annan. Jag är av samma&lt;br&gt;uppfattning. Det preventiva syftet tillgodoses på ett bättre sätt om det&lt;br&gt;direkt i den lagstiftning som reglerar den omsorg och tillsyn som ett&lt;br&gt;barn skall få anges på ett tydligt sätt vad samhället förväntar sig av&lt;br&gt;vårdnadshavarna när det gäller vilka åtgärder de skall vidta för att&lt;br&gt;förhindra att deras barn orsakar skador. Jag anser därför, i likhet med&lt;br&gt;flertalet av remissinstanserna, att den bästa lösningen är att i 6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § föräldrabalken lägga till en bestämmelse om ett skärpt tillsynsan-&lt;br&gt;svar, som innebär att vårdnadshavaren har ett ansvar för att barnet&lt;br&gt;inte orsakar skada för någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser anser att ett utvidgat tillsynsansvar enligt&lt;br&gt;föräldrabalken bör kombineras med en bestämmelse i skadeståndsla-&lt;br&gt;gen om vårdnadshavares skadeståndsansvar. Man menar att det&lt;br&gt;preventiva syftet skulle tillgodoses bättre eftersom själva skadestånds-&lt;br&gt;frågan får en mer uttrycklig reglering. En remissinstans förordar att&lt;br&gt;man direkt i skadeståndslagen inför en culparegel om vårdnadshava-&lt;br&gt;res skadeståndsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot en sådan lösning talar att en särskild culparegel i skadestånds-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen inte skulle innebära någon ändring i sak i förhållande till den Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;vållandebedömning som skall göras enligt den allmänna culparegeln&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 2 kap. 1 § skadeståndslagen. Och att utan skillnad i sakligt&lt;br&gt;hänseende ha en särskild culparegel för vissa typer av skadevållare&lt;br&gt;anser jag inte vara någon lämplig ordning. Tvärtom skulle detta&lt;br&gt;kunna leda till oklarheter om vad som gäller. Jag är därför inte&lt;br&gt;beredd att föreslå någon särskild culparegel för vårdnadshavares&lt;br&gt;skadeståndsans var.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i Våldskommissionens slutbetänkande föreslås en ändring i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 2 § föräldrabalken. Kommissionen föreslår att det i den&lt;br&gt;paragrafen skall föras in en bestämmelse om att barnets vårdnads-&lt;br&gt;havare skall svara för att barnet får det skydd och stöd barnet&lt;br&gt;behöver, om det riskerar att utvecklas ogynnsamt. Ändringsförslaget&lt;br&gt;innebär ingen utvidgning i förhållande till gällande rätt, utan syftar&lt;br&gt;till att lyfta fram och definiera föräldrars ansvar att skydda och stödja&lt;br&gt;barnet (se SOU 1990:92 s. 86).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våldskommissionens förslag är inriktat på barnets behov och är inte&lt;br&gt;avsett att ålägga vårdnadshavaren något utvidgat ansvar gentemot&lt;br&gt;tredje man. Att förslaget inte syftar till någon ändring i sak begränsar&lt;br&gt;enligt min mening dess värde (jfr prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 40).&lt;br&gt;Mot förslagets utformning kan dessutom riktas den anmärkningen att&lt;br&gt;bestämmelsen inbjuder till olämpliga motsatsslut när den inskränks till&lt;br&gt;att gälla fall då barnet riskerar att utvecklas ogynnsamt. Jag anser&lt;br&gt;därför att Våldskommissionens förslag till ändring i 6 kap. 2 §&lt;br&gt;föräldrabalken inte bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2.5 Innebörden av ett utvidgat skadeståndsansvar m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Alla vårdnadshavare skall i syfte att hindra att&lt;br&gt;deras barn orsakar skada för någon annan svara för att barnet&lt;br&gt;står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag (se&lt;br&gt;promemorian s. 24).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker pro-&lt;br&gt;memorieförslaget eller lämnar det utan erinran. Några remissinstanser&lt;br&gt;lämnar synpunkter på bestämmelsens närmare utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det nuvarande tillsynsansvaret i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 2 § föräldrabalken har tillkommit i första hand för att barnets&lt;br&gt;bästa skall främjas. Men tillsynsansvaret innebär också en skyldighet&lt;br&gt;för vårdnadshavaren att se till att barnet inte åstadkommer skada för&lt;br&gt;tredje man. Flera remissinstanser ifrågasätter om promemorians&lt;br&gt;förslag om ett skärpt tillsynsansvar innebär någon skillnad i detta&lt;br&gt;hänseende. Enligt min mening är det svårt att med ledning av doktrin&lt;br&gt;och praxis exakt bestämma var gränsen för vårdnadshavares skade-&lt;br&gt;ståndsansvar går enligt gällande rätt. Till skillnad från den nuvarande&lt;br&gt;tillsynsregeln tar promemorians förslag direkt sikte på skyddet för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tredje man. Även om man kan vara tveksam om vad detta innebär i Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;förhållande till gällande rätt, är en bestämmelse med denna inriktning&lt;br&gt;enligt min mening av värde från brottsförebyggande synpunkt. I be-&lt;br&gt;stämmelsen slås nämligen fast att vårdnadshavaren har ett uttryckligt&lt;br&gt;ansvar för att barnet inte skadar tredje man. Bestämmelsen kan&lt;br&gt;därigenom - som Göta hovrätt har framhållit - tjäna som utgångspunkt&lt;br&gt;för vidare rättsbildning genom rättspraxis i riktning mot ett längre&lt;br&gt;gående skadeståndsansvar för vårdnadshavarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bestämmelsens närmare utformning har promemorie-&lt;br&gt;förslaget kritiserats av några remissinstanser. Bl. a. har det hävdats&lt;br&gt;att den föreslagna lagtexten inte ger ett helt träffande uttryck för de&lt;br&gt;krav som avses ligga i tillsynsplikten. Jag finner kritiken i viss mån&lt;br&gt;berättigad och vill därför allmänt framhålla följande om vad som bör&lt;br&gt;vara tillsynspliktens innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tillsynsansvaret ingår naturligtvis, liksom enligt gällande rätt, att&lt;br&gt;vårdnadshavaren skall ha en skyldighet att i en konkret situation&lt;br&gt;avvärja en skadegörande handling av barnet. Innebörden av det utvid-&lt;br&gt;gade ansvaret är dock framför allt att vårdnadshavaren i större mån&lt;br&gt;än enligt gällande rätt skall vara skyldig att ge barnet vägledning och&lt;br&gt;ha uppsikt över barnet för att förebygga skadegörande handlingar.&lt;br&gt;Därav följer att det kan ställas mer bestämda krav på aktivt handlande&lt;br&gt;från vårdnadshavarens sida. På vilket sätt föräldern skall vara&lt;br&gt;verksam för att fullgöra tillsynsansvaret beror bl.a. på barnets ålder&lt;br&gt;och mognad samt på vad barnet sysselsätter sig med. Vissa typer av&lt;br&gt;skador torde inte kunna förhindras på annat sätt än genom att barnet&lt;br&gt;står under direkt tillsyn eller genom att det förhindras att företa sig&lt;br&gt;vissa saker. I andra situationer kan det räcka med att barnet får&lt;br&gt;förmaningar eller förhållningsorder eller på annat sätt får hjälp med&lt;br&gt;att handla på lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturligtvis bör ansvaret inte vara obegränsat utan hänsyn bör tas&lt;br&gt;till vad som är möjligt för vårdnadshavaren, bl.a. måste beaktas vilka&lt;br&gt;förutsättningar vårdnadshavaren har att förutse skadegörande&lt;br&gt;handlingar av barnet. Givetvis bör skadeståndsansvaret vara begränsat&lt;br&gt;av vad som följer av reglerna om adekvat kasualitet. Skadeståndsan-&lt;br&gt;svar torde bara kunna bli aktuellt när vårdnadshavaren i en konkret&lt;br&gt;situation har brustit i sin skyldighet att ge barnet vägledning eller i&lt;br&gt;skyldigheten att se till att barnet står under uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet kritiserar lagrådsremissens lagförslag och ifrågasätter om&lt;br&gt;ordet uppsikt bör ingå i lagtexten. Lagrådet menar att detta kan vara&lt;br&gt;missvisande genom att det ger intryck av att det krävs att vårdnadsha-&lt;br&gt;varen i första hand har en omedelbar tillsyn över barnet, vilket inte&lt;br&gt;är avsikten när det gäller i vart fall äldre barn. Lagrådet erinrar också&lt;br&gt;om att ordet uppsikt tidigare har använts som beteckning för&lt;br&gt;vårdnadshavares tillsynsansvar (jfr prop. 1981/82:168 s. 23) och&lt;br&gt;anför att det nu inte bör komma ifråga att åter införa den termen med&lt;br&gt;den betydelse som anges i detta lagförslag. Lagrådet förordar&lt;br&gt;därjämte att en bestämmelse om ett utökat tillsynsansvar formuleras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så att den ger ett uttryck för att att det främst är fråga om en Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;precisering av en del av det nuvarande tillsynsansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordet uppsikt i mitt förslag tar direkt sikte på att barnet skall&lt;br&gt;övervakas i syfte att det inte skall orsaka skada för någon annan.&lt;br&gt;Enligt min mening beskriver ordet uppsikt väl den grad av tillsyn&lt;br&gt;som i vissa fall kan krävas av vårdnadshavaren. När det gäller äldre&lt;br&gt;barn innebär tillsynsansvaret, som Lagrådet har påpekat, i de flesta&lt;br&gt;fall inte i första hand en skyldighet att ha direkt uppsikt över barnet&lt;br&gt;utan främst en skyldighet att svara för att andra lämpliga åtgärder&lt;br&gt;vidtas. Även beträffande barn i den åldern kan det dock som jag&lt;br&gt;tidigare har nämnt bli fråga om direkt tillsyn. Jag förordar sålunda en&lt;br&gt;bestämmelse som innebär att vårdnadshavaren skall svara för att&lt;br&gt;barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innebär visserligen, som Lagrådet har framhållit, en&lt;br&gt;precisering av det tillsynsansvar som vårdnadshavare har enligt nu&lt;br&gt;gällande lagstiftning. Syftet med lagförslaget är dock att ge vårdnads-&lt;br&gt;havare ett särskilt ansvar för att barnet inte skadar någon annan.&lt;br&gt;Vårdnadshavaren skall därvid ha en längre gående handlingsplikt än&lt;br&gt;enligt nuvarande lagstiftning. Jag anser att lagtexten bör utformas på&lt;br&gt;ett sätt som markerar detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad jag nu har anfört bör bestämmelsen kunna&lt;br&gt;utformas så att vårdnadshavaren i syfte att hindra att barnet orsakar&lt;br&gt;skada för någon annan skall svara för att barnet står under uppsikt&lt;br&gt;eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av remissinstanserna efterlyser också en mer ingående&lt;br&gt;redogörelse för vad ett skärpt tillsynsansvar innebär i praktiken. Jag&lt;br&gt;har i och för sig förståelse för önskemål om en precisering av vilka&lt;br&gt;åtgärder som en vårdnadshavare bör företa för att tillgodose kravet&lt;br&gt;på en utvidgad tillsyn. Barn kan emellertid orsaka skador i en rad&lt;br&gt;olika situationer och huruvida vårdnadshavaren har uppfyllt sin&lt;br&gt;tillsynsplikt måste enligt min mening bedömas i varje fall för sig.&lt;br&gt;Sådana frågor får därför i stor utsträckning överlämnas till rättstill-&lt;br&gt;lämpningen. Jag återkommer emellertid i specialmotiveringen till&lt;br&gt;vissa tillämpningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har synpunkter i frågan om vem det skärpta&lt;br&gt;tillsynsansvaret skall gälla. En synpunkt som framförs är att det&lt;br&gt;utvidgade ansvaret inte bör gälla föräldrar som visserligen har del i&lt;br&gt;vårdnaden men som inte varaktigt bor tillsammans med barnet. Det&lt;br&gt;anförs att tillsynsansvaret i dessa fall bör gälla endast den vårdnads-&lt;br&gt;havare som med hänsyn till barnets faktiska vistelseort har möjlighet&lt;br&gt;att direkt eller indirekt utöva sin tillsynsskyldighet. En annan&lt;br&gt;synpunkt som framförs är att umgängesföräldrar i samband med&lt;br&gt;umgänge med barnet skall anses åta sig att ha tillsyn i stället för&lt;br&gt;vårdnadshavaren och således under denna tid ha samma skade-&lt;br&gt;ståndsansvar som vårdnadshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att det skärpta ansvaret bör, liksom är fallet med det&lt;br&gt;nuvarande tillsynsansvaret, gälla endast föräldrar som har del i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdnaden om barnet. Umgängesföräldrar bör, liksom enligt Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;nuvarande regler, inte ha någon lagstadgad tillsynsplikt. Om ett barn&lt;br&gt;orsakar en skada när det vistas hos en förälder som inte har del i&lt;br&gt;vårdnaden, får den förälderns skadeståndsansvar bedömas enligt&lt;br&gt;allmänna skadeståndsrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldrar som har gemensam vårdnad om sitt barn har ett gemen-&lt;br&gt;samt ansvar för allt som rör barnet, även om de bor isär. Ett skärpt&lt;br&gt;tillsynsansvar bör därför gälla alla vårdnadshavare oavsett om de bor&lt;br&gt;tillsammans med barnet eller inte. Vilka närmare skyldigheter som&lt;br&gt;ansvaret medför för en vårdnadshavare får bedömas efter förhållande-&lt;br&gt;na i det enskilda fallet. För en vårdnadshavare som normalt inte bor&lt;br&gt;tillsammans med barnet aktualiseras det skärpta tillsynsansvaret&lt;br&gt;framför allt när den vårdnadshavaren har hand om barnet. Jag&lt;br&gt;behandlar dessa frågor mer utförligt i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett skärpt tillsynsansvar kommer i första hand att bli aktuellt under&lt;br&gt;den tid som barnet inte tillbringar i skolan, på daghem eller fritids-&lt;br&gt;hem. Anställda vid skolor, fritidshem och daghem har ett tillsyns-&lt;br&gt;ansvar under den tid barnet vistas där. Om den anställde brister i&lt;br&gt;tillsynen över barnet, kan arbetsgivaren bli skadeståndsskyldig (jfr&lt;br&gt;prop. 1972:5 s. 171 f. och NJA 1984 s. 764). Det skärpta till-&lt;br&gt;synsansvaret för vårdnadshavare är inte avsett att innebära någon&lt;br&gt;förändring i det ansvar som dessa institutioner kan ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser uttrycker osäkerhet om vilka skador en&lt;br&gt;vårdnadshavare kan bli skyldig att ersätta. Jag föreslår inga särskilda&lt;br&gt;regler om detta. Av skadeståndslagens allmänna regler kommer&lt;br&gt;därför att framgå vilka slag av skador som omfattas av det utvidgade&lt;br&gt;skadeståndsansvaret. Det gäller i första hand person- och sakskada (se&lt;br&gt;2 kap. 1 § skadeståndslagen). Ersättning för ren förmögenhetsskada&lt;br&gt;torde mer sällan komma i fråga. Sådan ersättningsskyldighet&lt;br&gt;förutsätter nämligen normalt att den ersättningsskyldige har orsakat&lt;br&gt;skadan genom brott (se 2 kap. 4 § skadeståndslagen), och till-&lt;br&gt;synsplikten enligt 6 kap. 2 § föräldrabalken är inte straffsanktionerad.&lt;br&gt;Däremot torde ett skadeståndskrav för ren förmögenhetsskada kunna&lt;br&gt;grundas på brott mot bestämmelsen i 26 kap. 6 § andra stycket&lt;br&gt;brottsbalken (se avsnitt 2.1.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det utvidgade skadeståndsansvaret kan bli ekonomiskt betungande&lt;br&gt;för en vårdnadshavare vars barn orsakar en skada till ett stort ekono-&lt;br&gt;miskt värde. Liksom nu kan i ett sådant fall vårdnadshavarens&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet jämkas enligt bestämmelsen i 6 kap. 2 §&lt;br&gt;skadeståndslagen. Jämkning kommer dock inte i fråga om ansvaret&lt;br&gt;täcks av en ansvarsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2.6 Ansvarsförsäkring m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsförsäkringen täcker, som jag tidigare har nämnt, inte skador&lt;br&gt;som har orsakats uppsåtligen av den som är över tolv år (se avsnitt&lt;br&gt;2.1.3). Om en förälder eller vårdnadshavare av oaktsamhet har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underlåtit att ha den uppsikt över barnet som behövs för att förhindra Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;att barnet åstadkommer skada, så gäller ansvarsförsäkringen däremot&lt;br&gt;för förälderns eller vårdnadshavarens skadeståndsansvar även om&lt;br&gt;skadan har orsakats uppsåtligen av barnet. Om ansvarsförsäkring&lt;br&gt;finns, blir resultatet i de flesta fall att förälderns eller vårdnadshava-&lt;br&gt;rens ekonomiska insats begränsas till att betala premier för för-&lt;br&gt;säkringen och självrisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom samma ansvarsförsäkring täcker både barnets och&lt;br&gt;förälderns eller vårdnadshavarens skadeståndsansvar, blir det inte&lt;br&gt;fråga om någon regressrätt från ansvarsförsäkringen. Om den&lt;br&gt;skadelidande har utnyttjat sin försäkring för att få ersättning för sin&lt;br&gt;skada, kan hans försäkringsbolag ha ett regressanspråk mot en&lt;br&gt;skadeståndsskyldig vårdnadshavare eller mot dennes försäkringsbolag.&lt;br&gt;Rätten att göra gällande regresskrav är dock begränsad bl.a. genom&lt;br&gt;överenskommelser mellan försäkringsbolagen (se avsnitt 2.1.3).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Kostnader&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den ändring av tillsynsansvaret som jag nu föreslår torde innebära att&lt;br&gt;försäkringsersättning enligt ansvarsförsäkring kommer att utbetalas i&lt;br&gt;fler fall än tidigare. A andra sidan innebär det att försäkringsersätt-&lt;br&gt;ningar som nu betalas ut genom den skadelidandes egen försäkring&lt;br&gt;kommer att minska. Den nya ordningen kan också medföra att antalet&lt;br&gt;svårbedömda försäkringsfall blir något större. En remissinstans anför&lt;br&gt;att detta kan medföra vissa skade- och driftskostnadsökningar för&lt;br&gt;försäkringsbolagen samt ökade premiekostnader för försäkringstagar-&lt;br&gt;na. Enligt min uppskattning kan ökningen av antalet svårbedömda fall&lt;br&gt;inte antas bli mer än marginell. Efter hand som praxis utvecklas kan&lt;br&gt;man också förutse att de svårbedömda fallen blir färre i antal. Jag&lt;br&gt;bedömer att förslaget inte kommer att medföra någon beaktansvärd&lt;br&gt;kostnadsökning för försäkringsbolagen eller för försäkringstagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån antalet svårbedömda försäkringsfall ökar, skulle det&lt;br&gt;kunna tänkas medföra fler tvister vid domstol. Risken för detta bör&lt;br&gt;dock inte överdrivas. De överväganden som skall göras för att&lt;br&gt;konstatera om en förälder eller en annan vårdnadshavare har brustit&lt;br&gt;i sina skyldigheter enligt den nya bestämmelsen skiljer sig inte&lt;br&gt;nämnvärt från den motsvarande bedömning som görs enligt gällande&lt;br&gt;regler om skadeståndsansvar på grund av bristande tillsyn över&lt;br&gt;barnet. Dessa frågor regleras till största delen av försäkringsbolagen&lt;br&gt;utan att tvisten dras inför domstol. Jag räknar därför inte med några&lt;br&gt;ökade kostnader för domstolsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Ikraftträdande m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen bör träda i kraft så snart som möjligt. Ett lämpligt&lt;br&gt;datum kan vara den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen blir tillämplig i fråga om skadestånd med Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;anledning av skadefall som inträffar efter ikraftträdandet, medan äldre&lt;br&gt;lag skall tillämpas på skadefall som har inträffat dessförinnan. Detta&lt;br&gt;följer av allmänna rättsgrundsatser och behöver inte regleras i några&lt;br&gt;övergångsbestämmelser (jfr prop. 1972:5 s. 593).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Upprättat lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till lag om ändring i föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har granskat lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte&lt;br&gt;rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade&lt;br&gt;förmyndare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller&lt;br&gt;arton år eller dessförinnan ingår äktenskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets&lt;br&gt;personliga förhållanden och skall se till att barnets behov enligt 1 §&lt;br&gt;blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet&lt;br&gt;får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och&lt;br&gt;övriga omständigheter samt skall bevaka att barnet får tillfredsställan-&lt;br&gt;de försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar&lt;br&gt;skada för någon annan skall vårdnadshavaren vidare svara för att&lt;br&gt;barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden&lt;br&gt;finns bestämmelser i 9-16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler dels om vem som skall ha vårdnaden&lt;br&gt;om barn (första stycket), dels om vårdnadshavarens skyldigheter&lt;br&gt;(andra stycket). I tredje stycket hänvisas till andra kapitel i föräldra-&lt;br&gt;balken som gäller ansvaret för barnets ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland vårdnadshavarens skyldigheter anges i andra stycket att&lt;br&gt;barnet skall få tillsyn. I tillsynsskyldigheten ligger att vårdnadshava-&lt;br&gt;ren skall skydda barnet så att det inte skadas men också att vårdnads-&lt;br&gt;havaren skall se till att barnet inte orsakar skada för någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har lagts till en bestämmelse om att vårdnadsha-&lt;br&gt;varen i syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan&lt;br&gt;svarar för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga&lt;br&gt;åtgärder vidtas. Avsikten med bestämmelsen är att vårdnadshavaren&lt;br&gt;skall ha ett särskilt ansvar för att se till att barnet inte orsakar någon&lt;br&gt;annan en skada. Om vårdnadshavaren försummar detta tillsynsansvar&lt;br&gt;uppsåtligen eller av vårdslöshet, kan det medföra skadeståndsskyldig-&lt;br&gt;het enligt 2 kap. 1 § skadeståndslagen. Vårdnadshavarens ansvar är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsat till vad som gäller enligt reglerna om adekvat kausalitet. Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;Det innebär att vårdnadshavarens underlåtenhet att se till att barnet&lt;br&gt;står under uppsikt eller att vidta andra lämpliga åtgärder skall kunna&lt;br&gt;hänföras till en konkret situation i vilken barnet har orsakat skada och&lt;br&gt;att vårdnadshavaren genom sitt förhållningssätt skall kunna anses ha&lt;br&gt;vållat skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär inte att vårdnadshavaren skall anses ha&lt;br&gt;försummat sin tillsynsplikt så snart barnet orsakar en skada. I&lt;br&gt;tillsynsansvaret ligger att vårdnadshavaren, inom ramen för vad som&lt;br&gt;är möjligt för honom, skall vidta de åtgärder som behövs för att&lt;br&gt;barnet inte skall orsaka skada. Om skada uppstår trots att vårdnads-&lt;br&gt;havaren har uppfyllt sin tillsynsplikt, blir vårdnadshavaren inte&lt;br&gt;skadeståndsskyldig. Vårdnadshavarens ansvar är alltså inte objektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att vårdnadshavaren skall kunna övervaka&lt;br&gt;barnet för att förebygga och förhindra att barnet orsakar skada är att&lt;br&gt;vårdnadshavaren känner till barnets aktiviteter. Vårdnadshavaren&lt;br&gt;måste därför på ett aktivt sätt hålla sig underrättad om vad barnet&lt;br&gt;företar sig och vara beredd att ingripa i den utsträckning som kan&lt;br&gt;behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som vårdnadshavaren skall vidta måste bli olika&lt;br&gt;beroende på barnets ålder och mognad och vad barnet sysselsätter sig&lt;br&gt;med. Ett mycket litet barn fordrar i princip ständig passning. Äldre&lt;br&gt;barn behöver stå under viss uppsikt men de kan i större utsträckning&lt;br&gt;tillåtas att företa sig saker på egen hand. Lämpliga åtgärder kan då&lt;br&gt;vara t.ex. råd, anvisningar eller förmaningar. Dessa måste anpassas&lt;br&gt;till vad barnet har möjlighet att förstå och ta intryck av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på att vårdnadshavaren skall ha uppsikt önqv barnet innebär&lt;br&gt;inte att han eller hon ständigt måste befinna sig i närheten av barnet.&lt;br&gt;När det gäller barn som är så stora att de kan tillåtas att på egen hand&lt;br&gt;lämna hemmet kan det inte rimligen krävas att föräldrarna i detalj&lt;br&gt;känner till vad barnet företar sig. Tillsynskravet kan dock inte anses&lt;br&gt;uppfyllt t.ex. om vårdnadshavaren vet eller har anledning att&lt;br&gt;misstänka att barnet företar sig någonting som kan medföra en skada&lt;br&gt;samt vårdnadshavaren har haft möjlighet att kontrollera hur barnet&lt;br&gt;beter sig och därmed förebygga skada men inte gör det. Om&lt;br&gt;vårdnadshavaren vet eller har anledning att misstänka att barnet&lt;br&gt;använder ett farligt föremål, måste det i allmänhet krävas att&lt;br&gt;vårdnadshavaren har - eller åtminstone försöker skaffa sig - en&lt;br&gt;kontinuerlig uppsikt över barnet. Om barnet tidigare har gjort sig&lt;br&gt;skyldigt till skadegörande handlingar, bör det ställas större krav på&lt;br&gt;den kontroll som vårdnadshavaren skall ha över vad barnet företar&lt;br&gt;sig. När det gäller ungdomar i tonåren blir det i allmänhet inte fråga&lt;br&gt;om omedelbar tillsyn. Men direkt uppsikt kan i vissa situationer vara&lt;br&gt;nödvändigt även beträffande tonåringar, t.ex. när tonåringen tillåts att&lt;br&gt;använda ett farligt föremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån direkt uppsikt inte behövs kan det vara nödvändigt att&lt;br&gt;vårdnadshavaren vidtar andra lämpliga åtgärder för att kravet på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsyn skall vara uppfyllt. När det gäller tonåringar måste man räkna Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;med att vårdnadshavarnas inflytande över vad ungdomarna gör&lt;br&gt;utanför hemmet är ganska litet och det är naturligtvis en avvägnings-&lt;br&gt;fråga hur stor frihet en tonåring skall medges. Likväl bör det krävas&lt;br&gt;att vårdnadshavaren ger barnet vägledning och aktivt bestämmer&lt;br&gt;gränserna för barnets frihet. Det innebär att det i vissa situationer kan&lt;br&gt;föreligga en skyldighet att ge barnet förhållningsorder, förmaningar&lt;br&gt;och instruktioner för att vårdnadshavaren skall anses ha uppfyllt&lt;br&gt;kravet på att vidta lämpliga åtgärder. I vissa fall kan det också krävas&lt;br&gt;att vårdnadshavaren meddelar restriktioner när det gäller vad barnet&lt;br&gt;tillåts att sysselsätta sig med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vårdnadshavaren känner till eller har anledning att misstänka&lt;br&gt;att tonåringen håller på med något som kan orsaka en skada, bör det&lt;br&gt;krävas att vårdnadshavaren aktivt ingriper för att försöka förhindra&lt;br&gt;skada. Ar situationen sådan att det inte kan begäras att vårdnadshava-&lt;br&gt;ren personligen ingriper mot tonåringens förehavanden, bör vårdnads-&lt;br&gt;havaren vidta andra lämpliga åtgärder som kan förebygga skada, t.ex.&lt;br&gt;att söka hjälp hos de sociala myndigheterna. Detta kan också bli&lt;br&gt;nödvändigt om ett barn eller en tonåring inte rättar sig efter de&lt;br&gt;gränser som vårdnadshavaren sätter. De uppgifter som vårdnadshava-&lt;br&gt;ren lämnar till sociala myndigheter är sekretessbelagda i den&lt;br&gt;utsträckning som föreskrivs i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om det skärpta tillsynsansvaret är utformad så att vårdnads-&lt;br&gt;havaren inte åläggs att alltid personligen hålla barnet under uppsikt&lt;br&gt;eller vidta de andra åtgärder som kan anses lämpliga. Han eller hon&lt;br&gt;får anförtro åt någon annan att göra det. Men vårdnadshavaren&lt;br&gt;ansvarar då för att den som har fått denna uppgift fullgör uppgiften&lt;br&gt;på ett betryggande sätt. Vårdnadshavaren kan inte genom ett uppdrag&lt;br&gt;till någon annan befria sig från sitt ansvar. Detta får särskild&lt;br&gt;betydelse vid bedömningen av tillsynsansvaret i sådana situationer där&lt;br&gt;barnet mer regelmässigt vistas hos någon annan än vårdnadshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om barnets föräldrar gemensamt har vårdnaden men bor i sär, är&lt;br&gt;båda ansvariga för att barnet står under erforderlig uppsikt. Vilken&lt;br&gt;av föräldrarna som i ett sådant fall kan åläggas skadeståndsskyldighet&lt;br&gt;får avgöras efter vem av dem som hade barnet hos sig när skadan&lt;br&gt;inträffade och som därmed kan anses ha försummat sin tillsynsplikt.&lt;br&gt;En förälder som på överenskommet sätt har överlämnat barnet till den&lt;br&gt;andra vårdnadshavaren får således normalt anses ha gjort vad som an-&lt;br&gt;kommer på honom eller henne för att se till att barnet får erforderlig&lt;br&gt;tillsyn. Om den vårdnadshavare som inte har hand om barnet får&lt;br&gt;kännedom om, eller har anledning att misstänka, att barnet företar sig&lt;br&gt;något som kan orsaka skada, är han eller hon dock skyldig att vidta&lt;br&gt;åtgärder även om barnet vistas hos den andre vårdnadshavaren. När&lt;br&gt;det gäller andra åtgärder, t.ex. förmaningar och tillrättavisningar, är&lt;br&gt;fördelningen av ansvaret mellan vårdnadshavarna inte i lika hög grad&lt;br&gt;beroende av var barnet vistas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om barnet vistas hos t.ex. en umgängesförälder och därvid orsakar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skada, kan det normalt sett knappast komma i fråga att vårdnadshava- Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;ren skulle kunna bli ansvarig för den skadan på grund av bristande&lt;br&gt;tillsyn. Genom att barnet överlämnas till umgängesföräldern för att&lt;br&gt;barnet skall få tillfälle till umgänge med denne får det nämligen&lt;br&gt;normalt anses att vårdnadshavaren har uppfyllt sitt ansvar. Huruvida&lt;br&gt;umgängesföräldern kan bli ansvarig för skadan regleras inte av&lt;br&gt;förevarande bestämmelse utan får avgöras enligt allmänna skade-&lt;br&gt;ståndsrättsliga regler. I det sammanhanget bör observeras att&lt;br&gt;umgängesföräldern inte har någon lagstadgad tillsynsplikt. Däremot&lt;br&gt;får det möjligen anses att umgängesföräldern genom att ta emot&lt;br&gt;barnet för utövande av umgänget har åtagit sig att i vårdnadshavarens&lt;br&gt;ställe ha en i vart fall begränsad tillsyn över barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett barn omhändertas för samhällsvård, påverkas inte den&lt;br&gt;rättsliga vårdnaden. I allmänhet ändras dock förhållandena i sådan&lt;br&gt;grad att det inverkar på bedömningen av vårdnadshavarens till-&lt;br&gt;synsansvar. Ett barn kan omhändertas för kortare eller längre tid.&lt;br&gt;Orsakar ett barn skada när det vistas i ett särskilt ungdomshem enligt&lt;br&gt;12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;br&gt;eller i ett hem för vård eller boende, kan vårdnadshavaren inte ställas&lt;br&gt;till svars, om uppsikten över barnet har brustit. I ett sådant fall kan&lt;br&gt;i stället personalen i hemmet, eller i första hand arbetsgivaren, bli&lt;br&gt;skadeståndsskyldig, om barnet inte har stått under uppsikt i den&lt;br&gt;utsträckning som krävs. Vårdnadshavarens ansvar bör bedömas på&lt;br&gt;samma sätt, om barnet är placerat i familjehem. Huruvida de som tar&lt;br&gt;emot barnet i familjehemmet kan göras ansvariga för skada som&lt;br&gt;barnet orsakar under sin vistelse får avgöras enligt allmänna&lt;br&gt;skadeståndsrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadshavarens skadeståndsansvar gäller fullt ut, om barnet finns&lt;br&gt;hos vårdnadshavaren trots att det är omhändertaget för samhällsvård.&lt;br&gt;Vidare ansvarar vårdnadshavaren naturligtvis, om barnet vistas i ett&lt;br&gt;annat enskilt hem i enlighet med vårdnadshavarens önskan. Det-&lt;br&gt;samma gäller om vårdnadshavaren tillfälligtvis låter barnet bo på&lt;br&gt;annan plats, t. ex. på ett läger eller en sommarkoloni. I de fall då&lt;br&gt;vårdnadshavaren placerar barnet hos någon annan avgörs skadestånds-&lt;br&gt;ansvaret i första hand efter en bedömning av om vårdnadshavaren har&lt;br&gt;visat tillräcklig omsorg vid valet av placering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadshavarens ansvar gäller oavsett om barnet är skadestånds-&lt;br&gt;skyldigt. Om barnet har orsakat en skada genom en olyckshändelse&lt;br&gt;och därför inte är skadeståndsskyldigt, kan dess vårdnadshavare ändå&lt;br&gt;bli skadeståndsskyldig under förutsättning att han eller hon uppsåt-&lt;br&gt;ligen eller av oaktsamhet har brustit i sin plikt se till att barnet får&lt;br&gt;vägledning och står under uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är både barnet och vårdnadshavaren skadeståndsskyldiga, svarar&lt;br&gt;de solidariskt för skadeståndet, om inte annat följer av att begräns-&lt;br&gt;ning gäller i den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av dem (6&lt;br&gt;kap. 3 § skadeståndslagen). Det kan inträffa att vårdnadshavarens och&lt;br&gt;barnets skadeståndsskyldighet fastställs till olika belopp beroende på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att förutsättningarna för jämkning är olika i 2 kap. 2 § och 6 kap. 2 § Prop. 1993/94:57&lt;br&gt;skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om regressrätt mellan barnet och vårdnadshavaren torde i&lt;br&gt;de flesta fall sakna praktisk betydelse. Frågan har behandlats i&lt;br&gt;förarbetena till skadeståndslagen (se prop. 1972:5 s. 176 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om barnet har orsakat en skada genom brott, kan den skadelidan-&lt;br&gt;des anspråk på skadestånd prövas i samband med åtal mot barnet (22&lt;br&gt;kap. 1 § rättegångsbalken). Hör brottet under allmänt åtal, är&lt;br&gt;åklagaren skyldig att i samband med åtalet förbereda och utföra ett&lt;br&gt;skadeståndsanspråk som riktas mot barnet, om det kan ske utan&lt;br&gt;väsentlig olägenhet och den skadelidandes anspråk inte är uppenbart&lt;br&gt;obefogat (22 kap. 2 § rättegångsbalken). I fråga om skadestånds-&lt;br&gt;anspråk mot en vårdnadshavare gäller delvis andra regler. Skade-&lt;br&gt;ståndsanspråket mot vårdnadshavaren grundas nämligen inte enbart&lt;br&gt;på brottet. Ett sådant anspråk har åklagaren inte någon skyldighet att&lt;br&gt;förbereda eller föra talan om. Det kan emellertid tas upp till&lt;br&gt;behandling i samband med åtalet (22 kap. 1 och 3 §§ rättegångs-&lt;br&gt;balken) .&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege-&lt;br&gt;ringen föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i&lt;br&gt;föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som&lt;br&gt;föredraganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av departementspromemorian&lt;br&gt;1993:11 om vårdnadshavares skadeståndsansvar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En vårdnadshavare är skyldig att betala skadestånd för skador som&lt;br&gt;hans eller hennes barn har orsakat, om vårdnadshavaren uppsåtligen&lt;br&gt;eller av oaktsamhet har brustit i sin tillsyn över barnet. Detta föl-&lt;br&gt;jer av den allmänna culparegeln i 2 kap. 1 § skadeståndslagen&lt;br&gt;(1972:207), som föreskriver att var och en som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;vårdslöshet vållar person- eller sakskada skall ersätta skadan, såvida&lt;br&gt;inte annat följer av skadeståndslagen. Den tillsyn som vårdnadshava-&lt;br&gt;ren skall ha över barnet regleras i 6 kap. 2 § föräldrabalken. Där&lt;br&gt;sägs att barnets vårdnadshavare svarar för att barnet får den tillsyn&lt;br&gt;som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga om-&lt;br&gt;ständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att tillsynsansvaret skall skärpas och&lt;br&gt;preciseras i skadeförebyggande syfte. En vårdnadshavare skall&lt;br&gt;sålunda svara för att barnet står under uppsikt i den utsträckning som&lt;br&gt;behövs för att barnet inte skall orsaka skada för någon annan. Försla-&lt;br&gt;get innebär att vårdnadshavaren kan bli skadeståndsskyldig enligt&lt;br&gt;2 kap. 1 § skadeståndslagen, om han eller hon uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet har brustit i sin skyldighet att se till att barnet står under&lt;br&gt;uppsikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 § föräldrabalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om&lt;br&gt;inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade&lt;br&gt;förmyndare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller&lt;br&gt;arton år eller dessförinnan ingår äktenskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har vardnaden om ett&lt;br&gt;barn har ett ansvar för barnets&lt;br&gt;personliga förhållanden och skall&lt;br&gt;se till att barnets behov enligt&lt;br&gt;1 § blir tillgodosedda. Barnets&lt;br&gt;vårdnadshavare svarar även för&lt;br&gt;att barnet får den tillsyn som&lt;br&gt;behövs med hänsyn till dess&lt;br&gt;ålder, utveckling och övriga&lt;br&gt;omständigheter samt skall bevaka&lt;br&gt;att barnet får tillfredsställande&lt;br&gt;försörjning och utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ansvaret i frågor som gr&lt;br&gt;finns bestämmelser i 9-16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har vardnaden om ett&lt;br&gt;barn har ett ansvar för barnets&lt;br&gt;personliga förhållanden och skall&lt;br&gt;se till att barnets behov enligt&lt;br&gt;1 § blir tillgodosedda. Barnets&lt;br&gt;vårdnadshavare svarar även för&lt;br&gt;att barnet får den tillsyn som&lt;br&gt;behövs med hänsyn till dess&lt;br&gt;ålder, utveckling och övriga&lt;br&gt;omständigheter samt skall bevaka&lt;br&gt;att barnet får tillfredsställande&lt;br&gt;försörjning och utbildning. Vård-&lt;br&gt;nadshavaren svarar vidare för&lt;br&gt;att barnet står under uppsikt i&lt;br&gt;den utsträckning som behövs för&lt;br&gt;att barnet inte skall orsaka skada&lt;br&gt;för någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;barnets ekonomiska förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över de remissinstanser som har yttrat Prop- 1993/94:57&lt;br&gt;sig över promemorian Vårdnadshavares skade- &lt;sup&gt;Bllaga 3&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;ståndsansvar (Ds 1993:11)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Göta hovrätt,&lt;br&gt;Kammarrätten i Stockholm, Malmö tingsrätt, Länsrätten i Stockholms&lt;br&gt;län, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet&lt;br&gt;(BRA), Brottsskadenämnden, Socialstyrelsen, Skolverket, Statens&lt;br&gt;ungdomsråd, Stockholms universitets juridiska fakultetsnämnd,&lt;br&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän (JO), Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun,&lt;br&gt;Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Försäk-&lt;br&gt;ringsförbund, Folksam, Försäkringsjuridiska föreningen,&lt;br&gt;Riksförbundet hem och skola, AB Storstockholms Lokaltrafik och&lt;br&gt;Svenska lokaltrafikföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 kap. 2 § föräldrabalken&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om&lt;br&gt;inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade&lt;br&gt;förmyndare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller&lt;br&gt;arton år eller dessförinnan ingår äktenskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har vardnaden om ett&lt;br&gt;barn har ett ansvar för barnets&lt;br&gt;personliga förhållanden och skall&lt;br&gt;se till att barnets behov enligt&lt;br&gt;1 § blir tillgodosedda. Barnets&lt;br&gt;vårdnadshavare svarar även för&lt;br&gt;att barnet får den tillsyn som&lt;br&gt;behövs med hänsyn till dess&lt;br&gt;ålder, utveckling och övriga&lt;br&gt;omständigheter samt skall bevaka&lt;br&gt;att barnet får tillfredsställande&lt;br&gt;försörjning och utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ansvaret i frågor som gä&lt;br&gt;finns bestämmelser i 9-16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har vardnaden om ett&lt;br&gt;barn har ett ansvar för barnets&lt;br&gt;personliga förhållanden och skall&lt;br&gt;se till att barnets behov enligt&lt;br&gt;1 § blir tillgodosedda. Barnets&lt;br&gt;vårdnadshavare svarar även för&lt;br&gt;att barnet får den tillsyn som&lt;br&gt;behövs med hänsyn till dess&lt;br&gt;ålder, utveckling och övriga&lt;br&gt;omständigheter samt skall bevaka&lt;br&gt;att barnet får tillfredsställande&lt;br&gt;försörjning och utbildning. 1&lt;br&gt;syfte att hindra att barnet orsa-&lt;br&gt;kar skada för någon annan skall&lt;br&gt;vårdnadshavaren vidare svara&lt;br&gt;för att barnet står under uppsikt&lt;br&gt;eller att andra lämpliga åtgärder&lt;br&gt;vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;barnets ekonomiska förhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Balken omtryckt 1990:1526&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1983:47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAGRÅDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-09-30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å.&lt;br&gt;Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 9 september 1993,&lt;br&gt;varvid statsrådet Laurén varit föredragande, har regeringen för&lt;br&gt;lagrådets yttrande överlämnat förslag till lag om ändring i&lt;br&gt;föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Gudrun&lt;br&gt;Antemar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En vårdnadshavare är skadeståndsskyldig för skador som hans eller&lt;br&gt;hennes barn orsakar, om vårdnadshavaren uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet har brustit i sin plikt att utöva tillsyn över barnet.&lt;br&gt;Vårdnadshavarens tillsynsansvar regleras närmare i 6 kap. 2 §&lt;br&gt;föräldrabalken (FB). Enligt paragrafens andra stycke svarar&lt;br&gt;vårdnadshavaren för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn&lt;br&gt;till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter. I remissen&lt;br&gt;föreslås att tillsynsansvaret skärps och preciseras genom att det till&lt;br&gt;andra stycket fogas en ny mening av innehåll att vårdnadshavare skall&lt;br&gt;vidare i syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan&lt;br&gt;svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga&lt;br&gt;åtgärder vidtas. Avsikten med förslaget anges vara att få till stånd en&lt;br&gt;utvidgning av vårdnadshavarens skadeståndsansvar och då främst i&lt;br&gt;preventivt syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynsansvaret enligt gällande bestämmelser avser i första hand&lt;br&gt;barnets bästa. Barnet skall sålunda skyddas från att skada sig självt&lt;br&gt;eller att skadas av någon annan. Det åvilar emellertid&lt;br&gt;vårdnadshavaren även en skyldighet att se till att barnet inte orsakar&lt;br&gt;skada för annan. Vårdnadshavaren är sålunda skyldig att förebygga&lt;br&gt;och avvärja skadegörande handlingar av barnet. I tillsynsskyldigheten&lt;br&gt;ligger vidare - som framhålls i remissen - att vårdnadshavaren är&lt;br&gt;skyldig att på alla sätt vara verksam för att förhindra att barnet begår&lt;br&gt;brott. Brister i vårdnadshavarens tillsyn har i rättspraxis föranlett&lt;br&gt;skadeståndsansvar framför allt när det gäller små barn. I fråga om&lt;br&gt;tonåringar är det däremot ovanligt att skadeståndskrav mot föräldrar&lt;br&gt;vinner bifall (se Hellner, Skadeståndsrätt, 4:e upplagan s. 225). En&lt;br&gt;orsak härtill kan vara att föräldrabalken liksom även rättspraxis har&lt;br&gt;som utgångspunkt att barns omdöme och insikter utvecklas successivt&lt;br&gt;och att ansvaret för barnets förhållanden därmed gradvis förskjuts&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från vårdnadshavaren till barnet självt allteftersom barnet blir äldre&lt;br&gt;och mognar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga är om lagförslaget kan antas tillgodose det i remissen angivna&lt;br&gt;syftet, vilket flera remissinstanser betvivlat. Behovet av en skärpt&lt;br&gt;tillsyn över barn gäller i första hand de äldre barnen. I fråga om dem&lt;br&gt;kan det emellertid sällan bli tal om någon direkt uppsikt utan tillsynen&lt;br&gt;torde oftast få inskränkas till förhållningsorder, förmaningar och&lt;br&gt;instruktioner. Att en vårdnadshavare varit oaktsam i något sådant&lt;br&gt;hänseende kan vara besvärligt för en skadelidande att visa.&lt;br&gt;Svårigheter torde också föreligga att visa att det råder ett adekvat&lt;br&gt;samband mellan exempelvis en utebliven förmaning och en inträffad&lt;br&gt;skada. Det går inte heller att bortse från att tonåringar som vållar&lt;br&gt;omfattande skador inte sällan kommer från hem med betydande&lt;br&gt;sociala och ekonomiska problem. För dessa familjer torde det nu&lt;br&gt;framlagda förslaget knappast få någon märkbar betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är följaktligen tveksamt om remissförslaget kommer att få den&lt;br&gt;preventiva effekt som åsyftats. När det gäller mera normala&lt;br&gt;föräldraförhållanden kan dock den föreslagna bestämmelsen tänkas bli&lt;br&gt;utgångspunkt för ett mer aktivt engagemang och ge föräldrarna ett&lt;br&gt;stöd i tillsy nsrollen. Det kan också vara av värde från&lt;br&gt;informationssynpunkt att i lagtexten uttryckligen anges att&lt;br&gt;vårdnadshavaren har ett ansvar för att barnet inte skadar annan. Som&lt;br&gt;Göta hovrätt framhållit i sitt remissvar kan bestämmelsen även tjäna&lt;br&gt;som utgångspunkt för en vidare rättsbildning genom rättspraxis i&lt;br&gt;riktning mot ett längre gående ansvar för vårdnadshavare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser sig med hänsyn till det anförda kunna godta en&lt;br&gt;lagreglering av det slag som lagts fram i remissen. När det gäller&lt;br&gt;bestämmelsens närmare utformning kan konstateras att flera&lt;br&gt;remissinstanser kritiserat promemorieförslaget. I lagrådsremissen har&lt;br&gt;bestämmelsen därför getts en något annorlunda formulering. Inte&lt;br&gt;heller denna lagtext är emellertid invändningsfri. Ordet &amp;quot;uppsikt&amp;quot; är&lt;br&gt;sålunda missvisande genom att det ger intryck av att det krävs att&lt;br&gt;vårdnadshavaren i första hand har en omedelbar tillsyn över barnet,&lt;br&gt;något som inte varit avsett, i vart fall inte när det gäller äldre barn.&lt;br&gt;Lagrådet vill vidare erinra om att ordet &amp;quot;uppsikt&amp;quot; tidigare använts&lt;br&gt;som beteckning för vårdnadshavarens tillsyn. Före den lagändring&lt;br&gt;som trädde i kraft den 1 januari 1983 gällde att vårdnadshavaren&lt;br&gt;skulle utöva den uppsikt över barnet som var erforderlig med hänsyn&lt;br&gt;till barnets ålder och övriga omständigheter (6 kap. 3 § FB). 1&lt;br&gt;proposition 1981/82:168 underströks (s. 23) att den dåvarande&lt;br&gt;bestämmelsen omfattade en plikt att tillse både att barnet självt inte&lt;br&gt;skadades och att barnet inte skadade annan. Föredragande statsrådet&lt;br&gt;uttalade att han ansåg att bestämmelsen borde behållas men att termen&lt;br&gt;&amp;quot;uppsikt&amp;quot; borde bytas ut mot ordet &amp;quot;tillsyn&amp;quot;, som enligt hans mening&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bättre angav vad skyldigheten gällde. Att nu åter föra in termen&lt;br&gt;&amp;quot;uppsikt&amp;quot; med den betydelse som angetts i remissen anser lagrådet&lt;br&gt;inte böra komma ifråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen kan också kritiseras från en annan utgångspunkt,&lt;br&gt;nämligen att ordalydelsen ger intryck av att en skyldighet att hindra&lt;br&gt;barnet att orsaka skador är något som inte följer av vårdnadshavarens&lt;br&gt;tillsynsplikt. Bestämmelsen bör där formuleras om så att den ger ett&lt;br&gt;klarare uttryck för att det främst är fråga om en precisering av en del&lt;br&gt;av tillsynsansvaret. Förslagsvis bör bestämmelsen kunna ges följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Vid tillsynen skall vårdnadshavaren genom lämpliga åtgärder verka&lt;br&gt;för att barnet inte orsakar skada för någon annan&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;INNEHÅLL&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition ........................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll............. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag.................... 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;manträde den 7 oktober 1993 ................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning........................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Allmän motivering..................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande rätt ................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 Barns skadeståndsansvar........ 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 Vårdnadshavares skadeståndsansvar för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bristande tillsyn över barn....... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.3 Försäkringsförhållanden........ 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.4 Norsk rätt................. 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden .................. 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 Skall vårdnadshavares&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skadeståndsansvar utvidgas?...... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Skall det utvidgade skadeståndsansvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utformas som ett objektivt ansvar? . .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.3 Skall det utvidgade skadeståndsansvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bygga på en presumtion för ansvar? .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.4 Skall det utvidgade skadeståndsansvaret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bygga på ett skärpt och preciserat till-&lt;br&gt;synsansvar? ................ 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.5 Innebörden av ett utvidgat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skadeståndsansvar m.m......... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.6 Ansvarsförsäkring&amp;nbsp;m.m......... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader..................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Upprättat lagförslag .................... 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Specialmotivering...................... 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Hemställan ....................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Beslut&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;  28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av departements-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;promemorian 1993:11 om vårdnads-&lt;br&gt;havares skadeståndsansvar.............29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Promemorians lagförslag..............30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över de remissinstanser&amp;nbsp;som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har yttrat sig över promemorian Vårdnads-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;havares skadeståndsansvar (Ds 1993:11) &amp;nbsp;.... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag............32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utdrag ur protokoll vid lagrådets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanträde den 30 september 1993 &amp;nbsp;  33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 45052, Stockholm 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:LU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-10-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-10-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-10-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-10-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 17:44:30</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH0357</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:55</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 17:44:30</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH0357</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__57.pdf</filnamn>
<filstorlek>1682560</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Vårdnadshavares skadeståndsansvar</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/D82C2ABF-8E23-4327-B2D4-D7DD9F37A421</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:LU9</uppgift>
<ref_dok_id>GH01LU9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Vårdnadshavares skadeståndsansvar</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>