<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2366061</hangar_id>
 <dok_id>GH0353</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>53</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:53</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Kulturdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>53</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-10-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:46:51</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Förbud beträffande viss avkodningsutrustning</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0353/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0353</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH0353</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1993/94:53&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Förbud beträffande viss avkodningsutrustning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1993/94: 53&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 7 oktober 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Birgit Friggebo&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en lag om förbud beträffande viss avkodnings-&lt;br&gt;utrustning. Lagen riktar sig mot yrkesmässig tillverkning och spridning av&lt;br&gt;sådan avkodningsutrustning som gör det möjligt för innehavaren av utrust-&lt;br&gt;ningen att utan betalning få tillgång till avgiftsbelagda radio- och TV-pro-&lt;br&gt;gram. Straffet vid överträdelse föreslås vara böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 53&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext................................................. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning................................. 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Olovlig avkodning........................................ 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Vad är olovlig avkodning?.................................. 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Utländsk lagstiftning...................................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Skadeverkningar av olovlig avkodning........................ 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Skyddsmöjligheter........................................ 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Europarådets rekommendation............................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 Yttrandefrihet och informationsfrihet.......................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 Utredningens bedömning av lagstiftningsbehovet................ 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behov av särskild lagstiftning............................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Huvuddragen i lagstiftningen................................ 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Straffsats och vissa lagtekniska frågor.........................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser......................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering........................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagal Utredningens lagförslag................................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Sammanfattning av utredningens förslag och remissyttrandena.. 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Lagrådsremissens lagförslag............................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådets yttrande....................................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1993 ...... 46&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om förbud&lt;br&gt;beträffande viss avkodningsutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om förbud beträffande viss&lt;br&gt;avkodningsutrustning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag förstås med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kodad sändning som erbjuds mot betalning: en sändning av ljudradio- eller&lt;br&gt;televisionsprogram som är riktad till allmänheten och där den programbärande&lt;br&gt;signalen har ändrats i avsikt att programmen skall bli tillgängliga endast för&lt;br&gt;dem som betalar för programmen (abonnentkretsen),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avkodningsutrustning: en anordning som är konstruerad för att ensam eller&lt;br&gt;tillsammans med någon annan anordning kunna bereda någon tillgång till&lt;br&gt;innehållet i en kodad sändning eller är särskilt anpassad för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Avkodningsutrustning får inte yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte&lt;br&gt;olovligen tillverkas, överlåtas, hyras ut, installeras eller underhållas i avsikt&lt;br&gt;att bereda någon utanför abonnentkretsen tillgång till innehållet i en kodad&lt;br&gt;sändning som erbjuds mot betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som uppsåtligen bryter mot 2 § skall dömas till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som gör sig skyldig till försök till brott enligt denna lag skall dö-&lt;br&gt;mas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Egendom som varit föremål för brott enligt denna lag skall förklaras för-&lt;br&gt;verkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess&lt;br&gt;värde förklaras förverkat. Även utbytet av ett sådant brott skall förklaras för-&lt;br&gt;verkat, om det inte är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller&lt;br&gt;dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att förebygga&lt;br&gt;brott eller det finns andra särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Åklagare får väcka åtal för brott enligt denna lag endast om åtal av sär-&lt;br&gt;skilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;br&gt;Propositionens&lt;br&gt;lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande den 16 november 1989 förordnade&lt;br&gt;chefen för Justitiedepartementet, hovrättslagmannen Bengt Malmström, att&lt;br&gt;som särskild utredare göra en översyn av dels straff- och processrättsliga&lt;br&gt;frågor med anknytning till data- och teleteknikens utveckling, dels motsva-&lt;br&gt;ande frågor när det gäller olika myndigheters utrednings- och kontrollverk-&lt;br&gt;samhet. Utredningen antog namnet datastraffrättsutredningen. I utredningens&lt;br&gt;direktiv (dir. 1989:54) angavs att utredaren skall överväga åtgärder mot för-&lt;br&gt;säljning och utnyttjande av s.k. piratdekodrar. Om det visade sig vara påkallat&lt;br&gt;med lagstiftning skulle utredaren lägga fram förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen lade i december 1992 fram betänkandet Information och den&lt;br&gt;nya informationsteknologin - straff- och processrättsliga frågor m.m. (SOU&lt;br&gt;1992:110). Betänkandet innehåller ett förslag till lag om förbud mot viss&lt;br&gt;dekoderutrustning. När betänkandet sändes ut på remiss delades remissen&lt;br&gt;upp på så sätt att förslaget till lag om förbud mot viss dekoderutrustning&lt;br&gt;endast remitterades till vissa remissinstanser och att remisstiden i denna del&lt;br&gt;gjordes kortare än för betänkandet i övrigt. Efter remisstidens slut har ärendet&lt;br&gt;överlämnats till Kulturdepartementet i den del som gäller förbud mot viss&lt;br&gt;dekoderutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag till lag om förbud mot viss dekoderutrustning finns i&lt;br&gt;bilaga 1. I bilaga 2 återges en sammanfattning av utredningens förslag och&lt;br&gt;remissyttrandena.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 9 september 1993 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.&lt;br&gt;Lagrådet har föreslagit vissa förtydliganden och redaktionella ändringar i&lt;br&gt;lagtexten. Lagrådets påpekanden kommenteras i avsnitten 5, 6 och i special-&lt;br&gt;motiveringen (avsnitt 9). Regeringen har i propositionen följt Lagrådets för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Olovlig avkodning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Vad är olovlig avkodning?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kodning av radio- eller TV-program innebär att den utsända signalen för-&lt;br&gt;ändras på ett sätt som gör att innehållet inte återges på rätt sätt i mottagarna. I&lt;br&gt;fråga om TV-signaler kan kodningen gälla bilden, ljudet eller båda. För att&lt;br&gt;programmen skall återges på avsett sätt i mottagaren behövs en särskild&lt;br&gt;anordning, en avkodare, som innehåller information om hur förvrängningen&lt;br&gt;har gått till och kan hjälpa mottagaren att tolka signalen rätt. Endast den som&lt;br&gt;har en lämplig avkodare kan alltså tillgodogöra sig innehållet i ett kodat pro-&lt;br&gt;gram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan finnas flera skäl att begränsa tillgången till radio- och TV-pro-&lt;br&gt;gram. Sändningar från satellit når ofta mycket stora områden, t.ex. större&lt;br&gt;delen av Europa. Om den som bedriver sändningsverksamheten endast&lt;br&gt;vänder sig till publiken i en del av området, t.ex. i ett visst land, har han inte&lt;br&gt;intresse av att förvärva sändningsrättigheter för andra delar av satellitsänd-&lt;br&gt;ningens täckningsområde. Han kan då välja att koda signalen och endast till-&lt;br&gt;handahålla avkodare i det land till vilket hans sändningar riktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också exempel på att de vanliga sändamäten för television an-&lt;br&gt;vänds för kommunikation till slutna grupper på tider då sändningar till all-&lt;br&gt;mänheten inte förekommer. Sådana sändningar kodas för att ingen utanför&lt;br&gt;den avsedda mottagargruppen skall kunna få del av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vanligaste skälet för att koda program är emellertid att den som svarar&lt;br&gt;för sändningen vill kunna ta betalt av publiken. Utsändning av program mot&lt;br&gt;avgift förekommer i dag främst i fråga om television. Även ljudradiosänd-&lt;br&gt;ningar mot avgift förekommer emellertid, och kan väntas öka i betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så kallad betal-TV har ännu så länge främst haft formen av periodiska&lt;br&gt;abonnemang. Abonnenten betalar för att få tillgång till allt innehåll i en eller&lt;br&gt;flera TV-kanaler under den tid då abonnemanget består. Betalning för enstaka&lt;br&gt;program, s.k. pay per view, har diskuterats länge, men ännu inte fått någon&lt;br&gt;större omfattning i Europa. Den teknik som utvecklas för s.k. digital kom-&lt;br&gt;primering kan emellertid komma att förbättra förutsättningarna för pay per&lt;br&gt;view-verksamhet. Den nya tekniken kan t.ex. underlätta att en film sänds&lt;br&gt;flera gånger parallellt med olika starttidpunkter, så att åskådaren lätt skall&lt;br&gt;kunna komma in i början av filmen (s.k. near video on demand).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betal-TV-verksamhet bedrivs dels av programföretag, dels av kabelföre-&lt;br&gt;tag. Som exempel på programföretag kan nämnas de företag som sänder ut&lt;br&gt;filmkanalerna Filmnet och TV 1000 över satellit. Enskilda hushåll med egen&lt;br&gt;parabol kan sluta avtal med respektive bolag och får då tillgång till en avko-&lt;br&gt;dare under förutsättning att avgift betalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av de hushåll som har tillgång till satellitprogram är anslutna&lt;br&gt;till kabelnät. Kabelföretagen är skyldiga att tillhandahålla de marksända TV-&lt;br&gt;program som sänds med stöd av 5 § radiolagen (1966:755) utan kostnad för&lt;br&gt;själva mottagningen, men de kan ta ut avgift för övriga program. Olika kabel-&lt;br&gt;företag tillämpar olika principer för prissättning av utbudet. Det är vanligt att&lt;br&gt;de program som erbjuds mot avgift kodas och att abonnenterna erhåller en&lt;br&gt;avkodare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att kodade program började erbjudas mot avgift medförde&lt;br&gt;att människor sökte undandra sig avgiften genom att använda avkodare som&lt;br&gt;inte auktoriserats av programföretagen eller kabelföretagen. Avkodning utan&lt;br&gt;medgivande av programföretaget eller av den som agerar i dess ställe, kallas i&lt;br&gt;det följande olovlig avkodning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De första avkodarna var lätta att göra efter. Mer förfinade konstruktioner&lt;br&gt;har emellertid tagits i bruk successivt. Moderna avkodare kan styras av de&lt;br&gt;kodande företagen. När kodningsmönstret ändras kan det nya mönstret signa-&lt;br&gt;leras till avkodaren. Avkodarna är också adresserbara, dvs. individuella av-&lt;br&gt;kodare kan kopplas på eller stängas av från det kodande företagets sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrningen kan ske tillsammans med sändningen eller genom att varje&lt;br&gt;abonnent får ett datakort, ett s.k. smart-card, som placeras i avkodaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olovlig avkodning kan utföras på flera sätt. Den kan ske genom att en av-&lt;br&gt;kodare som erhållits från programföretaget används i strid med avtalsvill-&lt;br&gt;koren. Exempel på sådan hantering är om en avkodare som hyrts för enskilt&lt;br&gt;bruk placeras i början av ett kabelnät, så att alla som är anslutna till nätet kan&lt;br&gt;se de kodade programmen. Andra exempel är när en abonnent fortsätter att&lt;br&gt;använda en avkodare efter hyrestidens slut eller när avkodaren överlåts på&lt;br&gt;personer med vilka det kodande företaget inte har något avtalsförhållande. En&lt;br&gt;avkodare kan också modifieras för att det skall bli möjligt att se också andra&lt;br&gt;program än dem för vilka avtalet gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den vanligaste formen av olovlig avkodning torde vara användning av&lt;br&gt;pirattillverkade avkodare. Sådana avkodare kan vara hemmagjorda, eventuellt&lt;br&gt;utifrån publicerade arbetsbeskrivningar. Oftast tillverkas de emellertid i större&lt;br&gt;skala och säljs mer eller mindre öppet. För att en pirattillverkad avkodare&lt;br&gt;skall fungera även efter det att kodningen har ändrats måste avkodaren modi-&lt;br&gt;fieras. Den som förvärvat en pirattillverkad avkodare är därför beroende av att&lt;br&gt;leverantören kan tillhandahålla nya kodnycklar när de gamla blivit inaktuella.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Utländsk lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Danmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark finns ingen lagstiftning som är riktad direkt mot avkodare. I ett fall&lt;br&gt;har emellertid saluförande av utrustning som gör det möjligt att utan program-&lt;br&gt;företagets medgivande avkoda betal-TV-program ansetts utgöra en överträ-&lt;br&gt;delse av marknadsföringslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementet har remitterat ett förslag om ändring av 145 § andra&lt;br&gt;stycket strafflagen. I bestämmelsen stadgas om straff för den som genom att&lt;br&gt;bryta en skyddsanordning eller på liknande sätt obehörigt skaffar sig tillgång&lt;br&gt;till data eller programutrustning som är lagrade eller som överförs genom&lt;br&gt;elektroniska eller andra tekniska medel. Enligt departementet kan bestämmel-&lt;br&gt;sen redan nu tillämpas om avkodare används utan medgivande av den som&lt;br&gt;svarar för kodningen, varvid den som importerar, tillverkar, tillhandahåller&lt;br&gt;eller installerar utrustningen kan fällas till ansvar för medverkan. Justitie-&lt;br&gt;departementet föreslår emellertid en ändring med innebörden att den som&lt;br&gt;obehörigt skaffar andra tillgång till ifrågavarande innehåll skall kunna straffas&lt;br&gt;som gärningsman. Förslaget har ännu inte lett till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den finländska radiolagen är det förbjudet att inneha utrustning som är&lt;br&gt;avsedd att avlägsna ett särskilt tekniskt skydd för en radiosändning som inte&lt;br&gt;är avsedd för innehavaren och som inte är avsedd att bli mottagen av vem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som helst. En motsvarande bestämmelse finns i telelagen och avser utrustning&lt;br&gt;som är avsedd att avlägsna ett särskilt tekniskt skydd för telemeddelanden&lt;br&gt;som förmedlas i ett telenät och som är avsedda att tas emot av någon annan.&lt;br&gt;Teleförvaltningscentralen kan dock bevilja tillstånd för innehav och använd-&lt;br&gt;ning av sådan utrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Island&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs för att inneha mottagningsutrustning för TV-sändningar från&lt;br&gt;andra satelliter än rundradiosatelliter. För att tillstånd skall meddelas krävs att&lt;br&gt;satellitägarens medgivande föreligger. Det finns ingen särskild lagstiftning&lt;br&gt;mot olovlig hantering av avkodningsutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frankrike&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika förfaranden med utrustning som är avsedda att möjliggöra mottagning i&lt;br&gt;bedrägligt syfte av radio- eller TV-program som tillhandahålls en bestämd&lt;br&gt;publik mot avgift är straffbara. Straffbarhet gäller tillverkning, import i avsikt&lt;br&gt;att sälja eller hyra ut, salubjudande, innehav i avsikt att sälja samt försäljning&lt;br&gt;och installation av sådan utrustning. Även den som beställer, tillverkar,&lt;br&gt;organiserar eller distribuerar reklam rörande sådan utrustning kan straffas,&lt;br&gt;liksom den som genom att göra intrång i sändarföretagets rättigheter anordnar&lt;br&gt;mottagning för annan av program av angivet slag. Förvärv och innehav av&lt;br&gt;utrustningen är också straffbart. Utrustning m.m. som används vid brott kan&lt;br&gt;förverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Irland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1990 års irländska radiolag är det förbjudet att ta del av en sändning&lt;br&gt;utan medgivande från den som ansvarar för sändningen. Utan dennes sam-&lt;br&gt;tycke får man inte heller inneha, tillverka, importera eller tillhandahålla ut-&lt;br&gt;rustning avsedd att användas för mottagning av sändningen. Vidare förbjuds&lt;br&gt;publicering av information som görs i avsikt att möjliggöra mottagning utan&lt;br&gt;samtycke. Det är också förbjudet att utan erforderligt samtycke installera eller&lt;br&gt;underhålla utrustning som kan användas för att möjliggöra mottagning. Ut-&lt;br&gt;rustning som används vid brott enligt lagen får förklaras förverkad. Program-&lt;br&gt;företaget har rätt till skadestånd. Det kan vidare erhålla domstols beslut om&lt;br&gt;förbud mot fortsatt otillåten verksamhet. Lagens bestämmelser omfattar&lt;br&gt;endast sändningar av programföretag med tillstånd, men vederbörande stats-&lt;br&gt;råd kan utvidga dem till att omfatta även andra kodade trådlösa sändningar&lt;br&gt;avsedda endast för personer som erlägger avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De angivna reglema omfattar inte sändningar från Irlands statliga radio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nederländerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är straffbart att använda tekniska anordningar eller falska signaler för att&lt;br&gt;komma åt en tjänst som erbjuds allmänheten via telekommunikationer utan att&lt;br&gt;erlägga full betalning. Det är också straffbart att importera, marknadsföra eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;distribuera föremål eller data som är avsedda att möjliggöra sådant intrång, Prop. 1993/94: 53&lt;br&gt;eller att i vinstsyfte tillverka eller inneha föremål eller data av sådant slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Schweiz&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt schweizisk lagstiftning är det straffbart att ta del av betalprogram, utan&lt;br&gt;att erlägga bestämd avgift. Det är vidare straffbelagt att, yrkesmässigt eller på&lt;br&gt;annat sätt, tillverka avkodare för sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storbritannien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den brittiska upphovsrättslagen är det straffbart att ta emot ett radio-&lt;br&gt;eller TV-program i syfte att undandra sig att betala avgift. Det är också straff-&lt;br&gt;bart att tillverka, importera, sälja eller hyra ut avkodare som inte auktoriserats&lt;br&gt;av programföretagen. Programföretagen har rätt till bl.a. skadestånd av den&lt;br&gt;som tillhandahållit sådana avkodare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tyskland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i tysk lagstiftning inga regler som särskilt tar sikte på avkodare. Det&lt;br&gt;finns emellertid två domar i vilka tillverkning och försäljning av sådan ut-&lt;br&gt;rustning utan tillstånd av de kodande företagen har ansetts innebära otillbörlig&lt;br&gt;konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;USA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kodade ljudradio- eller TV-sändningar över satellit och kabel får inte mottas&lt;br&gt;av den som inte har avsändarens eller den behörige kabeloperatörens tillstånd.&lt;br&gt;Det är straffbart att olovligen ta emot en sådan sändning. Om mottagningen&lt;br&gt;sker i vinstsyfte, varmed inte förstås det fall då mottagning sker endast för&lt;br&gt;privat bruk, är straffet hårdare. Även den som tillverkar, importerar, exporte-&lt;br&gt;rar, säljer eller distribuerar utrustning och känner till eller har anledning att&lt;br&gt;känna till att den skall användas vid otillåten mottagning kan straffas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Skadeverkningar av olovlig avkodning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen leder olovlig avkodning i första hand till skadeverkningar&lt;br&gt;för de programföretag vars sändningar avkodas, särskilt om sändningarna&lt;br&gt;finansieras med abonnemangsavgifter eller annan betalning direkt från publi-&lt;br&gt;ken. Även i de fall då avkodningen sker i områden för vilka programföre-&lt;br&gt;tagen inte har förvärvat rättigheter kan dessa företag skadas, genom att de&lt;br&gt;drabbas av ytterligare krav från rättighetshavama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeverkningar kan enligt utredningen också drabba andra programföre-&lt;br&gt;tag, biografägare och videouthyrare. Om publiken får del av filmer och andra&lt;br&gt;program genom olovlig avkodning kommer intresset för att ta del av dessa&lt;br&gt;program via andra kanaler att minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även rättighetshavama drabbas, framhåller utredningen. Ersättningen till&lt;br&gt;upphovsmän, utövande konstnärer, filmproducenter och andra grundas regel-&lt;br&gt;mässigt på publikens storlek. Om publiken ökar genom olovlig avkodning&lt;br&gt;sker ingen motsvarande ökning av ersättningen. Om programmen blir till-&lt;br&gt;gängliga också i andra områden än det avsedda kan värdet på sändningsrätten&lt;br&gt;där sjunka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeverkningar för konsumenterna uppstår enligt utredningen genom att&lt;br&gt;den som köper en pirattillverkad avkodare kan drabbas av att avkodaren blir&lt;br&gt;oanvändbar om koden ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sist pekar utredningen på att också staten förlorar på verksamheten.&lt;br&gt;Detta sker dels direkt, genom att tillverkare och försäljare av piratutrustning&lt;br&gt;ofta inte betalar skatt, dels genom att inkomsterna för betal-TV-företag och&lt;br&gt;rättighetshavare minskar med skattebortfall som följd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Skyddsmöjligheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningen redovisar en genomgång av olika möjligheter för de kodande&lt;br&gt;företagen att skydda sig mot försök från tittarna att olovligt skaffa sig tillgång&lt;br&gt;till kodade sändningar. Detta kan ske med tekniska medel. Det finns också&lt;br&gt;vissa möjligheter att ingripa rättsligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tekniska skyddsmöjligheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utveckling av mer avancerade kodningsmetoder är ett sätt att försvåra olovlig&lt;br&gt;avkodning. I samma syfte byter de kodande företagen ofta kodningsmönster.&lt;br&gt;Enligt utredningen, som hänvisar till en federal kommission i USA, finns det&lt;br&gt;emellertid inget kodningssystem som är helt säkert. Enligt utredningen kom-&lt;br&gt;mer det i varje fall under den närmaste framtiden att vara möjligt för utom-&lt;br&gt;stående att tillverka eller modifiera avkodare med vars hjälp olovlig avkod-&lt;br&gt;ning kan ske. För att motverka skadeverkningarna av den olovliga avkod-&lt;br&gt;ningen krävs enligt utredningen även andra medel som kompletterar det&lt;br&gt;tekniska skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsmöjligheter enligt gällande rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ingen lagstiftning som särskilt riktar sig mot avkodare som hanteras&lt;br&gt;utan medgivande från programföretag eller kabelföretag. Däremot kan vissa&lt;br&gt;förfaranden med sådana avkodare eventuellt angripas enligt gällande lagstift-&lt;br&gt;ning. Utredningen diskuterar olika sådana möjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som genom ett abonnemangsavtal får tillgång till en avkodare är&lt;br&gt;skyldig att följa villkoren i avtalet. Bryter han mot dem, t.ex. genom att inte&lt;br&gt;erlägga stipulerade avgifter eller genom att göra ingrepp i avkodaren, begår&lt;br&gt;han avtalsbrott, vilket kan medföra rättsverkningar av olika slag. Motparten&lt;br&gt;kan få saken prövad i ett tvistemål i allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Befattning med avkodare torde också i vissa situationer kunna omfattas av&lt;br&gt;bestämmelser i brottsbalken (BrB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utan att göra rätt för sig begagnar sig av tillträde till föreställning&lt;br&gt;eller annat dylikt som tillhandahålls under förutsättning av kontant betalning&lt;br&gt;gör sig skyldig till bedrägligt beteende enligt 9 kap. 2 § andra stycket BrB.&lt;br&gt;Uttrycket &amp;quot;annat dylikt&amp;quot; har i rättspraxis fått en ganska vidsträckt innebörd.&lt;br&gt;Bedrägligt beteende skulle därför kunna föreligga om någon låter andra få del&lt;br&gt;av program med hjälp av en avkodare som han enligt avtalet endast skall&lt;br&gt;använda för det egna hushållet eller om han använder en avkodare som han&lt;br&gt;erhållit utan samtycke från berört företag till att avkoda en kodad sändning.&lt;br&gt;En förutsättning är i båda fallen att sändningen tillhandahålls under förutsätt-&lt;br&gt;ning av kontant betalning. Tillverkare och distributörer av avkodare skulle&lt;br&gt;kunna göra sig skyldiga till medverkan till detta brott. Med hänsyn till att den&lt;br&gt;vida omfattningen av begreppet &amp;quot;annat dylikt&amp;quot; i rättstillämpningen har mött&lt;br&gt;kritik, ifrågasätter emellertid utredningen om det aktuella lagrummet över&lt;br&gt;huvud taget skulle kunna åberopas vid olovlig avkodning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under vissa speciella omständigheter skulle några andra straffbestämmel-&lt;br&gt;ser kunna få tillämpning. Oredligt förfarande enligt 9 kap. 8 § BrB kan&lt;br&gt;eventuellt föreligga om någon redan vid avtalets ingående har haft för avsikt&lt;br&gt;att låta utomstående få del av avkodade program och TV-företaget med vet-&lt;br&gt;skap om det hade krävt högre abonnemangsavgift. Den som överlåter en för-&lt;br&gt;hyrd avkodare kan göra sig skyldig till förskingring eller olovligt förfogande&lt;br&gt;enligt 10 kap. 1 resp. 4 § BrB. Olovligt brukande enligt 10 kap. 7 § BrB kan&lt;br&gt;vara för handen om en avkodare används efter avtalstidens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har analyserat ytterligare några bestämmelser enligt BrB men&lt;br&gt;kommit fram till att de inte kan tillämpas på olovlig avkodning. Det gäller&lt;br&gt;brytande av telehemlighet enligt 4 kap. 8 § BrB, olovlig kraftavledning enligt&lt;br&gt;8 kap. 9 § BrB och s.k. automatbedrägeri enligt 9 kap. 1 § andra stycket&lt;br&gt;BrB. Inte heller bestämmelserna om dataintrång enligt 21 § datalagen&lt;br&gt;(1973:289) kan enligt utredningen tillämpas på olovlig avkodning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår i en annan del av sitt betänkande att nuvarande regler&lt;br&gt;om urkundsförfalskning i 14 kap. 1 § BrB skall ändras så att också data för&lt;br&gt;automatisk informationsbehandling omfattas. Manipulering av signaler till&lt;br&gt;avkodare eller datakort kan enligt utredningen utgöra dokumentförfalskning&lt;br&gt;enligt den föreslagna bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphovsrätt, därtill närstående rättigheter samt fotorätt innebär bl.a. ute-&lt;br&gt;slutande rätt att göra ett verk, ett framförande eller en sändning tillgängligt för&lt;br&gt;allmänheten. Ensamrätten omfattar alla framföranden och visningar som inte&lt;br&gt;äger rum inför helt slutna kretsar. Även framföranden och visningar inför&lt;br&gt;större helt slutna kretsar anses offentliga, om de anordnas som ett led i en&lt;br&gt;förvärvsverksamhet. Om en avkodare används för att utan medgivande av&lt;br&gt;rättighetshavare göra kodade sändningar tillgängliga endast för det egna hus-&lt;br&gt;hållet föreligger enligt utredningen inte intrång i rättighet. Däremot torde&lt;br&gt;påföljder enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga&lt;br&gt;verk (.upphovsrättslagen') eller lagen (1960:730) om rätt till fotografiska bilder&lt;br&gt;(fotografilagen) kunna komma i fråga om avkodare används för att utan&lt;br&gt;sådant medgivande göra programmen tillgängliga för inte helt slutna kretsar,&lt;br&gt;t.ex. de hushåll som är anslutna till ett större eller mindre kabelnät, eller om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avkodaren används i en förvärvsverksamhet. Om avkodare tillverkas, impor-&lt;br&gt;teras eller distribueras i avsikt att möjliggöra spridning av kodade sändningar&lt;br&gt;till inte helt slutna kretsar eller till större helt slutna kretsar som led i en för-&lt;br&gt;värvsverksamhet kan förfarandet enligt utredningen bedömas som medverkan&lt;br&gt;eller förberedelse till intrång i rättighet. Hantering av avkodare kan också i&lt;br&gt;vissa fall innefatta intrång i rätt till datorprogram eller till intrång i rätt till&lt;br&gt;kretsmönster i halvledarprodukter enligt lagen (1986:1425) om skydd härför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam för avkodare skulle enligt utredningen kunna utgöra otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring enligt 2 § marknadsföringslagen (1975:1418) om det t.ex.&lt;br&gt;oriktigt påstods att avkodaren kunde avkoda flera kodade sändningar eller att&lt;br&gt;den var godkänd av programföretaget. Om avkodaren innehåller ett skyddat&lt;br&gt;datorprogram eller kretsmönster är försäljning utan medgivande av rättighets-&lt;br&gt;havaren olaglig, varför marknadsföringen bör anses otillbörlig. Detsamma&lt;br&gt;bör enligt utredningen gälla om marknadsföringen skapar risk för att personer&lt;br&gt;till vilka den riktas för en avkodad signal vidare till en inte helt sluten krets.&lt;br&gt;Utredningen pekar emellertid på ett avgörande av Marknadsdomstolen, som&lt;br&gt;gällde marknadsföring av piratreservdelar till motorer och trädgårdsmaskiner,&lt;br&gt;där det uttalades att marknadsföring av piratdelar i princip är tillåten där inte&lt;br&gt;det efterbildade objektet är skyddat enligt den immaterialrättsliga lagstift-&lt;br&gt;ningen. Eftersom en avkodare i regel inte åtnjuter sådant skydd synes det&lt;br&gt;utredningen som om marknadsföring av pirattillverkade avkodare i princip är&lt;br&gt;tillåten i dag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Europarådets rekommendation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Europarådet har år 1991 antagit rekommendationen R (91) 14 om lagstadgat&lt;br&gt;skydd för kodade televisionstjänster. Medlemsstaterna rekommenderas att&lt;br&gt;olagligförklara tillverkning, import, spridning och marknadsföring av avkod-&lt;br&gt;ningsutrustning med avsikt att den skall användas för att personer utanför den&lt;br&gt;avsedda publiken skall få tillgång till kodade TV-program. Även innehav i&lt;br&gt;kommersiella sammanhang av sådan avkodningsutrustning bör göras olag-&lt;br&gt;ligt, medan medlemsstaterna bör kunna välja om även innehav för privat bruk&lt;br&gt;skall omfattas. För de olagliga aktiviteterna bör införas straffrättsliga eller&lt;br&gt;administrativa sanktioner. Utrustning för och vinning av den olagliga verk-&lt;br&gt;samheten bör kunna förverkas. De som drabbas av intrång genom olovlig&lt;br&gt;avkodning bör kunna erhålla skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon folkrättsligt bindande förpliktelse att följa rekommendationen finns&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Yttrandefrihet och informationsfrihet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Frågan om åtgärder mot olovlig avkodning aktualiserar frågan om sådana&lt;br&gt;åtgärders förenlighet med skyddet för yttrande- och informationsfriheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de olika internationella instrumenten till skydd för yttrandefriheten&lt;br&gt;och informationsfriheten bör främst nämnas 1950 års europeiska konvention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande fri-&lt;br&gt;heterna, den s.k. Europakonventionen, till vilken Sverige har anslutit sig.&lt;br&gt;Enligt artikel 10:1 i konventionen skall envar äga rätt till yttrandefrihet. I ar-&lt;br&gt;tikeln förklaras rätten till yttrandefrihet innefatta åsiktsfrihet samt frihet att&lt;br&gt;motta och sprida uppgifter och tankar utan inblandning av offentlig myndig-&lt;br&gt;het och oberoende av territoriella gränser. Enligt artikel 10:2 får yttrandefri-&lt;br&gt;heten underkastas sådana formföreskrifter, villkor och straffpåföljder som är&lt;br&gt;angivna i lag och i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till&lt;br&gt;bl.a. annans goda namn, rykte eller rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av gränsöverskridande TV-sändningar har medfört att det&lt;br&gt;inom Europa har utarbetats några olika dokument där frågor i anslutning till&lt;br&gt;sådana sändningar regleras. År 1989 antogs en inom Europarådet utarbetad&lt;br&gt;konvention om gränsöverskridande television. Konventionen, som har trätt i&lt;br&gt;kraft, har undertecknats men inte ratificerats av Sverige. Enligt artikel 4 i&lt;br&gt;konventionen skall de fördragsslutande staterna garantera yttrandefrihet och&lt;br&gt;informationsfrihet i enlighet med artikel 10 i Europakonventionen. De skall&lt;br&gt;även säkerställa frihet att ta emot televisionsprogram och får inte hindra&lt;br&gt;vidaresändning av TV-program som sänds i enlighet med konventionens vill-&lt;br&gt;kor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parallellt med utarbetandet av konventionen bedrevs ett motsvarande arbete&lt;br&gt;inom EG. I oktober 1989 antog EG:s ministerråd ett direktiv om samordning&lt;br&gt;av vissa bestämmelser om television (89/552/EEG). Även i direktivet hän-&lt;br&gt;visas till Europakonventionens bestämmelser om yttrandefrihet. Enligt artikel&lt;br&gt;2:2 skall medlemsstaterna säkerställa fri mottagning och får inte begränsa&lt;br&gt;återutsändning inom sina territorier av TV-sändningar från andra med-&lt;br&gt;lemsländer av skäl som omfattas av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska regeringsformen innehåller bl.a. bestämmelser om informa-&lt;br&gt;tionsfriheten (2 kap. 1 § 2), dvs. friheten att inhämta och mottaga upplys-&lt;br&gt;ningar samt att i övrigt ta del av andras yttranden. I 2 kap. 13 § finns regler&lt;br&gt;om när begränsningar av bl.a. informationsfriheten får göras. Det anses inte&lt;br&gt;vara en begränsning av yttrande- och informationsfriheterna att meddela före-&lt;br&gt;skrifter som utan avseende på yttrandets innehåll närmare reglerar visst sätt att&lt;br&gt;sprida eller mottaga yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrandefrihetsgrundlagen omfattar bl.a. ljudradio, television och vissa&lt;br&gt;liknande överföringar. Enligt 1 kap. 1 § andra stycket har yttrandefriheten&lt;br&gt;enligt grundlagen till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och all-&lt;br&gt;sidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande. Inga andra begränsningar&lt;br&gt;får göras i yttrandefriheten än som följer av grundlagen. Enligt 1 kap. 3 §&lt;br&gt;tredje stycket får det inte förekomma att myndigheter och andra allmänna&lt;br&gt;organ på grund av innehållet i radioprogram förbjuder eller hindrar innehav&lt;br&gt;eller användning av sådana tekniska hjälpmedel som behövs för att kunna ta&lt;br&gt;emot radioprogram. Enligt förarbetena (prop. 1990/91:64 s. 109) innebär&lt;br&gt;bestämmelsen bl.a. att innehav av radioantenner eller mottagare inte kan för-&lt;br&gt;bjudas i syfte att hindra spridning av vissa program, t.ex. utländska sådana.&lt;br&gt;Däremot medger bestämmelsens avfattning att restriktioner införs mot s.k.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;piratdekodrar eftersom grundlagen inte skyddar den som kringgår ett villkor Prop. 1993/94: 53&lt;br&gt;om betalning för att få tillgång till ett radioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Utredningens bedömning av lagstiftningsbehovet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utredningen konstaterar att det inte finns någon lagstiftning som tar sikte på&lt;br&gt;verksamheten att utan den kodandes vetskap tillverka eller tillhandahålla&lt;br&gt;avkodare eller att olovligen tillgodogöra sig programbärande signaler. Endast&lt;br&gt;i vissa speciella situationer omfattas olovlig avkodning och verksamhet i&lt;br&gt;anslutning därtill med säkerhet av gällande bestämmelser. För att genom lag&lt;br&gt;effektivt motverka olovlig avkodning krävs därför enligt utredningen ny lag-&lt;br&gt;stiftning. Utredningen konstaterar i detta sammanhang att informationsfri-&lt;br&gt;heten inte innebär att man får använda sig av metoder som i andra samman-&lt;br&gt;hang är förbjudna för att få tillgång till information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen diskuterar om det föreligger behov av särskild lagstiftning.&lt;br&gt;Mot att det finns ett sådant behov talar enligt utredningen att det inte är för-&lt;br&gt;bjudet att avkoda meddelanden till slutna kretsar om de inte befordras genom&lt;br&gt;en allmän befordringsanstalt samt att verksamheten är rent kommersiell och&lt;br&gt;att det då är naturligt att intressenterna själva söker ombesörja ett effektivt&lt;br&gt;skydd. Vidare anför utredningen att de aktuella sändningarna sällan kan sägas&lt;br&gt;vara värdefulla från kulturpolitisk synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För behovet av lagstiftning talar att den olovliga avkodningen medför&lt;br&gt;betydande skadeverkningar för flera olika grupper. Enligt utredningen liknar&lt;br&gt;dessa skadeverkningar mycket dem som är ett resultat av olovlig kopiering&lt;br&gt;och försäljning av ljudinspelningar, filmer och videogram, varemot skärpta&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärder vidtagits. Utredaren pekar också på att Europarådet har&lt;br&gt;antagit en rekommendation om åtgärder mot piratverksamhet. Därför kan man&lt;br&gt;enligt utredningen räkna med att det inom kort kommer att finnas sanktions-&lt;br&gt;regler i många europeiska staters lagstiftning. Det vore olyckligt att i så fall ge&lt;br&gt;piratverksamheten en fristad i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens slutsats är att särskild lagstiftning bör införas i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Behov av särskild lagstiftning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Särskild lagstiftning bör införas mot&lt;br&gt;hantering av utrustning för olovlig avkodning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Huvudparten av remissinstanserna tillstyrker eller&lt;br&gt;har inga invändningar mot utredningens förslag att särskild lagstiftning skall&lt;br&gt;införas. Vissa remissinstanser hävdar att den olovliga avkodningen medför&lt;br&gt;betydande skadeverkningar för programföretag, kabelföretag och rättighets-&lt;br&gt;havare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser är tveksamma till förslaget eller avstyrker det. Vissa&lt;br&gt;av dem ifrågasätter skadeverkningarnas omfattning och menar att det är de&lt;br&gt;kodande företagens sak att finna säkra tekniska lösningar. Hovrätten över&lt;br&gt;Skåne och Blekinge anser att förslaget innebär att en ny rättighet tillskapas på&lt;br&gt;bekostnad av informationsfriheten, vilket endast kan accepteras om ett mycket&lt;br&gt;stort behov av lagstiftning kan påvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Sedan mitten av 1980-talet har&lt;br&gt;allmänhetens tillgång till TV-program ökat kraftigt. Detta har möjliggjorts&lt;br&gt;genom att satelliter har börjat användas i stor omfattning, att kabelnäten har&lt;br&gt;byggts ut samt att nya finansieringsmöjligheter har tagits i bruk. De nytill-&lt;br&gt;komna TV-kanalema är antingen reklamfinansierade eller finansierade genom&lt;br&gt;abonnentavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kort kommer ett antal privata lokalradiostationer att börja sända i&lt;br&gt;Sverige. Ljudradiosändningar från satellit förekommer, men har ännu inte&lt;br&gt;marknadsförts särskilt aktivt. Enligt uppgift har emellertid flera företag planer&lt;br&gt;på att inom kort lansera ett stort antal satellitsända ljudradiokanaler mot avgift&lt;br&gt;till abonnenter i bl.a. Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som erbjuder program mot abonnemangsavgift måste kunna se till att&lt;br&gt;endast den som har erlagt avgift har möjlighet att ta del av programmen. Det&lt;br&gt;normala är att detta sker genom att sändningarna kodas och endast de som&lt;br&gt;abonnerar på avgiftsbelagda program får tillgång till avkodningsutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olovlig avkodning syftar till att låta andra än dem som abonnerar eller av&lt;br&gt;andra skäl är behöriga få del av programmen. Sådan avkodning kan utföras&lt;br&gt;med avkodare som har erhållits från den som erbjuder programmen men&lt;br&gt;används i strid med avtalsvillkoren, eller med hjälp av utrustning som&lt;br&gt;kommer från någon annan än den som tillhandahåller programmen, s.k.&lt;br&gt;piratavkodare. Piratavkodare kan tillverkas av enskilda för eget behov, ev.&lt;br&gt;utifrån byggsatser eller ritningar, eller framställas mer yrkesmässigt. En&lt;br&gt;piratavkodare kan utgöras av en hel apparat eller av ett datakort eller någon&lt;br&gt;annan vital del av avkodaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte någon lagstiftning som särskilt riktar sig mot hantering av&lt;br&gt;utrustning för olovlig avkodning. Endast i vissa speciella situationer anser ut-&lt;br&gt;redningen att man med säkerhet kan säga att förfaranden med sådana av-&lt;br&gt;kodare förbjuds enligt gällande lag. Utredningen anser inte heller att det är&lt;br&gt;möjligt att skydda de avgiftsbelagda sändningarna enbart med tekniska medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att särskild lagstiftning bör införas i Sverige. För be-&lt;br&gt;hovet av sådan lagstiftning talar enligt utredningen att den olovliga avkod-&lt;br&gt;ningen medför betydande skadeverkningar för bl.a. programföretagen, kabel-&lt;br&gt;företagen, rättighetshavama, konsumenterna och staten. Enligt utredningen&lt;br&gt;kan man vidare räkna med att det inom kort kommer att finnas sanktionsregler&lt;br&gt;i många europeiska staters lagstiftning. Det vore olyckligt att i så fall ge pirat-&lt;br&gt;verksamheten en fristad i Sverige. De argument som enligt utredningen talar&lt;br&gt;mot särskild lagstiftning är bl.a. att verksamheten är rent kommersiell och att&lt;br&gt;det då är naturligt att intressenterna själva söker ombesörja ett effektivt skydd&lt;br&gt;samt att de aktuella sändningarna sällan kan sägas vara värdefulla från kultur-&lt;br&gt;politisk synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser instämmer i utredningens bedömning eller lämnar&lt;br&gt;den okommenterad. Några remissinstanser, bl.a. Riksåklagaren, ställer sig&lt;br&gt;emellertid tveksamma till utredningens beskrivning av skadeverkningarna&lt;br&gt;eller till påståendet att det inte skulle vara möjligt att uppnå ett tillfredsställan-&lt;br&gt;de tekniskt skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer med utredningen och huvuddelen av remissinstan-&lt;br&gt;serna om att särskild lagstiftning bör införas mot hantering av utrustning för&lt;br&gt;olovlig avkodning. Utöver vad utredningen har anfört om behovet av lag-&lt;br&gt;stiftning vill vi tillfoga följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan den nuvarande regeringen tillträdde har en omfattande avreglering&lt;br&gt;och liberalisering genomförts inom radio- och TV-området. Ett stort antal&lt;br&gt;etableringshinder har avskaffats. Tidigare förbud mot vissa finansieringssätt&lt;br&gt;för radio och TV har upphävts. Reformerna innebär att det finns goda förut-&lt;br&gt;sättningar att lansera nya programidéer och att publikens intresse blir av-&lt;br&gt;görande för verksamhetens framgång. För publiken kommer de nya, friare&lt;br&gt;förhållandena att leda till större valmöjligheter än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väsentlig förutsättning för att avregleringen verkligen skall föra med sig&lt;br&gt;förbättrade möjligheter att komma till tals och större mångfald och valfrihet&lt;br&gt;för radio- och TV-publiken är emellertid att de olika finansieringsmöjligheter&lt;br&gt;som marknaden erbjuder verkligen kan utnyttjas. Potentialen för reklam-&lt;br&gt;finansiering är troligen begränsad, både när det gäller den totala omfattningen&lt;br&gt;och möjligheten att finansiera program som tillgodoser endast mindre grup-&lt;br&gt;pers intressen. Därför är det mycket som talar för att en stor del av den ökade&lt;br&gt;tillgången till radio- och TV-program kommer att få betalas av den som&lt;br&gt;utnyttjar tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att radio- och TV-området skall kunna dra full nytta av de möjligheter&lt;br&gt;som de friare förhållandena för med sig är det väsentligt att verksamheten kan&lt;br&gt;bedrivas enligt avtalade villkor. Annars hämmas utvecklingen mot mark-&lt;br&gt;nadsmässiga förhållanden inom radio- och TV-området. Om program som&lt;br&gt;erbjuds mot betalning lika väl kan erhållas kostnadsfritt kommer säkerligen&lt;br&gt;många att finna det förenligt med sitt kortsiktiga intresse att inte erlägga den&lt;br&gt;begärda betalningen. Om ett sådant handlande får tillräckligt stor omfattning&lt;br&gt;blir emellertid följden att programmen inte längre kommer att sändas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer givetvis i första hand på dem som erbjuder program mot&lt;br&gt;betalning att se till att endast de som gör rätt för sig får tillgång till pro-&lt;br&gt;grammen. Detta sker framför allt genom att att effektiva kodningsmetoder ut-&lt;br&gt;nyttjas. Det finns emellertid gränser för hur avancerad kodningsteknik som&lt;br&gt;kan användas i sändningar som riktas till privatpersoner. Man måste därför&lt;br&gt;räkna med att personer med särskilda fackkunskaper och tillgång till special-&lt;br&gt;apparatur kommer att kunna bryta igenom de kodningsmetoder som används i&lt;br&gt;avkodare för konsumentbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande används olika krypteringssystem av de programföretag&lt;br&gt;som sänder program mot betalning. Detta medför olägenheter för de abonnen-&lt;br&gt;ter som vill abonnera på flera program eftersom de måste skaffa sig flera upp-&lt;br&gt;sättningar avkodare. I kabelnät omkodas regelmässigt alla kodade sändningar&lt;br&gt;till en och samma krypteringsstandard. EG:s ministerråd har nyligen fattat&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut om en handlingsplan för främjande av avancerade televisionstjänster&lt;br&gt;enligt vilken gemensamma krypteringssystem bör eftersträvas. En eventuell&lt;br&gt;standardisering av krypteringssystemen kommer emellertid också att göra det&lt;br&gt;lättare för den som på obehörigt sätt vill skaffa sig tillgång till många olika&lt;br&gt;företags sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den obehöriga avkodningen skulle inte vara något allvarligt problem om&lt;br&gt;de som lyckats bryta igenom kodningen endast använde sin kunskap till att få&lt;br&gt;tillgång till de kodade sändningarna för eget bruk. När utrustning för olovlig&lt;br&gt;avkodning tillverkas i mer eller mindre industriell skala och försäljs eller hyrs&lt;br&gt;ut till allmänheten kan hanteringen emellertid komma att bli till ett hot mot&lt;br&gt;själva idén att erbjuda TV- och radioprogram mot avgift och därmed mot den&lt;br&gt;mångfald som är ett av målen för regeringens politik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En remissinstans har invänt mot utredningens förslag att det skulle med-&lt;br&gt;föra att en ny rättighet skapades på bekostnad av informationsfriheten. Det&lt;br&gt;kan dock inte hävdas att informationsfriheten skulle ge rätt att gratis få till-&lt;br&gt;gång till avgiftsbelagd information. Åtgärder mot tillverkning och försäljning&lt;br&gt;av utrustning för olovlig avkodning försvårar för dem som vill snylta på&lt;br&gt;andra företags investeringar, men hindrar inte den som vill erlägga begärda&lt;br&gt;avgifter från att få del av programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i fråga om det remitterade förslagets förenlighet med grund-&lt;br&gt;lagarna anfört:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innefattar huvudsakligen ett förbud mot yrkesmässig till-&lt;br&gt;verkning och spridning av sådan avkodningsutrustning som gör det möjligt&lt;br&gt;att utan betalning få tillgång till avgiftsbelagda radio- och televisionsprogram&lt;br&gt;riktade till allmänheten. Förbudet avses gälla oberoende av innehållet i pro-&lt;br&gt;grammen och kan därför införas utan hinder av regeln i 1 kap. 3 § tredje&lt;br&gt;stycket yttrandefrihetsgrundlagen, något som också uttryckligen har förutsatts&lt;br&gt;i motiven till den nämnda grundlagsbestämmelsen (prop. 1990/91:64 s. 109).&lt;br&gt;Med hänsyn till att det här är fråga om program som får förutsättas vara till-&lt;br&gt;gängliga för envar mot betalning framstår lagstiftningen ej som en begräns-&lt;br&gt;ning av den informationsfrihet som skyddas av 2 kap. 1 § regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Lagrådets uppfattning att förslaget inte kan utgöra en be-&lt;br&gt;gränsning av den informationsfrihet som skyddas i 2 kap. 1 § regeringsfor-&lt;br&gt;men. Eftersom lagstiftningen endast skyddar möjligheten för dem som&lt;br&gt;sprider programmen att ta betalt för dem utan att någon hänsyn tas till inne-&lt;br&gt;hållet i sändningen kan någon inskränkning i informationsfriheten inte anses&lt;br&gt;föreligga. Detta torde för övrigt gälla även om den som svarar för sändningen&lt;br&gt;undantagsvis inte gjort den tillgänglig för alla som i och för sig skulle vara&lt;br&gt;villiga att betala för den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den tidigare redogörelsen finns det i många europeiska&lt;br&gt;länder möjlighet att ingripa mot hantering av utrustning för olovlig avkod-&lt;br&gt;ning. I vissa fall gäller förbud mot sådan verksamhet. I andra fall har för-&lt;br&gt;farandena ansetts utgöra illojal konkurrens eller stå i strid med marknads-&lt;br&gt;föringslagstiftningen. Europarådet har rekommenderat medlemsstaterna att&lt;br&gt;införa sanktioner mot olovlig avkodning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i ett visst land finns små möjligheter att ingripa mot framställning&lt;br&gt;av utrustning för olovlig avkodning kan det landet bli en central för tillverk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 53&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning av utrustning som smugglas till länder där bestämmelserna är strängare.&lt;br&gt;Samarbetet mellan Sverige och övriga europeiska länder skulle knappast&lt;br&gt;främjas om vårt land påtog sig en sådan föga smickrande roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda bedömer regeringen att lagregler som riktar&lt;br&gt;sig mot hantering av utrustning för olovlig avkodning bör införas i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Huvuddragen i lagstiftningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I en särskild lag om förbud beträffande viss&lt;br&gt;avkodningsutrustning föreskrivs straff för hantering av utrustning för&lt;br&gt;olovlig avkodning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall vara straffbart att tillverka, överlåta, hyra ut, installera eller&lt;br&gt;underhålla avkodningsutrustning i syfte att bereda någon utanför abon-&lt;br&gt;nentkretsen tillgång till innehållet i kodade radio- eller televisionssänd-&lt;br&gt;ningar som erbjuds allmänheten mot betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa handlingar skall vara straffbara om de företas yrkesmässigt&lt;br&gt;eller annars i förvärvssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i stort med regeringens för-&lt;br&gt;slag. Utredningen föreslår dock att lagen endast skall gälla avkodnings-&lt;br&gt;utrustning för TV-sändningar och att ett förbud även skall gälla för import.&lt;br&gt;Utredningen föreslår inte förbud för underhåll av avkodningsutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Huvudparten av remissinstanserna tillstyrker ut-&lt;br&gt;redningens förslag eller lämnar det utan erinringar. Ett antal remissinstanser&lt;br&gt;föreslår emellertid utvidgningar i förhållande till utredningens förslag. Bl.a.&lt;br&gt;föreslås att även kodade ljudradiosändningar skall omfattas och att skyddet&lt;br&gt;skall gälla för även andra kodade sändningar än sådana som tillhandahålls&lt;br&gt;mot betalning. Några remissinstanser vill att åtgärder skall kunna vidtas också&lt;br&gt;mot den som utan medgivande från det kodande företaget använder eller&lt;br&gt;innehar avkodningsutrustning för privat bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generaltullstyrelsen vill att införsel till landet inte skall omfattas av förbud.&lt;br&gt;Enligt Hovrätten över Skåne och Blekinge bör lagskyddet endast gälla för&lt;br&gt;tekniskt kvalificerade former av avkodningsutrustning. Konsumentverket vill&lt;br&gt;att det klargörs att även omkodning av utrustning som inköpts före lagens&lt;br&gt;ikraftträdande bör vara förbjuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, bl.a. Riksåklagaren och Juridiska fakultetsnämn-&lt;br&gt;den vid Stockholms universitet, är tveksamma till förslaget eller avstyrker&lt;br&gt;det. Flera remissinstanser anför att en straffrättslig lösning är olämplig och&lt;br&gt;förordar i stället marknadsrättsliga eller konkurrensrättsliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Utredningen föreslår att vissa för-&lt;br&gt;faranden med utrustning för olovlig avkodning skall vara straffbara. Mot&lt;br&gt;detta har vissa remissinstanser, främst företrädande åklagar- och polisväsen-&lt;br&gt;det, riktat invändningar. Flera av de kritiska remissinstanserna hänvisar till de&lt;br&gt;riktlinjer för kriminalisering som föreslagits av åklagarutredningen i betän-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kandet (SOU 1992:61) Ett reformerat åklagarväsende (s. 111). Dessa innebär&lt;br&gt;i sammandrag att kriminalisering endast bör ske om ett beteende innebär på-&lt;br&gt;taglig skada eller fara, alternativa sanktioner inte står till buds, straffsanktion&lt;br&gt;krävs med hänsyn till gärningens allvar, straffsanktionen är effektiv samt&lt;br&gt;rättsväsendet har resurser att klara av den belastning som kriminaliseringen&lt;br&gt;innebär. Några av de remissinstanser som uttrycker tveksamhet inför en&lt;br&gt;straffbeläggning hänvisar till möjligheten att i stället komma åt hanteringen&lt;br&gt;inom ramen för marknadsföringslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I föregående avsnitt har regeringen redovisat sin syn på effekterna av den&lt;br&gt;olovliga avkodningen. Det går inte att bortse från att tillhandahållande till all-&lt;br&gt;mänheten i stor skala av utrustning för olovlig avkodning kan bli till ett hot&lt;br&gt;mot den mångfald som är ett av målen för regeringens politik på radio- och&lt;br&gt;TV-området. Vidare skulle det strida mot Sveriges intressen om vårt land i&lt;br&gt;övriga europeiska länders ögon framstod som en fristad för tillverkning av&lt;br&gt;piratavkodare som smugglas till länder där de är förbjudna. Det framstår inte&lt;br&gt;heller som moraliskt försvarbart att den som i vinstsyfte tillhandahåller appa-&lt;br&gt;ratur som skall möjliggöra för andra att se avgiftsbelagda program utan att&lt;br&gt;göra rätt för sig skall kunna fortsätta med detta utan någon reaktion från sam-&lt;br&gt;hällets sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller valet av reaktionssätt finns några olika möjligheter. En&lt;br&gt;marknadsrättslig lösning skulle kunna innebära att marknadsföring av utrust-&lt;br&gt;ning för olovlig avkodning genom en särskild bestämmelse angavs vara otill-&lt;br&gt;börlig mot näringsidkare enligt 2 § marknadsföringslagen (1975:1418). Vid&lt;br&gt;överträdelser skulle Marknadsdomstolen vid vite kunna förbjuda fortsatt&lt;br&gt;marknadsföring. Ansökan om förbud görs av Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;(KO). Om KO beslutar att inte göra ansökan kan även t.ex. en berörd&lt;br&gt;näringsidkare eller en sammanslutning av näringsidkare göra ansökan. Mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen har nyligen setts över av marknadsföringsutredningen.&lt;br&gt;Utredningen har i augusti 1993 avlämnat slutbetänkandet Ny marknads-&lt;br&gt;föringslag (SOU 1993:59). Betänkandet remissbehandlas för närvarande.&lt;br&gt;Remisstiden går ut den 30 november 1993. Enligt utredningens förslag får&lt;br&gt;talan föras av bl.a. berörda näringsidkare utan att KO:s ställningstagande be-&lt;br&gt;höver avvaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en jämförelse med strafflagstiftning framstår en uteslutande marknads-&lt;br&gt;rättslig lösning som mindre effektiv i främst två avseenden. Det torde inte&lt;br&gt;vara möjligt att med marknadsrättsliga medel komma åt tillverkning av ut-&lt;br&gt;rustning för olovlig avkodning, vare sig apparaterna är avsedda för den&lt;br&gt;svenska marknaden eller för export. Den marknadsrättsliga lagstiftningen ger&lt;br&gt;inte heller möjlighet att besluta om förverkande av utrustning m.m. Det kan&lt;br&gt;också vara lättare att undandra sig en vitespåföljd genom att bedriva verksam-&lt;br&gt;heten i nya former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dessa skäl bör en straffrättslig lösning väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att rättsväsendet inte skall belastas i onödan bör lagstiftningen utfor-&lt;br&gt;mas så att den endast träffar handlingar där det är särskilt angeläget med ett&lt;br&gt;ingripande från samhällets sida. Det straffbara området bör bestämmas med&lt;br&gt;hänsyn härtill. Vidare bör begränsningar av åtalsplikten införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär därför att endast vissa förfaranden med Prop. 1993/94:53&lt;br&gt;avkodningsutrustning skall vara straffbelagda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med avkodningsutrustning avses anordningar som är avsedda för att göra&lt;br&gt;det möjligt att ta del av kodade sändningar, dvs. sändningar av radioprogram&lt;br&gt;i vilka den programbärande signalen har ändrats på sådant sätt att endast den&lt;br&gt;som är försedd med avkodningsutrustning skall kunna tillgodogöra sig inne-&lt;br&gt;hållet. Till avkodningsutrustning räknas även delar till sådan utrustning, t.ex.&lt;br&gt;datakort. Förutsättningen för att en del i sig själv skall anses utgöra en&lt;br&gt;avkodningsutrustning är dock som Lagrådet påpekat inte bara att delen är&lt;br&gt;nödvändig för avkodning utan också att den inte kan ha någon annan funk-&lt;br&gt;tion. Som kodning anses inte att använda en i Sverige ovanlig sändnings-&lt;br&gt;standard eller att sända på en frekvens som inte normalt används för sänd-&lt;br&gt;ningar av det aktuella slaget. Följaktligen kan mottagare avsedda för dessa&lt;br&gt;standarder eller frekvenser inte betraktas som avkodningsutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet bör gälla hantering av avkodningsutrustning i syfte att bereda&lt;br&gt;någon utanför abonnentkretsen tillgång till innehållet i kodade sändningar&lt;br&gt;som erbjuds allmänheten mot betalning. De skäl som har anförts för att ut-&lt;br&gt;vidga det föreslagna förbudet till att gälla även avkodare för sändningar som&lt;br&gt;har kodats av andra skäl är enligt regeringens mening inte tillräckligt starka&lt;br&gt;för att motivera att det förbjudna området görs större än enligt utredningens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utrustning för olovlig avkodning kan utgöras av en vital del, t.ex. ett&lt;br&gt;datakort, som gör att en avkodare som erhållits efter avtal med ett kodande&lt;br&gt;företag kan avkoda flera programkanaler än abonnemanget avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet bör gälla hantering av avkodningsutrustning för såväl tele-&lt;br&gt;visionsprogram som ljudradioprogram. Detta är en utvidgning i förhållande&lt;br&gt;till utredningsförslaget, vilket innebar att endast TV-program skulle omfattas.&lt;br&gt;De principiella skäl som kan anföras för en lagstiftning på TV-området är lika&lt;br&gt;starka när det gäller ljudradion. Det har dessutom nyligen rapporterats om&lt;br&gt;konkreta planer att lansera kodade satellitsända ljudradiokanaler som mot av-&lt;br&gt;gift skall erbjudas abonnenter i kabelnät i bl.a. Sverige. En marknad för ut-&lt;br&gt;rustning för olovlig avkodning av ljudradioprogram kan därför snart nog&lt;br&gt;komma att uppstå i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förfaranden som föreslås vara straffbara är att tillverka, överlåta, hyra&lt;br&gt;ut, installera eller underhålla avkodningsutrustningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot tillverkning av utrustning för olovlig avkodning omfattar&lt;br&gt;även tillverkning av delar till avkodningsutrustning som skall fungera till-&lt;br&gt;sammans med avkodare som har erhållits på grund av avtal med programföre-&lt;br&gt;tag eller kabelföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot överlåtelse, uthyrning och installation omfattar såväl gros-&lt;br&gt;sistledet som tillhandahållande till konsument. Delar till avkodningsutrustning&lt;br&gt;omfattas givetvis också av förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även underhåll av utrustning för olovlig avkodning bör vara förbjuden.&lt;br&gt;Därmed blir det otillåtet att ställa om &amp;quot;oauktoriserade&amp;quot; avkodare efter det att ett&lt;br&gt;kodande företag har ändrat kodningen. Förbudet gäller givetvis även under-&lt;br&gt;håll av avkodare som har sålts innan den nya lagen träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslog att även införsel till Sverige skulle vara straffbar.&lt;br&gt;Generaltullstyrelsen har dock pekat på att svårigheter kommer att uppstå då&lt;br&gt;det gäller att skilja den lagliga importen från olaglig import. Eftersom syftet&lt;br&gt;med lagstiftningen bör kunna uppnås ändå, bör införsel lämnas utanför det&lt;br&gt;straffbara området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något särskild förbud mot marknadsföring av utrustning för olovlig&lt;br&gt;avkodning torde inte behövas. Enligt marknadsdomstolens praxis betraktas&lt;br&gt;nämligen marknadsföring av en produkt som inte får säljas som otillbörlig&lt;br&gt;enligt 2 § marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbarheten enligt den föreslagna lagen bör begränsas till handlingar&lt;br&gt;som företas yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte. Privat innehav eller&lt;br&gt;användning av utrustning för olovlig avkodning omfattas alltså inte. Häri-&lt;br&gt;genom kommer rättsväsendets resurser att kunna koncentreras på sådan verk-&lt;br&gt;samhet som genom omfattning, regelbundenhet m.m. kan leda till mer allvar-&lt;br&gt;liga skadeverkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den föreslagna lagstiftningen kommer Sverige att i likhet med ett&lt;br&gt;stort antal andra europeiska länder få möjlighet att ingripa mot hantering av&lt;br&gt;utrustning för olovlig avkodning. Förslaget är förenligt med EES-avtalet och&lt;br&gt;torde inte skapa några problem vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EG.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Straffsats och vissa lagtekniska frågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Straffet för att yrkesmässigt eller annars i för-&lt;br&gt;värvssyfte på otillåtet sätt hantera utrustning för olovlig avkodning skall&lt;br&gt;vara böter eller fängelse i sex månader. För medverkan och försök till&lt;br&gt;brott skall dömas till ansvar enligt brottsbalkens regler. Åklagare får&lt;br&gt;väcka åtal endast om åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän syn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen föreslår dock att även förberedelse till brott skall vara&lt;br&gt;straffbar. Åtalsreglema har också en annan utformning i utredningsförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller lämnar&lt;br&gt;utredningens förslag utan erinran. En betydande del av dem föreslår dock att&lt;br&gt;straffmaximum sätts högre eller att en särskild straffskala för grovt brott&lt;br&gt;införs. Flera remissinstanser har också synpunkter på vem som skall ges&lt;br&gt;ställning av målsägande enligt förslaget. Några har också föreslagit att en sär-&lt;br&gt;skild skadeståndsregel införs varvid hänsyn skall tas också till omständig-&lt;br&gt;heter av annat än rent ekonomisk natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt utredningens uppfattning bör&lt;br&gt;påföljden för den som i strid med lagens bestämmelser befattar sig med&lt;br&gt;avkodningsutrustning normalt vara böter medan mer omfattande tillverkning&lt;br&gt;eller upprepad spridning bör kunna medföra fängelse. Regeringen delar den&lt;br&gt;uppfattningen. Utredningen har föreslagit att straffmaximum sätts till sex&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;månaders fängelse. Flera remissinstanser har föreslagit ett högre straffmaxi-&lt;br&gt;mum. Till stöd för att sätta maximum till ett eller två års fängelse kan åbe-&lt;br&gt;ropas bl.a. följande. I den förklarande promemorian till Europarådets tidigare&lt;br&gt;beskrivna rekommendation (se avsnitt 4.5) sägs att straffet för piratverksam-&lt;br&gt;het i strid med regler om Copyright bör kunna vara användbar referens för en&lt;br&gt;lämplig straffnivå. För intrång i upphovsrätt föreskrivs i upphovsrättslagen&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst två år. En annan jämförelse skulle kunna vara 21 §&lt;br&gt;radiolagen (1966:755) i vilken det föreskrivs att den som sänder radiopro-&lt;br&gt;gram utan erforderligt tillstånd skall dömas till böter eller fängelse i ett år. För&lt;br&gt;att sätta straffmaximum vid ett år talar också att man därigenom får möjlighet&lt;br&gt;att använda de personella tvångsmedlen anhållande och häktning. Regeringen&lt;br&gt;anser dock inte att dessa tvångsmedel bör ha så stor betydelse i utredningen&lt;br&gt;av brott mot den föreslagna lagen att straffet endast därför skall sättas så högt&lt;br&gt;som ett år. Inte heller de nämnda jämförelserna talar för att straffet behöver&lt;br&gt;sättas högre än de sex månader utredningen föreslagit. Även vid straffmaxi-&lt;br&gt;mum sex månader blir bestämmelserna i 28 kap. rättegångsbalken om hus-&lt;br&gt;rannsakan m.m. tillämpliga. Någon särskild straffskala för grovt brott torde&lt;br&gt;inte behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En verksamhet som helt byggts upp kring tillverkning eller spridning bör&lt;br&gt;normalt anses vara så omfattande att fängelse kommer i fråga. Även tillverk-&lt;br&gt;ning eller spridning vid sidan av en ordinarie yrkesverksamhet kan undan-&lt;br&gt;tagsvis vara så omfattande att fängelse kan bli aktuellt. Upprepad spridning&lt;br&gt;bör som ovan sagts kunna medföra fängelse. Således bör t.ex en radiohand-&lt;br&gt;lare som under en längre tid tillhandahåller piratavkodare som ett led i sin&lt;br&gt;verksamhet kunna ådömas ett fängelsestraff även om spridningen inte är om-&lt;br&gt;fattande. I det stora flertalet fall bör dock böter vara en tillräcklig påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att försök och förberedelse till brott skall vara&lt;br&gt;straffbart. Som skäl härför har åberopats att det vore otillfredsställande att&lt;br&gt;man i situationer där verksamheten med tillverkning och försäljning ännu inte&lt;br&gt;startat saknar möjlighet till ingripande, t.ex om försäljningsorganisationen&lt;br&gt;byggts upp eller viss annonsering påbörjats. Som bl.a. riksåklagaren påpekat&lt;br&gt;är emellertid de av utredningen beskrivna förfarandena endast undantagsvis&lt;br&gt;straffbara såsom förberedelse. Regeringen anser därför att förberedelse,&lt;br&gt;såsom i vanliga fall när brottet har ett så förhållandevis lågt straffvärde, inte&lt;br&gt;bör vara straffbar. Däremot bör försök till brott vara straffbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare angivits finns i och för sig starka skäl som talar mot en&lt;br&gt;kriminalisering, främst att det i första hand bör vara programföretagen som&lt;br&gt;skall bära kostnaden för att skydda sig mot att obehöriga tar del av deras pro-&lt;br&gt;gram. När nu straffbestämmelser ändå inte kan undvaras bör det tillses att&lt;br&gt;endast straffvärda fall kommer till åtal. För tillämpning av straffbestämmelsen&lt;br&gt;bör därför gälla restriktioner vad avser plikten att väcka åtal. I enlighet med&lt;br&gt;vad som gäller på angränsande områden bör åtal väckas endast om det av sär-&lt;br&gt;skilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Det innebär att ingripanden mot&lt;br&gt;förfaranden av ovan berört slag även i fortsättningen i första hand bör vara en&lt;br&gt;uppgift för den som tillhandahåller tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den föreslagna åtalsbegränsningen torde något krav på att målsägan-&lt;br&gt;den angivit brottet till åtal inte behöva uppställas. Sådana regler torde främst&lt;br&gt;användas i de fall då målsäganden kan ha skäl att motsätta sig ett åtal, t.ex.&lt;br&gt;vid brott som kränker målsägandens personliga integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har föreslagit att det införs en särskild regel om&lt;br&gt;skadestånd. Enligt denna skulle inte bara den som begår brott mot lagen utan&lt;br&gt;också den som använder avkodare utan medgivande från det kodande före-&lt;br&gt;taget vara skyldig att betala de kodande företagen för deras förlust. Vidare&lt;br&gt;skulle skadeståndet omfatta såväl ersättning för utebliven intäkt som ideellt&lt;br&gt;skadestånd. Enligt regeringens uppfattning torde lagens syfte kunna uppnås&lt;br&gt;utan att nu gällande regler för skadestånd ändras. Någon särskild skade-&lt;br&gt;ståndsregel bör därför inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser har föreslagit att även andra rättighetshavare än de&lt;br&gt;kodande företagen bör kunna vara målsägande. Med den föreslagna åtals-&lt;br&gt;regeln får frågan om vem som är målsägande främst betydelse för möjligheten&lt;br&gt;att få skadestånd vid brott. Målsägande är enligt 20 kap. 8 § fjärde stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken den, mot vilken brott är begånget eller som därav blivit för-&lt;br&gt;närmad eller lidit skada. Vilka som tillhör denna krets får avgöras i rättstill-&lt;br&gt;lämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagen bör träda ikraft den 1 januari 1994. Med hänsyn till att&lt;br&gt;åtal endast skall väckas om det av särskilda skäl är påkallat från allmän&lt;br&gt;synpunkt, torde belastningen på polis- och åklagarväsendet bli försumbar.&lt;br&gt;Detsamma torde gälla för domstolsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Lag om förbud beträffande viss avkodningsutrustning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § 1 denna lag förstås med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kodad sändning som erbjuds mot betalning: en sändning av ljud-&lt;br&gt;radio- eller televisionsprogram som är riktad till allmänheten och där den&lt;br&gt;programbärande signalen har ändrats i avsikt att programmen skall bli till-&lt;br&gt;gängliga endast för dem som betalar för programmen (abonnentkretsen),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avkodningsutrustning: en anordning som är konstruerad för att ensam&lt;br&gt;eller tillsammans med någon annan anordning kunna bereda någon tillgång till&lt;br&gt;innehållet i en kodad sändning eller är särskilt anpassad för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen definieras tre begrepp som är grundläggande för angivandet&lt;br&gt;av det otillåtna området i följande paragraf; kodad sändning som erbjuds mot&lt;br&gt;betalning, avkodningsutrustning och abonnentkretsen. Då avsikten varit att,&lt;br&gt;så långt det låter sig göras, inskränka det straffbara området har detta om-&lt;br&gt;givits med så många begränsningar att det vore alltför otympligt att presentera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dem i löpande text i den följande paragrafen. Definitionerna har utformats&lt;br&gt;efter förslag från Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ljudradio- och televisionssändning avses alla kända metoder för sänd-&lt;br&gt;ningar av ljudradio och television, genom radiosignal eller tråd, via satellit&lt;br&gt;eller från marksändare, ursprunglig sändning eller vidaresändning. Det har&lt;br&gt;heller ingen betydelse för lagens tillämplighet om sändningen utgår från&lt;br&gt;Sverige eller från utlandet. Det överensstämmer med Europarådets rekom-&lt;br&gt;mendation. Enligt denna bör det skydd en stat ger kodade sändningar inte&lt;br&gt;kräva reciprocitet, dvs. att för att en utländsk sändning skall få skydd i&lt;br&gt;Sverige skulle krävas att en svensk sändning kan få skydd i det andra landet.&lt;br&gt;För att det skall vara fråga om en kodad sändning som erbjuds mot betalning&lt;br&gt;krävs att den är riktad till allmänheten. Det innebär att s.k. programtransport&lt;br&gt;inte omfattas av begreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att sändningen skall anses vara en kodad sändning som erbjuds mot&lt;br&gt;betalning i lagens mening krävs vidare att den som ansvarar för sändningen&lt;br&gt;eller någon som härleder sin rätt från honom, t.ex. en kabeloperatör, har änd-&lt;br&gt;rat den programbärande signalen i avsikt att göra programmen tillgängliga&lt;br&gt;endast för dem som betalar för programmen till den behörige rättighetshava-&lt;br&gt;ren. Samtliga dessa förutsättningar måste vara uppfyllda för att en sådan&lt;br&gt;sändning skall anses föreligga. En sändning som kodats av andra skäl än att&lt;br&gt;förbehålla sändningen dem som betalar för den är alltså inte en kodad sänd-&lt;br&gt;ning som erbjuds mot betalning i denna lags mening. T. ex. kan program-&lt;br&gt;signalen ha ändrats därför att det sändande programföretaget har förvärvat en&lt;br&gt;rätt som är geografiskt begränsad. En av detta skäl kodad sändning omfattas&lt;br&gt;inte av begreppet och därmed inte av lagen. Kodningen kan vara av vilket&lt;br&gt;slag som helst och kan, när det gäller TV-sändningar, avse ljud, bild eller&lt;br&gt;båda. Den ändring som sker av signalen måste dock innebära någon för-&lt;br&gt;vrängning av ljud eller bild för den som tittar eller lyssnar utan avkodare.&lt;br&gt;Som framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 6) är det inte att anse&lt;br&gt;som kodning om det används en ovanlig sändningsstandard eller frekvens.&lt;br&gt;Att kodningen skall ha skett i avsikt att förbehålla sändningen dem som be-&lt;br&gt;talar innebär också att oavsiktligt modifierade signaler inte omfattas av regle-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avkodningsutrustningen kan vara av många slag. Om den är konstruerad&lt;br&gt;för att, ensam eller tillsammans med en annan anordning, bereda tillgång till&lt;br&gt;en eller flera kodade sändningar eller särskilt anpassad för detta ändamål, är&lt;br&gt;den en avkodningsutrustning. Utrustningen behöver således inte ensam&lt;br&gt;kunna åstadkomma avkodningen. S.k. smart-cards är också att betrakta som&lt;br&gt;avkodningsutrustning, liksom den del av utrustningen ett sådant kort skall&lt;br&gt;kopplas ihop med. Med smart-card avses ett datakort som besitter kunskapen&lt;br&gt;om hur avkodningen skall ske. Lagrådet har dock påpekat att för att en del till&lt;br&gt;en avkodningsutrustning eller till en byggsats till en avkodningsutrustning i&lt;br&gt;sig själv skall kunna betraktas som en avkodningsutrustning torde få krävas&lt;br&gt;inte endast att delen är nödvändig för avkodningsfunktionen utan också att&lt;br&gt;den inte kan ha någon annan funktion. Att avkodningsutrustningen har andra&lt;br&gt;funktioner, av vilka avkodningsförmågan bara är en, hindrar inte att utrust-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen omfattas av denna lag. Utrustningen kan ha förmåga att avkoda en Prop. 1993/94: 53&lt;br&gt;sändning eller flera sändningar, och kan utgöras av en byggsats eller en del&lt;br&gt;av en sådan. Avkodaren behöver inte ens vara särskilt bra. Om den har för-&lt;br&gt;måga att återställa en del av signalen är det tillräckligt under förutsättning att&lt;br&gt;tittaren eller lyssnaren med dess hjälp kan tillgodogöra sig sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som avkodningsutrustning räknas med den valda definitionen såväl olov-&lt;br&gt;ligen tillverkad utrustning som den utrustning som programföretaget eller&lt;br&gt;kabeloperatören tillhandahåller för dem som betalar för mottagningen. En&lt;br&gt;sådan &amp;quot;legal&amp;quot; avkodare blir således &amp;quot;illegal&amp;quot; om den används på det otillåtna&lt;br&gt;sätt som anges i följande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Avkodningsutrustning får inte yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte&lt;br&gt;olovligen tillverkas, överlåtas, hyras ut, installeras eller underhållas i avsikt&lt;br&gt;att bereda någon utanför abonnentkretsen tillgång till innehållet i en kodad&lt;br&gt;sändning som erbjuds mot betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All tillverkning, överlåtelse, uthyrning, installation eller underhåll som&lt;br&gt;sker yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte och i avsikt att bereda någon&lt;br&gt;utanför abonnentkretsen tillgång till innehållet i en kodad sändning som&lt;br&gt;erbjuds mot betalning är otillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med yrkesmässig avses en verksamhet där den som är ansvarig är närings-&lt;br&gt;idkare och hanteringen ingår i en verksamhet av ekonomisk art. Med närings-&lt;br&gt;idkare och näringsverksamhet avses här detsamma som i civilrättslig lag-&lt;br&gt;stiftning, t.ex lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden&lt;br&gt;och bokföringslagen (1976:125). Jämför också 16 kap. 10 c § BrB (prop.&lt;br&gt;1980/81:176 s. 14). Utanför begreppet yrkesmässig faller emellertid sådan&lt;br&gt;verksamhet i vinstsyfte som sker i mindre omfattning, t.ex en verksamhet vid&lt;br&gt;sidan av den egentliga sysselsättningen. Även sådan verksamhet blir straffbar&lt;br&gt;genom tillägget eller annars i förvärvssyfte. Detta innebär inte att en privat-&lt;br&gt;person som säljer en avkodare som han inte längre behöver till sin granne&lt;br&gt;skulle kunna straffas för det. Verksamheten måste ha viss omfattning för att&lt;br&gt;det skall kunna anses vara fråga om verksamhet i förvärvssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är endast sådan hantering som möjliggör avkodning i strid med ett&lt;br&gt;sändande eller distribuerande företags intressen som blir otillåten. Däremot är&lt;br&gt;det inte i och för sig otillåtet att utveckla ett avkodningssystem. Ett sådant kan&lt;br&gt;ju faktiskt överlåtas till ett radio- eller TV-fÖretag eller en kabeloperatör. Om&lt;br&gt;avkodningsutrustningen kommit till stånd utan samtycke från det företag som&lt;br&gt;kan ta betalt för sändningen kan man dock i flertalet fall förutsätta en olovlig&lt;br&gt;användning. Datastraffrättsutredningen nämner som exempel på omständig-&lt;br&gt;heter som talar för att hanteringen av avkodningsutrustningen är att betrakta&lt;br&gt;som otillåten att utrustningen tillverkas eller marknadsförs åt andra än det&lt;br&gt;berörda företaget eller att tillverkaren eller marknadsföraren inte gör sig känd&lt;br&gt;för företaget eller inte har något ekonomiskt samröre med det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från utredningens förslag finns här inte någon bestämmelse&lt;br&gt;om att import av avkodningsutrustning skulle vara otillåten. Som framgår av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsnitt 6 grundar detta sig bl.a. på att det skulle vara mycket svårt att enbart&lt;br&gt;på grund av utseendet hos föremålet i sig avgöra om utrustningen är otillåten&lt;br&gt;eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som paragrafen är formulerad träffar förbudet även fall då någon av de&lt;br&gt;beskrivna åtgärderna företas efter tillstånd av programföretaget eller annan&lt;br&gt;behörig rättighetshavare. Detta är uppenbarligen ej avsikten. Paragrafen bör&lt;br&gt;avfattas så att förbudet blir tillämpligt endast när en åtgärd av avsett slag före-&lt;br&gt;tas olovligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av Lagrådets påpekande har ordet &amp;quot;olovligen&amp;quot; införts i be-&lt;br&gt;stämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som uppsåtligen bryter mot 2 § skall dömas till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som handlar i strid med 2 § döms till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader. För straffbarhet krävs uppsåt som skall täcka samtliga objektiva&lt;br&gt;omständigheter. För det rekvisit som består i att någon utanför abonnentkret-&lt;br&gt;sen skall få tillgång till innehållet i en kodad sändning krävs direkt uppsåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 7) bör påföljden för&lt;br&gt;den som i strid med lagens bestämmelser befattar sig med avkodningsutrust-&lt;br&gt;ning normalt vara böter medan mer omfattande tillverkning eller upprepad&lt;br&gt;spridning bör kunna medföra fängelse. Om brottet sker i näringsverksamhet&lt;br&gt;kan reglerna om företagsbot i 36 kap. BrB bli tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som gör sig skyldig till försök till brott enligt denna lag skall dömas&lt;br&gt;till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen slås fast att försök till brott enligt lagen är straffbart och skall&lt;br&gt;bedömas enligt brottsbalkens regler. Om flera medverkat till brottet blir 23&lt;br&gt;kap. 4 § BrB analogiskt tillämplig eftersom fängelse ingår i straffskalan (se&lt;br&gt;Beckman m.fl. Brottsbalken II 6 uppl. [1990] s. 637).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Egendom som varit föremål för brott enligt denna lag skall förklaras för-&lt;br&gt;verkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess&lt;br&gt;värde förklaras förverkat. Aven utbytet av ett sådant brott skall förklaras för-&lt;br&gt;verkat, om det inte är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller&lt;br&gt;dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att förebygga&lt;br&gt;brott eller det finns andra särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket skall avkodningsutrustning som varit föremål för brott&lt;br&gt;enligt denna lag eller dess värde förverkas, om det inte är uppenbart oskäligt.&lt;br&gt;Även utbytet av brottet, såsom intäkter från försäljning m.m., kan förverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I undantagsfall kan dock ett förverkande vara obilligt. Exempelvis om endast&lt;br&gt;en avskiljbar del av utrustningen har funktionen att kunna avkoda och den&lt;br&gt;övriga utrustningen har en annan användning skulle förverkande av hela&lt;br&gt;utrustningen kunna anses som uppenbart oskäligt och därför kunna under-&lt;br&gt;låtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket kan även hjälpmedel vid brott eller dess värde för-&lt;br&gt;verkas. Normalt är det naturligtvis fråga om sakförverkande. Bestämmelsen&lt;br&gt;blir tillämplig framför allt på utrustning som använts som hjälpmedel vid till-&lt;br&gt;verkning. Utrustningen måste ha använts som hjälpmedel vid brottet men&lt;br&gt;behöver inte ha några särskilda egenskaper som gör den lämplig för t.ex till-&lt;br&gt;verkning av avkodare. Förverkande av sådan utrustning måste vara nödvän-&lt;br&gt;digt för att förebygga brott eller annars särskilda skäl finnas för förverkandet,&lt;br&gt;t.ex att situationen är sådan att det vore stötande att gärningsmannen fick&lt;br&gt;behålla tillverkningsutrustningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom förverkande förutsätter brott mot lagen kan avkodningsutrust-&lt;br&gt;ning som tillverkats före lagens ikraftträdande eller dess värde förverkas&lt;br&gt;endast om den blir föremål för brott efter ikraftträdandet. Bestämmelserna i&lt;br&gt;paragrafen kompletteras av de allmänna reglerna om förverkande i 36 kap.&lt;br&gt;BrB. Det innebär bl.a. att förverkande av egendom kan ske endast hos&lt;br&gt;gärningsmannen eller den som står i sådant förhållande till denne eller till&lt;br&gt;brottet som anges i 36 kap. 5 § första stycket BrB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Åklagare får väcka åtal för brott enligt denna lag endast om åtal av sär-&lt;br&gt;skilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om åtalsrätt och föreskriver att brott&lt;br&gt;enligt lagen får åtalas av åklagare endast om åtal av särskilda skäl är påkallat&lt;br&gt;från allmän synpunkt. Att rättsväsendet skall belastas endast med sådant som&lt;br&gt;framstår som kriminalpolitiskt väsentligt har framgått av den allmänna moti-&lt;br&gt;veringen, avsnitt 5 och 7. Som ett led i denna strävan föreskrivs åtalsbe-&lt;br&gt;gränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte. Härav följer såsom&lt;br&gt;anförts bl.a. i avsnitt 6 att t.ex. överlåtelse av en piratavkodare som tillverkats&lt;br&gt;före lagens ikraftträdande blir straffbar om överlåtelsen sker därefter och&lt;br&gt;övriga förutsättningar i 2 och 3 §§ är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Utredningens förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om förbud mot viss dekoderutrustning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag förstås med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kodad televisionssändning: sändning av televisionsprogram med hjälp av&lt;br&gt;elektromagnetiska vågor riktad till allmänheten och vari den programbärande&lt;br&gt;signalen har modifierats av den ansvarige för sändningen eller för dennes&lt;br&gt;räkning i avsikt att bereda tillgång till programmen endast för dem som er-&lt;br&gt;lägger betalning härför (abonnentkretsen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dekoderutrustning: anordning som helt eller delvis är konstruerad eller sär-&lt;br&gt;skilt anpassad för att bereda tillgång till innehållet i kodad televisionssänd-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Dekoderutrustning får inte yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte in-&lt;br&gt;föras till landet, tillverkas, överlåtas, hyras ut eller installeras i avsikt att&lt;br&gt;bereda någon utanför abonnentkretsen tillgång till innehållet i kodad televi-&lt;br&gt;sionssändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som på annat sätt än genom införsel till landet uppsåtligen bryter&lt;br&gt;mot 2 § skall dömas till böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om straff för olovlig införsel m.m. finns bestämmelser i lagen (1960:418)&lt;br&gt;om straff för varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § För försök eller förberedelse till brott enligt denna lag skall dömas till&lt;br&gt;ansvar enligt 23 kap. BrB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Egendom, som har varit föremål för brott enligt denna lag, samt vinning&lt;br&gt;av sådant brott skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller&lt;br&gt;dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att förebygga&lt;br&gt;brott eller det finns andra särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Brott som avses i denna lag får åtalas av åklagare endast om målsägande&lt;br&gt;anger brottet till åtal eller åtal är påkallat från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning av förslaget till lag om förbud&lt;br&gt;mot viss dekoderutrustning i Datastraffrättsutred-&lt;br&gt;ningens betänkande (SOU 1992:110) Information&lt;br&gt;och den nya InformationsTeknologin - straff- och&lt;br&gt;processrättsliga frågor m.m. samt av remiss-&lt;br&gt;yttrandena över förslaget&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanserna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över Datastraffrättsutredningens förslag till lag om&lt;br&gt;förbud mot viss dekoderutrustning avgetts av Riksdagens ombudsmän (JO),&lt;br&gt;Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tingsrätt,&lt;br&gt;Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Stockholms län,&lt;br&gt;Justitiekanslem, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Tele-&lt;br&gt;verket, Statskontoret, Generaltullstyrelsen, Konkurrensverket, Konsument-&lt;br&gt;verket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, Juridiska fakul-&lt;br&gt;tetsnämnden vid Stockholms universitet, Juridiska fakultetsstyrelsens forsk-&lt;br&gt;ningsnämnd vid Lunds universitet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges&lt;br&gt;domareförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Kabelnämnden, International&lt;br&gt;Federation of the Phonographic Industry (IFPI), FilmNet Sverige AB, Film-&lt;br&gt;och Videobranschens samarbetskommitté, Svenska Kabel-TV-föreningen,&lt;br&gt;Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), CopySwede,&lt;br&gt;Industriförvaltnings AB Kinnevik, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares&lt;br&gt;Samarbetsnämnd (KLYS) samt Kabelvision KB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till Riksåklagarens remissyttrande har också bifogats yttranden från&lt;br&gt;regionåklagama i respektive Stockholm, Jönköping, Karlstad och Umeå.&lt;br&gt;Vidare har Rikspolisstyrelsen till sitt remissvar även bifogat yttranden från&lt;br&gt;polismyndigheterna i Stockholm respektive Göteborg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till yttrandet från Svenska Kabel-TV-föreningen ansluter sig utan egna&lt;br&gt;tillägg Televerket samt Industriförvaltnings AB Kinnevik, varför dessa in-&lt;br&gt;stansers synpunkter ej kommer anges separat i den följande framställningen.&lt;br&gt;Detsamma gäller ifråga om yttrandena från CopySwede och STIM vilka&lt;br&gt;ansluter sig till yttrandet från KLYS.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Allmänt om datastraffrättsutredningen och&lt;br&gt;föreliggande lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt sina direktiv har datastraffrättsutredningen haft till uppgift att analysera&lt;br&gt;behovet av lagstiftning om åtgärder mot försäljning och utnyttjande av s.k.&lt;br&gt;piratdekodrar och, om man finner att ett behov föreligger, lägga fram ett&lt;br&gt;lagförslag. Bakgrunden är att under senare år kodade televisionssändningar,&lt;br&gt;vilka är avsedda att bli tillgängliga endast för en abonnentkrets som erlägger&lt;br&gt;betalning, kunnat tillgodogöras av enskilda utanför abonnentkretsen. Den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dekoderutrustning som därvid utnyttjas - s.k. piratdekodrar - saluförs öppet i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i betänkandet lagt fram förslag till lag om förbud mot in-&lt;br&gt;försel till landet, tillverkning, överlåtelse, uthyrning eller installering av vissa&lt;br&gt;dekodrar för TV-sändningar. Förslaget riktar sig mot verksamhet där någon&lt;br&gt;tillhandahåller dekodrar yrkesmässigt eller på annat sätt i förvärvsverksamhet,&lt;br&gt;om avsikten med dekodem är att ge en person tillgång till kodat TV-program&lt;br&gt;utan att vederbörande skall behöva erlägga den betalning som krävs av distri-&lt;br&gt;butören. Något särskilt förslag om förbud mot innehav eller bruk i hemmen&lt;br&gt;av piratdekodrar som ger möjlighet att se kodade TV-program lämnas inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datastraffrättsutredningens förslag lämnas utan erinran eller tillstyrks med&lt;br&gt;endast smärre kommentarer av JO, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län, Justitiekanslem, Domstolsverket, Regionåklagaren i Jön-&lt;br&gt;köping, Rikspolisstyrelsen, Statskontoret och Konkurrensverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsförslaget tillstyrks vidare med vissa tillägg och ändringsförslag&lt;br&gt;av följande instanser: Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tings-&lt;br&gt;rätt, Polismyndigheten i Stockholm, Polismyndigheten i Göteborg, Kon-&lt;br&gt;sumentverket, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, Juridiska&lt;br&gt;fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet, Sveriges&lt;br&gt;Advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Sveriges Köpmannaförbund,&lt;br&gt;Kabelnämnden, IFPI, FilmNet, Film- och Videobranschens samarbets-&lt;br&gt;kommitté, Svenska Kabel TV-föreningen, KLYS samt Kabelvision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tveksamma till förslaget är Riksåklagaren, Regionåklagaren i Karlstad,&lt;br&gt;Regionåklagaren i Umeå. Även Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms&lt;br&gt;universitet ställer sig tveksam men tillstyrker dock.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avstyrker förslaget gör Hovrätten över Skåne och Blekinge samt Region-&lt;br&gt;åklagaren i Stockholm, vilka bägge ifrågasätter behovet av kriminalisering av&lt;br&gt;hanteringen med piratdekodrar. Regionåklagaren anser dock att om man&lt;br&gt;stannar för att en kriminalisering bör ske, är förslaget väl ägnat att ligga till&lt;br&gt;grund för lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt KLYS önskar rättighetshavama att förslaget till lag om förbud mot&lt;br&gt;viss dekoderutrustning särskiljs från det övriga betänkandet så att denna del&lt;br&gt;kan få en skyndsam handläggning och förhoppningsvis träda i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Behov och intresse av lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I takt med den ökande användningen av kodning av televisionssändningar har&lt;br&gt;bruket av piratdekodrar ökat. På grund härav har intressenter för sändningar-&lt;br&gt;na hos regeringen krävt åtgärder i lag mot sådana dekodrar. I bl.a. Frankrike&lt;br&gt;och Storbritannien har sådana åtgärder redan vidtagits. Problemet med olovlig&lt;br&gt;avkodning har också tagits upp av Europarådet, som har lämnat en rekom-&lt;br&gt;mendation för nationell lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeverkningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningsförslaget har en mer eller mindre omfattande tillgång till&lt;br&gt;kodade sändningar i strid mot de sändande företagens avsikter skadeverk-&lt;br&gt;ningar i flera olika hänseenden. De som i första hand drabbas är de program-&lt;br&gt;företag vars sändningar avkodas. Då sändningar finansieras med abonne-&lt;br&gt;mangsavgifter eller annan betalning direkt av publiken blir de kodande pro-&lt;br&gt;gramföretagens ekonomiska bärkraft sämre i takt med att intäkterna från&lt;br&gt;publiken uteblir p.g.a. olovlig avkodningsverksamhet. Andra kategorier som&lt;br&gt;drabbas är t.ex. biografägare och uthyrare av videobandupptagningar - vilka&lt;br&gt;genom den olovliga avkodningen kan få känna av en minskad efterfrågan på&lt;br&gt;sitt utbud - samt upphovsmän, utövande konstnärer, filmproducenter och&lt;br&gt;andra som har rättigheter i de alster som sänds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge, liksom Riksåklagaren, Region-&lt;br&gt;åklagaren i Karlstad och Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet,&lt;br&gt;anser att utredningens påståenden om skadeverkningar är otillräckligt under-&lt;br&gt;byggda. Hovrätten hävdar t.ex att för att upphovsmän m.fl. skall drabbas&lt;br&gt;krävs för det första att man kan slå fast ett hypotetiskt händelseförlopp enligt&lt;br&gt;vilket &amp;quot;pirat-tittaren&amp;quot; skulle ha abonnerat på programföretagets tjänster mot&lt;br&gt;betalning. Enligt hovrätten har emellertid programföretagens utbud nog en&lt;br&gt;alldeles för stor priselasticitet för att detta skall kunna fastslås. För det andra&lt;br&gt;bygger skaderesonemanget på en begränsning av antalet tittare som först den&lt;br&gt;föreslagna lagen skulle kunna bidra till. Lagen förutan kan prissättningen av&lt;br&gt;upphovsmännens prestationer i och för sig ske med beaktande av att antalet&lt;br&gt;&amp;quot;lovliga&amp;quot; dekodrar inte säkert speglar antalet verkliga tittare. Hovrätten på-&lt;br&gt;pekar dessutom att vad utredningen kallar skadeverkningar för konkurrerande&lt;br&gt;distributörer (programföretag, biografägare och uthyrare av videoband) sna-&lt;br&gt;rare synes vara normala följder av konkurrens; distributörer som har större&lt;br&gt;kostnader p.g.a. ett mindre effektivt resursutnyttjande eller vilkas utbud inte&lt;br&gt;efterfrågas trängs tillbaka på marknaden. Konkurrensverket menar att en&lt;br&gt;redovisning av omfattningen av hanteringen med olovlig dekoderutrustning&lt;br&gt;samt inkomstbortfallet för såväl programföretagen och rättighetshavama hade&lt;br&gt;varit önskvärd i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kabelnämnden, FilmNet, Film- och Videobranschens samarbetskommitté&lt;br&gt;samt Svenska Kabel-TV-föreningen hävdar å andra sidan att såväl program-&lt;br&gt;företag, övriga rättighetsinnehavare, kabelnätsinnehavare samt hushållen lider&lt;br&gt;skada till följd av den olovliga dekoderverksamheten. Film- och Videobran-&lt;br&gt;schens samarbetskommitté och Svenska Kabel-TV-föreningen anger att&lt;br&gt;försiktiga beräkningar inom kabel-TV-bolagen visar att ca 5 % av dekodrar&lt;br&gt;som i dag används är oauktoriserade. Om innehavarna av dessa dekodrar&lt;br&gt;hade erlagt gängse betalning för de aktuella programmen skulle de tillsam-&lt;br&gt;mans betala drygt 100 miljoner kronor per år enbart till de större kabelnäten.&lt;br&gt;KLYS vill i sammanhanget särskilt betona rättighetshavarnas förlorade&lt;br&gt;ersättningar, och Kabelvision menar att den olovliga dekoderverksamheten är&lt;br&gt;ett hot mot hela TV-branschen, filmindustrin och rättighetshavama. Enligt&lt;br&gt;Kabelvision renderar idag bruket av piratdekodrar företaget minskade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;abonnemangsintäkter om mellan 50 till 75 miljoner kronor per år, vilket i sin&lt;br&gt;tur innebär att också övriga rättighetsinnehavare drabbas av uteblivna intäkter&lt;br&gt;från kabel-TV-bolagen. Detta kan innebära att rättighetsinnehavare framgent&lt;br&gt;inte licensierar sina verk till de svenska kabel-TV-bolagen, vilket är ett reellt&lt;br&gt;hot mot branschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddsmöjligheter och behovet av ny lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt datastraffrättsutredningen förefaller det tydligt att det i dag inte går att&lt;br&gt;komma åt problemet med olovlig avkodning enbart med tekniska lösningar.&lt;br&gt;Efter en genomgång av svensk rätt framgår det dessutom enligt utredningen&lt;br&gt;att det i dag inte finns någon lagstiftning som tar sikte på verksamheten att&lt;br&gt;programbolagen ovetande tillverka eller tillhandahålla andra dekodrar eller att&lt;br&gt;olovligen tillgodogöra sig programbärande signaler. Endast i vissa speciella&lt;br&gt;situationer omfattas olovlig avkodning och verksamhet i anslutning därtill&lt;br&gt;med säkerhet av gällande bestämmelser. För att genom lag effektivt motverka&lt;br&gt;olovlig avkodning krävs således enligt utredningen ny lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt och Göteborgs tingsrätt delar utredningens uppfattning och&lt;br&gt;anser det nödvändigt med särskild lagstiftning. Tingsrätten noterar också att&lt;br&gt;den föreslagna lagen inte är heltäckande utan kommer att kompletteras av de&lt;br&gt;bestämmelser som redan enligt gällande rätt finns för vissa speciella situa-&lt;br&gt;tioner. Enligt Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds uni-&lt;br&gt;versitet har utredningen på ett övertygande sätt visat att nu gällande svensk&lt;br&gt;rätt ger ett otillfredsställande skydd för kodade TV-sändningar, och forsk-&lt;br&gt;ningsnämnden tillstyrker därför förslaget. Kabelnämnden betonar att det är&lt;br&gt;principiellt angeläget att komma tillrätta med piratdekoderverksamheten och&lt;br&gt;anser att en kriminalisering av tillhandahållandet av dekoderutrustning är den&lt;br&gt;mest effektiva lösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att gällande svensk rätt mesta-&lt;br&gt;dels erbjuder tillräckligt skydd mot den olovliga dekoderverksamheten. För&lt;br&gt;det första innehåller enligt hovrätten svensk rätt i dag sanktionsregler som kan&lt;br&gt;tas till mot den som genom att manipulera en &amp;quot;lovlig&amp;quot; dekoder eller på annat&lt;br&gt;sätt förfoga över denna åsidosätter villkoren för upplåtelse av dekodem. För&lt;br&gt;det andra är det enligt svensk rätt möjligt att ingripa mot den som för annat än&lt;br&gt;privat bruk tillgodogör sig en televisionssändning utan programföretagets&lt;br&gt;samtycke. Slutligen finns möjligheten att ingripa med sanktioner mot den som&lt;br&gt;utnyttjar tekniska förebilder (patent eller kretsmönster) utan upphovsmannens&lt;br&gt;tillstånd. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet påpekar att&lt;br&gt;annonsering av olovlig dekoderutrustning i förväg bör kunna stävjas med&lt;br&gt;marknadsföringslagens 2§. Av motsatt uppfattning är dock FilmNet vilka&lt;br&gt;menar att nämnda lagrum inte erbjuder tillräckligt skydd. Enligt Riksåkla-&lt;br&gt;garen bör man på samma sätt som i flera andra länder pröva möjligheten att&lt;br&gt;med lämpligt utformade marknadsförings- och konkurrensregler komma åt&lt;br&gt;försäljningen av piratdekodrar. En sådan lösning har enligt riksåklagaren&lt;br&gt;dessutom den fördelen i förhållande till förslaget, som ju innefattar en utpräg-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lad speciallagstiftning, att reglema kan göras mera generella. Regionåklagaren&lt;br&gt;i Karlstad, som är tveksam till förslaget, påpekar att tillhandahållandet av&lt;br&gt;piratdekodrar är ett främjande av en gärning med i princip samma straffvärde&lt;br&gt;som bedrägligt beteende. Om man utgår från att 9 kap. 2§ andra stycket&lt;br&gt;brottsbalken inte är tillämplig på användning av en piratdekoder i hemmet,&lt;br&gt;skiljer sig utredningens förslag till kriminalisering sålunda från övriga be-&lt;br&gt;stämmelser om förbud mot olika föremål. Genom förslaget kriminaliseras ett&lt;br&gt;förfarande i förvärvsverksamhet som går ut på tillhandahållande av utrust-&lt;br&gt;ning, som hos den slutlige användaren inte är otillåten. Det föreslagna för-&lt;br&gt;budet mot piratdekodrar blir således av ett helt nytt slag, vilket enligt&lt;br&gt;regionåklagaren i sig inger betänkligheter. Regionåklagaren menar vidare att&lt;br&gt;om lagstiftaren inte väljer att kriminalisera också innehav och bruk i hemmen&lt;br&gt;av piratdekodrar, bör det övervägas om man inte med stöd av marknads-&lt;br&gt;föringslagstiftningen eller med hänvisning till otillbörlig konkurrens kan ut-&lt;br&gt;verka förbud i domstol såvitt avser piratdekodrar. En sådan lösning måste&lt;br&gt;också enligt regionåklagaren anses motsvara den europarådskonvention på&lt;br&gt;området som utredningen refererat till. Skulle i framtiden, trots åtgärder mot&lt;br&gt;marknadsföringen, piratdekodrar orsaka så påtaglig skada för programföre-&lt;br&gt;tagen att innehav och brukande av sådana bör kriminaliseras, eventuellt&lt;br&gt;genom en modifiering av bestämmelsen om bedrägligt beteende i 9 kap. 2§&lt;br&gt;andra stycket brottsbalken, kan det emellertid enligt regionåklagaren finnas&lt;br&gt;behov av kompletterande reglering i enlighet med utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att marknaden själv bör skapa&lt;br&gt;former för kontroll och även stå för kostnaderna för detta genom vanliga&lt;br&gt;mekanismer för prissättning. Hovrätten är inte övertygad om att programföre-&lt;br&gt;tagen inte skulle kunna använda ett så sofistikerat kodningssystem att pirat-&lt;br&gt;dekodrama skulle komma till korta, om inte i tekniskt hänseende så väl i eko-&lt;br&gt;nomiskt. Riksåklagaren samt Regionåklagaren i Karlstad menar att den om-&lt;br&gt;ständigheten att priset för en färdigbyggd piratdekoder synes motsvara flera&lt;br&gt;års abonnemangsavgifter talar för att de tekniska skyddsåtgärder som vid-&lt;br&gt;tagits utgör ett godtagbart skydd. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala&lt;br&gt;universitet menar att möjligheterna att utveckla koder och kodnycklar i prak-&lt;br&gt;tiken är obegränsade och att utbudet av i praktiken säkra tekniska lösningar&lt;br&gt;framstår som rikt. Fakultetsstyrelsen noterar också att en reglering av nu&lt;br&gt;föreslagen utformning kan riskera att verka hämmande på den tekniska ut-&lt;br&gt;vecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge anser vidare att resurser för brotts-&lt;br&gt;bekämpning kan användas för från kriminalpolitisk synpunkt viktigare upp-&lt;br&gt;gifter än att beivra olovlig verksamhet med dekoderutrustning. Riksåklagaren&lt;br&gt;är tveksam till behovet av kriminalisering och är därför benägen att avstyrka&lt;br&gt;förslaget, vilket dock som sådant anses tekniskt väl utformat och därför i och&lt;br&gt;för sig kan läggas till grund för lagstiftning. Riksåklagaren och Region-&lt;br&gt;åklagaren i Karlstad hänvisar också till åklagarutredningens betänkande (SOU&lt;br&gt;1992:61) Ett reformerat åklagarväsende, och påpekar att en kriminalisering&lt;br&gt;medför att konkurrensen om rättsväsendets begränsade resurser ökar. Inte&lt;br&gt;heller Regionåklagaren i Stockholm anser att de förfaranden som det här är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga om är så straffvärda att en kriminalisering bör ske. Andra åtgärder är&lt;br&gt;istället att föredra, exempelvis det system som används i Finland. Där om-&lt;br&gt;fattas befattning med dekodrar i vissa fall av förbud enligt radiolagen. Enligt&lt;br&gt;den finska radiolagens 7§ 2 mom. kan dock Teleförvaltningscentralen ge till-&lt;br&gt;stånd för innehav av utrustning som är avsedd att avlägsna ett särskilt tekniskt&lt;br&gt;skydd för en sändning som inte är avsedd bli mottagen av vem som helst.&lt;br&gt;Enligt regionåklagaren bör den administration och kontrollapparat som det&lt;br&gt;finska systemet kräver vägas mot att man tar i anspråk en del av de resurser&lt;br&gt;som rättsväsendet förfogar över och som kan användas till andra angelägnare&lt;br&gt;uppgifter. Regionåklagaren i Umeå ifrågasätter också behovet av kriminalise-&lt;br&gt;ring och anser att även vad som anförs i betänkandet andas en viss tveksam-&lt;br&gt;het i frågan. Såväl Rikspolisstyrelsen som Polismyndigheten i Stockholm&lt;br&gt;hänvisar till åklagarutredningen, och Rikspolisstyrelsen anser mot bakgrund&lt;br&gt;av dess betänkande att det hade varit värdefullt om utredningen övervägt möj-&lt;br&gt;ligheten att använda någon form av sanktionsavgift. Polismyndigheten i&lt;br&gt;Stockholm föreslår mot samma bakgrund att en annan lösning än den nu&lt;br&gt;föreslagna om möjligt bör väljas, t.ex. genom en avgiftspåföljd som hand-&lt;br&gt;läggs av tullen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att bilden i vår omvärld be-&lt;br&gt;träffande lagstiftning mot piratdekodrar är splittrad, och hovrätten menar där-&lt;br&gt;för att intresset av rättslikhet med omvärlden inte talar för lagen. Vidare på-&lt;br&gt;pekar hovrätten att det inte finns någon mellanstatlig överenskommelse som&lt;br&gt;kräver att Sverige lagstiftar mot piratdekodrar så som utredningen föreslår.&lt;br&gt;Riksåklagaren menar också att Europarådets rekommendation Nr. R(91) 14&lt;br&gt;angående skydd för kodade televisionstjänster inte uppställer några direkta&lt;br&gt;krav på straffrättsliga sanktioner. Regionåklagaren i Karlstad, som är tvek-&lt;br&gt;sam till förslaget, menar dock att Europarådets rekommendation om lagstift-&lt;br&gt;ning talar för en lagreglering. Dessutom anser regionåklagaren att intresset av&lt;br&gt;rättslikhet med omvärlden talar för förslaget. Den sistnämnda ståndpunkten&lt;br&gt;delas även av Regionåklagaren i Jönköping som tillstyrker förslaget. Visser-&lt;br&gt;ligen påpekar regionåklagaren i Jönköping att det p.g.a. den snabba tekniska&lt;br&gt;utvecklingen på området är svårt att avgöra om förslaget utgör en tillräcklig&lt;br&gt;reglering för att komma tillrätta med de skadeverkningar som följer av olovlig&lt;br&gt;avkodning, men anser dock slutligen att den föreslagna lagstiftningen väl&lt;br&gt;uppfyller det behov av reglering som kan förutses idag. Juridiska fakultets-&lt;br&gt;styrelsen vid Uppsala universitet, som tillstyrker förslaget trots att man ej&lt;br&gt;anser det nödvändigt med särskild lagstiftning, menar att önskemål om en&lt;br&gt;någorlunda enhetlig europeisk reglering är det främsta argumentet för lag-&lt;br&gt;stiftning, varpå man hänvisar till Europarådets rekommendation. Den sist-&lt;br&gt;nämnda synpunkten delas också av Juridiska fakultetsnämnden vid Stock-&lt;br&gt;holms universitet som med viss tvekan tillstyrker förslaget. Andra skäl som&lt;br&gt;talar för lagstiftningsförslaget anser fakultetsnämnden vara att det i växande&lt;br&gt;utsträckning är angeläget att med rättsliga styrmedel säkerställa att den&lt;br&gt;infrastruktur som består av elektroniskt och digitalt förmedlad information&lt;br&gt;ansluter sig till och möjliggör önskade rättsliga lösningar. Det föreslagna för-&lt;br&gt;budet mot att införa, tillverka etc. dekoderutrustning kan i detta större per-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spektiv uppfattas som ett led i rättsordningens strävan att åstadkomma en&lt;br&gt;informationsteknologisk miljö, där rättigheter kan hävdas, avtal tillämpas och&lt;br&gt;intäkter erhållas på ett förutsebart sätt. Som tänkbara invändningar mot att&lt;br&gt;skapa ett särskilt straffrättsligt skydd anför fakultetsnämnden att det saknas&lt;br&gt;kulturpolitiska och andra anledningar att värna verksamheten, att redan existe-&lt;br&gt;rande skyddsmöjligheter är tillräckliga och att det är en uppgift för intressen-&lt;br&gt;terna själva att försöka göra sina skyddsåtgärder så effektiva som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge avstyrker förslaget med den ytterligare&lt;br&gt;motiveringen att förslaget innebär att en ny rättighet tillskapas på bekostnad&lt;br&gt;av informationsfriheten. Detta bör enligt hovrätten bara accepteras om ett&lt;br&gt;mycket stort behov av lagstiftning kan påvisas. Även om en inskränkning av&lt;br&gt;tillgången på mottagningsutrustning inte direkt strider mot grundlagen fram-&lt;br&gt;håller hovrätten att all lagstiftning som tangerar gränserna för vad bestämmel-&lt;br&gt;serna om grundläggande fri- och rättigheter föreskriver som minimiskydd är&lt;br&gt;ägnad att försvaga dessa rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens utgångspunkt har varit att regleringen inte bör göras mer om-&lt;br&gt;fattande än nödvändigt. Vidare har beaktats att framtiden för metoden att koda&lt;br&gt;sändningar är något osäker eftersom verksamheten försiggår inom en bransch&lt;br&gt;under snabb teknisk utveckling. Härtill kommer att en omfattande reglering&lt;br&gt;skulle kräva en betydande kontrollapparat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningens omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt datastraffrättsutredningen används i dag metoden att koda sändningar&lt;br&gt;till den helt övervägande delen vid överföring av TV-program. Vidare på-&lt;br&gt;pekas att Europarådets rekommendation endast tar sikte på TV-sändningar.&lt;br&gt;Lagstiftningen föreslås därför omfatta endast kodade TV-sändningar. Regle-&lt;br&gt;ringen bör vidare enligt utredningen täcka TV-sändningar oavsett ursprung&lt;br&gt;och såväl ursprunglig sändning som vidaresändning oavsett vilka hjälpmedel&lt;br&gt;eller vilken teknik som använts. Eftersom det enligt vad som framkommit är i&lt;br&gt;samband med kodade sändningar som får tillgodogöras mot betalning som&lt;br&gt;den olovliga avkodningen främst medför skadeverkningar, bör enligt utred-&lt;br&gt;ningen lagförslaget endast omfatta dylika sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt, Konsumentverket, Kabelnämnden, IFPI, FilmNet,&lt;br&gt;Film- och Videobranschens samarbetskommitté, Svenska-Kabel-TV-för-&lt;br&gt;eningen, KLYS samt Kabelvision anser att även kodade ljudradiosändningar&lt;br&gt;bör omfattas av lagförslaget. Konsumentverket menar att detta skulle kunna&lt;br&gt;hindra att en marknad för piratdekodrar på ljudradioområdet uppstår. Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt, Kabelnämnden, IFPI, FilmNet, Film- och Videobranschens&lt;br&gt;samarbetskommitté och Svenska Kabel-TV-föreningen påpekar att kodning&lt;br&gt;inom en snar framtid torde komma att börja användas även vid överföring av&lt;br&gt;ljudradioprogram, och man kan inte se att det skulle finnas någon principiell&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skillnad i detta sammanhang mellan ljudradio- och TV-sändningar. Kabel-&lt;br&gt;nämnden påpekar vidare att kodade ljudradiosändningar redan i dag före-&lt;br&gt;kommer inom ramen för verksamheten med radiosända taltidningar. Även om&lt;br&gt;något missbruk genom piratdekodrar inte har kommit Taltidningsnämnden till&lt;br&gt;kännedom, finns det enligt Kabelnämnden ingen anledning att utesluta dessa&lt;br&gt;sändningar från lagskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs tingsrätt, Polismyndigheten i Göteborg, Konsumentverket,&lt;br&gt;Kabelnämnden, IFPI, FilmNet, Film- och Videobranschens samarbets-&lt;br&gt;kommitté, Svenska Kabel-TV-föreningen, KLYS samt Kabelvision anser&lt;br&gt;dessutom att alla kodade sändningar, inte endast sådana som får tillgodogöras&lt;br&gt;genom betalning, bör omfattas av lagen. Göteborgs tingsrätt framhåller att&lt;br&gt;sådana gränsdragningsproblem därigenom kan undvikas som i annat fall kan&lt;br&gt;uppkomma vid bedömning huruvida betalning i realiteten varit en förutsätt-&lt;br&gt;ning för tillgång till sändning vid andra ersättningsformer än direkt betalning.&lt;br&gt;Polismyndigheten i Göteborg, IFPI, FilmNet, Film- och Videobranschens&lt;br&gt;samarbetskommitté och Svenska Kabel-TV-föreningen påpekar att andra skäl&lt;br&gt;än just betalningen — t.ex. upphovsrättsliga — kan vara orsak för TV-före-&lt;br&gt;tag att begränsa möjligheten att mottaga ett TV-program, samt att även&lt;br&gt;Europarådet rekommenderar att skydd skall ges alla kodade TV-sändningar.&lt;br&gt;Kabelnämnden anser vidare att det inte heller bör krävas att kodningen skett&lt;br&gt;på ett programbolags initiativ, utan även en kodning som skett i exempelvis&lt;br&gt;en kabelnätsinnehavares intresse bör vara skyddad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket påpekar i sitt yttrande att lagtexten är något svårläst och&lt;br&gt;föreslår därför följande formulering av lagförslagets 1 §:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag förstås med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kodad televisionssändning: en sändning av televisionsprogram med&lt;br&gt;hjälp av elektromagnetiska vågor som är riktad till allmänheten och där den&lt;br&gt;programbärande signalen har ändrats av den som ansvarar för sändningen&lt;br&gt;eller för dennes räkning i syfte att göra programmen tillgängliga endast för&lt;br&gt;dem som betalar (abonnentkretsen),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dekoderutrustning: anordning som helt eller delvis är konstruerad eller&lt;br&gt;särskilt anpassad för att bereda någon tillgång till innehållet i en kodad&lt;br&gt;televisionssändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det straffbara området&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innebär att all import, tillverkning, överlåtelse, uthyr-&lt;br&gt;ning och installation av dekoderutrustning som sker yrkesmässigt eller annars&lt;br&gt;i förvärvssyfte och i avsikt att bereda någon utanför abonnentkretsen tillgång&lt;br&gt;till kodad televisionssändning blir otillåten i landet. Marknadsföring av de-&lt;br&gt;kodrar eller delar därav som är förbjudna enligt denna lag blir dock inte otillå-&lt;br&gt;ten enligt lagen. Inte heller innehav och användande av dekoderutrustning i&lt;br&gt;strid mot avsändarens eller distributörens avsikter blir i regel förbjudet.&lt;br&gt;Emellertid kan visst innehav komma att innebära försök eller förberedelse till&lt;br&gt;brott enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionåklagaren i Stockholm, som ifrågasätter behovet av kriminalisering&lt;br&gt;överhuvudtaget, delar emellertid utredningens uppfattning att endast tillverk-&lt;br&gt;ning, distribution och import skall falla inom det straffbara området, samt att&lt;br&gt;endast yrkesmässig verksamhet eller verksamhet som drivs i vinstsyfte bör&lt;br&gt;vara straffbar, även om det sistnämnda kan förutses medföra vissa bevis-&lt;br&gt;svårigheter. Konkurrensverket delar också uppfattningen att lagstiftningen&lt;br&gt;endast bör omfatta hantering med yrkesmässig inriktning, med motiveringen&lt;br&gt;att ny lagstiftning bör begränsas till gärningar som utgör ett allvarligt hot mot&lt;br&gt;sändningsverksamheten. Konsumentverket anser också att det av utredningen&lt;br&gt;föreslagna straffbara området ter sig väl avvägt, men påpekar att lagens för-&lt;br&gt;arbeten bör klargöra att även omkodning eller s.k. uppgradering av pirat-&lt;br&gt;dekodrar inköpta före lagens ikraftträdande omfattas av förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionåklagaren i Umeå ställer sig tveksam till om den föreslagna för-&lt;br&gt;budslagen kan få någon större betydelse i avsett hänseende. Möjligheterna att&lt;br&gt;påvisa yrkesmässighet eller förvärvssyfte kan enligt regionåklagaren förvän-&lt;br&gt;tas bli små i fall som de aktuella, och det torde även i praktiken komma att&lt;br&gt;medföra stora svårigheter att leda i bevis den föreslagna brottsliga avsikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att om lagstiftning skulle anses&lt;br&gt;motiverad, trots vad hovrätten anfört, bör lagen inskränkas till att gälla endast&lt;br&gt;tekniskt kvalificerade former av dekoderutrustning. Orsaken är att enligt&lt;br&gt;utredningsförslaget kommer även den mest banala förvrängningsteknik att&lt;br&gt;skyddas av lagen, vilket knappast kan verka befrämjande på teknikutveck-&lt;br&gt;lingen. Vidare skulle i praktiken ett programföretag kunna &amp;quot;förvränga&amp;quot; pro-&lt;br&gt;gramsignalen genom att använda en i Sverige icke normalt tillämpad sänd-&lt;br&gt;ningsstandard. En TV-apparat tillverkad för det område där sådan standard&lt;br&gt;normalt används skulle i Sverige som en följd av utredningsförslaget bli att&lt;br&gt;betrakta som dekoderutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs tingsrätt anser att uttrycket &amp;quot;eller annars i förvärvssyfte&amp;quot; i 2§&lt;br&gt;bör preciseras för att undvika framtida tillämpningsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt anmärker att gränsdragningen mellan tillåtna och otillåtna för-&lt;br&gt;faranden kan medföra vissa problem när det gäller gränskontroll. I praktiken&lt;br&gt;menar man att ansvar endast aktualiseras i samband med kommersiell import&lt;br&gt;eller när införseln omfattar ett större antal dekoderutrustningar. Trots detta&lt;br&gt;anser hovrätten att utredningsförslaget torde kunna accepteras. Vidare saknar&lt;br&gt;hovrätten en närmare motivering till varför inte även utförsel av dekoder-&lt;br&gt;utrustning straffbelagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generaltullstyrelsen anser att det föreslagna importförbudet är olämpligt&lt;br&gt;eftersom den olagliga importen inte går att skilja från den lagliga med ledning&lt;br&gt;av normala tulldokument eller genom okulär besiktning av varan. Enligt&lt;br&gt;generaltullstyrelsen är de föreslagna förbuden mot tillverkning, överlåtelse,&lt;br&gt;uthyrning och installering tillräckliga för att skydda berörda företags in-&lt;br&gt;tressen. Frågan om importreglering bör också ses i ett EG-medlemsperspek-&lt;br&gt;tiv, och enligt Generaltullstyrelsen bör förslaget ej genomföras förrän det är&lt;br&gt;klarlagt om ett förbud mot import av viss dekoderutrustning är möjligt efter&lt;br&gt;ett eventuellt svenskt EG-inträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens förslag skall som nämnts användande respektive inne-&lt;br&gt;hav av olovlig dekoderutrustning inte kriminaliseras. Regionåklagaren i&lt;br&gt;Stockholm, Konsumentverket samt KLYS delar denna uppfattning. KLYS&lt;br&gt;betonar härvidlag hänsynen till den enskildes integritet samt att kriminalise-&lt;br&gt;ring skall användas med sans och måtta och att man inte bör belasta rätts-&lt;br&gt;väsendet med sådant som har ringa eller inget straffvärde. Göteborgs tingsrätt&lt;br&gt;menar dock att för det att regleringen skall bli effektiv och möjligheter till för-&lt;br&gt;verkande skall finnas bör övervägas om inte också användandet bör krimina-&lt;br&gt;liseras. Enligt Sveriges Köpmannaförbund är det egendomligt att utredningen&lt;br&gt;inte vill göra innehav av olovlig dekoderutrustning straffbar. Detta innebär&lt;br&gt;enligt förbundet att lagstiftaren ger olika budskap till näringsidkare respektive&lt;br&gt;konsumenter, och en allvarlig effekt kan bli att oseriösa företag etableras för&lt;br&gt;att bl.a. genom tillfällig försäljning tillgodose konsumenternas efterfrågan.&lt;br&gt;Kabelnämnden menar i sitt yttrande att man utgår ifrån att användning av&lt;br&gt;piratdekodrar i kommersiellt syfte omfattas av lagförslaget och att övrig an-&lt;br&gt;vändning åtminstone bör kunna leda till skadeståndsskyldighet. Även IFPI,&lt;br&gt;Film- och Videobranschens samarbetskommitté samt Svenska Kabel-TV-för-&lt;br&gt;eningen anser att rent privat användande av piratdekodrar bör sanktioneras&lt;br&gt;genom en skadeståndsbestämmelse. IFPI samt Film- och Videobranschens&lt;br&gt;samarbetskommitté föreslår att bestämmelser gentemot privat innehav och ut-&lt;br&gt;nyttjande kan utformas liknande bestämmelserna i upphovsrättslagen om viss&lt;br&gt;kopiering av datorprogram för enskilt bruk. Det ges där möjlighet till skade-&lt;br&gt;stånd samt förstörande eller andra åtgärder mot kopieringshjälpmedel, även&lt;br&gt;om själva kopieringen inte är straffsanktionerad. IFPI har uppfattningen att&lt;br&gt;införandet av en dylik bestämmelse skulle ha en mycket god allmänpreventiv&lt;br&gt;effekt. Enligt Film- och Videobranschens samarbetskommitté samt Svenska&lt;br&gt;Kabel-TV-föreningen bör skadestånd kunna utgå inte enbart för den ekono-&lt;br&gt;miska förlust som kan fastställas utan därutöver också, i preventivt syfte,&lt;br&gt;som ett allmänt skadestånd. Dessa instanser föreslår därför att en ny paragraf&lt;br&gt;tillägges lagen av följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som begår brott enligt 2 § eller som utanför abonnentkretsen innehar&lt;br&gt;dekoderutrustning i avsikt att bereda sig tillgång till kodad televisions- eller&lt;br&gt;ljudradiosändning skall ersätta den skada som uppkommer genom hans för-&lt;br&gt;farande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmande av skadestånd skall hänsyn tas till omständigheter av&lt;br&gt;annat än rent ekonomisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FilmNet finner det oacceptabelt att inte på något sätt sanktionera all distri-&lt;br&gt;bution och användning av piratdekodrar, och ansluter sig sålunda till den av&lt;br&gt;Svenska Kabel-TV-föreningen föreslagna skadeståndssanktionen. Med an-&lt;br&gt;ledning av utredningens förslag att ingen sanktion skall gälla för användning&lt;br&gt;av piratdekoderutrustning som sker i en helt sluten krets, framhåller också&lt;br&gt;FilmNet att det är oklart vad en sluten krets egentligen är, när det är fråga om&lt;br&gt;hushåll och inte personer. Hushåll kan enligt FilmNet knappast vara sluten&lt;br&gt;krets i upphovsrättslagens mening enär dessa använder sina dekodrar obe-&lt;br&gt;roende av varandra och det bland tittarna kan ingå till dekoderinnehavaren helt&lt;br&gt;obekanta personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionåklagaren i Stockholm stöder utredningens förslag om försök och&lt;br&gt;förberedelse till brott mot lagen, men påpekar att en hänvisning bör göras i&lt;br&gt;lagen till brottsbalkens medverkansbestämmelser för att undvika oklarheter.&lt;br&gt;Riksåklagaren avstyrker däremot utredningens förslag att även förberedelse&lt;br&gt;till brott mot lagen skall kunna föranleda ansvar. Utredningen ger en rad&lt;br&gt;exempel på när det i dess mening krävs möjligheter till ingripande redan innan&lt;br&gt;brottet har fullbordats (s. 548). Enligt riksåklagaren torde inget av dessa&lt;br&gt;exempel emellertid innefatta straffbar förberedelse enligt 23 kap. 2 § brotts-&lt;br&gt;balken. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, som i övrigt med&lt;br&gt;tillfredsställelse noterat viss återhållsamhet när det gäller utformningen av&lt;br&gt;straffbestämmelserna, finner det vara uteslutet med en kriminalisering av&lt;br&gt;såväl försök som förberedelse till brott enligt lagen. Utredningens motivering&lt;br&gt;till de föreslagna sanktionsmöjlighetema gör gällande att det vore otillfreds-&lt;br&gt;ställande om man inte kunde ingripa mot &amp;quot;betydande investeringar&amp;quot;, upp-&lt;br&gt;byggande av &amp;quot;en försäljningsorganisation&amp;quot;, i förväg påböljad &amp;quot;annonsering&amp;quot;&lt;br&gt;m.m. Fakultetsstyrelsen påpekar dock att inget av detta är åtkomligt med en&lt;br&gt;försöksbestämmelse eftersom det skulle krävas att någon påböljat införsel,&lt;br&gt;tillverkning, överlåtelse osv. av dekoderutrustning. Vidare skulle en förbe-&lt;br&gt;redelsebestämmelse endast undantagsvis vara tillämplig i åsyftade situationer&lt;br&gt;eftersom förberedelse innebär befattning med förlag eller vederlag för brott&lt;br&gt;eller viss befattning med hjälpmedel, och att själva dekoderutrustningen inte&lt;br&gt;kan vara hjälpmedel i lagens mening eftersom den är brottsobjekt. Fakultets-&lt;br&gt;styrelsen noterar också att Europarådets rekommendation angående lagstadgat&lt;br&gt;skydd för kodade televisionstjänster inte innehåller något krav på sanktioner&lt;br&gt;mot gärningar på försöks- eller förberedelsestadiet. Istället för den av utred-&lt;br&gt;ningen föreslagna bestämmelsen anser fakultetsstyrelsen att en bestämmelse&lt;br&gt;om ansvar för medverkan bör införas i lagförslagets 4 §. Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Stockholms universitet ifrågasätter också om straff bör ådömas&lt;br&gt;för försök och förberedelse till brott mot den föreslagna lagen. Framför allt&lt;br&gt;vill fakultetsnämnden framhålla att annonsering i förväg och liknande bör i&lt;br&gt;enlighet med utredningens konstaterande kunna betraktas som otillåten mark-&lt;br&gt;nadsföring enligt 2§ marknadsföringslagen. Nämnden hänvisar också till att&lt;br&gt;utredningen själv förespråkat försiktighet och måttfulla åtgärder från sam-&lt;br&gt;hällets sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket anser att vissa delar av den föreslagna lagtexten är något&lt;br&gt;svårläst, och föreslår att förslagets 4§ skulle kunna ha följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som gör sig skyldig till försök eller förberedelse till brott enligt denna&lt;br&gt;lag skall dömas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningsförslaget bör befattning med dekoder eller del därav i strid&lt;br&gt;mot förbudet i 2§ normalt leda till ett bötesstraff. Mer omfattande tillverkning&lt;br&gt;eller t.ex. upprepade överlåtelser bör dock kunna medföra fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader. Vad beträffar straff för olovlig införsel m.m. hänvisar utred-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen till bestämmelserna i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,&lt;br&gt;där straffet för normalbrott är böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionåklagaren i Stockholm anser att den straffnivå som föreslagits av&lt;br&gt;utredningen står i överensstämmelse med det straffvärde som gärningarna kan&lt;br&gt;tänkas ha. Stockholms tingsrätt ser inget skäl för att import av dekoderut-&lt;br&gt;rustning skall ha högre straffvärde än de förfaranden som på annat sätt än&lt;br&gt;genom införsel bryter mot 2§. Tingsrätten anser därför att normalpåföljden&lt;br&gt;för brott mot den föreslagna lagen bör bli böter eller fängelse i högst två år.&lt;br&gt;Genom denna straffsats uppnås också jämställdhet med situationen vad gäller&lt;br&gt;brott mot upphovsrätten. Göteborgs tingsrätt delar utredningens uppfattning&lt;br&gt;att påföljden normalt bör vara böter. För normalbrottet anser tingsrätten det&lt;br&gt;även tillräckligt med ett straffmaximum om sex månader - bl.a. med hänsyn&lt;br&gt;till möjligheten att utfärda strafföreläggande. Emellertid bör det med hänsyn&lt;br&gt;till att ifrågavarande brottslighet kan vara av allvarligt slag enligt tingsrätten&lt;br&gt;införas ansvar för grovt brott med straffskalan fängelse högst två år. Även&lt;br&gt;Juridiska fakultetsstyrelsens forskningsnämnd vid Lunds universitet föreslår&lt;br&gt;för övervägande om inte möjligheten av särskilt omfattande, affärsmässig&lt;br&gt;verksamhet med piratdekodrar bör föranleda införandet av ett grovt brott&lt;br&gt;enligt 2 § med en straffskala upp till två års fängelse. Sveriges Advokat-&lt;br&gt;samfund anser att det med hänsyn till den ekonomiska skada piratdekodrar&lt;br&gt;kan åstadkomma och med närheten till de immaterialrättsliga reglerna finns&lt;br&gt;skäl att överväga ett mer enhetligt sanktionssystem, innebärande såväl skade-&lt;br&gt;ståndsmöjlighet som fängelse i högst två år vid grovt brott. Även Svenska&lt;br&gt;Kabel-TV-föreningen anser att strafflatituden fängelse i två år bör bli gällande&lt;br&gt;i de fall då det är fråga om yrkesmässig hantering av stor omfattning. Häri-&lt;br&gt;genom nås dels en bättre överensstämmelse med normalfallet vid brott mot&lt;br&gt;varusmugglingslagen, dels jämställdhet såväl i straffhänseende som när det&lt;br&gt;gäller straffprocessuella tvångsmedel med situationen vad gäller brott mot&lt;br&gt;upphovsrättslagen. Den sistnämnda omständigheten menar föreningen är&lt;br&gt;viktigt med hänsyn till Europarådsrekommendationen. Kabel-TV-föreningens&lt;br&gt;ståndpunkt delas också av IFPI, Film- och Videobranschens samarbets-&lt;br&gt;kommitté, KLYS samt Kabelvision. FilmNet föreslår att om en straffsats för&lt;br&gt;grovt brott införes, borde det normala brottet även omfatta icke yrkesmässig&lt;br&gt;spridning av piratdekoderutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges domareförbund anser att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör&lt;br&gt;övervägas att också olovlig införsel bör kriminaliseras i den föreslagna lagen&lt;br&gt;på motsvarande sätt som skett i upphovsrättslagen och andra immaterialrätts-&lt;br&gt;liga lagstiftningar. Detta mot bakgrund av att normalstraffet för olovlig inför-&lt;br&gt;sel genom hänvisningen till varusmugglingslagens bestämmelser kommit att&lt;br&gt;få ett straffmaximum på två års fängelse — en konsekvens som utredningen&lt;br&gt;enligt domareförbundet uppenbarligen förbisett. Vidare noterar domareför-&lt;br&gt;bundet att utredningen föreslagit att vid konkurrenssituationer mellan den&lt;br&gt;föreslagna lagen och den immaterialrättsliga lagstiftningen ansvar bör ådömas&lt;br&gt;enligt de immaterialrättsliga reglerna. Domareförbundet påpekar emellertid att&lt;br&gt;det vid konkurrenssituationer inom specialstraffrätten inte finns någon veder-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagen rättsprincip som innebär att en viss specialstraffrättslig lagstiftning bör&lt;br&gt;ta över en annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Polismyndigheten i Göteborg bör straffpåföljden vara böter eller&lt;br&gt;fängelse i ett år. Skäl som talar för detta anser man dels vara häktningsregler-&lt;br&gt;na och dels att detta bättre skulle överensstämma med straffpåföljderna i&lt;br&gt;radiolagens 21 § där påföljden är böter eller fängelse i 1 år. Med denna straff-&lt;br&gt;påföljd fordras enligt polismyndigheten inte någon straffsats för grovt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet anser att ställning bör&lt;br&gt;tas i frågan om hur själva brottsenheten bör bestämmas för det som i förslaget&lt;br&gt;benämns mer omfattande tillverkning eller t.ex. upprepade överlåtelser.&lt;br&gt;Yrkesmässig införsel, tillverkning, etc. gör det naturligt att se brottet närmast&lt;br&gt;som en över längre tid utsträckt aktivitet. Men införsel, tillverkning, etc. i&lt;br&gt;förvärvssyfte kan lika väl ske i fråga om enstaka föremål, och föga talar enligt&lt;br&gt;fakultetsstyrelsen emot att se varje sådan hantering som ett brott för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningsförslagets 5§ föreskrivs förverkande av dekoderutrustning&lt;br&gt;som har varit föremål för brott enligt den föreslagna lagen samt vinning av&lt;br&gt;sådant brott om det inte är uppenbart oskäligt. Vidare får egendom som har&lt;br&gt;använts som hjälpmedel vid brott enligt lagen eller egendomens värde förkla-&lt;br&gt;ras förverkat, om det är nödvändigt för att förebygga brott eller annars sär-&lt;br&gt;skilda skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Svea Hovrätt bör förverkandebestämmelsen utformas i enlighet med&lt;br&gt;Statsrådsberedningens riktlinjer för författningsskrivning, vilka anges i den&lt;br&gt;s.k. Gröna boken (s. 46). Detta innebär sakligt sett enligt hovrätten att en&lt;br&gt;möjlighet till värdeförverkande införs i 5§ första stycket, vilket kan vara en&lt;br&gt;fördel ur processekonomisk synvinkel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionåklagaren i Stockholm påpekar att möjligheterna till förverkande&lt;br&gt;begjänsas av straffbarheten vilket innebär att alla piratdekodrar inte kommer&lt;br&gt;att kunna förverkas. Regionåklagaren anser emellertid att de överväganden&lt;br&gt;som utredningen gjort i denna fråga är riktiga och har således inte något att&lt;br&gt;erinra mot utredningsförslaget på denna punkt. Kabelnämnden anser det som&lt;br&gt;något av det viktigaste med förslaget vara att piratdekoderutrustning som på-&lt;br&gt;träffats i förvärvssyfte kommer att kunna beslagtas och förverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandefrågor och förutsättningar för åtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen leder olovlig tillverkning, import och spridning av deko-&lt;br&gt;derutrustning i regel till omedelbar slutlig skada för det kodande programföre-&lt;br&gt;taget i fråga. Detta företag bör följaktligen regelmässigt behandlas som&lt;br&gt;målsägande. Vidare föreslår utredningen med hänsyn bl.a. till att den i lagen&lt;br&gt;skydddade verksamheten är rent kommersiell bör brott enligt lagen företrä-&lt;br&gt;desvis åtalas av allmän åklagare bara om brottet anges till åtal av målsägande.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal bör dock även kunna ske om det är särskilt påkallat från allmän syn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea hovrätt anser att det i vissa fall kan tänkas uppstå svårigheter att fast-&lt;br&gt;slå vem som är målsägande, t.ex. då en dekoder kan ge tillgång till sänd-&lt;br&gt;ningar från vissa programföretag men inte från andra, eller då en dekoder&lt;br&gt;blivit obrukbar p.g.a. att ett programföretag ändrat kodningen för sina sänd-&lt;br&gt;ningar. Problemet bör enligt hovrätten belysas i lagförarbetena, men frågan&lt;br&gt;bör i övrigt kunna överlämnas till rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs tingsrätt påpekar att en tillämpning av 20 kap. 8§ fjärde stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken inte alltid är oproblematisk i detta sammanhang. Tingsrätten&lt;br&gt;anser bl.a. med hänsyn till detta att det redan i lagstiftningsärendet klart bör&lt;br&gt;anges vem som skall ha ställning som målsägande. Annars delar tingsrätten&lt;br&gt;utredningens uppfattning att, som regel, endast det kodande programföretaget&lt;br&gt;skall behandlas som målsägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IFPI, FilmNet, Film- och Videobranschens samarbetskommitté, Svenska&lt;br&gt;Kabel-TV-föreningen, KLYS samt Kabelvision anser att även andra rättig-&lt;br&gt;hetshavare än de kodande företagen bör ges möjlighet att tillvarata sin rätt, via&lt;br&gt;process eller skadeståndssanktionsmöjlighet. IFPI, Film- och Videobran-&lt;br&gt;schens samarbetskommitté samt KLYS påpekar också att det är nödvändigt&lt;br&gt;med en utvidgad målsägandekrets för de fall det inte inom riket finns en&lt;br&gt;målsägande enligt utredningens förslag. IFPI och Film- och Videobranschens&lt;br&gt;samarbetskommitté föreslår vidare att målsägandebegreppet i den föreslagna&lt;br&gt;lagstiftningen bör vara detsamma som när det gäller upphovsrättsintrång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Riksåklagaren bör förutsättningarna för allmänt åtal begränsas ytter-&lt;br&gt;ligare. För att understryka den återhållsamhet som skall gälla vid prövningen&lt;br&gt;av åtalsfrågan bör allmänt åtal, oberoende av om angivelse finns eller inte,&lt;br&gt;ske bara om detta av särskilda skäl är påkallat ur allmän synpunkt. Region-&lt;br&gt;åklagaren i Stockholm anser att en prövning om åtal är påkallat från allmän&lt;br&gt;synpunkt bör göras i alla fall, även då målsäganden anger brottet till åtal. I&lt;br&gt;andra fall bör brott endast åtalas av åklagare, när det av särskilda skäl är&lt;br&gt;påkallat från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om förbud beträffande viss&lt;br&gt;avkodningsutrustning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag förstås med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kodad sändning som erbjuds mot betalning: en sändning av ljudradio- eller&lt;br&gt;televisionsprogram som är riktad till allmänheten och där den programbärande&lt;br&gt;signalen har ändrats av den som ansvarar för sändningen eller av någon&lt;br&gt;annan för dennes räkning i avsikt att göra programmen tillgängliga endast för&lt;br&gt;dem som betalar för programmen (abonnentkretsen),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avkodningsutrustning: en anordning som helt eller delvis är konstruerad&lt;br&gt;eller särskilt anpassad för att bereda någon tillgång till innehållet i en kodad&lt;br&gt;sändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Avkodningsutrustning får inte yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte&lt;br&gt;tillverkas, överlåtas, hyras ut, installeras eller underhållas i avsikt att bereda&lt;br&gt;någon utanför abonnentkretsen tillgång till innehållet i en kodad sändning&lt;br&gt;som erbjuds mot betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som uppsåtligen bryter mot 2 § skall dömas till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som gör sig skyldig till försök till brott enligt denna lag skall dö-&lt;br&gt;mas till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Egendom som varit föremål för brott enligt denna lag skall förklaras för-&lt;br&gt;verkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess&lt;br&gt;värde förklaras förverkat. Även utbytet av ett sådant brott skall förklaras för-&lt;br&gt;verkat, om det inte är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller&lt;br&gt;dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att förebygga&lt;br&gt;brott eller det finns andra särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Åklagare får väcka åtal för brott enligt denna lag endast om åtal av&lt;br&gt;särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Protokoll vid sammanträde 1993-09-28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, justitierådet Johan&lt;br&gt;Munck, regeringsrådet Leif Lindstam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 9 september 1993, varvid&lt;br&gt;statsrådet Birgit Friggebo varit föredragande, har regeringen för lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande överlämnat förslag till lag om förbud beträffande viss avkodningsut-&lt;br&gt;rustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Greger&lt;br&gt;Lindberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innefattar huvudsakligen ett förbud mot yrkesmässig tillverk-&lt;br&gt;ning och spridning av sådan avkodningsutrustning som gör det möjligt att&lt;br&gt;utan betalning få tillgång till avgiftsbelagda radio- och televisionsprogram&lt;br&gt;riktade till allmänheten. Förbudet avses gälla oberoende av innehållet i&lt;br&gt;programmen och kan därför införas utan hinder av regeln i 1 kap. 3 § tredje&lt;br&gt;stycket yttrandefrihetsgrundlagen, något som också uttryckligen har förutsatts&lt;br&gt;i motiven till den nämnda grundlagsbestämmelsen (prop. 1990/91:64 s. 109).&lt;br&gt;Med hänsyn till att det här är fråga om program som får förutsättas vara&lt;br&gt;tillgängliga för envar mot betalning framstår lagstiftningen ej som en begräns-&lt;br&gt;ning av den informationsfrihet som skyddas av 2 kap. 1 § regeringsformen.&lt;br&gt;Inte heller de särskilda reglerna i 13 § samma kapitel om för vilka ändamål&lt;br&gt;informationsfriheten får begränsas är således tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till den anförda finner Lagrådet att det från de synpunkter&lt;br&gt;Lagrådet har att beakta inte föreligger någon anledning till erinran mot att en&lt;br&gt;lagstiftning i enlighet med förslaget kommer till stånd. Beträffande de sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelserna bör emellertid några påpekanden göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I definitionen av uttrycket &amp;quot;kodad sändning som erbjuds mot betalning&amp;quot; ingår&lt;br&gt;bl.a. att den programbärande signalen skall ha ändrats av den som ansvarar&lt;br&gt;för sändningen eller av någon annan för dennes räkning. Häremot kan in-&lt;br&gt;vändas att ändringen av signalen även synes kunna göras för egen räkning av&lt;br&gt;någon som härleder sin rätt från den som svarar för sändningen. Så kan t.ex.&lt;br&gt;vara fallet om en sändning som inte är kodad av den som svarar för sänd-&lt;br&gt;ningen kodas av en kabeloperatör och tillhandahålls dennes abonnenter. Utan&lt;br&gt;att någon saklig ändring i övrigt uppkommer skulle den angivna situationen&lt;br&gt;täckas av definitionen om orden &amp;quot;av den som ansvarar för sändningen eller av&lt;br&gt;någon annan för dennes räkning&amp;quot; utgår ur lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i remissen föreslagna definitionen av ordet &amp;quot;avkodningsutrustning&amp;quot;&lt;br&gt;föranleder också följande anmärkning av Lagrådet. Enligt vad som uttalas i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den allmänna motiveringen (avsnitt 6) och specialmotiveringen skall med&lt;br&gt;avkodningsutrustning avses inte endast en komplett utrustning, som kan&lt;br&gt;åstadkomma avkodning och som inte har någon annan funktion, utan också&lt;br&gt;vissa andra anordningar. Sålunda anges att till avkodningsutrustning skall&lt;br&gt;räknas även delar till sådan utrustning. Vidare uttalas att utrustningen kan&lt;br&gt;utgöras av en byggsats eller en del av en sådan. Det framgår vidare av&lt;br&gt;specialmotiveringen att en avkodningsutrustning kan ingå som en del i en an-&lt;br&gt;ordning med även andra funktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening korresponderar dessa uttalanden inte helt med den&lt;br&gt;föreslagna definitionen. För att en del till en avkodningsutrustning eller till en&lt;br&gt;byggsats till en avkodningsutrustning i sig själv skall kunna betraktas som en&lt;br&gt;avkodningsutrustning torde få krävas inte endast att delen är nödvändig för&lt;br&gt;avkodningsfunktionen utan också att den inte kan ha någon annan funktion.&lt;br&gt;Till denna kategori hör t.ex. avkodare och datakort som är konstruerade eller&lt;br&gt;särskilt anpassade för avkodning och som måste användas tillsammans för att&lt;br&gt;avkodning skall åstadkommas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beståndsdelar i en avkodningsutrustning, vilka kan användas på&lt;br&gt;annat sätt än i en sådan utrustning och som tillverkas, överlåts m.m. även för&lt;br&gt;andra ändamål, kan däremot inte anses i sig själva utgöra avkodningsutrust-&lt;br&gt;ning och omfattas därför inte av förbudet enligt den föreslagna lagen. Av&lt;br&gt;både principiella och praktiska skäl bör så också vara fallet. Lagtexten bör&lt;br&gt;därför inte anpassas till motiveringen på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot skulle enligt Lagrådets uppfattning definitionen av avkodnings-&lt;br&gt;utrustning, utan någon ändring av den sakliga innebörd den har enligt vad&lt;br&gt;som nyss sagts, vinna i klarhet om den formulerades på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avkodningsutrustning: en anordning, som är konstruerad för att ensam&lt;br&gt;eller tillsammans med annan anordning kunna bereda någon tillgång till inne-&lt;br&gt;hållet i en kodad sändning eller är särskilt anpassad för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som paragrafen är formulerad träffar förbudet även fall då någon av de be-&lt;br&gt;skrivna åtgärderna företas efter tillstånd av programföretaget eller annan be-&lt;br&gt;hörig rättighetshavare. Detta är uppenbarligen ej avsikten. Paragrafen bör&lt;br&gt;avfattas så att förbudet blir tillämpligt endast när en åtgärd av avsett slag före-&lt;br&gt;tas olovligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Kulturdepartementet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,&lt;br&gt;Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,&lt;br&gt;Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Friggebo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94: 53 Förbud beträffande viss avkod-&lt;br&gt;ningsutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 45054, Stockholm 1993&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:KU15</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-10-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-10-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-10-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-10-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Ny demokrati</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 17:17:48</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH0353</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:54</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 17:17:48</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH0353</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__53.pdf</filnamn>
<filstorlek>2110347</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Förbud beträffande viss avkodningsutrustning</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/DA40FAB3-E797-4F1D-84CF-1103FE31EED7</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:KU15</uppgift>
<ref_dok_id>GH01KU15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Förbud betr. viss avkodningsutrustning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:53&lt;br/&gt;
Förbud beträffande viss avkodningsutrustning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02K9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:53 Förbud beträffande viss avkodningsutrustning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Harriet Colliander  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:53&lt;br/&gt;
Förbud beträffande viss avkodningsutrustning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02K9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:53 Förbud beträffande viss avkodningsutrustning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Harriet Colliander  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>