<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2294391</hangar_id>
 <dok_id>GH034</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>4</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:4</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>4</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-06-24 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:46:31</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>om familjerådgivning</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH034/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH034</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH034</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1993/94:4&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om familjerådgivning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i&lt;br&gt;bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 24 juni 1993 för den åtgärd&lt;br&gt;och det ändamål som framgår av föredragarens hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH034/prop_199394__4-1.png" style="width:39pt;height:48pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att en regel tas in i socialtjänstlagen (1980:620)&lt;br&gt;varigenom kommunerna ges ett ansvar för att familjerådgivning kan&lt;br&gt;erbjudas dem som begär det. Dock ges vaije kommun frihet att inom&lt;br&gt;vida gränser praktiskt ordna verksamheten. Familjerådgivning skall även&lt;br&gt;i fortsättningen vara en självständig verksamhetsgren med högt sekre-&lt;br&gt;tesskydd för de uppgifter som lämnas i samband med rådgivningen.&lt;br&gt;Arbetet med att se över sekretesskyddet fortsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen bör få uppdrag att i samråd med Svenska kommun-&lt;br&gt;förbundet stödja kommunerna i uppbyggnadsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya regeln föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620);&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 a § socialtjänstlagen (1980:620) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall söija för att&lt;br&gt;föräldrar kan erbjudas samtal&lt;br&gt;under sakkunnig ledning i syfte att&lt;br&gt;nå enighet i frågor rörande vård-&lt;br&gt;nad och umgänge (samarbetsssam-&lt;br&gt;tal).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall söija för att&lt;br&gt;föräldrar kan erbjuds samtal under&lt;br&gt;sakkunnig ledning i syfte att nå&lt;br&gt;enighet i frågor rörande vårdnad&lt;br&gt;och umgänge (samarbetssamtal).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen skall även sörja för&lt;br&gt;att familjerådgivning kan erbjudas&lt;br&gt;dem som begär det. Familjeråd-&lt;br&gt;givning lämnas genom kommunens&lt;br&gt;egen försorg eller, sedan kommu-&lt;br&gt;nen träffat särskild överenskom-&lt;br&gt;melse om det, genom annan lämp-&lt;br&gt;lig vårdgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;senaste lydelse 1990:1527&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 juni 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,&lt;br&gt;Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell, Unckel, P. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet B. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om familjerådgivning&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet behandlade familjerådgivning i sitt betänkande&lt;br&gt;1986/87:22. I betänkandet framhöll utskottet att familjerådgivningsverk-&lt;br&gt;samheten är av mycket stort värde, både direkt för de hjälpsökande och&lt;br&gt;indirekt genom den handledning som kan ges t.ex. till de socialsek-&lt;br&gt;reterare som har i uppgift att leda samarbetssamtal. Utskottet ansåg det&lt;br&gt;vara nödvändigt att verksamhetens fortlevnad garanteras och att rege-&lt;br&gt;ringen skyndsamt borde ta upp frågan om hur familjerådgivningen skall&lt;br&gt;kunna tryggas. Riksdagen gav regeringen till känna vad utskottet anfört&lt;br&gt;(rskr. 1986/87:191).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav därefter Socialstyrelsen i uppdrag att utreda frågorna&lt;br&gt;om familjerådgivning. Styrelsen redovisade uppdraget i SoS-rapporten&lt;br&gt;Familjerådgivning Samarbetssamtal 1989:10). En sammanställning av&lt;br&gt;rapporten bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. Rappor-&lt;br&gt;ten har remissbehandlats. En remissammanställning bör fogas till proto-&lt;br&gt;kollet som bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Familjerådgivning har bedrivits i Sverige sedan 1950-talet. Verksam-&lt;br&gt;heten är huvudsakligen inriktad på att hjälpa samlevande par med sin&lt;br&gt;relation. Syftet är att bistå dem så att de kan hantera sina konflikter,&lt;br&gt;problem och krissituationer på sådant sätt att de kan fortsätta att leva&lt;br&gt;tillsammans. Familjerådgivningen är frivillig. Sträng sekretess gäller för&lt;br&gt;uppgifter som lämnas i samband med rådgivningen vilket underlättar för&lt;br&gt;de sökande att ta upp känsliga samlevnadsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjerådgivningen arbetar med samtalsmetodik, framförallt för att ge&lt;br&gt;klienterna insikt i sina problem. Den största klientgruppen är par med&lt;br&gt;barn, som har svårigheter i sin vuxna relation. De flesta vill ha hjälp att&lt;br&gt;lösa problemen för att kunna fortsätta att leva tillsammans. För andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;par är separationen redan ett faktum. Även om de inte kan fortsätta att&lt;br&gt;leva tillsammans kan rådgivningen dock leda till att konflikterna dämpas&lt;br&gt;så att föräldrarna får möjlighet att tillsammans fungera i föräldrarollen&lt;br&gt;även efter en skilsmässa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjerådgivning bedrivs i första hand av landsting. I viss utsträck-&lt;br&gt;ning anordnar också kommuner och Svenska kyrkan familjerådgivning.&lt;br&gt;Det finns ca 150 familjerådgivare i Sverige. Ca 12 000 ärenden behand-&lt;br&gt;las vaije år. I betydande områden av Sverige, framförallt i Norrland,&lt;br&gt;saknas möjlighet att få familjerådgivning. I de områden där familjeråd-&lt;br&gt;givningen finns varierar de resurser som avsatts för ändamålet vilket&lt;br&gt;medför att rådgivningens tillgänglighet också varierar mellan olika om-&lt;br&gt;råden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under perioden 1960-80 utgick statsbidrag för familjerådgivnings-&lt;br&gt;verksamheten. I dag finansieras verksamheten helt av den huvudman&lt;br&gt;som driver den. Familjerådgivningen är i de flesta fall kostnadsfri för&lt;br&gt;dem som får rådgivningen. Vissa anordnare av familjerådgivning tar&lt;br&gt;dock ut en viss avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjerådgivama är i regel socionomer med vidareutbildning i sam-&lt;br&gt;talsmetodik. Inom kåren har byggts upp ett handlednings- och vidareut-&lt;br&gt;bildningssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Bedömning av den nuvarande verksamheten&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Familjerådgivningen utför ett värdefullt före-&lt;br&gt;byggande arbete. Par och familjer bör ha en praktisk möjlighet&lt;br&gt;till familjerådgivning. Skyldighet för en kommun att tillhanda-&lt;br&gt;hålla familjerådgivning bör läggas fast i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens bedömning: Samma som min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser utiycker stor uppskatt-&lt;br&gt;ning av familjerådgivningens arbete och understryker behovet att tiygga&lt;br&gt;dess verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: När en separation inträffar är det viktigt&lt;br&gt;att kunna få hjälp att minska konflikterna och att underlätta ett gemen-&lt;br&gt;samt föräldraskap. Den förebyggande insats som samhället erbjuder par&lt;br&gt;är i huvudsak familjerådgivning. Såväl riksdagen (bet. 1986/87:SoU22,&lt;br&gt;rskr. 1986/87:191), som remissinstanser och många bedömare har ut-&lt;br&gt;tryckt uppskattning över och betonat det värdefulla i denna verksamhet.&lt;br&gt;Jag delar deras uppfattning. Även om en betydande mängd skilsmässor&lt;br&gt;och andra separationer givetvis inte går att undvika är det ändå angelä-&lt;br&gt;get att det finns en samhällelig verksamhet dit par som så önskar kan&lt;br&gt;vända sig för att få hjälp att bevara sitt äktenskap eller sin samborela-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag finns inte familjerådgivning i vissa delar av landet, vilket gör att&lt;br&gt;vissa familjer inte kan få hjälp när de behöver det. I andra delar är vän-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tetidema till familjerådgivningen långa. Detta är enligt min mening inte Prop. 1993/94:4&lt;br&gt;tillfredsställande. Jag anser därför att familjerådgivningens fortbestånd&lt;br&gt;måste tryggas genom att ett enhetligt huvudmannaskap fastläggs för&lt;br&gt;verksamheten och huvudmannen genom bestämmelse i lag åläggs att&lt;br&gt;tillhandahålla medborgarna familjerådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Förslag till ändring&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;4.1 Familjerådgivning i alla kommuner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Kommunerna skall vara skyldiga att sörja för att de&lt;br&gt;som så önskar får tillgång till familjerådgivning. Denna skyldig-&lt;br&gt;het förs in i socialtjänstlagen. Kommunen kan fullgöra sin skyl-&lt;br&gt;dighet genom att själv tillhandahålla rådgivningen eller genom att&lt;br&gt;träffa avtal om familjerådgivning med andra lämpliga vårdgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens förslag: I huvudsak samma som mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till att familje-&lt;br&gt;rådgivningen tryggas. Remissopinionen är delad när det gäller vem som&lt;br&gt;skall vara huvudman för familjerådgivningen. Kommunerna förespråkas&lt;br&gt;av ett antal remissinstanser som betonar familjerådgivningens koppling&lt;br&gt;till kommunal social verksamhet. Ungefär lika många instanser väljer&lt;br&gt;landstingen som huvudman framförallt för att där i dag finns en upp-&lt;br&gt;byggd verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För att trygga verksamheten krävs att ett&lt;br&gt;enhetligt huvudmannaskap fastställs och att ansvaret att tillhandagå med&lt;br&gt;familjerådgivningsverksamhet läggs fast i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fråga som först uppkommer blir då vem som skall svara för hu-&lt;br&gt;vudmannaskapet, landstingen eller kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den familjerådgivningsverksamhet som finns i dag drivs till största&lt;br&gt;delen i landstingens regi. Några kommuner har också familjerådgiv-&lt;br&gt;ningsbyråer. Det finns dessutom viss familjerådgivning som drivs av&lt;br&gt;Svenska kyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 remissmaterialet framförs skäl som talar för att landstingen görs till&lt;br&gt;huvudman för verksamheten. Ett sådant skäl är att huvuddelen av familje-&lt;br&gt;rådgivningsverksamheten i dag bedrivs av dessa och att det således där&lt;br&gt;finns en uppbyggd fungerande verksamhet. För landstingen som huvud-&lt;br&gt;män talar också att deras upptagningsområden är så stora att byråerna&lt;br&gt;kan få den omfattning som behövs för att den professionella kvaliteten&lt;br&gt;på verksamheten skall kunna upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot dessa skäl talar att familjerådgivningen har nära anknytning till&lt;br&gt;verksamhet som kommunerna bedriver. I den verksamhet landstingen&lt;br&gt;bedriver är familjerådgivning, med den inriktning den har i dag, täm-&lt;br&gt;ligen artfrämmande. Jag anser framförallt av detta skäl att kommunerna&lt;br&gt;bör vara huvudmän för familjerådgivningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det sagda bör en skyldighet införas för kommunerna&lt;br&gt;att bereda möjlighet till familjerådgivning. Socialtjänstlagen bör kom-&lt;br&gt;pletteras med en bestämmelse härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal remissinstanser bl.a. sådana som företräder familjerådgiv-&lt;br&gt;ningen pekar på vikten av att familjerådgivningen även i fortsättningen&lt;br&gt;får vara en självständig verksamhet och inte inordnas i den övriga verk-&lt;br&gt;samhet som bedrivs inom socialtjänsten. Jag delar den bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser, bl.a. Svenska Kommunförbundet, pekar på de&lt;br&gt;svårigheter små kommuner kan ställas inför vid anordnandet av familje-&lt;br&gt;rådgivning. De problemen är enligt min mening värda att tas på allvar.&lt;br&gt;Jag tror dock att de kan lösas. Vissa kommuner är stora nog att själva&lt;br&gt;bära en familjerådgivningsverksamhet. För ett stort antal andra kommu-&lt;br&gt;ner kommer ansvaret att tillhandahålla familjerådgivning innebära ett&lt;br&gt;ansvar för finansiering och för att någon utför verksamheten. Det är&lt;br&gt;givet att den lokala uppbyggnaden måste ske efter lokala förutsättningar.&lt;br&gt;Ett alternativ är att flera kommuner går ihop och anordnar verksam-&lt;br&gt;heten. Inget hindrar heller att den faktiska verksamheten ligger kvar hos&lt;br&gt;landstinget eller sköts av lämpliga privata vårdgivare. En nära till hands&lt;br&gt;liggande utveckling är exempelvis att en idag landstingsdriven byrå blir&lt;br&gt;självständig och drivs av där verksamma familjerådgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att en verksamhet som inte drivs direkt i kommu-&lt;br&gt;nens regi skall anses utgöra familjerådgivning i nu aktuell bemärkelse&lt;br&gt;bör emellertid vara att kommunen tecknat ett avtal med vederbörande&lt;br&gt;vårdgivare. Det innebär att de par som vill ha rådgivning måste anlita&lt;br&gt;familjerådgivare som anvisats av kommunen. Enligt min mening är det&lt;br&gt;inte rimligt att kommunen får ett betalningsansvar för en verksamhet den&lt;br&gt;inte har kontroll över. Jag vill i detta sammanhang framhålla att familje-&lt;br&gt;rådgivningen torde utgöra en sådan socialtjänst som kommunen har&lt;br&gt;möjlighet att ta ut avgift för enligt 35 § 1 st. SoL. Eventuella avgifter&lt;br&gt;får dock självfallet inte vara av sådan storlek att de avhåller enskilda&lt;br&gt;från att vända sig till familjerådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett krav på avtal med kommunen ger den också möjlighet att ställa&lt;br&gt;rimliga kvalitetskrav. I kommunens ansvar ligger givetvis att den verk-&lt;br&gt;samhet som tillhandahålles är av god kvalitet. Jag återkommer strax till&lt;br&gt;kvalitetsfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjerådgivningen är inriktad på att ge stöd i krissituationer. Kriser-&lt;br&gt;na är i många fall akuta. Det ligger i sakens natur att en sådan verksam-&lt;br&gt;het inte kan drivas med långa väntetider. Verksamheten måste därför&lt;br&gt;avpassas så att väsentliga väntetider normalt inte uppstår. Jag anser det&lt;br&gt;inte lämpligt med lagstiftning i denna fråga, men förutsätter att länssty-&lt;br&gt;relserna följer väntetidernas utveckling och inom ramen för sin tillsyns-&lt;br&gt;verksamhet enligt socialtjänstlagen påtalar olämpligt långa väntetider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjerådgivarna utgör en yrkesgrupp med stor erfarenhet av arbete&lt;br&gt;med människor i kris och olika relationsproblem. Deras huvuduppgift är&lt;br&gt;terapisamtal. I begränsad utsträckning bör deras kompetens kunna an-&lt;br&gt;vändas för andra ändamål. Exempelvis borde det vara möjligt att an-&lt;br&gt;förtro mer komplicerade samarbetssamtal till familjerådgivare. De bör&lt;br&gt;också, med sina erfarenheter, kunna vara en viktig tillgång i föräldraut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bildning och i fortbildningsverksamhet för andra personalgrupper inom&lt;br&gt;socialtjänsten och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det behov att värna om familjerådgivningens integritet och förtroende&lt;br&gt;som många remissinstanser uttryckt gör dock enligt min mening att&lt;br&gt;försiktighet måste iakttas så att roller inte hopblandas på ett felaktigt&lt;br&gt;sätt. Det är exempelvis inte tillfredsställande om socialsekreterare som&lt;br&gt;är verksamma inom den vanliga socialtjänsten som delsyssla också påtar&lt;br&gt;sig familjerådgivaruppgifter. Risken för att de under rådgivningssamta-&lt;br&gt;len får kännedom om uppgifter som kan påverka deras handlande som&lt;br&gt;socialsekreterare kan inte uteslutas. Detta skulle kunna skada förtroendet&lt;br&gt;för familjerådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Sekretessfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Sekretesskyddet för den kommunala familjeråd-&lt;br&gt;givningen får anses tillräckligt tillgodosett genom nuvarande&lt;br&gt;regler. Arbetet med kompletterande tystnadspliktsbestämmelser&lt;br&gt;för privata vårdgivare bör dock fortsätta i syfte att ytterligare för-&lt;br&gt;stärka skyddet för uppgifter som enskilda lämnar i samband med&lt;br&gt;rådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: En förutsättning för att familjerådgiv-&lt;br&gt;ningen skall kunna fylla sin funktion är att de enskilda som vänder sig&lt;br&gt;dit skall kunna känna fullständig trygghet att de ofta känsliga personliga&lt;br&gt;uppgifter som lämnas inte sprids vidare vare sig till närstående enskilda&lt;br&gt;personer eller till andra myndigheter eller avdelningar inom samma&lt;br&gt;myndighet. Familjerådgivningen är därför omgärdad av särskilt stränga&lt;br&gt;sekretessregler som innebär en i princip fullständig tystnadsplikt i fråga&lt;br&gt;om uppgifter som erhållits i förtroende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 kap. 4 § andra stycket sekretesslagen (1980:100, SekrL) gäller&lt;br&gt;sålunda inom kommunal familjerådgivning sekretess för uppgift som&lt;br&gt;enskild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med&lt;br&gt;rådgivningen. För närliggande verksamheter kan erinras om att sekretess&lt;br&gt;gäller inom hälso- och sjukvården (7 kap. 1 §) och inom socialtjänsten&lt;br&gt;(7 kap. 4 § första stycket) om det inte sfår klart att en uppgift kan röjas&lt;br&gt;utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. För präs-&lt;br&gt;ter inom Svenska Kyrkan gäller en generell tystnadsplikt enligt 36 kap.&lt;br&gt;1 § kyrkolagen (1992:300) och för uppgifter inom den församlingsvår-&lt;br&gt;dande verksamheten motsvarande sekretess som inom socialtjänsten&lt;br&gt;enligt 7 kap. 33 § SekrL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess hindrar dock inte att uppgift lämnas till annan myndighet om&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning (14 kap. 1 § SekrL). En&lt;br&gt;sådan uppgiftsskyldighet kan följa av olika regler om anmälningsskyldig-&lt;br&gt;het, främst 71 § socialtjänstlagen. Enligt andra stycket i denna paragraf&lt;br&gt;är bl.a. myndigheter och anställda inom socialtjänsten skyldiga att an-&lt;br&gt;mäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får veta något som kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 4&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebära att nämnden behöver ingripa till en underårigs skydd. De är&lt;br&gt;också skyldiga att lämna uppgifter till en utredning hos socialnämnden&lt;br&gt;avseende en underårigs behov av skydd. För dem som är verksamma&lt;br&gt;inom kommunal familjerådgivning är dock enligt tredje stycket i samma&lt;br&gt;paragraf anmälningsskyldigheten begränsad till fall då de får veta att en&lt;br&gt;underårig misshandlas i hemmet. De är inte heller skyldiga att bidra&lt;br&gt;med uppgifter till utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 36 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken får vissa yrkesut-&lt;br&gt;övare inte höras som vittnen om något som anförtrotts dem i denna&lt;br&gt;yrkesutövning eller som de fatt veta i samband därmed annat än om det&lt;br&gt;är medgivet i lag eller om den till vars förmån tystnadsplikten gäller&lt;br&gt;samtycker till det. Det gäller bl.a. psykologer, psykoterapeuter och&lt;br&gt;kuratorer vid familjerådgivningsbyråer som drivs av kommuner, lands-&lt;br&gt;ting, församlingar eller kyrkliga samfälligheter. Enligt 38 kap. 2 § andra&lt;br&gt;stycket rättegångsbalken gäller motsvarande förbud att förelägga dessa&lt;br&gt;yrkesutövare att förete skriftlig handling som innehåller uppgifter av här&lt;br&gt;aktuellt slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För privata yrkesutövare gäller i princip inte sekretesslagens bestäm-&lt;br&gt;melser, bortsett från de fall när den enskilde kan ses som en uppdragsta-&lt;br&gt;gare till en myndighet e. d. (1 kap. 6 § SekrL) och de fall när en myn-&lt;br&gt;dighet själv lämnar ut en sekretessbelagd uppgift och därvid uppställer&lt;br&gt;förbehåll enligt 14 kap. 9 § SekrL som inskränker den enskildes rätt att&lt;br&gt;lämna uppgiften vidare eller utnyttja den. Den senare regeln omfattar&lt;br&gt;dock inte uppgifter som en enskild person själv får veta genom sin verk-&lt;br&gt;samhet, t. ex. genom att utföra vissa uppgifter inom hemtjänsten och&lt;br&gt;därvid få kännedom om enskilda vårdtagares personliga förhållanden.&lt;br&gt;Riksdagen har emellertid nyligen på förslag av regeringen i prop.&lt;br&gt;1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade beslutat att&lt;br&gt;en ny paragraf om tystnadsplikt, 71 a §, skall införas i socialtjänstlagen&lt;br&gt;från och med den 1 juli 1993. Enligt den nya bestämmelsen får den som&lt;br&gt;är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksam-&lt;br&gt;het, som avser insatser enligt socialtjänstlagen, inte obehörigen röja vad&lt;br&gt;han därvid har erfarit om enskildas personliga förhållanden. Denna&lt;br&gt;bestämmelse kommer att omfatta anställda hos privata företag som om-&lt;br&gt;besörjer t. ex. hemtjänst (prop. s. 200). Enligt min mening kommer den&lt;br&gt;också att omfatta yrkesmässigt bedriven privat verksamhet som bedrivs&lt;br&gt;inom familjerådgivningens område enligt avtal med resp, kommun på&lt;br&gt;det sätt jag har föreslagit. Jag vill vidare erinra om att det för vissa&lt;br&gt;privat verksamma yrkesutövare med legitimation, bl.a. psykologer och&lt;br&gt;psykoterapeuter, och deras biträden gäller en motsvarande tystnadsplikt&lt;br&gt;enligt 6 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersona-&lt;br&gt;len m. fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott mot tystnadsplikt som följer av lag eller annan författning är&lt;br&gt;straffbart enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är medveten om att de regler jag nu föreslår medför att de privata&lt;br&gt;vårdgivarna inte får en fullt lika långtgående tystnadsplikt som den som&lt;br&gt;gäller inom den kommunala familjerådgivningen. Sekretesskyddet för de&lt;br&gt;privata vårdgivarna, som motsvarar vad som i övrigt gäller inom social-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänsten och hälso- och sjukvården, får dock anses i huvudsak tillfred-&lt;br&gt;ställande. Frågan om enhetliga sekretess- och tystnadspliktsregler för&lt;br&gt;familjerådgivning oavsett huvudman kan därför utan större olägenheter&lt;br&gt;anstå under en tid. Arbetet med dessa frågor kommer dock att fortsätta&lt;br&gt;inom Socialdepartementet. Skulle det bli vanligt att privata vårdgivare&lt;br&gt;erbjuder rådgivning helt oberoende av överenskommelse med kommu-&lt;br&gt;nen måste självfallet verksamheterna definieras och skärpta sekretess-&lt;br&gt;bestämmelser övervägas, så att inte enskilda som söker familjerådgiv-&lt;br&gt;ning riskerar att ovetande vända sig till någon som i realiteten saknar&lt;br&gt;tystnadsplikt. Även vid en utveckling inom ramen för den nu föreslagna&lt;br&gt;regeln om familjerådgivning kan ett ökande inslag av privata familjeråd-&lt;br&gt;givare, för vilka inget generellt kompetenskrav finns, ge anledning till&lt;br&gt;skärpning av tystnadspliktsbestämmelsema så att de enskildas integritet&lt;br&gt;kan garanteras. Från principiell synpunkt får det dessutom anses önsk-&lt;br&gt;värt med enhetliga sekretessregler för all familjerådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att följa utvecklingen med uppmärksamhet och i lämpligt&lt;br&gt;sammanhang återkomma med förslag i dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Socialstyrelsens uppdrag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Socialstyrelsen bör fa i uppdrag att i samråd&lt;br&gt;med Svenska kommunförbundet stödja kommunerna i uppbygg-&lt;br&gt;nadsarbetet med familjerådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: De förslag jag nu lagt fram ställer avse-&lt;br&gt;värda krav på kommunerna. I vissa områden i landet finns över huvud-&lt;br&gt;staget inte någon familjerådgivning. I de flesta kommuner måste för-&lt;br&gt;handlingar föras med andra kommuner, landsting eller andra vårdgivare&lt;br&gt;om hur verksamheten skall ordnas. Många kommuner måste bygga upp&lt;br&gt;verksamheten från grunden och behöver råd och stöd i detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund är det naturligt att Socialstyrelsen, som är central&lt;br&gt;tillsynsmyndighet på socialtjänstens område, ges i uppdrag att utarbeta&lt;br&gt;ett vägledande material där kommunerna kan få exempel på hur verk-&lt;br&gt;samheten kan byggas ut, hur verksamheten bör bedrivas och hur den&lt;br&gt;kan tillförsäkras en hög kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen bör under arbetet samråda med Svenska kommunför-&lt;br&gt;bundet och ha kontakt med familjerådgivamas organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Kostnader och ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att bygga upp familjerådgivningen enligt de nya förutsättningarna kräver&lt;br&gt;rimligtvis en del tid. Med ett ikraftträdande av den nu aktuella ändring-&lt;br&gt;en i socialtjänstlagen först den 1 januari 1995 skapas möjligheter för&lt;br&gt;berörda parter att finna ett efter lokala förutsättningar fungerande sys-&lt;br&gt;tem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer att den föreslagna lagstiftningen om familjerådgivning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär en ökad kostnad för kommunerna med sammanlagt 100 miljoner&lt;br&gt;kronor. Kostnaderna för landstingen bedöms minska med ca 30 milj.kr.&lt;br&gt;Vid den ekonomiska regleringen mellan stat och kommunsektorn inför&lt;br&gt;år 1995 bör konsekvenserna av förändringarna av familjerådgivningen&lt;br&gt;beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Upprättat lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som nu anförts har inom Socialdepartementet upprät-&lt;br&gt;tats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget är inte av sådan beskaffenhet att Lagrådets yttrande be-&lt;br&gt;höver inhämtas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;12 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya andra stycket i paragrafen innebär att kommunen åläggs an-&lt;br&gt;svaret för att familjerådgivning finns tillgänglig för dem som begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges inte någon direkt definition på vad som avses med&lt;br&gt;familjerådgivning. Tanken är att familjerådgivama liksom hittills skall&lt;br&gt;ha som huvuduppgift att genom samtal medverka till bearbetning av&lt;br&gt;samlevnadsproblem och konflikter främst i par- och familjerelationer.&lt;br&gt;Med par avses här såväl heterosexuella som homosexuella par. En an-&lt;br&gt;nan uppgift för familjerådgivningen är att utifrån den speciella kompe-&lt;br&gt;tens som familjerådgivama har förmedla kunskap och sprida information&lt;br&gt;om samlevnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indirekt blir begreppet familjerådgivning begränsat till kommunalt&lt;br&gt;bedriven verksamhet samt privat verksamhet som bedrivs enligt överens-&lt;br&gt;kommelse med resp, kommun och för vilken kommunen iklätt sig ett&lt;br&gt;kvalitets- och kostnadsansvar. Helt privata initiativ som igångsätts utan&lt;br&gt;överenskommelse med kommunen kan sålunda inte anses utgöra familje-&lt;br&gt;rådgivning i nu aktuell mening. Några kostnadsanspråk mot kommunen&lt;br&gt;kan därmed inte resas av sådana vårdgivare. Härav följer även att såda-&lt;br&gt;na inte torde omfattas av de regler om tystnadsplikt som från och med&lt;br&gt;den 1 juli 1993 införs i 71 a § socialtjänstlagen. Däremot har i förekom-&lt;br&gt;mande fall psykologer m.fl. givetvis den tystnadsplikt som följer av&lt;br&gt;deras yrkesbehörighet (se vidare avsnitt 4.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. föreslår riksdagen att anta förslaget till lag om ändring i&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om&lt;br&gt;genomförande (avsnitt 4.3).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört&lt;br&gt;för den åtgärd och det ändamål som han har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Socialstyrelsens rapport 1989:10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P- 1993/94:4&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Familjerådgivning Samarbetssamtal &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har genom regeringsuppdrag den 14 januari 1988 bland&lt;br&gt;annat erhållit uppdrag att undersöka hur verksamheten med familjeråd-&lt;br&gt;givning skall kunna tiyggas. I uppdraget ingår att överväga huvudman-&lt;br&gt;naskapet för verksamheten. Socialstyrelsen har vidare erhållit uppdrag&lt;br&gt;att genomföra en utvärdering av verksamheten med samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjerådgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet har i betänkande (SoU 1986/87:22), som utgjorde en&lt;br&gt;bakgrund till Socialstyrelsens uppdrag, anfört att familjerådgivningen är&lt;br&gt;av mycket stort värde, direkt för de hjälpsökande och indirekt genom&lt;br&gt;den handledning som kan ges t. ex. till de socialsekreterare som har i&lt;br&gt;uppgift att leda samarbetssamtal. Socialstyrelsen delar socialutskottets&lt;br&gt;uppfattning om familjerådgivningens betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En historisk genomgång av familjerådgivningens utveckling visar att&lt;br&gt;verksamheten funnits i omkring 40 år varav statsbidrag utgått under 20&lt;br&gt;år (upphörde år 1980). Den kraftigaste utbyggnaden av verksamheten&lt;br&gt;skedde under 1960-talet. Under de senaste decennierna har utbyggnaden&lt;br&gt;varit begränsad. Det är i dag tvärtom så att det inte är ovanligt att byrå-&lt;br&gt;erna är nedläggningshotade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har genomfört en bearbetning av 1986 års verksamhets-&lt;br&gt;berättelser som ger uppgifter om personal och klienter samt om verk-&lt;br&gt;samhetens innehåll m.m. Bearbetningen visar bland annat att verksam-&lt;br&gt;heten huvudsakligen besöks av vuxna par. Indirekt berörs uppskattnings-&lt;br&gt;vis ca 10 000 barn genom att föräldrarna besöker familjerådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjerådgivningen är totalt av begränsad omfattning - också kost-&lt;br&gt;nadsmässigt - jämfört med huvudmannens övriga verksamhet. Svenska&lt;br&gt;Kyrkan bedriver också i icke obetydlig omfattning familjerådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en &amp;quot;hearing&amp;quot; med huvudmän för verksamheten som anordnats av&lt;br&gt;Socialstyrelsen angavs som orsak till att familjerådgivningen har en&lt;br&gt;osäker situation är att den är okänd för beslutsfattarna och lever undan-&lt;br&gt;skymd. Vidare framfördes att den omständigheten att verksamheten inte&lt;br&gt;är lagreglerad är av betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheter från studiebesök som Socialstyrelsen gjort hos vissa byrå-&lt;br&gt;er bekräftar att familjerådgivningen kan leva ett ganska avskilt liv. Detta&lt;br&gt;ligger delvis i verksamhetens natur. Den är starkt sekretesskyddad och&lt;br&gt;den ligger lokalmässigt ofta avskild så att de sökande skall kunna känna&lt;br&gt;sig obesvärade när de besöker byrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid beror familjerådgivarnas relativa undanskymdhet i förhål-&lt;br&gt;lande till beslutsfattarna också på att det ofta saknas en uttalad målbe-&lt;br&gt;skrivning för verksamheten. Vidare tycks det saknas en verksamhetsplan&lt;br&gt;där huvudmannen väger in familjerådgivningens verksamhet i ett bredare&lt;br&gt;sammanhang. Det saknas också en fortlöpande uppföljning av verksam-&lt;br&gt;heten. Man tycks med andra ord från huvudmannens sida inte riktigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppmärksamma att familjerådgivningen med sin särskilda kompetens kan&lt;br&gt;tas tillvara som en del i övrig utåtriktad och förebyggande verksamhet i&lt;br&gt;kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför enligt Socialstyrelsens uppfattning väsentligt att tydligare&lt;br&gt;definiera familjerådgivningen och att klargöra dess särskilda uppgift i&lt;br&gt;förhållande till andra verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kärnan i familjerådgivningen bör vara samtalen med klienterna. Vid&lt;br&gt;sidan av samtalen - och den handledning m.m. som förekommer - bör&lt;br&gt;familjerådgivningen liksom hittills bedriva en utåtriktad verksamhet.&lt;br&gt;Denna bör vidgas så att nya behov, t. ex. stöd åt invandrarna, kan till-&lt;br&gt;godoses. Även när det gäller själva samtalen bör en breddning ske så att&lt;br&gt;familjerelationerna i sin helhet kommer mer i fokus, t. ex. genom råd-&lt;br&gt;givning i relationer mellan föräldrar och bam/ungdomar. Även homo-&lt;br&gt;sexuella bör få större möjligheter att vända sig till familjerådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familj erådgivningsbyråerna bör i ökad utsträckning genomföra upp-&lt;br&gt;följningar beträffande verksamheten och dess inriktning så att föränd-&lt;br&gt;ringar på orten, t. ex. ett snabbt växande antal skilsmässor, kan beaktas.&lt;br&gt;Familjerådgivama bör även i ökad utsträckning tillföra huvudmännen&lt;br&gt;sina erfarenheter av sociala konsekvenser till följd av ändrade samlev -&lt;br&gt;nadsmönster m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen föreslår utbytestjänstgöring mellan familjerådgivnings-&lt;br&gt;byråer och familjerättssekreterare. Härigenom kan fördjupade kunskaper&lt;br&gt;uppnås för respektive yrkesgrupp och metodututvecklingen kan stimule-&lt;br&gt;ras. Styrelsen anser att facklitteratur på området bör tas fram också som&lt;br&gt;ett sätt att göra verksamheten mera tydlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett enhetligt huvudmannaskap bör fastställas som ett led i att trygga&lt;br&gt;och utveckla verksamheten. Den omständigheten att ingen huvudman i&lt;br&gt;dag riktigt känner ansvar för familjerådgivningen måste enligt Socialsty-&lt;br&gt;relsens mening ha haft en stor betydelse för att verksamheten fortfarande&lt;br&gt;är av begränsad omfattning och är sårbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen redovisar i rapporten argument för primärkommunalt&lt;br&gt;respektive landstingskommunalt huvudmannaskap. Socialstyrelsens för-&lt;br&gt;slag är att primärkommunema skall vara huvudmän för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett bärande motiv för detta är att verksamheten i sak ligger närmare&lt;br&gt;socialtjänsten än hälso- och sjukvården. Härom har rått ganska samstäm-&lt;br&gt;mig uppfattning om man ser till tidigare utredningar, t. ex. socialutred-&lt;br&gt;ningen, och till ställningstaganden i remissyttranden m.m. Någon an-&lt;br&gt;ledning till ändrat synsätt med hänsyn till tidens gång finns enligt Social-&lt;br&gt;styrelsens uppfattning inte. Snarare är det tvärt om så att landstingens&lt;br&gt;uppgifter tenderar att mera renodlat bli inriktade mot hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård än tidigare, vilket gör att familjerådgivningen alltmer kan komma&lt;br&gt;att ses som en &amp;quot;främmande fågel&amp;quot; inom landstingen, detta skulle inte&lt;br&gt;vara gynnsamt för verksamhetens utveckling, utan tvärtom kunna miss-&lt;br&gt;gynna den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom familjerådgivningen bedöms vara en angelägen verksamhet&lt;br&gt;bör den också finnas lätt tillgänglig över hela landet och kunna nå fler&lt;br&gt;och bredare grupper än i dag. Även detta talar för ett kommunalt huvud-&lt;br&gt;mannaskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetssamtalens utveckling - merparten av kommunerna erbjuder&lt;br&gt;nu sådan verksamhet - understödjer detta ställningstagande. Mellan&lt;br&gt;familjerådgivningen och samarbetssamtalen finns starka kopplingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skäl mot ett kommunalt huvudmannaskap brukar anföras att små&lt;br&gt;kommuner kan få problem att bedriva familjerådgivning. Denna fråga&lt;br&gt;bör kunna lösas genom att kommuner går samman för gemensamma&lt;br&gt;lösningar. Exempel på detta finns redan. Samverkansmodeller av olika&lt;br&gt;slag kan också medverka till att nu existerande verksamhet med lands-&lt;br&gt;tingskommunal huvudman kan behållas lokalmässigt och personellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen föreslår att kommunerna åläggs skyldighet att bedriva&lt;br&gt;familjerådgivning genom en bestämmelse i socialtjänstlagen. Styrelsen&lt;br&gt;bedömer detta som nödvändigt om verksamheten skall tryggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen är själv beredd att genom allmänna råd och att på annat&lt;br&gt;lämpligt sätt bidra till en önskad utveckling av familjerådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanställning av remissyttranden över&lt;br&gt;Socialstyrelsens rapport 1989:10&lt;br&gt;Familjerådgivning Samarbetssamtal&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden avgetts av Göta hovrätt, kammarrätten i&lt;br&gt;Stockholm, Stockholms tingsrätt,länsrätterna i Stockholm och Göteborg,&lt;br&gt;Justitieombudsmannen (JO), Riksrevisionsverket (RRV), Statens invand-&lt;br&gt;rarverk (SIV), ärkebiskopen, Statskontoret, Landstingsförbundet,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet, landstingen i Stockholms, Kristianstads,&lt;br&gt;Örebro, Skaraborgs, Kalmar, Malmöhus och Sörmlands län,&lt;br&gt;Stockholms, Malmö, Pitea och Gotlands kommuner, Landsorganisatio-&lt;br&gt;nen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Central-&lt;br&gt;organisationen SACO/SR, Svenska Läkaresällskapet, Sveriges Advokat-&lt;br&gt;samfund, Föreningen kommunal- och landstingsanställdas familjeråd-&lt;br&gt;givare, Umgängesrättsföräldramas riksförening Samarbetsorganisationen&lt;br&gt;för invandrarorganisationer, Sveriges Frikyrkoråd och Riksförbundet för&lt;br&gt;sexuell upplysning (RFSU).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har dessutom inkommit från familjerådgivningsbyråerna,&lt;br&gt;Landstinget i Östergötland, Bohuslandstinget, Riksförbundet för sexuellt&lt;br&gt;likaberättigande, familjerådgivningen Jönköping, Svenska kyrkans&lt;br&gt;nämnd för diakoni och samhällsansvar samt Svenska kyrkans nämnd för&lt;br&gt;undervisning och utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet remissinstanser uttrycker stor uppskattning av familjerådgiv-&lt;br&gt;ningens arbete och understiyker behovet att trygga dess verksamhet.&lt;br&gt;Några förslag att lägga ned eller minska verksamheten finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO uttiycker det på följande sätt: Familjerådgivningen är att betrakta&lt;br&gt;som en särskilt kvalificerad resurs till stöd och hjälp vid samlevnads-&lt;br&gt;problem. I dag omfattas familjerådgivningen med stort förtroende av&lt;br&gt;stora grupper människor. Framför allt familjer med barn ser möjligheten&lt;br&gt;att kunna vända sig till familjerådgivningen, då konflikter uppstår inom&lt;br&gt;familjen, som särskilt betydelsefull.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Starka skäl talar för att familjerådgivningen bör tryggas genom att den&lt;br&gt;ges ett stöd i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av ett enhetligt huvudmannaskap är kopplat till om en särskild&lt;br&gt;reglering av familjerådgivningen skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om ett enhetligt huvudmannaskap tillstyrks av kammarrätten&lt;br&gt;i Stockholm, länsrätten i Stockholm, länsrätten i Göteborg och Bohus&lt;br&gt;län, Justitieombudsmannen, RRV, Statskontoret, Landstingsförbundet,&lt;br&gt;Stockholms läns landsting, Malmöhus läns landsting, Piteå kommun,&lt;br&gt;Gotlands kommun, LO, SACO/SR, Svenska Läkaresällskapet, Samar-&lt;br&gt;betsorganisationen för invandrarorganisationer, Sveriges Frikyrkoråd&lt;br&gt;och RFSL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot ett enhetligt huvudmannaskap uttalar sig Svenska kommunförbun-&lt;br&gt;det, Kristianstads läns landsting, Skaraborgs läns landsting, Kalmar läns&lt;br&gt;landsting, Malmö kommun och Föreningen kommunal- och landstings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anställda familjerådgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet säger följande i sitt remissvar: Förbundsstyrelsen&lt;br&gt;vill med detta ansluta sig till vad som tidigare sagts vad gäller huvud-&lt;br&gt;mannaskapet för familjerådgivningen. I bampsykiatriska kommittén&lt;br&gt;uttrycktes det med orden &amp;quot;familjerådgivning får i huvudsak anses vara&lt;br&gt;en fråga om vad som är praktiskt att genomföra&amp;quot;. I specialmotiveringen&lt;br&gt;till den ändrade lagparagrafen säger Socialstyrelsen att &amp;quot;för mindre kom-&lt;br&gt;muner blir det aktuellt att gå samman för att personellt och lokalmässigt&lt;br&gt;tillsammans bedriva verksamhet&amp;quot;. Förbundsstyrelsen är mycket tveksam&lt;br&gt;till om familjerådgivningen lämpar sig för ett sådant samarbete. Dess-&lt;br&gt;värre är nu risken också stor att de landsting som tidigare velat dra sig&lt;br&gt;ur verksamheten - under protest från aktuella kommuner - nu kommer&lt;br&gt;att göra slag i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kalmar läns landsting anser att familjerådgivningens verksamhet i sak&lt;br&gt;ligger minst lika nära hälso- och sjukvården som socialtjänsten. Ett&lt;br&gt;kommunalt huvudmannaskap kan endast accepteras i kombination med&lt;br&gt;en skyldighet för kommunerna att bedriva familjerådgivning. Social- och&lt;br&gt;omsorgsnämnden har den bestämda uppfattningen att ett ändrat huvud-&lt;br&gt;mannaskap utan lagskydd i dagens ekonomiska läge skulle medföra att&lt;br&gt;verksamheten äventyras i stället för att tryggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skaraborgs läns landsting föreslår att behovet av familjerådgivning&lt;br&gt;inom vaije landstingskommun ska tillgodoses av landstingskommunen&lt;br&gt;och kommunerna i området. På samma sätt som gäller hem för vård&lt;br&gt;eller boende får landsting och kommuner inom ramen för vårdresurspla-&lt;br&gt;neringen fördela ansvaret för inrättande och drift av familjerådgivning i&lt;br&gt;länet. Den föreslagna § 18 a i socialtjänstlagen kan kompletteras med en&lt;br&gt;hänvisning till § 23 och denna i sin tur ändras så att vårdresursplanen&lt;br&gt;även omfattar familjerådgivningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande synpunkter framförs av kommunal- och landstingsanställda&lt;br&gt;familjerådgivares förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de remissinstanser som förespråkar ett enhetligt huvudmanna-&lt;br&gt;skap väljer det stora flertalet att lägga detta på primärkommunema. Det&lt;br&gt;gäller länsrätten i Stockholm, länsrätten i Göteborgs och Bohus län,&lt;br&gt;Justitieombudsmannen, RRV, Statskontoret, Landstingsförbundet, Sörm-&lt;br&gt;lands läns landsting, Piteå kommun, Gotlands kommun, 1,0, SACO/SR,&lt;br&gt;Samarbetsorganet för invandrarorganisationer, Sveriges Frikyrkoråd och&lt;br&gt;RFSU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet anser att familj erådgivningsverksamheten i sak&lt;br&gt;ligger närmare socialtjänstens område än hälso- och sjukvårdens. Senare&lt;br&gt;års diskussioner om klarare ansvarsförhållanden mellan huvudmännen&lt;br&gt;bör utgöra än mer vägande skäl för att nu fastlägga ett primärkommunalt&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms läns landsting skriver i sitt svar att det är angeläget att&lt;br&gt;huvudmannaskapsfrågan kommer till någon form av avgörande. Det&lt;br&gt;delade huvudmannaskapet mellan primärkommuner och landsting och&lt;br&gt;den oklarhet som länge rått i denna fråga har varit hämmande för ut-&lt;br&gt;vecklingen. Landstinget anser att huvudmannskapet för familjerådgiv-&lt;br&gt;ningen kan överföras till primärkommunema, förutsett att verksamheten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer att lagfästas genom bestämmelse i socialtjänstlagen. I annat fall&lt;br&gt;bör huvudmannaskapet läggas hos landstingen, för att kunna trygga&lt;br&gt;verksamhetens utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kalmar läns landsting är tveksamt till ett kommunalt huvudmannaskap&lt;br&gt;och anser att familjerådgivningens verksamhet i sak ligger minst lika&lt;br&gt;nära hälso- och sjukvården som socialtjänsten. Ett kommunalt huvud-&lt;br&gt;mannaskap kan endast accepteras i kombination med en skyldighet för&lt;br&gt;kommunerna att bedriva familjerådgivning. Social- och omsorgsnämn-&lt;br&gt;den har den bestämda uppfattningen att ett ändrat huvudmannaskap utan&lt;br&gt;lagskydd i dagens ekonomiska läge skulle medföra att verksamheten&lt;br&gt;äventyras i stället för att tryggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser instämmer uttryckligen i Socialstyrelsens för-&lt;br&gt;slag att lagreglera ansvaret för familjerådgivningen: Länsrätten i Stock-&lt;br&gt;holm, länsrätten i Göteborg och Bohus län, Justitieombudsmannen,&lt;br&gt;Landstingsförbundet, Stockholms läns landsting, Örebro läns landsting,&lt;br&gt;Skaraborgs läns landsting, Kalmar läns landsting, Sörmlands läns lands-&lt;br&gt;ting, Gotlands kommun, LO, SACO/SR, Svenska Läkaresällskapet,&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund, kommunal- och landstingsanställdas förening,&lt;br&gt;Samarbetsorganisationen för invandrarorganisationer, Sveriges Frikyrko-&lt;br&gt;råd och RFSU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotlands kommun instämmer i att familjerådgivningen bör tryggas ge-&lt;br&gt;nom att göra den till en laglig rättighet för medborgarna. Det är troligen&lt;br&gt;enda sättet att skydda verksamheten från nedläggningshot och därför&lt;br&gt;något kommunen hälsar med tillfredsställelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot en lagstiftning uttalar sig RRV, Statskontoret, Kommunförbundet&lt;br&gt;och Malmö kommun. Den senare anser emellertid att det inte är nödvän-&lt;br&gt;digt att lagreglera verksamheten, dess organisatoriska ställning och&lt;br&gt;huvudmannaskapsfrågan. Kommunen kan instämma i den beskrivning&lt;br&gt;som görs i rapporten om behovet av att utveckla familjerådgivningsverk-&lt;br&gt;samhetenn för att bättre än i dag tillgodose det behov och den efterfrå-&lt;br&gt;gan som finns, inte minst i invandrarfamiljer. Det är emellertid behov&lt;br&gt;som måste vägas mot andra aktuella utbyggnadsbehov inom socialtjän-&lt;br&gt;sten. Hur samhällsekonomiskt lönsam en utbyggnad av familjerådgiv-&lt;br&gt;ningen än blir på några års sikt är utbyggnaden initialt ändock en finan-&lt;br&gt;siell fråga för kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser tar upp frågan om statligt ekonomiskt stöd om&lt;br&gt;ett lagstadgat krav på kommunerna att tillhandahålla familjerådgivning&lt;br&gt;införs. Kommunförbundet pekar på att Socialstyrelsen inte för något&lt;br&gt;som helst resonemang om vare sig statsbidrag eller skatteväxling mellan&lt;br&gt;landsting och kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun utgår från att, om förslaget om kommunalt huvud-&lt;br&gt;mannaskap lagfästs, staten svarar för de merkostnader som därvid upp-&lt;br&gt;kommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Läkaresällskapet föreslår att särskilda statsbidrag bör utgå för&lt;br&gt;att stimulera utbyggnaden och underlätta för de mindre kommunerna att&lt;br&gt;bygga upp en fungerande familjerådgivning i samverkan. Socialstyrelsen&lt;br&gt;kan t.ex. fastställa ett mindre antal familjerådgivare per enhet och en&lt;br&gt;lägsta kompetensnivå för familjerådgivama. Spe-ciellt stor betydelse får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta om huvudmannaskapet skall föras över helt till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om hur familjerådgivningen skall bedrivas om primärkommu-&lt;br&gt;nema får ansvar för verksamheten berörs i Socialstyrelsens rapport.&lt;br&gt;Styrelsen pekar på möjligheterna för kommuner att samverka om verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta kan särskilt gälla de mindre kommunerna. Andra möjligheter&lt;br&gt;som tas upp i rapporten är att kommunen köper denna tjänstt exem-&lt;br&gt;pelvis från landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna fråga tas upp av flera remissinstanser. Länsrätten i Göteborg&lt;br&gt;och Bohus län konstaterar att det är självklart att många kommuner&lt;br&gt;måste gå samman med andra för att socialnämnden skall kunna uppfylla&lt;br&gt;kravet på att familjerådgivning skall vara en självständig verksamhets-&lt;br&gt;gren. Länsrätten anser att det är lämpligt att man i lagtexten anger att&lt;br&gt;socialnämnden eller socialnämnderna i flera kommuner i samarbete skall&lt;br&gt;svara för familjerådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet instämmer i Socialstyrelsens bedömning att ett&lt;br&gt;klarläggande av ansvaret är väsentligt för att trygga verksamhetens fort-&lt;br&gt;satta utveckling och tillstyrker utredningens förslag att primärkommu-&lt;br&gt;nema ges ett lagfäst ansvar för familjerådgivningen. Att mindre kommu-&lt;br&gt;ner inte skulle klara att driva en egen verksamhet har varit ett argument&lt;br&gt;mot ett primärkommunalt huvudmannaskap. Senare års exempel på av-&lt;br&gt;talsreglerat samarbete över kommungränserna visar dock att sådana&lt;br&gt;praktiska frågor kan lösas lokalt. Här rör det sig dessutom om en verk-&lt;br&gt;samhet av liten omfattning. Även andra former av lokala lösningar bör&lt;br&gt;kunna diskuteras. Det bör t.ex. vara möjligt för ett landsting att driva&lt;br&gt;familjerådgivningsverksamhet på entreprenad åt ett antal kommuner.&lt;br&gt;Möjligheter att få vara anonym och kunna söka hjälp utanför den egna&lt;br&gt;kommunen talar för sådana lösningar. Förbundet förutsätter att denna&lt;br&gt;fråga, liksom andra praktiska och ekonomiska konsekvenser av ett änd-&lt;br&gt;rat huvudmannaskap, kan lösas genom överläggningar mellan huvud-&lt;br&gt;männen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundet menar att Socialstyrelsen kraftigt underskattar de&lt;br&gt;svårigheter som är förknippade med de små och medelstora kommuner-&lt;br&gt;nas möjlighet att bedriva familjerådgivningsverksamhet med den kvalité&lt;br&gt;som i dag råder. Förbundsstyrelsen vill erinra om att 161 av landets 284&lt;br&gt;kommuner har under 20 000 invånare, ett befolkningsunderlag som är&lt;br&gt;otillräckligt för driften av en rådgivningsverksamhet. Det är ingen hän-&lt;br&gt;delse att endast ett fåtal kommuner i dag är huvudmän för familjerådgiv-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms läns landsting pekar på att för att familjerådgivningen skall&lt;br&gt;fungera som en fristående verksamhet och möjliggöra en metodutveck-&lt;br&gt;ling bör vaije byrå ha en minimibemanning om 2-3 familj erådgivartjän-&lt;br&gt;ster. Små kommuner kan därför få problem att driva verksamheten. Ett&lt;br&gt;överförande av huvudmannaskapet förutsätter i många fall en primär-&lt;br&gt;kommunal samverkan över kommungränserna. Ett alternativ bör också&lt;br&gt;vara att landstinget, som redan har en väl fungerande familjerådgivning,&lt;br&gt;bedriver verksamhet på uppdrag av kommuner, som själva inte kan&lt;br&gt;bygga ut densamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skaraborgs läns landsting är negativt till enbart ett primärkommunalt&lt;br&gt;ansvar och anser att det är riktigt att lagfästa skyldigheten att bedriva&lt;br&gt;familjerådgivning. Nämnden anser däremot inte att skyldigheten skall&lt;br&gt;bindas till den primärkommunala socialtjänsten. Det finns kommuner,&lt;br&gt;som har underlag för en sådan verksamhet, men flertalet har det inte.&lt;br&gt;Att då skapa särskilda regionala organisationer (typ kommunförbund)&lt;br&gt;när det finns en etablerad regional organisation, landstingen, som kan&lt;br&gt;driva verksamheten, förefaller orationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kalmar läns landsting finner det viktigt att den i dag välfungerande&lt;br&gt;familj erådgivningsverksamheten i Kalmar läns landsting inte på grund av&lt;br&gt;ändrat huvudmannaskap raseras. Möjligheten att kommunerna efter&lt;br&gt;gemensamma diskussioner med landstinget kan överlåta driften av lands-&lt;br&gt;tinget måste ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunal- och landstingsanställdas förening konstaterar att utredning-&lt;br&gt;en har underlåtit att ta upp frågan om familj erådgivningsbyråemas stor-&lt;br&gt;lek, en fråga som KLFR anser vara väsentlig. För att säkerställa kvalitet&lt;br&gt;och utveckling bör ingen byrå ha färre men helst fler än 3 tjänster. Det&lt;br&gt;är rimligt att en familjerådgivningsbyrå med 3 familjerådgivare har ett&lt;br&gt;befolkningsunderlag på ca 75 000 invånare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fätal av landets kommuner har underlag för egen familjerådgiv-&lt;br&gt;ningsbyrå men flertalet har det inte. Någon form av samverkan mellan&lt;br&gt;kommunerna är nödvändig. Föreningen anser att det bästa sättet att&lt;br&gt;tillgodose tillgänglighet och fortsatt hög kvalitet är att bibehålla redan&lt;br&gt;existerande byråer och lägga ansvaret för fortsatt drift och utveckling på&lt;br&gt;landsting och kommuner gemensamt via vårdresursplanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärkebiskopen ifrågasätter om inte en närmare samverkan mellan den&lt;br&gt;kommunala och den kyrkliga familjerådgivningen vore till gagn för&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk anser att huvudmannaskapet och Socialstyrelsens&lt;br&gt;tillsyns- och övrigt ansvar bör utövas så att invandrarorganisationer,&lt;br&gt;trossamfund och stiftelser kan bygga upp egna verksamheter utifrån egna&lt;br&gt;behov och referensramar. Verket anser att kyrkans familjerådgivning är&lt;br&gt;ett viktigt komplement för flyktingar och invandrare till den samhälleliga&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Socialstyrelsens rapport finns förslag om en närmare samverkan&lt;br&gt;mellan dem som sysslar med familjerådgivning och dem som arbetar&lt;br&gt;med samarbetssamtal. Förslaget har fått ett negativt mottagande av re-&lt;br&gt;missinstanser representerar familjerådgivningen. Det gäller landstingen&lt;br&gt;i Stockholm, Kristianstads, Örebro, Kalmar, Malmöhus och Sörmlands&lt;br&gt;län, Malmö och Piteå kommuner och SACO/SR. Skälen till den negati-&lt;br&gt;va inställningen är dels önskan att värna familjerådgivningens särart,&lt;br&gt;dels sekretesskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Örebro läns landsting skriver följande: Förslaget om utbytestjänst-&lt;br&gt;göring med familjerätten finner utskottet vara olyckligt ur såväl sekretes-&lt;br&gt;synpunkt som för klienterna. De förväntar sig en klar åtskillnad mellan&lt;br&gt;den frivilliga familjerådgivningen och den juridiskt bundna familjerätten.&lt;br&gt;Detta är mer påtagligt ju mindre orten är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunal- och landstingsanställda familjerådgivares förening anför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liknande synpunkter: Socialstyrelsen har inte funnit anledning att föreslå&lt;br&gt;att samarbetssamtal skall åläggas familjerådgivningen som en obligato-&lt;br&gt;risk uppgift. KLRF anser att detta är ett riktigt ställningstagande. Famil-&lt;br&gt;jerådgivningen är en av flera institutioner, dit människor vänder sig för&lt;br&gt;att få hjälp i vårdnads- och umgängesfrågor. Sådana frågor kommer&lt;br&gt;också in som en naturlig del av arbetet vid separationer. Egentliga&lt;br&gt;samarbetssamtal utgör emellertid endast en liten del av familjeråd-&lt;br&gt;givningens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotlands kommun tycker att det är positivt om fler familjerådgivare tar&lt;br&gt;sig an samarbetssamtal, de har ofta kunskaper och erfarenheter som gör&lt;br&gt;dem speciellt lämpade för arbetet. Det är emellertid olämpligt att&lt;br&gt;lagstifta om detta. I stället bör man överlåta åt kommunerna att besluta&lt;br&gt;om familjerådgivningen eller familjerätten skall ta på sig samarbets-&lt;br&gt;samtalen. I de fall familjerådgivama accepterar att ta hand om samar-&lt;br&gt;betssamtalen måste detta ske genom utökade resurser, då annars verk-&lt;br&gt;samheten kommer att gå ut över de vanliga parsamtalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätten i Stockholms län, Justitieombudsmannen, Statskontoret och&lt;br&gt;LO stödjer Socialstyrelsens förslag om ett närmare samarbete mellan&lt;br&gt;dem som sysslar med familjerådgivning resp, samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också när det gäller Socialstyrelsens tankar om ett bredare arbetssätt&lt;br&gt;finns tveksamhet hos företrädare för familjerådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kalmar läns landsting anser att det är förvånande att utredarna föreslår&lt;br&gt;ett förändrat arbetssätt - fokusering på familjerelationen i sin helhet -&lt;br&gt;som gör avgränsningen till andra verksamheter mer oklar. Det unika&lt;br&gt;med familjerådgivningen är inriktningen på parrelationen. I kontrast till&lt;br&gt;barn- och ungdomspsykiatrin, vuxenpsykiatrin, socialtjänsten och&lt;br&gt;skolhäl so vården där fokusering på hela familjerelationen är mer vanlig.&lt;br&gt;Tvärtom anser social- och omsorgsnämnden det synnerligen viktigt att&lt;br&gt;slå vakt om den inriktning som familjerådgivningen har sedan många år.&lt;br&gt;Dessutom är behandling av parrelationen det som klienterna efterfrågar.&lt;br&gt;Familjerådgivningen är den enda samhälleliga institution som vänder sig&lt;br&gt;till vuxna par med samlevnadsproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även tanken att familjerådgivare skall kunna handleda familjerätts-&lt;br&gt;sekreterare möter tveksamhet. Sörmlands läns landsting pekar på att det&lt;br&gt;finns risk att familjerådgivare dels möter en familj direkt i sitt eget yrke,&lt;br&gt;dels indirekt som handledare till familjens kontaktperson i socialförvalt-&lt;br&gt;ningen. De två roller som därmed uppstår är oförenliga utifrån familje-&lt;br&gt;rådgivningens krav på den absoluta sekretessen och dess inriktning att&lt;br&gt;stå till kundens förfogande utan myndighetssamband.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Örebro läns landsting är däremot positivt till tanken att familjerådgiv-&lt;br&gt;ningen kan vara en handledningsresurs i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen pekar på behovet av kompetens- och metodutveckling,&lt;br&gt;utbildning och handledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som företräder familjerådgivningen bekräftar be-&lt;br&gt;hovet av mer insatser på dessa områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms läns landsting anser att det är viktigt att kompetens- och&lt;br&gt;metodutveckling inom familjerådgivningen stimuleras, t.ex. genom ut-&lt;br&gt;byte av erfarenheter med socialtjänstens familjerätt, PBU och vuxenpsy-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kiatrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kristianstads läns landsting beskriver kompetensbehovet på följande&lt;br&gt;sätt: För att arbeta som familjerådgivare bör man kräva adekvat grund-&lt;br&gt;utbildning, långvarig erfarenhet av behandlingsarbete samt terapeutisk&lt;br&gt;vidareutbildning. Erfarenhet från andra verksamhetsområden är alltid&lt;br&gt;värdefull kunskap, men för att garantera god kvalitet på behandlings-&lt;br&gt;arbetet måste man värna om kompetens och kontinuitet hos personalen i&lt;br&gt;första hand. Örebro läns landsting instämmer i att arbetsmetodiken bör&lt;br&gt;göras mer tydlig och att forskning och utveckling rörande relationer/-&lt;br&gt;samlevnadsfrågor intensifieras och ser gärna ett samarbete med hög-&lt;br&gt;skola/universitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen kommunal- och landstingsanställda familjerådgidvare in-&lt;br&gt;stämmer i att familj erådgivarnas behov av handledning och vidareutbild-&lt;br&gt;ning bör uppmärksammas mera av huvudmannen. Detta är nödvändigt&lt;br&gt;för att bevara och utveckla kompetensen. Utbildningsfrågor bör behand-&lt;br&gt;las centralt men i samråd med KLRF, som har lång tradition av fort-&lt;br&gt;bildning och utveckling av arbetsmetodik för familjerådgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KLRF ställer sig positiv till förslaget om forsknings och utvecklings-&lt;br&gt;arbete när det gäller relationer/samlevnadsfrågor och framtagande av&lt;br&gt;mer facklitteratur på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret tar upp frågan om samhällelig insyn i och styrning av&lt;br&gt;familjerådgivningsverksamheten och skriver: Familjerådgivningens möj-&lt;br&gt;ligheter att fortleva hänger i hög grad samman med huvudmannens möj-&lt;br&gt;ligheter att styra och bedöma hur verkamheten utvecklas. Rapporten&lt;br&gt;föreslår en ökad målstyrning och en utveckling av verksamhetsplane-&lt;br&gt;ringen som möjliggör utvärdering. Vi vill betona vikten av att familje-&lt;br&gt;rådgivningen integreras i socialtjänsten och att beslutsfattarna ges bättre&lt;br&gt;kunskaper om verksamheten och dess utveckling. Planering och upp-&lt;br&gt;föjning bör därför inte enbart ligga på familjerådgivningsbyråema själva&lt;br&gt;utan huvudmannen måste ges möjlighet att få en tydlig bild av verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms och Kalmar läns landsting, liksom kommunal och lands-&lt;br&gt;tingsanställda familjerådgivares förening instämmer i önskemålet mål-&lt;br&gt;styrning och uppföljning av familjerådgivningsverksamheten. Stock-&lt;br&gt;holms läns landsting anser också att planeringen av familjerådgivningen&lt;br&gt;bör integreras i huvudmannens övergripande planering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO anser att det är av stor vikt att kommunerna tar fram politiska rikt-&lt;br&gt;linjer för familjerådgivningens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen pekar i sin rapport särskilt på behovet av familjerådgiv-&lt;br&gt;ning för invandrare. Behovet bekräftas av flera remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk pekar på att påfrestningarna i samband med flykt&lt;br&gt;och byte av land kan vara mycket stora och den traditionella modellen&lt;br&gt;för familjerådgivning är därför inte alltid tillräcklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket framhåller också att det är en stor fördel om familjerådgivama&lt;br&gt;och samtalsledarna är tvåspråkiga. Det betyder att de skall kunna utöva&lt;br&gt;sin yrkeskompetens både på svenska och ett annat språk. Bristen på&lt;br&gt;tvåspråkig personal är emellertid mycket stor. Med hänsyn till att mer&lt;br&gt;än 100 olika språk är representerade bland flyktingar och invandrare är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det orealistiskt att utgå från att det inom överskådlig framtid kommer att&lt;br&gt;bli möjligt att rekrytera tvåspråkig personal på alla förekommande&lt;br&gt;språk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjerådgivning måste då ske med hjälp av tolk. Huvudmannen har&lt;br&gt;ansvar för att kompetenta tolkar anlitas samt för att personalen har så&lt;br&gt;stor kunskap om främst kulturella möten och mönster så att den kan&lt;br&gt;ställa i sammanhanget relevanta frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande för alla stöd- och behandlingsinsatser bör vara kunskap&lt;br&gt;om kulturmöten. All personal måste få insikt i den process som uppstår&lt;br&gt;i möten med människor från olika kulturer, framför allt i kritiska situa-&lt;br&gt;tioner där djupt liggande grundvärderingar ifrågasätts av båda parter.&lt;br&gt;Vidare måste all personal ges kunskap om innebörden av svensk kultur&lt;br&gt;och egna attityder för att de med insikt skall kunna förmedla och för-&lt;br&gt;klara svenska företeelser och värderingar på ett fördomsfritt och res-&lt;br&gt;pektfullt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetsorganet för invandrarorganisationer pekar på att den omställ-&lt;br&gt;ningsprocess som invandrarfamiljer genomgår kan orsaka kriser och&lt;br&gt;slitningar mellan makar. Dessutom drabbas invandrarfamiljer hårdare än&lt;br&gt;svenska familjer av arbetslöshet, rotlöshet och brist på sociala kontakter.&lt;br&gt;Kvinnornas frigörelse kan innebära större trauma och lättare leda till&lt;br&gt;konflikter. Kulturkonflikter och språksvårigheter i s.k. blandäktenskap&lt;br&gt;kan leda till slitningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheter visar att antalet sökande med invandrarbakgrund har ökat&lt;br&gt;vid familjerådgivningsbyråer, men att huvudmannen har haft svårt att&lt;br&gt;hjälpa invandrarfamiljer i kris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetsorganet anser att man genom omdisponering av befintliga&lt;br&gt;resurser skall satsa på tvåspråkiga familjerådgivartjänster för invandrar-&lt;br&gt;grupper. Kommuner bör anstränga sig att rekrytera tvåspråkig personal&lt;br&gt;om sådan ej finns. Språk- och kulturkompetens skall räknas som en&lt;br&gt;tungt vägande merit vid tillsättninar av tjänster i invandrartäta områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjerådgivningen bör göras tillgänglig för invandrarna över hela&lt;br&gt;landet. För att detta skall bli möjligt behövs det flexibla lösningar och&lt;br&gt;samarbete och samverkansavtal mellan kommuner. I detta sammanhang&lt;br&gt;vill vi betona att kyrkans och trossamfundens familjerådgivning är be-&lt;br&gt;tydelsefull för invandrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotlands kommun konstaterar att utredningen påtalat att det visat sig&lt;br&gt;näst intill omöjligt att bedriva en meningsfull familjerådgivning genom&lt;br&gt;tolk. (Jfr &amp;quot;Tvärkulturell kommunikation - forskning och erfarenheter av&lt;br&gt;betydelse för interkulturella samtal&amp;quot;. Pedagogiska rapporter nr 30, Peda-&lt;br&gt;gogiska institutet, Lund).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med förvåning noteras att utredningen ändå föreslår att familjerådgiv-&lt;br&gt;ningen i ökad utsträckning bör ge stöd åt invandrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen menar för sin del att de ångestfyllda upplevelser som&lt;br&gt;många flyktingar behöver hjälp att bearbeta och de svårigheter som&lt;br&gt;omställningen till ett nytt land skapar (att förlora sin identitet och först&lt;br&gt;långsamt få en ny osäker) kräver kompetent hjälp. Terapeutiskt kunniga&lt;br&gt;människor som talar flyktingarnas språk, som har kulturkompetensen&lt;br&gt;och som själva upplevt vad de vill säga att byta land, behövs. Detta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och som själva upplevt vad de vill säga att byta land, behövs. Detta&lt;br&gt;behov bör tillgodoses på flyktingmottagningama. Familjerådgivama kan&lt;br&gt;i det sammanhanget endast finnas med som ev. konsulter. Att låta sven-&lt;br&gt;ska familjerådgivare ta hand om samtal med invandrare vore en pap-&lt;br&gt;persreform helt utan värde för invandrarna. Man måste utgå från vad&lt;br&gt;dessa behöver och vara realistisk, inte önsketänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen pekar i sin rapport på att också homosexuella par har&lt;br&gt;behov av att kunna vända sig till familjerådgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet för sexuellt likaberättiggande - Stockholmsavdelningen&lt;br&gt;har i en särskild skrivelse synpunkter på förslaget. RFSL Stockholm ser&lt;br&gt;med tillfredsställelse, att homosexuella par jämställs med heterosexuella&lt;br&gt;par även i detta avseende, men anser, att formuleringen skulle varit mer&lt;br&gt;tvingande, ordet &amp;quot;bör&amp;quot; skulle ersättas med &amp;quot;skall&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFSL-Rådgivningen bedriver redan i dag en omfattande familjerådgiv-&lt;br&gt;ning för homo- och bisexuella par. Behovet av sådan rådgivning ökar&lt;br&gt;oavbrutet, bl.a. på grund av relationsproblem orsakade av hiv och aids.&lt;br&gt;En utvidning av den stödverksamheten kräver betydligt större resurser&lt;br&gt;än vi för närvarande förfogar över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjerådgivningen för homosexuella kräver förvisso specialkompe-&lt;br&gt;tens, likaså rådgivning för par där den ena parten är bisexuell, en spe-&lt;br&gt;cialkompetens socialtjänsten i dag inte har. Detta innebär emellertid inte&lt;br&gt;att myndigheten kan avsvära sig sitt ansvar för homosexuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också RFSU instämmer i att homosexuellas behov av familjerådgiv-&lt;br&gt;ning tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gotlands kommun anser att det känns fel att medvetet söka upp homo-&lt;br&gt;sexuella med erbjudande om familjerådgivning i en situation då vi inte&lt;br&gt;klarar att möta önskemålen ens hos de heterosexuella par som söker&lt;br&gt;rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man skriver också att på ett medvetet plan sker ingen diskriminering&lt;br&gt;av homosexuella hjälpsökande. Homosexuella kanske tvekar att gå till&lt;br&gt;familjerådgivare, vilka brukar vara medelålders kvinnliga socionomer. I&lt;br&gt;de fall familjerådgivare anställs, vilka öppet går ut med att de är homo-&lt;br&gt;sexuella förändras troligen situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RFSU menar också att den sexologiska kompetensen behöver förstär-&lt;br&gt;kas i familjerådgivningen. Många par som söker familjerådgivning har&lt;br&gt;t.ex. bristande sexuell lust som ett av sina samlevnadsproblem. För att&lt;br&gt;kunna differentiera om de sexuella problemen är en effekt av andra&lt;br&gt;låsningar i samlevnaden, t.ex. bristande känslomässigt engagemang,&lt;br&gt;stress, aggressivitet etc. eller om de sexuella dysfunktionema hos en&lt;br&gt;individ eller mellan paret är den primära störningen, krävs kompetens-&lt;br&gt;utveckling inom sexologi bland familjerådgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om sekretess berörs i Socialstyrelsens rapport. Styrelsen före-&lt;br&gt;slår att den stränga sekretessformen skall bestå för familjerådgivningen.&lt;br&gt;Sekretessfrågan beträffande samarbetssamtal diskuteras utan att styrelsen&lt;br&gt;lämnar något formellt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att den stränga familjerådgivningssekretessen skall bestå möter inte&lt;br&gt;några invändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt föreslår att om familjerådgivningen förs till socialtjänsten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § sekretesslagen omarbetas så att det klart framgår att familjerådgiv-&lt;br&gt;ning inom socialtjänsten omfattas av absolut sekretess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller samarbetssamtal föreslår Justitieombudsmannen och&lt;br&gt;Statskontoret att också dessa skall omfattas av den starkare familj eråd-&lt;br&gt;gi vningssekretessen .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieombudsmannen konstaterar att i många kommuner kan man i&lt;br&gt;dag inte erbjuda samarbetssamtal i den mening som ursprungligen var&lt;br&gt;avsedd. Det är framför allt i mindre kommuner vanligt att samma tjäns-&lt;br&gt;temän som medverkat vid samarbetssamtalen utför vårdnadsutredning i&lt;br&gt;de fall samtalen inte lett till en överenskommelse mellan föräldrarna.&lt;br&gt;Det innebär enligt min mening att socialtjänstsekretessen kommer att&lt;br&gt;gälla för samarbetssamtalen. De uppgifter som lämnas under samarbets-&lt;br&gt;samtalen kan därmed komma att ingå i en kommande vårdnadsutred-&lt;br&gt;ning. Detta är ägnat att rubba föräldrarnas förtroende för samarbetssam-&lt;br&gt;talen och därmed deras vilja att ta i anspråk de möjligheter till konflikt-&lt;br&gt;lösning som sådana samtal innefattar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO sammanfattar och anser att den särskilda sekretess som gäller för&lt;br&gt;familjerådgivning bör bestå och även innefatta samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens invandrarverk menar att den vanliga socialtjänstsekretessen kan&lt;br&gt;gälla för samarbetssamtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition...................................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll ...................1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag...........................2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 juni 1993 ... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning ................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund ................................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bedömning av den nuvarande verksamheten ...........4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till ändring ..........................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Familjerådgivning i alla kommuner.............5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;Sekretessfrågor..........................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;Socialstyrelsens uppdrag....................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4. Kostnader och ikraftträdande .................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Upprättat lagförslag.........................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialmotivering ..........................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hemställan ..............................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut .................................11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av Socialstyrelsens rapport 1989:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjerådgivning Samarbetssamtal ............12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Sammanställning av remissyttrande över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens rapport 1989:10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjerådgivning Samarbetssamtal ........... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 45008, Stockholm 1993&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Delvis bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:SoU10</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar i propositionen framlagt förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om genomförande (avsnitt 4.3).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om genomförande (avsnitt 4.3).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>Delvis bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:SoU10</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-07-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-10-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-10-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-10-20 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:32:46</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH034</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:53</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 00:32:46</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH034</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__4.pdf</filnamn>
<filstorlek>1104630</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om familjerådgivning</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/4F7A7949-581C-4728-8836-7220BE7C89C3</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:SoU10</uppgift>
<ref_dok_id>GH01SoU10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Familjerådgivning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:4&lt;br/&gt;
Familjerådgivning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:4 Familjerådgivning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:4&lt;br/&gt;
Familjerådgivning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:4 Familjerådgivning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:4&lt;br/&gt;
Familjerådgivning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:4 Familjerådgivning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:4&lt;br/&gt;
Familjerådgivning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:4 Familjerådgivning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:4&lt;br/&gt;
Familjerådgivning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:4 Familjerådgivning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:4&lt;br/&gt;
Familjerådgivning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:4 Familjerådgivning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:4&lt;br/&gt;
Familjerådgivning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:4 Familjerådgivning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Alwa Wennerlund  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:4&lt;br/&gt;
Familjerådgivning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:4 Familjerådgivning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Alwa Wennerlund  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Eva Zetterberg  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:4&lt;br/&gt;
Familjerådgivning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:4 Familjerådgivning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Eva Zetterberg  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lena Öhrsvik  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:4&lt;br/&gt;
Familjerådgivning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:4 Familjerådgivning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lena Öhrsvik  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maud Björnemalm  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:4&lt;br/&gt;
Familjerådgivning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:4 Familjerådgivning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maud Björnemalm  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rune Backlund  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:4&lt;br/&gt;
Familjerådgivning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:4 Familjerådgivning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rune Backlund  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sylvia Lindgren  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:4&lt;br/&gt;
Familjerådgivning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:4 Familjerådgivning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sylvia Lindgren  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Åke Carnerö  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:4&lt;br/&gt;
Familjerådgivning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:4 Familjerådgivning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Åke Carnerö  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>