<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2230064</hangar_id>
 <dok_id>GH0326</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>26</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:26</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartement</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>26</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-09-30 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:46:41</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>om utvidgad rätt till målsägandebiträde och förbättrat rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0326/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0326</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH0326</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1993/94:26&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;om utvidgad rätt till målsägandebiträde och för-&lt;br&gt;bättrat rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0326/prop_199394__26-1.png" style="width:41pt;height:70pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp&lt;br&gt;i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 30 september 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas frågor om utvidgad rätt till målsägande-&lt;br&gt;biträde och förbättrat rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall målsägandebiträde, utöver vad som nu gäller,&lt;br&gt;kunna förordnas i samtliga mål om brott enligt brottsbalken, om&lt;br&gt;fängelse kan följa på brottet och om det med hänsyn till målsägandens&lt;br&gt;personliga förhållanden och andra omständigheter kan antas att måls-&lt;br&gt;äganden har ett särskilt starkt behov av biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdets uppgifter skall kvarstå även om talan avskiljs&lt;br&gt;för att handläggas som ett särskilt tvistemål. Undantag gäller för det&lt;br&gt;fall tvistemålet handläggs som ett s.k. småmål enligt 1 kap. 3 d §&lt;br&gt;rättegångsbalken. Målsägandebiträdets uppgifter skall också kvarstå&lt;br&gt;när en fråga om enskilt anspråk överklagas till högre rätt. Slutligen&lt;br&gt;klargörs att målsägandebiträde får förordnas i högre rätt, om åkla-&lt;br&gt;garen eller den tilltalade överklagat domen i ansvarsdelen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås också ändringar i reglerna om när allmän&lt;br&gt;rättshjälp skall kunna beviljas i angelägenhet som skall behandlas&lt;br&gt;utom riket. Om den rättssökande är bosatt i Sverige och saken gäller&lt;br&gt;ett brott mot honom eller henne som motsvarar brott enligt 6 kap.&lt;br&gt;brottsbalken skall det inte längre krävas att det finns särskilda skäl för&lt;br&gt;rättshjälp. Förmånerna i utlandsangelägenheter rörande brott utvidgas&lt;br&gt;till att också avse ersättning för resa och uppehälle. Vidare skall en-&lt;br&gt;ligt förslaget reglerna i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till&lt;br&gt;svenska medborgare i utlandet m.m. omfatta även dem som i utlandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse: S. 7 högerspalt Tillkommit de fyra sista raderna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;blivit utsatt för våldsbrott. Det innebär att de skall ha rätt att få Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;sådant ekonomiskt bistånd i anslutning till brottet som behövs för att&lt;br&gt;de skall kunna ta tillvara sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs beträffande rättshjälpslagen (1972:429)'&lt;br&gt;dels att 8 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 b §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8&lt;br&gt;Allmän rättshjälp får ej beviljas&lt;br&gt;1. i angelägenhet som skall&lt;br&gt;prövas eller på annat sätt&lt;br&gt;handlas utom riket, om ej&lt;br&gt;rättssökande är bosatt här&lt;br&gt;särskilda skäl föreligger&lt;br&gt;rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;be-&lt;br&gt;den&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i angelägenhet som skall&lt;br&gt;prövas eller på annat sätt be-&lt;br&gt;handlas utom riket; rättshjälp får&lt;br&gt;dock beviljas en rättssökande&lt;br&gt;som är bosatt här, om saken&lt;br&gt;gäller ett brott mot honom eller&lt;br&gt;henne som motsvarar brott enligt&lt;br&gt;6 kap. brottsbalken eller om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl för rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det&lt;br&gt;inte finns särskilda skäl för rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har&lt;br&gt;uppkommit i hans näringsverksamhet, om det inte finns skäl för rätts-&lt;br&gt;hjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning,&lt;br&gt;hans ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna&lt;br&gt;i övrigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om över-&lt;br&gt;låtelsen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid&lt;br&gt;prövning av begäran om rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. för upprättande av självdeklaration,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. för upprättande av äktenskapsförord, testamente eller gåvo-&lt;br&gt;handling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. i angelägenhet rörande bodelning, om det inte med hänsyn till&lt;br&gt;boets beskaffenhet och makarnas eller sambornas personliga för-&lt;br&gt;hållanden finns särskilda skäl för rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig an-&lt;br&gt;gelägenhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund,&lt;br&gt;har avgjorts slutligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. ägaren eller tidigare ägare av en fastighet eller en byggnad i&lt;br&gt;angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller&lt;br&gt;borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rätts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1993:9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd som omfattar angelägenheten och något annat inte följer av&lt;br&gt;andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. i angelägenhet rörande trafikskadeersättning enligt trafikskade-&lt;br&gt;lagen (1975:1410) eller rörande skadestånd som kan betalas från en&lt;br&gt;föreliggande ansvarsförsäkring; dock får rättshjälp beviljas den skade-&lt;br&gt;lidande om angelägenheten är anhängig vid domstol eller rör enbart&lt;br&gt;annan skada än personskada,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 9 får rättshjälp beviljas när den&lt;br&gt;rättssökandes egna kostnader i angelägenheten har uppgått till minst&lt;br&gt;tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket. Därvid be-&lt;br&gt;aktas endast kostnader av sådant slag som kan antas komma att be-&lt;br&gt;talas från den rättssökandes rättsskydd eller, om något sådant inte&lt;br&gt;finns, kostnader som avses i 9 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och&lt;br&gt;normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän&lt;br&gt;rättshjälp ej skall beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att&lt;br&gt;medborgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara med-&lt;br&gt;borgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk&lt;br&gt;medborgare i fråga om allmän rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kostnader för rätts-&lt;br&gt;hjälp i sådana rättsliga ange-&lt;br&gt;lägenheter rörande brott mot den&lt;br&gt;rättssökande som behandlas utom&lt;br&gt;riket gäller bestämmelserna i 9 §&lt;br&gt;andra stycket 1-4. Detta gäller&lt;br&gt;dock endast i den mån kostna-&lt;br&gt;derna inte täcks genom någon&lt;br&gt;försäkring eller ersätts av dom-&lt;br&gt;stol eller annan myndighet i den&lt;br&gt;främmande staten. Om den rätts-&lt;br&gt;sökande har kallats till en dom-&lt;br&gt;stol eller annan myndighet läm-&lt;br&gt;nas ersättning för resa och uppe-&lt;br&gt;hälle även om personlig inställel-&lt;br&gt;se inte ålagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd&lt;br&gt;till svenska medborgare i utlandet m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs beträffande lagen (1973:137) om ekonomiskt&lt;br&gt;bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. att det i lagen skall&lt;br&gt;införas två nya paragrafer, 4 a och 5 a §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En i Sverige bosatt svensk med-&lt;br&gt;borgare, som i utlandet blivit ut-&lt;br&gt;satt för våldsbrott, har rätt att av&lt;br&gt;beskickning eller konsulat få&lt;br&gt;ekonomiskt bistånd i anslutning&lt;br&gt;till brottet om det behövs för att&lt;br&gt;han eller hon skall kunna ta till&lt;br&gt;vara sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bistånd enligt första stycket får&lt;br&gt;omfatta kostnader för utredning&lt;br&gt;och bevisning samt för ersättning&lt;br&gt;till ombud eller tolk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fått bistånd enligt&lt;br&gt;4 a § skall till staten återbetala&lt;br&gt;vad han eller hon mottagit en-&lt;br&gt;dast om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1-3, 6 och 8 §§ lagen (1988:609) om&lt;br&gt;målsägandebiträde skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;br&gt;I mål om brott enligt 6 kap.&lt;br&gt;brottsbalken skall, sedan för-&lt;br&gt;undersökning har inletts, ett&lt;br&gt;särskilt biträde för målsäganden&lt;br&gt;(målsägandebiträde) förordnas,&lt;br&gt;om det inte är uppenbart att&lt;br&gt;målsäganden saknar behov av&lt;br&gt;sådant biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det med hänsyn till måls-&lt;br&gt;ägandens personliga relation till&lt;br&gt;den misstänkte eller andra om-&lt;br&gt;ständigheter kan antas att måls-&lt;br&gt;äganden har behov av biträde,&lt;br&gt;skall, sedan förundersökning har&lt;br&gt;inletts, målsägandebiträde för-&lt;br&gt;ordnas även i mål om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. brott enligt 3 eller 4 kap.&lt;br&gt;brottsbalken, på vilket fängelse&lt;br&gt;kan följa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. brott enligt 8 kap. 5 eller 6&lt;br&gt;§ brottsbalken eller försök, för-&lt;br&gt;beredelse eller stämpling till&lt;br&gt;sådant brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde får inte för-&lt;br&gt;ordnas sedan åklagaren har be-&lt;br&gt;slutat att allmänt åtal inte skall&lt;br&gt;väckas eller att sådant åtal skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När förundersökning har inletts&lt;br&gt;skall ett särskilt biträde för&lt;br&gt;målsäganden(målsägandebiträde)&lt;br&gt;förordnas i mål om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. brott enligt 6 kap. brotts-&lt;br&gt;balken, om det inte är uppenbart&lt;br&gt;att målsäganden saknar behov av&lt;br&gt;sådant biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. brott enligt 3 eller 4 kap.&lt;br&gt;brottsbalken, på vilket fängelse&lt;br&gt;kan följa, eller enligt 8 kap. 5&lt;br&gt;eller 6 § brottsbalken eller för-&lt;br&gt;sök, förberedelse eller stämpling&lt;br&gt;till sådant brott, om det med&lt;br&gt;hänsyn till målsägandens person-&lt;br&gt;liga relation till den misstänkte&lt;br&gt;eller andra omständigheter kan&lt;br&gt;antas att målsäganden har behov&lt;br&gt;av sådant biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;annat brott enligt brotts-&lt;br&gt;balken, på vilket fängelse kan&lt;br&gt;följa, om det med hänsyn till&lt;br&gt;målsägandens personliga för-&lt;br&gt;hållanden och övriga omständig-&lt;br&gt;heter kan antas att målsäganden&lt;br&gt;har ett särskilt starkt behov av&lt;br&gt;sådant biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde får förord-&lt;br&gt;nas i högre rätt, om åklagaren&lt;br&gt;eller den tilltalade har över-&lt;br&gt;klagat domen i ansvarsdelen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde får inte för-&lt;br&gt;ordnas sedan åklagaren har be-&lt;br&gt;slutat att allmänt åtal inte skall&lt;br&gt;väckas eller att sådant åtal skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1990:999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läggas ned eller sedan åklagaren&lt;br&gt;avstått från att fullfölja talan mot&lt;br&gt;dom i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet skall ta till&lt;br&gt;vara målsägandens intressen i&lt;br&gt;målet samt lämna stöd och hjälp&lt;br&gt;till målsäganden. I målsägande-&lt;br&gt;biträdets uppgift ingår inte att&lt;br&gt;bistå målsäganden med att föra&lt;br&gt;talan om enskilt anspråk i an-&lt;br&gt;ledning av brottet, om detta görs&lt;br&gt;av åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett målsägandebiträde för-&lt;br&gt;ordnas, ersätts målsägandens&lt;br&gt;därefter uppkommande kostnader&lt;br&gt;för bevisning och utredning med&lt;br&gt;anledning av talan om enskilt&lt;br&gt;anspråk i samma utsträckning&lt;br&gt;som om målsäganden beviljats&lt;br&gt;allmän rättshjälp med anledning&lt;br&gt;av en sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 31 kap. rät-&lt;br&gt;tegångsbalken om skyldighet för&lt;br&gt;den tilltalade eller annan att till&lt;br&gt;staten återbetala kostnader som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läggas ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet skall ta till&lt;br&gt;vara målsägandens intressen i&lt;br&gt;målet samt lämna stöd och hjälp&lt;br&gt;till målsäganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet skall bistå&lt;br&gt;målsäganden med att föra talan&lt;br&gt;om enskilt anspråk i anledning&lt;br&gt;av brottet, om detta inte görs av&lt;br&gt;åklagaren. Målsägandebiträdets&lt;br&gt;uppgift kvarstår även om talan&lt;br&gt;avskilts enligt 22 kap. 5 § rätte-&lt;br&gt;gångsbalken för att handläggas&lt;br&gt;som särskilt mål enligt reglerna&lt;br&gt;för tvistemål, såvida inte målet&lt;br&gt;handläggs enligt 1 kap. 3 d §&lt;br&gt;rättegångsbalken. Målsägande-&lt;br&gt;biträdets uppgift kvarstår också&lt;br&gt;om tingsrättens dom överklagas&lt;br&gt;endast i fråga om enskilt&lt;br&gt;anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett målsägandebiträde för-&lt;br&gt;ordnas, ersätts målsägandens&lt;br&gt;därefter uppkommande kostnader&lt;br&gt;för bevisning och utredning med&lt;br&gt;anledning av talan om enskilt&lt;br&gt;anspråk och, ifall där målsägan-&lt;br&gt;debiträdets uppgift kvarstår en-&lt;br&gt;ligt 3 § andra stycket, för resa&lt;br&gt;och uppehälle i samband med in-&lt;br&gt;ställelse inför domstol, i samma&lt;br&gt;utsträckning som om målsägan-&lt;br&gt;den beviljats allmän rättshjälp&lt;br&gt;med anledning av en sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 31 kap. rät-&lt;br&gt;tegångsbalken om skyldighet för&lt;br&gt;den tilltalade eller annan att till&lt;br&gt;staten återbetala kostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt rättens beslut betalats av&lt;br&gt;allmänna medel gäller även i&lt;br&gt;fråga om kostnader enligt denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som enligt rättens beslut betalats&lt;br&gt;av allmänna medel gäller även i&lt;br&gt;fråga om kostnader enligt denna&lt;br&gt;lag. I mål där målsägandebiträ-&lt;br&gt;dets uppgift kvarstår enligt 3 §&lt;br&gt;andra stycket gäller beträffande&lt;br&gt;dessa kostnader bestämmelserna&lt;br&gt;i 18 kap. rättegångsbalken om&lt;br&gt;ansvar för motparts rättegångs-&lt;br&gt;kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 september&lt;br&gt;1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.&lt;br&gt;Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,&lt;br&gt;Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,&lt;br&gt;Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg och Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition om utvidgad rätt till målsägandebiträde&lt;br&gt;och förbättrat rättsligt bistånd till brottsoffer utom-&lt;br&gt;lands&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I promemorian Några brottsofferfrågor - utvidgad rätt till måls-&lt;br&gt;ägandebiträde och förbättrat rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands&lt;br&gt;(Ds 1992:24) som upprättats inom Justitiedepartementet föreslås vissa&lt;br&gt;ändringar i lagen (1988:609) om målsägandebiträde, rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429, RHL) och lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till&lt;br&gt;svenska medborgare i utlandet m.m. Promemorian har remissbehand-&lt;br&gt;lats. Jag avser nu att ta upp de frågor som behandlas i promemorian.&lt;br&gt;Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av&lt;br&gt;promemorian som bilaga 1, dels promemorians lagförslag som bila-&lt;br&gt;ga 2, och dels en förteckning över remissinstanserna som bilaga 3.&lt;br&gt;En sammanställning av remissvaren finns tillgänglig i lagstiftnings-&lt;br&gt;ärendet (dnr 92-1404).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 9 september 1993 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till Lagrådet&lt;br&gt;remitterade förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har beträffande förslaget att utvidga målsägandebiträdets&lt;br&gt;behörighet att ta tillvara målsägandens intressen i fråga om skade-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stånd förordat att nuvarande ordning behålls. Jag återkommer till Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;Lagrådets synpunkter i min följande framställning (avsnitt 5.2 och&lt;br&gt;5.3). Lagrådet har i övrigt lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets&lt;br&gt;yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5. Jag har&lt;br&gt;gjort vissa redaktionella ändringar i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;För många människor som utsätts för brott medför detta ingripande&lt;br&gt;verkningar av olika slag. Ett brott innebär ofta en omskakande per-&lt;br&gt;sonlig upplevelse och kan vålla både fysiska och psykiska skador&lt;br&gt;samt orsaka förluster både av ekonomisk art och av annat slag. För&lt;br&gt;ett brottsoffer kan det också vara påfrestande att medverka i det&lt;br&gt;rättsliga förfarandet hos polis, åklagare och domstol. Mera allmänna&lt;br&gt;integritetskränkningar uppstår också ofta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsoffrens situation har under senare år fått ökad uppmärksam-&lt;br&gt;het. Det har på olika sätt klarlagts att brottsoffrens situation många&lt;br&gt;gånger kan vara sådan att det krävs ett ökat engagemang från främst&lt;br&gt;samhällets sida. I den kriminalpolitiska debatten har, såväl i Sverige&lt;br&gt;som internationellt, efterhand ställts krav på olika åtgärder för att&lt;br&gt;förbättra brottsoffrens ställning. I Sverige har brottsofferfrågorna&lt;br&gt;aktualiserats i skilda sammanhang under de senaste åren. Riksdagen&lt;br&gt;har i olika sammanhang - som jag i det följande skall redovisa när-&lt;br&gt;mare - givit regeringen i uppdrag att se över lagstiftningen i olika&lt;br&gt;hänseenden. Vidtagna och planerade åtgärder finns också sedan ett&lt;br&gt;antal år tillbaka redovisade i budgetpropositionerna. Redovisningarna&lt;br&gt;handlar framför allt om det s.k brottsofferprogrammet från år 1988&lt;br&gt;och hur arbetet med detta fullföljts (prop. 1987/88:100 bil 4 s. 34 f,&lt;br&gt;prop. 1988/89:100 bil 4, s. 32 f, prop. 1989/90:100 bil 4, s. 36 f,&lt;br&gt;prop. 1990/91:100 bil 4, s. 35 f och prop. 1991/92:100 bil 3 s. 49&lt;br&gt;f). I år finns en motsvarande redovisning intagen i prop. 1992/93:100&lt;br&gt;bil 3, s. 44 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I såväl höstens som vårens regeringsförklaring sägs att brottsoffrens&lt;br&gt;ställning skall stärkas. I denna lagrådremiss tar jag upp ett par frågor,&lt;br&gt;nämligen frågor dels om utvidgad rätt till målsägandebiträde och&lt;br&gt;målsägandebiträdets uppgifter och processuella ställning, dels om&lt;br&gt;rättsligt bistånd till brottsoffer i angelägenheter som behandlas&lt;br&gt;utomlands. En omfattande kartläggning av vidtagna åtgärder på&lt;br&gt;brottsofferområdet har gjorts i departementspromemorian Brottsoffren&lt;br&gt;i blickpunkten - åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning (Ds&lt;br&gt;1993:29). Promemorian innehåller också förslag till ytterligare åtgär-&lt;br&gt;der för att stärka brottsoffrens ställning. Bl.a. föreslås att en s.k.&lt;br&gt;brottsofferfond skall inrättas. Remissbehandlingen av den prome-&lt;br&gt;morian har nyligen avslutats och förslagen bereds nu vidare inom&lt;br&gt;Justitiedepartementet med sikte på ställningstaganden av regeringen&lt;br&gt;snarast möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Översikt över gällande lagstiftning m.m. på Prop- 1993/94:26&lt;br&gt;brottsofferområdet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Begreppet brottsoffer förekommer inte i lagstiftningen. Där används&lt;br&gt;i stället termen målsägande. De två termerna är dock inte helt syno-&lt;br&gt;nyma. Av 20 kap. 8 § rättegångsbalken (RB) framgår att målsägande&lt;br&gt;är den mot vilken ett brott har blivit begånget eller som har blivit&lt;br&gt;förnärmad av brottet eller lidit skada av det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vem som i visst fall är att anse som målsägande har betydelse i&lt;br&gt;flera avseenden. Den enskilda åtalsrätten, rätten att ange vissa brott&lt;br&gt;till åtal liksom möjligheten att föra talan om enskilt anspråk i anled-&lt;br&gt;ning av brottet gäller i allmänhet endast för den som är att anse som&lt;br&gt;målsägande i förhållande till det begångna brottet. Målsäganden är i&lt;br&gt;formellt hänseende att anse som part i rättegången endast när han för&lt;br&gt;talan, dvs. framställer ett yrkande om ansvar eller skadestånd. Sedan&lt;br&gt;åklagaren väckt åtal, kan målsäganden biträda åtalet (20 kap. 8 §&lt;br&gt;RB). Det innebär att målsäganden inträder i processen som åklaga-&lt;br&gt;rens medpart och har vissa möjligheter att agera självständigt i rätte-&lt;br&gt;gången när det gäller ansvarsfrågan. Om åklagaren har beslutat att&lt;br&gt;inte väcka åtal kan målsäganden i allmänhet väcka enskilt åtal&lt;br&gt;(20 kap. 8 § RB). Om åklagaren lägger ned ett väckt åtal därför att&lt;br&gt;det enligt hans bedömning inte finns tillräckliga skäl för att den&lt;br&gt;misstänkte är skyldig till brottet, kan målsäganden ta över åtalet&lt;br&gt;(20 kap. 9 § RB). Målsäganden kan i mål om allmänt åtal på egen&lt;br&gt;hand överklaga ansvarsfrågan till högre rätt om åklagaren inte över-&lt;br&gt;klagar (20 kap. 8 § RB). Vidare kan målsäganden i anslutning till åtal&lt;br&gt;för brottet framställa yrkanden om enskilt anspråk i anledning av&lt;br&gt;brottet och få skadeståndstalan handlagd i brottmålet (22 kap. 1 §&lt;br&gt;RB). Målsäganden kan föra sin talan genom ombud eller med hjälp&lt;br&gt;av biträde (12 kap. 1 och 22 §§ RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om biträde åt målsäganden i samband med förundersökning&lt;br&gt;och rättegång kom i fokus i samband med de omfattande ändringar&lt;br&gt;i brottsbalkens regler om sexualbrott som trädde i kraft år 1984&lt;br&gt;(prop. 1983/84:105, bet. 1983/84:JuU25, rskr. 1983/84:332). Genom&lt;br&gt;en ny regel i rättegångsbalken infördes då en möjlighet för en måls-&lt;br&gt;ägande som behöver personligt stöd under rättegången att åtföljas av&lt;br&gt;en s.k. stödperson (numera 20 kap. 15 §). Stödperson får anlitas i&lt;br&gt;alla slags brottmål där målsäganden hörs. Förutsättningen är endast&lt;br&gt;att målsäganden med hänsyn till brottets art eller annars kan antas&lt;br&gt;vara i behov av ett personligt stöd. Möjligheten att anlita stödperson&lt;br&gt;infördes i första hand med tanke på mål om sexualbrott och vissa&lt;br&gt;andra våldsbrott. Stödpersonens uppgift är enbart att vara ett person-&lt;br&gt;ligt stöd åt målsäganden. I den promemoria (Ds 1993:29) om brotts-&lt;br&gt;offerjag nyss nämnt föreslås att 20 kap. 15 § RB ändras så att måls-&lt;br&gt;äganden i princip själv skall få bestämma om han eller hon vill åt-&lt;br&gt;följas av en stödperson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör också nämnas de möjligheter som finns att en-&lt;br&gt;ligt socialtjänstlagen (1980:620) utse en särskild s.k. kontaktperson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med uppgift att hjälpa den enskilde och hans närmaste i personliga Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;angelägenheter. I prop. 1983/84:105 (s. 42 f) anförs att det kan&lt;br&gt;finnas utrymme att utse en kontaktperson för t.ex. den som blivit ut-&lt;br&gt;satt för ett sexualbrott. Kontaktpersonens uppgifter bestäms av den&lt;br&gt;enskildes behov och kontaktpersonen kan också fungera som stödper-&lt;br&gt;son i samband med en rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det lagstiftningsärende om sexualbrott som jag nämnt i det före-&lt;br&gt;gående framhölls från flera håll att det inte är tillräckligt med ett&lt;br&gt;personligt stöd åt målsäganden utan att det i många fall behövs också&lt;br&gt;juridisk hjälp under det rättsliga förfarandet i anledning av brottet.&lt;br&gt;Regeringen uppdrog i november 1984 åt Rättshjälpskommittén (Ju&lt;br&gt;1982:01) att ta upp frågan om formerna för utvidgad rättshjälp åt i&lt;br&gt;första hand kvinnor som utsatts för sexualbrott eller vissa andra&lt;br&gt;våldsbrott. Kommittén redovisade sina överväganden i slutbetänkan-&lt;br&gt;det Målsägandebiträde (SOU 1986:49). Förslagen ledde sedermera till&lt;br&gt;lagstiftning på området och lagen (1988:609) om målsägandebiträde&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:107, bet.&lt;br&gt;1987/88:JuU33, rskr. 1987/88:318). Lagen, som innebar en prin-&lt;br&gt;cipiell nyordning, ger målsäganden möjlighet att på statens bekostnad&lt;br&gt;få ett eget juridiskt biträde - ett målsägandebiträde - vid förunder-&lt;br&gt;sökning och rättegång rörande vissa typer av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En målsägande som behöver juridisk hjälp utöver den som polisen,&lt;br&gt;åklagaren, målsägandebiträdet eller domstolen bistår med kan enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i rättshjälpslagen få juridisk rådgivning eller, under&lt;br&gt;vissa förutsättningar, allmän rättshjäp med biträdesförordnande. Råd-&lt;br&gt;givning i rättsliga angelägenheter enligt bestämmelserna i rättshjälps-&lt;br&gt;lagen lämnas av en jurist på advokatbyrå under högst en timme mot&lt;br&gt;en fast avgift som i vissa fall kan sättas ned eller efterges. Allmän&lt;br&gt;rättshjälp kan beviljas fysisk person i en rättslig angelägenhet, om&lt;br&gt;han behöver sådant bistånd och hans beräknade årsinkomst inte över-&lt;br&gt;stiger ett visst belopp, för närvarande 235 900 kronor för en person&lt;br&gt;utan försörjningsbörda. För att allmän rättshjälp skall kunna beviljas&lt;br&gt;måste det vara fråga om en rättslig angelägenhet. Detta krav anses&lt;br&gt;inte uppfyllt beträffande den som i egenskap av målsägande eller&lt;br&gt;vittne enbart skall höras i rättegången. Om målsäganden framställer&lt;br&gt;ett eget yrkande och därigenom blir part i rättegången, är emellertid&lt;br&gt;denna förutsättning uppfylld. Utöver det fallet att målsäganden väcker&lt;br&gt;talan om enskilt anspråk i brottmålet är det fråga om en rättslig ange-&lt;br&gt;lägenhet om målsäganden själv väcker åtal, biträder åklagarens talan,&lt;br&gt;fullföljer talan i brottmålet i högre rätt eller övertar väckt åtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen kan i viss utsträckning&lt;br&gt;också beviljas den som har utsatts för brott utomlands. En förutsätt-&lt;br&gt;ning för detta är att det föreligger särskilda skäl för rättshjälp. Den&lt;br&gt;praxis som har utvecklats på området är mycket restriktiv och i enlig-&lt;br&gt;het med olika uttalanden i förarbetena har förmånerna begränsats till&lt;br&gt;biträdeshjälp och utomprocessuella utredningskostnader. Någon er-&lt;br&gt;sättning för målsägandens kostnader för inställelse vid den utländska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstolen utgår inte. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gärningsmannen inte kan betala skadestånd och det inte heller&lt;br&gt;finns någon försäkring som täcker skadan, kan brottsoffer i vissa fall&lt;br&gt;få ersättning från staten, s.k. brottsskadeersättning enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i brottsskadelagen (1978:413). Det är i första hand person-&lt;br&gt;skador som ersätts. Även om gärningsmannen är okänd kan ersättning&lt;br&gt;betalas, men då måste det finnas en utredning som visar att skadan&lt;br&gt;uppkommit till följd av brott och inte t.ex. genom en olyckshändelse.&lt;br&gt;Ersättningsbeloppen är maximerade och det görs ett visst avdrag för&lt;br&gt;självrisk. Ansökan om ersättning görs hos Brottsskadenämnden inom&lt;br&gt;två år från skadetillfället. Ersättning kan betalas ut även för det fall&lt;br&gt;att den brottsliga gärningen begåtts utomlands. Däremot kan inte er-&lt;br&gt;sättning för inställelsekostnader vid förundersökning och rättegång&lt;br&gt;utomlands betalas med stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige finns en ideell rikstäckande organisation till stöd för&lt;br&gt;brottsoffer, Brottsoffer]ourernas riksförbund. Förbundet samarbetar&lt;br&gt;med den internationella organisationen The European Forum for&lt;br&gt;Victim Services. I vissa länder kan brottsoffer få stöd och praktiska&lt;br&gt;råd på platsen av de nationella brottsofferjourerna. Även Riksorga-&lt;br&gt;nisationen för kvinnojourer i Sverige, ROKS, samt lokala kvinno-&lt;br&gt;jourer kan ge stöd till kvinnor som utsatts för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i detta sammanhang också redovisa vissa internationella&lt;br&gt;åtaganden på brottsofferområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 25 augusti 1988 ratificerade regeringen en inom Europarådet&lt;br&gt;utarbetad konvention om ersättning till offer för våldsbrott. Enligt&lt;br&gt;konventionen skall varje stat som tillträder konventionen utse en&lt;br&gt;central myndighet, som skall ta emot och handlägga ansökningar om&lt;br&gt;bistånd. Konventionen syftar till att harmonisera de skilda europeiska&lt;br&gt;staternas bestämmelser om ersättning till offer för våldsbrott och att&lt;br&gt;ge bestämmelserna bindande karaktär. En ytterligare målsättning är&lt;br&gt;att säkerställa samarbete mellan konventionsstatema i fråga om sådan&lt;br&gt;ersättning. Konventionsstatema skall särskilt verka för att personer&lt;br&gt;som skadas på ett främmande lands territorium får ersättning av det&lt;br&gt;landet. Konventionen har trätt i kraft såvitt avser nio stater (Dan-&lt;br&gt;mark, Nederländerna, Luxemburg, Sverige, Frankrike, Stor-&lt;br&gt;britannien, Finland, Norge och Schweiz). Ytterligare fyra stater har&lt;br&gt;undertecknat konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget kan också nämnas att FN i en rapport, Declaration&lt;br&gt;of Basic Principles of Justice for Victims of Crime and Abuse of&lt;br&gt;Power, Report of the Third Committee A/Res/40/881, har angivit&lt;br&gt;vilka grundläggande rättsprinciper som skall gälla för brottsoffer. Det&lt;br&gt;sägs bl.a. att offer bör behandlas med medkänsla och respekt. De&lt;br&gt;skall ha rätt till rättsordningens skydd och system bör skapas för att&lt;br&gt;ge offren gottgörelse på ett snabbt, rättvist och lättillgängligt sätt.&lt;br&gt;Offren skall informeras om sina rättigheter och få det stöd som be-&lt;br&gt;hövs under det rättsliga förfarandet. Om offret inte kan få fullt&lt;br&gt;skadestånd från gärningsmannen eller från annat håll bör staten betala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomisk ersättning om offret fått betydande kroppsskada eller ned- Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;satt hälsa till följd av allvarligt brott. Offren bör också få den&lt;br&gt;materiella, medicinska, psykologiska och sociala hjälp som behövs&lt;br&gt;genom regeringens försorg och genom andra frivilliga, samhälls-&lt;br&gt;baserade insatser. Berörd personal inom polis, rättsväsende, sjukvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.m. bör utbildas för att bättre förstå offrens behov.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Rätten till målsägandebiträde&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Rätten till målsägandebiträde utvidgas så att sådant&lt;br&gt;biträde skall kunna förordnas även för andra brott enligt brotts-&lt;br&gt;balken, om fängelse kan följa på brottet och det med hänsyn till&lt;br&gt;målsägandens personliga förhållanden och andra omständigheter&lt;br&gt;kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till för-&lt;br&gt;slaget. Hovrätten över Skåne och Blekinge ifrågasätter om det är mo-&lt;br&gt;tiverat att ställa upp olika kriterier för förordnande vid olika typer av&lt;br&gt;brott. Föreningen Sveriges åklagare har framfört kritik mot den lag-&lt;br&gt;tekniska utformningen. En remissinstans, Brottsofferjouremas riksför-&lt;br&gt;bund, anser att förslaget fått en alltför restriktiv utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 § lagen om målsägandebiträde anges i vilka mål om brott och un-&lt;br&gt;der vilka förutsättningar ett målsägandebiträde kan förordnas. Från&lt;br&gt;början medgav lagen rätt till målsägandebiträde i mål om allvarligare&lt;br&gt;sexuella övergrepp (brott enligt 6 kap. 1-6 §§ eller försök till brott&lt;br&gt;enligt 6 kap. 1-4 eller 6 § brottsbalken, BrB), om det inte på grund&lt;br&gt;av särskilda omständigheter kunde antas att målsäganden saknade be-&lt;br&gt;hov av sådant biträde. Vidare medgavs rätt till målsägandebiträde i&lt;br&gt;mål om en del andra typer av brott med inslag av våld eller annan&lt;br&gt;integritetskränkning, om det med hänsyn till målsägandens personliga&lt;br&gt;förhållanden och övriga omständigheter kunde antas att målsäganden&lt;br&gt;hade ett särskilt starkt behov av biträde. Det gällde t.ex. mål om&lt;br&gt;vissa andra - mindre grova - sexualbrott enligt 6 kap. BrB, brott en-&lt;br&gt;ligt 3 eller 4 kap. BrB - dvs. bl.a. misshandel och olaga hot - eller&lt;br&gt;försök till sådant brott, om fängelse kunde följa på brottet samt brott&lt;br&gt;enligt 8 kap. 5 eller 6 § BrB - dvs. rån eller grovt rån - eller försök&lt;br&gt;till sådant brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen biföll den 12 december 1989 justitieutskottets hemställan&lt;br&gt;om målsägandebiträde i betänkandet Våldsbrott och brottsoffer (bet.&lt;br&gt;1989/90:JuU5, rskr. 65) och gav därmed regeringen i uppdrag att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyndsamt lägga fram förslag till utvidgningar i rätten till måls- Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;ägandebiträde. Den 1 januari 1991 utvidgades rätten till målsägande-&lt;br&gt;biträde (prop. 1989/90:158, bet. 1990/91 :JuU4, rskr. 1990/91:16,&lt;br&gt;SFS 1990:999).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 § första stycket i dess nuvarande lydelse gäller att måls-&lt;br&gt;ägandebiträde i mål om brott enligt 6 kap. BrB skall förordnas, sedan&lt;br&gt;förundersökning har inletts, om det inte är uppenbart att målsäganden&lt;br&gt;saknar behov av sådant biträde. Regeln är alltså utformad så att dom-&lt;br&gt;stolen i mål om sexualbrott i princip skall förordna biträde för alla&lt;br&gt;som önskar det. I lagstiftningsärendet uttalade dåvarande departe-&lt;br&gt;mentschefen (prop. 1989/90:158 s. 5) att ändringen i princip endast&lt;br&gt;innebar en anpassning av lagtexten till den praxis som hade utvecklat&lt;br&gt;sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 § andra stycket kan, från den 1 januari 1991, målsägande-&lt;br&gt;biträde förordnas även i mål om brott enligt 3 eller 4 kap. BrB, på&lt;br&gt;vilket fängelse kan följa, samt i mål om brott enligt 8 kap. 5 eller 6 §&lt;br&gt;BrB eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott, om det&lt;br&gt;med hänsyn till målsägandens personliga relation till den misstänkte&lt;br&gt;eller andra omständigheter kan antas att målsäganden har behov av&lt;br&gt;biträde. Den ändrade lydelsen av 1 § andra stycket innebar även den&lt;br&gt;till stor del en anpassning av lagtexten till domstolspraxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag nyss nämnt gällde före den 1 januari 1991 att målsägande-&lt;br&gt;biträde enligt 1 § andra stycket skulle förordnas om det med hänsyn&lt;br&gt;till målsägandens personliga förhållanden och övriga omständigheter&lt;br&gt;kunde antas att målsäganden hade ett särskilt starkt behov av biträde.&lt;br&gt;I propositionen med förslag till lag om målsägandebiträde anförde&lt;br&gt;föredragande statsrådet (prop. 1987/88:107 s. 38) att förordnande i&lt;br&gt;dessa fall skulle ske med stor restriktivitet. Det räckte inte med att&lt;br&gt;det var fråga om ett sådant brott som ingick i uppräkningen, utan&lt;br&gt;brottet skulle i det enskilda fallet ha varit av kvalificerat slag och ha&lt;br&gt;inneburit en svår kränkning av offret. Därtill krävdes att bevisläget&lt;br&gt;och det processuella läget i övrigt var sådant att man kunde räkna&lt;br&gt;med att målsäganden skulle komma att utsättas för ingående eller&lt;br&gt;pressande förhör. Som en ytterligare förutsättning angavs att måls-&lt;br&gt;ägandens fysiska och/eller psykiska tillstånd skulle vara sådant att&lt;br&gt;denne kunde antas ha väsentlig nytta av ett juridiskt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagstiftningsärendet (prop. 1989/90:158 s. 6 ff) om en utvidgad&lt;br&gt;rätt till målsägandebiträde diskuterades bl.a. frågan om vilka typer av&lt;br&gt;brott, förutom misshandel, som en utvidgad rätt till målsägandebi-&lt;br&gt;träde borde omfatta. Det konstaterades bl.a. med anledning av vad&lt;br&gt;som kommit fram vid en hearing (en sammanfattning finns i a. prop.&lt;br&gt;bil 1) att en utvidgning inte borde omfatta bara misshandel utan även&lt;br&gt;de övriga i 1 § andra stycket uppräknade brotten eftersom det ansågs&lt;br&gt;vara minst lika angeläget för målsäganden att få hjälp av ett måls-&lt;br&gt;ägandebiträde när brottet rubricerats som t.ex. försök till mord eller&lt;br&gt;försök till dråp. Det uttalades vidare att de som blir utsatta för rån&lt;br&gt;ofta kan hamna i en djup kris efter det inträffade och då ha ett starkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behov av ett juridiskt biträde för att orka med den efterföljande rätte- Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;gången och konfrontationen med den tilltalade. Av dessa skäl angavs&lt;br&gt;att de i 1 § andra stycket angivna förutsättningarna borde mjukas upp&lt;br&gt;generellt för att markera att bedömningen inte skulle vara så restriktiv&lt;br&gt;som lagtextens tidigare utformning talade för. Men samtidigt konsta-&lt;br&gt;terades att lagtexten måste vara så utformad att den ger utrymme för&lt;br&gt;en verklig prövning av målsägandens behov av biträde i det enskilda&lt;br&gt;fallet och att det på intet sätt kan anses sakligt motiverat att mera&lt;br&gt;regelmässigt förordna målsägandebiträde i t.ex. mål om misshandel&lt;br&gt;eller olaga hot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare utvidgning av rätten till målsägandebiträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om målsägandebiträde har nu varit i kraft i drygt fem år.&lt;br&gt;Redan i propositionen med förslag till lagen uttalades att det även i&lt;br&gt;mål om andra brott än de som angivits i 1 § kunde förekomma behov&lt;br&gt;av stöd och hjälp åt målsäganden och att den nya lagen skulle utvär-&lt;br&gt;deras så snart tillräckliga erfarenheter vunnits för att ge underlag för&lt;br&gt;att bedöma om rätten till målsägandebiträde borde utvidgas. Som jag&lt;br&gt;nyss redogjort för utvidgades också rätten till målsägandebiträde för&lt;br&gt;knappt tre år sedan. Nu har från olika håll påtalats behov av ytter-&lt;br&gt;ligare utvidgningar av lagen. Bland annat Våldskommissionen har fö-&lt;br&gt;reslagit en utvidgning (SOU 1990:92). Vidare har riksdagen med an-&lt;br&gt;ledning av ett par motioner begärt att regeringen ser över målsägan-&lt;br&gt;dens rätt till målsägandebiträde i mål om andra typer av brott än de&lt;br&gt;som i dag omfattas av bestämmelsen i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våldskommissionen föreslår i sitt slutbetänkande Våld och brotts-&lt;br&gt;offer (SOU 1990:92, s. 177) att det bör övervägas att utvidga rätten&lt;br&gt;till målsägandebiträde även till dem som utsätts för övergrepp i rätts-&lt;br&gt;sak och att det kan vara motiverat att förordna målsägandebiträde när&lt;br&gt;ett besöksförbud skall prövas av domstol i samband med brottmål där&lt;br&gt;åklagaren för talan. Enligt kommissionen bör det också övervägas att&lt;br&gt;utvidga rätten till målsägandebiträde i mål om våld eller hot mot&lt;br&gt;tjänsteman. I alla dessa fall kan enligt kommissionen förhållandena&lt;br&gt;vara sådana att det finns behov av målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våldskommissionens betänkande har remissbehandlats. Majoriteten&lt;br&gt;av de remissinstanser som yttrat sig över kommissionens förslag i nu&lt;br&gt;aktuellt hänseende biträder kommissionens förslag i huvudsak eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran. Några avstyrker förslaget och ifrågasätter&lt;br&gt;behovet av målsägandebiträde i de fall kommissionen föreslagit&lt;br&gt;medan andra anser att en ytterligare utvidgning av rätten till måls-&lt;br&gt;ägandebiträde bör övervägas. Från något håll efterlyses en möjlighet&lt;br&gt;till behovsprövning utan detaljerade begränsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitieutskottet förordade i sitt betänkande Anslag till brottsskade-&lt;br&gt;nämnden m.m. (bet. 1990/91 :JuU21) med anledning av ett antal mo-&lt;br&gt;tioner att rätten till målsägandebiträde utvidgas genom en ventil som&lt;br&gt;innebär att det skall vara möjligt att få målsägandebiträde även i&lt;br&gt;andra fall än som framgår direkt av lagen om det finns särskilda skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för det. Utskottet anför bl.a. följande (s. 17 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det finns några brottstyper där inslag av sexuellt eller annat våld&lt;br&gt;saknas men där integritetskränkningen likväl kan vara mycket bety-&lt;br&gt;dande. Utskottet tänker här t.ex. på utpressning och vissa fall av&lt;br&gt;bedrägeri (&lt;sup&gt;z&lt;/sup&gt;sol-och-vår&lt;sup&gt;z&lt;/sup&gt;).Härtill kommer att också våldskom-&lt;br&gt;missionen anser att det bör övervägas om rätten till målsägandebi-&lt;br&gt;träde behöver utvidgas till att avse t.ex. våld mot tjänsteman och&lt;br&gt;övergrepp i rättssak. Vissa sådana fall skulle utan tvekan kunna falla&lt;br&gt;in under en sådan ventil som förordas —&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Utskottet vill dock understryka att en utgångspunkt för en översyn&lt;br&gt;bör vara de avgörande kriterierna för rätten till målsägandebiträde,&lt;br&gt;nämligen integritetskränkning resp, personlig relation till gärnings-&lt;br&gt;mannen. Regeringen bör få i uppdrag att göra förnyade överväganden&lt;br&gt;i saken och därefter lägga fram ett förslag till riksdagen. Vad ut-&lt;br&gt;skottet nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till&lt;br&gt;känna.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen biföll den 25 april 1991 utskottets hemställan om&lt;br&gt;utvidgad rätt till målsägandebiträde (rskr. 1990/91:217).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås vissa utvidgningar i rätten till målsägande-&lt;br&gt;biträde. Förslaget har fått ett positivt mottagande under remiss-&lt;br&gt;behandlingen. Några remissinstanser har framfört synpunkter på be-&lt;br&gt;stämmelsens utformning. Enligt min mening finns det behov av måls-&lt;br&gt;ägandebiträde också i mål om brott som i dag inte omfattas av be-&lt;br&gt;stämmelsen i 1 §. Detta gäller, som justitieutskottet anfört, särskilt&lt;br&gt;vid vissa brottstyper där inslaget av sexuellt eller annat våld saknas&lt;br&gt;men där integritetskränkningen likväl kan vara mycket betydande,&lt;br&gt;vilket kan vara fallet i t.ex. vissa utpressnings- och bedrägerimål.&lt;br&gt;Men även de brottstyper som Våldskommissionen nämnt, bl.a. över-&lt;br&gt;grepp i rättssak samt våld och hot mot tjänsteman, kan i vissa fall&lt;br&gt;vara av sådan art att målsäganden har stort behov av det stöd och den&lt;br&gt;hjälp ett målsägandebiträde kan ge. Dessa brottstyper innefattar ju&lt;br&gt;gärningar - t.ex. misshandel och olaga hot - som utgör sådana brott&lt;br&gt;som redan nu kan medföra rätt till målsägandebiträde. Även i en del&lt;br&gt;andra mål om brott än de nu nämnda kan målsäganden i det enskilda&lt;br&gt;fallet tänkas ha behov av målsägandebiträde. Det kan gälla exempel-&lt;br&gt;vis stöld och då främst bostadsinbrott, vissa skadegörelsebrott samt&lt;br&gt;vissa brott enligt 13 kap. BrB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de remissinstanser som avstyrkt Våldskommissionens förslag&lt;br&gt;hänvisar till att de brottstyper som kommissionen föreslår skall ge rätt&lt;br&gt;till målsägandebiträde inte generellt innebär en sådan påfrestning på&lt;br&gt;målsäganden att de motiverar biträde. Det ifrågasätts t.ex. om en po-&lt;br&gt;lisman eller en åklagare som har utsatts för våld i tjänsten har behov&lt;br&gt;av målsägandebiträde. Jag håller med om att det i många sådana fall&lt;br&gt;finns visst fog för att ifrågasätta ett sådant behov. Likväl anser jag att&lt;br&gt;lagen bör ändras och att ytterligare måltyper bör omfattas av lagen.&lt;br&gt;En ytterligare utvidgad rätt till målsägandebiträde måste emellertid&lt;br&gt;utformas så att det inte regelmässigt blir fråga om att förordna biträde&lt;br&gt;i vissa typer av mål. Bestämmelserna bör därför utformas så att för-&lt;br&gt;ordnanden i dessa fall skall ske med restriktivitet och efter en pröv-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning av omständigheterna i det enskilda fallet. Det är viktigt att en Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;ytterligare utvidgning verkligen täcker de fall där målsägandens be-&lt;br&gt;hov av biträde är särskilt starkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den närmare utformningen av en sådan regel kan olika&lt;br&gt;alternativ tänkas. Det ena är att i lagtexten direkt räkna upp några&lt;br&gt;ytterligare brottstyper som skall kunna föranleda förordnande av&lt;br&gt;målsägandebiträde. En sådan lösning har Föreningen Sveriges åkla-&lt;br&gt;gare föreslagit i sitt remissvar över promemorians förslag. Med den&lt;br&gt;lösningen riskerar man emellertid att vissa fall som bör motivera&lt;br&gt;målsägandebiträde faller utanför tillämpningsområdet. Det är också&lt;br&gt;svårt att exakt ringa in de brottstyper där behov av biträde kan tänkas&lt;br&gt;föreligga i det enskilda fallet. En av de remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;över Våldskommissionens förslag anser t.ex. att preciseringen till&lt;br&gt;vissa typer av mål ger en olycklig begränsning och föreslår i stället&lt;br&gt;att domstolarna ges möjlighet till behovsprövning utan detaljerade be-&lt;br&gt;gränsningar. En mera generell lösning är också enligt min mening att&lt;br&gt;föredra. En sådan lösning ligger dessutom i linje med justitieut-&lt;br&gt;skottets uttalanden i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om vilka brott som bör omfattas av en sådan&lt;br&gt;bestämmelse har i promemorians förslag gränsen satts vid mål om&lt;br&gt;brott enligt brottsbalken, på vilket fängelse kan följa. Jag delar&lt;br&gt;bedömningen att det är en ändamålsenlig avgränsning. Om man be-&lt;br&gt;gränsar brottstyperna till sådana på vilka fängelse kan följa, kommer&lt;br&gt;mindre kvalificerade brott att uteslutas från biträdesförordnande, en&lt;br&gt;ordning som för övrigt överensstämmer med den som redan gäller i&lt;br&gt;mål om brott enligt 1 § andra stycket. En begränsning till brott enligt&lt;br&gt;brottsbalken medför att de av Våldskommissionen föreslagna ärende-&lt;br&gt;na om besöksförbud i samband med talan i brottmål kommer att ham-&lt;br&gt;na utanför tillämpningsområdet. Det fåtal fall då besöksförbud prövas&lt;br&gt;av domstol i samband med åtal rör dock, som också påtalades vid re-&lt;br&gt;missbehandlingen av Våldskommissionens förslag, oftast sådana brott&lt;br&gt;för vilka det redan idag kan förordnas biträde. Den nu föreslagna&lt;br&gt;utvidgningen torde i praktiken innebära att målsägandebiträde kom-&lt;br&gt;mer att kunna förordnas i brottmålet i de fall det verkligen behövs&lt;br&gt;och att målsägandens behov av biträde på så sätt blir tillgodosett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det i övrigt gäller utformningen av en sådan regel är det en&lt;br&gt;lämplig ordning att - som det föreslagits i promemorian - knyta an till&lt;br&gt;de förutsättningar som gällde före den 1 januari 1991 i mål om brott&lt;br&gt;enligt 1 § andra stycket. Således bör gälla att målsägandebiträde skall&lt;br&gt;förordnas om det med hänsyn till målsägandens personliga förhållan-&lt;br&gt;den och omständigheterna i övrigt kan antas att målsäganden har ett&lt;br&gt;särskilt starkt behov av biträde. För att målsägandebiträde skall få&lt;br&gt;förordnas i dessa fall bör, i enlighet med vad som uttalades vid&lt;br&gt;lagens tillkomst, krävas att brottet i det enskilda fallet har varit av&lt;br&gt;kvalificerat slag och inneburit en svår kränkning av offret. Vidare bör&lt;br&gt;bevisläget och det processuella läget i övrigt vara sådant att man&lt;br&gt;måste räkna med att målsäganden kommer att utsättas för ingående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller pressande förhör. Ytterligare en förutsättning bör vara att måls- Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;ägandens fysiska och/eller psykiska tillstånd är sådant att han eller&lt;br&gt;hon kan antas ha väsentlig nytta av ett juridiskt biträde. Detta innebär&lt;br&gt;att målsägandebiträde i de mål som omfattas av den nu föreslagna be-&lt;br&gt;stämmelsen inte skall förordnas regelmässigt utan bara när det är på-&lt;br&gt;kallat av sådana förhållanden i det enskilda fallet som nu angetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet för en så utformad bestämmelse kommer att&lt;br&gt;i viss mån sammanfalla med vad som redan gäller för förordnande&lt;br&gt;enligt nu gällande lydelse av 1 § andra stycket, dvs. vid vissa särskilt&lt;br&gt;angivna brott enligt 3, 4 och 8 kap. BrB. Förutsättningarna för för-&lt;br&gt;ordnande av målsägandebiträde blir emellertid betydligt mer restrik-&lt;br&gt;tiva än de som nu gäller enligt andra stycket. Dessa är i sin tur mer&lt;br&gt;restriktiva än de som nu gäller för förordnande enligt första stycket&lt;br&gt;i mål om brott enligt 6 kap. BrB. Promemorieförslaget har i denna&lt;br&gt;del mött viss kritik under remissbehandlingen. Bl.a. har ifrågasatts&lt;br&gt;om det är motiverat att uppställa skilda kriterier för förordnande.&lt;br&gt;Enligt min mening har en sådan trappstegsliknande konstruktion&lt;br&gt;emellertid fördelar genom att den klart markerar att förutsättningarna&lt;br&gt;för att få ett målsägandebiträde skiftar beroende på brottets art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att den trappstegsliknande konstruktionen skall framgå tydligt&lt;br&gt;bör 1 § lagen om målsägandebiträde formuleras om och de tre grup-&lt;br&gt;perna tas in i var sin punkt i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde kan förordnas redan när förundersökning inletts.&lt;br&gt;Det är undersökningledarens skyldighet att informera målsäganden&lt;br&gt;om rätten till målsägandebiträde och anmäla till rätten om det finns&lt;br&gt;anledning att förordna sådant biträde. Genom den nya tredje punktens&lt;br&gt;restriktiva utformning kan de omständigheter som kan ge rätt till&lt;br&gt;målsägandebiträde oftare än i fall som avses i första och andra&lt;br&gt;punkterna komma fram först i ett senare skede av förundersökningen.&lt;br&gt;Det är inte möjligt att, som några remissinstanser efterlyst, närmare&lt;br&gt;ange när en anmälan till rätten skall göras. Detta måste avgöras efter&lt;br&gt;en bedömning i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också erinra om att målsäganden inte ställs helt utan stöd&lt;br&gt;i de mål där målsägandebiträde inte förordnas. Förutom det stöd åkla-&lt;br&gt;garen regelmässigt skall ge och möjligheterna till allmän rättshjälp&lt;br&gt;finns det enligt 20 kap. 15 § RB möjlighet för målsäganden att vid&lt;br&gt;rättegången åtföljas av en stödperson. Vidare vill jag påminna om&lt;br&gt;åklagarens skyldighet enligt 22 kap. 2 § RB att föra målsägandens&lt;br&gt;talan i skadeståndsdelen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Målsägandebiträdets uppgifter och processuella Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;ställning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Talan om skadestånd som förs i samband med brottmålet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ingen ändring föreslås i sak beträffande ansvars-&lt;br&gt;fördelningen mellan åklagaren och målsägandebiträdet när det&lt;br&gt;gäller enskilda anspråk som handläggs i brottmålet. Den språkliga&lt;br&gt;utformningen ändras för att tydligare markera att målsägandebi-&lt;br&gt;trädet skall bistå målsäganden med att föra talan om enskilda&lt;br&gt;anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De få remissinstanser som har yttrat sig i den-&lt;br&gt;na del är positiva till förslaget. Från något håll föreslås att måls-&lt;br&gt;ägandebiträdet skall göras primärt ansvarig för frågan om skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 3 § lagen om målsägandebiträde&lt;br&gt;skall målsägandebiträdet ta till vara målsägandens intressen i målet&lt;br&gt;samt lämna stöd och hjälp till målsäganden. Målsägandebiträdet skall&lt;br&gt;alltså stödja och hjälpa målsäganden i olika hänseenden vid förunder-&lt;br&gt;sökning och rättegång i mål om allmänt åtal. Biträdet skall exempel-&lt;br&gt;vis upplysa målsäganden om förfarandet och de regler som gäller för&lt;br&gt;detta, framföra målsägandens önskemål rörande olika handläggnings-&lt;br&gt;frågor och bevaka att förhör med målsäganden sker på ett tillbörligt&lt;br&gt;sätt. I bestämmelsen anges att det inte ingår i målsägandebiträdets&lt;br&gt;uppgifter att bistå målsäganden med att föra talan om enskilt anspråk&lt;br&gt;i anledning av brottet, om detta görs av åklagaren. Enligt riksdagen&lt;br&gt;bör ansvarsfördelningen mellan biträdet och åklagaren i fråga om&lt;br&gt;skadeståndstalan övervägas i samband med översynen av en utvidgad&lt;br&gt;rätt till målsägandebiträde i övrigt (bet. 1990/91 :JuU21, s. 17 f, rskr.&lt;br&gt;1990/91:217).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om förordnande, byte och entledigande av målsägan-&lt;br&gt;debiträde finns i 4 § första-tredje styckena i lagen om målsägande-&lt;br&gt;biträde. I fjärde stycket sägs att rättegångsbalkens regler om rätte-&lt;br&gt;gångsbiträde i övrigt skall tillämpas i fråga om målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen med förslag till lag om målsägandebiträde (prop.&lt;br&gt;1987/88:107 s. 25) diskuterades bl.a. frågan om biträdets respektive&lt;br&gt;åklagarens skyldigheter när det gällde målsägandens talan om enskilt&lt;br&gt;anspråk. Rättshjälpskommittén föreslog i sitt slutbetänkande Måls-&lt;br&gt;ägandebiträde (SOU 1986:49) att det skulle ingå i målsägandebi-&lt;br&gt;trädets uppgifter att biträda målsäganden med talan om sådant enskilt&lt;br&gt;anspråk som handläggs i samband med brottmålet. I propositionen&lt;br&gt;erinrades emellertid om de sedan den 1 februari 1988 gällande nya&lt;br&gt;reglerna i fråga om handläggningen av skadeståndsanspråk i anled-&lt;br&gt;ning av brott (jfr prop. 1987/88:1, bet. 1987/88:JuU14, rskr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1987/88:81). Det påpekades att de nya reglerna betonar vikten av att Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;polis och åklagare så långt möjligt hjälper målsäganden att utreda och&lt;br&gt;föra talan om enskilt anspråk i anledning av brott och att målsägan-&lt;br&gt;den därför med de nya reglerna normalt kunde antas få så mycket&lt;br&gt;hjälp från myndigheterna att det inte fanns något särskilt behov av&lt;br&gt;ytterligare insatser. Samtidigt konstaterades att det också fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis kunde inträffa att det enskilda anspråket är av sådan om-&lt;br&gt;fattning att polis och åklagare inte har resurser att driva det men att&lt;br&gt;detta i sig inte hindrar att det enskilda anspråket ändå kan handläggas&lt;br&gt;i brottmålet (22 kap. 1 § RB). Målsäganden kunde i sådana fall få ju-&lt;br&gt;ridisk hjälp i målet genom att söka allmän rättshjälp med biträdes-&lt;br&gt;förordnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ansågs emellertid opraktiskt och processoekonomiskt att - om&lt;br&gt;ett målsägandebiträde redan hade förordnats - utse en annan person&lt;br&gt;till biträde i skadeståndsdelen eller att i denna del kräva ett särskilt&lt;br&gt;förordnande för målsägandebiträdet. I stället borde, om inte åklagaren&lt;br&gt;åtagit sig att förbereda och utföra målsägandens skadeståndstalan,&lt;br&gt;målsägandebiträdets behörighet att företräda målsäganden omfatta&lt;br&gt;även frågor om skadestånd som handläggs i samband med åtal för&lt;br&gt;brottet. De skäl av praktisk natur som kunde anföras för att måls-&lt;br&gt;ägandebiträdets behörighet omfattar även skadeståndsfrågan ansågs&lt;br&gt;dock gälla endast så länge denna handläggs samtidigt med ansvars-&lt;br&gt;frågan. Skulle skadeståndsfrågan avskiljas för att handläggas som ett&lt;br&gt;särskilt tvistemål, borde - liksom i fråga om den offentlige för-&lt;br&gt;svararens behörighet - vanliga regler om biträde enligt rättshjälps-&lt;br&gt;lagen träda in. Det anfördes att en motsatt ordning skulle innebära att&lt;br&gt;samhället prioriterar skadeståndsfordringar beträffande just vissa&lt;br&gt;typer av brott, något som ansågs principiellt olämpligt. Av samma&lt;br&gt;skäl borde biträdets behörighet inte heller i övrigt omfatta skade-&lt;br&gt;ståndsfrågor vid sidan av själva brottmålet. Som exempel på sådana&lt;br&gt;situationer nämndes talan hos Brottsskadenämnden eller krav mot för-&lt;br&gt;säkringsbolag. Denna begränsning av biträdets uppgifter ansågs också&lt;br&gt;ha praktiska fördelar. Exempelvis angavs att domstol kan fatta beslut&lt;br&gt;i alla frågor som rör målsägandebiträde om biträdets uppgifter läggs&lt;br&gt;helt inom ramen för brottmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid den hearing som hölls i mars 1990 inför den utvidgade rätt till&lt;br&gt;målsägandebiträde som trädde i kraft den 1 januari 1991 (prop.&lt;br&gt;1989/90:158, bil 1) framhölls att det ibland i praktiken kan framstå&lt;br&gt;som oklart om det är åklagaren eller målsägandebiträdet som bör ut-&lt;br&gt;föra skadeståndstalan. Det uppgavs emellertid att bestämmelsen har&lt;br&gt;tillämpats så att målsägandebiträdet har utfört skadeståndstalan i&lt;br&gt;samtliga fall där biträdesförordnande har meddelats. I propositionen&lt;br&gt;om en utvidgad rätt till målsägandebiträde togs frågan om skade-&lt;br&gt;ståndstalan upp på nytt och dåvarande departementschefen uttalade&lt;br&gt;bl.a. följande (s. 8 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Åklagarens skyldighet att utföra målsägandens talan i skadestånds- Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;delen regleras uteslutande av 22 kap. 2 § RB. Förutsättningarna en-&lt;br&gt;ligt detta lagrum är att målsäganden begärt bistånd av åklagaren, att&lt;br&gt;uppgiften kan utföras utan väsentlig olägenhet och att anspråket inte&lt;br&gt;är uppenbart obefogat. Regeln i 3 § lagen om målsägandebiträde syf-&lt;br&gt;tar enbart till att förebygga att såväl åklagaren som målsägande-&lt;br&gt;biträdet för målsägandens talan i skadeståndsdelen. Biträdet skall&lt;br&gt;utföra uppgiften endast om åklagaren inte gör det. Om åklagaren och&lt;br&gt;målsäganden i samråd kommer fram till att det i ett enskilt fall är&lt;br&gt;mest praktiskt att biträdet utför talan i skadeståndsdelen, kan detta&lt;br&gt;lämpligen formellt sett manifesteras på så sätt att målsäganden avstår&lt;br&gt;från att framställa någon begäran respektive återkallar sin begäran om&lt;br&gt;att åklagaren skall utföra talan; i så fall bortfaller ju åklagarens&lt;br&gt;skyldigheter enligt 22 kap. 2 § RB.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås inga ändringar i reglerna om ansvarsfördel-&lt;br&gt;ningen mellan åklagaren och biträdet när det gäller enskilda anspråk&lt;br&gt;som handläggs i samband med brottmålet. När det gäller den lagtek-&lt;br&gt;niska utformningen av biträdets ansvar att bistå målsäganden i skade-&lt;br&gt;ståndsdelen föreslås dock att den justeras på så sätt att det uttryck-&lt;br&gt;ligen framgår att målsägandebiträdet skall bistå målsäganden med att&lt;br&gt;föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, om detta inte&lt;br&gt;görs av åklagaren. En remissinstans vill gå längre och föreslår att det&lt;br&gt;i 22 kap. 2 § RB görs ett tillägg av innebörd att målsägandebiträdet,&lt;br&gt;när sådant förordnats, är primärt ansvarig för frågan om skadestånd.&lt;br&gt;I konsekvens härmed skulle i 3 § lagen om målsägandebiträde anges&lt;br&gt;att åklagaren är subsidiärt ansvarig för skadeståndsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den arbetsfördelning mellan åklagaren och biträdet som följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § syftar till att undvika att dubbelarbete uppstår på grund av att&lt;br&gt;både åklagaren och målsägandebiträdet engagerar sig i skadeståndsan-&lt;br&gt;språket. Denna ordning medför också att målsäganden inte riskerar&lt;br&gt;att ställas utan stöd eller hjälp vid utförandet av talan i skade-&lt;br&gt;ståndsdelen. En ordning som innebär att åklagarens skyldighet att&lt;br&gt;bistå målsäganden i skadeståndsdelen görs subsidiär i förhållande till&lt;br&gt;målsägandebiträdets skulle enligt min mening innebära ett steg till-&lt;br&gt;baka när det gäller det allmännas stöd till brottsoffren. Det torde&lt;br&gt;numera knappast råda några oklarheter i fråga om ansvarsfördel-&lt;br&gt;ningen mellan åklagaren och målsägandebiträdet när det gäller talan&lt;br&gt;om enskilt anspråk som handläggs i samband med brottmålet. Några&lt;br&gt;praktiska problem som sammanhänger med fördelningen av uppgifter-&lt;br&gt;na har heller inte rapporterats. Den ordning som normalt tillämpas,&lt;br&gt;nämligen att om målsägandebiträde har förordnats, denne förbereder&lt;br&gt;och utför skadeståndstalan och att målsäganden och biträdet i samråd&lt;br&gt;med åklagaren gör upp om vilken arbetsfördelning som bör gälla är&lt;br&gt;enligt min mening ändamålsenlig. Jag är därför inte beredd att ändra&lt;br&gt;i reglerna om ansvarsfördelningen mellan åklagaren och biträdet.&lt;br&gt;Däremot finns det, såsom föreslås i promemorian, skäl att formulera&lt;br&gt;om bestämmelsen så att målsägandebiträdets uppgifter i denna del&lt;br&gt;framgår tydligare. Omformuleringen innebär också att lagtexten&lt;br&gt;bättre speglar vad som i praktiken gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Skadeståndstalan som avskiljs från brottmålet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Målsägandebiträdets behörighet att ta tillvara måls-&lt;br&gt;ägandens intressen i fråga om skadestånd vidgas. Om målsäganden&lt;br&gt;för talan om skadestånd i ett brottmål där målsägandebiträde har&lt;br&gt;förordnats, skall målsägandebiträdets förordnande också omfatta&lt;br&gt;målsägandens intressen i skadeståndsmålet, även om det avskilts&lt;br&gt;för att handläggas som ett särskilt mål enligt reglerna för&lt;br&gt;tvistemål. Undantag görs för mål som handläggs som förenklade&lt;br&gt;tvistemål enligt 1 kap. 3 d § RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till för-&lt;br&gt;slaget. En remissinstans anser dock att det är principiellt olämpligt att&lt;br&gt;skadeståndsfordringar beträffande vissa typer av brott prioriteras.&lt;br&gt;Från advokathåll har anförts att målsägandebiträdets uppgifter bör&lt;br&gt;omfatta också handläggningen inför Brottsskadenämnden och vid för-&lt;br&gt;säkringsbolag. Några har framfört lagtekniska synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 22 kap. 5 § RB får rätten beträffan-&lt;br&gt;de talan om enskilt anspråk som tagits upp till behandling i samband&lt;br&gt;med åtalet förordna att talan skall handläggas som särskilt mål enligt&lt;br&gt;reglerna för tvistemål, om en fortsatt gemensam handläggning skulle&lt;br&gt;medföra väsentliga olägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av formuleringen i 3 § lagen om målsägandebiträde följer att måls-&lt;br&gt;ägandebiträdet skall ta till vara målsägandens intressen &amp;quot;i målet&amp;quot;, dvs.&lt;br&gt;brottmålet. Detta innebär att biträdet inte är behörigt att bistå&lt;br&gt;målsäganden med en skadeståndstalan i fall då en sådan talan förs i&lt;br&gt;särskild ordning enligt reglerna för tvistemål (prop. 1987/88:107&lt;br&gt;s. 38 f). Om ansvars- och skadeståndsfrågor från början har handlagts&lt;br&gt;gemensamt i ett mål där målsäganden har haft ett målsägandebiträde&lt;br&gt;och skadeståndstalan sedan avskiljs, blir alltså målsägandebiträdet&lt;br&gt;obehörigt att bistå målsäganden i den delen. Är målsäganden i behov&lt;br&gt;av juridisk hjälp även vid utförandet av skadeståndstalan kan måls-&lt;br&gt;ägandebiträdet emellertid, under de förutsättningar som anges i rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen, förordnas till rättshjälpsbiträde i den fortsatta skade-&lt;br&gt;ståndsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att 3 § skall ändras så att målsäganden får&lt;br&gt;rätt till bistånd av målsägandebiträdet även i ett skadeståndsmål som&lt;br&gt;avskilts med stöd av 22 kap. 5 § RB. En sådan ändring innebär att&lt;br&gt;målsäganden inte behöver söka allmän rättshjälp för att få juridisk&lt;br&gt;hjälp i skadeståndsmålet och att det redan förordnade biträdet kan ta&lt;br&gt;tillvara målsägandens intressen även i detta mål utan att behöva för-&lt;br&gt;ordnande som rättshjälpsbiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag omfattar inte mål som handläggs som s.k.&lt;br&gt;småmål, dvs. när det yrkade beloppet uppenbart inte överstiger ett&lt;br&gt;halvt basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närvarande 17 200 kr). Undantaget skall ses mot bakgrund av be- Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;stämmelsen i 20 § andra stycket RHL. Enligt denna får rättshjälps-&lt;br&gt;biträde forordnas i s.k. småmål endast om särskilda skäl föreligger&lt;br&gt;med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller sakens&lt;br&gt;beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen av promemorian har Hovrätten över Skåne&lt;br&gt;och Blekinge påpekat att promemorians argument för ändringen i det&lt;br&gt;väsentliga har bäring även på fall där målsäganden inte har möjlighet&lt;br&gt;att få ett biträde förordnat och att de inte är så tungt vägande att en&lt;br&gt;särbehandling är befogad. Hovrätten har också framhållit det prin-&lt;br&gt;cipiellt olämpliga i en prioritering av skadeståndsfordringar beträffan-&lt;br&gt;de vissa typer av brott och att det är tillräckligt att målsäganden efter&lt;br&gt;avskiljande har rätt till biträde enligt rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissens förslag överensstämde med promemorians.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar att den nuvarande ordningen i fråga om måls-&lt;br&gt;ägandebiträdets befogenheter behålls och anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Den föreslagna ordningen medför att målsägandebiträdet mera tyd-&lt;br&gt;ligt än hittills kommer att få en funktion inom systemet för rättslig&lt;br&gt;hjälp. Det kan hävdas att avgränsningen av de fall då målsäganden får&lt;br&gt;biträdeshjälp med sitt skadeståndsanspråk inte är helt rationell. Mera&lt;br&gt;betänkligt är emellertid att målsägandens tillgång till biträde i de fall&lt;br&gt;då det enskilda anspråket skilts ut i processen leder till en viss&lt;br&gt;obalans mellan parterna i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge det enskilda anspråket handläggs tillsammans med ansvars-&lt;br&gt;frågan är situationen normalt den att målsägandebiträdet hjälper måls-&lt;br&gt;äganden och en offentlig försvarare bistår den tilltalade beträffande&lt;br&gt;det enskilda anspråket. Parterna är relativt jämställda även om den&lt;br&gt;tilltalade, om han förlorar, kan bli skyldig att betala staten kostnaden&lt;br&gt;för försvararen intill belopp som skulle svara mot grundavgift och&lt;br&gt;tilläggsavgift (rättshjälpsavgift) enligt rättshjälpslagen. Särbehandlas&lt;br&gt;det enskilda anspråket, kan den offentlige försvararen inte längre i&lt;br&gt;denna sin egenskap biträda svaranden. Denne kan visserligen ofta -&lt;br&gt;men inte alltid - erhålla allmän rättshjälp och rättshjälpsbiträde. I så&lt;br&gt;fall måste han emellertid i många fall bidra till kostnaderna genom att&lt;br&gt;betala en ibland inte obetydlig rättshjälpsavgift; denna tillkommer&lt;br&gt;utöver den tidigare nämnda återbetalningsskyldigheten. Detta kan leda&lt;br&gt;till att han i vissa fall drar sig för att anlita rättshjälpen. Genomförs&lt;br&gt;remissförslaget får däremot måls-äganden juridisk hjälp genom sitt bi-&lt;br&gt;träde och viss annan rättshjälp utan att - bortsett från helt udda fall -&lt;br&gt;behöva betala någon del av kostnaden för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådets mening kan det ifrågasättas om denna ordning är&lt;br&gt;förenlig med den viktiga principen om likställighet mellan parterna&lt;br&gt;i en rättegång. Det är att märka att förmånsbehandlingen av måls-&lt;br&gt;äganden är knuten till dennes processuella ställning som sådan och&lt;br&gt;inte tillkommer för att parera ett ekonomiskt underläge. Att det är&lt;br&gt;angeläget att stödja den som drabbats av brott bör inte få till konse-&lt;br&gt;kvens att han får en favör mot den som har begått brottet i en process&lt;br&gt;som gäller omfattningen av den kompensation som skall tillkomma&lt;br&gt;honom.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anger att en acceptabel - fastän alltså inte fullständig -&lt;br&gt;likställighet kan uppnås genom att den offentlige försvararen som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan får fortsätta att biträda svaranden även sedan det enskilda Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;anspråket har kommit att handläggas separat. Närmare till hands&lt;br&gt;ligger emellertid enligt Lagrådet att behålla nuvarande ordning och&lt;br&gt;hänvisa målsäganden till att, liksom hans motpart, söka allmän rätts-&lt;br&gt;hjälp. I nästan alla fall kan man räkna med att målsägandebiträdet&lt;br&gt;förordnas till biträde enligt rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening är det angeläget att ta tillvara alla möjligheter att&lt;br&gt;stärka brottsoffrens ställning och att den som utsatts för ett brott&lt;br&gt;verkligen får det stöd och den hjälp han eller hon behöver. Stödet bör&lt;br&gt;inte vara helt beroende av i vilken ordning målen handläggs vid dom-&lt;br&gt;stolen. Skadeståndsprocessen kan vara nog så påfrestande för den&lt;br&gt;som drabbats av brottet och som på nytt tvingas konfronteras med&lt;br&gt;gärningsmannen. När en talan om enskilt anspråk avskiljs av dom-&lt;br&gt;stolen på grund av att en fortsatt gemensam handläggning skulle med-&lt;br&gt;föra väsentliga olägenheter, beror det oftast på att ersättningsfrågan&lt;br&gt;inte är av enkel beskaffenhet. Att missgynna målsäganden just i de&lt;br&gt;mera komplicerade fallen är enligt min mening olämpligt. Det kan&lt;br&gt;vara av stor betydelse för den som fått ett målsägandebiträde förord-&lt;br&gt;nat för sig i brottmålet att få hjälp och stöd av ett sådant biträde även&lt;br&gt;i samband med utförandet av talan om enskilt anspråk i ett särskilt&lt;br&gt;tvistemål. Eftersom målsägandebiträde förordnas för målsägande som&lt;br&gt;utsatts för allvarliga brott och i mål där omständigheterna är sådana&lt;br&gt;att han eller hon har behov av särskilt stöd och hjälp är det såväl&lt;br&gt;rimligt som naturligt att stödet får omfatta även avskilda skadestånds-&lt;br&gt;anspråk. Detta särskilt som målsägandebiträdets uppgift i frågor om&lt;br&gt;skadestånd numera fått en alltmer framskjuten roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag håller med Lagrådet om att det uppstår en viss skillnad mellan&lt;br&gt;parterna om målsägandebiträdets uppgifter kvarstår även i avskilda&lt;br&gt;tvistemål genom att målsäganden - käranden - har kostnadsfritt&lt;br&gt;biträde medan svaranden är hänvisad till den allmänna rättshjälpen.&lt;br&gt;En sådan skillnad i fråga finns emellertid, som Lagrådet också kon-&lt;br&gt;staterar, redan när ett enskilt anspråk handläggs inom ramen för ett&lt;br&gt;brottmål. Målsägandebiträdet är ju i princip kostnadsfritt för måls-&lt;br&gt;äganden medan den tilltalade kan bli återbetalningsskyldig för för-&lt;br&gt;s vararkostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill hävda att det remitterade förslaget inte innebär att en&lt;br&gt;målsägande får en starkare ställning i processen än motparten. Den&lt;br&gt;skillnad som uppstår är av ekonomisk art och är egentligen inte&lt;br&gt;annorlunda än den som uppstår mellan två parter i ett tvistemål där&lt;br&gt;den ena parten har allmän rättshjälp till en mycket låg avgift - därför&lt;br&gt;att hans ekonomi är svag - och den andra parten inte får rättshjälp&lt;br&gt;alls eller får betala en mycket hög avgift därför att hans ekonomi är&lt;br&gt;mycket god. Jag vill framhålla att det som motiverar den privilegi-&lt;br&gt;erade form av bistånd som rätten till målsägandebiträde faktiskt utgör&lt;br&gt;är utgångspunkten att målsäganden fått behov av juridiskt och annat&lt;br&gt;bistånd utan egen förskyllan, därför att han blivit offer för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vidhåller därför mitt förslag om att 3 § lagen om målsägande-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biträde skall ändras och att målsägandebiträdets uppgifter skall Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;kvarstå i ett skadeståndsmål som avskiljs med stöd av 22 kap. 5 §&lt;br&gt;RB, dvs. på grund av att en fortsatt gemensam handläggning skulle&lt;br&gt;medföra väsentliga olägenheter. Undantag bör som promemorieför-&lt;br&gt;slaget angett göras för det fall det yrkade skadeståndsbeloppet inte&lt;br&gt;överstiger ett halvt basbelopp. Inte minst med hänsyn till bestäm-&lt;br&gt;melserna i 35 kap. 5 § RB som tillåter rätten att uppskatta en skada&lt;br&gt;till skäligt belopp torde det mera sällan bli fråga om att med stöd av&lt;br&gt;22 kap. 5 § RB avskilja anspråk som rör värden under ett halvt bas-&lt;br&gt;belopp. Att den nu föreslagna ändringen i 3 § lagen om målsägande-&lt;br&gt;biträde inte omfattar de s.k. småmålen innebär inte att målsäganden&lt;br&gt;alltid ställs utan biträde; om det finns särskilda skäl kan ett biträde&lt;br&gt;förordnas enligt 20 § RHL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ordningen bör gälla endast i de fall målsäganden&lt;br&gt;redan från början, dvs. i brottmålet, har ett målsägandebiträde&lt;br&gt;förordnat för sig, och där skadeståndstalan senare kommer att av-&lt;br&gt;skiljas med stöd av det nyss nämnda lagrummet i rättegångsbalken.&lt;br&gt;Någon ändring av biträdets processuella ställning eller uppgifter i&lt;br&gt;övrigt medför inte ändringen. Ändringen innebär inte att ett måls-&lt;br&gt;ägandebiträde kan förordnas i ett tvistemål om enskilt anspråk i an-&lt;br&gt;ledning av brott. I ett sådant fall får målsäganden i stället ansöka om&lt;br&gt;allmän rättshjälp med biträdesförordnande. Vid remissbehandlingen&lt;br&gt;av promemorieförslaget har Justitiekanslern framhållit att skillnaden&lt;br&gt;i behandlingen av målsäganden i dessa hänseenden är mindre till-&lt;br&gt;fredsställande och påpekat att rätten till biträde enligt rättshjälpslagen&lt;br&gt;innebär en skyldighet att betala rättshjälpsavgifter medan rätten till&lt;br&gt;målsägandebiträde inte innebär några kostnader för målsäganden.&lt;br&gt;Lagrådet har - som jag redan redovisat - påtalat att avgränsningen av&lt;br&gt;de fall då målsäganden får biträdeshjälp med sitt skadeståndsanspråk&lt;br&gt;inte är helt rationell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den avgränsning förslaget innebär är som jag ser det en ofrånkom-&lt;br&gt;lig följd av att de båda instituten är olika konstruerade. Rätten att få&lt;br&gt;bistånd i form av ett målsägandebiträde avgränsas enligt gällande rätt&lt;br&gt;av att det är fråga om ett brottmål. Den reglering som föreslås inne-&lt;br&gt;bär att denna rätt utvidgas på så sätt att ett förordnande av målsägan-&lt;br&gt;debiträde som gjorts i ett brottmål fortsätter att gälla också om skade-&lt;br&gt;ståndstalan avskiljs. I övrigt kan ett brottsoffer få bistånd i form av&lt;br&gt;allmän rättshjälp. Jag menar att den lösning som föreslås är en väl&lt;br&gt;avvägd gränsdragning mellan å ena sidan den privilegierade form av&lt;br&gt;bistånd som rätten till målsägandebiträde utgör och å den andra,&lt;br&gt;rätten till allmän rättshjälp. Jag är inte beredd att gå så långt som att&lt;br&gt;ge möjlighet till målsägandebiträde i alla tvistemål om skadestånd&lt;br&gt;som grundas på brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som föreslås i promemorian bör rätten till måls-&lt;br&gt;ägandebiträde inte omfatta skadeståndsmål som avskilts från brott-&lt;br&gt;målet på annan grund än den jag nyss angett, t.ex. på grund av att&lt;br&gt;åklagaren har lagt ned åtalet eller att domstolen har avvisat åtalet. Jag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser vidare att det inte bör bli fråga om att frångå principen att dom- Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;stol skall kunna fatta beslut i alla frågor som rör målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biträdets behörighet bör därför inte heller omfatta skadeståndsfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i övrigt, t.ex. vid talan hos Brottsskadenämnden eller krav mot för-&lt;br&gt;säkringsbolag, vilket under remissbehandlingen föreslagits från advo-&lt;br&gt;kathåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår alltså en utvidgning av målsägandebiträdes behörighet&lt;br&gt;enligt vad som föreslås i promemorian. Jag förordar emellertid en&lt;br&gt;formulering som närmare anknyter till förslaget i 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Målsägandebiträdets uppgifter vid överklagande av dom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Målsägandebiträdets uppgift kvarstår också om&lt;br&gt;målsäganden 'fullföljer skadeståndstalan till högre rätt. Ett&lt;br&gt;målsägandebiträde får förordnas i högre rätt om talan fullföljts av&lt;br&gt;den tilltalade i ansvarsdelen. Förslaget innebär att förbudet att&lt;br&gt;förordna målsägandebiträde i vissa fall förtydligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt i fråga om ska-&lt;br&gt;deståndstalan i högre rätt. Promemorian innehåller inga förslag när&lt;br&gt;det gäller förbudet att förordna målsägandebiträde i högre rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till&lt;br&gt;promemorians förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I 2 § lagen om målsägandebiträde sägs att&lt;br&gt;målsägandebiträde inte får förordnas i vissa situationer. Detta gäller&lt;br&gt;om åklagaren har beslutat att inte väcka åtal eller att lägga ned åtalet&lt;br&gt;eller när åklagaren har avstått från att fullfölja talan mot dom i målet.&lt;br&gt;Av 4 § fjärde stycket framgår att rättegångsbalkens regler om rätte-&lt;br&gt;gångsbiträde skall tillämpas i fråga om målsägandebiträde. Det för-&lt;br&gt;hållandet att ett målsägandebiträde i princip har samma ställning som&lt;br&gt;ett rättegångsbiträde enligt rättegångsbalken medför bl.a. att biträdet&lt;br&gt;kan överklaga domstolens avgörande endast efter fullmakt från måls-&lt;br&gt;äganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett mål går vidare till högre rätt genom att åklagaren eller den&lt;br&gt;tilltalade överklagar tingsrättens dom i skuld- eller påföljdsfrågan,&lt;br&gt;gäller målsägandebiträdets förordnande även processen i högre rätt&lt;br&gt;(se prop. 1987/88:107 s. 26). Åklagaren kan inte överklaga ett mål&lt;br&gt;vad gäller det enskilda anspråket, om han inte samtidigt överklagar&lt;br&gt;även i ansvarsdelen. Om målsäganden inte är nöjd med underrättens&lt;br&gt;dom får han självständigt föra talan mot denna. Om emellertid&lt;br&gt;åklagaren avstår från att föra målet vidare i ansvarsdelen och&lt;br&gt;överklagande bara sker såvitt gäller frågan om skadestånd, upphör&lt;br&gt;målsägandebiträdets behörighet. Den som har varit biträde kan&lt;br&gt;emellertid fortsätta att ta tillvara målsägandens intressen i egenskap&lt;br&gt;av ombud eller eventuellt, efter särskilt förordnande, som biträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt rättshjälpslagen. Denna ordning överensstämmer med vad som Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;gäller för en offentlig försvarare. Om åklagaren inte för målet vidare&lt;br&gt;men den tilltalade överklagar och vill bli frikänd eller få ändring i&lt;br&gt;påföljdsdelen, kvarstår däremot målsägandebiträdets behörighet i&lt;br&gt;överinstansen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Anslag till brottsskadenämnden m.m. (bet.&lt;br&gt;1990/91 :JuU21) behandlar justitieutskottet en motion med förslag om&lt;br&gt;utvidgning av rätten till målsägandebiträde till att avse även över-&lt;br&gt;klagande av en dom i skadeståndsdelen. Utskottet uttalar (s. 17) att&lt;br&gt;syftet med motionsönskemålet synes vara att få till stånd en ordning&lt;br&gt;där staten betalar biträdesersättningen om domen överklagas av måls-&lt;br&gt;äganden. Utskottet - som hänvisar till sitt uttalande i betänkandet&lt;br&gt;1990/91 :JuU4 - anför (s. 18):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Frågan om målsägandebiträdets processuella ställning behandlades&lt;br&gt;också i höstens lagstiftningsärende med anledning av ett motions-&lt;br&gt;önskemål om ett förtydligande uttalande om ansvarsfördelningen&lt;br&gt;mellan åklagaren och målsägandebiträdet i fråga om skadestånds-&lt;br&gt;talan.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Utskottet uttalade i den fråga som då behandlades och som måste&lt;br&gt;sägas ha en viss anknytning till det nu aktuella motionsspörsmålet, att&lt;br&gt;utskottet saknade underlag för en bedömning av om en lagändring be-&lt;br&gt;hövs. Utskottet utgick från att frågan skulle övervägas vidare inom&lt;br&gt;regeringskansliet och avstyrkte bifall till motionen. Sådana över-&lt;br&gt;väganden bör lämpligen kunna ske i samband med den översyn som&lt;br&gt;utskottet nyss ställt sig bakom. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen&lt;br&gt;— som sin mening ge regeringen till känna.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen biföll den 25 april 1991 utskottets hemställan i denna del&lt;br&gt;(rskr. 1990/91:217).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den motion (mot. 1990/91 :Ju821) som justitieutskottet hänvisat till&lt;br&gt;anförs bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Målsägandebiträdets uppgift är att stödja och hjälpa brottsoffret&lt;br&gt;samt ta tillvara offrets intressen i domstolsprocessen. Biträdets upp-&lt;br&gt;gifter är dock begränsade till själva rättegången. Målsägandebiträde&lt;br&gt;ersätts enligt rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsäganden har rätt att överklaga domen i högre instans. I 20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § andra stycket RB stadgas: Har åklagaren väckt talan, äger måls-&lt;br&gt;äganden biträda åtalet; han må ock i högre rätt fullfölja talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagen om målsägandebiträde 2 § framgår dock att målsägandebi-&lt;br&gt;träde ej får förordnas i det fall åklagaren beslutar att avstå från att&lt;br&gt;fullfölja talan. I dom 1989-11-14 från hovrätten över Skåne och&lt;br&gt;Blekinge framgår också att målsäganden i dessa fall inte kan före-&lt;br&gt;trädas av sitt biträde eftersom målsägandebiträdets uppdrag inte anses&lt;br&gt;omfatta fullföljd av talan vare sig i skadeståndsdel eller ansvarsdel.&lt;br&gt;Om målsäganden fullföljer talan svarar han därmed själv för biträdets&lt;br&gt;kostnader. Rättshjälp utgår inte. Om domslutet i högre rätt går måls-&lt;br&gt;äganden emot skall han dessutom ersätta motpartens rättegångskost-&lt;br&gt;nader. &amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;— är det rimligt att målsäganden har möjligheter att fullfölja talan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i vart fall avseende skadeståndsdelen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att målsägandebiträdets uppgifter utvidgas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på sätt att biträdet får ta till vara målsägandens intressen även i ett Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;mål om skadestånd som överklagas till högre rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De begränsningar som följer av 3 § bör enligt promemorian gälla&lt;br&gt;också i fortsättningen när ett överklagande i skadeståndsdelen hand-&lt;br&gt;läggs i samband med brottmålet. Biträdet skall alltså bistå måls-&lt;br&gt;äganden med att föra skadeståndstalan endast om detta inte görs av&lt;br&gt;åklagaren. I praktiken innebär dock detta att det så gott som ute-&lt;br&gt;slutande är biträdet som bistår målsäganden med det enskilda an-&lt;br&gt;språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon ändring när det gäller biträdets processuella ställning som&lt;br&gt;rättegångsbiträde är inte avsedd med promemorieförslaget. Ett över-&lt;br&gt;klagande måste precis som tidigare göras av målsäganden själv eller&lt;br&gt;av biträdet med stöd av fullmakt från målsäganden. Det är vidare&lt;br&gt;endast de fall där målsägandebiträde redan från början har varit&lt;br&gt;förordnad i brottmålet som den föreslagna ändringen tar sikte på. Det&lt;br&gt;blir alltså inte fråga om att i högre rätt, i samband med fullföljd av&lt;br&gt;talan om enskilt anspråk i anledning av brott, förordna biträde för en&lt;br&gt;målsägande som inte tidigare haft målsägandebiträde. Har målsägan-&lt;br&gt;debiträde förordnats behövs inte något nytt förordnande för att bi-&lt;br&gt;trädet skall vara behörigt att tillvarata målsägandens intressen även&lt;br&gt;i fråga om det överklagade målet. Någon ändring i 2 § lagen om&lt;br&gt;målsägandebiträde föreslås därför inte. Ändringen framgår i stället av&lt;br&gt;ett tillägg till 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge har framfört samma principiella&lt;br&gt;invändningar mot förslaget som beträffande utvidgningen av rätten till&lt;br&gt;målsägandebiträde i avskilda tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening gör sig samma skäl som redovisats till stöd för&lt;br&gt;att målsägandebiträdet får fortsätta att ta till vara målsägandens&lt;br&gt;intressen vid talan om enskilt anspråk som skall handläggas som&lt;br&gt;särskilt tvistemål enligt 22 kap. 5 § RB gällande även i dessa fall. Jag&lt;br&gt;vill nämna att Lagrådets yttrande i den delen (avsnitt 5.2) också avser&lt;br&gt;nu aktuellt förslag. Jag gör samma överväganden här som de jag re-&lt;br&gt;dogjort för i anslutning till förslaget beträffande avskilda tvistemål&lt;br&gt;och föreslår således en ändring i 3 § i enlighet med förslaget i lag-&lt;br&gt;rådsremissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att målsägandebiträdets behörighet kvarstår i&lt;br&gt;högre rätt i de fall tingsrättens dom överklagas beträffande det&lt;br&gt;enskilda anspråket vare sig skadeståndsfrågan har handlagts i brott-&lt;br&gt;målet eller som ett särskilt mål enligt reglerna för tvistemål. Måls-&lt;br&gt;ägandebiträdets uppgifter kvarstår dock inte om skadeståndstalan har&lt;br&gt;handlagts som ett förenklat tvistemål i tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man skulle i och för sig kunna ifrågasätta om det inte vore lämpligt&lt;br&gt;att i högre rätt göra ett motsvarande undantag för mål om små värden&lt;br&gt;som i tingsrätten har handlagts inom ramen för ett brottmål. I annat&lt;br&gt;fall får man en ordning som innebär att rätt till målsägandebiträde&lt;br&gt;inte finns när en skadeståndstalan avseende ett lägre belopp avskiljs&lt;br&gt;redan i tingsrätten, men där en sådan rätt finns om talan först i högre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt behandlas skilt från brottmålet. Om man å andra sidan undantar Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;småmålsfallen från rätten till målsägandebiträde i fall där endast det&lt;br&gt;enskilda anspråket överklagas, får man ett system där rätten till måls-&lt;br&gt;ägandebiträde inte överensstämmer med rätten till biträde enligt rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen. Begränsningen av möjligheten att förordna ett rättshjälps-&lt;br&gt;biträde gäller enligt 20 § andra stycket RHL endast i småmål. En&lt;br&gt;skadeståndstalan som fullföljs genom att tingsrättens dom i ett brott-&lt;br&gt;mål överklagas endast beträffande ett enskilt anspråk skall i hovrätten&lt;br&gt;handläggas som ett ordinärt tvistemål och inte som ett småmål. Detta&lt;br&gt;följer av att målet i tingsrätten inte har handlagts av en lagfaren&lt;br&gt;domare enligt 1 kap. 3 d § RB, (49 kap. 12 § RB). Jag har i detta&lt;br&gt;lagstiftningsärende inte underlag för att bedöma om rätten till biträde&lt;br&gt;enligt rättshjälpslagen i högre rätt bör begränsas. Eftersom målsägan-&lt;br&gt;dens motpart har rätt till rättshjälpsbiträde utan några inskränkningar&lt;br&gt;får mål om små värden bör även behörigheten för målsägandebiträdet&lt;br&gt;kvarstå utan inskränkningar. Jag stannar alltså för promemorians lös-&lt;br&gt;ning i denna del, nämligen att målsägandebiträdet får fortsätta att ta&lt;br&gt;tillvara målsägandens intressen i högre rätt i mål om skadestånd som&lt;br&gt;i tingsrätten har handlagts inom ramen för ett brottmål, och detta&lt;br&gt;oavsett tvisteföremålets värde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill jag ta upp en fråga som inte behandlas i&lt;br&gt;promemorian. Det råder nämligen en olycklig brist på överensstäm-&lt;br&gt;melse mellan omfattningen av behörigheten för ett målsägandebiträde&lt;br&gt;som förordnats i underinstansen och möjligheten att förordna ett bi-&lt;br&gt;träde först i högre rätt. Sistnämnda fråga regleras som jag inled-&lt;br&gt;ningsvis nämnde i 2 § lagen om målsägandebiträde. Där anges bl.a.&lt;br&gt;att målsägandebiträde inte får förordnas sedan åklagaren avstått från&lt;br&gt;att fullfölja talan mot dom i målet. Omfattningen av förbudet är&lt;br&gt;emellertid inte helt klar. I prop. 1987/88:107 uttalades (s. 38) att av&lt;br&gt;förbudet följer att det inte ingår i målsägandebiträdets uppgifter att&lt;br&gt;hjälpa målsäganden att överklaga i ansvarsdelen. Vad som gäller i en&lt;br&gt;situation där domen överklagas i ansvarsdelen av den tilltalade men&lt;br&gt;inte av åklagaren berörs inte. Av ett annat uttalande (a prop. s. 26)&lt;br&gt;framgår att målsägandebiträdets behörighet omfattar fall där den till-&lt;br&gt;talade eller åklagaren överklagar i skuld- eller påföljdsfrågan, vilket&lt;br&gt;starkt talar för att målsägandebiträde också bör kunna förordnas i&lt;br&gt;högre rätt i dessa situationer, om det inte skett tidigare. Några sak-&lt;br&gt;skäl för att det skall förhålla sig på motsatt sätt finns inte. Svea&lt;br&gt;hovrätt har dock i ett brottmål där endast de tilltalade överklagat&lt;br&gt;ansett sig, med hänvisning till 2 § lagen om målsägandebiträde, lag-&lt;br&gt;ligen förhindrad att förordna målsägandebiträde för målsäganden (RH&lt;br&gt;1993:29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna oklarhet rörande innebörden och omfattningen av förbudet&lt;br&gt;enligt 2 § att förordna målsägandebiträde i vissa fall bör undanröjas.&lt;br&gt;Jag förordar därför att ett förtydligande görs av innebörd att måls-&lt;br&gt;ägandebiträde får förordnas i högre rätt om åklagaren eller den till-&lt;br&gt;talade fullföljt talan mot dom i målet i ansvarsdelen. Ändringen, som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör framgå av lagens 1 och 2 §§, innebär att möjligheten att i brott- Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;mål förordna ett målsägandebiträde harmonierar med omfattningen av&lt;br&gt;den behörighet som gäller för ett målsägandebiträde som förordnats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i underrätten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4. Vissa frågor om rättegångskostnader m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Målsäganden får rätt till reseersättning och trakta-&lt;br&gt;mente i samband med inställelse inför domstol i tvistemål där&lt;br&gt;målsägandebiträdets uppgift kvarstår. Bestämmelserna om ansvar&lt;br&gt;för motparts rättegångskostnader i 18 kap. RB skall gälla be-&lt;br&gt;träffande kostnaderna för målsägandebiträde i sådana mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser har haft synpunkter på&lt;br&gt;vissa detaljer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt bestämmelsen i 6 § lagen om måls-&lt;br&gt;ägandebiträde ersätts målsägandens uppkommande kostnader för be-&lt;br&gt;visning och utredning med anledning av talan om enskilt anspråk i&lt;br&gt;samma utsträckning som om målsäganden beviljats allmän rättshjälp&lt;br&gt;med anledning av sådan talan. Bestämmelsen reglerar alltså inte&lt;br&gt;målsägandens inställelsekostnader. Sådana kostnader ersätts i stället&lt;br&gt;enligt 6 och 7 §§ förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna&lt;br&gt;medel till vittnen, m.m. Enligt dessa bestämmelser får reseersättning,&lt;br&gt;traktamente och ersättning för tidsspillan tillerkännas en målsägande&lt;br&gt;som skall höras i brottmål med anledning av åklagarens talan. En part&lt;br&gt;som har beviljats rättshjälp får tillerkännas reseersättning och&lt;br&gt;traktamente.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att målsäganden i tvistemål med målsägan-&lt;br&gt;debiträde får rätt till ersättning för sin inställelse i samma&lt;br&gt;utsträckning som den som har fått allmän rättshjälp. Remissin-&lt;br&gt;stanserna har inte framfört några invändningar och jag har ingen&lt;br&gt;annan uppfattning. Jag föreslår därför att 6 § lagen om målsägan-&lt;br&gt;debiträde ändras i enlighet med promemorians förslag. Jag förordar&lt;br&gt;dock, med anledning av vissa påpekanden under remissbehandlingen,&lt;br&gt;en något annorlunda formulering. Den föreslagna ändringen innebär&lt;br&gt;att målsäganden i mål som handläggs som tvistemål där målsägande-&lt;br&gt;biträdets uppgift kvarstår enligt den föreslagna ändringen i 3 § andra&lt;br&gt;stycket, har rätt till reseersättning och traktamente i samband med&lt;br&gt;inställelse inför domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om ansvar för rättegångskostnader kan jag&lt;br&gt;först konstatera att biträdeshjälp enligt lagen om målsägandebiträde&lt;br&gt;i princip är kostnadsfri för målsäganden. Undantag görs endast om&lt;br&gt;målsäganden utan giltigt skäl föranlett förundersökning och rättegång&lt;br&gt;eller annars varit försumlig. Detta framgår av den hänvisning till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 kap. RB som görs i 8 § lagen om målsägandebiträde. Beträffande Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;den misstänkte görs på motsvarande sätt en hänvisning till 31 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RB i 8 § lagen om målsägandebiträde. Det innebär att den misstänkte&lt;br&gt;skall ersätta staten dess kostnader för målsägandebiträdet enligt&lt;br&gt;reglerna i 31 kap. RB, om han döms förbrottet. Ersättningsskyldig-&lt;br&gt;heten är såsom framgår av 31 kap. 1 § andra och tredje stycket RB&lt;br&gt;begränsad med hänsyn till den dömdes ekonomiska och personliga&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om hur ansvaret för andra kostnader i skadeståndsdelen än&lt;br&gt;dem som avser målsägandebiträdet skall fördelas när det enskilda&lt;br&gt;anspråket handläggs i samband med brottmålet behandlades i propo-&lt;br&gt;sitionen om målsägandebiträde (prop. 1987/88:107 s. 32 f). Bl.a.&lt;br&gt;ansåg man att praktiska skäl talade för att behandla dessa kostnader&lt;br&gt;på samma sätt som övriga kostnader för målsägandebiträdet. Därvid&lt;br&gt;beaktades särskilt att det i allmänhet torde uppstå endast begränsade&lt;br&gt;utredningskostnader i skadeståndsdelen. Den lösning som valdes inne-&lt;br&gt;bär alltså att den tilltalade - om han förlorar målet - kan bli skyldig&lt;br&gt;att återbetala kostnaderna i den delen i enlighet med reglerna i&lt;br&gt;31 kap. 11 § tredje stycket RB. Den målsägande som förlorar målet&lt;br&gt;i skadeståndsdelen kan enligt samma lagrum bli skyldig att ersätta den&lt;br&gt;tilltalades kostnader till den del de hänför sig till skadeståndsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag delar den uppfattning som framförs i promemorian om att den&lt;br&gt;ordning som gäller beträffande kostnaderna i skadeståndsmål som&lt;br&gt;handläggs tillsammans med brottmålet bör behållas oförändrade.&lt;br&gt;Remissinstanserna har, med något undantag, inte gett uttryck för&lt;br&gt;någon annan uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fördelningen av rättegångskostnader i ett tvistemål med&lt;br&gt;målsägandebiträde gäller inte 31 kap. 11 § RB. I stället blir reglerna&lt;br&gt;i 18 kap. RB direkt tillämpliga. I promemorian föreslås att på samma&lt;br&gt;sätt som förlorande part enligt 18 kap. RB åläggs att betala mot-&lt;br&gt;partens rättegångskostnader (jfr 31 § RHL) bör svaranden, om han&lt;br&gt;förlorar skadeståndsmålet, kunna förpliktas att återbetala kostnaderna&lt;br&gt;enligt lagen om målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsofferjouremas riksförbund har invänt att förslaget innebär en&lt;br&gt;ökad kostnadsrisk för brottsoffer. Jag vill mot detta framhålla att en&lt;br&gt;ändring enligt förslaget inte innebär någon försämring för målsägan-&lt;br&gt;den i förhållande till vad som nu gäller. Den nya ordningen innebär&lt;br&gt;inte att målsäganden i fall där skadeståndstalan lämnas utan bifall blir&lt;br&gt;betalningsskyldig för kostnader för sitt målsägandebiträde. Reglerna&lt;br&gt;i 18 kap. RB handlar ju enbart om ansvar för motpartens kostnader.&lt;br&gt;För svaranden blir det däremot en skillnad i återbetalningsskyldighet&lt;br&gt;beroende på om talan om skadestånd handläggs separat eller tillsam-&lt;br&gt;mans med brottmålet. I det sistnämnda fallet är återbetalningsskyl-&lt;br&gt;digheten begränsad genom hänvisningen i 31 kap. 1 § tredje stycket&lt;br&gt;RB till vad som skulle utgått i grundavgift och tilläggsavgift vid&lt;br&gt;allmän rättshjälp. Aterbetalningsskyldigheten kan också jämkas eller&lt;br&gt;efterges enligt fjärde och femte stycket (jfr prop. 1987/88:107,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 43). Några motsvarande begränsningar kommer inte att gälla om Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;talan om skadestånd handläggs separat som ett särskilt mål. Detta är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i överensstämmelse med vad som gäller enligt rättshjälpslagstift-&lt;br&gt;ningen; om en målsägande har allmän rättshjälp blir svaranden - om&lt;br&gt;skadeståndstalan bifalls - således enligt gällande rätt skyldig att&lt;br&gt;återbetala hela kostnaden för rättshjälpen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag förordar att ett kostnadsansvar enligt promemorieförslaget in-&lt;br&gt;förs. Jag föreslår dock med anledning av vissa påpekanden under re-&lt;br&gt;missbehandlingen en något annorlunda formulering.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Rättsligt bistånd till offer för brott som begåtts&lt;br&gt;utomlands&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Bakgrund till mina förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Frågor om rättsligt bistånd till brottsoffer i angelägenheter som&lt;br&gt;behandlas utomlands har på senare tid uppmärksammats på olika håll.&lt;br&gt;I riksdagen har exempelvis frågor om allmän rättshjälp i angelägen-&lt;br&gt;heter utomlands behandlats med anledning av motioner som väckts i&lt;br&gt;ämnet. Justitieutskottet har vid dessa tillfällen (se bl.a. bet.&lt;br&gt;1987/88:JuU21, bet. 1988/89:JuU19 och bet. 1989/90:JuU26) redo-&lt;br&gt;gjort för gällande ordning och praxis men inte funnit skäl att ta&lt;br&gt;initiativ till någon ändring i gällande reglering. Utskottet har dock&lt;br&gt;särskilt framhållit att det är väl förenligt med gällande rätt att&lt;br&gt;rättshjälp beviljas i ärenden som visserligen skall handläggas utom-&lt;br&gt;lands men där det föreligger starka humanitära skäl för den rätts-&lt;br&gt;sökande att fa sin sak prövad. När det gäller frågan om brottsoffrens&lt;br&gt;situation i utlandsärenden har riksdagen gett regeringen i uppdrag att&lt;br&gt;utreda frågan (bet. 1990/91 :JuU4, rskr. 1990/91:16 och bet.&lt;br&gt;1990/91 :JuU27, rskr. 1990/91:260).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Debatten i fråga om brottsoffrens situation i utlandsangelägenheter&lt;br&gt;har framför allt gällt i vilken utsträckning bistånd kan lämnas enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen. Men även annan lagstiftning, t.ex. lagen (1973:137)&lt;br&gt;om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m., har&lt;br&gt;uppmärksammats när det har gällt möjligheterna till stöd och hjälp på&lt;br&gt;platsen för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpslagstiftningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för allmän rättshjälp enligt rättshjälpslagen är att den&lt;br&gt;skall stå öppen för den som är bosatt här i riket i angelägenhet som&lt;br&gt;behandlas här. Enligt rättshjälpslagen kan dock den som är bosatt i&lt;br&gt;Sverige i vissa fall få allmän rättshjälp i angelägenheter som skall&lt;br&gt;prövas eller på annat sätt behandlas utom riket, nämligen om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl för rättshjälp (8 § första stycket 1 RHL). Detta&lt;br&gt;gäller oavsett om den rättssökande är svensk eller utländsk med-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;borgare, statslös eller politisk flykting. Praxis har här varit mycket Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;restriktiv. De fall där rättshjälp har beviljats kan delas in i två&lt;br&gt;grupper. Den ena gruppen gäller ärenden som rör statusfrågor, dvs.&lt;br&gt;frågor om äktenskapsskillnad, vårdnad om barn, medborgarskap&lt;br&gt;m.m. I sådana ärenden har särskilda skäl ansetts föreligga främst då&lt;br&gt;det varit fråga om att tillvarata barns intressen. Den andra gruppen&lt;br&gt;utgörs av ärenden med humanitärt inslag, t.ex. ärenden som gällt&lt;br&gt;skadestånd på grund av nazistisk förföljelse eller återförening av&lt;br&gt;familjemedlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förmåner för vilka allmän rättshjälp kan utgå framgår av 9, 9 a&lt;br&gt;och 10 §§ RHL. I lagtexten finns inte några särskilda bestämmelser&lt;br&gt;som reglerar vilka förmåner som utgår i angelägenheter som skall be-&lt;br&gt;handlas utomlands. I förarbetena (prop. 1972:4 s. 419 f) uttalas dock&lt;br&gt;att de förmåner som kan bli aktuella i utlandsärenden hänför sig till&lt;br&gt;utomprocessuell utredningskostnad och biträdeshjälp. Det sägs också&lt;br&gt;att det ligger i sakens natur att en sådan biträdeshjälp måste få&lt;br&gt;begränsad omfattning. Som huvudregel gäller att biträdet får driva&lt;br&gt;ärendet från Sverige. Det bör alltså normalt inte komma i fråga att&lt;br&gt;biträdet företar resor utomlands för att inställa sig vid förhandlingar&lt;br&gt;inför domstol eller annan myndighet. Frågan får normalt lösas så att&lt;br&gt;biträdet uppdrar åt någon jurist på platsen att utföra arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1972 års lagstiftningsärende förordade Lagrådet att närmare före-&lt;br&gt;skrifter om förmånerna i utlandsärenden skulle meddelas av Ko-&lt;br&gt;nungen efter bemyndigande i rättshjälpslagen. Lagrådet anförde i&lt;br&gt;denna del följande (a. prop. s. 402).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;I lagtexten har ej direkt angivits vilka förmåner som rättshjälp i&lt;br&gt;angelägenhet utomlands närmare innebär.&amp;quot; — &amp;quot;En genomgång av&lt;br&gt;uppräkningen i förevarande paragraf av förmånerna ger emellertid vid&lt;br&gt;handen, att åtskilliga av dem ej gärna kan ifrågakomma annat än i&lt;br&gt;angelägenheter som prövas eller eljest behandlas här i landet. Av&lt;br&gt;övriga förmåner - vilka sålunda i och för sig skulle kunna tänkas bli&lt;br&gt;ersatta i angelägenheter som behandlas utomlands - torde biträdes-&lt;br&gt;hjälpen bli den i praktiken mest betydelsefulla. Uppenbart är emeller-&lt;br&gt;tid att icke vilka åtgärder som helst bör kunna ersättas i nu ifråga-&lt;br&gt;varande slag av angelägenheter. Behövliga åtgärder, företagna inom&lt;br&gt;landet, torde utan vidare böra ersättas. Detsamma gäller smärre kost-&lt;br&gt;nader, exempelvis för läkarintyg utfärdade utomlands. Däremot kan&lt;br&gt;det knappast vara rimligt att exempelvis biträdets resor utomlands&lt;br&gt;samt arbete och tidsspillan i samband därmed alltid skall kunna er-&lt;br&gt;sättas. I vissa fall kan utan tvivel ett praktiskt och legitimt behov&lt;br&gt;föreligga att även mera kostsamma åtgärder utomlands ersättes. En&lt;br&gt;reglering i själva lagen av dylika frågor förefaller knappast möjlig.&lt;br&gt;Enligt lagrådets mening skulle det vara en lämplig ordning att i före-&lt;br&gt;varande paragraf, förslagsvis som ett nytt sista stycke, intages ett&lt;br&gt;bemyndigande för konungen att meddela närmare föreskrifter om&lt;br&gt;rättshjälpsförmåner i angelägenheter som behandlas utomlands.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen (s. 419 f) ansågs dock inte någon sådan reglering&lt;br&gt;om bemyndigande som föreslogs av Lagrådet erforderlig bl.a. mot&lt;br&gt;bakgrund av att de enda förmåner som kan bli aktuella hänför sig till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utomprocessuell utredningskostnad och biträdeshjälp. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget vill jag också nämna att ett par olika utredningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under årens lopp har sett över vissa frågor om rättshjälp i utlands-&lt;br&gt;angelägenheter. Rättshjälpsutredningen tog i sitt betänkande (SOU&lt;br&gt;1977:49 s. 174 ff) upp bl.a. frågan om expeditionsavgifter vid allmän&lt;br&gt;rättshjälp i angelägenhet som behandlas utomlands men lämnade av&lt;br&gt;kostnadsskäl inte några förslag om utvidgningar. Rättshjälp skom-&lt;br&gt;mittén skulle enligt sina direktiv undersöka regeln om rättshjälp i&lt;br&gt;angelägenheter utomlands och vid behov lägga fram förslag till&lt;br&gt;förändringar. Kommittén konstaterade i sitt betänkande (SOU&lt;br&gt;1984:66 s. 93) att en sträng praxis synes ha utbildats när det gäller&lt;br&gt;att bevilja allmän rättshjälp i angelägenheter utomlands och att det&lt;br&gt;därför saknades anledning för kommittén att överväga ytterligare in-&lt;br&gt;skränkningar. Det kunde inte heller bli fråga om att utvidga rätten till&lt;br&gt;sådan hjälp mot bakgrund av det dåvarande kravet på besparingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan alltså konstatera att det inte finns några möjligheter enligt&lt;br&gt;svensk rätt att ersätta en svensk medborgare som kallats att inställa&lt;br&gt;sig utomlands för att vittna eller höras som målsägande i rättegång.&lt;br&gt;Om en målsägande däremot t.ex. för talan om skadestånd i en sådan&lt;br&gt;rättegång kan vederbörande söka rättshjälp för den saken här i landet,&lt;br&gt;men några möjligheter att få inställelsekostnader betalda via rätts-&lt;br&gt;hjälpen finns för närvarande inte heller i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i&lt;br&gt;utlandet m. m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i&lt;br&gt;utlandet m.m. föreskrivs bl.a. att svensk medborgare, som är bosatt&lt;br&gt;i Sverige och som anhållits eller eljest berövats friheten genom beslut&lt;br&gt;av domstol eller annan myndighet i utlandet, är berättigad att av be-&lt;br&gt;skickning eller konsulat erhålla ekonomiskt bistånd i den utsträckning&lt;br&gt;som behövs för att han skall beredas ett tillfredsställande rättsskydd.&lt;br&gt;Rätten till bistånd enligt lagen gäller även lagföring för brott utan&lt;br&gt;frihetsberövande, om påföljden eller åtgärden skulle innebära ett all-&lt;br&gt;varligt ingrepp för honom. Bistånd får omfatta kostnad för utredning&lt;br&gt;och bevisning samt ersättning till försvarare, rättegångsbiträde, om-&lt;br&gt;bud eller tolk, om kostnaden uppkommit under förundersökning, i&lt;br&gt;rättegång eller i annat rättsligt förfarande. Finns det särskilda skäl får&lt;br&gt;biståndet avse även annan kostnad. Den som fått bistånd är återbetal-&lt;br&gt;ningsskyldig men jämkning kan ske i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna omfattar således inte svenska medborgare som&lt;br&gt;utomlands blir utsatta för brott. Ett begränsat ekonomiskt bistånd kan&lt;br&gt;dock med stöd av lagen ges till en svensk medborgare som råkat i&lt;br&gt;nöd eller annan svårighet utomlands. Ambassader och konsulat kan&lt;br&gt;i första hand bistå nödställda svenskar genom att erbjuda hjälp till&lt;br&gt;självhjälp. Det kan gälla t.ex. att förmedla kontakter med anhöriga&lt;br&gt;eller att ge råd om banköverföringar. Det finns också möjlighet för&lt;br&gt;den som är nödställd att efter särskild ansökan få ett tillfälligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiskt bistånd av utlandsmyndigheten. Med nödställd avses den Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;som på grund av exempelvis stöld, rån, sjukdom eller annan olycklig&lt;br&gt;omständighet saknar medel till i första hand hemresa och vissa andra&lt;br&gt;utgifter i samband med denna. Den som blir sjuk eller skadas i ut-&lt;br&gt;landet kan också få bistånd för nödvändig läkar- och sjukhusvård, om&lt;br&gt;vederbörande själv inte kan betala för vården. Den som fått tillfälligt&lt;br&gt;bistånd är återbetalningsskyldig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till lagen om ekonomiskt bistånd (prop. 1972:132&lt;br&gt;s. 200 ff) uttalas sammanfattningsvis bl.a. följande i fråga om bistånd&lt;br&gt;i utlandsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den hjälp som svenska utlandsmyndigheter lämnar svenska med-&lt;br&gt;borgare innebär dels att bistånd lämnas dem vid frihetsberövande&lt;br&gt;samt vid åtal eller andra rättsliga förfaranden utomlands, dels att&lt;br&gt;begränsad ekonomisk hjälp ges i vissa nödsituationer. Den andra bi-&lt;br&gt;ståndsformen är avsedd att användas restriktivt och kan ofta gå ut på&lt;br&gt;att bereda tillfällig ekonomisk hjälp för hemresa när medel saknas&lt;br&gt;härför. När det gäller ekonomiskt bistånd i brottmål är det ett viktigt&lt;br&gt;rättssäkerhetskrav att den som anhålls, häktas eller i övrigt berövas&lt;br&gt;friheten ges möjlighet att försvara sig och att framföra sådana om-&lt;br&gt;ständigheter som talar till hans förmån. I den mån svenska medborga-&lt;br&gt;re utomlands saknar ett rimligt rättsskydd bör det därför ankomma på&lt;br&gt;de svenska utlandsmyndigheterna att tillse att de får detta. Biståndet&lt;br&gt;kan avse kostnader för utredning och bevisning samt arvode och an-&lt;br&gt;nan ersättning till försvarare, rättegångsbiträde, ombud eller tolk,&lt;br&gt;vare sig kostnaderna uppkommit under förundersökning, i rättegång&lt;br&gt;eller i annat rättsligt förfarande. Bestämmelsen innebären anpassning&lt;br&gt;till rättshjälpslagens bestämmelser. När det gäller möjligheten att&lt;br&gt;ålägga frikänd person återbetalningsskyldighet är det uppenbart att&lt;br&gt;kostnader som beror på vårdslöshet eller försummelse bör få krävas&lt;br&gt;åter även vid frikännande dom. En sådan ordning överensstämmer&lt;br&gt;också med vad som gäller enligt RB. Även i andra fall bör återbetal-&lt;br&gt;ningsskyldighet undantagsvis kunna komma i fråga, exempelvis om&lt;br&gt;utlandsmyndigheten erbjuder en försvarare som är fullt kompetent&lt;br&gt;och lämplig men den biståndsberättigade ändå kräver att få en långt&lt;br&gt;dyrare advokat. Samtidigt skall utlandsmyndigheterna självfallet&lt;br&gt;sträva efter att begränsa kostnaderna i görligaste mån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagens 8 § jämförd med 13 § i förordningen (1992:247) med&lt;br&gt;instruktion för utrikesrepresentationen gäller att flyktingar och&lt;br&gt;statslösa som är bosatta i Sverige är likställda med svenska med-&lt;br&gt;borgare i fråga om bistånd om inte särskilda skäl föranleder annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformönskemål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1990 anordnade Justitiedepartementet en hearing om&lt;br&gt;rättshjälp i ärenden som handläggs utomlands. I hearingen deltog&lt;br&gt;bl.a. företrädare för Domstolsverket, Besvärsnämnden för rätts-&lt;br&gt;hjälpen, Rättshjälpsnämnden i Stockholm, Rättshjälpsmyndigheten,&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund, Brottsofferjourernas riksförbund, Riksorga-&lt;br&gt;nisationen för kvinnojourer, Svenska försäkringsbolags riksförbund,&lt;br&gt;Folksam samt Civil-, Utrikes- och Justitiedepartementen. Anteck-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar från hearingen finns tillgängliga i detta lagstiftningsärende. Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;Vad frågan gällde var bl.a. om regleringen i rättshjälpslagen i den&lt;br&gt;praktiska tillämpningen kan ha medfört en alltför restriktiv bedöm-&lt;br&gt;ning av behovet av rättshjälp i angelägenheter som rör offer för&lt;br&gt;utomlands begångna brott på ett sådant sätt att en justering av&lt;br&gt;lagstiftningen är påkallad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän uppfattning vid hearingen var att det behövs ökat stöd till&lt;br&gt;personer som blir föremål för rättsliga förfaranden utomlands. De in-&lt;br&gt;bjudna var eniga om att det - vid sidan av rättshjälp - också behövs&lt;br&gt;andra former av bistånd till brottsoffer utomlands. Förbättrade möj-&lt;br&gt;ligheter till stöd, hjälp och annat bistånd från ambassader och konsu-&lt;br&gt;lat efterfrågades från flera håll. Vidare nämndes möjligheten att få&lt;br&gt;hjälp och stöd på platsen för brottet genom en stödperson. Det rådde&lt;br&gt;delvis delade meningar om utvidgad rättshjälp, men från flera håll&lt;br&gt;framhölls att reglerna kommit att tillämpas alltför restriktivt när det&lt;br&gt;gäller beviljandet av rättshjälp i angelägenheter utomlands. Från ad-&lt;br&gt;vokathåll påpekades att detta inte minst gäller i familjerättsliga&lt;br&gt;ärenden. Allmänt ansågs att de förmåner för vilka rättshjälp kan utgå&lt;br&gt;i utlandsärenden är alltför inskränkta. Rättshjälpen borde exempelvis&lt;br&gt;omfatta målsägandens inställelsekostnader. Frågan om i vilken ut-&lt;br&gt;sträckning rättsligt bistånd efterfrågats på grund av våldtäkt som ägt&lt;br&gt;rum utomlands, besvarades med att det såvitt känt gällde ett ytterst&lt;br&gt;fåtal fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition (1990/91:78) om internationellt ungdoms-&lt;br&gt;utbyte konstateras (s. 15 f) mot bakgrund av den svåra situation som&lt;br&gt;uppstår för ungdomar som i samband med utlandsresor blir utsatta för&lt;br&gt;brott, t.ex. våldtäkt och rån, att en översyn skall göras av Utrikes-&lt;br&gt;departementets direktiv för omvårdnad av de svenska medborgare&lt;br&gt;som utsätts för brott i syfte att förbättra brottsoffrens ställning. Det&lt;br&gt;sägs vidare att en inventering av de problem utrikesförvaltningen&lt;br&gt;kommit i kontakt med när det gäller bl.a. våldsbrott mot ungdomar&lt;br&gt;skall ingå i översynen och att denna bör leda fram till att lämpliga&lt;br&gt;åtgärder vidtas för att ge brottsoffren utomlands ett bättre skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan översyn har gjorts i samarbete med Justitiedepartementet.&lt;br&gt;Under hösten 1991 gjordes en inventering vid de olika utlandsmyn-&lt;br&gt;digheterna angående rättsligt bistånd till offer för våldsbrott utom-&lt;br&gt;lands för att få en bild av i vilken utsträckning rättsligt och annat&lt;br&gt;bistånd efterfrågas, i vilken omfattning utlandsmyndigheterna kan ge&lt;br&gt;efterfrågad hjälp samt respektive lands regelsystem på området. En&lt;br&gt;sammanställning av frågorna och de inkomna frågesvaren finns som&lt;br&gt;bilaga till promemorian. Sammanfattningsvis kan konstateras att&lt;br&gt;knappt hälften av de ca 90 utlandsmyndigheter som svarade under de&lt;br&gt;senaste tolv månaderna hade erhållit begäran om hjälp i någon form&lt;br&gt;från svenska medborgare som blivit utsatta för våldsbrott. Samman-&lt;br&gt;lagt rörde det sig om 317 svenskar, till övervägande delen män. I de&lt;br&gt;flesta fall var det fråga om rån- eller stöldbrott, men av materialet&lt;br&gt;framgår också att några fall gällt misshandel, våldtäkt eller annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sexualbrott. Mer än en tredjedel av utlandsmyndigheterna anser att de Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;kunde lämna offret ett tillfredsställande stöd och bistånd, medan&lt;br&gt;andra lämnat förslag till förbättringar. Av inventeringen framgår att&lt;br&gt;variationerna länderna emellan är mycket stora när det gäller möjlig-&lt;br&gt;heterna att ersätta målsägandens kostnader för inställelse och juridiskt&lt;br&gt;bistånd enligt respektive lands lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill också påminna om att brottsoffrens ställning i utlandsären-&lt;br&gt;den har aktualiserats i riksdagen. Riksdagen biföll den 7 november&lt;br&gt;1990 en reservation i justitieutskottets betänkande 1990/91 :JuU4&lt;br&gt;(rskr. 1990/91:16). I reservationen uttalas följande beträffande offer&lt;br&gt;för våldsbrott i mål utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Som framförs i motionen är svenska medborgare inte sällan utsatta&lt;br&gt;för grova våldsbrott utomlands och starka humanitära skäl talar&lt;br&gt;uppenbarligen för att målsägandena i många av dessa fall bör ges ett&lt;br&gt;effektivt ekonomiskt och personligt stöd vid rättegångar utomlands.&lt;br&gt;De frågor det närmast gäller är ersättning för egen inställelse vid&lt;br&gt;domstol utomlands, oavsett om målsäganden för egen talan i målet&lt;br&gt;eller ej, samt advokathjälp eller annat juridiskt stöd under rätte-&lt;br&gt;gången. Även reglerna om rättshjälp för en målsägande som för talan&lt;br&gt;i mål utomlands bör ses över. Enligt utskottets uppfattning torde&lt;br&gt;samtliga dessa frågor näppeligen kunna få en erforderlig behandling&lt;br&gt;vid den av regeringen aviserade hearingen. Regeringen bör därför ges&lt;br&gt;i uppdrag att snarast tillsätta en utredning med uppdrag att utreda&lt;br&gt;situationen för nu nämnda brottsoffer med sikte på en effektiv förbätt-&lt;br&gt;ring enligt de riktlinjer utskottet angett så att de ifrågavarande&lt;br&gt;målsägandena i görligaste mån skall tillförsäkras samma stöd som en&lt;br&gt;målsägande vid svensk domstol. Regeringen bör återkomma till&lt;br&gt;riksdagen med förslag om de åtgärder som behöver vidtas.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet om anslag till rättshjälp m.m. (bet. 1990/91 :JuU27)&lt;br&gt;återkom utskottet till frågan om stöd till offer för brott utomlands och&lt;br&gt;uttalar därvid (s. 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Utskottet kan konstatera att regeringen börjat vidta åtgärder med an-&lt;br&gt;ledning av riksdagens uttalanden i höstas. Hittills vidtagna mått och&lt;br&gt;steg är emellertid inte tillräckliga. Det är nödvändigt att fortsatta&lt;br&gt;åtgärder vidtas utan dröjsmål. Detta bör riksdagen som sin mening ge&lt;br&gt;regeringen till känna.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen biföll utskottets hemställan den 15 maj 1991 (rskr.&lt;br&gt;1990/91:260).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Utvidgade möjligheter till allmän rättshjälp för brotts-&lt;br&gt;offer i utlandsangelägenheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Möjligheterna till allmän rättshjälp åt brottsoffer i&lt;br&gt;angelägenheter som prövas eller på annat sätt behandlas utom riket&lt;br&gt;utökas. Förmånerna i sådana fall skall även avse ersättning för in-&lt;br&gt;ställelsekostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är i huvudsak positiva till&lt;br&gt;förslaget. Några remissinstanser har synpunkter på den lagtekniska&lt;br&gt;utformningen av promemorians lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Inte minst mot bakgrund av riksdagens ut-&lt;br&gt;talanden i fråga om rättsligt bistånd till offer för våldsbrott utomlands&lt;br&gt;är tiden nu mogen för förbättringar i skyddet för offer för brott som&lt;br&gt;begåtts utomlands. Det är särskilt angeläget med vissa förbättringar&lt;br&gt;i syfte att fånga upp de mest ömmande fallen. Rättsligt bistånd i&lt;br&gt;utlandsärenden bör framför allt kunna medges i större utsträckning&lt;br&gt;vid de mest integritetskränkande brotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill inledningsvis framhålla att varje land har sitt eget regel-&lt;br&gt;system på området och att många länder, precis som Sverige, har&lt;br&gt;regler som medger ersättning för olika kostnader som åsamkas måls-&lt;br&gt;äganden. Det är därför inte nödvändigt att gå så långt som att mer&lt;br&gt;generellt föreskriva att den svenska staten alltid skall ersätta&lt;br&gt;kostnader för advokat, tolk eller inställelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det då gäller vilken metod som skall användas för att förbättra&lt;br&gt;det rättsliga biståndet i utlandsärenden är jag ense med den bedöm-&lt;br&gt;ning som görs i promemorian om att det inte är lämpligt att knyta an&lt;br&gt;till reglerna i lagen om målsägandebiträde eftersom den lagstiftningen&lt;br&gt;passar mindre väl in i ett system som också skulle omfatta mål om&lt;br&gt;brott som skall behandlas utomlands. Reglerna om målsägandebiträde&lt;br&gt;är alltför bundna till den svenska rättsordningen och andra inhemska&lt;br&gt;förhållanden. Målsägandebiträdets uppgift är att ta tillvara måls-&lt;br&gt;ägandens intressen under såväl förundersökning som rättegång. Ett&lt;br&gt;förordnande redan under förundersökningen i ett brottmål utomlands&lt;br&gt;torde endast undantagsvis kunna bli aktuellt. Därtill kommer sam-&lt;br&gt;hällsekonomiska aspekter in i bilden när det gäller kostnader för&lt;br&gt;biträdets resor. När det gäller advokat- eller biträdeshjälp utomlands&lt;br&gt;måste det även i fortsättningen i de flesta fall bli fråga om att&lt;br&gt;advokaten i princip får sköta ärendet från Sverige och i samband med&lt;br&gt;rättegång eller annan inställelse anlita ett platsombud. Det nu angivna&lt;br&gt;förhållandet gör att den roll målsägandebiträdet har, nämligen att vara&lt;br&gt;närvarande och stötta målsäganden i samband med förhör och rätte-&lt;br&gt;gång, inte går att upprätthålla i utlandsärendena. Enligt lagen om&lt;br&gt;målsägandebiträde är det domstol som beslutar i alla frågor med stöd&lt;br&gt;av lagen och den principen bör inte ändras utan tungt vägande skäl.&lt;br&gt;Någon behörig domstol i fråga om målsägandebiträden som skall för-&lt;br&gt;ordnas i utlandsärenden finns inte och inte heller är det lämpligt att&lt;br&gt;lägga beslutanderätten på Rättshjälpsmyndigheten. Jag kan således&lt;br&gt;inte biträda den uppfattning som framförts under remissbehandlingen&lt;br&gt;att rätt till målsägandebiträde bör finnas vid brott enligt 6 kap. BrB&lt;br&gt;oavsett om brottet begåtts inom eller utom riket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås i stället att rätten till allmän rättshjälp i&lt;br&gt;angelägenheter som skall prövas eller på annat sätt behandlas utom-&lt;br&gt;lands skall utvidgas. Förslaget har i allmänhet vunnit anslutning un-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;der remissbehandlingen. Från något håll har dock mot denna lösning Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;invänts att rätten till rättshjälp är beroende av den rättssökandes&lt;br&gt;inkomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även jag förordar en lösning som innebär en utvidgning av rätten&lt;br&gt;till allmän rättshjälp. Den övre inkomstgränsen för erhållande av&lt;br&gt;allmän rättshjälp är 235 900 kr för år 1993, vilket innebär att flertalet&lt;br&gt;rättssökande kan antas komma att omfattas av möjligheten att få rätts-&lt;br&gt;hjälp. En sådan lösning är vidare tekniskt sett relativt okomplicerad.&lt;br&gt;En naturlig avgränsning blir därmed att det skall vara fråga om en&lt;br&gt;rättslig angelägenhet, vilket innebär att en målsägande som för talan&lt;br&gt;om skadestånd - eller ansvar - kommer att omfattas av bestämmelsen.&lt;br&gt;Det är rimligt att det allmänna i första hand bistår den som också för&lt;br&gt;talan med anledning av brottet. Man kan också i allmänhet utgå från&lt;br&gt;att målsäganden för talan vid allvarligare brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utvidgad möjlighet till rättshjälp bör främst avse offer för de&lt;br&gt;mest integritetskränkande och allvarliga brotten. En lämplig avgräns-&lt;br&gt;ning är, som också föreslås i promemorian, att medge allmän rätts-&lt;br&gt;hjälp till den som utomlands utsatts för ett sådant brott som motsvarar&lt;br&gt;brott enligt 6 kap. BrB, dvs. mål om sexualbrott. Under senare år har&lt;br&gt;i massmedia ett antal fall som gällt våldtäkt av flickor utomlands&lt;br&gt;uppmärksammats. Dessa och liknande fall skulle omfattas av en sådan&lt;br&gt;bestämmelse. I 6 kap. BrB finns ett antal brott av något mindre all-&lt;br&gt;varlig art än exempelvis våldtäkt och sexuellt utnyttjande, liksom&lt;br&gt;bestämmelser om försöksbrott m.m. Detta talar i och för sig för att&lt;br&gt;begränsa tillämpningsområdet genom att direkt i lagtexten räkna upp&lt;br&gt;de allvarligaste och mest integritetskränkande sexualbrotten. Med&lt;br&gt;sådana uppräkningar riskerar man emellertid alltid att utesluta vissa&lt;br&gt;nog så ömmande fall. Bl.a. mot den bakgrunden är en mer generellt&lt;br&gt;utformad regel att föredra. En sådan ordning är också i bättre&lt;br&gt;överensstämmelse med regleringen i lagen om målsägandebiträde när&lt;br&gt;det gäller mål om sexualbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians lagförslag innebär att ett tillägg görs i 8 § första&lt;br&gt;stycket 1 RHL. Av tillägget framgår att rättshjälp får beviljas måls-&lt;br&gt;ägande i angelägenheter som skall prövas eller på annat sätt behand-&lt;br&gt;las utom riket om det gäller brott som motsvarar brott enligt 6 kap.&lt;br&gt;BrB. För sådana fall skall det således inte ställas krav på att det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för allmän rättshjälp. I samband därmed föreslås en&lt;br&gt;ändrad lydelse av bestämmelsen i 8 § första stycket 1 för att det klart&lt;br&gt;skall framgå att allmän rättshjälp i andra fall får beviljas en rätts-&lt;br&gt;sökande som är bosatt här om det finns särskilda skäl för rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utformningen av lagtexten har rönt viss kritik från remissinstanser-&lt;br&gt;na. Domstolsverket föreslår en reglering efter förebild av vad som&lt;br&gt;gäller för fastighetstvister enligt punkt 9 i 8 § och att således rätts-&lt;br&gt;hjälp skall beviljas brottsoffer endast om kostnaderna inte täcks av&lt;br&gt;försäkring eller utländsk myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ansluter mig till den lösning som föreslås i promemorian. Dom-&lt;br&gt;stolsverkets förslag skulle enligt min mening medföra tillämpnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svårigheter, bl.a. på grund av att man när rättshjälp begärs inte alltid Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;vet om vissa kostnader täcks av ersättning från myndighet i utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpsmyndigheten har haft invändningar mot promemorians&lt;br&gt;förslag när det gäller förutsättningarna för rättshjälp i andra&lt;br&gt;angelägenheter utomlands än som avser brott och hävdat att svåra&lt;br&gt;gränsdragningsproblem blir följden av att bestämmelsen formuleras&lt;br&gt;om utan att det tydligt anges vad som avses med ändringen. När det&lt;br&gt;gäller frågan om rättshjälp i dessa utlandsärenden har den nuvarande&lt;br&gt;bestämmelsen i 8 § första punkten RHL, som jag tidigare redogjort&lt;br&gt;för, i praxis tolkats mycket restriktivt och enligt min mening alltför&lt;br&gt;restriktivt. Det finns skäl för en något mer generös reglering. Be-&lt;br&gt;stämmelsen bör därför formuleras om för att tydligare markera att det&lt;br&gt;finns undantag från regeln om att rättshjälp endast får beviljas i&lt;br&gt;angelägenheter som skall behandlas vid svenska domstolar och myn-&lt;br&gt;digheter. Enligt min mening kan och bör begreppet särskilda skäl be-&lt;br&gt;hållas i paragrafen eftersom man med en mjukare formulering annars&lt;br&gt;riskerar en alltför generös tillämpning. För att rättshjälp skall beviljas&lt;br&gt;i utlandsärenden bör det alltså även i fortsättningen ställas krav på att&lt;br&gt;det finns särskilda skäl - i den betydelse begreppet normalt har i lag-&lt;br&gt;stiftningen - för rättshjälp. Den ändrade formulering jag föreslår bör&lt;br&gt;enligt min mening kunna medföra en mer nyanserad tillämpning än&lt;br&gt;den nuvarande lydelsen gör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår således att 8 § första punkten RHL ändras i enlighet&lt;br&gt;med promemorians förslag. Jag har gjort några smärre justeringar i&lt;br&gt;förslaget till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill med anledning av vissa påpekanden under remissbehand-&lt;br&gt;lingen framhålla att rätten till allmän rättshjälp i första hand regleras&lt;br&gt;i 6 § RHL och att en förutsättning för rättshjälp är att den rätts-&lt;br&gt;sökande har behov av det bistånd som tillhandahålls enligt rättshjälps-&lt;br&gt;lagen. Behovet skall således bedömas med utgångspunkt i de för-&lt;br&gt;måner som anges i 9, 9a och 10 §§ RHL. Vidare gäller att rättshjälp&lt;br&gt;inte får beviljas den som inte har befogat intresse av att få sin sak&lt;br&gt;behandlad. Någon tveksamhet om att prövningen av rätten till all-&lt;br&gt;män rättshjälp alltid skall ske efter en bedömning i det enskilda fallet&lt;br&gt;finns enligt min mening inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian innehåller också ett förslag om ändring i rättshjälps-&lt;br&gt;lagen beträffande de förmåner som kan utgå i angelägenheter utom-&lt;br&gt;lands. Biträdeshjälpen blir enligt förslaget även fortsättningsvis av&lt;br&gt;begränsad omfattning. Biträdet skall som huvudregel få sköta ärendet&lt;br&gt;från Sverige och i samband med inställelse för förhandling eller lik-&lt;br&gt;nande anlita ett ombud på platsen. I vissa fall kan det dock vara be-&lt;br&gt;rättigat för biträdet att själv företa resor utomlands för att inställa sig&lt;br&gt;till exempelvis förhandling i målet. Däremot skall den rättssökandes&lt;br&gt;egna kostnader för resor i samband med egen inställelse under förun-&lt;br&gt;dersökning och rättegång utgöra en sådan kostnad som ersätts av den&lt;br&gt;allmänna rättshjälpen. En förutsättning är enligt promemorians förslag&lt;br&gt;att målsäganden ålagts personlig inställelseskyldighet. Vidare föreslås&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ersättning för den rättssökandes kostnader i angelägenheten endast Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;skall lämnas i den mån de inte ersätts av myndighet eller domstol i&lt;br&gt;det land där den rättsliga angelägenheten prövas eller på annat sätt&lt;br&gt;behandlas. Ersättning skall inte heller lämnas i den mån kostnaderna&lt;br&gt;täcks genom någon försäkring. Enligt förslaget skall bestämmelserna&lt;br&gt;tas in i en ny paragraf, 9 b §, i rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna bestämmelsen har i promemorian utformats så att&lt;br&gt;de aktuella förmånerna inte bara omfattar den målsägande som fått&lt;br&gt;allmän rättshjälp i mål om sexualbrott med stöd av det nya tillägget&lt;br&gt;i 8 §, utan också den målsägande som annars fått allmän rättshjälp&lt;br&gt;beviljad i en rättslig angelägenhet rörande brott utomlands. Förslaget&lt;br&gt;innebär att en här i landet bosatt målsägande som för talan i ett mål&lt;br&gt;om rån utomlands fortsättningsvis kan få sina inställelsekostnader er-&lt;br&gt;satta, om de särskilda skälen för att få allmän rättshjälp är uppfyllda.&lt;br&gt;Däremot anses det föra för långt att i sammanhanget generellt utvidga&lt;br&gt;förmånerna till att avse också tvistemål och andra ärenden som be-&lt;br&gt;handlas utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under remissbehandlingen har riktats invändningar mot att en förut-&lt;br&gt;sättning för ersättning för resa och uppehälle enligt förslaget skall&lt;br&gt;vara att målsäganden ålagts personlig inställelseskyldighet. Jag in-&lt;br&gt;stämmer i kritiken och förordar en formulering där rätten till er-&lt;br&gt;sättning inte blir beroende av hur den utländska domstolen formulerat&lt;br&gt;kallelsen till målsäganden. Man kan räkna med att utländska rätts-&lt;br&gt;ordningar har skiftande regler för när personlig närvaro vid förhand-&lt;br&gt;ling krävs och för hur kallelser utformas. Det bör enligt min mening&lt;br&gt;vara tillräckligt som förutsättning för rätt till ersättning för in-&lt;br&gt;ställelsekostnader att målsäganden kallats till förhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En remissinstans har påpekat att det i rättshjälpslagen inte anges&lt;br&gt;vilka förmåner som rättshjälp i angelägenheter utomlands innebär och&lt;br&gt;att den föreslagna, nya bestämmelsen tar sikte enbart på angelägen-&lt;br&gt;heter rörande brott. Jag är för närvarande inte beredd att utöver det&lt;br&gt;område promemorians förslag omfattar lagreglera vilka förmåner som&lt;br&gt;kan bli aktuella i de fall rättshjälp beviljas för angelägenheter&lt;br&gt;utomlands. Mitt förslag innebär ingen annan förändring i förhållande&lt;br&gt;till vad som nu gäller än att inställelsekostnader ersätts i ange-&lt;br&gt;lägenheter rörande brott. När det t.ex. gäller ersättning för de&lt;br&gt;kostnader för tolk som kan uppkomma i utlandsärendena gäller att&lt;br&gt;tolkkostnader ersätts som ett utlägg för rättshjälpsbiträdet i enlighet&lt;br&gt;med den praxis som utbildats på området. Om kostnader för tolk upp-&lt;br&gt;står utan att de kan debiteras som ett utlägg för biträdet bör dessa&lt;br&gt;kunna ses som kostnader för inställelsen. Jag återkommer strax till&lt;br&gt;denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt promemorieförslaget skall regeringen eller, efter regeringens&lt;br&gt;bemyndigande, Rättshjälpmyndigheten meddela närmare föreskrifter&lt;br&gt;om tillämpningen av de olika rättshjälpförmåner som kan bli aktuella.&lt;br&gt;Föreskrifterna skall bl.a. ange de närmare principerna för rättshjälps-&lt;br&gt;biträdets egna resor utomlands resp, anlitande av platsombud, (jfr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också Lagrådets uttalande i prop. 1972:4, se avsnitt 6.1). Såväl Dom- Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;stolsverket som Rättshjälpsmyndigheten har ifrågasatt om Rättshjälps-&lt;br&gt;myndigheten bör utfärda föreskrifterna. Domstolsverket har invänt att&lt;br&gt;föreskrifter inte är erforderliga då beslutsfunktionen i första instans&lt;br&gt;endast tillkommer en myndighet. Inte heller jag anser det nödvändigt&lt;br&gt;med närmare föreskrifter när det gäller tillämpningen av bestämmel-&lt;br&gt;serna om förmåner i utlandsärenden. Den tillämpande myndigheten&lt;br&gt;kan utan ett bemyndigande tillgodose det behov av information och&lt;br&gt;liknande som kan finnas bland den rättssökande allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill avslutningsvis erinra om att regeringen enligt 26 § RHL är&lt;br&gt;bemyndigad att meddela bestämmelser om ersättning för inställelse-&lt;br&gt;kostnader. Sådana bestämmelser har meddelats genom förordningen&lt;br&gt;(1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen m.m.&lt;br&gt;Kompletteringar i denna förordning bör göras med anledning av den&lt;br&gt;nu föreslagna ordningen. I den praktiska tillämpningen av de nya&lt;br&gt;bestämmelserna kan det t.ex. innebära en olägenhet för målsäganden&lt;br&gt;att inte förrän vid ärendets avslutande få besked huruvida kostsamma&lt;br&gt;resor kommer att ersättas som rättshjälpskostnader. Det bör därför&lt;br&gt;finnas en möjlighet att begära förskott. Också frågor om ersättning&lt;br&gt;för tolkkostnader bör regleras i denna ordning. Jag avser att åter-&lt;br&gt;komma till regeringen i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Utvidgad rätt till bistånd på platsen för brottet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Den som blivit utsatt för våldsbrott i utlandet skall&lt;br&gt;ha rätt till ekonomiskt bistånd av beskickning eller konsulat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i denna del&lt;br&gt;är huvudsakligen positiva till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Det är en brist att ambassaderna i dag inte&lt;br&gt;kan erbjuda brottsoffer annan konsulär service än exempelvis hjälp&lt;br&gt;till kontakter med myndigheter och försäkringsbolag och ekonomiskt&lt;br&gt;bistånd för hemresa till Sverige. Bl.a. mot bakgrund av vad som&lt;br&gt;framkom vid den hearing Justitiedepartementet anordnade i december&lt;br&gt;1990 och resultatet av den inventering som gjordes vid utlands-&lt;br&gt;myndigheterna under hösten 1991 (jfr avsnitt 6.1.) bör offer för brott&lt;br&gt;som begåtts utomlands få en förstärkt rätt till ekonomiskt bistånd av&lt;br&gt;ambassader och konsulat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förbättring i brottsofferskyddet för detta område kan i enlighet&lt;br&gt;med vad som föreslogs i promemorian ske genom ändringar i lagen&lt;br&gt;om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. Syftet&lt;br&gt;bör då i princip vara att jämställa brottsoffer med den personkrets,&lt;br&gt;framför allt frihetsberövade personer, som enligt gällande bestämmel-&lt;br&gt;ser i lagen ges rätt till ekonomiskt bistånd i den utsträckning som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behövs för att de skall beredas ett tillfredsställande rättsskydd. En Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;följd av anknytningen till lagen om ekonomiskt bistånd blir att många&lt;br&gt;i Sverige bosatta utlänningar ställs utanför rätten till bistånd. Av&lt;br&gt;lagens 8 § följer emellertid att rätten till bistånd omfattar flyktingar&lt;br&gt;och personer som är statslösa om de är bosatta i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om vilken kategori brottsoffer som bör om-&lt;br&gt;fattas av en sådan rätt till bistånd, bör i första hand de som utsatts för&lt;br&gt;allvarliga och integritetskränkande brott komma i fråga. En rimlig av-&lt;br&gt;gränsning är den som föreslås i promemorian, nämligen att bistånds-&lt;br&gt;regeln omfattar offer för våldsbrott. Därmed kommer exempelvis&lt;br&gt;offer för sexualbrott, misshandelsbrott och vissa rånbrott att få ett&lt;br&gt;förbättrat skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon remisskritik mot promemorians förslag i dess huvuddrag har&lt;br&gt;inte framförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför att den som är bosatt i Sverige och i utlandet&lt;br&gt;blivit utsatt för våldsbrott, skall vara berättigad att av beskickning&lt;br&gt;eller konsulat erhålla ekonomiskt bistånd i anslutning till brottet om&lt;br&gt;det behövs för att denne skall kunna ta till vara sin rätt. Bestäm-&lt;br&gt;melsen bör tas in i lagen om ekonomiskt bistånd och kommer därmed&lt;br&gt;att omfatta svenska medborgare, flyktingar och statslösa, om de är&lt;br&gt;bosatta här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsen bör närmare framgå i vilken utsträckning bistånd&lt;br&gt;skall ges och vad biståndet skall omfatta. Överväganden i dessa&lt;br&gt;frågor måste göras bl.a. mot bakgrund av de ändringar i rättshjälps-&lt;br&gt;lagen jag föreslagit i det föregående. Bestämmelsen om ekonomiskt&lt;br&gt;bistånd till offer för våldsbrott i lagen om ekonomiskt bistånd bör&lt;br&gt;därför endast ta sikte på sådant biståndsbehov som uppstår i anslut-&lt;br&gt;ning till brottet, dvs. i ett inledande skede. Rätten till bistånd i&lt;br&gt;samband med det rättsliga efterspel som så småningom kan komma&lt;br&gt;att bli följden av det begångna brottet, t.ex. ett rättegångsförfarande,&lt;br&gt;följer i stället av reglerna i rättshjälpslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bistånd enligt lagen om ekonomiskt bistånd bör ges för att den som&lt;br&gt;blivit utsatt för våldsbrott skall kunna ta till vara sin rätt. För att i&lt;br&gt;detta hänseende ge offren för våldsbrott utomlands ett förstärkt&lt;br&gt;grundskydd bör direkt av lagtexten framgå att biståndet får omfatta&lt;br&gt;kostnader för utredning och bevisning samt för ersättning till ombud&lt;br&gt;eller tolk. Att bistånd skall lämnas om det behövs innebär också att&lt;br&gt;det inte föreligger någon skyldighet för utlandsmyndigheterna att&lt;br&gt;lämna bistånd med stöd av denna bestämmelse om biståndet kan fås&lt;br&gt;på annat sätt. Ett skäl att inte lämna bistånd kan t.ex. vara att&lt;br&gt;personen i fråga har en försäkring som täcker de aktuella kost-&lt;br&gt;naderna. Vidare framgår av lagens 9 § att bistånd inte skall lämnas&lt;br&gt;enligt lagen i den mån bistånd kan erhållas från annan stat. Jag vill&lt;br&gt;därför erinra om att offrets rättigheter många gånger kan bli helt&lt;br&gt;tillgodosedda inom ramen för den utländska statens rättssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte enbart ekonomiskt bistånd som behövs för att förstärka&lt;br&gt;brottsoffrens situation i utlandsärenden. Detta framkom, som jag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidigare redovisat, bl.a. vid Justitiedepartementets hearing den Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;6 december 1990. Där efterlystes ett större engagemang från utlands-&lt;br&gt;myndigheternas sida och ökade möjligheter att få hjälp i form av&lt;br&gt;såväl personligt som juridiskt stöd. Man skulle kunna tänka sig att&lt;br&gt;ålägga ambassader och konsulat en större beredskap för att hjälpa&lt;br&gt;människor som utsatts för våldsbrott än som i dag torde vara fallet på&lt;br&gt;många håll. Dessa frågor, liksom andra närliggande frågor av mer&lt;br&gt;praktisk natur, lämpar sig dock inte för reglering i lag. Närmare&lt;br&gt;föreskrifter i dessa delar och om tillämpningen av den nya bestäm-&lt;br&gt;melsen kan meddelas av regeringen eller, efter regeringens bestäm-&lt;br&gt;mande, av Utrikesdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bistånd enligt lagen om ekonomiskt bistånd är i princip alltid&lt;br&gt;förenat med återbetalningsskyldighet. Återbetalningsskyldigheten får&lt;br&gt;dock enligt bestämmelser i lagen jämkas eller efterges. När det gäller&lt;br&gt;återbetalning av erhållet bistånd enligt 4 § för den som frikänns,&lt;br&gt;gäller enligt 5 § att återbetalning skall ske endast om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl. På motsvarande sätt bör återbetalningsskyldighet för&lt;br&gt;den som fått bistånd med stöd av den nya bestämmelsen i 4 a § en-&lt;br&gt;dast komma i fråga om det föreligger särskilda skäl. Detta innebär att&lt;br&gt;biståndet i de allra flesta fall kommer att vara kostnadsfritt för den&lt;br&gt;som utomlands blivit utsatt för våldsbrott. Särskilda skäl som kan&lt;br&gt;föranleda återbetalningsskyldighet är t.ex. att de uppkomna kostna-&lt;br&gt;derna beror på den biståndberättigades egen vårdslöshet eller för-&lt;br&gt;summelse eller om den biståndsberättigade inte godtar ett kompetent&lt;br&gt;och lämpligt ombud som utlandsmyndigheten erbjuder utan i stället&lt;br&gt;kräver att få ett mycket dyrare ombud.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ett målsägandebiträde är i princip kostnadsfritt för målsäganden.&lt;br&gt;Biträdet har rätt till ersättning av allmänna medel i enlighet med vad&lt;br&gt;som enligt rättshjälpslagen gäller för biträde vid allmän rättshjälp,&lt;br&gt;dvs. ersättning med skäligt belopp för arbete, tidsspillan och utlägg.&lt;br&gt;Det kan nämnas att timkostnadsnormen under tiden 1 juli 1993-30 ju-&lt;br&gt;ni 1994 är 910 kr inklusive moms. Den tilltalade kan i vissa fall bli&lt;br&gt;skyldig att helt eller delvis till staten återbetala kostnaderna för&lt;br&gt;målsägandebiträdet enligt reglerna i 31 kap. RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med tillkomsten av målsägandebiträdeslagen uttalades i&lt;br&gt;propositionen (prop. 1986/87:107 s. 35 f) att reformen kunde - i&lt;br&gt;förening med andra föreslagna reformer på rättshjälpsområdet - ge-&lt;br&gt;nomföras inom ramen för oförändrade resurser. Man räknade med att&lt;br&gt;biträde skulle komma att förordnas i ca 1 500 mål årligen, varav ca&lt;br&gt;1 000 i ärenden om sexualbrott. Den ökade belastningen på rätts-&lt;br&gt;hjälpsanslaget uppskattades till 2,5 miljoner kr. Timkostnadsnormen&lt;br&gt;uppgick vid det tillfället till 490 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1989/90:158 om utvidgad rätt till målsägandebiträde, m.m.&lt;br&gt;konstaterades att förslagen om en utvidgad rätt till målsägandebiträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i mångt och mycket utgjorde en anpassning av lagtexten till praxis. Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;Av Domstolsverkets statistik över kostnadsutvecklingen kunde utläsas&lt;br&gt;att domstolarna hade blivit generösare i tillämpningen av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna under budgetåret 1988/89 - det första budgetåret under&lt;br&gt;vilket den nya lagen gällde - var drygt 4,7 miljoner kr, medan kost-&lt;br&gt;naderna under påföljande halvår var nära 3,4 miljoner kr. Mot bak-&lt;br&gt;grund av denna utveckling beräknades kostnaderna för hela budget-&lt;br&gt;året 1989/90 till knappt 7 miljoner kr. Bedömningen var att den&lt;br&gt;föreslagna utvidgningen skulle rymmas inom ramen för givna re-&lt;br&gt;surser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket har i anslagsframställningen förbudgetåret 1994/95&lt;br&gt;beräknat belastningen på rättshjälpsanslaget för rättshjälp genom&lt;br&gt;målsägandebiträde till ca 17 miljoner kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian redovisas vissa kostnadsberäkningar som gjorts&lt;br&gt;inom Justitiedepartementet av hur stora kostnadsökningar den före-&lt;br&gt;slagna utvidgningen i 1 § lagen om målsägandebiträde kan förväntas&lt;br&gt;medföra. Befintlig statistik över lagen om målsägandebiträde är&lt;br&gt;emellertid mycket bristfällig och den hittillsvarande ärende- och&lt;br&gt;kostnadsutvecklingen, på vilken kostnadsberäkningarna måste baseras,&lt;br&gt;måste därför uppskattas. Uppskattningsvis uppgick antalet ärenden&lt;br&gt;med målsägandebiträde budgetåret 1988/89 till ca 650, medan mot-&lt;br&gt;svarande siffra för budgetåren 1989/90 och 1990/91 är ca 1 100 ären-&lt;br&gt;den. Den genomsnittliga ärendekostnaden uppskattas till knappt&lt;br&gt;10 000 kr exklusive moms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det först gäller frågan om i hur många ärenden det kan bli&lt;br&gt;aktuellt med förordnande av målsägandebiträde enligt den nya be-&lt;br&gt;stämmelsen uppskattas i promemorian, mot bakgrund av bestämmel-&lt;br&gt;sens restriktiva utformning, det ytterligare antal ärenden som kommer&lt;br&gt;att omfattas av utvidgningen till högst något hundratal ärenden per år.&lt;br&gt;Den årliga kostnadsökningen beräknas till ca 1 miljoner kr. När det&lt;br&gt;gäller den utvidgade rätten till målsägandebiträde i vissa mål om&lt;br&gt;enskilt anspråk som avskilts från den gemensamma handläggningen&lt;br&gt;samt i vissa av målsäganden överklagade mål om enskilt anspråk&lt;br&gt;anses i promemorian ett rimligt antagande vara att utvidgningarna inte&lt;br&gt;kommer att belasta rättshjälpsanslaget i någon större omfattning.&lt;br&gt;Denna bedömning grundar sig dels på att de enskilda anspråken&lt;br&gt;relativt sällan blir avskilda från den gemensamma handläggningen&lt;br&gt;med brottmålet och dels på att målsäganden enligt gällande rätt i&lt;br&gt;stället kan få allmän rättshjälp med biträdesförordnande beviljad i&lt;br&gt;tvistemålet. Ofta har det tidigare förordnande målsägandebiträdet&lt;br&gt;också förordnats till rättshjälpsbiträde i skadeståndsprocessen. Med&lt;br&gt;den nya ordningen slipper man ifrån denna omgång, vilket innebär en&lt;br&gt;viss besparing i administrativt hänseende. I de fall där så inte skett,&lt;br&gt;måste den nya ordningen innebära en processekonomisk vinst, efter-&lt;br&gt;som målsägandebiträdet redan är insatt i skadeståndsfrågan och därför&lt;br&gt;kan ta tillvara målsägandens rätt med en betydligt mindre arbetsinsats&lt;br&gt;än som annars vore fallet. Den nya ordningen innebär heller inga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändringar när det gäller möjligheterna att förplikta förlorande part att Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;ersätta statens kostnader för biträdet. I denna del torde därför den&lt;br&gt;föreslagna ordningen bli i det närmaste kostnadsneutral eller endast&lt;br&gt;förenad med mycket måttliga kostnadsökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ändringen i rättshjälpslagen av rätten till rättshjälp&lt;br&gt;i angelägenheter som behandlas utomlands innebär en ökad belastning&lt;br&gt;på rättshjälpsanslaget. Med den restriktiva utformning bestämmelsen&lt;br&gt;har kommer emellertid endast ett fåtal fall att omfattas. Vart och ett&lt;br&gt;av dessa kan dock antas föranleda relativt höga kostnader för staten&lt;br&gt;i jämförelse med de kostnader motsvarande ärenden skulle medfört&lt;br&gt;om de hade behandlats inom landet. Kostnadsökningen uppskattas i&lt;br&gt;promemorian till 0,5 - 1 miljoner kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i lagen om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare&lt;br&gt;i utlandet m.m. innebär att konsulat och beskickningar i större ut-&lt;br&gt;sträckning än tidigare skall lämna ekonomiskt bistånd till svenska&lt;br&gt;medborgare som i utlandet utsatts för våldsbrott. Bl.a. mot bakgrund&lt;br&gt;av de uppgifter om antalet våldsbrott utomlands som framkommit vid&lt;br&gt;den inventering som gjorts vid utlandsmyndigheterna och den relativt&lt;br&gt;restriktiva utformning de ändrade bestämmelserna fått, bedöms i pro-&lt;br&gt;memorian de ökade kostnader som följer av lagförslaget bli måttliga.&lt;br&gt;Den årliga kostnadsökningen beräknas uppgå till högst 1 miljoner kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser, bl.a. Domstolsverket och Rättshjälpsmyndig-&lt;br&gt;heten, har menat att de i promemorian redovisade kostnadsberäk-&lt;br&gt;ningarna är för låga. Det påtalas att kostnaderna i ärenden som&lt;br&gt;handläggs utomlands ofta är mycket höga och att inte minst tolknings-&lt;br&gt;och översättningsarbete kan bli mer kostsamt än vad som förutsetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del vill jag framhålla att kostnaderna för den utvidgning&lt;br&gt;av rätten till målsägandebiträde och till rättshjälp som jag föreslår är&lt;br&gt;mycket svåra att förutse. De beräkningar som redovisats i promemo-&lt;br&gt;rian bör dock kunna ligga till grund för bedömningen. Kostnaderna&lt;br&gt;bör enligt min mening beräknas bli något högre än som förutsatts där&lt;br&gt;men torde kunna stanna vid storleksordningen 2,5 till 3 miljoner kr.&lt;br&gt;Kostnaderna bör finansieras genom besparingar på annat håll inom&lt;br&gt;Justitiedepartementets ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnadsökningen för ändringen i lagen om ekonomiskt bistånd till&lt;br&gt;svenska medborgare i utlandet m.m. är också den svår att beräkna.&lt;br&gt;Kostnaden kan möjligen bli något högre än det vad som anges i pro-&lt;br&gt;memorian. Reformen i denna del belastar Utrikesdepartementets&lt;br&gt;anslag. Anslaget har redan för innevarande budgetår höjts för att&lt;br&gt;finansiera reformen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Ikraftträdande m.m&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna lagändringarna bör kunna träda i kraft den 1 april&lt;br&gt;1994. Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte. Det inne-&lt;br&gt;bär att målsägandebiträde kan förordnas efter ikraftträdandet även i&lt;br&gt;mål och ärenden som påbörjats dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till&lt;br&gt;svenska medborgare i utlandet m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget 2 har upprättats i samråd med chefen för Utrikesdeparte-&lt;br&gt;mentet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har granskats av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;S§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 8 § första stycket 1 har formulerats om. Genom ett&lt;br&gt;tillägg till bestämmelsen framgår att allmän rättshjälp också får&lt;br&gt;beviljas en rättssökande som är bosatt här, om saken gäller ett&lt;br&gt;utomlands begånget brott mot sökanden som motsvarar brott enligt&lt;br&gt;6 kap. BrB. Detta innebär att en målsägande som för talan i ett mål&lt;br&gt;om sexualbrott skall kunna beviljas allmän rättshjälp utan krav på att&lt;br&gt;det finns särskilda skäl för allmän rättshjälp. Den nya ordningen&lt;br&gt;torde framför allt få betydelse när det gäller våldtäktsbrott och andra&lt;br&gt;grova sexualbrott. Skälen för ändringen har redovisats i avsnitt 6.2.&lt;br&gt;Att rättshjälp i dessa fall endast kan beviljas om målsäganden för&lt;br&gt;talan följer av den allmänna bestämmelsen i 6 § RHL. Detta innebär&lt;br&gt;att en målsägande som för talan om skadestånd kommer att omfattas&lt;br&gt;av bestämmelsen, liksom en målsägande som för talan om ansvar. Av&lt;br&gt;reglerna i rättshjälpslagen följer vidare att det är Rättshjälpsmyndig-&lt;br&gt;heten som beviljar allmän rättshjälp i dessa fall. Myndighetens beslut&lt;br&gt;kan överklagas till Rättshjälpsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsen framgår också att allmän rättshjälp i utlandsären-&lt;br&gt;den får beviljas en rättssökande som är bosatt här, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för rättshjälp. Bestämmelsen kommenteras i den all-&lt;br&gt;männa motiveringen, avsnitt 6.2 En sådan situation kan exempelvis&lt;br&gt;vara för handen när en målsägande vill föra talan utomlands i mål om&lt;br&gt;ett annat allvarligt och integritetskränkande brott som inte motsvarar&lt;br&gt;brott enligt 6 kap. BrB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, reglerar de förmåner som kan utgå i rättsliga&lt;br&gt;angelägenheter rörande brott mot den rättssökande som behandlas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utomlands. Bestämmelsen gäller alltså inte enbart de fall där rätts- Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;hjälp beviljas i mål om sexualbrott med stöd av det nya tillägget i 8 §&lt;br&gt;första stycket 1, utan också i de fall allmän rättshjälp annars beviljas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i rättsliga angelägenheter utomlands som rör brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya bestämmelsen anses som kostnad för rättshjälpen den&lt;br&gt;rättssökandes kostnader enligt 9 § andra stycket 1-4. Detta innebär att&lt;br&gt;kostnader för biträde och utomprocessuell utredning kommer att om-&lt;br&gt;fattas i enlighet med gällande rätt men att också kostnader för den&lt;br&gt;rättssökandes resa och uppehälle fortsättningsvis kommer att kunna&lt;br&gt;ersättas i de nu aktuella ärendena. Däremot omfattas inte de kostna-&lt;br&gt;der eller den del av kostnaderna som täcks genom någon försäkring&lt;br&gt;eller som ersätts av domstol eller annan myndighet i det land där den&lt;br&gt;rättsliga angelägenheten prövas eller på annat sätt behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsen framgår också att rätten till ersättning för resa&lt;br&gt;och uppehälle inte helt motsvaras av vad som gäller enligt 9 § andra&lt;br&gt;stycket 4. Där anges att rätt till ersättning förutsätter att personlig&lt;br&gt;inställelse ålagts den rättssökande. Som angetts i avsnitt 6.2 är en&lt;br&gt;sådan ordning mindre lämplig i fråga om inställelser vid utländska&lt;br&gt;domstolar. Förutsättningen för rätt till ersättning i dessa fall är i&lt;br&gt;stället att målsäganden kallats till domstol eller annan myndighet i&lt;br&gt;utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisats i avsnitt 6.2 förutsätts biträdesförordnanden, även&lt;br&gt;i de ärenden som berättigar till biträde med stöd av tillägget i 8 §&lt;br&gt;första stycket 1, vara av begränsad omfattning. Detta innebär att bi-&lt;br&gt;trädet som huvudregel får sköta ärendet från Sverige och i samband&lt;br&gt;med inställelse för förhandling eller liknande anlita ett ombud på&lt;br&gt;platsen. I vissa fall kan det dock vara berättigat att biträdet själv&lt;br&gt;företar resor utomlands. Ibland kan det t.ex. vara ekonomiskt fördel-&lt;br&gt;aktigare att biträdet själv inställer sig vid förhandling i målet. I andra&lt;br&gt;fall kan det visa sig omöjligt att hitta ett lämpligt platsombud som kan&lt;br&gt;tillvarata målsägandens intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det blir Rättshjälpsmyndigheten som kommer att besluta i de nu ak-&lt;br&gt;tuella ärendena. Enligt 25 § RHL får dock biträdet besluta om utred-&lt;br&gt;ning av mindre omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:137) om&lt;br&gt;ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya bestämmelsen har en i Sverige bosatt svensk med-&lt;br&gt;borgare, som i utlandet blivit utsatt för våldsbrott, rätt att av&lt;br&gt;beskickning eller konsulat få ekonomiskt bistånd i anslutning till&lt;br&gt;brottet om det behövs för att han skall kunna ta till vara sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke avgränsas kretsen av biståndsberättigade&lt;br&gt;till offer för våldsbrott. Som tidigare nämnts omfattas därmed bl.a.&lt;br&gt;den som blivit utsatt för sexualbrott, misshandel eller rån. Av första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket följer också att ekonomiskt bistånd till offer för våldsbrott&lt;br&gt;endast ges för sådant biståndsbehov som uppstår i anslutning till&lt;br&gt;brottet. De situationer bestämmelsen närmast tar sikte på är det bi-&lt;br&gt;ståndsbehov som kan uppstå i samband med polisanmälan av brottet&lt;br&gt;och inledande polisförhör. I övrigt utgår rättsligt bistånd enligt&lt;br&gt;reglerna i rättshjälpslagen. Det finns inte någon skyldighet för&lt;br&gt;utlandsmyndigheterna att lämna bistånd med stöd av bestämmelsen&lt;br&gt;om biståndet kan fås på annat sätt. I övrigt hänvisas till vad som sagts&lt;br&gt;i avsnitt 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att biståndet får omfatta kostnader för ut-&lt;br&gt;redning och bevisning samt för ersättning till ombud eller tolk. Bi-&lt;br&gt;ståndet motsvarar i princip det bistånd som kan lämnas till bl.a. fri-&lt;br&gt;hetsberövade personer enligt 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya paragrafen skall den som erhållit bistånd med stöd av&lt;br&gt;den nya bestämmelsen i 4 a § återbetala vad han mottagit endast i den&lt;br&gt;mån det finns särskilda skäl. Detta innebär, som framgår av den all-&lt;br&gt;männa motiveringen, att erhållet bistånd i princip är kostnadsfritt för&lt;br&gt;den som utomlands blivit utsatt för våldsbrott. Sådana särskilda skäl&lt;br&gt;som kan föranleda återbetalningsskyldighet finns exempel på i avsnitt&lt;br&gt;6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:609) om&lt;br&gt;målsägandebiträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har formulerats om och försetts med ett nytt stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har delats in i punkter. Paragrafens nuvarande första&lt;br&gt;och andra stycke motsvarar första och andra punkten. Ändringen är&lt;br&gt;endast av redaktionell art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje punkten, som har behandlats i avsnitt 4, är ny. Ändringen&lt;br&gt;innebär att målsägandebiträde skall kunna förordnas även i mål om&lt;br&gt;annat brott enligt brottsbalken än som tidigare angetts i bestämmel-&lt;br&gt;sen, om fängelse kan följa på brottet. Att rätten gäller även vid&lt;br&gt;försöksbrott och vid förberedelse och stämpling samt medverkan till&lt;br&gt;brott framgår av att inga brott enligt brottsbalken undantagits i&lt;br&gt;lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förutsättningar som gäller för att förordna biträde enligt den nya&lt;br&gt;bestämmelsen motsvarar de som gällde enligt 1 § andra stycket före&lt;br&gt;lagändringen den 1 januari 1991, nämligen om det med hänsyn till&lt;br&gt;målsägandens personliga förhållanden och andra omständigheter kan&lt;br&gt;antas att målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde. Förut-&lt;br&gt;sättningarna är således annorlunda formulerade än i andra punkten&lt;br&gt;där målsägandens personliga relation till den misstänkte ensam kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;motivera ett biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtextens utformning markerar att förordnande av biträde enligt&lt;br&gt;den nya punkten skall ske med restriktivitet. Brottet skall i det&lt;br&gt;enskilda fallet ha varit av kvalificerat slag och inneburit en svår&lt;br&gt;kränkning av offret. Vidare skall bevisläget och det processuella läget&lt;br&gt;i övrigt vara sådant att man kan räkna med att målsäganden kommer&lt;br&gt;att utsättas för ingående eller pressande förhör. Ytterligare gäller att&lt;br&gt;målsägandens fysiska eller psykiska tillstånd skall vara sådant att&lt;br&gt;målsäganden kan antas ha väsentlig nytta av ett juridiskt biträde (jfr&lt;br&gt;prop. 1987/88:107, s. 38). Om målsäganden har eller har haft en&lt;br&gt;nära relation till den misstänkte, är detta också en omständighet som&lt;br&gt;skall beaktas i sammanhanget. Andra omständigheter av personlig art&lt;br&gt;som kan ha betydelse för om målsägandebiträde skall förordnas kan&lt;br&gt;vara förståndshandikapp, sjuklighet, depressioner till följd av brottet,&lt;br&gt;beroende ställning i t.ex. arbetslivet eller i förhållandet mellan elev&lt;br&gt;och lärare eller att målsäganden är särskilt gammal eller ung (jfr&lt;br&gt;prop. 1989/90:158, s. 11). Exempel på typer av brott där det kan bli&lt;br&gt;aktuellt att förordna målsägandebiträde med stöd av den nya tredje&lt;br&gt;punkten är utpressning, bedrägeri, stöld, skadegörelse, övergrepp i&lt;br&gt;rättssak, våld och hot mot tjänsteman i vissa fall samt vissa brott&lt;br&gt;enligt 13 kap. BrB, såsom mordbrand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket innebär att ett målsägandebiträde får&lt;br&gt;förordnas i högre instans om domen överklagats i ansvarsdelen, dvs.&lt;br&gt;i skuld- eller påföljdsfrågan, av åklagaren eller den tilltalade. Liksom&lt;br&gt;tidigare gäller att målsägandebiträde inte får förordnas i högre rätt,&lt;br&gt;om endast målsäganden överklagat domen. Ändringen har behandlats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 avsnitt 5.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sista ledet i bestämmelsen har tagits bort och, med viss justering,&lt;br&gt;förts in i 1 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;•?§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som innehåller bestämmelser om målsägandebiträdets&lt;br&gt;uppgifter, har delats in i två stycken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar första meningen i nu gällande lydelse. I&lt;br&gt;andra stycket första meningen, som motsvarar andra meningen i nu-&lt;br&gt;varande lydelse, har en omformulering gjorts. Enligt denna skall&lt;br&gt;målsägandebiträdet bistå målsäganden med att föra talan om enskilt&lt;br&gt;anspråk i anledning av brottet, om detta inte görs av åklagaren. Den&lt;br&gt;nya formuleringen innebär ingen ändring i sak utan innebär endast en&lt;br&gt;markering av målsägandebiträdets skyldigheter i denna del. De är&lt;br&gt;också en anpassning till den tillämpning bestämmelsen fått, nämligen&lt;br&gt;att det huvudsakligen är målsägandebiträdet som bistår målsäganden&lt;br&gt;med skadeståndstalan i brottmålsrättegången. Bestämmelsen har be-&lt;br&gt;handlats i avsnitt 5.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om målsägandens talan om enskilt anspråk avskilts enligt 22 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § RB för att handläggas som särskilt mål enligt reglerna för Prop. 1993/94:26&lt;br&gt;tvistemål, skall målsägandebiträdet ta tillvara målsägandens intressen&lt;br&gt;även i det målet, om inte målet skall handläggas som ett s.k. småmål&lt;br&gt;enligt 1 kap. 3 d § RB. Detta framgår av andra stycket. Något sär-&lt;br&gt;skilt förordnande för biträdets behörighet i detta hänseende behövs&lt;br&gt;inte. Som framgår av den allmänna motiveringen, avsnitt 5.2, skall&lt;br&gt;målsägandens rätt till bistånd i det avskilda skadeståndsmålet gälla&lt;br&gt;endast i de fall målsäganden redan från början, dvs. i brottmålet, har&lt;br&gt;ett målsägandebiträde förordnat för sig, men där skadeståndstalan&lt;br&gt;senare avskiljs med stöd av det nyss nämnda lagrummet i rättegångs-&lt;br&gt;balken. Ändringen innebär alltså inte att det kan bli fråga om att&lt;br&gt;förordna målsägandebiträde i tvistemål om enskilt anspråk i anledning&lt;br&gt;av brott för den som inte har målsägandebiträde förordnat för sig i&lt;br&gt;brottmålet. I sistnämnda fall får målsäganden i stället ansöka om&lt;br&gt;allmän rättshjälp med biträdesförordnande. Ändringen omfattar inte&lt;br&gt;heller mål som avskilts från brottmålet på annan grund än den nyss&lt;br&gt;angivna, t.ex. på grund av att åklagaren har lagt ned åtalet eller att&lt;br&gt;domstolen har avvisat åtalet. Biträdets behörighet omfattar inte heller&lt;br&gt;skadeståndsfrågor i övrigt, t.ex. talan hos Brottsskadenämnden eller&lt;br&gt;krav mot försäkringsbolag. Därmed kan domstolen även fortsättnings-&lt;br&gt;vis besluta i alla frågor som rör målsägandebiträde. Tillägget innebär&lt;br&gt;ingen ändring av biträdets processuella ställning eller uppgifter i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tillägget i andra stycket framgår också att målsägandebiträdets&lt;br&gt;uppgifter kvarstår när en fråga om enskilt anspråk har överklagats till&lt;br&gt;högre rätt oberoende av vem som överklagat domen i skadestånds-&lt;br&gt;delen. Den nya bestämmelsen blir tillämplig såväl när tingsrättens&lt;br&gt;dom i ett brottmål överklagas endast beträffande enskilt anspråk som&lt;br&gt;när domen i ett sådant mål som avskilts med stöd av 22 kap. 5 § RB&lt;br&gt;överklagas. I sistnämnda fall gäller undantag för mål som i tingsrätten&lt;br&gt;handlagts som ett s.k. småmål. Ändringen tar sikte på de fall där&lt;br&gt;målsägandebiträde redan från början förordnats i brottmålet. I övrigt&lt;br&gt;hänvisas till avsnitt 5.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen i 6 § lagen om målsägandebiträde ersätts måls-&lt;br&gt;ägandens uppkommande kostnader för bevisning och utredning med&lt;br&gt;anledning av talan om enskilt anspråk i samma utsträckning som om&lt;br&gt;målsäganden beviljats allmän rättshjälp med anledning av sådan talan.&lt;br&gt;Om målsäganden biträds av ett målsägandebiträde i ett tvistemål där&lt;br&gt;målsägandebiträdets uppgift kvarstår skall målsäganden enligt ett&lt;br&gt;tillägg till 6 § också ha rätt till ersättning för resa och uppehälle i&lt;br&gt;samband med inställelse inför domstol i samma utsträckning som om&lt;br&gt;målsäganden beviljats allmän rättshjälp med anledning av en sådan&lt;br&gt;talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande bestämmelsen i 8 § lagen om målsägandebiträde om-&lt;br&gt;fattar inte sådana kostnader för målsägandebiträde som uppkommer&lt;br&gt;i ett tvistemål. Genom ett tillägg framgår att bestämmelserna i&lt;br&gt;18 kap. RB om ansvar för motparts rättegångskostnader också gäller&lt;br&gt;kostnader enligt lagen om målsägandebiträde i mål som handläggs&lt;br&gt;som tvistemål och där målsägandebiträdets uppgifter kvarstår enligt&lt;br&gt;3 § andra stycket. Frågan har behandlats i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen, avsnitt 5.4.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen&lt;br&gt;föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd till&lt;br&gt;svenska medborgare i utlandet m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som&lt;br&gt;föredraganden lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av promemorian Ds 1992:24&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I höstens regeringsförklaring sägs att brottsoffrens ställning skall&lt;br&gt;stärkas. Förslagen i denna promemoria är ett led i regeringens arbete&lt;br&gt;på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att möjligheterna att få målsägandebiträde&lt;br&gt;utvidgas. Förutom de mål om brott som enligt gällande rätt berättigar&lt;br&gt;målsäganden till målsägandebiträde, bl.a. mål om sexualbrott, miss-&lt;br&gt;handel, olaga hot och rånbrott, föreslås nu att målsägandebiträde skall&lt;br&gt;kunna förordnas i mål om samtliga brott enligt brottsbalken, om&lt;br&gt;fängelse kan följa på brottet och om det med hänsyn till målsägandens&lt;br&gt;personliga förhållanden och andra omständigheter kan antas att måls-&lt;br&gt;äganden har ett särskilt starkt behov av biträde. Den föreslagna&lt;br&gt;regeln är avsedd att fånga upp sådana fall där det nu inte går att&lt;br&gt;förordna målsägandebiträde, men där brottet, förundersökningen och&lt;br&gt;rättegången i det enskilda fallet kan antas så påfrestande för måls-&lt;br&gt;äganden att det är rimligt att denne får stöd och hjälp av ett måls-&lt;br&gt;ägandebiträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås också att målsägandebiträdets uppgifter att ta tillvara&lt;br&gt;målsägandens intressen i mål om skadestånd skall vidgas. Om måls-&lt;br&gt;äganden för talan om skadestånd i ett brottmål där målsägandebiträde&lt;br&gt;har förordnats, skall målsägandebiträdets förordnande också omfatta&lt;br&gt;målsägandens intressen i skadeståndsmålet, även om detta avskiljs av&lt;br&gt;domstolen för att handläggas som ett särskilt tvistemål. Undantag&lt;br&gt;görs endast för sådana mål som rör värden under ett halvt basbelopp&lt;br&gt;och som därför skall handläggas som s.k. förenklade tvistemål. Dess-&lt;br&gt;utom föreslås att målsägandebiträdet i större utsträckning skall kunna&lt;br&gt;bistå målsäganden om denne fullföljer skadeståndstalan till högre rätt.&lt;br&gt;En konsekvens av de nu föreslagna ändringarna blir att målsäganden,&lt;br&gt;om denne har fått målsägandebiträde förordnat för sig i brottmålet,&lt;br&gt;i vissa avskilda och överklagade mål om enskilt anspråk i anledning&lt;br&gt;av brottet inte längre blir hänvisad till att söka allmän rättshjälp för&lt;br&gt;att få stöd och hjälp i den rättsliga angelägenheten. I promemorian fö-&lt;br&gt;reslås vidare utökade möjligheter till allmän rättshjälp åt brottsoffer&lt;br&gt;i angelägenheter som prövas eller på annat sätt behandlas utom riket.&lt;br&gt;En målsägande som för talan i mål om brott som motsvarar brott en-&lt;br&gt;ligt 6 kap. brottsbalken, dvs. sexualbrott, skall i princip alltid kunna&lt;br&gt;få allmän rättshjälp i mål om sådant brott som behandlas utomlands.&lt;br&gt;I rättshjälpslagen föreslås också en helt ny paragraf, som reglerar&lt;br&gt;vilka förmåner som kan utgå i utlandsärenden som rör rättsliga ange-&lt;br&gt;lägenheter i mål om brott. Enligt gällande rätt ersätter rättshjälpen&lt;br&gt;endast kostnader för biträde och utomprocessuell utredning i utlands-&lt;br&gt;ärenden. Nu föreslås att också målsägandens inställelsekostnader skall&lt;br&gt;kunna ersättas. Rätten till ersättning görs dock subsidiär i så måtto att&lt;br&gt;kostnaderna skall ersättas endast i den mån de inte täcks av någon&lt;br&gt;försäkring eller ersätts av den utländska myndigheten eller domstolen.&lt;br&gt;Enligt förslaget skall de vidgade förmånerna inte enbart gälla de&lt;br&gt;målsägande som fått rättshjälp i mål om sexualbrott med stöd av det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya tillägget, utan också omfatta andra som fått allmän rättshjälp, om&lt;br&gt;den rättsliga angelägenheten behandlas utomlands och rör mål om&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stärka brottsoffrets ställning i samband med det inledande&lt;br&gt;förfarandet när brottet begås utomlands föreslås ändringar i lagen&lt;br&gt;(1973:137) om ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet&lt;br&gt;m.m. En i Sverige bosatt svensk medborgare, som i utlandet blivit&lt;br&gt;utsatt för våldsbrott, skall enligt förslaget ha rätt att av beskickning&lt;br&gt;eller konsulat få sådant ekonomiskt bistånd i anslutning till brottet&lt;br&gt;som behövs för att denne skall kunna ta till vara sin rätt. I lagtexten&lt;br&gt;nämns att biståndet får omfatta kostnader för utredning och bevisning&lt;br&gt;samt för ersättning till ombud eller tolk. Den närmare tillämpningen&lt;br&gt;av bestämmelsen förutsätts ske genom föreskrifter som senare med-&lt;br&gt;delas av utrikesdepartementet. Erhållet bistånd blir i princip kost-&lt;br&gt;nadsfritt för den drabbade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs att 1, 3, 6 och 8 §§ lagen (1988:609) om&lt;br&gt;målsägandebiträde skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om brott enligt 6 kap.&lt;br&gt;brottsbalken skall, sedan för-&lt;br&gt;undersökning har inletts, ett&lt;br&gt;särskilt biträde för målsäganden&lt;br&gt;(målsägandebiträde) förordnas,&lt;br&gt;om det inte är uppenbart att&lt;br&gt;målsäganden saknar behov av&lt;br&gt;sådant biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det med hänsyn till måls-&lt;br&gt;ägandens personliga relation till&lt;br&gt;den misstänkte eller andra om-&lt;br&gt;ständigheter kan antas att måls-&lt;br&gt;äganden har behov av biträde&lt;br&gt;skall, sedan förundersökning har&lt;br&gt;inletts, målsägandebiträde för-&lt;br&gt;ordnas även i mål om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. brott enligt 3 eller 4 kap.&lt;br&gt;brottsbalken, på vilket fängelse&lt;br&gt;kan följa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. brott enligt 8 kap. 5 eller&lt;br&gt;6 § brottsbalken eller försök,&lt;br&gt;förberedelse eller stämpling till&lt;br&gt;sådant brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde skall ta till-&lt;br&gt;vara målsägandens intressen i&lt;br&gt;målet samt lämna stöd och hjälp&lt;br&gt;till målsäganden. I målsägande-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;i&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När förundersökning har inletts&lt;br&gt;skall ett särskilt biträde för&lt;br&gt;målsäganden(målsägandebiträde)&lt;br&gt;förordnas i mål om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. brott enligt 6 kap. brotts-&lt;br&gt;balken, om det inte är uppenbart&lt;br&gt;att målsäganden saknar behov av&lt;br&gt;sådant biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. brott enligt 3 eller 4 kap.&lt;br&gt;brottsbalken, på vilket fängelse&lt;br&gt;kan följa, och brott enligt 8 kap.&lt;br&gt;5 eller 6 § brottsbalken eller&lt;br&gt;försök, förberedelse eller stämp-&lt;br&gt;ling till sådant brott, om det med&lt;br&gt;hänsyn till målsägandens person-&lt;br&gt;liga relation till den misstänkte&lt;br&gt;eller andra omständigheter kan&lt;br&gt;antas att målsäganden har behov&lt;br&gt;av sådant biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. annat brott enligt brottsbal-&lt;br&gt;ken, på vilket fängelse kan följa,&lt;br&gt;om det med hänsyn till måls-&lt;br&gt;ägandens personliga förhållan-&lt;br&gt;den och övriga omständigheter&lt;br&gt;kan antas att målsäganden har&lt;br&gt;ett särskilt starkt behov av&lt;br&gt;sådant biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde skall ta till-&lt;br&gt;vara målsägandens intressen i&lt;br&gt;målet samt lämna stöd och hjälp&lt;br&gt;till målsäganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1990:999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;biträdets uppgift ingår inte&lt;br&gt;attbistå målsäganden med att&lt;br&gt;föra talan om enskilt anspråk i&lt;br&gt;anledning av brottet, om detta&lt;br&gt;görs av åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet skall bistå&lt;br&gt;målsäganden med att föra talan&lt;br&gt;om enskilt anspråk i anledning&lt;br&gt;av brottet, om detta inte görs av&lt;br&gt;åklagaren. Sådant bistånd skall&lt;br&gt;lämnas även om talan avskilts&lt;br&gt;för handläggning som tvistemål&lt;br&gt;med stöd av 22 kap. 5 § rätte-&lt;br&gt;gångsbalken, såvida inte målet&lt;br&gt;handläggs enligt 1 kap. 3 d §&lt;br&gt;rättegångsbalken. Målsägande-&lt;br&gt;biträdets uppgift kvarstår också&lt;br&gt;när en fråga om enskilt anspråk&lt;br&gt;överklagats till högre rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett målsägandebiträde för-&lt;br&gt;ordnas, ersätts målsägandens&lt;br&gt;därefter uppkommande kostnader&lt;br&gt;för bevisning och utredning med&lt;br&gt;anledning av talan om enskilt&lt;br&gt;anspråk i samma utsträckning&lt;br&gt;som om målsäganden beviljats&lt;br&gt;allmän rättshjälp med anledning&lt;br&gt;av en sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 31 kap. rät-&lt;br&gt;tegångsbalken om skyldighet för&lt;br&gt;den tilltalade eller annan att till&lt;br&gt;staten återbetala kostnader som&lt;br&gt;enligt rättens beslut betalas av&lt;br&gt;allmänna medel gäller även i frå-&lt;br&gt;ga om kostnader enligt denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett målsägandebiträde för-&lt;br&gt;ordnas, ersätts målsägandens&lt;br&gt;därefter uppkommande kostnader&lt;br&gt;för bevisning och utredning med&lt;br&gt;anledning av talan om enskilt&lt;br&gt;anspråk och, i mål som enligt&lt;br&gt;3 § andra stycket handläggs som&lt;br&gt;tvistemål, för resa och uppehälle&lt;br&gt;i samband med inställelse inför&lt;br&gt;domstol, i samma utsträckning&lt;br&gt;som om målsäganden beviljats&lt;br&gt;allmän rättshjälp med anledning&lt;br&gt;av en sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 31 kap. rät-&lt;br&gt;tegångsbalken om skyldighet för&lt;br&gt;den tilltalade eller annan att till&lt;br&gt;staten återbetala kostnader som&lt;br&gt;enligt rättens beslut betalas av&lt;br&gt;allmänna medel, liksom bestäm-&lt;br&gt;melserna i 18 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken om ansvar för motparts&lt;br&gt;rättegångskostnader, gäller även&lt;br&gt;i fråga om kostnader enligt den-&lt;br&gt;na lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs beträffande rättshjälpslagen (1972:429)’&lt;br&gt;dels att 8 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 b §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän rättshjälp fär ej beviljas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i angelägenhet som skall&lt;br&gt;prövas eller på annat sätt be-&lt;br&gt;handlas utom riket, om ej den&lt;br&gt;rättssökande är bosatt här och&lt;br&gt;särskilda skäl föreligger för&lt;br&gt;rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i angelägenhet som skall&lt;br&gt;prövas eller på annat sätt be-&lt;br&gt;handlas utom riket; rättshjälp får&lt;br&gt;dock beviljas en rättssökande&lt;br&gt;som är bosatt här, om sökanden&lt;br&gt;är målsägande och saken gäller&lt;br&gt;ett brott som motsvarar brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 6 kap. brottsbalken eller&lt;br&gt;om det annars finns särskilda&lt;br&gt;skäl för rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det&lt;br&gt;inte finns särskilda skäl för rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har&lt;br&gt;uppkommit i hans näringsverksamhet, om det inte finns skäl för rätts-&lt;br&gt;hjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning,&lt;br&gt;hans ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna&lt;br&gt;i övrigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om över-&lt;br&gt;låtelsen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid&lt;br&gt;prövning av begäran om rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. för upprättande av självdeklaration,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. för upprättande av äktenskapsförord, testamente eller gåvohand-&lt;br&gt;ling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. i angelägenhet rörande bodelning, om det inte med hänsyn till&lt;br&gt;boets beskaffenhet och makarnas eller sambornas personliga förhål-&lt;br&gt;landen finns särskilda skäl för rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig&lt;br&gt;angelägenhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund,&lt;br&gt;har avgjorts slutligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. ägaren eller tidigare ägare av en fastighet eller en byggnad i&lt;br&gt;angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller&lt;br&gt;borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rätts&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1983:487.&lt;br&gt;lenaste lydelse 1989:360.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd som omfattar angelägenheten och något annat inte följer av&lt;br&gt;andra stycket, 10. i angelägenhet rörande trafikskadeersättning enligt&lt;br&gt;trafikskadelagen (1975:1410) eller rörande skadestånd som kan be-&lt;br&gt;talas från en föreliggande ansvarsförsäkring; dock får rättshjälp&lt;br&gt;beviljas den skadelidande om angelägenheten är anhängig vid domstol&lt;br&gt;eller rör enbart annan skada än personskada,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 9 får rättshjälp beviljas när den&lt;br&gt;rättssökandes egna kostnader i angelägenheten har uppgått till minst&lt;br&gt;tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket. Därvid beak-&lt;br&gt;tas endast kostnader av sådant slag som kan antas komma att betalas&lt;br&gt;från den rättssökandes rättsskydd eller, om något sådant inte finns,&lt;br&gt;kostnader som avses i 9 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förkommande och&lt;br&gt;normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän&lt;br&gt;rättshjälp ej skall beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att&lt;br&gt;medborgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara med-&lt;br&gt;borgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk&lt;br&gt;medborgare i fråga om allmän rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kostnader för rätts-&lt;br&gt;hjälp i sådana rättsliga ange-&lt;br&gt;lägenheter rörande brott som be-&lt;br&gt;handlas utom riket gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i 9 § andra stycket&lt;br&gt;1-4. Detta gäller dock endast i&lt;br&gt;den mån kostnaderna inte täcks&lt;br&gt;genom någon för- säkring eller&lt;br&gt;ersätts av någon utländsk myn-&lt;br&gt;dighet eller domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller, efter rege-&lt;br&gt;ringens bemyndigande, rätts-&lt;br&gt;hjälpsmyndigheten meddelar när-&lt;br&gt;mare föreskrifter om tillämp-&lt;br&gt;ningen av första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd&lt;br&gt;till svenska medborgare i utlandet m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs beträffande lagen (1973:137) om ekonomiskt&lt;br&gt;bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 5 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En i Sverige bosatt svensk med-&lt;br&gt;borgare, som i utlandet blivit ut-&lt;br&gt;satt för våldsbrott, har rätt att av&lt;br&gt;beskickning eller konsulat få så-&lt;br&gt;dant ekonomiskt bistånd i anslut-&lt;br&gt;ning till brottet som behövs för&lt;br&gt;att han skall kunna ta till vara&lt;br&gt;sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bistånd enligt första stycket får&lt;br&gt;orrfatta kostnader för utredning&lt;br&gt;och bevisning samt för ersättning&lt;br&gt;till ombud eller tolk. Utrikes-&lt;br&gt;departementet meddelar närmare&lt;br&gt;föreskrifter om tillämpningen av&lt;br&gt;denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lämnas bistånd enligt 4 § för bestridande av kostnader i rättegång&lt;br&gt;eller under förundersökning om brott och dömes den som erhållit bi-&lt;br&gt;stånd för brottet, skall han till statsverket återbetala vad han mottagit.&lt;br&gt;Återbetalningsskyldigheten får dock jämkas eller efterges, om skäl&lt;br&gt;härtill föreligger med hänsyn till hans brottslighet eller personliga och&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frikännes den som erhållit bistånd enligt 4 § för brottet skall han&lt;br&gt;till statsverket återbetala vad han mottagit endast i den mån särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedlägges rättegången eller förundersökningen om brott mot den&lt;br&gt;som erhållit bistånd enligt 4 § utan att skuldfrågan avgjorts genom&lt;br&gt;dom, skall den som erhållit bistånd, i den mån det med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna är skäligt, till statsverket återbetala vad han&lt;br&gt;mottagit. Detsamma gäller om skuldfrågan i annat fall kan antagas ej&lt;br&gt;komma att avgöras genom dom därför att den som erhållit bistånd&lt;br&gt;håller sig undan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1975:1303.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som erhållit bistånd enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 a § skall till statverket åter-&lt;br&gt;betala vad han mottagit endast i&lt;br&gt;den mån särskilda skäl före-&lt;br&gt;ligger.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över&lt;br&gt;promemorian Ds 1992:24&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har avgetts av Justitiekanslem, Riksdagens ombuds-&lt;br&gt;män, Riksåklagaren, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Socialstyrel-&lt;br&gt;sen, Brottsförebyggande rådet, Brottsskadenämnden, Hovrätten över&lt;br&gt;Skåne och Blekinge, Helsingborgs tingsrätt, Rättshjälpsmyndigheten,&lt;br&gt;Sveriges Advokatsamfund, Föreningen jurister vid Sveriges allmänna&lt;br&gt;advokatbyråer, Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges åklaga-&lt;br&gt;re, Föreningen Sveriges polischefer, Svenska Polisförbundet, Juri-&lt;br&gt;diska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, Sveriges Försäk-&lt;br&gt;ringsförbund, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS),&lt;br&gt;Brottsofferjouremas riksförbund (BOJ), Riksförbundet för sexuell&lt;br&gt;upplysning (RFSU), Sveriges ambassader i Athen, Bangkok och Rom&lt;br&gt;samt Sveriges generalkonsulat i New York.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagarna vid region-&lt;br&gt;åklagarmyndigheterna i Linköping, Jönköping, Göteborg och Gävle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ambassaden i Athén har bifogat yttrande från Generalkonsuln på&lt;br&gt;Kreta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs beträffande rättshjälpslagen (1972:429)’&lt;br&gt;dels att 8 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 9 b §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8&lt;br&gt;Allmän rättshjälp tär ej beviljas&lt;br&gt;1. i angelägenhet som skall&lt;br&gt;prövas eller på annat sätt&lt;br&gt;handlas utom riket, om ej&lt;br&gt;rättssökande är bosatt här&lt;br&gt;särskilda skäl föreligger&lt;br&gt;rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;be-&lt;br&gt;den&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i angelägenhet som skail&lt;br&gt;prövas eller på annat sätt be-&lt;br&gt;handlas utom riket; rättshjälp får&lt;br&gt;dock beviljas en rättssökande&lt;br&gt;som är bosatt här, om saken&lt;br&gt;gäller ett brott mot honom eller&lt;br&gt;henne som motsvarar brott enligt&lt;br&gt;6 kap. brottsbalken eller om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl för rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utlänningar som varken är eller tidigare varit bosatta här, om det&lt;br&gt;inte finns särskilda skäl för rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som är eller har varit näringsidkare i angelägenhet som har&lt;br&gt;uppkommit i hans näringsverksamhet, om det inte finns skäl för rätts-&lt;br&gt;hjälp med hänsyn till verksamhetens art och begränsade omfattning,&lt;br&gt;hans ekonomiska och personliga förhållanden och omständigheterna&lt;br&gt;i övrigt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. i fråga om anspråk som överlåtits till den rättssökande, om över-&lt;br&gt;låtelsen kan antagas ha ägt rum i syfte att åstadkomma fördel vid&lt;br&gt;prövning av begäran om rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. för upprättande av självdeklaration,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. för upprättande av äktenskapsförord, testamente eller gåvo-&lt;br&gt;handling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. i angelägenhet rörande bodelning, om det inte med hänsyn till&lt;br&gt;boets beskaffenhet och makarnas eller sambornas personliga för-&lt;br&gt;hållanden finns särskilda skäl för rättshjälp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om frågan om rättshjälp kan anstå till dess en annan rättslig an-&lt;br&gt;gelägenhet, vari anspråket stöder sig på väsentligen likartad grund,&lt;br&gt;har avgjorts slutligt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. ägaren eller tidigare ägare av en fastighet eller en byggnad i&lt;br&gt;angelägenhet som avser fastigheten eller byggnaden, om han har eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1993:9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;br&gt;borde ha haft rättsskyddsförsäkring eller något annat liknande rätts-&lt;br&gt;skydd som omfattar angelägenheten och något annat inte följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. i angelägenhet rörande trafikskadeersättning enligt trafikskade-&lt;br&gt;lagen (1975:1410) eller rörande skadestånd som kan betalas från en&lt;br&gt;föreliggande ansvarsförsäkring; dock får rättshjälp beviljas den skade-&lt;br&gt;lidande om angelägenheten är anhängig vid domstol eller rör enbart&lt;br&gt;annan skada än personskada,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. den som ej har befogat intresse av att få sin sak behandlad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 9 får rättshjälp beviljas när den&lt;br&gt;rättssökandes egna kostnader i angelägenheten har uppgått till minst&lt;br&gt;tre gånger det basbelopp som anges i 6 § första stycket. Därvid be-&lt;br&gt;aktas endast kostnader av sådant slag som kan antas komma att be-&lt;br&gt;talas från den rättssökandes rättsskydd eller, om något sådant inte&lt;br&gt;finns, kostnader som avses i 9 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om visst slag av ärenden som är talrikt förekommande och&lt;br&gt;normalt av enkel beskaffenhet kan regeringen förordna att allmän&lt;br&gt;rättshjälp ej skall beviljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning av ömsesidighet kan regeringen förordna att&lt;br&gt;medborgare i en viss främmande stat och den som, utan att vara med-&lt;br&gt;borgare i den staten, är bosatt där skall vara likställd med svensk&lt;br&gt;medborgare i fråga om allmän rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om kostnader för rätts-&lt;br&gt;hjälp i sådana rättsliga ange-&lt;br&gt;lägenheter rörande brott som be-&lt;br&gt;handlas utom riket gäller be-&lt;br&gt;stämmelserna i 9 § andra stycket&lt;br&gt;1-4. Detta gäller dock endast i&lt;br&gt;den mån kostnaderna inte täcks&lt;br&gt;genom någon försäkring eller er-&lt;br&gt;sätts av domstol eller annan&lt;br&gt;myndighet i den främmande sta-&lt;br&gt;ten. Om den rättssökande har&lt;br&gt;kallats till en domstol eller&lt;br&gt;annan myndighet lämnas ersätt-&lt;br&gt;ning för resa och uppehälle även&lt;br&gt;om personlig inställelse inte&lt;br&gt;ålagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd Bilaga 4&lt;br&gt;till svenska medborgare i utlandet m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs beträffande lagen (1973:137) om ekonomiskt&lt;br&gt;bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. att det i lagen skall&lt;br&gt;införas två nya paragrafer, 4 a och 5 a §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En i Sverige bosatt svensk med-&lt;br&gt;borgare, som i utlandet blivit ut-&lt;br&gt;satt för våldsbrott, har rätt att av&lt;br&gt;beskickning eller konsulat få så-&lt;br&gt;dant ekonomiskt bistånd i anslut-&lt;br&gt;ning till brottet som behövs för&lt;br&gt;att han eller hon skall kunna ta&lt;br&gt;till vara sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bistånd enligt första stycket får&lt;br&gt;onfatta kostnader för utredning&lt;br&gt;och bevisning samt för ersättning&lt;br&gt;till ombud eller tolk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som fått bistånd enligt&lt;br&gt;4 a § skall till staten återbetala&lt;br&gt;vad han eller hon mottagit en-&lt;br&gt;dast om särskilda skäl föreligger.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs att 1-3, 6 och 8 §§ lagen (1988:609) om&lt;br&gt;målsägandebiträde skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om brott enligt 6 kap.&lt;br&gt;brottsbalken skall, sedan för-&lt;br&gt;undersökning har inletts, ett&lt;br&gt;särskilt biträde för målsäganden&lt;br&gt;(målsägandebiträde) förordnas,&lt;br&gt;om det inte är uppenbart att&lt;br&gt;målsäganden saknar behov av&lt;br&gt;sådant biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det med hänsyn till måls-&lt;br&gt;ägandens personliga relation till&lt;br&gt;den misstänkte eller andra om-&lt;br&gt;ständigheter kan antas att måls-&lt;br&gt;äganden har behov av biträde,&lt;br&gt;skall, sedan förundersökning har&lt;br&gt;inletts, målsägandebiträde för-&lt;br&gt;ordnas även i mål om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. brott enligt 3 eller 4 kap.&lt;br&gt;brottsbalken, på vilket fängelse&lt;br&gt;kan följa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. brott enligt 8 kap. 5 eller 6&lt;br&gt;§ brottsbalken eller försök, för-&lt;br&gt;beredelse eller stämpling till&lt;br&gt;sådant brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde får inte för-&lt;br&gt;ordnas sedan åklagaren har be-&lt;br&gt;slutat att allmänt åtal inte skall&lt;br&gt;väckas eller att sådant åtal skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När förundersökning har inletts&lt;br&gt;skall ett särskilt biträde för&lt;br&gt;målsäganden (målsägandebiträde)&lt;br&gt;förordnas i mål om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. brott enligt 6 kap. brotts-&lt;br&gt;balken, om det inte är uppenbart&lt;br&gt;att målsäganden saknar behov av&lt;br&gt;sådant biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. brott enligt 3 eller 4 kap.&lt;br&gt;brottsbalken, på vilket fängelse&lt;br&gt;kan följa, eller enligt 8 kap. 5&lt;br&gt;eller 6 § brottsbalken eller för-&lt;br&gt;sök, förberedelse eller stämpling&lt;br&gt;till sådant brott, om det med&lt;br&gt;hänsyn till målsägandens person-&lt;br&gt;liga relation till den misstänkte&lt;br&gt;eller andra omständigheter kan&lt;br&gt;antas att målsäganden har behov&lt;br&gt;av sådant biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;annat brott enligt brotts-&lt;br&gt;balken, på vilket fängelse kan&lt;br&gt;följa, om det med hänsyn till&lt;br&gt;målsägandens personliga för-&lt;br&gt;hållanden och övriga omständig-&lt;br&gt;heter kan antas att målsäganden&lt;br&gt;har ett särskilt starkt behov av&lt;br&gt;sådant biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde får förord-&lt;br&gt;nas i högre rätt, om åklagaren&lt;br&gt;eller den tilltalade har över-&lt;br&gt;klagat domen i ansvarsdelen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträde får inte för-&lt;br&gt;ordnas sedan åklagaren har be-&lt;br&gt;slutat att allmänt åtal inte skall&lt;br&gt;väckas eller att sådant åtal skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1990:999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läggas ned eller sedan åklagaren&lt;br&gt;avstått från att fullfölja talan mot&lt;br&gt;dom i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet skall ta till&lt;br&gt;vara målsägandens intressen i&lt;br&gt;målet samt lämna stöd och hjälp&lt;br&gt;till målsäganden. 1 målsägande-&lt;br&gt;biträdets uppgift ingår inte att&lt;br&gt;bistå målsäganden med att föra&lt;br&gt;talan om enskilt anspråk i an-&lt;br&gt;ledning av brottet, om detta görs&lt;br&gt;av åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett målsägandebiträde för-&lt;br&gt;ordnas, ersätts målsägandens&lt;br&gt;därefter uppkommande kostnader&lt;br&gt;för bevisning och utredning med&lt;br&gt;anledning av talan om enskilt&lt;br&gt;anspråk i samma utsträckning&lt;br&gt;som om målsäganden beviljats&lt;br&gt;allmän rättshjälp med anledning&lt;br&gt;av en sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 31 kap. rät-&lt;br&gt;tegångsbalken om skyldighet för&lt;br&gt;den tilltalade eller annan att till&lt;br&gt;staten återbetala kostnader som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läggas ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet skall ta till&lt;br&gt;vara målsägandens intressen i&lt;br&gt;målet samt lämna stöd och hjälp&lt;br&gt;till målsäganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsägandebiträdet skall bistå&lt;br&gt;målsäganden med att föra talan&lt;br&gt;om enskilt anspråk i anledning&lt;br&gt;av brottet, om detta inte görs av&lt;br&gt;åklagaren. Målsägandebiträdets&lt;br&gt;uppgift kvarstår även om talan&lt;br&gt;avskilts enligt 22 kap. 5 § rätte-&lt;br&gt;gångsbalken för att handläggas&lt;br&gt;som särskilt mål enligt reglerna&lt;br&gt;för tvistemål, såvida inte målet&lt;br&gt;handläggs enligt 1 kap. 3 d §&lt;br&gt;rättegångsbalken. Målsägande-&lt;br&gt;biträdets uppgift kvarstår också&lt;br&gt;om tingsrättens dom överklagas&lt;br&gt;endast i fråga om enskilt&lt;br&gt;anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett målsägandebiträde för-&lt;br&gt;ordnas, ersätts målsägandens&lt;br&gt;därefter uppkommande kostnader&lt;br&gt;för bevisning och utredning med&lt;br&gt;anledning av talan om enskilt&lt;br&gt;anspråk och, ifall där målsägan-&lt;br&gt;debiträdets uppgift kvarstår en-&lt;br&gt;ligt 3 § andra stycket, för resa&lt;br&gt;och uppehälle i samband med in-&lt;br&gt;ställelse inför domstol, i samma&lt;br&gt;utsträckning som om målsägan-&lt;br&gt;den beviljats allmän rättshjälp&lt;br&gt;med anledning av en sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 31 kap. rät-&lt;br&gt;tegångsbalken om skyldighet för&lt;br&gt;den tilltalade eller annan att till&lt;br&gt;staten återbetala kostnader som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt rättens beslut betalats av&lt;br&gt;allmänna medel gäller även i&lt;br&gt;fråga om kostnader enligt denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt rättens beslut betalats av&lt;br&gt;allmänna medel gäller även i&lt;br&gt;fråga om kostnader enligt denna&lt;br&gt;lag. 1 mål där målsägandebiträ-&lt;br&gt;dets uppgift kvarstår enligt 3 §&lt;br&gt;andra stycket gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i 18 kap. rättegångsbalken&lt;br&gt;om ansvar för motparts rätte-&lt;br&gt;gångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-09-21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: hovrättspresidenten Bo Broomé, justitierådet Bo&lt;br&gt;Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 9 september 1993&lt;br&gt;har regeringen på hemställan av statsrådet Hellsvik beslutat inhämta&lt;br&gt;lagrådets yttrande över förslag om utvidgad rätt till målsägandebiträde&lt;br&gt;och förbättrat rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Cecilia&lt;br&gt;Renfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebi-&lt;br&gt;träde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i lagrådsremissen innebär bl.a. att ett målsägandebiträdes&lt;br&gt;uppgifter som huvudregel skall kvarstå även om målsägandens talan&lt;br&gt;om enskilt anspråk avskiljs för att handläggas som tvistemål. Måls-&lt;br&gt;ägandebiträdet skall också kunna fortsätta att biträda målsäganden när&lt;br&gt;en fråga om enskilt anspråk överklagas till högre rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ordningen medför att målsägandebiträdet mera tyd-&lt;br&gt;ligt än hittills kommer att få en funktion inom systemet för rättslig&lt;br&gt;hjälp. Det kan hävdas att avgränsningen av de fall då målsäganden får&lt;br&gt;biträdeshjälp med sitt skadeståndsanspråk inte är helt rationell. Mera&lt;br&gt;betänkligt är emellertid att målsägandens tillgång till biträde i de fall&lt;br&gt;då det enskilda anspråket har skilts ut i processen leder till en viss&lt;br&gt;obalans mellan parterna i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så länge det enskilda anspråket handläggs tillsammans med ansvars-&lt;br&gt;frågan är situationen normalt den att målsägandebiträdet hjälper måls-&lt;br&gt;äganden och en offentlig försvarare bistår den tilltalade beträffande&lt;br&gt;det enskilda anspråket. Parterna är relativt jämställda, även om den&lt;br&gt;tilltalade, om han förlorar, kan bli skyldig att betala staten kostnaden&lt;br&gt;för försvararen intill det belopp som skulle svara mot grundavgift och&lt;br&gt;tilläggsavgift (rättshjälpsavgift) vid rättshjälp enligt rättshjälpslagen.&lt;br&gt;Särbehandlas det enskilda anspråket, kan den offentlige försvararen&lt;br&gt;inte längre i denna sin egenskap biträda svaranden. Denne kan visser-&lt;br&gt;ligen ofta - men inte alltid - erhålla allmän rättshjälp och rätts-&lt;br&gt;hjälpsbiträde. I så fall måste han emellertid i många fall bidra till&lt;br&gt;kostnaderna genom att betala en ibland inte obetydlig rättshjälpsav-&lt;br&gt;gift; denna tillkommer utöver den tidigare nämnda återbetalningsskyl-&lt;br&gt;digheten. Detta kan leda till att han i vissa fall drar sig för att anlita&lt;br&gt;rättshjälpen. Genomförs remissförslaget får däremot målsäganden ju-&lt;br&gt;ridisk hjälp genom sitt biträde och viss annan rättshjälp utan att -&lt;br&gt;bortsett från helt udda fall - betala någon del av kostnaden för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådets mening kan det ifrågasättas om denna ordning är&lt;br&gt;förenlig med den viktiga principen om likställighet mellan parterna&lt;br&gt;i en rättegång. Det är att märka att förmånsbehandlingen av måls-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;äganden är knuten till dennes processuella ställning som sådan och&lt;br&gt;inte tillkommer för att parera ett ekonomiskt underläge. Att det är&lt;br&gt;angeläget att stödja den som har drabbats av brott bör inte få till&lt;br&gt;konsekvens att han får en favör i en process mot den som har begått&lt;br&gt;brottet i en tvist som gäller omfattningen av den kompensation som&lt;br&gt;skall tillkomma honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En acceptabel - fastän alltså inte fullständig - likställighet kan&lt;br&gt;uppnås genom att den offentlige försvararen som sådan får fortsätta&lt;br&gt;att biträda svaranden även sedan det enskilda anspråket har kommit&lt;br&gt;att handläggas separat - i första instans eller efter fullföljd till högre&lt;br&gt;rätt. Närmare till hands kan emellertid ligga att behålla nuvarande&lt;br&gt;ordning i fråga om målsägandebiträdets befogenheter och hänvisa&lt;br&gt;målsäganden till att, liksom hans motpart, söka allmän rättshjälp och&lt;br&gt;biträdesförordnande. I nästan alla fall kan man räkna med att måls-&lt;br&gt;ägandebiträdet förordnas till biträde enligt rättshjälpslagen. Lagrådet&lt;br&gt;förordar för sin del det senare alternativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition............................. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll.............. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag..................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 sep-&lt;br&gt;tember 1993 ............................ 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;Inledning ............................ 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Bakgrund............................ 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Översikt över gällande lagstiftning m.m.på brottsoffer-&lt;br&gt;området ............................. 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Rätten till målsägandebiträde ................ 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Målsägandebiträdets uppgifter och&amp;nbsp;processuella ställning 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;Talan om skadestånd som förs i samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottmålet............................ 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;Skadeståndstalan som avskiljs från&amp;nbsp;brottmålet ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;Målsägandebiträdets upgifter vid överklagande av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dom ...............................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;Vissa frågor om rättegångskostnader&amp;nbsp;m.m..... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Rättsligt bistånd till offer för brott som begåtts utomlands 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;Bakgrund till mina förslag&amp;nbsp;&amp;nbsp;.............. 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;Utvidgade möjligheter till allmän rättshjälp för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottsoffer i utlandsangelägenheter............. 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;Utvidgad rätt till bistånd&amp;nbsp;på&amp;nbsp;platsen för brottet . .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Ekonomiska konsekvenser.................. 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Ikraftträdande m.m....................... 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Upprättade lagförslag..................... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Specialmotivering ....................... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1972:429) ........................... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:137) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlan-&lt;br&gt;det m.m............................. 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:609)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om målsägandebiträde .................... 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Hemställan ........................... 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Beslut .............................. 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;Sammanfattning av promemorian Ds 1992:24 ...... 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Promemorians lagförslag................... 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Förteckning av remissinstanser som yttrat sig över prome-&lt;br&gt;morian Ds 1992:24 ...................... 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Lagrådsremissens lagförslag................. 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande....................... 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JuU12</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-10-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-10-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-10-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-10-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 04:58:13</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH0326</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:52</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 04:58:13</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH0326</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__26.pdf</filnamn>
<filstorlek>3274410</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>om utvidgad rätt till målsägandebiträde och förbättrat rättsligt bistånd till brottsoffer utomlands</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/A20B66E1-6B5D-4B0C-A414-C31797A3FFB4</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:JuU12</uppgift>
<ref_dok_id>GH01JuU12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Målsägandebiträde m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:26&lt;br/&gt;
Utvidgad rätt till målsägandebiträde och förbättrat bistånd till  brottsoffer utomlands</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:26 Utvidgad rätt till  målsägandebiträde och förbättrat rättsligt bistånd till brottsoffer  utomlands</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars-Erik Lövdén  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:26&lt;br/&gt;
Utvidgad rätt till målsägandebiträde och förbättrat bistånd till  brottsoffer utomlands</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:26 Utvidgad rätt till  målsägandebiträde och förbättrat rättsligt bistånd till brottsoffer  utomlands</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars-Erik Lövdén  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>