<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2287981</hangar_id>
 <dok_id>GH0324</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>24</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:24</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartement</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>24</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1993-09-30 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:46:41</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0324/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH0324</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH0324</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1993/94:24&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation&lt;br&gt;och kroppsbesiktning, m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0324/prop_199394__24-1.png" style="width:39pt;height:31pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH0324/prop_199394__24-2.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp&lt;br&gt;i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 30 september 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs fram förslag, som innebär att reglerna om&lt;br&gt;kroppsvisitation och kroppsbesiktning i rättegångsbalken får en ny&lt;br&gt;utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås en ny definition av begreppet kroppsvisitation, som&lt;br&gt;bl.a. innebär att inte bara ett genomsökande av någons kläder, utan&lt;br&gt;också genomsökande av vissa medhavda föremål, ryms inom begrep-&lt;br&gt;pet. Härvid föreslås en begränsning till väskor, paket och andra&lt;br&gt;föremål. Alla sådana föremål som någon har med sig, vare sig de är&lt;br&gt;öppna eller låsta, skall kunna genomsökas vid en kroppsvisitation.&lt;br&gt;Kroppsvisitation som enbart innebär att föremål som en kvinna har&lt;br&gt;med sig undersöks skall kunna utföras av män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsbesiktning föreslås också få en ny definition. Denna innebär&lt;br&gt;att det inom begreppet kommer att rymmas inte bara undersökningar&lt;br&gt;av kroppens yttre och inre, utan även av människokroppens produkter&lt;br&gt;som har åtkommits vid provtagning. Förslaget innebär i den delen att&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;annan undersökning&amp;quot; mönstras ut ur rättegångsbalken. I&lt;br&gt;princip skall alla typer av undersökningar och provtagningar falla&lt;br&gt;under begreppet kroppsbesiktning. Förslaget innehåller också en regel&lt;br&gt;om att den som skall genomgå en kroppsbesiktning skall kunna hållas&lt;br&gt;kvar en kortare tid, högst tolv timmar, för att kroppsbesiktningen&lt;br&gt;skall kunna genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås att reglerna i lagen (1974:203) om kriminalvård i an-&lt;br&gt;stalt och lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 24&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;m.fl. förtydligas så att det klart skall framgå att det vid genomför- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;andet av en kroppsbesiktning finns möjlighet att hålla den undersökte&lt;br&gt;avskild från andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några ändringar föreslås inte beträffande förutsättningarna för att&lt;br&gt;kroppsvisitation respektive kroppsbesiktning skall få användas. Inte&lt;br&gt;heller föreslås några ändringar vad gäller beslutsordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vidare att tullen skall få möjlighet att under&lt;br&gt;vissa förutsättningar ta urinprov, för att kontrollera om vederbörande&lt;br&gt;har svalt narkotika och på så sätt försöker smuggla in den i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas också vissa frågor som gäller restriktioner&lt;br&gt;för häktade. Det föreslås en uttrycklig regel om att åklagarens möjlig-&lt;br&gt;heter att besluta om inskränkningar i den häktades kontakter med om-&lt;br&gt;världen som huvudregel skall vara beroende av att rätten har givit&lt;br&gt;tillstånd till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 24 kap. 21 §, 27 kap. 4 §, 28 kap. 11-13 §§, 49 kap. 4 §,&lt;br&gt;52 kap. 1 och 7 §§, 54 kap. 5 § och 56 kap. 1 § skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 24 kap. 5 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten beslutar att häkta&lt;br&gt;någon eller förordnar att någon&lt;br&gt;skall kvarbli i häkte, skall den&lt;br&gt;samtidigt på begäran av åklaga-&lt;br&gt;ren pröva om den häktades kon-&lt;br&gt;takter med omvärlden skall få in-&lt;br&gt;skränkas. Tillstånd till sådana&lt;br&gt;restriktioner får meddelas endast&lt;br&gt;om det finns risk för att den&lt;br&gt;misstänkte undanröjer bevis eller&lt;br&gt;på annat sätt försvårar sakens&lt;br&gt;utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det på grund av senare in-&lt;br&gt;träffade omständigheter är nöd-&lt;br&gt;vändigt, får åklagaren meddela&lt;br&gt;beslut som innebär inskränk-&lt;br&gt;ningar i den häktades kontakter&lt;br&gt;med omvärlden även om rätten&lt;br&gt;inte har meddelat tillstånd till re-&lt;br&gt;striktioner. Har åklagaren med-&lt;br&gt;delat ett sådant beslut skall han&lt;br&gt;samma dag eller senast dagen&lt;br&gt;därefter begära rättens prövning&lt;br&gt;enligt första stycket. När en så-&lt;br&gt;dan framställan kommit in till&lt;br&gt;rätten, skall rätten så snart det&lt;br&gt;kan ske och senast inom en&lt;br&gt;vecka hålla förhandling i frågan.&lt;br&gt;För handläggningen vid rätten&lt;br&gt;gäller vad som är föreskrivet om&lt;br&gt;häktningsförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 kap.&lt;br&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den misstänkte för brot-&lt;br&gt;tet och är han häktad, skall&lt;br&gt;rätten, enligt de grunder som&lt;br&gt;anges i detta kapitel, pröva om&lt;br&gt;han skall stanna kvar i häkte till&lt;br&gt;dess domen vinner laga kraft.&lt;br&gt;Om den misstänkte inte är häk-&lt;br&gt;tad, får rätten förordna att han&lt;br&gt;skall häktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den misstänkte för brot-&lt;br&gt;tet och är han häktad, skall&lt;br&gt;rätten, enligt de grunder som&lt;br&gt;anges i detta kapitel, pröva om&lt;br&gt;han skall stanna kvar i häkte till&lt;br&gt;dess domen vinner laga kraft.&lt;br&gt;Om den misstänkte inte är häk-&lt;br&gt;tad, får rätten förordna att han&lt;br&gt;skall häktas. 1 fråga om restrik-&lt;br&gt;tioner gäller bestämmelserna i&lt;br&gt;24 kap. 5 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av första stycket skall bestämmelserna i detta kapi-&lt;br&gt;tel om häktning i de fall där det finns risk för att den misstänkte&lt;br&gt;undandrar sig straff, gälla även i de fall där det finns risk för att den&lt;br&gt;misstänkte undandrar sig utvisning. Förordnandet om häktning skall&lt;br&gt;dock inte gälla under den tid då den dömde avtjänar en frihetsbe-&lt;br&gt;rövande påföljd som han har dömts till i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med laga rätt griper&lt;br&gt;eller anhåller en misstänkt eller&lt;br&gt;verkställer häktning, husrann-&lt;br&gt;sakan, kroppsvisitation eller&lt;br&gt;kroppsbesiktning får ta föremål&lt;br&gt;som därvid påträffas i beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med laga rätt griper&lt;br&gt;eller anhåller misstänkt eller&lt;br&gt;verkställer häktning, husrann-&lt;br&gt;sakan eller kroppsvisitation får&lt;br&gt;lägga beslag på föremål, som&lt;br&gt;därvid påträffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremål, som i annat fall påträffas, tas i beslag efter beslut av&lt;br&gt;undersökningsledaren eller åklagaren. Vid fara i dröjsmål, får även&lt;br&gt;utan sådant beslut åtgärden vidtagas av polisman, om det inte är fråga&lt;br&gt;om försändelse som avses i 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställs beslag av någon annan än undersökningsledaren eller&lt;br&gt;åklagaren och har denne inte beslutat beslaget, skall anmälan skynd-&lt;br&gt;samt göras hos honom, som har att omedelbart pröva, om beslaget&lt;br&gt;skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer anledning, att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning att anta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1993:602.&lt;br&gt;lenaste lydelse 1964:166.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brott förövats, varå fängelse kan&lt;br&gt;följa, må kroppsvisitation före-&lt;br&gt;tagas för eftersökande av före-&lt;br&gt;mål, som är underkastat beslag,&lt;br&gt;eller eljest till utrönande av&lt;br&gt;omständighet, som kan äga bety-&lt;br&gt;delse för utredning om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å annan än den som skäligen&lt;br&gt;kan misstänkas för brottet må&lt;br&gt;kroppsvisitation dock företagas,&lt;br&gt;allenast om synnerlig anledning&lt;br&gt;förekommer, att därigenom före-&lt;br&gt;mål, som är underkastat beslag,&lt;br&gt;skall anträffas eller annan ut-&lt;br&gt;redning om brottet vinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A den som skäligen kan miss-&lt;br&gt;tänkas för brott, varå fängelse&lt;br&gt;kan följa, må för ändamål, som&lt;br&gt;sägs i 11 §, kroppsbesiktning fö-&lt;br&gt;retagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid kroppsbesiktning må, om&lt;br&gt;det erfordras, blodprov tagas så&lt;br&gt;ock annan undersökning, som&lt;br&gt;kan ske utan nämnvärt men, ut-&lt;br&gt;föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ett brott har begåtts på vilket&lt;br&gt;fängelse kan följa, får kroppsvi-&lt;br&gt;sitation göras på den som skäli-&lt;br&gt;gen kan misstänkas för brottet&lt;br&gt;för att söka efter föremål som&lt;br&gt;kan tas i beslag eller annars för&lt;br&gt;att utröna omständigheter som&lt;br&gt;kan vara av betydelse för utred-&lt;br&gt;ning om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan än den som skäligen kan&lt;br&gt;misstänkas för brottet får kropps-&lt;br&gt;visiteras, om det finns synnerlig&lt;br&gt;anledning att anta att det därige-&lt;br&gt;nom kommer att anträffas före-&lt;br&gt;mål som kan tas i beslag eller att&lt;br&gt;det annars är av betydelse for&lt;br&gt;utredningen om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kroppsvisitation avses en&lt;br&gt;undersökning av kläder och an-&lt;br&gt;nat som någon bär på sig samt&lt;br&gt;av väskor, paket och andra före-&lt;br&gt;mål som någon har med sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skäligen kan miss-&lt;br&gt;tänkas för ett brott på vilket&lt;br&gt;fängelse kan följa, får kropps-&lt;br&gt;besiktigas för ändamål som an-&lt;br&gt;ges i 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kroppsbesiktning avses&lt;br&gt;undersökning av människo-&lt;br&gt;kroppens yttre och inre samt&lt;br&gt;tagande av prov från människo-&lt;br&gt;kroppen och undersökning av så-&lt;br&gt;dana prov. En kroppsbesiktning&lt;br&gt;får inte utföras så att den&lt;br&gt;undersökte riskerar framtida&lt;br&gt;ohälsa eller skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skall kroppsbesiktigas&lt;br&gt;får hållas kvar for ändamålet&lt;br&gt;upp till sex timmar eller, om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl, ytterligare&lt;br&gt;sex timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■^Senaste lydelse 1964:166.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kroppsvisitation och kroppsbesiktning skall i tillämpliga&lt;br&gt;delar gälla vad i 3 a, 4, 8 och 9 §§ är föreskrivet om husrannsakan.&lt;br&gt;Ar fara i dröjsmål, får kroppsvisitation och kroppsbesiktning beslutas&lt;br&gt;av polisman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förrättning, som är av mera väsentlig omfattning, skall verkställas&lt;br&gt;inomhus och i avskilt rum. Verkställes den av annan än läkare, skall&lt;br&gt;såvitt möjligt ett av förrättningsmannen anmodat trovärdigt vittne&lt;br&gt;närvara. Blodprov må ej tagas av annan än läkare eller legitimerad&lt;br&gt;sjuksköterska. Annan mer ingående undersökning må utföras endast&lt;br&gt;av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kvinnor får kropps-&lt;br&gt;visitation inte verkställas eller&lt;br&gt;bevittnas av annan än kvinna,&lt;br&gt;läkare eller legitimerad sjuk-&lt;br&gt;sköterska. Detsamma gäller&lt;br&gt;kroppsbesiktning och annan un-&lt;br&gt;dersökning vid kroppsbesiktning&lt;br&gt;än tagande av blodprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation eller kropps-&lt;br&gt;besiktning av en kvinna får inte&lt;br&gt;verkställas eller bevittnas av&lt;br&gt;annan än kvinna, läkare eller le-&lt;br&gt;gitimerad sjuksköterska. Kropps-&lt;br&gt;visitation som enbart innebär att&lt;br&gt;föremål som en kvinna har med&lt;br&gt;sig undersöks och kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning som enbart innebär blod-&lt;br&gt;provstagningfår dock verkställas&lt;br&gt;och bevittnas av en man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt,&lt;br&gt;om rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisat ombud, biträde eller försvarare eller ogillat ett yrkande&lt;br&gt;härom;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rätte-&lt;br&gt;gången;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förelagt en part eller någon annan att förete skriftligt bevis eller&lt;br&gt;att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning&lt;br&gt;enligt 3 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller&lt;br&gt;2 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det&lt;br&gt;vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vitt-&lt;br&gt;nesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller&lt;br&gt;om ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för&lt;br&gt;någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra i rättegången&lt;br&gt;vållad kostnad;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel&lt;br&gt;till målsägande eller angående ersättning eller förskott till biträde,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘‘Senaste lydelse 1989:650.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1992:374.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller inter-&lt;br&gt;venient;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utlåtit sig i tvistemål&lt;br&gt;angående kvarstad eller annan&lt;br&gt;åtgärd enligt 15 kap. eller i&lt;br&gt;brottmål angående häktning, åt-&lt;br&gt;gärd som avses i 25-28 kap. eller&lt;br&gt;omhändertagande enligt 28 kap.&lt;br&gt;brottsbalken;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utlåtit sig i tvistemål&lt;br&gt;angående kvarstad eller annan&lt;br&gt;åtgärd enligt 15 kap. eller i&lt;br&gt;brottmål angående häktning, re-&lt;br&gt;striktioner enligt 24 kap. 5 a §,&lt;br&gt;åtgärd som avses i 25-28 kap.&lt;br&gt;eller omhändertagande enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap. brottsbalken;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant&lt;br&gt;uppdrag förordnat annan än part föreslagit;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller&lt;br&gt;allmän rättshjälp; eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om&lt;br&gt;ersättning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild talan skall föras genom besvär. Ar fråga om beslut, som&lt;br&gt;avses i 1, 2, 3, 7, 8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om&lt;br&gt;beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling, genast och eljest&lt;br&gt;inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla missnö-&lt;br&gt;je; försummas det, äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve ge-&lt;br&gt;nast, om anmälan rätteligen gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt lag eller&lt;br&gt;förordnande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som av-&lt;br&gt;ses i andra stycket, gäller följande. Har beslutet meddelats vid sam-&lt;br&gt;manträde för förhandling vid vilken myndigheten inte har varit före-&lt;br&gt;trädd, skall missnöje anmälas senast en vecka från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill någon överklaga en tingsrätts beslut, skall han ge in en be-&lt;br&gt;svärsinlaga till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlagan skall ha kommit in till&lt;br&gt;tingsrätten inom tre veckor från&lt;br&gt;den dag då beslutet meddelades.&lt;br&gt;Om ett beslut under rättegången&lt;br&gt;inte har meddelats vid samman-&lt;br&gt;träde för förhandling och det inte&lt;br&gt;heller vid något sådant samman-&lt;br&gt;träde har tillkännagivits när&lt;br&gt;beslutet kommer att meddelas,&lt;br&gt;skall dock besvärstiden räknas&lt;br&gt;från den dag då klaganden fick&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlagan skall ha kommit in till&lt;br&gt;tingsrätten inom tre veckor från&lt;br&gt;den dag då beslutet meddelades.&lt;br&gt;Om ett beslut under rättegången&lt;br&gt;inte har meddelats vid samman-&lt;br&gt;träde för förhandling och det inte&lt;br&gt;heller vid något sådant samman-&lt;br&gt;träde har tillkännagivits när&lt;br&gt;beslutet kommer att meddelas,&lt;br&gt;skall dock besvärstiden räknas&lt;br&gt;från den dag då klaganden fick&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1990:443.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;del av beslutet. Klagan över&lt;br&gt;beslut om någons häktande eller&lt;br&gt;kvarhållande i häkte eller om&lt;br&gt;åläggande av reseförbud eller i&lt;br&gt;fråga, som avses i 49 kap. 6 §,&lt;br&gt;är inte inskränkt till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 49 kap. finns bestämmelser&lt;br&gt;beslut, i vissa fall först skall ann&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;del av beslutet. Klagan över be-&lt;br&gt;slut om någons häktande, kvar-&lt;br&gt;hållande i häkte, tillstånd till re-&lt;br&gt;striktioner enligt 24 kap. 5 a §,&lt;br&gt;om åläggande av reseförbud eller&lt;br&gt;i fråga, som avses i 49 kap. 6 §,&lt;br&gt;är inte inskränkt till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i att den, som vill överklaga ett&lt;br&gt;a missnöje.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnes motparten böra höras över besvären, skall besvärsinlagen&lt;br&gt;med därvid fogade handlingar delgivas motparten och föreläggande&lt;br&gt;meddelas honom att inkomma med skriftlig förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ej må, med mindre tillfälle lämnats motparten att förklara sig,&lt;br&gt;ändring göras i underrättens beslut, såvitt angår hans rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har underrätten i tvistemål av-&lt;br&gt;slagit yrkande om kvarstad eller&lt;br&gt;annan åtgärd enligt 15 kap. eller&lt;br&gt;förordnat om hävande av sådan&lt;br&gt;åtgärd eller i brottmål avslagit&lt;br&gt;yrkande om åtgärd, som avses i&lt;br&gt;26-28 kap., eller förordnat om&lt;br&gt;hävande av sådan åtgärd, äge&lt;br&gt;hovrätten omedelbart bevilja åt-&lt;br&gt;gärden att gälla, till dess annor-&lt;br&gt;lunda förordnas. Har underrätten&lt;br&gt;beviljat åtgärd, som nu sagts,&lt;br&gt;eller förordnat, att beslut må&lt;br&gt;verkställas utan hinder av att det&lt;br&gt;icke äger laga kraft, äge hov-&lt;br&gt;rätten omedelbart förordna, att&lt;br&gt;vidare åtgärd för verkställighet ej&lt;br&gt;må äga rum. Ar fråga om häkt-&lt;br&gt;ning eller reseförbud, må hov-&lt;br&gt;rätten ock utan motpartens hö-&lt;br&gt;rande göra ändring i underrättens&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har underrätten i tvistemål av-&lt;br&gt;slagit yrkande om kvarstad eller&lt;br&gt;annan åtgärd enligt 15 kap. eller&lt;br&gt;förordnat om hävande av sådan&lt;br&gt;åtgärd eller i brottmål avslagit&lt;br&gt;yrkande om åtgärd, som avses i&lt;br&gt;26-28 kap., eller förordnat om&lt;br&gt;hävande av sådan åtgärd, äge&lt;br&gt;hovrätten omedelbart bevilja åt-&lt;br&gt;gärden att gälla, till dess annor-&lt;br&gt;lunda förordnas. Har underrätten&lt;br&gt;beviljat åtgärd, som nu sagts,&lt;br&gt;eller förordnat, att beslut må&lt;br&gt;verkställas utan hinder av att det&lt;br&gt;icke äger laga kraft, äge hov-&lt;br&gt;rätten omedelbart förordna, att&lt;br&gt;vidare åtgärd för verkställighet ej&lt;br&gt;må äga rum. Är fråga om häkt-&lt;br&gt;ning, tillstånd till restriktioner&lt;br&gt;enligt 24 kap. 5 a § eller rese-&lt;br&gt;förbud, må hovrätten ock utan&lt;br&gt;motpartens hörande göra ändring&lt;br&gt;i underrättens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då hovrätten ogillat yrkande Då hovrätten ogillat yrkande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1981:828.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lenaste lydel se 1987:1211.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om häktning eller reseförbud el-&lt;br&gt;ler hävt ett beslut om häktning&lt;br&gt;eller reseförbud, får talan mot&lt;br&gt;beslutet föras endast i samband&lt;br&gt;med talan mot hovrättens dom&lt;br&gt;eller slutliga beslut.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om häktning, tillstånd till re-&lt;br&gt;striktioner enligt 24 kap. 5 a §&lt;br&gt;eller reseförbud eller hävt ett&lt;br&gt;beslut om häktning, tillstånd till&lt;br&gt;restriktioner enligt 24 kap. 5 a §&lt;br&gt;eller reseförbud, får talan mot&lt;br&gt;beslutet föras endast i samband&lt;br&gt;med talan mot hovrättens dom&lt;br&gt;eller slutliga beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill någon anföra besvär mot&lt;br&gt;hovrätts beslut, skall han inom&lt;br&gt;fyra veckor från den dag, då be-&lt;br&gt;slutet meddelades, till hovrätten&lt;br&gt;inkomma med besvärsinlaga.&lt;br&gt;Har beslut under rättegången&lt;br&gt;meddelats annorledes än vid&lt;br&gt;sammanträde för förhandling,&lt;br&gt;skall dock besvärstiden räknas&lt;br&gt;från den dag då klaganden erhöll&lt;br&gt;del av beslutet. Klagan över be-&lt;br&gt;slut om någons häktande eller&lt;br&gt;kvarhållande i häkte eller om&lt;br&gt;åläggande av reseförbud är inte&lt;br&gt;inskränkt till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill någon anföra besvär mot&lt;br&gt;hovrätts beslut, skall han inom&lt;br&gt;fyra veckor från den dag, då be-&lt;br&gt;slutet meddelades, till hovrätten&lt;br&gt;inkomma med besvärsinlaga.&lt;br&gt;Har beslut under rättegången&lt;br&gt;meddelats annorledes än vid&lt;br&gt;sammanträde för förhandling,&lt;br&gt;skall dock besvärstiden räknas&lt;br&gt;från den dag då klaganden erhöll&lt;br&gt;del av beslutet. Klagan över be-&lt;br&gt;slut om någons häktande, kvar-&lt;br&gt;hållande i häkte, tillstånd till&lt;br&gt;restriktioner enligt 24 kap. 5 a §&lt;br&gt;eller om åläggande av reseförbud&lt;br&gt;är inte inskränkt till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skyldighet att anmäla missnöje mot hovrätts beslut i fråga, som&lt;br&gt;avses i 49 kap. 3 § eller 4 § första stycket 1, 2, 3, 7, 8 eller 9,&lt;br&gt;stadgas i 54 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1981:1294.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varu-&lt;br&gt;smuggling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1960:418) om straff för&lt;br&gt;varusmuggling skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer mot någon, som&lt;br&gt;anträffas vid gräns- eller kustort&lt;br&gt;eller ankommer till plats, där&lt;br&gt;förbindelse med utlandet äger&lt;br&gt;rum, anledning att han har på&lt;br&gt;sig gods, som enligt denna lag är&lt;br&gt;underkastat beslag, må för efter-&lt;br&gt;sökande av sådant gods tulltjän-&lt;br&gt;steman eller tjänsteman vid kust-&lt;br&gt;bevakningen företaga kroppsvisi-&lt;br&gt;tation och ytlig kroppsbesiktning&lt;br&gt;ä honom. Om vederbörande chef&lt;br&gt;för tull- eller gränsbevakning&lt;br&gt;finner skärpning av tullkon-&lt;br&gt;trollen å persontrafiken till eller&lt;br&gt;från utlandet med viss lägenhet&lt;br&gt;eller för viss tidrymd å någon&lt;br&gt;plats oundgängligen nödvändig,&lt;br&gt;må efter bevakningschefens för-&lt;br&gt;ordnande kroppsvisitation verk-&lt;br&gt;ställas å envar, som med lägen-&lt;br&gt;heten eller under tidrymden till&lt;br&gt;platsen ankommer från eller från&lt;br&gt;platsen avreser till utlandet.&lt;br&gt;Sådant förordnande skall oför-&lt;br&gt;dröjligen underställas general-&lt;br&gt;tullstyrelsens prövning men går&lt;br&gt;likväl genast i verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation, som är av&lt;br&gt;mera väsentlig omfattning, och&lt;br&gt;ytlig kroppsbesiktning skall verk-&lt;br&gt;ställas inomhus i avskilt rum el-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att någon, som anträffas vid en&lt;br&gt;gräns- eller kustort eller an-&lt;br&gt;kommer till en plats, med förbin-&lt;br&gt;delse till utlandet, har på sig&lt;br&gt;gods som enligt denna lag är un-&lt;br&gt;derkastat beslag, får tull-&lt;br&gt;tjänstemän eller tjänstemän vid&lt;br&gt;Kustbevakningen för att söka&lt;br&gt;efter sådant gods hos honom ut-&lt;br&gt;föra kroppsvisitation, ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning samt ta urin-&lt;br&gt;prov. Ingen får dock hållas kvar&lt;br&gt;för urinprovstagning. Om veder-&lt;br&gt;börande chef för tull- eller&lt;br&gt;gränsbevakning finner att skärp-&lt;br&gt;ning av tullkontrollen av person-&lt;br&gt;trafiken till eller från utlandet&lt;br&gt;med viss lägenhet eller för viss&lt;br&gt;tidrymd på någon plats är ound-&lt;br&gt;gängligen nödvändig, får efter&lt;br&gt;bevakningschefens beslut kropps-&lt;br&gt;visitation utföras på var och en&lt;br&gt;som med lägenheten eller under&lt;br&gt;tidrymden ankommer till platsen&lt;br&gt;från utlandet eller avreser från&lt;br&gt;platsen till utlandet. Sådant&lt;br&gt;beslut skall ofördröjligen under-&lt;br&gt;ställas Generaltullstyrelsens&lt;br&gt;prövning men skall likväl genast&lt;br&gt;verkställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation som är av&lt;br&gt;mera väsentlig omfattning, ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning samt urinprovs-&lt;br&gt;tagning skall verkställas inomhus&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1988:431.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ler i lämpligt utrymme i fartyg&lt;br&gt;samt, om undersökningsman el-&lt;br&gt;ler den undersökte begär det och&lt;br&gt;det kan ske utan större omgång,&lt;br&gt;i vittnens närvaro. Kroppsvisi-&lt;br&gt;tation och ytlig kroppsbesiktning&lt;br&gt;av kvinnor får inte verkställas&lt;br&gt;eller bevittnas av annan än kvin-&lt;br&gt;na, läkare eller legitimerad sjuk-&lt;br&gt;sköterska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förande av protokoll och ut-&lt;br&gt;färdande av bevis om företagen&lt;br&gt;kroppsvisitation eller ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning erfordras ej&lt;br&gt;med mindre den undersökte be-&lt;br&gt;gär det eller föremål, som på-&lt;br&gt;träffas, tages i beslag.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om rätt för tullmyndighet att undersöka handresgods&lt;br&gt;samt resväskor och liknande som medförs av resande finns även i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i avskilt rum eller i lämpligt&lt;br&gt;utrymme i fartyg samt, om un-&lt;br&gt;dersökningsman eller den under-&lt;br&gt;sökte begär det och det kan ske&lt;br&gt;utan större omgång, i vittnens&lt;br&gt;närvaro. Kroppsvisitation, ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning och urinprovs-&lt;br&gt;tagning beträffande kvinnor får&lt;br&gt;inte verkställas eller bevittnas&lt;br&gt;av annan än kvinna, läkare eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;legitimerad sjuksköterska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll behöver inte föras&lt;br&gt;och bevis om utförd kroppsvisi-&lt;br&gt;tation, ytlig kroppsbesiktning&lt;br&gt;eller urinprovstagning behöver&lt;br&gt;inte utfördas om inte den under-&lt;br&gt;sökte begär det eller föremål&lt;br&gt;som påträffas tas i beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tullagen (1987:1065).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 och 29 §§ lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen får hållas avskild från andra intagna, om det är nöd-&lt;br&gt;vändigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. med hänsyn till rikets säkerhet eller föreliggande fara för den in-&lt;br&gt;tagnes eller annans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig&lt;br&gt;skadegörelse på anstaltens egendom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för att hindra att den intagne påverkar någon annan intagen att&lt;br&gt;allvarligt störa ordningen inom anstalten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för att hindra att den intagne medverkar till att en annan intagen&lt;br&gt;får tillgång till berusningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. för att hindra att den intagne allvarligt ofredar en annan intagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. för att verkställa beslut om&lt;br&gt;kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen som har dömts till fängelse i lägst två år och är placerad i&lt;br&gt;sluten anstalt får hållas avskild från andra intagna, om det kan befaras&lt;br&gt;att han planlägger rymning eller att annan planlägger fritagningsför-&lt;br&gt;sök och avskildheten är nödvändig för att hindra att sådan plan sättes&lt;br&gt;i verket samt det med hänsyn till den intagnes brottslighet eller an-&lt;br&gt;nars kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta en brottslig&lt;br&gt;verksamhet av allvarlig karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första eller andra stycket skall omprövas så ofta det&lt;br&gt;finns anledning till det, dock minst var tionde dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske.&lt;br&gt;Han får ej mottaga besök som är ägnat att äventyra säkerheten i an-&lt;br&gt;stalten eller som kan motverka hans anpassning i samhället eller eljest&lt;br&gt;vara till skada för honom eller annan. Om en intagen under utred-&lt;br&gt;ningen av ett disciplinärende hålls avskild från andra intagna, får han&lt;br&gt;också vägras besök i den mån det är oundgängligen nödvändigt för&lt;br&gt;att syftet med utredningen inte skall äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till underlag för bedömningen av om den som är intagen i sluten&lt;br&gt;riksanstalt skall i ett särskilt fall få ta emot besök skall i förväg&lt;br&gt;undersökas om den besökande har dömts eller är misstänkt för allvar-&lt;br&gt;lig brottslig verksamhet. I den utsträckning det behövs och lämpligen&lt;br&gt;kan ske skall upplysningar också inhämtas om hans personliga för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1990:1011.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållanden i övrigt. Vad som har sagts nu gäller ej, i den mån det är&lt;br&gt;uppenbart obehövligt på grund av att den besökande är känd eller av&lt;br&gt;annat skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till underlag för bedömningen av om den som är intagen i annan&lt;br&gt;anstalt än sluten riksanstalt skall i ett särskilt fall få ta emot besök får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en sådan kontroll som avses i andra stycket göras i den mån det är&lt;br&gt;påkallat av säkerhetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsteman vid anstalten skall vara närvarande vid besök, om det&lt;br&gt;är påkallat med hänsyn till säkerheten. Vid besök av advokat som bi-&lt;br&gt;träder den intagne i rättslig angelägenhet får tjänsteman närvara&lt;br&gt;endast om advokaten eller den intagne begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för besök kan av&lt;br&gt;säkerhetsskäl föreskrivas att den&lt;br&gt;besökande underkastar sig&lt;br&gt;kroppsvisitation eller ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning eller medger&lt;br&gt;undersökning av väska, kasse&lt;br&gt;eller annat dylikt som han vill&lt;br&gt;medföra vid besöket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för besök kan det&lt;br&gt;av säkerhetsskäl föreskrivas att&lt;br&gt;den besökande underkastar sig&lt;br&gt;kroppsvisitation eller ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 b och 16 §§ lagen (1976:371) om&lt;br&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 b §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation eller kropps-&lt;br&gt;besiktning får inte göras mer in-&lt;br&gt;gående än vad ändamålet med åt-&lt;br&gt;gärden kräver. All den hänsyn&lt;br&gt;som omständigheterna medger&lt;br&gt;skall iakttagas. Om möjligt skall&lt;br&gt;vittne närvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation eller kropps-&lt;br&gt;besiktning får inte göras mer in-&lt;br&gt;gående än vad ändamålet med åt-&lt;br&gt;gärden kräver. All den hänsyn&lt;br&gt;som omständigheterna medger&lt;br&gt;skall iakttagas. Om möjligt skall&lt;br&gt;vittne närvara. En häktad får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållas avskild från andra häkta-&lt;br&gt;de, om det är nödvändigt för att&lt;br&gt;verkställa beslut om kroppsbe-&lt;br&gt;siktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan kroppsvisitation än som avses i 2 § tredje stycket eller&lt;br&gt;kroppsbesiktning får, när åtgärden gäller kvinna, ej verkställas eller&lt;br&gt;bevittnas av annan än kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremål, som anträffas vid kroppsvisitation eller kroppsbesiktning&lt;br&gt;och som häktad enligt vad som följer av denna lag ej får inneha, skall&lt;br&gt;omhändertagas och förvaras för hans räkning, såvitt ej annat är sär-&lt;br&gt;skilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som är häktad på grund av misstanke om brott an-&lt;br&gt;kommer det på undersökningsledaren eller åklagaren att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avgöra om eller i vad mån hinder för medgivande enligt 3 §&lt;br&gt;första stycket första meningen eller 9-13 §§ eller för tillämpning av&lt;br&gt;3 § första stycket andra meningen möter på den grund att åtgärden&lt;br&gt;kan medföra fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott&lt;br&gt;eljest försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avgöra fråga om inskränkningar enligt 6 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär avgörande enligt första&lt;br&gt;stycket hinder för medgivande&lt;br&gt;eller eljest inskränkning i häk-&lt;br&gt;tads rätt, skall avgörandet om-&lt;br&gt;prövas så ofta anledning därtill&lt;br&gt;uppkommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första stycket&lt;br&gt;som innebär hinder för medgi-&lt;br&gt;vande eller på annat sätt in-&lt;br&gt;skränkning i en häktads rätt, får&lt;br&gt;meddelas endast om den häktade&lt;br&gt;får underkastas restriktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1978:903.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 24 kap. 5 a § rättegångs-&lt;br&gt;balken. Sådana beslut skall om-&lt;br&gt;prövas så ofta det finns anled-&lt;br&gt;ning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i polislagen (1984:387)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § polislagen (1984:387) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polisman som med laga stöd griper eller annars omhändertar&lt;br&gt;eller avlägsnar någon får i anslutning till ingripandet kroppsvisitera&lt;br&gt;denne i den utsträckning som är nödvändig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga föremål skall&lt;br&gt;kunna tas om hand, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för att hans identitet skall kunna fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polisman får också kropps-&lt;br&gt;visitera i den utsträckning det&lt;br&gt;behövs för att söka efter vapen&lt;br&gt;eller andra farliga föremål som&lt;br&gt;är ägnade att användas vid brott&lt;br&gt;mot liv eller hälsa, om det med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna kan&lt;br&gt;antas att ett sådant föremål kan&lt;br&gt;förklaras förverkat enligt 36 kap.&lt;br&gt;3 § brottsbalken. För detta ända-&lt;br&gt;mål får polismannen även under-&lt;br&gt;söka portfölj, handväska eller&lt;br&gt;annat liknande handbagage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polisman får också kropps-&lt;br&gt;visitera i den utsträckning det&lt;br&gt;behövs för att söka efter vapen&lt;br&gt;eller andra farliga föremål som&lt;br&gt;är ägnade att användas vid brott&lt;br&gt;mot liv eller hälsa, om det med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna kan&lt;br&gt;antas att ett sådant föremål kan&lt;br&gt;förklaras förverkat enligt 36 kap.&lt;br&gt;3 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1987:577.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i tullagen (1987:1065)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 63 § tullagen (1987:1065) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kontroll av att anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt denna&lt;br&gt;lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen full-&lt;br&gt;gjorts riktigt och fullständigt får tullmyndigheten undersöka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor&lt;br&gt;kan förvaras vid införsel till eller utförsel från tullområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. områden för tullupplag, tullager, frihamnar och exportbutiker,&lt;br&gt;flygplatser och bangårdar, där varor som står under tullkontroll för-&lt;br&gt;varas, och även lokaler inom sådana områden, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor&lt;br&gt;och liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tullområdet eller av person som kan anmanas stanna enligt 64 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätt för tulltjänstemän att&lt;br&gt;undersöka vad resande bär i el-&lt;br&gt;ler innanför kläderna föreskrivs&lt;br&gt;i 19 § lagen (1960:418) om&lt;br&gt;straff för varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om kroppsvisi-&lt;br&gt;tation finns i 19 &amp;nbsp;§ lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1960:418) om straff för varu-&lt;br&gt;smuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för samhälls-&lt;br&gt;viktiga anläggningar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10-12 §§ lagen (1990:217) om skydd för&lt;br&gt;samhällsviktiga anläggningar m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill ha tillträde till ett&lt;br&gt;skyddsobjekt eller som uppehål-&lt;br&gt;ler sig invid ett skyddsobjekt är&lt;br&gt;skyldig att på begäran av den&lt;br&gt;som bevakar skyddsobjektet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppge namn, födelsetid och&lt;br&gt;hemvist,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- underkasta sig kroppsvisi-&lt;br&gt;tation och undersökning av med-&lt;br&gt;förd egendom som inte utgör&lt;br&gt;brev eller annan enskild&lt;br&gt;handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bevakar ett skydds-&lt;br&gt;objekt får besluta om kroppsvisi-&lt;br&gt;tation och undersökning av egen-&lt;br&gt;dom, om det behövs för att be-&lt;br&gt;vakningsuppgiften skall kunna&lt;br&gt;fullgöras eller för att söka efter&lt;br&gt;föremål som kan tas i beslag&lt;br&gt;enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bevakar ett skydds-&lt;br&gt;objekt får också i den utsträck-&lt;br&gt;ning som krävs för att bevak-&lt;br&gt;ningsuppgiften skall kunna full-&lt;br&gt;göras avvisa, avlägsna eller, om&lt;br&gt;en sådan åtgärd inte är tillräck-&lt;br&gt;lig, tillfälligt omhänderta en per-&lt;br&gt;son inom eller vid skyddsobjek-&lt;br&gt;tet, om personen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- överträder något förbud som&lt;br&gt;gäller på grund av beslut enligt&lt;br&gt;denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägrar att på begäran lämna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill ha tillträde till ett&lt;br&gt;skyddsobjekt eller som uppehål-&lt;br&gt;ler sig invid ett skyddsobjekt är&lt;br&gt;skyldig att på begäran av den&lt;br&gt;som bevakar skyddsobjektet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppge namn, födelsetid och&lt;br&gt;hemvist,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- underkasta sig kroppsvisita-&lt;br&gt;tion som inte avser brev eller&lt;br&gt;annan enskild handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bevakar ett skyddsob-&lt;br&gt;jekt får besluta om kroppsvisi-&lt;br&gt;tation, om det behövs för att be-&lt;br&gt;vakningsuppgiften skall kunna&lt;br&gt;fullgöras eller för att söka efter&lt;br&gt;föremål som kan tas i beslag en-&lt;br&gt;ligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bevakar ett skydds-&lt;br&gt;objekt får också i den utsträck-&lt;br&gt;ning som krävs för att bevak-&lt;br&gt;ningsuppgiften skall kunna full-&lt;br&gt;göras avvisa, avlägsna eller, om&lt;br&gt;en sådan åtgärd inte är tillräck-&lt;br&gt;lig, tillfälligt omhänderta en per-&lt;br&gt;son inom eller vid skyddsobjek-&lt;br&gt;tet, om personen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- överträder något förbud som&lt;br&gt;gäller på grund av beslut enligt&lt;br&gt;denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägrar att på begäran lämna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgift om namn, födelsetid eller&lt;br&gt;hemvist eller lämnar uppgift&lt;br&gt;därom som skäligen kan antas&lt;br&gt;vara oriktig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägrar att underkasta sig&lt;br&gt;kroppsvisitation eller under-&lt;br&gt;sökning av medförd egendom.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgift om namn, födelsetid eller&lt;br&gt;hemvist eller lämnar uppgift&lt;br&gt;därom som skäligen kan antas&lt;br&gt;vara oriktig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägrar att underkasta sig&lt;br&gt;kroppsvisitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 september&lt;br&gt;1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B.&lt;br&gt;Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson,&lt;br&gt;Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson,&lt;br&gt;Könberg, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Proposition med förslag till ändrade regler om&lt;br&gt;kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Inledning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I en framställning till regeringen den 16 februari 1990 har Justi-&lt;br&gt;tieombudsmannen (JO) hemställt att regeringen till övervägande tar&lt;br&gt;upp en fråga som rör möjligheterna att inom kriminalvården kon-&lt;br&gt;trollera misstänkta s.k. sväljare, dvs. personer som förvarar och&lt;br&gt;transporterar narkotika i kroppen. Under ärendets beredning inom&lt;br&gt;Justitiedepartementet har framkommit att de problem som JO pekar&lt;br&gt;på ingalunda är de enda när det gäller sväljare. Inte minst inom&lt;br&gt;tullens verksamhetsområde finns motsvarande problem. Framför allt&lt;br&gt;berörs dock utformningen av några av de centrala straffprocessuella&lt;br&gt;tvångsmedelsbestämmelsema i rättegångsbalken (RB). I promemorian&lt;br&gt;(Ds 1991:56) Ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning, m.m. föreslås vissa ändringar av reglerna om kroppsvisitation&lt;br&gt;och kroppsbesiktning i rättegångsbalken och andra författningar.&lt;br&gt;Promemorian har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tar i detta ärende upp de frågor som har behandlats i prome-&lt;br&gt;morian. Promemorians lagförslag bör fogas till protokollet i detta&lt;br&gt;ärende som bilaga 1. En förteckning över remissinstanserna bör fogas&lt;br&gt;till protokollet som bilaga 2. En sammanställning av remissvaren&lt;br&gt;finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 90-461).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen för Justitiedepartementet förordnade i september 1990 f.d.&lt;br&gt;justitieombudsmannen Anders Wigelius att göra en översyn av förhål-&lt;br&gt;landena för anhållna och häktade m.fl. Syftet med översynen var att&lt;br&gt;försöka öka möjligheterna för de intagna att vistas i gemensamhet&lt;br&gt;eller att på annat sätt ha bättre kontakt med omvärlden. I rapporten&lt;br&gt;(Ds 1992:8) Häktades gemensamhet och kontakter med omvärlden fö-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reslår Wigelius en rad åtgärder som kan vidtas för att förbättra för- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;hållandena för häktade m.fl. Rapporten har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag tar i detta ärende upp några frågor om åklagarbeslut om häkta-&lt;br&gt;des kontakter med omgivningen som har behandlats i rapporten och&lt;br&gt;frågan om medborgarvittnen vid häkte. Rapportens lagförslag i denna&lt;br&gt;del bör fogas till protokollet som bilaga 3. En förteckning över re-&lt;br&gt;missinstanserna bör fogas till protokollet som bilaga 4. En samman-&lt;br&gt;ställning av remissvaren finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr&lt;br&gt;92-856).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 24 juni 1993 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till Lagrådet&lt;br&gt;remitterade förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som&lt;br&gt;bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har haft synpunkter på flera av förslagen. Jag återkommer&lt;br&gt;till dessa synpunkter i anslutning till att jag behandlar de olika&lt;br&gt;förslagen. Jag vill redan här nämna att jag i allt väsentligt godtar de&lt;br&gt;av Lagrådet framförda synpunkterna. Lagrådets yttrande bör fogas till&lt;br&gt;protokollet i detta ärende som bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Kroppsvisitation och kroppsbesiktning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det har under årens lopp - sedan de första fallen upptäcktes i början&lt;br&gt;av 1970-talet - blivit allt vanligare att personer som är inblandade i&lt;br&gt;illegal narkotikahantering döljer narkotikan inuti kroppen. Detta sker&lt;br&gt;både för att smuggla narkotika mellan olika länder och för att föra in&lt;br&gt;narkotika på fängelser och andra slutna institutioner. När det gäller&lt;br&gt;större förpackningar narkotika, döljs dessa i kroppen genom att place-&lt;br&gt;ras i ändtarmen eller vaginan, medan mindre förpackningar sväljs.&lt;br&gt;Narkotikan förpackas i kondomer, avklippta gummihandskfingrar el-&lt;br&gt;ler annat liknande emballage innan den stoppas upp eller sväljs ned.&lt;br&gt;En person kan svälja ett stort antal förpackningar; som exempel kan&lt;br&gt;nämnas fall där mer än 200 förpackningar har svalts, innehållande&lt;br&gt;sammanlagt upp till 1 000 gram narkotika. Det är framför allt amfeta-&lt;br&gt;min, heroin och kokain som smugglas på detta sätt. Personer som&lt;br&gt;sväljer narkotiska preparat för att förvara eller transportera dessa&lt;br&gt;brukar kallas för sväljare eller med en engelsk benämning, bodypack-&lt;br&gt;ers. Många gånger sväljs förpackningarna i olika omgångar, varvid&lt;br&gt;sväljaren äter en måltid mellan omgångarna. Om sväljaren blir före-&lt;br&gt;mål för &amp;quot;avföringskontroH&amp;quot;, kan han härigenom lura dem som verk-&lt;br&gt;ställer kontrollen så att de avbryter kontrollen efter den första&lt;br&gt;avföringen, utan att de återstående förpackningarna upptäcks. Ibland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tar sväljaren också tarmförslappande medel och utsätter sig därefter Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;för självsvält. På så sätt kan det dröja mycket lång tid innan samtliga&lt;br&gt;förpackningar har kommit ut den naturliga vägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer också att kroppshåligheter, då särskilt munnen, an-&lt;br&gt;vänds vid den vanliga gatulangningen av narkotika. Detta kan gå till&lt;br&gt;så att säljaren förvarar ett mindre parti i munnen, vilket är emballerat&lt;br&gt;så att han snabbt kan svälja det om han misstänker att han är upptäckt&lt;br&gt;av polis. Vid överlåtelsen tar han ut förpackningarna ur munnen,&lt;br&gt;överlämnar dem till köparen, som i sin tur omedelbart stoppar för-&lt;br&gt;packningarna i sin mun. Även köparen har då möjlighet att snabbt&lt;br&gt;svälja narkotika om han misstänker upptäckt. Det förekommer också&lt;br&gt;att narkotikaförpackningar utväxlas mellan säljaren och köparen ge-&lt;br&gt;nom kyssar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian redovisas att det vid samtal med representanter för&lt;br&gt;olika myndigheter, såsom kriminalvården, polisen, tullen, åklagarna&lt;br&gt;och Socialstyrelsen, har kommit fram att behandlingen av sväljama&lt;br&gt;bereder en hel del problem av såväl rättslig som praktisk natur. De&lt;br&gt;straffprocessuella tvångsmedel som närmast berörs är reglerna om&lt;br&gt;kroppsvisitation och kroppsbesiktning i 28 kap. RB. Därjämte finns&lt;br&gt;i ett stort antal lagar regler om kroppsvisitation, kroppsbesiktning och&lt;br&gt;andra liknande undersökningsförfaranden. Grundlagsskyddet i 2 kap.&lt;br&gt;regeringsformen (RF) utgör den givna utgångspunkten när utform-&lt;br&gt;ningen av ifrågavarande tvångsmedel behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De problem som för närvarande finns hänger till inte obetydlig del&lt;br&gt;samman med de juridiska begreppen kroppsvisitation och kroppsbe-&lt;br&gt;siktning. Beträffande kroppsbesiktning är det t.ex. oklart vilka slags&lt;br&gt;undersökningar som får genomföras. Det är också oklart i vilken ut-&lt;br&gt;sträckning medhavda föremål får undersökas inom ramen för en&lt;br&gt;kroppsvisitation. Begreppsanvändningen bör därför klaras ut, så att&lt;br&gt;de oklarheter som för närvarande råder i görligaste mån försvinner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat problem är att kriminalvårdslagstiftningen saknar klara&lt;br&gt;regler när det gäller förutsättningarna för att hålla en intagen avskild&lt;br&gt;från andra när en kroppsbesiktning skall genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tredje problem är att tullens möjligheter att utföra kroppsbe-&lt;br&gt;siktningar är begränsade och resurskrävande. I promemorian redovi-&lt;br&gt;sas ett förslag som skulle ge tullen möjligheter att använda s.k.&lt;br&gt;urintestapparater. Detta förutsätter ändringar i lagen (1960:418) om&lt;br&gt;straff för varusmuggling (varusmugglingslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom de särskilda problem som jag nu har redogjort för finns&lt;br&gt;det också vissa problem vad gäller förutsättningarna för att få tillgripa&lt;br&gt;de olika tvångsmedlen, bl.a. kroppsvisitation och kroppsbesiktning.&lt;br&gt;Varken denna fråga eller frågan om vem som skall besluta om åtgär-&lt;br&gt;derna i olika fall tas upp i detta ärende. Dessa frågor omfattas av&lt;br&gt;Polisrättsutredningens uppdrag (dir. 1991:52 och dir. 1993:33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Gällande ordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 Allmänt om kroppsvisitation och kroppsbesiktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 kap. RF finns bestämmelser som syftar till att skydda medbor-&lt;br&gt;garna från bl.a. kroppsliga ingrepp från det allmännas sida. Bestäm-&lt;br&gt;melserna innebär bl.a. att varje medborgare enligt 2 kap. 6 § RF mot&lt;br&gt;det allmänna är skyddad mot kroppsliga ingrepp, kroppsvisitation&lt;br&gt;samt husrannsakan och liknande ingrepp. Dessa grundläggande fri-&lt;br&gt;och rättigheter får enligt 2 kap. 12 § RF begränsas endast för att&lt;br&gt;tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och&lt;br&gt;begränsningarna får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt. Av re-&lt;br&gt;geringsformen framgår också att en begränsning av dessa fri- och&lt;br&gt;rättigheter endast lår ske i form av lag. Detta är ett uttryck för den&lt;br&gt;s.k. legalitetsprincipen. Till 2 kap. RF anknyter också tre principer&lt;br&gt;som anses gälla för all tvångsmedelsanvändning. Dessa principer är&lt;br&gt;ändamåls-, behovs- och proportionalitetsprincipema. Ändamålsprin-&lt;br&gt;cipen innebär att det allmännas befogenhet att använda tvångsmedel&lt;br&gt;är bundet till det ändamål för vilket tvångsmedlet har beslutats. Så&lt;br&gt;kan en domstol exempelvis inte häkta någon för att avhålla vederbö-&lt;br&gt;rande från att missbruka alkohol. Däremot är det möjligt att häkta nå-&lt;br&gt;gon därför att det finns risk för att han fortsätter med brottslig verk-&lt;br&gt;samhet. Behovsprincipen innebär att det allmänna får använda ett&lt;br&gt;tvångsmedel bara när det finns ett påtagligt behov av att använda just&lt;br&gt;det tvångsmedlet och en mindre ingripande åtgärd inte är tillräcklig.&lt;br&gt;Är det exempelvis i ett enskilt fall tillräckligt att meddela ett beslut&lt;br&gt;om reseförbud, skall häktning inte tillgripas. Proportionalitetsprinci-&lt;br&gt;pen, slutligen, innebär att en tvångsåtgärd i fråga om art, styrka,&lt;br&gt;räckvidd och varaktighet skall stå i en rimlig proportion till vad som&lt;br&gt;står att vinna med åtgärden. Denna sistnämnda princip gäller uttryck-&lt;br&gt;ligen enligt rättegångsbalken samtliga straffprocessuella tvångsmedel,&lt;br&gt;således även kroppsvisitation och kroppsbesiktning (se 28 kap. 13 §&lt;br&gt;första stycket jämförd med 28 kap. 3 a § RB, samt prop.&lt;br&gt;1988/89:124, bet. 1988/89:JuU25, rskr. 1988/89:313). Beträffande&lt;br&gt;kroppsvisitation och kroppsbesiktning innebär det alltså att dessa&lt;br&gt;tvångsmedel får tillgripas endast om skälen för att de används upp-&lt;br&gt;väger det intrång eller men i övrigt som tvångsmedelsanvändningen&lt;br&gt;innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att brottsbekämpningen skall vara effektiv innehåller rättegångs-&lt;br&gt;balken ett stort antal regler om straffprocessuella tvångsmedel. Dessa&lt;br&gt;delas regelmässigt in i två kategorier, reella och personella. Det sist-&lt;br&gt;nämnda rör ingrepp mot person, såsom gripande, anhållande, häkt-&lt;br&gt;ning, reseförbud, kroppsvisitation och kroppsbesiktning. De förra rör&lt;br&gt;åtgärder beträffande framför allt egendom. Hit räknas beslag, hus-&lt;br&gt;rannsakan och telefonavlyssning. De nu i första hand aktuella tvångs-&lt;br&gt;medlen, kroppsvisitation och kroppsbesiktning regleras i 28 kap. RB.&lt;br&gt;Anmärkas kan att kroppsvisitation med den utformning tvångsmedlet&lt;br&gt;har, i systematiskt hänseende kan sägas utgöra ett såväl reellt som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personellt tvångsmedel. I det följande (särskilt avsnitt 2.4.2) kommer Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;också gränsdragningen mellan kroppsvisitation och husrannsakan att&lt;br&gt;beröras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation eller kroppsbesiktning får användas i brottsutre-&lt;br&gt;dande syfte endast när det finns misstankar om brott på vilket fängel-&lt;br&gt;se kan följa (28 kap. 11 § och 12 § RB). Beträffande graden av miss-&lt;br&gt;tanke skiljer sig förutsättningarna åt vad gäller möjligheterna att&lt;br&gt;använda respektive tvångsmedel. För kroppsvisitation är det tillräck-&lt;br&gt;ligt att det förekommer anledning att brott har förövats varå fängelse&lt;br&gt;kan följa, medan det för kroppsbesiktning krävs att någon skäligen&lt;br&gt;kan misstänkas för sådant brott. I det senare fallet krävs alltså dels en&lt;br&gt;högre grad av misstanke dels att den som är föremål för åtgärden&lt;br&gt;själv är misstänkt för brottet. Kroppsvisitation kan däremot göras på&lt;br&gt;såväl den som misstänks för brottet som på annan. Skall kroppsvisita-&lt;br&gt;tion göras på annan än den misstänkte krävs dock att synnerliga skäl&lt;br&gt;i vissa närmare angivna hänseenden är för handen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om användande av något av ifrågavarande tvångsmedel fattas&lt;br&gt;av undersökningsledaren, åklagaren eller rätten (28 kap. 13 § första&lt;br&gt;stycket jämförd med 4 § 1 stycket RB). Om det inte finns tid att in-&lt;br&gt;vänta ett beslut av någon av dessa, får enskild polisman fatta beslut&lt;br&gt;(28 kap. 13 § första stycket RB). Normalt fattas beslut av polisen&lt;br&gt;(undersökningsledare eller enskild polisman) eller åklagaren. Endast&lt;br&gt;undantagsvis fattas beslut av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation och kroppsbesiktning kan också komma i fråga för&lt;br&gt;andra än brottsutredande ändamål, exempelvis för att förhindra att&lt;br&gt;vapen, narkotika eller annat tas in på slutna institutioner av olika&lt;br&gt;slag. Reglerna finns då primärt i andra författningar än rättegångs-&lt;br&gt;balken. Regleringen i dessa andra författningar kan ibland överens-&lt;br&gt;stämma med utformningen av reglerna i rättegångsbalken, men ibland&lt;br&gt;är den annorlunda utformad. I sådana fall gäller ifrågavarande särbe-&lt;br&gt;stämmelser framför rättegångsbalkens generella reglering (se 28 kap.&lt;br&gt;15 § RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om förutsättningarna för att använda tvångsmedlen kropps-&lt;br&gt;visitation och kroppsbesiktning har den lagtekniska utformningen inte&lt;br&gt;medfört några särskilda tillämpningssvårigheter. Detsamma gäller be-&lt;br&gt;träffande beslutsformerna. I den praktiska tillämpningen är det nor-&lt;br&gt;malt inte några större problem att fastställa när kroppsvisitation eller&lt;br&gt;kroppsbesiktning kan komma till användning. Vad som däremot har&lt;br&gt;ansetts oklart och därigenom berett vissa problem är vad som när-&lt;br&gt;mare avses med kroppsvisitation respektive kroppsbesiktning samt&lt;br&gt;hur respektive tvångsmedel får användas. Dessa oklarheter kan till&lt;br&gt;stor del tillskrivas det förhållandet att begreppen inte klart har&lt;br&gt;definierats i lag. Begreppen har dessutom givits skiftande innebörd i&lt;br&gt;olika motivuttalanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Begreppen kroppsvisitation och kroppsbesiktning i Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;regeringsformen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts skyddas i regeringsformen den enskildes kroppsliga inte-&lt;br&gt;gritet. Detta skydd kan under vissa omständigheter inskränkas genom&lt;br&gt;lag. Skyddet i 2 kap. 6 § RF är riktat mot påtvingade kroppsliga in-&lt;br&gt;grepp samt dessutom mot bl.a. kroppsvisitation. Begreppet kropps-&lt;br&gt;besiktning förekommer däremot inte i regeringsformen. Beträffande&lt;br&gt;uttrycket kroppsligt ingrepp sägs i motiven till regeringsformen&lt;br&gt;(prop. 1975/76:209 s. 147) att det avser främst våld mot människo-&lt;br&gt;kroppen. Dit hänförs vidare läkarundersökningar, smärre ingrepp som&lt;br&gt;vaccination och blodprovstagning samt &amp;quot;liknande företeelser som bru-&lt;br&gt;kar betecknas med ordet kroppsbesiktning&amp;quot;. I motiven sägs vidare att&lt;br&gt;med kroppsvisitation avses undersökning av en persons kläder eller&lt;br&gt;av något som denne har med sig, t.ex. en handväska. Av det nu sag-&lt;br&gt;da framgår alltså att kroppsbesiktning är en form av kroppsligt in-&lt;br&gt;grepp, vilket kroppsvisitation inte är. I Rättighetsskyddsutredningens&lt;br&gt;betänkande (SOU 1978:34) Förstärkt skydd för fri- och rättigheter an-&lt;br&gt;gavs att de lagenliga inskränkningarna av det grundlagsenliga skyddet&lt;br&gt;kunde delas in i fyra olika grupper (se prop. 1978/79:195 bil. 1 s.&lt;br&gt;202-207), nämligen a) påtvingat kroppsligt ingrepp, som innebär våld&lt;br&gt;mot människokroppen, b) påtvingat kroppsligt ingrepp i annat fall,&lt;br&gt;dvs. kroppsbesiktning, främst läkarundersökning, samt smärre in-&lt;br&gt;grepp av typ vaccination, tagande av blodprov eller fingeravtryck, c)&lt;br&gt;kroppsvisitation eller således undersökning av någons kläder eller av&lt;br&gt;det som någon bär med sig, samt d) samhällets rätt att i andra fall&lt;br&gt;utöva våld mot enskilda personer, dvs. en mera generell rätt för det&lt;br&gt;allmännas verkställande organ till våldsutövning för genomförande av&lt;br&gt;vissa förvaltningsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på ingrepp som hamnar i den första gruppen nämns&lt;br&gt;kastrering och transplantation. Bland ingrepp som hamnar i den andra&lt;br&gt;gruppen, dvs. ingrepp som skall anses utgöra kroppsbesiktning,&lt;br&gt;nämns läkarundersökning, smärre ingrepp av typ vaccination samt&lt;br&gt;tagande av blodprov och fingeravtryck. Däremot hänförs inte tagande&lt;br&gt;av fotografi eller alkoholutandningsprov till denna grupp. Till den&lt;br&gt;tredje gruppen, kroppsvisitation, hänförs undersökning av någons&lt;br&gt;kläder eller väska som någon bär med sig. Till den fjärde gruppen&lt;br&gt;hänförs bl.a. polismans rätt att bruka våld (se t.ex. 10 § polislagen&lt;br&gt;[1984:387]). Utredningen tilläde att gränsdragningen mellan de fyra&lt;br&gt;grupperna inte är entydig, utan t.o.m. i viss mån godtycklig, men att&lt;br&gt;gränsdragningsfrågoma inte var av intresse i sammanhanget, eftersom&lt;br&gt;grundlagsskyddet är detsamma för alla fyra grupperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan gränsdragningsfråga som har varit föremål för diskussion&lt;br&gt;är den mellan kroppsvisitation och husrannsakan, särskilt beträffande&lt;br&gt;undersökning av väskor och annan medförd egendom. Med husrann-&lt;br&gt;sakan förstås varje av myndighet företagen undersökning av hus, rum&lt;br&gt;eller slutet förvaringsställe (se avsnitt 2.2.3 och prop. 1975/76:209&lt;br&gt;s. 147). En undersökning av väskor och liknande som någon bär med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig omfattas av begreppet kroppsvisitation och inte av husrannsakan Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;(se prop. 1978/79:195 bil. 1 s. 97). I detta sammanhang har disku-&lt;br&gt;terats var gränsen skall dras för att man skall kunna säga att någon&lt;br&gt;bär något med sig. Det har också diskuterats vilket tvångsmedel som&lt;br&gt;skall tillgripas för att undersöka en låst väska; kroppsvisitation eller&lt;br&gt;husrannsakan. Dessa diskussioner återkommer jag till (avsnitt 2.4.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan nu kan dock nämnas att dessa gränsdragningsproblem inte är&lt;br&gt;av något större intresse ur regeringsformens perspektiv. I regerings-&lt;br&gt;formen är nämligen skyddet för frihetsinskränkningar utformat på&lt;br&gt;samma sätt för alla slags frihetsinskränkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att regeringsformen och&lt;br&gt;dess förarbeten inte innehåller några skarpa gränsdragningar mellan&lt;br&gt;olika typer av integritetskränkningar och inte heller några klara&lt;br&gt;definitioner av begreppen kroppsbesiktning och kroppsvisitation. De&lt;br&gt;exemplifieringar som här har redovisats gör dock att begreppen kan&lt;br&gt;ringas in tämligen väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.3 Begreppen kroppsvisitation och kroppsbesiktning i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation behandlas i 28 kap. 11 § RB. Där sägs att det, då&lt;br&gt;det förekommer anledning att brott på vilket fängelse kan följa har&lt;br&gt;förövats, får företas kroppsvisitation i vissa syften. Kroppsbesiktning&lt;br&gt;behandlas i 28 kap. 12 § RB. Där sägs att det å den som skäligen kan&lt;br&gt;misstänkas för brott på vilket fängelse kan följa får företas kropps-&lt;br&gt;besiktning, för samma ändamål som för kroppsvisitation. I lagtexten&lt;br&gt;anges inte den närmare innebörden av begreppen kroppsvisitation re-&lt;br&gt;spektive kroppsbesiktning. Begreppen infördes i samband med till-&lt;br&gt;komsten av rättegångsbalken. Tidigare användes begreppet kropps-&lt;br&gt;rannsakan som en gemensam beteckning för kroppsvisitation och&lt;br&gt;kroppsbesiktning. I 28 kap. 13 § RB finns vissa gemensamma be-&lt;br&gt;stämmelser om verkställighet m.m. av beslut om kroppsvisitation och&lt;br&gt;kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till rättegångsbalken (NJA II 1943 s. 373) anges att det&lt;br&gt;med kroppsvisitation avses undersökning av någons kläder eller vad&lt;br&gt;han eljest bär på sig. Man har i olika sammanhang diskuterat i vilken&lt;br&gt;mån undersökning av väskor och annat liknande bagage innefattas i&lt;br&gt;begreppet kroppsvisitation. Plånböcker och ryggsäckar utgör exempel&lt;br&gt;på vad någon kan bära på sig. Bestämmelserna om kroppsvisitation&lt;br&gt;kan därför bli tillämpliga beträffande sådana föremål. Hur förhåller&lt;br&gt;det sig då med väskor och liknande? Språkligt sett kan det vara svårt&lt;br&gt;att säga att man bär en väska på sig. En väska har eller bär man med&lt;br&gt;sig. Är då en undersökning av en medhavd väska att anse som en&lt;br&gt;kroppsvisitation eller som en husrannsakan? I doktrinen har hävdats&lt;br&gt;att uttalandena i förarbetena innebär att portföljer, resväskor, påsar&lt;br&gt;och liknande, som någon har med sig inte omfattas av bestämmelser-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na om kroppsvisitation. I stället skulle bestämmelserna om husrann- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;sakan vara tillämpliga i dessa fall. I 28 kap. 1 § RB föreskrivs att&lt;br&gt;husrannsakan under vissa närmare angivna förutsättningar tär ske i&lt;br&gt;hus, rum eller slutet förvaringsställe. I förarbetena till rättegångs-&lt;br&gt;balken (NJA II 1943 s. 369) anges att som slutet förvaringsställe bör&lt;br&gt;betraktas t.ex. stängd bil samt kassafack i bank. Undersökning av en&lt;br&gt;väska som någon bär på sig omfattas - oavsett om den är sluten eller&lt;br&gt;inte - alltså av bestämmelserna om kroppsvisitation. Undersökning av&lt;br&gt;en väska som någon bär med sig omfattas å andra sidan av bestäm-&lt;br&gt;melserna om husrannsakan; dock endast - har det hävdats - om den&lt;br&gt;är sluten (se Bylund i Ekelöf, Rättegång III s. 67). En icke sluten&lt;br&gt;väska som någon har med sig skulle således inte omfattas av vare sig&lt;br&gt;bestämmelserna om kroppsvisitation eller bestämmelserna om hus-&lt;br&gt;rannsakan. I kommentaren till rättegångsbalken (Fitger m.fl. 28:6-7)&lt;br&gt;hävdas däremot att husrannsakan kan ske även beträffande olåsta för-&lt;br&gt;varingsställen. Däremot synes även där upprätthållas ett krav på att&lt;br&gt;förvaringsstället (väskan) är sluten, eller med ett annat uttryck stängd,&lt;br&gt;för att husrannsakan skall kunna komma i fråga (jfr också JO 1974&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 128 och 1977/78 s. 129 samt NJA 1974 s. 229).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsbesiktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till rättegångsbalken (NJA II 1943 s. 373) anges att med&lt;br&gt;kroppsbesiktning avses undersökning av kroppen. I lagtexten i&lt;br&gt;28 kap. 12 § RB har lagts till att det vid en kroppsbesiktning, om så&lt;br&gt;erfordras, får tas blodprov och genomföras annan undersökning, som&lt;br&gt;kan ske utan nämnvärt men. I förarbetena (a.a. s. 374) anges som&lt;br&gt;exempel på &amp;quot;annan undersökning&amp;quot; undersökning för utrönande om&lt;br&gt;den misstänkte är behäftad med viss sjukdom eller röntgenundersök-&lt;br&gt;ning. Vad som närmare avses med &amp;quot;nämnvärt men&amp;quot; specificeras inte&lt;br&gt;i förarbetena. Kroppsbesiktningsbegreppet kan alltså i viss mån sägas&lt;br&gt;vara oklart i rättegångsbalken i det att den enda vägledning som ges&lt;br&gt;är att det avser undersökning av kroppen. Det anges inget om hur en&lt;br&gt;sådan besiktning får utföras, vilka delar av kroppen som avses, eller&lt;br&gt;hur omfattande eller ingående undersökningen får vara. Därtill har&lt;br&gt;det öppnats möjligheter till &amp;quot;annan undersökning&amp;quot;, vilket inte heller&lt;br&gt;är någon klar avgränsning av vad som får göras. Det begränsande&lt;br&gt;rekvisitet &amp;quot;nämnvärt men&amp;quot; har inte heller önskvärd precision och&lt;br&gt;bidrar också till nämnda oklarheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.4 Begreppen kroppsvisitation och kroppsbesiktning i annan&lt;br&gt;lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom i regeringsformen och rättegångsbalken förekommer begrep-&lt;br&gt;pen kroppsvisitation och kroppsbesiktning i ett stort antal andra lagar.&lt;br&gt;Här följer en kort översikt vad gäller själva den juridiska begrepps-&lt;br&gt;bildningen. De syften som bär upp de skilda lagarna kommer inte att&lt;br&gt;beröras. Inte heller de förutsättningar som gäller för användningen av&lt;br&gt;respektive tvångsmedel kommer att beröras i någon särskild utsträck-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler där såväl kroppsvisitation som kroppsbesiktning förekommer&lt;br&gt;som begrepp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 29 § femte stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt&lt;br&gt;(KvaL) kan det som villkor för besök föreskrivas att den besökande&lt;br&gt;underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning eller&lt;br&gt;medger undersökning av väska, kasse eller annat dylikt som han vill&lt;br&gt;medföra vid besöket. I samband med införandet av denna regel disku-&lt;br&gt;terades i förarbetena (Ds Ju 1973:9 s. 177 f. och prop. 1974:20&lt;br&gt;s. 143 f) inte innebörden av begreppet kroppsvisitation närmare. Av&lt;br&gt;såväl lagtext som förarbetsuttalanden framgår dock klart att undersök-&lt;br&gt;ningar av väskor m.m. faller utanför begreppet kroppsvisitation. I&lt;br&gt;detta sammanhang är regeln så konstruerad att undersökningar förut-&lt;br&gt;sätter frivillighet. Om samtycke inte lämnas innebär det att besöket&lt;br&gt;inte får äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt att genomföra en form av kroppsbesiktning av besökande inför-&lt;br&gt;des genom en lagändring som trädde i kraft den 1 oktober 1982 (SFS&lt;br&gt;1982:401). I förarbetena till denna lagändring (prop. 1981/82:141&lt;br&gt;s. 44) sades i denna del, att förutom kroppsvisitation och under-&lt;br&gt;sökning av väskor och dylikt också ytlig kroppsbesiktning skulle&lt;br&gt;kunna föreskrivas som villkor för besök. Härom sades vidare. &amp;quot;Ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning har införts som rättsligt begrepp genom ändringar&lt;br&gt;år 1981 i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling m.m. (se&lt;br&gt;närmare prop. 1981/82:2). En sådan besiktning anses inbegripa en&lt;br&gt;yttre granskning av kroppen. Undersökningen kan gå till så att den&lt;br&gt;besökande ombeds att ta av sig kläderna och stå upp, varefter den&lt;br&gt;tjänsteman som utför visitationen granskar de delar av kroppen som&lt;br&gt;är synliga samt fotsulorna. Även huvudhåret och armhålorna får gran-&lt;br&gt;skas. I övrigt är det emellertid inte tillåtet att be den som skall&lt;br&gt;undersökas att inta särskilda ställningar för att de för ögat dolda&lt;br&gt;delarna av kroppen skall kunna iakttas liksom inte heller att under-&lt;br&gt;söka munhåla eller annan hålighet eller beröra vederbörandes nakna&lt;br&gt;kropp för att undersöka delar av denna. I så fall blir det fråga om en&lt;br&gt;ordinär kroppsbesiktning.&amp;quot; Några möjligheter till kroppsbesiktning i&lt;br&gt;egentlig mening av besökare - utöver nyss angivna ytliga variant - ges&lt;br&gt;inte i KvaL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 52 a - 52 c §§ KvaL finns regler om kroppsvisitation och kropps-&lt;br&gt;besiktning av den som är intagen i anstalt eller som skall tas in där.&lt;br&gt;I förarbetena (prop. 1978/79:62 s. 28) anges att regleringen borde&lt;br&gt;bygga på de redan förefintliga begreppen kroppsvisitation respektive&lt;br&gt;kroppsbesiktning mot bakgrund av att dessa begrepp &amp;quot;måste betraktas&lt;br&gt;som förhållandevis noggrant definierade&amp;quot;. Vidare anges (a.a. s. 29)&lt;br&gt;att det med kroppsvisitation avses undersökning av en persons kläder&lt;br&gt;eller något som denne bär med sig, t.ex. en handväska. I detta sam-&lt;br&gt;manhang nämns också begreppet skyddsvisitation, som beskrivs som&lt;br&gt;en lindrigare variant av kroppsvisitation. En skyddsvisitation sägs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebära att man genom att känna utanpå någons kläder undersöker Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;om vederbörande bär på sig något tillhygge eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 - 2 b §§ lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och an-&lt;br&gt;hållna rn.fi. (behandlingslagen) regleras kroppsvisitation och kropps-&lt;br&gt;besiktning av personer intagna i häkte. Begreppen kroppsvisitation&lt;br&gt;respektive kroppsbesiktning har inte här givits några definitioner som&lt;br&gt;avviker från vad som har sagts i anslutning till behandlingen av mot-&lt;br&gt;svarande regler i KvaL (se prop. 1981/82:141 s. 50 f). Här nämns&lt;br&gt;också begreppen ytlig kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. Det&lt;br&gt;förra torde helt motsvara det nyss nämnda begreppet skyddsvisitation&lt;br&gt;(se ang. detta begrepp prop. 1983/84:111 s. 118).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 10 § polislagen regleras polismans befogenheter att bruka olika&lt;br&gt;slag av våld. I stadgandets första stycke, fjärde punkten anges att en&lt;br&gt;polisman under vissa förutsättningar har rätt att genomföra kroppsvi-&lt;br&gt;sitation respektive kroppsbesiktning. I förarbetena (se prop.&lt;br&gt;1983/84:111 s. 80 ff) ges inte begreppen någon närmare bestämd de-&lt;br&gt;finition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 19 § varusmugglingslagen och i 63 och 74 §§ tullagen&lt;br&gt;(1987:1065) regleras kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning samt&lt;br&gt;undersökning av bagage m.m. Förarbetena (prop. 1981/82:2) till&lt;br&gt;nämnda föreskrift i varusmugglingslagen är relativt utförliga när det&lt;br&gt;gäller att bestämma innebörden av begreppen kroppsvisitation och&lt;br&gt;kroppsbesiktning. Där sägs (a.a. s. 11) att gränsdragningen mellan de&lt;br&gt;båda begreppen är tämligen klar och att begreppens innebörd får&lt;br&gt;anses vara desamma oberoende av i vilket författningssammanhang&lt;br&gt;de förekommer. Varje undersökning eller granskning av kroppen, an-&lt;br&gt;tingen den är endast okulär eller mer ingående, är att betrakta som&lt;br&gt;kroppsbesiktning medan kontroll av kläder och andra persedlar utgör&lt;br&gt;kroppsvisitation. Vidare diskuteras begreppen ytlig kroppsvisitation&lt;br&gt;och ytlig kroppsbesiktning i dessa förarbeten. Ytlig kroppsvisitation&lt;br&gt;definieras (a.a. s. 39) i anslutning till vad som har sagts beträffande&lt;br&gt;detta begrepp i KvaL och i behandlingslagen, som en endast summa-&lt;br&gt;risk undersökning av någons kläder genom att känna utanpå dessa i&lt;br&gt;syfte att söka efter vapen eller andra farliga föremål. Ytlig kroppsbe-&lt;br&gt;siktning beskrivs som en lindrigare variant av kroppsbesiktning och&lt;br&gt;definieras (a.a. s. 12 och 24 ff) som en yttre granskning av någons&lt;br&gt;nakna kropp samt en undersökning av någons skägg, hår, peruk eller&lt;br&gt;arm- eller benprotes. I anslutning till denna definition anges att den&lt;br&gt;är avsedd att vara uttömmande, dvs. varje annan form av kroppsbe-&lt;br&gt;siktning faller utanför begreppet ytlig kroppsbesiktning. Vid det&lt;br&gt;praktiska genomförandet sägs det innebära bl.a. att den undersökte&lt;br&gt;kan uppmanas att exponera vissa dolda delar av kroppen såsom fot-&lt;br&gt;sulor och armhålor men inget ytterligare. Det bör inte komma i fråga&lt;br&gt;att be den undersökte att inta några särskilda kroppsställningar för att&lt;br&gt;underlätta besiktningen. Den undersökte får inte heller ombedjas att&lt;br&gt;ta av sig en protes. Varusmugglingsutredningen har inte föreslagit&lt;br&gt;några förändringar vad gäller denna begreppsbildning (se SOU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991:84 s. 389 och s. 527 ff). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1991:572) om särskild kontroll av vissa utlänningar finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 18 - 22 §§ särskilda bestämmelser om tvångsmedel, däribland&lt;br&gt;kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Begreppen definieras inte när-&lt;br&gt;mare i förarbetena (prop. 1990/91:118). Inte heller i den numera&lt;br&gt;upphävda terroristlagen (1989:530) eller dess förarbeten (prop.&lt;br&gt;1988/89:86) angavs några närmare definitioner av tvångsmedlen&lt;br&gt;kroppsvisitation respektive kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 28 kap. 6 a § brottsbalken (BrB) föreskrivs att en behand-&lt;br&gt;lingsplan i samband med en dom på skyddstillsyn får innehålla be-&lt;br&gt;stämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning. I förarbetena&lt;br&gt;har den närmare innebörden av ifrågavarande begrepp inte berörts (se&lt;br&gt;prop. 1986/87:106 s. 91 f. och prop. 1987/88:120 s. 74 f.). Den be-&lt;br&gt;rörda bestämmelsen i 28 kap. 6 a § BrB har ändrats med ikraft-&lt;br&gt;trädande den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:142). I samband därmed har&lt;br&gt;begreppen kroppsvisitation och kroppsbesiktning utmönstrats ur para-&lt;br&gt;grafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 3 § att det som villkor för att någon skall tas in på sjukhus för att&lt;br&gt;undergå vård för missbruk av beroendeframkallande medel lår upp-&lt;br&gt;ställas att vederbörande underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning. I förarbetena (prop. 1984/85:46 s. 29 f.) sägs att&lt;br&gt;kroppsvisitation är &amp;quot;kontroll av kläder och andra persedlar&amp;quot;. Vad&lt;br&gt;gäller ytlig kroppsbesiktning hänvisas till vad som har uttalats i prop.&lt;br&gt;1981/82:2 (jfr ovan). Vidare anges att det skall &amp;quot;kunna krävas att&lt;br&gt;väskor, kassar och annat som den vårdsökande medför till sjukhuset&lt;br&gt;får undersökas&amp;quot;. Samma sak skall gälla &amp;quot;paket eller dylikt&amp;quot; som kom-&lt;br&gt;mer till patienten under vistelsen på sjukhuset. I lagtexten anges inte&lt;br&gt;särskilt att väskor m.m. lår undersökas. Enligt uttalanden i förar-&lt;br&gt;betena anses emellertid en sådan undersökningsrätt i detta samman-&lt;br&gt;hang falla inom begreppet kroppsvisitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM) anges&lt;br&gt;i 32 § att den som vårdas enlig denna lag under vissa förutsättningar&lt;br&gt;får kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbesiktigas. Ursprungligen tilläts&lt;br&gt;endast kroppsvisitation, vilket i förarbetena beskrivs som &amp;quot;undersök-&lt;br&gt;ning av någons kläder eller väska eller något annat han för med sig,&lt;br&gt;däremot inte av hans kropp” (se prop. 1981/82:8 s. 94). Genom en&lt;br&gt;lagändring som trädde i kraft den 1 oktober 1982 infördes i den nu&lt;br&gt;gällande lagens föregångare också möjlighet till ytlig kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning. Någon avvikande definition av detta begrepp gavs inte i förar-&lt;br&gt;betena, utan hänvisning gjordes till vad som sagts om begreppet i an-&lt;br&gt;slutning till KvaL (se prop. 1981/82:141 s. 51). I förarbetena till nu&lt;br&gt;gällande lag (prop. 1987/88:147) har inte gjorts några anmärkningar&lt;br&gt;beträffande definitionerna av ifrågavarande begrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I smittskyddslagen (1988:1472) anges i 46 § att den tvångsisolerade&lt;br&gt;under vissa förutsättningar får kroppsvisiteras eller ytligt kroppsbe-&lt;br&gt;siktigas. Begreppsbildningen här ansluter sig till vad som gäller enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LVM (se prop. 1988/89:5 s. 137). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga&lt;br&gt;(LVU) sägs i 17 § att den som intas på eller vistas på ett ungdomshem&lt;br&gt;under vissa förutsättningar får kroppsvisiteras eller ytligt kropps-&lt;br&gt;besiktigas. Begreppen kroppsvisitation och kroppsbesiktning har här&lt;br&gt;ingen annan innebörd än den som har redovisats beträffande LVM.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård anges i 23 § att en&lt;br&gt;patient under vissa förutsättningar får kroppsvisiteras eller ytligt&lt;br&gt;kroppsbesiktigas. Definitionen av begreppen kroppsvisitation re-&lt;br&gt;spektive ytlig kroppsbesiktning sluter an till vad som gäller be-&lt;br&gt;träffande dessa begrepp i 17 § LVU och 32 § LVM (se prop.&lt;br&gt;1990/91:58 s. 263 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m. ges i 7 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §§ möjligheter till kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Be-&lt;br&gt;greppen är i lagen eller dess förarbeten (se prop. 1978/79:215 s. 29&lt;br&gt;ff.) inte definierade på något särskilt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering förekommer i&lt;br&gt;2 kap. 7 § en regel som med hänvisning till varusmugglingslagen&lt;br&gt;möjliggör kroppsvisitation och ytligt kroppsbesiktning. Några&lt;br&gt;uttalanden om begreppens innebörd har inte gjorts i förarbetena (se&lt;br&gt;prop. 1989/90:135 och 1992/93:126).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler där enbart begreppet kroppsvisitation förekommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 77 § behandlingslagen förekommer en regel, liknande den i 29 §&lt;br&gt;femte stycket KvaL, som möjliggör kroppsvisitation av en besökande&lt;br&gt;som villkor för att denne skall få besöka någon som är häktad eller&lt;br&gt;anhållen. Vid sidan av kroppsvisitation regleras rätten att undersöka&lt;br&gt;väska, kasse eller annat dylikt. Kroppsvisitation har varken i lagtext&lt;br&gt;eller i förarbeten definierats särskilt (se prop. 1975/76:90).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 79 § polislagen stadgas att en polisman under vissa närmare an-&lt;br&gt;givna förutsättningar får kroppsvisitera en person och även undersöka&lt;br&gt;dennes portfölj, handväska eller liknande handbagage. Undersök-&lt;br&gt;ningen av medhaft bagage omfattas alltså här inte av begreppet&lt;br&gt;kroppsvisitation. I den ursprungliga lagtexten omnämndes inte ens un-&lt;br&gt;dersökning av portfölj, handväska eller liknande handbagage. I förar-&lt;br&gt;betena (prop. 1983/84:111 s. 120 ff.) poängteras att den kroppsvisi-&lt;br&gt;tation här är fråga om i regel skall begränsas till en summarisk under-&lt;br&gt;sökning av den undersöktes kläder i syfte att kontrollera att den&lt;br&gt;undersökte inte bär på sig vapen eller andra farliga föremål eller far-&lt;br&gt;liga ämnen. Beträffande medhavd egendom kan nämnas att det vidare&lt;br&gt;(a.a. s. 120) sägs att låst portfölj eller resväska eller på annat sätt&lt;br&gt;slutet förvaringsmedel (exempelvis ett med tejp eller snöre väl till-&lt;br&gt;slutet paket) med stöd av ifrågavarande lagrum inte far öppnas, om&lt;br&gt;inte förutsättningar för husrannsakan är för handen. Huruvida be-&lt;br&gt;greppet kroppsvisitation omfattar undersökning av medhavda väskor&lt;br&gt;och liknande som är öppna anges inte uttryckligen. Genom en änd-&lt;br&gt;ring i polislagen som trädde i kraft den 1 juli 1987 utvidgades 19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(se prop. 1986/87:115). Då tillädes att polisen i hithörande fall, Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;förutom att genomföra kroppsvisitation, också skulle ha rätt att&lt;br&gt;undersöka väskor m.m. Nu nämnda lagändring föregicks inte enligt&lt;br&gt;förarbetena av några diskussioner eller överväganden beträffande här&lt;br&gt;diskuterade begrepp (jfr också prop. 1987/88:143). Förutom i 19 §&lt;br&gt;förekommer också i 22 § en regel om kroppsvisitation i polislagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1970:926) om särskild kontroll på flygplats sägs i 3 § att&lt;br&gt;flygpassagerare får kroppsvisiteras. I förarbetena (prop. 1970:204)&lt;br&gt;definieras inte begreppet kroppsvisitation särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar&lt;br&gt;finns bestämmelser om kroppsvisitation och undersökning av väskor&lt;br&gt;och andra föremål. I förarbetena (prop. 1980/81:114 s. 22 f.) anges&lt;br&gt;att kroppsvisitation i första hand innebär undersökning av en persons&lt;br&gt;kläder och av det denne i övrigt bär på sig. Vidare sägs att även un-&lt;br&gt;dersökning av det som någon bär med sig, t.ex. en väska, brukar&lt;br&gt;hänföras till kroppsvisitation. För tydlighetens skull anges dock i&lt;br&gt;lagtexten, förutom att kroppsvisitation får göras, att även väskor och&lt;br&gt;andra föremål får undersökas (jfr också a.a. s. 55 f. och s. 120 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde med riks-&lt;br&gt;dagens kammare och utskott stadgas i 3 § att kroppsvisitation får&lt;br&gt;förekomma. Begreppet definieras inte närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.&lt;br&gt;finns regler som möjliggör kroppsvisitation och undersökning av&lt;br&gt;medförd egendom. Varken lagen eller dess förarbeten (prop.&lt;br&gt;1989/90:54) innehåller någon särskild definition av begreppet&lt;br&gt;kroppsvisitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utlänningslagen (1989:529) finns i 5 kap. 2 § en regel som möj-&lt;br&gt;liggör att en utlänning får kroppsvisiteras samt att hans bagage,&lt;br&gt;handväskor och liknande får undersökas. I förarbetena (prop.&lt;br&gt;1988/89:86 s. 101) sägs beträffande kroppsvisitation att däri ingår en&lt;br&gt;undersökning av den undersöktes kläder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. före-&lt;br&gt;skrivs i 45 § om kroppsvisitation under vissa förhållanden. I para-&lt;br&gt;grafens första stycke anges sålunda att kroppsvisitation får förekom-&lt;br&gt;ma för eftersökande av vissa närmare angivna föremål. I förarbetena&lt;br&gt;(prop. 1985/86:9 s. 119) sägs att i rättegångsbalkens mening &amp;quot;innebär&lt;br&gt;kroppsvisitation undersökning av den misstänktes kläder och vad han&lt;br&gt;i övrig bär på sig. Begreppet har samma innebörd i detta samman-&lt;br&gt;hang.&amp;quot; I andra stycket av paragrafen har lagts till att det för&lt;br&gt;eftersökande av ifrågavarande föremål också får undersökas skåp,&lt;br&gt;väskor och annan egendom som tillhör eller disponeras av den som&lt;br&gt;undersöks. I förarbetena sägs (a.a. s. 119 f.) uttryckligen att&lt;br&gt;åtgärderna enligt detta stycke utgör andra undersökningar än kropps-&lt;br&gt;visitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträ-&lt;br&gt;dare anges i 17 § att kroppsvisitation får förekomma. I bestämmelsen&lt;br&gt;hänvisas till regleringen i rättegångsbalken. Förarbetena till stad-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gandet (prop. 1983/84:187) innehåller ingen avvikande definition av Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;begreppet kroppsvisitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget till ny ordningslag (prop. 1992/93:210) föreskrivs i 32 §&lt;br&gt;andra stycket att kroppsvisitation får ske i vissa fall för att söka efter&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker. Bestämmelsen har anpassats till förslaget i&lt;br&gt;promemorian (se a. prop. s. 272).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler där enbart begreppet kroppsbesiktning förekommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1988:1473) om undersökning beträffande HIV-smitta i brott-&lt;br&gt;mål föreskrivs i 2 § om kroppsbesiktning av den som skäligen kan&lt;br&gt;misstänkas för ett sexualbrott, varigenom infektion av HIV har&lt;br&gt;kunnat överföras till målsäganden. I stadgandet görs en allmän hän-&lt;br&gt;visning till rättegångsbalken. Helt följdriktigt förekommer inte heller&lt;br&gt;någon från rättegångsbalken avvikande definition av begreppet i lagen&lt;br&gt;eller dess förarbeten (se prop. 1988/89:5 s. 155 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.5 Sammanfattning - begreppen kroppsvisitation och kropps-&lt;br&gt;besiktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppen kroppsvisitation och kroppsbesiktning förekommer såväl&lt;br&gt;i regeringsformen och rättegångsbalken som i andra författningar. På&lt;br&gt;vissa håll förekommer också begreppen ytlig kroppsvisitation&lt;br&gt;(skyddsvisitation) och ytlig kroppsbesiktning. Sammanfattningsvis kan&lt;br&gt;beträffande dessa begrepp enligt gällande rätt följande sägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation: Med kroppsvisitation avses först och främst en&lt;br&gt;undersökning av de kläder som någon har på sig. Häri innefattas även&lt;br&gt;undersökning med metalldetektor. I vilken utsträckning en under-&lt;br&gt;sökning av medhavda väskor eller annat bagage och liknande är att&lt;br&gt;hänföra till kroppsvisitation är däremot inte helt klart. Begreppet&lt;br&gt;kroppsvisitation, liksom även ytlig kroppsvisitation, faller utanför&lt;br&gt;begreppet kroppsligt ingrepp, som det är att förstå enligt regerings-&lt;br&gt;formen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytlig kroppsvisitation (skyddsvisitation): Med ytlig kroppsvisitation,&lt;br&gt;eller skyddsvisitation, avses en summarisk undersökning av någons&lt;br&gt;kläder, bestående i att kontrollanten känner utanpå kläderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsbesiktning: Med kroppsbesiktning avses en undersökning av&lt;br&gt;kroppen. Häri innefattas såväl en ytlig, okulär undersökning som en&lt;br&gt;ingående undersökning av kroppens inre. Även borttagande av ban-&lt;br&gt;dage och avlägsnande av proteser omfattas av begreppet kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning. Viss oklarhet kan sägas råda om huruvida provtagningar av&lt;br&gt;olika slag, såsom exempelvis blodprovstagning, innefattas i begrep-&lt;br&gt;pet. Även i övrigt kan viss oklarhet sägas råda beträffande vilka&lt;br&gt;undersökningar som ryms inom begreppet, särskilt mot bakgrund av&lt;br&gt;att det i exempelvis 28 kap. 12 § RB jämte kroppsbesiktning också&lt;br&gt;talas om &amp;quot;annan undersökning&amp;quot;. Begreppet kroppsbesiktning, liksom&lt;br&gt;även ytlig kroppsbesiktning, faller inom begreppet kroppsligt ingrepp,&lt;br&gt;som detta är att fatta enligt regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytlig kroppsbesiktning: Med ytlig kroppsbesiktning avses en okulär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 24&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besiktning av den nakna kroppen inklusive förekommande proteser. Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;Den som undersöks får uppmanas att visa upp fotsulorna och lyfta&lt;br&gt;upp armarna så att armhålorna kan kontrolleras. Kontrollanten får&lt;br&gt;inte vidröra kroppen eller anmoda den undersökte att inta speciella&lt;br&gt;ställningar. Kontroll av kroppens hålrum genom att den undersökte&lt;br&gt;anmodas att gapa eller att sära på skinkorna får inte ske. Huvudhår&lt;br&gt;och eventuell peruk får dock vidröras vid undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I skilda sammanhang förekommer också begreppen fullständig&lt;br&gt;kroppsvisitation och fullständig kroppsbesiktning samt ren kropps-&lt;br&gt;undersökning. Dessa begrepp torde inte ha någon självständig rättslig&lt;br&gt;betydelse, utan används endast för att göra avgränsningar mot vad&lt;br&gt;som här har kallats ytlig kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning.&lt;br&gt;Dessa begrepp förekommer inte heller i författningstext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Reformbehovet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tvångsmedlen kroppsvisitation och kroppsbesiktning är juridiska be-&lt;br&gt;grepp som förekommer i ett flertal författningar. Begreppen har givits&lt;br&gt;skiftande innebörd i skilda lagstiftningsärenden. Det finns enligt min&lt;br&gt;mening ett klart intresse av att respektive begrepp ges en enhetlig och&lt;br&gt;konsekvent samt, så långt som möjligt, klar och tydlig avgränsning.&lt;br&gt;Detta är angeläget såväl av principiella skäl, eftersom det rör sig om&lt;br&gt;inskränkningar i grundlagsskyddet, som av praktiska skäl, eftersom&lt;br&gt;tvångsmedlen används inom olika verksamhetsområden och tillämpas&lt;br&gt;av många olika befattningshavare på skilda nivåer. De problem som&lt;br&gt;är förknippade med den i viss mån rådande begreppsförvirringen har&lt;br&gt;också uppmärksammats av bl.a. JO vid ett flertal tillfällen. Det är&lt;br&gt;också JO som initierat detta lagstiftningsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Smugglingen av narkotika mellan olika länder har, som jag redan&lt;br&gt;har varit inne på (avsnitt 2.1), under senare år allt mer kommit att&lt;br&gt;ske genom s.k. intracorporala transporter, dvs. genom att narkotika&lt;br&gt;förvaras och transporteras i kroppen. Detsamma gäller narkotikain-&lt;br&gt;förseln till anstalter och andra slutna institutioner. Denna form av&lt;br&gt;narkotikasmuggling är av naturliga skäl mycket svår att upptäcka. I&lt;br&gt;kampen mot narkotikabrottsligheten är det därför viktigt att de regler&lt;br&gt;som står till buds är så lätthanterliga och effektiva som möjligt och&lt;br&gt;att det inte råder någon tveksamhet kring vilka åtgärder den straff-&lt;br&gt;processuella regleringen medger. Samtidigt är det givetvis av största&lt;br&gt;vikt att reglerna är utformade på ett sådant sätt att de uppfyller kra-&lt;br&gt;ven på rättssäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett problem med den nuvarande utformningen av reglerna om&lt;br&gt;kroppsbesiktning är att det i 28 kap. 12 § andra stycket RB sägs att&lt;br&gt;det vid kroppsbesiktning får tas blodprov och utföras annan undersök-&lt;br&gt;ning. Lagtextens utformning kan ge upphov till tveksamhet om vilka&lt;br&gt;åtgärder som ryms inom begreppet kroppsbesiktning. Utformningen&lt;br&gt;kan ge intryck av att blodprovstagning och andra undersökningar är&lt;br&gt;egna former av tvångsmedel, som får utföras i samband med kropps-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besiktning men som inte utgör kroppsbesiktning. I KvaL sägs endast Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;att en intagen under vissa förutsättningar får kroppsbesiktigas.&lt;br&gt;Detsamma gäller även beträffande behandlingslagen. Någon reglering&lt;br&gt;om &amp;quot;annan undersökning&amp;quot; motsvarande den i 28 kap. 12 § andra&lt;br&gt;stycket RB förekommer inte i dessa två lagar. Den oklarhet som nu&lt;br&gt;har redovisats kan i och för sig lösas genom förtydligande lagändrin-&lt;br&gt;gar i de båda lagarna. Det finns dock en rad andra oklarheter och&lt;br&gt;tillämpningsproblem när det gäller den nuvarande regleringen be-&lt;br&gt;träffande tvångsmedlet kroppsbesiktning, som jag har påpekat tidigare&lt;br&gt;(se avsnitt 2.1). Allt detta talar för att bestämmelserna om kropps-&lt;br&gt;besiktning i rättegångsbalken nu ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen synes gå mot ett allt större behov av provtagningar av&lt;br&gt;kroppsvätskor och andra kroppsprodukter i brottsutredande syfte. Det&lt;br&gt;gäller t.ex. urinprov och avföringsprov för att avslöja bl.a. sväljare.&lt;br&gt;Också blodprov och andra slags prov, såsom sperma-, saliv-, hår-&lt;br&gt;och hudprov, kan förväntas få ökad användning i många olika sam-&lt;br&gt;manhang, och då bl.a. i samband med brottsutredningar, allteftersom&lt;br&gt;DNA-tekniken utvecklas och förfinas. I nuvarande lagstiftning sägs -&lt;br&gt;som jag har nämnt - endast att vid kroppsbesiktning får, om så er-&lt;br&gt;fordras, blodprov tas och annan undersökning utföras. Vad som när-&lt;br&gt;mare avses med &amp;quot;annan undersökning&amp;quot; är inte preciserat i lagtext&lt;br&gt;eller förarbeten. Däremot har provtagningar reglerats i andra sam-&lt;br&gt;manhang, såsom t.ex. utandningsprov enligt lagen (1976:1090) om&lt;br&gt;alkoholutandningsprov och urinprov enligt KvaL. Det behövs alltså&lt;br&gt;förnyade överväganden när det gäller provtagningar, både i fråga om&lt;br&gt;vilket slags ingrepp en provtagning utgör och i viss mån hur själva&lt;br&gt;provtagningsförfarandet skall vara utformat. I detta ligger bl.a. frågan&lt;br&gt;om den som skall undersökas skall kunna hållas kvar en kortare tid&lt;br&gt;för att provtagningen skall kunna genomföras samt möjligheterna att&lt;br&gt;hålla en intagen avskild från övriga intagna i samband med&lt;br&gt;provtagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag gäller beträffande kroppsbesiktning i 28 kap. 12 § andra&lt;br&gt;stycket RB att annan undersökning endast får utföras om det kan ske&lt;br&gt;utan nämnvärt men. Vad som närmare avses med det begränsande&lt;br&gt;rekvisitet &amp;quot;nämnvärt men&amp;quot; är inte helt klart. Det är enligt min mening&lt;br&gt;önskvärt att detta får en tydligare utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tullens möjligheter att utföra urinprovstagning utan att de allmänna&lt;br&gt;förutsättningarna för kroppsbesiktning är uppfyllda, bör också över-&lt;br&gt;vägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande är det något oklart i vilken utsträckning det inom&lt;br&gt;ramen för tvångsmedlet kroppsvisitation är möjligt att undersöka&lt;br&gt;medhaft bagage och liknande. Som jag tidigare har nämnt har det&lt;br&gt;bl.a. hävdats att en undersökning av medhavda, slutna väskor inte&lt;br&gt;skulle utgöra kroppsvisitation, utan i stället husrannsakan. Det har&lt;br&gt;vidare hävdats att det skulle vara skillnad mellan att bära en väska på&lt;br&gt;sig och att bära den med sig. Det skulle t.o.m. kunna vara så - har&lt;br&gt;det hävdats - att en undersökning av en icke sluten väska som någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bär med sig inte skulle omfattas av vare sig bestämmelserna om krop- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;psvisitation eller husrannsakan. Frågan är om antydda skillnader är&lt;br&gt;sakligt motiverade. I vart fall föreligger ett klart behov av förtyd-&lt;br&gt;liganden i dessa hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också av vikt att terminologin beträffande de olika tvångs-&lt;br&gt;medlen och de skilda undersökningar som kan komma i fråga är än-&lt;br&gt;damålsenlig, konsekvent och enhetlig, och att lagstiftningen ger klart&lt;br&gt;besked om vilka åtgärder som får företas med stöd av bestämmelser-&lt;br&gt;na om kroppsvisitation respektive kroppsbesiktning. Det kan exempel-&lt;br&gt;vis ifrågasättas om de åtgärder som kan komma i fråga med stöd av&lt;br&gt;kroppsvisitationsbestämmelser - terminologiskt sett - överensstämmer&lt;br&gt;med ordet kroppsvisitation, eftersom reglerna inte medger någon kon-&lt;br&gt;troll av själva kroppen. Förekomsten av begreppen ytlig kroppsvisi-&lt;br&gt;tation och ytlig kroppsbesiktning - som förekommer i vissa lagar -&lt;br&gt;förtjänar också uppmärksamhet i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom vad jag har tagit upp hittills i detta avsnitt kan det finnas&lt;br&gt;ett behov av att reformera tvångsmedelsreglema, bl.a. kroppsvisita-&lt;br&gt;tion och kroppsbesiktning, även ur andra aspekter, främst vad gäller&lt;br&gt;förutsättningarna för att åtgärderna skall få tillgripas. Jag kommer&lt;br&gt;dock inte att beröra den frågan i detta ärende. Regeringen har den&lt;br&gt;18 mars 1993 gett Polisrättsutredningen (JU 1991:05) tilläggsdirektiv&lt;br&gt;(dir. 1993:33) att se över behovet av att ändra reglerna i rättegångs-&lt;br&gt;balken om beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning. Enligt direktiven bör utredningens översyn i princip inte om-&lt;br&gt;fatta de frågor som nu behandlas. Jag utesluter likväl inte att&lt;br&gt;utredningen på enstaka punkter kan ha anledning att komma in på&lt;br&gt;frågor som behandlas i detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan sägas att det inom ramen för vad som tas&lt;br&gt;upp i detta ärende föreligger behov av ändrade regler på ifråga-&lt;br&gt;varande område av flera skäl. Begreppsbildning och terminologi bör&lt;br&gt;vara konsekvent och enhetlig. Reglerna bör vara klara, tydliga och&lt;br&gt;entydiga. Det är också givet att reglerna måste svara mot högt ställda&lt;br&gt;krav på rättssäkerhet. Översynen bör utgå ifrån det skydd den en-&lt;br&gt;skilde i regeringsformen har tillförsäkrats gentemot det allmänna.&lt;br&gt;Begreppsbildning och definitioner bör i övrigt utgå ifrån det centrala&lt;br&gt;regelverket på området, nämligen rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Överväganden och förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2.4.1 Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: De straffprocessuella tvångsmedlen kroppsvisita-&lt;br&gt;tion och kroppsbesiktning bör definieras och avgränsas tydligare&lt;br&gt;i rättegångsbalken. Av 28 kap. 11 och 12 §§ RB bör framgå vad&lt;br&gt;som avses med respektive tvångsmedel och vilka åtgärder som får&lt;br&gt;vidtas när de används. Däremot bör inga motsvarande enhetliga&lt;br&gt;definitioner av begreppen ytlig kroppsvisitation respektive ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning tas in i rättegångsbalken eftersom dessa institut&lt;br&gt;inte finns där. Det bör inte heller inforas någon allmän reglering&lt;br&gt;av frågan om samtycke från den som står i begrepp att utsättas för&lt;br&gt;kroppsvisitation eller kroppsbesiktning. Några ändringar beträffan-&lt;br&gt;de förutsättningarna för att kroppsvisitation respektive kroppsbe-&lt;br&gt;siktning skall få användas eller beträffande beslutsordningen bör&lt;br&gt;inte göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: I huvuddragen överensstämmer prome-&lt;br&gt;morians bedömningar med mina. I en rad detaljfrågor förekommer&lt;br&gt;dock avvikelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är - vad gäller huvuddragen -&lt;br&gt;odelat positivt. Sålunda delar samtliga remissinstanser bedömningen&lt;br&gt;att innebörden av begreppen kroppsvisitation och kroppsbesiktning&lt;br&gt;behöver förtydligas. Några remissinstanser pekar, särskilt med&lt;br&gt;hänsyn till legalitetsprincipen, på vikten av uttömmande definitioner.&lt;br&gt;Promemorians förslag att inte generellt definiera begreppen ytlig&lt;br&gt;kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning tillstyrks eller lämnas utan&lt;br&gt;erinran av remissinstanserna. Några remissinstanser efterlyser en för-&lt;br&gt;djupad analys och reglering av frågorna om frivillighet och samtycke&lt;br&gt;i samband med tvångsmedelsanvändning. Ett antal remissinstanser be-&lt;br&gt;rör frågorna om förutsättningarna för att tvångsmedlen skall få an-&lt;br&gt;vändas och beslutsordningen. Ett par remissinstanser pekar också på&lt;br&gt;att termerna, kroppsvisitation och kroppsbesiktning, mindre väl anger&lt;br&gt;vad det verkligen är frågan om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: I promemorian betonas vikten av en&lt;br&gt;enhetlig definition av begreppen kroppsvisitation respektive kropps-&lt;br&gt;besiktning. Där föreslås att enhetliga definitioner skall tas in i&lt;br&gt;rättegångsbalken. Remissinstanserna har överlag välkomnat grund-&lt;br&gt;tanken i promemorian; att begreppen i rättegångsbalken ges enhetliga&lt;br&gt;definitioner, som också får återverkningar för annan lagstiftning. Jag&lt;br&gt;ansluter mig till denna bedömning och föreslår därför att begreppen&lt;br&gt;kroppsvisitation och kroppsbesiktning förtydligas och preciseras i&lt;br&gt;rättegångsbalken. Lagrådet har instämt vad gäller behovet av en över-&lt;br&gt;syn. Jag återkommer senare till innebörden av respektive begrepp och&lt;br&gt;olika terminologiska frågor som har väckts (avsnitt 2.4.2 och 2.4.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min avsikt med att införa en enhetlig definition av begreppen Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;kroppsvisitation och kroppsbesiktning är att det i rättegångsbalken&lt;br&gt;skall ges uttömmande definitioner av dessa begrepp. Mot bakgrund&lt;br&gt;av att det krävs lagstöd för ingrepp i ett grundlagsskyddat område, är&lt;br&gt;det av stort värde om detta lagstöd är enhetligt i så stor utsträckning&lt;br&gt;som möjligt. Detta innebär med nödvändighet att dessa definitioner&lt;br&gt;var och en kommer att täcka ett stort antal konkreta undersöknings-&lt;br&gt;åtgärder av inbördes olika karaktär. Det väsentligaste är att det i&lt;br&gt;varje enskilt fall går att avgöra om en tänkt åtgärd är förenlig med&lt;br&gt;någon av definitionerna eller inte. I viss speciallagstiftning - däremot&lt;br&gt;inte i rättegångsbalken - förekommer, som jag tidigare har redovisat&lt;br&gt;(avsnitt 2.2.4) begreppen ytlig kroppsvisitation och ytlig kroppsbe-&lt;br&gt;siktning. I promemorian föreslås inte någon allmän legal definition av&lt;br&gt;dessa begrepp. Remissinstanserna har i allmänhet instämt i promemo-&lt;br&gt;rians ställningstagande i denna del, eller lämnat det utan erinran.&lt;br&gt;Ytlig kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning är två begrepp som&lt;br&gt;i de fall de i dag förekommer i lagstiftningen ryms under de defi-&lt;br&gt;nitioner som jag här föreslår beträffande kroppsvisitation respektive&lt;br&gt;kroppsbesiktning. Jag kan inte finna något behov av att i rättegångs-&lt;br&gt;balken ge dessa begrepp en enhetlig definition. En sådan reglering&lt;br&gt;skulle kunna medföra att den eftersträvade enhetligheten och tydlig-&lt;br&gt;heten äventyras. Huvudtanken i mitt förslag är ju att det i baslagen&lt;br&gt;på området, dvs. rättegångsbalken, skall finnas en enda definition av&lt;br&gt;respektive begrepp. De olika undersökningsåtgärder, inklusive ytlig&lt;br&gt;kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning, som faller under någon&lt;br&gt;av dessa definitioner behöver inte i sin tur definieras i rättegångs-&lt;br&gt;balken. Detta skulle inte bara vara onödigt, utan också kunna vara&lt;br&gt;förvillande och skapa osäkerhet. Vad jag nu sagt hindrar givetvis inte&lt;br&gt;att begreppen ytlig kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning - lik-&lt;br&gt;som för närvarande - används i annan lagstiftning. Innebörden av be-&lt;br&gt;greppen får då vid behov bestämmas inom ramen för den lagstiftning&lt;br&gt;de förekommer. Jag bedömer det alltså inte som nödvändigt att de nu&lt;br&gt;diskuterade begreppen ges någon särskild definition i rättegångs-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kroppsvisitation skall få tillgripas krävs för närvarande att&lt;br&gt;det förekommer anledning att det har förövats ett brott på vilket&lt;br&gt;fängelse kan följa. Syftet med åtgärden skall vara att söka efter&lt;br&gt;föremål som är underkastat beslag eller att utröna omständighet som&lt;br&gt;kan ha betydelse för utredningen om brottet. Annan än den som skä-&lt;br&gt;ligen kan misstänkas för brottet får kroppsvisiteras endast under vissa&lt;br&gt;närmare angivna omständigheter. Kroppsbesiktning kan vidtas endast&lt;br&gt;beträffande den som skäligen kan misstänkas för brott på vilket&lt;br&gt;fängelse kan följa. Någon annan än den misstänkte kan överhuvud-&lt;br&gt;taget inte bli föremål för kroppsbesiktning enligt rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås inga ändringar beträffande dessa grund-&lt;br&gt;läggande förutsättningar för att respektive tvångsmedel skall få an-&lt;br&gt;vändas. Där redogörs emellertid i anslutning till kroppsbesiktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. för motsvarande reglering i Danmark, där man sedan en tid har Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;olika förutsättningar för skilda undersökningsåtgärder. Några remiss-&lt;br&gt;instanser har också tagit upp dessa frågor och bl.a. ifrågasatt om det&lt;br&gt;inte vore lämpligt att kräva strängare förutsättningar för vissa mer&lt;br&gt;ingripande undersökningsåtgärder. Dessa frågor tas inte upp i detta&lt;br&gt;lagstiftningsärende. Polisrättsutredningen har genom tilläggsdirektiv&lt;br&gt;fått i uppdrag att göra en översyn av bl.a. dessa frågor. Samma sak&lt;br&gt;gäller frågor beträffande beslutsordningen, som jag alltså inte heller&lt;br&gt;tar upp i detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättegångsbalken regleras inte generellt frågan, om samtycke från&lt;br&gt;den som skall undersökas innebär att undersökningen får genomföras.&lt;br&gt;Annorlunda uttryckt är det frågan om huruvida samtycke kan ersätta&lt;br&gt;de förutsättningar som ges i rättegångsbalken för tvångsmedelsan-&lt;br&gt;vändningen. Med visst fog kan man i sådant fall påstå att det över-&lt;br&gt;huvudtaget inte är fråga om någon tvångsmedelsanvändning, eftersom&lt;br&gt;tvångsmomentet saknas. Grundlagsskyddet avser ju också enbart på-&lt;br&gt;tvingade ingrepp. Så snart ingreppet inte är påtvingat, eller m.a.o.&lt;br&gt;frivilligt, är det inte frågan om någon inskränkning i det grundlags-&lt;br&gt;enliga skyddet. Den förhärskande uppfattningen är också att samtycke&lt;br&gt;innebär att en åtgärd, som utan samtycke vore grundlagsstridig, får&lt;br&gt;genomföras. Någon remissinstans har dock hävdat att den misstänktes&lt;br&gt;samtycke inte kan ersätta de förutsättningar som gäller för använ-&lt;br&gt;dande av tvångsmedel. Så förhåller det sig exempelvis uttryckligen&lt;br&gt;beträffande husrannsakan (28 kap. 1 § tredje stycket RB). Frågor om&lt;br&gt;samtycke i hithörande hänseenden kan vara komplicerade och mång-&lt;br&gt;fasetterade. Sådana frågor har inte behandlats i promemorian och&lt;br&gt;faller utanför ramen för detta lagstiftningsärende. Jag föreslår därför&lt;br&gt;inte i detta sammanhang någon allmän reglering i rättegångsbalken av&lt;br&gt;detta. Jag återkommer senare till en närliggande fråga i ett särskilt&lt;br&gt;avseende, nämligen i anslutning till frågan om tullens möjligheter att&lt;br&gt;föranstalta om urinprovstagning (avsnitt 2.4.8). Nämnas kan också att&lt;br&gt;Polisrättsutredningens uppdrag omfattar frågor om samtycke i sam-&lt;br&gt;band med tvångsmedelsanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.2 Kroppsvisitation enligt 28 kap. 11 § RB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Begreppet kroppsvisitation ges i 28 kap. 11 § RB en&lt;br&gt;grundläggande definition. Av definitionen framgår att det med&lt;br&gt;kroppsvisitation avses även en undersökning av väskor, paket och&lt;br&gt;andra föremål som någon har med sig. Huruvida den medhavda&lt;br&gt;egendomen är sluten eller inte skall inte ha någon betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i stort med mitt. Prome-&lt;br&gt;morians förslag är dock annorlunda utformat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget i denna del tillstyrks i allmänhet.&lt;br&gt;Några remissinstanser efterlyser emellertid en ännu klarare reglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av gränsdragningen mellan tvångsmedlen kroppsvisitation och hus- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;rannsakan. Några remissinstanser efterlyser också en tydligare&lt;br&gt;reglering av vilket slag av egendom som får undersökas vid en&lt;br&gt;kroppsvisitation, samt påpekar att det klarare bör framgå att även&lt;br&gt;slutna föremål kan undersökas. Några remissinstanser påtalar den&lt;br&gt;bristande överensstämmelsen mellan begreppets språkliga innebörd&lt;br&gt;och den föreslagna definitionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: När det gäller tvångsmedlet kroppsvisita-&lt;br&gt;tion har det - som jag tidigare har redovisat - länge rått oklarhet om&lt;br&gt;i vilken omfattning tvångsmedlet kan användas. Klart är att kroppsvi-&lt;br&gt;sitation innebär att den undersöktes kläder kan sökas igenom i när-&lt;br&gt;mare angivna syften. Detta innebär att man kan känna såväl utanpå&lt;br&gt;kläderna som i fickor och liknande. Det råder heller ingen tvekan om&lt;br&gt;att kroppsvisitation kan användas för att söka igenom väskor och lik-&lt;br&gt;nande, som den undersökte bär på sig. Det är däremot oklart i vilken&lt;br&gt;utsträckning egendom, som den undersökte inte bär på sig, utan i&lt;br&gt;stället med sig, kan undersökas, vilket jag tidigare har berört (avsnitt&lt;br&gt;2.2.3). I viss annan lagstiftning har det som jag tidigare har redovisat&lt;br&gt;(avsnitt 2.2.4) särskilt angivits att det förutom kroppsvisitation också&lt;br&gt;är möjligt att undersöka medhavda väskor och annan medhavd egen-&lt;br&gt;dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att begreppet kroppsvisitation skall innebära&lt;br&gt;en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av&lt;br&gt;väskor, paket och liknande som någon har med sig. Remissinstanser-&lt;br&gt;na har inte haft något att erinra mot att det klargörs att kroppsvi-&lt;br&gt;sitation får avse såväl egendom som någon bär på sig som egendom&lt;br&gt;som någon har med sig. Enligt min mening är det också sakligt omo-&lt;br&gt;tiverat att i hithörande hänseenden skilja på väskor, exempelvis&lt;br&gt;ryggsäckar och axelremsväskor, som man bär på sig och väskor man&lt;br&gt;bär med sig, exempelvis en ordinär resväska. Det är också sakligt&lt;br&gt;omotiverat att skilja på fall där man bär resväskan i handen och fall&lt;br&gt;där man tillfälligt ställt ned den på marken. De syften som bär upp&lt;br&gt;tvångsmedlet skulle förfelas om den ena, men inte den andra, skulle&lt;br&gt;kunna undersökas. Starka skäl talar enligt min mening för att kropps-&lt;br&gt;visitation skall få omfatta en undersökning av såväl egendom som&lt;br&gt;man bär på sig, som egendom man bär med sig. Skyddet för den per-&lt;br&gt;sonliga integriteten kan knappast sägas urholkas genom förtydligandet&lt;br&gt;att också medhavda föremål får undersökas vid en kroppsvisitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga är vilka objekt, eller föremål, som skall få under-&lt;br&gt;sökas inom ramen för en kropppsvisitation. I promemorian föreslås&lt;br&gt;som sagt att undersökning skall få göras av &amp;quot;väskor, paket och lik-&lt;br&gt;nande som någon har med sig&amp;quot;. Vad som avses med väskor respekti-&lt;br&gt;ve paket torde inte kräva någon närmare förklaring. Däremot kan en&lt;br&gt;viss osäkerhet inställa sig beträffande uttrycket &amp;quot;och liknande&amp;quot; som&lt;br&gt;används i promemorian. Med uttrycket &amp;quot;och liknande&amp;quot; menas i detta&lt;br&gt;sammanhang föremål avsedda att förvara andra föremål i, så länge de&lt;br&gt;liknar väskor eller paket. Förutom väskor och paket i egentlig mening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan exempelvis plånböcker, skrin, kartonger, lådor, fordral och för- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;varingskärl av skilda slag omfattas av uttryckssättet. Detta torde med&lt;br&gt;tillräcklig tydlighet framgå av den i promemorian föreslagna lydelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har emellertid efterlyst en ännu klarare avgräns-&lt;br&gt;ning av det område inom vilket kroppsvisitation kan förekomma. Med&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;och liknande&amp;quot; blir enligt min mening möjligheten till&lt;br&gt;kroppsvisitation på ett inte önskvärt sätt knuten till enbart väsk-&lt;br&gt;liknande föremål (eller paketliknande föremål). Behov av att kunna&lt;br&gt;undersöka även andra medhavda föremål än väskliknande sådana fö-&lt;br&gt;religger inte sällan. Ett alternativ kunde vara att i lagtexten knyta an&lt;br&gt;till begreppet lösa saker som förekommer inom civilrättslig lagstift-&lt;br&gt;ning. Med lösa saker avses emellertid nära nog varje slag av rörligt&lt;br&gt;fysiskt föremål, t.ex. kläder, väskor, paket, ryggsäckar, påsar, ba-&lt;br&gt;gagevagnar, barnvagnar, bilar och båtar (jfr prop. 1989/90:89 s. 28&lt;br&gt;ff. och s. 59 ff.). Det är alltså en betydligt vidare krets av föremål än&lt;br&gt;vad som i dag kan undersökas med stöd av ett beslut om kroppsvisita-&lt;br&gt;tion. Enligt min mening skulle det föra för långt att knyta an till &amp;quot;lösa&lt;br&gt;saker&amp;quot;. Exempelvis bör inte bilar och båtar kunna undersökas inom&lt;br&gt;ramen för en kroppsvisitation. Inte bara rent språkliga skäl utan även&lt;br&gt;sakliga skäl talar emot ett så vidsträckt tillämpningsområde. De flesta&lt;br&gt;föremål som omfattas av begreppet &amp;quot;lösa saker&amp;quot; bör dock kunna bli&lt;br&gt;föremål för en kroppsvisitation. Om man i lagtexten i stället anger att&lt;br&gt;det med kroppsvisitation avses en undersökning av kläder och annat&lt;br&gt;någon bär på sig samt av väskor och andra föremål får man enligt&lt;br&gt;min mening en så tydlig avgränsning som är möjlig att göra. Genom&lt;br&gt;att använda ordet &amp;quot;föremål&amp;quot; utesluter man enligt min mening tillräck-&lt;br&gt;ligt klart sådana lösa saker som t.ex. bilar, båtar och andra större&lt;br&gt;transportfordon. Däremot omfattas sådana saker som väskor, paket,&lt;br&gt;bagagelådor, barnvagnar m.m. av begreppet föremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär alltså en viss begränsning att använda ordet föremål i&lt;br&gt;lagtexten. Den mest betydelsfulla begränsningen kommer dock i för-&lt;br&gt;sta hand, i stället för att utgöras av objektets karaktär, att utgöras av&lt;br&gt;att det skall finnas en viss anknytning mellan föremålet och den som&lt;br&gt;skall undersökas. De föremål som kan undersökas inom ramen för en&lt;br&gt;kroppsvisitation bör i enlighet med vad som föreslås i promemorian&lt;br&gt;vara sådana föremål som den som skall undersökas har med sig. Det&lt;br&gt;är enligt min mening här viktigt att konstatera att den enskildes&lt;br&gt;integritetsskydd egentligen inte är betjänt av en snäv bestämning av&lt;br&gt;vilka föremål som får undersökas. Det avgörande från integritets-&lt;br&gt;skyddssynpunkt är i stället hur förutsättningarna för tvångsmedels-&lt;br&gt;användningen är utformade. Trots detta är det ofrånkomligt att det är&lt;br&gt;av värde att juridiska begrepp ges en så klar avgränsning som möj-&lt;br&gt;ligt. Detta är ju också ett av de huvudsakliga syftena med denna&lt;br&gt;reform. Detta utesluter från kroppsvisitationsområdet inte bara fasta&lt;br&gt;föremål utan även sådana lösa saker som skåp, containers och andra&lt;br&gt;större transportlägenheter. Ett alternativ till föremål som någon har&lt;br&gt;med sig vore att bestämma kretsen av föremål till sådana som någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bär med sig. En sådan avgränsning riskerar dock att bli för snäv och Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;orsaka oönskade gränsdragningsproblem. Exempelvis skulle det då&lt;br&gt;kunna råda tvekan om t.ex. en barnvagn eller en shoppingvagn skulle&lt;br&gt;kunna bli föremål för kroppsvisitation. Jag föreslår därför att alla&lt;br&gt;föremål som någon har med sig skall kunna undersökas inom ramen&lt;br&gt;för en kroppsvisitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att man skall kunna säga att någon har med sig ett föremål&lt;br&gt;krävs att vederbörande har egendomen under sin fysiska kontroll. Att&lt;br&gt;han tillfälligt ställt ned exempelvis ett paket på marken utesluter inte&lt;br&gt;tillämpning av bestämmelsen om kroppsvisitation. Herrelösa föremål&lt;br&gt;kan dock inte bli föremål för kroppsvisitation. Inte heller föremål där&lt;br&gt;det är osäkert vem - av flera tänkbara - som föremålet tillhör, kan un-&lt;br&gt;dersökas inom ramen för en kroppsvisitation. Det krävs att man alltid&lt;br&gt;kan peka ut en bestämd person som innehavare av föremålet. Ägan-&lt;br&gt;derätten till föremålet har dock ingen betydelse i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås vidare att begreppet kroppsvisitation skall&lt;br&gt;omfatta undersökning av medhavda föremål, oavsett om föremålen är&lt;br&gt;öppna, stängda, låsta eller på annat sätt tillslutna. Remissinstanserna&lt;br&gt;har inte haft något att erinra mot detta, med det påpekandet i ett fall&lt;br&gt;att legalitetsprincipen kräver att det klart framgår av lagtext att även&lt;br&gt;slutna föremål får undersökas inom ramen för kroppsvisitation. Min&lt;br&gt;uppfattning är också att det saknas skäl att göra skillnad mellan med-&lt;br&gt;havd egendom som är öppen och sådan som är sluten eller låst. I vis-&lt;br&gt;sa fall kan det också vara svårt att avgöra när exempelvis en väska&lt;br&gt;är öppen eller stängd. Det kan också vara en ren tillfällighet om&lt;br&gt;bäraren stängt sin väska eller inte. Att det rent praktiskt i vissa fall&lt;br&gt;kan vara besvärligare att genomföra en kroppsvisitation om ett låst&lt;br&gt;föremål skall undersökas är inte något som bör få påverka utform-&lt;br&gt;ningen av regleringen. Eftersom begreppet kroppsvisitation enligt mitt&lt;br&gt;förslag uttryckligen omfattar undersökning av väskor, paket och&lt;br&gt;andra föremål utan någon begränsning framgår det enligt min mening&lt;br&gt;klart att kroppsvisitation får ske inte bara av öppna utan även av låsta&lt;br&gt;eller på annat sätt slutna föremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämning av ifrågavarande begrepp i enlighet med vad jag nu&lt;br&gt;har sagt medför att begreppet kommer att överlappa vad som för när-&lt;br&gt;varande kan ske inom ramen för tvångsmedlet husrannsakan. Så länge&lt;br&gt;förutsättningarna för att dessa båda tvångsmedel överhuvudtaget skall&lt;br&gt;få användas är desamma, bör dock en sådan överlappning inte föror-&lt;br&gt;saka några tillämpningsproblem. Det kan i vissa fall tvärtom vara en&lt;br&gt;fördel med en sådan överlappning. I praktiken kan det nämligen vara&lt;br&gt;önskvärt att kunna undersöka en persons kläder och låsta väskor som&lt;br&gt;han har ställt ifrån sig. Det är då en fördel om detta kan ske inom ra-&lt;br&gt;men för ett beslut, nämligen ett beslut om kroppsvisitation. På mot-&lt;br&gt;svarande sätt kan det vara en fördel att man inom ramen för ett beslut&lt;br&gt;om husrannsakan i exempelvis en lägenhet kan undersöka även väs-&lt;br&gt;kor som påträffas i lägenheten som genomsöks. Lagrådet har också&lt;br&gt;påpekat att gränsdragningen mellan kroppsvisitation och husrannsakan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte spelar någon större roll eftersom förutsättningarna är desamma Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;för de båda tvångsmedlen. Enligt Lagrådet får det ankomma på rätts-&lt;br&gt;tillämpningen att lösa gränsdragningsfrågoma eftersom det knappast&lt;br&gt;är möjligt att mer i detalj lagreglera gränsdragningen. Lagrådet pekar&lt;br&gt;dock på möjligheten att slå samman de två instituten till ett institut,&lt;br&gt;som ett sätt att komma ifrån de nu diskuterade gränsdragningspro-&lt;br&gt;blemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag innebär alltså att alla föremål, oavsett art, som man har&lt;br&gt;med sig skall kunna undersökas inom ramen för tvångsmedlet kropps-&lt;br&gt;visitation. Härigenom får man - så långt som det är möjligt - en klar,&lt;br&gt;tydlig och uttömmande beskrivning av när kroppsvisitation får före-&lt;br&gt;komma. Som jag redan har nämnt innebär en sådan utvidgning av&lt;br&gt;kretsen av saker som kan bli föremål för kroppsvisitation, inte att den&lt;br&gt;enskildes integritetsskydd påverkas. Den föreslagna utvidgningen in-&lt;br&gt;nebär ju endast att sådana saker som i dag kan bli föremål för en hus-&lt;br&gt;rannsakan med mitt förslag också kan bli föremål för en kroppsvisita-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna definitionen av begreppet kroppsvisitation kan sägas&lt;br&gt;innebära att begreppet har kommit att fjärma sig från den rent språk-&lt;br&gt;liga innebörden av ordet kroppsvisitation. Detta har också påpekats&lt;br&gt;såväl i promemorian som av några remissinstanser. Lagrådet har ock-&lt;br&gt;så påpekat att begreppet kroppsvisitation med den utformning insti-&lt;br&gt;tutet nu får blir missvisande med hänsyn till att undersökning kan ske&lt;br&gt;av såväl en person som den egendom personen har med sig. Lagrådet&lt;br&gt;föreslår därför att att institutet betecknas personvisitation. Med en ny&lt;br&gt;beteckning klargörs enligt Lagrådet dessutom att nya bestämmelser&lt;br&gt;gäller, något som kan ha ett pedagogiskt värde för den personal som&lt;br&gt;skall fatta beslut om visitation. Jag kan hålla med om det som har&lt;br&gt;sagts och även lägga till att det enligt mitt förslag också tydligare&lt;br&gt;kommer att framgå att kroppsvisitation i systematiskt hänseende kan&lt;br&gt;hänföras till såväl de personella som reella tvångsmedlen. Det är&lt;br&gt;också olyckligt med en bristande överensstämmelse mellan den inne-&lt;br&gt;börd ordet kroppsvisitation har i dagligt språkbruk och den innebörd&lt;br&gt;begreppet har rent juridiskt-tekniskt och det finns därför skäl att&lt;br&gt;överväga en annan benämning för ifrågavarande tvångsmedel. Mot att&lt;br&gt;införa en ny benämning talar dock att fråga är om ett vedertaget och&lt;br&gt;väl inarbetat begrepp. Begreppet ges i detta sammanhang inte heller&lt;br&gt;någon helt ny innebörd. Fråga är i stället om en precisering och ett&lt;br&gt;förtydligande, även om definitionen i vissa delar innebär en utvidg-&lt;br&gt;ning. Ett införande av en ny beteckning kräver också förnyade, och&lt;br&gt;delvis andra, överväganden än vad som har gjorts inom ramen för&lt;br&gt;detta lagstiftningsärende. Sammantaget är de sist nämnda skälen av&lt;br&gt;sådan betydelse att jag har stannat för att inte nu föreslå någon annan&lt;br&gt;benämning. På sikt kan det emellertid finnas anledning att ta upp&lt;br&gt;frågan om hur institutet bör benämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag redan har redovisat (avsnitt 2.4.1) föreslår jag inga&lt;br&gt;ändringar beträffande de grundläggande förutsättningarna för att en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kroppsvisitation skall få genomföras eller beträffande beslutsord- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.3 Kroppsbesiktning enligt 28 kap. 12 § RB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Begreppet kroppsbesiktning ges i 28 kap. 12 § RB&lt;br&gt;en grundläggande definition. De nuvarande begreppen &amp;quot;annan un-&lt;br&gt;dersökning&amp;quot; och &amp;quot;nämnvärt men&amp;quot; utmönstras. Det senare ersätts&lt;br&gt;av ett nytt begränsande skaderekvisit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag med i&lt;br&gt;huvudsak två undantag. I promemorian föreslås att en möjlighet till&lt;br&gt;tvångsmedicinering skall införas. I promemorian föreslås också att det&lt;br&gt;begränsande rekvisitet &amp;quot;nämnvärt men&amp;quot; skall utmönstras utan att er-&lt;br&gt;sättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget om att&lt;br&gt;tydligare definiera begreppet kroppsbesiktning och att i samband&lt;br&gt;därmed utmönstra begreppet &amp;quot;annan undersökning&amp;quot;. Flera remissin-&lt;br&gt;stanser har emellertid synpunkter på utformningen av definitionen i&lt;br&gt;ett flertal detaljer. Ett antal remissinstanser avstyrker ett införande av&lt;br&gt;möjligheter till tvångsmedicinering i samband med kroppsbesiktning.&lt;br&gt;Några remissinstanser kan inte heller tillstyrka ett utmönstrande av&lt;br&gt;begreppet &amp;quot;nämnvärt men&amp;quot;, i vart fall inte utan att det i stället ställs&lt;br&gt;upp ett annat begränsande rekvisit i motsvarande hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Av liknande skäl som jag har redovisat&lt;br&gt;beträffande begreppet kroppsvisitation är begreppet kroppsbesiktning&lt;br&gt;i rättegångsbalken i behov av en klarare definition. Jag föreslår inga&lt;br&gt;sakliga ändringar när det gäller vilka undersökningar som får göras&lt;br&gt;vid en kroppsbesiktning. Däremot föreslår jag vissa ändringar som in-&lt;br&gt;nebär att det klarare framgår vilka undersökningsåtgärder som ryms&lt;br&gt;inom begreppet. Detta påverkar själva begreppsbildningen. Som jag&lt;br&gt;redan har redovisat (avsnitt 2.4.1) föreslår jag inga ändringar be-&lt;br&gt;träffande förutsättningarna för att en kroppsbesiktning överhuvudtaget&lt;br&gt;skall få göras. Inte heller när det gäller beslutsordningen föreslår jag&lt;br&gt;några ändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar av själva kroppen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av definitionen bör inledningsvis framgå att kroppsbesiktning innebär&lt;br&gt;att kroppen får undersökas; såväl dess yttre som dess inre. Så långt&lt;br&gt;är begreppet kroppsbesiktning väl inarbetat redan i dag och det täcker&lt;br&gt;i terminologiskt hänseende väl olika åtgärder som innebär en besikt-&lt;br&gt;ning och en undersökning av kroppen. Begreppet omfattar alltså alla&lt;br&gt;former av kroppsliga undersökningar; utvärtes såväl som invärtes.&lt;br&gt;Detta bör klart och tydligt framgå av lagtexten. Vad gäller under-&lt;br&gt;sökning av kroppens yttre innefattas naturligtvis en okulär besiktning&lt;br&gt;av den nakna kroppen. Vid undersökningen är det då också tillåtet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anmoda den undersökte att inta vissa ställningar, så att annars dolda Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;delar av kroppen blir åtkomliga för besiktning. Det är också tillåtet&lt;br&gt;att röra vid kroppen, exempelvis att med händerna undersöka hår-&lt;br&gt;botten. Med undersökningar av kroppens inre avses undersökning av&lt;br&gt;kroppens håligheter, såsom ändtarmen, vaginan och munnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökning av kroppsprodukter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande gäller beträffande kroppsbesiktning att det vid en&lt;br&gt;sådan får tas blodprov och genomföras annan undersökning. Rent de-&lt;br&gt;finitionsmässigt är det alltså tveksamt om blodprovstagning och andra&lt;br&gt;undersökningar innefattas i begreppet kroppsbesiktning. Regler om&lt;br&gt;kroppsbesiktning har i allmänhet också tillämpats som om provtag-&lt;br&gt;ningar och liknande har fallit utanför begreppet kroppsbesiktning. En&lt;br&gt;sådan ordning är enligt min mening otillfredsställande. Ett sätt att&lt;br&gt;komma till rätta med detta är att låta begreppet kroppsbesiktning om-&lt;br&gt;fatta alla undersökningar och provtagningar som kan komma i fråga.&lt;br&gt;Provtagningar av kroppsutsöndringar och andra kroppsprodukter&lt;br&gt;faller enligt min mening sakligt sett väl in under begreppet kroppsbe-&lt;br&gt;siktning. I dessa fall är det inte själva människokroppen som granskas&lt;br&gt;eller undersöks, utan innehållet i någon kroppsprodukt. För att få&lt;br&gt;fram ett prov krävs endera att produkten tas från kroppen, t.ex. i&lt;br&gt;form av ett blodprov, eller att kroppen själv levererar produkten,&lt;br&gt;vilket är fallet när det gäller exempelvis avföringsprov. Exempel på&lt;br&gt;andra typer av prov som kan bli aktuella är urin-, saliv-, hår-, sekret-&lt;br&gt;och hudprov liksom utandningsprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som nu har nämnts kan vara av mycket skiftande ka-&lt;br&gt;raktär men det är i samtliga fall fråga om provtagningar av olika&lt;br&gt;slag. En möjlighet skulle därför kunna vara att i rättegångsbalken&lt;br&gt;införa begreppet provtagning och reglera det som ett självständigt&lt;br&gt;tvångsmedel. Med hänsyn till de skiftande situationer som kan upp-&lt;br&gt;komma i praktiken är det dock inte möjligt att i lag göra en uppdel-&lt;br&gt;ning mellan lindriga och mer ingripande provtagningar. Det är rent&lt;br&gt;allmänt inte heller önskvärt att införa en ny typ av straffprocessuellt&lt;br&gt;tvångsmedel vid sidan av de befintliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför den först nämnda lösningen, nämligen att be-&lt;br&gt;greppet kroppsbesiktning skall omfatta även undersökningar och&lt;br&gt;provtagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anges att det är angeläget att lagstiftningen inte låses&lt;br&gt;till undersökningsformer som är kända i dag. Någon remissinstans&lt;br&gt;har tvärtom hävdat att en sådan låsning bör göras. I likhet med vad&lt;br&gt;som sägs i promemorian föreslår jag att bestämmelsen om kroppsbe-&lt;br&gt;siktning utformas så att den inte knyter an endast till vissa under-&lt;br&gt;sökningsformer. Enligt min mening bör alltså alla typer av undersök-&lt;br&gt;ningar och provtagningar i brottsutredande syfte hänföras till be-&lt;br&gt;greppet kroppsbesiktning. Som jag strax kommer till innebär detta&lt;br&gt;givetvis inte att fältet är fritt fram för vilka undersökningar och&lt;br&gt;provtagningar som helst. Begränsningar måste finnas, vilket jag strax&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall redovisa, men dessa begränsningar bör inte utformas så att en- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;dast vissa typer av undersökningar och provtagningar faller under be-&lt;br&gt;greppet kroppsbesiktning. Av lagtexten bör alltså klart framgå att en&lt;br&gt;undersökning av kroppens produkter får göras och att provtagning då&lt;br&gt;får genomföras. Det är som jag redan har påpekat knappast möjligt&lt;br&gt;att i lagtexten räkna upp alla de undersökningsmetoder och provtag-&lt;br&gt;ningar som skulle kunna genomföras med stöd av stadgandet. Risken&lt;br&gt;skulle vara överhängande att en sådan reglering inte blev tillräckligt&lt;br&gt;följsam och effektiv. I det till Lagrådet remitterade förslaget föreslog&lt;br&gt;jag att med kroppsbesiktning skall avses &amp;quot;undersökning och provtag-&lt;br&gt;ning av människokroppens yttre och inre samt av dess produkter&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har beträffande detta uttalat följande. Definitionen synes&lt;br&gt;innebära att begreppet blir alltför vittomfattande. Även provtagningar&lt;br&gt;som inte görs från människokroppen torde sålunda komma att om-&lt;br&gt;fattas. Som exempel kan nämnas provtagningar av kroppsprodukter&lt;br&gt;som anträffas på en brottsplats. Undersökningar av kroppsprodukter&lt;br&gt;som görs utan samband med provtagning torde med den föreslagna&lt;br&gt;definitionen också komma att utgöra kroppsbesiktning. En sådan vid&lt;br&gt;omfattning av begreppet har såvitt framgår inte varit avsedd och kan&lt;br&gt;inte heller anses lämplig. Bestämmelsen bör därför formuleras om.&lt;br&gt;Lagrådet föreslår att begreppet ges följande definition. &amp;quot;Med&lt;br&gt;kroppsbesiktning avses undersökning av människokroppens yttre och&lt;br&gt;inre samt tagande av prov från människokroppen och undersökning&lt;br&gt;av sådana prov&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag är ense med Lagrådet. Avsikten är att begreppet kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning skall omfatta såväl själva provtagningen som undersökningen av&lt;br&gt;de kroppsprodukter som åtkoms genom eller vid provtagningen. Hu-&lt;br&gt;ruvida kroppsprodukterna har lämnat kroppen på ett naturligt sätt,&lt;br&gt;exempelvis ett avföringsprov, eller genom ett ingrepp, exempelvis&lt;br&gt;genom blodprovstagning skall däremot inte ha någon betydelse. I&lt;br&gt;båda fallen skall undersökningen av kroppsprodukten omfattas av det&lt;br&gt;juridiska begreppet kroppsbesiktning. Däremot skall inte undersök-&lt;br&gt;ning av kroppsprodukter som påträffas utan samband med någon&lt;br&gt;provtagning omfattas av begreppet kroppsbesiktning. Jag föreslår där-&lt;br&gt;för att definitionen utformas i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Menrekvisitet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill till att börja med framhålla att den föreslagna lösningen, som&lt;br&gt;innebär att alla former av undersökningar och provtagningar faller&lt;br&gt;under begreppet kroppsbesiktning, medför att de krav legalitetsprin-&lt;br&gt;cipen ställer väl tillgodoses. Skyddet för den enskilde är också väl&lt;br&gt;tillgodosett genom den numera i 28 kap. 3 a § RB, vartill 28 kap.&lt;br&gt;13 § RB hänvisar, lagfästa proportionalitetsprincipen. Även ända-&lt;br&gt;måls- och behovsprincipema innebär som jag tidigare har sagt (avsnitt&lt;br&gt;2.2) att den enskilde skyddas mot för långt gående ingrepp i hans&lt;br&gt;kroppsliga integritet. I detta sammanhang vill jag också betona att de&lt;br&gt;nu nämnda principerna skall beaktas vid all tvångsmedelsanvändning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och att de gör sig påminda med särskild styrka då olika former av in- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;gående kroppsbesiktning aktualiseras. Enligt min uppfattning är emel-&lt;br&gt;lertid inte detta skydd tillräckligt. Min uppfattning är att det är nöd-&lt;br&gt;vändigt med någon form av begränsning i rättegångsbalkens bestäm-&lt;br&gt;melse om kroppsbesiktning. I promemorian föreslås att det begrän-&lt;br&gt;sande rekvisitet &amp;quot;nämnvärt men&amp;quot; mönstras ut. Flera remissinstanser&lt;br&gt;har ställt sig tveksamma till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande gäller att annan undersökning inte får genomföras&lt;br&gt;vid en kroppsbesiktning om den inte kan ske utan nämnvärt men för&lt;br&gt;den undersökte. Som framgår av promemorian har denna begränsning&lt;br&gt;vållat en del problem i den praktiska tillämpningen. Osäkerheten har&lt;br&gt;därvid gällt hur begreppet &amp;quot;nämnvärt men&amp;quot; skall tolkas. I förarbetena&lt;br&gt;till rättegångsbalken (NJA II 1943 s. 374) har rekvisitet inte för-&lt;br&gt;klarats. Det är också oklart om rekvisitet tar sikte på undersöknings-&lt;br&gt;metoden som sådan, eller om det är undersökningen i det enskilda&lt;br&gt;fallet som avses. Rent språkligt är ordet &amp;quot;men&amp;quot; inte heller helt&lt;br&gt;entydigt. Det kan betyda, och betyder vanligtvis, framtida lidande i&lt;br&gt;form av fysisk eller psykisk ohälsa eller skada. Men det kan också&lt;br&gt;betyda lidande i form av övergående smärta eller obehag. För all&lt;br&gt;tvångsmedelsanvändning gäller att våld får användas, men bara i den&lt;br&gt;utsträckning det behövs. Den som utsätts för ett tvångsmedel skall&lt;br&gt;alltså inte åsamkas större obehag än nödvändigt. I förarbetena till&lt;br&gt;smittskyddslagen (se prop. 1988/89:82) uttalades att det är självklart&lt;br&gt;att den undersökningsmetod skall väljas som innebär minst obehag för&lt;br&gt;den undersökte och att frågan om vilka undersökningar och vilka&lt;br&gt;prov som skall göras respektive tas i en viss situation får avgöras från&lt;br&gt;fall till fall. Ingrepp som kan riskera den enskildes hälsa eller i övrigt&lt;br&gt;förorsaka annat än obetydligt men bör dock inte få förekomma. I&lt;br&gt;ärendet nämndes blodprov och avföringsprov som exempel på åtgär-&lt;br&gt;der som utgör endast obetydliga ingrepp. Vidare uttalades att prov-&lt;br&gt;tagning av saliv, urin, avföring och liknande kroppsutsöndringar,&lt;br&gt;liksom blodprov, utgör sådant som en patient rimligen måste tåla,&lt;br&gt;medan undersökningar och provtagningar som innebär större opera-&lt;br&gt;tiva ingrepp, t.ex. ryggmärgsprov och vissa vävnadsprov, inte bör få&lt;br&gt;utföras mot patientens vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande synpunkter kan enligt min mening i stort anläggas på&lt;br&gt;kroppsbesiktning med stöd av bestämmelserna i rättegångsbalken. Just&lt;br&gt;de tidigare angivna ändamåls-, behovs- och proportionalitetsprin-&lt;br&gt;cipema innebär att större operativa ingrepp överhuvudtaget inte kan&lt;br&gt;komma ifråga i samband med en kroppsbesiktning. Också andra min-&lt;br&gt;dre operativa ingrepp hindras i ett stort antal fall av nämnda prin-&lt;br&gt;ciper. Jag anser emellertid, som jag redan har sagt, att dessa prin-&lt;br&gt;ciper är otillräckliga som skydd för den enskilde, detta alldeles sär-&lt;br&gt;skilt mot bakgrund av mitt förslag om att undersökningar och prov-&lt;br&gt;tagningar skall få genomföras utan inskränkningar till vissa typer.&lt;br&gt;Även om det i sista hand alltid är den läkare som utför kroppsbesikt-&lt;br&gt;ningen, som avgör vilka ingrepp som skall få göras, bör den yttersta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gränsen för vilka undersökningar och provtagningar som får göras Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;inom ramen för kroppsbesiktningsinstitutet framgå av rättegångs-&lt;br&gt;balken. En sådan begränsning bör enligt min mening knytas an till&lt;br&gt;vad tidigare sagts om &amp;quot;men&amp;quot; i betydelsen framtida lidande i form av&lt;br&gt;ohälsa eller skada. Kroppsbesiktning i form av undersökningar och&lt;br&gt;provtagningar skall således enligt mitt förslag aldrig få utföras så att&lt;br&gt;det finns risk för att den undersökte därigenom kan drabbas av fram-&lt;br&gt;tida ohälsa eller skada. Detta utesluter alla större operativa ingrepp&lt;br&gt;från området för kroppsbesiktning. Att en undersökning eller en&lt;br&gt;provtagning kan medföra övergående obehag eller besvär och föror-&lt;br&gt;saka kortvarig smärta är däremot något som inte i och för sig skall&lt;br&gt;få hindra genomförandet. Vad gäller den våldsanvändning som får fö-&lt;br&gt;rekomma för att en beslutad kroppsbesiktning skall kunna verkställas&lt;br&gt;finns regler i polislagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medicinering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att den misstänkte mot sin egen vilja skall&lt;br&gt;kunna medicineras om det påtagligt underlättar möjligheterna att ut-&lt;br&gt;föra en kroppsbesiktning och medicinska skäl inte föranleder annat.&lt;br&gt;I promemorian sägs att det i dag förekommer medicinering i vissa fall&lt;br&gt;och att det till skydd för den misstänkte och i klarläggande syfte bör&lt;br&gt;regleras i rättegångsbalken under vilka förutsättningar medicinering&lt;br&gt;skall få ske. Flera remissinstanser har påtalat att tvångsmedicinering&lt;br&gt;går utöver vad som kan anses vara tillåtet med hänsyn till det kropps-&lt;br&gt;liga integritetsskyddet i regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ett mycket allvarligt ingrepp i den kroppsliga integriteten att&lt;br&gt;mot någons vilja utsätta honom för tvångsmedicinering. Det krävs&lt;br&gt;därför mycket starka skäl för att i rättegångsbalken införa en möj-&lt;br&gt;lighet till tvångsmedicinering. Vid en sådan bedömning måste enligt&lt;br&gt;min mening brottsbekämpande effektivitetshänsyn få träda tillbaka.&lt;br&gt;Den allmänna inställningen i svensk rätt till tvångsmässiga ingrepp&lt;br&gt;har länge varit återhållsam. Jag föreslår därför att det inte införs&lt;br&gt;någon möjlighet till tvångsmässig medicinering i samband med en&lt;br&gt;kroppsbesiktning enligt rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av promemorian förekommer det emellertid i dag att&lt;br&gt;medicinering sker i vissa fall. Det kan vara nödvändigt för att en&lt;br&gt;undersökning överhuvudtaget skall kunna genomföras. Några remiss-&lt;br&gt;instanser anser att det krävs lagstöd även för medicinering grundad&lt;br&gt;på samtycke med hänsyn till att fråga är om en tvångsmedelsregle-&lt;br&gt;ring. Det är naturligt att den som skall kroppsbesiktigas erbjuds me-&lt;br&gt;dicinering om det är påkallat av medicinska skäl. Jag är emellertid på&lt;br&gt;det föreliggande beredningsunderlaget inte beredd att i rättegångs-&lt;br&gt;balken ge någon föreskrift om medicinering grundad på samtycke.&lt;br&gt;Frågor om samtycke i samband med tvångsmedelsanvändning utreds&lt;br&gt;av Polisrättsutredningen och jag vill avvakta utredningens resultat på&lt;br&gt;denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.4 Undersökningar av kvinnor och män&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Reglerna om i vilken utsträckning män och kvinnor&lt;br&gt;kan utföra en kroppsvisitation eller en kroppsbesiktning på det&lt;br&gt;motsatta könet ändras inte på annat sätt än att det i rättegångs-&lt;br&gt;balken förs in en föreskrift om undersökning av föremål, t.ex. en&lt;br&gt;väska, som en kvinna har med sig. Sådana föremål skall få under-&lt;br&gt;sökas även av män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I promemorian föreslås att undersökning&lt;br&gt;av väskor, paket och liknande, liksom blodprovstagning och andra&lt;br&gt;mindre ingripande undersökningsåtgärder avseende kvinnor, skall&lt;br&gt;kunna utföras av såväl män som kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget i prome-&lt;br&gt;morian utan erinran. Några remissinstanser påtalar inkonsekvensen&lt;br&gt;med att endast kvinnor har ett särskilt integritetsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Kroppsbesiktning och kroppsvisitation får&lt;br&gt;enligt gällande ordning utföras av läkare och legitimerade sjuk-&lt;br&gt;sköterskor. Vilket kön dessa tillhör saknar betydelse. Utöver sådan&lt;br&gt;sjukvårdspersonal föreskrivs att kroppsbesiktning och kroppsvisitation&lt;br&gt;av kvinna i huvudsak endast får utföras och bevittnas av kvinna.&lt;br&gt;Kroppsbesiktning och kroppsvisitation av män kan däremot utföras&lt;br&gt;och bevittnas av såväl män som kvinnor. I promemorian föreslås en&lt;br&gt;ändring av de regler som gäller för kroppsvisitation av kvinnor. Det&lt;br&gt;föreslås att undersökning av väskor, paket och liknande, liksom blod-&lt;br&gt;provstagning och andra mindre ingripande undersökningsåtgärder,&lt;br&gt;skall kunna utföras av såväl kvinnor som män. Remissinstanserna har&lt;br&gt;i allmänhet lämnat förslaget utan erinran. Några remissinstanser har&lt;br&gt;dock kritiserat den olikhet i behandlingen av kvinnor och män som&lt;br&gt;den gällande ordningen innebär genom att endast kvinnor tillförsäkras&lt;br&gt;ett särskilt integritetsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening finns det starka skäl som talar för att män bör&lt;br&gt;ha samma integritetsskydd som kvinnor. Jag har, som jag redovisat&lt;br&gt;i en av riksdagens frågestunder (se riksdagens protokoll 1992/93:20&lt;br&gt;s. 3 f.), också uttalat mig i den riktningen. Under ärendets beredning&lt;br&gt;har det emellertid kommit fram att en sådan ordning skulle medföra&lt;br&gt;en mängd praktiska problem, fram för allt inom polisväsendet, men&lt;br&gt;också inom kriminalvården och tullväsendet. Dessa praktiska problem&lt;br&gt;som i första hand gäller arbetsförhållandena och rekryteringen inom&lt;br&gt;polisen, kriminalvården och tullen måste man ta hänsyn till. Särskilt&lt;br&gt;strävandena mot ökad jämställdhet mellan kvinnor och män i arbets-&lt;br&gt;livet måste ges stor vikt. Här står man alltså inför en svår avvägning&lt;br&gt;mellan två viktiga intressen. Det gäller att tillgodose en viktig princip&lt;br&gt;om integritetsskydd. Å andra sidan måste man värna om verksamhe-&lt;br&gt;ter och personal med viktiga uppgifter inom rättsväsendet och inte&lt;br&gt;försämra det som har uppnåtts i fråga om jämställdhet mellan könen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 24&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom dessa verksamheter. Jag är därför inte beredd att utan ytter- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;ligare beredningsunderlag förorda någon ändring av nuvarande regler&lt;br&gt;i detta hänseende. De ytterligare överväganden som behövs kan göras&lt;br&gt;inom ramen för Polisrättsutredningens arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås en smärre ändring av de regler som gäller&lt;br&gt;för kroppsvisitation och kroppsbesiktning av kvinnor. Det föreslås att&lt;br&gt;undersökning av väskor, paket och liknande, liksom blodprovstagning&lt;br&gt;och andra mindre ingripande undersökningsåtgärder, skall kunna ut-&lt;br&gt;föras av såväl kvinnor som män. Det är fråga om undersökningar&lt;br&gt;som till sin natur kan sägas vara integritetskränkande endast i mindre&lt;br&gt;utsträckning. I vart fall kan integritetskränkningen inte sägas bli&lt;br&gt;större bara därför att åtgärden utförs eller bevittnas av någon av&lt;br&gt;motsatt kön. Redan enligt gällande ordning finns beträffande blod-&lt;br&gt;provstagning ett sådant undantag. Det finns också i vissa lagar,&lt;br&gt;exempelvis KvaL, regler som tillåter att män undersöker kvinnors&lt;br&gt;väskor och liknande. Behovet av sådana undantagsregler kvarstår. En&lt;br&gt;generell reglering i rättegångsbalken av undersökning av medhavda&lt;br&gt;föremål, t.ex. väskor, är också nödvändig för att uppnå en enhetlig&lt;br&gt;begreppsbildning. Innebörden bör vad gäller kroppsvisitation vara att&lt;br&gt;alla föremål som någon har med sig skall få undersökas av såväl&lt;br&gt;kvinnor som män. Allt som den som skall undersökas bär på sig om-&lt;br&gt;fattas däremot av huvudregeln. Det innebär alltså att väskor och&lt;br&gt;andra föremål som en kvinna har med sig får undersökas även av&lt;br&gt;män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot är jag inte beredd att nu gå fram med promemorians för-&lt;br&gt;slag såvitt gäller kroppsbesiktning i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.5 Frågor om kvarhållande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: En bestämmelse om att den som skall kroppsbesikti-&lt;br&gt;gas kan hållas kvar en kortare tid, införs i rättegångsbalken. Den&lt;br&gt;tid någon sålunda skall kunna hållas kvar föreslås begränsad till&lt;br&gt;sex timmar eller, då det finns synnerliga skäl, i tolv timmar. Nå-&lt;br&gt;gon motsvarande regel i samband med att en kroppsvisitation skall&lt;br&gt;genomföras föreslås inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: I promemorian föreslås en regel om att den&lt;br&gt;som inte är anhållen skall få hållas kvar för provtagning i högst sex&lt;br&gt;timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har efterlyst ett förtyd-&lt;br&gt;ligande av promemorians förslag i denna del, samt i något fall också&lt;br&gt;ifrågasatt om utformningen av regeln i promemorian verkligen ger&lt;br&gt;stöd för ett frihetsberövande. Andra instanser har också påtalat att&lt;br&gt;behovet av en regel om kvarhållande inte bara gäller vissa fall av&lt;br&gt;kroppsbesiktning, utan även ibland vid kroppsvisitation och dessutom&lt;br&gt;ibland då alkoholutandningsprov skall tas. I några fall har påpekats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att sex timmar kan vara en for kort tid för att syftet med regeln skall Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;kunna uppnås. I detta sammanhang har erinrats om utformningen i&lt;br&gt;23 kap. 9 § RB av regeln om skyldigheten att stanna kvar för förhör.&lt;br&gt;Några har också påpekat att det är oklart från vilken tidpunkt sextim-&lt;br&gt;marsfristen skall beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I de flesta fall när kroppsvisitation eller&lt;br&gt;kroppsbesiktning skall genomföras torde det inte vara nödvändigt med&lt;br&gt;ett kvarhållande under någon längre tid, utöver den tid själva under-&lt;br&gt;sökningen tar. I vissa fall kan dock förhållandena vara sådana att&lt;br&gt;ytterligare tid krävs för att erforderliga åtgärder skall hinna att vidtas.&lt;br&gt;I många fall torde andra regler, såsom de om anhållande och häktning&lt;br&gt;då vara tillämpliga. I ett mindre antal fall kan det dock finnas ett&lt;br&gt;behov av att en person stannar kvar för att en kroppsvisitation eller&lt;br&gt;en kroppsbesiktning skall kunna genomföras, trots att vederbörande&lt;br&gt;inte kan, eller bör, berövas friheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås en regel som tillåter att någon som skall&lt;br&gt;kroppsbesiktigas hålls kvar i sex timmar. Regeln föreslås dock inte&lt;br&gt;få generell tillämplighet, utan föreslås gälla endast då provtagning&lt;br&gt;skall genomföras inom ramen för en kroppsbesiktning. Remissinstan-&lt;br&gt;serna har i vissa fall ansett den föreslagna regeln vara för snäv och&lt;br&gt;i några fall har också påpekats att sex timmar ibland är för kort tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 28 kap. 13 § RB och även i övrigt medicinska&lt;br&gt;och etiska skäl gör att det ibland då en kroppsbesiktning skall genom-&lt;br&gt;föras kan krävas längre transporter, tillgång till särskild utrustning&lt;br&gt;och särskilda läkare som gör att förfarandet drar ut på tiden. Även&lt;br&gt;själva undersökningen kan ibland vara tidskrävande. Jag anser att det&lt;br&gt;finns behov av en självständig regel om en skyldighet för den som&lt;br&gt;skall undersökas att stanna kvar i bestämmelsen om kroppsbesiktning,&lt;br&gt;även om den undersökte många gånger kan hållas kvar med stöd av&lt;br&gt;andra regler. Några skäl att begränsa skyldigheten till endast vissa&lt;br&gt;former av kroppsbesiktningar finns enligt min mening inte. Jag anser&lt;br&gt;att möjligheten skall stå öppen i alla de fall det finns ett beslut om&lt;br&gt;kroppsbesiktning. I det till Lagrådet remitterade förslaget föreslog jag&lt;br&gt;att en regel härom skulle utformas efter mönster från regeln i 23 kap.&lt;br&gt;9 § RB om skyldigheten att stanna kvar för förhör. Jag uttalade i an-&lt;br&gt;slutning till detta att det fanns anledning att påpeka att en regel&lt;br&gt;utformad på ett sådant sätt inte grundar någon rätt att frihetsberöva&lt;br&gt;den som skall undersökas. Bl.a. detta gjorde att jag kunde göra den&lt;br&gt;bedömningen att regeln inte kom i konflikt med artikel 5 i den&lt;br&gt;europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättig-&lt;br&gt;heterna och de grundläggande friheterna. Jag erinrade i det remittera-&lt;br&gt;de förslaget också om att det ofta torde vara så att andra regler,&lt;br&gt;exempelvis de om gripande och anhållande, kan tillåta frihetsbe-&lt;br&gt;rövanden i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet, som inte har något att invända mot förslaget i sak,&lt;br&gt;förordar dock en annan utformning av regeln. Lagrådet uttalar att&lt;br&gt;regeln bör ges en positiv formulering och inte som i remissförslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utformas som en begränsning i en redan förutsatt befogenhet. Lag- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;rådet framhåller också att bestämmelsen bör utformas så att det&lt;br&gt;tydligare framgår att den misstänkte tvångsvis kan hållas kvar för&lt;br&gt;kroppsbesiktning under den angivna tiden. Lagrådet framhåller&lt;br&gt;vidare, i anslutning till mitt påpekande att den i lagrådsremissen&lt;br&gt;föreslagna regeln inte grundar någon rätt att frihetsberöva den som&lt;br&gt;skall undersökas, att bestämmelsen måste innebära att den misstänkte&lt;br&gt;med tvång kan hållas kvar i och för kroppsbesiktningen. Det ligger&lt;br&gt;enligt Lagrådets mening närmast till hands att språkligt beteckna den&lt;br&gt;begränsning av den misstänktes rörelsefrihet som blir följden som ett&lt;br&gt;frihetsberövande, om begränsningen inte är helt kortvarig. I två&lt;br&gt;nyligen meddelade domar (DB 416 och 417/1993) har Högsta dom-&lt;br&gt;stolen också konstaterat att - de närbesläktade - bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap. 8 och 9 §§ RB om hämtning till förhör och kvarstannande för&lt;br&gt;förhör &amp;quot;ger lagstöd för frihetsberövande&amp;quot;. Lagrådet påpekar dock att&lt;br&gt;betydelsen av denna rubricering som Högsta domstolen har gjort är&lt;br&gt;begränsad och att slutsatsen att den misstänkte som skall kroppsbe-&lt;br&gt;siktigas skulle få placeras i arrestlokal inte kan dras. I de nämnda&lt;br&gt;domarna har Högsta domstolen beträffande dem som är skyldiga att&lt;br&gt;stanna kvar för förhör enligt 23 kap. 9 § RB uttalat att det i undan-&lt;br&gt;tagsfall kan vara försvarligt att den som skall höras placeras i arrest.&lt;br&gt;Lagrådet uttalar vidare att det är önsvärt att placeringsfrågan i båda&lt;br&gt;de aktuella fallen, alltså av den som skall kroppsbesiktigas respektive&lt;br&gt;av den som skall höras, lagregleras. I avvaktan på en sådan reglering&lt;br&gt;anser Lagrådet att de principer som gäller för placeringen av den som&lt;br&gt;kvarhålls för förhör bör tillämpas också i kroppsbesiktningsfallet.&lt;br&gt;Lagrådet konstaterar också att övervägande skäl talar för att den&lt;br&gt;föreslagna regeln inte kommer i konflikt med artikel 5 i den euro-&lt;br&gt;peiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna&lt;br&gt;och de grundläggande friheterna oavsett hur man enligt svenskt be-&lt;br&gt;traktelsesätt vill karaktärisera frihetsinskränkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag instämmer i Lagrådets synpunkter i denna fråga. För egen del&lt;br&gt;vill jag framhålla att europadomstolen i anslutning till tillämpningen&lt;br&gt;av artikel 5 i europakonventionen har givit begreppet &amp;quot;frihetsberövan-&lt;br&gt;de&amp;quot; en viss kvalificerad betydelse. Den nu föreslagna regeln är inte&lt;br&gt;avsedd att utgöra ett stöd för en sådan åtgärd i konventionens me-&lt;br&gt;ning. (Angående innebörden av begreppet frihetsberövande, se Polis-&lt;br&gt;rättsutredningens delbetänkande [SOU 1993:60] Polisens rättsliga&lt;br&gt;befogenheter s. 69 ff.) Jag håller med om vad Lagrådet uttalar i&lt;br&gt;anslutning till de två domarna från Högsta domstolen, bl.a. att ett&lt;br&gt;kvarhållande även en kortare tid i språkligt hänseende är att beteckna&lt;br&gt;som ett frihetsberövande. Den antydda oklarheten i terminologin bör&lt;br&gt;dock inte skymma innebörden i mitt förslag, nämligen att det i&lt;br&gt;samband med en kroppsbesiktning skall vara möjligt att under en&lt;br&gt;kortare tid med användande av tvång hålla en misstänkt kvar för att&lt;br&gt;åtgärden skall kunna genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har påtalat att det också i samband med en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kroppsvisitation kan finnas behov av en självständig regel om Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;kvarhållande av den som skall undersökas. Promemorian innehåller&lt;br&gt;inte något förslag härom. Jag anser att läget är något annorlunda i&lt;br&gt;dessa fall. Visserligen kan tänkas fall där det finns behov av att ha en&lt;br&gt;regel om att den som skall kroppsvisiteras kan hållas kvar en viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en sådan regel bedömer jag emellertid inte som särskilt&lt;br&gt;stort. I dessa fall kan man i stället kräva att den avskildhet m.m. som&lt;br&gt;krävs enligt 28 kap. 13 § RB, går att ordna i omedelbar anslutning&lt;br&gt;till den plats där åtgärden aktualiseras. Jämfört med kroppsbesiktning&lt;br&gt;kan kraven på avskildhet för att genomföra en kroppsvisitation inte&lt;br&gt;heller sättas lika höga. Vid en kroppsvisitation krävs inte heller&lt;br&gt;deltagande eller närvaro av läkare eller motsvarande eller normalt&lt;br&gt;tillgång till särskild utrustning. Sammantaget kan behovet av en regel&lt;br&gt;om kvarhållande av den som skall kroppsvisiteras enligt min mening&lt;br&gt;inte sägas vara av det slaget att det med hänsyn till motstående&lt;br&gt;integritetshänsyn motiverar en särskild regel därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller frågan om kvarhållande av den som skall lämna ett&lt;br&gt;alkoholutandningsprov, torde en sådan möjlighet följa av den av mig&lt;br&gt;föreslagna regeln i 28 kap. 12 § tredje stycket RB. I enlighet med&lt;br&gt;den av mig föreslagna definitionen av kroppsbesiktning, utgör ett&lt;br&gt;tagande av alkoholutandningsprov kroppsbesiktning. Någon särskild&lt;br&gt;regel i lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov behövs därför&lt;br&gt;inte. I brist på sådan särskild reglering gäller den allmänna&lt;br&gt;regleringen i rättegångsbalken (se 28 kap. 15 § RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.6 Undersökning av icke misstänkta personer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Nu gällande regler om kroppsvisitation av andra&lt;br&gt;än misstänkta bör behållas. Detsamma gäller den nuvarande&lt;br&gt;regleringen som inte tillåter kroppsbesiktning av andra än&lt;br&gt;misstänkta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Överensstämmer med min bedömning.&lt;br&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser har påtalat det otill-&lt;br&gt;fredsställande med den nuvarande ordningen beträffande undersök-&lt;br&gt;ningar som utgör kroppsvisitation och kroppsbesiktning av andra än&lt;br&gt;misstänkta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Av 28 kap. 11 § andra stycket RB&lt;br&gt;framgår att kroppsvisitation får ske beträffande icke-misstänkta&lt;br&gt;personer under en viss, tämligen snäv, förutsättning; nämligen om&lt;br&gt;synnerlig anledning förekommer att visitationen kommer att ge po-&lt;br&gt;sitivt resultat. Kroppsbesiktning får överhuvudtaget inte ske beträffan-&lt;br&gt;de annan än den som är misstänkt. I promemorian föreslås ingen&lt;br&gt;ändring av denna ordning. Några remissinstanser framhåller att det&lt;br&gt;ibland finns behov av att använda kroppsliga tvångsmedel beträffande&lt;br&gt;andra än den misstänkte i större utsträckning än vad som tillåts i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan exempelvis gälla olika undersökningar på en målsägande i Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;samband med vålds- eller sexualbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om påtvingade kroppsliga ingrepp beträffande&lt;br&gt;målsägande sades uttryckligen i förarbetena till rättegångsbalken&lt;br&gt;(NJA II 1943 s. 373) att det inte var lämpligt att stadga någon skyl-&lt;br&gt;dighet för målsäganden att underkasta sig kroppsbesiktning. Detsam-&lt;br&gt;ma torde gälla andra icke-misstänkta. Även om det i vissa fall finns&lt;br&gt;ett befogat intresse från brottsutredande utgångspunkter att möjlighet&lt;br&gt;ges till att tvångsmässigt underkasta målsägande och kanske även&lt;br&gt;andra kroppsundersökningar av skilda slag, finns det enligt min me-&lt;br&gt;ning inte tillräckliga skäl att nu frångå vad som uttalades vid till-&lt;br&gt;komsten av rättegångsbalken. Jag föreslår därför inga ändringar av&lt;br&gt;reglerna i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.7 Regleringen inom kriminalvården m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: I lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt och i&lt;br&gt;lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.&lt;br&gt;skall det uttryckligen anges att en intagen får hållas avskild under&lt;br&gt;den tid som en kroppsbesiktning verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har i huvudsak tillstyrkts eller läm-&lt;br&gt;nats utan erinran. Från Kriminalvårdsstyrelsen påtalas behovet av att&lt;br&gt;utöka möjligheterna till att i vissa sammanhang genomföra kroppsvisi-&lt;br&gt;tationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt nu gällande bestämmelser i KvaL&lt;br&gt;och i behandlingslagen finns möjlighet att under vissa förutsättningar&lt;br&gt;genomföra kroppsbesiktning i samband med intagning eller på redan&lt;br&gt;intagna. Det saknas emellertid regler om hur sådana kroppsbesikt-&lt;br&gt;ningar närmare skall genomföras. Genom mina nu framlagda förslag&lt;br&gt;till definition av begreppet kroppsbesiktning vinner man till vissa&lt;br&gt;delar klarhet härvidlag, eftersom definitionen i rättegångsbalken&lt;br&gt;gäller även annan lagstiftning, exempelvis KvaL och behandlings-&lt;br&gt;lagen. Det finns dock ett behov av att i dessa båda lagar uttryckligen&lt;br&gt;reglera frågan om möjligheten att hålla en intagen avskild under den&lt;br&gt;tid kroppsbesiktningen verkställs. Det kan vara frågan om förhållan-&lt;br&gt;devis långa tidsrymder, exempelvis vid genomförandet av ett avfö-&lt;br&gt;ringsprov och ibland även vid urinprov. För att sådana kroppsbesikt-&lt;br&gt;ningar skall kunna uppfylla kraven på effektivitet är det av största&lt;br&gt;vikt att den som skall kontrolleras kan hållas avskild från övriga&lt;br&gt;intagna och andra. Jag föreslår således att det i de båda lagarna&lt;br&gt;uttryckligen anges, att en intagen får hållas avskild under den tid ett&lt;br&gt;beslut om kroppsbesiktning verkställs. Vad gäller behandlingslagen&lt;br&gt;föreslås i promemorian att regeln placeras i 2 a §. Jag har emellertid&lt;br&gt;valt att placera regeln i 2 b §, eftersom denna paragraf även i övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reglerar frågor om verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från någon remissinstans har efterfrågats en utvidgning av möjlig-&lt;br&gt;heterna att kroppsvisitera personer intagna på anstalt. I promemorian&lt;br&gt;har denna fråga inte behandlats och jag finner inte anledning att nu&lt;br&gt;föreslå några ändringar vad gäller detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.8 Tullens möjligheter att ta urinprov&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Tullen föreslås få möjlighet att genomföra urinprov-&lt;br&gt;stagningar om den som skall undersökas frivilligt medverkar till&lt;br&gt;detta under de förutsättningar som för närvarande gäller enligt&lt;br&gt;lagen (1960:418) om straff för varusmuggling gäller för kroppsvi-&lt;br&gt;sitation och ytlig kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak för-&lt;br&gt;slaget eller lämnar det utan erinran. Några remissinstanser avstyrker&lt;br&gt;förslaget. Motivet härför är huvudsakligen att frivillighet inte kan&lt;br&gt;berättiga en användning av tvångsmedel. Någon remissinstans påtalar&lt;br&gt;vikten av att regleringen utformas så att det tydligt framgår att det är&lt;br&gt;frågan om ett förfarande som bygger på frivillighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: För närvarande har tullen möjlighet att&lt;br&gt;enligt varusmugglingslagen under vissa förutsättningar genomföra&lt;br&gt;kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning. Tullen saknar däremot&lt;br&gt;möjligheter att i dessa sammanhang genomföra kroppsbesiktningar&lt;br&gt;som går utöver vad som avses med ytlig kroppsbesiktning (se avsnitt&lt;br&gt;2.2.4). I stort sett all provtagning faller utanför begreppet ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning. I promemorian beskrivs erfarenheterna från andra&lt;br&gt;länder av s.k. urintestapparater. Urintestapparatema fungerar så att&lt;br&gt;urinprovet placeras i apparaten, som ger utslag efter 90 sekunder. Ett&lt;br&gt;negativt utslag visar att personen inte har narkotika i kroppen, medan&lt;br&gt;ett positivt utslag visar att personen endera har narkotika förvarad i&lt;br&gt;kroppen eller nyligen har använt narkotika. För att få besked om det&lt;br&gt;positiva utslaget har berott på missbruk eller inte måste man ta ett&lt;br&gt;nytt prov inom några timmar. Visar det nya utslaget ett högre eller&lt;br&gt;ett lika högt värde som det föregående utslaget, har personen narko-&lt;br&gt;tika förvarad i kroppen. För en missbrukare sjunker värdet efter&lt;br&gt;några timmar. Enligt min uppfattning kan man alltså förhållandevis&lt;br&gt;rationellt och snabbt med urintestapparaternas hjälp få ett besked om&lt;br&gt;någon har narkotika förvarad i kroppen eller inte. Metoden är inte&lt;br&gt;helt säker, men ändå så pass bra att man på goda grunder kan göra&lt;br&gt;den bedömningen att metoden skulle vara ett värdefullt tillskott till&lt;br&gt;tullens möjligheter att bekämpa narkotikasmugglingen (se ang. till-&lt;br&gt;förlitligheten SOU 1991:45 s. 270-273). Urintestapparater kan med&lt;br&gt;stöd av de regler om kroppsbesiktning som finns i rättegångsbalken&lt;br&gt;och inom kriminalvårdslagstiftningen användas i den brottsutredande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamheten. Tullen har däremot ingen möjlighet att med stöd av Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;varusmugglingslagen använda urintestapparatema, eftersom den lagen&lt;br&gt;inte tillåter att urinprov tas. Lagen tillåter som jag redan har påpekat&lt;br&gt;endast ytlig kroppsbesiktning. Tagande av urinprov är att betrakta&lt;br&gt;som kroppsbesiktning i enlighet med den definition av detta begrepp&lt;br&gt;som jag tidigare har redovisat (avsnitt 2.4.3). I promemorian har&lt;br&gt;föreslagits att tullen skall få möjlighet att med stöd av varusmugg-&lt;br&gt;lingslagen ta urinprov. Förfarandet föreslås förutsätta frivillighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser redovisar invändningar mot förslaget. Bl.a. an-&lt;br&gt;förs att det av principiella skäl inte bör införas en tvångsmedelsregel&lt;br&gt;som bygger på frivillighet. Det påpekas också att den föreslagna&lt;br&gt;utformningen gör att frivilligheten endast är formell, eftersom en&lt;br&gt;&amp;quot;vägran&amp;quot; enligt promemorian skall kunna få en viss presumtionsver-&lt;br&gt;kan, dvs. om en person inte medverkar till att ett urinprov får tas kan&lt;br&gt;detta i sig anses utgöra skäl för misstanke om narkotikasmuggling.&lt;br&gt;Slutligen påtalas också att promemorians förslag innebär att urinprov&lt;br&gt;kan tas redan vid en mycket låg grad av misstankar, vilket ökar&lt;br&gt;risken för att helt oskyldiga personer kan komma att utsättas för&lt;br&gt;urinprovstagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening krävs det att tullen ges rationella möjligheter att&lt;br&gt;upptäcka smugglingsförsök för att man kraftfullt skall kunna mot-&lt;br&gt;verka narkotikasmugglingen. Som tidigare nämnts är det inte ovanligt&lt;br&gt;att smuggling av narkotika sker av s.k. sväljare. Ett sätt att upptäcka&lt;br&gt;sådana personer är att analysera urinprov. Effektivitetsskäl talar så-&lt;br&gt;ledes för att tullen skall ges möjligheten att ta urinprov i dessa sam-&lt;br&gt;manhang för att kunna göra en första sållning av misstänkta smuggla-&lt;br&gt;re. Visar ett test positivt utslag träder de vanliga tvångsmedels-&lt;br&gt;reglema in, dvs. ledningen av förundersökningen tas vanligtvis över&lt;br&gt;av åklagaren enligt bestämmelserna i 13 § varusmugglingslagen.&lt;br&gt;Vägrar den anmodade att medverka, får i stället prövas om förutsätt-&lt;br&gt;ningarna är uppfyllda för att använda andra tvångsmedel såsom gri-&lt;br&gt;pande, anhållande eller beslut om kroppsbesiktning. Denna prövning&lt;br&gt;ankommer också på åklagare att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Integritetsfrågoma gör sig dock starkt påminda, särskilt som det&lt;br&gt;med nuvarande ordning inte krävs särskilt hög grad av misstanke för&lt;br&gt;att tvångsåtgärderna kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning skall&lt;br&gt;kunna komma ifråga. Vid den avvägning som måste göras har jag lik-&lt;br&gt;väl stannat för att föreslå att tullen skall ges möjlighet att genomföra&lt;br&gt;urinprovskontroll i sållningssyfte. För att regeln överhuvudtaget skall&lt;br&gt;få någon självständig betydelse bör urinprov kunna tas under de för-&lt;br&gt;utsättningar som i dag gäller för genomförande av kroppsvisitation&lt;br&gt;och ytlig kroppsbesiktning, nämligen att det finns anledning anta att&lt;br&gt;någon har på sig smuggelgods. Om man skulle kräva strängare förut-&lt;br&gt;sättningar - exempelvis att vederbörande är skäligen misstänkt -&lt;br&gt;skulle en sådan reglering vid sidan av rättegångsbalkens regler inte&lt;br&gt;få någon större självständig betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det till Lagrådet remitterade förslaget betonade jag att be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelsema bör utformas så att det otvetydigt framgår att det är Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;fråga om ett förfarande som förutsätter medverkan av den som skall&lt;br&gt;undersökas och att tullen inte skall kunna genomdriva en under-&lt;br&gt;sökning med tvång. Jag framhöll vidare att tullen inte bör ha&lt;br&gt;möjlighet att hålla kvar den som vägrar att medverka, bl.a. med&lt;br&gt;hänsyn till den relativt låga grad av misstanke som föreslås vara&lt;br&gt;tillräcklig för att urinprovstagning skall kunna ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i princip inte haft något att invända mot att det införs&lt;br&gt;en rätt för tullen att ta urinprov som bygger på frivillig medverkan&lt;br&gt;från den anmodades sida. Lagrådet framhåller dock att man bör vara&lt;br&gt;försiktig när det gäller att dra slutsatser av att en person vägrar&lt;br&gt;medverka till urinprovstagning och att en vägran knappast kan få&lt;br&gt;någon nämnvärd presumtionsverkan. Lagrådet har vidare haft syn-&lt;br&gt;punkter på utformningen av regeln om urinprovstagning, bl.a. inne-&lt;br&gt;bärande att det remitterade förslaget inte tillräckligt klart ger uttryck&lt;br&gt;för den frivillighet som avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ansluter mig till Lagrådets synpunkter i denna del. Regeln bör&lt;br&gt;därför utformas i enlighet med Lagrådets förslag. Detta innebär att&lt;br&gt;tullen ges en möjlighet att ta urinprov i sållningssyfte vid en relativt&lt;br&gt;låg grad av misstankar. Förfarandet bör vara frivilligt så till vida att&lt;br&gt;ingen skall kunna hållas kvar mot sin vilja för att lämna urinprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya regleringen bör så snart den har varit i kraft en tid bli&lt;br&gt;föremål för en utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.9 Lagändringar i övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Ändringar föreslås i de lagregler där det jämte&lt;br&gt;kroppsvisitation anges att det finns en undersökningsrätt av väskor&lt;br&gt;m.m. En följdändring föreslås också i 27 kap. 4 § RB, så att det&lt;br&gt;framgår att föremål som påträffas vid en kroppsbesiktning skall&lt;br&gt;kunna tas i beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag, med un-&lt;br&gt;dantag av att det i promemorian inte föreslås någon ändring av&lt;br&gt;27 kap. 4 § RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser förordar att hänvisningar&lt;br&gt;görs till rättegångsbalken i samtliga de fall begreppen kroppsvisitation&lt;br&gt;respektive kroppsbesiktning förekommer i andra författningar. En re-&lt;br&gt;missinstans påtalar behov av en följdändring i 27 kap. 4 § RB. En&lt;br&gt;annan remissinstans anser att promemorians förslag till ändring i 63 §&lt;br&gt;tullagen är onödig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: De föreslagna ändringarna i 28 kap. 11&lt;br&gt;och 12 §§ RB aktualiserar också frågan om ändringar i annan lagstift-&lt;br&gt;ning där begreppen kroppsvisitation respektive kroppsbesiktning före-&lt;br&gt;kommer. Rent allmänt anser jag det vara av stort värde att åstadkom-&lt;br&gt;ma en enhetlighet vad gäller begreppsbildningen. Detta är i själva&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verket en av utgångspunkterna i detta lagstiftningsärende. Med de av Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;mig föreslagna definitionerna av kroppsvisitation och kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning åstadkommer man också - jämfört med i dag - en avsevärt högre&lt;br&gt;grad av överensstämmelse och konsekvens i begreppsbildningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagstiftning där begreppen kroppsvisitation och kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning förekommer har redovisats i promemorian. Där diskuteras i vil-&lt;br&gt;ken utsträckning ändringar bör ske i dessa olika lagar. Slutsatsen i&lt;br&gt;promemorian är att ändringar endast bör göras i de lagar där de före-&lt;br&gt;slagna ändringarna i rättegångsbalken gör det absolut nödvändigt.&lt;br&gt;Några remissinstanser har förordat att ändringar görs i betydligt&lt;br&gt;större utsträckning. Som ett alternativ till promemorians förslag har&lt;br&gt;framförts att hänvisningar till rättegångsbalken bör göras i all annan&lt;br&gt;lagstiftning där begreppen kroppsvisitation och kroppsbesiktning före-&lt;br&gt;kommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som jag skall redovisa i det följande ansluter jag mig till&lt;br&gt;promemorians förslag. Rent allmänt vill jag säga att syftena med&lt;br&gt;tvångsmedelsregleringen inte alltid är desamma i den övriga lagstift-&lt;br&gt;ning där begreppen förekommer. Den övriga lagstiftningen spänner&lt;br&gt;dessutom över ett brett område. De skilda lagarna har också till-&lt;br&gt;kommit vid vitt skilda tidpunkter och uppvisar inbördes inte obetyd-&lt;br&gt;liga skillnader vad gäller lagstiftningstekniken. Allt detta bidrar till&lt;br&gt;att en viss försiktighet bör iakttagas beträffande ändringar i de olika&lt;br&gt;lagarna. Som jag redan har påpekat intar rättegångsbalken en ställ-&lt;br&gt;ning av baslag även utan uttryckliga hänvisningar i annan lagstiftning,&lt;br&gt;vilket också är känt av dem som tillämpar regler om kroppsvisitation&lt;br&gt;och kroppsbesiktning. Även detta bidrar enligt min mening till att det&lt;br&gt;rent generellt inte behövs några hänvisningar till rättegångsbalken.&lt;br&gt;Jag föreslår i stället att ändringar i annan lagstiftning endast skall&lt;br&gt;göras i de fall där det är nödvändigt. I övrigt bör lagändringar und-&lt;br&gt;vikas. Med detta ställningstagande som utgångspunkt skall jag nu re-&lt;br&gt;dovisa i vilka lagar ändring bör göras och i vilka lagar ändringar inte&lt;br&gt;är nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kroppsvisitation kan konstateras att avsikten med den av&lt;br&gt;mig föreslagna regleringen i 28 kap. 11 § RB är att klargöra vilka&lt;br&gt;åtgärder som ryms inom begreppet kroppsvisitation och som således&lt;br&gt;får vidtas med stöd av bestämmelsen. Den föreslagna definitionen in-&lt;br&gt;nefattar inte bara undersökning av någons kläder, utan också under-&lt;br&gt;sökning av föremål i övrigt som någon har med sig. Det föreslås där-&lt;br&gt;vid inte ha någon betydelse om det medhavda föremålet är låst, stängt&lt;br&gt;utan att vara låst, eller öppet. Beträffande lagregler där begreppet&lt;br&gt;kroppsvisitation förekommer utan att det därjämte finns särskilda&lt;br&gt;regler om att väskor och dylikt får undersökas uppkommer frågan&lt;br&gt;om man här skall hänvisa till rättegångsbalken för att markera att&lt;br&gt;rättegångsbalken intar ställningen av baslag beträffande tvångsmedels-&lt;br&gt;begreppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I viss lagstiftning finns redan sådan direkt hänvisning till rätte- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;gångsbalken. Sådan finns i 17 § lagen (1964:167) med särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om unga lagöverträdare och 19 § lagen (1991:572) om&lt;br&gt;särskild kontroll av vissa utlänningar. I dessa fall finns därför inte&lt;br&gt;något behov av lagändring i nu aktuellt hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annan lagstiftning finns regler om kroppsvisitation som också&lt;br&gt;saknar kompletterande bestämmelser om undersökning av väskor&lt;br&gt;m.m., men där direkt hänvisning till rättegångsbalken saknas. Jag&lt;br&gt;syftar då på 52 a § KvaL, 2 § behandlingslagen, 7 och 8 §§ lagen&lt;br&gt;(1979:1088) om gränsövervakningen i krig m.m., 19 § varusmugg-&lt;br&gt;lingslagen, 32 § LVM, 46 § smittskyddslagen, 17 § LVU, 2 kap. 7 §&lt;br&gt;lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering och 23 § lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård. I dessa fall finns det givetvis&lt;br&gt;goda skäl att ifrågasätta om inte bestämmelserna borde förses med en&lt;br&gt;uttrycklig hänvisning till rättegångsbalkens regler om kroppsvisi-&lt;br&gt;tation. Någon sådan hänvisning är emellertid inte nödvändig och bör&lt;br&gt;därför i enlighet med vad jag nyss har sagt inte göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa lagar kompletteras bestämmelserna om kroppsvisitation med&lt;br&gt;bestämmelser som uttryckligen tillåter undersökning av väskor och&lt;br&gt;annan medförd egendom eller egendom i övrigt. De skilda lagregler-&lt;br&gt;na kan uppvisa vissa inbördes skillnader. De lagregler som åsyftas är&lt;br&gt;3 § lagen (1970:926) om särskild kontroll på flygplats, 5 § lagen&lt;br&gt;(1981:1064) om säkerhetskontroll vid domstolsförhandling, 3 § lagen&lt;br&gt;(1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus, 45 § lagen&lt;br&gt;(1986:644) om disciplinförseelser för krigsmän, m.m., 74 § tullagen,&lt;br&gt;5 § lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde med&lt;br&gt;riksdagens kammare och utskott och 5 kap. 2 § utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529). Undersökningsrätten beträffande väskor m.m. i dessa&lt;br&gt;regler skulle kunna sägas bli överflödig, när den föreslagna defini-&lt;br&gt;tionen kommer att flyta in i rättegångsbalken. I de nu nämnda regler-&lt;br&gt;na är emellertid undersökningsrätten i några fall vidare än som följer&lt;br&gt;av den föreslagna definitionen och i andra fall är den preciserad på&lt;br&gt;ett visst speciellt sätt. Det kan vara frågan om en rätt att undersöka&lt;br&gt;egendom som sänts till någon, skåp som disponeras av någon m.m.&lt;br&gt;Av detta skäl bör dessa regler bibehållas oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har efterlyst en längre gående strävan efter enhetlighet och&lt;br&gt;ifrågasatt om inte begreppet kroppsvisitation utan några tillägg kan&lt;br&gt;användas också i samtliga de lagar i vilka bestämmelserna om&lt;br&gt;kroppsvisitation nu kompletteras med bestämmelser som uttryckligen&lt;br&gt;tillåter undersökning av väskor och annan medförd egendom eller&lt;br&gt;egendom i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag kan instämma i Lagrådets synpunkt att värdet av en enhetlig&lt;br&gt;reglering i sig kan vara stort. Av de skäl som jag redan har redovisat&lt;br&gt;är jag emellertid för närvarande inte beredd att föreslå några&lt;br&gt;ändringar i de nyss nämnda bestämmelserna. Det fordrar nämligen&lt;br&gt;överväganden av andra slag än vad som har gjorts i detta ärende. På&lt;br&gt;sikt bör man givetvis verka för att fullfölja strävandena efter en-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetlighet på området. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa andra lagar finns regler där den kompletterande undersök-&lt;br&gt;ningsrätten helt motsvarar den av mig föreslagna definitionen i&lt;br&gt;rättegångsbalken. Det gäller 29 § KvaL, 19 § polislagen, 10-12 §§&lt;br&gt;lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.&lt;br&gt;och även 63 § tullagen. I dessa lagar kommer alltså en komplettering&lt;br&gt;med en rätt att undersöka väskor m.m. att bli helt överflödig, efter-&lt;br&gt;som en sådan undersökningsrätt ju faller under definitionen av&lt;br&gt;kroppsvisitation. Dessa lagar bör därför ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsbesiktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kroppsbesiktning kan konstateras att avsikten med den av&lt;br&gt;mig föreslagna definitionen av kroppsbesiktning i rättegångsbalken är&lt;br&gt;att klargöra vilka åtgärder som får företas med stöd av en bestämmel-&lt;br&gt;se om kroppsbesiktning. Det är alltså inte fråga om att utvidga till-&lt;br&gt;lämpningsområdet. Fråga är i vilken utsträckning justeringar i sådan&lt;br&gt;annan lagstiftning, som innehåller bestämmelser om kroppsbesiktning,&lt;br&gt;behöver göras för att markera att bestämmelsernas innebörd skall va-&lt;br&gt;ra densamma som i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sådana lagar som innehåller särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om ytlig kroppsbesiktning är det knappast nödvändigt att ändra dessa,&lt;br&gt;eftersom den föreslagna bestämmelsen om kroppsbesiktning i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken inte alls påverkar bestämmelserna om ytlig kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning. Det finns inga sakliga skäl att nu utvidga möjligheterna till&lt;br&gt;kroppsbesiktning i de fall där det endast tillåts ytlig sådan. Den av&lt;br&gt;mig föreslagna bestämmelsen i rättegångsbalken innebär endast att det&lt;br&gt;direkt av lagtexten framgår att det finns olika former av kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning. Som jag tidigare framhållit (avsnitt 2.4.1) är det inget som&lt;br&gt;hindrar att begreppet ytlig kroppsbesiktning används i annan lagstift-&lt;br&gt;ning, trots att jag inte har föreslagit någon enhetlig definition av detta&lt;br&gt;begrepp. Ytlig kroppsbesiktning är alltså endast en av flera former av&lt;br&gt;undersökningar som ryms under begreppet kroppsbesiktning. Anser&lt;br&gt;man det i vissa fall vara tillräckligt med regler om mindre ingripande&lt;br&gt;åtgärder skall man givetvis låta sig nöjas med det. Jag föreslår därför&lt;br&gt;inga ändringar i dessa lagar. Jag anser, av skäl som jag tidigare har&lt;br&gt;redovisat, det inte heller vara nödvändigt med någon hänvisning till&lt;br&gt;rättegångsbalken, där det för övrigt inte heller föreslås någon enhetlig&lt;br&gt;definition av begreppet ytlig kroppsbesiktning. De lagar där det så-&lt;br&gt;lunda inte behövs någon ändring i detta hänseende är 29 § KvaL, 3 §&lt;br&gt;lagen (1985:12) om kontroll av berusningsmedel på sjukhus, 19 § va-&lt;br&gt;rusmugglingslagen, 32 § LVM, 46 § smittskyddslagen (1988:1472),&lt;br&gt;17 § LVU, 13 § lagen (1990:749) om valutareglering och 23 § lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa andra lagar som innehåller särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;kroppsbesiktning finns redan en direkt hänvisning till rättegångs-&lt;br&gt;balkens bestämmelser om kroppsbesiktning. Därför behöver inte nå-&lt;br&gt;gon ändring nu göras i dessa lagar. De lagar som innehåller sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;direkta hänvisningar är 10 § polislagen, 2 § lagen (1988:1473) om Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;undersökning beträffande HIV-smitta i brottmål och 19 § lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:572) om särskild kontroll av vissa utlänningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen finns i ett antal lagar bestämmelser om kroppsbesiktning&lt;br&gt;som saknar en direkt hänvisning till rättegångsbalken. Dessa bestäm-&lt;br&gt;melser är 52 b § KvaL, 2 a § behandlingslagen och 7-8 §§ lagen&lt;br&gt;(1979:1088) om gränsövervakningen i krig, m.m. Av skäl som jag&lt;br&gt;redan har redovisat föreslår jag att det i dessa lagar inte görs några&lt;br&gt;hänvisningar till rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående 27 kap. 4 § RB&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 27 kap. 4 § RB stadgas att den som verkställer häktning, husrann-&lt;br&gt;sakan eller kroppsvisitation får lägga beslag på de föremål som då på-&lt;br&gt;träffas. Av regeln framgår alltså inte att föremål påträffade genom&lt;br&gt;kroppsbesiktning får tas i beslag. Som jag tidigare har sagt (avsnitt&lt;br&gt;2.1) förekommer det att man påträffar narkotika vid kroppsbesikt-&lt;br&gt;ningar. I promemorian har inte föreslagits att några ändringar i&lt;br&gt;27 kap. 4 § RB görs. En remissinstans har dock anmärkt att ett så-&lt;br&gt;dant tillägg bör göras, så att det där framgår att även föremål åt-&lt;br&gt;komna genom kroppsbesiktning skall kunna tas i beslag. Narkotika&lt;br&gt;som påträffats vid en kroppsbesiktning kan givetvis tas i beslag med&lt;br&gt;stöd av andra regler. Även om så kan ske, bör det enligt min mening&lt;br&gt;av 27 kap. 4 § RB för tydlighetens skull framgå att beslag kan ske av&lt;br&gt;föremål som påträffats vid en kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.10 Kroppsvisitation för att söka efter klotterutrustning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Något behov av att lagstifta särskilt om tvångs-&lt;br&gt;medelsåtgärder för att söka efter klotterutrustning finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Promemorians bedömning överens-&lt;br&gt;stämmer med min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna delar i huvudsak prome-&lt;br&gt;morians bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: För att komma till rätta med vanda-&lt;br&gt;lisering i form av klotter och liknande skadegörelse föreslog&lt;br&gt;regeringen i en proposition (prop. 1987/88:143) om ändring i brotts-&lt;br&gt;balken m.m. en bestämmelse om förverkande av föremål som kan an-&lt;br&gt;vändas som hjälpmedel vid bl.a. skadegörelse. Vidare föreslogs en&lt;br&gt;regel om kroppsvisitation i polislagen, enligt vilken polisen under&lt;br&gt;vissa förutsättningar skulle ges rätt att söka efter sådana föremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut i ärendet (bet. 1988/89: JuUl 3, rskr.&lt;br&gt;1988/89:145) innebar bifall till propositionens förslag om en för-&lt;br&gt;verkanderegel, medan förslaget om kroppsvisitation genom ändring&lt;br&gt;i polislagen avslogs med hänvisning till det starka skydd som bör fin-&lt;br&gt;nas för den kroppsliga integriteten. Utskottet uttalade emellertid att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det inte var övertygat om att möjligheterna var uttömda att åstadkom-&lt;br&gt;ma en lagstiftning som å ena sidan erbjuder effektiva medel att ta&lt;br&gt;hand om sprayburkar och annan utrustning för klotter och som å&lt;br&gt;andra sidan inte skulle innebära en alltför långtgående kränkning av&lt;br&gt;den kroppsliga integriteten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian behandlas reglerna om kroppsvisitation i olika lagar&lt;br&gt;mot bakgrund av bl.a. klotterproblematiken. Där konstateras samman-&lt;br&gt;fattningsvis att det inte är realistiskt eller ändamålenligt med en&lt;br&gt;särlösning beträffande kroppsvisitation för just klotterutrustning och&lt;br&gt;liknande. I promemorian sägs därför att det är tveksamt om man bör&lt;br&gt;gå vidare med ärendet. I det stora hela delas denna uppfattning av de&lt;br&gt;remissinstanser som har yttrat sig i denna del. Jag gör samma bedöm-&lt;br&gt;ning. Jag föreslår därför inte någon särskild lagstiftning i dessa&lt;br&gt;hänseenden. Jag kan också tillägga att de förslag jag här tidigare har&lt;br&gt;fört fram som berör det juridiska begreppet kroppsvisitation givetvis&lt;br&gt;är tillämpliga även vid eftersökande av klotterutrustning och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Åklagarbeslut om inskränkningar av den häktades&lt;br&gt;kontakter med omvärlden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Frågan om behandlingen av personer som har dömts till fängelse är&lt;br&gt;en viktig fråga inom kriminalpolitiken sedan en lång tid tillbaka.&lt;br&gt;Behandlingen av häktade och anhållna har däremot inte tilldragit sig&lt;br&gt;samma intresse. Visserligen reviderades lagstiftningen i samband med&lt;br&gt;1974 års kriminal vårdsreform, men den innebar inte att behandlingen&lt;br&gt;i häkte förändrades i så stor utsträckning som var fallet när det gäller&lt;br&gt;behandlingen i fängelse. Vad detta beror på är inte så svårt att för-&lt;br&gt;stå. Anhållande och häktning är straffprocessuella tvångsmedel och&lt;br&gt;syftet med frihetsberövandet är i första hand att säkerställa förunder-&lt;br&gt;sökningen och rättegången. Frihetsberövandet är således egentligen&lt;br&gt;inte det primära utan en effekt av intresset att genomföra ett rättsligt&lt;br&gt;förfarande. I skilda sammanhang, bl.a. i anslutning till svenska inter-&lt;br&gt;nationella åtaganden, har emellertid behandlingen av häktade och an-&lt;br&gt;hållna uppmärksammats. Detta har varit utgångspunkten för det upp-&lt;br&gt;drag dåvarande justitieministern (Laila Freivalds) den 24 september&lt;br&gt;1990 gav f.d. justitieombudsmannen Anders Wigelius och som han&lt;br&gt;redovisar i rapporten (Ds 1992:8) Häktades gemensamhet och kon-&lt;br&gt;takter med omvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten konstateras att de svenska reglerna för behandlingen av&lt;br&gt;häktade i stort sett är väl avvägda med hänsyn till de olika intressen&lt;br&gt;som gör sig gällande. Enligt Wigelius är det häkteslokalema som ut-&lt;br&gt;gör det största hindret för en ökad gemensamhet och vidgad kontakt&lt;br&gt;med omvärlden. Han framhåller emellertid att andelen häktade med&lt;br&gt;inskränkningar av sina kontakter med omgivningen har en avgörande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydelse för vilken verksamhet som kan bedrivas vid ett häkte. Ju Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;större denna andel är desto mer tid måste personalen avsätta för att&lt;br&gt;öppna och stänga dörrar for toalettbesök och liknande samt föra de&lt;br&gt;häktade till promenadgård och till polisförhör m.m. I Sverige är&lt;br&gt;förhållandevis många häktade underkastade inskränkningar i sina kon-&lt;br&gt;takter med omgivningen. Detta medför också att häktade utan sådana&lt;br&gt;inskränkningar och andra intagna på häktet blir isolerade i större&lt;br&gt;utsträckning än vad som är nödvändigt för deras del, beroende på att&lt;br&gt;personalen inte har tid för dem. Kan andelen häktade med inskränk-&lt;br&gt;ningar minskas skulle, enligt rapporten, personalen i större utsträck-&lt;br&gt;ning kunna ägna tid åt att aktivera de intagna och skapa kontakter för&lt;br&gt;dem med omvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten redovisas två undersökningar som har utförts av Riks-&lt;br&gt;åklagaren och Kriminalvårdsstyrelsen. Enligt rapporten är det inte&lt;br&gt;möjligt att med utgångspunkt från dessa enkäter dra några säkra slut-&lt;br&gt;satser om hur motiverade inskränkningarna i detalj har varit eller om&lt;br&gt;eventuella variationer i restriktionsnivån mellan olika åklagare eller&lt;br&gt;olika åklagardistrikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten konstateras att länderna i Europa har starkt varierande&lt;br&gt;regler för behandlingen av häktade. I rapporten påpekas att det i de&lt;br&gt;flesta europeiska länder är domstol som beslutar om den häktade skall&lt;br&gt;få hållas isolerad. Intresset av att närma det svenska rättssystemet till&lt;br&gt;vad som gäller i jämförbara länder, bl.a. när det gäller rätten till&lt;br&gt;domstolsprövning av vissa myndighetsbeslut, talar enligt rapporten,&lt;br&gt;för att beslut om inskränkningar för de intagna vad gäller kontakter&lt;br&gt;med omgivningen under häktningstiden på grund av kollusionsfara&lt;br&gt;bör fattas av domstol i samband med beslut om häktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt rapporten uppfyller Sverige sina internationella förpliktelser&lt;br&gt;när det gäller häktades möjligheter till gemensamhet och kontakter&lt;br&gt;med omvärlden. I det sammanhanget bör det nämnas att Europarådets&lt;br&gt;kommitté till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande&lt;br&gt;behandling eller bestraffning besökte Sverige i maj 1991. Kommittén&lt;br&gt;besökte då bl.a. Kronobergshäktet och riksanstalterna Kumla och&lt;br&gt;Hinseberg. Efter besöket avgav kommittén en rapport. En av de frå-&lt;br&gt;gor som behandlas i rapporten gäller beslut om restriktioner för&lt;br&gt;häktade. Kommittén rekommenderar bl.a. att restriktioner bör be-&lt;br&gt;gränsas till ett minimum. De bör också enligt kommittén regelbundet&lt;br&gt;omprövas och de bör kunna bli föremål för överklagande till en obe-&lt;br&gt;roende instans.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Gällande ordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regler om behandlingen av häktade finns i behandlingslagen och&lt;br&gt;behandlingsförordningen (1976:376). Bestämmelserna om häktade har&lt;br&gt;enligt 17 § behandlingslagen motsvarande tillämpning på bl.a. den&lt;br&gt;som har anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uttalanden i prop. 1975/76:90 ger bestämmelserna i behand-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingslagen och behandlingsförordningen uttryck för strävanden att på Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;olika sätt underlätta situationen för de personer som har berövats&lt;br&gt;friheten. De överväganden som ligger till grund för häktning och&lt;br&gt;andra jämförliga frihetsberövanden leder emellertid till att betydande&lt;br&gt;inskränkningar ibland måste göras i det intagnas möjligheter att ha&lt;br&gt;kontakter med omgivningen. I detta avseende kan alltså de intagnas&lt;br&gt;intressen vara uppenbart oförenliga med de intressen som åklagaren&lt;br&gt;företräder. Bestämmelserna syftar till att lösa denna intressemot-&lt;br&gt;sättning i en anda som är positiv för de intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 1 § behandlingslagen framgår bl.a. att den som är häktad inte&lt;br&gt;får underkastas mera omfattande inskränkningar i sin frihet än som&lt;br&gt;påkallas av ändamålet med häktningen samt ordning och säkerhet. En&lt;br&gt;häktad skall vidare behandlas så att skadliga följder av frihetsbe-&lt;br&gt;rövandet motverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den myndighet (häkte, polismyndighet eller rättspsykiatrisk klinik)&lt;br&gt;som svarar för förvaringslokalen avgör frågor angående behandlingen&lt;br&gt;av den intagne, t.ex. frågor om kontakter med anhöriga och gemen-&lt;br&gt;samhet med övriga intagna. Av 16 § behandlingsförordningen fram-&lt;br&gt;går bl.a. att dessa myndigheters beslutanderätt kan begränsas genom&lt;br&gt;läkares anvisningar eller åklagares beslut. Enligt 16 § behandlings-&lt;br&gt;lagen är det åklagare eller förundersökningsledare som avgör om den&lt;br&gt;intagne skall få vistas tillsammans med andra, ta emot brev eller&lt;br&gt;besök, tala i telefon, läsa tidningar eller om andra inskränkningar&lt;br&gt;skall gälla för den intagnes kontakter med omgivningen. Dessa av-&lt;br&gt;göranden görs mot bakgrund av risken för kollusionsfara (se 16 §&lt;br&gt;behandlingslagen). Enligt uttalanden i förarbetena till behand-&lt;br&gt;lingslagen skall åklagaren vid sin prövning av om inskränkningar&lt;br&gt;skall åläggas den intagne vad gäller hans kontakter med omgivningen&lt;br&gt;i princip utgå ifrån om domstolen i sitt häktningsbeslut har funnit att&lt;br&gt;det föreligger kollusionsfara. Det kan dock inträffa att det under&lt;br&gt;brottsutredningens gång framkommer nya omständigheter som gör att&lt;br&gt;en åklagare har anledning att fatta beslut om inskränkningar, trots att&lt;br&gt;domstolen i sitt häktningsbeslut inte funnit att kollusionsfara&lt;br&gt;föreligger (prop. 1975/76:90 s. 54, jfr JO:s ämbetsberättelse 1978/79&lt;br&gt;s. 40 och RÅ:s cirkulär C 87 samt jfr också prop. 1986/87:112&lt;br&gt;s. 63). Det finns således en tydlig koppling mellan domstolens ställ-&lt;br&gt;ningstagande att kollusionsfara föreligger och åklagarens beslut om&lt;br&gt;inskränkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså i första hand åklagaren som avgör vilka kontakter den&lt;br&gt;intagne skall få ha med omgivningen. Den myndighet som svarar för&lt;br&gt;förvaringen av den intagne skall hållas underrättad om åklagarens&lt;br&gt;beslut i dessa hänseenden. I den mån åklagaren inte har beslutat om&lt;br&gt;inskränkningar är det häktesföreståndaren som i andra hand beslutar&lt;br&gt;om den intagnes kontakter med omgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarens beslut om inskränkningar kan inte överklagas till dom-&lt;br&gt;stol. Den intagne kan dock vända sig till överordnad åklagare, som&lt;br&gt;inom ramen för sin tillsynsfunktion kan överpröva och ändra beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om inskränkningar vad gäller den intagnes kontakter med omgiv- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;ningen. Har en häktesföreståndare beslutat om inskränkningar för en&lt;br&gt;häktad av ordnings- eller säkerhetsskäl kan den häktade överklaga&lt;br&gt;detta beslut till Kriminalvårdsstyrelsen och därefter till Kammarrätten&lt;br&gt;i Jönköping och eventuellt vidare till Regeringsrätten. Domstolsutred-&lt;br&gt;ningen föreslår i sitt betänkande (SOU 1991:106) Domstolarna inför&lt;br&gt;2000-talet Arbetsuppgifter och förfaranderegler, att den första dom-&lt;br&gt;stolsprövningen skall ske i länsrätt i stället för kammarrätt (a be-&lt;br&gt;tänkande s. 371). Förslaget bereds för närvarande inom Justitiede-&lt;br&gt;partementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är domstol som beslutar om häktning enligt reglerna i 24 kap.&lt;br&gt;RB. Om åtal inte har väckts förutsätter ett beslut om häktning att en&lt;br&gt;sådan åtgärd har begärts av åklagare. I korthet innebär dessa regler&lt;br&gt;att den som på sannolika skäl är misstänkt för brott, eller i vissa fall&lt;br&gt;endast är skäligen misstänkt för brott, för vilket är stadgat fängelse&lt;br&gt;ett år eller mer, får häktas om det föreligger flyktfara, kollusionsfara&lt;br&gt;eller recidivfara. Med flyktfara avses att det föreligger risk lör att&lt;br&gt;vederbörande undandrar sig lagföring eller straff. Kollusionsfara in-&lt;br&gt;nebär att det finns risk för att den misstänkte undanröjer bevis eller&lt;br&gt;på annat sätt försvårar brottsutredningen. Recidivfara, slutligen,&lt;br&gt;innebär att det finns risk för att den misstänkte fortsätter med sin&lt;br&gt;brottsliga verksamhet. Vid viss grövre brottslighet finns en presum-&lt;br&gt;tionsregel som säger att häktning skall ske om det inte är uppenbart&lt;br&gt;att skäl därtill saknas (ibland något oegentligt kallat för &amp;quot;obligatorisk&amp;quot;&lt;br&gt;häktning). Det finns också viss möjlighet att häkta någon oberoende&lt;br&gt;av brottets beskaffenhet bl.a. om vederbörande saknar känt hemvist.&lt;br&gt;Häktning kan i vissa fall enligt 24 kap. 3 § RB också ske vid en lägre&lt;br&gt;grad av misstanke. Samma grundförutsättningar som gäller för häkt-&lt;br&gt;ning gäller också för frihetsberövanden på de båda lägre nivåerna,&lt;br&gt;anhållande och gripande. Regelsystemet innehåller sedan ett stort&lt;br&gt;antal tidsfrister i de olika fallen. Häktning beslutas alltså av domstol,&lt;br&gt;medan anhållande beslutas av åklagare. Gripande beslutas av åkla-&lt;br&gt;gare, förundersökningsledare eller oftast av enskild polisman. När&lt;br&gt;tingsrätten häktar någon skall i beslutet anges vilken eller vilka av de&lt;br&gt;särskilda häktningsgrundema (flyktfara, recidivfara eller kollu-&lt;br&gt;sionsfara) som enligt tingsrätten är för handen. Tingsrätten har därvid&lt;br&gt;inte någon möjlighet att i sitt beslut ange en särskild häktningsgrund,&lt;br&gt;som åklagaren inte har åberopat i sin häktningsframställan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall tingsrätten i sitt beslut har funnit att kollusionsfara är&lt;br&gt;för handen öppnas som jag nyss redovisade möjligheterna för åklaga-&lt;br&gt;ren att i sin tur besluta om inskränkningar för den häktade vad gäller&lt;br&gt;hans kontakter med omgivningen. Tingsrättens häktningsbeslut kan&lt;br&gt;överklagas till hovrätten. Hovrätten överprövar därvid frågan om&lt;br&gt;vederbörande skall vara häktad eller inte. I samband därmed prövas&lt;br&gt;givetvis de särskilda häktningsgrundema. En person som har häktats&lt;br&gt;av tingsrätten kan emellertid inte överklaga enbart tingsrättens&lt;br&gt;ställningstagande att kollusionsfara föreligger. Han måste i sitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 24&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagande till hovrätten begära att bli försatt på fri fot. Som grund Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;för en sådan begäran kan han då åberopa att kollusionsfara (eller&lt;br&gt;någon annan särskild häktningsgrund) inte är för handen. Men hov-&lt;br&gt;rätten saknar möjlighet att uttala sig om de särskilda häktnings-&lt;br&gt;grundema, om inte själva frihetsberövandet som sådant har över-&lt;br&gt;klagats.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Reformbehovet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltså ett mycket klart och tydligt samband mellan den&lt;br&gt;särskilda häktningsgrunden kollusionsfara och åklagarens möjligheter&lt;br&gt;att ålägga den häktade inskränkningar av olika slag i häktet. Förutom&lt;br&gt;möjligheten att vända sig till en överordnad åklagare har den häktade&lt;br&gt;inga möjligheter att angripa ett beslut om inskränkningar. Möjlighet&lt;br&gt;att få enbart frågor om inskränkningar beslutade av åklagare prövade&lt;br&gt;av domstol saknas helt. En sådan möjlighet finns endast indirekt, i&lt;br&gt;samband med att domstolen prövar en häktningsfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det system för meddelande av inskränkningar som gäller i dag,&lt;br&gt;finns det - enligt rapporten - en viss risk för slentrian när det gäller&lt;br&gt;att pröva om kollusionsrisk föreligger, eftersom domstolen inte be-&lt;br&gt;höver fatta beslut om inskränkningar. I rapporten föreslås därför att&lt;br&gt;rätten, då den fattar beslut om häktning, även skall besluta om den&lt;br&gt;häktades kontakter med omvärlden skall vara underkastade s.k. åkla-&lt;br&gt;garkontroll. I stället för att som i dag enbart avgöra om det föreligger&lt;br&gt;kollusionsfara skall rätten även besluta om åklagaren skall få meddela&lt;br&gt;restriktioner under häktningstiden. Den häktade skall kunna överklaga&lt;br&gt;tingsrättens beslut om åklagarkontroll till hovrätten, liksom åklagaren&lt;br&gt;skall kunna överklaga ett för honom negativt beslut. Innebär rättens&lt;br&gt;beslut att s.k. åklagarkontroll inte skall få äga rum, får åklagaren&lt;br&gt;enligt rapportens förslag ändå förordna om sådan, om han på grunda&lt;br&gt;av nya omständigheter finner det oundgängligen påkallat. Den häk-&lt;br&gt;tade får begära rättens prövning av förordnandet. Det skall, enligt&lt;br&gt;förslaget, inte vara möjligt att överklaga de beslut om inskränkningar&lt;br&gt;som åklagaren fattar efter det att han har fått domstolens generella&lt;br&gt;tillstånd att ålägga vederbörande inskränkningar, beslut om åklagar-&lt;br&gt;kontroll, under häktningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de remissinstanser som har yttrat sig över detta förslag finns&lt;br&gt;det olika uppfattningar. En majoritet tillstyrker förslaget eller lämnar&lt;br&gt;det utan erinran. Riksåklagaren anser inte att det är sakligt motiverat&lt;br&gt;med några förändringar av beslutsfunktionerna, men vill inte motsätta&lt;br&gt;sig att rätten att besluta om inskränkningar förs över till domstol.&lt;br&gt;Domstolsverket, Svea hovrätt och Sveriges Domareförbund, avstyrker&lt;br&gt;i huvudsak förslaget och för bl.a. fram tanken på att det nu bör över-&lt;br&gt;vägas om man skall införa en möjlighet att föra talan mot ett häkt-&lt;br&gt;ningsbeslut även såvitt avser de särskilda häktningsgrundema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt min mening bör kopplingen mellan åklagarens möjligheter att&lt;br&gt;besluta om restriktioner och domstolens ställningstagande att kollu-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sionsfara finns behållas. Det finns anledning att överväga om inte Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;detta samband bör göras ännu tydligare. Samtidigt måste det sägas&lt;br&gt;vara en brist i lagstiftningen att en häktad inte kan få frågor om&lt;br&gt;inskränkningar vad gäller hans kontakter med omgivningen prövade&lt;br&gt;av domstol på ett mer direkt sätt. I det följande kommer jag att&lt;br&gt;närmare utveckla hur man kan komma till rätta med detta.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Överväganden och förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3.4.1 Förutsättningar för restriktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Det bör av lag uttryckligen framgå att åklagaren får&lt;br&gt;besluta om inskränkningar av den häktades kontakter med omgiv-&lt;br&gt;ningen endast om rätten i samband med sitt häktningsbeslut har gi-&lt;br&gt;vit tillstånd för åklagaren att besluta om detta. För att rätten skall&lt;br&gt;kunna ge sådant tillstånd krävs att rätten konstaterar att det finns&lt;br&gt;kollusionsfara, dvs. risk för att den misstänkte undanröjer&lt;br&gt;bevisning eller på annat sätt försvårar sakens utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapportens förslag: I rapporten föreslås att domstolen i samband&lt;br&gt;med ett häktningsbeslut skall förordna om s.k. åklagarkontroll. Ett&lt;br&gt;sådant beslut skall enligt förslaget vara en nödvändig förutsättning för&lt;br&gt;att åklagaren skall få besluta om inskränkningar. Domstolens beslut&lt;br&gt;om åklagarkontroll föreslås endast i viss utsträckning vara knuten till&lt;br&gt;den särskilda häktningsgrunden kollusionsfara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser avstyrker rapportens för-&lt;br&gt;slag om s.k. åklagarkontroll. Några remissinstanser anser att re-&lt;br&gt;striktioner endast skall kunna åläggas en häktad i de fall kollusions-&lt;br&gt;fara har konstaterats av domstol. Domstolsverket, Svea hovrätt och&lt;br&gt;Sveriges Domareförbund för fram tanken på att införa en möjlighet&lt;br&gt;att föra talan mot de särskilda häktningsgrundema. Några remissin-&lt;br&gt;stanser påpekar att rapportens förslag innehåller vissa inkonsekvenser&lt;br&gt;vad gäller utformningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Enligt 24 kap. 5 § RB skall i rättens häkt-&lt;br&gt;ningsbeslut anges det eller de brott som misstankarna avser och grun-&lt;br&gt;den för häktningen. Med grunden för häktningen avses i de allra fles-&lt;br&gt;ta fall en eller flera av de särskilda häktningsförutsättningar som&lt;br&gt;anges i 24 kap. 1 § RB, nämligen flyktfara, kollusionsfara eller&lt;br&gt;recidivfara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten föreslås att domstolen i samband med att den beslutar&lt;br&gt;om häktning också skall pröva om den häktade skall få vara under-&lt;br&gt;kastad några inskränkningar vad gäller hans kontakter med omgiv-&lt;br&gt;ningen. Enligt förslaget i rapporten skall detta ske genom ett beslut&lt;br&gt;om åklagarkontroll. Genom ett sådant domstolsbeslut får åklagaren&lt;br&gt;en generell tillåtelse att förordna om inskränkningar för den intagne&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av närmare bestämt slag. Det skall alltså fortfarande ankomma på Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;åklagaren att närmare bestämma omfattningen och arten av inskränk-&lt;br&gt;ningar. I rapporten sägs att, om domstolen beslutar i frågan om den&lt;br&gt;häktade också skall vara underkastad åklagarkontroll, kommer frågan&lt;br&gt;om inskränkningar skall få åläggas den intagne att bli tydligare under&lt;br&gt;häktningsförhandlingen. Med det nuvarande systemet finns en risk för&lt;br&gt;slentrian när det gäller att pröva om kollusionsfara föreligger efter-&lt;br&gt;som domstolen inte behöver fatta beslut om inskränkningar. Det&lt;br&gt;framhålls också i rapporten att det ligger ett betydande värde i att den&lt;br&gt;misstänkte och hans försvarare vid häktningsförhandlingen får bemöta&lt;br&gt;åklagarens begäran om att få tillstånd till att meddela beslut om&lt;br&gt;inskränkningar vad gäller den intagnes kontakter med omgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad bl.a. regeringsformen föreskriver är det gi-&lt;br&gt;vetvis mycket viktigt att häktade personer underkastas inskränkningar&lt;br&gt;i sina kontakter med omgivningen endast i de fall det är absolut nöd-&lt;br&gt;vändigt. I rapporten har det konstaterats att Sverige vid en inter-&lt;br&gt;nationell jämförelse ligger på en förhållandevis hög nivå vad gäller&lt;br&gt;antalet meddelade beslut om inskränkningar av den häktades kontak-&lt;br&gt;ter med omgivningen. Det är därför önskvärt att försöka nedbringa&lt;br&gt;detta antal om det är möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jag tidigare har redovisat förutsätts att rätten har konstaterat&lt;br&gt;att kollusionsfara föreligger för att åklagaren skall få besluta om&lt;br&gt;inskränkningar. Denna förutsättning framgår emellertid inte direkt av&lt;br&gt;behandlingslagen, utan endast av uttalanden i förarbetena till lagen.&lt;br&gt;I senare lagstiftningsärenden (se prop. 1986/87:112 s. 63) har uttalats&lt;br&gt;att denna koppling skall behållas. Alltjämt saknas dock uttryckligt&lt;br&gt;lagstöd för denna ståndpunkt. Enligt min mening är detta en brist. Jag&lt;br&gt;anser att det finns starka skäl för kopplingen mellan domstolens ställ-&lt;br&gt;ningstagande att kollusionsfara finns och åklagarens möjligheter att&lt;br&gt;besluta om inskränkningar. Jag anser att denna koppling klart skall&lt;br&gt;framgå av rättegångsbalken och behandlingslagen. Denna koppling&lt;br&gt;bör utformas så att det tydligt framgår att det som huvudregel skall&lt;br&gt;vara en nödvändig förutsättning att domstolen i sitt häktningsbeslut&lt;br&gt;konstaterar att kollusionsfara finns för att åklagaren skall få besluta&lt;br&gt;om restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om möjligheterna för åklagaren att ålägga en frihetsberövad restrik-&lt;br&gt;tioner uttryckligen begränsas till de fall rätten i sitt häktningsbeslut&lt;br&gt;angivit att kollusionsfara finns får man alltså en klar koppling mellan&lt;br&gt;häktningsskäl och restriktionsmöjlighetema. Jag anser dock att det&lt;br&gt;finns skäl att ta ytterligare ett steg på denna väg för att i ännu större&lt;br&gt;utsträckning fästa uppmärksamheten på frågan om den intagnes möj-&lt;br&gt;ligheter till kontakter med omgivningen och för att göra domstolsin-&lt;br&gt;flytandet över den ännu tydligare. När det gäller att åstadkomma&lt;br&gt;detta kan man tänka sig olika sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt - vilket föreslås av flera remissinstanser - skulle kunna vara&lt;br&gt;att införa en möjlighet att föra talan mot ett häktningsbeslut även så-&lt;br&gt;vitt avser de särskilda häktningsgrundema. Svea hovrätt anser att en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan bestämmelse skulle få stor praktisk betydelse för såväl åklaga- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;ren som den häktade och också tillgodose ändamålet med de lagänd-&lt;br&gt;ringar som föreslås i denna del i rapporten. Domstolsverket uttalar att&lt;br&gt;förslaget om att ett beslut om åklagarkontroll skall kunna överklagas&lt;br&gt;i praktiken innebär att det införs en möjlighet att klaga på häkt-&lt;br&gt;ningsgrunden kollusionsfara. Med hänsyn till att häktningsgrunden&lt;br&gt;styr möjligheterna till att ålägga den intagne inskränkningar kan en&lt;br&gt;sådan ordning enligt verket i och för sig framstå som rimlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde enligt gällande rätt inte vara möjligt att överklaga häkt-&lt;br&gt;ningsgrundema såvida inte häktningsbeslutet som sådant överklagas&lt;br&gt;samtidigt. I rättsfallet NJA 1980 s. 444 hade en person förklarats&lt;br&gt;häktad av tingsrätten på den grunden att det skäligen kunde befaras&lt;br&gt;att han skulle avvika (flyktfara). Riksåklagaren yrkade efter besvär&lt;br&gt;i Högsta domstolen att även kollusionsfara skulle anges som häkt-&lt;br&gt;ningsgrund av domstolen. Högsta domstolen avvisade Riksåklagarens&lt;br&gt;besvärstalan med motiveringen att tingsrätten genom det överklagade&lt;br&gt;beslutet hade bifallit åklagarens häktningsyrkande samt att talan inte&lt;br&gt;fick fullföljas endast i fråga om skälen för domstolens beslut. I&lt;br&gt;rättsfallet NJA 1989 s. 747 har på motsvarande sätt en person som&lt;br&gt;har häktats på grund av såväl kollusionsfara som recidivfara, inte&lt;br&gt;ansetts ha rätt att besvära sig över enbart grunden kollusionsfara.&lt;br&gt;Som en allmän processuell rättsgrundsats brukar sägas att man inte&lt;br&gt;enbart kan överklaga skälen för ett avgörande. I häktningsfallet är&lt;br&gt;beslutet om att vederbörande skall häktas själva beslutet. Domstolens&lt;br&gt;konstaterande av att en eller flera av de särskilda häktningsgrundema&lt;br&gt;finns är att se som (ett av flera) skäl för beslutet om att vederbörande&lt;br&gt;skall häktas. Det nu sagda framgår också av förarbetena till rätte-&lt;br&gt;gångsbalken där det sägs att en allmän förutsättning för parts rätt att&lt;br&gt;överklaga en dom eller ett beslut är att parten har ett rättsligt intresse&lt;br&gt;av att erhålla ändring i avgörandet. Ett sådant intresse torde, enligt&lt;br&gt;förarbetena, i regel inte finnas då parten är missnöjd endast med&lt;br&gt;skälen för avgörandet. Hänsyn måste emellertid i viss utsträckning tas&lt;br&gt;till motiveringen, om den inverkar på partens rättsliga ställning (se&lt;br&gt;NJA II 1943 s. 625 och jfr Welamson, Rättegång VI, 2 uppl. 1978&lt;br&gt;s. 26 ff. och Ekelöf/Boman, Rättsmedlen, 11 uppl. 1990 s. 34 f. samt&lt;br&gt;också Welamson i SvJT 1989 s. 553 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om möjlighet att överklaga enbart skälen för ett häktnings-&lt;br&gt;beslut har tidigare diskuterats i olika lagstiftningssammanhang. Så&lt;br&gt;skedde under förarbetena till den år 1987 beslutade nya lagstiftningen&lt;br&gt;om anhållande och häktning. Med hänsyn till rättsfallet NJA 1980&lt;br&gt;s. 444 ansågs att en sådan talerätt inte kunde åstadkommas utan stöd&lt;br&gt;av en uttrycklig lagregel. Föredragande statsrådet avstod dock från&lt;br&gt;att föreslå en sådan regel. Som skäl angavs att behovet av en särskild&lt;br&gt;möjlighet att överklaga häktningsskäl inte var tillräckligt starkt för att&lt;br&gt;man för dessa fall skulle medge undantag från den generella principen&lt;br&gt;att det inte är möjligt att överklaga enbart skälen för ett beslut (prop.&lt;br&gt;1986/87:112 s. 61 ff.). Det kan nämnas att Riksåklagaren i sitt re-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;missvar till 1983 års häktesutredning, som föregick det nämnda lag- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;stiftningsarbetet, ansåg att det fanns skäl för en lagregel om att talan&lt;br&gt;skulle kunna ske även enbart beträffande en särskild häktningsgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill för egen del anföra följande. Som jag nyss har redogjort för&lt;br&gt;finns det ett klart och tydligt samband mellan häktningsgrunden&lt;br&gt;kollusionsfara och åklagarens möjligheter att besluta om restriktioner&lt;br&gt;för den häktade. Detta samband bör - som jag också nyss har anfört -&lt;br&gt;uttryckligen framgå av lag. Normalt sett finns ingen anledning att&lt;br&gt;tillåta ett överklagande av enbart skälen för ett avgörande. Som&lt;br&gt;framgår av redogörelsen för gällande rätt är detta en hävdvunnen&lt;br&gt;princip i det processuella systemet, även om undantag är tänkbara.&lt;br&gt;Jag anser emellertid att man i första hand bör lösa frågan på ett annat&lt;br&gt;sätt än att tillåta överklagande av häktningsskäl. Det är framförallt två&lt;br&gt;skäl som ligger bakom denna ståndpunkt. För det första har Europa-&lt;br&gt;rådets kommitté för förhindrande av tortyr och omänsklig eller för-&lt;br&gt;nedrande behandling i sin rapport av den 7 februari 1992 till re-&lt;br&gt;geringen angående det besök kommittén gjorde i Sverige den 5-14&lt;br&gt;maj 1991 rekommenderat Sverige att vidta vissa åtgärder för att till-&lt;br&gt;försäkra en frihetsberövad person möjligheten att till en oberoende&lt;br&gt;instans överklaga honom ålagda restriktioner (rapporten p. 68). För&lt;br&gt;att följa denna rekommendation bör man välja en annan lösning än&lt;br&gt;överklagande av häktningsskäl. För det andra är det enligt min&lt;br&gt;mening endast i trängande fall som man bör frångå grundläggande&lt;br&gt;processuella principer, i detta fall principen att skäl för en dom eller&lt;br&gt;ett beslut inte skall kunna överprövas separat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som sägs i rapporten anser jag att rätten uttryck-&lt;br&gt;ligen bör ta ställning till frågan om inskränkningar av den häktades&lt;br&gt;kontakter med omgivningen över huvud taget skall få förekomma.&lt;br&gt;Detta bör rätten ta ställning till i ett särskilt beslut. För att rätten skall&lt;br&gt;kunna ge ett sådant tillstånd bör krävas att rätten konstaterar att det&lt;br&gt;föreligger kollusionsfara. Det är också värt att notera att man i&lt;br&gt;jämförbara europeiska länder har en initial domstolsprövning i dessa&lt;br&gt;hänseenden. Rättens beslut bör ha karaktären av ett rambeslut som&lt;br&gt;skall utgöra en nödvändig förutsättning för åklagaren att sedan fatta&lt;br&gt;beslut om inskränkningar av den häktades kontakter med omgiv-&lt;br&gt;ningen. Det bör emellertid alltjämt ankomma på åklagaren att besluta&lt;br&gt;den närmare arten och omfattningen av inskränkningarna. På så sätt&lt;br&gt;lyfts frågan om inskränkningar fram på ett tydligt sätt under häkt-&lt;br&gt;ningsförhandlingen och domstolen får också ett avgörande och direkt&lt;br&gt;inflytande över frågan om restriktioner för den häktade. Samtidigt&lt;br&gt;behåller man i åklagarens hand att avgöra det närmare innehållet vad&lt;br&gt;gäller inskränkningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det remitterade förslaget föreslogs att möjligheterna att fatta ett&lt;br&gt;beslut om att tillåta restriktioner skulle vara öppen även i de fall&lt;br&gt;rätten konstaterar att det inte är uppenbart att kollusionsrisk saknas.&lt;br&gt;Förslaget slöt i den delen an till häktningsregeln i 24 kap. 1 § andra&lt;br&gt;stycket RB, som anger att den som på sannolika skäl är misstänkt för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa grövre brott kan häktas redan då det är uppenbart att det inte Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;saknas något särskilt häktningsskäl. Rapporten innehåller inte något&lt;br&gt;motsvarande förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har beträffande detta uttalat att det inte finns anledning att&lt;br&gt;på detta sätt låta presumtionsregeln om kollusionsfara öppna möjlig-&lt;br&gt;het för att meddela beslut om restriktioner. Enligt Lagrådet bör det&lt;br&gt;krävas att kollusionsfara föreligger enligt en bedömning som sker en-&lt;br&gt;ligt vanliga regler, dvs. ett positivt konstaterande av att kollusionfara&lt;br&gt;föreligger, för att ett beslut om att tillåta restriktioner skall få&lt;br&gt;meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag ansluter mig till Lagrådets bedömning och förslag. Med en så-&lt;br&gt;dan utformning kommer intentionerna med mitt förslag till ett tydli-&lt;br&gt;gare uttryck. Kopplingen mellan kollusionsfara och möjligheten att&lt;br&gt;meddela beslut som tillåter restriktioner framträder klarare och&lt;br&gt;domstolarnas inflytande över dessa frågor markeras på ett mer&lt;br&gt;uttryckligt sätt. Jag förordar därför att regeln utformas i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.2 Beslut om inskränkningar utan föregående domstolsbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Om det på grund av senare inträffade förhållanden&lt;br&gt;är nödvändigt får åklagaren besluta om inskränkningar av den häk-&lt;br&gt;tades kontakter med omgivningen, utan att rätten först har givit&lt;br&gt;sitt tillstånd. Ett sådant beslut skall åklagaren skyndsamt under-&lt;br&gt;ställa rättens prövning. Rätten skall avgöra en sålunda underställd&lt;br&gt;fråga vid en förhandling så snart det kan ske och senast inom en&lt;br&gt;vecka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapportens förslag: Rapportens förslag överensstämmer med mitt,&lt;br&gt;utom vad gäller domstolsprövningen där rapporten föreslår en annan&lt;br&gt;reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser påpekar vikten av att&lt;br&gt;åklagaren har en möjlighet att snabbt kunna besluta om inskränk-&lt;br&gt;ningar vid en förändrad utredningssituation. Flera instanser anser att&lt;br&gt;det skall finnas en möjlighet till domstolsprövning av dessa åklagar-&lt;br&gt;beslut. Det framförs från skilda håll olika synpunkter på hur ett så-&lt;br&gt;dant förfarande bör vara utformat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Min tidigare intagna ståndpunkt måste&lt;br&gt;modifieras i ett fall, vilket också uppmärksammas i rapporten. Lik-&lt;br&gt;som i dag bör det finnas utrymme för åklagaren att fatta beslut om&lt;br&gt;inskränkningar i de fall det påkallas av vad som kommer fram under&lt;br&gt;brottsutredningens gång. I de fall någon redan är häktad utan att&lt;br&gt;rätten givit sitt tillstånd till åklagaren att fatta beslut om inskränk-&lt;br&gt;ningar av den häktades kontakter med omgivningen, men där det sker&lt;br&gt;betydelsefulla förändringar av utredningssituationen bör åklagaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;snabbt kunna besluta om restriktioner utan att först behöva vända sig&lt;br&gt;till domstol. Detta undantag bör också uttryckligen framgå av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten föreslås att den häktade skall få begära rättens prövning&lt;br&gt;av ett beslut som åklagaren har meddelat på grund av förändringar i&lt;br&gt;utredningsläget. Mot bakgrund av vad jag tidigare har uttalat om be-&lt;br&gt;hovet av domstolsprövning anser jag att en sådan lösning inte är till-&lt;br&gt;räcklig. I dessa fall bör det i stället vara så gott som obligatoriskt&lt;br&gt;med en domstolsprövning. Detta kan åstadkommas genom att man&lt;br&gt;ålägger åklagaren att inom viss kortare tid underställa rätten sitt&lt;br&gt;beslut. Åklagaren bör samma dag han har meddelat ett beslut om re-&lt;br&gt;striktioner eller senast dagen därpå till rätten ge in en framställan om&lt;br&gt;prövning av beslutet. Rätten bör som huvudregel så snart det kan ske&lt;br&gt;vid en förhandling pröva framställningen. Det kan dock i vissa fall&lt;br&gt;finnas anledning att hålla förhandlingen något senare. Är exempelvis&lt;br&gt;en omhäktningsförhandling nära förestående kan det vara lämpligt att&lt;br&gt;vänta till den förhandlingen med att avgöra frågan, då ju frågan om&lt;br&gt;inskränkningar ändå skall prövas enligt huvudregeln. Den yttersta&lt;br&gt;tidsramen bör därför sättas till en vecka. Rätten kan också begränsa&lt;br&gt;antalet inställelser genom att tidigarelägga en planerad omhäktnings-&lt;br&gt;förhandling. I detta sammanhang finns också anledning att rent all-&lt;br&gt;mänt erinra om åklagarens skyldighet att genast häva beslut om med-&lt;br&gt;delade restriktioner så snart sådana inte längre är befogade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.3 Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag: Domstolsbeslut i frågor om inskränkningar av den&lt;br&gt;häktades kontakter med omvärlden skall kunna överklagas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapportens förslag: I rapporten föreslås att tingsrättens beslut i&lt;br&gt;frågor om s.k. åklagarkontroll skall kunna överklagas i vanlig ord-&lt;br&gt;ning till hovrätt och Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar rapportens&lt;br&gt;förslag utan erinran i denna del. Några remissinstanser förordar ett&lt;br&gt;förbud mot överklagande av tingsrättsbeslut i frågor rörande restrik-&lt;br&gt;tioner eller i vart fall en begränsning av överklagandemöjlighetema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: I dag finns inga möjligheter att få en dom-&lt;br&gt;stolsprövning till stånd av beslut om inskränkningar av den häktades&lt;br&gt;kontakter med omgivningen. Genom vad jag här tidigare har anfört&lt;br&gt;föreslås nu att det införs regler som nära nog innebär obligatorisk&lt;br&gt;domstolsprövning i dessa fall. Som huvudregel föreslås att sådan&lt;br&gt;domstolsprövning skall ske initialt i samband med prövningen av&lt;br&gt;häktningsfrågan. I undantagsfall - när utredningsläget har förändrats -&lt;br&gt;föreslås domstolsprövning ske i efterhand. Redan detta gör att dom-&lt;br&gt;stolsinflytandet över restriktionsfrågoma ökar markant. Frågan är om&lt;br&gt;det finns något behov av att tillåta möjligheter till ytterligare dom-&lt;br&gt;stolsprövning av enbart restriktionsfrågor. I rapporten föreslås att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såväl den häktade som åklagaren skall kunna överklaga beslut medde- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;lade av tingsrätt i frågor om restriktioner. Några remissinstanser&lt;br&gt;förordar förbud mot överklagande till hovrätt eller i vart fall be-&lt;br&gt;gränsningar av överklagandemöjligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det till Lagrådet remitterade förslaget föreslog jag att de nu&lt;br&gt;diskuterade besluten inte skulle kunna överklagas. I den delen anförde&lt;br&gt;jag bl.a. att behovet av en överklagandemöjlighet är mycket litet.&lt;br&gt;Beslut om restriktioner har ofta kort livslängd och läget under&lt;br&gt;utredningens gång förändras många gånger snabbt. En överklagande-&lt;br&gt;möjlighet skulle därigenom innebära att hovrätterna skulle belastas&lt;br&gt;med överklaganden som dessutom i många fall riskerar att mista sin&lt;br&gt;aktualitet under ärendets handläggning. Även här finns det anledning&lt;br&gt;att erinra om åklagarens allmänna skyldighet att genast häva beslut&lt;br&gt;om inskränkningar som inte längre är befogade och dessutom om att&lt;br&gt;tingsrätten så länge vederbörande är häktad kontinuerligt har att&lt;br&gt;ompröva frågor om inskränkningar enligt huvudregeln vid omhäkt-&lt;br&gt;ningsförhandlingar eller då åklagaren vid förändringar i utrednings-&lt;br&gt;läget enligt undantagsregeln har underställt tingsrätten frågan om&lt;br&gt;inskränkningar. Jag ansåg sammantaget att det behov som må finnas&lt;br&gt;av en självständig möjlighet att överklaga dessa tingsrättsbeslut väger&lt;br&gt;mycket lätt jämfört med det merarbete, de komplikationer och de&lt;br&gt;kostnader som är förenade med en överprövningsmöjlighet. Jag drog&lt;br&gt;därför slutsatsen att någon möjlighet att överklaga ett tingsrätts-&lt;br&gt;avgörande som rör frågan om inskränkningar av den häktades kontak-&lt;br&gt;ter med omgivningen inte borde öppnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet uttalar att förslaget om domstolsinflytande över frågan om&lt;br&gt;inskränkningar av den häktades kontakter med omvärlden inte är till-&lt;br&gt;räckligt långtgående bl.a. därför att det alltför hårt begränsar möjlig-&lt;br&gt;heterna att överklaga ett beslut rörande inskränkningar för en häktad.&lt;br&gt;Som skäl för fullföljdsförbudet anförs främst att behovet av att&lt;br&gt;överklaga domstolsbeslut i fråga om restriktioner är litet med hänsyn&lt;br&gt;till att besluten ofta har en kort livslängd och att åklagaren och tings-&lt;br&gt;rätten var för sig har en skyldighet att kontinuerligt ompröva sina be-&lt;br&gt;slut om restriktioner. Mot detta kan enligt Lagrådet anföras att om&lt;br&gt;restriktionsbesluten har en kort livslängd, risken för överklaganden&lt;br&gt;inte är så stor. Och det förhållandet att myndigheter har en skyldighet&lt;br&gt;att tillvarata också klienternas intressen brukar inte räcka som skäl&lt;br&gt;för att frånta klienten rätten att överklaga myndigheternas beslut.&lt;br&gt;Härtill fogar Lagrådet att det remitterade förslaget innebär att, om en&lt;br&gt;häktad överklagar själva häktningsbeslutet, han däremot automatiskt&lt;br&gt;för upp också frågan om restriktioner till högre rätt. Med en sådan&lt;br&gt;ordning kan man förutse praktiskt taget lika många överklaganden av&lt;br&gt;häktningsbeslut, där kärnfrågan rör restriktioner eller ej, som med en&lt;br&gt;ordning där restriktionsbeslut får överklagas särskilt. Med rätt att föra&lt;br&gt;särskild talan mot restriktionsbeslut vinner man att processen i över-&lt;br&gt;instansen inriktas på den egentliga tvistefrågan, och domstolen be-&lt;br&gt;sparas besväret att hantera restriktionsfrågor som om det gällde fri-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fotsyrkanden. Med en klagorätt skapas också förutsättningar för pre-&lt;br&gt;judikatbildning, någonting som kan vara värdefullt på ett område där&lt;br&gt;bestämmelserna lämnar stort utrymme för myndigheternas fria skön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag vill i anledning av Lagrådets yttrande påpeka att det remitterade&lt;br&gt;förslaget i och för sig inte innebär att någon fråntas en klagorätt han&lt;br&gt;har i dag. I stället innebär ju förslaget att det tillskapas en domstols-&lt;br&gt;prövning på ett område där det i dag inte finns något domstolsin-&lt;br&gt;flytande. I det till Lagrådet remitterade förslaget begränsades dock&lt;br&gt;denna domstolsprövning till en instans och förslaget var därför att det&lt;br&gt;inte skulle finnas möjlighet att överklaga den instansens beslut i dessa&lt;br&gt;frågor. Lagrådet förordar att denna fullföljdsbegränsning utgår. Jag&lt;br&gt;är beredd att att ansluta mig till Lagrådets synpunkter i denna del.&lt;br&gt;Det finns också anledning att ta hänsyn till Lagrådets synpunkt att det&lt;br&gt;kan ha ett värde med fullföljdsmöjligheter med tanke på prejudikat-&lt;br&gt;bildningen. Jag kan också instämma i Lagrådets uppfattning att regle-&lt;br&gt;ringen med det i remissen föreslagna fullföljdsförbudet i vissa av-&lt;br&gt;seenden blir tekniskt komplicerat och svåröverskådligt. Det nu sagda&lt;br&gt;gör att jag föreslår att regleringen utformas i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag och att vanliga fullföljdsregler för beslut under rättegången&lt;br&gt;skall gälla. Det innebär för de nu diskuterade besluten att de skall&lt;br&gt;kunna överklagas till hovrätt särskilt genom besvär och vidare till&lt;br&gt;Högsta domstolen enligt vanliga regler för överklagande dit. Försla-&lt;br&gt;get föranleder såsom Lagrådet har påpekat, vissa konsekvensänd-&lt;br&gt;ringar i andra paragrafer i RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.4 Domstolarnas prövning av ålagda restriktioner i övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Någon möjlighet att vid domstol föra talan mot&lt;br&gt;åklagares beslut om restriktioner införs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapportens förslag: Rapportens förslag överensstämmer i sak med&lt;br&gt;mitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utfallet bland de remissinstanser som har yttrat&lt;br&gt;sig särskilt i denna del är blandat. Från några instanser ifrågasätts om&lt;br&gt;det inte finns skäl att överväga en möjlighet till domstolsprövning av&lt;br&gt;åklagarens beslut om restriktioner. Några remissinstanser anser att&lt;br&gt;vissa tingsrättsbeslut inte bör kunna överklagas till högre instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Åklagarens beslut om arten och om-&lt;br&gt;fattningen av de inskränkningar han har beslutat om kan i dag inte&lt;br&gt;överklagas till domstol. Den häktade kan dock vända sig till en över-&lt;br&gt;ordnad åklagare, som inom ramen för sin tillsynsfunktion kan över-&lt;br&gt;pröva och ändra beslutet om inskränkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om domstolsprövning av åklagarens beslut om inskränk-&lt;br&gt;ningar har diskuterats tidigare. Utredningen angående översyn av&lt;br&gt;häktningsbestämmelserna föreslog i sitt betänkande Häktning och&lt;br&gt;anhållande (SOU 1977:50) att häktade och anhållna skulle ges rätt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underställa åklagarens beslut om restriktioner allmän domstols pröv- Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;ning. Förslaget fick ett blandat mottagande vid remissbehandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser avstyrkte förslaget med motiveringen att det vid&lt;br&gt;sidan av den nuvarande möjligheten till överprövning inte finns något&lt;br&gt;behov av en särskild besvärsordning. Det framhölls vidare att en&lt;br&gt;sådan ordning är kostsam och betungande samt att den i praktiken&lt;br&gt;knappast skulle fylla någon funktion med hänsyn till att åklagarens&lt;br&gt;beslut ofta kommer att vara ändrat innan rätten hinner ta upp det till&lt;br&gt;prövning. Man ansåg också att den misstänktes tilltro till rättens&lt;br&gt;opartiskhet minskar ju fler beslut domstolen har att fatta beträffande&lt;br&gt;den misstänkte under förundersökningen. I propositionen 1980/81:201&lt;br&gt;med förslag till ändring i rättegångsbalken m.m. uttalade föredragan-&lt;br&gt;de statsrådet (a.a. s. 27) att han ansåg att de möjligheter som finns&lt;br&gt;till överprövning fick anses tillfredsställande. Med hänsyn härtill och&lt;br&gt;till de olägenheter som den föreslagna ordningen skulle innebära bor-&lt;br&gt;de förslaget inte genomföras. Departementschefen valde således att&lt;br&gt;inte lägga fram något förslag om domstolsprövning av åklagarbeslut&lt;br&gt;om inskränkningar av den häktades kontakter med omgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten föreslås inte att det bör införas någon möjlighet att&lt;br&gt;överklaga de beslut som en åklagare fattar efter det att han har fått&lt;br&gt;domstolens tillstånd att genomföra åklagarkontroll under häktningen.&lt;br&gt;Det skulle enligt hans mening medföra alltför mycket detaljarbete i&lt;br&gt;domstolen om det öppnades en möjlighet för den häktade att över-&lt;br&gt;klaga varje åklagarens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av behandlingslagen (se 1 § och 16 § sista stycket) framgår att&lt;br&gt;inskränkningar inte får åläggas någon i större utsträckning än vad&lt;br&gt;som är nödvändigt och att åklagaren så ofta anledning förekommer&lt;br&gt;skall ompröva sina beslut om inskränkningar. Regelmässigt hålls&lt;br&gt;också den häktade eller anhållne underrättad om skälen för de beslut&lt;br&gt;om restriktioner som gäller för honom (se Riksåklagarens cirkulär&lt;br&gt;C 87). I sitt remissvar redovisar Riksåklagaren en kartläggning som&lt;br&gt;visar att det inte finns någon grund för att påstå att åklagarna miss-&lt;br&gt;brukar sin rätt att ålägga häktade och anhållna inskränkningar. Av&lt;br&gt;kartläggningen framgår att restriktionsbeslut regelmässigt vilar på att&lt;br&gt;domstol har konstaterat att kollusionsfara föreligger. Det framgår&lt;br&gt;också av kartläggningen att åklagarna under en brottsutrednings gång&lt;br&gt;ofta minskar omfattningen av restriktionerna eller helt tar bort dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskap och kontakter med omgivningen är av största betydelse&lt;br&gt;för de häktade och anhållna. De restriktioner som meddelas dem in-&lt;br&gt;nebär betydande ingrepp i deras personliga integritet. Enligt min&lt;br&gt;mening är emellertid den gällande ordningen beträffande beslut om&lt;br&gt;restriktioner tillfredsställande såtillvida att åklagarna är väl skickade&lt;br&gt;att fatta beslut om vilka restriktioner som i varje enskilt fall är&lt;br&gt;nödvändiga att ålägga en häktad. Genom det förslag jag nyss har lagt&lt;br&gt;fram kommer också en domstol att ha givit sitt generella tillstånd till&lt;br&gt;inskränkningar av den häktades kontakter med omgivningen. Ett så-&lt;br&gt;dant tillstånd föreslås ju också alltid grunda sig på att det föreligger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kollusionsfara. I de fall sådant tillstånd inte finns föreslås också Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;åklagaren att skyndsamt underställa frågan rättens prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag jag för fram i detta ärende och som jag har redogjort för&lt;br&gt;i detta och tidigare avsnitt medför enligt min mening att regelsystemet&lt;br&gt;förses med långt gående garantier för att häktade personer inte under-&lt;br&gt;kastas inskränkningar i sina kontakter med omgivningen om det inte&lt;br&gt;är absolut nödvändigt. Härmed tillgodoses också enligt min mening&lt;br&gt;de rekommendationer Europarådets kommitté avgivit i sin rapport av&lt;br&gt;den 7 februari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.5 Medborgarvittnen vid häkte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min bedömning: Någon utvidgning av tillämpningsområdet för&lt;br&gt;lagen (1981:324) om medborgarvittnen till att också omfatta sådan&lt;br&gt;verksamhet som innebär intagning direkt i häkte bör inte göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rapportens bedömning: Rapportens bedömning överensstämmer&lt;br&gt;med min.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet av de remissinstanser som&lt;br&gt;har yttrat sig i denna del gör samma bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för min bedömning: Enligt lagen (1981:324) om medbor-&lt;br&gt;garvittnen får en kommun för att tillgodose allmänhetens intresse av&lt;br&gt;insyn i polisverksamheten utse trovärdiga personer att som medbor-&lt;br&gt;garvittnen följa polisens arbete i polisdistriktet. Lagens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde är alltså begränsat till polisverksamhet, vilket bl.a.&lt;br&gt;innebär att den inte gäller för verksamheten vid häkten, för vilka&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen är huvudman. Med anledning av en motion&lt;br&gt;behandlade riksdagen hösten 1989 frågan om medborgarvittnen vid&lt;br&gt;häkten. Justitieutskottet uttalade därvid bl.a. att en ordning med&lt;br&gt;medborgarvittnen inom polisverksamheten kunde medverka till att&lt;br&gt;trygga rättssäkerheten och stärka förtroendet för den verksamhet där&lt;br&gt;en sådan lekmannainsyn kommer till stånd (bet. 1989/90:JuU9s. 26).&lt;br&gt;Utskottet delade således motionärernas uppfattning att ett system med&lt;br&gt;utomstående, särskilt utvalda medborgarvittnen, som skall vara när-&lt;br&gt;varande vid intagningen av personer på häkte, skulle vara av värde&lt;br&gt;för såväl intagna som personal. Utskottet förordade att en sådan&lt;br&gt;ordning infördes. Frågan om hur ett system med lekmannainsyn på&lt;br&gt;häktena kan anordnas borde enligt utskottet övervägas av regeringen&lt;br&gt;i lämpligt sammanhang. Vad utskottet sålunda uttalat gav riksdagen&lt;br&gt;regeringen tillkänna (rskr. 1989/90:29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten beskrivs erfarenheterna av lagen om medborgarvittnen.&lt;br&gt;Där konstateras att lagen används i mycket ringa omfattning, fram för&lt;br&gt;allt sedan det särskilda statsbidraget till verksamheten upphörde&lt;br&gt;fr.o.m. budgetåret 1986/87. Sedan dess får kommunerna själva finan-&lt;br&gt;siera verksamheten enligt lagen. I rapporten sägs vidare att det är&lt;br&gt;orealistiskt att tänka sig att en kommun beslutar om medborgarvittnen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enbart vid intagning i häkte. I rapporten säger också den särskilde Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;utredaren att han numera är tveksam till om medborgarvittnen kan bli&lt;br&gt;en bra form för insyn vid intagningen i häkte. I rapporten förordas&lt;br&gt;därför andra åtgärder, som exempelvis stöd till Röda korset och&lt;br&gt;kyrkorna som bedriver viss socialt inriktad verksamhet vid häkten&lt;br&gt;och anstalter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag instämmer i de bedömningar som har gjorts i rapporten. Re-&lt;br&gt;missinstanserna gör samma bedömning. Jag anser alltså att det inte&lt;br&gt;finns anledning att utvidga tillämpningsområdet för lagen om med-&lt;br&gt;borgarvittnen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Ekonomiska konsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De ändrade reglerna beträffande kroppsvisitation och kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning kommer inte att medföra några särskilda kostnader eller i övrigt&lt;br&gt;utökat resursbehov för staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag som jag har lämnat i det föregående avsnitt 3 rörande&lt;br&gt;åklagarbeslut om inskränkningar av häktades kontakter med omgiv-&lt;br&gt;ningen kan komma att föranleda vissa ökade kostnader avseende&lt;br&gt;handläggningen hos åklagare och domstolar samt för bevakning och&lt;br&gt;transporter inom kriminalvården, främst genom att frågan om in-&lt;br&gt;skränkningar i den häktades kontakter med omgivningen i vissa fall&lt;br&gt;kan bli föremål för en särskild förhandling i domstol. Den situationen&lt;br&gt;torde dock inte bli särskilt vanligt förekommande och enligt min be-&lt;br&gt;dömning bör ändringarna inte föranleda några mer betydande kostna-&lt;br&gt;der. Effekterna av de föreslagna ändringarna bör utvärderas efter&lt;br&gt;någon tid.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Ikraftträdande m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna bör kunna träda i kraft den 1 januari 1994,&lt;br&gt;under förutsättning att det särskilda lagstiftningsförfarandet enligt&lt;br&gt;2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen inte blir aktuellt. Några&lt;br&gt;övergångsbestämmelser behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Upprättade lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad jag nu har anfört har inom Justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring i&amp;nbsp;rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring i&amp;nbsp;lagen (1960:418) om&amp;nbsp;straff för varusmuggling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring i&amp;nbsp;lagen (1974:203) om&amp;nbsp;kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag&amp;nbsp;om&amp;nbsp;ändring i&amp;nbsp;lagen (1976:371) om&amp;nbsp;behandlingen av häktade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och anhållna m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i polislagen (1984:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i tullagen (1987:1065) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;anläggningar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen 2 och 6 har upprättats i samråd med statsrådet Lundgren&lt;br&gt;och förslaget 7 i samråd med chefen för Försvarsdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har granskats av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Specialmotivering&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;24 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hela paragrafen är ny. Den har kommenterats i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen, avsnitt 3.4. I första stycket föreskrivs att rätten i samband&lt;br&gt;med att beslut fattas om att häkta någon eller att någon skall kvarbli&lt;br&gt;i häkte på åklagarens begäran skall ta ställning till om den häktade&lt;br&gt;skall få underkastas inskränkningar i sina kontakter med omvärlden&lt;br&gt;under vistelsen i häktet. Om rätten bifaller en sådan begäran från&lt;br&gt;åklagaren innebär det att åklagaren av rätten givits ett generellt&lt;br&gt;tillstånd att meddela beslut om inskränkningar. De efterföljande&lt;br&gt;åklagarbesluten regleras inte i denna paragraf utan i behandlings-&lt;br&gt;lagen. Rätten kan inte självmant fatta beslut i en sådan fråga utan det&lt;br&gt;krävs att åklagaren har begärt ett sådant beslut. Vad som föreskrivs&lt;br&gt;i detta stycke gäller alltid då en domstol prövar en häktningsfråga.&lt;br&gt;Det innebär att regeln är tillämplig fullt ut exempelvis även då någon&lt;br&gt;häktas med tillämpning av 24 kap. 3 § RB samt vid en omhäktnings-&lt;br&gt;förhandling och vid prövning i högre instans. Av stycket följer också&lt;br&gt;att rätten endast kan tillåta åklagaren att meddela beslut om in-&lt;br&gt;skränkningar i de fall rätten har motiverat sitt häktningsbeslut med att&lt;br&gt;det föreligger risk för att den misstänkte undanröjer bevis eller på&lt;br&gt;annat sätt försvårar sakens utredning. Även i de fall någon häktas&lt;br&gt;enligt 24 kap. 1 § andra stycket måste rätten konstatera att kollu-&lt;br&gt;sionsfara föreligger för att rätten skall kunna bifalla åklagarens&lt;br&gt;begäran om att få tillstånd till att meddela beslut om restriktioner för&lt;br&gt;den tilltalade. Om rätten i det sistnämnda fallet konstaterar att det inte&lt;br&gt;föreligger kollusionsfara kan en begäran från åklagaren om tillstånd&lt;br&gt;att meddela beslut om inskränkningar inte bifallas. Det innebär att&lt;br&gt;frågan om kollusionsfara föreligger eller inte får självständig be-&lt;br&gt;tydelse också i de fall häktning sker enligt 24 kap. 1 § andra stycket&lt;br&gt;RB. Regeln har förtydligats efter påpekande från Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det andra stycket föreskrivs att åklagaren får meddela beslut om&lt;br&gt;inskränkningar även om rätten inte har givit sitt tillstånd till det. Det&lt;br&gt;gäller de fall när förändringar i utredningsläget gör det nödvändigt att&lt;br&gt;fatta sådana beslut. Med regeln avses såväl att rätten vid häktnings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhandlingen inte har haft anledning att ta ställning till frågan om Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;inskränkningar som att rätten då har lämnat en begäran från åklaga-&lt;br&gt;ren utan bifall. Om åklagaren med stöd av denna regel har meddelat&lt;br&gt;beslut om inskränkningar skall han underställa beslutet rättens pröv-&lt;br&gt;ning enligt första stycket. Ett sådant underställande skall göras samma&lt;br&gt;dag eller senast dagen därpå räknat från den dag åklagaren fattade sitt&lt;br&gt;beslut. Rätten skall så snart det kan ske och senast inom en vecka vid&lt;br&gt;en förhandling pröva åklagarens framställan. Beträffande handlägg-&lt;br&gt;ningen vid rätten gäller vad som är föreskrivet om häktningsförhand-&lt;br&gt;ling (se 24 kap. 14 - 16 §§ RB). Regeln har formulerats om efter&lt;br&gt;påpekande från Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövningen enligt andra stycket gäller förutsättningarna enligt&lt;br&gt;första stycket. Det innebär bl.a. att rättens beslut skall vara av&lt;br&gt;generell karaktär, dvs. innebära att åklagaren tillåts eller inte tillåts&lt;br&gt;att rent allmänt meddela beslut om inskränkningar i den häktades&lt;br&gt;kontakter med omgivningen. För bifall krävs också att rätten finner&lt;br&gt;att kollusionsfara föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har i konsekvens med den nya 5 a § lagts&lt;br&gt;till att rätten när den dömer i ett brottmål i förekommande fall också&lt;br&gt;skall ta ställning till frågan om restriktioner. Detta innebär att rätten,&lt;br&gt;när den dömer någon som är häktad, skall ta ställning till såväl om&lt;br&gt;han skall kvarbli i häkte som om han i så fall skall kunna åläggas re-&lt;br&gt;striktioner. Om rätten beslutar att häkta någon som inte är häktad&lt;br&gt;måste rätten också ta ställning till frågan om restriktioner. Vid de&lt;br&gt;prövningar av frågan om restriktioner som kan bli aktuella enligt&lt;br&gt;denna paragraf gäller förutsättningarna i 5 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen som innehåller bestämmelser om att föremål, som på-&lt;br&gt;träffats då häktning, husrannsakan eller kroppsvisitation verkställs,&lt;br&gt;får tas i beslag har en komplettering gjorts i första stycket, som&lt;br&gt;innebär att också föremål åtkomna genom kroppsbesiktning kan tas&lt;br&gt;i beslag. Ändringen har behandlats i den allmänna motiveringen (av-&lt;br&gt;snitt 2.4.9). I övrigt är paragrafen i sak oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap. 11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen som innehåller bestämmelser om kroppsvisitation har om-&lt;br&gt;redigerats och försetts med ett nytt tredje stycke. Paragrafen har&lt;br&gt;behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 2.4.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges det uttryckligen att huvudregeln är&lt;br&gt;att kroppsvisitation får göras på den som skäligen kan misstänkas för&lt;br&gt;brott på vilket fängelse kan följa. Av nuvarande lydelse framgår detta&lt;br&gt;endast indirekt, av paragrafens andra stycke som innehåller bestäm-&lt;br&gt;melser om kroppsvisitation av annan än den som är misstänkt. Para-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grafen utgör det centrala stadgandet vad avser kroppsvisitation. Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;Någon ändring såvitt gäller förutsättningarna för att få tillgripa&lt;br&gt;tvångsmedlet har inte gjorts. Inte heller beträffande beslutsordningen&lt;br&gt;har någon ändring skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke behålls bestämmelsen om kroppsvisita-&lt;br&gt;tion av annan än den som är misstänkt i sak oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens tredje stycke definieras innebörden av begreppet&lt;br&gt;kroppsvisitation. Bestämmelsen som är ny har behandlats i den all-&lt;br&gt;männa motiveringen (avsnitt 2.4.2). Definitionen i denna paragraf&lt;br&gt;kommer att vara vägledande för tolkning och tillämpning av be-&lt;br&gt;greppet även när det förekommer i annan lagstiftning. Detta följer av&lt;br&gt;rättegångsbalkens ställning som baslag på ifrågavarande område. Av&lt;br&gt;definitionen framgår att kroppsvisitation innebär undersökning av&lt;br&gt;kläder och annat någon såväl bär på sig som har med sig. Defini-&lt;br&gt;tionen omfattar också väskor, paket och andra föremål som den som&lt;br&gt;skall undersökas har med sig. Huruvida medhavda föremål är låsta,&lt;br&gt;stängda utan att samtidigt vara låsta eller öppna spelar ingen roll vad&lt;br&gt;gäller stadgandets tillämpning. Genom kroppsvisitation kan exempel-&lt;br&gt;vis väskor, paket, kassar, fordral, plånböcker och barnvagnar under-&lt;br&gt;sökas. Föremålets storlek, utseende eller det sätt på vilket man har&lt;br&gt;det med sig har ingen betydelse vid stadgandets tillämpning. Alla&lt;br&gt;föremål skall kunna undersökas genom en kroppsvisitation. Ett krav&lt;br&gt;är dock att någon person har föremålet med sig, vilket utesluter her-&lt;br&gt;relösa föremål eller sådana förvaringsutrymmen som inte är transpor-&lt;br&gt;tabla. Även större fordon, såsom bilar, faller utanför området för&lt;br&gt;kroppsvisitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kroppsvisitation hindras dock inte av att någon tillfälligt har&lt;br&gt;ställt föremålet ifrån sig. Regleringen är avsedd att vara uttömmande&lt;br&gt;och några andra undersökningsåtgärder eller undersökningsobjekt än&lt;br&gt;sådana som täcks av paragrafens lydelse kan inte komma i fråga inom&lt;br&gt;ramen för en kroppsvisitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med regleringen kommer området för de två tvångsmedlen kropps-&lt;br&gt;visitation och husrannsakan att i viss utsträckning överlappa varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har påpekat att en tumregel för gränsdragningen mellan&lt;br&gt;tvångsmedlen kroppsvisitation och husrannsakan kan vara att egen-&lt;br&gt;dom som transporteras med handkraft kan bör föremål för kroppsvisi-&lt;br&gt;tation medan större saker som förflyttas eller kan förflyttas endast&lt;br&gt;med maskinkraft får undersökas enligt reglerna om husrannsakan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om kroppsbesiktning. Den har&lt;br&gt;behandlats i den allmänna motiveringen (se avsnitt 2.4.3). Paragrafen&lt;br&gt;har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke, som innehåller bestämmelsen om under&lt;br&gt;vilka förutsättningar kroppsbesiktning får göras, har inga sakliga&lt;br&gt;ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke definieras kroppsbesiktning. Här har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gjorts tydligt att kroppsbesiktning omfattar alla undersökningar av Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;kroppen, såväl dess yttre som dess inre, samt även undersökningar&lt;br&gt;av olika kroppsprodukter som har åtkommits genom provtagning. Un-&lt;br&gt;dersökning av kroppsprodukter som har åtkommits på andra sätt,&lt;br&gt;exempelvis undersökning av blod som påträffats vid en brottsplats&lt;br&gt;omfattas inte av begreppet kroppsbesiktning. Däremot omfattas un-&lt;br&gt;dersökning av kroppsprodukter som har lämnat kroppen på ett natur-&lt;br&gt;ligt sätt, exempelvis ett avföringsprov, vid en särskilt anordnad&lt;br&gt;kontroll, som utgör provtagning och därmed är att betrakta som en&lt;br&gt;kroppsbesiktning enligt definitionen. Först och främst kan alltså&lt;br&gt;själva kroppen undersökas. Det omfattar inte bara en okulär besikt-&lt;br&gt;ning av kroppens yttre, utan även undersökning av kroppens hålig-&lt;br&gt;heter, hårbottnen och eventuella proteser. Någon begränsning till&lt;br&gt;vissa slag av kroppsprodukter har inte gjorts. Genom kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning kan alltså kroppsprodukter av vilket slag som helst undersökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medkroppsprodukter avses inte kroppsorgan. Att avlägsna kroppsliga&lt;br&gt;organ med stöd av denna bestämmelse om kroppsbesiktning kan&lt;br&gt;aldrig komma i fråga. Stadgandet innehåller inte heller någon be-&lt;br&gt;gränsning till olika typer av provtagningar. En kroppsbesiktning kan&lt;br&gt;alltså bestå av provtagningar av de mest skilda slag. Detta innebär&lt;br&gt;sålunda att alla provtagningar faller under begreppet kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning. I detta stycke anges också att en kroppsbesiktning inte får&lt;br&gt;utföras så att den undersökte riskerar framtida ohälsa eller skada.&lt;br&gt;Detta innebär att man i dessa fall får avstå från att genomfora&lt;br&gt;undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens tredje stycke föreslås en helt ny regel som innebär att&lt;br&gt;den som skall kroppsbesiktigas får hållas kvar för att undersökningen&lt;br&gt;skall kunna genomföras. Tidsfristerna innebär att den som skall un-&lt;br&gt;dersökas får hållas kvar sex timmar, och om synnerliga skäl före-&lt;br&gt;ligger tolv timmar, från det att beslutet om kroppsbesiktning fattades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första och andra stycken är oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag,&lt;br&gt;anges att kroppsvisitation som enbart innebär att egendom som en&lt;br&gt;kvinna har med sig undersöks får utföras och bevittnas även av män.&lt;br&gt;Föremål som en kvinna bär på sig får däremot endast undersökas och&lt;br&gt;bevittnas av kvinnor. I övrigt är stycket oförändrat. Ändringen har&lt;br&gt;berörts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap. 4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har gjorts en konsekvensändring i anledning av&lt;br&gt;införandet av den nya 5 a §. Ändringen har berörts i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen, avsnitt 3.4.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ändring som har gjorts är ett tillägg i paragrafens första stycke,&lt;br&gt;där det av sjätte punkten framgår att talan mot underrätts beslut om&lt;br&gt;restriktioner enligt 24 kap. 5 a § skall föras särskilt. Av det oför-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 24&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändrade andra stycket framgår att sådan särskild talan förs genom Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke har lagts till att klagan över beslut om&lt;br&gt;tillstånd till restriktioner enligt 24 kap. 5 a § inte är inskränkt i tiden.&lt;br&gt;Detta gäller alltså enbart de fall rätten har bifallit åklagarens begäran&lt;br&gt;om tillstånd till restriktioner. I de fall rätten har lämnat åklagarens&lt;br&gt;begäran därom utan bifall gäller huvudregeln om en treveckorsfrist.&lt;br&gt;Detta överensstämmer med vad som gäller överklagande av beslut i&lt;br&gt;häktningsfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 kap. 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens tredje stycke har en ändring gjorts som innebär att&lt;br&gt;hovrätten får göra ändring i ett underrättsbeslut i fråga om re-&lt;br&gt;striktioner utan att motparten först har hörts över besvären. Para-&lt;br&gt;grafen är i övrigt oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 kap. 5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har lagts till att ett beslut varigenom hovrätten har ogillat&lt;br&gt;ett yrkande om att få tillstånd till att meddela restriktioner enligt&lt;br&gt;24 kap. 5 a § endast får överklagas i samband med talan mot hov-&lt;br&gt;rättens dom eller slutliga beslut i målet. Det sagda gäller vid hand-&lt;br&gt;läggningen av ett vid hovrätten pågående brottmål. I 54 kap. 2 § an-&lt;br&gt;ges vad som gäller när restriktionsfrågan överklagats särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 kap 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har gjorts en konsekvensändring som helt motsvarar&lt;br&gt;ändringen i 52 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:418) om&lt;br&gt;straff för varusmuggling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafens första stycke framgår av den nya lydelsen att tullen&lt;br&gt;skall få möjlighet att under samma förutsättningar som i dag gäller&lt;br&gt;för kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning, också kunna ta urin-&lt;br&gt;prov. På förslag av Lagrådet har i stycket också angivits att ingen får&lt;br&gt;hållas kvar av tullen för urinprovstagning. I andra stycket har bland&lt;br&gt;verkställighetsföreskriftema i den inledande uppräkningen lagts till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;urinprovstagning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kri-&lt;br&gt;minalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke har tagits in en femte punkt där det ut-&lt;br&gt;tryckligen anges att en intagen får hållas avskild från andra intagna&lt;br&gt;för att verkställa ett beslut om kroppsbesiktning. Vad gäller moti-&lt;br&gt;veringen härför hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt&lt;br&gt;2.4.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens femte stycke har den nuvarande uttryckliga un-&lt;br&gt;dersökningsrätten beträffande medhavda väskor m.m. fått utgå. En&lt;br&gt;sådan undersökningsrätt ryms under den föreslagna regleringen av&lt;br&gt;begreppet kroppsvisitation i rättegångsbalken (jfr avsnitt 2.4.9).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om be-&lt;br&gt;handingen av häktade och anhållna m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har lagts till att en häktad som skall genomgå en kropps-&lt;br&gt;besiktning får hållas avskild från andra intagna. Regeln har behand-&lt;br&gt;lats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges i den ändrade lydelsen av andra stycket uttryck-&lt;br&gt;ligen en nödvändig förutsättning för att inskränkningar skall få med-&lt;br&gt;delas vad gäller en häktads kontakter med omgivningen. Förutsätt-&lt;br&gt;ningen är att den häktade får underkastas sådana inskränkningar enligt&lt;br&gt;24 kap. 5 a § RB. Det nu sagda gäller inte den som är tagen i förvar&lt;br&gt;utan att vara häktad, eftersom regleringen i 24 kap. 5 a § RB endast&lt;br&gt;avser häktade personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln att ett beslut om inskränkningar skall omprövas så snart det&lt;br&gt;finns anledning till det har behållits i andra stycket. Även första&lt;br&gt;stycket är oförändrat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387) Prop. 1993/94:24&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;79 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda undersökningsrätten beträffande medhavda väskor m.m.&lt;br&gt;har utmönstrats, eftersom detta faller under den föreslagna bestäm-&lt;br&gt;ningen av begreppet kroppsvisitation i rättegångsbalken (se avsnitt&lt;br&gt;2.4.9).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.6 Förslaget till lag om ändring i tullagen (1987:1065)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens sista stycke har hänvisningen till 19 § varusmugg-&lt;br&gt;lingslagen förenklats. Eftersom en undersökning av vad resande bär&lt;br&gt;i eller innanför kläderna utgör kroppsvisitation enligt den nya&lt;br&gt;definitionen i rättegångsbalken räcker det med en erinran om att det&lt;br&gt;i 19 § varusmugglingslagen finns regler om kroppsvisitation.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.7 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:217) om&lt;br&gt;skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;10 -12 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa tre lagrum regleras kroppsvisitation och undersökningsrätt&lt;br&gt;beträffande medhavd egendom. På skäl som anförts i avsnitt 2.4.9&lt;br&gt;har den särskilda undersökningsrätten utmönstras, eftersom en sådan&lt;br&gt;undersökningsrätt ryms inom den föreslagna definitionen av kroppsvi-&lt;br&gt;sitation i rättegångsbalken. I 10 § har på Lagrådets inrådan en&lt;br&gt;redaktionell ändring gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Hemställan&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att rege-&lt;br&gt;ringen föreslår riksdagen att anta förslagen till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om&amp;nbsp;ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om&amp;nbsp;ändring i&amp;nbsp;lagen (1960:418) om&amp;nbsp;straff för varusmuggling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om&amp;nbsp;ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;lagen (1974:203) om&amp;nbsp;kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om&amp;nbsp;ändring&amp;nbsp;i&amp;nbsp;lagen (1976:371) om&amp;nbsp;behandlingen av häktade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och anhållna m.fl.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring i polislagen (1984:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lag om ändring i tullagen (1987:1065) samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga&lt;br&gt;anläggningar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Beslut &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar&lt;br&gt;att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som före-&lt;br&gt;draganden har lagt fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 28 kap. 11-13 §§ rättegångsbalken skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer anledning, att&lt;br&gt;brott förövats, varå fängelse kan&lt;br&gt;följa, må kroppsvisitation före-&lt;br&gt;tagas för eftersökande av före-&lt;br&gt;mål, som är underkastat beslag,&lt;br&gt;eller eljest till utrönande av&lt;br&gt;omständighet, som kan äga be-&lt;br&gt;tydelse for utredning om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å annan än den som skäligen&lt;br&gt;kan misstänkas för brottet må&lt;br&gt;kroppsvisitation dock företagas,&lt;br&gt;allenast om synnerlig anledning&lt;br&gt;förekommer, att därigenom före-&lt;br&gt;mål, som är underkastat beslag,&lt;br&gt;skall anträffas eller annan ut-&lt;br&gt;redning om brottet vinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A den som skäligen kan&lt;br&gt;misstänkas för brott, varå&lt;br&gt;fängelse kan följa, md för&lt;br&gt;ändamål, som sägs i 11 §,&lt;br&gt;kroppsbesiktning företagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid kroppsbesiktning må, om det&lt;br&gt;erfordras, blodprov tagas så ock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att någon begått ett brott för&lt;br&gt;vilket fängelse kan följa, får en&lt;br&gt;undersökning göras av kläder&lt;br&gt;och annat som någon bär på sig&lt;br&gt;samt av väskor, paket och lik-&lt;br&gt;nande som någon har med sig&lt;br&gt;(kroppsvisitation) för att söka&lt;br&gt;efter föremål som kan tas i&lt;br&gt;beslag, eller annars för att&lt;br&gt;utröna omständigheter som kan&lt;br&gt;vara av betydelse för utred-&lt;br&gt;ningen om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra än den som skäligen kan&lt;br&gt;misstänkas för brottet får kropps-&lt;br&gt;visiteras bara om det finns syn-&lt;br&gt;nerlig anledning att anta att det&lt;br&gt;därigenom kommer att anträffas&lt;br&gt;föremål som kan tas i beslag,&lt;br&gt;eller att det annars är av be-&lt;br&gt;tydelse för utredningen om&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skäligen kan miss-&lt;br&gt;tänkas för ett brott för vilket&lt;br&gt;fängelse kan följa, får under-&lt;br&gt;kastas en undersökning av krop-&lt;br&gt;pens yttre eller inre och prov-&lt;br&gt;tagning (kroppsbesiktning)för att&lt;br&gt;söka efter föremål som kan tas i&lt;br&gt;beslag, eller annars för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1964:166.&lt;br&gt;lenaste lydelse 1964:166.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan undersökning, som kan utröna omständigheter som kan&lt;br&gt;ske utan nämnvärt men, utföras. vara av betydelse för utredningen&lt;br&gt;om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det påtagligt underlättar&lt;br&gt;möjligheterna att utföra en&lt;br&gt;kroppsbesiktning och medicinska&lt;br&gt;skäl inte föranleder annat, får&lt;br&gt;den misstänkte ges läkemedel och&lt;br&gt;annat liknande enligt anvisningar&lt;br&gt;av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte är anhållen får&lt;br&gt;hållas kvar för provtagning un-&lt;br&gt;der högst sex timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kroppsvisitation och kroppsbesiktning skall i tillämpliga&lt;br&gt;delar gälla vad i 3 a, 4, 8 och 9 §§ är föreskrivet om husrannsakan.&lt;br&gt;Är fara i dröjsmål, får kroppsvisitation och kroppsbesiktning beslutas&lt;br&gt;av polisman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förrättning, som är av mera väsentlig omfattning, skall verkställas&lt;br&gt;inomhus och i avskilt rum. Verkställes den av annan än läkare, skall&lt;br&gt;såvitt möjligt ett av förrättningsmannen anmodat trovärdigt vittne när-&lt;br&gt;vara. Blodprov må ej tagas av annan än läkare eller legitimerad sjuk-&lt;br&gt;sköterska. Annan mera ingående undersökning må utföras endast av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kvinnor får kropps-&lt;br&gt;visitation inte verkställas eller&lt;br&gt;bevittnas av annan än kvinna,&lt;br&gt;läkare eller legitimerad sjuk-&lt;br&gt;sköterska. Detsamma gäller&lt;br&gt;kroppsbesiktning och annan&lt;br&gt;undersökning vid kroppsbe-&lt;br&gt;siktning än tagande av blodprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kvinnor får kropps-&lt;br&gt;visitation och kroppsbesiktning&lt;br&gt;inte verkställas eller bevittnas av&lt;br&gt;annan än kvinna, läkare eller le-&lt;br&gt;gitimerad sjuksköterska, om det&lt;br&gt;inte enbart är fråga om att un-&lt;br&gt;dersöka väskor, paket och lik-&lt;br&gt;nande som någon har med sig,&lt;br&gt;ta blodprov eller vidta andra&lt;br&gt;sådana mindre ingripande åtgär-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■Senaste lydelse 1989:650.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt Bilaga 1&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 och 29 §§ lagen (1974:203) om kri-&lt;br&gt;minalvård i anstalt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen får hållas avskild från andra intagna, om det är nöd-&lt;br&gt;vändigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. med hänsyn till rikets säkerhet eller föreliggande fara för den&lt;br&gt;intagnes eller annans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig&lt;br&gt;skadegörelse på anstaltens egendom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för att hindra att den intagne påverkar någon annan intagen att&lt;br&gt;allvarligt störa ordningen inom anstalten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för att hindra att den intagne medverkar till att en annan intagen&lt;br&gt;får tillgång till berusningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. för att hindra att den intagne allvarligt ofredar en annan intagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. för att verkställa beslut om&lt;br&gt;kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen som har dömts till fängelse i lägst två år och är placerad i&lt;br&gt;sluten anstalt får hållas avskild från andra intagna, om det kan befaras&lt;br&gt;att han planlägger rymning eller att annan planlägger fritagningsför-&lt;br&gt;sök och avskildheten är nödvändig för att hindra att sådan plan sättes&lt;br&gt;i verket samt det med hänsyn till den intagnes brottslighet eller&lt;br&gt;annars kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta en brottslig&lt;br&gt;verksamhet av allvarlig karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första eller andra stycket skall omprövas så ofta det&lt;br&gt;finns anledning till det, dock minst var tionde dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske.&lt;br&gt;Han får ej mottaga besök som är ägnat att äventyra säkerheten i an-&lt;br&gt;stalten eller som kan motverka hans anpassning i samhället eller eljest&lt;br&gt;vara till skada för honom eller annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till underlag för bedömningen av om den som är intagen i sluten&lt;br&gt;riksanstalt skall i ett särskilt fall få ta emot besök skall i förväg&lt;br&gt;undersökas om den besökande har dömts eller är misstänkt för allvar-&lt;br&gt;lig brottslig verksamhet. I den utsträckning det behövs och lämpligen&lt;br&gt;kan ske skall upplysningar också inhämtas om hans personliga förhål-&lt;br&gt;landen i övrigt. Vad som har sagts nu gäller ej, i den mån det är&lt;br&gt;uppenbart obehövligt på grund av att den besökande är känd eller av&lt;br&gt;annat skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1990:1011.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till underlag för bedömningen av om den som är intagen i annan&lt;br&gt;anstalt än sluten riksanstalt skall i ett särskilt fall få ta emot besök får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en sådan kontroll som avses i andra stycket göras i den mån det är&lt;br&gt;påkallat av säkerhetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsteman vid anstalten skall vara närvarande vid besök, om det&lt;br&gt;är påkallat med hänsyn till säkerheten. Vid besök av advokat som&lt;br&gt;biträder den intagne i rättslig angelägenhet får tjänsteman närvara&lt;br&gt;endast om advokaten eller den intagne begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för besök kan av&lt;br&gt;säkerhetsskäl föreskrivas att den&lt;br&gt;besökande underkastar sig&lt;br&gt;kroppsvisitation eller ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning eller medger&lt;br&gt;undersökning av väska, kasse&lt;br&gt;eller annat dylikt som han vill&lt;br&gt;medföra vid besöket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för besök kan av&lt;br&gt;säkerhetsskäl föreskrivas att den&lt;br&gt;besökande underkastar sig&lt;br&gt;kroppsvisitation eller ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av Bilaga 1&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 a §&lt;br&gt;av häktade och anhållna m.fl. sk;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det anses påkallat&lt;br&gt;får även kroppsbesiktning företas&lt;br&gt;i de fall som avses i 2 § första&lt;br&gt;och andra styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 j&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;igen (1976:371) om behandlingen&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det anses påkallat&lt;br&gt;får även kroppsbesiktning företas&lt;br&gt;i de fall som avses i 2 § första&lt;br&gt;och andra styckena. En häktad&lt;br&gt;får hållas avskild från andra&lt;br&gt;häktade, om det är nödvändigt&lt;br&gt;för att verkställa beslut om&lt;br&gt;kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ii 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1982:402.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varu-&lt;br&gt;smuggling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1960:418) om straff för&lt;br&gt;varusmuggling skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer mot någon, som&lt;br&gt;anträffas vid gräns- eller kustort&lt;br&gt;eller ankommer till plats, där&lt;br&gt;förbindelse med utlandet äger&lt;br&gt;rum, anledning att han har på&lt;br&gt;sig gods, som enligt denna lag är&lt;br&gt;underkastat beslag, md för efter-&lt;br&gt;sökande av sådant gods tull-&lt;br&gt;tjänsteman eller tjänsteman vid&lt;br&gt;kustbevakningen företaga&lt;br&gt;kroppsvisitation och ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning å honom. Om&lt;br&gt;vederbörande chef för tull- eller&lt;br&gt;gränsbevakning finner skärpning&lt;br&gt;av tullkontrollen å persontrafiken&lt;br&gt;till eller från utlandet med viss&lt;br&gt;lägenhet eller för viss tidrymd å&lt;br&gt;någon plats oundgängligen nöd-&lt;br&gt;vändig, må efter bevaknings-&lt;br&gt;chefens förordnande kropps-&lt;br&gt;visitation verkställas å envar,&lt;br&gt;som med lägenheten eller under&lt;br&gt;tidrymden till platsen ankommer&lt;br&gt;från eller från platsen avreser till&lt;br&gt;utlandet. Sådant förordnande&lt;br&gt;skall ofördröjligen underställas&lt;br&gt;generaltullstyrelsens prövning&lt;br&gt;men går likväl genast i verk-&lt;br&gt;ställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation, som är av&lt;br&gt;mera väsentlig omfattning, och&lt;br&gt;ytlig kroppsbesiktning skall&lt;br&gt;verkställas inomhus i avskilt rum&lt;br&gt;eller i lämpligt utrymme i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det anledning att anta att&lt;br&gt;någon, som anträffas vid gräns-&lt;br&gt;eller kustort eller ankommer till&lt;br&gt;plats, där förbindelse med ut-&lt;br&gt;landet äger rum, har på sig gods,&lt;br&gt;som enligt denna lag är under-&lt;br&gt;kastat beslag, får tulltjänstemän&lt;br&gt;eller tjänstemän vid kustbevak-&lt;br&gt;ningen för att söka efter sådant&lt;br&gt;gods företa kroppsvisitation och&lt;br&gt;ytlig kroppsbesiktning på honom&lt;br&gt;samt anmoda honom att lämna&lt;br&gt;urinprov. Om vederbörande chef&lt;br&gt;för tull- eller gränsbevakning&lt;br&gt;finner skärpning av tullkon-&lt;br&gt;trollen på persontrafiken till eller&lt;br&gt;från utlandet med viss lägenhet&lt;br&gt;eller för viss tidrymd på någon&lt;br&gt;plats oundgängligen nödvändig,&lt;br&gt;får efter bevakningschefens&lt;br&gt;förordnande kroppsvisitation&lt;br&gt;verkställas på var och en som&lt;br&gt;med lägenheten eller under tid-&lt;br&gt;rymden till platsen ankommer&lt;br&gt;från eller från platsen avreser till&lt;br&gt;utlandet. Sådant förordnande&lt;br&gt;skall ofördröjligen underställas&lt;br&gt;generaltullstyrelsens prövning&lt;br&gt;men går likväl genast i verk-&lt;br&gt;ställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation, som är av&lt;br&gt;mera väsentlig omfattning, ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning samt urin-&lt;br&gt;provstagning skall verkställas&lt;br&gt;inomhus i avskilt rum eller i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1988:431.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fartyg samt, om undersöknings-&lt;br&gt;man eller den undersökte begär&lt;br&gt;det och det kan ske utan större&lt;br&gt;omgång, i vittnens närvaro.&lt;br&gt;Kroppsvisitation och ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning av kvinnor får&lt;br&gt;inte verkställas eller bevittnas av&lt;br&gt;annan än kvinna, läkare eller le-&lt;br&gt;gitimerad sjuksköterska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förande av protokoll och ut-&lt;br&gt;färdande av bevis om företagen&lt;br&gt;kroppsvisitation eller ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning erfordras ej&lt;br&gt;med mindre den undersökte be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;lämpligt utrymme i fartyg samt,&lt;br&gt;om undersökningsman eller den&lt;br&gt;undersökte begär det och det kan&lt;br&gt;ske utan större omgång, i vitt-&lt;br&gt;nens närvaro. Kroppsvisitation&lt;br&gt;och ytlig kroppsbesiktning av&lt;br&gt;kvinnor sami urinprovstagning&lt;br&gt;på kvinnor får inte verkställas&lt;br&gt;eller bevittnas av annan än kvin-&lt;br&gt;na, läkare eller legitimerad sjuk-&lt;br&gt;sköterska, om det inte enbart är&lt;br&gt;fråga om att undersöka väskor,&lt;br&gt;paket och liknande som någon&lt;br&gt;har med sig eller vidta andra&lt;br&gt;sådana mindre ingripande&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förande av protokoll och ut-&lt;br&gt;lärdande av bevis om företagen&lt;br&gt;kroppsvisitation, ytlig kropps-&lt;br&gt;besiktning och urinprovstagning&lt;br&gt;behövs inte med mindre den un-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gär det eller föremål, som på-&lt;br&gt;träffas, tages i beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dersökte begär det eller föremål,&lt;br&gt;som påträffas, tas i beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om rätt för tullmyndighet att undersöka handresgods&lt;br&gt;samt resväskor och liknande som medförs av resande finns även i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tullagen (1987:1065).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i polislagen (1984:387)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § polislagen (1984:387) skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polisman som med laga stöd griper eller annars omhändertar&lt;br&gt;eller avlägsnar någon får i anslutning till ingripandet kroppsvisitera&lt;br&gt;denne i den utsträckning som är nödvändig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga föremål skall&lt;br&gt;kunna tas om hand, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för att hans identitet skall kunna fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polisman får också kropps-&lt;br&gt;visitera i den utsträckning det&lt;br&gt;behövs för att söka efter vapen&lt;br&gt;eller andra farliga föremål som&lt;br&gt;är ägnade att användas vid brott&lt;br&gt;mot liv eller hälsa, om det med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna kan&lt;br&gt;antas att ett sådant föremål kan&lt;br&gt;förklaras förverkat enligt 36 kap.&lt;br&gt;3 § brottsbalken. För detta ända-&lt;br&gt;mål får polismannen även under-&lt;br&gt;söka portfölj, handväska eller&lt;br&gt;annat liknande handbagage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polisman får också kropps-&lt;br&gt;visitera i den utsträckning det&lt;br&gt;behövs för att söka efter vapen&lt;br&gt;eller andra farliga föremål som&lt;br&gt;är ägnade att användas vid brott&lt;br&gt;mot liv eller hälsa, om det med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna kan&lt;br&gt;antas att ett sådant föremål kan&lt;br&gt;förklaras förverkat enligt 36 kap.&lt;br&gt;3 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1987:577.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för samhälls-&lt;br&gt;viktiga anläggningar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10-12 §§ lagen (1990:217) om skydd för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällsviktiga anläggningar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill ha tillträde till ett&lt;br&gt;skyddsobjekt eller som uppehål-&lt;br&gt;ler sig invid ett skyddsobjekt är&lt;br&gt;skyldig att på begäran av den&lt;br&gt;som bevakar skyddsobjektet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppge namn, födelsetid och&lt;br&gt;hemvist,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- underkasta sig kroppsvisi-&lt;br&gt;tation och undersökning av med-&lt;br&gt;förd egendom som inte utgör&lt;br&gt;brev eller annan enskild&lt;br&gt;handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bevakar ett skyddsob-&lt;br&gt;jekt får besluta om kroppsvisi-&lt;br&gt;tation och undersökning av egen-&lt;br&gt;dom, om det behövs för att be-&lt;br&gt;vakningsuppgiften skall kunna&lt;br&gt;fullgöras eller för att söka efter&lt;br&gt;föremål som kan tas i beslag en-&lt;br&gt;ligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bevakar ett skyddsob-&lt;br&gt;jekt får också i den utsträckning&lt;br&gt;som krävs för att bevakningsupp-&lt;br&gt;giften skall kunna fullgöras av-&lt;br&gt;visa, avlägsna eller, om en sådan&lt;br&gt;åtgärd inte är tillräcklig, till-&lt;br&gt;fälligt omhänderta en person&lt;br&gt;inom eller vid skyddsobjektet,&lt;br&gt;om personen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- överträder något förbud som&lt;br&gt;gäller på grund av beslut enligt&lt;br&gt;denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägrar att på begäran lämna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill ha tillträde till ett&lt;br&gt;skyddsobjekt eller som uppehål-&lt;br&gt;ler sig invid ett skyddsobjekt är&lt;br&gt;skyldig att på begäran av den&lt;br&gt;som bevakar skyddsobjektet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppge namn, födelsetid och&lt;br&gt;hemvist,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- underkasta sig kroppsvisi-&lt;br&gt;tation som inte avser under-&lt;br&gt;sökning av brev eller annan&lt;br&gt;enskild handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bevakar ett skyddsob-&lt;br&gt;jekt får besluta om kroppsvisi-&lt;br&gt;tation, om det behövs för att be-&lt;br&gt;vakningsuppgiften skall kunna&lt;br&gt;fullgöras eller för att söka efter&lt;br&gt;föremål som kan tas i beslag en-&lt;br&gt;ligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bevakar ett skyddsob-&lt;br&gt;jekt får också i den utsträckning&lt;br&gt;som krävs för att bevakningsupp-&lt;br&gt;giften skall kunna fullgöras av-&lt;br&gt;visa, avlägsna eller, om en sådan&lt;br&gt;åtgärd inte är tillräcklig, till-&lt;br&gt;fälligt omhänderta en person&lt;br&gt;inom eller vid skyddsobjektet,&lt;br&gt;om personen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- överträder något förbud som&lt;br&gt;gäller på grund av beslut enligt&lt;br&gt;denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägrar att på begäran lämna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgift om namn, födelsetid eller&lt;br&gt;hemvist eller lämnar uppgift&lt;br&gt;därom som skäligen kan antas&lt;br&gt;vara oriktig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägrar att underkasta sig&lt;br&gt;kroppsvisitation eller under-&lt;br&gt;sökning av medförd egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgift om namn, födelsetid eller&lt;br&gt;hemvist eller lämnar uppgift&lt;br&gt;därom som skäligen kan antas&lt;br&gt;vara oriktig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägrar att underkasta sig&lt;br&gt;kroppsvisitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i tullagen (1987:1065)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 63 § tullagen (1987:1065) skall ha föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kontroll av att anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt denna&lt;br&gt;lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen full-&lt;br&gt;gjorts riktigt och fullständigt får tullmyndigheten undersöka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor&lt;br&gt;kan förvaras vid införsel till eller utförsel från tullområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. områden för tullupplag, tullager, frihamnar och exportbutiker,&lt;br&gt;flygplatser och bangårdar, där varor som står under tullkontroll för-&lt;br&gt;varas, och även lokaler inom sådana områden, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor&lt;br&gt;och liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tullområdet eller av person som kan anmanas stanna enligt 64 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätt för tulltjänsteman att&lt;br&gt;undersöka vad resande bär i el-&lt;br&gt;ler innanför kläderna föreskrivs&lt;br&gt;i 19 § lagen (1960:418) om&lt;br&gt;straff för varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om kropps-&lt;br&gt;visitation finns i 19 § lagen&lt;br&gt;(1960:418) om straff för varu-&lt;br&gt;smuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig&lt;br&gt;över departementspromemorian (Ds 1991:56)&lt;br&gt;Ändrade regler om kroppsvisitation och kropps-&lt;br&gt;besiktning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har avgetts av Justitiekanslern, Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän, Hovrätten för Västra Sverige, Solna tingsrätt, Hel-&lt;br&gt;singborgs tingsrätt, Rikspolisstyrelsen, Riksåklagaren, Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen, generaltullstyrelsen, Rättsmedicinalverket, Värn-&lt;br&gt;plikts verket, Sverigens Advokatsamfund, Sverigens domareförbund,&lt;br&gt;Föreningen Sveriges åklagare, Föreningens Sveriges polischefer och&lt;br&gt;Svenska Läkaresällskapet. Yttranden har dessutom avgetts av Tull-&lt;br&gt;Kust och Överbefälhavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har bifogat yttranden från polismyndigheterna i&lt;br&gt;Stockholm, Göteborg och Malmö samt från Polishögskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagaren vid Åklagar-&lt;br&gt;myndigheten i Stockholm och överåklagarna vid Regionåklagarmyn-&lt;br&gt;digheterna i Stockholm och Västerås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rapportens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9 Lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 49 kap. 4 §, 52 kap. 1 § och 56 kap- 1 § skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det skall införas en ny paragraf, 24 kap. 22 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;24 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som är tagen i&lt;br&gt;förvar på grund av misstanke om&lt;br&gt;brott skall särskilt beslutas om&lt;br&gt;hans kontakter med andra perso-&lt;br&gt;ner och hans tillgång till tid-&lt;br&gt;skrifter, tidningar, radio och&lt;br&gt;television med hänsyn till sådan&lt;br&gt;risk som avses i 1 § första&lt;br&gt;stycket 2 skall vara underkastade&lt;br&gt;åklagarkontroll enligt lagen&lt;br&gt;(1976:371) om behandlingen av&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl.&lt;br&gt;Beslutet fattas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. av rätten, när den beslutar&lt;br&gt;att den misstänkte skall häktas&lt;br&gt;eller att han skall stanna kvar i&lt;br&gt;häkte, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i övriga fall av åklagaren&lt;br&gt;eller, om frihetsberövandet inte&lt;br&gt;anmälts till åklagare, av polis-&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär rättens beslut att åkla-&lt;br&gt;garkontroll inte skall äga rum,&lt;br&gt;får åklagaren ändå förordna om&lt;br&gt;sådan, om han på grund av in-&lt;br&gt;träffade nya omständigheter fin-&lt;br&gt;ner det oundgängligen påkallat.&lt;br&gt;Den häktade får begära rättens&lt;br&gt;prövning av förordnandet. Då&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begäran kommit in, skall rätten&lt;br&gt;så snart det kan ske, senast inom&lt;br&gt;en vecka hålla förhandling i&lt;br&gt;saken. Om handläggningen gäller&lt;br&gt;i tillämpliga delar vad som är&lt;br&gt;föreskrivet om häktnings-&lt;br&gt;förhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot underrätts beslut under rättegången skall föras särskilt,&lt;br&gt;om rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avvisat ombud, biträde eller försvarare eller ogillat ett yrkande&lt;br&gt;härom;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ogillat tredje mans yrkande att få som intervenient deltaga i rätte-&lt;br&gt;gången;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. förelagt en part eller någon annan att förete skriftligt bevis eller&lt;br&gt;att tillhandahålla föremål för syn eller besiktning eller vid prövning&lt;br&gt;enligt 3 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 tryckfrihetsförordningen eller&lt;br&gt;2 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit det&lt;br&gt;vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid vitt-&lt;br&gt;nesförhör eller förhör med en part under sanningsförsäkran;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. utlåtit sig angående ådömande av förelagt vite eller häkte eller&lt;br&gt;om ansvar för förseelse i rättegången eller angående skyldighet för&lt;br&gt;någon, som ej är part eller intervenient, att gottgöra i rättegången&lt;br&gt;vållad kostnad;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utlåtit sig angående ersättning eller förskott av allmänna medel&lt;br&gt;till målsägande ellerangående ersättning eller förskott till biträde,&lt;br&gt;försvarare, vittne, sakkunnig eller annan, som ej är part eller inter-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;venient;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utlåtit sig i tvistemål&lt;br&gt;angående kvarstad eller annan&lt;br&gt;åtgärd enligt 15 kap. eller i&lt;br&gt;brottmål angående häktning eller&lt;br&gt;åtgärd, som avses i 25-28 kap.;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utlåtit sig i tvistemål&lt;br&gt;angående kvarstad eller annan&lt;br&gt;åtgärd enligt 15 kap. eller i&lt;br&gt;brottmål angående häktning eller&lt;br&gt;beslut om åklagarkontroll enligt&lt;br&gt;i 24 kap. 22 a § eller åtgärd som&lt;br&gt;avses i 25-28 kap;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. avslagit begäran om biträde eller försvarare eller till sådant&lt;br&gt;uppdrag förordnat annan än part föreslagit;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. utlåtit sig i annat fall än som avses i 5 eller 7 i fråga som gäller&lt;br&gt;allmän rättshjälp; eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. avslagit begäran om rättshjälp åt misstänkt i brottmål eller om&lt;br&gt;ersättning eller förskott till part, som åtnjuter sådan förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1991:1561.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild talan skall föras genom besvär. Är fråga om beslut, som&lt;br&gt;avses i 1, 2, 3, 7, 8 eller 9, åligge den som vill föra talan att, om&lt;br&gt;beslutet meddelats vid sammanträde för förhandling, genast och eljest&lt;br&gt;inom en vecka från den dag, då han erhöll del därav, anmäla miss-&lt;br&gt;nöje; försummas det, äge han ej vidare rätt till talan. Rätten pröve&lt;br&gt;genast, om anmälan rätteligen gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om missnöjesanmälan av myndigheter, som enligt lag eller&lt;br&gt;förordnande med stöd av lag är behöriga att överklaga beslut som&lt;br&gt;avses i andra stycket, gäller följande. Har beslutet meddelats vid&lt;br&gt;sammanträde för förhandling vid vilken myndigheten inte har varit&lt;br&gt;företrädd, skall missnöje anmälas senast en vecka från dagen för&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill någon överklaga en tingsrätts beslut, skall han ge in en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besvärsinlaga till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlagan skall ha kommit in till&lt;br&gt;rätten inom tre veckor från den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inlagan skall ha kommit in till&lt;br&gt;rätten inom tre veckor från den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dag då beslutet meddelades. Om&lt;br&gt;ett beslut under rättegången inte&lt;br&gt;har meddelats vid sammanträde&lt;br&gt;för förhandling och det inte hel-&lt;br&gt;ler vid något sådant sammanträ-&lt;br&gt;de har tillkännagivits när beslutet&lt;br&gt;kommer att meddelas, skall dock&lt;br&gt;besvärstiden räknas från den dag&lt;br&gt;då klaganden fick del av beslu-&lt;br&gt;tet. Klagan över beslut om nå-&lt;br&gt;gons häktande eller kvarhållande&lt;br&gt;i häkte eller om åläggande av re-&lt;br&gt;seförbud eller i fråga, som avses&lt;br&gt;i 49 kap. 6 §, är inte inskränkt&lt;br&gt;till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 49 kap. finns bestämmelser&lt;br&gt;beslut, i vissa fall först skall ann&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dag då beslutet meddelades. Om&lt;br&gt;ett beslut under rättegången inte&lt;br&gt;har meddelats vid sammanträde&lt;br&gt;för förhandling och det inte hel-&lt;br&gt;ler vid något sådant sammanträ-&lt;br&gt;de har tillkännagivits när beslutet&lt;br&gt;kommer att meddelas, skall dock&lt;br&gt;besvärstiden räknas från den dag&lt;br&gt;då klaganden fick del av beslu-&lt;br&gt;tet. Klagan över beslut om nå-&lt;br&gt;gons häktande eller kvarhållande&lt;br&gt;i häkte eller beslut om åklagar-&lt;br&gt;kontroll enligt 24 kap. 22 a §&lt;br&gt;eller om åläggande av reseförbud&lt;br&gt;eller i fråga, som avses i 49 kap.&lt;br&gt;6 §, är inte inskränkt till viss tid.&lt;br&gt;i att den, som vill överklaga ett&lt;br&gt;a missnöje.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill någon anföra besvär&lt;br&gt;hovrätts beslut, skall han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot Vill någon anföra besvär mot&lt;br&gt;hovrätts beslut, skall han&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lenaste lydelse 1990:443.&lt;br&gt;lenaste lydelse 1981:1294.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1981:1294. inom fyra veckor från&lt;br&gt;den dag, då beslutet meddelades,&lt;br&gt;till hovrätten inkomma med be-&lt;br&gt;svärsinlaga. Har beslut under&lt;br&gt;rättegången meddelats annorledes&lt;br&gt;än vid sammanträde för förhand-&lt;br&gt;ling, skall dock besvärstiden&lt;br&gt;räknas från den dag då klagan-&lt;br&gt;den erhöll del av beslutet.&lt;br&gt;Klagan över beslut om någons&lt;br&gt;häktande eller kvarhållande i&lt;br&gt;häkte eller om åläggande av re-&lt;br&gt;seförbud är inte inskränkt till&lt;br&gt;viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom fyra veckor från den dag,&lt;br&gt;då beslutet meddelades, till&lt;br&gt;hovrätten inkomma med besvärs-&lt;br&gt;inlaga. Har beslut under rätte-&lt;br&gt;gången meddelats annorledes än&lt;br&gt;vid sammanträde för förhand-&lt;br&gt;ling, skall dock besvärstiden&lt;br&gt;räknas från den dag då klagan-&lt;br&gt;den erhöll del av beslutet.&lt;br&gt;Klagan över beslut om någons&lt;br&gt;häktande eller kvarhållande i&lt;br&gt;häkte eller beslut om åklagar-&lt;br&gt;kontroll enligt 24 kap. 22 a §&lt;br&gt;eller om åläggande av reseförbud&lt;br&gt;är inte inskränkt till viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skyldighet att anmäla missnöje med hovrätts beslut i fråga, som&lt;br&gt;avses i 49 kap. 3 § eller 4 § första stycket 1, 2, 3, 7, 8 eller 9,&lt;br&gt;stadgas i 54 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beträffande den som&lt;br&gt;då är häktad tillämpas dock de nya bestämmelserna inte förrän rätten&lt;br&gt;omprövar häktningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig&lt;br&gt;över rapporten (Ds 1992:8) Häktades gemensamhet&lt;br&gt;och kontakter med omvärlden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Riksåkla-&lt;br&gt;garen, Domstolsverket, Svea hovrätt, Kammarrätten i Jönköping,&lt;br&gt;Göteborgs tingsrätt, Helsingborgs tingsrätt, Norrköpings tingsrätt,&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Socialstyrelsen,&lt;br&gt;Rättsmedicinal verket, Byggnadsstyrelsen, Statens Invandrarverk,&lt;br&gt;Utlänningsnämnden, Landstingsförbundet, Sveriges domareförbund,&lt;br&gt;Sverigens Advokatsamfund, Föreningen styresmän och assistenter&lt;br&gt;m.fl. vid kriminalvårdsanstaltema, Svenska Fångvårdssällskapet,&lt;br&gt;Föreningen Sveriges åklagare, Riksförbundet frivilliga samhälls-&lt;br&gt;arbetare, Svenska Röda korset, Svenska kyrkans församlingsnämnd,&lt;br&gt;Sveriges frikyrkoråd och De fria kristna samfundens råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagaren vid Åklagar-&lt;br&gt;myndigheten i Göteborg och överåklagarna vid regionåklagarmyndig-&lt;br&gt;heterna i Gävle och Umeå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 27 kap. 4 §, 28 kap. 11-13 §§ och 49 kap. 7 § skall ha&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 24 kap. 5 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätten beslutar att häkta&lt;br&gt;någon eller att någon skall kvar-&lt;br&gt;bli i häkte på grund av att det&lt;br&gt;finns risk att han undanröjer be-&lt;br&gt;vis eller på annat sätt försvårar&lt;br&gt;sakens utredning eller att det inte&lt;br&gt;är uppenbart att sådan risk sak-&lt;br&gt;nas, skall rätten på åklagarens&lt;br&gt;begäran samtidigt fatta beslut om&lt;br&gt;den häktade skall få underkastas&lt;br&gt;inskränkningar i sina kontakter&lt;br&gt;med omgivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det på grund av senare in-&lt;br&gt;träffade omständigheter är ound-&lt;br&gt;gängligen påkallat, får åklaga-&lt;br&gt;ren meddela beslut som innebär&lt;br&gt;inskränkningar i den häktades&lt;br&gt;kontakter med omgivningen även&lt;br&gt;om rätten inte har fattat ett så-&lt;br&gt;dant beslut som avses i första&lt;br&gt;stycket. I ett sådant fall skall&lt;br&gt;åklagaren samma dag eller se-&lt;br&gt;nast dagen därefter begära rät-&lt;br&gt;tens prövning enligt första&lt;br&gt;stycket. När en sådan framstäl-&lt;br&gt;lan kommit in till rätten, skall&lt;br&gt;rätten så snart det kan ske och&lt;br&gt;senast inom en vecka hålla för-&lt;br&gt;handling i frågan. För handlägg-&lt;br&gt;ningen vid rätten gäller vad som&lt;br&gt;är föreskrivet om häktningsför-&lt;br&gt;handling.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med laga rätt griper&lt;br&gt;eller anhåller en misstänkt eller&lt;br&gt;verkställer häktning, husrann-&lt;br&gt;sakan, kroppsvisitation eller&lt;br&gt;kroppsbesikining får ta föremål&lt;br&gt;som därvid påträffas i beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med laga rätt griper&lt;br&gt;eller anhåller misstänkt eller&lt;br&gt;verkställer häktning, husrann-&lt;br&gt;sakan eller kroppsvisitation får&lt;br&gt;lägga beslag på föremål, som&lt;br&gt;därvid påträffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremål, som i annat fall påträffas, tas i beslag efter beslut av&lt;br&gt;undersökningsledaren eller åklagaren. Vid fara i dröjsmål, får även&lt;br&gt;utan sådant beslut åtgärden vidtagas av polisman, om det inte är fråga&lt;br&gt;om försändelse som avses i 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställs beslag av någon annan än undersökningsledaren eller&lt;br&gt;åklagaren och har denne inte beslutat beslaget, skall anmälan skynd-&lt;br&gt;samt göras hos honom, som har att omedelbart pröva, om beslaget&lt;br&gt;skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer anledning, att&lt;br&gt;brott förövats, varå fängelse kan&lt;br&gt;följa, må kroppsvisitation före-&lt;br&gt;tagas för eftersökande av före-&lt;br&gt;mål, som är underkastat beslag,&lt;br&gt;eller eljest till utrönande av&lt;br&gt;omständighet, som kan äga bety-&lt;br&gt;delse för utredning om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A annan än den som skäligen&lt;br&gt;kan misstänkas för brottet må&lt;br&gt;kroppsvisitation dock företagas,&lt;br&gt;allenast om synnerlig anledning&lt;br&gt;förekommer, att därigenom före-&lt;br&gt;mål som är underkastat beslag,&lt;br&gt;skall anträffas eller annan ut-&lt;br&gt;redning om brottet vinnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att ett brott har begåtts på vilket&lt;br&gt;kan följa fängelse, får kroppsvi-&lt;br&gt;sitation göras på den som skäli-&lt;br&gt;gen kan misstänkas för brottet&lt;br&gt;för att söka efter föremål som&lt;br&gt;kan tas i beslag eller annars för&lt;br&gt;att utröna omständigheter som&lt;br&gt;kan vara av betydelse för utred-&lt;br&gt;ning om brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra än den som skäligen kan&lt;br&gt;misstänkas för brottet får kropps-&lt;br&gt;visiteras, om det finns synnerlig&lt;br&gt;anledning anta att det därigenom&lt;br&gt;kommer att anträffas föremål&lt;br&gt;som kan tas i beslag eller att det&lt;br&gt;annars är av betydelse för&lt;br&gt;utredningen av brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kroppsvisitation avses en&lt;br&gt;undersökning av kläder och an-&lt;br&gt;nat som någon bär på sig samt&lt;br&gt;av väskor, paket och andra före-&lt;br&gt;mål som någon har med sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1993:602.&lt;br&gt;lenaste lydelsel964:166.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A den som skäligen kan miss-&lt;br&gt;tänkas för brott, varå fängelse&lt;br&gt;kan följa, må för ändamål, som&lt;br&gt;sägs i 11 §, kroppsbesiktning fö-&lt;br&gt;retagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid kroppsbesiktning må, om&lt;br&gt;det erfordras, blodprov tagas så&lt;br&gt;ock annan undersökning, som&lt;br&gt;kan ske utan nämnvärt men, ut-&lt;br&gt;föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skäligen kan miss-&lt;br&gt;tänkas för ett brott på vilket&lt;br&gt;fängelse kan följa, får för än-&lt;br&gt;damål som sägs i 11 §, under-&lt;br&gt;kastas kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kroppsbesiktning avses&lt;br&gt;undersökning och provtagning av&lt;br&gt;människokroppens yttre och inre&lt;br&gt;samt av dess produkter. En&lt;br&gt;kroppsbesiktning får inte utföras&lt;br&gt;så att den undersökte riskerar&lt;br&gt;framtida ohälsa eller skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte är frihetsberövad&lt;br&gt;i annan ordning är inte skyldig&lt;br&gt;att stanna kvar för kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning längre än sex timmar. År&lt;br&gt;det av synnerlig vikt, att den som&lt;br&gt;kan misstänkas för brottet är till-&lt;br&gt;gänglig för fortsatt kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning, är han skyldig att stanna&lt;br&gt;kvar ytterligare sex timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kroppsvisitation och kroppsbesiktning skall i tillämpliga&lt;br&gt;delar gälla vad i 3 a, 4, 8 och 9 §§ är föreskrivet om husrannsakan.&lt;br&gt;Är fara i dröjsmål, får kroppsvisitation och kroppsbesiktning beslutas&lt;br&gt;av polisman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förrättning som är av mera väsentlig omfattning, skall verkställas&lt;br&gt;inomhus och i avskilt rum. Verkställes den av annan än läkare, skall&lt;br&gt;såvitt möjligt ett av förrättningsmannen anmodat trovärdigt vittne&lt;br&gt;närvara. Blodprov må ej tagas av annan än läkare eller legitimerad&lt;br&gt;sjuksköterska. Annan mer ingående undersökning må utföras endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kvinnor får kropps-&lt;br&gt;visitation inte verkställas eller&lt;br&gt;bevittnas av annan än kvinna,&lt;br&gt;läkare eller legitimerad sjuk-&lt;br&gt;sköterska. Detsamma gäller&lt;br&gt;kroppsbesiktning och annan un-&lt;br&gt;dersökning vid kroppsbesiktning&lt;br&gt;än tagande av blodprov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kvinnor får kropps-&lt;br&gt;visitation eller kroppsbesiktning&lt;br&gt;inte verkställas eller bevittnas av&lt;br&gt;annan än kvinna, läkare eller le-&lt;br&gt;gitimerad sjuksköterska. Kropps-&lt;br&gt;visitation som enbart innebär att&lt;br&gt;medhavda föremål undersöks och&lt;br&gt;kroppsbesiktning som enbart in-&lt;br&gt;nebär blodprovstagningfår dock&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lenaste lydelse 1964:166.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställas eller bevittnas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har tingsrätten förklarat en&lt;br&gt;domare jävig eller bifallit en&lt;br&gt;begäran om rättshjälp åt miss-&lt;br&gt;tänkt i brottmål eller förordnat&lt;br&gt;målsägandebiträde, får tings-&lt;br&gt;rättens beslut inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har tingsrätten förklarat en&lt;br&gt;domare jävig eller bifallit en&lt;br&gt;begäran om rättshjälp åt miss-&lt;br&gt;tänkt i brottmål eller förordnat&lt;br&gt;målsägandebiträde eller beslutat&lt;br&gt;i fråga om inskränkningar i en&lt;br&gt;häktads kontakter med omgiv-&lt;br&gt;ningen enligt 24 kap. 5 a §, får&lt;br&gt;tingsrättens beslut inte över-&lt;br&gt;klagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varu- Bilaga 5&lt;br&gt;smuggling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1960:418) om straff för&lt;br&gt;varusmuggling skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekommer mot någon, som&lt;br&gt;anträffas vid gräns- eller kustort&lt;br&gt;eller ankommer till plats, där&lt;br&gt;förbindelse med utlandet äger&lt;br&gt;rum, anledning att han har på&lt;br&gt;sig gods, som enligt denna lag är&lt;br&gt;underkastat beslag, må för efter-&lt;br&gt;sökande av sådant gods tulltjän-&lt;br&gt;steman eller tjänsteman vid kust-&lt;br&gt;bevakningen företaga kroppsvisi-&lt;br&gt;tation och ytlig kroppsbesiktning&lt;br&gt;å honom. Om vederbörande chef&lt;br&gt;för tull- eller gränsbevakning&lt;br&gt;finner skärpning av tullkon-&lt;br&gt;trollen å persontrafiken till eller&lt;br&gt;från utlandet med viss lägenhet&lt;br&gt;eller för viss tidrymd å någon&lt;br&gt;plats oundgängligen nödvändig,&lt;br&gt;må efter bevakningschefens för-&lt;br&gt;ordnande kroppsvisitation verk-&lt;br&gt;ställas å envar, som med lägen-&lt;br&gt;heten eller under tidrymden till&lt;br&gt;platsen ankommer från eller från&lt;br&gt;platsen avreser till utlandet.&lt;br&gt;Sådant förordnande skall oför-&lt;br&gt;dröjligen underställas general-&lt;br&gt;tullstyrelsens prövning men går&lt;br&gt;likväl genast i verkställighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation, som är av&lt;br&gt;mera väsentlig omfattning, och&lt;br&gt;ytlig kroppsbesiktning skall verk-&lt;br&gt;ställas inomhus i avskilt rum el-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att någon, som anträffas vid en&lt;br&gt;gräns- eller kustort eller an-&lt;br&gt;kommer till en plats, där det&lt;br&gt;finns förbindelse med utlandet&lt;br&gt;har på sig gods som enligt denna&lt;br&gt;lag är underkastat beslag, får&lt;br&gt;tulltjänstemän eller tjänstemän&lt;br&gt;vid kustbevakningen för att söka&lt;br&gt;efter sådant gods hos honom ut-&lt;br&gt;föra kroppsvisitation, ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning och urinprovs-&lt;br&gt;tagning. Om vederbörande chef&lt;br&gt;för tull- eller gränsbevakning&lt;br&gt;finner att skärpning av tull-&lt;br&gt;kontrollen av persontrafiken till&lt;br&gt;eller från utlandet med viss lä-&lt;br&gt;genhet eller för viss tidrymd på&lt;br&gt;någon plats är oundgängligen&lt;br&gt;nödvändig, får efter bevak-&lt;br&gt;ningschefens beslut kroppsvisita-&lt;br&gt;tion utföras på var och en som&lt;br&gt;med lägenheten eller under tid-&lt;br&gt;rymden ankommer till platsen&lt;br&gt;från, eller avreser från platsen&lt;br&gt;till, utlandet. Sådant förordnande&lt;br&gt;skall ofördröjligen underställas&lt;br&gt;generaltullstyrelsens prövning&lt;br&gt;men skall likväl genast verk-&lt;br&gt;ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation som är av&lt;br&gt;mera väsentlig omfattning, ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning samt urinprovs-&lt;br&gt;tagning skall verkställas inomhus&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1988:431.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ler i lämpligt utrymme i fartyg&lt;br&gt;samt, om undersökningsman el-&lt;br&gt;ler den undersökte begär det och&lt;br&gt;det kan ske utan större omgång,&lt;br&gt;i vittnens närvaro. Kroppsvisi-&lt;br&gt;tation och ytlig kroppsbesiktning&lt;br&gt;av kvinnor får inte verkställas&lt;br&gt;eller bevittnas av annan än kvin-&lt;br&gt;na, läkare eller legitimerad sjuk-&lt;br&gt;sköterska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i avskilt rum eller i lämpligt&lt;br&gt;utrymme i fartyg samt, om un-&lt;br&gt;dersökningsman eller den under-&lt;br&gt;sökte begär det och det kan ske&lt;br&gt;utan större omgång, i vittnens&lt;br&gt;närvaro. Bestämmelsen i 28 kap.&lt;br&gt;12 § tredje stycket rättegångs-&lt;br&gt;balken om skyldighet att stanna&lt;br&gt;kvar gäller inte vid tillämpningen&lt;br&gt;av denna paragraf. Kroppsvisita-&lt;br&gt;tion, ytlig kroppsbesiktning och&lt;br&gt;urinprovstagning beträffande&lt;br&gt;kvinnor får inte verkställas eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevittnas av annan än kvinna,&lt;br&gt;läkare eller legitimerad sjuk-&lt;br&gt;sköterska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller ytlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökte be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll behöver inte föras&lt;br&gt;och bevis om utförd kroppsvisi-&lt;br&gt;tation, ytlig kroppsbesiktning&lt;br&gt;eller urinprovstagning behöver&lt;br&gt;inte utfärdas med mindre den&lt;br&gt;undersökte begär det eller före-&lt;br&gt;mål, som påträffas, tas i beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förande av protokoll och ut-&lt;br&gt;färdande av bevis om företagen&lt;br&gt;kroppsvisitation&lt;br&gt;kroppsbesiktning erfordras ej&lt;br&gt;med mindre den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gär det eller föremål, som på-&lt;br&gt;träffas, tages i beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om rätt för tullmyndighet att undersöka handresgods&lt;br&gt;samt resväskor och liknande som medförs av resande finns även i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tullagen (1987:1065).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt Bilaga 5&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 och 29 §§ lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen får hållas avskild från andra intagna, om det är nöd-&lt;br&gt;vändigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. med hänsyn till rikets säkerhet eller föreliggande fara för den in-&lt;br&gt;tagnes eller annans säkerhet till liv eller hälsa eller för allvarlig&lt;br&gt;skadegörelse på anstaltens egendom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för att hindra att den intagne påverkar någon annan intagen att&lt;br&gt;allvarligt störa ordningen inom anstalten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. för att hindra att den intagne medverkar till att en annan intagen&lt;br&gt;får tillgång till berusningsmedel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. för att hindra att den intagne allvarligt ofredar en annan intagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. för att verkställa beslut om&lt;br&gt;kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen som har dömts till fängelse i lägst två år och är placerad i&lt;br&gt;sluten anstalt får hållas avskild från andra intagna, om det kan befaras&lt;br&gt;att han planlägger rymning eller att annan planlägger fritagningsför-&lt;br&gt;sök och avskildheten är nödvändig för att hindra att sådan plan sättes&lt;br&gt;i verket samt det med hänsyn till den intagnes brottslighet eller an-&lt;br&gt;nars kan befaras att han är särskilt benägen att fortsätta en brottslig&lt;br&gt;verksamhet av allvarlig karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt första eller andra stycket skall omprövas så ofta det&lt;br&gt;finns anledning till det, dock minst var tionde dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen får mottaga besök i den utsträckning det lämpligen kan ske.&lt;br&gt;Han får ej mottaga besök som är ägnat att äventyra säkerheten i an-&lt;br&gt;stalten eller som kan motverka hans anpassning i samhället eller eljest&lt;br&gt;vara till skada för honom eller annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till underlag för bedömningen av om den som är intagen i sluten&lt;br&gt;riksanstalt skall i ett särskilt fall få ta emot besök skall i förväg&lt;br&gt;undersökas om den besökande har dömts eller är misstänkt för allvar-&lt;br&gt;lig brottslig verksamhet. I den utsträckning det behövs och lämpligen&lt;br&gt;kan ske skall upplysningar också inhämtas om hans personliga för-&lt;br&gt;hållanden i övrigt. Vad som har sagts nu gäller ej, i den mån det är&lt;br&gt;uppenbart obehövligt på grund av att den besökande är känd eller av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1990:1011.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till underlag för bedömningen av om den som är intagen i annan&lt;br&gt;anstalt än sluten riksanstalt skall i ett särskilt fall fä ta emot besök fär&lt;br&gt;en sådan kontroll som avses i andra stycket göras i den mån det är&lt;br&gt;påkallat av säkerhetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsteman vid anstalten skall vara närvarande vid besök, om det&lt;br&gt;är påkallat med hänsyn till säkerheten. Vid besök av advokat som bi-&lt;br&gt;träder den intagne i rättslig angelägenhet får tjänsteman närvara&lt;br&gt;endast om advokaten eller den intagne begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för besök kan av&lt;br&gt;säkerhetsskäl föreskrivas att den&lt;br&gt;besökande underkastar&lt;br&gt;kroppsvisitation&lt;br&gt;kroppsbesiktning&lt;br&gt;undersökning av&lt;br&gt;eller annat dylikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medföra vid besöket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig&lt;br&gt;eller ytlig&lt;br&gt;eller medger&lt;br&gt;väska, kasse&lt;br&gt;som han vill&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för besök kan det&lt;br&gt;av säkerhetsskäl föreskrivas att&lt;br&gt;den besökande underkastar sig&lt;br&gt;kroppsvisitation eller ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 b § lagen (1976:371) om behandlingen&lt;br&gt;av häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 b&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation eller kropps-&lt;br&gt;besiktning får inte göras mer in-&lt;br&gt;gående än vad ändamålet med åt-&lt;br&gt;gärden kräver. All den hänsyn&lt;br&gt;som omständigheterna medger&lt;br&gt;skall iakttagas. Om möjligt skall&lt;br&gt;vittne närvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan kroppsvisitation än som&lt;br&gt;avses i 2 § treje stycket eller&lt;br&gt;kroppsbesiktning får, när åtgär-&lt;br&gt;den gäller kvinna, ej verkställas&lt;br&gt;eller bevittnas av annan än kvin-&lt;br&gt;na, läkare eller legitimerad sjuk-&lt;br&gt;sköterska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremål, som anträffas vid&lt;br&gt;kroppsvisitation eller kroppsbe-&lt;br&gt;siktning och som häktad enligt&lt;br&gt;vad som följer av denna lag ej&lt;br&gt;får inneha, skall omhändertagas&lt;br&gt;och förvaras för hans räkning,&lt;br&gt;såvitt ej annat är särskilt&lt;br&gt;föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation eller kropps-&lt;br&gt;besiktning får inte göras mer in-&lt;br&gt;gående än vad ändamålet med åt-&lt;br&gt;gärden kräver. All den hänsyn&lt;br&gt;omständigheterna medger skall&lt;br&gt;iakttagas. Om möjligt skall vittne&lt;br&gt;närvara. En häktad får hållas&lt;br&gt;avskild från andra häktade, om&lt;br&gt;det är nödvändigt för att verk-&lt;br&gt;ställa beslut om kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan kroppsvisitation än som&lt;br&gt;avses i 2 § tredje stycket eller&lt;br&gt;kroppsbesiktning får, när åtgär-&lt;br&gt;den gäller kvinna, ej verkställas&lt;br&gt;eller bevittnas av annan än kvin-&lt;br&gt;na, läkare eller legitimerad sjuk-&lt;br&gt;sköterska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremål, som anträffas vid&lt;br&gt;kroppsvisitation eller kropps-&lt;br&gt;besiktning och som häktad enligt&lt;br&gt;vad som följer av denna lag ej&lt;br&gt;får inneha, skall omhändertagas&lt;br&gt;och förvaras för hans räkning,&lt;br&gt;såvitt ej annat är särskilt&lt;br&gt;föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som är häktad på grund av misstanke om brott an-&lt;br&gt;kommer det på undersökningsledaren eller åklagaren att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. avgöra om eller i vad mån hinder för medgivande enligt 3 §&lt;br&gt;första stycket första meningen eller 9-13 §§ eller för tillämpning av&lt;br&gt;3 § första stycket andra meningen möter på den grund att åtgärden&lt;br&gt;kan medföra fara för att bevis undanröjes eller utredning om brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1978:903.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eljest försvåras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avgöra fråga om inskränkningar enligt 6 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär avgörande enligt första &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett beslut enligt första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket hinder för medgivande&lt;br&gt;eller eljest inskränkning i häk-&lt;br&gt;tads rätt, skall avgörandet om-&lt;br&gt;prövas så ofta anledning därtill&lt;br&gt;förekommer.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som innebär hinder för medgi-&lt;br&gt;vande eller på annat sätt in-&lt;br&gt;skränkning i en häktads rätt, får&lt;br&gt;meddelas endast om den häktade&lt;br&gt;får underkastas inskränkningar i&lt;br&gt;sina kontakter med omgivningen&lt;br&gt;enligt 24 kap. 5 a § rättegångs-&lt;br&gt;balken. Sådana beslut skall om-&lt;br&gt;prövas så ofta det finns anled-&lt;br&gt;ning till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i polislagen (1984:387)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § polislagen (1984:387) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polisman som med laga stöd griper eller annars omhändertar&lt;br&gt;eller avlägsnar någon får i anslutning till ingripandet kroppsvisitera&lt;br&gt;denne i den utsträckning som är nödvändig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga föremål skall&lt;br&gt;kunna tas om hand, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. för att hans identitet skall kunna fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polisman får också kropps-&lt;br&gt;visitera i den utsträckning det&lt;br&gt;behövs för att söka efter vapen&lt;br&gt;eller andra farliga föremål som&lt;br&gt;är ägnade att användas vid brott&lt;br&gt;mot liv eller hälsa, om det med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna kan&lt;br&gt;antas att ett sådant föremål kan&lt;br&gt;förklaras förverkat enligt 36 kap.&lt;br&gt;3 § brottsbalken. För detta ända-&lt;br&gt;mål får polismannen även under-&lt;br&gt;söka portfölj, handväska eller&lt;br&gt;annat liknande handbagage.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polisman får också kropps-&lt;br&gt;visitera i den utsträckning det&lt;br&gt;behövs för att söka efter vapen&lt;br&gt;eller andra farliga föremål som&lt;br&gt;är ägnade att användas vid brott&lt;br&gt;mot liv eller hälsa, om det med&lt;br&gt;hänsyn till omständigheterna kan&lt;br&gt;antas att ett sådant föremål kan&lt;br&gt;förklaras förverkat enligt 36 kap.&lt;br&gt;3 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1987:577.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i tullagen (1987:1065)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 63 § tullagen (1987:1065) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För kontroll av att anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt denna&lt;br&gt;lag eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av lagen full-&lt;br&gt;gjorts riktigt och fullständigt får tullmyndigheten undersöka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor&lt;br&gt;kan förvaras vid införsel till eller utförsel från tullområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. områden för tullupplag, tullager, frihamnar och exportbutiker,&lt;br&gt;flygplatser och bangårdar, där varor som står under tullkontroll för-&lt;br&gt;varas, och även lokaler inom sådana områden, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor&lt;br&gt;och liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tullområdet eller av person som kan anmanas stanna enligt 64 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rätt för tulltjänstemän att&lt;br&gt;undersöka vad resande bär i el-&lt;br&gt;ler innanför kläderna föreskrivs&lt;br&gt;i 19 § lagen (1960:418) om&lt;br&gt;straff för varusmuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om kroppsvisi-&lt;br&gt;tation finns i 19 &amp;nbsp;§ lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1960:418) om straff för varu-&lt;br&gt;smuggling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1990:217) om skydd för samhälls-&lt;br&gt;viktiga anläggningar m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 10-12 §§ lagen (1990:217) om skydd för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällsviktiga anläggningar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill ha tillträde till ett&lt;br&gt;skyddsobjekt eller som uppehål-&lt;br&gt;ler sig invid ett skyddsobjekt är&lt;br&gt;skyldig att på begäran av den&lt;br&gt;som bevakar skyddsobjektet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppge namn, födelsetid och&lt;br&gt;hemvist,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- underkasta sig kroppsvisi-&lt;br&gt;tation och undersökning av med-&lt;br&gt;förd egendom som inte utgör&lt;br&gt;brev eller annan enskild&lt;br&gt;handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bevakar ett skydds-&lt;br&gt;objekt får besluta om kroppsvisi-&lt;br&gt;tation och undersökning av egen-&lt;br&gt;dom, om det behövs for att be-&lt;br&gt;vakningsuppgiften skall kunna&lt;br&gt;fullgöras eller för att söka efter&lt;br&gt;föremål som kan tas i beslag&lt;br&gt;enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bevakar ett skydds-&lt;br&gt;objekt får också i den utsträck-&lt;br&gt;ning som krävs för att bevak-&lt;br&gt;ningsuppgiften skall kunna full-&lt;br&gt;göras avvisa, avlägsna eller, om&lt;br&gt;en sådan åtgärd inte är tillräck-&lt;br&gt;lig, tillfälligt omhänderta en per-&lt;br&gt;son inom eller vid skyddsobjek-&lt;br&gt;tet, om personen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- överträder något förbud som&lt;br&gt;gäller på grund av beslut enligt&lt;br&gt;denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägrar att på begäran lämna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill ha tillträde till ett&lt;br&gt;skyddsobjekt eller som uppehål-&lt;br&gt;ler sig invid ett skyddsobjekt är&lt;br&gt;skyldig att på begäran av den&lt;br&gt;som bevakar skyddsobjektet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- uppge namn, födelsetid och&lt;br&gt;hemvist,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- underkasta sig kroppsvisita-&lt;br&gt;tion som inte avser undersökning&lt;br&gt;av brev eller annan enskild hand-&lt;br&gt;ling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bevakar ett skyddsob-&lt;br&gt;jekt får besluta om kroppsvisi-&lt;br&gt;tation, om det behövs för att be-&lt;br&gt;vakningsuppgiften skall kunna&lt;br&gt;fullgöras eller för att söka efter&lt;br&gt;föremål som kan tas i beslag en-&lt;br&gt;ligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bevakar ett skydds-&lt;br&gt;objekt får också i den utsträck-&lt;br&gt;ning som krävs för att bevak-&lt;br&gt;ningsuppgiften skall kunna full-&lt;br&gt;göras avvisa, avlägsna eller, om&lt;br&gt;en sådan åtgärd inte är tillräck-&lt;br&gt;lig, tillfälligt omhänderta en per-&lt;br&gt;son inom eller vid skyddsobjek-&lt;br&gt;tet, om personen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- överträder något förbud som&lt;br&gt;gäller på grund av beslut enligt&lt;br&gt;denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägrar att på begäran lämna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgift om namn, födelsetid eller&lt;br&gt;hemvist eller lämnar uppgift&lt;br&gt;därom som skäligen kan antas&lt;br&gt;vara oriktig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägrar att underkasta sig&lt;br&gt;kroppsvisitation eller under-&lt;br&gt;sökning av medförd egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgift om namn, födelsetid eller&lt;br&gt;hemvist eller lämnar uppgift&lt;br&gt;därom som skäligen kan antas&lt;br&gt;vara oriktig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vägrar att underkasta sig&lt;br&gt;kroppsvisitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1993-09-14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: hovrättspresidenten Bo Broomé, justitierådet Bo&lt;br&gt;Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 juni 1993 har re-&lt;br&gt;geringen på hemställan av statsrådet Hellsvik beslutat inhämta lag-&lt;br&gt;rådets yttrande över förslag till ändrade regler om kroppsvisitation&lt;br&gt;och kroppsbesiktning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mikael&lt;br&gt;Mellqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. Kroppsvisitation och kroppsbesiktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen läggs fram förslag om en ny utformning av reglerna&lt;br&gt;om kroppsvisitation och kroppsbesiktning. Det är bra att detta regel-&lt;br&gt;system nu har gåtts igenom och analyserats ordentligt. Särskilt&lt;br&gt;kroppsbesiktning kan upplevas som mycket kränkande av den som ut-&lt;br&gt;sätts för åtgärden. Reglerna måste därför stå i överensstämmelse med&lt;br&gt;grundlagens och Europakonventionens bestämmelser om individens&lt;br&gt;rätt till integritet. Samtidigt måste bestämmelserna vara utformade så&lt;br&gt;att de medger en effektiv brottsbekämpning. Med hänsyn till att be-&lt;br&gt;slut om kroppsvisitation och kroppsbesiktning inte sällan måste fattas&lt;br&gt;utan längre betänketid av tjänstemän som saknar en mera omfattande&lt;br&gt;juridisk utbildning måste reglerna dessutom vara enkla och klara.&lt;br&gt;Den nuvarande ordningen har kritiserats från bl a de nu nämnda syn-&lt;br&gt;punkterna. Genomförs de remitterade förslagen kommer kvalitén på&lt;br&gt;regelsystemet att höjas väsentligt. Det ligger ett stort värde i att defi-&lt;br&gt;nitionerna av kroppsvisitation och kroppsbesiktning blir enhetliga.&lt;br&gt;Det är bara att beklaga att strävandena efter enhetlighet inte sträckt&lt;br&gt;sig ännu längre. Lagrådet vill sålunda ifrågasätta om inte begreppet&lt;br&gt;kroppsvisitation utan några tillägg kan användas också i samtliga de&lt;br&gt;lagar i vilka bestämmelserna om kroppsvisitation nu kompletteras&lt;br&gt;med bestämmelser som uttryckligen tillåter undersökning av väskor&lt;br&gt;och annan medförd egendom eller egendom i övrigt (se 2.4.9 under&lt;br&gt;rubriken &amp;quot;Kroppsvisitation&amp;quot;).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att den föreslagna nyordningen har stora förtjänster innebär inte att&lt;br&gt;den är fri från problem. Nya gränsdragningsfrågor följer med de nya&lt;br&gt;bestämmelserna. Ett huvudintryck är ändå att nyordningen ger mindre&lt;br&gt;problem än den gamla. En tanke är att slå samman instituten kropps-&lt;br&gt;visitation och husrannsakan. En sådan åtgärd skulle minska gräns-&lt;br&gt;dragningsproblemen ytterligare men kan innebära andra svårigheter&lt;br&gt;som inte kan förutses utan en djupare analys.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till ändring i rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap. 11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen behandlas kroppsvisitation. Som lagrådet anfört inled-&lt;br&gt;ningsvis är det utmärkt att bestämmelserna ges en mera precis ut-&lt;br&gt;formning. Detta är särskilt viktigt med hänsyn till att bestämmelserna&lt;br&gt;i rättegångsbalken om kroppsvisitation styr visitationsreglema i andra&lt;br&gt;författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet kroppsvisitation är med den utformning institutet nu får&lt;br&gt;missvisande med hänsyn till att undersökning kan ske av såväl en per-&lt;br&gt;son som den egendom personen har med sig. Och undersökningen av&lt;br&gt;personen tar inte främst sikte på hans kropp utan på föremål som han&lt;br&gt;bär på sig. Lagrådet föreslår därför att institutet betecknas person-&lt;br&gt;visitation. Med en ny beteckning klargörs dessutom att nya bestäm-&lt;br&gt;melser gäller, något som kan ha ett pedagogiskt värde för den per-&lt;br&gt;sonal som skall fatta beslut om visitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket föreslås en definition av &amp;quot;kroppsvisitation&amp;quot; som&lt;br&gt;innebär att undersökningen får avse dels vad någon bär på sig, dels&lt;br&gt;vad han har med sig. Vid tillämpningen av 28 kap. 11 § spelar gräns-&lt;br&gt;dragningen inte någon större roll eftersom förutsättningarna för hus-&lt;br&gt;rannsakan är desamma som för &amp;quot;kroppsvisitation&amp;quot;. Om exempelvis&lt;br&gt;resväskor på takräcket på en bil inte anses vara något som bilföraren&lt;br&gt;har med sig i paragrafens mening, kan en undersökning av väskorna&lt;br&gt;därför i stället ske enligt bestämmelserna om husrannsakan. Dessa&lt;br&gt;gränsdragningsfrågor får lösas i rättstillämpningen. Som en tumregel&lt;br&gt;kan därvid gälla att egendom som transporteras med handkraft bör bli&lt;br&gt;föremål för &amp;quot;kroppsvisitation&amp;quot; medan större saker som förflyttas eller&lt;br&gt;kan förflyttas endast med hjälp av maskinkraft får undersökas enligt&lt;br&gt;reglerna om husrannsakan. Det är för närvarande knappast möjligt att&lt;br&gt;mera i detalj lagreglera gränsdragningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap. 12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket definieras kroppsbesiktning. Med sådan besiktning av-&lt;br&gt;ses &amp;quot;undersökning och provtagning av människokroppens yttre och&lt;br&gt;inre samt av dess produkter&amp;quot;. Definitionen synes innebära att be-&lt;br&gt;greppet blir alltför vittomfattande. Även provtagningar som inte görs&lt;br&gt;från människokroppen torde sålunda komma att omfattas. Som exem-&lt;br&gt;pel kan nämnas provtagningar av kroppsprodukter som anträffas på&lt;br&gt;en brottsplats. Undersökningar av kroppsprodukter som görs utan&lt;br&gt;samband med provtagning torde med den föreslagna definitionen&lt;br&gt;också komma att utgöra kroppsbesiktning. En sådan vid omfattning&lt;br&gt;av begreppet har såvitt framgår inte varit avsedd och kan inte heller&lt;br&gt;anses lämplig. Bestämmelsen bör därför formuleras om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att den ges följande lydelse: &amp;quot;Med kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning avses undersökning av människokroppens yttre och inre samt&lt;br&gt;tagande av prov från människokroppen och undersökning av sådana&lt;br&gt;prov.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket föreskrivs att den misstänkte inte är skyldig att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stanna kvar för kroppsbesiktning längre än sex timmar, i vissa fall&lt;br&gt;ytterligare sex timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att den som skall kroppsbesiktigas får finna sig i att undersök-&lt;br&gt;ningen eller provtagningen kan ta en viss tid är en självklarhet.&lt;br&gt;Detsamma gäller i fråga om &amp;quot;kroppsvisitation.&amp;quot; Möjligheten att hålla&lt;br&gt;den misstänkte kvar i upp till tolv timmar får emellertid anses gå&lt;br&gt;utöver vad som följer av tvångsmedlets egen natur. Lagrådet har inte&lt;br&gt;någon erinran mot förslaget i sak, låt vara att tillämpningsområdet för&lt;br&gt;bestämmelsen i praktiken torde bli smalt med tanke på möjligheten&lt;br&gt;att gripa och anhålla den misstänkte. Bestämmelsen bör emellertid ges&lt;br&gt;en positiv formulering och inte som i remissförslaget utformas som&lt;br&gt;en begränsning i en redan förutsatt befogenhet. Därigenom undviker&lt;br&gt;man också det inte avsedda motsatsslutet att någon i och för &amp;quot;kropps-&lt;br&gt;visitation&amp;quot; kan hållas kvar annat än under helt kortvarig tid. Av&lt;br&gt;bestämmelsen bör vidare tydligare framgå att den misstänkte tvångs-&lt;br&gt;vis kan hållas kvar för kroppsbesiktning under den angivna tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 2.4.5 i den allmänna motiveringen påpekas att den före-&lt;br&gt;slagna regeln inte grundar någom rätt att frihetsberöva den som skall&lt;br&gt;undersökas. Som nyss framhölls måste bestämmelsen emellertid inne-&lt;br&gt;bära att den misstänkte med tvång kan hållas kvar i och för kropps-&lt;br&gt;besiktningen. Det ligger enligt lagrådets mening närmast till hands att&lt;br&gt;språkligt beteckna den begränsning av den misstänktes rörelsefrihet&lt;br&gt;som blir följden som ett frihetsberövande, om begränsningen inte är&lt;br&gt;helt kortvarig. I två nyligen meddelade domar (DB 416 och&lt;br&gt;417/1993) har Högsta domstolen också konstaterat att - de närbe-&lt;br&gt;släktade - bestämmelserna i 23 kap. 8 och 9 §§ rättegångsbalken om&lt;br&gt;hämtning till förhör och kvarstannande för förhör &amp;quot;ger lagstöd för&lt;br&gt;frihetsberövande&amp;quot;. Betydelsen av en sådan rubricering är emellertid&lt;br&gt;begränsad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda kan inte den slutsatsen dras att den misstänkte som skall&lt;br&gt;kroppsbesiktigas under väntetid få placeras i arrestlokal. Placerings-&lt;br&gt;frågan synes än så länge bli oreglerad i lag. Högsta domstolen har i&lt;br&gt;de nämnda domarna beträffande dom som är skyldiga att stanna kvar&lt;br&gt;för förhör enligt 23 kap. 9 § rättegångsbalken anlagt synpunkter på&lt;br&gt;motsvarande fråga och uttalat att det i undantagsfall kan vara försvar-&lt;br&gt;ligt att den som skall höras placeras i arrest. Enligt lagrådet är det&lt;br&gt;önskvärt att frågan om placering i båda de aktuella fallen, alltså av&lt;br&gt;den som skall kroppsbesiktigas resp, av den som skall höras, lag-&lt;br&gt;regleras. I avsaknad av en sådan reglering bör de principer som&lt;br&gt;gäller för placeringen av den som kvarhålls för förhör tillämpas också&lt;br&gt;i kroppsbesiktningsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 9 § regeringsformen skall en medborgare som med&lt;br&gt;anledning av misstanke om brott har berövats friheten av någon&lt;br&gt;annan myndighet än en domstol kunna få saken prövad av domstol&lt;br&gt;&amp;quot;utan oskäligt dröjsmål&amp;quot;. Av förarbetena får emellertid anses framgå&lt;br&gt;att kravet på domstolsprövning inte aktualiseras om det finns en&lt;br&gt;föreskrift av innebörd att beslutet förfaller inom viss kort tid (se&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Holmberg-Stjemquist, Grundlagarna s. 101).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagrådets mening talar övervägande skäl för att den nya be-&lt;br&gt;stämmelsen inte kommer i konflikt med föreskrifterna om rätten till&lt;br&gt;personlig frihet och säkerhet i artikel 5 i den europeiska konventionen&lt;br&gt;angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggnade&lt;br&gt;friheterna, oavsett hur man enligt svenskt betraktelsesätt vill ka-&lt;br&gt;raktärisera frihetsinskränkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande lagtextens närmare utformning verkar det överflödigt&lt;br&gt;att göra ett förbehåll för den som &amp;quot;är frihetsberövad i annan ord-&lt;br&gt;ning&amp;quot;. Också i övrigt kan texten förenklas. Lagrådet föreslår att&lt;br&gt;tredje stycket får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Den som skall kroppsbesiktigas får hållas kvar för ändamålet upp&lt;br&gt;till sex timmar eller, om det finns synnerliga skäl, ytterligare sex&lt;br&gt;timmar.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om straff for varusmuggling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen införs bestämmelser som ger tullen möjlighet att ta urin-&lt;br&gt;prov. I den allmänna motiveringen framhålls att bestämmelserna bör&lt;br&gt;utformas så att det otvetydigt framgår att det är fråga om ett för-&lt;br&gt;farande som förutsätter medverkan av den som skall undersökas och&lt;br&gt;att tullen inte skall kunna genomdriva en undersökning med tvång.&lt;br&gt;Tullen bör således, enligt vad som vidare uttalas, inte ha möjlighet&lt;br&gt;att hålla kvar den som vägrar att medverka. I specialmotiveringen&lt;br&gt;sägs att regleringen bygger på att den som skall undersökas med-&lt;br&gt;verkar och tullen har inga möjligheter att använda tvång eller hålla&lt;br&gt;kvar den som skall undersökas. Detta framgår, sägs det vidare, av&lt;br&gt;paragrafens andra stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i princip inte något att invända mot att det införs en&lt;br&gt;rätt för tullen att ta urinprov som byger på frivillig medverkan från&lt;br&gt;den anmodades sida. En rätt av ifrågavarande slag bör sålunda lag-&lt;br&gt;regleras även om den bygger på frivillighet. Föredraganden tar - mot&lt;br&gt;bakgrund av viss kritik som framförts vid remissbehandlingen - upp&lt;br&gt;frågan om vad som skall hända om den anmodade vägrar att medver-&lt;br&gt;ka till urinprovstagning. Vad de kritiska remissinstanserna framfört&lt;br&gt;är att frivilligheten endast är formell, eftersom en &amp;quot;vägran&amp;quot; enligt&lt;br&gt;promemorian skall kunna få en viss presumtionsverkan, dvs. om en&lt;br&gt;person inte medverkar till att ett urinprov tas kan detta i sig anses&lt;br&gt;utgöra skäl för misstanke om narkotikasmuggling. Föredraganden an-&lt;br&gt;för att man vid en vägran i stället får pröva om förutsättningarna är&lt;br&gt;uppfyllda för att använda andra tvångsmedel såsom gripande, anhål-&lt;br&gt;lande eller beslut om kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill med anledning av det anförda framhålla att man bör&lt;br&gt;vara försiktig när det gäller att dra slutsatser av att en person vägrar&lt;br&gt;att medverka till urinprovstagning. Att lämna urinprov för en myn-&lt;br&gt;dighetskontroll av ifrågavarande slag torde av de flesta upplevas som&lt;br&gt;mycket integritetskänsligt. Det kan även finnas andra goda skäl&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bakom en vägran att medverka till urinprovstagning. Det innebär att&lt;br&gt;en sådan vägran knappast får någon nämnvärd presumtionsverkan. In-&lt;br&gt;stitutet kan dock ändå få en viss betydelse som motiverar att det&lt;br&gt;införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller lagregleringen av institutet har sålunda i&lt;br&gt;paragrafens andra stycke intagits en föreskrift om att bestämmelsen&lt;br&gt;i 28 kap. 12 § tredje stycket rättegångsbalken om skyldighet att&lt;br&gt;stanna kvar inte gäller vid tillämpningen av denna paragraf. Denna&lt;br&gt;föreskrift kan emellertid enligt lagrådets mening inte anses ge uttryck&lt;br&gt;för den frivillighet som enligt motiven skall vara en förutsättning,&lt;br&gt;dvs. att tullen inte skall kunna använda tvång eller hålla kvar den som&lt;br&gt;skall undersökas. Detta gäller i minst lika hög grad om 28 kap. 12 §&lt;br&gt;tredje stycket ändras på det sätt som lagrådet har föreslagit i det&lt;br&gt;föregående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan till att börja med konstateras att den nya föreskriften gäller&lt;br&gt;inte bara urinprovstagning utan också ytlig kroppsbesiktning. Regeln&lt;br&gt;i 28 kap. 12 § tredje strycket är över huvud taget inte tillämplig på&lt;br&gt;&amp;quot;kroppsvisitation&amp;quot;. Bestämmelser som ger tullen befogenhet att an-&lt;br&gt;vända våld för att genomföra sådana åtgärder finns i 10 och 23 §§&lt;br&gt;polislagen (1984:387). Den omständigheten att det beträffande t.ex.&lt;br&gt;&amp;quot;kroppsvisitation&amp;quot; saknas en uttrycklig regel som ger myndigheterna&lt;br&gt;rätt att hålla kvar den misstänkte för att genomföra undersökningen&lt;br&gt;innebär givetvis inte att den misstänkte kan undandra sig denna ge-&lt;br&gt;nom att lämna platsen. Det får således anses ligga i sakens natur att&lt;br&gt;ett kvarhållande får ske så att undersökningen kan genomföras. Det&lt;br&gt;innebär i sin tur att enbart ett undantagande av en föreskrift av det&lt;br&gt;slag som enligt remissen intagits i 28 kap. 12 § tredje stycket - dvs.&lt;br&gt;som föreskriver skyldighet för den misstänkte att stanna kvar viss tid&lt;br&gt;för undersökningen - inte medför att tvångsåtgärder är uteslutna. Lag-&lt;br&gt;rådet föreslår att det i förevarande paragraf - i stället för den i re-&lt;br&gt;missen föreslagna undantagsbestämmelsen - tas in en föreskrift av&lt;br&gt;följande lydelse: &amp;quot;Ingen får dock hållas kvar för urinprovstagning&amp;quot;.&lt;br&gt;Föreskriften bör placeras i första stycket direkt efter den föreskrift&lt;br&gt;som tillägger tullen rätten att ta urinprov och således bilda andra me-&lt;br&gt;ningen i stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa föranleder inte någon erinran från lagrådets sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. Inskränkningar av häktades kontakter med omvärlden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen läggs också fram förslag om nya regler rörande&lt;br&gt;åklagarnas möjligheter att inskränka häktades kontakter med om-&lt;br&gt;världen. Den nuvarande ordningen har kritiserats av bl a Europa-&lt;br&gt;rådets kommitté till förhindrande av tortyr och omänsklig eller&lt;br&gt;förnedrande behandling eller bestraffning. Det är således en ange-&lt;br&gt;lägen fråga som nu förs till lagstiftning. Det remitterade förslaget är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förtjänstfullt i många avseenden och klart överlägset vad som i dag&lt;br&gt;gäller. Enligt lagrådets mening är förslaget emellertid inte tillräckligt&lt;br&gt;långtgående bl a därför att det alltför hårt begränsar möjligheterna att&lt;br&gt;överklaga ett beslut rörande inskränkningar för en häktad. I det föl-&lt;br&gt;jande föreslår lagrådet därför en delvis annan reglering med en rätt&lt;br&gt;att överklaga domstolsbeslut om restriktioner för häktade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till ändring i rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 kap.5 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket föreslås en bestämmelse som tar sikte på det fallet att&lt;br&gt;någon är på sannolika skäl misstänkt för ett brott på vilket inte kan&lt;br&gt;följa lindrigare straff än fängelse i två år. I så fall skall han enligt&lt;br&gt;24 kap. 1 § andra stycket häktas, om det inte är uppenbart att skäl till&lt;br&gt;häktning saknas. Bakom denna regel om s.k. obligatorisk häktning&lt;br&gt;ligger bl a erfarenheten att den misstänkte är benägen att fly undan&lt;br&gt;ett så långt straff. Det remitterade förslaget innebär att den som häk-&lt;br&gt;tas enligt den nämnda bestämmelsen också skall få underkastas re-&lt;br&gt;striktioner, om det inte är uppenbart att kollusionsrisk inte föreligger.&lt;br&gt;Enligt lagrådets mening finns det inte anledning att på detta sätt låta&lt;br&gt;presumtionsregeln om kollusionsfara öppna möjlighet för att meddela&lt;br&gt;beslut om restriktioner. För att restriktioner skall få meddelas bör&lt;br&gt;enligt lagrådets mening kollusionsfara föreligga enligt en bedömning&lt;br&gt;som sker enligt vanliga regler även när häktning har skett med stöd&lt;br&gt;av 24 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket behandlas den situationen att domstol inte har med-&lt;br&gt;delat tillstånd till restriktioner beträffande en häktad. Det kan t.ex.&lt;br&gt;bero på att häktningsbeslutet grundats inte på kollusionsrisk utan på&lt;br&gt;flyktfara eller risk för fortsatt brottslighet. Det kan också vara fråga&lt;br&gt;om häktning på grund av kollusionsfara, om åklagaren avstått från att&lt;br&gt;begära restriktionstillstånd eller rätten inte funnit skäl att bifalla hans&lt;br&gt;framställning härom. I nu angivna situationer bör åklagaren ha möj-&lt;br&gt;lighet att interimistiskt förordna om restriktioner, om det framstår&lt;br&gt;som nödvändigt med hänsyn till omständigheter som inträffar sedan&lt;br&gt;domstolen senast prövat häktningsfrågan. Detta framgår emellertid&lt;br&gt;inte tydligt av den föreslagna lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det remitterade förslaget innebär att en domstol som beslutar om&lt;br&gt;häktning eller förordnar att en misstänkt skall kvarbli i häkte måste&lt;br&gt;uttala sig i frågan om kollusionsfara är för handen, om åklagaren har&lt;br&gt;begärt tillstånd att meddela restriktioner. Domstolens uttalande måste&lt;br&gt;som förslaget är utformat hänföra sig till frågan om grund för häkt-&lt;br&gt;ning på grund av kollusionsfara föreligger. Ett sådant uttalande om&lt;br&gt;häktningsgrunden passar emellertid inte ihop med ett beslut om häkt-&lt;br&gt;ning som meddelas med stöd av 24 kap. 1 § andra stycket. Vidare&lt;br&gt;förordar lagrådet i det följande att beslut om tillstånd att meddela re-&lt;br&gt;striktioner skall få överklagas särskilt. Genomförs det förslaget bör&lt;br&gt;överrätten kunna pröva restriktionsfrågan frikopplad från häktnings-&lt;br&gt;frågan och då framstår det som olämpligt om överrättens beslut på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grund av bestämmelsens utformning måste innehålla en förklaring hu-&lt;br&gt;ruvida häktningsgrunden kollusionsfara är för handen eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda föreslår lagrådet att paragrafen får följande&lt;br&gt;lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Om rätten beslutar att häkta någon eller förordnar att någon skall&lt;br&gt;bli kvar i häkte, skall den samtidigt på begäran av åklagaren pröva&lt;br&gt;om den häktades kontakter med omvärlden skall få inskränkas. Till-&lt;br&gt;stånd till inskränkningar får meddelas endast om det finns risk för att&lt;br&gt;den misstänkte genom att undanröja bevis eller på något annat sätt&lt;br&gt;försvårar sakens utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det på grund av senare inträffade omständigheter är nödvändigt,&lt;br&gt;får åklagaren meddela beslut som innebär inskränkningar i den häk-&lt;br&gt;tades kontakter med omvärlden även om rätten inte har meddelat till-&lt;br&gt;stånd till sådana inskränkningar. Har åklagaren meddelat ett sådant&lt;br&gt;beslut, skall han samma dag eller senast dagen därefter begära sådan&lt;br&gt;prövning som anges i första stycket. När framställningen kommit in&lt;br&gt;till rätten, skall rätten så snart det kan ske och senast inom en vecka&lt;br&gt;hålla förhandling i frågan. För handläggningen vid rätten gäller vad&lt;br&gt;som är föreskrivet om häktningsförhandling.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 kap.7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreslås ett fullföljdsförbud i fråga om beslut som gäller&lt;br&gt;inskränkningar i en häktads kontakter med omvärlden. Som skäl för&lt;br&gt;fullföljdsförbudet anförs (se under 3.4.3 Överklagande) främst att&lt;br&gt;behovet av att överklaga domstolsbeslut i fråga om restriktioner är&lt;br&gt;litet med hänsyn till att besluten ofta har en kort livslängd och att&lt;br&gt;åklagaren och tingsrätten var för sig har en skyldighet att kontinuer-&lt;br&gt;ligt ompröva sina beslut om restriktioner. Mot detta kan anföras att&lt;br&gt;om restriktionsbesluten har en kort livslängd, risken för överklagan-&lt;br&gt;den inte är så stor. Och det förhållandet att myndigheter har en skyl-&lt;br&gt;dighet att tillvarata också klienternas intressen brukar inte räcka som&lt;br&gt;skäl för att frånta klienterna rätten att överklaga myndigheternas be-&lt;br&gt;slut. Härtill kommer att det remitterade förslaget innebär att om en&lt;br&gt;häktad överklagar själva häktningsbeslutet, han därmed automatiskt&lt;br&gt;för upp också frågan om restriktioner till högre rätt. Med en sådan&lt;br&gt;ordning kan man förutse praktiskt taget lika många överklaganden av&lt;br&gt;häktningsbeslut, där kärnfrågan rör restriktioner eller ej, som med en&lt;br&gt;ordning där restriktionsbeslut får överklagas särskilt. Med rätt att föra&lt;br&gt;särkild talan mot restriktionsbeslut vinner man att processen i över-&lt;br&gt;instansen inriktas på den egentliga tvistefrågan, och domstolen be-&lt;br&gt;sparas besväret att hantera restriktionsfrågor som om de gällde fri-&lt;br&gt;fotsyrkanden. Med en klagorätt skapas också förutsättningar för&lt;br&gt;prejudikatbildning, någonting som kan vara värdefullt på ett område&lt;br&gt;där bestämmelserna lämnar stort utrymme för myndigheternas fria&lt;br&gt;skön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda föreslår lagrådet att den föreslagna 49 kap.&lt;br&gt;7 § utgår och att i stället 49 kap. 4 § rättegångsbalken får följande&lt;br&gt;lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Talan mot underrätts beslut under rättegången skall foras särskilt, Prop. 1993/94:24&lt;br&gt;om rätten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utlåtit sig i tvistemål angående kvarstad eller annan åtgärd enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 kap. eller i brottmål angående häktning, restriktioner enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 kap. 5 a §, åtgärd som avses i 25-28 kap. eller omhändertagande&lt;br&gt;enligt 28 kap. brottsbalken;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för beslutet.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförs lagrådets förslag föranleder det konsekvensändringar i&lt;br&gt;vart fall i 24 kap. 21 §, 52 kap. 1 §, 54 kap. 5 § och 56 kap. 1 §&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proposition............................. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll.............. 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens lagförslag..................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 sep-&lt;br&gt;tember 1993 ............................ 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;Inledning ............................ 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Kroppsvisitation och kroppsbesiktning........... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Bakgrund......................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Gällande ordning .................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.1 &amp;nbsp;Allmänt om kroppsvisitation och kropps-&lt;br&gt;besiktning ......................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.2 Begreppen kroppsvisitation och kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning i regeringsformen................. 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.3 Begreppen kroppsvisitation och kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning i rättegångsbalken................. 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.4 Begreppen kroppsvisitation och kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning i annan lagstiftning................ 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2.5 Sammanfattning - begreppen kroppsvisitation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och kroppsbesiktning.................. 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Reformbehovet...................... 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Överväganden och förslag............... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.1 Allmänna synpunkter ............. 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.2 Kroppsvisitation enligt 28 kap. 11 § RB . .&amp;nbsp;&amp;nbsp;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.3 Kroppsbesiktning enligt 28 kap. 12 §&amp;nbsp;RB&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.4 Undersökningar av kvinnor och män ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.5 Frågor om kvarhållande............ 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.6 Undersökning av icke misstänkta personer .&amp;nbsp;&amp;nbsp;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.7 Regleringen inom kriminalvården m.m. . .&amp;nbsp;&amp;nbsp;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.8 Tullens möjligheter att ta urinprov ..... 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.9 Lagändringar i övrigt ............. 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4.10 Kroppsvisitation för att söka efter klotter-&lt;br&gt;utrustning m.m...................... 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Åklagarbeslut om inskränkningar av den häktades&amp;nbsp;kon-&lt;br&gt;takter med omvärlden..................... 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;Bakgrund......................... 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Gällande ordning .................... 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Reformbehovet...................... 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 Överväganden och förslag............... 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.1 &amp;nbsp;Förutsättningar för&amp;nbsp;restriktioner....... 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.2 Beslut om inskränkningar utan föregående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstolsbeslut...................... 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.3 Överklagande.................. 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.4 Domstolarnas prövning av ålagda restrik-&lt;br&gt;tioner i övrigt ...................... 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4.5 Medborgarvittnen vid&amp;nbsp;häkte.......... 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Ekonomiska konsekvenser.................. 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Ikraftträdande m.m....................... 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Upprättade lagförslag..................... 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Specialmotivering ....................... 78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken . .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1960:418) om straff för varusmuggling.......... 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om kriminalvård i anstalt................... 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om behandlingen av häktade och anhållna m.fl...... 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i polislagen (1984:387) 84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6 Förslaget till lag om ändring i tullagen( 1987:1065) 84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:217) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m....... 84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Hemställan ........................... 84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Beslut .............................. 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;Promemorians lagförslag................... 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;departementspromemorian (Ds 1991:56) Ändrade regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om kroppsvisitation och kroppsbesiktning......... 97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Rapportens förslag....................... 98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser&amp;nbsp;som&amp;nbsp;har yttrat sig över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rapporten (Ds 1992:8) Häktades gemensamhet och kon-&lt;br&gt;takter med omvärlden.....................102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Lagrådets yttrande.......................117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall med viss justering i lagtext</utskottet>
<kammaren>=utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JuU7</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1993-10-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1993-10-06 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1993-10-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1993-10-21 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 20:28:27</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH0324</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:50</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 20:28:27</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH0324</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__24.pdf</filnamn>
<filstorlek>5492776</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>med förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/EE1314D5-D18D-463D-8225-75F7189FE4F7</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:JuU7</uppgift>
<ref_dok_id>GH01JuU7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:24&lt;br/&gt;
Förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning,  m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:24 Förslag till ändrade regler om  kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Karl Gustaf Sjödin  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:24&lt;br/&gt;
Förslag till ändrade regler om kroppsvisitation och kroppsbesiktning,  m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Ju7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:24 Förslag till ändrade regler om  kroppsvisitation och kroppsbesiktning, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Karl Gustaf Sjödin  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>