<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2237972</hangar_id>
 <dok_id>GH0355</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>55</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:55</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartement</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>55</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-09-30 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:46:51</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>om referensränta vid konsumentkrediter</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0355/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0355</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH0355</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1993/94:55&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om referensränta vid konsumentkrediter&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0355/prop_199394__55-1.png" style="width:40pt;height:70pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1993/94:55&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp&lt;br&gt;i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 30 september 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reidunn Laurén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås ett tillägg till konsumentkreditlagen som gör&lt;br&gt;det möjligt för parterna i ett kreditavtal att knyta räntan till en&lt;br&gt;referensränta. Som referensränta skall väljas en ränta som kreditgi-&lt;br&gt;varen inte har något betydande inflytande över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 55&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:55&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 § konsumentkreditlagen (1992:830)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för ändringar i räntesatsen skall anges i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räntesatsen får ändras till konsumentens nackdel endast i den&lt;br&gt;utsträckning som det motiveras av kreditpolitiska beslut, ökade&lt;br&gt;upplåningskostnader för kreditgivaren eller andra kostnadsökningar&lt;br&gt;som kreditgivaren inte skäligen kunde förutse när avtalet ingicks. Vid&lt;br&gt;kredit för bostadsändamål med en sammanlagd löptid om minst 30&lt;br&gt;år och med en ränta som är bunden under viss del av avtalstiden,&lt;br&gt;minst tre månader, har dock kreditgivaren, om han har gjort&lt;br&gt;förbehåll om det i avtalet, rätt att vid utgången av en sådan del av&lt;br&gt;avtalstiden ändra räntan så att den motsvarar den ränta som kredit-&lt;br&gt;givaren vid den tidpunkten allmänt tillämpar för nya krediter av&lt;br&gt;motsvarande slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av andra stycket får&lt;br&gt;räntesatsen ändras på visst sätt&lt;br&gt;i anslutning till ändringar i en&lt;br&gt;referensränta som kreditgivaren&lt;br&gt;inte har något betydande&lt;br&gt;inflytande över. Ett avtalsvillkor&lt;br&gt;om det får förenas med ett un-&lt;br&gt;dantag om att räntesatsen under&lt;br&gt;särskilda förutsättningar skall&lt;br&gt;ändras mer eller mindre än som&lt;br&gt;följer av anknytningen till refe-&lt;br&gt;rensräntan. Undantaget skall&lt;br&gt;bestämmas så att det inte blir&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:214.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mindre förmånligt för konsu-&lt;br&gt;menten än för kreditgivaren. Det&lt;br&gt;skall uppfylla kraven i andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditgivaren är skyldig att tillämpa ett avtalsvillkor om ränte-&lt;br&gt;ändringar på samma sätt till konsumentens förmån som till hans&lt;br&gt;nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditgivaren skall underrätta&lt;br&gt;konsumenten om beslutade&lt;br&gt;ränteändringar och avgiftsän-&lt;br&gt;dringar. Underrättelse skall&lt;br&gt;lämnas senast när ändringen&lt;br&gt;börjar gälla, antingen genom ett&lt;br&gt;särskilt meddelande till konsu-&lt;br&gt;menten eller genom annonsering&lt;br&gt;i dagspressen. Sker underrättel-&lt;br&gt;sen genom annonsering, skall&lt;br&gt;meddelande om ändringen också&lt;br&gt;lämnas när nästa avisering eller&lt;br&gt;kontoutdrag sänds till konsumen-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditgivaren skall underrätta&lt;br&gt;konsumenten om ränteändringar&lt;br&gt;och avgiftsändringar. Utom vid&lt;br&gt;ränteändringar som beror enbart&lt;br&gt;på ändringar i en referensränta&lt;br&gt;skall underrättelse lämnas senast&lt;br&gt;när ändringen börjar gälla,&lt;br&gt;antingen genom ett särskilt med-&lt;br&gt;delande till konsumenten eller&lt;br&gt;genom annonsering i dagspres-&lt;br&gt;sen. Sker underrättelsen genom&lt;br&gt;annonsering, skall meddelande&lt;br&gt;om ändringen också lämnas när&lt;br&gt;nästa avisering eller kontoutdrag&lt;br&gt;sänds till konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ränteändringar som beror&lt;br&gt;enbart på ändringar i en refe-&lt;br&gt;rensränta skall underrättelse&lt;br&gt;lämnas genom ett meddelande&lt;br&gt;till konsumenten senast i sam-&lt;br&gt;band med nästa avisering eller&lt;br&gt;kontoutdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre föreskrifter&lt;br&gt;gäller dock i fråga om kreditavtal som har ingåtts före ikraftträdan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 september&lt;br&gt;1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden&lt;br&gt;B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,&lt;br&gt;Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck,&lt;br&gt;Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Laurén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om referensränta vid konsumentkrediter&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En ny konsumentkreditlag trädde i kraft den 1 januari 1993 (prop.&lt;br&gt;1991/92:83, bet. 1991/92:LU28, rskr. 1991/92:319, SFS 1992:830).&lt;br&gt;Genom lagen har svensk rätt anpassats till EG:s regelsystem om&lt;br&gt;konsumentkrediter. Det innebär främst att konsumenterna har fått ett&lt;br&gt;förstärkt skydd när det gäller de s.k. fristående krediterna, dvs. lån&lt;br&gt;och andra krediter som saknar direkt samband med ett särskilt köp&lt;br&gt;eller en viss tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya lagen finns bl.a. bestämmelser som begränsar kredit-&lt;br&gt;givarens rätt att höja räntan under löpande avtal (11 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av en riksdagsmotion våren 1993 (mot.&lt;br&gt;1992/93:L702) tog lagutskottet upp frågan om bestämmelserna om&lt;br&gt;ändring av räntan för konsumentkrediter borde ändras. I sitt&lt;br&gt;betänkande (bet. 1992/93:LU38) hemställde lagutskottet dels att&lt;br&gt;riksdagen skulle anta ett av utskottet föreslaget tillägg i 11 §&lt;br&gt;konsumentkreditlagen med innebörd att bostadsinstituten ges&lt;br&gt;möjlighet att bestämma räntan för vissa långfristiga krediter på&lt;br&gt;villkorsändringsdagarna till motsvarande nyutlåningsränta, dels att&lt;br&gt;riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna att&lt;br&gt;möjligheten att använda referensränta borde ökas. Riksdagen beslöt&lt;br&gt;i enlighet med utskottets hemställan (rskr. 1992/93:260). Ändringen&lt;br&gt;i 11 § trädde i kraft den 1 juni 1993 (SFS 1993:214).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag skall nu ta upp den fråga som riksdagen har behandlat i sitt&lt;br&gt;tillkännagivande till regeringen, nämligen huruvida det bör införas&lt;br&gt;en uttrycklig regel i konsumentkreditlagen om rätt till ränteändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid användning av referensränta. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utkast till lagrådsremiss har lämnats för synpunkter till ett antal&lt;br&gt;myndigheter, organisationer och kreditinstitut. Utkastet har dis-&lt;br&gt;kuterats vid överläggningar i Justitiedepartementet den 11 juni 1993,&lt;br&gt;då följande myndigheter, organisationer och kreditinstitut var&lt;br&gt;företrädda: Stockholms tingsrätt, Sveriges riksbank, Finansin-&lt;br&gt;spektionen, Konsumentverket, Allmänna reklamationsnämnden,&lt;br&gt;Sveriges Advokatsamfund, Svenska Bankföreningen, Finansbolagens&lt;br&gt;Förening, Konungariket Sveriges Stadshypotekskassa, Sparbanken&lt;br&gt;Sverige, Sparbankernas Intecknings AB (Spintab), Sveriges För-&lt;br&gt;säkringsförbund, Villaägarnas Riksförbund och Vi i småhus VIS&lt;br&gt;Riksförbund. Minnesanteckningar från överläggningarna finns&lt;br&gt;tillgängliga i lagstiftningsärendet (Justitiedepartementets diarienum-&lt;br&gt;mer 93-1639). Skriftliga synpunkter på utkastet har lämnats av&lt;br&gt;Finansinspektionen, Konkurrensverket, Svenska Bankföreningen,&lt;br&gt;Finansbolagens Förening, Sparbanken Sverige, Sveriges Försäkrings-&lt;br&gt;förbund och Konsumentvägledamas förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnade den 26 augusti 1993 för Lagrådets yttrande&lt;br&gt;förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830).&lt;br&gt;Lagrådsremissens lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende&lt;br&gt;som bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sak inte haft någon erinran mot förslaget. Enligt&lt;br&gt;Lagrådet kan dock lagtexten i det föreslagna nya tredje stycket i 11 §&lt;br&gt;förenklas något. Därvid har Lagrådet framhållit att reglerna i detta&lt;br&gt;stycke är att läsa med första stycket i minnet, att av första stycket&lt;br&gt;framgår att förutsättningarna för ändring i räntesatsen skall anges i&lt;br&gt;avtalet och att det därför är överflödigt att i tredje stycket särskilt&lt;br&gt;markera att ränteändring med anknytning till en referensränta och&lt;br&gt;undantag från denna norm skall stödjas på bestämmelser i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har samma uppfattning som Lagrådet. I propositionen bör&lt;br&gt;lagtexten få den lydelse som Lagrådet föreslagit med endast två&lt;br&gt;mindre redaktionella ändringar. Dessutom bör ett förtydligande&lt;br&gt;tillägg göras i 13 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Allmänna utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den nya konsumentkreditlagen har kreditgivarens rätt att höja&lt;br&gt;räntan under löpande avtalsperiod begränsats. Enligt 11 § skall&lt;br&gt;förutsättningarna för ändringar i räntesatsen anges i avtalet. Räntan&lt;br&gt;får höjas endast i den utsträckning som det motiveras av vissa i lagen&lt;br&gt;angivna händelser, nämligen kreditpolitiska beslut, ökade upp-&lt;br&gt;låningskostnader för kreditgivaren eller andra kostnadsökningar som&lt;br&gt;kreditgivaren inte skäligen kunde förutse när avtalet ingicks. Vidare&lt;br&gt;är kreditgivaren skyldig att tillämpa avtalsvillkor om ränteändringar&lt;br&gt;på samma sätt till konsumentens fördel som till hans nackdel.&lt;br&gt;Dessutom är kreditgivaren enligt 13 § skyldig att underrätta konsu-&lt;br&gt;menten om beslutade ränteändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det tillägg till 11 § som riksdagen nyligen beslutat om&lt;br&gt;(se avsnitt 1) får bostadsinstituten friare möjligheter att ändra räntan&lt;br&gt;för vissa långfristiga bostadskrediter med bunden ränta. Om krediten&lt;br&gt;har en löptid av minst 30 år och räntan är bunden under minst tre&lt;br&gt;månader, får kreditgivaren på avtalade villkorsändringsdagar ändra&lt;br&gt;räntan så att den motsvarar den ränta som kreditgivaren vid den&lt;br&gt;tidpunkten allmänt tillämpar för nya krediter av motsvarande slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen med förslag till ny konsumentkreditlag övervägdes&lt;br&gt;frågan om att anknyta rätten att ändra den avtalade räntan till en&lt;br&gt;referensränta. I departementspromemorian Ny konsumentkreditlag&lt;br&gt;(Ds 1990:84), som låg till grund för propositionen, föreslogs en regel&lt;br&gt;med en obligatorisk sådan anknytning. Förslaget innebar att kredit-&lt;br&gt;givaren skulle få ändra räntan endast som en följd av variationer i en&lt;br&gt;referensränta som kreditgivaren saknade inflytande över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under remissbehandlingen framfördes starka argument mot&lt;br&gt;promemorieförslaget. I propositionen sammanfattades dessa argument&lt;br&gt;(se prop. 1991/92:83 s. 48 f.). Det konstaterades att det inte var&lt;br&gt;möjligt att bestämma en referensränta på ett sådant sätt att den&lt;br&gt;avspeglade de faktiska upplåningskostnaderna och att en obligatorisk&lt;br&gt;anknytning till en referensränta därför skulle innebära att det&lt;br&gt;introducerades en ny ränterisk för kreditinstituten. Detta ansågs&lt;br&gt;olämpligt av flera skäl. För att undgå ränterisken skulle kreditinstitu-&lt;br&gt;ten tvingas att begränsa sin upplåning till enstaka förutbestämda&lt;br&gt;marknader och sålunda tvingas agera med minskad flexibilitet. Detta&lt;br&gt;skulle påverka marknadens struktur negativt och fördyra krediterna&lt;br&gt;för konsumenterna. En referensränta skulle också riskera att bli&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inaktuell och behöva bytas ut, vilket kunde orsaka problem i löpande Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen i propositionen var att olägenheterna med en obligatorisk&lt;br&gt;referensränta var så stora att förslaget inte borde genomföras. Det&lt;br&gt;anmärktes (se s. 49) att det står fritt för varje kreditgivare att som ett&lt;br&gt;alternativ för kunderna erbjuda krediter där räntan knyts till en&lt;br&gt;referensränta. Sådana krediter kunde, enligt vad som anfördes i pro-&lt;br&gt;positionen, på sikt bli ett konkurrenskraftigt alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagutskottet har nu konstaterat (se bet. 1992/93:LU38 s. 7 f.) att&lt;br&gt;möjligheten för kreditgivare att erbjuda rörliga krediter där räntan&lt;br&gt;knyts till en referensränta måste innefatta en möjlighet att ändra&lt;br&gt;räntan på krediten i samband med ändringar i referensräntan. Den&lt;br&gt;nuvarande bestämmelsen i 11 § torde emellertid, enligt utskottet,&lt;br&gt;begränsa möjligheten till sådan ränteändring på krediten. En&lt;br&gt;möjlighet att använda referensränta skulle, anför utskottet, kunna&lt;br&gt;medföra ett ökat utbud av krediter till rörlig ränta och således öka&lt;br&gt;konkurrensen på kreditmarknaden. Utskottet anser att en sådan&lt;br&gt;möjlighet snarare skulle innebära fördelar än nackdelar från konsu-&lt;br&gt;mentsynpunkt. Det finns, menar utskottet, flera olika räntor som kan&lt;br&gt;användas som referensräntor; det väsentliga är att det rör sig om&lt;br&gt;räntor som kreditgivaren saknar inflytande över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utskottets mening finns det dock skäl att ytterligare överväga&lt;br&gt;huruvida en uttrycklig regel om rätt till ränteändring vid användning&lt;br&gt;av referensränta bör införas. Riksdagen har bifallit utskottets&lt;br&gt;hemställan och som sin mening gett regeringen till känna vad&lt;br&gt;utskottet anfört om referensränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 Syftet med lagens bestämmelser om ändring av räntan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det främsta syftet med bestämmelserna i konsumentkreditlagen om&lt;br&gt;ränteändringar är att, vid kreditavtal med rörlig ränta, skydda&lt;br&gt;konsumenterna mot att kreditgivaren ensidigt höjer räntan mer än&lt;br&gt;som är motiverat på grund av kostnadsökningar. Genom bestämmel-&lt;br&gt;serna skall det också uppnås att avtalsvillkor om rörlig ränta inte&lt;br&gt;tillämpas på ett sätt som ensidigt gynnar kreditgivaren på konsumen-&lt;br&gt;tens bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat syfte med reglerna är att det lättare än tidigare skall&lt;br&gt;kunna kontrolleras om en räntehöjning är avtalsenlig. Kreditgivaren&lt;br&gt;måste kunna motivera höjningen inför kredittagaren och tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten genom att visa på kostnadsökningar som drabbat honom.&lt;br&gt;Sedan ett kreditavtal träffats skall kreditgivaren inte kunna förbättra&lt;br&gt;den vinstmarginal som avtalet ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt skall bestämmelserna vara så utformade att de inte i Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;onödan fördyrar krediterna eller hämmar utbudet av krediter på&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för mina överväganden är att regleringen i 11 §&lt;br&gt;andra stycket första meningen skall behållas som en huvudprincip för&lt;br&gt;ränteändringar i avtal om konsumentkrediter och att en eventuell&lt;br&gt;möjlighet att knyta räntan till en referensränta skall utgöra ett&lt;br&gt;komplement till denna huvudprincip. Detta har varit utgångspunkten&lt;br&gt;även för det tillkännagivande som riksdagen gjort (se ovan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.3 Vad innebär en regel om referensränta?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel om anknytning av den avtalade räntan till en referensränta&lt;br&gt;kan utformas på flera olika sätt. Det kommer givetvis inte nu i fråga&lt;br&gt;att införa en regel om obligatorisk referensränta. Vad som i stället&lt;br&gt;är aktuellt är en bestämmelse som kompletterar de nuvarande&lt;br&gt;reglerna om ränteändring och som gör det möjligt för kreditgivarna&lt;br&gt;att utforma avtalet på ett sådant sätt att räntan kan ändras till följd av&lt;br&gt;ändringar i en referensränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även med denna utgångspunkt kan en regel om referensränta&lt;br&gt;utformas på olika sätt. En möjlighet är att kreditgivaren ges rätt att&lt;br&gt;använda en referensränta i stället för att ändra räntan till följd av&lt;br&gt;inträffade kostnadsökningar m.m. enligt 11 § andra stycket första&lt;br&gt;meningen. En annan möjlighet är att räntan görs beroende, på ett&lt;br&gt;eller annat sätt, av både en referensränta och kostnadsökningar enligt&lt;br&gt;11 § andra stycket första meningen. Båda dessa möjligheter bör&lt;br&gt;prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av en regel om referensränta skulle i huvudsak vara att&lt;br&gt;en föreskrift i avtalet om ränteändringar i anslutning till en referens-&lt;br&gt;ränta blir gällande mellan parterna utan hinder av regeln i 11 § andra&lt;br&gt;stycket första meningen. Effekten av att räntan får en fast anknytning&lt;br&gt;blir att dess förändringar sker mer eller mindre automatiskt. Om&lt;br&gt;räntan görs beroende av enbart ändringar i referensräntan, skall det&lt;br&gt;i princip vara möjligt att med tillgång till avtalet och kunskap om&lt;br&gt;referensräntans variationer över tiden räkna ut den avtalade räntans&lt;br&gt;nivå vid varje tidpunkt. En utgångspunkt för en sådan reglering&lt;br&gt;måste vara att den avtalade räntan skall följa referensräntans&lt;br&gt;svängningar konsekvent och på ett sådant sätt att ingen av parterna&lt;br&gt;gynnas framför den andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att räntan knyts till en referensränta betyder däremot inte att varje&lt;br&gt;minsta ändring i referensräntan måste åtföljas av en motsvarande&lt;br&gt;ändring i krediträntan. Jag skall strax återkomma till frågan om hur&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krediträntan närmare bestämt kan knytas till referensräntan (avsnitt Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;2.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.4 Vissa andra frågor som rör konsumentkreditlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under beredningen av detta ärende har det framförts önskemål om&lt;br&gt;vissa klarlägganden avseende innebörden av 11 § andra stycket första&lt;br&gt;meningen konsumentkreditlagen. Från kreditgivarhåll har nämnts&lt;br&gt;fyra olika fall där man är osäker på om lagen tillåter räntehöjning&lt;br&gt;eller ej. Det gäller fall då räntan sänkts tillfälligt på grund av&lt;br&gt;kredittagarens ekonomiska trångmål, fall då kreditgivaren har gett en&lt;br&gt;särskilt förmånlig kredit till en anställd och anställningsförhållandet&lt;br&gt;upphör, fall då en arbetsgivare subventionerat en bankfinansierad&lt;br&gt;kredit till en arbetstagare som sedan slutar sin anställning och fall då&lt;br&gt;en återförsäljare i marknadsföringssyfte &amp;quot;subventionerat&amp;quot; räntan&lt;br&gt;gentemot kunder under en viss period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De önskemål om klarlägganden som framförts avser tillämpnings-&lt;br&gt;frågor. I detta lagstiftningsärende kan inte göras några uttalanden om&lt;br&gt;hur en redan genomförd lagstiftning bör tillämpas. Det är i stället en&lt;br&gt;uppgift för domstolar och andra rättstillämpande organ att bedöma&lt;br&gt;hur lagen bör tillämpas i fall som nu nämnts.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Bör en regel om referensränta införas?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I konsumentkreditlagen införs en regel om att räntan&lt;br&gt;för krediten får ändras genom att den knyts till en referensränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Som lagutskottet påpekar torde den&lt;br&gt;nuvarande bestämmelsen i 11 § konsumentkreditlagen begränsa&lt;br&gt;möjligheten att i avtalet föreskriva att räntan skall vara knuten till en&lt;br&gt;referensränta. En sådan föreskrift kan i vissa fall innebära att&lt;br&gt;konsumentens ställning blir sämre än enligt 11 §. Den är i sådana&lt;br&gt;fall till nackdel för konsumenten och därför, enligt 4 § konsument-&lt;br&gt;kreditlagen, utan verkan mot denne (jfr prop. 1991/92:83 s. 117).&lt;br&gt;Endast om referensräntan väljs på ett sådant sätt att dess svängningar&lt;br&gt;ger uttryck för motsvarande variationer i kreditgivarens upplånings-&lt;br&gt;kostnader, eller om det på annat sätt garanteras i avtalet att inga&lt;br&gt;höjningar sker utöver vad som är tillåtet enligt 11 §, är ränte-&lt;br&gt;ändringsvillkoret säkert förenligt med 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera fördelar finns med en regel om referensränta. Från konsu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 55&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mentsynpunkt innebär en knytning av räntan till en referensränta den Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;väsentliga förbättringen att ändringarna i räntan för krediten blir lätta&lt;br&gt;att följa och kontrollera. Konsumenten får också en god garanti för&lt;br&gt;att kreditgivaren inte höjer räntan mer än han har rätt till. Parterna&lt;br&gt;blir jämställda på ett annat sätt än om kreditgivaren själv bestämmer&lt;br&gt;räntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för kreditgivaren är det på sitt sätt en fördel att använda en&lt;br&gt;referensränta, eftersom det innebär att räntan bestäms mer eller&lt;br&gt;mindre automatiskt och att de kostnader kan sparas som annars krävs&lt;br&gt;för de särskilda överväganden och beräkningar som skall göras i&lt;br&gt;samband med ränteändringar. Också andra praktiska fördelar finns&lt;br&gt;för kreditgivarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som lagutskottet framhåller skulle en möjlighet att använda en&lt;br&gt;referensränta vidare kunna medföra ett ökat utbud av krediter till&lt;br&gt;rörlig ränta och således öka konkurrensen på kreditmarknaden. Vissa&lt;br&gt;kreditgivare, såsom försäkringsbolagen, lånar i huvudsak ut egna&lt;br&gt;medel, vilket betyder att de saknar egentliga upplåningskostnader. De&lt;br&gt;kan därför inte med nuvarande regler ändra sina utlåningsräntor i&lt;br&gt;samma utsträckning som de kreditgivare som baserar sin utlåning på&lt;br&gt;upplånade medel. En möjlighet att använda referensräntor innebär att&lt;br&gt;försäkringsbolagen — som i många fall slutat att ge krediter till&lt;br&gt;rörlig ränta efter att den nya konsumentkreditlagen trätt i kraft — ges&lt;br&gt;bättre förutsättningar att erbjuda ränterörliga krediter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltså betydande fördelar med en regel som gör det&lt;br&gt;möjligt att knyta krediträntan till svängningar i en referensränta.&lt;br&gt;Några påtagliga nackdelar med en sådan regel synes inte finnas. För&lt;br&gt;kreditgivaren kan visserligen en fast koppling till en referensränta&lt;br&gt;medföra vissa ränterisker. Om de faktiska kostnaderna ökar mer än&lt;br&gt;som motsvaras av en höjd referensränta, försämras kreditgivarens&lt;br&gt;vinstmarginal. I speciella fall kan variationer i referensräntan&lt;br&gt;medföra att den avtalade räntan måste sänkas, fastän kreditgivarens&lt;br&gt;kostnader för krediten ökat. Om det är frivilligt att använda referens-&lt;br&gt;räntealtemativet och om kreditgivaren därtill ges möjlighet att välja&lt;br&gt;en referensränta som passar för den aktuella kredittypen (se avsnitt&lt;br&gt;2.3), är ränteriskerna normalt förhållandevis små. Det finns dock&lt;br&gt;anledning att ta upp frågan om kreditgivaren bör ha möjlighet att&lt;br&gt;gardera sig i avtalet mot sådana risker. Jag återkommer till denna&lt;br&gt;fråga (avsnitt 2.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också konsumenten utsätts för vissa ränterisker om krediträntan&lt;br&gt;knyts till en referensränta. Riskerna består i att referensräntan kan&lt;br&gt;utvecklas på ett sätt som innebär högre räntekostnader än om&lt;br&gt;krediträntan i stället hade ändrats enligt bestämmelserna i 11 § andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket första meningen. I exceptionella situationer kan en referens- Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;ränta nå extremt höga nivåer. Dessa risker är dock relativt be-&lt;br&gt;gränsade. Sålunda torde referensräntans utveckling endast i undan-&lt;br&gt;tagsfall vara, i den nu angivna meningen, påtagligt oförmånlig för&lt;br&gt;konsumenten. Jämfört med de avtal där räntan är bunden under en&lt;br&gt;längre tid är ränteriskerna normalt betydligt mindre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om referensräntan utvecklas på ett för konsumenten påtagligt&lt;br&gt;ofördelaktigt sätt, kan tillämpning av avtalsvillkoret i vissa fall vara&lt;br&gt;oskälig enligt 36 § avtalslagen (se specialmotiveringen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nackdelen med konsumentens ränterisker synes med god marginal&lt;br&gt;uppvägas av de fördelar som konsumenten har av att krediträntan&lt;br&gt;knyts till en referensränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare redovisat (avsnitt 2.1.1) riktades det starka&lt;br&gt;invändningar mot den bestämmelse om referensränta som föreslogs&lt;br&gt;i departementspromemorian Ny konsumentkreditlag (Ds 1990:84).&lt;br&gt;Invändningarna hänförde sig dock i huvudsak till den omständigheten&lt;br&gt;att knytningen till en referensränta föreslogs bli obligatorisk. Detta&lt;br&gt;ansågs medföra oacceptabla ränterisker för kreditgivarna och en fara&lt;br&gt;för minskad flexibilitet på marknaden med åtföljande fördyringar av&lt;br&gt;krediterna. I ett system med frivillig referensränta kan, som jag&lt;br&gt;redan varit inne på, dessa negativa effekter undvikas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de invändningar som riktades mot det tidigare förslaget är&lt;br&gt;dock relevant även för den regel som jag nu diskuterar. Jag tänker&lt;br&gt;på den omständigheten att en referensränta kan bli inaktuell och&lt;br&gt;förlora sitt värde som anknytningsfaktor. Det kan rentav hända att&lt;br&gt;noteringarna avseende en viss ränta helt upphör. Detta kan orsaka&lt;br&gt;problem i existerande avtal där räntan i fråga använts som referens-&lt;br&gt;ränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening väger dock denna invändning inte särskilt tungt.&lt;br&gt;Med de kunskaper som kreditgivarna har om marknaden torde de&lt;br&gt;normalt kunna välja referensräntor som är aktuella och användbara&lt;br&gt;under hela kredittiden. Förlorar räntan ändå sin aktualitet, torde&lt;br&gt;parterna i regel kunna komma överens om en ny anknytningsfaktor&lt;br&gt;eller om en annan reglering av räntan. Vid tvist får frågan lösas&lt;br&gt;genom tolkning och utfyllnad av avtalet på vanligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beredningen av ärendet i Justitiedepartementet (se avsnitt 1)&lt;br&gt;har företrädare för kreditgivarna uttalat att i första hand regleringen&lt;br&gt;i 11 § bör upphävas. Sker inte detta bör det, enligt kreditgivarna,&lt;br&gt;införas en möjlighet att knyta krediträntan till en referensränta.&lt;br&gt;Konsumentverket, Finansinspektionen och Konkurrensverket har&lt;br&gt;förklarat sig vara positiva till en regel om referensränta, Finansin-&lt;br&gt;spektionen dock med visst förbehåll (se avsnitt 2.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min slutsats är att det bör införas en regel om referensränta i Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;konsumentkreditlagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Val av referensränta&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Som referensränta får parterna välja varje ränta som&lt;br&gt;kreditgivaren inte har något betydande inflytande över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det naturliga torde i regel vara att som&lt;br&gt;referensränta välja antingen någon offentligrättsligt fastställd ränta&lt;br&gt;eller någon av de etablerade och officiellt noterade marknads-&lt;br&gt;räntorna. Den i andra sammanhang vanligaste referensräntan är&lt;br&gt;fortfarande det av Riksbanken fastställda diskontot. Hänvisningar till&lt;br&gt;diskontot förekommer i bl.a. ett flertal lagar och standardavtal.&lt;br&gt;Andra räntor som förekommer relativt allmänt som referensräntor i&lt;br&gt;Sverige är den av Riksgäldskontoret fastställda statsskuldräntan samt&lt;br&gt;marknadsräntorna på statsobligationer och statsskuldväxlar liksom de&lt;br&gt;s.k. STIBOR-räntorna (Stockholm Interbank Offered Rate).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är om det i lagen behöver ställas upp några be-&lt;br&gt;gränsningar i fråga om vilka referensräntor som får användas i&lt;br&gt;konsumentkreditavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet kan kreditgivaren inte få välja en referensränta som han&lt;br&gt;själv kan bestämma fritt över, exempelvis nyutlåningsräntan för en&lt;br&gt;kredittyp som han erbjuder. Inte heller bör som referensränta kunna&lt;br&gt;användas en ränta som kreditgivaren har någon nämnvärd möjlighet&lt;br&gt;att påverka på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det förslag om referensränta som lades fram i departementspro-&lt;br&gt;memorian Ny konsumentkreditlag (Ds 1990:84) angavs att som&lt;br&gt;referensränta skulle användas en ränta &amp;quot;som kreditgivaren saknar&lt;br&gt;inflytande på&amp;quot;. Mot en sådan regel kan invändas att åtminstone de&lt;br&gt;största kreditgivarna har ett visst, om än i regel litet, inflytande på&lt;br&gt;de räntor som förekommer på penningmarknaden. Eftersom dessa&lt;br&gt;räntor sätts på en i allt väsentligt fri marknad och även i övrigt synes&lt;br&gt;vara lämpliga som referensräntor för vissa typer av krediter, bör den&lt;br&gt;omständigheten att vissa kreditgivare kan obetydligt påverka räntorna&lt;br&gt;inte hindra att de används som referensräntor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda innebär att valet av ränta lämpligen bör styras genom en&lt;br&gt;föreskrift om att kreditgivaren inte får ha något &amp;quot;betydande in-&lt;br&gt;flytande&amp;quot; över referensräntan. I specialmotiveringen diskuteras&lt;br&gt;tolkningen av detta uttryck närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vidare sättas i fråga om friheten att välja referensränta bör Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;begränsas så att endast vissa bestämda räntor kan användas,&lt;br&gt;exempelvis de räntor som &amp;quot;noteras officiellt&amp;quot;. En sådan bestämmelse&lt;br&gt;skulle, som Konsumentverkets företrädare framhållit under be-&lt;br&gt;redningen i Justitiedepartementet (jfr avsnitt 1), ha den fördelen för&lt;br&gt;konsumenten att han alltid lätt kan följa referensräntans utveckling&lt;br&gt;och att han därmed kan kontrollera att räntan för krediten ändras i&lt;br&gt;enlighet med vad som föreskrivits i avtalet. En begränsning skulle&lt;br&gt;också kunna utformas så att vissa räntor som kan anses mindre&lt;br&gt;lämpliga som referensräntor i konsumentkreditavtal diskvalificeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nackdel med att tillåta endast vissa räntor är emellertid att det&lt;br&gt;minskar kreditgivarens möjligheter att välja en ränta som passar för&lt;br&gt;den aktuella krediten. Därmed ökar ränterisken, dvs. risken för att&lt;br&gt;krediträntan utvecklas på ett sätt som illa motsvarar kreditgivarens&lt;br&gt;kostnader för krediten (se avsnitt 2.2). När det tidigare nämnda&lt;br&gt;förslaget om referensränta lades fram (se Ds 1990:84) framhölls från&lt;br&gt;flera håll, bl.a. Riksbanken och Bankinspektionen, vikten av att det&lt;br&gt;inte introduceras nya ränterisker för kreditinstituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svårighet är vidare att bestämma vilka räntor som skall få&lt;br&gt;användas som referensräntor. Kriteriet &amp;quot;officiellt noterad&amp;quot; är mindre&lt;br&gt;lämpligt av den anledningen att flera etablerade räntor är officiellt&lt;br&gt;noterade endast i den meningen att privata företag och media väljer&lt;br&gt;att ge offentlighet åt dem. Tänkbart vore att inskränka valrätten till&lt;br&gt;&amp;quot;offentligrättsligt fastställda&amp;quot; räntor, bl.a. diskontot och den s.k.&lt;br&gt;statsskuldräntan. En sådan regel innebär dock en kraftig begränsning&lt;br&gt;i valrätten och medför betydande ränterisker i många fall. Det skulle&lt;br&gt;säkerligen medföra att många kreditgivare ansåg sig inte kunna&lt;br&gt;använda referensräntealternativet. Att märka är vidare att de&lt;br&gt;offentligrättsligt fastställda räntorna i realiteten bestäms helt och&lt;br&gt;hållet på grundval av vissa marknadsräntor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under beredningen i Justitiedepartementet har Finansinspektionen&lt;br&gt;och Konkurrensverket, liksom kreditgivarna, betonat de fördelar som&lt;br&gt;finns med en frihet i fråga om val av referensränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad jag sålunda har anfört samt till att kredit-&lt;br&gt;givarna knappast har något intresse av att välja en olämplig referens-&lt;br&gt;ränta, finns det enligt min mening inte tillräckliga skäl att begränsa&lt;br&gt;parternas frihet vad gäller val av referensränta. Konsumentens&lt;br&gt;intresse av insyn och kontrollmöjligheter bör kunna tillgodoses på ett&lt;br&gt;tillfredsställande sätt genom att kreditgivaren lämnar tydlig in-&lt;br&gt;formation (se specialmotiveringen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det tidigare förslaget om referensränta presenterades (se&lt;br&gt;Ds 1990:84 s. 83) gjordes bedömningen att det kunde överlämnas åt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kreditgivarna att välja referensränta. På denna punkt hade remissin- Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;stanserna inte några invändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör sålunda överlämnas åt avtalsparterna själva — i praktiken&lt;br&gt;kreditgivaren — att välja en referensränta som passar för det aktuella&lt;br&gt;kreditavtalet. Det innebär bl.a. att kreditgivaren kan välja en&lt;br&gt;referensränta som utgör en sammanvägning på visst sätt av två eller&lt;br&gt;flera räntor. Jag har tidigare nämnt att det naturligtvis finns an-&lt;br&gt;ledning att välja en referensränta som kan förväntas behålla sin&lt;br&gt;aktualitet under hela kredittiden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Hur skall räntan för krediten knytas till referensräntan?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: I lagen behöver inte anges närmare hur räntan&lt;br&gt;för krediten skall knytas till referensräntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Det är ofta inte praktiskt lämpligt,&lt;br&gt;eller ens möjligt, att låta krediträntan variera på exakt samma sätt&lt;br&gt;som referensräntan. En sådan anknytning är visserligen möjlig om&lt;br&gt;exempelvis diskontot används som referensränta, men den är&lt;br&gt;praktiskt ohanterlig om det hänvisas till någon av de räntor som&lt;br&gt;förekommer på penningmarknaden. Dessa ändrar sig ständigt, varför&lt;br&gt;en avtalsföreskrift om anknytning till en sådan ränta måste precisera&lt;br&gt;med vilka tidsintervall och på vilket sätt i övrigt variationerna&lt;br&gt;närmare bestämt skall påverka avtalsräntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den tidsmässiga anknytningen kan det exempelvis&lt;br&gt;anges att räntan skall justeras vissa bestämda dagar på året eller vid&lt;br&gt;de tidpunkter då referensräntan ändrats med minst en viss angiven&lt;br&gt;andel av en procent sedan den senaste räntejusteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande storleken på ändringarna kan man tänka sig att en viss&lt;br&gt;ändring i referensräntan får avspegla sig exakt i krediträntan; en&lt;br&gt;höjning av referensräntan med exempelvis 0,5 procentenheter ger då&lt;br&gt;samma höjning av avtalsräntan. Men det är givetvis också möjligt att&lt;br&gt;avtala att ändringen i krediträntan skall vara mindre eller större än&lt;br&gt;förändringen i referensräntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller i dessa avseenden krävs, enligt min mening, någon&lt;br&gt;särskild reglering i lagen. Kreditgivarna kan förväntas formulera&lt;br&gt;räntevillkoren på ett sådant sätt att det tydligt framgår hur räntan&lt;br&gt;skall ändras. Allt annat måste för övrigt anses stå i strid med god&lt;br&gt;kreditgivningssed. Att avtalsvillkoren blir klara och tydliga är&lt;br&gt;självfallet väsentligt från konsumentsynpunkt, inte minst därför att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumenten bör kunna kontrollera relativt lätt att räntan ändras på Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;det sätt som avtalet föreskriver. I specialmotiveringen diskuteras&lt;br&gt;kreditgivarens skyldigheter enligt god kreditgivningssed att göra det&lt;br&gt;lätt för konsumenten att själv beräkna räntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anknytningen till referensräntan måste utformas på ett sådant sätt&lt;br&gt;att ändringarna i krediträntan blir konsekventa i förhållande till&lt;br&gt;ändringarna i referensräntan och så att konsumenten inte missgynnas.&lt;br&gt;Att dessa krav gäller får anses följa redan av en regel som före-&lt;br&gt;skriver att räntan skall ändras &amp;quot;i anslutning till&amp;quot; ändringar i en&lt;br&gt;referensränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ändringarna i krediträntan skall vara konsekventa i förhållande&lt;br&gt;till ändringarna i referensräntan bör inte hindra att det i avtalet&lt;br&gt;bestäms att räntan inte skall överstiga en viss nivå. Det är i princip&lt;br&gt;i konsumenternas intresse att det på det sättet går att skaffa sig en&lt;br&gt;försäkring mot hög ränta. På samma sätt bör det vara möjligt att i&lt;br&gt;avtalet bestämma en miniminivå för räntan. En reglering som tillåter&lt;br&gt;&amp;quot;räntetak&amp;quot; men förbjuder &amp;quot;räntegolv&amp;quot; blir komplicerad och svår att&lt;br&gt;tillämpa. Framgår miniminivån för räntan klart av avtalet, får&lt;br&gt;dessutom rimliga anspråk på förutsebarhet och begriplighet anses&lt;br&gt;uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att konsumenten inte får missgynnas vid tillämpning av ett&lt;br&gt;avtalsvillkor om referensränta följer av bestämmelsen i nuvarande&lt;br&gt;tredje stycke i 11 § konsumentkreditlagen. Jag återkommer till detta&lt;br&gt;i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Avsteg från kopplingen till referensräntan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Även om räntan knyts till en referensränta får&lt;br&gt;avsteg ibland göras från denna koppling. Detta får ske om&lt;br&gt;förutsättningarna för sådana avsteg anges i avtalet och om&lt;br&gt;förutsättningarna bestäms på ett sådant sätt att undantaget inte blir&lt;br&gt;mindre förmånligt för konsumenten än för kreditgivaren. Be-&lt;br&gt;stämmelserna i 11 § andra stycket skall iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Om det införs en regel av innebörd att&lt;br&gt;krediträntan får ändras i anslutning till variationer i en referensränta,&lt;br&gt;uppkommer frågan om det bör vara möjligt att i vissa fall ändra&lt;br&gt;räntan mer eller mindre än som följer av kopplingen till referens-&lt;br&gt;räntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från kreditgivarhåll har under beredningen av ärendet hävdats att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en regel om referensränta måste förses med en &amp;quot;ventil&amp;quot; som innebär Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;att det går att ta hänsyn även till kreditgivarens faktiska kostnader för&lt;br&gt;krediten. Regleringen har sagts i annat fall inte bli praktiskt an-&lt;br&gt;vändbar. Sålunda har kreditgivarna menat att de måste ges rätt att i&lt;br&gt;kreditavtalen införa en undantagsklausul som gör det möjligt att&lt;br&gt;avvika från referensräntan i åtminstone de fall då kostnadsutveck-&lt;br&gt;lingen jämfört med referensräntan är påfallande negativ; utan en&lt;br&gt;sådan ventil uppkommer ränterisker som är oacceptabla särskilt för&lt;br&gt;bostadsinstituten men också för bankerna och övriga kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen har instämt i kravet på en regel som gör det&lt;br&gt;möjligt att i vissa fall komma ifrån en strikt koppling till en referens-&lt;br&gt;ränta. Enligt inspektionen innebär referensränteklausuler annars&lt;br&gt;alltför stora ränterisker för instituten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket har förklarat sig ha förståelse för behovet av&lt;br&gt;någon form av undantagsmöjlighet men har pekat på utvägen att med&lt;br&gt;tillämpning av regeln i 36 § avtalslagen förhindra oskäliga verk-&lt;br&gt;ningar. Enligt kreditinstituten och Finansinspektionen kan emellertid&lt;br&gt;denna regel inte anses räcka för att ge kreditgivarna tillräckligt skydd&lt;br&gt;mot ränteriskerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag instämmer i allt väsentligt i de synpunkter som kreditgivarna&lt;br&gt;och Finansinspektionen har gett uttryck för. Kreditgivarna bör ha&lt;br&gt;möjlighet att gardera sig mot de ränterisker som annars uppkommer&lt;br&gt;genom att krediträntan kopplas till en referensränta. Det torde vara&lt;br&gt;möjligt att utforma en &amp;quot;ventil&amp;quot; på ett sådant sätt att kreditgivarens&lt;br&gt;fördelar med en referensränteklausul (se avsnitt 2.2) inte går&lt;br&gt;förlorade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att undantag skall kunna göras från kopplingen&lt;br&gt;till referensräntan bör vara att kreditavtalet uttryckligen tillåter detta.&lt;br&gt;I andra fall bör den avtalade anknytningen till referensräntan följas&lt;br&gt;strikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om vilka krav som i övrigt bör ställas för att&lt;br&gt;kopplingen till referensräntan skall kunna släppas, bör utgångspunkt&lt;br&gt;tas i gällande rätt. Som Finansbolagens Förening har påpekat får&lt;br&gt;nuvarande regler anses ge utrymme för avtalsvillkor som innebär&lt;br&gt;dels att räntan som huvudregel skall variera med en referensränta,&lt;br&gt;dels att räntan skall ändras på annat sätt, om referensräntan inte&lt;br&gt;speglar kreditgivarens kostnader för krediten. En förutsättning för att&lt;br&gt;ett sådant avtalsvillkor skall gälla är dock att det inte ger utrymme&lt;br&gt;för andra ändringar till konsumentens nackdel än sådana som är&lt;br&gt;tillåtna enligt 11 § andra stycket konsumentkreditlagen. Ytterligare&lt;br&gt;en förutsättning är att villkoret utformas på ett sådant sätt att räntan&lt;br&gt;inte systematiskt kommer att ändras mer till kreditgivarens fördel än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till hans nackdel. I annat fall får det anses oskäligt enligt 36 § Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;avtalslagen. Det betyder främst att avvikelser från referensräntan&lt;br&gt;skall göras inte bara när kostnaderna är högre än som speglas av&lt;br&gt;referensräntan utan också när de är lägre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en regel som möjliggör att krediträntan knyts fullt ut till en&lt;br&gt;referensränta förändras rättsläget på det sättet att räntan ibland får&lt;br&gt;ändras till konsumentens nackdel även om det inte kan motiveras av&lt;br&gt;sådana kostnadsökningar som anges i 11 § andra stycket första&lt;br&gt;meningen och även om det inte rör sig om en sådan bostadskredit&lt;br&gt;som beskrivs i andra meningen i det stycket. Frågan är om det även&lt;br&gt;i ett sådant rättsläge bör finnas utrymme för kreditgivaren att ändra&lt;br&gt;räntan på grund av kostnadsutvecklingen eller om det läget ger&lt;br&gt;anledning att vara mera restriktiv med att tillåta sådana ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En möjlighet att avvika från kopplingen till referensräntan innebär&lt;br&gt;nackdelar för konsumenten från förutsebarhetssynpunkt. Det blir&lt;br&gt;också svårare för konsumenten att följa och kontrollera ränteändring-&lt;br&gt;arna. Fördelarna med en referensränteklausul går därmed till viss del&lt;br&gt;förlorade. Under förutsättning att klausulen utformas på ett sådant&lt;br&gt;sätt att den behandlar parterna lika innebär den emellertid också vissa&lt;br&gt;fördelar för konsumenten. Denne får, på samma sätt som kredit-&lt;br&gt;givaren, en &amp;quot;försäkring&amp;quot; mot de ränterisker som följer av att&lt;br&gt;referensräntan kan utvecklas påtagligt oförmånligt. Härtill kommer&lt;br&gt;att krediterna bör bli billigare än annars, eftersom kreditgivarna inte&lt;br&gt;behöver kompensera sig för ränterisken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu angivna nackdelarna och fördelarna för konsumenten&lt;br&gt;uppkommer redan i dag i det fall att en referensränteklausul&lt;br&gt;innehåller en &amp;quot;ventil&amp;quot; för kostnadsutvecklingen. Som jag tidigare&lt;br&gt;framhållit finns det i princip inte något hinder enligt gällande rätt&lt;br&gt;mot sådana &amp;quot;ventiler&amp;quot;. Jag kan inte finna att det nya rättsläge som&lt;br&gt;uppkommer om referensränteklausuler genomgående blir tillåtna ger&lt;br&gt;anledning att vara mera restriktiv mot avsteg från kopplingen till&lt;br&gt;referensräntan. &amp;quot;Ventiler&amp;quot; för kostnadsutvecklingen kan inte heller&lt;br&gt;allmänt sett anses vara särskilt besvärande från konsumentskyddssyn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom &amp;quot;ventiler&amp;quot; under vissa förutsättningar får användas redan&lt;br&gt;enligt gällande rätt, skulle det vidare bereda stora svårigheter från&lt;br&gt;rättssystematisk synpunkt att för vissa andra fall begränsa möjlig-&lt;br&gt;heterna att göra avsteg från referensräntan. Även i rättstillämpningen&lt;br&gt;skulle detta föranleda svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min slutsats är att räntesatsen, även om den knutits till en referens-&lt;br&gt;ränta, bör kunna ändras på grundval av förändringar i kreditgivarens&lt;br&gt;kostnader. Detta bör dock kunna ske bara om förutsättningarna för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana ändringar anges i avtalet och om konsumenten därvid inte&lt;br&gt;missgynnas. Bestämmelserna i 11 § andra stycket skall givetvis&lt;br&gt;iakttas vid räntehöjningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sist anförda betyder visserligen att &amp;quot;ventilen&amp;quot; får mindre&lt;br&gt;betydelse för de kreditgivare, såsom försäkringsbolagen, som inte har&lt;br&gt;några upplåningskostnader utan i stället lånar ut egna medel (se&lt;br&gt;avsnitt 2.2). För dessa kreditgivare har dock inte ränteriskerna&lt;br&gt;samma betydelse som för andra kreditgivare. Konkurrenshänsyn får&lt;br&gt;anses tillräckligt väl tillgodosedda genom att förslaget ger för-&lt;br&gt;säkringsbolagen möjlighet att knyta utlåningsräntoma till någon&lt;br&gt;referensränta som speglar alternativkostnaden för krediten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill till sist framhålla att det är angeläget att tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heterna noga följer tillämpningen av sådana undantagsklausuler som&lt;br&gt;jag nu har behandlat och ingriper om det visar sig att vissa kredit-&lt;br&gt;givare utnyttjar dem ensidigt till sin egen fördel. Kreditgivarna måste&lt;br&gt;vara beredda att på förfrågan redovisa för kredittagare och till-&lt;br&gt;synsmyndigheter vilka överväganden som ligger till grund för att&lt;br&gt;anknytningen till referensräntan i olika fall behållits resp, släppts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:55&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Underrättelse om ändring av räntan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I de fall då räntan ändras på grund av enbart&lt;br&gt;ändringar i en referensränta skall konsumenten underrättas om&lt;br&gt;ränteändringen senast i samband med nästa avisering eller&lt;br&gt;kontoutdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I 13 § konsumentkreditlagen finns&lt;br&gt;bestämmelser om kreditgivarens skyldighet att underrätta&lt;br&gt;konsumenten om bl.a. ränteändringar. Underrättelse skall lämnas&lt;br&gt;senast när ändringen börjar gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När räntan knyts till en referensränta kommer den i regel att ändras&lt;br&gt;automatiskt. Bestämmelserna i 13 § är inte anpassade till den&lt;br&gt;situationen. Det bör därför göras ett tillägg i paragrafen. För de fall&lt;br&gt;då räntan ändras enbart på grund av ändringar i en referensränta bör&lt;br&gt;det vara tillräckligt att konsumenten får information om ränteändring-&lt;br&gt;en senast i samband med nästa avisering eller kontoutdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om räntan i avtalet knutits till en referensränta som huvudregel&lt;br&gt;men kreditgivaren ändrar räntan med stöd av en undantagsklausul (se&lt;br&gt;avsnitt 2.5), bör kreditgivaren vara skyldig att underrätta konsumen-&lt;br&gt;ten om ränteändringen innan den börjar tillämpas. Den allmänna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeln i 13 § om tidpunkten för underrättelse bör således gälla i detta Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det sistnämnda fallet får det vidare anses följa av god kredit-&lt;br&gt;givningssed att kreditgivaren lämnar information om anledningen till&lt;br&gt;att undantagsklausulen tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Ikraftträdande m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagändringen bör kunna träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt allmänna principer inom kontraktsrätten blir en ny lagregel,&lt;br&gt;om inte annat sägs, tillämplig endast i fråga om avtal som har ingåtts&lt;br&gt;efter ikraftträdandet. När det gäller den nu aktuella regeln kunde det&lt;br&gt;finnas en fördel med att göra den tillämplig även i fråga om sådana&lt;br&gt;avtal som har ingåtts efter konsumentkreditlagens ikraftträdande men&lt;br&gt;innan ändringen träder i kraft. En övergångsregel med den in-&lt;br&gt;nebörden skulle sålunda medföra att rättsläget blev klarlagt och att&lt;br&gt;de klausuler om referensränta som tillkommit efter det att konsu-&lt;br&gt;mentkreditlagen trätt i kraft skulle anses giltiga helt enligt sin&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid skulle en övergångsregel av nu nämnt slag även medföra&lt;br&gt;nackdelar. Det kan, som jag tidigare sagt, finnas referens-&lt;br&gt;ränteklausuler som avviker från de nuvarande bestämmelserna i 11 §&lt;br&gt;konsumentkreditlagen och som därför inte får tillämpas till konsu-&lt;br&gt;mentens nackdel (jfr prop. 1991/92:83 s. 117). En övergångsregel&lt;br&gt;som den skisserade skulle ändra rättsläget och därmed innehållet i&lt;br&gt;avtalet. Att innehållet i avtalet ändras i efterhand är olämpligt av&lt;br&gt;flera skäl. Det skulle bl.a. i vissa fall kunna medföra ekonomiska&lt;br&gt;förluster för konsumenten. Några sådana särskilda skäl som i vissa&lt;br&gt;andra sammanhang funnits för att med lagstiftning ingripa i bestående&lt;br&gt;avtalsförhållanden (se exempelvis prop. 1988/89:89 s. 20 f. och&lt;br&gt;prop. 1990/91:193 s. 9 f.) finns inte i detta fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya regeln bör därför gälla endast beträffande avtal som har&lt;br&gt;träffats efter ikraftträdandet. För att ingen oklarhet skall uppstå bör&lt;br&gt;det i en övergångsregel anges att äldre föreskrifter gäller för avtal&lt;br&gt;som har ingåtts tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Kostnader&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den ändring som föreslås torde inte medföra några kostnader för det&lt;br&gt;allmänna. Tvärtom kan det förväntas att den medför viss arbetsbe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sparing för tillsynsmyndigheterna, främst Finansinspektionen. En Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;föreskrift enligt vilken räntan knyts till en referensränta bör nämligen&lt;br&gt;vara lättare att tolka än många andra avtalsvillkor om rörlig ränta&lt;br&gt;och medföra färre tvister.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller för banker eller andra kreditgivare torde ändringen&lt;br&gt;medföra några beaktansvärda kostnader. Också för dem gäller att det&lt;br&gt;snarare blir fråga om vissa besparingar på grund av att det kan antas&lt;br&gt;sällan bli tvist rörande räntevillkor som anknyter till en referensränta.&lt;br&gt;Eftersom sådana räntevillkor är förhållandevis okomplicerade att&lt;br&gt;tillämpa, bör de dessutom underlätta den praktiska hanteringen av&lt;br&gt;ränteändringar (jfr avsnitt 2.2).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Upprättat lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag har anfört har inom Justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen&lt;br&gt;(1992:830).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har granskat förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samråd har skett med statsrådet Lundgren.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås ett tillägg till 11 § konsumentkreditlagen om&lt;br&gt;referensränta. Till följd därav föreslås också vissa ändringar i 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II § Förutsättningarna för ändringar i räntesatsen skall anges i&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räntesatsen får ändras till konsumentens nackdel endast i den&lt;br&gt;utsträckning som det motiveras av kreditpolitiska beslut, ökade&lt;br&gt;upplåningskostnader för kreditgivaren eller andra kostnadsökningar&lt;br&gt;som kreditgivaren inte skäligen kunde förutse när avtalet ingicks. Vid&lt;br&gt;kredit för bostadsändamål med en sammanlagd löptid om minst 30&lt;br&gt;år och med en ränta som är bunden under viss del av avtalstiden,&lt;br&gt;minst tre månader, har dock kreditgivaren, om han har gjort&lt;br&gt;förbehåll om det i avtalet, rätt att vid utgången av en sådan del av&lt;br&gt;avtalstiden ändra räntan så att den motsvarar den ränta som kredit-&lt;br&gt;givaren vid den tidpunkten allmänt tillämpar för nya krediter av&lt;br&gt;motsvarande slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av andra stycket får räntesatsen ändras på visst sätt&lt;br&gt;i anslutning till ändringar i en referensränta som kreditgivaren inte&lt;br&gt;har något betydande inflytande över. Ett avtalsvillkor om det får&lt;br&gt;förenas med ett undantag om att räntesatsen under särskilda förut-&lt;br&gt;sättningar skall ändras mer eller mindre än som följer av anknyt-&lt;br&gt;ningen till referensräntan. Undantaget skall bestämmas så att det inte&lt;br&gt;blir mindre förmånligt för konsumenten än för kreditgivaren. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall uppfylla kraven i andra stycket. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditgivaren är skyldig att tillämpa ett avtalsvillkor om ränte-&lt;br&gt;ändringar på samma sätt till konsumentens förmån som till hans&lt;br&gt;nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nya tredje stycket har tillagts bestämmelser som gör det möjligt&lt;br&gt;för parterna att knyta ändringar i räntesatsen till en referensränta.&lt;br&gt;Om avtalet innehåller en föreskrift om det, får räntan ändras i&lt;br&gt;enlighet med föreskriften i stället för enligt andra stycket. Ändring-&lt;br&gt;arna i räntesatsen blir då i princip oberoende av sådana omständig-&lt;br&gt;heter som anges i andra stycket och i stället avhängiga av referens-&lt;br&gt;räntans upp- och nedgångar. En annan sak är att variationerna i de&lt;br&gt;räntor som blir aktuella som referensräntor ofta torde ha en sådan&lt;br&gt;koppling till kreditgivarnas kostnader att skillnaden inte blir särskilt&lt;br&gt;stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första meningen får sålunda, utan hinder av andra stycket,&lt;br&gt;räntesatsen ändras på visst sätt i anslutning till ändringar i en&lt;br&gt;referensränta. Kopplingen till en referensränta måste framgå av&lt;br&gt;avtalet. Det följer av första stycket i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna får fritt välja vilken ränta som skall användas som&lt;br&gt;referensränta. Den enda begränsningen är att kreditgivaren inte får&lt;br&gt;ha något betydande inflytande över den ränta som väljs. Därav följer&lt;br&gt;naturligtvis att kreditgivaren inte kan välja någon av sina egna in-&lt;br&gt;eller utlåningsräntor. Inte heller kan som referensränta användas&lt;br&gt;exempelvis en ränta som bestäms av ett dotterbolag till kreditgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot kan vilken som helst av de räntor som &amp;quot;sätts av markna-&lt;br&gt;den&amp;quot; användas som referensränta. Det gäller exempelvis räntan på&lt;br&gt;statsskuldväxlar och räntan på statsobligationer, liksom de varje dag&lt;br&gt;fixerade s.k. STIBOR-räntorna. I fråga om dessa räntor kan&lt;br&gt;visserligen de stora aktörerna på marknaden utöva ett visst in-&lt;br&gt;flytande. Detta inflytande är dock inte sådant att det kan karakteri-&lt;br&gt;seras som &amp;quot;betydande&amp;quot;. Kreditgivarens inflytande bör anses be-&lt;br&gt;tydande i paragrafens mening endast om han genom eget agerande&lt;br&gt;kan åstadkomma ändringar i räntan som ter sig mer än marginella&lt;br&gt;och som påverkar krediträntan på ett för konsumenten betydelsefullt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan de räntor användas som fastställs genom offentligrätts-&lt;br&gt;ligt reglerade beslut, exempelvis diskontot och statslåneräntan. I&lt;br&gt;princip står det också fritt för kreditgivaren att välja någon egen&lt;br&gt;variant, exempelvis en ränta som fastställs genom en sammanvägning&lt;br&gt;av två eller flera officiellt noterade räntor. Om utvecklingen av&lt;br&gt;referensräntan inte kan följas i tidningarna eller på något annat&lt;br&gt;lättillgängligt sätt, måste kreditgivaren dock anses skyldig att lämna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tydlig information till konsumenten om referensräntan och dess Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;svängningar. En sådan informationsskyldighet får anses följa av&lt;br&gt;kravet på god kreditgivningssed (se 5 § konsumentkreditlagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen uppställs inte något krav i fråga om det sätt på&lt;br&gt;vilket den avtalade räntan närmare bestämt skall knytas till referens-&lt;br&gt;räntan. Det fordras endast att avtalsräntesatsen ändras &amp;quot;i anslutning&lt;br&gt;till&amp;quot; referensräntan. Detta krav får anses uppfyllt om avtalsräntan&lt;br&gt;följer referensräntan på ett konsekvent och därmed i princip&lt;br&gt;kontrollerbart sätt såväl tidsmässigt som beräkningsmässigt. Sålunda&lt;br&gt;kan det föreskrivas exempelvis att räntan skall ändras med vissa&lt;br&gt;bestämda tidsintervall eller varje gång som en viss minsta ändring&lt;br&gt;skett i referensräntan sedan den senaste justeringen av krediträntan.&lt;br&gt;Sådana tidsbestämningar kan också kombineras. I fråga om ändring-&lt;br&gt;ens storlek kan det anges exempelvis att ändringarna skall exakt&lt;br&gt;motsvara ändringarna i referensräntan eller att de skall motsvara en&lt;br&gt;viss andel av referensräntans upp- och nedgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltså inte något hinder mot villkor som innehåller att&lt;br&gt;endast en del av förändringarna i referensräntan skall slå igenom på&lt;br&gt;den avtalade räntan eller att förändringen i den avtalade räntan skall&lt;br&gt;vara större än i referensräntan. Inte heller finns det något hinder mot&lt;br&gt;exempelvis klausuler som anger att avtalsräntan skall ändras med&lt;br&gt;vissa tidsintervall och därvid stå i en viss proportion till ett me-&lt;br&gt;delvärde för referensräntan under en viss angiven tidsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna kan alltså fritt bestämma över anknytningen till referens-&lt;br&gt;räntan under den enda förutsättningen att avtalsräntan följer referens-&lt;br&gt;räntan på ett konsekvent sätt. Däri ligger bl.a. att nedgångar i princip&lt;br&gt;måste avspegla sig i den avtalade räntan på samma sätt som&lt;br&gt;uppgångar. Ingenting hindrar att parterna i avtalet anger en högsta&lt;br&gt;eller en lägsta räntesats för krediträntan, dvs. att de föreskriver att&lt;br&gt;räntesatsen skall variera med referensräntan bara upp till ett &amp;quot;tak&amp;quot;&lt;br&gt;eller ner till ett &amp;quot;golv&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av kravet på god kreditgivningssed får anses följa att konsumenten&lt;br&gt;skall kunna beräkna krediträntan på egen hand utan stora svårigheter.&lt;br&gt;Sättet att beräkna räntan får därför inte vara alltför komplicerat.&lt;br&gt;Vidare krävs att det underlag som konsumenten behöver för att&lt;br&gt;kunna göra beräkningarna finns allmänt tillgängligt eller tillhanda-&lt;br&gt;hålls honom av kreditgivaren. Kreditgivaren bör, om uträkningen&lt;br&gt;annars kan antas bereda konsumenten problem, tillhandahålla en&lt;br&gt;&amp;quot;nyckel&amp;quot; för beräkning av räntan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av en avtalsklausul om anknytning till en referens-&lt;br&gt;ränta kan i vissa fall regeln i ijärde stycket — tidigare tredje stycket&lt;br&gt;— behöva observeras. Enligt den bestämmelsen är kreditgivaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldig att tillämpa ett avtalsvillkor om ränteändringar i samma ut- Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;sträckning till konsumentens förmån som till hans nackdel. Normalt&lt;br&gt;bestäms krediträntan mer eller mindre automatiskt på grund av&lt;br&gt;knytningen till referensräntan. Det kan emellertid förekomma att&lt;br&gt;kreditgivaren förbehåller sig en viss frihet med avseende på ränteänd-&lt;br&gt;ringarna, exempelvis på så sätt att det föreskrivs i avtalet att&lt;br&gt;räntesatsen får — men inte måste — ändras vid vissa förändringar&lt;br&gt;i referensräntan. Bestämmelsen i fjärde stycket medför att kredit-&lt;br&gt;givaren inte kan välja att höja räntan när avtalet så medger men&lt;br&gt;underlåta att sänka den i motsvarande fall. Även i övrigt är kredit-&lt;br&gt;givaren förhindrad att tillämpa villkoret på ett sätt som gynnar&lt;br&gt;honom på konsumentens bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra - fjärde meningarna finns bestämmelser som öppnar en&lt;br&gt;möjlighet att i vissa fall gå ifrån anknytningen till referensräntan.&lt;br&gt;Reglerna har tillkommit för att kreditgivarna skall kunna undgå de&lt;br&gt;ränterisker som annars finns när räntan kopplas till en referensränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelserna ställs vissa krav för att anknytningen till&lt;br&gt;referensräntan skall få släppas. Avsikten med dessa krav är att så&lt;br&gt;långt som möjligt tillgodose konsumentens intressen, dels av att&lt;br&gt;räntan inte fastställs ensidigt av kreditgivaren, dels av att reglerna&lt;br&gt;ger någorlunda god förutsebarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förutsätts för det första att avtalet innehåller en föreskrift om&lt;br&gt;att anknytningen till referensräntan kan släppas i vissa fall. Detta&lt;br&gt;krav följer av första stycket i paragrafen. Innehåller avtalet en&lt;br&gt;referensränteklausul men saknas en sådan undantagsföreskrift som nu&lt;br&gt;sagts, finns det alltså i princip ingen möjlighet att gå ifrån referens-&lt;br&gt;räntan. Jag återkommer längre fram till frågan i vad mån&lt;br&gt;bestämmelserna i 36 § avtalslagen kan bli tillämpliga i sådana fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra meningen framgår att undantaget skall ange de &amp;quot;särskilda&lt;br&gt;förutsättningar&amp;quot; då anknytningen till referensräntan skall överges.&lt;br&gt;Det räcker alltså inte med exempelvis en föreskrift om att &amp;quot;avvikel-&lt;br&gt;ser från referensräntan får ske&amp;quot;. Förutsättningarna måste preciseras&lt;br&gt;på ett sådant sätt att det blir möjligt för utomstående, t.ex. till-&lt;br&gt;synsmyndigheterna och domstolar, att bedöma om förutsättningarna&lt;br&gt;är uppfyllda. Det kan därför inte vara tillräckligt med en hänvisning&lt;br&gt;till exempelvis &amp;quot;särskilda skäl&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet måste vidare innehålla en precisering av den nya be-&lt;br&gt;räkningsmodell för räntan som skall användas om kopplingen till&lt;br&gt;referensräntan släpps. Det följer av första stycket i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för att avvika från referensräntan skall, enligt&lt;br&gt;tredje meningen, bestämmas på ett sådant sätt att undantaget inte blir&lt;br&gt;mindre förmånligt för konsumenten än för kreditgivaren. Ett sådant&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav följer i viss utsträckning redan av 36 § avtalslagen. Den här Prop. 1993/94:55&lt;br&gt;intagna föreskriften är dock preciserad på ett annat sätt och avses gå&lt;br&gt;något längre. Konsumenten får anses missgynnad på angivet sätt inte&lt;br&gt;bara när förutsättningarna är så bestämda att det finns en materiell&lt;br&gt;obalans till kreditgivarens favör utan också när kreditgivaren får&lt;br&gt;alltför stor frihet att själv avgöra när förutsättningarna är uppfyllda.&lt;br&gt;Bestämmelsen innebär bl.a. att kreditgivaren inte kan föreskriva att&lt;br&gt;referensräntan skall följas &amp;quot;utom när kostnaderna för krediten ökar&lt;br&gt;mer än som motsvaras av ändringar i referensräntan&amp;quot; e.d. Inte heller&lt;br&gt;kan det föreskrivas i avtalet att referensräntan skall frångås &amp;quot;när&lt;br&gt;kreditgivaren bedömer det motiverat&amp;quot; eller &amp;quot; i enlighet med kredit-&lt;br&gt;givarens praxis&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något hinder mot att förutsättningarna preciseras på ett sätt som&lt;br&gt;innebär att konsumenten gynnas finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde meningen anges att ett undantag skall uppfylla kraven i&lt;br&gt;andra stycket. Det betyder — med bortseende från de bostadskrediter&lt;br&gt;som behandlas i andra meningen i andra stycket — att räntesatsen,&lt;br&gt;när anknytningen till referensräntan frångås, inte kan höjas mer än&lt;br&gt;som motiveras av kreditpolitiska beslut, ökade upplåningskostnader&lt;br&gt;eller andra kostnadsökningar som inte skäligen kunde förutses när&lt;br&gt;avtalet ingicks. Sålunda kan inte räntan höjas exempelvis på grund&lt;br&gt;av att säkerheten för krediten har försämrats eller för att kredit-&lt;br&gt;givaren skulle vilja förbättra sina vinstmarginaler på krediten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare framhållit måste det finnas uttryckligt stöd i&lt;br&gt;avtalet för att avvika från referensräntan. Finns det ingen föreskrift&lt;br&gt;om det, skall den avtalade kopplingen till referensräntan följas strikt.&lt;br&gt;I vissa situationer kan dock en sådan strikt tillämpning av ett villkor&lt;br&gt;om referensränta medföra oskäliga konsekvenser för konsumenten.&lt;br&gt;Då kan villkoret jämkas med stöd av 36 § avtalslagen. Det kan bli&lt;br&gt;aktuellt exempelvis när referensräntan under en period varit extremt&lt;br&gt;hög på grund av exceptionella förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall torde även kreditgivaren med framgång kunna hävda att&lt;br&gt;en tillämpning av ett villkor om referensränta skulle vara oskälig&lt;br&gt;enligt 36 § avtalslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Kreditgivaren skall underrätta konsumenten om ränteändringar&lt;br&gt;och avgiftsändringar. Utom vid ränteändringar som beror enbart på&lt;br&gt;ändringar i en referensränta skall underrättelse lämnas senast när&lt;br&gt;ändringen börjar gälla, antingen genom ett särskilt meddelande till&lt;br&gt;konsumenten eller genom annonsering i dagspressen. Sker under-&lt;br&gt;rättelsen genom annonsering, skall meddelande om ändringen också&lt;br&gt;lämnas när nästa avisering eller kontoutdrag sänds till konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ränteändringar som beror enbart på ändringar i en referens-&lt;br&gt;ränta skall underrättelse lämnas genom ett meddelande till konsumen-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten senast i samband med nästa avisering eller kontoutdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats som en följd av att parterna genom tillägget&lt;br&gt;i 11 § får möjlighet att knyta krediträntan till en referensränta. I&lt;br&gt;första stycket har i andra meningen gjorts ett undantag för sådana&lt;br&gt;ränteändringar som beror enbart på ändringar i en referensränta.&lt;br&gt;Sådana ränteändringar sker normalt med automatik, varför det inte&lt;br&gt;kan krävas att besked om ändringen lämnas senast när den börjar&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har tagits in en ny regel om kreditgivarens&lt;br&gt;underrättelseskyldighet vid ränteändringar som beror enbart på&lt;br&gt;ändringar i en referensränta. Sådana ränteändringar skall kredit-&lt;br&gt;givaren informera om senast i samband med nästa avisering eller&lt;br&gt;kontoutdrag. Information skall alltså sändas senast i samband med&lt;br&gt;den första avisering eller det första kontoutdrag som skickas till&lt;br&gt;konsumenten efter att ränteändringen gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall då räntan ändras med tillämpning av en sådan klausul som&lt;br&gt;beskrivs i 11 § tredje stycket andra meningen, dvs. med avvikelse&lt;br&gt;från den anknytning som annars gäller till en referensränta, gäller&lt;br&gt;den allmänna regeln om att underrättelse skall lämnas innan&lt;br&gt;ändringen börjar gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre föreskrifter gäller&lt;br&gt;dock i fråga om kreditavtal som har ingåtts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med allmänna principer inom kontraktsrätten skall äldre&lt;br&gt;föreskrifter gälla i fråga om kreditavtal som har träffats innan den&lt;br&gt;nya regeln trätt i kraft. Det betyder att klausuler om referensränta&lt;br&gt;som intagits i konsumentkreditavtal under år 1993 skall bedömas&lt;br&gt;enligt 11 § i dess lydelse före den 1 januari 1994. Det kan innebära&lt;br&gt;att vissa sådana klausuler inte får åberopas mot konsumenten (jfr&lt;br&gt;avsnitt 2.2).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regering-&lt;br&gt;en föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i konsu-&lt;br&gt;mentkreditlagen (1992:830).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Beslut &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och&lt;br&gt;beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag&lt;br&gt;som föredraganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 § konsumentkreditlagen (1992:830)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för ändringar i räntesatsen skall anges i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räntesatsen får ändras till konsumentens nackdel endast i den&lt;br&gt;utsträckning som det motiveras av kreditpolitiska beslut, ökade&lt;br&gt;upplåningskostnader för kreditgivaren eller andra kostnadsökningar&lt;br&gt;som kreditgivaren inte skäligen kunde förutse när avtalet ingicks. Vid&lt;br&gt;kredit för bostadsändamål med en sammanlagd löptid om minst 30&lt;br&gt;år och med en ränta som är bunden under viss del av avtalstiden,&lt;br&gt;minst tre månader, har dock kreditgivaren, om han har gjort&lt;br&gt;förbehåll om det i avtalet, rätt att vid utgången av en sådan del av&lt;br&gt;avtalstiden ändra räntan så att den motsvarar den ränta som kredit-&lt;br&gt;givaren vid den tidpunkten allmänt tillämpar för nya krediter av&lt;br&gt;motsvarande slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om parterna har avtalat att&lt;br&gt;räntesatsen skall ändras på visst&lt;br&gt;sätt i anslutning till ändringar i&lt;br&gt;en referensränta som kreditgiva-&lt;br&gt;ren inte har något betydande&lt;br&gt;inflytande över, gäller avtalsvill-&lt;br&gt;koret utan hinder av andra&lt;br&gt;stycket. Ett sådant avtalsvillkor&lt;br&gt;får förenas med ett undantag om&lt;br&gt;att räntesatsen under särskilda&lt;br&gt;förutsättningar skall ändras mer&lt;br&gt;eller mindre än som följer av&lt;br&gt;den avtalade anknytningen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:214.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;referensräntan. Förutsättningar-&lt;br&gt;na skall anges i avtalet och&lt;br&gt;bestämmas så att undantaget inte&lt;br&gt;blir mindre förmånligt för konsu-&lt;br&gt;menten än för kreditgivaren. För&lt;br&gt;ett sådant undantag gäller andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditgivaren är skyldig att tillämpa ett avtalsvillkor om ränte-&lt;br&gt;ändringar på samma sätt till konsumentens förmån som till hans&lt;br&gt;nackdel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditgivaren skall underrätta&lt;br&gt;konsumenten om beslutade&lt;br&gt;ränteändringar och avgiftsän-&lt;br&gt;dringar. Underrättelse skall&lt;br&gt;lämnas senast när ändringen&lt;br&gt;börjar gälla, antingen genom ett&lt;br&gt;särskilt meddelande till konsu-&lt;br&gt;menten eller genom annonsering&lt;br&gt;i dagspressen. Sker underrättel-&lt;br&gt;sen genom annonsering, skall&lt;br&gt;meddelande om ändringen också&lt;br&gt;lämnas när nästa avisering eller&lt;br&gt;kontoutdrag sänds till konsumen-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditgivaren skall underrätta&lt;br&gt;konsumenten om ränteändringar&lt;br&gt;och avgiftsändringar. Utom vid&lt;br&gt;ränteändringar som beror enbart&lt;br&gt;på ändringar i en referensränta&lt;br&gt;skall underrättelse lämnas senast&lt;br&gt;när ändringen börjar gälla,&lt;br&gt;antingen genom ett särskilt med-&lt;br&gt;delande till konsumenten eller&lt;br&gt;genom annonsering i dagspres-&lt;br&gt;sen. Sker underrättelsen genom&lt;br&gt;annonsering, skall meddelande&lt;br&gt;om ändringen också lämnas när&lt;br&gt;nästa avisering eller kontoutdrag&lt;br&gt;sänds till konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ränteändringar som beror&lt;br&gt;enbart på ändringar i en refe-&lt;br&gt;rensränta skall underrättelse&lt;br&gt;lämnas senast i samband med&lt;br&gt;nästa avisering eller kontout-&lt;br&gt;drag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre föreskrifter&lt;br&gt;gäller dock i fråga om kreditavtal som har ingåtts före ikraftträdan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LAGRÅDET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-09-20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: hovrättspresidenten Bo Broomé, justitierådet Bo&lt;br&gt;Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 26 augusti 1993 har&lt;br&gt;regeringen på hemställan av statsrådet Laurén beslutat inhämta&lt;br&gt;lagrådets yttrande över förslag om referensränta vid konsument-&lt;br&gt;krediter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av kanslirådet Göran&lt;br&gt;Lambertz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sak ingen erinran mot förslaget till lag om ändring i&lt;br&gt;konsumentkreditlagen (1992:830). Lagtexten i det nya tredje stycket&lt;br&gt;i 11 § synes emellertid kunna förenklas något. Reglerna i detta&lt;br&gt;stycke är att läsa med första stycket i minnet. Av detta framgår att&lt;br&gt;förutsättningarna för ändring i räntesatsen skall anges i avtalet. Det&lt;br&gt;är därför överflödigt att i tredje stycket särskilt markera att ränteänd-&lt;br&gt;ring med anknytning till en referensränta och undantag från denna&lt;br&gt;norm skall stödjas på bestämmelser i avtalet; detta gäller ändå.&lt;br&gt;Lagrådet föreslår att tredje stycket får följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Utan hinder av andra stycket får räntesatsen ändras på visst sätt i&lt;br&gt;anslutning till ändringar i en referensränta som kreditgivaren inte har&lt;br&gt;något betydande inflytande över. Ett avtalsvillkor härom får förenas&lt;br&gt;med ett undantag om att räntesatsen under särskilda förutsättningar&lt;br&gt;skall ändras mer eller mindre än som följer av anknytningen till refe-&lt;br&gt;rensräntan. Undantaget skall bestämmas så att det inte blir mindre&lt;br&gt;förmånligt för konsumenten än för kreditgivaren samt uppfylla&lt;br&gt;kraven i andra stycket.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 30 september 1993 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;Inledning&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Allmän motivering&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Allmänna utgångspunkter&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.1 Bakgrund&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.2 Syftet med lagens bestämmelser om ändring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av räntan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.3 Vad innebär en regel om referensränta?&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1.4 Vissa andra frågor som rör konsument-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kreditlagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Bör en regel om referensränta införas?&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Val av referensränta&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Hur skall räntan för krediten knytas till&amp;nbsp;referensräntan? 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Avsteg från kopplingen till referensräntan&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 Underrättelse om ändring av räntan&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Ikraftträdande m.m.&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 Kostnader&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Upprättat lagförslag&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Specialmotivering&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Hemställan&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Beslut&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Utdrag ur protokoll vid lagrådets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanträde 1993-09-20 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 45031, Stockholm 1993&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:LU6</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-10-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-10-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-10-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-10-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 07:12:40</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH0355</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:55</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 07:12:40</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH0355</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__55.pdf</filnamn>
<filstorlek>1189949</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om referensränta vid konsumentkrediter</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/07BB91C3-9810-465C-A33A-CEB72CC20B73</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:LU6</uppgift>
<ref_dok_id>GH01LU6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Referensränta vid konsumentkrediter</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>