<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2285174</hangar_id>
 <dok_id>GH0344</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>44</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:44</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>44</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-10-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:46:51</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Grovt rattfylleri m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0344/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0344</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH0344</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1993/94:44&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Grovt rattfylleri m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Prop.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1993/94:44&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 7 oktober 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;br&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs fram förslag till ändringar i bl.a. lagen (1951:649) om&lt;br&gt;straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen), vilka syftar till att främja trafik-&lt;br&gt;säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall gränsvärdet för grovt rattfylleri sänkas från 1,5 till&lt;br&gt;1,0 promille alkohol i blodet med motsvarande sänkning för alkoholhalten i&lt;br&gt;utandningsluften. Motsvarande ändring föreslås i järn vägssäkerhetslagen&lt;br&gt;(1990:1157).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maximistraffet för grovt rattfylleri höjs enligt förslaget från ett till två års&lt;br&gt;fängelse. Motsvarande ändring föreslås beträffande grovt sjöfylleri och tra-&lt;br&gt;fiknykterhetsbrott som faller under järnvägssäkerhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen uttalar regeringen att normalpåföljden för grovt rattfylleri&lt;br&gt;skall vara fängelse. En icke frihetsberövande påföljd skall kunna väljas endast&lt;br&gt;om det föreligger särskilda skäl. Villkorlig dom skall - i likhet med vad som&lt;br&gt;gällde före 1990 års ändringar i trafikbrottslagen - användas med mycket stor&lt;br&gt;restrik tivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget bör fängelsedömda trafiknykterhetsbrottslingar genomgå&lt;br&gt;alkoholavvänjande behandling under anstaltsvistelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrande från frivårdsmyndighet bör, enligt regeringens bedömning, nor-&lt;br&gt;malt infordras i mål om grovt rattfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vidare en ändring i brottsbalken som innebär en&lt;br&gt;skärpt bedömning av brotten vållande till annans död och vållande till kropps-&lt;br&gt;skada eller sjukdom, när gärningarna begåtts i samband med trafiknykterhets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brott. Förslaget innebär att sådana brott som huvudregel skall bedömas som&lt;br&gt;grova om gärningsmannen var berusad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maximistraffet för vållande till annans död och för vållande till kropps-&lt;br&gt;skada eller sjukdom höjs enligt förslaget till sex respektive fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås också en ändring i 7 § trafikbrottslagen som ökar&lt;br&gt;möjligheterna att förklara fordon förverkade när de använts vid brott mot den&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov föreslås ändrad så att po-&lt;br&gt;lisen ges generell rätt att ta alkoholutandningsprov på bl.a. förare av motor-&lt;br&gt;drivet fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några promillegränser för sjötrafiken föreslås för närvarande inte. I stället&lt;br&gt;bör Brottsförebyggande rådet få i uppdrag att utvärdera de ändringar i sjöfyl-&lt;br&gt;leribestämmelsema som trädde i kraft den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................................................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Lagtext.................................................................................................. 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i brottsbalken.................................. 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa trafikbrott.......................................................................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)................. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkohol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utandningsprov........................................................................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1157)................................................................................ 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Ärendet och dess beredning................................................................ 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Grovt rattfylleri - Allmän motivering................................................. 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Trafiknykterhetslagstiftningens utveckling i huvuddrag........... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Trafiknykterhetsbrotten, nuvarande ordning.............................. 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;Vissa undersökningar om alkohol och trafik m.m.................... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter för en reform.................................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gränsvärdet för grovt rattfylleri................................................. 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;Höjning av straffmaximum för grovt rattfylleri......................... 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Påföljdsvalet vid grovt rattfylleri............................................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.8 &amp;nbsp;Behandling i kriminalvårdsanstalt för fängelsedömda trafik-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nykterhetsbrottslingar................................................................. 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.9 &amp;nbsp;Personutredning i mål om ansvar för grovt rattfylleri................ 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.10 Vållande till annans död och vållande till kroppsskada eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukdom...................................................................................... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.11 Förverkande av fordon.............................................................. 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.12 Vissa körkortsfrågor................................................................... 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.13 Alkoholutandningsprov.............................................................. 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.14 Övriga frågor.............................................................................. 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Sjöfylleri - Allmän motivering............................................................. 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning.................................................................................... 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;Gränsvärden för alkoholkoncentrationen till sjöss m.m........... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;Höjning av straffmaximum för grovt&amp;nbsp;sjöfylleri m.m................ 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;Övriga frågor.............................................................................. 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Ekonomiska konsekvenser m.m......................................................... 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Specialmotivering................................................................................ 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring&amp;nbsp;i brottsbalken............................... 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa trafikbrott.......................................................................... 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring&amp;nbsp;i sjölagen (1891:35&amp;nbsp;s.&amp;nbsp;1).............. 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;Förslaget till lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring&amp;nbsp;i lagen (1976:1090)&amp;nbsp;om alkohol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utandningsprov........................................................................... 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1157)................................................................................ 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6 &amp;nbsp;Ikraftträdande m.m.................................................................... 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Väg- och sjöfyllerikommitténs sammanfattning av betän-&lt;br&gt;kandet Grovt Rattfylleri och Sjöfylleri (SOU 1992:131)... 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Väg-och sjöfyllerikommitténs lagförslag........................... 81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna - Grovt Rattfylleri&lt;br&gt;och Sjöfylleri (SOU 1992:131)........................................... 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Trafikpolisutredningens sammanfattning av betänkandet&lt;br&gt;Trafikpolisen mer än dubbelt bättre (SOU 1992:81)........... 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna - Trafikpolisen mer&lt;br&gt;än dubbelt bättre (SOU 1992:81)........................................ 100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Lagförslag i promemorian Ansvar för grovt vållande till&lt;br&gt;annans död, m.m. samt Förverkande av fordon. Ytterli-&lt;br&gt;gare åtgärder mot de grova trafiknykterhetsbrotten............101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 Förteckning över de instanser som inbjudits till hearing&lt;br&gt;över promemorian Ansvar för grovt vållande till annans&lt;br&gt;död, m.m samt Förverkande av fordon. Ytterligare åt-&lt;br&gt;gärder mot de grova trafiknykterhetsbrotten.......................103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag...............................................104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande...............................................................109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1993......... 116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i brottsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen (1990:1157).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 och 8 §§ brottsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som av oaktsamhet orsakar&lt;br&gt;annans död, dömes för vållande&lt;br&gt;till annans död till fängelse i&lt;br&gt;högst två år eller, om brottet är&lt;br&gt;ringa, till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, dömes till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsamkar någon av oaktsamhet&lt;br&gt;annan person sådan kroppsskada el-&lt;br&gt;ler sjukdom som ej är ringa, dömes&lt;br&gt;för vållande till kropps-&lt;br&gt;skada eller sjukdom till bö-&lt;br&gt;ter eller fängelse i högst sex måna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, dömes till fäng-&lt;br&gt;else i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som av oaktsamhet orsakar&lt;br&gt;annans död, döms för vållande&lt;br&gt;till annans död till fängelse i&lt;br&gt;högst två år eller, om brottet är&lt;br&gt;ringa, till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;sex år. Har gärningen begåtts vid&lt;br&gt;förande av motorfordon skall vid&lt;br&gt;bedömande av om brottet är grovt&lt;br&gt;särskilt beaktas om gärningsman-&lt;br&gt;nen varit påverkad av alkohol eller&lt;br&gt;något annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsamkar någon av oaktsamhet&lt;br&gt;annan person sådan kroppsskada el-&lt;br&gt;ler sjukdom som ej är ringa, döms&lt;br&gt;för vållande till kropps-&lt;br&gt;skada eller sjukdom till bö-&lt;br&gt;ter eller fängelse i högst sex måna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else i högst fyra år. Har gärningen&lt;br&gt;begåtts vid förande av motorfordon&lt;br&gt;skall vid bedömande av om brottet&lt;br&gt;är grovt särskilt beaktas om gär-&lt;br&gt;ningsmannen varit påverkad av al-&lt;br&gt;kohol eller något annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafik-&lt;br&gt;brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 a och 7 §§ lagen (1951:649) om straff för&lt;br&gt;vissa trafikbrott skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 a §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 4 § första&lt;br&gt;eller andra stycket att anse som&lt;br&gt;grovt, skall föraren dömas för grovt&lt;br&gt;rattfylleri till fängelse i högst ett år.&lt;br&gt;Vid bedömande av om brottet är&lt;br&gt;grovt skall särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 4 § första&lt;br&gt;eller andra stycket att anse som&lt;br&gt;grovt, skall föraren dömas för grovt&lt;br&gt;rattfylleri till fängelse i högst två år.&lt;br&gt;Vid bedömande av om brottet är&lt;br&gt;grovt skall särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncentration som uppgått till minst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1,5 promille i hans blod eller 0,75&lt;br&gt;milligram per liter i hans utand-&lt;br&gt;ningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncentration som uppgått till minst&lt;br&gt;1,0 promille i hans blod eller 0,50&lt;br&gt;milligram per liter i hans utand-&lt;br&gt;ningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäker-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fordon som har använts vid&lt;br&gt;brott enligt denna lag får förklaras&lt;br&gt;förverkat, om det är uppenbart att&lt;br&gt;detta behövs för att förebygga fort-&lt;br&gt;satt sådan brottslighet och förver-&lt;br&gt;kande inte är oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fordon som har använts vid&lt;br&gt;brott enligt denna lag får förklaras&lt;br&gt;förverkat, om det behövs för att fö-&lt;br&gt;rebygga fortsatt sådan brottslighet&lt;br&gt;och förverkande inte är oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:149.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:281.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 325 a § sjölagen (1891:35 s. 1) skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325 a §1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 325 § att&lt;br&gt;anse som grovt, skall dömas för&lt;br&gt;grovt sjöfylleri till fängelse i&lt;br&gt;högst ett år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt beaktas&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 325 § att&lt;br&gt;anse som grovt, skall dömas för&lt;br&gt;grovt sjöfylleri till fängelse i&lt;br&gt;högst två år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt beaktas&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gärningsmannen varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat&lt;br&gt;medel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra varit särskilt krä-&lt;br&gt;vande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra omständigheter eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fartyget inneburit en påtaglig fara för säkerheten till&lt;br&gt;sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:668.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandnings-&lt;br&gt;prov&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:1090) om alkoholutand-&lt;br&gt;ningsprov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 4 § skall betecknas 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholutandningsprov får före-&lt;br&gt;tagas på den som skäligen kan&lt;br&gt;misstänkas för brott som avses i 4 §&lt;br&gt;lagen (1951:649) om straff för vissa&lt;br&gt;trafikbrott eller 6 kap. 2 § järnvägs-&lt;br&gt;trafiklagen (1985:192). Detsamma&lt;br&gt;gäller annat brott, varå fängelse kan&lt;br&gt;följa, om provet kan ha betydelse&lt;br&gt;för utredning om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholutandningsprov får tas på&lt;br&gt;den som skäligen kan misstänkas&lt;br&gt;för brott som avses i 4 § lagen&lt;br&gt;(1951:649) om straff för vissa tra-&lt;br&gt;fikbrott, 30 § järnvägssäkerhets-&lt;br&gt;lagen (1990:1157) eller annat brott,&lt;br&gt;varå fängelse kan följa, om provet&lt;br&gt;kan ha betydelse för utredning om&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholutandningsprov tas av&lt;br&gt;polisman. Provtagningen skall ske&lt;br&gt;på ett sätt som inte utsätter den på&lt;br&gt;vilken provet tas för allmän upp-&lt;br&gt;märksamhet. Om särskilda skäl inte&lt;br&gt;föranleder något annat, skall provet&lt;br&gt;tas i täckt fordon eller inomhus i av-&lt;br&gt;skilt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholutandningsprov får även&lt;br&gt;i andra fall än som avses i 1 § första&lt;br&gt;stycket tas på förare av motordrivet&lt;br&gt;fordon samt på förare av maskindri-&lt;br&gt;vet spårfordon på järnväg, tunnel-&lt;br&gt;bana eller spårväg. Prov enligt den-&lt;br&gt;na paragraf får dock inte tas på&lt;br&gt;förare av motordrivet fordon, som är&lt;br&gt;avsett att föras av gående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i l § andra&lt;br&gt;stycket skall tillämpas vid provtag-&lt;br&gt;ning enligt denna paragraf. Dess-&lt;br&gt;utom skall iakttas att prov får tas&lt;br&gt;endast på eller i nära anslutning till&lt;br&gt;den plats där föraren kontrolleras&lt;br&gt;eller ett polisingripande mot föraren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholutandningsprov får rutin-&lt;br&gt;mässigt tas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förare av motordrivet fordon&lt;br&gt;som stoppas vid beordrad trafik-&lt;br&gt;kontroll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som kan antagas under&lt;br&gt;förande av motordrivet fordon ha,&lt;br&gt;med eller utan skuld, haft del i upp-&lt;br&gt;komsten av trafikolycka,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som kan misstänkas för att&lt;br&gt;under förande av motordrivet for-&lt;br&gt;don ha begått brott enligt 1-3 §§&lt;br&gt;lagen (1951:649) om straff för vissa&lt;br&gt;trafikbrott eller sådan enligt väg-&lt;br&gt;trafikkungörelsen (1972:603) straff-&lt;br&gt;belagd förseelse som avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1985:196.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Senaste lydelse 1989:393.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a. färdhastighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b. skyldighet att stanna fordon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c. skyldighet att ha föreskriven&lt;br&gt;lykta eller strålkastare tänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket&lt;br&gt;om förare av motordrivet fordon&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar även föra-&lt;br&gt;re av maskindrivet spårfordon på&lt;br&gt;järnväg, tunnelbana eller spårväg.&lt;br&gt;De gäller ej förare av maskindrivet&lt;br&gt;fordon, som är avsett att föras av&lt;br&gt;gående.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sker. För proven får endast an-&lt;br&gt;vändas instrument som kan brukas&lt;br&gt;utan dröjsmål och som bara anger&lt;br&gt;om eventuell alkoholkoncentration&lt;br&gt;överstiger visst gränsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen (1990:1157)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 30 § jämvägssäkerhetslagen (1990:1157) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana&lt;br&gt;efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkohol-&lt;br&gt;koncentrationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i hans&lt;br&gt;blod eller 0,10 milligram per liter i hans utandningsluft döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till samma straff döms också den som för ett sådant fordon och då är så&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverkad av alkoholhaltiga drycker&lt;br&gt;betryggande sätt kan föra fordonet,&lt;br&gt;påverkad av något annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i första el-&lt;br&gt;ler andra stycket att anse som grovt,&lt;br&gt;skall föraren dömas till fängelse i&lt;br&gt;högst ett år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt beaktas&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;br&gt;koncentration som uppgått till minst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1,5 promille i hans blod eller 0,75&lt;br&gt;milligram per liter i hans utand-&lt;br&gt;ningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föraren annars har varit avsevärt&lt;br&gt;medel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det kan antas att han inte på ett&lt;br&gt;Detsamma gäller om föraren är lika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i första el-&lt;br&gt;ler andra stycket att anse som grovt,&lt;br&gt;skall föraren dömas till fängelse i&lt;br&gt;högst två år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt beaktas&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;br&gt;koncentration som uppgått till minst&lt;br&gt;1,0 promille i hans blod eller 0,50&lt;br&gt;milligram per liter i hans utand-&lt;br&gt;ningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverkad av alkohol eller något annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäker-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utan att föra fordon&lt;br&gt;som avses i första stycket vid järn-&lt;br&gt;väg eller tunnelbana fullgör tjänst, i&lt;br&gt;vilken ingår uppgifter av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för säkerheten och då är&lt;br&gt;så påverkad av alkohol eller något&lt;br&gt;annat medel att det kan antas att han&lt;br&gt;inte kan utföra dessa uppgifter på&lt;br&gt;betryggande sätt döms till böter el-&lt;br&gt;ler fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som för spårvagn&lt;br&gt;om straff för vissa trafikbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utan att föra fordon&lt;br&gt;som avses i första stycket vid järn-&lt;br&gt;väg eller tunnelbana fullgör tjänst, i&lt;br&gt;vilken ingår uppgifter av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för säkerheten och då är&lt;br&gt;så påverkad av alkohol eller något&lt;br&gt;annat medel att det kan antas att han&lt;br&gt;inte kan utföra dessa uppgifter på&lt;br&gt;betryggande sätt döms till böter el-&lt;br&gt;ler fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ins bestämmelser i lagen (1951:649)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande den 19 december 1991 tillkallade&lt;br&gt;chefen för Justitiedepartementet en parlamentarisk kommitté med uppdrag att&lt;br&gt;skyndsamt se över lagstiftningen om grovt rattfylleri samt reglerna om sjöfyl-&lt;br&gt;leri. Översynen skulle avse dels promillegränsen och påföljden för grovt ratt-&lt;br&gt;fylleri, dels frågan huruvida promilleregler skulle införas för sjötrafiken.&lt;br&gt;Kommittén antog namnet Väg- och sjöfyllerikommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1992 överlämnade kommittén sitt betänkande Grovt Rattfylleri&lt;br&gt;och Sjöfylleri (SOU 1992:131). Kommitténs förslag innebär i huvudsak att&lt;br&gt;gränsvärdet för grovt rattfylleri sänks från 1,5 till 1,0 promille alkohol i&lt;br&gt;blodet, att normalpåföljden vid grovt rattfylleri skall vara fängelse, att&lt;br&gt;fängelsedömda trafiknykterhetsbrottslingar skall placeras på specialanstalter&lt;br&gt;och under verkställigheten av fängelsestraffet genomgå ett särskilt, intensivt,&lt;br&gt;kurs- eller behandlingsprogram, att maximistraffet för grovt rattfylleri och&lt;br&gt;grovt sjöfylleri höjs från ett till två års fängelse samt att ett gränsvärde&lt;br&gt;motsvarande det för grovt rattfylleri införs för grovt sjöfylleri. Betänkandet&lt;br&gt;har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1 och kommit-&lt;br&gt;téns lagförslag i bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna finns i&lt;br&gt;bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena har upprättats i Justitie-&lt;br&gt;departementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 92-4881).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har i betänkandet lämnat utförliga redovisningar av utländsk&lt;br&gt;rätt såväl vad gäller trafiknykterhetsbrott som onykterhet till sjöss (s. 63 ff.&lt;br&gt;och 167 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för&lt;br&gt;Civildepartementet den 7 juni 1991 en särskild utredare för att se över poli-&lt;br&gt;sens trafikövervakning. Huvuduppgiften var att utreda om denna kan göras&lt;br&gt;effektivare och särskilt viktigt ansågs vara att effekterna av olika arbetsmeto-&lt;br&gt;der blev belysta. Utredningen antog namnet Trafikpolisutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikpolisutredningen överfördes från Civildepartementet till Justitie-&lt;br&gt;departementet den 1 december 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I september 1992 överlämnade utredaren sitt betänkande Trafikpolisen mer&lt;br&gt;än dubbelt bättre (SOU 1992:81). Utredarens förslag om reformering av tra-&lt;br&gt;fikövervakningen har formen av ett åtgärdspaket med 166 punkter. Under&lt;br&gt;rubriken ”Trafiknykterheten” föreslår utredaren bl.a. att bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov skall ändras så att varje polis&lt;br&gt;utan särskild order får rätt att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov. Trafik-&lt;br&gt;polisutredningens förslag har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 4 och en förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna i bilaga 5. Remissyttrandena finns tillgängliga i lagstift-&lt;br&gt;ningsärendet (dnr 92-3517). Vidare har betänkandet behandlats i 1993 års&lt;br&gt;budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 3 s. 70 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta lagstiftningsärende behandlas, såvitt avser Trafikpolisutredningens&lt;br&gt;betänkande, frågan om alkoholutandningsprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria - Ansvar för grovt&lt;br&gt;vållande till annans död, m.m. samt Förverkande av fordon. Ytterligare åt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gärder mot de grova trafiknykterhetsbrotten - föreslås en ändring i brottsbal-&lt;br&gt;ken som innebär en skärpt bedömning av brotten vållande till annans död och&lt;br&gt;vållande till kroppsskada eller sjukdom. Förslaget innebär, att sådana brott&lt;br&gt;som huvudregel skall bedömas som grova om gärningen begåtts i samband&lt;br&gt;med trafiknykterhetsbrott. I promemorian föreslås vidare att maximistraffet&lt;br&gt;för grovt vållande till annans död och för grovt vållande till kroppsskada eller&lt;br&gt;sjukdom skall höjas till fängelse sex respektive fyra år. Vad gäller förverkan-&lt;br&gt;de föreslås en ändring i 7 § trafikbrottslagen som ökar möjligheterna att&lt;br&gt;förklara fordon förverkade när de använts vid brott mot den lagen. Pro-&lt;br&gt;memorian var den 17 augusti 1993 föremål för en hearing i Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lagförslag som lagts fram i promemorian finns i bilaga 6. En förteck-&lt;br&gt;ning över de instanser som inbjudits till hearingen finns i bilaga 7. En sam-&lt;br&gt;manställning över de synpunkter som framfördes vid hearingen har upprät-&lt;br&gt;tats. Sammanställningen samt de skriftliga och muntliga yttranden över pro-&lt;br&gt;memorian som inkommit finns tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr 93-&lt;br&gt;2700).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom regeringsbeslut den 4 februari 1993 fick Kriminalvårdsstyrelsen i&lt;br&gt;uppdrag att göra en fördjupad analys av vilka konsekvenser förslagen i betän-&lt;br&gt;kandet Grovt Rattfylleri och Sjöfylleri (SOU 1992:131) har för kriminalvår-&lt;br&gt;dens olika verksamhetsgrenar, att beräkna de kostnader som kan uppstå till&lt;br&gt;följd därav samt att planera för ett genomförande i huvudsaklig överensstäm-&lt;br&gt;melse med kommitténs förslag med inriktning mot att de nya reglerna om&lt;br&gt;grovt rattfylleri skall träda i kraft den 1 januari 1994. Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;inkom i april respektive augusti månad 1993 med delredovisningar av upp-&lt;br&gt;draget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 9 september 1993 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 8. Lagrådets yttrande finns i bilaga 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter dels i avsnitt 4.4 och&lt;br&gt;dels i vissa fall i berörda avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Grovt rattfylleri - Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Trafiknykterhetslagstiftningens utveckling i huvuddrag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Trafiknykterhetsbestämmelsema i vårt land har genomgått väsentliga föränd-&lt;br&gt;ringar alltsedan den första självständiga straffbestämmelsen för trafiknykter-&lt;br&gt;hetsbrott infördes på 1920-talet. Ansvarsområdet har successivt utvidgats,&lt;br&gt;och kravet på nykterhet i trafiken har efter hand skärpts. Ett betydelsefullt led&lt;br&gt;i utvecklingen var när frihetsstraff år 1934 infördes som en regelmässig på-&lt;br&gt;följd för rattfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1941 infördes de s.k. promillebestämmelsema. De innebar att det inte&lt;br&gt;längre behövde föras någon bevisning om att förarens körförmåga varit ned-&lt;br&gt;satt i det enskilda fallet, utan straffansvaret anknöts direkt till alkoholkoncen-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trationen i förarens blod. Reformen innebar vidare att trafiknykterhetsbrotten&lt;br&gt;delades in i två svårhetsgrader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det svårare brottet, som senare fick beteckningen rattfylleri, skulle den&lt;br&gt;straffas som vid förande av bil, motorcykel eller traktortåg varit så påverkad&lt;br&gt;av starka drycker att det kunde antas att han inte på ett betryggande sätt hade&lt;br&gt;kunnat föra fordonet. Hade föraren haft en alkoholkoncentration i blodet av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1,5 promille eller däröver, skulle han anses ha varit så påverkad av starka&lt;br&gt;drycker som nyss sagts. Straffet för detta svårare brott var fram till den 1 juli&lt;br&gt;1990 fängelse i högst ett år eller, om omständigheterna var mildrande, dags-&lt;br&gt;böter, dock lägst tjugofem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lindrigare brottet, som sedermera kommit att benämnas rattonykterhet,&lt;br&gt;förelåg om det inte var styrkt att föraren varit så påverkad som förutsattes för&lt;br&gt;rattfylleriansvar, men alkoholkoncentrationen i hans blod hade uppgått till 0,8&lt;br&gt;men inte till 1,5 promille. Straffet för detta lindrigare brott var fram till den 1&lt;br&gt;juli 1990 dagsböter, lägst tio, eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagstiftning år 1951 fördes bestämmelserna om trafiknykterhets-&lt;br&gt;brott över till en ny lag, lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott&lt;br&gt;(trafikbrottslagen). I denna infördes samtidigt en bestämmelse om ansvar vid&lt;br&gt;s.k. drograttfylleri. Bestämmelsen innebar att ansvar såsom för rattfylleri&lt;br&gt;skulle, om påverkansrekvisitet var uppfyllt, ådömas även förare som varit&lt;br&gt;påverkade av annat berusningsmedel än alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikbrottslagens bestämmelser om trafiknykterhetsbrott har ändrats ett&lt;br&gt;flertal gånger. År 1957 sänktes den nedre promillegränsen för rattonykterhet&lt;br&gt;från 0,8 till 0,5 promille. Promillereglema ändrades vidare år 1975 på så sätt,&lt;br&gt;att straffansvar fortsättningsvis inträdde även när promillegränsen för rattfyl-&lt;br&gt;leri respektive rattonykterhet inte hade uppnåtts under själva färden utan först&lt;br&gt;efter dennas slut. Därmed försvann i praktiken det s.k. tillbakaräkningspro-&lt;br&gt;blemet som tidigare ofta lett till komplicerade utredningar om brott av denna&lt;br&gt;typ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse som gav domstol möjlighet att förverka fordon som an-&lt;br&gt;vänts vid bl.a. trafiknykterhetsbrott infördes den 1 juli 1987.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1989 genomfördes ändringar i trafikbrottslagen som bl.a. innebar att&lt;br&gt;det vid sidan av promilleregler för alkoholhalten i blodet infördes straffansvar&lt;br&gt;som grundas på motsvarande alkoholhalt i utandningsluften. Därigenom öpp-&lt;br&gt;nades möjligheter att mer regelmässigt använda alkoholutandningsprov som&lt;br&gt;bevismedel i mål om ansvar för trafiknykterhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De senaste lagändringarna företogs år 1990. Då sänktes gränsen för&lt;br&gt;straffbar alkoholpåverkan i trafiken från en blodalkoholhalt på 0,5 till 0,2&lt;br&gt;promille. En motsvarande sänkning gjordes beträffande alkoholhalten i&lt;br&gt;utandningsluften där gränsen för straffbarhet nu är 0,10 milligram per liter&lt;br&gt;utandningsluft. Liksom tidigare delades trafiknykterhetsbrotten in i två svår-&lt;br&gt;hetsgrader. Det s.k. enkla brottet, som närmast är att jämföra med det brott&lt;br&gt;som tidigare betecknades rattonykterhet, benämns rattfylleri medan det allvar-&lt;br&gt;ligare brottet, som närmast är att jämföra med det brott som tidigare beteckna-&lt;br&gt;des rattfylleri, benämns grovt rattfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Trafiknykterhetsbrotten, nuvarande ordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De nu gällande bestämmelserna trädde i kraft den 1 juli 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 § första stycket trafikbrottslagen skall den dömas för rattfylleri&lt;br&gt;som fört ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt alkohol-&lt;br&gt;haltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter fär-&lt;br&gt;den uppgått till minst 0,2 promille i hans blod eller 0,10 milligram per liter i&lt;br&gt;hans utandningsluft (s.k. promillerattfylleri). Regeln bygger uteslutande på&lt;br&gt;alkoholkoncentrationen i förarens blod eller utandningsluft. För rattfylleri&lt;br&gt;skall vidare enligt 4 § andra stycket den dömas som vid förande av ett motor-&lt;br&gt;drivet fordon eller en spårvagn varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker&lt;br&gt;eller något annat medel att det kan antas att han inte på ett betryggande sätt&lt;br&gt;kunnat föra fordonet (s.k. kliniskt rattfylleri). Den senare regeln tillämpas&lt;br&gt;främst i de fall då det inte finns någon bevisning om alkoholhalten i blodet&lt;br&gt;eller utandningsluften. Dessutom tillämpas den då någon har fört ett fordon&lt;br&gt;under påverkan av annat medel än alkohol. Regeln kan tillämpas också i de&lt;br&gt;sällsynta fall där alkoholkoncentrationen i blodet eller utandningsluften ej är&lt;br&gt;så hög att föraren kan dömas för promillerattfylleri men föraren likväl bevisli-&lt;br&gt;gen varit så påverkad som förutsätts för kliniskt rattfylleri (jämför Lagrådets&lt;br&gt;yttrande i prop. 1989/90:2 s. 64 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffet för rattfylleri är böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet att anse som grovt, skall föraren enligt 4 a § trafikbrottslagen&lt;br&gt;dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida ett rattfylleribrott är att anse som grovt skall avgöras med&lt;br&gt;beaktande av samtliga omständigheter vid brottet. Emellertid skall särskilt be-&lt;br&gt;aktas, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,5&lt;br&gt;promille i blodet eller 0,75 milligram per liter utandningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat&lt;br&gt;medel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafik-&lt;br&gt;säkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra omständigheter kan kvalificera brottet som grovt. Det är å&lt;br&gt;andra sidan också möjligt att brottet inte är att anse som grovt trots att någon&lt;br&gt;av de särskilda omständigheter som nämnts har förelegat, exempelvis vid fö-&lt;br&gt;rande av moped då föraren utgjort en fara huvudsakligen för sig själv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om trafiknykterhetsbrotten är tillämpliga på förare av&lt;br&gt;motordrivna fordon och spårvagnar. Begreppet motordrivet fordon har&lt;br&gt;samma innebörd i trafikbrottslagen som i vägtrafikkungörelsen (1972:603)&lt;br&gt;och avser alltså motorfordon, traktorer, motorredskap och terrängmotorfor-&lt;br&gt;don. Från den i 4 § första stycket trafikbrottslagen intagna promilleregelns&lt;br&gt;tillämpningsområde har emellertid i 4 § tredje stycket undantagits förare av&lt;br&gt;motordrivna fordon, som är avsedda att föras av gående, t.ex. motorgräs-&lt;br&gt;klippare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 § fjärde stycket trafikbrottslagen gäller straffbestämmelserna inte&lt;br&gt;när förandet av fordonet har ingått som ett led i en vetenskaplig eller därmed&lt;br&gt;jämförlig undersökning som regeringen eller myndighet som regeringen be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmer har lämnat tillstånd till. Syftet med denna bestämmelse är att ge möj- Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;ligheter till experimentella försök inom ramen för forskning kring prestations-&lt;br&gt;nedsättande effekter av olika slags droger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försök till trafiknykterhetsbrott är inte straffbelagt. Däremot har i rätts-&lt;br&gt;praxis de allmänna reglerna om ansvar för medverkan ansetts vara tillämpliga&lt;br&gt;(se t.ex. NJA 1949 s. 689 och NJA 1985 s. 496).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelser, motsvarande dem i 4 och 4 a §§ trafikbrottslagen,&lt;br&gt;finns i 30 § jämvägssäkerhetslagen (1990:1157) såvitt gäller förare av ma-&lt;br&gt;skindrivet spårfordon på järnväg eller i tunnelbana. Där föreskrivs straffan-&lt;br&gt;svar också för andra järnvägs- och tunnelbanetjänstemän som utför uppgifter&lt;br&gt;av väsentlig betydelse för säkerheten och därvid är så påverkade av alkohol&lt;br&gt;eller annat medel att det kan antas att dessa uppgifter inte kan utföras på ett&lt;br&gt;betryggande sätt. För brott av denna personalkategori är straffet böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelser om onykterhet i samband med lufttrafik finns i&lt;br&gt;13 kap. 1 § luftfartslagen (1957:297). När det gäller regleringen av onykter-&lt;br&gt;het till sjöss hänvisas till avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Vissa undersökningar om alkohol och trafik m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse för trafiknykterhetslagstiftningens utveckling är den forskning&lt;br&gt;som bedrivs kring alkoholen och dess verkningar. Här redovisas samman-&lt;br&gt;fattningsvis resultaten av några undersökningar på detta område. En utförlig&lt;br&gt;redogörelse av bl.a. dessa undersökningar återfinns i betänkandet Grovt&lt;br&gt;Rattfylleri och Sjöfylleri (SOU 1992:131), Bilagorna 3 a-f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet mellan blodalkoholkoncentrationen och mängden ren alkohol&lt;br&gt;i kroppen har beräknats i olika undersökningar. Docenten Wayne Jones vid&lt;br&gt;Rättsmedicinalverkets rättskemiska avdelning har i en undersökning beräknat&lt;br&gt;att en man på 80 kg vid en blodalkoholhalt av 1,5 promille i genomsnitt har&lt;br&gt;86 gram alkohol i kroppen. Hur stor alkoholförtäring som krävs för att en&lt;br&gt;viss promillehalt skall uppnås kan dock inte anges generellt. Klart är emeller-&lt;br&gt;tid att det krävs förtäring av en avsevärd mängd alkohol för att komma upp i&lt;br&gt;den angivna promillehalten. Ofta måste man räkna med en förtäring av uppe-&lt;br&gt;mot 35 cl starksprit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör man också något belysa de symptom som är iakt-&lt;br&gt;tagbara vid olika alkoholkoncentrationer. Härvid kan tjäna följande redovis-&lt;br&gt;ning, som är hämtad från medicine dr h.c. Rune Andréassons kompendium&lt;br&gt;”Trafiknykterhet, En översikt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;0,3-0,5 promille &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Uppmärksamhetsstömingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hämningarna släpper&lt;br&gt;Ansvarskänslan minskar&lt;br&gt;Minskad precision i rörelserna&lt;br&gt;Okad pratsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;0,5-0,8 promille&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talstörningar kan förekomma&lt;br&gt;Reaktionstiden är påtagligt förlängd&lt;br&gt;Känslokontrollen avtar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;0,8-1,5 promille&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga ovanstående symptom tilltar&lt;br&gt;Gångsvårigheter inträder&lt;br&gt;Svårigheter att stå upprätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talet blir ofta lallande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan beskrivning av vad en promillehalt på 1,0 respektive 1,5 kan inne-&lt;br&gt;bära finns i det av Kriminalvårdsstyrelsen framtagna studiehäftet ”Trafik och&lt;br&gt;droger”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1,0 promille&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lätt sluddrighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klart förlängd reaktionstid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försämrad muskelkontroll, svårt att gå stadigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svårt att kontrollera känslor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill inte dricka mer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obehagligt kraftig berusning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1,5 promille&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Packad, raglar och ramlar omkull&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör här framhållas att symptomen på berusning har samband med en&lt;br&gt;mängd faktorer - exempelvis alkoholvanan - och att de individuella variatio-&lt;br&gt;nerna är mycket stora. Beskrivningarna är således endast avsedda att ge en&lt;br&gt;fingervisning om vad olika alkoholhalter innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att alkoholförtäring ökar risken för trafikolycksfall är väl känt. Under de&lt;br&gt;senaste årtiondena har det gjorts ett antal vetenskapliga undersökningar för att&lt;br&gt;belysa de trafikrisker som följer med alkoholförtäring. I det betänkande som&lt;br&gt;år 1970 avlämnades av Trafiknykterhetsbrottskommittén finns en utförlig re-&lt;br&gt;dogörelse för de då kända vetenskapliga undersökningarna på detta område&lt;br&gt;(se SOU 1970:61 s. 77 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild typ av undersökningar är de s.k. olycksriskundersökningama.&lt;br&gt;Vid dessa undersöks systematiskt förekomsten av alkohol i blodet eller&lt;br&gt;utandningsluften dels hos en olycksfallsgrupp, dvs. en grupp förare som har&lt;br&gt;varit inblandade i olyckor, dels hos en kontrollgrupp bestående av förare som&lt;br&gt;inte har varit inblandade i olyckor men som väljs ut så, att plats, tidpunkt och&lt;br&gt;trafikförhållanden så nära som möjligt stämmer överens med de undersökta&lt;br&gt;olycksfallen. Genom denna typ av undersökningar är det möjligt att grovt&lt;br&gt;uppskatta sambandet mellan alkoholförtäring och ökad olycksrisk, dvs. hur&lt;br&gt;mycket större risken vid olika blodalkoholhalter är för att en olycka skall in-&lt;br&gt;träffa i jämförelse med risken för en sådan olycka om föraren inte har förtärt&lt;br&gt;alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olycksriskundersökningar som Trafiknykterhetsbrottskommittén redo-&lt;br&gt;visade gav vid handen att det från en blodalkoholkoncentration på 0,5 pro-&lt;br&gt;mille fanns en genomsnittligt sett ökad olycksrisk och att olycksrisken ökade&lt;br&gt;progressivt och inte proportionellt med högre blodalkoholhalt. De olika un-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dersökningarna uppvisade emellertid olika grader av riskökning vid en och&lt;br&gt;samma blodalkoholhalt, bl.a. beroende på trafikförhållanden och alkohol-&lt;br&gt;vana. Kommittén angav sammanfattningsvis följande riskökningssiffror uti-&lt;br&gt;från tillgängliga undersökningar från olika länder: Vid 0,5 promille i genom-&lt;br&gt;snitt 2, dvs. dubbel risk i förhållande till alkoholfria förare, vid 1,0 promille&lt;br&gt;mellan 2 och 18, vid 1,2 promille mellan 2,5 och 35 samt vid 1,5 promille&lt;br&gt;mellan 4 och 50 (SOU 1970:61 s. 122).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En omfattande, utländsk studie - den amerikanska s.k. Grand Rapid-&lt;br&gt;undersökningen - tyder på att alkoholhalter över 0,8 promille i allt större&lt;br&gt;utsträckning kan vara den dominerande olycksfaktom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar efter år 1970 har gett i stort sett liknande resultat när det&lt;br&gt;gäller den progressiva förhöjningen av olycksrisken efter alkoholförtäring.&lt;br&gt;Enligt en NATO-rapport från år 1974 skulle exempelvis den förhöjda olycks-&lt;br&gt;risken vara 8 vid en alkoholkoncentration av 1,0 promille och 25 eller mer vid&lt;br&gt;en alkoholkoncentration av 1,5 promille.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har också gjorts undersökningar om hur riskökningarna fördelar sig på&lt;br&gt;olika åldersgrupper. Det har därvid framkommit att riskökningar inträder vid&lt;br&gt;lägre blodalkoholkoncentrationer i åldersgruppen 18-24 år än i övriga ålders-&lt;br&gt;grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu nämnda undersökningarna hänför sig till andra länder och kan inte&lt;br&gt;utan vidare anses tillämpliga på svenska förhållanden. I vårt land har ännu&lt;br&gt;inte företagits någon systematiskt genomförd olycksriskstudie där, på samma&lt;br&gt;sätt som vid de utländska undersökningarna, en särskild kontrollgrupp har&lt;br&gt;använts som jämförelsematerial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En undersökning från år 1986 tyder dock på att de svenska förhållandena&lt;br&gt;är jämförbara. I undersökningen anges att den förhöjda olycksrisken för en&lt;br&gt;förare med 1,5 promille alkohol i blodet är 40 gånger högre än för en nykter&lt;br&gt;förare. Det kan tilläggas att det i en norsk undersökning från år 1985 anges att&lt;br&gt;risken för en motorfordonsförare att dödas i en trafikolycka är 98 gånger&lt;br&gt;högre om föraren har en alkoholkoncentration av 1,0-1,49 promille i blodet&lt;br&gt;och 556 gånger högre om koncentrationen uppgår till eller överstiger 1,5&lt;br&gt;promille. För unga förare anges riskökningen vara ännu högre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan kategori undersökningar är de som har gjorts för att studera de&lt;br&gt;olika funktionsnedsättningar som är förenade med alkoholförtäring. Vid&lt;br&gt;dessa studier har laboratorieundersökningar, simuleringsförsök och fält-&lt;br&gt;studier förekommit. Vid laboratorieundersökningama undersöks funktioner&lt;br&gt;som har betydelse för körförmågan såsom syn, uppmärksamhet, reaktionstid,&lt;br&gt;omdöme m.m. Vid simuleringsförsöken görs undersökningen i en s.k.&lt;br&gt;körsimulator där man söker efterlikna verklig bilkörning. Fältstudierna görs&lt;br&gt;på testbanor med olika slags prov och olika slags fordon för att pröva alko-&lt;br&gt;holens roll i praktiska trafiksituationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafiknykterhetsbrottskommittén sammanfattade dåvarande resultat av&lt;br&gt;dessa typer av undersökningar på följande sätt. I området kring 0,5 promille&lt;br&gt;kan hos flertalet individer påvisas funktionsnedsättningar av olika slag. Ju&lt;br&gt;högre blodalkoholhalten är desto mera allmänt nedsätts körförmågan och&lt;br&gt;desto kraftigare blir påverkan. Mellan 1,0 och 1,2 promille alkohol i blodet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;torde praktiskt taget varje individ ha så nedsatt körförmåga att han är direkt Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;olämplig att föra motorfordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De genomsnittliga alkoholkoncentrationerna hos dem som misstänks för&lt;br&gt;trafiknykterhetsbrott är mycket höga. En genomgång av luftprovs- och blod-&lt;br&gt;provsanalyser rörande personer misstänkta för trafiknykterhetsbrott år 1991&lt;br&gt;visar att omkring 35 procent av de misstänkta hade en alkoholkoncentration&lt;br&gt;som uppgick till minst 1,5 promille i blodet eller 0,75 milligram per liter&lt;br&gt;utandningsluft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor andel av de förare som dödas i trafiken här i landet är alkoholposi-&lt;br&gt;tiva och flertalet av dessa har en alkoholkoncentration som överstiger 1,0&lt;br&gt;promille i blodet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Allmänna utgångspunkter för en reform&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i tidigare lagstiftningsärenden har trafiknykterhetsfrågan&lt;br&gt;under lång tid stått i förgrunden när det gällt att förbättra trafiksäkerheten i&lt;br&gt;vårt land. Sverige får också sägas tillhöra föregångsländema på detta område.&lt;br&gt;Här har tidigare än i de flesta andra länder insetts vikten av att genom en&lt;br&gt;sträng lagstiftning inskärpa respekten för nykterheten i trafiken. Det tidiga in-&lt;br&gt;förandet av promilleregler i trafiklagstiftningen liksom den internationellt sett&lt;br&gt;låga straffbarhetsgränsen har säkerligen varit viktiga omständigheter både vad&lt;br&gt;gäller attityderna till alkohol och trafik och det faktiska beteendet i trafiken.&lt;br&gt;Denna tradition har fortlöpande förts vidare. Från senare tid kan exempelvis&lt;br&gt;hänvisas till de regler som infördes år 1987 och som gör det möjligt att för-&lt;br&gt;verka fordon som använts vid trafiknykterhetsbrott och till den sänkning av&lt;br&gt;gränsen för straffbar alkoholpåverkan i trafiken som trädde i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterlevnaden av trafiknykterhetsbestämmelserna torde i allmänhet i dag&lt;br&gt;vara relativt god och tillgänglig forskning talar för att Sverige vid en interna-&lt;br&gt;tionell jämförelse har en god situation när det gäller trafiknykterhet. Gjorda&lt;br&gt;uppskattningar tyder på att andelen onyktra förare i en rad länder, som vi i&lt;br&gt;andra sammanhang brukar jämföra oss med, är mångdubbelt högre än i vårt&lt;br&gt;land. Som redan sagts är vår strafflagstiftning vad gäller alkohol i trafiken&lt;br&gt;också strängare än i de flesta andra länder. Detta innebär emellertid inte att vi&lt;br&gt;kan slå oss till ro. Dels måste trafiknykterhetsarbetet bedrivas fortlöpande för&lt;br&gt;att situationen inte skall försämras - det finns i dag, enligt Vägverkets be-&lt;br&gt;dömningar, en oroande tendens till ökad onykter köming bland yngre män -&lt;br&gt;dels bör allt som är möjligt göras för att ytterligare öka nykterheten i trafiken&lt;br&gt;och minska de alkoholrelaterade trafikolyckorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gjorda uppskattningar begås varje år mellan tre och fyra miljoner&lt;br&gt;trafiknykterhetsbrott - många av dessa brott begås av personer som tidigare&lt;br&gt;kört berusade - och skadas eller dör varje år, enligt den officiella statistiken,&lt;br&gt;mellan 1 500 och 2 000 personer vid trafikolyckor där i vart fall en av förarna&lt;br&gt;misstänks ha varit alkoholpåverkad. Det verkliga antalet dödade och skadade&lt;br&gt;vid alkoholrelaterade trafikolyckor torde dock i realiteten vara betydligt större.&lt;br&gt;Trafiknykterhetsbrotten utgör följaktligen - trots vidtagna åtgärder - alltjämt&lt;br&gt;ett betydande samhällsproblem. Samtidigt är, som ovan antytts, nykterheten i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trafiken något som låter sig påverkas av lagstiftningsåtgärder. Den norm- och Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;moralbildande funktion som Sveriges relativt sett stränga trafiknykterhets-&lt;br&gt;lagstiftning haft skall således inte underskattas. Det är regeringens över-&lt;br&gt;tygelse att en skärpt syn i lagstiftningen på rattfylleribrott också får genom-&lt;br&gt;slag och medför ett minskat antal berusade förare. Med hänsyn ull det lidande&lt;br&gt;och de kostnader som trafikolyckor med berusade förare vållar framstår&lt;br&gt;ytterligare åtgärder av detta slag som såväl mänskligt som samhälls-&lt;br&gt;ekonomiskt mycket väl motiverade. Det är heller ingen tvekan om att en&lt;br&gt;skärpning av rattfyllerilagstiftningen har ett brett stöd hos allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det betänkande som lagts fram av Väg- och sjöfyllerikommittén utgör en-&lt;br&gt;ligt regeringens mening ett mycket gott underlag för en reform. För att skapa&lt;br&gt;möjlighet till ett mer heltäckande åtgärdspaket har en kompletterande prome-&lt;br&gt;moria angående brotten vållande ull annans död och vållande till kroppsskada&lt;br&gt;eller sjukdom samt angående förverkande av fordon vid brott enligt trafik-&lt;br&gt;brottslagen upprättats inom Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som inte behandlades vid 1990 års reform av trafikbrottslagen var&lt;br&gt;det övre gränsvärdet, dvs. gränsvärdet för grovt brott. Detta värde torde vara&lt;br&gt;av minst lika stor betydelse för trafiknykterhetsarbetet som det nedre&lt;br&gt;gränsvärdet, dvs. det värde som anger nivån för straffbar alkoholpåverkan i&lt;br&gt;trafiken. Det finns därför anledning att nu överväga en sänkning av gränsvär-&lt;br&gt;det för grovt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990 års ändringar i trafikbrottslagen innebar i princip en skärpt syn på&lt;br&gt;trafiknykterhetsbrotten; såväl ansvarsområdet som möjligheterna att bedöma&lt;br&gt;ett brott som grovt utvidgades. Ett viktigt skäl för den översyn, som nu&lt;br&gt;gjorts, är att domstolarnas påföljdspraxis, mot bakgrund av vissa uttalanden i&lt;br&gt;förarbetena till lagändringarna, emellertid har kommit att utveckla sig i rikt-&lt;br&gt;ning mot en större andel villkorliga domar än tidigare. Denna påföljdspraxis&lt;br&gt;har inneburit en uppmjukning av inställningen till alkohol i trafiken och det&lt;br&gt;kan ifrågasättas om den fyller de anspråk som kan ställas från allmänpreven-&lt;br&gt;tiva utgångspunkter. Utvecklingen av praxis är olycklig även av det skälet att&lt;br&gt;en stor del av dem som döms för grovt rattfylleri har alkoholproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är det uppenbart att de principer för val av påföljd som för närva-&lt;br&gt;rande är vägledande för praxis inom det nu aktuella området - särskilt med&lt;br&gt;den osäkerhet som uppstått efter 1990 års reform - är komplicerade och att de&lt;br&gt;kan ställa, och ofta ställer, domstolarna inför mycket svåra avgöranden i en-&lt;br&gt;skilda fall. Avvägningen mellan olika omständigheter som direkt eller indirekt&lt;br&gt;har betydelse för påföljdsvalet kan vara vansklig och det framstår som ofrån-&lt;br&gt;komligt att olika domare ibland kommer till skilda resultat på ett faktiskt un-&lt;br&gt;derlag som är likartat. Detta är allvarligt från rättvise- och rättssäkerhetssyn-&lt;br&gt;punkt. En enhetlig och förutsebar rättstillämpning är också generellt sett av&lt;br&gt;vikt för att lagstiftningen skall få den allmänpreventiva verkan den är avsedd&lt;br&gt;att ha. Regeringen finner det därför angeläget att - så långt som möjligt - nu&lt;br&gt;söka förenkla de principer som skall styra valet av påföljd vid grovt&lt;br&gt;rattfylleri. Detta naturligtvis utan att inkräkta på det utrymme som&lt;br&gt;domstolarna bör ha för att kunna göra en allsidig och nyanserad bedömning&lt;br&gt;av påföljdsfrågan och därvid kunna ta hänsyn till omständigheterna i det en-&lt;br&gt;skilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maximistraffet för grovt rattfylleri är i dag ett år. Vid bl.a. en jämförelse Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;med andra brott som straffvärdemässigt kan sägas vara likartade, t.ex. fram-&lt;br&gt;kallande av fara för annan och grov vårdslöshet i trafik, kan ifrågasättas om&lt;br&gt;inte straffmaximum för grovt rattfylleri är för lågt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare framhållits har flertalet av dem som döms till fängelse för tra-&lt;br&gt;fiknykterhetsbrott alkoholproblem. Det är därför viktigt att fängelsestraffet,&lt;br&gt;där sådant utdöms, får ett meningsfullt innehåll. Straffsystemkommittén&lt;br&gt;(JU 1992:07) har i uppgift att se över påföljdssystemet i stort och Fängel-&lt;br&gt;seutredningen har i sitt nyligen avlämnade betänkande Verkställighet av&lt;br&gt;fängelsestraff (SOU 1993:76) övervägt frågan om differentiering av fängelse-&lt;br&gt;dömda samt det närmare innehållet i anstaltsvistelsen. Överväganden beträf-&lt;br&gt;fande Väg- och sjöfyllerikommitténs förslag angående behandling i anstalt&lt;br&gt;och uppbyggnad av specialanstalter för rattfyllerister bör ske med detta som&lt;br&gt;utgångspunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På senare tid har domstolarnas praxis beträffande brottet vållande till an-&lt;br&gt;nans död i samband med trafiknykterhetsbrott uppmärksammats i olika sam-&lt;br&gt;manhang. Kritik har riktats mot dels påföljdsval, dels längden på utdömda&lt;br&gt;fängelsestraff. Påföljderna har, enligt den kritik som framförts, inte stått i&lt;br&gt;proportion till brottets allvar. Som regeringen tidigare uttryckt, måste man se&lt;br&gt;strängt på trafiknykterhetsbrotten. Detta gäller, enligt vår mening, i än högre&lt;br&gt;grad då berusningen bidragit till att föraren vållat annan persons död eller ge-&lt;br&gt;nom vållande tillfogat annan person kroppsskada eller sjukdom. Det finns&lt;br&gt;därför skäl att överväga åtgärder för att skärpa bedömningen av dessa vållan-&lt;br&gt;debrott när föraren varit berusad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1987 infördes en bestämmelse i trafikbrottslagen om att fordon som&lt;br&gt;använts vid brott mot lagen under vissa förutsättningar skulle få förklaras&lt;br&gt;förverkat till förebyggande av fortsatt sådan brottslighet. Bestämmelsen tar&lt;br&gt;sikte bl.a. på situationer där någon lagförts för ett stort antal upprepade&lt;br&gt;trafiknykterhetsbrott under kort tid och där det står alldeles klart att det skulle&lt;br&gt;vara förenat med betydande trafikrisker att låta honom behålla fordonet.&lt;br&gt;Bestämmelsen har - i enlighet med vad som förutsattes i förarbetena (prop.&lt;br&gt;1986/87:81 s. 10) - tillämpats mycket restriktivt. En enkätundersökning som&lt;br&gt;Justitiedepartementet genomförde år 1989 om förverkandebestämmelsens&lt;br&gt;tillämpning i praktiken gav vid handen att bestämmelsen tillämpats som&lt;br&gt;åsyftat, att inga stora tillämpningsproblem förelåg och att det då inte fanns&lt;br&gt;något behov av en lagändring (prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 33). Under senare&lt;br&gt;tid har dock framförts krav på en utvidgad möjlighet till förverkande av&lt;br&gt;fordon. Väg- och sjöfyllerikommittén har också något behandlat denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har för sin del funnit det väl motiverat att i förevarande sam-&lt;br&gt;manhang överväga en utvidgad möjlighet till förverkande av fordon vid brott&lt;br&gt;enligt trafikbrottslagen, särskilt trafiknykterhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra åtgärder som har en brottsavhållande effekt är en skärpning av kör-&lt;br&gt;kortsbestämmelserna. I Kommunikationsdepartementet pågår ett arbete med&lt;br&gt;en sådan inriktning. De av Väg- och sjöfyllerikommittén föreslagna ändring-&lt;br&gt;arna i körkortslagen kommer därför att behandlas i det sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väl så viktig åtgärd som skärpt strafflagstiftning för att förbättra nykter-&lt;br&gt;heten i trafiken torde vara att öka upptäcktsrisken. Det är givetvis ett problem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att endast en liten del av trafiknykterhetsbrotten upptäcks och beivras. Som&lt;br&gt;tidigare framhållits begås varje år uppskattningsvis mellan tre och fyra miljo-&lt;br&gt;ner trafiknykterhetsbrott i vårt land. Av dessa leder drygt 20 000 till lag-&lt;br&gt;föring. Här kan noteras att regeringen i budgetpropositionen 1992 framhållit&lt;br&gt;att kontrollen av trafiknykterheten skall ges en framskjuten plats i polisens&lt;br&gt;trafikövervakning (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 77) och att Trafikpolisutred-&lt;br&gt;ningen i sitt betänkande Trafikpolisen mer än dubbelt bättre (SOU 1992:81)&lt;br&gt;föreslagit en rad åtgärder för att göra polisens övervakning av bl.a. trafik-&lt;br&gt;nykterheten effektivare. Regeringen anser att det är angeläget att nu ta ställ-&lt;br&gt;ning till Trafikpolisutredningens förslag beträffande lagen om alkoholutand-&lt;br&gt;ningsprov för att effektivisera polisens arbete och höja upptäcktsrisken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som regeringen nu aktualiserar bör sammantaget få en bety-&lt;br&gt;dande brottsavhållande effekt och således minska antalet trafiknykterhets-&lt;br&gt;brott. Men för att nå framgång måste självfallet trafiknykterhetsarbetet be-&lt;br&gt;drivas på bred front och inte endast genom lagstiftning och andra samhällets&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill här framhålla att föräldrarna som fostrare av barn och ung-&lt;br&gt;domar har en mycket betydelsefull roll i arbetet med att öka trafiksäkerheten.&lt;br&gt;Det är i hemmet som den grundläggande respekten för reglerna i samhället&lt;br&gt;måste läggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av grundläggande betydelse för trafiknykterheten är också att allmänheten&lt;br&gt;får information om de faror som är förknippade med att sätta sig bakom ratten&lt;br&gt;efter att ha druckit alkohol. Trafiksäkerhetsförbund, motororganisationer och&lt;br&gt;andra sammanslutningar spelar en mycket betydelsefull roll i det arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett vilka åtgärder som vidtas kan man självfallet ändå inte räkna med&lt;br&gt;att helt komma till rätta med trafiknykterhetsbrotten och de skador dessa brott&lt;br&gt;för med sig. Det är därför viktigt att brottsoffrens och deras anhörigas&lt;br&gt;situation uppmärksammas. Här fyller olika föreningar och sammanslutningar&lt;br&gt;ett stort och viktigt behov. Det allmännas insatser kan aldrig ersätta den&lt;br&gt;verksamhet som sålunda bedrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang finns anledning att behandla något av vad Lagrådet an-&lt;br&gt;fört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I yttrandet framförs kritik, såväl mot förslagens allmänna inriktning som&lt;br&gt;mot enskildheter i förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till intresset av stabilitet i strafflagstiftningen kritiseras i&lt;br&gt;allmänna ordalag att trafiknykterhetslagstiftningen så snart efter 1990 års gan-&lt;br&gt;ska genomgripande reform nu skall göras till föremål för väsentliga&lt;br&gt;ändringar. Beträffande påföljdsvalet riktas kritik såväl mot de skärpningar&lt;br&gt;som regeringens uttalanden kan föranleda som mot metoden att genom&lt;br&gt;motivuttalanden styra valet av påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anförs kritik mot förslagen om höjning av maximistraffet för grovt&lt;br&gt;rattfylleri och grovt sjöfylleri, utvidgningen av möjligheterna till förverkande&lt;br&gt;av fordon, skärpningen av bedömningen av brotten vållande till annans död&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och vållande till kroppsskada eller sjukdom i samband med trafiknykterhets- Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;brott samt utvidgningen av rätten att ta alkoholutandningsprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomgående för Lagrådets kritik är att förslagen anses alltför långtgående&lt;br&gt;och innebär alltför stora skärpningar i olika hänseenden. I vissa avseenden&lt;br&gt;anses också beredningsunderlaget otillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har förståelse för att Lagrådet, med de intressen det har att be-&lt;br&gt;akta, kan känna tveksamhet inför de relativt stora förändringar som rege-&lt;br&gt;ringen föreslagit. Det måste också vara Lagrådets uppgift att verka åter-&lt;br&gt;hållande mot alltför snabba kast i strafflagstiftningen. Som redan framgått&lt;br&gt;måste dock de nu framlagda förslagen bedömas mot bakgrund av den, enligt&lt;br&gt;regeringen, befogade kritik som riktats mot 1990 års reform i vissa delar.&lt;br&gt;Med hänsyn härtill och med beaktande av vad regeringen i övrigt anfört&lt;br&gt;angående behovet av åtgärder mot trafiknykterhetsbrotten kan vad Lagrådet&lt;br&gt;anfört allmänt sett inte anses ha sådan tyngd att det bör hindra att de till&lt;br&gt;Lagrådet i detta ärende remitterade förslagen, med i stort sett oförändrad&lt;br&gt;inriktning, föreläggs riksdagen. Det bör därvid noteras att Lagrådet i huvud-&lt;br&gt;sak inte synes ha haft något att invända mot förslagens tekniska utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett avseende finns det dock anledning att gå Lagrådet till mötes. Det gäller&lt;br&gt;förslaget till utvidgning av rätten till förverkande av fordon vid brott mot tra-&lt;br&gt;fikbrottslagen. På Lagrådets inrådan föreslås en något mer försiktig utvidg-&lt;br&gt;ning av förverkandebestämmelsen än vad som upptogs i lagrådsremissen.&lt;br&gt;Regeringen återkommer härtill i avsnitt 4.11 nedan och i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar vidare i och för sig Lagrådets allmänna anmärkningar&lt;br&gt;mot lagstiftning genom motivuttalanden. Det förtjänar dock att anmärkas att&lt;br&gt;det i förarbetena till 1990 års ändringar i trafiknykterhetslagstiftningen gjordes&lt;br&gt;långtgående uttalanden om påföljdsvalet, utan att någon förändring av de&lt;br&gt;grundläggande bestämmelserna härom företogs. Att dessa uttalanden ledde till&lt;br&gt;en olycklig uppluckring av påföljdspraxis styrks också av att, såsom Lagrådet&lt;br&gt;påpekar, Högsta domstolen på senare tid sett sig föranlåten att iaktta en allt&lt;br&gt;större restriktivitet vid påföljdsvalet för grovt rattfylleri. Det bör betonas att de&lt;br&gt;uttalanden som görs i denna fråga i detta lagstiftningsärende syftar till att,&lt;br&gt;förutom att ge vägledning för straffmätning och påföljdsval på grund av före-&lt;br&gt;slagna ändringar, ge påföljdspraxis den stadga och konsekvens den hade före&lt;br&gt;1990 års ändringar. I detta avseende tjänar förslagen till att öka likformigheten&lt;br&gt;i rättstillämpningen, något som också Lagrådet medger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande enskildheter i övrigt i Lagrådets yttrande återkommer rege-&lt;br&gt;ringen i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Gränsvärdet för grovt rattfylleri&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Gränsvärdet för grovt rattfylleri i 4 a § 1 tra-&lt;br&gt;fikbrottslagen sänks från 1,5 promille alkohol i blodet respektive 0,75&lt;br&gt;milligram alkohol per liter utandningsluft till 1,0 promille respektive&lt;br&gt;0,50 milligram per liter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande ändring föreslås i jämvägssäkerhetslagen (1990:1157).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Vad gäller frågan om ett särskilt gränsvärde för&lt;br&gt;grovt brott över huvud taget bör behållas uttalar sig endast Riksåklagaren,&lt;br&gt;Åklagarmyndigheten i Malmö och Regionåklagarmyndigheten i Stockholm.&lt;br&gt;Dessa instanser delar uppfattningen att ett gränsvärde bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om att sänka promillegränsen från 1,5 till 1,0 tillstyrks eller läm-&lt;br&gt;nas utan erinran av en övervägande majoritet av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser, däribland Regionåklagarmyndigheten i Stockholm,&lt;br&gt;Länsrätten i Stockholms län och Fängelseutredningen tillstyrker visserligen&lt;br&gt;att promillegränsen sänks, men förordar en gräns på 1,2 promille. Som skäl&lt;br&gt;härför anförs särskilt att denna gräns är mer motiverad från straffvärde-&lt;br&gt;synpunkt och att med en sådan gräns harmonisering skulle uppnås med&lt;br&gt;reglerna i övriga nordiska länder. Även kostnadsaspekter har anförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Järnvägsanställdas Helnykterhetsförbund föreslår att promillegränsen&lt;br&gt;borde vara ännu lägre, t.ex. 0,8 promille.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida det övre gränsvärdet, dvs. gränsvärdet mellan normalbrottet&lt;br&gt;och det grova brottet, bör behållas har diskuterats i olika sammanhang, se&lt;br&gt;t.ex. SOU 1956:37, SOU 1970:61, Ds Ju 1983:6, prop. 1984/85:21 och&lt;br&gt;prop. 1989/90:2. Också Väg- och sjöfyllerikommittén diskuterar denna fråga&lt;br&gt;och stannar vid uppfattningen att en särskild promillegräns som rekvisit för&lt;br&gt;grovt rattfylleri bör behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förändrade lagtekniska konstruktionen av trafiknykterhetsbrotten som&lt;br&gt;genomfördes år 1990 innebär att det övre gränsvärdet tillagts en mindre av-&lt;br&gt;görande betydelse än tidigare. Även i dag har det övre gränsvärdet emellertid&lt;br&gt;en mycket stor betydelse; värdet anknyter visserligen inte längre till en legal&lt;br&gt;presumtionsregel men en alkoholkoncentration som uppgår till minst det&lt;br&gt;angivna gränsvärdet leder ändå regelmässigt till att brottet bedöms som grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte minst vikten av enhetlighet och effektivitet i rättstillämpningen talar&lt;br&gt;med styrka för att en regel vad avser påverkansgraden som rekvisit för grovt&lt;br&gt;rattfylleri bör behållas. Detta har också tillstyrkts av de remissinstanser som&lt;br&gt;yttrat sig i frågan. Med denna utgångspunkt uppstår frågan vilket gränsvärde&lt;br&gt;som bör väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare överväganden beträffande det övre gränsvärdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan 1949 års Trafiknykterhetsutredning ifrågasatte om värdet 1,5 promille&lt;br&gt;inte var för högt för att tjäna som skiljemärke mellan ett grövre och ett lindri-&lt;br&gt;gare brott. I de uttalanden som utredningen gjorde synes ha legat att den rik-&lt;br&gt;tiga skiljelinjen borde gå vid i genomsnitt omkring 1,0 promille (SOU&lt;br&gt;1953:20 s. 160 ff. och SOU 1963:72 s. 90 f.). Någon sänkning av promille-&lt;br&gt;gränsen föreslogs emellertid inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1957 års Trafiknykterhetskommitté ansåg att gränsen 1,5 promille var för&lt;br&gt;hög och föreslog en sänkning till 1,0 promille (SOU 1963:72 s. 88 ff. och&lt;br&gt;196). Att märka är emellertid att kommittén föreslog att trafiknykterhetsbrot-&lt;br&gt;ten skulle delas in i tre brottstyper och att en blodalkoholhalt över 1,0&lt;br&gt;promille skulle utgöra en omständighet som särskilt skulle beaktas när det i&lt;br&gt;lagtillämpningen gällde att bedöma huruvida ett trafiknykterhetsbrott var att&lt;br&gt;hänföra till det av kommittén föreslagna enkla brottet ”onykterhet i trafik”.&lt;br&gt;Förslaget om att sänka den övre promillegränsen mottogs gynnsamt av re-&lt;br&gt;missinstanserna. Noteras bör emellertid att i straffskalan för detta brott skulle&lt;br&gt;ingå inte bara fängelse utan även böter. Denna brottstyp gavs således en&lt;br&gt;lindrigare karaktär än brottstypen ”grovt rattfylleri” har enligt gällande rätt.&lt;br&gt;Förslaget ledde inte till någon lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den år 1966 tillsatta Kommittén för lagstiftningen angående trafiknykter-&lt;br&gt;hetsbrott ansåg att gränsen på 1,5 promille från trafikfaresynpunkt var för&lt;br&gt;hög för att tjäna som skiljemärke mellan rattfylleri och rattonykterhet.&lt;br&gt;Kommittén föreslog därför att den övre promillegränsen skulle sänkas,&lt;br&gt;nämligen från 1,5 till 1,2 promille (SOU 1970:61 s. 21 och 141 ff.). För-&lt;br&gt;slaget remissbehandlades men ledde inte till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsdragningen har också uppmärksammats i en rad motioner under se-&lt;br&gt;nare år, där det föreslagits att gränsen för grovt rattfylleri bör sänkas (se t.ex.&lt;br&gt;bet. 1989/90:JuU2 och 1991/92:JuU2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsvärdet bör sänkas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När gränsen 1,5 promille infördes år 1941, anknöts den till presumtionen att&lt;br&gt;vatje förare med denna blodalkoholhalt är så påverkad att han kan anses klart&lt;br&gt;olämplig att föra motorfordon (prop. 1941:159). Från denna utgångspunkt&lt;br&gt;ansågs det att 1,5 promille var en lämplig grundval för ett kvalificerat trafik-&lt;br&gt;nykterhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ovan har lämnats en redogörelse för en rad undersökningar som genom-&lt;br&gt;förts beträffande alkohol och trafik. I belysning av dessa nyare vetenskapliga&lt;br&gt;rön framstår gränsen på 1,5 promille såsom alltför hög för att tjäna som rikt-&lt;br&gt;märke när det i rättstillämpningen gäller att bedöma om ett rattfylleribrott är att&lt;br&gt;anse som grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till en början är att märka att en signifikant försämring av körförmågan&lt;br&gt;noteras hos nästan alla förare vid betydligt lägre alkoholkoncentrationer än&lt;br&gt;1,5 promille i blodet eller motsvarande värde i utandningsluften. Den ökade&lt;br&gt;risken för en alkoholpåverkad förare att bli delaktig i en trafikolycka kan för-&lt;br&gt;visso inte anges generellt eftersom många olika faktorer spelar in, men mot&lt;br&gt;bakgrund av tillgängliga olycksriskundersökningar framgår att ju högre alko-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;holhalten är, desto mer ökar den genomsnittliga olycksrisken. Ökningen är Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;progressiv och vid alkoholkoncentrationer över 0,8 promille stiger riskkurvan&lt;br&gt;brant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av de förare som dödas i trafiken här i landet är också alkohol-&lt;br&gt;positiva och flertalet av dessa har en alkoholkoncentration som överstiger 1,0&lt;br&gt;promille i blodet (se bilaga 3 b till SOU 1992:131).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har anförts visar att även en lägre påverkansgrad än som mot-&lt;br&gt;svarar dagens gränsvärde 1,5 promille i blodet respektive 0,75 milligram per&lt;br&gt;liter utandningsluft från trafiksäkerhetssynpunkt bör kunna utgöra en av de&lt;br&gt;omständigheter som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om ett rattfyl-&lt;br&gt;leribrott är att anse som grovt. Med andra ord måste, enligt regeringens me-&lt;br&gt;ning, även förare som gör sig skyldiga till trafiknykterhetsbrott med en alko-&lt;br&gt;holkoncentration understigande dagens gränsvärde för grovt rattfylleri därför&lt;br&gt;anses göra sig skyldiga till ett brott som har ett så högt straffvärde att brottet&lt;br&gt;bör bedömas som grovt. I likhet med kommittén anser regeringen därför att&lt;br&gt;det övre gränsvärdet för grovt rattfylleri skall sänkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att bestämma till vilken alkoholkoncentration det övre gräns-&lt;br&gt;värdet bör sänkas finner regeringen, bl.a. mot bakgrund av de undersök-&lt;br&gt;ningar som tidigare redovisats, att valet bör stå mellan 1,0 och 1,2 promille.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en övre gräns på 1,2 promille talar, som några remissinstanser fram-&lt;br&gt;hållit, att detta är den övre gräns som är den mest vanliga i våra grannländer.&lt;br&gt;Danmark och Island har denna övre gräns och det är denna alkoholkoncentra-&lt;br&gt;tion som föreslagits i Finland. Även Lagrådet har framfört att det möjligen är&lt;br&gt;att föredra att i den nordiska rättslikhetens intresse stanna vid en sänkning till&lt;br&gt;1,2 promille.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en sådan enhetlighet i och för sig är önskvärd måste emellertid,&lt;br&gt;enligt regeringens mening, avgörandet ske utifrån bedömningen av vilken på-&lt;br&gt;verkansgrad som objektivt sett medför en sådan trafikfarlighet att grovt brott&lt;br&gt;normalt bör föreligga. Med ett annat uttryckssätt bör gränsen dras vid den&lt;br&gt;promillehalt som normalt ger en sådan påverkansgrad och därmed förhöjd&lt;br&gt;olycksrisk att trafiknykterhetsbrottet får ett så högt straffvärde att påföljden&lt;br&gt;inte kan stanna vid böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekterna av viss alkoholkoncentration varierar betydligt mellan olika in-&lt;br&gt;divider. Som nämnts ovan noteras emellertid en signifikant försämring av&lt;br&gt;körförmågan hos nästan alla förare i området mellan 1,0 och 1,2 promille (se&lt;br&gt;t.ex. SOU 1970:61 s. 121 f. och 142 samt bet. 1989/90:JuU2 s. 86). De i&lt;br&gt;avsnitt 4.3 omnämnda olycksriskundersökningarna visar olika grader av&lt;br&gt;riskökning vid en och samma blodalkoholhalt. Olycksrisken ökar, som&lt;br&gt;nämnts, progressivt och vid blodalkoholhalter över 0,8 promille stiger&lt;br&gt;riskkurvan brant. Dessa undersökningar beträffande såväl påverkansgraden&lt;br&gt;som olycksrisken anser regeringen ge belägg för att förare som framför&lt;br&gt;fordon med en alkoholkoncentration i blodet om 1,0 promille eller högre gör&lt;br&gt;sig skyldiga till en gäming som är så allvarlig att den förtjänar att bedömas&lt;br&gt;som grovt rattfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sänkning till 1,0 promille skulle också ge eftertryck åt samhällets krav&lt;br&gt;på nykterhet i trafiken och tydligare markera att samhället ser allvarligt på&lt;br&gt;denna typ av brott. Det kan med fog antas att en sänkning av det övre gräns-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värdet till en sådan nivå skulle förmå människor i allmänhet att i större ut- Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;sträckning än i dag avhålla sig från att köra påverkade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot en sänkning till 1,0 promille har anförts bl.a. kostnadsaspekterna. En&lt;br&gt;sänkning av det övre gränsvärdet i kombination med ökad effektivitet i poli-&lt;br&gt;sens trafikövervakning leder initialt till ökade kostnader för rättsväsendet.&lt;br&gt;Domstolarnas och åklagarnas arbetsbelastning kan komma att öka och ökade&lt;br&gt;anspråk ställas på främst kriminalvården i anstalt men även på frivården. Å&lt;br&gt;andra sidan bör beaktas att syftet med reformen är att motverka trafiknykter-&lt;br&gt;hetsbrotten. Sänkningen av gränsvärdet sammantaget med övriga föreslagna&lt;br&gt;åtgärder bör redan på kort sikt medföra en nedgång i antalet trafiknykterhets-&lt;br&gt;brott, vilket i sin tur innebär lättnader för rättsväsendet. Det bör i samman-&lt;br&gt;hanget inte heller bortses från de betydande samhällsekonomiska vinster en&lt;br&gt;ökad nykterhet i trafiken medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår mot angiven bakgrund att gränsvärdet för grovt ratt-&lt;br&gt;fylleri skall sänkas från 1,5 till 1,0 promille alkohol i blodet samt från 0,75&lt;br&gt;till 0,50 milligram alkohol per liter utandningsluft.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Höjning av straffmaximum för grovt rattfylleri&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Straffmaximum för grovt rattfylleri höjs från&lt;br&gt;ett till två års fängelse. Motsvarande ändring föreslås i järnvägs-&lt;br&gt;säkerhetslagen (1990:1157).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de instanser som yttrat sig över förslaget till-&lt;br&gt;styrker en övervägande majoritet detsamma eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionåklagarmyndigheten i Göteborg ställer sig tveksam till om en höj-&lt;br&gt;ning av straffmaximum kommer att leda till en ökad nyansering vid straff-&lt;br&gt;mätningen. Liknande synpunkter framförs av Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Lunds universitet och Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser avstyrker förslaget. Hovrätten för Nedre Norrland&lt;br&gt;anser att ett straffmaximum på ett år är tillräckligt även för de grövsta for-&lt;br&gt;merna av grovt rattfylleri. De allvarligaste fallen torde enligt hovrättens me-&lt;br&gt;ning regelmässigt kunna och böra föranleda ansvar även för grov vårdslöshet&lt;br&gt;i trafik, i vilket fall straffmaximum för de båda brotten blir tre års fängelse.&lt;br&gt;Väg- och Trafikinstitutet (VTI) anser att förslaget ur effektsynpunkt förefaller&lt;br&gt;mindre relevant. Någon individualpreventiv effekt kan enligt VTI knappast&lt;br&gt;förväntas och den allmänpreventiva effekten är tveksam. Riksförbundet&lt;br&gt;Frivilliga Samhällsarbetare menar att förslaget inte skulle minska brottslighe-&lt;br&gt;ten, eftersom påföljdens betydelse för kriminellt beteende inte är av den om-&lt;br&gt;fattningen som kommittén anser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Straffet för grovt rattfylleri är i dag&lt;br&gt;enligt 4 a § trafikbrottslagen fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De erfarenheter som vunnits av tillämpningen visar att straffskalans övre&lt;br&gt;del utnyttjas förhållandevis sällan. Trots att maximistraffet för grovt rattfylleri&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är fängelse i ett år, erhöll under år 1992 endast 1,2 procent av dem som döm-&lt;br&gt;des till fängelse för grovt rattfylleri straff på sex månader eller mer och medel-&lt;br&gt;längden av utdömda fängelsestraff uppgick till 1,4 månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan för ett brott skall allmänt sett spegla brottets straffvärde.&lt;br&gt;Därvid är proportionalitet och ekvivalens viktiga begrepp. Med proportionali-&lt;br&gt;tet avses att straffskalan bör bestämmas i proportion till brottets svårhet och&lt;br&gt;med ekvivalens att likvärdiga brottstyper skall ha lika svåra straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt rattfylleri är ett brott som allmänt sett innebär fara för människors&lt;br&gt;liv och hälsa. En rattfull förare utsätter medvetet andra trafikanter för de risker&lt;br&gt;som hans alkoholpåverkan innebär. Det finns därför, som tidigare fram-&lt;br&gt;hållits, skäl att allmänt sett se strängt på detta brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om straffskalans övre del sällan kommer till användning torde det&lt;br&gt;kunna förekomma fall där exceptionellt försvårande omständigheter föreligger&lt;br&gt;och där det nuvarande straffmaximum framstår som alltför lågt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad Lagrådet anfört finns det vidare anledning att&lt;br&gt;betona att straffskalan också har till syfte att ge en rättvisande bild av brottets&lt;br&gt;generella straffvärde. Genom en höjning av straffmaximum för grovt ratt-&lt;br&gt;fylleri skulle straffskalan för detta brott komma i bättre samklang med straff-&lt;br&gt;skalorna för andra, i straffvärdehänseende, jämförbara brott. Det finns&lt;br&gt;anledning att jämföra grovt rattfylleri med brotten framkallande av fara för&lt;br&gt;annan och grov vårdslöshet i trafik, för vilka brott föreskrivs ett straff-&lt;br&gt;maximum om två års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar i detta sammanhang att anmärkas att straffskalan för grov&lt;br&gt;vårdslöshet i trafik före brottsbalkens tillkomst var fängelse eller straffarbete i&lt;br&gt;högst ett år. Straffmaximum för detta brott motsvarade alltså straffmaximum&lt;br&gt;för rattfylleri under omständigheter som inte var mildrande. I samband med&lt;br&gt;att brottsbalken (BrB) infördes ändrades bestämmelsen om grov vårdslöshet i&lt;br&gt;trafik så att påföljden skulle vara fängelse i högst två år. Anledningen härtill&lt;br&gt;var att straffmaximum för detta brott inte ansågs böra vara lägre än för brottet&lt;br&gt;framkallande av fara för annan i 3 kap. 9 § BrB. Motsvarande ändring av&lt;br&gt;straffmaximum för rattfylleri gjordes emellertid ej. Inte heller ändrades straff-&lt;br&gt;maximum för detta brott i samband med 1990 års ändringar i trafikbrotts-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda leder till att straffmaximum för grovt rattfylleri bör höjas från&lt;br&gt;ett till två års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den övre delen av straffskalan är, som ovan antytts, avsedd för fall som&lt;br&gt;har ett exceptionellt högt straffvärde. Vidgningen av straffskalan bör dock&lt;br&gt;även i övrigt kunna ge upphov till en ökad nyansering vid straffmätningen.&lt;br&gt;Här - liksom i övrigt - är det av vikt att försvårande omständigheter åter-&lt;br&gt;speglas just i straffmätningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt rattfylleri innefattar gärningar med varierande straffvärde och det är&lt;br&gt;knappast möjligt att mera exakt ange när det finns skäl att tillmäta gärningen&lt;br&gt;högre straffvärde - att anse den svårare - än normalt. Det faller sig emellertid&lt;br&gt;naturligt att vid värderingen av ett grovt rattfylleribrott i avsevärd mån knyta&lt;br&gt;an till de risker för trafiksäkerheten som gärningen typiskt sett inneburit.&lt;br&gt;Bedömningen måste bli strängare ju högre trafikfaran varit. Här avses exem-&lt;br&gt;pelvis fall där gärningsmannen fört fordonet på ett sådant sätt eller på en så-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dan plats att risken för en trafikolycka typiskt sett varit mycket hög eller situa- Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;tioner där gärningsmannen haft en särskilt ansvarsfull eller krävande uppgift,&lt;br&gt;t.ex. framfört ett tungt fordon, ett fordon med många passagerare - såsom en&lt;br&gt;skolskjuts eller en buss - eller ett fordon med farlig last.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sänkningen av gränsvärdet bör - å andra sidan - inte medföra den konse-&lt;br&gt;kvensen att längre fängelsestraff än i dag automatiskt utmäts vid alkoholhalter&lt;br&gt;som ligger på 1,5 promille i blodet eller däröver. Avsikten är således inte att,&lt;br&gt;utöver vad som kan följa av den nyansering som vidgningen av straffskalan&lt;br&gt;ger, påverka den i dag tillämpade straffmätningen vid vad som kan sägas ut-&lt;br&gt;göra normala fall av grovt rattfylleri där promillehalten motsvarar dagens&lt;br&gt;gränsvärde eller strax däröver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon ändring av principen för utmätandet av korta fängelsestraffs längd&lt;br&gt;är inte heller avsedd. Det innebär att fängelsestraff understigande en månad&lt;br&gt;bör förekomma endast i undantagsfall.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Påföljdsvalet vid grovt rattfylleri&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Vid grovt rattfylleri skall normalpåföljden&lt;br&gt;vara fängelse och det bör finnas särskilda skäl för att en icke fri-&lt;br&gt;hetsberövande påföljd skall väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig dom skall användas med mycket stor restriktivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens be-&lt;br&gt;dömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig över förslaget&lt;br&gt;tillstyrker flertalet detsamma eller har inte några invändningar mot det.&lt;br&gt;Regionåklagarmyndigheterna i Göteborg, Vänersborg och Gävle framför att&lt;br&gt;det av lagtexten bör framgå att påföljden bör bestämmas till fängelse och att&lt;br&gt;en icke frihetsberövande påföljd bör komma ifråga endast om det föreligger&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs tingsrätt anför bl.a att tingsrätten inte delar kommitténs upp-&lt;br&gt;fattning att domstolarna vid återfall i grovt rattfylleri kan förutsättas finna att&lt;br&gt;annan påföljd än fängelse är utesluten. Som exempel nämner tingsrätten fall&lt;br&gt;där den tilltalade vid ett tidigare tillfälle dömts till fängelse och vid återfall&lt;br&gt;förklarar sig villig att genomgå en ingripande behandling under formen av&lt;br&gt;kontraktsvård. Härnösands tingsrätt påpekar att frågan om vad som skall ut-&lt;br&gt;göra särskilda skäl att frångå fängelse kan komma att bedömas olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommittén, som i huvudsak ställer sig bakom förslaget&lt;br&gt;utifrån nuvarande reglering och principiella ståndpunkter, framför att det får&lt;br&gt;betraktas som oklart om man kan vänta sig att de allmänpreventiva effekterna&lt;br&gt;kommer att öka nämnvärt om förslaget genomförs eller att antalet fängelse-&lt;br&gt;straff kommer att minska. Vidare anser Straffsystemkommittén bl.a. att den&lt;br&gt;uppstramning förslaget skulle innebära sträcker sig längre än vad kommittén&lt;br&gt;själv synes ha åsyftat; ett genomförande av förslaget kommer att innebära att&lt;br&gt;många av de nuvarande skyddstillsynsdomarna försvinner och att grovt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rattfylleri skulle inta en särställning bland de brott som leder till fängelse pä&lt;br&gt;grund av brottets art&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väg- och Trafikinstitutet (VTI) framför att förslaget kan accepteras med&lt;br&gt;tanke på att fängelsestraffet enligt kommitténs förslag inte skall vara ett tradi-&lt;br&gt;tionellt sådant utan till övervägande del skall bestå i påverkan och behandling&lt;br&gt;och förhoppningsvis av det skälet kunna ha en individualpreventiv effekt.&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet instämmer i att grovt rattfyl-&lt;br&gt;leri i princip är en sådan brottstyp, vars art presumerar fängelse, men under-&lt;br&gt;stryker samtidigt, att särskilda skäl för skyddstillsyn i princip alltid föreligger&lt;br&gt;enligt 30 kap. 9 § andra stycket BrB vid detta brott. Motorförarnas Hel-&lt;br&gt;nykterhetsförbund (MHF) anser att icke frihetsberövande påföljd endast skall&lt;br&gt;kunna ådömas om det föreligger synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser avstyrker förslaget eller ställer sig tveksamma till&lt;br&gt;detsamma. Riksåklagaren är kritisk mot den utveckling som skett med en&lt;br&gt;större användning av villkorlig dom, men anser att denna utveckling till stor&lt;br&gt;del hänger samman med att domstolarna hittills inte haft tillräcklig personut-&lt;br&gt;redning; enligt de riktlinjer som gäller enligt lagen (1991:2041) om särskild&lt;br&gt;personutredning i brottmål bör emellertid numera yttrande från frivårdsmyn-&lt;br&gt;dighet regelmässigt infordras i mål om grovt rattfylleri. Enligt Riksåklagaren&lt;br&gt;ger de avgöranden av Högsta domstolen som gällt påföljdsvalet enligt den&lt;br&gt;nya lagstiftningen inte stöd för annat än att de nuvarande reglerna är lämpligt&lt;br&gt;avvägda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen anser att behandling i frivård av alkoholproblem är&lt;br&gt;att föredra framför fängelsestraff samt att det därför i första hand är kon-&lt;br&gt;traktsvård och i andra hand skyddstillsyn med särskild föreskrift som bör&lt;br&gt;komma i fråga i stället för fängelse. Kriminalvårdsstyrelsen anser att kommit-&lt;br&gt;tén med större eftertryck bort understryka att förutsättningarna för att döma&lt;br&gt;till kontraktsvård eller skyddstillsyn med föreskrift om behandling alltid skall&lt;br&gt;prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges domareförbund anser att kommitténs förslag är alltför restriktivt&lt;br&gt;utformat när det gäller möjligheten att i stället för fängelse välja en icke fri-&lt;br&gt;hetsberövande påföljd. Domareförbundet framhåller att en stor del av dem&lt;br&gt;som döms för grovt rattfylleri har alkoholproblem och att hotet om fängelse&lt;br&gt;inte har samma allmänpreventiva effekt på denna kategori som för personer&lt;br&gt;utan dessa problem. Järnvägsanställdas Helnykterhetsförbund anser att vård&lt;br&gt;skall komma i fråga i mycket större omfattning än nu. Riksförbundet Fri-&lt;br&gt;villiga Samhällsarbetare framför att valet av påföljd måste vara den dömdes&lt;br&gt;men att samhället måste ta ansvar för att erbjuda alternativ. Enligt förbundet&lt;br&gt;finns det uppenbara fördelar med att förmå rattfylleristerna till långvarig be-&lt;br&gt;handling i frihet i stället för relativt korta fängelsestraff och att enda sättet att&lt;br&gt;motivera rattfylleristerna är att låta dem förbli i frihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Fångvårdssällskapet ställer sig tveksam till att fängelse skall vara&lt;br&gt;normalpåföljd och menar att skyddstillsyn bör tillämpas oftare än bara när&lt;br&gt;särskilda skäl föreligger. Fångvårdssällskapet menar, att en skyddstillsyn&lt;br&gt;med föreskrift eller med särskild behandlingsplan, s.k. kontraktsvård,&lt;br&gt;uppfattas som mer ingripande än en eller två månaders fängelse samt att&lt;br&gt;behandlingsinsatser som sträcker sig över åtminstone ett år ger betydligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bättre förutsättningar för bestående effekter än vad ett kortare fängelsestraff&lt;br&gt;kan ge. Sistnämnda synpunkt delas av Föreningen Skyddsvärnet i Stockholm&lt;br&gt;samt av Karolinska Institutet. Föreningen Skyddsvärnet i Stockholm anser&lt;br&gt;även att konstaterat alkoholberoende bör utgöra särskilda skäl för att döma till&lt;br&gt;skyddstillsyn med särskild föreskrift och påpekar samtidigt att frågan om be-&lt;br&gt;hovet av kontinuitet och kontrollerad eftervård av rattfyllerister som avtjänat&lt;br&gt;fängelsestraff ännu inte fått sin lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något om påföljdsvalet före den 1 juli 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före de lagändringar som trädde i kraft den 1 juli 1990 gällde att den som fört&lt;br&gt;ett motordrivet fordon eller en spårvagn och som därvid varit så påverkad av&lt;br&gt;starka drycker eller något annat berusningsmedel, att det kunde antas, att han&lt;br&gt;inte på ett betryggande sätt kunnat föra fordonet eller spårvagnen, skulle dö-&lt;br&gt;mas för rattfylleri. Hade föraren fört fordonet efter att ha förtärt starka&lt;br&gt;drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen under eller efter färden&lt;br&gt;uppgått till minst 1,5 promille i blodet eller 0,75 milligram per liter utand-&lt;br&gt;ningsluft skulle föraren anses ha varit så påverkad av starka drycker som&lt;br&gt;nyss sagts. Som tidigare nämnts var påföljden för rattfylleri fängelse i högst&lt;br&gt;ett år eller, om omständigheterna var mildrande, böter, dock lägst tjugofem&lt;br&gt;dagsböter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mildrande omständigheter vid rattfylleri ansågs föreligga främst då fram-&lt;br&gt;förandet av fordonet inte hade medfört någon nämnvärd fara för trafiksäker-&lt;br&gt;heten. I praxis tillämpades denna bestämmelse i huvudsak vid rattfylleri med&lt;br&gt;moped. När det gällde rattfylleri med bil ansågs i praxis mildrande omstän-&lt;br&gt;digheter föreligga endast i undantagsfall, främst i fall då föraren hade påtagit&lt;br&gt;sig en strängt begränsad trafikuppgift, t.ex. omparkering eller flyttning av en&lt;br&gt;bil en mycket kort sträcka på en plats där ingen annan trafik förekom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande rattfylleri, där omständigheterna inte var mildrande i trafik-&lt;br&gt;brottslagens mening, gällde att brottets art i rättspraxis ansågs kräva att en på-&lt;br&gt;följd som inte innebar ett frihetsberövande, skulle tillämpas endast om&lt;br&gt;särskilda skäl talade för det (se t.ex. NJA 1965 s. 379 I och II, NJA 1966&lt;br&gt;s. 603 och NJA 1982 s. 190). Särskilt beaktades härvid om gärningsmannen&lt;br&gt;var i färd med att bemästra ett alkoholmissbruk eller en kriminalitet av allvar-&lt;br&gt;ligare slag och om det fanns anledning att befara att den pågående resocialise-&lt;br&gt;ringen skulle äventyras eller allvarligt försvåras av ett fängelsestraff (se t.ex.&lt;br&gt;NJA 1975 s. 438 och NJA 1984 s. 415). Icke frihetsberövande påföljder&lt;br&gt;valdes också när gärningsmannen hade dokumenterade svårigheter att klara&lt;br&gt;av ett fängelsestraff (se t.ex. NJA 1972 s. 60 och NJA 1979 s. 381).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rent allmänt kan sägas att praxis efter brottsbalkens ikraftträdande år 1965&lt;br&gt;successivt blev mera nyanserad vad gällde valet av påföljd för rattfylleri. I&lt;br&gt;ökad omfattning togs hänsyn till den tilltalades personliga förhållanden, och&lt;br&gt;en förskjutning skedde därigenom från fängelse mot icke frihetsberövande&lt;br&gt;påföljder, främst skyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljdsvalet vid grovt rattfylleri efter den 1 juli 1990&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid val av påföljd skall rätten enligt 30 kap. 4 § första stycket brottsbalken&lt;br&gt;(BrB) fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare&lt;br&gt;påföljd än fängelse. Denna princip får i vissa fall vika; bl.a. kan brottets art&lt;br&gt;utesluta en icke frihetsberövande påföljd. Det brott som före den 1 juli 1990&lt;br&gt;benämndes rattfylleri, och som närmast är att jämföra med vad som i dag be-&lt;br&gt;tecknas som grovt rattfylleri, hör till de brott som i tidigare rättspraxis och&lt;br&gt;uttalanden i olika lagstiftningsärenden normalt ansetts föranleda fängel-&lt;br&gt;sestraff. I förarbetena till den nu gällande trafiknykterhetslagstiftningen har&lt;br&gt;emellertid getts uttryck för ett nytt synsätt, som lämnar större utrymme för&lt;br&gt;icke frihetsberövande påföljder än tidigare (prop. 1989/90:2 s. 39 ff. och bet.&lt;br&gt;1989/90:JuU2 s. 23 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller påföljdsvalet vid grovt rattfylleri framhöll dåvarande departe-&lt;br&gt;mentschefen allmänt angelägenheten av att ta till vara de möjligheter som&lt;br&gt;finns att försöka motverka fortsatt brottslighet - och därmed trafikfarliga&lt;br&gt;beteenden - genom behandling och andra former av stöd- och hjälpåtgärder.&lt;br&gt;Vidare underströk departementschefen att de principer för val av påföljd som&lt;br&gt;kommit till uttryck i den nya (från och med den 1 januari 1989 gällande)&lt;br&gt;strafflagstiftningen var allmänt tillämpliga och således gällde även valet av på-&lt;br&gt;följd för rattfylleri. Dåvarande departementschefen uttalade vidare att straff-&lt;br&gt;värdet hos grova rattfylleribrott normalt inte är så högt att detta i sig motiverar&lt;br&gt;fängelse i stället för en icke frihetsberövande påföljd; däremot torde det stå&lt;br&gt;klart att återfall i grovt rattfylleri måste anses vara en sådan omständighet som&lt;br&gt;gör att annan påföljd än fängelse normalt är utesluten. Den fråga som i prakti-&lt;br&gt;ken är svårast att avgöra är därför, enligt departementschefen, i vilken ut-&lt;br&gt;sträckning rattfylleribrottens art måste anses vara sådana att brottet bör följas&lt;br&gt;av fängelse även om det inte är fråga om en återfallssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avgörande faktor i det hänseendet ansåg departementschefen måste vara&lt;br&gt;de risker för trafiksäkerheten som brottet inneburit. Har gärningsmannen,&lt;br&gt;fortsatte departementschefen, genom sitt körsätt, den omfattning som&lt;br&gt;körningen haft eller varit avsedd att ha, de trafikförhållanden som rådde vid&lt;br&gt;körningen eller genom andra sådana omständigheter visat en uppenbar&lt;br&gt;likgiltighet för sina medtrafikanters säkerhet, måste detta anses innebära en&lt;br&gt;mycket stark presumtion för fängelse. Har några särskilda omständigheter av&lt;br&gt;det slag som nu berörts däremot inte förelegat, bör, sammanfattade departe-&lt;br&gt;mentschefen, normala principer för påföljdsval kunna tillämpas i väsentligt&lt;br&gt;större utsträckning än vad som dittills varit fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dåvarande departementschefen betonade härefter att det emellertid inte en-&lt;br&gt;dast är brottslighetens art som är av betydelse för valet mellan fängelse och en&lt;br&gt;icke frihetsberövande påföljd. Av stor vikt är självfallet också, sades det, om&lt;br&gt;det i det enskilda fallet finns några omständigheter som kan anses tala för en&lt;br&gt;lindrigare påföljd än fängelse. Som exempel på sådana omständigheter&lt;br&gt;nämnde departementschefen sådana som anges i 29 kap. 5 § BrB, främst det&lt;br&gt;fallet att den tilltalade skulle drabbas av hinder eller synnerlig svårighet i yr-&lt;br&gt;kes- eller näringsutövning till följd av att körkortet återkallades. Vidare anför-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;des som exempel sådana omständigheter som nämns i 30 kap. 9 § andra Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;stycket BrB, dvs. de s.k. kontraktsvårdsfallen, samt situationer där en påtag-&lt;br&gt;lig förbättring skett av den tilltalades personliga eller sociala situation eller där&lt;br&gt;han undergår behandling för missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagsbehandlingen av propositionen riktades viss kritik mot de däri&lt;br&gt;angivna principerna för påföljdsval. I en motion (1989/90:Ju4) framhölls&lt;br&gt;bl.a. att en förare med en hög alkoholhalt typiskt sett är farlig för sin omgiv-&lt;br&gt;ning och att en sådan förare redan genom att över huvud taget föra fordonet&lt;br&gt;gjort sig skyldig till ett så allvarligt brott att fängelsestraff borde följa. I sitt&lt;br&gt;betänkande (1989/90:JuU2) uttalade Justitieutskottet, att det inte kunde ställa&lt;br&gt;sig bakom den uppfattning om påföljdsvalet för grovt rattfylleri som kom till&lt;br&gt;uttryck i motionen. I stället delade utskottet den i propositionen uttalade upp-&lt;br&gt;fattningen att en avgörande faktor måste vara de risker för trafiksäkerheten&lt;br&gt;som brottet inneburit. Utskottet instämde även i övrigt i de uttalanden beträf-&lt;br&gt;fande val av påföljd som kommit till uttryck i propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller straffmätningen gjordes inte några särskilda uttalanden i förar-&lt;br&gt;betena till de senaste ändringarna i trafikbrottslagen. När fängelse ådöms för&lt;br&gt;grovt rattfylleri bestäms strafftiden - i likhet med vad som tidigare gällde be-&lt;br&gt;träffande rattfylleri där omständigheterna inte var mildrande - i allmänhet till&lt;br&gt;en månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen kan i detta avsnitt nämnas att normalpåföljden för rattfylleri är&lt;br&gt;böter. Är straffvärdet för en gärning så högt att det föranleder fängelse bör&lt;br&gt;den, enligt förarbetena, bedömas som grovt rattfylleri (prop. 1989/90:2 s.&lt;br&gt;48). Vid flerfaldig brottslighet och vid återfall kan fängelse emellertid komma&lt;br&gt;i fråga även för rattfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättspraxis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uttalanden beträffande principerna för påföljdsval vid grovt rattfylleri som&lt;br&gt;gjordes i förarbetena till 1990 års ändringar ledde till en kraftigt förändrad på-&lt;br&gt;följdspraxis. Statistik från SCB visar att användningen av fängelsestraff för&lt;br&gt;grovt rattfylleri, som i stort sett motsvarar det tidigare brottet rattfylleri, har&lt;br&gt;minskat och att andelen villkorliga domar har ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller tingsrättsdomar där grovt rattfylleri utgjort huvudbrott min-&lt;br&gt;skade andelen fängelsestraff från 72 procent år 1989 till 47 procent andra&lt;br&gt;halvåret 1991 och andelen villkorliga domar ökade från fem procent år 1989&lt;br&gt;till 23 procent andra halvåret 1991. Under år 1992 dömdes till fängelse i 57&lt;br&gt;procent av fallen och antalet villkorliga domar uppgick till 18 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väg- och sjöfyllerikommittén har i sitt betänkande (s. 55 ff.) lämnat en ut-&lt;br&gt;förlig redogörelse för de domar Högsta domstolen meddelat efter det att de nu&lt;br&gt;gällande bestämmelserna om trafiknykterhetsbrott trädde i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1990 och i vilka domstolen tagit ställning till frågor om påföljd för grovt ratt-&lt;br&gt;fylleri eller motsvarande brott enligt tidigare gällande bestämmelser. I betän-&lt;br&gt;kandet (s. 61) anges också ett antal hovrättsdomar som belyser påföljdspraxis&lt;br&gt;vid grovt rattfylleri efter den 1 juli 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normalpåföljden för grovt rattfylleri skall vara fängelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tidigare rättspraxis hänfördes rattfylleri (närmast att jämföra med grovt ratt-&lt;br&gt;fylleri i dag) till brott vars art normalt ansågs kräva fängelse. I förarbetena till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1990 års ändringar i trafikbrottslagen gavs uttryck för ett nytt synsätt, som&lt;br&gt;lämnar större utrymme för icke frihetsberövande påföljder än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De principer för val av påföljd som kommer till uttryck i 30 kap. 4 § BrB&lt;br&gt;är, som framhålls i 1990 års ändringar, allmänt tillämpliga och gäller således&lt;br&gt;även val av påföljd för grovt rattfylleri. I bestämmelsen föreskrivs att rätten&lt;br&gt;skall fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare på-&lt;br&gt;följd än fängelse. I vissa fall får denna princip dock vika. Som skäl för fäng-&lt;br&gt;else får rätten beakta brottslighetens straffvärde och art liksom att den&lt;br&gt;tilltalade tidigare gjort sig skyldig till brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffvärdet för grovt rattfylleri torde endast i undantagsfall vara så högt -&lt;br&gt;normalt motsvarande minst ett års fängelse (se prop. 1987/88:120 s. 100) -&lt;br&gt;att detta i sig motiverar fängelse i stället för en icke frihetsberövande påföljd.&lt;br&gt;Det som i stället talar för fängelse är rattfylleribrottets art. De överväganden&lt;br&gt;som redovisades i anslutning till 1990 års reform innebar att det, för att&lt;br&gt;fängelse på grund av brottets art skulle utdömas, fordrades att det kunde visas&lt;br&gt;att gärningsmannen i det enskilda fallet genom sitt trafikbeteende visat&lt;br&gt;uppenbar likgiltighet för sina medtrafikanters säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i sitt yttrande anfört att grovt rattfylleri även med dagens&lt;br&gt;betraktelsesätt är att se som ett s.k. artbrott. Lagrådet fortsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kritiken mot domstolspraxis efter den 1 juli 1990 synes främst ha skjutit in&lt;br&gt;sig på den ökade andelen villkorliga domar. Mycket talar emellertid för att&lt;br&gt;praxis på området efter ett inledningsskede har kommit att utvecklas i restrik-&lt;br&gt;tiv riktning. De rättsfall i vilka Högsta domstolen har tillämpat de nya på-&lt;br&gt;följdsprincipema ger intryck av att domstolen är återhållsam med att från-&lt;br&gt;känna grova rattfylleribrott egenskapen av artbrott. I endast ett av de refere-&lt;br&gt;rade fallen har f.ö. Högsta domstolen dömt till villkorlig dom (jämte böter);&lt;br&gt;det rörde sig om en köming där några mer utpräglade risker för trafik-&lt;br&gt;säkerheten inte ansågs föreligga. Att en viss omsvängning är på gång får&lt;br&gt;också stöd av de statistikuppgifter som redovisas i remissen under avsnitt&lt;br&gt;4.7, under rubrikerna ”Skälen för regeringens bedömning”, ”Nuvarande&lt;br&gt;ordning”, ”Rättspraxis”. Av dessa framgår att andelen fängelsestraff i tings-&lt;br&gt;rätterna hade ökat med 10 procentenheter till 57 procent från andra halvåret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991 till år 1992, medan andelen villkorliga domar hade minskat med fem&lt;br&gt;procentenheter, till 18 procent. Eftersom numera yttrande från frivårds-&lt;br&gt;myndighet bör inhämtas regelmässigt i mål om grova trafiknykterhetsbrott&lt;br&gt;och därmed fler rattfyllerister konstateras vara alkoholberoende, kommer med&lt;br&gt;all sannolikhet också skyddstillsynspåföljden att vinna terräng på den&lt;br&gt;villkorliga domens bekostnad, i överensstämmelse med intentionerna att&lt;br&gt;genom stöd och vård hjälpa de rattfylleridömda att komma till rätta med sitt&lt;br&gt;missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En frekvens av fängelsedomar för grovt rattfylleri på mer än 50 procent&lt;br&gt;överstiger kraftigt andelen fängelsedomar för exempelvis förmögenhetsbrott&lt;br&gt;som inte utgör återfall. Redan genom en sådan tillämpning markeras enligt&lt;br&gt;lagrådets mening med tillräckligt eftertryck samhällets bestämda avståndsta-&lt;br&gt;gande från bilkörning under alkoholpåverkan. Några ytterligare nämnvärda&lt;br&gt;vinster från allmänpreventiv synpunkt torde inte kunna uppnås genom en än&lt;br&gt;strängare praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets slutsats är att statsmakterna bör avstå från att genom motivut- Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;talanden förmå domstolarna att i fråga om påföljdsvalet ytterligare avlägsna&lt;br&gt;sig från normala principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill till en början anmärka att i uttrycket brottets art talar för&lt;br&gt;fängelse, ligger att presumtionen är för fängelse och att icke frihetsberövande&lt;br&gt;påföljd bör komma ifråga endast om det föreligger särskilda skäl (prop.&lt;br&gt;1987/88:120 s. 100). Det för de s.k. artbrotten gemensamma är således att&lt;br&gt;det ”normala” påföljdsvalet är fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som framför ett fordon efter att ha förtärt alkohol eller något annat&lt;br&gt;medel som påverkar körförmågan utgör generellt sett en stor fara i trafiken,&lt;br&gt;inte endast för sig själv utan också för andra. Inte bara omdömet utan också&lt;br&gt;reaktionsförmågan, och därigenom förmågan att manövrera fordonet, försäm-&lt;br&gt;ras. Själva gärningen består i ett risktagande och det torde ofta bero på tillfäl-&lt;br&gt;ligheter eller andra trafikanters skicklighet och reaktionsförmåga om en tra-&lt;br&gt;fikolycka undviks. Många människor dödas eller skadas också i vårt land i&lt;br&gt;trafikolyckor där i vart fall en av förarna misstänks ha varit påverkad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening innebär ett grovt rattfylleribrott alltid ett sådant&lt;br&gt;abstrakt faremoment att fängelse bör vara normalpåföljd. Genom detta synsätt&lt;br&gt;sätts själva beteendet - att köra påverkad - mera bestämt i centrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns därutöver anledning anta att en konsekvent upprätthållen sträng&lt;br&gt;påföljdspraxis har positiva effekter för den allmänna laglydnaden. Den förhål-&lt;br&gt;landevis regelmässiga användningen av fängelsestraff vid rattfylleribrott före&lt;br&gt;den 1 juli 1990 motiverades främst av intresset att upprätthålla en hög allmän&lt;br&gt;laglydnad. Att påföljdspraxis hade betydelse i det hänseendet kan knappast&lt;br&gt;betvivlas och framhålls också i förarbetena till 1990 års ändringar i trafik-&lt;br&gt;brottslagen. Även om betydelsen av en sträng domstolspraxis inte skall över-&lt;br&gt;drivas - för många människor torde det i minst lika hög grad vara andra&lt;br&gt;faktorer än straffhotet som verkar avhållande, t.ex. upptäcktsrisken, liksom&lt;br&gt;risken för trafikolycka eller körkortsåterkallelse - anser regeringen att de&lt;br&gt;allmänpreventiva effekterna här gör sig gällande med särskild styrka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grovt rattfylleri bör således generellt anses vara ett sådant brott vars art i&lt;br&gt;enlighet med 30 kap. 4 § BrB, talar för fängelse. Skäl att, som vissa remiss-&lt;br&gt;instanser föreslagit, ange detta direkt i de aktuella straffbestämmelserna före-&lt;br&gt;ligger inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu anförts innebär i princip en återgång till de påföljdsbedömnings-&lt;br&gt;principer som gällde före 1990 års reform. Med hänsyn till att rattfylleribrot-&lt;br&gt;tets konstruktion ändrats och att innehållet i fängelsestraffet för rattfyllerister&lt;br&gt;föreslås förändrat kan det dock finnas skäl att här något närmare utveckla&lt;br&gt;förutsättningarna för att välja en icke frihetsberövande påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte endast brottets art som är av betydelse för valet av påföljd. Av&lt;br&gt;vikt är också om det i det enskilda fallet finns omständigheter som talar för en&lt;br&gt;lindrigare påföljd än fängelse. Främst avses då sådana omständigheter som&lt;br&gt;anges i 29 kap. 5 § och 30 kap. 9 § andra stycket BrB. Särskilt kan i detta&lt;br&gt;sammanhang, förutom de s.k. kontraktsvårdsfallen, nämnas situationer där&lt;br&gt;den bedömningen görs att en framgångsrikt påböijad rehabilitering, avseende&lt;br&gt;missbruk eller annat förhållande som kan antas ha haft samband med brotts-&lt;br&gt;ligheten, skulle kunna spolieras eller allvarligt försvåras genom verkställighe-&lt;br&gt;ten av ett fängelsestraff. Finns ett sådant särskilt skäl bör den tilltalade - trots&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att fängelse normalt bör följa enligt 30 kap. 4 § andra stycket BrB på grund Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;av brottets art - kunna erhålla skyddstillsyn. Ett grundläggande krav, för att&lt;br&gt;skyddstillsyn på anförda grund skall ifrågakomma, är således att en sådan på-&lt;br&gt;följd verkligen kan ges ett meningsfullt innehåll och kan förväntas ge resultat&lt;br&gt;i det enskilda fallet. Ett annat förhållande som kan utgöra särskilt skäl för an-&lt;br&gt;nan påföljd än fängelse är, i enlighet med den praxis som förelåg före 1990&lt;br&gt;års reform, att den misstänkte på grund av dokumenterade psykiska problem,&lt;br&gt;handikapp, hög ålder eller liknande har svårt att klara ett fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av dem som gör sig skyldiga till grovt rattfylleri har alkohol-&lt;br&gt;problem. Visserligen kan sådana problem inte automatiskt tas till intäkt för att&lt;br&gt;det föreligger risk för fortsatt brottslighet, men detta är ofta förhållandet. Mot&lt;br&gt;den bakgrunden är det främst skyddstillsyn med särskild föreskrift eller kon-&lt;br&gt;traktsvård som kan komma i fråga i stället för fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom framgår nedan (se avsnitt 4.8) är det regeringens mening att alko-&lt;br&gt;holavvänjande behandling skall erbjudas under fängelsevistelsen. I viss ut-&lt;br&gt;sträckning kan naturligtvis denna omständighet inverka på påföljdsvalet, på&lt;br&gt;det sättet att bedömningen av om en pågående rehabilitering kan komma att&lt;br&gt;äventyras av ett fängelsestraff måste göras under hänsynstagande till det&lt;br&gt;tänkta innehållet i fängelsevistelsen. I övrigt bör dock i princip valet mellan&lt;br&gt;skyddstillsyn och fängelse inte påverkas av den tänkta behandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig dom bör, som framgått, användas med mycket stor restriktivitet&lt;br&gt;och - i likhet med vad som gällde före 1990 års reform - komma i fråga&lt;br&gt;endast i klara undantagsfall (se t.ex. rättsfallen NJA 1972 s. 60 och 1984 s.&lt;br&gt;447). I de fall där villkorlig dom kommer till användning bör denna, utom i&lt;br&gt;rena undantagssituationer, kombineras med ett kraftigt bötesstraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återfall i grova trafiknykterhetsbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återfall i brott utgör enligt 30 kap. 4 § andra stycket BrB en omständighet&lt;br&gt;som talar för fängelse. Betydelsen av återfall vid påföljdsvalet för grovt ratt-&lt;br&gt;fylleri bör avgöras enligt allmänna principer (se prop. 1987/88:120 s. 53 och&lt;br&gt;100 f. samt rättsfallen NJA 1991 s. 359 och s. 379). Sedan några år förflutit&lt;br&gt;från den tidigare domen eller i förekommande fall från frigivningen från ett&lt;br&gt;fängelsestraff, bör således påföljdsvalet för det nya brottet endast i&lt;br&gt;undantagsfall påverkas av den tidigare domen. Har den som döms för grovt&lt;br&gt;rattfylleri tidigare - inom relevant tidsperiod - gjort sig skyldig till ett&lt;br&gt;trafiknykterhetsbrott talar således både arten och återfallssituationen för&lt;br&gt;fängelse. I sådana fall ökar naturligtvis presumtionen för fängelse och vid&lt;br&gt;återfall i grovt rattfylleri kan det förutsättas att domstolarna i princip skall&lt;br&gt;finna annan påföljd än fängelse vara utesluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid upprepade återfall i grova rattfylleribrott kan finnas skäl att i något ut-&lt;br&gt;ökad utsträckning låta denna omständighet påverka straffmätningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Unga lagöverträdare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av påföljdsvalet bör givetvis beaktas de särskilda förhållan-&lt;br&gt;den som gäller unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För brott som någon begått innan han fyllt 18 år, får rätten enligt 30 kap.&lt;br&gt;5 § första stycket BrB döma till fängelse endast om det finns synnerliga skäl.&lt;br&gt;Enligt andra stycket nämnda paragraf får rätten döma den som begått brott ef-&lt;br&gt;ter det han fyllt 18 men innan han fyllt 21 år till fängelse endast om det med&lt;br&gt;hänsyn till gärningens straffvärde eller annars finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För åldersgruppen under 18 år gäller således en särskild restriktivitet mot&lt;br&gt;fängelsestraff. Sådant straff döms också i praktiken mycket sällan ut och en-&lt;br&gt;dast för mycket kvalificerade brott. Även fortsättningsvis bör gälla att ung-&lt;br&gt;domar under 18 år inte skall dömas till fängelse för trafiknykterhetsbrott med&lt;br&gt;hänvisning endast till brottets art. Den restriktivitet som hittills iakttagits skall&lt;br&gt;således även fortsättningsvis gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ungdomar över 18 år gäller i större utsträckning de allmänna prin-&lt;br&gt;ciperna för påföljdsval. Vid grovt rattfylleribrott begånget av någon som är i&lt;br&gt;åldern 18-21 år torde normalt särskilda skäl för fängelse med hänvisning till&lt;br&gt;brottets art föreligga. Därvid bör beaktas att rattfylleribrott begångna av unga&lt;br&gt;och oerfarna förare ofta torde utgöra en särskild fara för trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 21 juni 1990 bemyndigade den dåvarande regeringen&lt;br&gt;chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att göra&lt;br&gt;en översyn av det allmännas insatser vid brott av unga. Kommittén antog&lt;br&gt;namnet Ungdomsbrottskommittén. I enlighet med direktiven till utredningen&lt;br&gt;(dir. 1990:53) har kommitténs arbete inriktats på två områden, dels&lt;br&gt;reaktionssystemet, dels systemet för ingripande mot och handläggning av&lt;br&gt;brott som begås av unga lagöverträdare, eller lagöverträdare i åldrarna 15-17&lt;br&gt;år och 18-20 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomsbrottskommittén har nyligen överlämnat sitt betänkande Reaktion&lt;br&gt;mot ungdomsbrott (SOU 1993:35, Del A och B). Det finns anledning att för-&lt;br&gt;vänta sig att reaktionssystemet för unga lagöverträdare kan komma att förän-&lt;br&gt;dras till följd av kommitténs förslag. Frågan bereds för närvarande inom&lt;br&gt;Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av regeringen tillsatta Straffsystemkommittén (Ju 1992:07) har till upp-&lt;br&gt;gift att bl.a. vidareutveckla användningen av olika alternativ till fängelsestraff.&lt;br&gt;I kommitténs uppdrag ingår att överväga införande av en intensivövervak-&lt;br&gt;ningspåföljd i vilken ingår möjligheter till elektronisk kontroll av den dömde.&lt;br&gt;Det kan här nämnas att det i bl.a. USA förekommer att den som dömts för ett&lt;br&gt;brott som normalt skulle ha lett till fängelse i stället underkastas sådan över-&lt;br&gt;vakning. Den dömde meddelas föreskrifter, främst i fråga om vistelseort, och&lt;br&gt;efterlevnaden av föreskrifterna kontrolleras genom elektronisk apparatur. I&lt;br&gt;USA har denna påföljd använts framför allt beträffande trafiknykterhets-&lt;br&gt;brottslingar och yngre förmögenhetsbrottslingar som bedöms ha låg återfalls-&lt;br&gt;risk. Elektronisk övervakning utesluter inte att den dömde får del av stöd och&lt;br&gt;hjälpinsatser från kriminalvårdens sida, utan sådana åtgärder ingår tvärtom i&lt;br&gt;de flesta fall som en viktig beståndsdel i påföljden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Straffsystemkommittén har en promemoria om elektronisk övervak-&lt;br&gt;ning utarbetats. För att få synpunkter på de förslag som lämnats där anordna-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;des nyligen en höming. På grundval bl.a. av vad som därvid framkommit på- Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;går för närvarande inom Justitiedepartementet ett arbete som syftar till att&lt;br&gt;skapa förutsättningar för en försöksverksamhet med intensivövervakning&lt;br&gt;med elektroniska hjälpmedel som alternativ till korta fängelsestraff i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är möjligt att vissa kategorier rattfyllerister kan komma att ingå i en sådan&lt;br&gt;försöksverksamhet. Regeringen kommer senare att redovisa förslag till hur&lt;br&gt;den försöksverksamheten bör utformas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.8 Behandling i kriminalvårdsanstalt för fängelsedömda&lt;br&gt;trafiknykterhetsbrottslingar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Fängelsedömda trafiknykterhetsbrottslingar&lt;br&gt;bör under anstaltsvistelsen genomgå alkoholawänjande behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Speciella anstalter för trafiknykterhetsbrottslingar&lt;br&gt;som avtjänar korta fängelsestraff bör inrättas. Under verkställigheten av&lt;br&gt;fängelsestraffet skall den dömde genomgå ett särskilt, intensivt, alkoholrelate-&lt;br&gt;rat kurs- eller behandlingsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En övervägande majoritet av de remissinstanser&lt;br&gt;som yttrar sig över förslaget tillstyrker detsamma, lämnar det utan erinran el-&lt;br&gt;ler uttalar att de ställer sig positiva till att specialanstalter införs. Ett stort antal&lt;br&gt;av dessa remissinstanser ställer sig dock tveksamma till om förslaget eller de-&lt;br&gt;lar av det går att genomföra i praktiken. En rad övriga synpunkter har också&lt;br&gt;lämnats på förslaget, bl.a. vad gäller val av behandlingsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är väl känt att flertalet av de per-&lt;br&gt;soner som döms för grovt rattfylleri har alkoholproblem. Den tid som den&lt;br&gt;dömde vistas i anstalt bör därför i största möjliga utsträckning användas för&lt;br&gt;att genom behandling, kurser och andra åtgärder bekämpa alkoholmissbruk&lt;br&gt;och därmed också fortsatt rattfylleribrottslighet Verkställigheten måste ges ett&lt;br&gt;meningsfullt innehåll från individualpreventiv synpunkt och inriktas på fakto-&lt;br&gt;rer som hänger samman med brottet. Det finns därför starka skäl att ta fasta&lt;br&gt;på kommitténs förslag i denna del, vilket också vunnit bred anslutning bland&lt;br&gt;remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rattfylleristerna har också tidigare uppmärksammats inom anstaltsvården.&lt;br&gt;På vissa kriminalvårdsanstalter bedrivs sedan hösten 1984 en kursverksamhet&lt;br&gt;för fängelsedömda rattfyllerister, benämnd Rattfällan. Syftet med kursen -&lt;br&gt;som ges på halvtid i ungefär en månads tid - är att ge de dömda ökade kun-&lt;br&gt;skaper om alkohol och trafik och insikt om de egna alkoholvanorna. Del-&lt;br&gt;tagandet är frivilligt. Verksamheten har nyligen utvärderats. Utvärderingen&lt;br&gt;avsåg bl.a. återfall i trafiknykterhetsbrott inom en tvåårsperiod efter frigiv-&lt;br&gt;ningen och gav vid handen att andelen återfall var lägre hos kursdeltagarna än&lt;br&gt;hos en kontrollgrupp. För den till antalet dominerande gruppen (över 80 pro-&lt;br&gt;cent av deltagarna) ej tidigare straffade (inom fem år före intagningen) fram-&lt;br&gt;kom att sex procent av kursdeltagarna återföll jämfört med nio procent av&lt;br&gt;kontrollpersonema. Även om det inte kan uteslutas att andra faktorer än kurs-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;deltagandet kan ha bidragit till erhållna skillnader mellan kursdeltagarna och Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;kontrollpersonema är resultaten - liksom erfarenheterna i övrigt - så goda att&lt;br&gt;verksamheten bör byggas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I princip bör alla personer som tas in i kriminalvårdsanstalt och som har ett&lt;br&gt;trafiknykterhetsbrott som huvudbrott i den aktuella domen under verkställig-&lt;br&gt;heten genomgå ett alkoholavvänjande behandlingsprogram. Med huvudbrott&lt;br&gt;avses här - om lagföringen gäller flera brott - det eller de brott som har det&lt;br&gt;strängaste straffet i sin straffskala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behandlingen förutsätts i första hand inriktad på dömda med alkoholpro-&lt;br&gt;blem. Att en person gjort sig skyldig till ett trafiknykterhetsbrott som föranlett&lt;br&gt;fängelsestraff kan naturligtvis inte utan vidare tas till intäkt för att han eller&lt;br&gt;hon har alkoholproblem, även om så ofta är fallet. Den föreslagna behand-&lt;br&gt;lingen bedöms emellertid ha mycket att ge även fängelsedömda trafiknykter-&lt;br&gt;hetsbrottslingar utan alkoholproblem och behandlingen bör kunna anpassas&lt;br&gt;även till denna grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ankomma på kriminalvårdsorganisationen att närmare utveckla de&lt;br&gt;olika behandlingsprogram som bör anordnas på fängelserna. Beroende på de&lt;br&gt;intagnas olika behov torde det vara värdefullt om dessa behandlingsprogram&lt;br&gt;kan ha ett i viss mån varierat innehåll och även vara anpassat till de varierade&lt;br&gt;vistelsetider som kan komma i fråga. En fullt utbyggd programverksamhet&lt;br&gt;bör kunna spänna över ett fält från de s.k. Rattfälle-kurserna till intensivpå-&lt;br&gt;verkansprogram där en mer kraftfull behandlingseffekt är målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag att för detta ändamål inrätta specialanstalter för ratt-&lt;br&gt;fylleridömda har i och för sig starkt fog för sig. Frågan om inrättande av sär-&lt;br&gt;skilda specialanstalter bör dock ses i samband med den totala och för hela an-&lt;br&gt;staltsorganisationen övergripande översyn som Fängelseutredningen gjort&lt;br&gt;och nyligen presenterat i betänkandet Verkställighet av fängelsestraff (SOU&lt;br&gt;1993:76). Att i dag bryta ut en kategori fängelsedömda och bygga upp en sär-&lt;br&gt;skild organisation för dessa är inte lämpligt med hänsyn till att frågan om dif-&lt;br&gt;ferentiering vid anstaltsplacering och organisationen av kriminalvård i anstalt i&lt;br&gt;sin helhet är föremål för översyn. Kommitténs förslag i denna del bör därför&lt;br&gt;lämpligen behandlas i samband med beredningen av Fängelseutredningens&lt;br&gt;betänkande. De behandlingsprogram som ovan nämnts bör således, åtmins-&lt;br&gt;tone för närvarande, inrymmas i den nuvarande kriminalvårdsorganisationen.&lt;br&gt;Några hinder mot att detta kan ske på ett effektivt sätt torde inte finnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komma till rätta med ett alkoholmissbruk krävs ett intensivt arbete&lt;br&gt;under lång tid. Behandlingen i anstalt kan därför i de allra flesta fall inte ses&lt;br&gt;isolerat utan som ett första steg i ett rehabiliteringsprogram. Ambitionen bör&lt;br&gt;naturligtvis vara att lägga en grund så att den dömde efter frigivningen av&lt;br&gt;egen kraft skall kunna och vilja fortsätta med behandling eller andra åtgärder&lt;br&gt;för att komma till rätta med sina eventuella alkoholproblem. Särskild upp-&lt;br&gt;märksamhet bör därför ägnas åt att den dömde under fängelsevistelsen får&lt;br&gt;hjälp med att knyta de kontakter som behövs för en sådan uppföljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheter från i landet förekommande behandlingsinstitutioner har visat&lt;br&gt;att påverkansprogram kan vara framgångsrika även när de behöver upprepas.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att det inte föreligger något hinder mot att låta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personer som efter genomgånget program återfallit i trafiknykterhetsbrott ge-&lt;br&gt;nomgå programmet ytterligare en eller flera gånger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har hittills ansetts att de intagnas deltagande i olika former av vård och&lt;br&gt;behandling bör bygga på frivillighet (se t.ex. bet. 1987/88:JuU31 s. 23, rskr.&lt;br&gt;239 och prop. 1989/90:154 s. 29). Också i övrigt gäller att en intagen normalt&lt;br&gt;inte bör åläggas skyldighet att delta i sådan undervisning eller utbildning som&lt;br&gt;han saknar motivation för. Regeringen anser att någon förändring av detta&lt;br&gt;förhållande inte bör ske. Någon skyldighet för en intagen i kriminal-&lt;br&gt;vårdsanstalt att genomgå vård eller behandling bör därför inte föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommer att framgå av avsnitt 4.9 gör regeringen den bedömningen&lt;br&gt;att yttrande från frivårdsmyndighet normalt bör inhämtas i mål om grovt ratt-&lt;br&gt;fylleri. Den handläggande frivårdstjänstemannen bör, förutom att söka utröna&lt;br&gt;de personliga förhållandena och förekomsten av eventuellt alkoholmissbruk,&lt;br&gt;informera den misstänkte om de olika behandlingsprogram som kan komma&lt;br&gt;att utvecklas inom kriminalvården samt även försöka motivera den misstänkte&lt;br&gt;till att genomgå ett sådant behandlingsprogram vid en eventuell fängelsedom.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.9 Personutredning i mål om ansvar för grovt rattfylleri&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Yttrande från frivårdsmyndighet bör&lt;br&gt;normalt infordras i mål om grovt rattfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Yttrande från frivårdsmyndighet bör normalt in-&lt;br&gt;fordras i mål om ansvar för grovt rattfylleri om annan påföljd än fängelse inte&lt;br&gt;kan uteslutas. Även i de fall där det står klart att ett fängelsestraff skall ådö-&lt;br&gt;mas bör yttrande dock inhämtas om det finns anledning anta att det föreligger&lt;br&gt;sådana omständigheter som kan ha betydelse för fängelsestraffets längd. Test&lt;br&gt;för att diagnostisera missbruk eller beroende av alkohol och andra droger bör&lt;br&gt;ingå som ett led i den personutredning som frivårdsmyndigheten ombesörjer i&lt;br&gt;sådana mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig över förslagen&lt;br&gt;tillstyrker dessa eller lämnar dem utan erinran. Kriminalvårdsstyrelsen anser&lt;br&gt;att det i lagstiftningen bör markeras att yttrande/personutredning bör infordras&lt;br&gt;i samtliga ärenden som avser grovt rattfylleri. Skyddsvärnet i Göteborg fram-&lt;br&gt;för bl.a. att användandet av de test kommittén angett kräver stora utbildnings-&lt;br&gt;insatser inom frivården, att den omständigheten att kommittén angivit två ty-&lt;br&gt;per av test i betänkandet inte bör innebära att andra test på marknaden uteslu-&lt;br&gt;tits samt att det synes vara nödvändigt att personutredningen kompletteras&lt;br&gt;med en psykiatrisk/psykologisk bedömning för fastställande av rätt behand-&lt;br&gt;ling. Föreningen Sveriges frivårdstjänstemän anför att det i lagtexten bör&lt;br&gt;skrivas in att en domstol inte får döma till skyddstillsyn med mindre veder-&lt;br&gt;börande frivårdsmyndighet i förväg fått tillfälle att yttra sig. När det gäller de&lt;br&gt;av kommittén angivna testen anser föreningen att dessa bör ses som ett&lt;br&gt;hjälpmedel för den frivårdsmyndighet som önskar använda dem och inte som&lt;br&gt;ett obligatorium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den tilltalades personliga för-&lt;br&gt;hållanden kan i många fall vara av avgörande betydelse för domstolens ställ-&lt;br&gt;ningstagande i påföljdsfrågan. När det gäller brott för vilka annan påföljd än&lt;br&gt;böter synes kunna komma i fråga, eller annars anledning förekommer därtill,&lt;br&gt;åligger det domstolen att förebringa utredning rörande straff, som tidigare&lt;br&gt;ådömts den tilltalade, samt utredning om den tilltalades levnadsomständig-&lt;br&gt;heter och de personliga förhållanden, som kan antas vara av betydelse&lt;br&gt;(46 kap. 9 § rättegångsbalken). För att tillgodose behovet av utredning i den&lt;br&gt;delen kan domstolen enligt lagen (1991:2041) om särskild personutredning i&lt;br&gt;brottmål, m.m. inhämta yttrande från frivårdsmyndighet (tidigare benämnt&lt;br&gt;personundersökning) och läkarintyg (s.k. § 7-intyg). Domstolen kan även in-&lt;br&gt;hämta upplysningar om den misstänkte från socialnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av dessa personutredningsformer kan domstolen bl.a. besluta&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk undersökning och inhämtande av yttrande från frivårds-&lt;br&gt;myndighet om den dömdes förhållanden under pågående övervakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om personutredning vid trafiknykterhetsbrott togs upp särskilt i&lt;br&gt;förarbetena till den nu gällande lagen om särskild personutredning i brottmål,&lt;br&gt;m.m. (prop. 1991/92:2 s. 16 f. samt bet. 1991/92:JuU4 s. 9). Dåvarande de-&lt;br&gt;partementschefen underströk att, med den nya ordningen, yttrande från&lt;br&gt;frivårdsmyndighet självfallet normalt bör inhämtas när det inte står klart att&lt;br&gt;annan påföljd än fängelse är utesluten. Justitieutskottet anslöt sig till detta&lt;br&gt;synsätt och konstaterade att yttrande normalt bör inhämtas i mål om grova&lt;br&gt;trafiknykterhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Väg- och sjöfyllerikommitténs uppdrag ingick att söka bedöma den tidi-&lt;br&gt;gare och den nuvarande - från och med den 1 juli 1992 gällande - ordningen&lt;br&gt;för inhämtande av särskild personutredning i brottmål och dess betydelse för&lt;br&gt;valet av påföljd vid grovt rattfylleri. Kommittén har redovisat sin undersök-&lt;br&gt;ning i betänkandet (s. 115 ff.). Enligt kommitténs bedömning tar domstolarna&lt;br&gt;in personutredning i mål om ansvar för grovt rattfylleri i större omfattning nu&lt;br&gt;än före 1990 års ändringar i trafikbrottslagen. Statistik som kommittén låtit&lt;br&gt;SCB ta fram ger emellertid vid handen att skillnaderna mellan enskilda tings-&lt;br&gt;rätters inhämtande av personutredning i denna typ av mål är stora och detta&lt;br&gt;även om man jämför tingsrätter inom samma hovrättsområde eller län. Den&lt;br&gt;genomgång av statistik för år 1991 som kommittén gjort visar också att det&lt;br&gt;finns ett samband mellan förekomst av personutredning och förekomst av&lt;br&gt;skyddstillsyn. Tingsrätter med hög förekomst av personutredning har hög&lt;br&gt;andel skyddstillsyn och de med låg förekomst av personutredning har låg an-&lt;br&gt;del skyddstillsyn. Personutredning inhämtades i mindre omfattning än riks-&lt;br&gt;genomsnittet vid de tingsrätter som år 1991 bestämde påföljden till fängelse i&lt;br&gt;minst 55 procent av målen och personutredning inhämtades också i mindre&lt;br&gt;utsträckning än riksgenomsnittet vid de tingsrätter där påföljden ofta bestäm-&lt;br&gt;des till villkorlig dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén konstaterar är det delvis självklart att det föreligger ett&lt;br&gt;samband mellan personutredning och skyddstillsyn. Före den 1 juli 1992&lt;br&gt;krävdes nämligen i princip att personutredning inhämtats för att domstolen&lt;br&gt;skulle få döma till skyddstillsyn. Den genomgång kommittén gjort tyder&lt;br&gt;emellertid också på att det efter detta datum påfallande ofta dömts till skydds-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsyn i de fall där de personliga förhållandena kartlagts. Av betydelse för på- Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;följdsvalet är naturligtvis inte endast att personutredning inhämtas utan också&lt;br&gt;om den avslöjar de eventuella missbruksproblem som kan föreligga, den till-&lt;br&gt;talades insikt om och inställning till sin situation och hans eller hennes vilja&lt;br&gt;att göra något åt den samt vilka behandlingsprogram och andra åtgärder som&lt;br&gt;finns att tillgå, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att domstolen har tillgång till tillräcklig utredning om den tilltalades per-&lt;br&gt;sonliga förhållanden är självklart av betydelse såväl för påföljdsvalet i det en-&lt;br&gt;skilda fallet som för enhetligheten i rättstillämpningen. Betydelsen av den&lt;br&gt;tilltalades personliga förhållanden och den utredning om dessa som domsto-&lt;br&gt;len har tillgång till minskar knappast med de principer för påföljdsval som re-&lt;br&gt;geringen nu förordat. Det torde nämligen ofta krävas en kvalificerad person-&lt;br&gt;utredning för att domstolarna skall finna sådana särskilda skäl föreligga att&lt;br&gt;påföljden bestäms till skyddstillsyn i stället för fängelse. Regeringen vill un-&lt;br&gt;derstryka vad Justitieutskottet uttalat angående vikten av personutredning i&lt;br&gt;mål om grovt rattfylleri. Sådant yttrande bör således normalt inhämtas i dessa&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang uppkommer frågan om sådant yttrande även bör in-&lt;br&gt;hämtas i de fall då det vid en förhandsbedömning framstår som uppenbart att&lt;br&gt;fängelse bör följa på brottet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till lagen om personutredning i brottmål avvisades i och för&lt;br&gt;sig tanken på obligatoriska regler för inhämtande av yttrande (prop.&lt;br&gt;1991/92:2 s.17 f.). Genom regeringens nu framlagda förslag beträffande&lt;br&gt;grovt rattfylleri kommer dock saken i viss mån i ett annat läge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom framgår av 1 § i den angivna lagen kan personutredning erfordras&lt;br&gt;också av andra skäl än som underlag för påföljdsvalet. Som ovan anförts bör&lt;br&gt;fängelsedömda trafiknykterhetsbrottslingar under anstaltsvistelsen genomgå&lt;br&gt;behandling för sina alkoholproblem. Kriminalvårdsstyrelsen skall utforma de&lt;br&gt;behandlingsprogram som skall användas på anstalter där denna kategori&lt;br&gt;dömda kan komma att placeras. Dessa behandlingsprogram förutsätts vara&lt;br&gt;olika utformade beroende på de varierade behov och olika längd på fängelse-&lt;br&gt;straff som kan komma i fråga. Mot bakgrund härav och då målsättningen&lt;br&gt;inom kriminalvården är att verkställigheten av fängelsestraff skall påbörjas i&lt;br&gt;så nära anslutning som möjligt till att lagakraftvunnen dom föreligger är det&lt;br&gt;av största vikt att kriminalvården på ett tidigt stadium har tillgång till erforder-&lt;br&gt;lig utredning om den dömdes personliga förhållanden. Detta för att på bästa&lt;br&gt;sätt och kortast tid kunna planera inte bara för anstaltsplaceringen utan även&lt;br&gt;för vilken form av behandling som i det enskilda fallet kan förutsättas vara&lt;br&gt;mest lämplig och ge bäst resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något hinder mot att inom ramen för gällande lagstiftning inhämta per-&lt;br&gt;sonutredning som har till främsta syfte att ge underlag för anstaltsplacering&lt;br&gt;o.d. torde sålunda inte föreligga. Det bör vidare erinras att det knappast torde&lt;br&gt;finnas skäl för domstolarna att i samtliga fall inhämta yttranden i mål om&lt;br&gt;grovt rattfylleri. Det kommer även i fortsättningen att förekomma mål då så-&lt;br&gt;dana yttranden inte kan anses erforderliga. Som exempel kan nämnas fall då&lt;br&gt;det redan finns tillräcklig utredning om de personliga förhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppläggningen av personutredningen i enskilda fall är en fråga för frivår- Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;den. Det finns därför inte skäl att i förevarande sammanhang ta ställning till&lt;br&gt;frågor om testmetoder och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.10 Vållande till annans död och vållande till kropps-&lt;br&gt;skada eller sjukdom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om någon vid förande av motorfordon gör&lt;br&gt;sig skyldig till vållande till annans död under påverkan av alkohol eller&lt;br&gt;något annat medel skall den omständigheten att gärningsmannen varit&lt;br&gt;påverkad särskilt beaktas vid bedömande av om brottet är grovt.&lt;br&gt;Motsvarande skall gälla beträffande vållande till kroppsskada eller sjuk-&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffmaximum för grovt vållande till annans död och grovt vållande&lt;br&gt;till kroppsskada eller sjukdom höjs till fängelse sex respektive fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I promemorian föreslås en kvalificerande regel&lt;br&gt;för det fallet att någon i samband med motortrafik gör sig skyldig till vållande&lt;br&gt;till annans död under påverkan av alkohol eller något annat medel. I prome-&lt;br&gt;morieförslagets lagtext anges uttryckligen att berusningen skall ha bidragit till&lt;br&gt;gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket i samband med motortrafik avses i promemorieförslaget att&lt;br&gt;gärningsmannen vid utövandet av brottet framfört ett motordrivet fortskaff-&lt;br&gt;ningsmedel eller att han fullgjort någon annan väsentlig uppgift i samband&lt;br&gt;med sådant framförande. Inte enbart motorfordon skulle omfattas av bestäm-&lt;br&gt;melsen utan även flygplan, motordrivna fartyg och maskindrivna spårfordon&lt;br&gt;av olika slag, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås en motsvarande regel beträffande vållande till&lt;br&gt;kroppsskada eller sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller höjningen av straffmaximum överensstämmer promemo-&lt;br&gt;rians förslag med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på promemorians förslag: Flertalet instanser ansluter&lt;br&gt;sig till den grundläggande syn på sambandet mellan berusning och vållande-&lt;br&gt;brott som kommer till uttryck i promemorian. Flera kritiska synpunkter på ut-&lt;br&gt;formningen av promemorians lagförslag framförs dock. Dessa synpunkter&lt;br&gt;går bl.a. ut på att den i promemorian föreslagna särregleringen av berusning i&lt;br&gt;samband med motortrafik är onödig eller olämplig och att en sådan särregle-&lt;br&gt;ring inte hör hemma i brottsbalken utan i trafikbrottslagen. Det föreslagna&lt;br&gt;kvalificerande rekvisitet avstyrks således bl.a. av Riksåklagaren, Åklagar-&lt;br&gt;myndigheten i Stockholm, Hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tings-&lt;br&gt;rätt och Svenska polisförbundet. Många - däribland Riksåklagaren, Åklagar-&lt;br&gt;myndigheten i Stockholm, Stockholms tingsrätt, Sveriges advokatsamfund&lt;br&gt;och Sveriges domareförbund - är kritiska mot att det i lagförslaget anges att&lt;br&gt;berusningen skall ha bidragit till gärningen. Vissa instanser hävdar därvid att&lt;br&gt;detta tillägg skulle medföra problem från bevissynpunkt. Andra anser att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillägget är onödigt eftersom berusningens betydelse för brottet framgår av det Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;grundläggande kravet på orsakssamband mellan oaktsamheten och den&lt;br&gt;brottsliga effekten. Vissa instanser - däribland Åklagarmyndigheten i Stock-&lt;br&gt;holm och Sveriges advokatsamfund - förordar att frågan om berusningens&lt;br&gt;inverkan på gärningen löses genom en regel som presumerar ett sådant&lt;br&gt;samband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket anför att en regel som mer generellt anger när de aktuella&lt;br&gt;vållandebrotten skall anses grova hade varit att föredra, men anser att de&lt;br&gt;föreslagna bestämmelserna är acceptabla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs tingsrätt - som delar uppfattningen att det finns skäl att skärpa&lt;br&gt;straffet för den som i alkoholpåverkat tillstånd kör på någon annan och föror-&lt;br&gt;sakar död eller kroppsskada - anför dock att den föreslagna lagstiftningen&lt;br&gt;väcker en del mer principiella frågor som skulle vara förtjänta av en noggran-&lt;br&gt;nare genomlysning. Tingsrätten pekar därvid bl.a. på sambandet mellan be-&lt;br&gt;rusningen och oaktsamheten samt den omständigheten att gränsdragningen&lt;br&gt;mellan olika grader av vållandebrott hittills skett med beaktande av graden av&lt;br&gt;oaktsamhet men att det föreslagna momentet kan medföra att en gärning be-&lt;br&gt;döms som grov även om oaktsamheten varit ganska obetydlig. Vidare anser&lt;br&gt;tingsrätten att bl.a. frågan varför samma oaktsamhet skall bestraffas olika be-&lt;br&gt;roende på om gärningsmannen varit berusad eller ej måste diskuteras ytterli-&lt;br&gt;gare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsförebyggande rådet anför att det inte är sannolikt att förslaget får&lt;br&gt;några brottsförebyggande effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om en höjning av straffmaximum anser bl.a.&lt;br&gt;Riksåklagaren, Åklagarmyndigheten i Stockholm och Stockholms tingsrätt att&lt;br&gt;det vore bättre att höja straffminimum för grova brott för att därigenom åstad-&lt;br&gt;komma en straffskärpning. Göteborgs tingsrätt anser att det är tveksamt om&lt;br&gt;tillräckliga skäl anförts för att nu ändra straffskaloma.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 7 § brottsbalken (BrB) anges att den som av oaktsamhet orsakar an-&lt;br&gt;nans död skall dömas för vållande till annans död till fängelse i högst två år&lt;br&gt;eller, om brottet är ringa, till böter. Om brottet är grovt kan enligt andra&lt;br&gt;stycket dömas till fängelse lägst sex månader och högst fyra år. Bestäm-&lt;br&gt;melsen infördes i samband med brottsbalkens tillkomst och har sedan dess&lt;br&gt;varit oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar för vållande till annans död förutsätter att gärningsmannen orsakat&lt;br&gt;den dödliga utgången och att detta har skett genom oaktsamhet. Det krävs&lt;br&gt;dessutom att oaktsamheten varit relevant i förhållande till den inträffade effek-&lt;br&gt;ten. Det kan förekomma fall där gärningsmannen visserligen har varit oakt-&lt;br&gt;sam i något avseende, men där samband mellan oaktsamheten och dödsfallet&lt;br&gt;inte föreligger. Det är då inte möjligt att döma gärningsmannen för vållande&lt;br&gt;till annans död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rekvisitet oaktsamhet ligger att gärningsmannen måste ha haft anledning Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;att vid sitt handlingssätt ta risken för effekten, dvs. den dödliga utgången, i&lt;br&gt;beräkning. I annat fall är det inte fråga om straffbar oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottet vållande till annans död kan förekomma i olika situationer av&lt;br&gt;mycket skiftande karaktär. Inte sällan döms för brottet i konkurrens med an-&lt;br&gt;nat brott, särskilt misshandel. År 1991 infördes i 3 kap. 10 § BrB en särskild&lt;br&gt;brottsbeteckning - arbetsmiljöbrott - för bl.a. vållande till annans död när&lt;br&gt;gärningen begåtts genom att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt&lt;br&gt;sina åligganden enligt arbetsmiljölagen (1977:1160) att förebygga ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ofta förekommer emellertid brottet vållande till annans död i samband med&lt;br&gt;vägtrafik. En inte obetydlig andel av dessa fall utgör situationer där den vål-&lt;br&gt;lande varit påverkad. Av i promemorian redovisad statistik framgår att av to-&lt;br&gt;talt sammanlagt 542 fall av vållande till annans död under åren 1989-1991,&lt;br&gt;74 fall hade samband med trafiknykterhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flertalet av de fall där det döms till ansvar för vållande till annans död&lt;br&gt;som huvudbrott bestäms påföljden till villkorlig dom, vanligen i kombination&lt;br&gt;med ett bötesstraff. De fall då fängelse utdöms för sådant brott torde huvud-&lt;br&gt;sakligen utgöras av fall då också annan samtidig brottslighet, särskilt miss-&lt;br&gt;handels- eller rattfylleribrott, förekommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 lagtexten har inte angivits vilka omständigheter som bör föranleda att ett&lt;br&gt;brott bedöms som grovt. Ett exempel på grovt brott kan vara att någon utövat&lt;br&gt;grovt våld mot annan, utan att uppsåt förelegat i förhållande till den dödliga&lt;br&gt;effekten (se t.ex. NJA 1992 s. 85). I övrigt torde grovt brott föreligga sär-&lt;br&gt;skilt när gärningsmannen gjort sig skyldig till medvetet risktagande av all-&lt;br&gt;varlig art, exempelvis genom att resa livsfarligt vapen mot annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 kap. 8 § BrB döms den som av oaktsamhet åsamkar annan person&lt;br&gt;sådan kroppsskada eller sjukdom som inte är ringa för vållande till kropps-&lt;br&gt;skada eller sjukdom till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet&lt;br&gt;grovt kan dömas till fängelse i högst två år. Straffbestämmelsen är utformad&lt;br&gt;på i huvudsak samma sätt som bestämmelsen om vållande till annans död,&lt;br&gt;med den skillnaden, att den brottsliga effekten skall vara en kroppsskada eller&lt;br&gt;sjukdom. Någon ringa form av brottet finns emellertid inte. Även vållande till&lt;br&gt;kroppsskada eller sjukdom förekommer inte sällan i samband med onykterhet&lt;br&gt;i trafik. Av den statistik som redovisas i Väg- och sjöfyllerikommitténs be-&lt;br&gt;tänkande framgår att det under åren 1989-1991 förekom sammanlagt 773 fall&lt;br&gt;av vållande till kroppsskada eller sjukdom, varav 77 fall tillsammans med&lt;br&gt;trafiknykterhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller när det gäller vållande till kroppsskada eller sjukdom anges i&lt;br&gt;lagtexten vilka omständigheter som skall beaktas vid bedömningen av om en&lt;br&gt;gärning skall anses utgöra grovt brott. Som anförs i promemorian måste dock&lt;br&gt;samma bedömningsgrunder därvid tillämpas som när det gäller vållande till&lt;br&gt;annans död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nytt rekvisit för grova brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väg- och sjöfyllerikommittén uttalar i sitt betänkande att det kan ifrågasättas&lt;br&gt;om inte brotten vållande till annans död och vållande till kroppsskada eller&lt;br&gt;sjukdom, som inte sällan förekommer i samband med onykterhet i trafik, be-&lt;br&gt;döms mildare än vad som kan anses rimligt. Enligt kommittén skulle en&lt;br&gt;strängare bedömning av dessa i egentlig mening grova brott kunna främjas&lt;br&gt;om det i lagtexten angavs vilka omständigheter som särskilt bör beaktas vid&lt;br&gt;bedömningen av om ett sådant brott skall anses som grovt och om det förhål-&lt;br&gt;landet att brottet begåtts i trafik eller annan därmed jämförbar verksamhet un-&lt;br&gt;der självförvållat rus angavs som en av dessa omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommittén är det inte tillfredsställande att många vållandebrott, vilka&lt;br&gt;allmänt måste uppfattas som mycket allvarliga, inte bedöms som grova och&lt;br&gt;inte föranleder annat än tämligen korta fängelsestraff. Kommittén uttalar&lt;br&gt;vidare att uppfattningen att den straffrättsliga bedömningen av alkoholrela-&lt;br&gt;terade trafikolyckor är alltför lindrig även kommit till utryck i den allmänna&lt;br&gt;debatten och att vållande till annans död och vållande till kroppsskada eller&lt;br&gt;sjukdom som begåtts under inflytande av alkohol eller narkotika över huvud&lt;br&gt;taget ofta ter sig grova.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs slutsats är att de aktuella straffbestämmelserna borde ses över&lt;br&gt;och att det dessutom borde övervägas att höja straffmaximum för dessa brott.&lt;br&gt;Enligt kommittén bör därvid den straffrättsliga betydelsen av berusning över-&lt;br&gt;vägas mer allmänt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag avser en regel som skulle bli generellt tillämplig vid&lt;br&gt;olika typer av farlig verksamhet där gärningsmannen varit påverkad.&lt;br&gt;Synpunkten att en mer generell reglering av rekvisiten för grovt brott skulle&lt;br&gt;vara önskvärd har också framförts vid hearingen och i skriftliga yttranden&lt;br&gt;över promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till inriktningen av detta lagstiftningsärende kan inte komma i&lt;br&gt;fråga att i detta sammanhang pröva vilka omständigheter som allmänt sett bör&lt;br&gt;föranleda att ett vållandebrott bedöms som grovt. Vad som är aktuellt är en-&lt;br&gt;dast huruvida berusning skall ges en särställning som kvalificerande rekvisit.&lt;br&gt;Det finns dock skäl att i annat sammanhang överväga den förstnämnda&lt;br&gt;frågan. Regeringen avser att återkomma till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vidare diskuteras om en regel som innebär att berusning skall&lt;br&gt;medföra att ett vållandebrott skall bedömas som grovt, skall ges generell&lt;br&gt;räckvidd eller endast avse vägtrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns, som Väg- och sjöfyllerikommittén framhållit, med trafik-&lt;br&gt;situationer jämförbara förhållanden som också kräver särskild noggrannhet&lt;br&gt;och vaksamhet för att undvika allvarliga följder för människors liv eller hälsa.&lt;br&gt;Det skulle därför kunna hävdas att berusning som ett kvalificerande rekvisit&lt;br&gt;vid vållandebrotten borde ta sikte på, förutom trafiksituationer, sådana situa-&lt;br&gt;tioner som i övrigt innefattar ansvarsfulla eller särskilt farliga förhållanden.&lt;br&gt;En sådan mera generell bestämmelse framstår i och för sig som sakligt&lt;br&gt;motiverad. Den skulle dock komma att ta sikte på en stor mängd situationer&lt;br&gt;av skiftande slag där omständigheterna i varje enskilt fall kan variera mycket.&lt;br&gt;Till skillnad från vad som gäller i trafiken, där berusning kan utpekas som en&lt;br&gt;av de allra främsta olycksorsakerna, kan på många andra områden inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berusning lika entydigt utpekas som en faktor som normalt bör medföra att Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;gärningen skall betraktas som grov. Konsekvenserna av en dylik regel&lt;br&gt;utanför motortrafikens område skulle vara svårbedömda. Men också motor-&lt;br&gt;trafik kan i detta sammanhang vara ett för vitt begrepp. En för motortrafik&lt;br&gt;avsedd regel som - på sätt föreslås i promemorian - skulle omfatta jämväl&lt;br&gt;situationer utanför den egentliga vägtrafiken och även andra än förare skulle&lt;br&gt;således, enligt regeringens mening, kunna föra för långt. I detta ärende&lt;br&gt;behandlas därför, som en kvalificerande omständighet vid vållandebrott,&lt;br&gt;endast berusning i samband med förande av motorfordon. Det bör dock&lt;br&gt;framhållas att berusning i samband med andra situationer enligt allmänna&lt;br&gt;principer inte sällan torde medföra att ett vållandebrott bedöms som grovt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag i denna del överensstämmer i sak med det i lagråds-&lt;br&gt;remissen upptagna förslaget. I yttrande över det remitterade förslaget har&lt;br&gt;Lagrådet anfört bl.a. att det med hänsyn till bestämmelsernas vida tillämp-&lt;br&gt;ningsområde framstår som överraskande att såsom enda grund för bedöm-&lt;br&gt;ningen grovt brott ange det fallet att gärningen begåtts vid förande av motor-&lt;br&gt;fordon varvid gärningsmannen varit påverkad av alkohol eller något annat&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens ställningstagande i denna fråga framgår av redo-&lt;br&gt;visningen ovan. Där framgår också att regeringen har för avsikt att i annat&lt;br&gt;sammanhang återkomma till frågan vilka omständigheter som allmänt sett bör&lt;br&gt;föranleda att ett vållandebrott bedöms som grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den straffrättsliga verkan av berusning utgör en av straffrättens mer&lt;br&gt;komplicerade frågor. 11 kap. 2 § andra stycket BrB anges att om en gärning&lt;br&gt;har begåtts under självförvållat rus eller gärningsmannen eljest genom eget&lt;br&gt;vållande var tillfälligt från sina sinnens bruk, skall detta inte föranleda att&lt;br&gt;gärningen inte skall anses som brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisas i promemorian har bestämmelsen i praxis (jfr bl.a. NJA&lt;br&gt;1973 s. 590) i princip ansetts innebära att kravet på uppsåt skall efterges vid&lt;br&gt;självförvållat rus och liknande tillstånd. Denna princip kan dock uppenbarli-&lt;br&gt;gen inte gälla fullt ut Att en berusad bilförare som är inblandad i en bilolycka&lt;br&gt;med dödlig utgång mer eller mindre med automatik skall anses ha uppsåt i&lt;br&gt;förhållande till dödsfallet kan rimligen inte komma i fråga. Så sker inte heller&lt;br&gt;i praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tillämpningssvårigheter som bestämmelsen i 1 kap. 2 § andra stycket&lt;br&gt;BrB föranleder, torde i första hand avse gärningar som för ansvar förutsätter&lt;br&gt;uppsåt hos gärningsmannen. När det däremot gäller oaktsamhetsbrott har be-&lt;br&gt;stämmelsen begränsad saklig betydelse, eftersom den berusade ofta kan ha&lt;br&gt;uppfyllt oaktsamhetsrekvisitet redan genom att han före gärningen berusat sig&lt;br&gt;och därigenom minskat sin förmåga att handla riktigt. Det nu anförda torde ha&lt;br&gt;en särskild aktualitet på den som är påverkad av alkohol eller något annat me-&lt;br&gt;del och framför motorfordon eller på annat sätt utför en ansvarsfull uppgift.&lt;br&gt;Det finns därför ingen anledning att i detta sammanhang från mer principiella&lt;br&gt;utgångspunkter pröva den straffrättsliga verkan i subjektivt hänseende av&lt;br&gt;självförvållat rus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde råda enighet om att den som inför en uppgift som kräver reak-&lt;br&gt;tionsförmåga, omdöme, säkerhet och precision förtär alkohol eller andra be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rusningsmedel är särskilt klandervärd och att en straffbar handling som orsa-&lt;br&gt;kas av den berusade personens tillstånd har ett särskilt högt straffvärde.&lt;br&gt;Denna uppfattning framstår som än mer befogad om uppgiften är av den arten&lt;br&gt;att andra människors liv eller hälsa är beroende av att uppgiften utförs på ett&lt;br&gt;korrekt och säkert sätt. Ett av de områden där sådana synpunkter gör sig sär-&lt;br&gt;skilt starkt gällande är inom den motoriserade vägtrafiken. Respekt för trafik-&lt;br&gt;reglerna samt en förmåga att visa hänsyn, omdöme och ansvar är förutsätt-&lt;br&gt;ningar för ett trafiksäkert beteende. Om inte föraren uppfyller sådana krav&lt;br&gt;kan ett framförande av motorfordon vara förenat med stora risker och få&lt;br&gt;svåra följder för medtrafikantema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väg- och sjöfyllerikommittén har i sitt betänkande redovisat uppskatt-&lt;br&gt;ningar, enligt vilka mellan 1 500 och 2 000 personer vatje år skadas svårt el-&lt;br&gt;ler dör vid trafikolyckor där i vart fall en av förarna misstänks ha varit alko-&lt;br&gt;holpåverkad. Som uttalas i betänkandet torde i realiteten det verkliga antalet&lt;br&gt;dödade och skadade vid alkoholrelaterade olyckor vara betydligt större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den angivna bakgrunden framstår det som angeläget att snarast mar-&lt;br&gt;kera det allvarliga i den nu aktuella typen av vållandebrott. Även om det redan&lt;br&gt;i dag finns möjligheter att beakta berusningen som ett försvårande moment&lt;br&gt;vid vållande till annans död i samband med trafiknykterhetsbrott, bör således&lt;br&gt;denna princip enligt regeringens mening komma till klart uttryck i lagtexten.&lt;br&gt;Det bör därför uttryckligen anges att det är en försvårande omständighet att&lt;br&gt;den som orsakat en trafikolycka varit berusad. Det finns också goda skäl att&lt;br&gt;anta att en sådan åtgärd skulle ha en mycket stark förankring i det allmänna&lt;br&gt;rättsmedvetandet. En skärpning av angivet slag bör omfatta inte bara vållande&lt;br&gt;till annans död utan även vållande till kroppsskada eller sjukdom. När det&lt;br&gt;gäller frågan om hur detta skall ske, framstår det som naturligt att ett tillägg&lt;br&gt;med den angivna innebörden görs i de redovisade bestämmelserna i brotts-&lt;br&gt;balken om vållande till annans död respektive vållande till kroppsskada eller&lt;br&gt;sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna beaktas som en försvårande omständighet måste berus-&lt;br&gt;ningen ha haft någon betydelse för effekten, dvs. den dödliga utgången re-&lt;br&gt;spektive skadan eller sjukdomen. Som flera instanser - bl.a. vid den tidigare&lt;br&gt;omnämnda hearingen - påpekat följer detta redan av det grundläggande&lt;br&gt;kravet på ett orsakssamband mellan oaktsamheten och den brottsliga effekten.&lt;br&gt;Detta behöver därför inte särskilt anges i lagtexten. I specialmotiveringen har&lt;br&gt;prövningen av detta samband kommenterats närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till det ovan anförda bör det i bestämmelserna om&lt;br&gt;vållande till annans död och vållande till kroppsskada eller sjukdom föras in&lt;br&gt;en särskilt för trafik gällande regel om att självförvållat rus vid förande av&lt;br&gt;motorfordon skall vara en omständighet som särskilt skall beaktas vid&lt;br&gt;bedömningen av om brottet skall anses som grovt. Det självförvållade ruset&lt;br&gt;bör därvid uttryckas på samma sätt som i 4 a § trafikbrottslagen, dvs. att det&lt;br&gt;varit fråga om påverkan av alkohol eller något annat medel. Bestämmelserna&lt;br&gt;bör tas in i andra stycket av 3 kap. 7 § respektive 8 § BrB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den valda formuleringen kommer bestämmelserna att omfatta enbart&lt;br&gt;förare av motorfordon, varvid begreppet motorfordon skall förstås på det sätt&lt;br&gt;som anges i vägtrafikkungörelsen (1972:603). I specialmotiveringen behand-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;las närmare bestämmelsernas tillämpning. Där redovisas också vissa syn- Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;punkter från Lagrådet rörande bl.a. frågan om konkurrens mellan trafiknyk-&lt;br&gt;terhetsbrott och vållandebrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Höjning av straffmaximum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffmaximum för grovt vållande till annans död är fängelse i fyra år.&lt;br&gt;Straffminimum för dråp är fängelse i sex år. Genom den lucka som finns i&lt;br&gt;straffskaloma mellan de två gärningarna, har hittills markerats den skillnad i&lt;br&gt;straffvärde som generellt sett har ansetts föreligga mellan oaktsamhetsbrott&lt;br&gt;och uppsåtliga brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelsestraffkommittén har i sitt huvudbetänkande Påföljd för brott&lt;br&gt;(SOU 1986:14) uttalat att straffvärdet hos oaktsamhetsbrott allmänt sett är&lt;br&gt;lågt beroende bl.a. på att effekten av ett sådant brott ofta inträffar slumpvis&lt;br&gt;(betänkandet s. 139). I betänkandet föreslog kommittén att straffskaloma för&lt;br&gt;oaktsamhetsbrott generellt sett skulle justeras nedåt. Förslaget lämnades i de&lt;br&gt;delar som avsåg vållande till annans död och vållande till kroppsskada eller&lt;br&gt;sjukdom utan erinran av remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det principiella synsätt som Fängelsestraffkommittén redovisade kan&lt;br&gt;sägas ha kommit till uttryck i 29 kap. 1 § andra stycket BrB, där det anges att&lt;br&gt;det vid bedömningen av en gärnings straffvärde särskilt skall beaktas bl.a.&lt;br&gt;vad den tilltalade insett eller bort inse beträffande den skada, kränkning eller&lt;br&gt;fara som gärningen inneburit samt de avsikter eller motiv som han haft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i och för sig riktigt att avsevärd skillnad ofta föreligger i straffvärde&lt;br&gt;mellan uppsåtliga och oaktsamma gärningar av samma slag. Detta gäller även&lt;br&gt;vållande till annans död. Det finns dock situationer där skillnaden mellan ett&lt;br&gt;uppsåtligt och ett grovt oaktsamt dödande framstår som mycket liten (jfr SOU&lt;br&gt;1986:14 s. 198). I Justitiedepartementets promemoria nämns särskilt sådana&lt;br&gt;situationer där gärningsmannen gör sig skyldig till medvetet risktagande av&lt;br&gt;mycket allvarligt slag och där han visar i det närmaste likgiltighet för effekten&lt;br&gt;av sitt handlande. Som exempel anges fall där någon i hotfullt syfte siktat på&lt;br&gt;en annan person med ett skarpladdat vapen och vapnet gått av. I likhet med&lt;br&gt;vad som anförs i promemorian anser regeringen att straffvärdet av ett sådant&lt;br&gt;förfarande i vissa fall närmar sig nivån för straffminimum för dråp. Mot-&lt;br&gt;svarande resonemang torde kunna tillämpas på vissa fall av grovt vållande till&lt;br&gt;annans död i samband med trafiknykterhetsbrott. Även om Lagrådet haft&lt;br&gt;invändningar mot denna uppfattning kan det nämligen enligt regeringens&lt;br&gt;mening förekomma fall där den som i alkoholpåverkat tillstånd framför&lt;br&gt;motorfordon gör sig skyldig till ett så utpräglat risktagande att det visar att&lt;br&gt;han varit i det närmaste helt likgiltig inför effekterna av sitt handlande. Som&lt;br&gt;exempel kan nämnas fall där en berusad bilförare medvetet styr sitt fordon&lt;br&gt;mot annan och därvid kör på och dödar denne och, i likhet med exemplet&lt;br&gt;ovan, gärningen i subjektivt hänseende ligger på gränsen till eventuellt&lt;br&gt;uppsåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erforderligt utrymme för straffmätning i sådana exceptionella fall kan&lt;br&gt;åstadkommas genom en höjning av straffmaximum för de aktuella vållande-&lt;br&gt;brotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda bör maximistraffet för vållande till annans Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;död höjas till den nivå som gäller som straffminimum för dråp, dvs. fängelse&lt;br&gt;i sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad ovan anförts om straffvärdet av vållande till annans död är i viss ut-&lt;br&gt;sträckning tillämpligt också vid vållande till kroppsskada eller sjukdom. Som&lt;br&gt;exempel kan nämnas det fallet att någon fått allvarliga, kanske invalidise-&lt;br&gt;rande, skador på grund av en kvalificerat riskfylld köming av en berusad&lt;br&gt;bilist eller på grund av någon annan gärning av ovan berört slag. I sådana fall&lt;br&gt;kan den nuvarande straffskalan inte anses ge en rättvisande bild av brottets&lt;br&gt;allvar. Regeringen anser därför att straffmaximum för grovt vållande till&lt;br&gt;kroppsskada eller sjukdom bör höjas till fyra års fängelse. Härigenom åstad-&lt;br&gt;koms också en rimlig relation mellan straffskaloma för vållande till annans&lt;br&gt;död respektive vållande till kroppsskada eller sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föreslagna rekvisitet för grovt brott ligger en skärpt syn på dödsvål-&lt;br&gt;lande och vållande till kroppsskada eller sjukdom vid berusning i samband&lt;br&gt;med förande av motorfordon. Skäl att därutöver - som föreslagits av vissa&lt;br&gt;instanser - höja straffminimum för grovt brott föreligger ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som påpekas i promemorian får de föreslagna förändringarna av&lt;br&gt;straffskaloma konsekvenser också för arbetsmiljöbrottet i 3 kap. 10 § BrB.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.11 Förverkande av fordon&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Möjligheten att förklara fordon förverkade vid&lt;br&gt;brott mot trafikbrottslagen utvidgas. Det skall räcka med att förverkande&lt;br&gt;behövs för att förebygga fortsatt sådan brottslighet, under förutsättning att&lt;br&gt;ett förverkande inte är oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens, med den&lt;br&gt;skillnaden att förverkande, enligt promemorians förslag, skall underlåtas en-&lt;br&gt;dast om det är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på promemorians förslag: Huvuddelen av de tillfrågade&lt;br&gt;instanserna tillstyrker förslaget eller förordar en än strängare regel. Dom-&lt;br&gt;stolsverket anför dock att ett enstaka rattfylleribrott endast undantagsvis kan&lt;br&gt;ge fog för bedömningen att det föreligger en beaktansvärd risk för fortsatt&lt;br&gt;brottslighet, vilket bör framgå av motiven till den föreslagna lagändringen.&lt;br&gt;Göteborgs tingsrätt anför att det är av största vikt att avsikten med lagstift-&lt;br&gt;ningen, som kommer att medföra en betydande ökning av antalet fordonsför-&lt;br&gt;verkanden, klart uttrycks i motiven.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänt om förverkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkande av egendom är en s.k. särskild rättsverkan av brott och inte en&lt;br&gt;del av brottspåföljden. De grundläggande bestämmelserna om förverkande&lt;br&gt;finns i 36 kap. brottsbalken (BrB). Enligt dessa bestämmelser kan bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbyte av brott och egendom som använts som hjälpmedel vid brott bli Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;föremål för förverkande (36 kap. 1 och 2 §§ BrB). Förverkande av&lt;br&gt;hjälpmedel får ske endast om det behövs för att förebygga brott eller om det&lt;br&gt;finns något annat särskilt skäl. Under vissa omständigheter får egendomens&lt;br&gt;värde i stället förklaras förverkat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkad egendom tillfaller i de flesta fall staten. Det finns dock undantag&lt;br&gt;härifrån. Som exempel kan nämnas jaktlagstiftningen, som föreskriver att&lt;br&gt;förverkat vilt under vissa förutsättningar tillfaller jakträttshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkande förutsätter normalt att ett brott har begåtts. Från den principen&lt;br&gt;finns dock undantag, t.ex. i 36 kap. 3 § BrB, enligt vilken bestämmelse för-&lt;br&gt;verkandet i stället tar sikte på att förhindra framtida brott. I bestämmelsen talas&lt;br&gt;nämligen om att förverkande får ske i fråga om föremål som på grund av sin&lt;br&gt;särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till&lt;br&gt;brottslig användning. Vidare anges att föremål som är ägnade att användas&lt;br&gt;som vapen vid brott mot liv eller hälsa och som har påträffats under omstän-&lt;br&gt;digheter som gav anledning att befara att de skulle komma till sådan använd-&lt;br&gt;ning får förklaras förverkade. Även föremål som är ägnade att användas som&lt;br&gt;hjälpmedel vid brott som innefattar skada på egendom får enligt bestämmelsen&lt;br&gt;förklaras förverkade, om föremålen har påträffats under omständigheter som&lt;br&gt;gav uppenbar anledning att befara att de skulle komma till brottslig använd-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 36 kap. 5 § BrB anges hos vem förverkande till följd av brott får ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär bl.a. att förverkande får ske hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gärningsmannen eller annan som har medverkat till brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den i vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som erhållit&lt;br&gt;ekonomiska fördelar av brott begånget i utövningen av näringsverksamhet (jfr&lt;br&gt;36 kap. 4 § BrB),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som efter brottet förvärvat egendomen genom bodelning eller på&lt;br&gt;grund av arv eller testamente eller genom gåva eller som efter brottet förvärvat&lt;br&gt;egendomen på annat sätt och därvid haft vetskap om eller skälig anledning till&lt;br&gt;antagande om egendomens samband med brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den ifrågavarande bestämmelsen får egendomen inte förklaras för-&lt;br&gt;verkad om den inte vid brottet tillhörde någon av dem som anges under 1-3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om förverkande är alltid tillämpliga vid brott enligt brotts-&lt;br&gt;balken. Även inom specialstraffrätten kan dock i många fall förverkande ske.&lt;br&gt;Som huvudregel krävs dock i sådana fall att det i den ifrågavarande special-&lt;br&gt;straffrättsliga författningen finns bestämmelser härom. Utan sådana bestäm-&lt;br&gt;melser kan dock förverkande ske enligt 36 kap. 3 och 4 §§ BrB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialstraffrättsliga förverkandebestämmelser anges vanligen uttryckli-&lt;br&gt;gen att viss angiven egendom kan förklaras förverkad och under vilka förut-&lt;br&gt;sättningar detta kan ske (jfr t.ex. 6 § narkotikastrafflagen, 1968:64, samt 48&lt;br&gt;och 49 §§ jaktlagen, 1987:259). Även i trafikbrottslagen finns en bestäm-&lt;br&gt;melse om förverkande. Enligt 7 § trafikbrottslagen får nämligen ett fordon&lt;br&gt;som har använts vid brott enligt lagen under vissa förutsättningar förklaras&lt;br&gt;förverkat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förverkande skall en skälighetsbedömning alltid göras. Detta framgår&lt;br&gt;vanligen direkt av den aktuella förverkandebestämmelsen, i vilken då anges&lt;br&gt;att ett förverkande får ske eller skall ske om det inte är uppenbart oskäligt. Om&lt;br&gt;en sådan föreskrift saknas, gäller i stället bestämmelsen i 36 kap. 16 § BrB&lt;br&gt;om att förverkande får underlåtas om denna rättsverkan är uppenbart oskälig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelserna i 29 kap. 5 § första stycket 8 och 30 kap. 4 § första&lt;br&gt;stycket BrB följer att det men, som ett förverkande innebär, kan beaktas i mil-&lt;br&gt;drande riktning vid straffmätning och val av påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkande av fordon enligt 7 § trafikbrottslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1987 infördes i 7 § trafik-&lt;br&gt;brottslagen en bestämmelse som gör det möjligt att förklara fordon som an-&lt;br&gt;vänts vid brott enligt lagen förverkade. Redan år 1984 hade ett förslag till en&lt;br&gt;sådan förverkandebestämmelse lagts fram (prop. 1984/85:21). Detta förslag&lt;br&gt;ledde emellertid inte till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för förverkande enligt den gällande bestämmelsen är att&lt;br&gt;det är uppenbart att förverkande behövs för att förebygga fortsatt brottslighet&lt;br&gt;enligt trafikbrottslagen. Vidare krävs att förverkande inte är oskäligt. Enligt&lt;br&gt;lagens förarbeten (prop. 1986/87:81 s. 5 f.) är tanken med bestämmelsen att&lt;br&gt;förverkande skall användas då föraren genom upprepade brott eller på annat&lt;br&gt;påtagligt sätt visat en uppenbar hänsynslöshet och det med hänsyn härtill&lt;br&gt;finns en överhängande risk för återfall. Vidare uttalades (a. prop. s. 10) att&lt;br&gt;bestämmelsen förutsätter en mycket restriktiv tillämpning. Den anbefallda re-&lt;br&gt;striktiviteten synes också ha iakttagits i praktiken. I promemorian har lämnats&lt;br&gt;viss redogörelse för rättspraxis (jfr promemorian s. 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidgade möjligheter till förverkande av fordon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den skärpta syn på trafiknykterhetsbrotten som kommit till&lt;br&gt;uttryck i bl.a. detta lagstiftningsärende, framstår det som naturligt att även&lt;br&gt;överväga om den restriktiva utformning som bestämmelsen i 7 § trafikbrotts-&lt;br&gt;lagen om förverkande av fordon har erhållit är sakligt motiverad. Som Väg-&lt;br&gt;och sjöfyllerikommittén konstaterar begås enligt gjorda uppskattningar varje&lt;br&gt;år mellan tre och fyra miljoner trafiknykterhetsbrott. Många av dessa brott be-&lt;br&gt;gås av personer som tidigare kört berusade. Kommittén uttalar också att man&lt;br&gt;under sitt arbete mött uppfattningen att den aktuella bestämmelsen om förver-&lt;br&gt;kande getts en alltför restriktiv utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med att införa förverkandebestämmelsen var att komma åt de fall där&lt;br&gt;det stod alldeles klart att det skulle vara förenat med betydande trafikrisker att&lt;br&gt;låta den som under kort tid lagförts för ett stort antal upprepade trafikbrott få&lt;br&gt;behålla fordonet (jfr prop. 1986/87:81 s. 5). Som exempel angavs att lag-&lt;br&gt;föring skett för flera tiotals fall av olovlig köming och den tilltalade öppet för-&lt;br&gt;klarat att han kört bil till domstolsförhandlingen och även avsett att köra där-&lt;br&gt;ifrån. Det valda exemplet och vad som i övrigt anfördes i propositionen (jfr&lt;br&gt;t.ex. s. 10 f.) ger vid handen att bestämmelsen är avsedd att tillämpas i fall&lt;br&gt;där det varit fråga om en uppenbar hänsynslöshet från förarens sida. Den&lt;br&gt;restriktiva tillämpning som förutsattes i förarbetena har, som ovan anförts,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppenbarligen också fått genomslag i rättspraxis. Särskilt vad avser Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;trafiknykterhetsbrott kan det ifrågasättas om en sådan restriktivitet är befogad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de stora risker som trafiknykterhetsbrott och andra allvar-&lt;br&gt;liga trafikbrott utgör framstår det, i jämförelse med vad som gäller om förver-&lt;br&gt;kande på andra områden, som i hög grad rimligt att fordon som använts vid&lt;br&gt;sådana brott förverkas i större utsträckning än vad som i dag är fallet. En så-&lt;br&gt;dan förändring torde få särskild betydelse för att motverka rattfylleribrott.&lt;br&gt;Uppenbarligen har straffhotet i många fall inte en tillräckligt brottsavhållande&lt;br&gt;effekt på den som har en benägenhet att köra bil alkoholpåverkad. Vetskapen&lt;br&gt;om att det utöver det hot som lagföring och straff innebär dessutom finns en&lt;br&gt;beaktansvärd risk att bli av med sin bil kan sannolikt få en viss betydelse i&lt;br&gt;detta hänseende. En mindre restriktiv utformning av bestämmelsen skulle så-&lt;br&gt;lunda vara av såväl pedagogiskt som brottsförebyggande värde samt i många&lt;br&gt;fall komma att innebära att den från vilken en bil förklaras förverkad rent fak-&lt;br&gt;tiskt hindras från fortsatt likartad brottslighet. Detta synsätt har vunnit brett&lt;br&gt;stöd från de instanser som yttrat sig över promemorians förslag. Regeringen&lt;br&gt;anser med hänvisning till det anförda att det finns anledning att skärpa&lt;br&gt;reglerna om förverkande av fordon som använts vid brott enligt trafikbrotts-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utformningen av en sådan förverkanderegel måste bl.a. bestämmelsens&lt;br&gt;rent brottsförebyggande syfte beaktas. En tänkbar lösning skulle då kunna&lt;br&gt;vara att direkt hänvisa till den del av bestämmelsen i 36 kap. 2 § BrB som&lt;br&gt;anger att förverkande av egendom som använts som hjälpmedel vid brott får&lt;br&gt;ske om det är påkallat för att förebygga brott. Detta skulle då bl.a. förutsätta&lt;br&gt;att ett fordon som använts vid brott enligt trafikbrottslagen skulle antingen be-&lt;br&gt;traktas som hjälpmedel vid brottet eller att det i bestämmelsen i trafikbrottsla-&lt;br&gt;gen angavs att fordon som använts vid brottet skulle kunna förklaras förver-&lt;br&gt;kade på samma sätt som hjälpmedel. Ett sådant betraktelsesätt skulle dock ut-&lt;br&gt;vidga begreppet hjälpmedel i brottsbalkens mening på ett främmande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lösning som i sak framstår som mest ändamålsenlig och lagtekniskt&lt;br&gt;mest naturlig är i stället att ändra bestämmelsen i 7 § trafikbrottslagen så att&lt;br&gt;förverkande får ske om det behövs för att förebygga fortsatt brottslighet enligt&lt;br&gt;trafikbrottslagen. Detta innebär att det nuvarande kravet på att behovet att fö-&lt;br&gt;rebygga fortsatt brottslighet skall vara uppenbart tas bort. Härigenom får be-&lt;br&gt;stämmelsen i det hänseendet i sak samma utformning som bestämmelsen om&lt;br&gt;hjälpmedelsförverkande i 36 kap. 2 § BrB. Regeringen föreslog i lagrådsre-&lt;br&gt;missen dessutom att förverkande skulle få ske om det inte är uppenbart oskä-&lt;br&gt;ligt och inte som i nu gällande bestämmelse om det är endast oskäligt. Lag-&lt;br&gt;rådet har i denna del, med åberopande av särskilt de betänkligheter som under&lt;br&gt;lång tid framförts mot fordonsförverkande och med hänvisning till att&lt;br&gt;erfarenheterna av den nuvarande bestämmelsen är begränsade, förordat en&lt;br&gt;mer försiktig utvidgning av möjligheten till förverkande. Lagrådet har före-&lt;br&gt;slagit att oskälighetsrekvisitet inte ändras och att förverkande således även&lt;br&gt;fortsättningsvis skall underlåtas om ett förverkande är oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det remitterade förslaget skall ses mot bakgrund av bl.a. syftet att beträf-&lt;br&gt;fande oskälighetsrekvisitet få till stånd en språklig och saklig överensstäm-&lt;br&gt;melse med vad som allmänt gäller vid prövning av förverkande (jfr t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 kap. 1 och 16 §§ BrB). Regeringen finner dock inte anledning att motsätta&lt;br&gt;sig den något mer försiktiga utvidgning som Lagrådet förordat. Oskälighets-&lt;br&gt;rekvisitiet bör därför utformas i enlighet med vad Lagrådet föreslagit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebär regeringens förslag att tillämpningen kommer att bli&lt;br&gt;mindre restriktiv än vad som nu gäller. Det utvidgade tillämpningsområdet är&lt;br&gt;främst avsett för sådana brott, där trafiksäkerhetsriskema framstår som sär-&lt;br&gt;skilt påtagliga. Såsom utvecklas närmare i specialmotiveringen kan den utö-&lt;br&gt;kade förverkandemöjligheten komma till särskild användning vid trafiknyk-&lt;br&gt;terhetsbrott, men även för andra allvarliga trafikbrott och vid återfall i trafik-&lt;br&gt;brott av inte alltför obetydligt slag bör förverkande kunna tillgripas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsens närmare tillämpning behandlas i specialmotiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.12 Vissa körkortsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Frågorna om krav på särskild utredning&lt;br&gt;vid ansökan om körkortstillstånd och om återkallelse av körkort, m.m.&lt;br&gt;bör behandlas i samband med de övergripande överväganden beträf-&lt;br&gt;fande körkortsreglerna som pågår inom Kommunikationsdeparte-&lt;br&gt;mentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kravet på särskild utredning vid ansökan om kör-&lt;br&gt;kortstillstånd skall gälla envar som dömts för rattfylleri eller grovt rattfylleri.&lt;br&gt;Återkallelse av körkort vid trafiknykterhetsbrott skall få underlåtas endast om&lt;br&gt;synnerliga skäl föreligger och om det kan ske utan fara för trafiksäkerheten.&lt;br&gt;Bestämmelserna om att varning skall meddelas vid alkoholkoncentrationer&lt;br&gt;under 0,5 promille eller motsvarande - om varning av särskilda skäl kan&lt;br&gt;anses vara en tillräcklig åtgärd - föreslås alltså avskaffad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som yttrar sig&lt;br&gt;över förslagen tillstyrker desamma eller lämnar dem utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De frågor Väg- och sjöfylleri-&lt;br&gt;kommittén tagit upp på detta område bör lämpligen behandlas i samband med&lt;br&gt;de övergripande överväganden beträffande körkortsreglerna som pågår inom&lt;br&gt;Kommunikationsdepartementet. Förslag till ändring i körkortslagstiftningen&lt;br&gt;bör därför inte läggas fram nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör dock påpekas att det nu framlagda förslaget beträffande gränsvär-&lt;br&gt;det för grovt rattfylleri får effekt även för körkortshanteringen, nämligen på&lt;br&gt;det sättet att området, enligt 21 § körkortslagen (1977:477), där spärrtiden vid&lt;br&gt;återkallelse av körkort på grund av trafiknykterhetsbrott skall bestämmas till&lt;br&gt;minst ett år kommer att utvidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.13 Alkoholutandningsprov&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Polisens möjligheter att få ta alkoholutand-&lt;br&gt;ningsprov utvidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikpolisutredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Så gott som alla de remissinstanser som tagit upp&lt;br&gt;frågan ställer sig positiva till förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väg- och sjöfyllerikommittén: Kommittén har inte lämnat något ut-&lt;br&gt;tryckligt förslag till lagändring. Den uttalar dock att katalogen över trafikbrott&lt;br&gt;i lagen om alkoholutandningsprov bör ses över och att Rikspolisstyrelsens&lt;br&gt;föreskrifter om tillämpningen av lagen bör skärpas på visst sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Eftersom något fullständigt förslag i denna del inte&lt;br&gt;lämnats av kommittén berör endast ett fåtal remissinstanser frågan.&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen framför att det är nödvändigt att lagen om alkoholutand-&lt;br&gt;ningsprov ändras så att varje polis utan särskild order får rätt att ta rutinmäs-&lt;br&gt;siga alkoholutandningsprov. Även Nationalföreningen för Trafiknykterhetens&lt;br&gt;Främjande (NTF) menar att utvidgade och enklare befogenheter för polisman&lt;br&gt;att utföra luftutandningsprov bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Endast en liten del av trafiknykter-&lt;br&gt;hetsbrotten upptäcks och beivras. Som tidigare framhållits begås varje år upp-&lt;br&gt;skattningsvis mellan tre och fyra miljoner trafiknykterhetsbrott i vårt land. Av&lt;br&gt;dessa leder drygt 20 000 till lagföring. Mot den bakgrunden är det givet att en&lt;br&gt;av de mest angelägna uppgifterna måste vara att höja upptäcktsrisken. I detta&lt;br&gt;arbete är polisens möjligheter att genomföra rutinmässiga alkoholutand-&lt;br&gt;ningsprov utan att det föreligger misstanke om trafiknykterhetsbrott av stor&lt;br&gt;betydelse. Bestämmelser om när sådana prov får företas ges i lagen&lt;br&gt;(1976:1090) om alkoholutandningsprov. Nuvarande lagstiftning ger möj-&lt;br&gt;lighet till detta vid beordrad trafikkontroll, vid trafikolyckor samt i samband&lt;br&gt;med misstanke om vissa trafikbrott. För att alkoholutandningsprov skall få&lt;br&gt;tas rutinmässigt vid en trafikkontroll krävs att kontrollen har beslutats av en&lt;br&gt;polisman i befälsställning, som innehar eller upprätthåller tjänst som lägst&lt;br&gt;inspektör och leder yttre polisverksamhet (jfr prop. 1988/89:118 s. 21 och&lt;br&gt;RPSFS 1989:13 FAP 333-2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikpolisutredningen föreslår att lagen om alkoholutandningsprov ändras&lt;br&gt;så att en enskild polisman skall kunna ta rutinmässiga alkoholutandningsprov&lt;br&gt;utan att någon trafikkontroll har beordrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väg- och sjöfyllerikommittén framhåller att det är angeläget att höja upp-&lt;br&gt;täcktsrisken för trafiknykterhetsbrotten och att polisens möjligheter att&lt;br&gt;genomföra rutinmässiga alkoholutandningsprov utan att det föreligger&lt;br&gt;misstanke om trafiknykterhetsbrott är av stor betydelse. Enligt kommittén bör&lt;br&gt;katalogen över trafikbrott i lagen om alkoholutandningsprov ses över. Enligt&lt;br&gt;kommittén bör också Rikspolisstyrelsens föreskrifter om tillämpningen av&lt;br&gt;lagen skärpas på så sätt att alkoholutandningsprov, om särskilda skäl inte&lt;br&gt;talar däremot, skall tas på förare som haft del i uppkomsten av en trafik-&lt;br&gt;olycka, på förare som misstänks för brott enligt 1-3 §§ trafikbrottslagen eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för fortköming, stoppliktsförseelse och underlåtenhet att i mörker ha före-&lt;br&gt;skriven lykta eller strålkastare tänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet av de remissinstanser som berört frågan har ställt sig positiva till&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om alkoholutandningsprov har nu tillämpats i snart 16 år och alko-&lt;br&gt;holutandningsproven är numera accepterade av allmänheten som en nödvän-&lt;br&gt;dig del av polisens trafikövervakning. Det finns inte anledning anta att den&lt;br&gt;rutinmässiga provtagning som i dag förekommer upplevs som någon mer all-&lt;br&gt;varlig integritetskränkning. Det är angeläget att se till att trafiknykterhetsbrot-&lt;br&gt;ten kan bekämpas på ett så effektivt sätt som möjligt och att förfarandet vid de&lt;br&gt;rutinmässiga alkoholutandningsproven inte är förenat med några onödiga be-&lt;br&gt;gränsningar. Polisens bekämpning av trafiknykterhetsbrotten skulle kunna ef-&lt;br&gt;fektiviseras betydligt om enskilda polismän ges en generell rätt att ta alkohol-&lt;br&gt;utandningsprov på förare i trafiken. Mot bakgrund av det anförda anser rege-&lt;br&gt;ringen, i likhet med Trafikpolisutredningen, att polismän bör ges rätt att mer&lt;br&gt;rutinmässigt kontrollera förares nykterhet på samma sätt som de har rätt att&lt;br&gt;rutinmässigt kontrollera förarnas behörighet genom körkortskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anfört att jämförelsen mellan körkortskontroller och tagande&lt;br&gt;av alkoholutandningsprov inte är träffande och har utfärdat en varning för att&lt;br&gt;den acceptans som byggts upp under de 16 år som gått sedan proven infördes&lt;br&gt;kan komma att äventyras genom en mindre omdömesgill provtagning. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening finns det dock anledning att beakta att polisverksamheten&lt;br&gt;under denna tid reglerats i fastare former genom polislagens införande och att&lt;br&gt;en betydande kompetensökning har skett inom polisen. Härtill kommer att det&lt;br&gt;i dag inte är någon skillnad mellan en assistent och en inspektör i fråga om&lt;br&gt;utbildning och befogenheter, i motsats till vad som tidigare gällt. Det finns&lt;br&gt;därför enligt regeringens mening inte någon anledning att befara att de&lt;br&gt;enskilda polismännen inte skulle kunna tillämpa en sådan reglering med den&lt;br&gt;urskillning som följer av allmänna principer för polisingripanden (se 8 §&lt;br&gt;polislagen, 1984:387). Man torde också kunna utgå ifrån att allmänheten har&lt;br&gt;förståelse för åtgärder som så påtagligt som den föreslagna kan öka&lt;br&gt;uppräcktsrisken och därmed öka säkerheten på våra vägar. Regeringen&lt;br&gt;föreslår därför att lagen om alkoholutandningsprov ändras så att en enskild&lt;br&gt;polisman ges generell rätt att ta alkoholutandningsprov på förare av ett&lt;br&gt;motordrivet fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikpolisutredningen har inte presenterat något förslag till lagtext utan&lt;br&gt;hänvisar till ett förslag som Rikspolisstyrelsen presenterat i en framställning&lt;br&gt;till Justitiedepartementet år 1988. Förslaget behandlades i ett lagstiftnings-&lt;br&gt;ärende påföljande år och föranledde vissa mindre ändringar i lagen (prop.&lt;br&gt;1988/89:118 s. 20 ff.). Förslaget innebär att en polisman rutinmässigt får ta&lt;br&gt;alkoholutandningsprov på förare av motordrivet fordon och förare av vissa&lt;br&gt;maskindrivna fordon. Eftersom det i regel är fråga om att företa prov utan att&lt;br&gt;brottsmisstanke föreligger är det väsentligt att säkerställa att den som utsätts&lt;br&gt;för prov inte skall behöva vidkännas en större integritetskränkning än som&lt;br&gt;krävs för att tillgodose syftet med provet. Enligt vår mening uppfylls detta&lt;br&gt;syfte genom att alkoholutandningsprov som nu avses får tas endast på eller i&lt;br&gt;nära anslutning till den plats där kontrollen eller polisingripandet ägt rum och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att endast instrument som kan brukas utan dröjsmål och som bara anger om Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;eventuell alkoholkoncentration överstiger ett visst gränsvärde får användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sådan kontroll får således endast ett så kallat sållningsprov tas. Om ett&lt;br&gt;sådant prov indikerar att alkoholkoncentrationen överstiger gränsvärdet torde&lt;br&gt;i regel skälig misstanke om trafiknykterhetsbrott föreligga. Polisen har då&lt;br&gt;möjlighet att med stöd av 1 § företa den mer ingripande åtgärden att ta ett så&lt;br&gt;kallat kvantitativt prov som kan användas som bevismedel. Den nu föreslagna&lt;br&gt;regleringen uppfyller därigenom såväl kraven på att polisen skall kunna&lt;br&gt;effektivt motverka trafiknykterhetsbrotten som kraven på att enskilda inte i&lt;br&gt;onödan skall utsättas för större integritetskränkning än som kan anses be-&lt;br&gt;fogat.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.14 Övriga frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utöver de förslag som lämnas av Väg- och sjöfyllerikommittén har en lång&lt;br&gt;rad synpunkter och förslag lämnats av olika remissinstanser. Förslagen berör&lt;br&gt;bl.a. medverkansansvaret vid rattfylleri, den nedre straffbarhetsgränsen vid&lt;br&gt;sådant brott, åtgärder mot s.k. eftersupning, förbud mot skoterfylleri samt in-&lt;br&gt;förandet av s.k. alkolås och smart cards. Synpunkter har också lämnats på&lt;br&gt;forsknings- och utvecklingsinsatser kring alkohol och trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: De frågor som sålunda upptagits är samtliga&lt;br&gt;i och för sig av intresse vid övervägande av rattfyllerilagstiftningens utform-&lt;br&gt;ning. Med hänsyn bl.a. till det beredningsunderlag som föreligger i detta&lt;br&gt;ärende kan dock frågorna inte prövas på ett fullständigt sätt i förevarande&lt;br&gt;sammanhang. Ett flertal av de framlagda förslagen är emellertid av sådan na-&lt;br&gt;tur att man redan nu kan förutse att de kommer att övervägas i det kommande&lt;br&gt;trafiksäkerhetsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Sjöfylleri - Allmän motivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Båtlivet är för många människor en källa till avkoppling och rekreation. På&lt;br&gt;senare år har intresset för fritidsbåtar dessutom ökat väsentligt. Det är viktigt&lt;br&gt;att säkerheten i våra farvatten - både när det gäller nöjestrafik och&lt;br&gt;yrkessjöfart - hålls på en hög nivå. Straffbestämmelserna om onykterhet till&lt;br&gt;sjöss spelar i detta sammanhang en betydelsefull roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en särskild bestämmelse om ansvar för onykterhet till sjöss&lt;br&gt;övervägdes redan på 1920-talet. Först år 1967 infördes emellertid en uttryck-&lt;br&gt;lig bestämmelse i ämnet. Denna bestämmelse togs in i 325 § sjölagen&lt;br&gt;(1891:35 s. 1) och behölls i sak oförändrad fram till den 1 juli 1991, då de&lt;br&gt;nuvarande bestämmelserna om onykterhet till sjöss infördes. Före år 1967&lt;br&gt;lagfördes den som varit onykter till sjöss genom åberopande av den dåva-&lt;br&gt;rande sjötrafikförordningens bestämmelser om vårdslöshet i trafik till sjöss&lt;br&gt;eller sjölagens och dåvarande sjömanslagens bestämmelser om ansvar för den&lt;br&gt;som genom vårdslöshet eller försummelse i tjänsten vållat en sjöolycka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det straffstadgande som infördes år 1967 stadgades straff för den som på Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;fartyg fullgjort uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss och&lt;br&gt;därvid varit så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller något annat berus-&lt;br&gt;ningsmedel, att det måste antas, att han inte på ett betryggande sätt kunnat ut-&lt;br&gt;föra vad som därvid ålegat honom. Straffet var böter eller fängelse i högst ett&lt;br&gt;år. Genom lag (1986:297) omformulerades bestämmelsen för att tydligare&lt;br&gt;framhäva att den även avsåg dem som framförde fritidsbåtar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1991 års ändringar i sjölagen gavs straffbestämmelserna om sjö-&lt;br&gt;nykterhetsbrott en likartad lagteknisk uppbyggnad som motsvarande bestäm-&lt;br&gt;melser i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen)&lt;br&gt;och jämvägssäkerhetslagen (1990:1157). Ändringarna innebaren skärpt syn&lt;br&gt;på onykterhet till sjöss. Bl.a. infördes särskilda brottsbenämningar. Vidare&lt;br&gt;delades den brottsliga gärningen in i två grader, sjöfylleri och grovt sjöfylleri.&lt;br&gt;Några gränsvärden för alkoholkoncentrationen i blodet eller utandningsluften&lt;br&gt;infördes emellertid inte i sjölagens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu gällande bestämmelserna om nykterhetsbrott till sjöss finns i 325&lt;br&gt;och 325 a §§ sjölagen. Enligt 325 § sjölagen skall den dömas för sjöfylleri&lt;br&gt;som framfört fartyg eller i övrigt på ett fartyg fullgjort uppgift av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för säkerheten till sjöss och då varit så påverkad av alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker eller något annat medel, att det kan antas, att han inte på ett betryg-&lt;br&gt;gande sätt kunnat utföra vad som därvid ålegat honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffet för sjöfylleri är böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett sjöfylleribrott att anse som grovt, skall enligt 325 a § sjölagen dö-&lt;br&gt;mas för grovt sjöfylleri till fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan huruvida ett sjöfylleribrott är att anse som grovt skall avgöras med&lt;br&gt;beaktande av samtliga omständigheter vid brottet. Enligt 325 a § sjölagen&lt;br&gt;skall emellertid särskilt beaktas, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gärningsmannen varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat&lt;br&gt;medel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra varit särskilt&lt;br&gt;krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra omständigheter&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fartyget inneburit en påtaglig fara för säkerheten till&lt;br&gt;sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket ”avsevärt påverkad” i 325 a § sjölagen bör enligt förarbetena&lt;br&gt;(prop. 1990/91:128 s. 17) i princip förstås på samma sätt som motsvarande&lt;br&gt;uttryck i andra bestämmelser om trafiknykterhetsbrott. Som nämnts finns det&lt;br&gt;dock inte bland de omständigheter som skall beaktas vid sjöfylleribrottets&lt;br&gt;svårhet något gränsvärde för alkoholkoncentrationen i den misstänktes blod&lt;br&gt;eller utandningsluft. Detta innebär emellertid inte att alkoholkoncentrationen&lt;br&gt;skulle sakna betydelse vid tillämpningen av bestämmelserna om sjöfylleri. I&lt;br&gt;förarbetena framhölls att det är en fördel om det i förundersökningen finns&lt;br&gt;tillgång till analysbevis beträffande alkoholkoncentrationen i blod eller ut-&lt;br&gt;andningsluft. Vidare uttalades att i de fall där analysresultatet visar att alko-&lt;br&gt;holhalten uppgått till minst 1,5 promille i blodet respektive 0,75 milligram per&lt;br&gt;liter utandningsluft gärningsmannen, med hänsyn till vad som är känt om al-&lt;br&gt;koholens inverkan på människan, i allmänhet torde få anses ha varit avsevärt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverkad (a. prop. s. 17 och bet. 1990/91:LU35 s. 9). Det framhölls också Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;att avsevärd påverkan kan föreligga även vid lägre alkoholkoncentrationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjölagens bestämmelser om onykterhet till sjöss omfattar som framgått&lt;br&gt;inte enbart förare av fartyg utan även andra som fullgör uppgifter av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för säkerheten till sjöss. Bestämmelserna är vidare tillämpliga på&lt;br&gt;alla typer av fartyg oavsett om fråga är om båtar eller skepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om att införa promilleregler för sjötrafikens del har vid ett flertal&lt;br&gt;tillfällen aktualiserats, men har hittills alltid avvisats. Det finns olika skäl till&lt;br&gt;detta, men framför allt har man hänvisat till de starkt skiftande och dessutom&lt;br&gt;särpräglade förhållanden som råder inom sjötrafiken. Såväl olika slag av far-&lt;br&gt;tyg som olika sysslor ombord, t.ex. navigering, manövrering, maskintjänst,&lt;br&gt;telegrafi och t.o.m. lasthantering, ställer olika höga krav på nykterhet. Det&lt;br&gt;har antagits att en straffbarhet, som är baserad på en promilleregel, mot&lt;br&gt;bakgrund härav riskerar att kunna leda till en alltför onyanserad rättsskipning&lt;br&gt;när det gäller förhållandena till sjöss. En utförlig redogörelse för tidigare be-&lt;br&gt;handling av denna fråga lämnas i Väg- och sjöfyllerikommitténs betänkande&lt;br&gt;(s. 155 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om att i sjöstraffrättsliga sammanhang införa promilleregler över-&lt;br&gt;vägdes senast i samband med ikraftträdandet av 1991 års ändringar av sjöla-&lt;br&gt;gens nykterhetsbestämmelser. I den departementspromemoria som utar-&lt;br&gt;betades inom Justitiedepartementet (Ds 1990:52), vilken promemoria låg till&lt;br&gt;grund för lagändringarna, konstaterades att ett införande av promilleregler för&lt;br&gt;sjötrafikens del är förenat med åtskilliga problem av såväl praktisk som prin-&lt;br&gt;cipiell natur. Sammantagna bedömdes dessa ha en sådan styrka att det då inte&lt;br&gt;ansågs finnas tillräckliga skäl för sådana regler. I den efterföljande proposi-&lt;br&gt;tionen (prop. 1990/91:128) gjordes den bedömningen att det då inte fanns ett&lt;br&gt;tillräckligt beredningsunderlag för att föreslå promilleregler för sjötrafiken&lt;br&gt;och att frågan därför borde bli föremål för förnyade överväganden av en ut-&lt;br&gt;redning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väg- och sjöfyllerikommittén har nu redovisat ett förslag i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågor om innehållet i utländsk rätt i nu aktuellt avseende&lt;br&gt;kan hänvisas till betänkandet (s. 167 ff.). Här kan endast anmärkas att det i&lt;br&gt;Norge under juni 1993 lagts fram ett utredningsförslag om en fast promille-&lt;br&gt;gräns på sjön (NOU 1993:21). Utformningen av det norska förslaget skiljer&lt;br&gt;sig emellertid på väsentliga punkter från Väg- och sjöfyllerikommitténs&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även beträffande vissa andra frågor såsom statistiska uppgifter m.m. kan&lt;br&gt;hänvisas till Väg- och sjöfyllerikommitténs betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Justitiedepartementet pågår på grundval av sjölagsutredningens slut-&lt;br&gt;betänkande (SOU 1990:13) en mer allmän översyn av sjölagen. Översynen&lt;br&gt;kan förväntas resultera i en lagrådsremiss inom kort. De förslag som därvid&lt;br&gt;kan komma att läggas fram påverkar inte i sak sjölagens nykterhetsbestäm-&lt;br&gt;melser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Gränsvärden för alkoholkoncentrationen till sjöss &lt;sub&gt;Prop&lt;/sub&gt; 1993/9444&lt;br&gt;m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Några promillegränser för sjötrafiken in-&lt;br&gt;förs inte nu. I stället bör Brottsförebyggande rådet få i uppdrag att ut-&lt;br&gt;värdera resultatet av de ändringar i sjöfylleribestämmelsema som trädde&lt;br&gt;i kraft den 1 juli 1991. Bortsett från en höjning av straffmaximum för&lt;br&gt;grovt sjöfylleri föreslås inte heller några andra ändringar av sjöfylleri-&lt;br&gt;lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén har förkastat möjligheten att med ett&lt;br&gt;nedre gränsvärde för alkoholkoncentrationen i blodet eller utandningsluften&lt;br&gt;bestämma vad som skall bestraffas som enkelt sjöfylleri; straffbarheten får&lt;br&gt;som hittills prövas genom s.k. klinisk bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot föreslår kommittén att det i 325 a § sjölagen införs ett gränsvärde&lt;br&gt;för att bestämma vad som skall straffas som grovt sjöfylleri. Enligt kommit-&lt;br&gt;tén bör detta gränsvärde vara detsamma som det som föreslås för grovt ratt-&lt;br&gt;fylleri, dvs. 1,0 promille alkohol i blodet eller motsvarande värde i utand-&lt;br&gt;ningsluften. Som en grundläggande förutsättning för att brottet skall anses&lt;br&gt;grovt, måste det dock enligt förslaget begås i en syssla som efter omständig-&lt;br&gt;heterna ställt höga krav på gärningsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den uppgift gärningsmannen haft att utföra bedöms ha ställt höga krav&lt;br&gt;på honom, skall man sålunda, enligt kommitténs förslag, gå vidare till en ka-&lt;br&gt;talog med tre punkter som utgör omständigheter som näst efter uppgiftens be-&lt;br&gt;skaffenhet särskilt skall beaktas vid bedömningen av om brottet skall anses&lt;br&gt;grovt. Den första av dessa punkter är enligt förslaget att gärningsmannen har&lt;br&gt;haft en alkoholkoncentration i blodet eller utandningsluften som uppgått till&lt;br&gt;det angivna gränsvärdet. Omständigheter enligt förslagets punkt två och tre är&lt;br&gt;om gärningsmannen annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något&lt;br&gt;annat medel, respektive fullgjort uppgiften på ett sätt som medfört påtaglig&lt;br&gt;fara för säkerheten till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den föreslagna ändringen i 325 a § sjölagen, föreslår&lt;br&gt;kommittén vidare att det i bestämmelsen om enkelt sjöfylleri i 325 § sjölagen&lt;br&gt;förs in en regel enligt vilken straffvärdet skall bedömas med utgångspunkt i&lt;br&gt;de krav som uppgiftens beskaffenhet efter omständigheterna ställt på gär-&lt;br&gt;ningsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag eller lämnar det utan erinran. Några instanser - däribland Region-&lt;br&gt;åklagarmyndigheterna i Stockholm och Göteborg, Juridiska fakultetsnämn-&lt;br&gt;den vid Lunds Universitet, Tull-Kust, Motorförarnas Helnykterhetsförbund&lt;br&gt;(MHF), Järnvägsanställdas Helnykterhetsförbund, Nykterhetsrörelsens&lt;br&gt;Landsförbund och Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare - framför&lt;br&gt;ståndpunkten att även ett nedre gränsvärde bör införas. Flertalet av dessa in-&lt;br&gt;stanser förordar därvid 0,2 promille som gräns. Ett par remissinstanser, Järn-&lt;br&gt;vägsanställdas Helnykterhetsförbund och Nykterhetsrörelsens Landsför-&lt;br&gt;bund, föreslår dock 0,0 promille som sådan gräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regionåklagarmyndigheten i Göteborg anser att en nedre gräns bör gälla Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;för förare eller dem som biträder med ett fartygs förande. Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Lunds Universitet anför att en sådan gräns bör gälla för den&lt;br&gt;som framför fartyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län anser att sjöfyllerilagstiftningen bör be-&lt;br&gt;gränsas till att gälla dels motordrivna fartyg och dels fartyg vars skrov har en&lt;br&gt;största längd av minst fem meter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser avstyrker eller har allvarliga invändningar mot&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket avstyrker kommitténs förslag i sjöfylleridelen utom vad&lt;br&gt;gäller förslaget om att höja straffmaximum för grovt sjöfylleri till fängelse två&lt;br&gt;år (se avsnitt 5.3). Verket framhåller därvid att de skäl som av kommittén&lt;br&gt;åberopats mot att införa ett nedre gränsvärde även kan appliceras på förslaget&lt;br&gt;om en promillegräns i fråga om grovt sjöfylleri. Vidare anförs att bestämmel-&lt;br&gt;serna nyligen har ändrats och att praxis, som ännu inte har stabiliserat sig&lt;br&gt;helt, är på väg mot en skärpt hållning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs tingsrätt är på flera punkter kritisk till de föreslagna förändring-&lt;br&gt;arna. Tingsrätten betonar därvid att förhållandena till sjöss är väsentligt olika&lt;br&gt;dem som råder i vägtrafiken varför man enligt tingsrätten inte utan vidare kan&lt;br&gt;överföra reglerna om rattfylleri till sjötrafiken. Tingsrätten anser visserligen&lt;br&gt;att en promilleregel bör införas i sjöfyllerilagstiftningen. Enligt tingsrätten bör&lt;br&gt;dock en sådan regel införas i bestämmelserna om enkelt sjöfylleri och bör i så&lt;br&gt;fall 1,0 promille väljas som nedre gräns. Tingsrätten anför också att straffan-&lt;br&gt;svar även skall kunna inträda om påverkansgraden kan styrkas på annat sätt&lt;br&gt;(klinisk bedömning). Tingsrätten avstyrker den föreslagna ändringen av&lt;br&gt;325 a § sjölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholms län avstyrker de föreslagna ändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Maskinbefälsförbundet anser att de nuvarande bestämmelserna&lt;br&gt;har fungerat tillfredsställande för yrkessjöfartens del och att bestämmelserna&lt;br&gt;därför bör vara kvar oförändrade. Om det anses nödvändigt får enligt förbun-&lt;br&gt;det en särskild bestämmelse tillskapas som tar sikte på fritidsbåtar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjösportens Samarbetsdelegation avstyrker kommitténs förslag i sjöfylle-&lt;br&gt;ridelen. Delegationen anser att man bör avvakta med en förändring till dess&lt;br&gt;polismyndigheter och domstolar kan redovisa erfarenheter av de lagändringar&lt;br&gt;som trädde i kraft år 1991. Delegationen anför vidare att kommittén inte kun-&lt;br&gt;nat redovisa några erfarenheter av de nu gällande reglerna som kan läggas till&lt;br&gt;grund för en bedömning av behovet av en revision.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller valet av gränsvärde för grovt sjöfylleri förordar Region-&lt;br&gt;åklagarmyndigheten i Stockholm att gränsvärdet bestäms till 1,2 promille.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser kommenterar utformningen av förslaget till 325 a §&lt;br&gt;sjölagen. Så är fallet beträffande t.ex. Göteborgs tingsrätt, Straffsystem-&lt;br&gt;kommittén, Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds universitet, Tull-Kust,&lt;br&gt;IOGT-NTO-rörelsen och Sjösportens Samarbetsdelegation. Göteborgs tings-&lt;br&gt;rätt anser att tillägget om ”höga krav” komplicerar gämingsbeskrivningen&lt;br&gt;samt att uppbyggnaden av paragrafen försvårar för domstolen att göra en all-&lt;br&gt;sidig bedömning av omständigheterna och motverkar möjligheten att fälla en&lt;br&gt;person med hög alkoholhalt för grovt brott. Straffsystemkommirtén anför att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det kan och bör komma till klarare uttryck i lagtexten att det föreslagna tilläg-&lt;br&gt;get i bestämmelsens andra mening är obligatoriskt för att grovt brott skall fö-&lt;br&gt;religga och att det härutöver krävs ytterligare något rekvisit enligt den exem-&lt;br&gt;plifierande uppräkningen i tredje meningen. Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Lunds universitet hävdar att bestämmelsen om grovt sjöfylleri bör utformas&lt;br&gt;på likartat sätt som 4 a § trafikbrottslagen. Tull-Kust anser att utformningen&lt;br&gt;av den föreslagna bestämmelsen skulle medföra att en övervakande tjänste-&lt;br&gt;man måste göra en rad svåra bedömningar. Förbundet förordar därför att al-&lt;br&gt;koholkoncentrationen i första hand skall beaktas vid avgörande av om brottet&lt;br&gt;skall anses som grovt. lOGT-NTO-rörelsen framför att den föreslagna ut-&lt;br&gt;formningen är tveksam ur rättssäkerhetssynpunkt. Också Sjösportens Sam-&lt;br&gt;arbetsdelegation är kritisk mot den lagtekniska lösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser ifrågasätter införandet av en straffvärderegel i 325 §&lt;br&gt;sjölagen. Detta gäller Riksdagens ombudsmän, Riksåklagaren, Region-&lt;br&gt;åklagarmyndigheten i Stockholm, Hovrätten för Nedre Norrland, Göteborgs&lt;br&gt;tingsrätt, Härnösands tingsrätt, Straffsystemkommittén, Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Lunds universitet och Sjösportens Samarbetsdelegation. Fler-&lt;br&gt;talet av dessa instanser anser att tillägget är onödigt. Vissa remissinstanser&lt;br&gt;hänvisar därvid till brottsbalkens straffvärderegler. Andra hänvisar till att&lt;br&gt;kommittén inte har avsett att få en förändring till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En naturlig utgångspunkt för&lt;br&gt;överväganden om hur straffbestämmelserna om onykterhet till sjöss bör vara&lt;br&gt;utformade är att dessa bör anpassas till den reglering som gäller för andra tra-&lt;br&gt;fiknykterhetsbrott. Frågan om att knyta straffbarheten vid sjöfylleri till pro-&lt;br&gt;milleregler har också fortlöpande hållits aktuell genom olika initiativ. Dessa&lt;br&gt;har emellertid hittills inte lett till någon lagstiftning i frågan, vilket främst be-&lt;br&gt;ror på de svårigheter som är förknippade med införandet av promilleregler till&lt;br&gt;sjöss. Dessa svårigheter kan i sin tur hänföras till de särpräglade och mycket&lt;br&gt;varierande förhållanden som råder inom sjötrafiken. Medan nykterhetskravet&lt;br&gt;i vägtrafiken endast avser förare, gäller för sjölivet dessutom att nykterhets-&lt;br&gt;kravet ombord inte omfattar enbart den som framför ett fartyg, utan även den&lt;br&gt;som i övrigt fullgör uppgift av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss.&lt;br&gt;Såvitt avser yrkessjöfarten torde förhållandena mer kunna liknas vid vad som&lt;br&gt;gäller inom arbetslivet i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vidare konstateras att ett eventuellt behov av promilleregler på sjön&lt;br&gt;främst gör sig gällande inom vissa slag av sjötrafik. I första hand torde detta&lt;br&gt;gälla nöjestrafik med snabbgående motorbåtar och även annan sjötrafik i si-&lt;br&gt;tuationer som påminner om trafik till lands. Också sjötrafik som innefattar yr-&lt;br&gt;kesmässig befordran av passagerare eller farlig last kan i många fall vara hän-&lt;br&gt;förlig till denna kategori. Sjölagens regler omfattar dock all trafik på sjön,&lt;br&gt;från segelbrädor och kanoter till oceangående fartyg av olika slag. Som&lt;br&gt;kommittén närmare utvecklat kan ett flertal situationer tänkas, där det allmän-&lt;br&gt;nas intresse av att ingripa i form av införandet av promilleregler inte är sär-&lt;br&gt;skilt påtagligt. Att i en lagbestämmelse särskilja de situationer där ett behov&lt;br&gt;av promilleregler kan sägas föreligga från situationer där något sådant behov&lt;br&gt;inte finns är dock förenat med betydande svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund härav delar regeringen kommitténs uppfattning att något&lt;br&gt;nedre gränsvärde för sjöfylleri inte bör införas, vare sig i form av en generell&lt;br&gt;nedre straffbarhetsgräns eller i form av gränsvärden knutna till vissa slag av&lt;br&gt;fartyg eller knutna enbart till förare och den som biträder med ett fartygs fö-&lt;br&gt;rande eller liknande (jfr betänkandet s. 176 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De argument som anförts mot införande av ett nedre gränsvärde kan gi-&lt;br&gt;vetvis i princip åberopas jämväl mot att införa ett gränsvärde för grova brott.&lt;br&gt;Som Domstolsverket påpekat gäller detta också - om än i mindre grad -&lt;br&gt;kommitténs förslag till ett sådant gränsvärde. Den av kommittén föreslagna&lt;br&gt;lagtekniska lösningen förefaller visserligen i många stycken tilltalande.&lt;br&gt;Emellertid är det svårt att bortse ifrån att den föreslagna konstruktionen av&lt;br&gt;325 a § sjölagen skulle kunna medföra vissa tillämpningsproblem t.ex. i&lt;br&gt;fråga om gränsdragningen mellan uppgifter som ställt höga krav på&lt;br&gt;gärningsmannen och andra uppgifter. Detta gränsdragningsproblem finns&lt;br&gt;förvisso redan i dag, men med kommitténs förslag skulle beskaffenheten av&lt;br&gt;gärningsmannens uppgift komma att spela en mer central roll än tidigare vid&lt;br&gt;bedömningen av om ett brott skall anses som grovt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare är det inte omöjligt att utformningen av bestämmelsen kan leda till&lt;br&gt;att vissa gärningar som förtjänar att bedömas som grova inte går att hänföra&lt;br&gt;till sådana brott utan får bedömas enligt reglerna om enkelt sjöfylleri i 325 §&lt;br&gt;sjölagen. Man kan t.ex. tänka sig fall där gärningsmannen har haft en hög el-&lt;br&gt;ler t.o.m. mycket hög alkoholkoncentration, men där uppgiftens beskaffenhet&lt;br&gt;inte helt når upp till den angivna gränsen på höga krav utan hamnar strax ned-&lt;br&gt;anför denna gräns. I sådana situationer - där alltså den uppgift gärningsman-&lt;br&gt;nen utfört inte har varit helt okomplicerad - kan gärningen ändå i vissa fall ha&lt;br&gt;inneburit förhållandevis stor fara för andra på grund av den höga alkoholkon-&lt;br&gt;centrationen. Detta kan i vart fall inte uteslutas. Det skulle dock inte vara möj-&lt;br&gt;ligt att i ett sådant fall döma gärningsmannen för grovt sjöfylleri eftersom&lt;br&gt;uppgiftens beskaffenhet enligt förslaget skall bedömas fristående från övriga&lt;br&gt;omständigheter och dessutom har erhållit en avgörande betydelse för om&lt;br&gt;gärningen skall kunna hänföras till sådant brott. Även om fängelse ingår i&lt;br&gt;straffskalan också för enkelt sjöfylleri, måste en sådan konsekvens framstå&lt;br&gt;som otillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införande av den föreslagna promilleregeln medför också en icke&lt;br&gt;obetydlig risk för att andra omständigheter - t.ex. det sätt på vilket fartyget&lt;br&gt;framförts - får minskad betydelse vid bedömningen av om en gärning är att&lt;br&gt;anse som grov. Med de skiftande förhållanden som råder till sjöss måste en&lt;br&gt;sådan konsekvens framstå som särskilt ogynnsam, inte minst med tanke på&lt;br&gt;sådana fall som bör bedömas som grova trots att alkoholhalten hos&lt;br&gt;gärningsmannen varit lägre än det angivna gränsvärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till det sagda kommer också att sjöfyllerilagstiftningen relativt nyligen&lt;br&gt;genomgått en omfattande förändring och skärpning. De lagändringar som&lt;br&gt;vidtogs år 1991 innebar bl.a. att sjölagens onykterhetsbrott delades in i två&lt;br&gt;svårhetsgrader: sjöfylleri och grovt sjöfylleri. Ett av syftena härmed var att&lt;br&gt;det skulle komma tydligare till uttryck att vissa gärningar borde bedömas&lt;br&gt;strängare. Någon genomgripande utvärdering av 1991 års lagändringar och&lt;br&gt;lagändringarnas inverkan på rättspraxis m.m. har dock inte ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den tveksamhet som kan framföras mot kommitténs lag- Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;förslag och med beaktande av att effekterna av 1991 års lagändringar ännu&lt;br&gt;inte är klarlagda, bör man enligt regeringens mening avvakta med att införa&lt;br&gt;nya lagändringar på området. Istället bör Brottsförebyggande rådet få i upp-&lt;br&gt;drag att snarast utvärdera 1991 års ändringar på sjöfyllerilagstiftningens om-&lt;br&gt;råde. När detta underlag föreligger får frågan om ytterligare skärpningar -&lt;br&gt;t.ex. i form av promilleregler - tas upp på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar i detta sammanhang att framhållas att uppgift om alkoholkon-&lt;br&gt;centrationen i gärningsmannens blod eller utandningsluft redan enligt nu gäl-&lt;br&gt;lande bestämmelser ofta kan spela en viktig roll vid bedömningen av påver-&lt;br&gt;kansgraden. Enligt förarbetena till nu gällande regler (prop. 1990/91:128 s.&lt;br&gt;17) torde - i de fall där alkoholhalten uppgått till minst 1,5 promille i blodet&lt;br&gt;respektive 0,75 milligram per liter utandningsluft - gärningsmannen, med&lt;br&gt;hänsyn till vad som är känt om alkoholens inverkan på människan, i&lt;br&gt;allmänhet få anses ha varit avsevärt påverkad. Enligt regeringens mening kan&lt;br&gt;motsvarande resonemang föras även beträffande en sådan lägre alkohol-&lt;br&gt;koncentration som med anledning av det nu aktuella lagstiftningsärendet kan&lt;br&gt;komma att utgöra gränsvärde för grovt rattfylleri. Som framhölls i det förra&lt;br&gt;lagstiftningsärendet (a. prop. s. 17) bör det dock betonas att eftersom bedöm-&lt;br&gt;ningen skall grundas på samtliga omständigheter, kan förhållandena med&lt;br&gt;hänsyn till t.ex. typen av fartyg eller de uppgifter som den tilltalade fullgjort&lt;br&gt;under färden ha varit sådana att brottet inte bör bedömas som grovt trots att&lt;br&gt;den tilltalade varit avsevärt påverkad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad sålunda anförts finns - med undantag för nedan re-&lt;br&gt;dovisat förslag till höjning av straffmaximum för grovt sjöfylleri - inte skäl&lt;br&gt;att nu genomföra de av kommittén föreslagna förändringarna av sjöfylleri-&lt;br&gt;lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Höjning av straffmaximum för grovt sjöfylleri m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Straffmaximum för grovt sjöfylleri höjs till&lt;br&gt;fängelse två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det tidigare angivna uppdraget till Brottsförebyggande rådet&lt;br&gt;(avsnitt 5.2) bör också ingå att göra en utvärdering av 1991 års&lt;br&gt;ändringar av sjöfyllerilagstiftningen i påföljdshänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att straffmaximum för grovt&lt;br&gt;sjöfylleri höjs från ett till två års fängelse. Vidare anser kommittén att samma&lt;br&gt;principer för påföljdsbestämningen bör gälla vid onykterhet till sjöss som vid&lt;br&gt;onykterhet i vägtrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser lämnar förslaget om att&lt;br&gt;höja straffmaximum för grovt sjöfylleri utan kommentar. Ett par instanser&lt;br&gt;tillstyrker förslaget. Andra förklarar att man inte har någon erinran mot det.&lt;br&gt;Hovrätten för Nedre Norrland avstyrker en höjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om påföljdsbestämning har endast ett fåtal instanser&lt;br&gt;uttalat sig. Göteborgs tingsrätt anför att kommitténs uttalanden i denna del är&lt;br&gt;alltför kategoriska. Andra, t.ex. Svenska polisförbundet, har uttalat sig i po-&lt;br&gt;sitiv riktning för att påföljden för olika trafiknykterhetsbrott bestäms efter&lt;br&gt;gemensamma grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När det gäller frågan om en höjning&lt;br&gt;av straffmaximum för grovt sjöfylleri kan i huvudsak hänvisas till vad som&lt;br&gt;anförts under avsnitt 4.6 angående höjningen av straffmaximum för grovt&lt;br&gt;rattfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller för grovt rattfylleri är grovt sjöfylleri ett brott&lt;br&gt;som generellt sett innebär fara för människors liv och hälsa. En grundinställ-&lt;br&gt;ning är därför att man måste se strängt på detta brott. I enlighet härmed bör&lt;br&gt;som kommittén föreslagit straffmaximum höjas. Detta står också i överens-&lt;br&gt;stämmelse med den nedan berörda principen att grundsynen på olika trafik-&lt;br&gt;nykterhetsbrott så långt det är möjligt bör vara densamma. Den föreslagna&lt;br&gt;höjningen av straffmaximum kan - på samma sätt som vid grovt rattfylleri -&lt;br&gt;bidra till en ökad nyansering av straffmätningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen tidigare angett bör grundsynen på olika trafiknykterhets-&lt;br&gt;brott vara densamma oavsett om brotten begås till lands eller till sjöss. Det&lt;br&gt;kan därvid även hävdas att påföljderna för olika trafiknykterhetsbrott bör be-&lt;br&gt;stämmas efter samma principer. Detta uttalades också i förarbetena till 1991&lt;br&gt;års ändringar i sjölagen (prop. 1990/91:128 s. 16 och bet. 1990/91:LU35 s.&lt;br&gt;9 f.). Lagutskottet anförde dessutom i sitt betänkande att valet av påföljd för&lt;br&gt;grovt rattfylleri respektive grovt sjöfylleri bör träffas enligt enhetliga normer&lt;br&gt;samt att, om det i framtiden skulle bli aktuellt med ändringar i trafikbrotts-&lt;br&gt;lagen som påverkar påföljdsvalet vid grovt rattfylleri, självfallet också på-&lt;br&gt;följdsfrågan vid grovt sjöfylleri måste bli föremål för överväganden (betän-&lt;br&gt;kandet s. 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om regeringen i princip delar Lagutskottets nu redovisade uppfatt-&lt;br&gt;ning i fråga om enhetliga normer för val av påföljd, kan det konstateras att de&lt;br&gt;principer som föreslås för påföljdsbestämningen i fråga om grovt rattfylleri i&lt;br&gt;detta lagstiftningsärende väsentligt skiljer sig ifrån vad som gällde - och fort-&lt;br&gt;farande gäller - vid tiden för Lagutskottets uttalande i frågan. Någon samlad&lt;br&gt;utvärdering av vilka konsekvenser 1991 års ändringar i sjölagen medfört har&lt;br&gt;inte företagits. Det går därför inte att bedöma huruvida påföljdsvalet för ratt-&lt;br&gt;fylleri och sjöfylleri utfallit på ett likartat sätt. Några materiella ändringar -&lt;br&gt;förutom höjning av straffmaximum - föreslås inte beträffande sjöfylleri i&lt;br&gt;detta ärende. Med hänsyn härtill och då någon utvärdering ännu inte gjorts av&lt;br&gt;1991 års reform saknas enligt regeringens mening för närvarande underlag&lt;br&gt;för ytterligare uttalanden beträffande val av påföljd och straffmätning vid&lt;br&gt;grovt sjöfylleri. Det bör i stället ingå i det tidigare angivna uppdraget till&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet (jfr avsnitt 5.2) att göra en utvärdering i påföljds-&lt;br&gt;hänseende av 1991 års ändringar i sjöfyllerilagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Övriga frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Även i sjöfylleridelen framförs - utöver beträffande de förslag som lämnas av&lt;br&gt;Väg- och sjöfyllerikommittén - ett antal synpunkter från remissinstansernas&lt;br&gt;sida. Dessa synpunkter berör bl.a. möjligheten att ta alkoholutandningsprov&lt;br&gt;enligt lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov. Rikspolisstyrelsen och&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län anför således att den aktuella lagen bör ändras&lt;br&gt;för att göra det möjligt att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov även i sjö-&lt;br&gt;trafik. Vidare anser Kustbevakningen att lagen skall göras uttryckligen&lt;br&gt;tillämplig även i fråga om sjöfylleri och att kustbevakningstjänsteman skall&lt;br&gt;ges möjlighet att ta alkoholutandningsprov. Tull-Kust framför liknande syn-&lt;br&gt;punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver berörs bl.a. frågan om körkortsingripanden enligt körkortslagen&lt;br&gt;(1977:477). Några remissinstanser, t.ex. Kammarrätten i Jönköping och&lt;br&gt;Sveriges domareförbund, menar att det i bestämmelserna om återkallelse av&lt;br&gt;körkort (16 § körkortslagen) uttryckligen bör anges att återkallelse skall ske&lt;br&gt;vid brott mot 325 a § sjölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några instanser berör vidare frågan om förverkande av fartyg. Även andra&lt;br&gt;frågor, såsom medverkan till sjöfylleri, berörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Frågan om förutsättningarna för alkoholut-&lt;br&gt;andningsprov m.m. behandlas i avsnitt 4.13. Där berörs emellertid inte frå-&lt;br&gt;gan om lagens tillämpning inom sjötrafiken. Mot bakgrund bl.a. av att det nu&lt;br&gt;inte föreslås några promilleregler i sjöfyllerilagstiftningen anser regeringen att&lt;br&gt;frågan om att ändra lagen om alkoholutandningsprov i nu aktuellt hänseende&lt;br&gt;inte skall tas upp i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anges i avsnitt 4.12 handläggs de frågor som berör körkortsingripan-&lt;br&gt;den m.m. inom Kommunikationsdepartementet. Detta bör gälla även frågan&lt;br&gt;om återkallelse av körkort på grund av ett sjöfylleribrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga av remissinstanserna i sjöfylleridelen väckta frågor föranleder nu&lt;br&gt;ingen åtgärd från regeringens sida.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ekonomiska konsekvenser m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De nu framlagda förslagen innebär sammantaget att en rad kraftfulla åtgärder&lt;br&gt;vidtas för att öka trafiksäkerheten. Sänkningen av gränsvärdet tillsammans&lt;br&gt;med övriga föreslagna åtgärder bör medföra att antalet trafiknykterhetsbrott,&lt;br&gt;liksom antalet trafikolyckor orsakade av alkoholpåverkade förare, minskar.&lt;br&gt;Härigenom kommer trafiksäkerheten att främjas. En ökad nykterhet i trafiken&lt;br&gt;leder således till samhällsekonomiska vinster. Utöver de direkta ekonomiska&lt;br&gt;vinsterna inom bl.a. sjukvården och i form av minskat produktionsbortfall&lt;br&gt;bör här särskilt betonas det minskade mänskliga lidandet, som ett färre antal&lt;br&gt;trafikolyckor medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som regeringens förslag alltså kan antas innebära väsentliga för-&lt;br&gt;delar totalt sett för samhället, kommer ökade anspråk initialt att ställas på&lt;br&gt;främst kriminalvården i anstalt men också på frivården samt på domstols- och&lt;br&gt;åklagarväsendet. Dessa myndigheter måste därför tillföras ytterligare medel&lt;br&gt;vid genomförandet av reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Justitiedepartementet har beräkningar gjorts av vilka kostnadskonse- Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;kvenser ett genomförande av förslagen i propositionen kommer att få för&lt;br&gt;kriminalvården i anstalt, frivården, domstolarna och åklagarna. Beräkning-&lt;br&gt;arna baseras på tillgängtig statistik avseende uppgifter om antalet dömda med&lt;br&gt;rattfylleri eller grovt rattfylleri som huvudbrott, kommitténs beräkningar samt&lt;br&gt;beräkningar som Kriminalvårdsstyrelsen har gjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt departementets beräkningar kommer det dagliga platsbehovet inom&lt;br&gt;anstaltsorganisationen initialt att öka med omkring 360 anstaltsplatser till följd&lt;br&gt;av reformen. På grund av den redan ansträngda beläggningssituationen kan&lt;br&gt;platsbehovet inte tillgodoses inom den befintliga anstaltsorganisationen utan&lt;br&gt;kriminalvården måste erhålla medel för ytterligare anstaltsplatser. Förslagen&lt;br&gt;innebär därutöver för kriminalvårdens del att antalet dömda till skyddstillsyn&lt;br&gt;och antalet personutredningar kommer att öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i propositionen innebär också en ökning av domstolarnas och&lt;br&gt;åklagarnas arbetsbelastning samt ökade rättshjälpskostnader. Sammantaget&lt;br&gt;kommer de direkta kostnaderna för genomförandet av reformen att uppgå till i&lt;br&gt;storleksordningen 130 miljoner kronor för budgetåret 1994/95. Regeringen&lt;br&gt;avser att återkomma till dessa frågor i 1994 års budgetproposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom departementet har beräkningar gjorts dels på medellång sikt, dels av&lt;br&gt;vilka konsekvenser reformen får när den fått fullt genomslag. Med hänsyn&lt;br&gt;tagen till den rådande beläggningssituationen, säsongsvariationer och att&lt;br&gt;beläggningsnivån bör vara omkring 85 procent för att, i enlighet med riks-&lt;br&gt;dagens riktlinjer, möjliggöra en önskvärd differentiering, beräknas reformen&lt;br&gt;på medellång sikt medföra att det dagliga platsbehovet ökar ytterligare. På&lt;br&gt;längre sikt kan det initialt ökade behovet av anstaltsplatser komma att minska&lt;br&gt;eftersom reformen väntas medföra att antalet trafiknykterhetsbrott minskar.&lt;br&gt;Reformen väntas sammantaget leda till vinster för samhället totalt sett. Med&lt;br&gt;hänsyn till att det i dag dock är svårt att förutse reformens konsekvenser avser&lt;br&gt;regeringen att återkomma till denna fråga i senare sammanhang. För att ge&lt;br&gt;underlag för sådana mer långsiktiga ställningstaganden avser regeringen att ge&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet i uppdrag att göra en fördjupad utvärdering av&lt;br&gt;denna reform såvitt avser såväl kostnader som effekter av densamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanvägd bedömning av dessa frågor leder fram till följande slutsat-&lt;br&gt;ser. Förslagen innebär att kraftfulla åtgärder kommer att kunna vidtas i samt-&lt;br&gt;liga led, dvs. vid trafikövervakningen, påföljdsvalet, straffmätningen, be-&lt;br&gt;dömningen av förverkandefrågan och inom anstaltsorganisationen. Det finns&lt;br&gt;därför anledning att förvänta sig att lagstiftningen kommer att få ett snabbt ge-&lt;br&gt;nomslag på det sättet att trafiknykterheten förbättras och därigenom också tra-&lt;br&gt;fiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer i senare sammanhang, bl.a. i 1994 års budgetpro-&lt;br&gt;position, till de långsiktiga resursfrågorna till följd av reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att de förväntade effekterna av lagändringarna snabbt&lt;br&gt;skall få genomslag är bl.a. att allmänheten får kännedom om de nya&lt;br&gt;bestämmelserna om trafiknykterhetsbrott. Med anledning härav avser&lt;br&gt;regeringen att ge Vägverket i uppdrag att genomföra en informationskampanj&lt;br&gt;om de nya bestämmelserna för grovt rattfylleri m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke ändras. Ändringen innebär att ett brott normalt skall&lt;br&gt;bedömas som grovt om gärningen begåtts vid förande av motorfordon och&lt;br&gt;gärningsmannen därvid var påverkad av alkohol eller något annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en person i alkoholpåverkat tillstånd kör på och dödar någon utgör be-&lt;br&gt;rusningen en omständighet som redan nu kan medföra att vållande till annans&lt;br&gt;död bedöms som grovt brott. Avsikten med förslaget är att markera att detta&lt;br&gt;skall gälla som huvudregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna förutsättningarna för straffbarhet enligt straffstadgandet för&lt;br&gt;vållande till annans död har berörts i avsnitt 4.10. Förslaget innebär inte nå-&lt;br&gt;gon ändring vad gäller de grundläggande förutsättningarna för när en hand-&lt;br&gt;ling eller underlåtenhet som skett under självförvållat rus är att bedöma som&lt;br&gt;oakts am.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen förutsätter för sin tillämpning att gärningsmannen&lt;br&gt;varit påverkad av alkohol eller något annat medel. Viss ledning för bedöm-&lt;br&gt;ning härav bör kunna hämtas från trafikbrottslagens regler om rattfylleri. Det&lt;br&gt;bör, som anförts i den allmänna motiveringen, vidare krävas att gärnings-&lt;br&gt;mannens tillstånd haft något inflytande på effekten. Det bör därvid betonas att&lt;br&gt;det inte krävs att alkoholpåverkan varit den enda, eller ens den främsta, orsa-&lt;br&gt;ken till olyckan, utan att det ofta kan räcka att påverkan satt ner omdömet eller&lt;br&gt;reaktionsförmågan eller liknande på ett sätt som medverkat till händelseför-&lt;br&gt;loppet. Ju högre påverkansgraden är desto mindre torde krävas för att visa ett&lt;br&gt;samband mellan berusningen och effekten. Har gärningsmannen varit så på-&lt;br&gt;verkad som sägs i 4 a § 1 eller 2 trafikbrottslagen torde man kunna utgå från&lt;br&gt;att ett sådant samband regelmässigt föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har beträffande förhållandet mellan rattfylleri och vållande till an-&lt;br&gt;nans död uttalat följande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär som framgått en nära koppling mellan rattfylleribrottet, å&lt;br&gt;ena sidan, och brotten vållande till annans död och vållande till kroppsskada&lt;br&gt;eller sjukdom, å den andra. En omständighet av intresse är därvid att ansvar&lt;br&gt;för grovt rattfylleri enligt 4 a § 3 trafikbrottslagen skall ådömas, om gär-&lt;br&gt;ningsmannen framfört fordonet på ett sätt som inneburit påtaglig fara för tra-&lt;br&gt;fiksäkerheten. Det är svårt att föreställa sig fall där en förare vållat en döds-&lt;br&gt;olycka utan att man kan säga att förandet av fordonet inneburit en påtaglig&lt;br&gt;fara för trafiksäkerheten. Var föraren vid tiden för olyckan påverkad av alko-&lt;br&gt;hol och var alkoholen en bidragande orsak till olyckan skall han därför, såväl&lt;br&gt;enligt gällande rätt som enligt det remitterade förslaget, dömas för grovt ratt-&lt;br&gt;fylleri (jfr NJA II 1990 s. 12). Och ligger i ett sådant fall alkoholhalten i gär-&lt;br&gt;ningsmannens blod inte avsevärt under 1,0 promille torde med det remitte-&lt;br&gt;rade förslaget ett sådant orsakssamband mellan alkoholpåverkan och&lt;br&gt;dödsfallet som regel anses föreligga att han döms också för grovt vållande till&lt;br&gt;annans död. I praktiken torde utrymmet för att döma någon för enkelt&lt;br&gt;rattfylleri och grovt vållande till annans död eller grovt vållande till kropps-&lt;br&gt;skada eller sjukdom bli mycket begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den dubbelverkan som alkoholen sålunda får på brottsrubriceringen när&lt;br&gt;åtal väcks för trafiknykterhetsbrott och vållandebrott av nu aktuellt slag reser&lt;br&gt;frågan om den föreslagna utformningen av brottet grovt vållande till annans&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;död, inklusive höjningen av straffmaximum till sex år, leder till att lag-&lt;br&gt;konkurrens skall anses föreligga mellan det brottet och brottet grovt&lt;br&gt;rattfylleri. Om detta är fallet skall domstolarna döma till ansvar för bara grovt&lt;br&gt;vållande till annans död eller för grovt vållande till annans död medelst grovt&lt;br&gt;rattfylleri. I annat fall, dvs om brottskonkurrens anses föreligga, skall&lt;br&gt;domstolarna döma för grovt vållande till annans död och grovt rattfylleri,&lt;br&gt;varvid straffmaximum med tillämpning av 26 kap. 2 § andra stycket 2&lt;br&gt;brottsbalken blir åtta, eller med lagrådets förslag beträffande grovt rattfylleri,&lt;br&gt;sju års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande rätt dömer domstolarna för rattfylleri och vållande till an-&lt;br&gt;nans död i brottskonkurrens. Avsikten torde inte vara att göra någon ändring&lt;br&gt;härvidlag med det remitterade förslaget. Lagrådet utgår därför från att&lt;br&gt;domstolarna även i fortsättningen skall döma i brottskonkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har inga invändningar mot Lagrådets nu redovisade uppfattning i&lt;br&gt;konkurrensfrågan, vilken för övrigt ligger i linje med vad som anses gälla&lt;br&gt;beträffande konkurrensen mellan grovt rattfylleri och grov vårdslöshet i trafik&lt;br&gt;(jfr prop. 1989/90:2 s. 49 f.). Som Lagrådet anfört är inte avsikten med för-&lt;br&gt;slaget att få till stånd en förändring av gällande rätt i nu aktuellt hänseende.&lt;br&gt;Även regeringen utgår således ifrån att domstolarna också i fortsättningen&lt;br&gt;skall döma för rattfylleribrott och vållandebrott i brottskonkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har heller inte något att invända mot Lagrådets uttalande att ut-&lt;br&gt;rymmet för att döma någon för enkelt rattfylleri i kombination med ett grovt&lt;br&gt;vållandebrott är mycket begränsat. Det bör dock tilläggas att en bedömning i&lt;br&gt;enlighet med 4 a § 3 trafikbrottslagen givetvis förutsätter att åklagaren som&lt;br&gt;grund för sin talan om rattfylleri åberopat även sådana omständigheter som&lt;br&gt;anges i detta lagrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna bestämmelsen tar sikte på föraren av ett motorfordon.&lt;br&gt;Innebörden av begreppet förande får bestämmas enligt allmänna principer.&lt;br&gt;Här skall endast påpekas att även en passagerare, som ingriper i förandet av&lt;br&gt;ett fordon, t.ex. genom att ta tag i ratten eller påverka fordonets gas- eller&lt;br&gt;bromsreglage, under vissa förutsättningar kan bli att betrakta som förare av&lt;br&gt;fordonet. Om passageraren i ett sådant fall är berusad och hans agerande or-&lt;br&gt;sakar en dödsolycka, kan den nya bestämmelsen vara tillämplig på gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet motorfordon avses ha samma innebörd som i 2 § vägtrafik-&lt;br&gt;kungörelsen (1972:603). Motorfordon indelas där i bilar (personbilar, last-&lt;br&gt;bilar och bussar), motorcyklar (lätta och tunga motorcyklar) och mopeder.&lt;br&gt;Utanför vägtrafikkungörelsens definition faller exempelvis traktorer och mo-&lt;br&gt;torredskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar dock att påpekas att den omständigheten att bestämmelsen en-&lt;br&gt;dast avser förande av motorfordon inte utesluter att bestämmelsen kan tjäna&lt;br&gt;som vägledning i andra fall av dödsvållande vid självförvållat rus. Som ex-&lt;br&gt;empel kan nämnas att någon i berusat tillstånd framfört något annat motor-&lt;br&gt;drivet fordon, t.ex. en traktor, och därvid vållat annans död eller att gärnings-&lt;br&gt;mannen vållat annans död i någon annan situation som innefattat ansvarsfulla&lt;br&gt;eller särskilt farliga förhållanden. Det bör vidare betonas att berusning,&lt;br&gt;liksom hittills, bara är ett exempel på en omständighet som kan medföra att&lt;br&gt;grovt brott föreligger och att rubriceringsfrågan ytterst måste avgöras efter en&lt;br&gt;helhetsbedömning av omständigheterna i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom höjningen av maximistraffet från fyra till sex års fängelse markeras Prop. 1993/94:44&lt;br&gt;att det finns fall av vållande till annans död som måste bedömas som så all-&lt;br&gt;varliga att de i straffvärdehänseende ligger nära den uppsåtliga formen av dö-&lt;br&gt;dande. Ändringen har kommenterats närmare i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förevarande paragraf är avsedd att tillämpas på motsvarande sätt som 3 kap.&lt;br&gt;7 § BrB när det gäller att bedöma om en gärning är att anse som grovt brott.&lt;br&gt;Samma omständigheter som för vållande till annans död blir således bestäm-&lt;br&gt;mande för rubriceringsfrågan. När det gäller frågor om konkurrens m.m. kan&lt;br&gt;hänvisas till vad som anförts i specialmotiveringen till 3 kap 7 § BrB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffmaximum höjs till fyra år. Skälen härför har redovisats i den all-&lt;br&gt;männa motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:649) om&lt;br&gt;straff för vissa trafikbrott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras frågan om ansvar för grovt rattfylleri. Förslaget innebär&lt;br&gt;att maximistraffet höjs från ett till två års fängelse och att gränsvärdet för vil-&lt;br&gt;ken alkoholkoncentration som skall utgöra presumtion för grovt brott sänks&lt;br&gt;från 1,5 till 1,0 promille i blodet och från 0,75 till 0,50 milligram per liter&lt;br&gt;utandningsluft. Ändringarna har kommenterats i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga rekvisit för när grovt brott föreligger har inte ändrats. Avsikten&lt;br&gt;med förslagen är inte heller att bedömningen enligt dessa grunder skall&lt;br&gt;förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ändras för att öka utrymmet för att förklara fordon förverkade&lt;br&gt;vid brott mot trafikbrottslagen. Detta sker genom att kravet på att ett för-&lt;br&gt;verkande skall uppenbart behövas för att motverka fortsatt brottslighet tas&lt;br&gt;bort. På Lagrådets inrådan föreslås dock inte någon ändring av oskälighets-&lt;br&gt;rekvisitet. Bestämmelsens grundläggande struktur har heller inte ändrats. Det&lt;br&gt;innebär att bestämmelsen alltjämt är fakultativ till sin karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen av om ett förverkande behövs med hänsyn till risken för&lt;br&gt;fortsatt brottslighet måste liksom nu göras genom en sammanvägning av&lt;br&gt;samtliga omständigheter. Borttagandet av uppenbarhetsrekvisitet innebär att&lt;br&gt;lägre krav skall ställas i detta avseende än vad som nu är fallet. Det bör vara&lt;br&gt;tillräckligt att risken för fortsatt brottslighet enligt vanliga bedömningsprin-&lt;br&gt;ciper framstår som beaktansvärd. Naturligtvis blir här såväl gärningsmannens&lt;br&gt;tidigare brottslighet som arten och omfattningen av den aktuella brottsligheten&lt;br&gt;av avgörande betydelse. Risk för återfall torde allmänt sett föreligga när gär-&lt;br&gt;ningsmannen gjort sig skyldig till flera trafikbrott av inte alltför obetydlig be-&lt;br&gt;skaffenhet eller när trafikbeteendet framstår som särskilt hänsynslöst, präglat&lt;br&gt;av en likgiltighet inför trafiksäkerhetens krav. Som exempel på det sist-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnda kan särskilt anföras fall av grovt rattfylleri när körningen skett under&lt;br&gt;omständigheter som medfört påtaglig fara för trafiksäkerheten. Har gär-&lt;br&gt;ningsmannen återfallit i rattfylleribrott bör det normalt kunna förutsättas att ett&lt;br&gt;förverkande är påkallat för att förebygga fortsatt sådan brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förverkande skall dock inte ske, om ett beslut härom skulle vara oskäligt.&lt;br&gt;För denna bedömning kan hänvisas till vad som anfördes vid bestämmelsens&lt;br&gt;införande. Vid prövningen skall således beaktas bl.a. behovet av fordonet för&lt;br&gt;någon annan medlem av gärningsmannens familj samt förarens personliga&lt;br&gt;och ekonomiska förhållanden (jfr prop. 1986/87:81 s. 11). Även gärnings-&lt;br&gt;mannens eget behov av fordonet måste naturligtvis också vägas in men bör&lt;br&gt;inte tillmätas avgörande betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom angavs i det tidigare lagstiftningsärendet bör även fordonets värde&lt;br&gt;tillmätas viss betydelse. Det bör dock betonas att enbart det förhållandet att&lt;br&gt;fordonet har ett högt värde inte bör medföra att ett förverkande bedöms som&lt;br&gt;oskäligt när ett förverkande allmänt sett framstår som motiverat Vid oskälig-&lt;br&gt;hetsbedömningen måste således prövas huruvida ett förverkande, med beak-&lt;br&gt;tande av samtliga omständigheter, skulle drabba gärningsmannen oskäligt&lt;br&gt;hårt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet påpekat och som regeringen berört i avsnitt 4.11 utgör ett&lt;br&gt;beslut om förverkande en sådan omständighet som, enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;29 kap. 5 § första stycket 8 och 30 kap. 4 § första stycket BrB, skall beaktas&lt;br&gt;vid påföljdsval och straffmätning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i olika sammanhang kan det vara svårt att avgöra vem som&lt;br&gt;är rätt ägare till ett fordon. I prop. 1986/87:81 s. 11 f., redogörs för vissa till-&lt;br&gt;lämpningsfrågor vad gäller situationen att ett fordon inte tillhör gärningsman-&lt;br&gt;nen utan någon annan, t.ex. genom att fordonet efter brottet förvärvats av nå-&lt;br&gt;gon eller att fordonet innehas av gärningsmannen på grund av t.ex. avbetal-&lt;br&gt;ningsköp. Dessa principiella uttalanden torde gälla även vid nu föreslagen&lt;br&gt;bestämmelse. Tillämpningsfrågor av detta slag är oundvikliga även när det&lt;br&gt;gäller andra former av förverkande och måste lösas enligt allmänna principer.&lt;br&gt;Några särskilda bestämmelser för den typ av förverkande som det nu är fråga&lt;br&gt;om har därför inte föreslagits.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;325 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffmaximum för grovt sjöfylleri föreslås höjt till fängelse två år.&lt;br&gt;Härigenom behålls överensstämmelse med straffskalan för grovt rattfylleri.&lt;br&gt;När det gäller tillämpningen i övrigt av den föreslagna straffskalan kan hänvi-&lt;br&gt;sas till vad som anförts i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:1090) om p&lt;sub&gt;rop&lt;/sub&gt; 1993/94:44&lt;br&gt;alkoholutandningsprov&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1-4 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i 2 § innebär att Polisen ges generell rätt att ta alkoholutandnings-&lt;br&gt;prov på förare av motordrivet fordon och förare av vissa maskindrivna for-&lt;br&gt;don. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att ovannämnda bestämmelse ändrats har författningen, i&lt;br&gt;enlighet med Lagrådets rekommendation, setts över i sin helhet. Hänvis-&lt;br&gt;ningen i 1 § till 6 kap. 2 § jämvägstrafiklagen (1985:192) är numera felaktig&lt;br&gt;och har därför ändrats till att avse 30 § jämvägssäkerhetslagen (1990:1157).&lt;br&gt;Övriga ändringar innebär inte någon ändring i sak, utan har företagits av&lt;br&gt;redaktionella skäl.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 Förslaget till lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen&lt;br&gt;(1990:1157)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär en anpassning till de föreslagna ändringarna i trafikbrotts-&lt;br&gt;lagen. Beträffande det närmare innehållet kan hänvisas till vad som sagts i&lt;br&gt;den allmänna motiveringen och i specialmotiveringen om motsvarande&lt;br&gt;ändringar i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.6 Ikraftträdande m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994. Några särskilda&lt;br&gt;övergångsbestämmelser torde inte vara erforderliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken och 2 kap. 10 § re-&lt;br&gt;geringsformen följer att de föreslagna skärpningarna vad avser ansvar, straff-&lt;br&gt;latitud och förverkande inte skall tillämpas på gärningar begångna före&lt;br&gt;ikraftträdandet. Detsamma torde gälla vad avser de riktlinjer för påföljdsval&lt;br&gt;och straffmätning som regeringen angivit, om de leder till strängare straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Väg- och sjöfyllerikommitténs sammanfattning av betän-&lt;br&gt;kandet Grovt Rattfylleri och Sjöfylleri (SOU 1992:131)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs uppdrag har avsett två huvudområden. Det ena gäller grovt&lt;br&gt;rattfylleri där uppdraget är inriktat på sänkt gränsvärde för alkoholkoncen-&lt;br&gt;trationen i blodet eller utandningsluften, skärpta straff och ökad enhetlighet&lt;br&gt;i rättstillämpningen. Det andra området gäller sjöfylleri där uppdraget avser&lt;br&gt;möjligheterna att införa gränsvärden för alkoholkoncentrationen i blodet el-&lt;br&gt;ler utandningsluften även till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rattfylleridelen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelserna i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott&lt;br&gt;(trafikbrottslagen) har främst till syfte att bekämpa de olyckor i trafiken vil-&lt;br&gt;kas uppkomst har samband med att föraren varit påverkad av alkohol eller&lt;br&gt;annat medel. Dessa bestämmelser utgör således ett led i trafiksäkerhetsar-&lt;br&gt;betet. Straffbestämmelserna verkar dels allmänpreventivt genom att förmå&lt;br&gt;människor i allmänhet att avhålla sig från trafiknykterhetsbrott, dels indivi-&lt;br&gt;dualpreventivt genom att förhindra återfall hos dem som tidigare begått tra-&lt;br&gt;fiknykterhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår en rad åtgärder för att nedbringa antalet trafiknykter-&lt;br&gt;hetsbrott och de olyckor som betingas av onykter körning. Tillsammans&lt;br&gt;med de åtgärder som Trafikpolisutredningen föreslagit i sitt betänkande&lt;br&gt;”Trafikpolisen mer än dubbelt bättre” (SOU 1992:81) för att göra polisens&lt;br&gt;övervakning av trafiknykterheten effektivare, finns det nu goda förutsätt-&lt;br&gt;ningar för att kampen mot trafiknykterhetsbrotten skall bli framgångsrik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag i rattfylleridelen föl-&lt;br&gt;jande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Gränsvärdet för grovt rattfylleri sänks från 1,5 promille alkohol i blodet&lt;br&gt;resp. 0,75 milligram alkohol per liter utandningsluft till 1,0 promille resp.&lt;br&gt;0,50 milligram per liter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Vid grovt rattfylleri skall normalpåföljden vara fängelse. En icke frihets-&lt;br&gt;berövande påföljd skall kunna väljas endast om det föreligger särskilda&lt;br&gt;skäl. Villkorlig dom skall - i likhet med vad som gällde före 1990 års&lt;br&gt;ändringar i trafikbrottslagen - användas med mycket stor restriktivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Fängelsedömda trafiknykterhetsbrottslingar skall placeras på specialan-&lt;br&gt;stalter och under verkställigheten av fängelsestraffet genomgå ett särskilt,&lt;br&gt;intensivt, kurs- eller behandlingsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Maximistraffet för grovt rattfylleri höjs från ett till två års fängelse.&lt;br&gt;Motsvarande ändringar görs beträffande onykterhet till sjöss och trafiknyk-&lt;br&gt;terhetsbrott som faller under jämvägssäkerhetslagen (1990:1157).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Någon översyn av brotten vållande till annans död och vållande till&lt;br&gt;kroppsskada eller sjukdom ingår inte i kommitténs uppdrag. Dessa brott&lt;br&gt;förekommer emellertid inte sällan i samband med onykterhet i trafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ifrågasättas om inte nämnda vållandebrott bedöms mildare än&lt;br&gt;vad som kan anses rimligt. En strängare bedömning av dessa i egentlig me-&lt;br&gt;ning grova brott skulle kunna främjas om det i lagtexten angavs vilka om-&lt;br&gt;ständigheter som särskilt bör beaktas vid bedömningen av om ett sådant&lt;br&gt;brott skall anses som grovt och om det förhållandet att brottet begåtts i tra-&lt;br&gt;fik eller annan därmed jämförbar verksamhet under självförvållat rus an-&lt;br&gt;gavs som en av dessa omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskalan för exempelvis grovt vållande till annans död omfattar fäng-&lt;br&gt;else i lägst sex månader och högst fyra år. Även om straffmaximum kan&lt;br&gt;överskridas när fängelse ådöms som gemensamt straff för flera brott - detta&lt;br&gt;är ju fallet om gärningsmannen också gjort sig skyldig till trafiknykterhets-&lt;br&gt;brott - bör dessutom övervägas att höja straffmaximum för brotten grovt&lt;br&gt;vållande till annans död och grovt vållande till kroppsskada eller sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Yttrande från frivårdsmyndighet bör normalt tas in i mål om ansvar för&lt;br&gt;grovt rattfylleri om det inte står klart att annan påföljd än fängelse är uteslu-&lt;br&gt;ten. Även i de fall där det står klart att ett fängelsestraff skall ådömas bör&lt;br&gt;yttrande emellertid inhämtas om det finns anledning anta att det föreligger&lt;br&gt;omständigheter som kan ha betydelse för fängelsestraffets längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Handläggare inom frivården bör utbildas i användningen av test för att&lt;br&gt;diagnostisera alkohol- och drogmissbruk, exempelvis ADDIS eller MACH.&lt;br&gt;Sådant test bör utgöra ett normalt inslag i den personutredning som fri-&lt;br&gt;vårdsmyndigheten ombesörjer i mål om ansvar för trafiknykterhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Den som dömts för ett trafiknykterhetsbrott och därvid haft en alkohol-&lt;br&gt;koncentration som uppgått till minst 1,5 promille i blodet eller 0,75 milli-&lt;br&gt;gram per liter utandningsluft skall i dag till sin ansökan om körkortstillstånd&lt;br&gt;foga ett särskilt utlåtande som styrker att kravet på ett nyktert levnadssätt i&lt;br&gt;körkortslagens (1977:477) mening är uppfyllt. Detta krav utvidgas till att&lt;br&gt;omfatta alla förare som dömts för rattfylleri eller grovt rattfylleri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Återkallelse av körkort vid trafiknykterhetsbrott skall få underlåtas&lt;br&gt;endast om synnerliga skäl föreligger och det kan ske utan fara för trafik-&lt;br&gt;säkerheten. Bestämmelsen om att varning skall meddelas vid alkoholkon-&lt;br&gt;centrationer under 0,5 promille i blodet eller motsvarande, om varningen av&lt;br&gt;särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd, bör enligt kommitténs&lt;br&gt;mening avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gränsvärdet för grovt brott&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande övre gränsvärdet - 1,5 promille alkohol i blodet eller 0,75&lt;br&gt;milligram alkohol per liter utandningsluft - framstår som alltför högt från&lt;br&gt;trafiksäkerhetssynpunkt. Redan vid betydligt lägre alkoholkoncentrationer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inträder en signifikant försämring av körförmågan. Det är också så att grän-&lt;br&gt;sen mellan ”normal” alkoholkonsumtion och sådana alkoholvanor som ty-&lt;br&gt;der på alkoholproblem eller alkoholberoende går betydligt lägre än vid 1,5&lt;br&gt;promille eller motsvarande alkoholkoncentration i utandningsluften. Kom-&lt;br&gt;mittén har därför funnit att gränsvärdet bör sänkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller att bestämma vilket gränsvärde som bör leda till att&lt;br&gt;ett rattfylleribrott regelmässigt skall bedömas som grovt har kommittén&lt;br&gt;stannat för att föreslå 1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter&lt;br&gt;utandningsluft. Avgörande för detta val har varit trafikfaresynpunkter samt&lt;br&gt;att redan alkoholhalter på denna nivå indicerar alkoholproblem. De möjlig-&lt;br&gt;heter till behandling och andra former av stöd- och hjälpåtgärder som det&lt;br&gt;straffrättsliga påföljdssystemet erbjuder - såväl inom anstaltsvården som&lt;br&gt;inom frivården - har därför ansetts böra kunna komma till användning re-&lt;br&gt;dan här.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Påföljdsvalet vid grovt rattfylleri&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om trafiknykterhetsbrott verkar som tidigare sagts dels&lt;br&gt;allmänpreventivt, dels individualpreventivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter 1990 års ändringar i trafikbrottslagen har användningen av&lt;br&gt;fängelsestraff minskat väsentligt samtidigt som användningen av villkorlig&lt;br&gt;dom har ökat markant. Vad gäller de tingsrättsdomar där grovt rattfylleri&lt;br&gt;utgjort huvudbrott har andelen fängelsestraff minskat från 72 procent år&lt;br&gt;1989 till 47 procent andra halvåret 1991 medan andelen villkorliga domar&lt;br&gt;har ökat från 5 procent till 23 procent under samma tid. Denna utveckling är&lt;br&gt;oroande både ur allmänpreventiv och individualpreventiv synvinkel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens påföljdspraxis ter sig alltför mild från allmänpreventiv synpunkt.&lt;br&gt;Onyktra förare utgör en stor trafiksäkerhetsfara och varje år dödas eller ska-&lt;br&gt;das enligt den officiella statistiken mellan 1 500 och 2 000 personer i tra-&lt;br&gt;fikolyckor där minst en av förarna misstänks ha varit alkoholpåverkad. Det&lt;br&gt;verkliga antalet torde vara betydligt större. Det finns därför all anledning att&lt;br&gt;se strängt på denna typ av brott. Förändrade dryckesvanor och det euro-&lt;br&gt;peiska integrationsarbetet kan för övrigt leda till att den totala alkoholkon-&lt;br&gt;sumtionen i landet ökar, vilket gör det ännu mer angeläget att betona att tra-&lt;br&gt;fik och alkohol inte hör ihop. Enligt Trafiksäkerhetsverkets bedömningar&lt;br&gt;finns det i dag dessutom en oroande tendens till ökad onykter köming bland&lt;br&gt;yngre män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens påföljdspraxis är olycklig även från individualpreventiv syn-&lt;br&gt;punkt. Personer som begår trafiknykterhetsbrott har nämligen i stor ut-&lt;br&gt;sträckning alkoholproblem och risken för återfall är stor bland dessa perso-&lt;br&gt;ner. Från trafiksäkerhetssynpunkt är det därför angeläget att söka komma&lt;br&gt;till rätta med eventuella alkoholproblem och hindra återfall hos detta klien-&lt;br&gt;tel. Detta kan ske inom såväl anstaltsvården som frivården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått ovan är det kommitténs uppfattning att normalpåföljden för&lt;br&gt;grovt rattfylleri skall vara fängelse. För att en icke frihetsberövande påföljd&lt;br&gt;skall kunna tillämpas vid grovt rattfylleri bör krävas att särskilda skäl talar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för det. Villkorlig dom skall - liksom före 1990 års reform - tillämpas en-&lt;br&gt;dast i klara undantagsfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De riktlinjer för påföljdsvalet som kommittén förordar innebär en skärp-&lt;br&gt;ning jämfört med det synsätt som kom till uttryck i förarbetena till 1990 års&lt;br&gt;ändringar i trafikbrottslagen. Grovt rattfylleri ansågs då endast i vissa fall&lt;br&gt;vara så kvalificerat att man kunde hänvisa till brottets art som skäl för&lt;br&gt;fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Specialanstalter för trafiknykterhetsbrottslingar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Effektiva insatser mot trafiknykterhetsbrotten förutsätter att anstalts vistel-&lt;br&gt;sen ges ett mera meningsfullt och verksamt innehåll än i dag och att de&lt;br&gt;möjligheter som finns att - genom behandling och andra åtgärder - mot-&lt;br&gt;verka fortsatt brottslighet tas till vara även inom anstaltsvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår därför att specialanstalter inrättas för sådana tra-&lt;br&gt;fiknykterhetsbrottslingar som kan beräknas vistas på anstalt i högst omkring&lt;br&gt;tre månader och som har ett trafiknykterhetsbrott som huvudbrott i den ak-&lt;br&gt;tuella domen. Under verkställighetstiden skall dessa klienter genomgå ett&lt;br&gt;intensivt påverkansprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en person gjort sig skyldig till ett trafiknykterhetsbrott kan naturligt-&lt;br&gt;vis inte automatiskt tas till intäkt för att han har alkoholproblem, även om&lt;br&gt;så ofta är fallet. Det föreslagna påverkansprogrammet bedöms emellertid ha&lt;br&gt;mycket att ge även sådana intagna som inte har alkoholproblem och det kan&lt;br&gt;anpassas särskilt till denna grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelarna med de föreslagna specialanstaltema är flera. Genom att&lt;br&gt;samla den aktuella klientgruppen på särskilda anstalter kan verksamheten&lt;br&gt;drivas rationellt och kan klientunderlaget bli tillräckligt stort för att möjlig-&lt;br&gt;göra en viss differentiering av verksamheten beroende på verkställighetsti-&lt;br&gt;dens längd, graden av den intagnes eventuella alkoholproblem och andra&lt;br&gt;faktorer. Vidare tillåter en sådan ordning att verksamheten - aktiv påverkan&lt;br&gt;i alkoholfrågan - genomsyrar fängelsevistelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strävan bör vara att även sådana fängelsedömda trafiknykterhetsbrotts-&lt;br&gt;lingar som inte lämpligen kan placeras på de föreslagna specialanstaltema&lt;br&gt;skall bli föremål för påverkansprogram inom ramen för det traditionella an-&lt;br&gt;staltssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Höjt straffmaximum för grovt rattfylleri m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Grovt rattfylleri är ett brott som innebär fara för människors liv och hälsa.&lt;br&gt;Förarens agerande framstår som särskilt allvarligt därför att han medvetet&lt;br&gt;valt att utsätta andra trafikanter för de risker hans alkoholpåverkan innebär i&lt;br&gt;trafiken. Man måste därför se strängt på dessa brott. För de svåraste fallen&lt;br&gt;av grovt rattfylleri bör det finnas möjlighet för domstolarna att utdöma&lt;br&gt;långvariga fängelsestraff. Det nuvarande maximistraffet, fängelse ett år, an-&lt;br&gt;ser kommittén vara för lågt och föreslår därför att maximistraffet höjs till&lt;br&gt;två års fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en sådan höjning av straffmaximum kommer grovt rattfylleri att&lt;br&gt;få samma maximistraff som exempelvis brottet framkallande av fara för an-&lt;br&gt;nan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår vidare att brotten vållande till annans död och vål-&lt;br&gt;lande till kroppsskada eller sjukdom - som inte sällan förekommer i sam-&lt;br&gt;band med onykterhet i trafik - ses över. Kommittén ifrågasätter om bedöm-&lt;br&gt;ningen av dessa brott inte är mildare än vad som kan anses rimligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Särskild personutredning i mål om ansvar för grovt rattfylleri&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Att domstolen har tillgång till en god personutredning är av vikt inte endast&lt;br&gt;för påföljdsbestämningen i det enskilda fallet utan även för enhetligheten i&lt;br&gt;rättstillämpningen. Kommittén anser att yttrande från frivårdsmyndighet&lt;br&gt;normalt bör infordras i mål om ansvar för grovt rattfylleri om inte annan på-&lt;br&gt;följd än fängelse är utesluten. Även i fall där det står klart att ett fängel-&lt;br&gt;sestraff skall ådömas bör yttrande emellertid inhämtas om det finns anled-&lt;br&gt;ning anta att det föreligger sådana omständigheter som kan få betydelse för&lt;br&gt;fängelsestraffets längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att öka kvaliteten på personutredningarna och underlätta motivations-&lt;br&gt;arbetet pekar kommittén på olika test för att diagnostisera missbruk och be-&lt;br&gt;roende såsom det s.k. ADDIS-testet och MACH-testet, och föreslår att fri-&lt;br&gt;vårdens personal skall få utbildning i att använda sig av något av dessa eller&lt;br&gt;liknande test. Sådana test bör normalt ingå som en del av den personutred-&lt;br&gt;ning frivårdsmyndigheten ombesöijer när rätten begärt myndighetens ytt-&lt;br&gt;rande i mål om ansvar för trafiknykterhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte minst mot bakgrund av reglerna om utvidgad lämplighetsprövning&lt;br&gt;vid ansökan om körkortstillstånd (se nedan) bör den misstänkte redan i&lt;br&gt;samband med personutredningen ha ett betydande intresse av att hans alko-&lt;br&gt;holproblem utreds och att han får hjälp och stöd för att komma till rätta med&lt;br&gt;dessa.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Omfattningen av den utvidgade lämplighetsprövningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. utvidgade lämplighetsprövningen, som infördes år 1991, omfattar i&lt;br&gt;dag den som dömts för ett trafiknykterhetsbrott och som därvid haft en&lt;br&gt;alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,5 promille i blodet eller 0,75&lt;br&gt;milligram per liter utandningsluft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av den utvidgade lämplighetsprövningen och av annan&lt;br&gt;liknande verksamhet som pågått under längre tid är goda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholkoncentrationen vid provtagningstillfället står inte i någon given&lt;br&gt;relation till en persons alkoholvanor. Trafiknykterhetsbrott utgör dock ofta&lt;br&gt;ett tidigt tecken på att alkoholbruket inte är kontrollerat och det är väl känt&lt;br&gt;att en stor del av de trafiknykterhetsbrottslingar som vid provtagningstillfäl-&lt;br&gt;let har under 1,5 eller 1,0 promille i många fall har alkoholproblem. Från&lt;br&gt;körkortssynpunkt anser kommittén därför att det finns anledning att be-&lt;br&gt;handla alla förare som dömts för trafiknykterhetsbrott på samma sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visserligen torde andelen förare med alkoholproblem vara lägre vid låga&lt;br&gt;alkoholhalter än vid de riktigt höga. Trafiknykterhetsbrott utgör emellertid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt kommitténs mening, ett så starkt tecken på olämplighet från nykter-&lt;br&gt;hetssynpunkt att det är motiverat att låta alla förare som dömts för tra-&lt;br&gt;fiknykterhetsbrott underkastas den utvidgade lämplighetsprövningen vid&lt;br&gt;ansökan om körkortstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utvidgade lämplighetsprövningen föreslås således omfatta alla förare&lt;br&gt;som dömts för rattfylleri eller grovt rattfylleri; alltså även förare beträffande&lt;br&gt;vilka det saknas bevisning om alkoholkoncentrationen i blodet eller utand-&lt;br&gt;ningsluften och förare som varit påverkade av annat medel än alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Återkallelse av körkort på grund av trafiknykterhetsbrott&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Även de trafiknykterhetsbrottslingar som vid provtagningstillfället har rela-&lt;br&gt;tivt sett låga alkoholhalter utgör en fara i trafiken och även dessa förare har&lt;br&gt;ofta alkoholproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs mening saknas därför anledning att från körkortssyn-&lt;br&gt;punkt särbehandla förare vars alkoholkoncentration understigit 0,5 promille&lt;br&gt;eller motsvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om att återkallelse skall underlåtas vid förhållandevis låga&lt;br&gt;alkoholhalter, om varning av särskilda skäl får anses vara en tillräcklig åt-&lt;br&gt;gärd, bör därför utgå. För att varning skall få träda i stället för återkallelse&lt;br&gt;vid trafiknykterhetsbrott bör alltid krävas att det föreligger synnerliga skäl&lt;br&gt;och att det kan ske utan fara för trafiksäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sjöfylleridelen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär kommitténs förslag i sjöfylleridelen följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Kommittén har prövat men underkänt tanken att med ett nedre gräns-&lt;br&gt;värde för alkoholhalten i gärningsmannens blod eller utandningsluft be-&lt;br&gt;stämma vad som skall straffas som enkelt sjöfylleri; straffbarheten får som&lt;br&gt;hittills prövas genom s.k. klinisk bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Det har däremot ansetts både möjligt och lämpligt att genom ett övre&lt;br&gt;gränsvärde bestämma vad som skall straffas som grovt sjöfylleri; detta&lt;br&gt;gränsvärde skall vara detsamma som för grovt rattfylleri. Men för att brottet&lt;br&gt;alls skall anses vara grovt måste det begås i en syssla som efter omständig-&lt;br&gt;heterna ställde höga krav på gärningsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Det förutsätts att det nedre gränsvärdet för straffbar alkoholpåverkan i&lt;br&gt;vägtrafiken - 0,2 promille eller motsvarande värde i utandningsluften -&lt;br&gt;kommer att få inflytande på den maritima straffrättskipningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gränsvärdet för grovt brott&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Gränsvärdet för alkoholkoncentrationen -1,0 promille alkohol i blodet eller&lt;br&gt;0,50 milligram per liter utandningsluft - införs bland de omständigheter&lt;br&gt;som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om ett sjöfylleri är grovt. En&lt;br&gt;så hög alkoholhalt indicerar avsevärd påverkan hos envar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kommitténs förslag skall vid bedömningen av om ett sådant brott&lt;br&gt;är grovt i första hand beaktas den uppgift gärningsmannen haft att fullgöra&lt;br&gt;och de krav uppgiftens beskaffenhet efter omständigheterna ställt på gär-&lt;br&gt;ningsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter som utförs ombord på fartyg kan vara av många olika slag&lt;br&gt;och ställa olika höga krav. Ansvarsfulla uppgifter som är komplicerade och&lt;br&gt;kräver koncentration och snabb reaktionsförmåga ställer naturligtvis högre&lt;br&gt;krav på nykterhet än enkla uppgifter som kan utföras mer eller mindre me-&lt;br&gt;kaniskt. Hur höga krav en uppgift ställer på utövaren varierar också med&lt;br&gt;hänsyn till exempelvis fartygstyp, väderlek, farvatten, trafikintensitet och&lt;br&gt;den last som fartyget transporterar. Hårt väder och svåmavigerade vatten&lt;br&gt;kan medföra att annars tämligen enkla uppgifter blir krävande och transport&lt;br&gt;av farlig last ställer större krav på precision, omdöme och reaktionssnabb-&lt;br&gt;het än transport av annan last. Huruvida uppgifter i det enskilda fallet ställt&lt;br&gt;höga krav på gärningsmannen måste beaktas innan man går in på de andra i&lt;br&gt;bestämmelsen nämnda omständigheterna som särskilt skall beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har de aktuella uppgifterna efter omständigheterna ställt höga krav på&lt;br&gt;gärningsmannen skall särskilt beaktas vissa andra omständigheter. Förutom&lt;br&gt;en alkoholhalt som uppgått till 1,0 promille alkohol i blodet eller 0,50 milli-&lt;br&gt;gram per liter utandningsluft nämns i kommitténs förslag annan avsevärd&lt;br&gt;påverkan av alkohol eller annat medel samt påtaglig fara för säkerheten till&lt;br&gt;sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsevärd påverkan kan, med hänsyn till de individuella variationer som&lt;br&gt;finns vad gäller den påverkan en viss alkoholkoncentration leder till, i vissa&lt;br&gt;fall föreligga även vid lägre alkoholkoncentrationer än 1,0 promille i blodet&lt;br&gt;eller motsvarande i utandningsluften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens budskap blir således: För grovt sjöfylleri blir Du dömd pä samma&lt;br&gt;bevis som fäller rattfylleristen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Den nedre straffbarhetsgränsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har inte ansett sig böra föreslå införandet av något nedre gräns-&lt;br&gt;värde för alkoholkoncentrationen i blodet eller utandningsluften. Det antas&lt;br&gt;att den nedre straffbarhetsgränsen för alkoholpåverkan i vägtrafiken - 0,2&lt;br&gt;promille alkohol i blodet eller motsvarande alkoholhalt i utandningsluften -&lt;br&gt;kommer att inverka på den maritima straffrättskipningen. Det är nämligen&lt;br&gt;uppenbart att framförande av fartyg i många fall ställer minst lika höga krav&lt;br&gt;på omdöme och precision som framförande av motorfordon i vägtrafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som är straffbar påverkan i vägtrafik bör vara det även i snarlika fall&lt;br&gt;till sjöss; låt vara att bevisföring som inskränkts till utredning om alkohol-&lt;br&gt;halt i blod eller utandningsluft kräver säkerhetsmarginal. De fall kommittén&lt;br&gt;här i första hand haft för ögonen är exempelvis de där den tilltalade fört&lt;br&gt;snabbgående motorbåt i livligt trafikerade vatten; likheten med vägtrafik är&lt;br&gt;då, liksom i vissa andra fall, slående. Även utan så tydlig parallell till för-&lt;br&gt;hållandena inom vägtrafiken kan både uppgiften ombord och yttre omstän-&lt;br&gt;digheter ställa så höga krav på den tilltalade att alkoholhalter i närheten av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det nedre gränsvärdet för rattfylleri bör tydas så att toleranströskeln över-&lt;br&gt;skridits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lätt förenklade budskap kommittén vill förmedla blir här detta: För&lt;br&gt;sjöfylleri kan Du komma att dömas på samma bevis som fäller rattfylleris-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Väg- och sjöfyllerikommitténs lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa&lt;br&gt;trafikbrott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 och 4 a §§ lagen (1951:649) om straff för&lt;br&gt;vissa trafikbrott skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett motordrivet for-&lt;br&gt;don eller en spårvagn efter att ha&lt;br&gt;förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan&lt;br&gt;mängd att alkoholkoncentrationen&lt;br&gt;under eller efter färden uppgår till&lt;br&gt;minst 0,2 promille i hans blod eller&lt;br&gt;0,10 milligram per liter i hans ut-&lt;br&gt;andningsluft döms för rattfylleri till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex må-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett motordrivet for-&lt;br&gt;don eller en spårvagn efter att ha&lt;br&gt;förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan&lt;br&gt;mängd att alkoholkoncentrationen&lt;br&gt;under eller efter färden uppgår till&lt;br&gt;minst 0,10 milligram per liter i hans&lt;br&gt;utandningsluft eller 0,2 promille i&lt;br&gt;hans blod döms för rattfylleri till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex må-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För rattfylleri enligt första stycket döms också den som för ett motordrivet&lt;br&gt;fordon eller en spårvagn och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker att&lt;br&gt;det kan antas att han inte på ett betryggande sätt kan föra fordonet. Detsamma&lt;br&gt;gäller om föraren är lika påverkad av något annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte förare av motordrivet fordon, som är avsett att&lt;br&gt;föras av gående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller inte om förandet av fordonet ingår som&lt;br&gt;ett led i en vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning till vilken till-&lt;br&gt;stånd har lämnats av regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 4 § första&lt;br&gt;eller andra stycket att anse som&lt;br&gt;grovt, skall föraren dömas för grovt&lt;br&gt;rattfylleri till fängelse i högst ett år.&lt;br&gt;Vid bedömande av om brottet är&lt;br&gt;grovt skall särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkoholkon-&lt;br&gt;centration som uppgått till minst 1,5&lt;br&gt;promille i hans blod eller 0,75 milli-&lt;br&gt;gram per liter i hans utandningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 4 § första&lt;br&gt;eller andra stycket att anse som&lt;br&gt;grovt, skall föraren dömas för grovt&lt;br&gt;rattfylleri till fängelse i högst två år.&lt;br&gt;Vid bedömande av om brottet är&lt;br&gt;grovt skall särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkoholkon-&lt;br&gt;centration som uppgått till minst&lt;br&gt;0,50 milligram per liter i hans ut-&lt;br&gt;andningsluft eller 1,0 promille i hans&lt;br&gt;blod,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat&lt;br&gt;framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäker-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:149.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Senaste lydelse 1990:149.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s.l)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 325 och 325 a §§ sjölagen (1891:35 s.l) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325 §1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som framför fartyg eller i&lt;br&gt;övrigt på fartyg fullgör uppgift av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för säkerheten till&lt;br&gt;sjöss och då är så påverkad av alko-&lt;br&gt;holhaltiga drycker eller något annat&lt;br&gt;medel, att det kan antas, att han inte&lt;br&gt;på ett betryggande sätt kan utföra&lt;br&gt;vad som därvid åligger honom,&lt;br&gt;döms för sjöfylleri till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som framför fartyg eller i&lt;br&gt;övrigt på fartyg fullgör uppgift av&lt;br&gt;väsentlig betydelse för säkerheten till&lt;br&gt;sjöss och då är så påverkad av alko-&lt;br&gt;holhaltiga drycker eller något annat&lt;br&gt;medel, att det kan antas, att han inte&lt;br&gt;på ett betryggande sätt kan utföra&lt;br&gt;vad som därvid åligger honom,&lt;br&gt;döms för sjöfylleri till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader. Straff-&lt;br&gt;värdet bedöms med utgångspunkt i&lt;br&gt;de krav som uppgiftens beskaffenhet&lt;br&gt;efter omständigheterna ställt på gär-&lt;br&gt;ningsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325 a §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 325 § att&lt;br&gt;anse som grovt, skall dömas för&lt;br&gt;grovt sjöfylleri till fängelse i högst&lt;br&gt;ett år. Vid bedömande av om brottet&lt;br&gt;är grovt skall särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gärningsmannen varit avsevärt&lt;br&gt;påverkad av alkohol eller något an-&lt;br&gt;nat medel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den uppgift som gärningsman-&lt;br&gt;nen haft att fullgöra varit särskilt&lt;br&gt;krävande med hänsyn till fartygets&lt;br&gt;egenskaper eller andra omständighe-&lt;br&gt;ter eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fartyget inne-&lt;br&gt;burit en påtaglig fara för säkerheten&lt;br&gt;till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 325 § att&lt;br&gt;anse som grovt, skall dömas för&lt;br&gt;grovt sjöfylleri till fängelse i högst&lt;br&gt;två år. Vid bedömandet av om brottet&lt;br&gt;är grovt skall främst beaktas om&lt;br&gt;uppgiftens beskaffenhet efter om-&lt;br&gt;ständigheterna ställt höga krav på&lt;br&gt;gärningsmannen. I sådant fall skall&lt;br&gt;därnäst särskilt beaktas om gärnings-&lt;br&gt;mannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. har haft en alkoholkoncen-&lt;br&gt;tration som uppgått till minst 0,50&lt;br&gt;milligram per liter i hans utand-&lt;br&gt;ningsluft eller 1,0 promille i hans&lt;br&gt;blod,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. annars har varit avsevärt på-&lt;br&gt;verkad av alkohol eller något annat&lt;br&gt;medel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. fullgjort uppgiften på ett sätt&lt;br&gt;som medfört påtaglig fara för säker-&lt;br&gt;heten till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:668.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Senaste lydelse 1991:668.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen (1990:1157)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 30 § jämvägssäkerhetslagen (1990:1157) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett maskindrivet&lt;br&gt;spårfordon på järnväg eller tunnel-&lt;br&gt;bana efter att ha förtärt alkholhaltiga&lt;br&gt;drycker i sådan mängd att alkohol-&lt;br&gt;koncentrationen under eller efter fär-&lt;br&gt;den uppgår till minst 0,2 promille i&lt;br&gt;hans blod eller 0,10 milligram per&lt;br&gt;liter i hans utandningsluft döms till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex må-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till samma straff döms också den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett maskindrivet&lt;br&gt;spårfordon på järnväg eller tunnel-&lt;br&gt;bana efter att ha förtärt alkoholhaltiga&lt;br&gt;drycker i sådan mängd att alkohol-&lt;br&gt;koncentrationen under eller efter fär-&lt;br&gt;den uppgår till minst 0,10 milligram&lt;br&gt;per liter i hans utandningsluft eller&lt;br&gt;0,2 promille i hans blod döms till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst sex må-&lt;br&gt;nader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som för ett sådant fordon och då är så&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverkad av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han inte på ett be-&lt;br&gt;tryggande sätt kan föra fordonet. Detsamma gäller om föraren är lika påver-&lt;br&gt;kad av något annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i första el- Är ett brott som avses i första el-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ler andra stycket att anse som grovt,&lt;br&gt;skall föraren dömas till fängelse i&lt;br&gt;högst ett år. Vid bedömande av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt beaktas&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkoholkon-&lt;br&gt;centration som uppgått till minst 7,5&lt;br&gt;promille i hans blod eller 0,75&lt;br&gt;milligram per liter i hans utandnings-&lt;br&gt;luft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ler andra stycket att anse som grovt,&lt;br&gt;skall föraren dömas till fängelse i&lt;br&gt;högst två år. Vid bedömandet av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt beaktas&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkoholkon-&lt;br&gt;centration som uppgått till minst&lt;br&gt;0,50 milligram per liter i hans ut-&lt;br&gt;andningsluft eller 1,0 promille i hans&lt;br&gt;blod,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat&lt;br&gt;framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäker-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utan att föra fordon som&lt;br&gt;avses i första stycket vid järnväg el-&lt;br&gt;ler tunnelbana fullgör tjänst, i vilken&lt;br&gt;ingår uppgifter av väsentlig bety-&lt;br&gt;delse för säkerheten och då är så på-&lt;br&gt;verkad av alkohol eller något annat&lt;br&gt;medel att det kan antas att han inte&lt;br&gt;kan utföra dessa uppgifter på be-&lt;br&gt;tryggande sätt döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som för spårvagn&lt;br&gt;om straff för vissa trafikbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utan att föra fordon som&lt;br&gt;avses i första stycket vid järnväg el-&lt;br&gt;ler tunnelbana fullgör tjänst, i vilken&lt;br&gt;ingår uppgifter av väsentlig bety-&lt;br&gt;delse för säkerheten och då är så på-&lt;br&gt;verkad av alkohol eller något annat&lt;br&gt;medel att det kan antas att han inte&lt;br&gt;kan utföra dessa uppgifter på be-&lt;br&gt;tryggande sätt döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns bestämmelser i lagen (1951:649)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fördelning av de intagna mellan lokalanstalter och riksanstalter skall&lt;br&gt;följande allmänna riktlinjer vara vägledande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undergår fängelse i&lt;br&gt;högst ett år skall företrädesvis vara&lt;br&gt;placerad i lokalanstalt, om inte annan&lt;br&gt;placering är påkallad med hänsyn till&lt;br&gt;föreliggande fara för att den dömde&lt;br&gt;allvarligt stör ordningen genom att&lt;br&gt;nyttja eller förfara olagligt med nar-&lt;br&gt;kotika eller annars av säkerhetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undergår fängelse i&lt;br&gt;högst ett år skall företrädesvis vara&lt;br&gt;placerad i lokalanstalt, om inte annan&lt;br&gt;placering är påkallad med hänsyn till&lt;br&gt;föreliggande fara för att den dömde&lt;br&gt;allvarligt stör ordningen genom att&lt;br&gt;nyttja eller förfara olagligt med nar-&lt;br&gt;kotika eller annars av säkerhetsskäl&lt;br&gt;eller med hänsyn till att möjlighet bör&lt;br&gt;beredas honom till sådan undervis-&lt;br&gt;ning, utbildning eller särskild be-&lt;br&gt;handling som anordnas i särskilt in-&lt;br&gt;rättad riksanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undergår fängelse i mer än ett år placeras företrädesvis i riksan-&lt;br&gt;stalt. När så behövs för en ändamålsenligt förberedelse av frigivning, får den&lt;br&gt;intagne överföras till lokalanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Placering i sluten anstalt enligt 7 § tredje stycket skall ske i riksanstalt och&lt;br&gt;därvid företrädesvis i sådan anstalt eller avdelning av anstalt som är särskilt&lt;br&gt;lämpad att tillgodose kraven på hög säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:622.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanserna - Grovt Rattfylleri och Sjöfylleri&lt;br&gt;(SOU 1992:131)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksdagens om-&lt;br&gt;budsmän (JO), Riksåklagaren (RÅ), Rikspolisstyrelsen (RPS), Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen (KVS), Domstolsverket (DV), Hovrätten för Nedre Norrland,&lt;br&gt;Göteborgs tingsrätt, Härnösands tingsrätt, Kammarrätten i Jönköping,&lt;br&gt;Länsrätten i Stockholms län, Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Fängelse-&lt;br&gt;utredningen (Ju 1992:06), Straffsystemkommittén (Ju 1992:07), Kustbevak-&lt;br&gt;ningen, Socialstyrelsen, Rättsmedicinalverket, Statens järnvägar (SJ), Väg-&lt;br&gt;verket, Statens väg- och trafikinstitut (VTI), Sjöfartsverket, Sjösäker-&lt;br&gt;hetsrådet, Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds Universitet, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholms län, Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svensk&lt;br&gt;Trafikmedicinsk Förening, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges domare-&lt;br&gt;förbund, Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande (NTF),&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen&lt;br&gt;SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen (SAF), Svenska maskinbefälsförbundet, Föreningen Sveriges&lt;br&gt;åklagare, Föreningen Sveriges polischefer, Motormännens riksförbund&lt;br&gt;(MRF), Motorföramas Helnykterhetsförbund (MHF), Jämvägsanställdas&lt;br&gt;Helnykterhetsförbund, IOGT-NTO-rörelsen, Föreningen för Minnesotamo-&lt;br&gt;dellen i Sverige, Föreningen Kampen mot Rattfylleriet Angår Mig (KRAM)&lt;br&gt;och Provita AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna vid åklagarmyndigheten i&lt;br&gt;Malmö och vid regionåklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg,&lt;br&gt;Vänersborg och Gävle. Rikspolisstyrelsen har inhämtat yttranden från läns-&lt;br&gt;polismästarna i Göteborg, Malmö, Halmstad, Eskilstuna och Sundsvall.&lt;br&gt;TCO har överlämnat yttranden från Polisförbundet och Tull-Kust.&lt;br&gt;SACO/SR har överlämnat yttrande från SACO:s Tjänstemannaförbund&lt;br&gt;SRAT, som i sin tur överlämnat Lotsförbundets yttrande som svar. SAF har&lt;br&gt;som yttrande över remissen överlämnat yttranden från Sveriges Redare-&lt;br&gt;förening och Biltrafikens Arbetsgivareförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därtill har yttranden inkommit från Frälsningsarméns behandlingshem,&lt;br&gt;Föreningen för allmänna ombud i körkortsfrågor, Nykterhetsrörelsens&lt;br&gt;Landsförbund, Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare, Sjösportens sam-&lt;br&gt;arbetsdelegation, Skyddsvärnet i Göteborg, Norrköpings kommun. Före-&lt;br&gt;ningen Sveriges frivårdstjänstemän, Svenska Fångvårdssällskapet, Före-&lt;br&gt;ningen Skyddsvärnet i Stockholm, Karolinska Institutet och Svenska&lt;br&gt;Skyddsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Trafikpolisutredningens sammanfattning av betänkandet&lt;br&gt;Trafikpolisen mer än dubbelt bättre (SOU 1992:81)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;M ÅLET för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och sä-&lt;br&gt;kerhet i trafiken. Genom större effektivitet i trafikövervakningen bör man -&lt;br&gt;i kombination med andra trafiksäkerhetsfrämjande åtgärder - sträva efter att&lt;br&gt;på fem år minska antalet dödade och svårt skadade i trafiken till hälften av&lt;br&gt;nuvarande tal vid nuvarande trafikvolym. Med den målsättningen skulle&lt;br&gt;antalet trafikdödade år 1997 ha sjunkit till under 400 och antalet svårt&lt;br&gt;trafikskadade till under 2 500 - motsvarande siffror för 1991 är omkring&lt;br&gt;750 respektive närmare 5 000. Genom en sådan insats skulle man successivt&lt;br&gt;under femårsperioden rädda livet på 1 100 människor och på motsvarande&lt;br&gt;sätt rädda 7 500 människor från att bli trafikinvalider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MEDLEN för att nå fram till en sådan kraftig minskning av de svåra tra-&lt;br&gt;fikolyckorna skall för polisens del innefatta mer än en fördubbling av effek-&lt;br&gt;tiviteten i trafikövervakningen inom en treårsperiod. Den kraftsamlingen&lt;br&gt;skall ske inom ramen för befintliga resurser och bör omedelbart påböijas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektivitetshöjningen mätt i antalet trafikkontroller genom trafikpolisen&lt;br&gt;skall genomföras med minst 20 % under det innevarande budgetåret&lt;br&gt;1992/93 och därefter på den successivt högre nivån med ytterligare 40 %&lt;br&gt;under vart och ett av de två följande budgetåren 1993/94 och 1994/95.&lt;br&gt;Därutöver skall antalet trafiknykterhetskontroller fördubblas redan under&lt;br&gt;budgetåret 1993/94, till större delen genom ökade insatser i trafikövervak-&lt;br&gt;ningen inom ramen för ordningspolisens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet skall med beaktande av de framlagda åtgärdsförslagen uppnås&lt;br&gt;genom en ändring i insatsernas inriktning och genom en förnyelse och ut-&lt;br&gt;veckling av arbetsformer och teknisk utrustning. En huvudlinje skall vara&lt;br&gt;att polisen skall synas mycket mer på vägarna och i tätortstrafiken. Åtgär-&lt;br&gt;derna skall i enlighet med utredningens förslag också innefatta en fördjupad&lt;br&gt;samverkan med väghållama och bilprovningen, liksom med NTF och andra&lt;br&gt;organisationer som arbetar för ökad trafiksäkerhet. Sammantaget skall&lt;br&gt;antalet trafikkontroller öka från nu 2,5 miljoner till 6,5 miljoner kontroller&lt;br&gt;per år vid treårsperiodens slut, inklusive de särskilda trafiknykterhets-&lt;br&gt;kontrollema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraftsamlingen i polisens trafikövervakning bör kombineras med en bred&lt;br&gt;informationskampanj om trafikanternas egen medverkan i kampen mot tra-&lt;br&gt;fikdöden och bör i tiden kunna samordnas med andra trafiksäkerhetsfräm-&lt;br&gt;jande åtgärder. Förberedelser bör vidtas för en massiv polisinsats i trafik-&lt;br&gt;övervakningen under trafiktopparna sommaren 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Försök halvera antalet dödade och svårt skadade i trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o Gör det för polisens del genom att mer än väl fördubbla&lt;br&gt;effekten i trafikövervakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikpolisutredningen föreslår att dessa mål och medel skrivs in i regering-&lt;br&gt;ens riktlinjer för polisens trafikövervakning under budgetperioden 1993/94&lt;br&gt;- 1994/95. Genomförandet av en rad åtgärder föreslås ske med början redan&lt;br&gt;under hösten 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trafikpolisutredningens förslag om reformeringen av trafikövervak-&lt;br&gt;ningen har formen av ett åtgärdspaket med 166 konkreta punkter. De tar alla&lt;br&gt;sikte på en förnyelse och utveckling av polisens trafikövervakning och för-&lt;br&gt;utsättningarna för denna. Här följer den långa raden av åtgärdsförslag från 1&lt;br&gt;till 166 med sidhänvisningar till de kapitelrubriker där varje åtgärdspunkt&lt;br&gt;närmare motiveras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Trafikövervakningen - med uppdrag att rädda liv (s. 77-&lt;br&gt;80)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Med en öppen och aktiv trafikövervakning skall vi minska döden på vä-&lt;br&gt;garna (1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Genom en rad åtgärder skall vi mer än fördubbla effekten i polisens tra-&lt;br&gt;fikövervakning inom ramen för befintliga resurser (2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Trafikövervakningen lyfts fram som en högprioriterad uppgift vid dis-&lt;br&gt;positionen av polisens samlade resurser (3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Vi måste då mera konkret inrikta polisens trafikövervakning på de situa-&lt;br&gt;tioner där risken för trafikolyckor är störst (4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Vi måste då mera genomgående förnya och utveckla både arbetsmeto-&lt;br&gt;derna och den tekniska utrustningen för trafikpolisen (5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Vi måste då mera fördjupa samarbetet med väghållare och informations-&lt;br&gt;ansvariga (6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Vi måste då mera uppmärksamma och ta tillvara trafikanternas egna in-&lt;br&gt;neboende möjligheter - att se människan i trafiken inte enbart som ett&lt;br&gt;problem utan också som en möjlighet (7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Det betyder sammantaget att vi lägger ribban högt när det gäller att öka&lt;br&gt;effekten i polisens trafikövervakning - mer än dubbelt så högt som i dag&lt;br&gt;(8).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Mål och medel (s. 81-85)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Målet för polisens trafikövervakning skall vara att skapa trygghet och&lt;br&gt;säkerhet i trafiken och att då minska antalet dödade och svårt skadade i&lt;br&gt;trafiken till hälften av nuvarande tal (9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Medlen i polisens kamp mot trafikdöden skall innefatta en rad konkreta&lt;br&gt;åtgärder för att kraftigt öka effektiviteten i trafikövervakningen (10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Kritisk granskning leder till förnyelse med krav på ökad&lt;br&gt;effektivitet (s. 87-93)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;En kritisk tiopunktslista omsätts till en tiopunktslista med en rad föresat-&lt;br&gt;ser för förnyelse och utveckling av polisens trafikövervakning (11).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Trafikövervakning där olycksriskerna är störst (s. 95-&lt;br&gt;118)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;13.1 Andrad inriktning av trafikövervakningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Polisens trafikövervakning skall konsekvent inriktas på de trafikmiljöer&lt;br&gt;och trafiksituationer där risken för svåra trafikolyckor är störst och på&lt;br&gt;tidpunkter då trafikintensiteten är störst (12).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.2 Alla disponibla resurser in i aktiv trafikövervakning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Alla disponibla resurstimmar hos trafikpolisen skall användas för aktiv&lt;br&gt;trafikövervakning (13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Inom ramen för befintliga resurser skall antalet aktiva resurstimmar för&lt;br&gt;polisens trafikövervakning genom trafikpolisen och ordningspolisen öka&lt;br&gt;från 1,4 till 2,1 miljoner timmar, dvs. med ca 50 % (14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Effekten i polisens trafikövervakning skall mer än fördubblas inom en&lt;br&gt;treårsperiod (15).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Effektökningen skall dokumenteras genom en ökning av antalet kontrol-&lt;br&gt;ler i trafikpolisens trafikövervakning från nuvarande 1,5 miljoner kon-&lt;br&gt;troller till 3,5 miljoner kontroller per år (16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Tillsammans med 0,5 miljoner kontakter för fordonskontroll på väg och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1,8 miljoner särskilt riktade kontroller med alkoholutandningsprov skall&lt;br&gt;det inklusive ordningspolisens ökade insatser bli 6,5 miljoner kontroller&lt;br&gt;per år i trafikövervakningen - i genomsnitt kommer varje fordonsförare&lt;br&gt;då att komma i direkt kontakt med polisens trafikövervakning en till två&lt;br&gt;gånger om året mot nu en gång vartannat år (17).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.3 Tätortstrafiken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Ökning av trafikövervakningen i tätort (18).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Koncentration till olycksdrabbade avsnitt i tätortstrafiken (19).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Inriktning av övervakningen i tätortstrafiken på bl.a. hög hastighet,&lt;br&gt;stopplikt, körning mot rött ljus och rattfylleri samt bilbältesanvänd-&lt;br&gt;ningen (20).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Ökade insatser inom ordningspolisen för trafikövervakningen - från nu&lt;br&gt;340 000 timmar till 700 000 timmar per år (21).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Ändamålsenlig utrustning för trafikövervakning även till ordnings-&lt;br&gt;polisen (22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Särskilda utbildningsinsatser i trafikövervakning för ordningspolisen&lt;br&gt;(23).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;En bestämd inriktning av trafikpolisens insatser i tätort (24).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.4 Framkomligheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Polisens trafikövervakning skall mer än nu innefatta en aktiv medverkan&lt;br&gt;för att underlätta framkomligheten i trafiken (25).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Trafikpolisen skall i samverkan med ordningspolisen avdela tillräckliga&lt;br&gt;resurser för trafikdirigering och andra åtgärder för framkomligheten i&lt;br&gt;trafiken (26).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Framkomligheten i trafiken görs till ett prioriterat område vid en fördju-&lt;br&gt;pad samverkan mellan polisen och väghållarna, dvs. Vägverket och&lt;br&gt;kommunerna (27).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.5 Trafiknykterheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Antalet trafiknykterhetskontroller genom alkoholutandningsprov för-&lt;br&gt;dubblas till 1,8 miljoner kontroller per år fr.o.m. 1993/94 (28).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Bestämmelserna i lagen om alkoholutandningsprov ändras så att varje&lt;br&gt;polis utan särskild order får rätt att ta rutinmässiga alkoholutandnings-&lt;br&gt;prov (29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Rikspolisstyrelsens föreskrifter om alkoholutandningsprov skärps (30).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Varje ordnings- och trafikpolispatrull genomför varje tjänstgöringspass&lt;br&gt;ett visst antal alkoholutandningsprov (31).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Varje polisman tilldelas ett sållningsinstrument för alkoholutandnings-&lt;br&gt;prov (32).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Större samordnade kontroller av trafiknykterheten anordnas regelbundet&lt;br&gt;(33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Särskilda fordon med bevisinstrument för trafiknykterhetskontroller an-&lt;br&gt;skaffas för trafikpolisen i varje län (34).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Möjligheterna att omhänderta körkort utnyttjas maximalt vid rattfylleri&lt;br&gt;(35).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Möjligheterna till beslag av fordon utnyttjas likaså maximalt vid rattfyl-&lt;br&gt;leri (36).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.6 Trafiken på vägarna utanför tätort&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Trafikpolisen skall svara för en systematiskt genomförd trafikövervak-&lt;br&gt;ning på vägarna utanför tätort (37).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Koncentration av trafikövervakningen i tid och rum till olycksdrabbade&lt;br&gt;vägsträckor i samverkan med Vägverket - med särskilda insatser bl.a.&lt;br&gt;mot de ökande viltolyckoma (38).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Inriktning av övervakningen på farliga trafikantbeteenden (39).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.7 Hastighetsövervakningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Statsmakterna måste ta ställning till vilket hastighetsgränssystem som vi&lt;br&gt;fortsättningsvis skall ha i Sverige (40).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Grunderna för att fastställa hastighetsbegränsningar bör ses över (41).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Målet för polisens hastighetsövervakning skall vara att trafikanterna föl-&lt;br&gt;jer gällande hastighetsgränser - det talar för en serie hastighetsgränser&lt;br&gt;på 40/60/80/100/120 km/tim (42).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Strikt tillämpning av hastighetsgränserna utan toleranser på trafikfarliga&lt;br&gt;vägar och i trafikfarliga situationer - i övrigt en mjuk tillämpning av&lt;br&gt;hastighetsövervakningen med mer av information till trafikanterna (43).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Överväg att sätta böter vid hastighetsöverträdelser i relation till graden&lt;br&gt;av hastighetsöverskridande (44).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Radarkontroller för hastighetsövervakningen på trafikfarliga vägar - vi-&lt;br&gt;deoutrustade trafikpoliser för övervakning av trafikantbeteendet (45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Polisen skall synas mer även vid hastighetsövervakningen (46).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Utveckling av ny teknik, bl.a. laserhastighetsmätare och metoder för&lt;br&gt;mätning av avstånd mellan fordon (47).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.8 Trafikantbeteendet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Omkörningar trots mötande trafik beivras i ökad utsträckning (48).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Övervakningsmetoder utvecklas för kontroll av avstånd mellan fordon&lt;br&gt;(49).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Övervakningsmetoder utvecklas och andra åtgärder vidtas för att minska&lt;br&gt;riskerna vid s.k. vänstersväng på landsväg (50).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Uppträdandet vid stopp- och väjningsplikt övervakas och ingripanden&lt;br&gt;sker när så är påkallat (51).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Förstärkt övervakning av rödljuskömingar (52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Förstärkt övervakning av fordonsförares uppträdande vid övergångsstäl-&lt;br&gt;len (53).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Förstärkt kontroll beträffande bilbältesanvändningen (54).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.9 Eskorterna ingen uppgift för trafikpolisen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Alla eskorter av penning- eller värdetranporter utförs av vaktbolag (55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Poliseskort av breda, långa eller tunga transporter utförs bara i undan-&lt;br&gt;tagsfall - transportören ges ett uttryckligt ansvar för säkerheten och nya&lt;br&gt;tydligare vamingshjälpmedel tas fram (56).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Poliseskorter till TV-program och ”känsdisjippon” samt vid tävlingar på&lt;br&gt;väg upphör i princip (57).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Trafikpolisens medverkan vid statsbesök och liknande händelser begrän-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sas till uppgifter av trafiksäkerhetsart (58).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.10 Övervakning av skotertrafiken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Skoterutredningens förslag bör snarast genomföras (59).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 Större synlighet och bättre utrustning (s. 119-134)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;14.1 Att synas mer betyder så mycket&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;En sådan ändring i arbetssättet skall eftersträvas att polisen i sin trafik-&lt;br&gt;övervakning syns mycket mer på vägarna och i tätortstrafiken (60).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.2 Kritisk granskning av utrustningsfrågorna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Den kritiska granskningen av utrustningsfrågorna bör leda till en rad för-&lt;br&gt;bättringar (61).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.3 Utveckling av den tekniska utrustningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Bättre kontakt med de praktiskt verksamma poliserna vid utvecklingen&lt;br&gt;av teknisk utrustning (62).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Utrustningen skall vara enkel att använda - alltför avancerad teknik&lt;br&gt;medför fördyringar och större risker för tekniska fel (63).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Förbättrat samarbete i utrustningsfrågorna och polisen pådrivande för ny&lt;br&gt;kontroll- och säkerhetsutrustning i alla fordon i trafiken (64).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.4 Nya former för utrustningsanskaffning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Varje polismyndighet avgör själv vilken utrustning som skall anskaffas&lt;br&gt;(65).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Rikspolisstyrelsen upprättar avropsavtal för trafikövervakningsut-&lt;br&gt;rustning (66).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Rikspolisstyrelsens föreskriftsrätt används enbart för att säkerställa rätts-&lt;br&gt;säkerheten och utrustningens tekniska kvalitet (67).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Nuvarande föreskrifter för användandet av trafikpolisens utrustning ses&lt;br&gt;över (68).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Andelen polismålade bilar ökas (69).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Bilar anskaffas och utrustas i första hand med tanke på enmanspatrulle-&lt;br&gt;ring (70).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Upphandlingen av trafikpolisens fordon anpassas till behoven och till de&lt;br&gt;ekonomiska förutsättningarna (71).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.5 Samverkan med bl.a. väg- och trafikinstitutet och kriminaltek-&lt;br&gt;niska laboratoriet om utrustningsfrågorna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Rikspolisstyrelsen tar fram kravspecifikationer för trafikövervakningsut-&lt;br&gt;rustningen (72).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Det praktiska utvecklingsarbetet beträffande utrustningen för trafiköver-&lt;br&gt;vakningen läggs ut på bl.a. Statens väg- och trafikinstitut (VTI) (73).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) anlitas för kontrollen av&lt;br&gt;rättssäkerhetsaspektema på utrustningen för trafikövervakningen (74).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.6 Öppen eller dold övervakning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Huvudprincipen skall vara synlig övervakning (75).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Dold övervakning skall användas endast om man inte kan få godtagbara&lt;br&gt;resultat med synlig övervakning (76).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Även efter ingripanden genom dold övervakning skall polisen om möj-&lt;br&gt;ligt uppträda synligt (77).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Större synliga övervakningsaktiviteter bör förhandsaviseras genom&lt;br&gt;massmedia (78).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.7 Patrulleringsformerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Enmanspatrullering eller parpatrullering med polismålade fordon skall&lt;br&gt;vara det normala under dagsljus (79).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Dubbelpatrullering (två polismän i samma fordon) skall normalt ske en-&lt;br&gt;dast under mörker eller om det finns särskilda skäl (80).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Tre eller fler trafikpoliser i samma bil skall i regel aldrig förekomma&lt;br&gt;(81).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Även vid dold övervakning skall enmans- och parpatrullering prioriteras&lt;br&gt;(82).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Polisen skall stoppa betydligt fler fordonsförare för kontroll än i dag,&lt;br&gt;bl.a. för körkortskontroller (83).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Vid kontrollerna skall polisen arbeta förebyggande och skapa goda rela-&lt;br&gt;tioner till trafikanterna (84).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Videoutrustning skall användas i ökad utsträckning för att förbättra be-&lt;br&gt;visningen och för att underlätta polisens samtal med fordonsförare (85).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Antalet genomförda kontroller i form av personliga kontakter med trafi-&lt;br&gt;kanterna skall dokumenteras och utgöra ett viktigt mått på trafikpolisens&lt;br&gt;effektivitet (86).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.8 Informationsinriktad och förebyggande verksamhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Polisens medverkan i trafikfostran bör börja redan i förskolan (87).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Polisens medverkan i grundskolans och gymnasieskolans trafikunder-&lt;br&gt;visning bör läggas fast i läroplanen (88).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Polisens trafikinformation i samband med vämpliktsutbildningen utökas&lt;br&gt;(89).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Ökad medverkan från polisen vid trafikinformation till föreningar och&lt;br&gt;organisationer (90).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.9 Administrativ personal i trafikövervakningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Stations- och utredningstjänsten för trafikpoliser minimeras - adminis-&lt;br&gt;trativ personal skall i möjligaste mån fullfölja sådana rapporter som inte&lt;br&gt;kunnat avslutas på fältet (91).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Administrativ personal medverkar även på fältet - t.ex. genom att&lt;br&gt;biträda med dokumentationen vid hastighetsövervakning eller större&lt;br&gt;trafiknykterhetskontroller (92).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Polisens trafikövervakning tillförs annan personal även genom samar-&lt;br&gt;bete med bilprovningen och genom övertagande av en del av TSV:s bil-&lt;br&gt;inspektörer (93).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;14.10 Poliserna själva och deras fordon mer synliga i trafiken&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;De enskilda polismännens uniformering och deras fordon bör utformas&lt;br&gt;så att även det främjar polisens synlighet i trafiken (94).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15 Förnyelse av arbetsformerna (s. 135-157)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;15.1 Förnyelse och utveckling - en positiv utmaning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Polisens arbetsformer och arbetsorganisation behöver generellt sett för-&lt;br&gt;nyas och utvecklas - mer delegering och mindre kommendering (95).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.2 En genomgripande förnyelse av arbetsformerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;En genomgripande förnyelse av arbetsformerna i polisens trafiköver-&lt;br&gt;vakning genomförs (96).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Den nya arbetsorganisationen bygger mer än nu på förtroendet för den&lt;br&gt;enskilda polismannen och hans förmåga att tillsammans med kollegerna&lt;br&gt;i arbetslaget handla självständigt inom ramen för de fastlagda riktlin-&lt;br&gt;jerna (97).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.3 Delegering av det operativa ansvaret - ny rollfördelning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Statsmakternas mål för trafikövervakningen bör vara tydligare och mera&lt;br&gt;politiskt förankrade (98).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Rikspolisstyrelsens roll vid förmedlandet av statsmakternas intentioner&lt;br&gt;utvecklas (99).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Rikspolisstyrelsens uppgifter i övrigt koncentreras till tillsynsuppgifter,&lt;br&gt;metodutveckling samt verksamhetsuppföljning på nationell basis (100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Länsstyrelserna och länspolismästama preciserar målstyrning och upp-&lt;br&gt;följning av all trafikövervakning inom länet (101).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Ökat verksamhetsansvar för chefer och personal vid trafikpolisen (102).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Ansvar för helheten i trafikövervakningen hos varje trafikpolis (103).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.4 Trafikpolis i varje län - med samverkan över länsgränserna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Sammanhållen operativ ledning av trafikpolisen i vaije län, direkt under-&lt;br&gt;ställd länspolismästaren (104).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Enhetlig benämning införs - TRAFIKPOLISEN, med tillägg av länets&lt;br&gt;namn (105).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Den nya trafikpolisorganisationen skall som regel utgå från det nuvaran-&lt;br&gt;de antalet trafikpoliser i varje län - totalt närmare 1300 trafikpolis-&lt;br&gt;tjänster; tillsammans med en ökad organiserad medverkan av ordnings-&lt;br&gt;polisen disponeras ca 11 % av de totala polisresursema i riket för trafik-&lt;br&gt;övervakningen (106).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Samordning av trafikövervakning över länsgränserna genomförs med en&lt;br&gt;geografisk indelning som följer Vägverkets väghållningsregioner (107).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.5 Ökad organiserad samverkan mellan trafikpolisen och ordnings-&lt;br&gt;polisen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Rollfördelningen mellan trafikpolisen och ordningspolisen görs tydligare&lt;br&gt;(108).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Polisstyrelsernas ansvar för trafikövervakningen genom ordningspolisen&lt;br&gt;förstärks (109).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Gemensamma insatser vid vissa aktiviteter (110).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Gemensam planering och uppföljning (111).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Samordnad vidareutbildning och information (112).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.6 Automatisk hastighetsövervakning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;I avvaktan på regeringens ställningstagande till automatisk hastighets-&lt;br&gt;övervakning bör den befintliga fasta utrustningen i stället användas för&lt;br&gt;trafikinformation (113).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.7 Rapportering - samspelet med åklagare och domstolar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;En ytterligare utveckling av systemet med ordningsbot i enlighet med&lt;br&gt;Åklagarutredningens förslag förenklar trafikärendena och ger trafikpo-&lt;br&gt;lisen mer tid för aktiv trafikövervakning (114).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Nuvarande regler om s.k. trafikliggare ersätts med mera praktiskt inrik-&lt;br&gt;tade bestämmelser om upplysning beträffande innebörden av lokala tra-&lt;br&gt;fikföreskrifter (115).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.8 Översyn av hela trafiklagstiftningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Regeringen bör snarast tillsätta en utredning med uppdrag att göra en to-&lt;br&gt;tal översyn av hela trafiklagstiftningen (116).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.9 Författningsjustering med anledning av JO-utlåtande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Bestämmelserna i 5 kap. 5 § polisförordningen ändras så att polisen får&lt;br&gt;utvidgade möjligheter till rapporteftergift vid förebyggande trafiköver-&lt;br&gt;vakningsaktioner (117).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;En ny bestämmelse införs i vägtrafikkungörelsen med innebörd att po-&lt;br&gt;lisen får stoppa fordon för att lämna trafiksäkerhetsinformation (118).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16 Fordonskontrollen på väg förstärks (s. 159-166)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;16.1 Mer av fordonskontrollen på väg&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Fordonskontrollen på väg utökas - särskilt beträffande tunga fordon&lt;br&gt;(H9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Som en viktig princip slås fast att polismans särskilda befogenheter -&lt;br&gt;bl.a. att stoppa fordon - skall förbehållas den som är polis (120).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Genom samarbete mellan polisen och AB Svensk Bilprovning (ASB)&lt;br&gt;används en del av bilprovningens resurser för fordonskontroll på väg&lt;br&gt;(121).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16.2 Ta vara på bilprovningens resurser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Utnyttja resurser som genom minskning i den obligatoriska kontrollbe-&lt;br&gt;siktningen frigörs hos bilprovningen för fordonskontroll på väg (122).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Genom 20 kronor per år på registerhållningsavgiften kan bilprovningens&lt;br&gt;personal medverka vid minst 300 000 fordonskontroller på väg (123).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Den utvidgade fordonskontrollen på väg planeras genom trepartssam-&lt;br&gt;verkan mellan bilprovningen, trafikpolisen och Vägverket (124).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16.3 Förslag till organisationsmodell och avtal för samverkan med bil-&lt;br&gt;provningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Ett långsiktigt trepartsavtal om kontroll av fordon på väg träffas mellan&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen, Vägverket och AB Svensk Bilprovning (125).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;I länsstyrelsernas årliga fördelningsbeslut avseende trafikpolisen anges&lt;br&gt;vilka särskilda resurser som disponeras för fordonskontroll på väg (126).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Trafikpolisen i länet svarar inom givna ramar för den löpande beställ-&lt;br&gt;ningen av tjänster från bilprovningens stationschefer (127).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;16.4 De nuvarande bilinspektörernas uppgifter och framtida ställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;De av TSV:s bilinspektörer som i huvudsak ägnar sig åt fordonskontroll&lt;br&gt;på väg förs över till polisen efter avvecklingen av TSV (128).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17 Aktivt samarbete med Vägverket och kommunerna som&lt;br&gt;väghållare (s. 167-182)&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;17.1 Väghållningsansvaret - trafiksäkerhetsansvaret&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* Samarbetet aktiveras mellan trafikpolisen och de trafiksäkerhetsansva-&lt;br&gt;riga väghållama - Vägverket för det statliga vägnätet och kommunerna&lt;br&gt;för tätortsvägarna (129).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17.2 Förslag till fördjupad samverkan med Vägverket&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Höga krav skall ställas på en effektiv samverkan mellan polisens trafik-&lt;br&gt;övervakning och Vägverket (130).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Rikspolisstyrelsen och Vägverket träffar överenskommelse om fort-&lt;br&gt;löpande samverkan för trafiksäkerheten och om vägverksresurser för&lt;br&gt;särskilt riktade trafikövervakningsinsatser (131).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Regionalt byggs upp praktiskt fungerande samverkansformer mellan&lt;br&gt;länspolismästare och vägdirektör, innefattande både planeringssamver-&lt;br&gt;kan och ett fortlöpande växelspel i den löpande verksamheten ända ut på&lt;br&gt;det lokala planet (132).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Samverkan i den länsövergripande trafikövervakningen anknyts geogra-&lt;br&gt;fiskt till Vägverkets väghållningsregioner (133).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Regionala undersökningsgrupper för större trafikolyckor organiseras un-&lt;br&gt;der öppen medverkan av Vägverket, sjukvården och polisen och med&lt;br&gt;geografisk anknytning till väghållningsregionema (134).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17.3 Samverkan kring Vägverkets databank och statistikfrågan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Vägverket och polisen utnyttjar i ökad omfattning Vägverkets databank&lt;br&gt;för analys och planering med syfte att åstadkomma en mer målinriktad&lt;br&gt;trafikövervakning (135).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Ny datateknik utvecklas för samverkan mellan Vägverket och polisen&lt;br&gt;(136).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Vägverket, kommunerna och Statistiska centralbyrån bör i samråd med&lt;br&gt;polisen gemensamt se över trafikolycksfallsstatistiken för att göra den&lt;br&gt;mer enhetlig och åtgärdsinriktad och då även heltäckande (137).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Statistiska centralbyråns programråd för trafiksäkerhetsstatistik utökas&lt;br&gt;med en representant för Vägverket (138).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17.4 Samverkansformerna med kommunerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Länsstyrelsen verkar för att det bedrivs ett aktivt trafiksäkerhetsarbete i&lt;br&gt;samtliga kommuner i länet (139).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Kommunernas lokala trafikföreskrifter utformas så att de kan övervakas&lt;br&gt;och så att de kan accepteras av trafikanterna (140).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Besluten om lokala trafikföreskrifter föregås av ett fördjupat samråd&lt;br&gt;mellan kommunerna och polisen (141).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Övervakningen av de lokala trafikföreskrifterna anförtros ordningspo-&lt;br&gt;lisen (142).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17.5 Frågan om kommunal väghållningsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Kommunerna måste ha råd att leva upp till sitt väghållningsansvar och&lt;br&gt;sitt trafiksäkerhetsansvar på tätortsvägarna (143).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Regeringen bör därför snarast överväga kommunförbundets förslag om&lt;br&gt;rätt att ta ut en kommunal väghållningsavgift (144).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17.6 Förnyelse i den lokala trafikövervakningen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Den lokala trafikövervakningen görs till en prioriterad uppgift för ord-&lt;br&gt;ningspolisen (145).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Polisen inriktar övervakningen av tätortstrafiken på de platser och de tra-&lt;br&gt;fiksituationer som är förknippade med de största olycksriskerna (146).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17.7 De kommunala parkeringsvakterna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;En försöksverksamhet med samverkan i trafikövervakningen mellan de&lt;br&gt;kommunala parkeringsvakterna och polisen genomförs i Stockholms&lt;br&gt;stad (147).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Polisens befattning med felparkeringsavgifter upphör i enlighet med&lt;br&gt;förslag från Åklagarutredningen (148).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;17.8 Samverkan med Räddningsverket beträffande transporter av&lt;br&gt;farligt gods&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Polisens tillsyn av transporter av farligt gods skall vara en del i den tra-&lt;br&gt;fikövervakande verksamheten (149).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Kontrollen av farligt gods ställer krav på en väl fungerande samverkan&lt;br&gt;över länsgränserna (150).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Kontrollerna av farligt gods ökas (151).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;En löpande kompetensutveckling säkras för de polismän som arbetar&lt;br&gt;med farligt gods (152).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18 Öppna verksamhetsformer - trafikanternas attityder&lt;br&gt;(s. 183-189)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Trafikanterna har en positiv attityd till polisens trafikövervakning - mot&lt;br&gt;den bakgrunden är det viktigt att man i polisens trafikövervakning alltid&lt;br&gt;har ett öppet sinne för öppna verksamhetsformer (153).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Vid utformningen av polisens arbetsformer för trafikövervakningen bör&lt;br&gt;man se trafikanterna mera som en resurs och möjlighet än som enbart ett&lt;br&gt;problem (154).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Trafikpolisen i varje län bör ta initiativ för att ytterligare utveckla kon-&lt;br&gt;taktformerna med lokalradion liksom med massmedia i övrigt (155).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Nya friska tag i polisens medverkan i skolornas trafikundervisning - alla&lt;br&gt;i den unga generationen får lära att trafikpolisen är deras vän på vägen&lt;br&gt;och vid övergångsstället... (156).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Trafikpolisens samverkansformer i förhållande till NTF och andra in-&lt;br&gt;formationsinriktade organisationer bör vidareutvecklas så att varje vecka&lt;br&gt;blir något av en kampanj vecka (157).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Kraftsamlingen för polisens trafikövervakning bör kombineras med en&lt;br&gt;bred informationskampanj om trafikanternas egen medverkan i kampen&lt;br&gt;mot trafikdöden (158).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;19 Samlade resurser målstyrs av regeringen (s. 191-202)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Utredningens förslag har utformats på ett sådant sätt att de ger rege-&lt;br&gt;ringen möjlighet att i 1993 års budgetproposition lägga fast målangivel-&lt;br&gt;ser och riktlinjer för polisens trafikövervakning för den då aktuella bud-&lt;br&gt;getperioden 1993/94 - 1994/95 (159).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Startsignal redan under hösten 1992 för att påbörja genomförandet av åt-&lt;br&gt;gärdsförslagen i kapitlen 13-18 (160).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Utredningens förslag till utformningen av regeringens riktlinjer för po-&lt;br&gt;lisens trafikövervakning innebär att trafikövervakningen blir en högprio-&lt;br&gt;riterad uppgift vid dispositionen av polisens samlade resurser (161).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Effektuppföljningen skärps för att få en tydlig bild av hur polisen lever&lt;br&gt;upp till de angivna kraven på trafikövervakningens effektivisering (162).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;En tillfredsställande kostnadsredovisning för trafikpolisens verksamhet&lt;br&gt;genomförs (163).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Länsstyrelserna skall vid den årliga dispositionen av länsramama för po-&lt;br&gt;lisväsendet besluta om vilka medel som skall avsättas för trafikpolisen i&lt;br&gt;länet - den nuvarande kostnadsramen för trafikpolisorganisationen be-&lt;br&gt;räknas till i runt tal 700 miljoner kronor (164).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Länsstyrelserna skall med utgångspunkt i regeringens övergripande mål-&lt;br&gt;sättningar varje år ange riktlinjer med konkreta resultatmått för trafikpo-&lt;br&gt;lisens verksamhet i länet och likaså för ordningspolisens medverkan i&lt;br&gt;trafikövervakningen (165).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;För att kunna genomföra den föreslagna förnyelsen och utvecklingen av&lt;br&gt;polisens trafikövervakning är det särskilt viktigt att länsstyrelserna vid&lt;br&gt;resursfördelningen avsätter tillräckliga medel till trafikpolisen för perso-&lt;br&gt;nalutbildning och utrustningsanskaffning (166).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Remissinstanserna - Trafikpolisen mer än dubbelt bättre&lt;br&gt;(SOU 1992:81)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksåklagaren (RÅ),&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen (RPS), Statens kriminaltekniska laboratorium, Statens&lt;br&gt;räddningsverk. Vägverket, Trafiksäkerhetsverket, Transportforsknings-&lt;br&gt;beredningen, Statens väg- och trafikinstitut, Riksrevisionsverket, Statskon-&lt;br&gt;toret, Statistiska centralbyrån. Statens skolverk, Statens provningsanstalt,&lt;br&gt;Universitetet i Lund, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i Upp-&lt;br&gt;sala län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Kronobergs län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län, Länsstyrelsen i Gotlands län, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Blekinge län, Länsstyrelsen i Kristianstads län, Länsstyrelsen i Malmöhus&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Värmlands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Länsstyrelsen i Västmanlands&lt;br&gt;län, Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Västemorrlands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Kommittén med upp-&lt;br&gt;drag att göra en översyn av bestämmelserna om grovt rattfylleri och sjö-&lt;br&gt;fylleri (Ju 1992:03), Stockholms stad, Svenska kommunförbundet, Före-&lt;br&gt;ningen Sveriges polischefer, Trafikavdelningschefernas samorganisation.&lt;br&gt;Aktiebolaget Svensk bilprovning, Försvarets Motorklubb, Kungl. automo-&lt;br&gt;bilklubben. Motorförarnas helnykterhetsförbund, Motormännens riks-&lt;br&gt;förbund, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Svenska åkeri-&lt;br&gt;förbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorgani-&lt;br&gt;sation, Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) och Svenska&lt;br&gt;polisförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därtill har yttranden inkommit från OK Marknadsservice AB, Polismyn-&lt;br&gt;digheten i Västervik, Föreningen Sveriges Trafikpoliser, Polismyndigheten i&lt;br&gt;Ljungby, Statistiska föreningen och Svenska Vägföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagförslag i promemorian Ansvar för grovt vållande till&lt;br&gt;annans död, m.m. samt Förverkande av fordon.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Ytterligare åtgärder mot de grova trafiknykterhetsbrotten&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 och 8 §§ brottsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som av oaktsamhet orsakar&lt;br&gt;annans död, dömes för vållande&lt;br&gt;till annans död till fängelse i&lt;br&gt;högst två år eller, om brottet är&lt;br&gt;ringa, till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, dömes till&lt;br&gt;fängelse, lägst sex månader och&lt;br&gt;högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsamkar någon av oaktsamhet&lt;br&gt;annan person sådan kroppsskada el-&lt;br&gt;ler sjukdom som ej är ringa, dömes&lt;br&gt;för vållande till kropps-&lt;br&gt;skada eller sjukdom till bö-&lt;br&gt;ter eller fängelse i högst sex måna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, dömes till&lt;br&gt;fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som av oaktsamhet orsakar&lt;br&gt;annans död, döms för vållande&lt;br&gt;till annans död till fängelse i&lt;br&gt;högst två år eller, om brottet är&lt;br&gt;ringa, till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;sex år. Har gärningen begåtts i&lt;br&gt;samband med motortrafik skall vid&lt;br&gt;bedömande av om brottet är grovt&lt;br&gt;särskilt beaktas om gärningsman-&lt;br&gt;nen varit påverkad av alkoholhal-&lt;br&gt;tiga drycker eller något annat medel&lt;br&gt;och detta har bidragit till gär-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsamkar någon av oaktsamhet&lt;br&gt;annan person sådan kroppsskada el-&lt;br&gt;ler sjukdom som ej är ringa, döms&lt;br&gt;för vållande till kropps-&lt;br&gt;skada eller sjukdom till bö-&lt;br&gt;ter eller fängelse i högst sex måna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else i högst fyra år. Har gärningen&lt;br&gt;begåtts i samband med motortrafik&lt;br&gt;skall vid bedömande av om brottet&lt;br&gt;är grovt särskilt beaktas om gär-&lt;br&gt;ningsmannen varit påverkad av al-&lt;br&gt;koholhaltiga drycker eller något&lt;br&gt;annat medel och detta har bidragit&lt;br&gt;till gärningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa&lt;br&gt;trafikbrott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen&lt;br&gt;brott skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fordon som har använts vid&lt;br&gt;brott enligt denna lag får förklaras&lt;br&gt;förverkat, om det är uppenbart att&lt;br&gt;detta behövs för att förebygga fort-&lt;br&gt;satt sådan brottslighet och förver-&lt;br&gt;kande inte är oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1951:649) om straff för vissa trafik-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fordon som har använts vid&lt;br&gt;brott enligt denna lag får förklaras&lt;br&gt;förverkat, om det behövs för att fö-&lt;br&gt;rebygga fortsatt sådan brottslighet&lt;br&gt;och förverkande inte är uppenbart&lt;br&gt;oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:281.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över de instanser som inbjudits till hearing över&lt;br&gt;promemorian Ansvar för grovt vållande till annans död,&lt;br&gt;m.m. samt Förverkande av fordon. Ytterligare åtgärder mot&lt;br&gt;de grova trafiknykterhetsbrotten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande instanser hade inbjudits till hearing den 17 augusti 1993: Riks-&lt;br&gt;dagens ombudsmän, Riksåklagaren (RÅ), Regionåklagarmyndigheten i&lt;br&gt;Stockholm, Åklagarmyndigheten i Stockholm, Rikspolisstyrelsen (RPS),&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen (KVS) Domstolsverket (DV), Hovrätten för Nedre&lt;br&gt;Norrland, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Jön-&lt;br&gt;köping, Länsrätten i Stockholms län, Brottsförebyggande rådet (BRÅ),&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Lunds Universitet, Sveriges Advokatsam-&lt;br&gt;fund, Sveriges domareförbund och Svenska polisförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid hearingen närvarade representanter från - förutom Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet och Kommunikationsdepartementet - Riksåklagaren, Region-&lt;br&gt;åklagarmyndigheten i Stockholm, Åklagarmyndigheten i Stockholm, Riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen, Hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, Brotts-&lt;br&gt;förebyggande rådet, Sveriges Advokatsamfund, Sveriges domareförbund&lt;br&gt;och Svenska polisförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftliga yttranden över promemorian har avgivits av Domstolsverket&lt;br&gt;och Göteborgs tingsrätt. Därutöver har muntliga yttranden, vilka antecknats&lt;br&gt;i ärendet, avgivits av lagmannen Åke Lundborg vid Länsrätten i Stock-&lt;br&gt;holms län och professorn Hans Klette vid Lunds universitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 och 8 §§ brottsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;br&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som av oaktsamhet orsakar&lt;br&gt;annans död, dömes för v å 11 a n d e&lt;br&gt;till annans död till fängelse i&lt;br&gt;högst två år eller, om brottet är&lt;br&gt;ringa, till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, dömes till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsamkar någon av oaktsamhet&lt;br&gt;annan person sådan kroppsskada el-&lt;br&gt;ler sjukdom som ej är ringa, dömes&lt;br&gt;för vållande till kropps-&lt;br&gt;skada eller sjukdom till bö-&lt;br&gt;ter eller fängelse i högst sex måna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, dömes till fäng-&lt;br&gt;else i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som av oaktsamhet orsakar&lt;br&gt;annans död, döms för vållande&lt;br&gt;till annans död till fängelse i&lt;br&gt;högst två år eller, om brottet är&lt;br&gt;ringa, till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else, lägst sex månader och högst&lt;br&gt;sex år. Har gärningen begåtts vid&lt;br&gt;förande av motorfordon skall vid&lt;br&gt;bedömande av om brottet är grovt&lt;br&gt;särskilt beaktas om gärningsman-&lt;br&gt;nen varit påverkad av alkohol eller&lt;br&gt;något annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsamkar någon av oaktsamhet&lt;br&gt;annan person sådan kroppsskada el-&lt;br&gt;ler sjukdom som ej är ringa, döms&lt;br&gt;för vållande till kropps-&lt;br&gt;skada eller sjukdom till bö-&lt;br&gt;ter eller fängelse i högst sex måna-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är brottet grovt, döms till fäng-&lt;br&gt;else i högst fyra år. Har gärningen&lt;br&gt;begåtts vid förande av motorfordon&lt;br&gt;skall vid bedömande av om brottet&lt;br&gt;är grovt särskilt beaktas om gär-&lt;br&gt;ningsmannen varit påverkad av al-&lt;br&gt;kohol eller något annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff&lt;br&gt;för vissa trafikbrott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 a och 7 §§ lagen (1951:649) om straff för&lt;br&gt;vissa trafikbrott skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4a§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 4 § första&lt;br&gt;eller andra stycket att anse som&lt;br&gt;grovt, skall föraren dömas för grovt&lt;br&gt;rattfylleri till fängelse i högst ett år.&lt;br&gt;Vid bedömande av om brottet är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 4 § första&lt;br&gt;eller andra stycket att anse som&lt;br&gt;grovt, skall föraren dömas för grovt&lt;br&gt;rattfylleri till fängelse i högst två år.&lt;br&gt;Vid bedömande av om brottet är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grovt skall särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grovt skall särskilt beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncentration som uppgått till minst&lt;br&gt;1,5 promille i hans blod eller 0,75&lt;br&gt;milligram per liter i hans utand-&lt;br&gt;ningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föraren annars har varit avsevärt&lt;br&gt;medel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncentration som uppgått till minst&lt;br&gt;1,0 promille i hans blod eller 0,50&lt;br&gt;milligram per liter i hans utand-&lt;br&gt;ningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverkad av alkohol eller något annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäker-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fordon som har använts vid&lt;br&gt;brott enligt denna lag får förklaras&lt;br&gt;förverkat, om det är uppenbart att&lt;br&gt;detta behövs för att förebygga fort-&lt;br&gt;satt sådan brottslighet och förver-&lt;br&gt;kande inte är oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fordon som har använts vid&lt;br&gt;brott enligt denna lag får förklaras&lt;br&gt;förverkat, om det behövs för att fö-&lt;br&gt;rebygga fortsatt sådan brottslighet&lt;br&gt;och förverkande inte är uppenbart&lt;br&gt;oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:149.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Senaste lydelse 1987:281.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 325 a § sjölagen (1891:35 s. 1) skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325 a §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 325 § att&lt;br&gt;anse som grovt, skall dömas för&lt;br&gt;grovt sjöfylleri till fängelse i&lt;br&gt;högst ett år. Vid bedömandet av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt beaktas&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i 325 § att&lt;br&gt;anse som grovt, skall dömas för&lt;br&gt;grovt sjöfylleri till fängelse i&lt;br&gt;högst två år. Vid bedömandet av om&lt;br&gt;brottet är grovt skall särskilt beaktas&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gärningsmannen varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat&lt;br&gt;medel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra varit särskilt krä-&lt;br&gt;vande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra omständigheter eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fartyget inneburit en påtaglig fara för säkerheten till&lt;br&gt;sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:668.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:1090) om alko-&lt;br&gt;holutandningsprov&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1976:1090) om alkoholutandnings-&lt;br&gt;prov skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholutandningsprov får rutin-&lt;br&gt;mässigt tas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förare av motordrivet fordon&lt;br&gt;som stoppas vid beordrad trafikkon-&lt;br&gt;troll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som kan antagas under&lt;br&gt;förande av motordrivet fordon ha,&lt;br&gt;med eller utan skuld, haft del i upp-&lt;br&gt;komsten av trafikolycka,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som kan misstänkas för att&lt;br&gt;under förande av motordrivet for-&lt;br&gt;don ha begätt brott enligt 1-3 §§&lt;br&gt;lagen (1951:649) om straff för vissa&lt;br&gt;trafikbrott eller sädan enligt väg-&lt;br&gt;trafikkungörelsen (1972:603) straff-&lt;br&gt;belagdförseelse som avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a. färdhastighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b. skyldighet att stanna fordon,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c. skyldighet att ha föreskriven&lt;br&gt;lykta eller strålkastare tänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket&lt;br&gt;om förare av motordrivet fordon&lt;br&gt;gäller i tillämpliga delar även förare&lt;br&gt;av maskindrivet spårfordon på järn-&lt;br&gt;väg, tunnelbana eller spårväg. De&lt;br&gt;gäller ej förare av maskindrivet for-&lt;br&gt;don, som är avsett att föras av gå-&lt;br&gt;ende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholutandningsprov får, med&lt;br&gt;de särskilda villkor som anges i 3 §&lt;br&gt;andra stycket, även i andra fall tas&lt;br&gt;på förare av motordrivet fordon.&lt;br&gt;Detsamma gäller förare av maskin-&lt;br&gt;drivet spårfordon på järnväg, tun-&lt;br&gt;nelbana eller spårväg. Bestämmel-&lt;br&gt;sen gäller inte förare av motordrivet&lt;br&gt;fordon, som är avsett att föras av&lt;br&gt;gående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1989:393.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i jämvägssäkerhetslagen&lt;br&gt;(1990:1157)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 30 § jämvägssäkerhetslagen (1990:1157) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som för ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana&lt;br&gt;efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncen-&lt;br&gt;trationen under eller efter färden uppgår till minst 0,2 promille i hans blod&lt;br&gt;eller 0,10 milligram per liter i hans utandningsluft döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till samma straff döms också den som för ett sådant fordon och då är så&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverkad av alkoholhaltiga drycker&lt;br&gt;betryggande sätt kan föra fordonet,&lt;br&gt;påverkad av något annat medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i första&lt;br&gt;eller andra stycket att anse som&lt;br&gt;grovt, skall föraren dömas till fäng-&lt;br&gt;else i högst ett år. Vid bedömande&lt;br&gt;av om brottet är grovt skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det kan antas att han inte på ett&lt;br&gt;Detsamma gäller om föraren är lika&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett brott som avses i första&lt;br&gt;eller andra stycket att anse som&lt;br&gt;grovt, skall föraren dömas till fäng-&lt;br&gt;else i högst två år. Vid bedömande&lt;br&gt;av om brottet är grovt skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föraren har haft en alkohol-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncentration som uppgått till minst&lt;br&gt;7,5 promille i hans blod eller 0,75&lt;br&gt;milligram per liter i hans utand-&lt;br&gt;ningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. föraren annars har varit avsevärt&lt;br&gt;medel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncentration som uppgått till minst&lt;br&gt;7,0 promille i hans blod eller 0,50&lt;br&gt;milligram per liter i hans utand-&lt;br&gt;ningsluft,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påverkad av alkohol eller något annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara för trafiksäker-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utan att föra fordon som&lt;br&gt;avses i första stycket vid järnväg&lt;br&gt;eller tunnelbana fullgör tjänst, i vil-&lt;br&gt;ken ingår uppgifter av väsentlig be-&lt;br&gt;tydelse för säkerheten och då är så&lt;br&gt;påverkad av alkohol eller något an-&lt;br&gt;nat medel att det kan antas att han&lt;br&gt;inte kan utföra dessa uppgifter på&lt;br&gt;betryggande sätt döms till böter el-&lt;br&gt;ler fängelse i högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som för spårvagn&lt;br&gt;om straff för vissa trafikbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utan att föra fordon som&lt;br&gt;avses i första stycket vid järnväg&lt;br&gt;eller tunnelbana fullgör tjänst, i vil-&lt;br&gt;ken ingår uppgifter av väsentlig be-&lt;br&gt;tydelse för säkerheten och då är så&lt;br&gt;påverkad av alkohol eller något an-&lt;br&gt;nat medel att det kan antas att han&lt;br&gt;inte kan utföra dessa uppgifter på&lt;br&gt;betryggande sätt döms till böter el-&lt;br&gt;ler fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ins bestämmelser i lagen (1951:649)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-09-27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande', hovrättspresidenten Bo Broomé, justitierådet Bo Svensson,&lt;br&gt;regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 september 1993, varvid&lt;br&gt;statsrådet Hellsvik varit föredragande, har regeringen för lagrådets yttrande&lt;br&gt;överlämnat förslag till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa&lt;br&gt;trafikbrott m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Kristina&lt;br&gt;Engholm och Lars Lundgren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagråder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att skärpa kampen mot trafikonykterheten föreslår regeringen i&lt;br&gt;lagrådsremissen flera olika åtgärder. Bl.a. skall enligt förslaget gränsvärdet&lt;br&gt;för grovt rattfylleri sänkas från 1,5 till 1,0 promille i blodet och maximi-&lt;br&gt;straffet för grovt rattfylleri höjas från ett till två års fängelse. Vidare förordas&lt;br&gt;en ändring av påföljdsbedömningen som innebär att en återgång görs till vad&lt;br&gt;som tillämpades före 1990 års ändring i trafikbrottslagen och att därmed icke&lt;br&gt;frihetsberövande påföljd väljs endast om det finns särskilda skäl och vill-&lt;br&gt;korlig dom används med mycket stor restriktivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder till en början lagrådet att ta upp två mera övergri-&lt;br&gt;pande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt lagrådets mening ett väsentligt intresse att strafflagstiftningen&lt;br&gt;visar ett betydande mått av stabilitet En ”vislig tröghet” gagnar allmänhetens&lt;br&gt;respekt för straffsystemet och rättsväsendets hantering av detta. Det är därför&lt;br&gt;angeläget att undvika återkommande ändringar i samma brottsbeskrivningar&lt;br&gt;och kast i påföljdsreglema. Sett ur detta perspektiv är det inte bra att trafik-&lt;br&gt;nykterhetslagstiftningen efter en ganska ingripande reform så sent som år&lt;br&gt;1990 nu skall göras till föremål för väsentliga ändringar, särskilt som dessa i&lt;br&gt;ett viktigt hänseende innebär en återgång till vad som gällde före den förra re-&lt;br&gt;formen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna i fråga om promillegränsen och straffmaximum&lt;br&gt;avspeglas i lagtext. Däremot förväntas domstolarna lägga om kursen beträf-&lt;br&gt;fande påföljdsvalet med stöd av förarbetsuttalanden. I och med att dessa utta-&lt;br&gt;landen görs med anledning av ändringar i straffbudet torde tillvägagångssättet&lt;br&gt;visserligen vara förenligt med vedertagen uppfattning om vad som är rättskäl-&lt;br&gt;lor för domstolarna. Lagrådet vill likväl ifrågasätta metodens lämplighet. Kra-&lt;br&gt;vet på förutsebarhet i straffrättskipningen, som bär upp kravet i regerings-&lt;br&gt;formen på lagform för föreskrifter om brott och rättsverkan av brott, legali-&lt;br&gt;tetskravet, är illa tillgodosett genom denna form av ”motivlagstiftning”. I just&lt;br&gt;detta fall innebär det rekommenderade sanktionsvalet dessutom en ganska&lt;br&gt;speciell tillämpning av de allmänna grunder för val av påföljd som infördes i&lt;br&gt;brottsbalken år 1988. Det kan också noteras att den motivstödda ändringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syftar till en skärpning i påföljdsvalet i förhållande till nuläget. Enligt lagrå-&lt;br&gt;dets mening bör det åtminstone för framtiden övervägas att i berörda straff-&lt;br&gt;bestämmelser ge anvisningar för påföljdsvalet, när tanken är att detta skall&lt;br&gt;avvika från generella bedömningsnormer. Endast så kan allmänheten få en&lt;br&gt;rättvisande bild av kriminaliseringens konsekvenser. En mera kallsinnig&lt;br&gt;hållning till styrning genom lagmotiv kan f.ö. aktualiseras genom det när-&lt;br&gt;mande till synsättet i andra jämförbara europeiska länder som torde vara på&lt;br&gt;gång i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de nu redovisade synpunkterna för ögonen övergår lagrådet härefter&lt;br&gt;till att granska de tre tidigare nämnda förslagen till åtgärder för att motverka&lt;br&gt;alkohol i trafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från de synpunkter som lagrådet har att bevaka saknas skäl till gensaga&lt;br&gt;mot förslaget att sänka gränsvärdena för grovt rattfylleri till 1,0 promille al-&lt;br&gt;kohol i blodet (och 0,50 milligram per liter i utandningsluften). Även om de&lt;br&gt;undersökningar som åberopas inte är nya i detta lagstiftningsärende ger de&lt;br&gt;uppenbarligen stöd för att olycksrisken ökar påtagligt när en förare har en al-&lt;br&gt;koholhalt av 1,0 promille i blodet. Möjligen hade det varit att föredra att i den&lt;br&gt;nordiska rättslikhetens intresse stanna vid en sänkning till 1,2 promille.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot kan lagrådet inte se att det finns tillräckliga skäl att höja maxi-&lt;br&gt;mistraffet för grovt rattfylleri. Rent allmänt borde det vara en strävan att und-&lt;br&gt;vika straffskalor som är så vida att deras övre del nästan aldrig kommer till&lt;br&gt;användning. Någon allmän nivåhöjning av straffen för grovt rattfylleri&lt;br&gt;åsyftas inte genom remissförslaget. Det är svårt att tänka sig enstaka fall av&lt;br&gt;enbart grovt rattfylleri som har så högt straffvärde att den nuvarande&lt;br&gt;ettårsgränsen behöver överskridas. De särskilt straffvärda fallen torde vara&lt;br&gt;antingen sådana där föraren har begått flera rattfylleribrott eller sådana där&lt;br&gt;hans framfart utgör även annat brott, t.ex. grov vårdslöshet i trafik eller&lt;br&gt;vållande till annans död eller till kroppsskada. I båda typfallen kan straffet för&lt;br&gt;gärningarna redan nu sättas högre än ett år (jfr nedan beträffande förslaget till&lt;br&gt;lag om ändring i brottsbalken). Den nuvarande skalan för grovt rattfylleri ger&lt;br&gt;också tillräckligt utrymme för - den i och för sig önskvärda - nyanseringen&lt;br&gt;av straffen för rattfylleribrott med olika straffvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts förut förordar regeringen återgång till den påföljdspraxis som&lt;br&gt;rådde före 1990 års lagändringar och som bl.a. innebar en mycket restriktiv&lt;br&gt;användning av villkorlig dom. Det torde redan ha framgått att lagrådet är&lt;br&gt;skeptiskt till ett sådant &amp;quot;trendbrott”, särskilt som det åstadkoms genom mo-&lt;br&gt;tivuttalanden. Det framgår av redogörelsen i remissen att det är fullt möjligt&lt;br&gt;att vissa kategorier rattfyllerister i en framtid kan komma att dömas till en&lt;br&gt;påföljd med intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel i stället för till&lt;br&gt;fängelse och att en försöksverksamhet med intensivövervakning f.n. pla-&lt;br&gt;neras. Introduceras en ny påföljd för rattfyllerister - något som det kan finnas&lt;br&gt;goda skäl för - uppkommer nya svårigheter för allmänheten att orientera sig i&lt;br&gt;sanktionssystemet. Detta förstärker skälen för att avstå från att nu lägga om&lt;br&gt;riktlinjerna för påföljdsvalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissförslaget utgår uppenbarligen från att fängelse en månad skall vara&lt;br&gt;normalpåföljden för grovt rattfylleri redan vid en promillehalt alkohol i blodet&lt;br&gt;om 1,0. Man kan under sådana omständigheter förutse en relativt stel till-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämpning där en månads fängelse döms ut i ett ganska brett band av fall.&lt;br&gt;Lagrådet anser att man åtminstone inte borde vara främmande för att med&lt;br&gt;försiktighet döma till villkorlig dom (jämte böter) i vissa fall inom det nytill-&lt;br&gt;komna lägsta intervallet av påverkansgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder ingen tvekan om att grovt rattfylleri även med dagens betraktel-&lt;br&gt;sesätt är att se som ett s.k. artbrott, ett brott som alltså in dubio skall förskylla&lt;br&gt;fängelse. Kritiken mot domstolspraxis efter den 1 juli 1990 synes främst ha&lt;br&gt;skjutit in sig på den ökade andelen villkorliga domar. Mycket talar emellertid&lt;br&gt;för att praxis på området efter ett inledningsskede har kommit att utvecklas i&lt;br&gt;restriktiv riktning. De rättsfall i vilka Högsta domstolen har tillämpat de nya&lt;br&gt;påföljdsprincipema ger intryck av att domstolen är återhållsam med att från-&lt;br&gt;känna grova rattfylleribrott egenskapen av artbrott. I endast ett av de refere-&lt;br&gt;rade fallen har f.ö. Högsta domstolen dömt till villkorlig dom (jämte böter);&lt;br&gt;det rörde sig om en köming där några mer utpräglade risker för trafiksäkerhe-&lt;br&gt;ten inte ansågs föreligga. Att en viss omsvängning är på gång får också stöd&lt;br&gt;av de statistikuppgifter som redovisas i remissen under avsnitt 4.7, under&lt;br&gt;rubrikerna ”Skälen för regeringens bedömning”, ”Nuvarande ordning”,&lt;br&gt;”Rättspraxis”. Av dessa framgår att andelen fängelsestraff i tingsrätterna hade&lt;br&gt;ökat med 10 procentenheter till 57 procent från andra halvåret 1991 till år&lt;br&gt;1992, medan andelen villkorliga domar hade minskat med fem procentenhe-&lt;br&gt;ter, till 18 procent. Eftersom numera yttrande från frivårdsmyndighet bör in-&lt;br&gt;hämtas regelmässigt i mål om grova trafiknykterhetsbrott och därmed fler&lt;br&gt;rattfyllerister konstateras vara alkoholberoende, kommer med all sannolikhet&lt;br&gt;också skyddstillsynspåföljden att vinna terräng på den villkorliga domens be-&lt;br&gt;kostnad, i överensstämmelse med intentionerna att genom stöd och vård&lt;br&gt;hjälpa de rattfylleridömda att komma till rätta med sitt missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En frekvens av fängelsedomar för grovt rattfylleri på mer än 50 procent&lt;br&gt;överstiger kraftigt andelen fängelsedomar för exempelvis förmögenhetsbrott&lt;br&gt;som inte utgör återfall. Redan genom en sådan tillämpning markeras enligt&lt;br&gt;lagrådets mening med tillräckligt eftertryck samhällets bestämda avståndsta-&lt;br&gt;gande från bilkörning under alkoholpåverkan. Några ytterligare nämnvärda&lt;br&gt;vinster från allmänpreventiv synpunkt torde inte kunna uppnås genom en än&lt;br&gt;strängare praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets slutsats blir att statsmakterna bör avstå från att genom motivutta-&lt;br&gt;landen förmå domstolarna att i fråga om påföljdsvalet för grovt rattfylleri yt-&lt;br&gt;terligare avlägsna sig från normala principer. Det bör kunna anförtros dom-&lt;br&gt;stolarna att utveckla praxis vidare på grundval av de riktiinjer som har dragits&lt;br&gt;upp genom Högsta domstolens domar. Härigenom undviks en låsning till en&lt;br&gt;stel och schematisk rättstillämpning. Motsidan av detta är givetvis att det kan&lt;br&gt;komma att brista i likformigheten i tillämpningen. Detta är emellertid inte&lt;br&gt;unikt för just rattfyllerimålens del utan en konsekvens av det nyanserade sys-&lt;br&gt;tem för påföljdsval och straffmätning som har lagts fast i brottsbalken. Den&lt;br&gt;eftersträvansvärda enhetligheten får främjas genom fortsatt prejudikatbild-&lt;br&gt;ning, genom återkommande kartläggningar av domstolarnas praxis och ge-&lt;br&gt;nom praxisdiskussioner inom och mellan domstolarna. Det kan tilläggas att&lt;br&gt;även en övergång till ett stramare synsätt i enlighet med remissförslaget inne-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fattar risker för ojämnheter i tillämpningen, åtminstone under en inledande&lt;br&gt;period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås också ökade möjligheter att förklara fordon förverkade&lt;br&gt;när de använts vid brott mot trafikbrottslagen. F.n. gäller att ett sådant fordon&lt;br&gt;får förklaras förverkat, om det är uppenbart att detta behövs för att förebygga&lt;br&gt;fortsatt trafikbrottslighet och förverkande inte är oskäligt. Bestämmelsen in-&lt;br&gt;fördes år 1987 efter decennier av diskussion huruvida en sådan påföljd var&lt;br&gt;förenlig med svenska rättstraditioner och rättfärdighetens krav (se bl.a. prop.&lt;br&gt;1984/85:21 s. 34 f och 52). Den restriktiva utformning som bestämmelsen&lt;br&gt;idag har skall ses mot bakgrund av de betänkligheter som framfördes mot&lt;br&gt;tanken att förverka trafikbrottslingens bil. Bl.a. anfördes att ett förverkande&lt;br&gt;kan slå så slumpartat och få så kraftiga verkningar på bilägarens ekonomi att&lt;br&gt;påföljden framstår som oproportionerligt sträng.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det remitterade förslaget föreslås att förverkande skall få ske, om det be-&lt;br&gt;hövs för att förebygga fortsatt trafikbrottslighet och förverkande inte är up-&lt;br&gt;penbart oskäligt. Ordet uppenbart har således flyttats på ett sätt som innebär&lt;br&gt;en mycket kraftig ökning av förverkandemöjlighetema. Med hänsyn till de&lt;br&gt;betänkligheter som på goda grunder och under lång tid framförts mot for-&lt;br&gt;donsförverkande och då erfarenheterna av den ifrågavarande bestämmelsen är&lt;br&gt;begränsade synes det vara klokast att gå försiktigt fram när bestämmelsens&lt;br&gt;tillämpningsområde vidgas. Detta gäller så mycket mer som förslaget inte har&lt;br&gt;varit föremål för sedvanlig remissbehandling. Lagrådet förordar att förver-&lt;br&gt;kande får ske ”om det behövs för att förebygga fortsatt trafikbrottslighet och&lt;br&gt;förverkande inte är oskäligt”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett fordon förklaras förverkat utgör det en sådan mildrande omstän-&lt;br&gt;dighet som bör beaktas av domstolen vid påföljdsval och straffmätning (se&lt;br&gt;prop. 1986/87 s. 12 och 1987/88:120 s. 90).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i brottsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det remitterade förslaget föreslås ändringar i 3 kap. 7 och 8 §§ brottsbalken.&lt;br&gt;Förslagen innebär en skärpt bedömning av brotten vållande till annans död&lt;br&gt;och vållande till kroppsskada eller sjukdom när gärningarna begåtts i sam-&lt;br&gt;band med trafiknykterhetsbrott. Vidare föreslås en höjning av straffmaximum&lt;br&gt;för den grova varianten av dessa brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar för vållande till annans död eller för vållande till kroppsskada eller&lt;br&gt;sjukdom kommer ifråga inte bara med anledning av trafikolyckor utan aktua-&lt;br&gt;liseras i många andra sammanhang. Olyckor i arbetslivet, felbehandling inom&lt;br&gt;sjukvården, vådaskjutningar i samband med jakt eller militärövningar, över-&lt;br&gt;förande av venerisk sjukdom eller HIV-smitta kan nämnas som exempel på&lt;br&gt;situationer där en tillämpning av de nämnda paragraferna aktualiseras. I sam-&lt;br&gt;manhanget kan också erinras om att regeringen i remissen som exempel på ett&lt;br&gt;medvetet risktagande av mycket allvarligt slag anför det fallet att någon i hot-&lt;br&gt;fullt syfte siktat på en annan person med ett skarpladdat vapen och vapnet gått&lt;br&gt;av. Med hänsyn till bestämmelsernas vida tillämpningsområde framstår det&lt;br&gt;som överraskande att på det sätt som skett i det remitterade förslaget såsom&lt;br&gt;enda grund för bedömningen grovt brott ange det fallet att gärningen begåtts&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid förande av motorfordon varvid gärningsmannen varit påverkad av&lt;br&gt;alkohol eller något annat medel. Det är att beklaga att en så principiellt viktig&lt;br&gt;lagändring inte har varit föremål för sedvanligt remissförfarande utan endast&lt;br&gt;beretts genom s.k. hearing i justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär som framgått en nära koppling mellan rattfylleribrottet, å&lt;br&gt;ena sidan, och brotten vållande till annans död och vållande till kroppsskada&lt;br&gt;eller sjukdom, å den andra. En omständighet av intresse är därvid att ansvar&lt;br&gt;för grovt rattfylleri enligt 4 a § 3 trafikbrottslagen skall ådömas, om gär-&lt;br&gt;ningsmannen framfört fordonet på ett sätt som inneburit påtaglig fara för tra-&lt;br&gt;fiksäkerheten. Det är svårt att föreställa sig fall där en förare vållat en döds-&lt;br&gt;olycka utan att man kan säga att förandet av fordonet inneburit en påtaglig&lt;br&gt;fara för trafiksäkerheten. Var föraren vid tiden för olyckan påverkad av&lt;br&gt;alkohol och var alkoholen en bidragande orsak till olyckan skall han därför,&lt;br&gt;såväl enligt gällande rätt som enligt det remitterade förslaget, dömas för grovt&lt;br&gt;rattfylleri (jfr NJA II 1990 s. 12). Och ligger i ett sådant fall alkoholhalten i&lt;br&gt;gärningsmannens blod inte avsevärt under 1,0 promille torde med det remit-&lt;br&gt;terade förslaget ett sådant orsakssamband mellan alkoholpåverkan och&lt;br&gt;dödsfallet som regel anses föreligga att han döms också för grovt vållande till&lt;br&gt;annans död. I praktiken torde utrymmet för att döma någon för enkelt&lt;br&gt;rattfylleri och grovt vållande till annans död eller grovt vållande till kropps-&lt;br&gt;skada eller sjukdom bli mycket begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den dubbelverkan som alkholen sålunda får på brottsrubriceringen när åtal&lt;br&gt;väcks för trafiknykterhetsbrott och vållandebrott av nu aktuellt slag reser frå-&lt;br&gt;gan om den föreslagna utformningen av brottet grovt vållande till annans&lt;br&gt;död, inklusive höjningen av straffmaximum till sex år, leder till att lagkon-&lt;br&gt;kurrens skall anses föreligga mellan det brottet och brottet grovt rattfylleri.&lt;br&gt;Om detta är fallet skall domstolarna döma till ansvar för bara grovt vållande&lt;br&gt;till annans död eller för grovt vållande till annans död medelst grovt ratt-&lt;br&gt;fylleri. I annat fall, dvs om brottskonkurrens anses föreligga, skall domsto-&lt;br&gt;larna döma för grovt vållande till annans död och grovt rattfylleri, varvid&lt;br&gt;straffmaximum med tillämpning av 26 kap. 2 § andra stycket 2 brottsbalken&lt;br&gt;blir åtta, eller med lagrådets förslag beträffande grovt rattfylleri, sju års&lt;br&gt;fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande rätt dömer domstolarna för rattfylleri och vållande till an-&lt;br&gt;nans död i brottskonkurrens. Avsikten torde inte vara att göra någon ändring&lt;br&gt;härvidlag med det remitterade förslaget. Lagrådet utgår därför från att dom-&lt;br&gt;stolarna även i fortsättningen skall döma i brottskonkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får anses vara i det närmaste otänkbart att ett vållande i trafiken utgör&lt;br&gt;ett så grovt brott att det blir aktuellt att döma ut ett straff på sju eller åtta års&lt;br&gt;fängelse. Den föreslagna straffskalan för grovt vållande till annans död synes&lt;br&gt;emellertid ha utformats främst med hänsyn till straffvärdet hos vissa förfaran-&lt;br&gt;den med skarpladdade vapen, att döma av regeringens ovannämnda exempel.&lt;br&gt;För sådana fall, där frågan, om gärningsmannen haft eventuellt uppsåt att&lt;br&gt;döda, med tvekan besvarats nekande, kan det vara befogat med en straffskala&lt;br&gt;där maximistraffet sammanfaller med minimistraffet för dråp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande synpunkter kan anläggas på den föreslagna straffskalan för&lt;br&gt;brottet grovt vållande till kroppsskada eller sjukdom och på fråga om konkur-&lt;br&gt;rens med rattfylleribrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också alkoholutandningsproven mötte när de infördes år 1976 motstånd och&lt;br&gt;bestämmelserna utformades på grund härav restriktivt. I remissen anförs att&lt;br&gt;det inte finns anledning att anta att den rutinmässiga provtagning som i dag&lt;br&gt;förekommer upplevs som en mera allvarlig integritetskränkning. Att alkohol-&lt;br&gt;utandningsproven accepteras av allmänheten kan enligt lagrådet bero just på&lt;br&gt;en restriktiv och omdömesgill tillämpning. I dag krävs för att alkoholutand-&lt;br&gt;ningsprov skall få tas ”rutinmässigt” att vissa i 2 § i lagen om alkoholutand-&lt;br&gt;ningsprov specificerade situationer föreligger. För att sådana prov skall få tas&lt;br&gt;vid en trafikkontroll krävs också att kontrollen, som skall vara ”beordrad”,&lt;br&gt;har beslutats av en polisman i befälsställning, som innehar eller upprätthåller&lt;br&gt;tjänst som lägst inspektör och leder yttre polisverksamhet (jfr prop.&lt;br&gt;1988/89:118 s. 21). Det remitterade förslaget innebär att enskilda polismän&lt;br&gt;ges en rätt att - utan att vara bundna till särskilt angivna situationer - kontrol-&lt;br&gt;lera förares nykterhet på samma sätt som de har rätt att rutinmässigt kontrol-&lt;br&gt;lera förarnas behörighet genom körkortskontroll (remissen s. 67). Lagrådet&lt;br&gt;finner inte jämförelsen träffande och vill utfärda en varning för att den accep-&lt;br&gt;tans som har byggts upp under de 16 år som gått sedan proven infördes kan&lt;br&gt;komma att äventyras genom en mindre omdömesgill provtagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om emellertid förslaget genomförs bör författningen samtidigt ses över re-&lt;br&gt;daktionellt bl.a. därför att hänvisningen i 1 § till 6 kap. 2 § jämvägstrafikla-&lt;br&gt;gen (1985:192) numera är felaktig och rätteligen bör avse 30 § jämvägssä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1990:1157).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 § i nuvarande lydelse får alkoholutandningsprov ”företas på den&lt;br&gt;som skäligen kan misstänkas för brott som avses i 4 § lagen (1951:649) om&lt;br&gt;straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 § jämvägstrafiklagen (1985:192).&lt;br&gt;Detsamma gäller annat brott, varå fängelse kan följa, om provet kan ha bety-&lt;br&gt;delse för utredning om brottet”. Prov som tas enligt första meningen måste&lt;br&gt;uppenbarligen förutsättas få betydelse för utredning av trafikonykterhetsbrott&lt;br&gt;som avses i 4 § trafikbrottslagen respektive numera 30 § jämvägssäkerhetsla-&lt;br&gt;gen. Dessa brott har fängelse i straffskalan. Paragrafen kan därför förenklas.&lt;br&gt;Samtidigt bör bestämmelserna i 3 § första stycket bilda ett andra stycke av&lt;br&gt;1 §. Paragrafen får då följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholutandningsprov får tas på den som skäligen kan misstänkas för brott&lt;br&gt;som avses i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, 30 § jäm-&lt;br&gt;vägssäkerhetslagen (1990:1157) eller annat brott, varå fängelse kan följa, om&lt;br&gt;provet kan ha betydelse för utredning om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholutandningsprov tas av polisman. Provtagningen skall ske på ett&lt;br&gt;sätt som inte utsätter den på vilken provet tas för allmän uppmärksamhet. Om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda skäl inte föranleder något annat, skall provet tas i täckt fordon eller&lt;br&gt;inomhus i avskilt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det remitterade förslaget föreslås 2 § få en i det närmaste helt ny lydelse.&lt;br&gt;Den föreslagna lagtexten kan förenklas. Samtidigt bör bestämmelserna i 3 §&lt;br&gt;andra stycket bilda ett andra stycket av 2 §. I det sammanhanget bör före-&lt;br&gt;skriften att prov får tas endast i anslutning till den plats där ”kontrollen” eller&lt;br&gt;”polisingripandet” äger rum justeras eftersom formuleringen uppenbarligen&lt;br&gt;tar sikte på den uppräkning i 2 § som nu föreslås bli borttagen. Paragrafen får&lt;br&gt;då följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholutandningsprov får även i andra fall än som avses i 1 § första stycket&lt;br&gt;tas på förare av motordrivet fordon samt på förare av maskindrivet spårfor-&lt;br&gt;don på järnväg, tunnelbana eller spårväg. Prov enligt denna paragraf får dock&lt;br&gt;inte tas på förare av motordrivet fordon som är avsett att föras av gående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 1 § andra stycket tillämpas på provtagning enligt denna&lt;br&gt;paragraf. Dessutom skall iakttas att prov får tas endast på eller i nära anslut-&lt;br&gt;ning till den plats där föraren kontrolleras eller ett polisingripande mot föraren&lt;br&gt;sker. För proven får endast användas instrument som kan brukas utan dröjs-&lt;br&gt;mål och som bara anger om eventuell alkoholkoncentration överstiger visst&lt;br&gt;gränsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförs lagrådets förslag bör nuvarande 4 § betecknas 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konsekvens med vad som anförts i det föregående anser lagrådet att det inte&lt;br&gt;behövs någon ändring av straffskaloma i 325 a § sjölagen (1891:35 s.l) eller&lt;br&gt;i 30 § tredje och fjärde styckena jämvägssäkerhetslagen (1990:1157).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 oktober 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson. Svensson, af Ugglas,&lt;br&gt;Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell,&lt;br&gt;Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94:44 Grovt rattfylleri m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 45067, Stockholm 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JuU11</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-10-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-10-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-10-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-10-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 13:24:11</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH0344</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:54</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 13:24:11</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH0344</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__44.pdf</filnamn>
<filstorlek>5095272</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Grovt rattfylleri m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/B04B2B8C-38DB-4328-8195-C182102E9396</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:JuU11</uppgift>
<ref_dok_id>GH01JuU11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Grovt rattfylleri m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:44&lt;br/&gt;
Grovt rattfylleri m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:44 Grovt rattfylleri m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:44&lt;br/&gt;
Grovt rattfylleri m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:44 Grovt rattfylleri m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:44&lt;br/&gt;
Grovt rattfylleri m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:44 Grovt rattfylleri m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:44&lt;br/&gt;
Grovt rattfylleri m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:44 Grovt rattfylleri m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:44&lt;br/&gt;
Grovt rattfylleri m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:44 Grovt rattfylleri m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elver Jonsson  (FP) och Rune Thorén  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:44&lt;br/&gt;
Grovt rattfylleri m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:44 Grovt rattfylleri m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elver Jonsson  (FP) och Rune Thorén  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Hans Göran Franck  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:44&lt;br/&gt;
Grovt rattfylleri m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:44 Grovt rattfylleri m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Hans Göran Franck  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Jerry Martinger  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:44&lt;br/&gt;
Grovt rattfylleri m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:44 Grovt rattfylleri m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Jerry Martinger  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars-Erik Lövdén  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:44&lt;br/&gt;
Grovt rattfylleri m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:44 Grovt rattfylleri m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars-Erik Lövdén  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten-Ove Sundström  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:44&lt;br/&gt;
Grovt rattfylleri m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:44 Grovt rattfylleri m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten-Ove Sundström  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>