<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2301611</hangar_id>
 <dok_id>GH0330</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>30</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:30</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Miljödepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>30</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-09-23 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:46:41</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>En strategi för biologisk mångfald</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0330/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0330</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH0330</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1993/94:30&lt;/h1&gt;
&lt;h3&gt;En strategi för biologisk mångfald&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade&lt;br&gt;utdrag ur regeringsprotokollet den 23 september 1993 för de åtgärder&lt;br&gt;och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olof Johansson&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-1.png" style="width:37pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom Miljö- och naturresursdepartementets ansvarsområde föreslås en&lt;br&gt;svensk strategi med grundläggande principer för bevarande av biologisk&lt;br&gt;mångfald och hållbart nyttjande av biologiska resurser. Strategin&lt;br&gt;innebär att miljömålen skall ges samma vikt och betydelse som skilda&lt;br&gt;ekonomiska överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på&lt;br&gt;ekologisk grund. En helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder för&lt;br&gt;att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga&lt;br&gt;överlevnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver förordas särskilda satsningar på forskning, information och&lt;br&gt;utbildning, samt att regler om miljökonsekvensbeskrivningar i jordbru-&lt;br&gt;ket bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En redogörelse lämnas också för de överväganden som regeringen&lt;br&gt;gjort med anledning av tidigare av riksdagen beslutade ändringar i&lt;br&gt;naturvårdslagen (1964:822) i fråga om biotopskydd och förbud mot&lt;br&gt;markavvattning. I anslutning till detta föreslås ytterligare en ändring i&lt;br&gt;naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Utrikesdepartementets ansvarsområde redogörs för de nya&lt;br&gt;förutsättningar som kommer att råda för de svenska insatserna till stöd&lt;br&gt;för utvecklingsländernas åtgärder för att bevara och hållbart nyttja den&lt;br&gt;biologiska mångfalden mot bakgrund av de nya förutsättningar som&lt;br&gt;konventionen om biologisk mångfald medför. En utredning aviseras i&lt;br&gt;frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 september 1993 Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsminister Bildt, ordförande, samt statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,&lt;br&gt;Thurdin, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P.&lt;br&gt;Westerberg, Ask.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsråden Johansson och Svensson&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Proposition om en strategi för biologisk mångfald&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Statsråden Johansson och Svensson anmäler sina förslag. Anförandena&lt;br&gt;och förslagen redovisas i protokoll for Miljö- och naturresursdeparte-&lt;br&gt;mentet och Utrikesdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsrådet Johansson hemställer att regeringen i en proposition före-&lt;br&gt;lägger riksdagen vad han och statsrådet Svensson har anfört för de&lt;br&gt;åtgärder och de ändamål de har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har&lt;br&gt;anfört för de åtgärder och de ändamål de har hemställt om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar att de anföranden och förslag som redovisas i&lt;br&gt;protokollen skall bifogas propositionen som bilagorna 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Miljö- och naturresursdepartementet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 september 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anmälan till proposition om en strategi for biologisk&lt;br&gt;mångfald&lt;/h4&gt;
&lt;h3&gt;Strategi för biologisk mångfald&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vid Förenta Nationernas konferens om miljö och utveckling i Rio de&lt;br&gt;Janeiro år 1992 undertecknades konventionen om biologisk mångfald.&lt;br&gt;Vid konferensen antogs också ett handlingsprogram för miljö och ut-&lt;br&gt;veckling, Agenda 21, ett principdokument på skogsområdet och en&lt;br&gt;Riodeklaration samt undertecknades en konvention om klimatförändring-&lt;br&gt;ar. I Riodeklarationens första princip sägs att i strävan mot en hållbar&lt;br&gt;utveckling står människan i centrum. Hon har rätt till ett hälsosamt och&lt;br&gt;rikt liv i samklang med naturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen 1992/93:227 om godkännande av kon-&lt;br&gt;ventionen om biologisk mångfald föreslagit ett godkännande av kon-&lt;br&gt;ventionen. Konventionen innebär bl.a. ett åtagande att föra en samlad&lt;br&gt;politik för att bevara den biologiska mångfalden och att redovisa denna&lt;br&gt;politik för konventionens partskonferens. Jag kommer i det följande att&lt;br&gt;föreslå att regeringen föreslår att riksdagen godkänner en svensk strate-&lt;br&gt;gi för bevarande av biologisk mångfald. Jag kommer också att förorda&lt;br&gt;vissa nya insatser inom området.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Biologisk mångfald är variationsrikedomen inom och mellan arter och&lt;br&gt;hos de ekologiska systemen. Den biologiska mångfalden är en förut-&lt;br&gt;sättning för ekosystemens fortlevnad och varaktigt liv på jorden. Allt&lt;br&gt;levande - även människan - bygger sin existens på denna mångfald och&lt;br&gt;de livsuppehållande system den vidmakthåller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människan är unik genom att hon är medveten om konsekvensen av&lt;br&gt;sina handlingar. Vetskapen att en oförstörd miljö och mångfalden i&lt;br&gt;naturen utgör en förutsättning för överlevnad även för framtidens gene-&lt;br&gt;rationer ger oss ett särskilt ansvar. Vår strävan att säkerställa ett gott liv&lt;br&gt;också för våra efterkommande kräver att vårt samhälle förvaltar naturen&lt;br&gt;så att den biologiska mångfalden bevaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig utgångspunkt är att människan har rätt att förändra och&lt;br&gt;bruka naturen, men samtidigt är det hennes ansvar att förhindra allvarli-&lt;br&gt;ga rubbningar i de ekologiska systemen. Avsaknaden av fullständig&lt;br&gt;vetskap om konsekvenser av ett handlingssätt får aldrig bli ett skäl mot&lt;br&gt;åtgärder för att undanröja eller minimera hot mot den biologiska mång-&lt;br&gt;falden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studier av biologisk mångfald har gamla traditioner i Sverige och&lt;br&gt;kännedomen om vårt lands flora och fauna och är relativt god. Carl von&lt;br&gt;Linnés insatser vid mitten av 1700-talet för att klassificera växt- och&lt;br&gt;djurvärlden var epokgörande inom biologin. Linnés och hans lärjungars&lt;br&gt;ambitioner att kartlägga jordens växt- och djurliv och att finna ekono-&lt;br&gt;miskt intressanta arter har på senare tid fått förnyad aktualitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland svenskarna finns ett utbrett och djupt rotat intresse för naturen&lt;br&gt;och ett folkligt engagemang för bevarande av flora och fauna. Landet är&lt;br&gt;rikt på förhållandevis ostörda naturområden och alla har tillgång till&lt;br&gt;naturen med stöd av allemansrätten. Förutsättningarna för att bevara&lt;br&gt;den biologiska mångfalden är därför goda i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.1 Ekologiska grunder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den biologiska mångfalden har utvecklats och förändrats under hela den&lt;br&gt;period på ca 3,5 miljarder år som liv har funnits på jorden. Stora ned-&lt;br&gt;gångar i antalet arter har skett vid åtminstone fem tillfällen under denna&lt;br&gt;tidsperiod. Orsakerna till dessa katastrofer har troligen varit klimatolo-&lt;br&gt;giska eller geologiska. Arter har försvunnit och nybildats, men den&lt;br&gt;förlust av arter vi ser idag skiljer sig på ett väsentligt sätt från dessa&lt;br&gt;tidigare naturliga katastrofer. Dagens artförluster sker i mycket snabb&lt;br&gt;takt och orsakas så gott som helt av en enda arts inverkan, nämligen&lt;br&gt;människans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biologisk mångfald delas i de flesta fall upp på tre nivåer, variationen&lt;br&gt;inom arter, mellan arter och mellan olika ekosystem. Biologisk mång-&lt;br&gt;fald är därför inte detsamma som artantal även om naturvårdsarbetet av&lt;br&gt;praktiska skäl ofta tar sin utgångspunkt i arter som en relativt lätthanter-&lt;br&gt;lig del av mångfalden. Arter speglar dock endast vissa aspekter av&lt;br&gt;biologisk mångfald. Som ett förtydligande av begreppet biologisk mång-&lt;br&gt;fald är det viktigt att notera att begreppet ekosystem även innefattar de&lt;br&gt;klimatologiska och geologiska processer som styr mikroorganismers,&lt;br&gt;växters och djurs liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen om biologisk mångfald omfattar också ytterligare en&lt;br&gt;viktig dimension av mångfalden som inte hör hemma under det vi tradi-&lt;br&gt;tionellt innefattar i naturvårdsarbetet, nämligen den rikedom av biolo-&lt;br&gt;gisk mångfald som våra domesticerade arter besitter. Det handlar om&lt;br&gt;sorter av växter och husdjursraser som har förädlats och utvecklats&lt;br&gt;under tusentals år av den jordbrukande människan liksom om arter som&lt;br&gt;är beroende av de av människan utvecklade och underhållna jordbruks-&lt;br&gt;ekosystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av störningar för mångfalden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mångfalden eller variationsrikedomen utgör grundförutsättningen för ett&lt;br&gt;ekosystems långsiktiga funktion genom att den möjliggör för systemet&lt;br&gt;att anpassa sig till återkommande, mer eller mindre omfattande stör-&lt;br&gt;ningar. Med ekosystemets funktion avses bl.a. ekologiska och evolutio-&lt;br&gt;nära processer, som utbyte av gener mellan organismer och cirkulation&lt;br&gt;av näringsämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Störningar är en av de viktigaste drivkrafterna bakom variationsrike-&lt;br&gt;domen och skapar mångfald genom förändringar av landskap och eko-&lt;br&gt;system. Sådana &amp;quot;positiva&amp;quot; störningar kan vara naturliga men kan även&lt;br&gt;orsakas av människans aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människan har under mycket lång tid påverkat ekosystem, även såda-&lt;br&gt;na som ibland betecknas som &amp;quot;orörda&amp;quot;, genom jakt, jordbruk och skog-&lt;br&gt;savverkning. Det första jordbruket bedrevs av nomader i skogsområden,&lt;br&gt;där människan högg ned skogen, brände marken och odlade under två&lt;br&gt;eller tre säsonger. Detta sätt att odla gynnade de växter som snabbast&lt;br&gt;koloniserar jungfrulig mark. Exempel på sådana arter är de växter som&lt;br&gt;ofta kallas ogräs. Våra stora jordbruksgrödor av gräsarter tillhör de&lt;br&gt;arter som har förmågan att snabbt kolonisera jungfrulig mark och är&lt;br&gt;anpassade till säsongsbunden nederbörd och återkommande störningar.&lt;br&gt;Därför valdes de som grödor. De härstammar i stor utsträckning från&lt;br&gt;s.k. Vavilovcentrer, områden med betydande biologisk mångfald bland&lt;br&gt;jordbruksgrödor, vilka identifierades av den ryske genetikem och veten-&lt;br&gt;skapsmannen N.I. Vavilov på slutet av 1920-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av att öka livsmedelsproduktionen å ena sidan och att anpassa&lt;br&gt;jordbruket till naturens skiftningar i form av klimatvariationer och&lt;br&gt;säsongsvariationer i temperatur och nederbörd å den andra sidan tros ha&lt;br&gt;varit de viktigaste drivkrafterna bakom jordbrukets utveckling. Utveck-&lt;br&gt;lingen av mer permanent odling krävde ny teknik med tillförsel av&lt;br&gt;gödning, trädesläggning och byte av grödor (växelbruk). Det främjade&lt;br&gt;en stor inomartsvariation hos grödor och husdjur. Sådana odlingssystem&lt;br&gt;finns fortfarande kvar i vissa delar av världen, t.ex. hos ursprungsbe-&lt;br&gt;folkningar i Anderna. Den ständiga kampen för att säkra matproduk-&lt;br&gt;tionen har gjort att människorna i dessa samhällen odlar hundratals&lt;br&gt;olika sorter potatis anpassade till olika höjdlägen, årstider och som&lt;br&gt;försäkring mot klimatväxlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med framväxten av moderna odlingssystem har den ökade produk-&lt;br&gt;tionen satts i fokus. Det har varit nödvändigt för att möta befolknings-&lt;br&gt;ökningen och åstadkomma en produktivitetsökning som kunde mäta sig&lt;br&gt;med industrins. Produktionsökningen bygger på främjande av en smal&lt;br&gt;genetisk bas med hög avkastning. Det industrialiserade och högpro-&lt;br&gt;duktiva jordbruket har som en bieffekt fört med sig att de gamla lant-&lt;br&gt;sortema av växter och husdjursrasema i stor utsträckning försvunnit, då&lt;br&gt;de inte längre ansetts lönsamma att odla eller föda upp. I den utsträck-&lt;br&gt;ning de finns kvar bevaras de huvudsakligen i genbanker. Dessa sorter&lt;br&gt;och raser hyste en betydande inomartsvariation och därmed en betydan-&lt;br&gt;de biologisk mångfald. Trots att förädlingsarbetet kräver ständig inför-&lt;br&gt;sel av nytt genetiskt material för att kunna stå emot skadegörare och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upprätthålla en hög produktion har alltså mycket av den genetiska&lt;br&gt;mångfalden i jordbruket, i form av jordbruksväxter och husdjur, gått&lt;br&gt;förlorad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-2.png" style="width:201pt;height:151pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Guteftret är en ålderdomlig fårras och är en del «v den svenska biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av artmångfald&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska landskapet med dess växt- och djurliv har formats under en&lt;br&gt;geologiskt sett relativt kort tidsperiod efter den senaste istiden som&lt;br&gt;avslutades för ca 10 000 år sedan. Totalt bedöms att det finns ca 50 000&lt;br&gt;arter i landet, med reservation för att vissa organismgrupper är dåligt&lt;br&gt;utforskade. Endast för ett fåtal av våra organismgrupper kan sägas att&lt;br&gt;artantalet är högt i jämförelse med andra delar av världen. Det gäller&lt;br&gt;även vid en jämförelse med andra områden med liknande klimatiska och&lt;br&gt;geologiska förhållanden. Att jämföra artantal mellan olika ekosystem i&lt;br&gt;världen saknar dock mening om inte hänsyn tas till jämförbarhet i upp-&lt;br&gt;byggnad och till klimatiska och geologiska förutsättningar. Att t.ex.&lt;br&gt;jämföra artantal i de skandinaviska och nordamerikanska barrskogseko-&lt;br&gt;systemen kan vara av värde. Att jämföra artantal mellan tropiska och&lt;br&gt;boreala skogsekosystem har däremot troligen ett högst begränsat värde.&lt;br&gt;Biologisk mångfald är av stor betydelse for varje ekosystems långsiktiga&lt;br&gt;funktion. Det är därför inte korrekt att säga att ekosystem med en högre&lt;br&gt;artmångfald generellt har större värde och därför bör prioriteras i det&lt;br&gt;internationella naturvårdsarbetet framför mindre artrika ekosystem. Det&lt;br&gt;kan t.ex. noteras att arter och gener av betydelse för jordbruket nästan&lt;br&gt;undantagsvis har sitt ursprung i områden med låg naturlig mångfald,&lt;br&gt;såsom torrområden och bergstrakter. Att upprätthålla funktionerna i alla&lt;br&gt;ekosystem på jorden är därför av lika stor betydelse för en långsiktigt&lt;br&gt;hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår kunskap om mångfaldens betydelse för ekosystemens funktion är&lt;br&gt;relativt begränsad. Kunskapen behöver snabbt öka för att vi skall kunna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förbättra våra möjligheter att bestämma inom vilka gränser vårt nyttjan-&lt;br&gt;de av ekosystemen kan bedrivas. Under en viss nivå av artantal eller&lt;br&gt;genetisk diversitet kan befåras att ett system kollapsar, men vi vet inte&lt;br&gt;var dessa gränser går. Frågan om hur många arter eller hur stor gene-&lt;br&gt;tisk variation som behövs för att risken för en kollaps av ett ekosystem&lt;br&gt;skall minimeras kan inte besvaras generellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett flertal exempel på arter eller organismgrupper som har&lt;br&gt;särskild betydelse för andra arters överlevnad, i vissa fall t.o.m. för&lt;br&gt;grundläggande funktioner hos hela ekosystem. Sådana s.k. nyckelarter&lt;br&gt;skulle därför vara av särskilt stor betydelse att bevara. Men det kan&lt;br&gt;också hävdas att arter eller organismgrupper som inte har denna be-&lt;br&gt;tydelse i nuläget är viktiga. Störningar och förändringar av ekosystemen&lt;br&gt;sker oavbrutet. I denna process kan arter eller organismgrupper utveck-&lt;br&gt;las till att ta över nyckelfunktioner i ekosystemet och därmed bidra till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-3.png" style="width:241pt;height:349pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Skogsduvan häckar i ihåliga trädstammar och är därmed beroende av t.ex. hackspettar för&lt;br&gt;sin förökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många arter har en stor spridning i världen och förekommer i flera&lt;br&gt;länder, ibland också på flera kontinenter. Bl.a. av den anledningen&lt;br&gt;delas arter ofta upp i olika populationer. Gränserna mellan populationer-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na är ofta flytande. Olika populationer kan i vissa fall ha särskild gene-&lt;br&gt;tisk särprägel, t.ex. beroende på att artens olika föryngringsområden är&lt;br&gt;skilda från varandra. Även störningar i form av uppsplittring av livsmi-&lt;br&gt;ljön i mindre områden (fragmentering av biotoper) kan leda till att en&lt;br&gt;art delas upp i mer eller mindre åtskilda populationer. Graden av isole-&lt;br&gt;ring mellan olika populationer beror ofta på deras spridningsförmåga.&lt;br&gt;Isolering av populationer genom fragmentering i kombination med&lt;br&gt;minskat individantal ökar risken för att en art skall dö ut. Det faktum&lt;br&gt;att arter och ekosystem inte följer administrativa gränser ställer särskil-&lt;br&gt;da krav på internationell samordning för att på bästa sätt främja goda&lt;br&gt;förutsättningar för arters och ekosystems fortlevnad. Sådant samarbete&lt;br&gt;bedrivs t.ex. mellan Sverige och Norge vad gäller bevarande av de&lt;br&gt;stora rovdjuren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-4.png" style="width:250pt;height:72pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Laxen är uppdelad på genetiskt särpräglade populationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av genetisk mångfald&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genetiska variationen inom vaije art är en förutsättning för anpass-&lt;br&gt;ningar till förändrade miljöförhållanden. När antalet individer minskar&lt;br&gt;inom en art minskar troligen också den genetiska variationen. Det råder&lt;br&gt;också ett direkt samband mellan risken för utdöende och graden av&lt;br&gt;störningar i miljön. Fragmentering av en arts biotop i kombination med&lt;br&gt;en smal genetisk variation, t.ex. beroende på lågt individantal, ger&lt;br&gt;mycket ogynnsamma förutsättningar för långsiktig överlevnad. Generellt&lt;br&gt;kan därför sägas att risken för att en art skall dö ut ökar om antalet&lt;br&gt;individer decimeras kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Graden av genetisk särprägel inom en art styrs också av dess sätt att&lt;br&gt;föröka sig. Den vilda laxen är exempel på en art som genom att den&lt;br&gt;återvänder till &amp;quot;sin älv&amp;quot; för att föröka sig har utvecklat en genetisk&lt;br&gt;särprägel som är specifik för varje population. Andra fiskarter som&lt;br&gt;förökar sig i områden i öppna havet med en större blandning av indivi-&lt;br&gt;der ger inte samma uppdelning på olika genetiskt särpräglade populatio-&lt;br&gt;ner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av mångfald på ekosystemnivå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika arters populationer lever tillsammans i biologiska samhällen.&lt;br&gt;Organismer av samma art och av olika arter samspelar i denna miljö.&lt;br&gt;Växter kämpar om livsutrymme, näringsämnen, ljus och vatten. Kam-&lt;br&gt;pen bedrivs ofta med hjälp av vad man kan kalla kemiska medel. Djur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betar växtligheten, som för att undvika allt för kraftig nedbetning ut-&lt;br&gt;vecklat ämnen som gör födan osmaklig. I andra fall har växter utvecklat&lt;br&gt;förmäga att dra nytta av andra organismer för sin förökning genom att&lt;br&gt;locka till sig pollenspridare med nektar i sin blomma eller genom att&lt;br&gt;göra fröna smakliga. Insekter kan parasitera på växter eller djur. Mik-&lt;br&gt;roorganismer och svampar kan samspela med växter och utbyta närings-&lt;br&gt;ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa relationer mellan arter liksom nedbrytning av döda växter och&lt;br&gt;djur, cirkulation av näringsämnen och naturliga störningar i livsmiljön&lt;br&gt;är centrala processer i ekosystemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Variationen i och mellan olika biologiska samhällen och deras sam-&lt;br&gt;spel utgör mångfalden på ekosystemnivå. Utvecklingen av hållbara&lt;br&gt;system för nyttjande av biologiska resurser i t.ex. skogsbruket eller&lt;br&gt;fisket måste bygga på uttag av resurser inom ramen för dessa processer.&lt;br&gt;Av särskild betydelse för ett hållbart nyttjande av systemen är att&lt;br&gt;försöka efterlikna de naturliga stömingsprocesser som alla ekosystem&lt;br&gt;utsätts för.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.2 Värdering av biologisk mångfald&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt vid värdering av biologisk mångfald är människan och&lt;br&gt;hennes behov. Traditionellt har ofta möjligheterna att exploatera olika&lt;br&gt;biologiska resurser utgjort grund för värderingen. Även det värde den&lt;br&gt;biologiska mångfalden har för framtida konsumtion och för att till-&lt;br&gt;fredsställa människans behov av skönhet, spänning och att förklara&lt;br&gt;världen är en viktig värderingsgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan utgångspunkt är att tillskriva naturen ett egenvärde. Enligt&lt;br&gt;enkätundersökningar är denna åsikt förhållandevis vanlig i Sverige.&lt;br&gt;Synsättet leder i sin mest extrema form till slutsatsen att ingrepp i natu-&lt;br&gt;ren inte kan tillåtas. De allra flesta som anser att naturen har egenvärde&lt;br&gt;torde dock acceptera att människan nyttjar den för sitt uppehälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett utgångspunkt är det möjligt att enas om att naturen och den&lt;br&gt;biologiska mångfalden har ett skyddsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening har människan rätt att bruka och förändra naturen,&lt;br&gt;men måste förhindra allvarliga rubbningar i ekosystemen. Människan är&lt;br&gt;för sin existens beroende av naturen och de livsuppehållande system den&lt;br&gt;tillhandahåller. Men inom de ramar naturen sätter finns utrymme för&lt;br&gt;utveckling och nyskapande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värderingen av den biologiska mångfalden måste ytterst bygga på in-&lt;br&gt;sikten om den biologiska mångfaldens betydelse för grundläggande&lt;br&gt;ekologiska processer och livsuppehållande system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunder för ekonomisk värdering av biologisk mångfald&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att värdera den biologiska mångfalden i ekonomiska termer har under&lt;br&gt;senare år framhållits som en förutsättning för ett framgångsrikt miljöar-&lt;br&gt;bete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Traditionellt har dock biologiska resurser prissatts främst utifrån deras&lt;br&gt;värde för konsumtion eller vidareförädling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det traditionella synsättet har lett till att endast delar av den biologi-&lt;br&gt;ska mångfalden, som t.ex. virke, åsatts något värde. En korrekt värde-&lt;br&gt;ring av biologisk mångfald måste dock bygga på dess fulla värde vilket&lt;br&gt;inbegriper dess betydelse för grundläggande ekologiska processer och&lt;br&gt;livsuppehållande system. De ekologiska faktorer och samband som jag&lt;br&gt;redogjort för i det föregående (avsnitt 1.1) bör därför inbegripas i en&lt;br&gt;värdering av biologisk mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekosystemen producerar förnyelsebara resurser som grödor, virke,&lt;br&gt;m.m. De underhåller samhället med ekologiska tjänster, t.ex. genom att&lt;br&gt;återcirkulera näringsämnen och upprätthålla luftens syrgashalt. Allt&lt;br&gt;detta sammantaget utgör naturens underhåll till samhället och samhällse-&lt;br&gt;konomin. Människans samhälle beror således ytterst av att det övergri-&lt;br&gt;pande ekologiska systemet fungerar (figur 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-5.png" style="width:212pt;height:133pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Figur 1 Det samhällsekonomiska systemet är ett delsystem till eko-sfären och&lt;br&gt;behöver energi, naturresurser och ekologiska tjänster för att fungera.&lt;br&gt;De ekologiska tjänsterna genereras av arterna i samspel med sin&lt;br&gt;livsmiljö och de utgör en grundläggande produktionsfaktor för sam-&lt;br&gt;hällsekonomin. Ur: Handel och miljö - mot en hdllbar spelplan. SOU&lt;br&gt;1993:79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ekologiska gränserna måste vara vägledande för hur olika delar av&lt;br&gt;den biologiska mångfalden värderas. I korthet kan sägas att syftet med&lt;br&gt;värderingen är att skaffa det kunskapsunderlag som behövs för att kunna&lt;br&gt;tillämpa olika styrmedel på ett effektivt sätt för att åstadkomma en&lt;br&gt;hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redogjort för nyss förutsätter de ekologiska processerna&lt;br&gt;sannolikt en stor mångfald. I avsaknad av en exakt kunskap om hur den&lt;br&gt;mångfald skall vara sammansatt som är en förutsättning for att upp-&lt;br&gt;rätthålla grundläggande ekologiska processer, är det nödvändigt att&lt;br&gt;tillämpa försiktighetsprincipen. Försiktighetsprincipen säger att när det&lt;br&gt;finns ett hot bör bristen på full vetenskaplig visshet inte användas som&lt;br&gt;skäl för att skjuta upp åtgärder för att undanröja, undvika eller mini-&lt;br&gt;mera ett sådant hot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För säkerhets skull bör vi därför sträva efter att bevara en så stor&lt;br&gt;mångfald som möjligt. Sådana säkerhetsmarginaler innebär bl.a. att&lt;br&gt;tillräckligt stora populationer och utbredningsområden för organismer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste bevaras så att förutsättningarna för deras långsiktiga överlevnad&lt;br&gt;säkras. Det innefattar spridningsmöjligheter och förutsättningar för&lt;br&gt;anpassning till de nya situationer som kan orsakas av föroreningar eller&lt;br&gt;klimatförändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mer rättvisande värdering av biologisk mångfald har grundläggan-&lt;br&gt;de betydelse for att ge information vid ekonomiskt beslutsfattande.&lt;br&gt;Korrekt utformade ekonomiska styrmedel och regelverk är exempel på&lt;br&gt;åtgärder som har till syfte att bygga in en tillämpning av försiktig-&lt;br&gt;hetsprincipen i enskildas och företags agerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakomliggande orsaker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de bakomliggande orsakerna till förlust av biologisk mångfald&lt;br&gt;finns marknadsbrister bl.a. förorsakade av brister i ägande- och nyttjan-&lt;br&gt;derättsstrukturer. En annan viktig orsak är missriktade politiska beslut&lt;br&gt;som rör naturresursernas användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsbristema utgörs av de ekonomiska systemens oförmåga att&lt;br&gt;värdera de kostnader som förlust av arter och ekosystem för med sig&lt;br&gt;och att värdesätta den potentiella nytta som gener, arter och ekosystem&lt;br&gt;kan ha för tredje man eller kommande generationer. Detta leder till&lt;br&gt;externa effekter, dvs. kostnader för miljöförstöring hamnar utanför&lt;br&gt;marknadsprissättningen. De externa effekterna kan orsaka samhället&lt;br&gt;stora kostnader. Ett sätt att minska kostnaderna för samhället är att&lt;br&gt;intemalisera dem. Det innebär att de externa effekterna korrigeras&lt;br&gt;genom politiska beslut så att kostnaderna faller på dem som orsakar&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsaknaden av klart definierade ägande- eller nyttjanderätter kan leda&lt;br&gt;till överexploatering av naturresurser. På samma sätt innebär politiska&lt;br&gt;beslut ofta regler eller ekonomiska incitament vars syfte är att främja&lt;br&gt;produktion som ger bieffekter vilka kan vara negativa för den biologiska&lt;br&gt;mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att avhjälpa dessa bakomliggande orsaker till förlust av biologisk&lt;br&gt;mångfald måste den nationella politiken inom olika ekonomiska sektorer&lt;br&gt;analyseras och styrmedel tillämpas i syfte att korrigera marknadsbrister-&lt;br&gt;na. På det internationella planet krävs avtal eller överenskommelser som&lt;br&gt;styr nyttjandet av gränsöverskridande tillgångar. De tillämpbara styr-&lt;br&gt;medlen kan omfatta information, utbildning, regelverk, skatter, avgifter&lt;br&gt;och subventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlust av biologisk mångfald måste i ett globalt sammanhang ses mot&lt;br&gt;bakgrund av snabb befolkningstillväxt och djup fattigdom. Det står&lt;br&gt;alltmer klart att fettigdomsproblemen är den enskilt viktigaste orsaken&lt;br&gt;till miljöförstöring i u-ländema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktiga steg på vägen mot en gynnsammare ekonomisk utveckling är&lt;br&gt;ökad respekt för mänskliga rättigheter, demokratisering och utveckling&lt;br&gt;av marknadsekonomi. En väl fungerande marknadsekonomi med väl-&lt;br&gt;definierat och spritt enskilt ägande medför ett effektivare nyttjande av&lt;br&gt;naturresurserna och har därmed positiva effekter för miljön. Samtidigt&lt;br&gt;kommer dock strävan mot en snabb ekonomisk tillväxt ofta i konflikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med ett förbättrat miljöskydd. Självklart är inte en ökad varu- och&lt;br&gt;tjänsteproduktion, till priset av försämrad miljö en önskvärd utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ekonomiska motiven för u-ländema att bevara biologisk mångfald&lt;br&gt;har varit svaga. När konventionen om biologisk mångfald träder i kraft&lt;br&gt;ökar dock de ekonomiska incitafnenten för att bevara biologisk mång-&lt;br&gt;fald och genetiska resurser. Genom konventionen ges stater äganderätt&lt;br&gt;till biologiska resurser inom nationsgränsen. Detta sammantaget med det&lt;br&gt;ökande industriella utnyttjandet av biotekniken kan resultera i att den&lt;br&gt;biologiska mångfalden blir en viktig tillgång i många u-länders nationel-&lt;br&gt;la utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att bevara jordens biologiska mångfald och samtidigt tillgodose be-&lt;br&gt;rättigade krav på ekonomisk utveckling och ökat välstånd är i dag en av&lt;br&gt;mänsklighetens största utmaningar. En ekologiskt och ekonomiskt håll-&lt;br&gt;bar utveckling i alla länder är nödvändig för allas långsiktiga över-&lt;br&gt;levnad. U-ländemas egen politik är avgörande för deras utveckling. De&lt;br&gt;behöver dessutom integreras i världsekonomin samt få tillträde till i-län-&lt;br&gt;demas marknader och finansiellt stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värderingsmetoder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ekonomisk teoribildning har under senare år utvecklats olika&lt;br&gt;metoder att försöka värdera ekologiska aspekter av gener, arter och&lt;br&gt;ekosystem. Sådana metoder används med olika framgång i olika länder,&lt;br&gt;men grundläggande för dem alla är att de endast ger en mycket ofull-&lt;br&gt;ständig prissättning av den biologiska mångfaldens betydelse för de&lt;br&gt;livsuppehållande systemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av metoderna skall i huvudsak tjäna som underlag for besluts-&lt;br&gt;fettande i enskilda fell. De kan t.ex. ge underlag för att väga kostnader&lt;br&gt;och nytta mot varandra. Metoderna speglar människors värdering av&lt;br&gt;förändringar i miljön. Metodernas stora begränsning är att de inte alls&lt;br&gt;har till syfte att värdera den biologiska mångfaldens betydelse för eko-&lt;br&gt;systemfunktionema, även om det ibland framställs som att de ger sådan&lt;br&gt;information. Det innebär att kostnads-nyttoanalyser baserade på dessa&lt;br&gt;metoder ger en skev bild, då de kraftigt undervärderar mångfeldens&lt;br&gt;betydelse för de ekologiska processerna. Detta måste tas i beaktande när&lt;br&gt;metoderna används i beslutsfettande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vissa principer för kostnadsansvar har tillämpats i miljöarbetet i&lt;br&gt;syfte att bygga in miljökostnader i det ekonomiska systemet. Bland de&lt;br&gt;mer allmänt accepterade är principen om att förorenaren betalar (Pollu-&lt;br&gt;ter Pays Principle - PPP). Den har haft stor betydelse i arbetet med att&lt;br&gt;minska luft- och vattenföroreningar. På liknande sätt har principen om&lt;br&gt;att användaren betalar (User Pays Principle - UPP) lanserats, vilken&lt;br&gt;analogt med PPP innebär att den som nyttjar biologiska resurser på ett&lt;br&gt;sätt som inte är förenligt med en bevarad mångfeld också skall ha ett&lt;br&gt;ansvar för att bekosta åtgärder för att t.ex. reparera skador eller avsätta&lt;br&gt;skyddade områden. Principen har här visat sig betydligt svårare att&lt;br&gt;tillämpa, vilket jag återkommer till i det följande (avsnitt 3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland andra värderingsmetoder som kan påverka politiska beslut kan&lt;br&gt;nämnas s.k. miljöräkenskaper och beräkning av miljöskulden. Miljörä-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kenskaper syftar till att komplettera traditionell ekonomisk statistik som&lt;br&gt;nationalräkenskaper och BNP, för att miljön skall kunna ges större vikt&lt;br&gt;vid ekonomiskt och politiskt beslutsfattande. Miljöskulden innebär&lt;br&gt;beräkning av de totala kostnaderna för att återställa miljöskador. Båda&lt;br&gt;metoderna har ett i huvudsak informativt och pedagogiskt syfte och kan&lt;br&gt;ge ett förstärkt underlag för politiskt beslutsfettande, men påverkar inte&lt;br&gt;direkt ekonomiska marknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambanden mellan miljö och ekonomi måste göras tydliga&lt;sub&gt;%&lt;/sub&gt; På samma&lt;br&gt;sätt som Sveriges skuld på det ekonomiska området behöver minskas,&lt;br&gt;måste Sveriges miljöskuld begränsas (prop. 1992/93:100 bil. 15). An-&lt;br&gt;vändningen av effektiva styrmedel måste öka (prop. 1991/92:150 bil.&lt;br&gt;1:12 En samlad strategi för ökad användning av ekonomiska styrmedel&lt;br&gt;i miljöpolitiken) vilket riksdagen också beslutat om (bet. 1991/92:FiU&lt;br&gt;20, rskr. 1991/92:128).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.3 Biologisk mångfald i Sverige - situation och trender&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer i det följande att redogöra för Naturvårdsverkets rapport&lt;br&gt;(4138) Biologis^, Mångfeld: Miljön i Sverige, Tillstånd och trender&lt;br&gt;(1993) i vilken redovisas dagsläge och utveckling för Sveriges vilda&lt;br&gt;växter och djur och de ekosystem de hör hemma i. Regeringen har även&lt;br&gt;gett Naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med Skogsstyrelsen, Jord-&lt;br&gt;bruksverket, Fiskeriverket och Boverket redovisa en svensk landsstudie&lt;br&gt;om biologisk mångfeld senast den 31 decefnber 1993. I landsstudien&lt;br&gt;kommer även situationen för den domesticerade delen av den biologiska&lt;br&gt;mångfalden att redovisas. Landsstudien utgör ett led i Sveriges uppfölj-&lt;br&gt;ning av åtagandena vid FN:s konferens om miljö och utveckling (UN-&lt;br&gt;CED) i Rio de Janerio 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Naturvårdsverkets rapport konstateras att på artnivå är 5-10% av&lt;br&gt;landets vilda växt- och djurarter hotade i den bemärkelsen att deras&lt;br&gt;långsiktiga överlevnad i landet inte kan anses vara säkrad. Hotbilden i&lt;br&gt;Sverige avviker således inte till det bättre från den globala situationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten anges att bedömningar byggda på trender i arters före-&lt;br&gt;komst och numerär bland ryggradsdjuren visar att takten i förändringar-&lt;br&gt;na och utarmningen av den biologiska mångfalden accelererat under de&lt;br&gt;senaste årtiondena. Negativa förändringar dominerar över positiva och&lt;br&gt;kan till stor del kopplas till arter som hör hemma i jordbrukslandskapet&lt;br&gt;och i gammal barrskog. De positiva effekter som uppstått kan antingen&lt;br&gt;tillskrivas aktiva skydds- och vårdinsatser eller expansion av redan&lt;br&gt;vanliga arter i det moderna brukningslandskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-6.png" style="width:281pt;height:228pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Den vitryggiga hackspetten är en hotad art i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare konstateras i rapporten att en regional analys av situation och&lt;br&gt;trender visar att hotade arter ur olika organismgrupper återfinns i alla&lt;br&gt;län. Skåne, sydvästra Sverige och Stockholmsområdet är de regioner&lt;br&gt;som varit särskilt hårt drabbade av artförluster under de senaste 140&lt;br&gt;åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljögifter, kemikalier och föroreningar bidrar enligt rapporten till&lt;br&gt;hotbilden men är inte av lika stor betydelse som de storskaliga föränd-&lt;br&gt;ringarna av landskapet. För vissa livsmiljöer, som t.ex. vatten, är föro-&lt;br&gt;reningar och gifter de största hoten. Miljögifter, kemikalier och förore-&lt;br&gt;ningar påverkar ekosystem på landskapsnivå genom att störa de ekolo-&lt;br&gt;giska processerna samt genom förändringar av organismsamhällenas&lt;br&gt;sammansättning och utbredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten framhålls också att på ekosystem och landskapsnivå är&lt;br&gt;flera av hoten mot mångfalden relaterade till förändrade livsmiljöer.&lt;br&gt;Nya och ändrade brukningsmetoder i jord- och skogsbruket gör att&lt;br&gt;biotoper förändras eller försvinner, totalarealen av vissa biotoper min-&lt;br&gt;skar och biotoper splittras upp så att isoleringen av populationer ökar.&lt;br&gt;En genomgång av olika natur- och landskapstyper görs i rapporten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogslandskapet är i Sverige den dominerande landskapstypen och&lt;br&gt;täcker 56% av landytan. Det består av ca 85% barrskog och ca 15%&lt;br&gt;lövskog. Större delen av skogslandskapet har berörts av skogsbruk,&lt;br&gt;endast ca 5 % är av naturskogskaraktär enligt Naturvårdsverkets bedöm-&lt;br&gt;ning. Det är, jämfört med Västeuropa en hög andel, men jämfört med&lt;br&gt;t.ex. Kanada en låg andel. I det modema skogsbruket bidrar bl.a. min-&lt;br&gt;skad förekomst av döende och död ved, kortare omloppstider, ändrad&lt;br&gt;åldersfördelning och minskat antal skogsbränder till förlust av biologisk&lt;br&gt;mångfald. Hög belastning av försurande och gödande luftföroreningar&lt;br&gt;utgör också ett hot mot skogsekosystemens ekologiska processer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbrukslandskapet är ett av människan utvecklat ekosystem med en Prop. 1993/94:30&lt;br&gt;historia på ungefär 6 000 år. En stor del av den biologiska mångfalden Bilaga 1&lt;br&gt;i jordbrukslandskapet är knuten till naturbetesmarker och slåtterängar&lt;br&gt;eller igenväxningsstadier efter bete eller slåtter. Brukaren har genom&lt;br&gt;slåtter och bete övertagit, vidmakthållit och tidvis utvidgat naturliga&lt;br&gt;vegetationsstrukturer som hyser en flora och fauna anpassad till bete av&lt;br&gt;vilda djur, bränder m.m. Trots tusentals års markutnyttjande har många&lt;br&gt;av dessa organismer inte hotats till sin existens. De senaste årtiondenas&lt;br&gt;utveckling har dock inneburit en kraftig tillbakagång för mångfalden i&lt;br&gt;jordbrukslandskapet. Förändringar i jordbrukslandskapet ingår i hot-&lt;br&gt;bilden för ungefär en tredjedel av landets hotade, sällsynta eller hän-&lt;br&gt;synskrävande arter. De är de klart dominerande hoten mot vissa orga-&lt;br&gt;nismgrupper, som t.ex. fjärilarna och kärlväxtema. Ett allt mer ensartat&lt;br&gt;jordbrukslandskap med borttagande av åkerholmar, trädridåer, öppna&lt;br&gt;diken, och små vatten är viktiga orsaker. Vidare märks minskad areal&lt;br&gt;betesmark, förändring av ogräsfloran och effekter på markfaunan av&lt;br&gt;användning av handelsgödsel och bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våtmarkerna upptar ca 20% av landytan vilket i jämförelse med flera&lt;br&gt;andra länder i Europa är en hög andel. Dikning för att höja jord- och&lt;br&gt;skogsbruksproduktionen tillhör de viktigaste hoten mot våtmarkerna&lt;br&gt;som biotop. Nedfallet av gödande ämnen påverkar också våtmarkerna&lt;br&gt;negativt men har ännu inte blivit ett lika stort problem i Sverige som i&lt;br&gt;andra europeiska länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ungefär 85 000 sjöar och ca 300 000 km rinnande vatten i&lt;br&gt;landet. Dessa vattenmiljöer har under många hundra år nyttjats av&lt;br&gt;människan for transporter och energiproduktion samt i olika industriella&lt;br&gt;processer. Flertalet av våra större vattendrag har reglerats för att ut-&lt;br&gt;vinna vattenkraft. Användningen av handelsgödsel och bekämpningsme-&lt;br&gt;del liksom utsläpp av avloppsvatten har haft betydande påverkan på&lt;br&gt;vattenmiljöerna. Av stor betydelse är också det omfattande nedfallet av&lt;br&gt;försurande föroreningar som påverkat ett stort antal sjöar och vatten-&lt;br&gt;drag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de marina miljöerna är Östersjöns brackvattenmiljö och skär-&lt;br&gt;gårdarna längs våra kuster unika i ett internationellt perspektiv. Ökad&lt;br&gt;belastning av näringsämnen, syrebrist och exponering för miljögifter har&lt;br&gt;inneburit förändringar i de marina miljöernas biologiska mångfald under&lt;br&gt;de senaste årtiondena. Utbredningen i djupled av alger och fisk- och&lt;br&gt;bottendjurssamhällenas artsammansättning har förändrats. Belastningen&lt;br&gt;av organiska miljögifter har skadat fiskätande däggdjur och fåglar (säl&lt;br&gt;och havsörn) och är ett av Östersjöns största miljöproblem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-7.png" style="width:335pt;height:70pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Den svenska skärgården är unik i ett internationellt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjällandskapet bildar Europas största sammanhängande område av&lt;br&gt;förhållandevis orörd natur. Den storskaliga regleringen av vattendrag&lt;br&gt;har dock inneburit stora ingrepp. Renskötsel har under senare år lokalt&lt;br&gt;förorsakat problem med överbetning. Skogsbruk i fjällnära skog och&lt;br&gt;försurning är andra faktorer som påverkat den biologiska mångfalden.&lt;br&gt;Lokala störningar på grund av gruvdrift och turism förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den genetiska nivän kan konstateras att det finns få exempel på att&lt;br&gt;minskning eller uppsplittring av vilda växt- eller djurpopulationer i&lt;br&gt;Sverige lett till minskad genetisk variation i sådan omfattning att risken&lt;br&gt;för utdöende påtagligt har ökat. Det är dock oklart om detta beror på att&lt;br&gt;problemet är dåligt undersökt eller om det är sällsynt och av liten prak-&lt;br&gt;tisk betydelse. Förlust av genetisk variation kan ha påverkat förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för populationers eller arters fortlevnad negativt hos t.ex. varg&lt;br&gt;och naturligt reproducerande lax.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Sveriges strategi för biologisk mångfald&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En svensk strategi med grundläggande principer för&lt;br&gt;bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfeld antas. Miljö-&lt;br&gt;målen skall ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska&lt;br&gt;överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk&lt;br&gt;grund. Vidare skall en helhetssyn tillämpas vad gäller åtgärder för att&lt;br&gt;upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga över-&lt;br&gt;levnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Mål och inriktning för naturvårdsarbetet har&lt;br&gt;lagts fest av riksdagen (prop. 1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30, rskr.&lt;br&gt;1990/91:338). Målen är att den biologiska mångfalden och den genetis-&lt;br&gt;ka variationen skall säkerställas. Växt- och djursamhällen skall bevaras&lt;br&gt;så att i landet naturligt förekommande arter ges förutsättningar att fort-&lt;br&gt;leva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet delas in i tre insatsnivåer, där den första nivån är grundläg-&lt;br&gt;gande och långsiktigt viktig, och betecknas som vardagslandskapet. Här&lt;br&gt;skall åtgärderna innebära hänsyn vid mark- och vattenutnyttjande och&lt;br&gt;anpassning av brukningsmetoder. Den andra nivån utgörs av områden&lt;br&gt;med högre naturvärden där särskilda insatser krävs för att bevara arter&lt;br&gt;och upprätthålla ekosystemens funktioner och processer. Den tredje&lt;br&gt;nivån utgörs av särskilt värdefulla områden och omfattar naturtyper och&lt;br&gt;arter som på grund av sin känslighet endast tål liten eller ingen män-&lt;br&gt;sklig påverkan eller är beroende av en viss typ av brukande (hävd) för&lt;br&gt;att kunna fortleva. Dessa områden bör skyddas med stöd av naturvårds-&lt;br&gt;lagen. Naturvårdsarbetet bygger på en samverkan av åtgärder på dessa&lt;br&gt;olika nivåer, där alla delar är av lika stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna inriktning av naturvårdsarbetet har vuxit fram i Sverige under&lt;br&gt;senare år. Bakgrunden är den växande insikten om människans beroen-&lt;br&gt;de av ekosystemen för sin överlevnad. Utvecklingen har inneburit en&lt;br&gt;ökad fokusering på de två första insatsnivåema. Skälet är att en ensidig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;satsning på skyddade områden inte gör det möjligt att uppnå den am-&lt;br&gt;bitiösa målsättning som lagts last av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsarbetet inriktas ofta på miljöer som är värdefulla ur kultur-&lt;br&gt;miljösynpunkt. Särskilt i odlingslandskapet - resultatet av landets od-&lt;br&gt;lingshistoria - innebär detta att naturvården behöver samordnas med&lt;br&gt;vården av miljöns kulturvärden. Detta har också markerats genom att&lt;br&gt;naturvårdslagen är tillämplig också på kulturpräglade naturmiljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att de mål och den inriktning som i bred politisk enighet&lt;br&gt;lagts fest av riksdagen alltjämt bör gälla. Besluten vid FN:s konferens&lt;br&gt;om miljö och utveckling lade tyngdpunkten vid utvecklingsfrågorna och&lt;br&gt;pekade på det brådskande behovet av en ekologisk anpassning av ekono-&lt;br&gt;miska sektorers verksamheter. I besluten framhölls också betydelsen av&lt;br&gt;en lokal förankring av miljöinsatserna och den enskilda människans&lt;br&gt;handlande. Denna inriktning ligger som synes väl i linje med den svens-&lt;br&gt;ka politiken, så som den lagts fest sedan flera år tillbaka, och har också&lt;br&gt;präglat Sveriges agerande vid förhandlingarna inför konferensen samt i&lt;br&gt;förhandlingarna om konventionerna om biologisk mångfeld och klimat-&lt;br&gt;förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ökade insikten om miljöfrågornas grundläggande betydelse har&lt;br&gt;också inneburit en tydlig förändring av politiska beslut. Som exempel&lt;br&gt;kan nämnas propositionen om en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226,&lt;br&gt;bet. 1992/93:JoUl5, rskr. 1992/93:352) och propositionen om riktlinjer&lt;br&gt;för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (prop. 1992/93:180, bet.&lt;br&gt;1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening innebär denna ökade insikt och nyligen träffade&lt;br&gt;internationella överenskommelser att en strategi med grundläggande&lt;br&gt;principer för att bevara den biologiska mångfalden och hållbart nyttja&lt;br&gt;dess beståndsdelar måste läggas fest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En central fråga i strategin är relationerna mellan miljön, särskilt&lt;br&gt;bevarandet av den biologiska mångfalden, och ekonomiska verksam-&lt;br&gt;heter. Denna relation måste förtydligas. Jag anser därför att på samma&lt;br&gt;sätt som i den nya skogspolitiken bör miljömålen ges samma vikt och&lt;br&gt;betydelse som de ekonomiska och produktionsinriktade målen inom&lt;br&gt;övriga samhällsverksamheter. Syftet är att bygga mänsklig verksamhet&lt;br&gt;på ekologiska grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare anser jag att det är viktigt att en helhetssyn tillämpas vad&lt;br&gt;gäller de åtgärder som skall vidtas för att bevara den biologiska mång-&lt;br&gt;falden och hållbart nyttja dess beståndsdelar. En kombination av åt-&lt;br&gt;gärder är nödvändig, där de olika delarna kompletterar varandra. Det&lt;br&gt;handlar dels om en miljöanpassning av olika samhällsverksamheter, dels&lt;br&gt;om skydd av värdefulla naturområden. Betydande insatser behövs för att&lt;br&gt;minska de negativa effekterna av föroreningar, mark- och vattenexploa-&lt;br&gt;tering och för att åstadkomma en naturvårdsanpassning av jordbruket,&lt;br&gt;skogsbruket, fisket och rennäringen. En fortsatt ökning av arealen&lt;br&gt;skyddad mark är också nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilda människans dagliga gärning är också av stor betydelse&lt;br&gt;for möjligheterna att bevara den biologiska mångfalden. Att aktivt välja&lt;br&gt;miljövänliga produkter till hushållet eller köpa ekologiskt odlad mat, att&lt;br&gt;åka tåg istället för bil till jobbet och att kompostera sitt hushållsavfall är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alla insatser som generellt sett är positiva för arters och ekosystems&lt;br&gt;överlevnad. När den enskilde jordbrukaren väljer att inte bespruta åker-&lt;br&gt;kanter, inte plöja ända fram till vattendrag eller sjö eller ta det större&lt;br&gt;steget och lägger om sin odling till s.k. ekologisk odling har det stor&lt;br&gt;betydelse för bevarande av den biologiska mångfalden i jord-&lt;br&gt;brukslandskapet. Att som skogsbrukare avstå från att dika små lövkläd-&lt;br&gt;da kärr eller sumpskogar, att vid avverkning spara torrakor, lågor eller&lt;br&gt;en skogskant mot vattendrag eller sjö förbättrar möjligheterna för&lt;br&gt;många djur och växter att fortleva i livskraftiga bestånd. Information&lt;br&gt;och utbildning är den viktigaste insatsen för att tydliggöra dessa sam-&lt;br&gt;band och utgör en av de viktigaste åtgärderna för att bevara den biolo-&lt;br&gt;giska mångfalden. Jag återkommer till denna fråga i det följande (av-&lt;br&gt;snitt 2.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har framhållit är bevarandet av den biologiska mång-&lt;br&gt;falden och fungerande livskraftiga ekosystem en av de viktigaste uppgif-&lt;br&gt;terna i det framtida miljöarbetet. Det innebär bl.a. behov av ytterligare&lt;br&gt;insatser för att stärka forskning kring och utveckling av miljöanpassade&lt;br&gt;samhällsverksamheter. Jag återkommer i det följande till denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis föreslår jag att en svensk strategi med grund-&lt;br&gt;läggande principer för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk&lt;br&gt;mångfald läggs fast. Dessa grundläggande principer är att miljömålen&lt;br&gt;skall ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska övervägan-&lt;br&gt;den inom alla samhällsområden i syfte att bygga mänsklig verksamhet&lt;br&gt;på ekologisk grund. Vidare skall en helhetssyn tillämpas vad gäller åt-&lt;br&gt;gärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters lång-&lt;br&gt;siktiga överlevnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kommer i det följande att redogöra for mina bedömningar vad&lt;br&gt;gäller vissa frågor av central betydelse för att bevara och hållbart nyttja&lt;br&gt;den biologiska mångfalden. Jag vill understryka behovet av en fortlö-&lt;br&gt;pande utvärdering av de åtgärder och de ändamål jag där tar upp. Bl.a.&lt;br&gt;kan det pågående arbetet med en landsstudie om biologisk mångfald&lt;br&gt;komma att visa på behov av ytterligare insatser. Den ständigt föränder-&lt;br&gt;liga naturmiljön och nya uppkommande miljöhot talar också för behovet&lt;br&gt;av en fortlöpande utvärdering av de åtgärder som vidtas för att bevara&lt;br&gt;den biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1 Sektorsansvarets tillämpning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En fortlöpande dialog mellan miljö- och sektors-&lt;br&gt;myndigheter och företrädare för näringar är av central betydelse för&lt;br&gt;naturvårdsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: En intensiv diskussion har förts under&lt;br&gt;senare år om vad sektorernas miljöansvar innebär i praktiken. I den&lt;br&gt;diskussionen har ofta ansvarsfrågan behandlats på ett otydligt sätt. Det&lt;br&gt;är viktigt att skilja mellan det ansvar som kan åvila näringen inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olika ekonomiska verksamheter och den ansvarsfördelning som bör råda&lt;br&gt;mellan miljömyndigheter och sektorsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själva kärnan i sektorsansvaret är näringens ansvar för att medverka&lt;br&gt;till en ekologisk anpassning av sin verksamhet i syfte att uppfylla miljö-&lt;br&gt;målen. Sektorsmyndighetemas roll i naturvårdsarbetet är att ta initiativ&lt;br&gt;till insatser och åtgärder, utarbeta sektorsplaner för genomförande av&lt;br&gt;åtgärder, tillsammans med näringen genomföra åtgärder, följa upp&lt;br&gt;resultaten och avge återkommande miljörapporter samt sprida kunskap&lt;br&gt;och utbildning inom näringen om åtgärder och mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömyndigheternas främsta uppgift är att ange de övergripande&lt;br&gt;målen och utvärdera sektorernas arbete. Vidare har miljömyndigheterna&lt;br&gt;viktiga uppgifter i miljöpolitiken inom naturvårdsområdet, t.ex. att&lt;br&gt;svara för avsättande av skyddsområden och köp av miljötjänster. Det&lt;br&gt;bör framhållas att miljömyndigheterna har det övergripande ansvaret för&lt;br&gt;att samlat utvärdera utvecklingen på miljöområdet och att uppmärksam-&lt;br&gt;ma nya hot. Miljömyndigheterna skall ha en pådrivande roll i miljöarbe-&lt;br&gt;tet. De kan i denna roll föreslå övergripande insatser inom olika sekto-&lt;br&gt;rers verksamhetsområden som kan föranledas av de olika miljöhoten.&lt;br&gt;Det är mot denna bakgrund viktigt att det finns en löpande dialog och&lt;br&gt;en klar ansvarsfördelning mellan sektorsmyndighetema och miljömyn-&lt;br&gt;digheterna. En fortlöpande dialog mellan myndigheterna, och dessutom&lt;br&gt;med företrädare för näringar och miljöorganisationer, är av central&lt;br&gt;betydelse för att åstadkomma en snabb och ändamålsenlig utveckling.&lt;br&gt;Det ankommer på berörda myndigheter att upprätthålla och vid behov&lt;br&gt;vidareutveckla dialogen. Enligt sin instruktion skall Naturvårdsverket&lt;br&gt;bl.a. i förhållande till sektorsmyndigheter samt regionala och lokala&lt;br&gt;myndigheter arbeta med mål, vägledning och uppföljning som rör mil-&lt;br&gt;jöarbetet. Länsstyrelserna har en motsvarande funktion på den regionala&lt;br&gt;nivån. Jag återkommer till frågan om den praktiska tillämpningen av&lt;br&gt;sektorsansvaret i det följande (avsnitt 2.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika aktörers kostnadsansvar för att åstadkomma en hållbar utveck-&lt;br&gt;ling har också debatterats livligt under senare år. Debatten har bl.a.&lt;br&gt;gällt den enskildes kostnadsansvar kontra statens. Frågan om intrångser-&lt;br&gt;sättning i samband med en ökade naturvårdshänsyn har utretts av en&lt;br&gt;interdepartemental arbetsgrupp och redovisats i rapporten (Ds 1991:87)&lt;br&gt;Naturvårdshänsyn och de areella näringarna. I rapporten görs bedöm-&lt;br&gt;ningen att principen om att förorenaren eller användaren betalar inte&lt;br&gt;direkt kan föras över till den typ av miljöpåverkan som främst har att&lt;br&gt;göra med sådan användning av mark och naturresurser som kan medfö-&lt;br&gt;ra konflikter med naturvårdens intressen, om det inte gäller förorening&lt;br&gt;av luft, mark eller vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår att i lagstiftningen skall anges att ersättning&lt;br&gt;upp till den s.k. kvalifikationsgränsen skall avräknas vid intrångsersätt-&lt;br&gt;ning. Detta skulle kunna göras genom ett tillägg i 26 § naturvårdslagen&lt;br&gt;(1964:822) motsvarande skrivningen i 14 kap. 10 § andra stycket plan-&lt;br&gt;och bygglagen (1987:10). Vidare förordas ett förtydligande i natur-&lt;br&gt;vårdslagen att bagatellartade intrång inte skall rendera ersättning samt&lt;br&gt;att sådana hänsyn som är naturliga inslag i skogs- och jordbruket skall&lt;br&gt;undantas vid beräkningen av den s.k. kvalifikationsgränsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen konstaterar också att ett ökat kostnadsansvar for nä-&lt;br&gt;ringsutövare kan innebära en höjning av kvalifikationsgränsen for ersätt-&lt;br&gt;ning vid intrång. Det förutsätter i så fall att den år 1987 fastlagda prin-&lt;br&gt;cipen om &amp;quot;berörd del&amp;quot; omprövas, dvs. att intrånget inte endast relateras&lt;br&gt;till behandlingsenheten utan till hela fastigheten i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Miljövårdsberedningens rapport (1992:3) Biologisk mångfald i Sve-&lt;br&gt;rige - hur klarar vi uppdraget, resoneras kring sektorsansvaret, och då&lt;br&gt;särskilt principer for och praktisk tillämpning av kostnadsansvar for&lt;br&gt;naturvård i de areella näringarna. I rapporten ifrågasätts bl.a. den gäl-&lt;br&gt;lande definitionen av pågående markanvändning, vilken enligt författar-&lt;br&gt;na bör ges en annan tolkning baserad på en mer differentierad indelning&lt;br&gt;av markslag och den historiska användningen av olika markslag. I&lt;br&gt;rapporten jämförs t.ex. den olika synen på markavvattning på lågprodu-&lt;br&gt;cerande skogsmark och kalavverkning av urskogar. I rapporten görs&lt;br&gt;gällande att statens syn på vad som kan anses vara pågående markan-&lt;br&gt;vändning i dessa fall varierar av oförklarliga skäl. I det första fellet&lt;br&gt;skulle åtgärderna inte vara ett led i pågående markanvändning men dock&lt;br&gt;i det andra fallet. I rapporten förordas att en toleranströskel festställs,&lt;br&gt;med striktare normer än idag, för att minska den offentliga sektoms&lt;br&gt;ekonomiska börda för naturvårdsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag att de principer för ansvarsfördelning på natur-&lt;br&gt;vårdsområdet som jag redogjort för i det föregående ger vid handen att&lt;br&gt;ett klart kostnadsansvar redan åvilar näringen och sektorerna för de&lt;br&gt;skador som verksamheten kan åstadkomma på naturen. Det gäller även&lt;br&gt;för skyddet av den biologiska mångfalden. Graden av ansvar uttrycks&lt;br&gt;bl.a. genom bestämmelserna om naturvårdshänsyn i de areella näringar-&lt;br&gt;nas lagstiftningar och genom nu gällande principer för intrångsersättning&lt;br&gt;vid avsevärt försvårande av pågående markanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller arbetgruppens förslag att markägaren alltid skall svara för&lt;br&gt;den kostnad som motsvarar ett intrång upp till den s.k. kvalifikations-&lt;br&gt;gränsen och att underlaget för denna beräkning skall begränsas samt att&lt;br&gt;bagatellartade intrång inte skall läggas till grund för ersättning har&lt;br&gt;regeringen i samband med den skogspolitiska propositionen (prop.&lt;br&gt;1992/93:226) redan uttalat sig för att de förslagen bör genomföras.&lt;br&gt;Jordbruksutskottet har vid sin behandling av propositionen redovisat&lt;br&gt;samma uppfattning (bet. 1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:352). Jag avser&lt;br&gt;att återkomma med förslag till lagtekniska förändringar i denna fråga i&lt;br&gt;samband med behandlingen av Miljöskyddskommitténs betänkande&lt;br&gt;(SOU 1993:27) Miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller en förändring av den s.k. kvalifikationsgränsen är jag inte&lt;br&gt;beredd att förorda en återgång till den ordning som rådde före år 1987.&lt;br&gt;Den medvetna satsning på en ekologisk anpassning av brukning inom de&lt;br&gt;areella näringarna som utgör grunden för regeringens politik kommer&lt;br&gt;att begränsa behovet av att undanta mark från aktivt brukande och&lt;br&gt;därmed också behovet av att ekonomiskt ersätta brukare för intrång. I&lt;br&gt;praktiken innebär denna utveckling en betydande förändring av de&lt;br&gt;areella näringarnas påverkan på den biologiska mångfalden i riktning&lt;br&gt;mot en hållbar utveckling. Regional anpassning av brukningen och en&lt;br&gt;differentiering av brukningsmetoderna efter markslag, är viktiga inslag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i naturvårdsanpassningen av de areella näringarna. Härigenom byggs&lt;br&gt;också de eventuella kostnader som kan vara förknippade med denna&lt;br&gt;anpassning in i verksamheten. Som jag konstaterat inledningsvis bör&lt;br&gt;arbetet med att bevara den biologiska mångfalden bygga på insikten att&lt;br&gt;mångfeld är en förutsättning för ekosystemens långsiktiga produk-&lt;br&gt;tionsförmåga. Därför är en utveckling av brukningsmetoder inom de&lt;br&gt;areella näringarna som bygger på de ekologiska förutsättningarna en&lt;br&gt;nödvändighet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2 Bevarande av biologisk mångfald inom olika&lt;br&gt;samhällssektorer m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Under de närmaste åren bör det läggas en ökande&lt;br&gt;vikt vid att främja en miljöanpassning av verksamheten inom olika&lt;br&gt;samhällssektorer. Att inrätta skyddade områden är viktigt även i fort-&lt;br&gt;sättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Som jag redogjort för i det föregående&lt;br&gt;indelas naturvårdsarbetet i tre nivåer av vilka det s.k. vardagslandskapet&lt;br&gt;utgör det ytmässigt dominerande och därigenom är av grundläggande&lt;br&gt;betydelse för att bevara den biologiska mångfalden. Inom begreppet&lt;br&gt;vardagslandskapet feller mark och vatten som brukas i olika närings-&lt;br&gt;verksamheter eller tas i anspråk för samhällets utveckling. Vardags-&lt;br&gt;landskapet utgör och kommer att utgöra den ojämförligt största delen av&lt;br&gt;vårt land. I vissa länder läggs betydligt större vikt på att undanta be-&lt;br&gt;tydande delar av landet från aktivt brukande av naturresurserna. I de&lt;br&gt;länder där naturturism är en betydande ekonomisk näring har man i&lt;br&gt;många fell bedömt att det är samhällsekonomiskt lönsamt att avsätta&lt;br&gt;flera tiotals procent av landytan som nationalparker. Inom andra länder&lt;br&gt;med en historisk bakgrund som liknar vår egen är hela landskapet med&lt;br&gt;både brukade och icke brukade områden viktigt for att åstadkomma en&lt;br&gt;bevarad biologisk mångfeld inom ett fungerande samhällskonomiskt&lt;br&gt;system. Det illustrerar betydelsen av att vaije land ges möjlighet att&lt;br&gt;själv välja den strategi för bevarande av biologisk mångfeld som anses&lt;br&gt;lämpligast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att behovet av att avsätta ytterligare skyddade områden&lt;br&gt;fortfarande är stort i Sverige, särkilt inom skogslandskapet. Regeringen&lt;br&gt;föreslog därför i propositionen om en ny skogspolitik (prop.&lt;br&gt;1992/93:226) en förstärkning av resurserna för inköp av mark. Riks-&lt;br&gt;dagen anslöt sig till regeringens förslag och beslutade i enlighet därmed&lt;br&gt;(bet. 1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:352). I sin anmälan till proposi-&lt;br&gt;tionen framhöll jordbruksministern att omfattningen av skyddsbehovet i&lt;br&gt;skogslandskapet kan komma att uppgå till så mycket som 5% nedanför&lt;br&gt;skogsodlingsgränsen, men att det finns svårigheter att festställa ett exakt&lt;br&gt;tal innan bättre kunskap finns om hur långt en naturvårdsanpassning av&lt;br&gt;skogsbruket kan räcka för att bevara den biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även inom andra naturtyper finns behov av ytterligare skyddsinsatser.&lt;br&gt;Jag återkommer till denna fråga i det följande (avsnitt 3.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktum att vi i Sverige inte kan se framför oss en strategi med en&lt;br&gt;ensidig satsning på skyddade områden för att bevara den biologiska&lt;br&gt;mångfalden ställer särskilda krav på hur olika verksamheter bedrivs i&lt;br&gt;vardagslandskapet. Jordbruk, skogsbruk och fiske måste anpassas till de&lt;br&gt;naturgivna förutsättningarna och traditionella brukningsmetoder måste i&lt;br&gt;viss utsträckning upprätthållas. Samhällsplanering för markutnyttjande i&lt;br&gt;form av fysisk planering måste inriktas på att upprätthålla fungerande&lt;br&gt;ekologiska strukturer. Föroreningar till mark, vatten och luft måste&lt;br&gt;anpassas till de ekologiska belastningsgränserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom jordbruket utgår strategin från insikten att näringen bygger på&lt;br&gt;av människan delvis skapade och underhållna ekosystem. Det innebär&lt;br&gt;att brukningssystem som värnar den biologiska mångfalden i jord-&lt;br&gt;brukslandskapet måste upprätthållas. Bevarandeaspekter på jord-&lt;br&gt;brukslandskapet kommer därför naturligt att innefatta såväl kulturhisto-&lt;br&gt;riska aspekter som den biologiska mångfalden. I många fall är dessa&lt;br&gt;brukningsformer idag inte lönsamma i ett företagsekonomiskt perspek-&lt;br&gt;tiv. Det finns dock ett stort intresse och en vilja hos jordbrukarna i&lt;br&gt;landet att värna detta betydelsefulla natur- och kulturarv, om möjlighet&lt;br&gt;ges. De landskapselement som är en viktig förutsättning för djurs och&lt;br&gt;växters fortlevnad i odlingslandskapet måste bevaras. Staten ger också&lt;br&gt;stöd för sådana insatser genom att teckna avtal med intresserade jord-&lt;br&gt;brukare. I riksdagens beslut om en ny jordbrukspolitik (prop.&lt;br&gt;1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327) var systemet med&lt;br&gt;landskapsvårdsersättning en central del. Hänsynsregler och biotopskydd&lt;br&gt;i kombination med ekonomisk ersättning torde vara det sätt som bäst&lt;br&gt;bevarar dessa värden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekologiska anpassningen av jordbruksproduktionen, med ett&lt;br&gt;fortsatt minskat beroende av insatsprodukter, skall främjas. Även den&lt;br&gt;ekologiska odlingen är av betydelse i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevarande av genetiska resurser är av central betydelse för åstadkom-&lt;br&gt;ma en hållbar utveckling i jordbruket. Ett minskat beroende av kemiska&lt;br&gt;bekämpningsmedel och andra insatsprodukter förutsätter troligen ökade&lt;br&gt;insatser för förädling som ger inbyggd resistens hos grödorna och för-&lt;br&gt;bättrat upptag av näringsämnen. En ändring av brukningsmetoderna&lt;br&gt;genom bl.a. en fortsatt övergång till s.k. ekologisk odling är också av&lt;br&gt;central betydelse för att åstadkomma en hållbar utveckling inom jord-&lt;br&gt;bruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 föranledde ett särskilt upp-&lt;br&gt;drag till Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet&lt;br&gt;att fortlöpande utvärdera miljöeffekterna av reformen. Vidare har en&lt;br&gt;särskild kommission, Omställningskommissionen, haft regeringens&lt;br&gt;uppdrag att avstämma besluten i 1990 års reform mot EG:s motsvaran-&lt;br&gt;de politik. Den nyligen avlämnade rapporten från uppdraget och kom-&lt;br&gt;missionens betänkande ger anledning till att närmare bedöma den fort-&lt;br&gt;satta utvecklingen inom jordbruksområdet. Jag återkommer till dessa&lt;br&gt;frågor i det följande (avsnitt 3.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom skogsbruket präglas strategin av bruk av ett &amp;quot;naturligt&amp;quot; ekosys-&lt;br&gt;tem. Målsättningen är att anpassa brukningen till naturtillståndet och&lt;br&gt;skogsekosystemens naturliga föryngringsprocesser. Av betydelse för&lt;br&gt;strategin är också de regionala skillnaderna i det svenska skogslands-&lt;br&gt;kapet. I södra Sverige är skogsekosystemen i huvudsak kulturpräglade&lt;br&gt;och har ersatts med annat markutnyttjande eller planterats med barr-&lt;br&gt;skog. I övriga delar av landet dominerar det boreala barrskogsområdet&lt;br&gt;där elden är en viktig störningsfaktor. I skogslandskapet i södra och&lt;br&gt;mellersta Sverige finns skogsbiotoper som är beroende av ett visst&lt;br&gt;brukande och som hyser hotade eller hänsynskrävande arter. Ett ex-&lt;br&gt;empel är gamla hassellundar. I skogslandskapet bör strategin bygga på&lt;br&gt;en kombination av ett naturvårdsanpassat skogsbruk, vissa minimiregler&lt;br&gt;för skydd av särskilt känsliga biotoper och inrättande av naturreservat&lt;br&gt;och andra skyddade områden. Naturreservat spelar en särskilt viktig roll&lt;br&gt;i skogslandskapet, som tillflyktsort (refugier) för hotade arter och för att&lt;br&gt;ge skydd åt sådana arter som endast tål liten eller ingen påverkan från&lt;br&gt;mänskliga aktiviteter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya skogspolitiken innebär sammanfattningsvis att miljömålet&lt;br&gt;jämställs med produktionsmålet, att den biologiska mångfalden skall&lt;br&gt;bevaras och att skogsbrukets metoder anpassas till nya kunskaper om&lt;br&gt;naturtillståndet och skogsekosystemens naturliga föryngringsprocesser.&lt;br&gt;Den nya skogspolitiken medför också en betydande avreglering, med&lt;br&gt;borttagande av detaljerade föreskrifter, vilket kommer att leda till en&lt;br&gt;ökad variation i skogsbruket. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har&lt;br&gt;i uppdrag att fortlöpande utvärdera den nya skogspolitikens effekter på&lt;br&gt;den biologiska mångfalden. I den nya skogspolitiken förutsätts också att&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsema ges befogenheter att tillämpa vissa bestämmelser&lt;br&gt;i naturvårdslagen. Jag återkommer med förslag till detta i det följande&lt;br&gt;(avsnitten 3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rennäringen bedrivs liksom skogsbruket på basen av ett &amp;quot;naturligt&amp;quot;&lt;br&gt;ekosystem. Näringen är beroende av tillgången på bete. Storleken på&lt;br&gt;renstammen bestäms i allt väsentligt av tillgången till ett väl samlat och&lt;br&gt;åtkomligt vinterbete. Strategin bör här kännetecknas av en anpassning&lt;br&gt;till den varierande tillgången på bete som styrs inte bara av ekologiska&lt;br&gt;förutsättningar, utan också av hänsynen till andra samhällsintressen,&lt;br&gt;som t.ex. skogsbruk. Även här har riksdagen nyligen lagt fest en ny&lt;br&gt;politik som i allt väsentligt bygger på dessa förutsättningar (proposi-&lt;br&gt;tionen om samema och samisk kultur m.m., prop. 1992/93:32, bet.&lt;br&gt;1992/93:BoU8, rskr. 1992/93:115).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-8.png" style="width:308pt;height:126pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Tamrenen är en del av den biologiska mångfalden i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas vissa frågor av stor betydelse for naturresurs-&lt;br&gt;utnyttjande och bevarande av biologisk mångfeld. I riksdagsbeslutet slås&lt;br&gt;fest att rennäringen i likhet med andra areella näringar skall ta den&lt;br&gt;hänsyn som är betingad av vad naturen tål. Begränsande för verksam-&lt;br&gt;heten måste vara vad marken, vattnet och vegetationen fektiskt tål.&lt;br&gt;Föreskrifter om hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intres-&lt;br&gt;sen vid renskötsel kommer att beslutas av Jordbruksverket med stöd av&lt;br&gt;10 § rennäringsförordningen (1993:384). Sådana föreskrifter kan ställa&lt;br&gt;krav på verksamheten så att den bedrivs på det sätt som naturen tål i ett&lt;br&gt;långsiktigt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig fråga som behandlas i detta sammanhang är att an-&lt;br&gt;talet renar inte får överskrida vad naturen kan bära i form av betes-&lt;br&gt;tryck. Beslut finns om det högsta antal renar som får hållas på bete&lt;br&gt;inom varje samebys betesområde. När renantalet festställs skall länssty-&lt;br&gt;relsen, enligt 15 § rennäringslagen (1971:437) ta hänsyn till andra&lt;br&gt;intressen. En utgångspunkt vid bestämmandet av högsta renantalet är&lt;br&gt;därför vad naturen tål för att den biologiska mångfalden skall kunna&lt;br&gt;behållas och att ett uthålligt nyttjande av betesresursema inte skall&lt;br&gt;äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 juli 1995 införs ett nytt system för ersättning för rovdjursrivna&lt;br&gt;renar. Systemet har som utgångspunkt rovdjursförekomsten i samebyar-&lt;br&gt;nas betesområden. Även rovdjursföryngringar i området skall vägas in,&lt;br&gt;i syfte att säkra rovdjurens långsiktiga överlevnad i landet. Närmare&lt;br&gt;bestämmelser kommer att utarbetas av Sametinget och Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fiske är resursutnyttjande från ett i huvudsak naturligt ekosystem.&lt;br&gt;Den ledande principen bör vara att resursutnyttjandet inte överstiger&lt;br&gt;ekosystemets produktionsförmåga med hänsyn tagen till de naturliga&lt;br&gt;fluktuationerna i resursunderlaget. Förvaltande av biologiska resurser i&lt;br&gt;hav och sjöar försvåras av främst två anledningar. Både uppskattningen&lt;br&gt;av effekterna av resursutnyttjandet och beräkningarna av resursunder-&lt;br&gt;laget är osäkra eftersom våra kunskaper om de akvatiska ekosystemen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är relativt dåliga. Som alltid vid beslutsfattande på grundval av ett&lt;br&gt;ofullständigt kunskapsunderlag är det viktigt att försiktighetsprincipen&lt;br&gt;tillämpas med stor noggrannhet. De internationella dimensionerna inom&lt;br&gt;området, med överenskommelser om fiskekvoter inom gemensamma&lt;br&gt;fiskeområden, ställer också särskilda krav på resursförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den betydande föroreningsbelastning som många av våra havsom-&lt;br&gt;råden utsätts för är ytterligare en komplicerande hotfaktor. Särskilt&lt;br&gt;miljösituationen i Östersjön är bekymmersam och frågan är prioriterad&lt;br&gt;av regeringen. Omfattande insatser för att förbättra miljösituationen i&lt;br&gt;Östersjön har gjorts under senare år. I regeringens proposition om vissa&lt;br&gt;åtgärder inom klimatområdet och i Östersjöregionen (prop. 1992/93:99)&lt;br&gt;föreslogs 230 miljoner kronor för miljöinriktade insatser i Baltikum och&lt;br&gt;Östeuropa, varav 141,9 miljoner kronor avsåg åtgärdsprogrammet för&lt;br&gt;Östersjön, såsom byggande av avloppsreningsverk i Baltikum och främ-&lt;br&gt;jande av miljövänligt jordbruk i Baltikum, Polen och Ryssland samt&lt;br&gt;medel för bilateral kompetensuppbyggnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-9.png" style="width:294pt;height:162pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-10.png" style="width:279pt;height:156pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Y rkesfisket utgör en del av den svenska fiskenäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen för natur- och miljövården inom fiskets område är att fisk och&lt;br&gt;skaldjur och deras näringsorganismer skall bevaras i livskraftiga, natur-&lt;br&gt;ligt reproducerande bestånd. I detta inkluderas bl.a. att slå vakt om alla&lt;br&gt;fiskarter i landet, dvs. bevara den biologiska mångfalden. För fiskar är&lt;br&gt;det i högre grad än för många andra djurgrupper väsentligt att bevara&lt;br&gt;inomartsvariationen eftersom denna i många fall är betydande. Så har&lt;br&gt;t.ex. varje laxälv sin egen urskiljbara laxpopulation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt for den naturligt reproducerande laxen och för torsken i&lt;br&gt;Östersjön är situationen bekymmersam. Under senare år har de hydrolo-&lt;br&gt;giska förutsättningarna, framför allt på grund av en ökning av syrefria&lt;br&gt;bottenområden, inneburit svårigheter för torskens reproduktion. De&lt;br&gt;insatser som nu görs inom ramen för Östersjöprogrammet är av stor&lt;br&gt;betydelse för Östersjöns torskbestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den odlade laxen har drabbats av en sjukdom som går under beteck-&lt;br&gt;ningen M74 och som förorsakar stor yngeldödlighet i odlingarna. Huru-&lt;br&gt;vida M74 drabbar även den naturligt reproducerande laxen är oklart.&lt;br&gt;Orsakerna till sjukdomen är ännu inte klarlagda men Naturvårdsverket&lt;br&gt;och Fiskeriverket har presenterat ett förslag till forskningsinsatser for&lt;br&gt;att klarlägga orsaken till sjukdomen. Regeringen har anvisat 1 275 000&lt;br&gt;kronor för dessa forskningsinsatser. Vidare har sammanlagt ytterligare&lt;br&gt;3,2 miljoner kronor avsatts för övervakning av den naturligt reproduce-&lt;br&gt;rande laxen i våra älvar och för forskning kring genbevarande hos&lt;br&gt;laxen. Som ett led i Fiskeriverkets löpande uppföljning av laxbestånden&lt;br&gt;görs årliga provfisken. Höstens provfisken har försenats på grund av det&lt;br&gt;höga vattenståndet i de norrländska älvarna. Därför förväntas resultaten&lt;br&gt;förligga först senare i höst. Regeringen följer utvecklingen och avser&lt;br&gt;vidta åtgärder om så krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den omfattande vattenkraftsutbyggnaden under 1900-talet har&lt;br&gt;den naturligt reproducerande laxens lekbiotoper decimerats kraftigt.&lt;br&gt;Möjligheterna att förbättra situationen för den naturligt reproducerande&lt;br&gt;laxen ligger bl.a. i att vid den omprövning av gamla vattenkraftsdomar&lt;br&gt;som nu är förestående, få till stånd skadeförebyggande åtgärder i form&lt;br&gt;av nya vandringsvägar och restaurering av lekbiotoper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det tillstånd som omprövas meddelats enligt äldre vattenrättslig&lt;br&gt;lagstiftning får tillståndsinnehavaren inte någon ersättning for den för-&lt;br&gt;lust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vatt-&lt;br&gt;nets avrinning som föranletts av nya dllståndsvillkor till den del värdet&lt;br&gt;av detta bortfall inte överstiger en tjugondei av produktionsvärdet vid&lt;br&gt;anläggningen resp, värdet av den vattenmängd, fallhöjd eller magasin-&lt;br&gt;volym som omfattas av tillståndet. Kammarkollegiet har i en framställ-&lt;br&gt;ning till regeringen påpekat skillnaden mellan de ersättningsregler som&lt;br&gt;gäller vid omprövning av tillstånd som meddelats enligt äldre vatten-&lt;br&gt;rättslig lagstiftning och tillstånd som meddelats med stöd av 1983 års&lt;br&gt;vattenlag. Skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder som&lt;br&gt;föreskrivs i en omprövningsdom skall om omprövningen avser ett till-&lt;br&gt;stånd som meddelats enligt äldre vattenrättslig lagstiftning ersättas av&lt;br&gt;den som ansökt om omprövning, dvs. det allmänna. Kollegiet har före-&lt;br&gt;slagit att lagen (1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291)&lt;br&gt;ändras så att även skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder&lt;br&gt;som föreskrivs vid omprövning av äldre tillstånd skall bekostas av&lt;br&gt;tillståndshavaren. Kollegiets framställning har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan beredes nu vidare i regeringskansliet med sikte på att ett&lt;br&gt;förslag, innebärande att vid omprövning av äldre tillstånd föreskrivna&lt;br&gt;skadeförebyggande och skadekompenserande åtgärder skall bekostas av&lt;br&gt;tillståndshavaren inom ramen för värdet av den ersättningsfria andel&lt;br&gt;som nu gäller for förlust av vatten eller fallhöjd m.m., skall lämnas till&lt;br&gt;vårriksdagen 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat betydande hot mot den naturligt reproducerande laxen är&lt;br&gt;den överfiskning som sker i Östersjön från vissa länders sida. Sverige&lt;br&gt;har i flera år genom Fiskerikommissionen för Östersjön verkat for&lt;br&gt;begränsningar av havslaxfisket i Östersjön och kritiserat de nationer&lt;br&gt;som överskrider de fastställda kvoterna. Kommissionen har nyligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslutat om en minskning av totalkvoten för lax för år 1994 jämfört&lt;br&gt;med år 1993. Fiskeriverket har sedan år 1985 skärpt regleringen av älv-&lt;br&gt;och kustfisket efter lax.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biologisk mångfeld tas också upp i den utredning som generaldirektö-&lt;br&gt;ren vid Fiskeriverket gör rörande fiskerinäringens utvecklingsmöjlig-&lt;br&gt;heter. Utredningen görs mot bakgrund av såväl de biologiska förutsätt-&lt;br&gt;ningarna som de internationella överenskommelser som har träffats på&lt;br&gt;bl.a. fiskets område. Utredaren skall redovisa sina slutliga ställnings-&lt;br&gt;taganden till regeringen under hösten 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Markanvändning för bebyggelse och infrastruktur innefettar samhälls-&lt;br&gt;verksamheter som utnyttjar mark eller vatten eller på annat sätt påver-&lt;br&gt;kar naturen. Den viktigaste aktören inom samhällsplaneringen är kom-&lt;br&gt;munerna. Tätortsplanering och bebyggelselokalisering måste bygga på&lt;br&gt;insikten om betydelsen av ekologiska strukturer. Naturen upphör inte&lt;br&gt;innanför stadsgränsen. Grönområden utgör inte enbart viktiga rekrea-&lt;br&gt;tionsområden för stadens innevånare utan är också livsmiljö och sprid-&lt;br&gt;ningskorridorer for djur och växter och hyser ofta stora kulturvärden.&lt;br&gt;Grönområden kan därför inte ses som automatiskt tillgängliga exploa-&lt;br&gt;teringsresurser utan utgör i sig en viktig del av stadsmiljöns infrastruk-&lt;br&gt;tur och även av ekosystemen. Jag återkommer till dessa frågor i det&lt;br&gt;följande (avsnitt 3.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slåtter av vägkanter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig fråga i sammanhanget är de betydande arealer gräsmark längs&lt;br&gt;vägarna. Numera används inga kemiska bekämpningsmedel längs våra&lt;br&gt;vägar utan vägrenarna hålls öppna genom röjning och slåtter. Även om&lt;br&gt;åtgärderna främst sker av trafiksäkerhetsskäl - med hänsyn till såväl&lt;br&gt;metoder som när de utförs - ger dessa åtgärder områdena viss karaktär&lt;br&gt;av slåttermarker. Vägkanter som hålls öppna har uppskattats till ett par&lt;br&gt;hundra tusen hektar mark och kallas landets i särklass största areal av&lt;br&gt;&amp;quot;ogödslad slåttermark&amp;quot;. Samtidigt som vägar fungerar som spridnings-&lt;br&gt;barriärer för en del organismer utgör de spridningskorridorer för vissa&lt;br&gt;växter och djur. Den biologiska mångfalden påverkas därför såväl&lt;br&gt;negativt som positivt av vägnätet. Det är därför viktigt att inte enbart&lt;br&gt;lägga trafiksäkerhetsaspekter på skötsel av vägens närområde. I vissa&lt;br&gt;delar av landet finns redan god erfarenhet av samråd mellan natur- och&lt;br&gt;kulturvårdande resp, väghållande myndigheter for att uppmärksamma&lt;br&gt;och ta hänsyn till natur- och kulturvärden vid skötsel av vägrenar.&lt;br&gt;VARNA är namnet på Vägverkets och länsstyrelsemas gemensamma&lt;br&gt;arbete för att uppmärksamma de mindre vägarnas kultur- och naturvär-&lt;br&gt;den, främst vid ombyggnad och förbättring. Kunskaperna om hur sköt-&lt;br&gt;seln av vägkanterna skall bedrivas för att gynna den biologiska mång-&lt;br&gt;falden bör utvecklas ytterligare. Vägverket bör därför ges i uppdrag att&lt;br&gt;i samråd med Naturvårdsverket identifiera och föreslå ett program for&lt;br&gt;skötsel av vägrenar med en artrik och mångformig växtlighet i syfte att&lt;br&gt;på ett konkret sätt ta ansvar för den biologiska mångfaldens bevarande&lt;br&gt;inom sitt verksamhetsområde. Särskild hänsyn bör tas till trafiksäker-&lt;br&gt;hetsaspektema vid genomförandet av uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunalt engagemang&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommunala engagemanget i naturvårdsarbetet har ökat på ett be-&lt;br&gt;tydande sätt under de senaste åren. Det är en positiv utveckling som jag&lt;br&gt;anser bör stimuleras ytterligare. Ett exempel på åtgärder som främjar&lt;br&gt;den utvecklingen är den delegation av beslutanderätt enligt naturvårdsla-&lt;br&gt;gen som kan ske i vissa frågor, bl.a inrättande av naturreservat. Andra&lt;br&gt;exempel är det samarbete mellan länsstyrelser och kommuner som i&lt;br&gt;vissa län har utvecklats vad gäller arbetet med landskapsvårdande åt-&lt;br&gt;gärder. I flera län har kommunerna engagerats i det konkreta arbetet&lt;br&gt;med att teckna avtal med brukare om naturvårds- och landskapsvårdsåt-&lt;br&gt;gärder. Det har inneburit en betydande effektivisering av arbetet och&lt;br&gt;har dessutom främjat en lokal förankring av naturvårdsarbetet. Många&lt;br&gt;kommuner genomfor också inventeringar av hotade arter och biotoper.&lt;br&gt;Ett exempel är det samarbete som inletts mellan flera kommuner på&lt;br&gt;Södertörn i Stockholms län och som resulterat i en inventering av hota-&lt;br&gt;de arter i de södra länsdelama. Materialet utgör ett viktigt underlag&lt;br&gt;både för det centrala arbetet med att kartlägga hotade arter liksom för&lt;br&gt;kommunernas eget planeringsarbete. Inrättande av naturreservat är ett&lt;br&gt;annat område där flera kommuner har tagit aktiv del i arbetet. Jag vill&lt;br&gt;särskilt framhålla möjligheterna till samfinansieringslösningar mellan&lt;br&gt;kommuner och staten för att skydda värdefulla naturområden, som jag&lt;br&gt;anser bör kunna användas i större utsträckning. Samfinansiering kan&lt;br&gt;också vara ett bra sätt att stödja frivilligorganisationers naturvårdsenga-&lt;br&gt;gemang när det gäller att skydda och i vissa fall sköta värdefulla natur-&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De arbetsmarknadspolitiska satsningar som nu görs bör bl.a. kunna&lt;br&gt;användas för att stimulera ett fortsatt och ökat kommunalt engagemang&lt;br&gt;och ansvarstagande i naturvårdsarbetet, bl.a. genom sådana insatser som&lt;br&gt;jag beskrivit ovan. Jag har i denna fråga samrått med arbetsmarknads-&lt;br&gt;ministern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övrig samhällsverksamhet. De verksamheter jag har beskrivit i det&lt;br&gt;föregående tar sin utgångspunkt i markexploatering och utnyttjande av&lt;br&gt;fornybara resurser. Andra samhällsverksamheter har också betydande&lt;br&gt;inverkan på den biologiska mångfalden. Det gäller t.ex. energiutvin-&lt;br&gt;ning, industriproduktion och transporter. Den förorening till luft och&lt;br&gt;vatten som dessa verksamheter medför har redan inneburit en betydande&lt;br&gt;negativ inverkan på den biologiska mångfalden. De långsiktiga effekter-&lt;br&gt;na av dessa miljöhot kommer att medföra ännu större negativ inverkan&lt;br&gt;på den biologiska mångfalden om dessa inte åtgärdas. Spridningen av&lt;br&gt;svåmedbrytbara miljögifter som PCB och DDT har inneburit ett direkt&lt;br&gt;hot mot rovfåglar och sälar. Försurningen av mark och vatten har änd-&lt;br&gt;rat artsammansättningen i sjöar och vattendrag och förorsakat skogsska-&lt;br&gt;dor i södra och mellersta Sverige. Transporter baserade på fossila och&lt;br&gt;andra bränslen bidrar på ett betydande sätt till föroreningsproblemati-&lt;br&gt;ken, både vad gäller luftföroreningar och markförsurning. Vilka effekter&lt;br&gt;luft- och vattenföroreningar har på mikrofaunan och floran i jorden är&lt;br&gt;ännu tämligen okänt. Infrastrukturutbyggnader kan ha negativa effekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på den biologiska mångfalden genom att fragmentera ekosystemen och&lt;br&gt;bryta de ekologiska sambanden i landskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill framhålla att kraftfulla insatser kommer att krävas för att&lt;br&gt;komma till rätta med dessa miljöhot med tanke på att de långsiktigt&lt;br&gt;hotar den biologiska mångfalden. De äventyrar också produktionsförut-&lt;br&gt;sättningama inom de areella näringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att komma till rätta med dessa problem krävs nationella insatser&lt;br&gt;kombinerade med internationellt samarbete för att minska dessa ofta&lt;br&gt;gränsöverskridande miljöproblem. En alltmer effektiv energianvändning&lt;br&gt;och en ökad energihushållning är en förutsättning för att viktiga energi-&lt;br&gt;och miljöpolitiska mål skall kunna nås. Viktiga inslag i energipolitiken&lt;br&gt;är åtgärder for att stimulera utvecklingen av miljövänlig energi såsom&lt;br&gt;biobränslen, solenergi och vindkraft. Inom transportsektorn bör bl.a. en&lt;br&gt;ökad energieffektivitet, en ökad användning av alternativa drivmedel, en&lt;br&gt;förbättrad kollektivtrafik samt hänsynstagande till landskapsmässiga&lt;br&gt;effekter vid utbyggnad. I industriproduktionen kan bl.a. återvinning och&lt;br&gt;återanvändning bidra till en ökad resurshushållning. Betydande insatser&lt;br&gt;görs redan i Sverige och jag vill i dessa frågor bl.a. hänvisa till rege-&lt;br&gt;ringens proposition om en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (prop.&lt;br&gt;1992/93:80) och propositionen (prop. 1992/93:179) om åtgärder mot&lt;br&gt;klimatpåverkan m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser jag att bevarande och hållbart nyttjande av&lt;br&gt;biologisk mångfeld skall bygga på en helhetssyn vad gäller olika åt-&lt;br&gt;gärder och en ödmjuk attityd till frågornas komplexitet. En ökad tyngd&lt;br&gt;läggs på att främja en miljöanpassad utveckling inom olika samhällssek-&lt;br&gt;torer, kombinerat med insatser för att restaurera skadade miljöer och&lt;br&gt;skydda områden med höga natur- och kulturvärden. Jag vill understryka&lt;br&gt;behovet av en fortlöpande utvärdering av måluppfyllelsen inom olika&lt;br&gt;sektorer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3 Naturvårdens roll i strategin&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som jag framhållit i det föregående är det miljömyndigheternas roll att&lt;br&gt;verka pådrivande för en miljöanpassad utveckling samt att följa och&lt;br&gt;stödja insatser inom sektorerna för att bevara den biologiska mång-&lt;br&gt;falden. Därutöver har de en central roll genom att de skall bedöma&lt;br&gt;miljöutvecklingen och skall med hjälp av egna arbetsinstrument kom-&lt;br&gt;plettera insatser som görs inom sektorerna. Ett av dessa arbetsinstru-&lt;br&gt;ment är inrättande av nationalparker, naturreservat och andra skyddade&lt;br&gt;områden. Att skydda områden med stöd av naturvårdslagen syftar bl.a.&lt;br&gt;till att bevara ett representativt urval av i landet förekommande naturty-&lt;br&gt;per för kännedomen om den svenska naturen och som referensområden&lt;br&gt;for forskning och miljöövervakning. Framför allt skall dock dessa&lt;br&gt;skyddsområden användas för att bevara arter och ekosystem som tål&lt;br&gt;endast liten eller ingen mänsklig påverkan eller som är kulturbetingade&lt;br&gt;och därför kräver särskild skötsel för sin fortlevnad. Skyddsområdena&lt;br&gt;skall utgöra tillflyktsorter (refugier) för dessa arter och vara kärnom-&lt;br&gt;råden för arters återkolonisering av omkringliggande områden. Därför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är deras inplanering i landskapet viktig. Det måste ske med hänsyn Prop. 1993/94:30&lt;br&gt;tagen bl.a. till omgivande verksamhet. Skyddsområden tjänar i det korta Bilaga 1&lt;br&gt;perspektivet också en central roll för bevarande av hotade arter och&lt;br&gt;ekosystem i avvaktan på att det nu påbörjade arbetet med naturanpass-&lt;br&gt;ning av olika samhällsverksamheter når längre. Jag återkommer till&lt;br&gt;denna fråga i det följande (avsnitt 3.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat centralt arbetsinstrument är de ekonomiska incitament som&lt;br&gt;ges via landskapsvårdsavtal och Naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet&lt;br&gt;(NOLA) och som möjliggjort ett omfattande skydd av odlingslandskap&lt;br&gt;med höga natur- och kulturmiljövärden. Dessa resurser omfattar in-&lt;br&gt;nevarande budgetår sammanlagt ca 290 miljoner kronor per år. Liknan-&lt;br&gt;de resurser finns numera också på skogsområdet.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-11.png" style="width:329pt;height:206pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Avtal om ersättning för landskapsvårdande åtgärder diskuteras mellan lantbrukaren och&lt;br&gt;länsstyrelsens representant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information till och utbildning av brukare och skapande av förståelse för&lt;br&gt;natur- och kulturvärdenas betydelse är vidare av stor vikt för att ett&lt;br&gt;effektivt bevarande av den biologiska mångfalden skall kunna åstadkom-&lt;br&gt;mas. Sådan verksamhet bedrivs av både naturvårds- och sektorsmyndig-&lt;br&gt;hetema. Jag återkommer till denna fråga i i det följande (avsnitt 2.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4 Mål för naturvårdsarbetet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Arbetet med att utveckla mätbara mål bör fortsätta.&lt;br&gt;De av riksdagen fastlagda övergripande målen för naturvårdsarbetet&lt;br&gt;bör omsättas i mätbara mål så att miljöarbetet kan utvärderas. Målen&lt;br&gt;bör brytas ned i praktiskt genomförbara enheter som kan tillämpas&lt;br&gt;inom olika samhällssektorer och på regional och lokal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsernas utveckling av regionala mål för bevarande av biologisk&lt;br&gt;mångfeld bör genomföras i samarbete med skogsvårdsstyrelsema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Naturvårdsverket har inlett arbetet med att&lt;br&gt;utveckla mätbara mål för naturvården. Utvecklingsarbetet har visat att&lt;br&gt;det finns betydande teoretiska och praktiska svårigheter att uppfylla de&lt;br&gt;kriterier för mätbara mål som bör gälla. Svårigheterna ligger framför&lt;br&gt;allt i bristen på kunskap inom landskapsekologin och om konsekvenser-&lt;br&gt;na av olika brukningsmetoder inom de areella näringarna. Betydande&lt;br&gt;svårigheter finns också vad gäller möjligheterna att bedöma de lång-&lt;br&gt;siktiga effekterna på biologisk mångfeld orsakade av olika luft- och&lt;br&gt;vattenföroreningar, liksom av klimatförändringar förorsakade av s.k.&lt;br&gt;växthusgaser. De samverkande effekterna av olika hotfektorer innebär&lt;br&gt;en ytterligare komplikation i bedömningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots de komplikationer som finns bör enligt min mening arbetet med&lt;br&gt;att utveckla mätbara mål fortsätta. Det är viktigt att utvecklingsarbetet&lt;br&gt;sker i nära samarbete med myndigheter som är ansvariga för att utveck-&lt;br&gt;la sektorsspecifika mål för miljö- och naturvårdsarbetet. Jag vill under-&lt;br&gt;stryka att utvecklingen av mätbara mål utgör en grundförutsättning för&lt;br&gt;att miljömyndigheterna skall ha förutsättningar att på ett tillfredsställan-&lt;br&gt;de sätt utöva sin kontrollerande och reviderande roll i miljöarbetet&lt;br&gt;gentemot samhället i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nära sambanden mellan naturvården och kulturmiljövården gör att&lt;br&gt;det finns viktiga beröringspunkter och möjligheter till ömsesidigt utbyte&lt;br&gt;av värdefullt kunskapsunderlag i arbetet med att följa upp mål både&lt;br&gt;inom naturvårds- och kulturmiljöområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa grundläggande kriterier bör enligt min mening gälla för mätbara&lt;br&gt;mål. Målen bör vara relevanta och de måste medföra en verklig förbät-&lt;br&gt;tring av situationen. De måste också vara kvantifierbara och preciserade&lt;br&gt;i tid och rum. Målen måste även ge utrymme för prioriteringar av&lt;br&gt;skyddsåtgärder och olika metoder för brukande. Jag vill i sammanhang-&lt;br&gt;et också framhålla den betoning på funktionella aspekter som jag gjort&lt;br&gt;inledningsvis, dvs. att ekosystemens långsiktiga funktioner och proces-&lt;br&gt;ser skall upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag framhållit i annat sammanhang (se prop. 1992/93:100 bil.&lt;br&gt;15) anser jag att det är angeläget att länsstyrelserna söker utarbeta&lt;br&gt;regionalt anpassade mål för miljöarbetet baserade på de nationella må-&lt;br&gt;len. De regionala miljöanalyserna är ett viktigt instrument i det arbetet.&lt;br&gt;Utvecklingen av regionala miljömål bör också omfatta mål för bevaran-&lt;br&gt;de av den biologiska mångfalden. På så sätt kan en närmare koppling&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göras mellan de centrala myndigheternas insatser och det regionala och&lt;br&gt;lokala naturvårdsarbetet, vilket jag bedömer är viktigt för att utveckla&lt;br&gt;en relevant uppföljning av arbetet. De centrala myndigheternas arbete&lt;br&gt;med att utveckla mätbara mål för naturvårdsarbetet bör, när så är lämp-&lt;br&gt;ligt, bedrivas i samarbete med länsmyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser också att skogsvårdsstyrelsema bör delta aktivt i arbetet&lt;br&gt;med att ta fram regionala mål för bevarande av biologisk mångfald då&lt;br&gt;de som jag nyss angett ges ett ökat ansvar för det direkta naturvård-&lt;br&gt;arbetet på skogsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.5 Aktionsplaner for biologisk mångfald&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Aktionsplaner eller handlingsprogram för bevaran-&lt;br&gt;de av biologisk mångfeld bör utarbetas dels av Naturvårdsverket, för&lt;br&gt;uppföljning av miljömål och för en samlad bedömning av insatsbe-&lt;br&gt;hoven inom hela området, dels av resp, sektorsmyndighet som sek-&lt;br&gt;torsvisa konkreta planer eller program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Under förhandlingarna om konventionen&lt;br&gt;om biologisk mångfeld togs initiativ av den mellanstatliga förhandlings-&lt;br&gt;kommittén att genomföra landstudier om biologisk mångfeld. Syftet var&lt;br&gt;dels att få en uppskattning av storleksordningen på de finansiella in-&lt;br&gt;satser som var nödvändiga för att genomföra konventionen, särskilt i&lt;br&gt;utvecklingsländerna, dels att på nationell nivå sammanställa den befint-&lt;br&gt;liga kunskapen om statusen för den biologiska mångfelden som ett&lt;br&gt;underlag for att bedöma nödvändiga åtgärder. Under förhandlingsskedet&lt;br&gt;genomfördes ett tiotal landstudier i både industri- och utvecklingsländer,&lt;br&gt;i u-ländema med finansiellt stöd från i-länder. Sverige finansierade en&lt;br&gt;landstudie i Uganda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att genomföra landstudier är också ett åtagande för de länder som&lt;br&gt;signerat det handlingsprogram, Agenda 21, som antogs vid FN:s kon-&lt;br&gt;ferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992. I kapitlet om&lt;br&gt;biologisk mångfeld stadgas att regeringar bör genomföra landstudier om&lt;br&gt;biologisk mångfeld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tyngdpunkt som konventionen och Rio-besluten lägger på na-&lt;br&gt;tionellt baserade insatser och det goda resultat som de flesta landstudier&lt;br&gt;i den första omgången uppvisade, har gjort att flera studier initierats, i&lt;br&gt;utvecklingsländer med finansiellt stöd från den Globala Miljöfonden&lt;br&gt;som är en gemensam institution mellan Världsbanken, FN:s Utveck-&lt;br&gt;lingsprogram (UNDP) och FN:s Miljöprogram (UNEP), vars verksam-&lt;br&gt;het är inriktad på finansiering av projekt i utvecklingsländer bl.a. inom&lt;br&gt;området biologisk mångfeld. Avsikten är att snarast genomföra lands-&lt;br&gt;tudier i alla länder som signerat konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav den 18 februari 1993 Naturvårdsverket i uppdrag att&lt;br&gt;i samråd med Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Fiskeriverket och Bo-&lt;br&gt;verket utarbeta en svensk landstudie om biologisk mångfeld. I riktlin-&lt;br&gt;jerna för uppdraget framhålls att landstudien skall ses som första steget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i en process och skall framför allt vara en statusrapport som så långt&lt;br&gt;möjligt ger en objektiv beskrivning av läget för den biologiska mång-&lt;br&gt;falden. Studien skall inte gå in på förslag till åtgärder. Studien skall&lt;br&gt;omfatta en sammanställning av befintlig kunskap om statusen för biolo-&lt;br&gt;gisk mångfald i landet, en genomgång och gradering av hot, en genom-&lt;br&gt;gång av nyttjande av biologiska resurser, genomgång av befintliga&lt;br&gt;institutionella strukturer och befintliga åtgärder samt så långt möjligt ge&lt;br&gt;en redovisning av värderingar av biologisk mångfald, både med av-&lt;br&gt;seende på resurser och ekologiska tjänster. Studien skall struktureras i&lt;br&gt;huvudsak efter olika sektorer och dessa skall ha eget ansvar för att ta&lt;br&gt;fram sina delar i rapporten. Uppdraget motiveras dels av åtaganden vid&lt;br&gt;Rio-konferensen och dels av behovet att ta fram en samlad bedömning&lt;br&gt;av läget för den domesticerade delen av den biologiska mångfalden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har nyligen slutfört arbetet med ett aktionsprogram&lt;br&gt;för miljöarbetet, Miljö ’93. Miljö ’93 består av aktionsprogram inom&lt;br&gt;flera olika samhällsområden såväl som för vissa tvärsektoriella frågor.&lt;br&gt;Miljö ’93 presenterar den centrala miljömyndighetens översiktliga be-&lt;br&gt;dömningar av vilka åtgärder och insatser som bedöms nödvändiga för&lt;br&gt;att uppfylla de mål som satts upp av regering och riksdag. I utarbetan-&lt;br&gt;det av Miljö ’93 har Naturvårdsverket haft samråd med berörda sektors-&lt;br&gt;myndigheter. Programmet har överlämnats till regeringen och är för&lt;br&gt;närvarande föremål för en omfattande remissbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att myndigheterna bör utarbeta aktionsplaner för bevarande&lt;br&gt;och hållbart nyttjande av biologisk mångfald. I dessa skall åtgärder för&lt;br&gt;att genomföra den svenska strategin för bevarande av biolgisk mångfeld&lt;br&gt;och hållbart nyttjande av biologiska resurser anges. På så sätt skall&lt;br&gt;arbetet med den praktiska tillämpningen av principen om sektorsansvar&lt;br&gt;inom naturvårdsområdet föras vidare. Detta gäller främst Jordbruksver-&lt;br&gt;ket, Skogsstyrelsen och Fiskeriverket. Vid utarbetande av dessa sektor-&lt;br&gt;svisa planer bör samråd ske med ansvariga miljömyndigheter liksom&lt;br&gt;med företrädare för näringarna. En central utgångspunkt för arbetet bör&lt;br&gt;vara landstudien om biologisk mångfeld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet kan sektorernas aktionsprogram komma att skilja sig från&lt;br&gt;de program som nyligen utarbetats av Naturvårdsverket, t.ex. vad gäller&lt;br&gt;de konkreta åtgärdsförslagen och tidsplaner för att nå miljömålen. Am-&lt;br&gt;bitionen bör dock vara att få till stånd en klar redovisning av såväl&lt;br&gt;sektorernas som miljömyndigheternas åtgärdsförslag i syfte att så långt&lt;br&gt;möjligt nå enighet. Denna särredovisning kommer också att ha betydel-&lt;br&gt;se för den internationella uppföljningen av arbetet, vilket jag återkom-&lt;br&gt;mer till (avsnitt 3.11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock vissa problem med denna arbetsuppläggning. Kon-&lt;br&gt;ventionen om biologisk mångfeld omfattar inte bara den fritt levande&lt;br&gt;biologiska mångfalden, utan även den domesticerade delen av mång-&lt;br&gt;felden. Den senare tillhör inte Naturvårdsverkets ansvarsområde, utan&lt;br&gt;feller på Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Fiskeriverket, samt på&lt;br&gt;gemensamma nordiska institutioner för genresursbevarande. Också&lt;br&gt;kulturmiljövården och museiväsendet bedriver arbete för att bevara arter&lt;br&gt;som hör hemma i det äldre jordbrukssamhället. Det är inte lämpligt att&lt;br&gt;förändra den rådande ansvarsfördelningen, varför resp, myndighet bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha huvudansvaret for att bedöma insatsbehov och redovisa åtgärdspro-&lt;br&gt;gram. Det myndighetsvisa ansvaret för dessa frågor måste dock vara&lt;br&gt;helt klargjorda. Det nu påbörjade arbetet med landstudien om biologisk&lt;br&gt;mångfeld bör kunna ge klarhet i hur ansvaret bör fördelas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.6 Forskning om biologisk mångfald&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Det bör etableras såväl ett nationellt centrum som&lt;br&gt;en vetenskaplig kommitté för forskning om biologisk mångfeld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Bevarandet av den biologiska mångfelden&lt;br&gt;är en av 9O-talets viktigaste miljöfrågor. De festlagda miljöpolitiska&lt;br&gt;målen och resultaten av FN:s konferens om miljö och utveckling, sär-&lt;br&gt;skilt konventionen om biologisk mångfeld, ställer krav på en dynamisk&lt;br&gt;och framåtriktad svensk forskning om hur den biologiska mångfelden&lt;br&gt;bäst skall bevaras i kombination med ett nyttjande av biologiska resur-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utvärdering av svensk miljöforskning som nyligen gjorts av&lt;br&gt;Kungliga Vetenskapsakademien pekar på behovet av en särskild svensk&lt;br&gt;kompetens inom vissa områden. Akademien framhåller dock att forsk-&lt;br&gt;ningen hittills lidit av en fragmentering i många, små, kortvariga pro-&lt;br&gt;jekt och en splittring på för små forskargrupper med brist på koordine-&lt;br&gt;ring av insatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i yttrandena över den remiss som gjorts av den i Miljö- och&lt;br&gt;naturresursdepartementet utarbetade promemorian om konventionen om&lt;br&gt;biologisk mångfeld (se prop. 1992/93:227) har flera remissinstanser&lt;br&gt;understrukit behovet av en mer samlad och konsekvent satsning på&lt;br&gt;forskning inom detta grundläggande område. Vetenskapsakademien&lt;br&gt;menar bl.a. att ett starkt engagemang från forskarvärlden kommer att&lt;br&gt;krävas i den vetenskaptiga kommitté som skall inrättas under konventio-&lt;br&gt;nen om biologisk mångfeld. Universitetet i Uppsala pekar på behovet av&lt;br&gt;betydande forskningsinsatser, främst fokuserade på ekologiska, systema-&lt;br&gt;tiska och genetiska problemställningar med tonvikt på evolutionsbiolo-&lt;br&gt;gin. Naturhistoriska Riksmuseet framhåller betydelsen av grundläggan-&lt;br&gt;de kunskap om biologisk mångfeld vilken erhålls genom forskning i&lt;br&gt;botanisk och zoologisk systematik (taxonomi). Behovet av en löpande&lt;br&gt;dialog mellan svenska representanter i konventionens vetenskapliga&lt;br&gt;kommitté och det svenska forskarsamhället betonas av alla universitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland annat med utgångspunkt i utredningen om en långsiktig miljö-&lt;br&gt;forskning har Naturvårdsverket presenterat rapporten Forskning och&lt;br&gt;utveckling för en bättre miljö (SNV Rapport 4062). I rapporten ges&lt;br&gt;förslag till forskningsinsatser inom området nyttjande av fömybara&lt;br&gt;resurser - åkermark, skogsmark och vatten. De forskningsområden som&lt;br&gt;framhålls är kriterier för ett uthålligt jordbruk, styrmedel för omställ-&lt;br&gt;ning av jordbruket, bevarande och återskapande av biologisk mångfeld&lt;br&gt;i jordbrukslandskapet, kriterier för ett uthålligt skogsbruk, bevarande&lt;br&gt;och återskapande av biologisk mångfeld i skogsbrukslandskapet, sump-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skogens betydelse, bevarande och Återskapande av biologisk mångfald i&lt;br&gt;vattenlandskapet samt uthållig rennäring. Ett annat forskningsområde av&lt;br&gt;direkt relevans för biologisk mångfeld som tas upp i rapporten är de&lt;br&gt;ekologiska riskerna med frisläppande av genetiskt modifierade (trans-&lt;br&gt;gena) organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag att de satsningar på forskning inom området&lt;br&gt;biologisk mångfeld som är särskilt viktiga i många stycken stämmer&lt;br&gt;överens med förslagen från myndigheter och forskningsinstitutioner. Jag&lt;br&gt;vill särskilt betona betydelsen av följande aspekter. Utvecklingen av&lt;br&gt;ekologiskt anpassade brukningsmetoder i skogsbruk, jordbruk, fiske och&lt;br&gt;rennäring gör det angeläget att prioritera metodutvecklande insatser&lt;br&gt;inom dessa områden. Vidare bör övervägas ytterligare insatser inom&lt;br&gt;praktisk tillämpning av naturvårdsbiologisk teori, vilket nära anknyter&lt;br&gt;till den första punkten. Att söka fastställa kritiska gränser för brukning&lt;br&gt;av ekosystemen innefettar forskning kring ekosystemens långsiktiga&lt;br&gt;produktionsförmåga och den biologiska mångfaldens långsiktiga beva-&lt;br&gt;rande. Utvecklingen av mätbara mål för naturvårdsarbetet är nära an-&lt;br&gt;knutet till detta forskningsområde. Vidare är en förstärkning av den&lt;br&gt;taxonomiska forskningen nödvändig, och då särskilt med avseende på&lt;br&gt;problemställningar med nära anknytning till praktiska naturvårdsbiolo-&lt;br&gt;giska frågor. Även klimatrelaterad forskning är av vikt för att kunna&lt;br&gt;bedöma de ekologiska effekterna av klimatförändringar. Detta är inte&lt;br&gt;minst av betydelse för vårt skogs- och jordbruk vars produktionsförut-&lt;br&gt;sättningar kan komma att förändras drastiskt. Slutligen vill jag framhålla&lt;br&gt;betydelsen av forskning kring ekologi och ekonomi och användningen&lt;br&gt;av ekonomiska styrmedel i miljöarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Uppsala Universitet har&lt;br&gt;nyligen i en gemensam skrivelse till regeringen föreslagit inrättande av&lt;br&gt;ett centrum för biologisk mångfeld. Syftet med centrumbildningen är&lt;br&gt;enligt förslaget att bilda ett nätverk öppet för alla berörda forsknings-&lt;br&gt;och undervisningsinstitutioner i Sverige som arbetar med forskning&lt;br&gt;relaterad till biologisk mångfeld. Genom interdisciplinär samverkan&lt;br&gt;skall övergripande handlingsprogram och problemlösningar i ett sam-&lt;br&gt;hällsperspektiv presenteras. Centrumet skall arbeta med forskning,&lt;br&gt;undervisning, informationsspridning, samt samordning och planering av&lt;br&gt;forskning och kunskapsutbyte med särskild inriktning på överföring av&lt;br&gt;ny kunskap till avnämare. Centrumet skall enligt förslaget förläggas till&lt;br&gt;SLU, som med sin verksamhet både inom skogs- och jordbruksforsk-&lt;br&gt;ningen och inom den naturvårdsbiologiska forskningen intar något av en&lt;br&gt;särställning bland forskningsinstitutionerna i landet. Vid SLU finns&lt;br&gt;också Databanken för hotade arter som är en gemensam enhet för Na-&lt;br&gt;turvårdsverket och SLU med syfte bl.a. att insamla, lagra, utvärdera&lt;br&gt;och tillhandahålla information om de hotade arterna i landet. Med Data-&lt;br&gt;bankens arbete som bas görs hotklassificering av arter, vilket resulterar&lt;br&gt;i s.k. röda listor över hotade arter. Databanken arbetar också med åt-&lt;br&gt;gärdsprogram samt producerar sammanställningar och handböcker om&lt;br&gt;hotade arter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget bör centrumet ledas av en grupp med representanter&lt;br&gt;för de medverkande enhetema/institutionema med ett verkställande av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samordningsfunktionerna via ett föreståndareskap och ett sekretariat.&lt;br&gt;Databanken för hotade arter bör ingå som en del i centrumbildningen.&lt;br&gt;Till centrumet bör knytas ett forskarutbildningsprogram och ett program&lt;br&gt;för forskarutbildade inom området biologisk mångfeld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag att de problemställningar som är särskilt priori-&lt;br&gt;terade och som jag nyligen beskrivit kräver ett nära samarbete mellan&lt;br&gt;forskare inom de grundläggande ekologiska och biologiska disciplinerna&lt;br&gt;och den forskning och utveckling som bedrivs inom naturresursnyttjan-&lt;br&gt;de. Även i fråga om föroreningsproblematiken krävs insatser samordna-&lt;br&gt;de med dessa forskningsområden. Vidare har de samhällsinriktade och&lt;br&gt;ekonomiska vetenskaperna stor betydelse för möjligheterna att genom-&lt;br&gt;föra de systemförändringar som är nödvändiga for att åstadkomma en&lt;br&gt;hållbar utveckling och uppnå målsättningen att bevara den biologiska&lt;br&gt;mångfelden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av ett miljöanpassat jord- och skogsbruk och fiske ger&lt;br&gt;också förutsättningar att stärka det svenska näringslivets konkurrenskraft&lt;br&gt;på en allt mer miljömedveten världsmarknad. Här har Sverige goda&lt;br&gt;förutsättningar att bli världsledande i utvecklingen av ett naturvårdsan-&lt;br&gt;passat skogsbruk och ett ekologiskt riktigt jordbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär att en tvärvetenskaplig ansats är ytterst angelägen och&lt;br&gt;att en kraftsamling görs vad gäller att stimulera en ökad forskning inom&lt;br&gt;detta område. Det förslag till ett centrum för forskning om biologisk&lt;br&gt;mångfeld som lagts fram av de två universiteten i Uppsala kan ge den&lt;br&gt;nödvändiga stimulans och kraftsamling som krävs for att främja forsk-&lt;br&gt;ning med den inriktning som jag beskrivit. Jag anser därför att ett cen-&lt;br&gt;trum för biologisk mångfeld bör inrättas. De exakta formerna för cen-&lt;br&gt;trumbildningen bör bestämmas av universiteten själva i likhet med vad&lt;br&gt;som har skett vid andra centrumbildningar. Databanken för hotade arter&lt;br&gt;bör ingå som en del i centrumbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För etablering av ett centrum för biologisk mångfeld och for en viss&lt;br&gt;förstärkning av Databankens verksamhet bör ytterligare resurser av-&lt;br&gt;sättas från och med budgetåret 1994/95. Jag avser att återkomma med&lt;br&gt;förslag till hur detta skall finansieras i min anmälan till budgetproposi-&lt;br&gt;tionen år 1994. Jag har i denna fråga samrått med utbildnings- och&lt;br&gt;j ordbruksministrama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller konventionen om biologisk mångfeld anser jag det ytterst&lt;br&gt;angeläget att forskarsamhället här ges en framträdande roll. Många av&lt;br&gt;de frågekomplex som är centrala inom forskningen om biologisk mång-&lt;br&gt;feld har internationella dimensioner. Det gäller t.ex. organismer som&lt;br&gt;rör sig över flera länder, ekosystem som är gränsöverskridande samt de&lt;br&gt;klimat- och luftföroreningsrelaterade hoten mot den biologiska mång-&lt;br&gt;felden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har aktivt arbetat med att lyfta fram forskningsfrågornas be-&lt;br&gt;tydelse i förhandlingarna om konventionen. Bl.a. gav regeringen Veten-&lt;br&gt;skapsakademien i uppdrag att utarbeta en rapport om vissa forsknings-&lt;br&gt;aspekter av betydelse, som ett inspel i förhandlingarna. Trots betydande&lt;br&gt;motstånd från flera länder har det lyckats att genom konventionstexten&lt;br&gt;etablera en kommitté för vetenskaplig, teknisk och teknologisk rådgiv-&lt;br&gt;ning. Enligt min mening bör det vara en prioriterad uppgift att snarast&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inleda arbetet i denna kommitté. Varje part i konventionen skall vara&lt;br&gt;representerad i kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad flera remissinstanser anfört menar jag att det är&lt;br&gt;viktigt att Sveriges insatser inom ramen för den vetenskapliga kommit-&lt;br&gt;tén under konventionen ges en fest förankring i det svenska forskarsam-&lt;br&gt;hället. Därför förordar jag att en svensk vetenskaplig kommitté för&lt;br&gt;biologisk mångfeld inrättas. Kommittén bör ha till uppgift att förbereda&lt;br&gt;Sveriges agerande i den vetenskapliga kommittén under konventionen&lt;br&gt;och således utgöra ett stöd för den svenska representationen i konven-&lt;br&gt;tionens vetenskapliga kommitté. Den svenska vetenskapliga kommittén&lt;br&gt;bör ha en bred representation ur det svenska forskarsamhället för att&lt;br&gt;täcka alla relevanta discipliner. Mot bakgrund av den centrala betydelse&lt;br&gt;för miljöforskningen i landet som Naturhistoriska Riksmuseet har, bl.a.&lt;br&gt;med ett nationellt ansvar för dokumentation av den biologiska mång-&lt;br&gt;felden i Sverige, och med tanke på att motsvarande institutioner i andra&lt;br&gt;oss närliggande länder ofta har en liknande roll på området, anser jag&lt;br&gt;att kommittén administrativt bör knytas till Riksmuseet. Museet bör&lt;br&gt;därvid ha administrativt ansvar för sekretariatet till kommittén. I övrigt&lt;br&gt;bör kommittén ha en självständig roll med möjlighet att ta egna initiativ&lt;br&gt;till utredningar och lägga fram förslag till angelägna forskningsinsatser&lt;br&gt;vad gäller det internationella forskningssamarbetet. Kommittén bör&lt;br&gt;inledningsvis ges ett tidsbegränsat mandat på tre år. Därefter bör dess&lt;br&gt;verksamhet utvärderas mot bakgrund av hur arbetet i konventionen&lt;br&gt;utvecklas. Självklart bör kommittén ha nära kontakter med den verk-&lt;br&gt;samhet som bedrivs inom det föreslagna centrumet för biologisk mång-&lt;br&gt;feld men jag vill understryka kommitténs särskilda inriktning med av-&lt;br&gt;seende på konventionen. För ändamålet bör ytterligare resurser anvisas.&lt;br&gt;Jag avser att återkomma med förslag till finansiering i min anmälan till&lt;br&gt;budgetproposition år 1994. Jag har i denna fråga samrått med utbild-&lt;br&gt;nings- och kulturministrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i sammanhanget erinra om att i regeringens proposition&lt;br&gt;1992/93:171, Forskning i frontlinjen, har lagts förslag om en särskild&lt;br&gt;satsning på miljöstrategisk forskning vilken skall administreras av en&lt;br&gt;stiftelse för miljöstrategisk forskning. Stiftelsen ansvarar självständigt&lt;br&gt;för att bedöma vilka program och detaljerade satsningar som behövs för&lt;br&gt;att åstadkomma den kunskapsförstärkning som är ytterst angelägen inom&lt;br&gt;området biologisk mångfeld.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.7 Informations- och utbildningsinsatser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En informationskampanj om biologisk mångfeld&lt;br&gt;bör genomföras inom jordbruksområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Som jag tidigare framhållit är information&lt;br&gt;och utbildning en av de viktigaste insatserna i en samlad strategi för&lt;br&gt;bevarande av biologisk mångfeld. Biologisk mångfeld bevaras endast&lt;br&gt;genom att de som brukar naturresurser eller påverkar naturen eller de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kulturbetingade ekosystemen är medvetna om vilken betydelse deras&lt;br&gt;agerande har och vilka möjligheter de har att i sin dagliga verksamhet&lt;br&gt;skapa förutsättningar for arter och ekosystem att fortleva och därmed&lt;br&gt;bevara och stärka den biologiska mångfelden. Därför har också infor-&lt;br&gt;mation och utbildning varit och är en central del i Naturvårdsverkets&lt;br&gt;och länsstyrelsemas verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöinslag i grundutbildningen är också allmänt förekommande. På&lt;br&gt;senare år har allt fler skolor och daghem valt att integrera miljöfrågorna&lt;br&gt;som en naturlig del i all undervisning och verksamhet. Ett ökande antal&lt;br&gt;skolor och daghem har numera en aktiv miljöprofilering. Den ökade&lt;br&gt;valfriheten inom såväl utbildningsområdet som fÖrskoleområdet under-&lt;br&gt;lättar för skolor och daghem som mer målmedvetet vill profilera sig.&lt;br&gt;Skolverket redovisar i en nyligen publiserad rapport, skolan och mil-&lt;br&gt;jöundervisningen, att mycket gott arbete sker i skolorna inom området&lt;br&gt;miljöundervisning. Lärare, skolledare och elever finner det meningsfullt&lt;br&gt;att arbeta med miljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturskolor är en typ av specialiserad undervisningsform som före-&lt;br&gt;kommer i många kommuner och som i sin verksamhet vänder sig hu-&lt;br&gt;vudsakligen till elever inom grundutbildningen. Även kursverksamhet&lt;br&gt;riktad mot vuxna i arbetslivet ingår ofta som en del av naturskolomas&lt;br&gt;verksamhet. I högre utbildning förekommer miljö och ekologi som&lt;br&gt;obligatoriska inslag huvudsakligen inom utbildningar med inriktning på&lt;br&gt;naturresursnyttjande. Möjligheter finns också att genom tillval läsa miljö-&lt;br&gt;och ekologiinriktade kurser inom t.ex. de tekniska utbildningarna. Jag&lt;br&gt;vill understryka behovet av att miljö och ekologi alltid ingår som en&lt;br&gt;väsentlig del i all utbildning så att alla ges en god ekologisk grund att&lt;br&gt;stå på i livet. Goda ämneskunskaper i biologi, kemi och fysik är en&lt;br&gt;förutsättning för en ökad förståelse av de komplexa orsakssambanden på&lt;br&gt;miljöns område. Eftersom i stort sett allt vårt dagliga handlande har&lt;br&gt;effekter på miljön och valet av miljövänliga alternativ är en förutsätt-&lt;br&gt;ning för att åstadkomma en hållbar utveckling, bör betydelsen av ut-&lt;br&gt;bildning och information i dessa frågor inte underskattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har sektorsmyndighetema inom de areella näringarna&lt;br&gt;uppmärksammat behovet av en bred och allsidig informationsverksam-&lt;br&gt;het till markägare och näringsutövare. Inom skogsområdet har kampan-&lt;br&gt;jen Rikare Skog inneburit en betydande förstärkning av skogsbrukarnas&lt;br&gt;kunskaper på det ekologiska området och ökat förståelsen för betydelsen&lt;br&gt;av bl.a. en bevarad biologisk mångfeld i skogsekosystemet. Kampanjen&lt;br&gt;genomförs i studiecirkelform och i samarbete med skogsägarorganisatio-&lt;br&gt;nema och i många fell Naturskyddsföreningens lokala organisationer.&lt;br&gt;En liknande kampanj, Kulturmiljövård i skogen, pågår också i samarbe-&lt;br&gt;te mellan Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet. Rikareskog-kam-&lt;br&gt;panjen visar att ökade kunskaper på ett effektivt sätt kan byggas upp på&lt;br&gt;frivillig väg och att ett större engagemang för naturvården kan stimule-&lt;br&gt;ras. Kampanjen betonar den enskilde markägarens ansvar för sin skog.&lt;br&gt;Syftet är att öka såväl kunskapen som intresset och engagemanget och&lt;br&gt;på så vis stimulera till ett ökat ansvarstagande i ett långsiktigt perspek-&lt;br&gt;tiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även inom jordbruksområdet har sedan några år tillbaka insatser&lt;br&gt;gjorts for att informera om dessa frågor. Jordbruksverket har anvisats&lt;br&gt;särskilda medel för informationsinsatser. Genom länsstyrelserna, där de&lt;br&gt;tidigare lantbruksnämnderna numera ingår, har verksamheten med&lt;br&gt;ersättning för landskapsvård givit en utmärkt kanal för att sprida in-&lt;br&gt;formation om natur- och kulturmiljövårdsfrågor bland lantbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tanke på den centrala betydelse som jordbruket har för bevaran-&lt;br&gt;det av en stor del av den biologiska mångfelden i Sverige anser jag det&lt;br&gt;motiverat att göra en liknande satsning på jordbruksområdet som den&lt;br&gt;som görs på skogsområdet. En informationskampanj bör därför genom-&lt;br&gt;föras av Jordbruksverket i samarbete med Naturvårdsverket och företrä-&lt;br&gt;dare för näringarna. Särskilda resurser bör avsätts som ett engångs-&lt;br&gt;anslag for kampanjen. Jag återkommer med förslag till finansiering av&lt;br&gt;kampanjen i min anmälan till budgetpropositionen år 1994. Jag har i&lt;br&gt;denna fråga samrått med jordbruksministern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.8 Miljömässigt säker hantering av biotekniska organismer&lt;br&gt;och främmande arter.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Sverige bör aktivt verka for att ett protokoll om&lt;br&gt;kontroll av de miljömässiga riskerna med utsättning av biotekniskt&lt;br&gt;förändrade organismer framförhandlas under konventionen om biolo-&lt;br&gt;gisk mångfeld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Användningen av den moderna biotekni-&lt;br&gt;ken erbjuder många möjligheter, bl.a. för utveckling av miljövänliga&lt;br&gt;produkter. Samtidigt kan användningen och frisläppandet av biotekniskt&lt;br&gt;förändrade organismer medföra ekologiska risker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsättning av genetiskt modifierade organismer har endast skett i&lt;br&gt;mycket liten omfattning i Sverige. Huvudsakligen har utsättningarna&lt;br&gt;gällt olika forskningsprojekt med produktionsinriktade syften. Några&lt;br&gt;negativa ekologiska effekter har inte påvisats av dessa begränsade för-&lt;br&gt;sök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekologiska bedömningen av effekterna av utsättning av genetiskt&lt;br&gt;modifierade organismer är mycket likartad de bedömningar som bör&lt;br&gt;göras vid utsättning av organismer utanför deras naturliga utbrednings-&lt;br&gt;område, s.k. exotiska organismer. Det kan konstateras att sådana in-&lt;br&gt;planteringar i många fell har resulterat i stora ekologiska problem.&lt;br&gt;Inplanteringen av kanin i Australien är ett av de värsta exemplena på att&lt;br&gt;en exotisk art kan få stor spridning och konkurrera med inhemska arter&lt;br&gt;och förorsaka stor skada på ekosystemen. Till de mer uppmärksammade&lt;br&gt;fellen i Sverige hör mink som är en ursprungligen nordamerikansk art&lt;br&gt;vilken spritts från minkfermer och etablerat sig som en betydande fektor&lt;br&gt;som påverkar fågelfeunans sammansättning i vissa delar av landet. Även&lt;br&gt;om utsättningen av genetiskt modifierade organismer hittills inte lett till&lt;br&gt;några påvisade ekologiska problem är stor försiktighet med sådana&lt;br&gt;utsättningar motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den långa raden av exempel på negativa ekologiska effekter av ut-&lt;br&gt;sättning av exotiska organismer och de likartade ekologiska bedöm-&lt;br&gt;ningsgrunderna ger vid handen att stor försiktighet måste tillämpas vid&lt;br&gt;utsättning av genetiskt modifierade organismer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen om biologisk mångfeld ställer krav på reglering, hante-&lt;br&gt;ring eller kontroll av de risker som är förenade med användningen och&lt;br&gt;frisläppandet av biotekniskt modifierade organismer (artikel 8, punkt g).&lt;br&gt;Det gäller i de fall sådana organismer kan bedömas ha miljöskadliga&lt;br&gt;effekter och kan påverka bevarande och hållbart nyttjande av biologisk&lt;br&gt;mångfeld eller med hänsyn tagen till riskerna för mänsklig hälsa. Arti-&lt;br&gt;kel 19 innebär bl.a. ett krav på informationsplikt vid export av biotek-&lt;br&gt;niskt förändrade organismer. Där stadgas att vaije fördragsslutande part&lt;br&gt;skall, direkt eller genom krav på vaije fysisk eller juridisk person under&lt;br&gt;dess jurisdiktion, tillhandahålla all tillgänglig information om den poten-&lt;br&gt;tiellt skadliga effekten av de specifika berörda organismerna till den&lt;br&gt;fördragsslutande part till vilken dessa skall införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den prövning som i dag sker vad gäller utsättning av genetiskt modi-&lt;br&gt;fierade (transgena) växter hanteras av Jordbruksverket efter samråd med&lt;br&gt;bl.a. Naturvårdsverket och bygger på regler i växtskyddslagen. Pröv-&lt;br&gt;ning av frisläppande av gentekniskt förändrade djur eller mikroorganis-&lt;br&gt;mer är inte direkt reglerat i någon lag. Frisläppande av mikroorganis-&lt;br&gt;mer har i något enstaka fell prövats med stöd av miljöskyddslagen&lt;br&gt;(1969:387). För utsättning av andra organismer än genetiskt modifiera-&lt;br&gt;de finns bestämmelser som reglerar utsättande av djur i bl.a. fiske- och&lt;br&gt;jaktlagstiftningarna. Användningen av främmande trädslag i skogsbruket&lt;br&gt;regleras i skogsvårdslagstiftningen. Regleringssituationen är därmed&lt;br&gt;splittrad och dessutom ofullständig. Förslag om mer heltäckande lag-&lt;br&gt;stiftning på bioteknikområdet föreligger både från Genteknikberedning-&lt;br&gt;en i betänkandet (SOU 1992:82) Gentekniken - en utmaning och från&lt;br&gt;Miljöskyddskommittén i betänkandet (SOU 1993:27) Miljöbalk. Miljö-&lt;br&gt;skyddskommittén har också behandlat frågan om frisläppande av exo-&lt;br&gt;tiska arter. Förslagen bereds för närvarande inom regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konventionen om biologisk mångfeld sägs att parterna skall under-&lt;br&gt;söka behovet av och formerna for ett protokoll om säker överföring,&lt;br&gt;hantering och användning av biotekniskt modifierade organismer som&lt;br&gt;kan ha en skadlig effekt på biologisk mångfeld. Detta arbete har redan&lt;br&gt;inletts genom de resolutioner som den mellanstatliga förhandlingskom-&lt;br&gt;mittén, på svenskt initiativ, fettade beslut om vid det avslutande för-&lt;br&gt;handlingsmötet. Där tas denna fråga upp som en prioriterad uppgift,&lt;br&gt;vilken skall börja behandlas redan innan konventionen trätt i kraft. En&lt;br&gt;särskild expertpanel under FN:s Miljöstyrelse, med representanter for&lt;br&gt;ett tiotal regeringar, har nyligen avslutat sitt arbete med en rapport med&lt;br&gt;förslag till innehåll i ett sådant protokoll. Rapporten skall ligga till&lt;br&gt;grund for beslut vid det första mötet med de länder som signerat kon-&lt;br&gt;ventionen, vilket kommer att hållas i september 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det internationella planet arbetar också Stockholm Environment&lt;br&gt;Institute med bioteknikfrågoma. Institutet har nyligen etablerat en in-&lt;br&gt;ternationell expertpanel på bioteknikområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att en tillfredsställande bedömning av de miljömässiga ris-&lt;br&gt;kerna med biotekniska organismer är av så stor betydelse att ett pro-&lt;br&gt;tokoll om regler för export och import av genetiskt förändrade organis-&lt;br&gt;mer och andra biotekniska produkter bör förhandlas fram för att ge&lt;br&gt;frågorna en internationell hemvist i konventionen om biologisk mång-&lt;br&gt;fald. Det är särskilt viktigt med tanke på de risker som föreligger med&lt;br&gt;en okontrollerad export av dylika organismer. Sverige bör aktivt verka&lt;br&gt;för att ett protokoll förhandlas fram och snabbt träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.9 Miljökonsekvensbeskrivningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Samlade regler för miljökonsekvensbeskrivningar&lt;br&gt;(MKB) i jordbruket bör utarbetas. Deras närmare utformning bör&lt;br&gt;övervägas ytterligare. Behovet av regler för MKB inom fiskets om-&lt;br&gt;råde bör övervägas mot bakgrund av de bedömningar som utred-&lt;br&gt;ningen om fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter gör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: I konventionen om biologisk mångfeld&lt;br&gt;sägs att vaije part skall, så vitt möjligt och om lämpligt, införa lämpliga&lt;br&gt;procedurer som kräver miljökonsekvensbedömning av sådana av deras&lt;br&gt;föreslagna projekt som kan få betydande skadliga effekter på den biolo-&lt;br&gt;giska mångfelden, i syfte att undvika eller minimera sådana effekter&lt;br&gt;(artikel 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den departementspromemoria som utarbetats i Miljö- och naturre-&lt;br&gt;sursdepartementet har närmare analyserats behoven av ändringar i&lt;br&gt;svensk lag för att tillgodose bestämmelserna i konventionen. Särskilt har&lt;br&gt;behovet av bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar i skogs- och&lt;br&gt;jordbrukslagstiftningama analyserats, då dessa lagar inte är anknutna till&lt;br&gt;lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m., i vilken be-&lt;br&gt;stämmelser finns om miljökonsekvensbeskrivningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian konstateras att Jordbruksverket i ett yttrande funnit att&lt;br&gt;det med stöd av gällande författningar är möjligt att kräva MKB i så&lt;br&gt;gott som samtliga fell där någon avser utföra tillstånds- eller samråds-&lt;br&gt;pliktiga åtgärder i jordbruksverksamhet. Verket har därför inte funnit&lt;br&gt;skäl att lämna förslag till nya bestämmelser med krav på MKB, vare sig&lt;br&gt;i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark eller någon annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lång rad andra författningar som innehåller bestämmelser om&lt;br&gt;prövning av olika typer av verksamhet med avseende på deras miljö-&lt;br&gt;mässiga effekter identifieras också i promemorian. Sedan promemorians&lt;br&gt;tillkomst har riksdagen beslutat att regler om miljökonsekvensbeskriv-&lt;br&gt;ningar skall införas i skogsvårdslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del konstaterar jag att jordbrukets verksamhet har betydande&lt;br&gt;inverkan på landskapet och är av stor betydelse för den biologiska&lt;br&gt;mångfelden, liksom för odlingslandskapets kulturvärden. Jag anser&lt;br&gt;därför att det i likhet med vad som gäller för skogsbruket, bör finnas&lt;br&gt;samlade bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket.&lt;br&gt;Den närmare utformningen och avgränsningen av sådana bestämmelser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behöver dock övervägas närmare. Jag har i denna fråga samrått med&lt;br&gt;jordbruks- och kulturministrarna. Jag avser att återkomma till regering-&lt;br&gt;en denna fråga i ett annat sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om fiskerinäringens utvecklingsmöjligheter (Jo 1992:03),&lt;br&gt;som skall lämna sitt slutbetänkande under hösten 1993, överväger,&lt;br&gt;enligt vad jag har erfarit, behovet av att införa regler om miljökonse-&lt;br&gt;kvensbeskrivningar på fiskets område. Mot bakgrund av utredningens&lt;br&gt;övervägande bör behovet av miljökonsekvensbeskrivningar inom fisket&lt;br&gt;tas upp till prövning så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också framhålla att bevarande av den biologiska mångfalden&lt;br&gt;givetvis måste beaktas till fullo i de miljökonskevensbeskrivningar som&lt;br&gt;görs inom andra samhällsverksamheter. Jag tänker då närmast på in-&lt;br&gt;frastrukturbyggande, såsom vägar och järnvägar eller husbyggen, vilka&lt;br&gt;bl.a. kan ha en avskärmande effekt på de ekologiska systemen och&lt;br&gt;försämra djurs och växters spridningsmöjligheter. Sådan fragmentering&lt;br&gt;kan, som jag tidigare framhållit (avsnitt 1.1), leda till genetisk utarm-&lt;br&gt;ning och öka risken för att en art eller population dör ut.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.10 Internationell uppföljning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Uppföljning av konventionen om biologisk mång-&lt;br&gt;fald bör ges en tematisk inriktning uppdelad på olika regioner. Upp-&lt;br&gt;följningsdiskussionema bör föras i FN:s regionala kommissioner och&lt;br&gt;i FAO:s regionala kommissioner för skogsbruk, jordbruk och fiske.&lt;br&gt;Konkret uppföljningsarbete bör även bedrivas inom andra mellanstat-&lt;br&gt;liga samarbetsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Uppföljning av arbetet på det internatio-&lt;br&gt;nella planet kommer att ställa särskilda krav på ett samlat agerande och&lt;br&gt;på nya samarbetsformer mellan olika internationella organ. Den över-&lt;br&gt;gripande uppföljningen av besluten från FN:s konferens om miljö och&lt;br&gt;utveckling skall ske i den nybildade Kommissionen för hållbar utveck-&lt;br&gt;ling (Commission on Sustainable Development - CSD).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning av konventionen om biologisk mångfeld skall ske vid&lt;br&gt;dess partskonferens. Formerna för denna uppföljning har ännu inte&lt;br&gt;diskuterats av konventionens parter. Enligt konventionens artikel 26&lt;br&gt;skall parterna avge regelbundna rapporter om de åtgärder de har vid-&lt;br&gt;tagit för att genomföra konventionen, vilket bl.a. skall inkludera en&lt;br&gt;bedömning av åtgärdernas effektivitet vad gäller att uppfylla konventio-&lt;br&gt;nens målsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag bedömer att nationella handlingsprogram eller aktionsplaner för&lt;br&gt;bevarande och hållbart nyttande av biologisk mångfeld kommer att bli&lt;br&gt;den huvudsakliga redovisningsformen inom ramen för konventionen.&lt;br&gt;Jag anser att uppföljningen, med tanke på det stora antalet parter och&lt;br&gt;konventionens vida omfattning, måste ges en tematisk inriktning i form&lt;br&gt;av sektorsvisa eller mediavisa redovisningar. Därutöver bör samlade&lt;br&gt;bedömningar av situationen göras, vilka av praktiska skäl inte kan ges&lt;br&gt;samma djup som de tematiska genomgångarna. Med tematiska sektor-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svisa eller mediavisa uppföljningar menar jag t.ex. att fiske kan tas upp&lt;br&gt;separat, alternativt i kombination med förvaltning av kustnära landom-&lt;br&gt;råden. Jordbruk och skogsbruk kan diskuteras separat eller i kombina-&lt;br&gt;tion i form av begreppet markanvändning. Vilken indelning som väljs&lt;br&gt;bör bli avhängigt av de rapporterande ländernas förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionen har signerats av inte mindre än 160 länder. För att&lt;br&gt;åstadkomma en konstruktiv dialog i en mindre krets länder med liknan-&lt;br&gt;de ekologiska, ekonomiska och sociala förhållanden bör den sektorsvisa&lt;br&gt;eller mediavisa uppföljningen förläggas till FN:s regionala ekonomiska&lt;br&gt;kommissioner. Därvid kan förhoppningsvis också en för regionen lämp-&lt;br&gt;lig uppläggning på den tematiska eller mediavisa diskussionen åstad-&lt;br&gt;kommas. De regionala kommissionerna bör rapportera vidare till kon-&lt;br&gt;ventionens partskonferens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det bedöms lämpligt eller nödvändigt (bl.a. beroende på hur den&lt;br&gt;sektorsvisa eller mediavisa diskussionen läggs upp) kan i vissa regioner&lt;br&gt;den tematiska diskussionen med fördel forläggas till FN:s livsmedels-&lt;br&gt;och jordbruksorgans (FAO) regionala skogs-, fiske- eller jordbrukskom-&lt;br&gt;missioner. Då bör vidarerapporteringen till konventionens partsmöte gå&lt;br&gt;igenom FAO:s centrala kommissioner för skog, jordbruk resp, fiske. Så&lt;br&gt;bör enligt mitt förmenande ske inom den europeiska regionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom CSD kommer även den biologiska mångfelden att följas upp&lt;br&gt;som ett led i kommissionens ansvar att svara för den samlade uppfölj-&lt;br&gt;ningen av besluten från Rio-konferensen. Syftet med CSD:s uppföljning&lt;br&gt;av biologisk mångfeld är framför allt att främja samordning med andra&lt;br&gt;insatsområden av betydelse för att bevara den biologiska mångfelden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min bedömning innebär detta att den ordning jag skisserat för&lt;br&gt;uppläggningen av det nationella arbetet kan passa väl in i det internatio-&lt;br&gt;nella uppföljningsarbetet. De areella näringarnas myndigheter bör ha&lt;br&gt;ansvaret för att sköta rapporteringen i de regionala FAO-organen vad&lt;br&gt;gäller bevarande av biologisk mångfeld inom sin sektor. Därutöver skall&lt;br&gt;Naturvårdsverket ha huvudansvar för rapportering vid konventionens&lt;br&gt;partsmöten, och for den samlade bedömningen av miljösituationen i&lt;br&gt;Sverige i enlighet med gällande principer för ansvarsfördelning mellan&lt;br&gt;miljö- och sektorsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Vissa åtgärder för bevarande och hållbart&lt;br&gt;nyttjande av biologisk mångfeld&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;3.1 Skyddade områden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: En fortsatt hög ambitionsnivå bör gälla för inrät-&lt;br&gt;tande av skyddade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Inom naturvårdsområdet har betydande&lt;br&gt;insatser gjorts under senare år för att dels skydda värdefull naturmark,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels verka för förändringar av samhällsverksamheter som negativt på-&lt;br&gt;verkar naturvärdena och på olika sätt utgör ett hot mot den biologiska&lt;br&gt;mångfalden. Jag kan samtidigt konstatera att det trots dessa omfattande&lt;br&gt;insatser ännu återstår mycket att göra. Hotbilden för ett stort antal djur&lt;br&gt;och växter skärps fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussionen inom naturvårdsområdet har under senare år bl.a. rört&lt;br&gt;målsättningen för skyddet av värdefulla naturområden. Den har framför&lt;br&gt;allt gällt om ytterligare skyddade områden behöver inrättas och om det&lt;br&gt;skall fastställas ett procentmål för andelen skyddad mark i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har utarbetat en naturvårdsplan for Sverige, i vilken&lt;br&gt;föreslås målsättningar för säkerställandearbetet inom olika naturtyper.&lt;br&gt;Verket har också utarbetat en nationalparksplan i syfte att inrätta na-&lt;br&gt;tionalparker som utgör ett representativt urval av särskilt skyddsvärda&lt;br&gt;naturområden inom alla naturgeografiska regioner i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den redovisning av miljötillståndet som jag lämnade i samband med&lt;br&gt;årets budgetproposition (se prop. 1992/93:100 bil. 15) framgår bl.a. att&lt;br&gt;det lagstadgade skyddet för värdefulla naturområden omfattar totalt ca&lt;br&gt;6 % av Sveriges landyta. Sett med utgångspunkt i olika naturtyper och&lt;br&gt;olika delar av landet är skyddsarealen dock mycket varierande. Inom&lt;br&gt;t.ex. den produktiva delen av skogsekosystemen omfattar andelen skyd-&lt;br&gt;dad mark endast ca 3 %, varav den helt dominerande delen återfinns&lt;br&gt;ovan den s.k. skogsodlingsgränsen, dvs. i fjällnära områden. Endast ca&lt;br&gt;0,5 % av den produktiva skogsmarken är skyddad nedanför det fjällnära&lt;br&gt;området. Det visar på ett fortsatt stort behov av skyddsområden i skogs-&lt;br&gt;landskapet främst i södra och mellersta Sverige samt norra Sveriges&lt;br&gt;kustland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Naturvårdsverkets naturvårdsplan för Sverige är för sjöar och&lt;br&gt;vattendrag, liksom för marina miljöer, antalet skyddade områden myck-&lt;br&gt;et begränsat. Vissa marina områden är skyddade därför att de är be-&lt;br&gt;lägna i anslutning till skyddsområden på land. Även vissa fågelsjöar och&lt;br&gt;ett fåtal forssträckor i Jämtland och Västerbotten är skyddade med stöd&lt;br&gt;av naturvårdslagen. Ett tiotal sjöar är också skyddade med stöd av mil-&lt;br&gt;jöskyddslagen som s.k. miljöskyddsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör också nämnas det skydd som våra orörda älvar&lt;br&gt;åtnjuter med stöd av naturresurslagen, vilket är av stor betydelse för&lt;br&gt;den biologiska mångfalden, bl.a. den naturligt reproducerande laxen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom många naturtyper är kunskapen om skyddsbehoven ännu mycket&lt;br&gt;otillfredsställande och behöver förstärkas. Som exempel kan nämnas&lt;br&gt;sjöar och vattendrag där Naturvårdsverket i samarbete med Sveriges&lt;br&gt;lantbruksuniversitet inlett programarbete för en riksomfattande invente-&lt;br&gt;ring av dessa naturtyper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bolagiseringen av Domänverket undantogs stora arealer mark med&lt;br&gt;högt naturvårdsvärde samt praktiskt taget alla fjällnära marker från&lt;br&gt;marköverföringen till det nybildade bolaget. Det innefattade bl.a. unge-&lt;br&gt;fär 300 av ca 700 Domänreservat. Det beslöts att befintliga eller blivan-&lt;br&gt;de naturreservat/nationalparker skall förvaltas av staten (prop.&lt;br&gt;1991/92:134). Därigenom kom betydande områden av stort naturvårds-&lt;br&gt;värde att skyddas för framtiden. Arbetet med att genomföra reservats-&lt;br&gt;bildningen på dessa marker pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att en hög ambitionsnivå skall gälla för skyddet av värdeful-&lt;br&gt;la naturområden under de närmaste åren. De akuta behoven är särskilt&lt;br&gt;tydliga inom skogslandskapet. Efter förslag i propositionen om en ny&lt;br&gt;skogspolitik (prop. 1992/93:226) har därför en förstärkning av resurser-&lt;br&gt;na för investeringar på miljöområdet skett. Det innebär en höjning av&lt;br&gt;anslaget till investeringar på miljöområdet med 55 miljoner kronor till&lt;br&gt;sammanlagt drygt 190 miljoner kronor för budgetåret 1993/94.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av hur stor andel mark eller vatten som behöver&lt;br&gt;skyddas i reservat måste hänsyn tas till andra åtgärder som vidtas för att&lt;br&gt;bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfalden. Som jag tidigare&lt;br&gt;redogjort för måste ökad tyngd nu läggas vid att miljöanpassa olika&lt;br&gt;samhällsverksamheter. Hur den miljöanpassningen lyckas har stor be-&lt;br&gt;tydelse for omfattningen av det skyddsbehov som måste tillgodoses&lt;br&gt;genom reservatsbildning. Vidare är skyddsbehoven troligen mycket&lt;br&gt;varierande inom olika naturtyper. Våra kunskaper om de långsiktiga&lt;br&gt;skyddsbehoven är också mycket varierande för olika naturtyper. Mot&lt;br&gt;den bakgrunden är jag nu inte bredd att föreslå något långsiktigt gene-&lt;br&gt;rellt arealmål för reservatsavsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser dock, i likhet med jordbruksministern, att ett mål på 5 %&lt;br&gt;skyddad mark inom skogsekosystemen nedanför skogsodlingsgränsen&lt;br&gt;inte är uteslutet. I enlighet med den skogspolitiska propositionen har&lt;br&gt;regeringen gett Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i uppdrag att bl.a.&lt;br&gt;följa upp hur reservatsavsättningama och de olika åtgärderna i skogs-&lt;br&gt;bruket bidrar till att uppfylla miljömålet. I övrigt bör de målsättningar&lt;br&gt;för skyddsbehov som Naturvårdsverket ger uttryck för i Naturvårdsplan&lt;br&gt;för Sverige kunna ligga till grund för det fortsatta arbetet med att preci-&lt;br&gt;sera skyddsbehoven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill dock understryka att en fortsatt hög ambitionsnivå vad gäller&lt;br&gt;avsättande av skyddade områden är viktig, bl.a. för det långsiktiga&lt;br&gt;skyddet av särskilt känsliga naturtyper och arter. Även i det korta per-&lt;br&gt;spektivet, i avvaktan på att en miljöanpassning av samhällssektorerna&lt;br&gt;når full effekt, är en hög ambitionsnivå mycket angelägen för att till-&lt;br&gt;godose behovet av refugier för hotade arter i olika naturtyper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att påskynda inrättandet av naturskyddsområden och för genomfö-&lt;br&gt;rande av nationalparksplanen behövs tillfälliga förstärkningar på länssty-&lt;br&gt;relserna för att ta fram nödvändigt beslutsunderlag, såsom inventering-&lt;br&gt;ar, skötselplaner och föreskrifter. Enligt vad jag erfarit finns möjlig-&lt;br&gt;heter att genom resurser för arbetslivsutveckling genomföra sådana&lt;br&gt;angelägna insatser. Jag har i denna fråga samrått med arbetsmarknads-&lt;br&gt;ministern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att påskynda arbetet med att ta fram ett fullgott underlag om&lt;br&gt;särskilt skyddsvärda naturområden inom t.ex. skärgårdar, sjöar och&lt;br&gt;lövskogar, bör riksomfattande inventeringar inledas. Erforderligt under-&lt;br&gt;lagsmaterial för dessa inventeringar behöver tas fram skyndsamt. Även&lt;br&gt;här finns möjlighet att använda arbetsmarknadspolitiska resurser för&lt;br&gt;dessa angelägna insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skötsel av områden som är skyddade med stöd av naturvårdslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av olika medel inom naturvårdsektom har bl.a. behand-&lt;br&gt;lats i Riksrevisionsverkets rapport Skötsel av naturvårdsobjekt. Verket&lt;br&gt;föreslår bl.a. att NOLA- och landskapsvårdsmedel skall kunna användas&lt;br&gt;för skötsel av genom naturvårdslagen skyddade områden såsom naturre-&lt;br&gt;servat m.m. Detta förslag har avvisats av flera remissinstanser, bl.a.&lt;br&gt;Statens naturvårdsverk. Jag delar i huvudsak remissinstansernas upp-&lt;br&gt;fattning men menar att det i vissa fall är naturligt att NOLA- och land-&lt;br&gt;skapsvårdsmedel kan komma att användas i skyddade områden. Jag&lt;br&gt;tänker då på det faktum att det inom ett odlingslandskap för vilket det&lt;br&gt;utgår landskapsvårdsersättning är mycket troligt att vårdkrävande bioto-&lt;br&gt;per som skyddas av det nya biotopskyddet kan komma att finnas. Det är&lt;br&gt;då naturligt att dessa resurser används även för vårdkrävande områden&lt;br&gt;som skyddas med stöd av biotopskyddet. Jag återkommer senare till&lt;br&gt;denna fråga (avsnitt 3.3). Vad gäller övriga förslag i rapporten finner&lt;br&gt;jag att dessa i allt väsentligt redan genomförts eller arbete inletts för att&lt;br&gt;genomföra dem. En genomgång av samtliga skyddade områden med&lt;br&gt;avseende på skyddsstatus, motiv och skötselsituation har nyligen gjorts.&lt;br&gt;De administrativa rutinerna for skötsel av skyddade områden har vä-&lt;br&gt;sentligt förenklats och effektiviserats. Organisationen av skötseln har&lt;br&gt;setts över. Det ankommer på Naturvårdsverket att inom ramen för sin&lt;br&gt;fortlöpande resultatredovisning även redovisa arbetet med effektivisering&lt;br&gt;av vård och skötselinsatser, samt hur vårdinsatserna svarar upp mot&lt;br&gt;motiven med de områden som har skyddats med stöd av naturvårdsla-&lt;br&gt;gen. Jag finner därför inte anledning att föreslå några särskilda åtgärder&lt;br&gt;med anledning av Riksrevisionsverkets rapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i sammanhanget framhålla möjligheten att i större utsträckning&lt;br&gt;än idag utveckla samarbetet med frivilligorganisationer eller bygga upp&lt;br&gt;ett samarbete med intresserade kommuner som på frivillig basis har&lt;br&gt;intresse av att sköta naturreservat och andra skyddade områden. Det&lt;br&gt;innebär dock inte att staten frånhänder sig ansvaret för vård och skötsel&lt;br&gt;av de områden av nationellt eller regionalt intresse som skyddats med&lt;br&gt;stöd av naturvårdslagen. Det ansvaret ligger fest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den ökning av skyddade områden som kommer att&lt;br&gt;ske med den ökade resurstilldelning som nu beslutats kommer behovet&lt;br&gt;av vårdinsatser att öka. Jag vill därför framhålla att det är angeläget att&lt;br&gt;utveckla nya långsiktiga finansieringsformer för de insatser som behövs&lt;br&gt;i vårdkrävande naturreservat eller naturvårdsområden. I det aktionspro-&lt;br&gt;gram för naturvård - Natur 90 - som Naturvårdsverket redovisade den&lt;br&gt;1 september 1990, föreslogs bl.a. inrättande av länsvisa fonder för sköt-&lt;br&gt;sel av skyddade områden. Någon sådan länsfond har ännu inte tillkom-&lt;br&gt;mit. Enligt vad jag har erferit har frågan om inrättande av en länsfond&lt;br&gt;böljat utredas i Örebro län. Fondkonstruktionen har dock använts i&lt;br&gt;andra mer begränsade sammanhang. Det senaste exemplet är den nyin-&lt;br&gt;rättade nationalparken i Tyresta söder om Stockholm. Här har Natur-&lt;br&gt;vårdsverket, Stockholms, Haninge och Tyresö kommuner gemensamt&lt;br&gt;bidragit till en fond för parkens vård och förvaltning. Jag anser att&lt;br&gt;Naturvårdsverket bör ta initiativ till att närmare klarlägga förutsättning-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ama för att inrätta länsvisa fonder för vård och förvaltning av natur-&lt;br&gt;skyddade områden och att redovisa ett förslag till regeringen så snart&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare vårdinsatser inom redan skyddade områden är angelägna.&lt;br&gt;Även för dessa insatser är det, enligt vad jag har erfarit, möjligt att an-&lt;br&gt;vända arbetsmarknadspolitiska resurser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.2 Markawattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Skyddet för våtmarkerna stärks genom bestämmel-&lt;br&gt;ser om förbud mot markawattning i de delar av Syd- och Mellansve-&lt;br&gt;rige som hyser en liten andel kvarvarande våtmarker. Markavvatt-&lt;br&gt;ning i de områden som utpekats som särskilt skyddsvärda enligt&lt;br&gt;våtmarkskonventionen förbjuds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den riksomfattande våtmarksinventeringen bör slutföras genom in-&lt;br&gt;ventering av Norrbottens län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Riksdagen beslutade våren 1991 (prop.&lt;br&gt;1990/91:90, bet. 1990/9 l:JoU30, rskr. 1990/91:338) om en sådan&lt;br&gt;ändring i naturvårdslagen (1964:822) att regeringen får förbjuda mar-&lt;br&gt;kavvattning i områden där det är särskilt angeläget att våtmarkerna&lt;br&gt;bevaras (18 d §). Regeringen gav den 23 januari 1992 Statens natur-&lt;br&gt;vårdsverk i uppdrag att i samråd med Skogsstyrelsen och Jordbruksver-&lt;br&gt;ket lämna förslag till avgränsning av sådana områden som avses i&lt;br&gt;18 d § naturvårdslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna föreslår i sin redovisning att förbud införs mot åtgär-&lt;br&gt;der i syfte att dika ut ny mark för jordbruks- och skogsbruksändamål&lt;br&gt;inom vissa områden i södra och mellersta Sverige. Naturvårdsverket&lt;br&gt;och Jordbruksverket föreslår vidare förbud mot markawattning inom de&lt;br&gt;mest värdefulla objekten (klass 1 och 2) i den riksomfattande våtmarks-&lt;br&gt;inventeringen i 16 av landets län. Skogsstyrelsen anser att ett generellt&lt;br&gt;förbud inte bör införas vad avser sådana objekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang redovisa de överväganden som gjorts vad&lt;br&gt;gäller tillämpningen av den nya bestämmelsen i naturvårdslagen. Jag&lt;br&gt;anser att den skillnad som finns beträffande behovet av att skydda våt-&lt;br&gt;marker inom olika delar av landet också bör komma till uttryck i för-&lt;br&gt;fattningstexten. För områden där skyddsintresset är särskilt stort bör&lt;br&gt;huvudregeln vara att markawattning inte skall vara tillåten. Flera re-&lt;br&gt;missinstanser som yttrat sig över myndigheternas förslag anser det&lt;br&gt;olyckligt att föreslagit att förbudet inte skall gälla generellt utan endast&lt;br&gt;skall avse dikning av ny mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del anser jag att all markawattning som är tillståndspliktig&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i 18 c § naturvårdslagen (1964:822) kan omfattas&lt;br&gt;av förbudet mot markawattning enligt 18 d §. Det är dock viktigt att&lt;br&gt;notera att detta inte innebär ett totalt stopp för alla typer av markawatt-&lt;br&gt;nande åtgärder i de utpekade områdena. Förbudet omfattar alltså endast&lt;br&gt;de åtgärder som är tillståndspliktiga enligt § 18 c (åtgärder där syftet är&lt;br&gt;att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål). Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär t.ex. att rensning av diken eller dikning på jordbruksmark om&lt;br&gt;vattenproblem uppkommit på grund av åtgärder på intilliggande mark&lt;br&gt;(vägbyggen och andra infrastrukturåtgärder) inte omfattas av förbudet.&lt;br&gt;Enligt 18 c §, tredje stycket, får regeringen, eller efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, länsstyrelsen föreskriva om undantag från skyldigheten&lt;br&gt;att söka tillstånd till markawattning inom ett område om markawatt-&lt;br&gt;ningen inte skulle medföra någon menlig inverkan på naturmiljön.&lt;br&gt;Åtgärder inom sådana områden kommer sålunda inte heller att omfattas&lt;br&gt;av förbudet enligt 18 d §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom bör det finnas möjlighet att i det enskilda fallet bevilja un-&lt;br&gt;dantag från det generella förbudet om särskilda skäl föreligger. Denna&lt;br&gt;möjlighet bör dock utnyttjas restriktivt. Ett skäl kan vara om det rör sig&lt;br&gt;om att komplettera tidigare dikningar i ett redan kraftigt påverkat om-&lt;br&gt;råde där naturvärdena inte försämras ytterligare av ingreppet. Vid be-&lt;br&gt;dömningen av sådana undantag bör bl.a. beaktas att ett av huvudsyftena&lt;br&gt;med den nya bestämmelsen är att kraftigt begränsa eller upphöra med&lt;br&gt;markawattning i de delar av landet som redan starkt utarmats på våt-&lt;br&gt;marker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den geografiska avgränsning av förbudsområdena som redovisas i&lt;br&gt;verkens promemoria anser jag bör kunna ligga till grund for bestämmel-&lt;br&gt;ser om förbudsområden i naturvårdsförordningen (1976:484). Förslaget&lt;br&gt;innebär att forbudet skall gälla inom Stockholms län, Uppsala län,&lt;br&gt;Södermanlands län, Östergötlands län, Kalmar län, Gotlands län, Ble-&lt;br&gt;kinge län, Kristianstads län, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län&lt;br&gt;samt Skaraborgs län. Vidare skall förbud gälla i Jönköpings och Tranås&lt;br&gt;kommuner, i hela Hallands län med undantag för Hylte kommun, i hela&lt;br&gt;Älvsborgs län utom Ulricehamns, Tranemo och Svenljunga kommuner,&lt;br&gt;i Värmlands län i Säffle, Grums, Hammarö och Kristinehamns kommu-&lt;br&gt;ner samt Karlstads kommun utom Älvsbacka och Nyeds församlingar, i&lt;br&gt;Örebro län i Örebro, Kumla, Hallsbergs, Laxå, och Askersunds kom-&lt;br&gt;muner samt i Västmanlands län i Arboga, Kungsörs, Köpings, Hallsta-&lt;br&gt;hammars och Västerås kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i dag beslutat om nödvändiga förändringar i natur-&lt;br&gt;vårdsförordningen. Dessa träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-12.png" style="width:296pt;height:167pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Våtmarkerna tillhör de biologiskt rikaste naturtypema i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller myndigheternas förslag om förbud mot markawattning i Prop. 1993/94:30&lt;br&gt;områden som utpekats som särskilt skyddsvärda i den riksomfattande Bilaga 1&lt;br&gt;våtmarksinventeringen (s.k. klass 1- och 2-objekt) anser jag inte att det&lt;br&gt;finns skäl att nu införa sådana bestämmelser. Det ligger i sakens natur&lt;br&gt;att länsstyrelserna redan med dagens regler är ytterst restriktiva med att&lt;br&gt;medge tillstånd till markawattning i sådana områden. Därtill kommer&lt;br&gt;att det finns tekniska problem med att lägga våtmarksinventeringen till&lt;br&gt;grund för ett generellt skydd. Dessutom är inventeringen inte genom-&lt;br&gt;förd i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramsarkonveniionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 22 december 1988 om fastställande av en ny&lt;br&gt;lista över särskilt skyddsvärda våtmarker inom ramen för konventionen&lt;br&gt;om våtmarker av betydelse i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarks-&lt;br&gt;fåglar, den s.k. Ramsarkonventionen. Enligt artikel 2 i konventionen&lt;br&gt;skall en fördragsslutande part utse lämpliga våtmarker inom sitt territo-&lt;br&gt;rium, vilka skall tas upp på en lista över våtmarker av internationell&lt;br&gt;betydelse. Med regeringens beslut utökades den svenska listan till 30&lt;br&gt;områden omfattande totalt 382 750 hektar (figur 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige hyser ett betydande antal våtmarker av internationell betydelse&lt;br&gt;och de svenska våtmarkerna tillhör de mest skyddsvärda i Europa. Jag&lt;br&gt;anser därför att de våtmarker som utpekats under konventionen bör&lt;br&gt;skyddas med stöd av 18 d § naturvårdslagen. Även i denna fråga har&lt;br&gt;regeringen denna dag beslutat om nödvändiga förändringar i naturvårds-&lt;br&gt;förordningen vilka träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Svenska Ramsarområden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-13.png" style="width:168pt;height:383pt;"/&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Falsterbo-Foteviken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Klingavälsån-Krankesjön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Helgeån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 a Hammarsjön-Egeside&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 b Araslövsjön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ottenby&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ölands ostkust&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a Stora Ören-Gammalsbyören&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 b Egby-Kapelludden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 c Södviken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Asnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Träslövsläge-Morups Tånge&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Getterön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kävsjön-Store Mosse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gotlands ostkust&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 a Faludden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 b GrÖtlingboudd-Ytterholmen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 c Laus holmar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 d Skenholmen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Stigfjorden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Dättern&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hornborgasjön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Östen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tåkern&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kilsviken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 ’ Kvismaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hjälstaviken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Stockholms yttre skärgård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Svartåområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a Gorgen-Nötmyran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 b Gussjön-Fläcksjön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Hovranområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Annsjön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Umeälvens delta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tärnasjön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gammelstadsviken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Persöfjärden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tjålmejaure-Laisdalen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Laidaure&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sjaunja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tawavouma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Figur 2 Svenska våtmarker av internationell betydelse utpekade under Ram-&lt;br&gt;sarkonventionen. Områdena omfattar totalt 382 750 ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid det senaste mötet med partskonferensen för våtmarkskonventionen&lt;br&gt;beslutades att partema till avtalet skall upprätta skötselplaner för samt-&lt;br&gt;liga utpekade områden. Sådant arbete pågår för de svenska våtmarkerna&lt;br&gt;inom länsstyrelserna vad gäller de delar som är skyddade med stöd av&lt;br&gt;naturvårdslagen. I övrigt förekommer skötselinsatser med stöd av bl.a.&lt;br&gt;medel för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet. Jag anser att dessa&lt;br&gt;resurser i större utsträckning bör kunna användas inom dessa våtmarker&lt;br&gt;av internationell betydelse i den mån dessa utgör objekt av den klassen&lt;br&gt;att de kan ges NOLA-ersättning eller de sammanfaller med odlings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;landskap av nationellt intresse där landskapsvårdsersättning kan utgå.&lt;br&gt;För att ge råd och anvisningar om hur skötseln skall gå till bör nationel-&lt;br&gt;la riktlinjer för skötsel av våtmarksområden utpekade under våtmarks-&lt;br&gt;konventionen tas fram. Det ankommer på Naturvårdsverket att utarbeta&lt;br&gt;sådana riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norrbottens våtmarker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den riksomfattande våtmarksinventeringen är slutförd eller påböljad i&lt;br&gt;hela landet med undantag för Norrbotten. Inom Naturvårdsverket pågår&lt;br&gt;för närvarande arbete med att ta fram en nationell myrskyddsplan som&lt;br&gt;en del i det samlade naturskyddsarbetet. Planen avser att redovisa om-&lt;br&gt;råden vilka bör skyddas som naturreservat. Planen kommer dock inte&lt;br&gt;att omfatta Norrbottens län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norrbotten hyser synnerligen värdefulla samt unika våtmarksområden&lt;br&gt;och är landets myrrikaste län. Våtmarkernas betydelse i ett internatio-&lt;br&gt;nellt perspektiv har uppmärksammats. International Mire Conservation&lt;br&gt;Group har framhållit att Norrbottens större orörda myrar är unika i&lt;br&gt;Europa och saknar motstycke i de flesta europeiska länder, Finland och&lt;br&gt;Ryssland undantagna. Inventering och skydd av Norrbottens myrar och&lt;br&gt;andra våtmarker är således av internationell betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län har i en skrivelse till regeringen den&lt;br&gt;12 januari 1993 hemställt om resurser för att genomföra en våtmarksin-&lt;br&gt;ventering i Norrbottens län. Kostnaden för projektet, som bedöms ta 5-6&lt;br&gt;år, beräknas till ca 8 miljoner kronor. Arbete har inletts i samarbete&lt;br&gt;med Naturvårdsverket med att ta fram en länsanpassad inventeringsme-&lt;br&gt;todik i syfte att klara av en så omfattande inventering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del finner jag det ytterst angeläget att den riksomfattande&lt;br&gt;våtmarksinventeringen slutförs. Det motiveras bl.a. av behovet att&lt;br&gt;snabbt få en samlad bild av de skyddsbehov som kan finnas för denna&lt;br&gt;viktiga naturtyp. Särskilda resurser bör därför avsättas som en engångs-&lt;br&gt;anvisning för att genomföra inventeringen. Jag avser att återkomma till&lt;br&gt;regeringen med förslag till finansiering i min anmälan till budgetpropo-&lt;br&gt;sitionen år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.3 Biotopskydd m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Biotopskyddet genomförs enligt riksdagens beslut&lt;br&gt;år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Jag föreslår att naturvårdslagen ändras så att regering-&lt;br&gt;en kan ge skogsvårdsstyrelsen de befogenheter i fråga om skogliga&lt;br&gt;arbetsföretag som nu utövas av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning och mitt förslag: Riksdagen beslutade&lt;br&gt;våren 1991 (prop. 1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att i naturvårdslagen (1964:822) införa regler om skydd för biotoper.&lt;br&gt;Enligt 21 § första stycket i den lagen gäller att arbetsföretag som kan&lt;br&gt;skada naturmiljön inte får utföras inom sådana mindre mark- och vat-&lt;br&gt;tenområden (biotoper) som utgör livsmiljö för utrotningshotade djur-&lt;br&gt;eller växarter eller som annars är särskilt skyddsvärda. Enligt andra&lt;br&gt;stycket är det regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer som festställer vilka biotoper som skall omfettas av skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser det väsentligt att utveckla formerna för naturskydd inom&lt;br&gt;ramen för en samlad strategi. Som jag redogjort för tidigare finns behov&lt;br&gt;av att skydda livsmiljöer som utgör refugier för vissa djur och växter.&lt;br&gt;Biotopskyddet är en angelägen komplettering av naturvårdslagens skyd-&lt;br&gt;dsinstitut. Tidigare har det enligt lagen inte funnits möjlighet att infora&lt;br&gt;ett generellt skydd för särskilt definierade mindre områden som är&lt;br&gt;skyddsvärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att biotopskyddet skall träda i kraft behövs kompletterande regler&lt;br&gt;i bl.a. naturvårdsförordningen. Jag kommer i det följande att redogöra&lt;br&gt;för det arbete som pågår för att förverkliga biotopskyddet. Jag föreslår&lt;br&gt;också en ändring i naturvårdslagen, vilken krävs för att skogsvårdssty-&lt;br&gt;relsema skall kunna fullgöra sina uppgifter som ansvariga för skyddet i&lt;br&gt;skogliga biotoper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har i samarbete med Skogsstyrelsen och efter sam-&lt;br&gt;råd med Riksantikvarieämbetet, Jordbruksverket och Fiskeriverket&lt;br&gt;utarbetat förslag om vilka biotoper som skall omfettas av skyddet.&lt;br&gt;Förslagen har redovisats i en rapport till regeringen. Rapporten har&lt;br&gt;remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-14.png" style="width:294pt;height:221pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Stengärdsgårdar skyddas av det nya biotopskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som diskuteras i rapporten är om biotopskyddet skall inträda&lt;br&gt;direkt genom generella föreskrifter eller om det skall krävas beslut av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den ansvariga myndigheten i vaije enskilt fall för att skyddet skall gälla&lt;br&gt;gentemot den enskilde. I denna fråga redovisar Naturvårdsverket och&lt;br&gt;Skogsstyrelsen delvis olika uppfattning. Myndigheterna är eniga om att&lt;br&gt;biotoperna bör delas upp i en A- och en B-kategori, där B-biotopema är&lt;br&gt;av ett sådant slag att det inte kan krävas att en markägare eller brukare&lt;br&gt;skall identifiera och avgränsa biotoperna i terrängen. För att skyddet&lt;br&gt;skall inträda för dessa biotoper krävs därför beslut av en myndighet i&lt;br&gt;varje enskilt fall. När det gäller A-biotopema anser Naturvårdsverket att&lt;br&gt;skyddet kan införas genom generella föreskrifter, medan Skogsstyrelsen&lt;br&gt;anser att det åtminstone inledningsvis är nödvändigt att tillämpa ett&lt;br&gt;system med beslut i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom regeringen har beslutat i samband med propositionen om en&lt;br&gt;ny skogspolitik (se prop. 1992/93:226) bör enligt min mening biotop-&lt;br&gt;skyddet ges en generell tillämpning så långt det är möjligt. Detta är&lt;br&gt;nödvändigt for att skyddet skall bli effektivt och praktiskt hanterbart. Å&lt;br&gt;andra sidan måste rättssäkerhetsaspektema beaktas. Generella regler kan&lt;br&gt;därför bara användas i de fall biotoperna kan definieras klart och på ett&lt;br&gt;enkelt sätt, så att de kan tillämpas av vaije berörd markägare eller&lt;br&gt;brukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad särskilt gäller skyddsvärda biotoper och syftet med biotopskyddet&lt;br&gt;på mark som omfattas av skogsvårdslagen vill jag framhålla följande.&lt;br&gt;Sedan bestämmelsen i 21 § naturvårdslagen (1964:822) beslutades år&lt;br&gt;1991 och myndigheterna utarbetade sina förslag till preciseringar har&lt;br&gt;väsentliga förändringar beslutats i skogspolitiken. Miljöfrågorna har fått&lt;br&gt;en ökad tyngd som bl.a. kommer till uttryck i möjligheterna att träffa&lt;br&gt;civilrättstiga avtal om skydd och särskild skötsel av värdefulla skogsom-&lt;br&gt;råden och skärpta bestämmelser om hänsyn till naturvårdens intressen.&lt;br&gt;Särskilt de senare har betydelse för bedömningen av myndigheternas&lt;br&gt;förslag. För vissa biotoper i A-kategorin kan med fordel den nya 30 §&lt;br&gt;skogsvårdslagen och föreskrifterna till den tillämpas. Detta och det&lt;br&gt;väsentliga rättssäkerhetskravet att markägaren skall ha möjligheter att&lt;br&gt;säkert kunna avgränsa en A-biotop talar för att vissa av de föreslagna&lt;br&gt;A-biotopema till en början får hänföras till B-biotoper. För andra bör&lt;br&gt;det vara tillräckligt att tillämpa de nya bestämmelserna i skogsvårdslag-&lt;br&gt;stiftningen som bl.a. ger möjlighet för myndigheten att besluta om&lt;br&gt;förelägganden och förbud i de fall det behövs. Tills vidare står det&lt;br&gt;sålunda klart att det generella biotopskyddet får tillämpas i första hand&lt;br&gt;inom jordbrukslandskapet där avgränsningsproblem inte förekommer.&lt;br&gt;Erfarenheterna efter några års tillämpning av bestämmelserna får vara&lt;br&gt;vägledande for överväganden om att tillföra vissa skyddsvärda biotoper&lt;br&gt;till denna grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under beredningsarbetet har viss kritik framförts mot biotopskyddet&lt;br&gt;rörande dess brister som skyddsform för hotade arter. Databanken för&lt;br&gt;hotade arter har utvärderat de föreslagna biotoperna och funnit att mel-&lt;br&gt;lan 32 och 62 % av de hotade artema (hotkategori 1-4) får sina livs-&lt;br&gt;miljöer helt eller delvis skyddade om myndigheternas förslag genomförs&lt;br&gt;i sin helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ryggradslösa djur har inte kunnat analyseras. Andelen sjunker dock&lt;br&gt;om bara de högsta hotkategoriema (1-2) beaktas. Annan kritik har tagit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;festa på behovet av att kunna skydda biotoper som inte omfettas av&lt;br&gt;myndigheternas förslag när det är dokumenterat att en hotad art före-&lt;br&gt;kommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock inte rimligt att förvänta sig att merparten av de hotade&lt;br&gt;arternas biotoper skall kunna skyddas med det förslag till ett begränsat&lt;br&gt;antal biotoper som nu föreligger. Därtill är naturens mångformighet och&lt;br&gt;artemas skiftande krav på livsmiljöer allt för stor. Det är också viktigt&lt;br&gt;att notera att myndigheternas förslag bl.a. styrts av det rättssäkerhets-&lt;br&gt;mässiga kravet att klart kunna definiera biotoperna i naturmiljön samt&lt;br&gt;att biotopskyddet skall utgöra ett skyddsinstrument för små mark- och&lt;br&gt;vattenområden. Jag vill dock framhålla att biotopskyddet endast är ett&lt;br&gt;av de skyddsinstrument som står till buds inom ramen för arbetet att&lt;br&gt;bevara den biologiska mångfelden. Det arbetet måste fortgå i enlighet&lt;br&gt;med den strategi jag tidigare redogjort för och omfattningen av biotop-&lt;br&gt;skyddet kommer dessutom att utvärderas och därefter kunna genomgå&lt;br&gt;förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verken har i utredningen påpekat att det enligt 21 § naturvårdslagen är&lt;br&gt;mark- eller vattenområdet i vilken en biotop återfinns som skyddas med&lt;br&gt;stöd av lagen. Det är således inte biotopen (livsmiljön) för en specifik&lt;br&gt;art som är skyddad enligt lagen. Det bör dock i sammanhanget påpekas&lt;br&gt;att det är fullt möjligt att skydda hotade arters livsmiljöer med andra&lt;br&gt;former av områdesskydd under naturvårdslagen. Erfarenheterna efter&lt;br&gt;några års tillämpning av bestämmelserna om biotopskydd får vara väg-&lt;br&gt;ledande för överväganden om 21 § NVL kan behöva kompletteras för&lt;br&gt;att skydda hotade arters livsmiljöer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns behov av undantag för arbetsföretag i A-biotoper på mark&lt;br&gt;som omfettas av detaljplan eller områdesbestämmelser enligt PBL&lt;br&gt;(1987:10) som trätt i kraft före biotopskyddet. Motsvarande behov&lt;br&gt;gäller utställda arbetsplaner enligt väglagen (1971:948). Detta gäller&lt;br&gt;även stora och viktiga arbetsföretag som ingår i den omfattande upp-&lt;br&gt;rustning och utbyggnad av stamvägar och stomjämvägar som riksdagen&lt;br&gt;under våren 1993 har fettat beslut om och som oundvikligen kommer i&lt;br&gt;konflikt med det senare beslutade biotopskyddet. Från förbudet att&lt;br&gt;utföra arbetsföretag som kan skada dessa biotoper bör därför finnas&lt;br&gt;möjlighet till undantag som också bör gälla i enskilda fell om särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör den ansvariga myndigheten alltid skyndsamt kunna lämna&lt;br&gt;besked om skyddet gäller för ett visst fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan finnas enstaka fell då frågan om rätt till ersättning enligt&lt;br&gt;naturvårdslagen aktualiseras av det generella biotopskyddet genom att&lt;br&gt;den pågående markanvändningen avsevärt försvåras. Av 26 § andra&lt;br&gt;stycket naturvårdslagen följer att en förutsättning för ersättningsrätt i&lt;br&gt;sådana fell är att tillstånd vägrats eller förenats med särskilda villkor.&lt;br&gt;Ersättningsfrågan aktualiseras således först sedan det konstaterats att&lt;br&gt;undantag från biotopskyddet inte kan medges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller B-biotopema bör som nämnts skyddet inträda först efter&lt;br&gt;beslut i vaije enskilt fell. Vilka biotoper som skall omfettas bör anges i&lt;br&gt;naturvårdsförordningen. Naturvårdsmyndighetema bör i damråd med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra berörda myndigheter när det behövs meddela allmänna råd till&lt;br&gt;stöd för tillämpningen av reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en grundläggande princip skall frågor om biotopskydd prövas&lt;br&gt;med tillbörlig hänsyn till övriga allmänna och enskilda intressen (jfr. 3§&lt;br&gt;naturvårdslagen). Det innebär att det undantagsvis kan finnas anledning&lt;br&gt;att ompröva även beslut om B-biotoper. Undantag bör kunna komma&lt;br&gt;ifråga endast när övergripande samhällsintressen som inte kan tillgodo-&lt;br&gt;ses med bibehållet biotopskydd är klart starkare än intresset att skydda&lt;br&gt;den aktuella biotopen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en riktig avvägning mellan skilda allmänna och enskilda in-&lt;br&gt;tressen skall kunna göras bör ifrågavarande naturvårdsmyndighet i före-&lt;br&gt;kommande fell i samråd med berörda trafikverk och andra berörda&lt;br&gt;myndigheter genom allmänna råd ge rekommendationer för bedömning&lt;br&gt;dels av vad som skall anses som särskilda skäl för undantag från skyd-&lt;br&gt;det av A-biotoper dels av övriga avvägningar inom ramen for biotop-&lt;br&gt;skyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i dag beslutat om de de nödvändiga förändringarna i&lt;br&gt;naturvårdsförordningen. De träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa biotoper kräver vård för att de skyddsvärda egenskaperna skall&lt;br&gt;bibehållas. När det gäller vårdkrävande biotoper bör framhållas att&lt;br&gt;biotopskyddet enligt naturvårdslagen endast är ett skydd mot skadliga&lt;br&gt;arbetsföretag. Vård av biotoper som feller under biotopskyddet får ske&lt;br&gt;på annat sätt, t.ex. genom att biotoperna i många fell automatiskt kan&lt;br&gt;komma att ingå som en del i avtal om landskapsvård, naturvårdsåtgär-&lt;br&gt;der i odlingslandskapet (NOLA) eller de särskilda medel som finns&lt;br&gt;avsatta för avtal med skogsbrukarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i sammanhanget också peka på att biotopskyddet indirekt&lt;br&gt;kommer att ge ett skydd för kulturmiljöobjekt, som t.ex. odlingsrösen,&lt;br&gt;stenmurar eller pilevallar. I vissa fell skyddas sådana objekt redan med&lt;br&gt;stöd av kulturminneslagen och vårdas med hjälp av fomvårdsmedel eller&lt;br&gt;Riksantikvarieämbetets kulturlandskapsmedel. Det ankommer på läns-&lt;br&gt;styrelsen att beakta det dubbla skydd som dessa landskapselement i&lt;br&gt;odlingslandskapet i vissa fell kommer att ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av sektorsmyndighetemas ansvar beträffande naturvår-&lt;br&gt;den bör i fråga om biotopskyddet innebära att skogsvårdsstyrelsema, i&lt;br&gt;enlighet med vad som förordades i prop. 1990/91:90 och prop.&lt;br&gt;1992/93:226, svarar för myndighetsuppgifterna när det gäller biotoper&lt;br&gt;på skogsmark. Ansvaret omfettar såväl att avgränsa biotoper som att&lt;br&gt;hantera tillståndsprövning, pröva ersättningsfrågor m.m. För att göra&lt;br&gt;hanteringen av skyddet så enkel som möjligt anser jag att det i natur-&lt;br&gt;vårdsförordningen bör anges vilka biotoper som skogsvårdsstyrelsema&lt;br&gt;ensamma ansvarar för. Ett stort antal av de föreslagna biotoperna är&lt;br&gt;uteslutande av skoglig art. För ett fåtal kan förutses att de kommer att&lt;br&gt;påträffas både på skogsmark och på annan mark. Där bör ansvaret&lt;br&gt;fördelas så att skogsvårdsstyrelsema ansvarar för tillämpningen på den&lt;br&gt;mark som omfettas av skogsvårdslagen och länsstyrelserna ansvarar for&lt;br&gt;tillämpningen på övrig mark. För övriga biotoper feller ansvaret på&lt;br&gt;länsstyrelserna. I de fell intrångsersättning skall utgå för skogliga bioto-&lt;br&gt;per har i den skogspolitiska propositionen föreslagits att skogsmyndig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetema ges särskilda resurser för detta ändamål. Riksdagen har beslutat&lt;br&gt;i enlighet med detta (prop. 1992/93:226, bet. 1992/93 :JoU15, rskr.&lt;br&gt;1992/93:352). I övrigt belastas fjortonde huvudtitelns anslag för investe-&lt;br&gt;ringar på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket påpekar i den nyssnämnda rapporten att den nya&lt;br&gt;ordningen vad gäller myndighetsansvar bör föranleda en ändring i 39 §&lt;br&gt;naturvårdslagen. Enligt paragrafens första stycke gäller att det är läns-&lt;br&gt;styrelsen som har befogenhet att besluta i fråga om vissa förelägganden&lt;br&gt;och om handräckning vid överträdelse av vissa beslut eller föreskrifter.&lt;br&gt;Reglerna kan också tillämpas för att åstadkomma rättelse vid överträdel-&lt;br&gt;ser mot biotopskyddet. Skogsvårdsstyrelsen bör dock ha denna befogen-&lt;br&gt;het när det gäller de skogliga biotoperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att en förändring av naturvårdslagen bör göras for att till-&lt;br&gt;godose detta. Även vad gäller den möjlighet som finns i 20 § att före-&lt;br&gt;lägga om samråd för vissa arbetsföretag inom begränsade områden bör&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelsema, i enlighet med vad som beslutats i den nya&lt;br&gt;skogspolitiken, ges sådana befogenheter inom skogsmark. Detta görs&lt;br&gt;enklast genom att en ny 43 a § införs med innebörden att regeringen får&lt;br&gt;föreskriva att länsstyrelsens uppgifter i dessa hänseenden skall fullgöras&lt;br&gt;av skogsvårdsstyrelsen. Den föreslagna lagändringen är av sådan be-&lt;br&gt;skaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill understryka att uppdelningen av myndighetsansvaret ställer&lt;br&gt;särskilda krav på ett nära samarbete mellan länsstyrelserna och skogs-&lt;br&gt;vårdsstyrelsema, bl.a. for att hantera gränsfall mellan myndigheternas&lt;br&gt;ansvarsområden. Det krävs givetvis också ett fortsatt nära samarbete&lt;br&gt;mellan Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen och Jordbruksverket för att&lt;br&gt;utveckla och utvärdera biotopskyddet. Även Riksantikvarieämbetet bör&lt;br&gt;från sina utgångspunkter beredas möjlighet att delta i utvärderingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om det nya biotopskyddet kommer att bli mycket viktig.&lt;br&gt;Betydande informationsinsatser inom naturvårdsområdet riktat till mark-&lt;br&gt;ägare och brukare görs av sektorsmyndighetema redan i dag. Skogssty-&lt;br&gt;relsen bedriver en omfettande informations- och utbildningsverksamhet&lt;br&gt;inom sitt område, bl.a. genom kampanjerna Rikare Skog och Kultur-&lt;br&gt;miljövård i skogen. Jordbruksverket har nyligen fått resurser for in-&lt;br&gt;formation om naturvårdshänsyn. Information om det nya biotopskyddet&lt;br&gt;bör därför införlivas i denna informations- och utbildningsverksamhet.&lt;br&gt;Som jag förordat i det föregående (avsnitt 2.7) bör Jordbruksverket&lt;br&gt;genomföra en informationskampanj av liknande slag som den som ge-&lt;br&gt;nomförs på skogsområdet, vilken bör inrymma information och utbild-&lt;br&gt;ning om det nya biotopskyddet. Utan en brett upplagd informationinsats&lt;br&gt;riktad mot markägare och brukare finns risk att biotopskyddet inte&lt;br&gt;kommer att fungera på avsett sätt. Dessa insatser bör genomföras i&lt;br&gt;samarbete med skogsägarorganisationema och Lantbrukarnas Riksför-&lt;br&gt;bund och i samråd med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskaperna om vissa biotoper är ännu begränsade. Det är därför&lt;br&gt;viktigt att arbetet med inventeringar fortsätter. En omfettande verksam-&lt;br&gt;het pågår redan, vilken bör kunna tjäna som underlag för biotopskyd-&lt;br&gt;dets genomförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.4 Internationella konventioner på naturvårdsområdet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Sverige bör verka för att konventionen om biolo-&lt;br&gt;gisk mångfald ges en samordnande roll i det internationella natur-&lt;br&gt;vårdsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Sverige har tidigare ingått ett flertal in-&lt;br&gt;ternationella överenskommelser på naturvårdsområdet. De viktigaste är&lt;br&gt;1971 års konvention om våtmarker av internationell betydelse, i synner-&lt;br&gt;het såsom livsmiljö för våtmarksfåglar (Ramsarkonventionen), 1973 års&lt;br&gt;konvention för reglering av handel med vissa utrotningshotade vilda&lt;br&gt;djur och växter (Washingtonkonventionen eller ClTES), 1979 års kon-&lt;br&gt;vention om skydd för flyttande vilda djurarter (Bonnkonventionen) samt&lt;br&gt;1979 års konvention om skydd av Europas vilda djur och växter samt&lt;br&gt;deras naturliga miljö (Bemkonventionen). Internationellt samarbete for&lt;br&gt;bevarande av den biologiska mångfalden i Östersjön sker inom ramen&lt;br&gt;för 1974 och 1992 års Helsingforskonventioner. Vidare är Sverige part&lt;br&gt;i 1946 års konvention för reglering av valfångst samt 1980 års konven-&lt;br&gt;tion för bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis. Även 1979&lt;br&gt;års konvention om skydd för världens kultur- och naturarv (Världsarvs-&lt;br&gt;konventionen) är av betydelse. Av särskilt intresse är det samarbete för&lt;br&gt;bevarande och skydd av den biologiska mångfelden i det arktiska om-&lt;br&gt;rådet som pågår mellan de åtta arktiska staterna. Det bygger på den år&lt;br&gt;1990 i Rovaniemi antagna Strategin för skydd av miljön i Arktis (A-&lt;br&gt;EPS). Detaljerade handlingsprogram för kartläggning, dokumentation&lt;br&gt;och genomförande av skyddsåtgärder inom områdena norr om polcir-&lt;br&gt;keln har beslutats. Vid sidan av konventionen om biologisk mångfeld&lt;br&gt;har Sverige också nyligen deltagit i förhandlingarna om och skrivit&lt;br&gt;under ett miljöskyddsprotokoll till Antarktisfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antarktisfördraget (SÖ 1984:5) slöts den 1 december 1959 och trädde i&lt;br&gt;kraft den 23 juni 1961. Sverige anslöt sig till fördraget den 24 april&lt;br&gt;1984 och det trädde i kraft för Sverige samma dag. Ett miljöskyddspro-&lt;br&gt;tokoll till Antarktisfördraget antogs och undertecknades i oktober 1991.&lt;br&gt;De nationer som bedriver forskning och de flesta av de nationer som&lt;br&gt;bedriver någon typ av verksamhet i området har undertecknat protokol-&lt;br&gt;let.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddsprotokollet innebär krav på reglering av all verksamhet i&lt;br&gt;Antarktis och tillståndsplikt för vistelse i området. Vidare är all insam-&lt;br&gt;ling eller skadlig påverkan av naturligt förekommande växt- eller djur-&lt;br&gt;arter i Antarktis förbjuden. Undantag kan i vissa fell göras for veten-&lt;br&gt;skaplig verksamhet. Växt- eller djurart som inte naturligt förekommer i&lt;br&gt;Antarktis får inte utan tillstånd foras in i Antarktis. Protokollet rymmer&lt;br&gt;även i övrigt ett långtgående skydd för att bevara miljön i Antarktis och&lt;br&gt;de ekosystem som beror av eller sammanhänger med Antarktis ekosys-&lt;br&gt;tem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen lagt fram forslag om lagreglering av svensk Prop. 1993/94:30&lt;br&gt;verksamhet i Antarktis, prop. 1992/93:140. Lagförslaget har granskats Bilaga 1&lt;br&gt;av Lagrådet och behandlas for närvarande av riksdagen. Protokollet&lt;br&gt;träder i kraft när det har ratificerats av samtliga deltagande parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning om internationella naturvårdsöverenskommelser och svensk&lt;br&gt;lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Miljö- och naturresursdepartementet har departementspromemori-&lt;br&gt;an (Ds 1993:64) Regler om handel med skyddade djur- och växtarter&lt;br&gt;m.m. utarbetats. I promemorian presenteras de internationella överens-&lt;br&gt;kommelser på naturvårdsområdet som Sverige är part i samt EG:s&lt;br&gt;motsvarande rättsakter. Förslag lämnas om ändringar som behövs för&lt;br&gt;att Sverige skall uppfylla de internationella förpliktelserna genom lag-&lt;br&gt;stiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de frågor som behandlas i promemorian kan nämnas regler om&lt;br&gt;kontroll av förvaring, transport och handel med djur och växter som är&lt;br&gt;skyddade enligt naturvårdslagen eller jaktlagen eller som Sverige in-&lt;br&gt;ternationellt åtagit sig att skydda. Vidare berörs möjligheterna att freda&lt;br&gt;djur och växter med stöd av naturvårdslagen. Beträffande biotopskyddet&lt;br&gt;behandlas bl.a. regler om en förteckning över områden som bör beredas&lt;br&gt;skydd i enlighet med Sveriges internationella förpliktelser om skydd av&lt;br&gt;naturområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag avser att under våren 1994 återkomma till regeringen med förslag&lt;br&gt;till en proposition med anledning av promemorian.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-15.png" style="width:85pt;height:219pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Jaktfalken hotas i Sverige bl.a. av olaglig handel och export av ägg och ungar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samordnat internationellt arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förhandlingarna om konventionen om biologisk mångfald dis-&lt;br&gt;kuterades behovet av en bättre samordning av de insatser som görs&lt;br&gt;under olika redan existerande naturvårdsinriktade konventioner. Den&lt;br&gt;nya konventionen om biologisk mångfeld kan bereda goda möjligheter&lt;br&gt;till en sådan samordning i syfte att effektivisera det internationella&lt;br&gt;naturvårdarbetet. Förutsättningar för ett sådant samarbete skulle också&lt;br&gt;främjas om sekretariaten till konventionerna placerades i anslutning till&lt;br&gt;varandra. Dessa diskussioner har ännu inte nått någon större grad av&lt;br&gt;konkretisering bland de länder som är parter till konventionen om biolo-&lt;br&gt;gisk mångfeld eller till övriga avtal på naturvårdsområdet. En förut-&lt;br&gt;sättning för att konventionen om biologisk mångfeld skall kunna ges en&lt;br&gt;samordnande roll är givetvis att de länder som är parter till resp, avtal&lt;br&gt;kan acceptera en sådan ordning. Till exempel skulle en del av dessa&lt;br&gt;avtal kunna omförhandlas som protokoll till mångfeldskonventionen.&lt;br&gt;Initiativ till sådana omförhandlingar kan endast tas av parterna till dessa&lt;br&gt;övriga konventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är en ökad samordning mellan de olika naturvårds-&lt;br&gt;konventionema önskvärd. För vissa av avtalen är arbetssituationen&lt;br&gt;besvärlig, bl.a. på grund av resursbrist. En anknytning till konventionen&lt;br&gt;om biologisk mångfeld skulle kunna förbättra situationen för dessa&lt;br&gt;avtal, samtidigt som mångfeldskonventionen ges en förstärkning inom&lt;br&gt;olika delområden av betydelse för bevarande och hållbart nyttjande av&lt;br&gt;biologisk mångfeld. Jag anser därför att Sverige som part till dessa avtal&lt;br&gt;bör verka för att de knyts närmare till konventionen om biologisk mång-&lt;br&gt;feld och att denna ges en samordnande roll i det internationella natur-&lt;br&gt;vårdsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.5 Jordbruket&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut om livsmedelspolitiken år 1990 innebar en förändring&lt;br&gt;av grunddragen i denna politik, vilka varit i huvudsak oförändrade&lt;br&gt;sedan flera decennier tillbaka. Beslutet innebar att prisstödets roll&lt;br&gt;tonades ned som medel för att uppnå de livsmedelpolitiska målen medan&lt;br&gt;direkta medel for att nå mål för miljö, landskapsvård, regional för-&lt;br&gt;delning och beredskap förstärktes. Gränsskyddet for jordbruket skulle&lt;br&gt;bibehållas medan den interna marknadsregleringen stegvis skulle av-&lt;br&gt;vecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftena med reformen av livsmedelspolitiken var bl.a. att minska&lt;br&gt;jordbrukets miljöbelastning, att åstadkomma ett mer varierat odlings-&lt;br&gt;landskap och en ökad genetisk mångfeld och att bevara odlingsland-&lt;br&gt;skapets natur- och kulturvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärderingen av den tidigare politiken visade dels på det positiva&lt;br&gt;miljö- och naturvårdsvärde som jordbruket har, men också att politiken&lt;br&gt;orsakat betydande miljöproblem. Strukturförändringarna i jordbruket&lt;br&gt;under främst efterkrigstiden innebar en minskad mångfeld av natur-&lt;br&gt;miljöer i odlingslandskapet. Detta har förändrat såväl landskapsbild som&lt;br&gt;flora och feuna vilket bl.a. medfört en utarmning av den genetiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;variationen. Användningen av bekämpningsmedel har också haft negati-&lt;br&gt;va effekter på floran och faunan, t.ex. genom att de djur som i sin&lt;br&gt;livscykel är beroende av ogräset får sämre tillgång till föda när kemiska&lt;br&gt;medel sätts in. Effekter av bekämpningsmedel har påvisats hos en rad&lt;br&gt;organismer, som inte är avsedda att bekämpas, både i och utanför&lt;br&gt;åkern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har regeringens uppdrag att i samråd med&lt;br&gt;Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet fortlöpande följa och ut-&lt;br&gt;värdera miljöeffekterna av den livsmedelspolitiska reformen. En första&lt;br&gt;rapport har överlämnats till regeringen under hösten 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för Jordbruksdepartementet tillsatte år 1991 den s.k. Omställ-&lt;br&gt;ningskommissionen, vilken enligt sina direktiv (dir. 1991:97) skall&lt;br&gt;förbereda avstämning av besluten i 1990 års livsmedelspolitiska reform&lt;br&gt;mot EG:s motsvarande politik. Avstämningen skall ske efter det att EG&lt;br&gt;har lagt fast principerna för sin kommande jordbrukspolitik. Kommis-&lt;br&gt;sionen skall beakta effekter och faktorer som inte var kända eller förut-&lt;br&gt;sedda vid tidpunkten för 1990 års livsmedelspolitiska beslut. I första&lt;br&gt;hand skall effekterna av ett svenskt medlemskap i EG bedömas. En&lt;br&gt;avstämning skall också göras av besluten i 1990 års livsmedelspolitiska&lt;br&gt;reform avseende mål och medel för att bevara ett öppet och levande&lt;br&gt;odlingslandskap samt i anslutning därtill pröva frågan om arealersätt-&lt;br&gt;ning som en metod att bevara öppna landskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.1 Miljöeffekterna av det livsmedelspolitiska beslutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Den hittillsvarande utvärderingen av det livsme-&lt;br&gt;delspolitiska beslutet visar att det finns ett fortsatt behov av ett sys-&lt;br&gt;tem för ersättning för aktivt brukande som bevarar odlingslandska-&lt;br&gt;pets natur- och kulturmiljö värden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsatta insatser inom miljöskyddsområdet är också påkallade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odlingslandskapet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första utvärdering av miljöeffekterna av den livsmedelspolitiska&lt;br&gt;reformen har genomförts av Naturvårdsverket i samråd med Jordbruks-&lt;br&gt;verket och Riksantikvarieämbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket har också bedömt effekterna ur klimatsynpunkt av&lt;br&gt;jordbrukets omställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultaten visar att mycket få aktiva åtgärder hittills har vidtagits för&lt;br&gt;att varaktigt ställa om marken till annan användning än livsmedelspro-&lt;br&gt;duktion. De arealer som anmälts for s.k. omställningsstöd, dvs. ersätt-&lt;br&gt;ning för att varaktigt ta mark ur livsmedelsproduktion, är koncentrerade&lt;br&gt;huvudsakligen till Svealands slättbygder och Götalands norra slättbyg-&lt;br&gt;der. Enligt en enkätundersökning som genomförts av Jordbruksverket&lt;br&gt;planeras inga ur landskapssynpunkt betydande åtgärder för den över-&lt;br&gt;vägande delen av den mark som anmälts till omställning. Endast på&lt;br&gt;drygt en tiondel av arealen förbereddes skogs- eller energiskogsplante-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvärderingen visar att anläggningsstöd för bl.a. lövskog, ädel-&lt;br&gt;lövskog, energiskog eller våtmark har lämnats i huvudsak i vissa kon-&lt;br&gt;centrerade områden i södra och mellersta Sverige och de landskapliga&lt;br&gt;effekterna av detta stöd har alltså inte fatt särskilt stor spridning. T.ex.&lt;br&gt;anmäldes 1991 drygt 30 000 ha åkermark för plantering under 1991-&lt;br&gt;1996 med lövskog varav Malmöhus län svarade för 45 % av denna&lt;br&gt;areal, Östergötland 10 % och övriga län sammanlagt 45 %. Den faktis-&lt;br&gt;ka planteringen har dock hittills endast uppgått till ca 6 % av den an-&lt;br&gt;mälda arealen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det betonas i rapporten att anmälningplikten för nedläggning av jord-&lt;br&gt;bruksmark endast mycket ofullständigt fångar upp den passiva nedlägg-&lt;br&gt;ningen (igenväxningen) och att det därför finns anledning att befara att&lt;br&gt;större delen av den faktiska nedläggningen, främst betesmark, inte&lt;br&gt;kommer till länsstyrelsens kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett aktivt brukande med betesdjur är en förutsättning för bevarande av&lt;br&gt;de marker som har stor artrikedom och som representerar en viktig del&lt;br&gt;av den biologiska mångfelden. I rapporten betonas att om betesdjuren i&lt;br&gt;framtiden skulle komma att omfördelas från naturbetesmarkema till bete&lt;br&gt;på åker, till följd av att åkermark blivit föremål för omställning, skulle&lt;br&gt;detta leda till förluster av biologiska och kulturella värden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya systemet för landskapsvårdande åtgärder som tillkom i sam-&lt;br&gt;band med det livsmedelspolitiska beslutet, i syfte att bevara odlings-&lt;br&gt;landskap med fastlagda natur- och kulturmiljövärden av nationellt intres-&lt;br&gt;se, omfattade den 30 juni 1993 ca 266 000 hektar åker och betesmark.&lt;br&gt;Länsstyrelserna har ansvar för tecknande av avtal med brukarna av&lt;br&gt;marken och som underlag har tagits fram länsvisa bevarandeprogram&lt;br&gt;som anger vilka områden som är särskilt viktiga att bevara från natur-&lt;br&gt;och kulturmiljösynpunkt. Avtalen anger bl.a. skötselvillkor och ersätt-&lt;br&gt;ningsnivåer. Ersättningen för skötsel varierar mellan olika markslag&lt;br&gt;men ligger genomsnittligt på ca 700 kronor per hektar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning lämnas också för bevarande av de mest värdefulla slåtter-&lt;br&gt;och betesmarkerna (Naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet, NOLA).&lt;br&gt;Systemet omfattar för närvarande ca 45 600 hektar varav större delen&lt;br&gt;utgörs av naturbetesmarker. Ersättningsnivåerna varierar mellan olika&lt;br&gt;markslag och delar av landet men ligger inom intervallet 600-4 000&lt;br&gt;kronor per hektar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket bedömer i sin klimatrapport att omställningen av&lt;br&gt;jordbruket med en övergång till extensivt bete, odling av energigrödor&lt;br&gt;och energiskog samt ökad skogsodling sammantaget medför en minsk-&lt;br&gt;ning av koldioxidemissionema jämfört med den nuvarande markanvänd-&lt;br&gt;ningen. Den planerade minskningen av nötkreatur medför minskade&lt;br&gt;utsläpp av metan, som även utgör en viktig drivhusgas. Den samman-&lt;br&gt;tagna effekten av jordbrukets omställning bedöms leda till en mindre&lt;br&gt;påverkan på klimatet. Därtill kommer möjligheterna att använda över-&lt;br&gt;skottsarealen till energiodling, vilket medför att användningen av fossila&lt;br&gt;bränslen kan minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömålet för jordbruket innebär att kväveläckaget från jordbruket&lt;br&gt;skall halveras mellan åren 1985 och 1995 och att fosforförlustema skall&lt;br&gt;minskas väsentligt. Målet för åtgärdsprogrammet för bekämpningsmedel&lt;br&gt;är att eliminera häl so- och miljöriskerna vid användning av bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel samt att halvera användningen fram till strax efter mitten på&lt;br&gt;nittiotalet. En halvering av förbrukningen har redan uppnåtts till år 1990&lt;br&gt;jämfört med åren 1981-1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av handelsgödsel har minskat sedan slutet av 1980-talet&lt;br&gt;och fram till år 1992 hade förbrukningen reducerats med 20 % jämfört&lt;br&gt;med 1986. Orsaken är dels att den odlade arealen minskat, dels att&lt;br&gt;intensiteten reducerats. Jordbruksverket bedömer att de åtgärder som&lt;br&gt;vidtas för att minska kväveläckaget i kombination med effekterna av&lt;br&gt;minskad intensitet i odlingen och omställningen kommer att leda till i&lt;br&gt;det närmaste en halvering av kväveförlustema. Beträffande bekämp-&lt;br&gt;ningsmedlen finns det tecken på ytterligare minskning av förbrukningen,&lt;br&gt;men försäljningen varierar betydligt mellan åren. Vissa kulturer, t.ex.&lt;br&gt;potatis, står för en stor del av användningen av bekämpningsmedel och&lt;br&gt;insatserna för att begränsa förbrukningen där är särskilt angelägna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa miljöåtgärder ingår i pågående program som fortsätter och&lt;br&gt;utvecklas i den takt som ny kunskap framkommer. Ett uppfÖljningsin-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strument för växtnäringsläckage och bekämpningsmedelsrester i vatten,&lt;br&gt;Jordbrukets recipientkontroll (JRK) är under vidareutveckling och ingår&lt;br&gt;i den samlade miljöövervakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheternas utvärdering av det livsmedelspolitiska beslutets mil-&lt;br&gt;jöeffekter visar inte på några drastiska förändringar i landskapet som en&lt;br&gt;effekt av reformen. Utvärderingen visar dock på vissa tecken som tyder&lt;br&gt;på en större passiv nedläggning av åker och betesmark än som hittills&lt;br&gt;observerats. Anmälningar om nedläggning av mark sker inte alltid till&lt;br&gt;länsstyrelsen såsom föreskrivits, vilket innebär att denna förändring i&lt;br&gt;odlingslandskapet inte fångas upp i statistiken. För att öka kunskaperna&lt;br&gt;om de natur- och kulturvärden som är förenade med odlingslandskapet&lt;br&gt;bör dels informationsinsatserna till lantbrukarna ökas, dels behös ett&lt;br&gt;fortsatt stöd i form av såväl landskapsvårds- som NOLA-ersättning för&lt;br&gt;skötseln av dessa värdefulla områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsatta insatser inom miljöskyddsområdet anser jag också påkallade.&lt;br&gt;Programmen för minskning av bekämpningsmedelsanvändningen och för&lt;br&gt;reduktion av närsaltläckaget ligger fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.2 Naturvårds- och miljöfrågor i svensk jordbrukspolitik inför&lt;br&gt;EG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Ett svenskt miljöstödssystem anpassat till EG:s&lt;br&gt;regelverk bör snarast utarbetas, inkluderande bl.a. stöd till s.k. alter-&lt;br&gt;nativodling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Omställningskommissionen har i april&lt;br&gt;1993 lämnat sitt tredje betänkande (SOU 1993:33) Åtgärder för att&lt;br&gt;förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG, där bl.a.&lt;br&gt;frågan om mål och medel for att bevara ett öppet och levande kultur-&lt;br&gt;landskap behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen konstaterar att det enligt hittills gjorda utvärderingar&lt;br&gt;av miljöeffekterna av den livsmedelspolitiska reformen inte pågår någon&lt;br&gt;nämnvärd nedläggning av jordbruksmark och att skogsplantering på&lt;br&gt;åkermark är obetydlig. Trots befarade minskningar i antalet nötkreatur&lt;br&gt;som en följd av reformen har antalet djur ökat med 60 000. En ökning&lt;br&gt;av antalet nötkreatur har skett i landets skogs- och mellanbygder, om än&lt;br&gt;i mindre omfattning än i slättbyggden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen redovisar de stöd inom EG som har relevans för möj-&lt;br&gt;ligheterna att bevara det öppna landskapet, bl.a. arealstöd. Genom&lt;br&gt;reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) omvandlas&lt;br&gt;jordbruksstödet i huvudsak från prisstöd till inkomststöd i form av&lt;br&gt;arealbidrag. Arealbidrag lämnas för i princip all odling av jordbruks-&lt;br&gt;grödor utom vallodling. Krav på att viss areal ligger i träda gäller vid&lt;br&gt;större företag. Arealbidrag lämnas även för träda. Särskilt stöd till&lt;br&gt;jordbruket i mindre gynnade områden (Less Favoured Areas) kan läm-&lt;br&gt;nas i form av arealbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommissionens betänkande redovisas vidare EG:s stöd for att bevara&lt;br&gt;odlingslandskapet och minska jordbrukets miljöbelastning samt att min-&lt;br&gt;ska överskottsproduktionen. Stöd kan lämnas bl.a. för åtgärder som&lt;br&gt;minskar användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel, inför-&lt;br&gt;ande av ekologiska odlingsmetoder, extensifiering av växtodlingen eller&lt;br&gt;bevarande av odlingslandskapet. Stöd kan också lämnas för att bevara&lt;br&gt;utrotningshotade husdjurraser m.m. Varje medlemsland skall inom de&lt;br&gt;angivna ramarna utforma nationella program som skall godkännas av&lt;br&gt;EG-kommissionen innan de tillämpas. Stödet lämnas genom avtal med&lt;br&gt;jordbrukare och delfinansieras upp till en given nivå av EG:s garanti-&lt;br&gt;fond. Medlemsländerna har rätt att ge högre ersättning än de i direktivet&lt;br&gt;angivna, under förutsättning att det inte har en snedvridande effekt på&lt;br&gt;konkurrensförhållandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen tar även upp vissa förslag till arealstöd i Sverige, bl.a.&lt;br&gt;Naturskyddsföreningens förslag till värdedifferentierad arealersättning&lt;br&gt;för jordbruksmark. Utgångspunkten är här att lantbrukaren skall ersättas&lt;br&gt;för de kollektiva nyttigheter som produceras i form av öppet, biotop-&lt;br&gt;och artrikt landskap m.m. Ett förslag från länsförbunden inom Lant-&lt;br&gt;brukarnas riksförbund i södra Sveriges skogs- och mellanbygder om&lt;br&gt;arealersättning till företag med mjölk- och köttproduktion redovisas&lt;br&gt;också. Förslaget innebär att ett stödområde för jordbruket i dessa om-&lt;br&gt;råden inrättas och att generell arealersättning lämnas för företag med&lt;br&gt;grovfoderkonsumerande djur i syfte att bevara odlingslandskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen konstaterar beträffande möjligheterna att nå målet om&lt;br&gt;ett rikt och varierat odlingslandskap att detta i grunden beror av konkur-&lt;br&gt;renskraften för vegetabilieproduktionen och för mjölk-, nötkötts- och&lt;br&gt;fårproduktionen (betande djur). Därtill kommer de möjligheter det&lt;br&gt;allmänna har att i särskild ordning betala för produktionen av vissa&lt;br&gt;värden i odlingslandskapet såsom natur- och kulturvärden och biologisk&lt;br&gt;mångfald. Kommissionen framhåller att utvärderingen av miljöeffekter-&lt;br&gt;na av det livsmedelspolitiska beslutet visar att det inte pågår någon&lt;br&gt;nämnvärd nedläggning av jordbruksmark, att antalet nötkreatur ökar och&lt;br&gt;att landskapsvårdsprogrammet det närmaste året kommer att nå full&lt;br&gt;omfattning. Mot den bakgrunden konstaterar kommissionen att odlings-&lt;br&gt;landskapet och dess värden inte hotas av den anpassning av jordbruket&lt;br&gt;som krävs fram till ett eventuellt medlemsskap 1995. I avvaktan på att&lt;br&gt;stödet ersätts av EG:s kompletterande miljöåtgärder anser inte kommi-&lt;br&gt;sionen att några förändringar av den nuvarande landskapsvårdsersätt-&lt;br&gt;ningen och NOLA-stödet bör göras och att resurserna till landskaps-&lt;br&gt;vårdsersättning bör hållas minst oförändrade för tiden fram till år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det konstateras vidare i betänkandet att de pågående EG-fÖrhand-&lt;br&gt;lingama rör flera grundvillkor av största betydelse för det svenska&lt;br&gt;odlingslandskapet såsom kvoter för olika vegetabilieprodukter och för&lt;br&gt;produktion av mjölk, nötkött och får. Vidare avgörs i förhandlingarna&lt;br&gt;stödet till jordbruket i norra Sverige och vilka områden i södra Sverige&lt;br&gt;som skall klassas som mindre gynnade och därmed kan komma i åt-&lt;br&gt;njutande av särskilda stöd. Kommissionen bedömer att konkurrenskraf-&lt;br&gt;ten i dessa produktionsgrenar blir god varför kvoternas storlek blir&lt;br&gt;avgörande för produktionens omfattning. Vidare bedömer kommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att anpassningen till EG:s jordbrukspolitik inte kommer att påverka&lt;br&gt;möjligheterna att nå målen om minskat kväveläckage och minskad&lt;br&gt;bekämpningsmedelsanvändning. Intensiteten i växtodlingen bedöms inte&lt;br&gt;öka eftersom de höjda intäkterna härrör från arealbidrag och inte från&lt;br&gt;höjda produktpriser. Stöd för olika miljöfrämjande åtgärder kan ges för&lt;br&gt;att minska intensitet och miljöbelastning i jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen anför beträffande arealersättning som metod att bevara&lt;br&gt;öppna landskap att arealersättning tillämpas i mycket stor omfattning i&lt;br&gt;EG och att Sverige som framtida medlem har mycket stora möjligheter&lt;br&gt;att använda sig av detta som medel för att bevara öppna landskap. Det&lt;br&gt;är därvid av största betydelse att skogs- och mellanbygderna bli klassa-&lt;br&gt;de som mindre gynnade områden, s.k. Less Favoured Areas och att&lt;br&gt;jordbruket i norra Sverige erhåller särskilt stöd. Mot denna bakgrund&lt;br&gt;anser kommissionen att arealersättning både i Sverige och EG är en&lt;br&gt;etablerad metod att bevara öppna landskap och finner inte anledning att&lt;br&gt;föreslå nya former för arealersättning under tiden fram till ett svenskt&lt;br&gt;medlemskap i EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen framhåller att det är angeläget att arbete snarast påbör-&lt;br&gt;jas med att utreda hur stöden för bevarande av odlingslandskapet och&lt;br&gt;den biologiska mångfelden och kulturvärdena i detta landskap skall&lt;br&gt;utformas inom ramen for EG:s kompletterande miljöåtgärder. Ett sådant&lt;br&gt;program bör samordnas med stöden till jordbruket i norra Sverige och&lt;br&gt;till de mindre gynnade områdena i södra och mellersta Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har redan tidigare (prop. 1992/93:100 bil. 15) gjort den bedöm-&lt;br&gt;ningen att ett ersättningssystem av typ landskapsvårdsersättningen kom-&lt;br&gt;mer att bli nödvändigt i händelse av ett svenskt EG-medlemskap. Lik-&lt;br&gt;nande system finns i EG och dessa är obligatoriska inslag i den gemen-&lt;br&gt;samma jordbrukspolitiken. Den exakta utformningen av det framtida&lt;br&gt;systemet for landskapsvård m.m., liksom resursbehov och finansiering&lt;br&gt;får bedömas mot bakgrund av de nationella naturvårdsmålen och ovan-&lt;br&gt;stående fektorer. Regeringen avser att utreda frågan om hur ett svenskt&lt;br&gt;miljöstöd, inklusive stöd till s.k. ekologisk odling, skall anpassas till&lt;br&gt;EG:s regelverk. I det sammanhanget kommer också övriga stöd till&lt;br&gt;jordbruket att bedömas samlat med miljöstöden, i syfte att uppnå bästa&lt;br&gt;möjliga miljömässiga effekt av den svenska jordbrukspolitiken vid ett&lt;br&gt;eventuellt svenskt medlemskap i EG. Jag har i dessa frågor samrått med&lt;br&gt;jordbruksministern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.3 Genresursbevarande i jordbruket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Särskilda bevarandeplaner för samtliga svenska&lt;br&gt;lantsorter och husdjursraser bör upprättas. Resurser bör anvisas till&lt;br&gt;stöd för uppbyggnaden av Nordens Ark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Ett organiserat bevarande av växt- och&lt;br&gt;husdjursgenetiska resurser är en förutsättning för att kommande genera-&lt;br&gt;tioner skall kunna förädla växter och djur för att möta nya behov. Vi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vet inte nu vilka krav som i framtiden kan komma att ställas på jord-&lt;br&gt;brukets kulturväxter och djur. Sannolikt kommer t.ex. i fråga om väx-&lt;br&gt;terna att ställas ökade krav på att de kan ingå i ett mer miljö vänligt&lt;br&gt;odlingssystem och att kvalitets- och resistensegenskapema skall förbätt-&lt;br&gt;ras. Klimatförändringar kan kräva anpassningar till nya odlingsförhål-&lt;br&gt;landen. Det är därför nödvändigt att bevara dessa oersättliga resurser&lt;br&gt;för framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De växtgenetiska resurserna omfattar alla våra kulturväxter och en&lt;br&gt;stor del av deras vilda släktingar, vilka ofta har värdefulla egenskaper&lt;br&gt;för förädling av kulturväxterna. Den nya gentekniken gör dessutom att&lt;br&gt;en allt större del av den biologiska mångfalden kan betraktas som en&lt;br&gt;resurs i växtförädlingen, dvs. av omedelbart eller potentiellt värde för&lt;br&gt;människan. I modernt jordbruk används ett fåtal växtsorter, vilka är&lt;br&gt;starkt förädlade med en smal genetisk bas till skillnad från de många&lt;br&gt;lantsorter som användes tidigare och som har betydligt större genetisk&lt;br&gt;variation. Effekten av den snäva genetisk bakgrunden kan bli att vissa&lt;br&gt;sorter slås ut helt av växtsjukdomar. Växtförädlare har fått gå tillbaka&lt;br&gt;till äldre material eller närbesläktade vilda arter för att hitta anlag för&lt;br&gt;motståndskraft mot sjukdomar. Det är i sådana fell nödvändigt att ha&lt;br&gt;tillgång till det genetiska materialet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevarande av genetiskt material sker bl.a. i genbanker över hela&lt;br&gt;världen. De viktigaste uppgifterna för genbankerna är att samla in,&lt;br&gt;lagra, dokumentera, utvärdera och utbyta genetiskt material av de od-&lt;br&gt;lade och vilda växterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige arbetar ett flertal institutioner med bevarande av genetiska&lt;br&gt;resurser på växt- och husdjursområdet. Nordiska Genbanken är ett&lt;br&gt;centrum för bevarande och användning av växtgenetiska resurser i de&lt;br&gt;nordiska länderna. Nordiska Genbanken arbetar med att bevara och&lt;br&gt;dokumentera den genetiska variationen i nordiskt material av växtarter,&lt;br&gt;bl.a. i frölager i Sverige och på Svalbard. Den information om materia-&lt;br&gt;lets egenskaper som finns lagrad i institutionens databaser är fritt till-&lt;br&gt;gänglig och information från andra genbanker kan förmedlas via Nor-&lt;br&gt;diska Genbanken. Även vissa odlarföreningar gör värdefulla insatser för&lt;br&gt;att bevara kulturväxter, t.ex. Föreningen Sesam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gamla lokalsorter av frukt och potatis har ett särskilt kulturhistoriskt&lt;br&gt;värde. Här samarbetar Nordiska Genbanken med bl.a. Nordiska museet,&lt;br&gt;Julita Gård och olika hembygdsföreningar för att exempelvis bevara&lt;br&gt;gamla fruktsorter i sortsamlingar i fält. För att öka konkurrenskraften&lt;br&gt;för nordisk växtförädling arbetar Nordiska Genbanken även för att&lt;br&gt;stimulera nordiskt samarbete och för närvarande prioriteras bl.a. an-&lt;br&gt;vändning av bioteknik och datateknik inom växtförädlingen. Hög priori-&lt;br&gt;tet ges även åt projekt som syftar till ett miljövänligare jordbruk, t.ex.&lt;br&gt;resistensförädling och studier av möjligheterna att via växtförädling&lt;br&gt;minska kväveförluster från odlingsmark till den omgivande miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med bevarande av det genetiska materialet på husdjursom-&lt;br&gt;rådet bedrivs i huvudsak inom de avelsföreningar som finns för ett&lt;br&gt;flertal raser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret på myndighetsnivå har åvilat Lantbruksstyrelsen och sede-&lt;br&gt;mera Statens jordbruksverk. En rådgivande nämnd, Genbanksnämnden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för husdjur, finns knuten till Jordbruksverket. Arbetet inom myndig- Prop. 1993/94:30&lt;br&gt;heten och nämnden har haft till uppgift att initiera och följa upp inven- Bilaga 1&lt;br&gt;teringar av de husdjursraser som är aktuella för bevarandeinsatser, att&lt;br&gt;biträda vid upprättande av avelsplaner samt att bistå med information&lt;br&gt;och rådgivning i genbanksfrågor. Arbetet under senare år har framför&lt;br&gt;allt varit inriktat på besiktningar, inventeringar och upprättande av&lt;br&gt;avelsplaner för ett flertal raser samt framtagande av informationsmateri-&lt;br&gt;al.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de raser som ansetts unika för Sverige och som därför bör ingå&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i ett bevarandeprogram ingår t.ex. fjällkon och rödkullan vilka är kora-&lt;br&gt;ser som funnits i vårt land under lång tid. Antalet fjällkor har sjunkit&lt;br&gt;kontinuerligt på grund av ökande konkurrens från mer högavkastande&lt;br&gt;raser. Man har dessutom korsat den med andra raser och resultatet har&lt;br&gt;blivit att populationen minskat kraftigt och nu beräknas bestå av 300-&lt;br&gt;400 kor. En särskild avelsplan för flera generationer framåt skall nu&lt;br&gt;läggas upp och Genbanksnämnden kontrollerar hur infryst sperma an-&lt;br&gt;vänds. Bland övriga husdjursraser som är föremål för särskilda bevaran-&lt;br&gt;deinsatser kan märkas fårraser som gutefår, ryafår samt flera raser av&lt;br&gt;gås, anka samt svensk dvärghöna, gotlandskanin och det nordiska biet.&lt;br&gt;Dessutom finns vissa raser som är unika for Sverige men vilkas fort-&lt;br&gt;levnad för närvarande inte är hotad, t.ex. den nordsvenska hästen,&lt;br&gt;gotlandsrusset, pälsfåret och den svenska lantrasgeten.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-16.png" style="width:362pt;height:203pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Fjällkon är en svensk lantras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På husdjursområdet finns ett nordiskt genbanks samarbete under en led-&lt;br&gt;ningsgrupp med representanter från vaije nordiskt land. Det egentliga&lt;br&gt;bevarandearbetet bedrivs och finansieras av vaije enskilt land. Sedan&lt;br&gt;april 1991 finns dessutom vid Norges Lantbrukshögskola en nordisk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;informationscentral för insamling och lagring av upplysningar om gene-&lt;br&gt;tiska resurser hos nordiska husdjur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även fristående organisationer, såsom avelsforeningar, Världsnatur-&lt;br&gt;fonden, Naturskyddsföreningen och Nordens Ark, bedriver ett betydel-&lt;br&gt;sefullt artbevarandearbete på husdjursområdet. Världsnaturfonden tillhör&lt;br&gt;de som satsat mest resurser på husdjursrasers bevarande under senare&lt;br&gt;år. Nordens Ark är en stiftelse som vid sin anläggning vid Äby Säteri i&lt;br&gt;Sotenäs kommun bedriver avelsarbete for att söka rädda och bevara&lt;br&gt;utrotningshotade svenska och utländska djurarter. Verksamheten är&lt;br&gt;nyligen startad och intar med sina internationella dimensioner en sär-&lt;br&gt;ställning bland verksamheter med denna inriktning i Sverige och är en&lt;br&gt;av två sådana anläggningar i Europa. Jag anser det viktigt att denna&lt;br&gt;verksamhet ges en god start och bedömer därför att resurser bör av-&lt;br&gt;sättas som en engångsanvisning till stöd för uppbyggnaden av verksam-&lt;br&gt;heten. Inom kort bör den publika delen av verksamheten kunna genere-&lt;br&gt;ra tillräckligt med intäkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min bedömning bedrivs redan i dag ett omfattande arbete av&lt;br&gt;stor betydelse för bevarande av den genetiska mångfelden i jordbruket.&lt;br&gt;Jag anser dock att bevarandeplaner bör upprättas för alla arter av hus-&lt;br&gt;djur och lantraser för vilka Sverige kan anses ha ett särskilt ansvar. Den&lt;br&gt;pågående landstudien om biologisk mångfeld får visa om ytterligare&lt;br&gt;insatser behövs för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser under&lt;br&gt;konventionen om biologisk mångfeld.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3.6 Planering och säkerställande av grönområden i tätorter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Formerna for att långsiktigt bevara och utveckla&lt;br&gt;grönområden i eller i anslutning till städer och tätorter behöver ut-&lt;br&gt;redas liksom åtgärder för att främja nya arbetssätt och samverkans-&lt;br&gt;former i fråga om förvaltning och skötsel av parker och grönom-&lt;br&gt;råden. Utredningen om en översyn av plan- och bygglagen (Dir.&lt;br&gt;1992:104) bör därför ges tilläggsdirektiv med denna innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Tillgång till en rik och varierad natur är&lt;br&gt;en grundläggande fektor för människors fysiska och psykiska välbe-&lt;br&gt;finnande. Särskilt för boende i tätorter, som utgör 86 % av Sveriges&lt;br&gt;befolkning, är natur- och grönområden i och i anslutning till den bygg-&lt;br&gt;da miljön av avgörande betydelse för en god livsmiljö. Natur- och&lt;br&gt;grönområden är grundläggande inte enbart med hänsyn till behoven för&lt;br&gt;rekreation och friluftsliv, utan även för att ge dagliga naturupplevelser&lt;br&gt;och berika vardagsmiljön. Under senare år har vi alltmer uppmärksam-&lt;br&gt;mats på hälsoaspektema i fråga om parker och grönområden. Stora&lt;br&gt;grupper av tätortsbefolkningen - inte minst barn och äldre - är helt&lt;br&gt;beroende av vardagskontakt med natur i eller i omedelbar anslutning till&lt;br&gt;bostadsområdet. Vardagskontakt med grönområden ökar förståelsen för&lt;br&gt;naturens kretslopp och därmed även for en omställning av hela samhäl-&lt;br&gt;let.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör även grönområdenas betydelse för livsmiljön&lt;br&gt;i tätorterna från andra aspekter framhållas. Parker och grönområden är&lt;br&gt;ofta bärare av kulturhistoriska värden och bidrar till att ge städerna&lt;br&gt;identitet och karaktär. Träd, växter och grönområden har också viktiga&lt;br&gt;funktioner för miljösituationen i tätorterna, bl.a. genom att förbättra&lt;br&gt;klimat och luftkvalitet och ingå i stadens tekniska försöijningssystem,&lt;br&gt;t.ex. i dagvattenhanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra städer och tätorter rymmer ofta en unik flora och fauna, som i&lt;br&gt;väsentliga avseenden skiljer sig från omgivande landsbygdsområden. En&lt;br&gt;förutsättning för den biologiska mångfelden i tätorterna är en rik till-&lt;br&gt;gång till natur- och grönområden. Dessa bör innehålla såväl träd, bus-&lt;br&gt;kar och annan vegetation i den byggda närmiljön som grönområden och&lt;br&gt;parker i nära anslutning till bostads- och arbetsområden och större&lt;br&gt;natur- och strövområden i tätorternas omedelbara närhet. Den byggda&lt;br&gt;miljön - bebyggelse, trafikleder och andra anläggningar - påverkar&lt;br&gt;emellertid omgivande natur på flera sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är allvarligt att utbyggnaden i våra tätorter alltmer tagit i anspråk&lt;br&gt;parker, grönområden och annan obebyggd mark. Under de senaste&lt;br&gt;tjugo åren har den obebyggda markens andel av tätorterna minskat från&lt;br&gt;nästan 45 % till 38 % (jfr. prop. 1992/93:100, bil. 15). Störst har&lt;br&gt;minskningen varit tätorter med mer än 10 000 invånare. Boverket och&lt;br&gt;Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag bl.a. behandlat frågor om&lt;br&gt;grönområden och förutsättningarna för biologisk mångfeld i våra tre&lt;br&gt;storstadsområden (Storstadsuppdraget, Boverket 1992 samt Storstäder-&lt;br&gt;nas miljö, Naturvårdsverkets rapport 4 159). Verken anser bl.a. att den&lt;br&gt;planerade expansionen i storstadsområdena riskerar att påverka den&lt;br&gt;biologiska mångfelden och minska grönområdena. Också i övriga städer&lt;br&gt;och tätorter finns det risk för att utvecklingen av bebyggelse m.m.&lt;br&gt;kommer i konflikt med önskemålen om att bevara biologisk mångfeld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för att bevara och utveckla den biolo-&lt;br&gt;giska mångfelden i tätorter är att slå vakt om en variationsrikedom i&lt;br&gt;fråga om grönområden, säkerställa gröna stråk och förstärka sambanden&lt;br&gt;mellan olika sorters grönområden såväl inom som utanför tätorterna. En&lt;br&gt;förutseende samhällsplanering kan i hög grad medverka till att skydda&lt;br&gt;och utveckla den biologiska mångfelden och att förebygga skador i&lt;br&gt;naturmiljön. Den kommunala fysiska planeringen kan ge ökade kun-&lt;br&gt;skaper om naturvärden och om ekologiska förutsättningar samt underlag&lt;br&gt;i fråga om lokalisering eller utformning av bebyggelse som tar hänsyn&lt;br&gt;till den biologiska mångfelden och skilda kulturvärden. En möjlighet,&lt;br&gt;som alltför ofta förbises, är att utnyttja grönområden och vattenytor för&lt;br&gt;att anpassa tekniska försöijningssystem till naturens kretslopp eller att&lt;br&gt;utveckla nya grönområden i den byggda miljön. Boverket och Natur-&lt;br&gt;vårdsverket betonar i sina rapporter att kommunerna behöver samverka&lt;br&gt;i planeringen för att kunna säkerställa större, sammanhängande grönom-&lt;br&gt;råden och ta nödvändig hänsyn till natur- och kulturvärden. Verken&lt;br&gt;anser vidare att kommunernas planering av bebyggelseutvecklingen&lt;br&gt;behöver samordnas med planeringen av trafikleder och av den över-&lt;br&gt;gripande infrastrukturen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förebyggande planeringsinsatsema för tätorternas grönområden&lt;br&gt;behöver emellertid ofta kompletteras med åtgärder för bevarande och&lt;br&gt;säkerställande. Regler som ger stöd for att skydda och bevara grönom-&lt;br&gt;råden i tätorter finns i olika lagar. Ansvaret för planering och beslut om&lt;br&gt;byggande enligt plan- och bygglagen (1987:10), PBL, ligger i första&lt;br&gt;hand på kommunerna. Kommunerna har vidare ett grundläggande an-&lt;br&gt;svar för naturvårdsarbetet enligt naturvårdslagen. Lagen (1987:12)om&lt;br&gt;hushållning med naturresurser, NRL, ger övergripande utgångspunkter&lt;br&gt;för myndigheternas planering samt for beslut om mark- och vattenan-&lt;br&gt;vändningen. För begränsade områden, t.ex. parker med samlade kultur-&lt;br&gt;och naturvärden, kan i vissa fall bestämmelserna i lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bristerna i lagstiftningen för säkerställande och skydd av parker och&lt;br&gt;grönområden i tätorter har uppmärksammats i olika sammanhang under&lt;br&gt;senare år. Boverket och Naturvårdsverket har i sina storstadsuppdrag&lt;br&gt;pekat på generella brister i fråga om regler och styrmedel, bl.a. för&lt;br&gt;mellankommunal samverkan, för tätortsnära jord- och skogsbruk, ersätt-&lt;br&gt;ningsfrågor etc. Verken anser att det behövs ytterligare skyddsinstru-&lt;br&gt;ment for att långsiktigt säkra betydelsefulla delar av parker och stads-&lt;br&gt;nära grönområden. I miljöskyddskommitténs betänkande, Miljöbalk&lt;br&gt;(SOU 1993:27), behandlas bl.a. naturvårdslagens bestämmelser för&lt;br&gt;skydd och bevarande av den biologiska mångfelden. Kommittén lämnar&lt;br&gt;emellertid inga förslag som rör skydd och utveckling av grönområden i&lt;br&gt;eller i anslutning till tätorter. Frågan om möjligheterna att skydda cen-&lt;br&gt;trala parkområden har även aktualiserats för Haga-Brunnsvikenområdet&lt;br&gt;i Stockholms och Solna kommuner. Riksdagen har vid flera tillfällen&lt;br&gt;behandlat skyddet av Haga-Brunnsviken. Regeringen beslutade den 21&lt;br&gt;november 1991 med stöd av 6 kap. 2 § NRL att de bägge kommunerna&lt;br&gt;skall redovisa hur de i sin planering enligt plan- och bygglagen avser att&lt;br&gt;tillgodose naturvårdens, kulturminnesvårdens och friluftslivets intressen&lt;br&gt;i området. Kommunernas redovisning kan komma att ge underlag för ett&lt;br&gt;eventuellt ställningstagande till behovet av ändringar i lagstiftningen för&lt;br&gt;att skydda större, sammanhängande parkområden med samlade natur-,&lt;br&gt;kultur- och friluftslivsvärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-17.png" style="width:244pt;height:171pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Berguven häckar i Ekoparken i centrala Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör även betydelsen av forskning och metod-&lt;br&gt;utveckling om planering och säkerställande av tätorternas grönområden&lt;br&gt;betonas. Tillräckliga kunskaper och utvecklade metoder är naturligtvis&lt;br&gt;grundläggande för att företag, kommuner och myndigheter skall kunna&lt;br&gt;ta erforderlig hänsyn till önskemålen om en biologisk mångfeld i den&lt;br&gt;byggda miljön. Under senare år har omfettande forsknings- och utveck-&lt;br&gt;lingsinsatser i fråga om planering och förvaltning av städernas grönom-&lt;br&gt;råden bedrivits. Inte minst kommunerna har i samband med arbetet med&lt;br&gt;översiktsplaner enligt PBL utvecklat former för att på ett sammanhållet&lt;br&gt;och sektorsövergripande sätt säkerställa och utveckla grönområden i&lt;br&gt;tätorterna. Alltfler kommuner har byggt upp ekologisk kompetens och&lt;br&gt;förbättrat kunskaperna om ekologiska samband. Värdefulla forskningsin-&lt;br&gt;satser har genomförts, bl.a. med stöd av medel från Statens råd för -&lt;br&gt;byggforskning. Riksdagen har genom sitt ställningstagande till forsk-&lt;br&gt;ningspropositionen (prop. 1992/93:170, bet. 1992/93 :JoUl 8,&lt;br&gt;rskr,1992/93:398) beslutat anslå särskilda medel för forskning om grö-&lt;br&gt;nytor. Därigenom ges grund för att stödja forskning med inriktning på&lt;br&gt;sektorsövergripande frågor om planering och förvaltning av grönom-&lt;br&gt;råden i den byggda miljön. Också miljömyndigheterna medverkar till att&lt;br&gt;utveckla metoder för att stödja kommunernas arbete. Bl.a. kan nämnas&lt;br&gt;att Boverket i samarbete med Naturvårdsverket nyligen har inlett ett&lt;br&gt;projekt - &amp;quot;Stadens parker och grönområden&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis anser jag att det finns behov av en belysning av&lt;br&gt;förutsättningarna för att skydda och utveckla parker och grönområden i&lt;br&gt;tätorter. Dessa områden kan hotas av såväl tätorternas utveckling som&lt;br&gt;av utbyggnaden av kommunikationsleder och andra trafikanläggningar.&lt;br&gt;För att slå vakt om livsmiljön för människor och djur och skydda såda-&lt;br&gt;na samlade kultur- och naturvärden som utgör en viktig del av städernas&lt;br&gt;karaktär behöver natur- och grönområden - den gröna strukturen - ges&lt;br&gt;en ökad tyngd i samhällsplaneringen. Åtgärder för att främja planering,&lt;br&gt;säkerställande och förvaltning av den gröna strukturen behöver samord-&lt;br&gt;nas och stärkas. Lagstiftningen är splittrad och inte ändamålsenlig i&lt;br&gt;arbetet för att främja bevarande och utveckling av grönområden i tätor-&lt;br&gt;terna. Det behövs en samlad bild av kunskapsläget som underlag för&lt;br&gt;bedömning av behovet av fortsatt utvecklingsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i plan- och bygglagen ger de grundläggande utgångs-&lt;br&gt;punkterna för kommunernas möjligheter att utveckla en strategi för&lt;br&gt;grönområden i tätorter. I utredningen om översyn av plan- och byggla-&lt;br&gt;gen (Dir. 1992:104) skall bl.a. övervägas hur miljöproblem kan före-&lt;br&gt;byggas och miljökvaliteter värnas i våra städer och tätorter. Med nuva-&lt;br&gt;rande direktiv kan utredningen emellertid inte förväntas ge en samlad&lt;br&gt;bild av hur de olika lagar som ger stöd för kommunernas planering och&lt;br&gt;säkerställande av grönområden kan förbättras. Bl.a. behöver hinder i&lt;br&gt;lagstiftningen för att underlätta mellankomunal samverkan belysas och&lt;br&gt;förslag till att stärka skyddsinstrumenten i olika lagar övervägas. Vidare&lt;br&gt;behöver formerna för förvaltning och skötsel av grönområden över-&lt;br&gt;vägas. Direktiven för utredningen avses därför inom kort kompletteras&lt;br&gt;i syfte att få en bred belysning av hur den biologiska mångfelden i&lt;br&gt;tätorter kan främjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Thurdin.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Hemställan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anta förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822,&lt;br&gt;avsnitt 3.3),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. godkänna den av mig föreslagna strategin för biologisk mångfeld&lt;br&gt;(avsnitt 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta&lt;br&gt;del av vad jag har anfört om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att etablera ett centrum samt att inrätta en kommitté för forskning&lt;br&gt;om biologisk mångfeld (avsnitt 2.6),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att genomföra en informationskampanj om biologisk mångfeld inom&lt;br&gt;jordbruksområdet (avsnitt 2.7),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. att Sverige aktivt bör verka för ett protokoll om biosäkerhet under&lt;br&gt;konventionen om biologisk mångfeld (avsnitt 2.8),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. att regler för miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket bör införas&lt;br&gt;(avsnitt 2.9),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. att den riksomfattande våtmarksinventeringen slutförs genom in-&lt;br&gt;ventering av Norrbottens län (avsnitt 3.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. att ett svenskt system for miljöstöd anpassat till EG:s regelverk&lt;br&gt;snarast bör utarbetas (avsnitt 3.5.2),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. att bevarandeplaner för samtliga svenska lantraser och husdjurs-&lt;br&gt;raser upprättas (avsnitt 3.5.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i naturvårdslagen (1964:822)* skall inför-&lt;br&gt;as en ny paragraf, 43 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;43 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får förordna att de&lt;br&gt;befogenheter som länsstyrelsen&lt;br&gt;har enligt 20 och 39 §§ i stället&lt;br&gt;skall utövas av skogsvårdsstyrel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt 1991:641&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;U trikesdepartementet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 september 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Svensson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anmälan till proposition om en strategi for biologisk&lt;br&gt;mångfald&lt;/h4&gt;
&lt;h3&gt;Biologisk mångfald och u-landsbistånd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare anförts denna dag av miljöministern har en konvention om&lt;br&gt;biologisk mångfeld undertecknats vid Förenta Nationernas konferens om&lt;br&gt;miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Regeringen har i propo-&lt;br&gt;sitionen om godkännande av konventionen om biologisk mångfeld&lt;br&gt;(prop. 1992/93:227) föreslagit ett godkännande av konventionen. Kon-&lt;br&gt;ventionen innebär bl.a. åtganden att stödja utvecklingsländernas an-&lt;br&gt;strängningar att bevara och hållbart nyttja den biologiska mångfelden.&lt;br&gt;Konventionen kan enligt min bedömning komma att medföra väsentligt&lt;br&gt;förändrade förutsättningar och skapa nya möjligheter för delar av det&lt;br&gt;svenska biståndsarbetet och jag kommer att i det följande redogöra för&lt;br&gt;dessa förändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1. Utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den största biologiska mångfelden finns i utvecklingsländerna. De&lt;br&gt;tropiska skogarna och de marina ekosystemen med korallrev och mang-&lt;br&gt;roveträsk innehåller den största delen av världens djur- och växtarter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-18.png" style="width:299pt;height:258pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Tropiska regnskogar tillhör de mest artrika ekosystemen på jorden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av jordens växtgenetiska resurser av betydelse för livsme-&lt;br&gt;delsproduktion och jordbruk återfinns också i u-landsregioner, inom&lt;br&gt;områden som hyser stor genetisk variation av grödor av stor betydelsen&lt;br&gt;for världens livsmedelsförsöijning (s.k. Vavilov-centra).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna rika mångfald är på många håll utsatt för allvarliga hot genom&lt;br&gt;utarmning och genetisk erosion. Bland orsakerna märks brister i ägan-&lt;br&gt;de- och nyttjanderättsstnikturer, som bl.a. kan leda till olämplig mark-&lt;br&gt;användning samt icke hållbart nyttjande av biologiska resurser, bl.a. i&lt;br&gt;skogsbruk, jordbruk och fiske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ekonomiska motiven för utvecklingsländerna att investera i en&lt;br&gt;bevarad biologisk mångfald har varit svaga. Mångfaldens betydelse for&lt;br&gt;ekosystemens funktion samt vikten och värdet av de ekologiska tjänster&lt;br&gt;som ekosystemen svarar för, är i stort sett okänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De genetiska resurserna har varit fritt tillgängliga. De har betraktats&lt;br&gt;som en offentligt tillgänglig resurs, en mänsklighetens gemensamma&lt;br&gt;arvedel. Konventionen om biologisk mångfeld innebär en förändring av&lt;br&gt;detta synsätt. Dess ikraftträdande skapar förutsättningar för framväxten&lt;br&gt;av ekonomiska incitament för u-ländema att bevara den biologiska&lt;br&gt;mångfelden. Det internationella flödet av genetiska resurser skall enligt&lt;br&gt;konventionen baseras på ömsesidigt överenskomna villkor. Dessa villkor&lt;br&gt;skall leda till en rimlig och rättvis fördelning av resultat och vinster&lt;br&gt;som uppstår av utnyttjandet av u-ländemas rika genresurser. Den biolo-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;giska mångfalden kan härigenom bli en för u-ländema väsentlig och av&lt;br&gt;i-ländema efterfrågad tillgång av betydande ekonomiskt värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av det kommersiella utnyttjandet av u-ländemas genetis-&lt;br&gt;ka resurser har hittills i första hand skett i i-ländema. Förädlingsvärdet&lt;br&gt;hos produkter baserade på genetiska resurser är betydande. Slutpro-&lt;br&gt;dukternas marknadsvärde är högt. Omfattningen av förädlingen och dess&lt;br&gt;ekonomiska värde har ökat till följd av den moderna bioteknikens fram-&lt;br&gt;växt. Bakom denna trend tigger också förstärkningar av det immaterial-&lt;br&gt;rättstiga skyddet, bl.a. patent, inom det biologiska området och då&lt;br&gt;särskilt för utvecklade genetiska resurser. Trenden kan förväntas fortsät-&lt;br&gt;ta i takt med bioteknikens utveckling och dess växande tillämpning i&lt;br&gt;industrin, i första hand läkemedelsindustrin, samt i industriell växtför-&lt;br&gt;ädling och utsädesproduktion. Det industriella utnyttjandet av biotekni-&lt;br&gt;ken bedöms allmänt kunna utvecklas till en mycket betydande industri-&lt;br&gt;sektor under de närmaste årtiondena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;U-ländema har under förhandlingarna om konventionen om biologisk&lt;br&gt;mångfald markerat sitt starka intresse av att bygga upp den egna kapaci-&lt;br&gt;teten att själva förädla de genetiska resurserna. De har framhållit att de&lt;br&gt;härigenom bäst kan öka sin andel av de resultat och vinster som ett&lt;br&gt;växande utnyttjande av deras genetiska resurser kan leda till. Ju högre&lt;br&gt;förädlingsvärde de själva kan skapa, desto förmånligare villkor kan de&lt;br&gt;uppnå vid förhandlingar om ersättning för överföringen av genetiska&lt;br&gt;resurser till i-ländema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tekniskt samarbete har mot denna bakgrund betonats i konventionen.&lt;br&gt;Stöd till tekniköverföring till u-ländema har framhållits som en väsentlig&lt;br&gt;uppgift for konventionens finansiella mekanism. Förslag om tekniskt&lt;br&gt;samarbete och tekniköverföring kan förväntas få en central plats i u-&lt;br&gt;ländemas utgångsbud inför bilaterala eller multilaterala förhandlingar&lt;br&gt;om villkor för överföring av genetiska resurser till i-ländema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstudier om biologisk mångfald har genomförts i ett flertal u-&lt;br&gt;länder och Sverige har finansierat en sådan studie i Uganda (avsnitt&lt;br&gt;2.5). Landstudiearbetet fortsätter och studier kan förväntas genomföras&lt;br&gt;i de flesta u- och i-länder. Landstudiema redovisar kunskapsläget röran-&lt;br&gt;de den biologiska mångfelden, både vad gäller den vilda och den do-&lt;br&gt;mesticerade, samt hoten mot mångfelden. Studierna lägger grunden för&lt;br&gt;utveckling av nationella handlingsplaner eller program för bevarande av&lt;br&gt;biologisk mångfeld och ett hållbart nyttjande av de biologiska resurser-&lt;br&gt;na. Sverige har i den förberedande kommittén inför UNCED och inom&lt;br&gt;FAO tagit initiativ till att genomföra särskilda fördjupade landstudier&lt;br&gt;om de växtgenetiska resurserna av betydelse för livsmedelsproduktionen&lt;br&gt;och jordbruket. Dessa studier kommer att omfetta bl.a. insatser för&lt;br&gt;växtförädling och utsädesproduktion. De avses ingå som ett led i förbe-&lt;br&gt;redelserna för 1995 års konferens inom FAO:s ram om växtgenetiska&lt;br&gt;resurser och bidra till utvecklingen av nationella aktionsplaner på detta&lt;br&gt;område. Sverige har lämnat särskilt stöd till utvecklingsländernas förbe-&lt;br&gt;redelser inför konferensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella handlingsplanerna blir huvudinstrumentet för u-länder-&lt;br&gt;nas arbete att uppfylla sina åtaganden enligt konventionen. I vilken&lt;br&gt;utsträckning de kommer att kunna uppfylla konventionens bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer att bli beroende av resursflödet via konventionens finansiella&lt;br&gt;mekanism samt från bilateralt och multilateralt utvecklingssamarbete.&lt;br&gt;Det kommer också att vara avhängigt av utvecklingen av de ömsesidigt&lt;br&gt;överenskomna villkoren för överföring av u-ländemas genetiska resurser&lt;br&gt;till i-ländema i riktning mot en rättvis fördelning av resultat och vinster&lt;br&gt;av utnyttjandet av dessa resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kapaciteten att kartlägga, taxonomiskt beskriva, karakterisera, tek-&lt;br&gt;niskt vidareförädla, rättsligt skydda och marknadsföra de genetiska&lt;br&gt;resurserna måste byggas upp om dessa resursers fulla ekonomiska po-&lt;br&gt;tential skall kunna förverkligas. Detta bör gå hand i hand med en upp-&lt;br&gt;byggnad av kapaciteten att bevara den biologiska mångfelden och att&lt;br&gt;hållbart nyttja de biologiska resurserna. För att denna process skall bli&lt;br&gt;framgångsrik erfordras en aktiv involvering av lokalbefolkningar, in-&lt;br&gt;klusive urbefolkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för bevarande och hållbart nyttjande med aktivt deltagande&lt;br&gt;av lokalbefolkningar måste sålunda kopplas till program for att öka den&lt;br&gt;egna andelen av resultat och vinster av nyttjandet av de genetiska resur-&lt;br&gt;serna. Tyngdpunkten i de samlade nationella programmen kommer att&lt;br&gt;bli beroende av de genetiska resursernas karaktär i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I u-länder som förfogar över ett rikt genetiskt material av betydelse&lt;br&gt;för jordbruket och livsmedelsproduktionen blir kopplingen till växtför-&lt;br&gt;ädling och utsädesproduktion av central betydelse. Åtgärder för att&lt;br&gt;bevara jordbruksgrödornas vilda släktingar i genreservat i &amp;quot;naturliga&amp;quot;&lt;br&gt;ekosystem liksom bevarande av de genetiskt betydelsefulla lantrasema i&lt;br&gt;ett bevarandeinriktat självhushållningsjordbruk blir väsentliga. För att&lt;br&gt;dessa åtgärder skall bli framgångsrika erfordras kopplingar till och&lt;br&gt;satsningar på en lokalt förankrad växtförädling for att höja avkastningen&lt;br&gt;i självhushållningsjordbruket och på en förädling av elitsorter som i&lt;br&gt;ökande utsträckning bygger på de egna ekologiska regionernas genetiska&lt;br&gt;material. Detta kommer att påverka karaktären och inriktning av det&lt;br&gt;genetiska material som behöver hållas i nationella och regionala gen-&lt;br&gt;banker i u-landsregionema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den biologiska mångfeld som i huvudsak återfinns i u-länder med&lt;br&gt;extremt artrika ekosystem är av särskilt intresse for läkemedelsindustrin&lt;br&gt;och annan industri som bygger sin verksamhet på den moderna biotek-&lt;br&gt;niken. Åtgärderna för att bevara och vidareförädla genetiska resurser av&lt;br&gt;intresse for bioteknikindustrin och läkemedelsindustrin skiljer sig i&lt;br&gt;betydande avseende från dem som vidtas för att bevara den biologiska&lt;br&gt;mångfeld som är av intresse för jordbruk och livsmedelsproduktion.&lt;br&gt;Kravet på taxonomisk expertis för kartläggning och beskrivning av den&lt;br&gt;biologiska mångfelden är betydligt större. U-ländemas kapacitet på detta&lt;br&gt;viktiga område kan förstärkas genom utbildning av s.k. parataxonomis-&lt;br&gt;ter, dvs. snabbutbildade taxonomister utan formell akademisk träning,&lt;br&gt;inom ramen för nationella program för &amp;quot;prospektering&amp;quot; av biologiska&lt;br&gt;resurser. I ett inledningsskede torde dock insatser av taxonomisk ex-&lt;br&gt;pertis från i-ländema i betydande omfattning erfordras. Genom de nya&lt;br&gt;förutsättningar för ekonomiskt utnyttjande av genetiska resurser som&lt;br&gt;skapats, bl.a. av konventionen, får det taxonomiska arbetet en ekono-&lt;br&gt;misk dimension. En analogi kan göras till de taxonomiska insatser i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige och internationellt som på 1700-talet gjordes av Carl von Linné Prop. 1993/94:30&lt;br&gt;och hans lärljungar i syfte att kartlägga organismer av potentiellt ekono- Bilaga 2&lt;br&gt;miskt värde.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0330/prop_199394__30-19.png" style="width:206pt;height:262pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Carl von Linné (1707-1778).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prospekteringsprogram kan utvecklas till att innefatta aktiviteter for&lt;br&gt;förädling och vidareutveckling samt marknadsföring av de genetiska&lt;br&gt;resurserna. Det första ledet i förädlingsarbetet, efter den taxonomiska&lt;br&gt;beskrivningen, utgörs av en karakterisering av resurserna. Denna kan&lt;br&gt;vara av ekologisk såväl som kemisk art. Den kan bygga på lokalbe-&lt;br&gt;folkningars kunskaper och inte minst på erfarenheter och kunnande hos&lt;br&gt;ursprungsbefolkningen som i hög grad nyttjar de &amp;quot;naturliga&amp;quot; ekosyste-&lt;br&gt;mens genetiska resurser. Detta inkluderar bl.a. omfattande etnofarmako-&lt;br&gt;logiska kunskaper om traditionell medicinsk användning i den s.k.&lt;br&gt;folkmedicinen. Vaije nytt lager information om de genetiska resurserna&lt;br&gt;som karakteriseringsprocessen tillför innebär en förädling som ökar&lt;br&gt;marknadsvärdet. Karakteriseringen kan också ske i kemiska laboratori-&lt;br&gt;er.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De följande leden i växtförädlingsprocessen kan innebära utveckling&lt;br&gt;av medicinska produkter med hjälp av bioteknik. Prospekteringen av de&lt;br&gt;biologiska resurserna kopplas härigenom till den nationella politiken på&lt;br&gt;bioteknikområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevarandet av de genetiska resurserna kan ske i särskilda genreservat&lt;br&gt;underkastade områdesskydd. Det kan också kopplas till ett hållbart&lt;br&gt;nyttjande av skogen som är förenligt med bevarande av den biologiska&lt;br&gt;mångfalden. Mobiliseringen av lokalbefolkningen är lika väsentligt på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta område som inom den jordbruksanknutna biologiska mångfelden, Prop. 1993/94:30&lt;br&gt;vad avser såväl hållbart nyttjande som parataxonomiskt arbete och Bilaga 2&lt;br&gt;karakteri se ringsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Costa Rica är ett föregångsland vad gäller prospektering av biologisk&lt;br&gt;mångfeld. Dess nationella institut för biologisk mångfeld (INBio) är&lt;br&gt;pionjärer på området. De arbetar med att dokumentera Costa Ricas&lt;br&gt;djur-och växtvärld, samt söker utveckla nya, innovativa vägar att utnytt-&lt;br&gt;ja den biologiska mångfelden på ett hållbart sätt. Verksamheten erhåller&lt;br&gt;ekonomiskt stöd från SIDA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INBio :s verksamhet äe tt exempel som visar på ett framtida behov av&lt;br&gt;regionalt och globalt samarbete med andra artrika u-länder för mark-&lt;br&gt;nadsföring, bl.a. genom sammankoppling av nationella register över den&lt;br&gt;biologiska mångfelden, juridiskt samarbete i de viktiga och komplicera-&lt;br&gt;de immaterialrättsliga frågorna samt tekniskt samarbete för att följa den&lt;br&gt;internationella utvecklingen inom bioteknikområdet i syfte att ge under-&lt;br&gt;lag dels för prioriteringar i det tids- och arbetskrävande taxonomiska&lt;br&gt;arbetet, dels för teknikvärdering inom bioteknikområdet. En sådan&lt;br&gt;teknikvärdering kan vara värdefull för att tekniköverföring till u-län-&lt;br&gt;dema skall bli framgångsrik. Samarbete kan också innefatta utveckling&lt;br&gt;av modellavtal och stöd till förhandlingar med de ofta mycket stora&lt;br&gt;avnämarföretagen, i första hand den transnationella läkemedelsindustrin.&lt;br&gt;En viktig fråga för internationellt samarbete mellan genrika u-länder&lt;br&gt;gäller fördelning av resultat och vinster av utnyttjandet av genetiska&lt;br&gt;resurser som insamlats i två eller flera u-länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;U-ländemas ansträngningar att bevara den biologiska mångfelden&lt;br&gt;måste ske i samklang med strävandena till en ekonomiska och social&lt;br&gt;utveckling som kan försörja ländernas innevånare. Naturresurserna bör&lt;br&gt;brukas på ett sådant sätt att den biologiska mångfelden inte reduceras&lt;br&gt;eller att ekosystemens funktion hotas. Det ställer krav på i synnerhet&lt;br&gt;utvecklingen av de areella näringarna som idag på många håll i u-län-&lt;br&gt;dema utarmar den biologiska mångfelden. Introduktionen av nya ut-&lt;br&gt;säden och produktionsmetoder som kräver insats av stora mängder&lt;br&gt;kemikalier, energi och sötvatten leder till en utslagning av de lokala&lt;br&gt;lantsorter som är väl anpassade till den lokala ekosystemen. Storskaliga&lt;br&gt;skogsavverkningar eliminerar på ett oåterkalleligt sätt väldiga biologiska&lt;br&gt;och genetiska resurser. Utnyttjandet av de kustområden inom vilka ett&lt;br&gt;växande antal människor finner sin bäring hotad genom överfiskning&lt;br&gt;och fysisk förstöring av de viktiga marina ekosystemen med dess rika&lt;br&gt;biologiska mångfeld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utveckling av de areella näringarna baserad på traditionella bruk-&lt;br&gt;ningsmetoder med aktiv involvering av lokala samhällen blir en viktig&lt;br&gt;komponent i u-ländemas ansträngningar att bevara den biologiska mång-&lt;br&gt;felden. Utveckling, införsel och användning av ny teknik för högre&lt;br&gt;varaktig avkastning i jordbruket måste ske efter prövning av effekterna&lt;br&gt;på den biologiska mångfelden och på ekossystemens funktion. En sådan&lt;br&gt;prövning förutsätter en uppbyggnad av kunskapsnivån genom forskning&lt;br&gt;om den biologiska mångfelden och dess relationer till ekosystemens&lt;br&gt;funktion samt om relationerna mellan mångfelden och olika traditionella &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och moderna naturbrukningsformer. Framgång för u-ländema i dessa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strävanden kommer endast att kunna säkras genom en långsiktig kapaci-&lt;br&gt;tetsuppbyggnad på alla nivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den biologiska mångfelden är i många u-länder nära koplad till tradi-&lt;br&gt;tionella kulturella aspekter och den lokala samhällsstrukturen. Majorite-&lt;br&gt;ten av de flesta u-länders befolkningar bor på landsbygden och är bero-&lt;br&gt;ende av den egna biologiska mångfelden, särskilt de lokala växtsorter-&lt;br&gt;nas och lantrasemas genetiska mångfeld, för sin forsöijning. Ursprungs-&lt;br&gt;befolkningar i många u-länder bygger sin existens på de naturliga skog-&lt;br&gt;sekosystemens rika biologiska resurser. Bevarandet av den biologiska&lt;br&gt;mångfelden är inbyggd i deras kulturer och i deras samhällsorganisa-&lt;br&gt;tion. Den är ofta en grundval för den lokala demokratin. Ett ömsesidigt&lt;br&gt;beroendeförhållande finns. Att hållbart nyttja den och bevar den biolo-&lt;br&gt;giska mångfelden är en viktig förutsättning för att kunna bevara den&lt;br&gt;traditionella kulturen och den lokala samhällstrukturen. Omvänt kan&lt;br&gt;sägas att den traditionella kulturen och den lokala demokratin är väsent-&lt;br&gt;liga för att kunna bevara den biologiska mångfelden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den internationella normbildningen rörande bevarande och hållbart&lt;br&gt;nyttjande av biologisk mångfeld kommer att ske inom konventionens&lt;br&gt;organ. Den domesticerade biologisk mångfelden, och då i första hand&lt;br&gt;de växtgenetiska resurserna inom jordbruket, tillhör FAO:s ansvarsom-&lt;br&gt;råde och behandlas i dess kommission for växtgenetiska resurser. Kom-&lt;br&gt;missionens arbete kommer under de närmaste åren att fokuseras på&lt;br&gt;förberedelserna för 1995 års konferens om växtgenetiska resurser.&lt;br&gt;Förberedelseprocessens tyngdpunkt ligger i de enskilda länderna, och då&lt;br&gt;i hög grad i u-ländema som besitter världens stora tillgångar inom&lt;br&gt;jordbrukets biologiska mångfeld. De multilaterala biståndsorganen gör&lt;br&gt;betydande insatser på den biologiska mångfaldens område. Av särskild&lt;br&gt;betydelse vad gäller insatser i syfte att bevara och hållbart nyttja de&lt;br&gt;växtgenetiska resurserna av särskild betydelse för jordbruket är den&lt;br&gt;konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning (CGIAR) med&lt;br&gt;dess många regionala forskningscentra med välfyllda genbanker. Kon-&lt;br&gt;ventionens effekter på CGIAR:s funktioner kan förväntas bli betydande,&lt;br&gt;bl.a. till följd av ett svenskt initiativ i FAO som har lett till beslut om&lt;br&gt;att inom ramen for förberedelserna for FAO:s konferens om växtgene-&lt;br&gt;tiska resurser år 1995 inleda överläggningar om villkoren för tillträde&lt;br&gt;till i första hand utvecklingsländernas växtgenetiska resurser i enlighet&lt;br&gt;med överenskommelserna i konventionen om biologisk mångfeld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konventionens finansieringsmekanism är, fram tills dess annat be-&lt;br&gt;stäms av partskonferensen, den globala miljöfonden (GEF). Via GEF&lt;br&gt;kommer de u-länder som är parter till konventionen att kunna söka stöd&lt;br&gt;för att utveckla och genomföra nationella handlingsplaner eller program&lt;br&gt;och projekt för bevarande av biologisk mångfeld och hållbart nyttjande&lt;br&gt;av dess komponenter. En strävan bör vara att också annat multilaterlat&lt;br&gt;och bilaterlat utvecklingssamarbete till stöd för biologisk mångfeld&lt;br&gt;bygger på de nationella planerna och redovisas till konventionens parts-&lt;br&gt;konferens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Svenska internationella insatser för bevarande och Prop. 1993/94:30&lt;br&gt;Bilaga 2&lt;br&gt;hållbart nyttjande av biologisk mångfald&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Förutsättningarna för det svenska utvecklingssam-&lt;br&gt;arbetet inom områden av relevans för bevarande och hållbart nyttjan-&lt;br&gt;de av biologisk mångfeld bör utredas mot bakgrund av konventionen&lt;br&gt;om biologisk mångfeld. Jag avser att återkomma till detta i ett mer&lt;br&gt;övergripande sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Det svenska utvecklingsbiståndet som&lt;br&gt;kanaliseras direkt till enskilda u-länder via SIDA och SAREC innefettar&lt;br&gt;program till stöd för u-ländemas arbete för att bevara den biologiska&lt;br&gt;mångfelden. Inom ramen för detta bilaterala utvecklingssamarbete läm-&lt;br&gt;nar Sverige stöd till en utveckling i linje med konventionen om biolo-&lt;br&gt;gisk mångfeld. SIDA:s och SAREC:s omfettande verksamhet med&lt;br&gt;relevans för bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfeld&lt;br&gt;redovisas i myndigheternas skrivelser till regeringen med redovisning av&lt;br&gt;uppföljningen av FNs konferens om miljö och utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel kan nämnas det 20-åriga projekt som de fem nordiska&lt;br&gt;länderna gemensamt stödjer i syfte att bygga upp en regional genbank&lt;br&gt;för några länder i södra Afrika (Angola Botswana, Malawi, Lesotho,&lt;br&gt;Mozambique, Namibia, Swaziland, Tanzania, Zambia och Zimbabwe).&lt;br&gt;Nordiska Genbanken ansvara för det praktiska genomförandet och står&lt;br&gt;som modell för regionalt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdandet av konventionen om biologisk mångfeld öppnar nya&lt;br&gt;möjligheter för u-ländema att utveckla aktiviteter som leder till ett&lt;br&gt;lönsamt nyttjande av sina rika genetiska resurser. Detta gäller såväl den&lt;br&gt;jordbruksrelaterade biologiska mångfelden som de &amp;quot;naturliga&amp;quot; ekosyste-&lt;br&gt;mens genetiska resurser av intresse för läkemedelsindustrin och annan&lt;br&gt;industriell tillämpning av den moderna biotekniken. De största möjlig-&lt;br&gt;heterna är kopplade till aktiviteter för egen vidareförädling av de gene-&lt;br&gt;tiska resurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;U-ländemas möjligheter att förädla de egna genetiska resurserna är&lt;br&gt;kopplat till tekniköverföring från i-ländema i enlighet med konventio-&lt;br&gt;nen. Sådan tekniköverföring skall kunna stödjas av konventionens fi-&lt;br&gt;nansieringsmekanism. Också annat multilateralt och bilateralt utveck-&lt;br&gt;lingssamarbete kan förväntas stödja tekniköverföring för förädling av u-&lt;br&gt;ländemas genetiska resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av frågans betydelse och omfattning anser jag att en&lt;br&gt;utredning bör göras av det svenska biståndet och det svenska agerandet&lt;br&gt;i den internationella normbildningen, i första hand inom FN-systemet.&lt;br&gt;Jag avser att återkomma till denna fråga i ett mer övergripande sam-&lt;br&gt;manhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Hemställan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen ger&lt;br&gt;riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om behovet av en utred-&lt;br&gt;ning om det svenska utvecklingsbiståndet mot bakgrund av bl.a. kon-&lt;br&gt;ventionen om biologisk mångfeld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EN STRATEGI FÖR BIOLOGISK MÅNGFALD&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 23 september 1993 ............................ 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Miljö- och naturresursdepartementets ansvarsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utgångspunkter.............................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 &amp;nbsp;Ekologiska grunder........................ 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2 &amp;nbsp;Ekonomisk värdering av biologisk mångfald.........5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.3 &amp;nbsp;Biologisk mångfeld i Sverige - situation och trender ... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Sveriges strategi för bevarande av biologisk mångfeld ...... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Sektoransvarets tillämpning .................. 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Bevarande av biologisk mångfeld&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom olika samhällssektorer m.m............... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Naturvårdens roll i strategin.................. 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;Mål för naturvårdsarbetet ................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;Aktionsplaner för biologisk mångfeld............ 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;Forskning om biologisk mångfeld ............. 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;Informations- och utbildningsinsatser ............ 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;Miljömässigt säker hantering av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biotekniska organismer och främmande arter ....... 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 &amp;nbsp;Miljökonsekvensbeskrivningar ................ 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 Internationell uppföljning.................... 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Vissa åtgärder för bevarande och hållbart nyttjande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av biologisk mångfeld......................... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;Skyddade områden ....................... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Markawattning.......................... 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;Biotopskydd............................ 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;Internationella konventioner på naturvårdsområdet&amp;nbsp;....&amp;nbsp;&amp;nbsp;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 &amp;nbsp;Jordbruket............................. 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.1 Miljöeffekterna av den livsmedels-&lt;br&gt;politiska reformen.................... 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.2 Naturvårds- och miljöfrågor i svensk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jordbrukspolitik inför EG ............... 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5.3 Genresursbevarande i jordbruket........... 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 &amp;nbsp;Planering och säkerställande av grönområden&amp;nbsp;i&amp;nbsp;tätorter&amp;nbsp;&amp;nbsp;.&amp;nbsp;&amp;nbsp;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Hemställan ............................... 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.1 Upprättat lagförslag ..................... 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Biologisk mångfald och u-landsbistånd........... 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Utgångspunkter............................. 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Svenska internationella insatser för bevarande och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållbart nyttjande av biologisk mångfeld.............. 81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Hemställan ............................... 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omslag och samtliga illustrationer av Mäns Hjemqvist&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 45089, Stockholm 1993&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JoU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna strategin för biologisk mångfald (avsnitt 2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna strategin för biologisk mångfald (avsnitt 2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JoU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att etablera ett centrum samt att inrätta en kommitté för forskning om biologisk mångfald (avsnitt 2.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JoU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att etablera ett centrum samt att inrätta en kommitté för forskning om biologisk mångfald (avsnitt 2.6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att genomföra en informationskampanj om biologisk mångfald inom jordbruksområdet (avsnitt 2.7)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att genomföra en informationskampanj om biologisk mångfald inom jordbruksområdet (avsnitt 2.7)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JoU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att Sverige aktivt bör verka för ett protokoll om biosäkerhet under konventionen om biologisk mångfald (avsnitt 2.8)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JoU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>5</nummer>
<beteckning>5</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att Sverige aktivt bör verka för ett protokoll om biosäkerhet under konventionen om biologisk mångfald (avsnitt 2.8)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att regler för miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket bör införas (avsnitt 2.9)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>6</nummer>
<beteckning>6</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att regler för miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket bör införas (avsnitt 2.9)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JoU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att den riksomfattande våtmarksinventeringen slutförs genom inventering av Norrbottens län (avsnitt 3.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JoU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>7</nummer>
<beteckning>7</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att den riksomfattande våtmarksinventeringen slutförs genom inventering av Norrbottens län (avsnitt 3.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att ett svenskt system för miljöstöd anpassat till EG:s regelverk snarast bör utarbetas (avsnitt 3.5.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>8</nummer>
<beteckning>8</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att ett svenskt system för miljöstöd anpassat till EG:s regelverk snarast bör utarbetas (avsnitt 3.5.2)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JoU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>9</nummer>
<beteckning>9</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att bevarandeplaner för samtliga svenska lantraser och husdjursraser upprättas (avsnitt 3.5.3).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JoU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>9</nummer>
<beteckning>9</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförts om att bevarandeplaner för samtliga svenska lantraser och husdjursraser upprättas (avsnitt 3.5.3).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen ges tillfälle att ta del av vad som anförts om behovet av en utredning om det svenska utvecklingsbiståndet mot bakgrund av bl.a. konventionen om biologisk mångfald.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen ges tillfälle att ta del av vad som anförts om behovet av en utredning om det svenska utvecklingsbiståndet mot bakgrund av bl.a. konventionen om biologisk mångfald.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JoU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-10-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-10-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-10-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-10-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Miljödepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 20:13:01</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH0330</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:52</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 20:13:01</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH0330</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__30.pdf</filnamn>
<filstorlek>4159225</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>En strategi för biologisk mångfald</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/793FFD54-B25D-4898-B4F5-9E32466B25B5</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:JoU9</uppgift>
<ref_dok_id>GH01JoU9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JoU9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Strategi för biologisk mångfald</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:30&lt;br/&gt;
En strategi för biologisk mångfald</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:30&lt;br/&gt;
En strategi för biologisk mångfald</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:30&lt;br/&gt;
En strategi för biologisk mångfald</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:30&lt;br/&gt;
En strategi för biologisk mångfald</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:30&lt;br/&gt;
En strategi för biologisk mångfald</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Annika Åhnberg  (-)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:30&lt;br/&gt;
En strategi för biologisk mångfald</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo6</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo6</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Annika Åhnberg  (-)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Jan Jennehag  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:30&lt;br/&gt;
En strategi för biologisk mångfald</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Jan Jennehag  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Svensk  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:30&lt;br/&gt;
En strategi för biologisk mångfald</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Svensk  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margareta Winberg  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:30&lt;br/&gt;
En strategi för biologisk mångfald</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margareta Winberg  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Stina Eliasson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:30&lt;br/&gt;
En strategi för biologisk mångfald</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:30 En strategi för biologisk mångfald</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Stina Eliasson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>