<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2285694</hangar_id>
 <dok_id>GH03219</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>219</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:219</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>219</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-03-24 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:49:10</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Handikappombudsman</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03219/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03219</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03219</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1993/94:219&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Handikappombudsman&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03219/prop_199394__219-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 24 mars 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bengt Westerberg&lt;br&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller förslag till inrättande av en handikappom-&lt;br&gt;budsman. Ombudsmannen skall bevaka frågor som rör funktionshindrades&lt;br&gt;rättigheter och intressen på olika samhällsområden och verka för att&lt;br&gt;funktionshindrade inte missgynnas. Ombudsmannen skall arbeta utifrån&lt;br&gt;de handikappolitiska målen om full delaktighet och jämlikhet. Andra&lt;br&gt;principiella utgångspunkter är en miljörelaterad syn på handikapp och&lt;br&gt;FN:s standardregler för funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen ges enligt förslaget en allmänt rådgivande, opinions-&lt;br&gt;bildande och övervakande roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannens uppgifter regleras i en lag om Handikapp-&lt;br&gt;ombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagförslaget skall Handikappombudsmannen bl.a. ha en upp-&lt;br&gt;följande och utvärderande uppgift i frågor som angår funktionshindrade&lt;br&gt;personers rättigheter och intressen. Ombudsmannen skall också verka för&lt;br&gt;att avhjälpa brister i lagstiftningar samt genom framställningar till&lt;br&gt;regeringen väcka fråga om författningsändring m.m. Ombudsmannen&lt;br&gt;skall också kunna inhämta uppgifter om verksamhet som rör funktions-&lt;br&gt;hindrade personers förhållanden i olika avseenden och ta initiativ till&lt;br&gt;överläggningar med myndigheter, företag m.fl. i syfte att motverka&lt;br&gt;missgynnande av funktionshindrade personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillägg görs i sekretesslagen (1980:100) så att sekretess kommer att&lt;br&gt;gälla i Handikappombudsmannens verksamhet för uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den&lt;br&gt;enskilde eller någon närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till sitt förfogande skall ombudsmannen ha ett råd vars ledamöter utses Prop. 1993/94:219&lt;br&gt;av regeringen. Ombudsmannen skall vara rådets ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att Handikappombudsmannen inrättas som en&lt;br&gt;ny myndighet. Den nya myndigheten ersätter Statens handikappråd, men&lt;br&gt;får väsentligt ändrade arbetsuppgifter i förhållande till det nuvarande&lt;br&gt;rådet. Handikappombudsmannen blir chef för den nya myndigheten som&lt;br&gt;bör heta Handikappombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En organisationskommitté tillsätts för att förbereda inrättandet av&lt;br&gt;Handikappombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen föreslås inrättas den 1 juli 1994. Den nya&lt;br&gt;lagen skall träda i kraft samma dag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut........................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Lagtext...................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Förslag till lag om Handikappombudsmannen ........4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Ärendet och dess beredning.......................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter........................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;Inrättande av en handikappombudsman................9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;Ombudsmannens verksamhetsområde&amp;nbsp;och uppgifter .......13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;Ändringar i sekretesslagstiftningen .................19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;Organisation och finansiering.....................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;Anslag för budgetåret 1994/95 .................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Författningskommentar ........................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 Förslaget till lag om Handikappombudsmannen ......23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Förslaget till ändring i sekretesslagen (1980:100) ..... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av Handikapputredningens slutbetänkande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett samhälle för alla (SOU 1992:52)............. 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Handikapputredningens förslag till lag om handikapp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ombudsman samt till ändring av sekretesslagen ......29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Utdrag ur remissammanställning (Ds 1993:95) över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alla samt remissinstanserna...................34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 FN:s Standard Rules on the Equalization of&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Opportunities for Persons with disabilities .........47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Lagrådsremissens lagförslag..................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Lagrådets yttrande........................66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994 . 67&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. antar regeringens förslag till lag om Handikappombudsmannen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. godkänner det som regeringen förordar om inriktningen av Handi-&lt;br&gt;kappombudsmannens verksamhet (avsnitt 6),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bemyndigar regeringen att ombilda Statens handikappråd till&lt;br&gt;myndigheten Handikappombudsmannen enligt de riktlinjer som&lt;br&gt;regeringen förordar (avsnitt 7),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. till Handikappombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett&lt;br&gt;ramanslag på 8 374 000 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om Handikappombudsmannen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Handikappombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor som angår&lt;br&gt;funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Målet för verksam-&lt;br&gt;heten skall vara full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnads-&lt;br&gt;villkor för personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannens verksamhet skall i första hand avse&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering i frågor som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Handikappombudsmannen skall verka för att brister i lagar och andra&lt;br&gt;författningar i fråga om personer med funktionshinder avhjälps.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Handikappombudsmannen skall när det behövs ta initiativ till&lt;br&gt;överläggningar med myndigheter, företag, organisationer och andra i&lt;br&gt;syfte att motverka att personer missgynnas eller på annat sätt utsätts för&lt;br&gt;orättvis eller kränkande behandling på grund av funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen skall även genom informationsverksamhet&lt;br&gt;och på annat liknande sätt verka för att ingen missgynnas eller på annat&lt;br&gt;sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av funktions-&lt;br&gt;hinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Myndigheter, landsting och kommuner som har skyldighet att fullgöra&lt;br&gt;uppgifter som rör personer med funktionshinder, skall på Handikappom-&lt;br&gt;budsmannens uppmaning lämna uppgifter till ombudsmannen om sin&lt;br&gt;verksamhet. De är också skyldiga att på ombudsmannens uppmaning&lt;br&gt;komma till överläggningar med denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller också den som enligt 11 kap. 6 § Prop. 1993/94:219&lt;br&gt;tredje stycket regeringsformen anförtrotts förvaltningsuppgift som rör&lt;br&gt;personer med funktionshinder eller som fått bidrag av staten, landsting&lt;br&gt;eller kommun med skyldighet att främja funktionshindrades intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Handikappombudsmannen biträds av ett särskilt råd. Ombudsmannen&lt;br&gt;är rådets ordförande och leder dess verksamhet. Regeringen utser&lt;br&gt;ombudsmannen och rådets övriga ledamöter för en bestämd tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2. Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 kap. 21 § sekretesslagen (1980:100)' skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i ärende hos Jämställdhetsombudsmannen eller Jäm-&lt;br&gt;ställdhetsnämnden enligt jämställdhetslagen (1991:433) för uppgift om&lt;br&gt;enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att&lt;br&gt;den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos ombudsmannen och Nämnden mot etnisk diskrimi-&lt;br&gt;nering i ärende enligt lagen (0000:000) mot etnisk diskriminering för&lt;br&gt;uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan&lt;br&gt;antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet en-&lt;br&gt;ligt lagen (1994:000) om Handi-&lt;br&gt;kappombudsmannen för uppgift om&lt;br&gt;enskilds personliga eller ekono-&lt;br&gt;miska förhållanden, om det kan&lt;br&gt;antas att den enskilde eller någon&lt;br&gt;honom närstående lider skada eller&lt;br&gt;men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1993/94:101.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Hösten 1988 tillkallades en utredning med uppgift att behandla frågor om&lt;br&gt;samhällets stöd till personer med funktionshinder (dir. 1988:53).&lt;br&gt;Utredningen antog namnet 1989 års handikapputredning (S 1988:03).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har avlämnat sex betänkanden, varav det sista - Ett&lt;br&gt;samhälle för alla (SOU 1992:52) - lades fram i juni 1992. I betänkandet&lt;br&gt;föreslår utredningen bl.a. att en handikappombudsman inrättas för att&lt;br&gt;bevaka funktionshindrades rättigheter i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande behandlas frågan om en handikappombudsman.&lt;br&gt;Handikapputredningens slutbetänkade Ett samhälle för alla har därvid&lt;br&gt;utgjort det huvudsakliga underlaget för regeringens överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1&lt;br&gt;och dess lagförslag i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats och en sammanställning över&lt;br&gt;remissvaren har publicerats i en särskild departementspromemoria&lt;br&gt;(Ds 1993:95). En förteckning över remissinstanserna samt den del av&lt;br&gt;departementspromemorian som avser frågan om inrättande av en&lt;br&gt;handikappombudsman finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN har nyligen antagit standardregler om funktionshindrades rätt till full&lt;br&gt;delaktighet och jämlikhet (Standard Rules on the Equalization of&lt;br&gt;Opportunities for Persons with Disabilities). Standardreglerna återges i&lt;br&gt;bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 3 mars 1994 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag till vissa lagtekniska&lt;br&gt;justeringar i förslaget till lag om Handikappombudsmannen. Vi åter-&lt;br&gt;kommer till Lagrådets synpunkter i författningskommentaren. Därutöver&lt;br&gt;har smärre redaktionella ändringar gjorts i lagtexten i förhållande till&lt;br&gt;lagrådsremissen. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;br&gt;lämnande Lagrådet utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Allmänna utgångspunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har senast i proposition 1992/93:159, vilken godkänts av&lt;br&gt;riksdagen (bet. 1992/93:SoU19, rskr. 1992/93:321), lagt fast målet för&lt;br&gt;handikappolitiken. Utgångspunkten är alla människors lika värde och lika&lt;br&gt;rätt. Det betyder att personer med funktionshinder skall ha möjlighet att&lt;br&gt;som andra delta i olika aktiviteter. Personer med funktionshinder skall,&lt;br&gt;i likhet med andra, ges möjligheter att få en god utbildning, ha ett&lt;br&gt;förvärvsarbete, ha ett tryggt och värdigt boende, delta i olika fritids- och&lt;br&gt;kulturaktiviteter m.m. Målet för handikappolitiken är således att uppnå&lt;br&gt;full delaktighet och jämlikhet. Ansvaret för att detta mål kan infrias åvilar&lt;br&gt;hela samhället, men ytterst staten, kommunerna och landstingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan principiell utgångspunkt är den miljörelaterade synen på&lt;br&gt;handikapp. En skada eller sjukdom kan leda till en funktionsnedsättning,&lt;br&gt;men ett handikapp uppstår först då miljön inte är tillgänglig. Handikapp&lt;br&gt;är inte en brist hos den enskilde utan ett förhållande mellan skadan eller&lt;br&gt;sjukdomen och omgivningen. Detta synsätt ställer stora krav på an-&lt;br&gt;passning av såväl den fysiska miljön som på olika serviceåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I maj 1993 beslutade riksdagen om förbättrade stöd- och serviceinsatser&lt;br&gt;för personer med funktionshinder (bet. 1992/93:SoU19, rskr.&lt;br&gt;1992/93:321). Beslutet grundade sig på regeringens ovannämnda&lt;br&gt;proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade.&lt;br&gt;Handikapputredningens betänkande Handikapp - Välfärd - Rättvisa&lt;br&gt;(SOU 1991:46) utgjorde till stor del underlaget för regeringens proposi-&lt;br&gt;tion. Det förbättrade stödet började att gälla den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut innebär bl.a. att en särskild rättighetslag för personer&lt;br&gt;med funktionshinder har införts, lagen (1993:387) om stöd och service&lt;br&gt;till vissa funktionshindrade, (LSS). Genom lagen ges bl.a. personer med&lt;br&gt;utvecklingsstörning och personer med stora och varaktiga funktionshinder&lt;br&gt;rätt till ett antal i lagen preciserade stöd- och serviceinsatser. Regeringen&lt;br&gt;har uppdragit åt Socialstyrelsen att noga följa upp och utvärdera de olika&lt;br&gt;delarna av reformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudinriktningen i 1994 års handikappreform har varit att på olika sätt&lt;br&gt;stärka funktionshindrades självbestämmande och inflytande. LSS&lt;br&gt;innehåller därför en rad individinriktade rättigheter. Personer med&lt;br&gt;funktionshinder och deras anhöriga skall inte vara beroende av vilken&lt;br&gt;människosyn myndigheter och enskilda handläggare har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De individuella insatserna är avgörande för att åstadkomma oberoende&lt;br&gt;och förbättra de personliga förutsättningarna för personer med funktions-&lt;br&gt;hinder. Det är emellertid lika viktigt att de individuella åtagandena följs&lt;br&gt;upp med generella åtgärder för att funktionshindrade skall bli likställda&lt;br&gt;med andra samhällsmedborgare. Handikapputredningen har i sitt&lt;br&gt;slutbetänkande - Ett samhälle för alla (SOU 1992:52) - lagt flera förslag&lt;br&gt;på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan konstatera att samhället trots de reformer som&lt;br&gt;genomförts på handikappområdet fortfarande i många avseenden inte&lt;br&gt;medger en sådan likställighet. Den generella tillgängligheten inom varje&lt;br&gt;samhällssektor behöver utvecklas och säkerställas och ansvaret inom varje&lt;br&gt;sektor måste göras tydligare. Regeringen har mot den bakgrunden i årets&lt;br&gt;regeringsförklaring lagt fast att 1994 års handikappreform skall följas upp&lt;br&gt;med ytterligare reformförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens slutbetänkande har i vissa delar redan utgjort&lt;br&gt;underlag för bedömningar och förslag från regeringen. Regeringen vill&lt;br&gt;i detta sammanhang bl.a. nämna de pågående insatserna för att öka ROT-&lt;br&gt;programmet (Reparation, Ombyggnad, Tillbyggnad). Dessa insatser ger&lt;br&gt;möjligheter att förbättra tillgängligheten i offentliga lokaler. I förra årets&lt;br&gt;kompletteringsproposition (prop. 1992/93:150, bil.8) lämnade regeringen&lt;br&gt;förslag om ökade ROT-insatser. Regeringen framhöll bl.a. att ROT-&lt;br&gt;projekt som leder till ökad tillgänglighet för personer med funktions-&lt;br&gt;hinder bör ges särskild uppmärksamhet vid prövningen av olika projekt-&lt;br&gt;ansökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På basis av Handikapputredningen föreslår regeringen i årets budget-&lt;br&gt;proposition handikappolitiska reformer på rekreations-, kultur-, ut-&lt;br&gt;bildnings-, arbetsmarknads - och trafikområdena. Andra förslag från&lt;br&gt;Handikapputredningen har behandlats i andra sammanhang. Vissa större&lt;br&gt;frågeområden är föremål för ytterligare utredning i av regeringen tillsatta&lt;br&gt;kommittéer eller bereds vidare i annan särskild ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi nyss påpekat har personer med funktionshinder många gånger&lt;br&gt;sämre livsvillkor än befolkningen i övrigt. De särbehandlas ofta på ett&lt;br&gt;negativt sätt genom att de inte har tillgång till samhällets utbud av&lt;br&gt;resurser och tjänster på samma villkor som andra. I vissa fall finns&lt;br&gt;exempel på att funktionshindrade diskrimineras i olika avseenden.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att det behövs ökade ansträngningar från såväl&lt;br&gt;det allmännas sida som från övriga delar av samhället för att förhindra&lt;br&gt;sådana tendenser. Varje samhällssektor måste i högre grad ta sitt ansvar&lt;br&gt;för tillgängligheten i sin verksamhet och åtgärder måste vidtas för att&lt;br&gt;förhindra att personer med funktionshinder särbehandlas på ett sätt som&lt;br&gt;är till nackdel för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också motivet till att regeringen nu föreslår att en handikappom-&lt;br&gt;budsman inrättas för att på ett sektorsövergripande sätt bevaka frågor som&lt;br&gt;rör funktionshindrade personers rätt och intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Inrättande av en handikappombudsman&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En handikappombudsman inrättas. Ombuds-&lt;br&gt;mannen skall bevaka frågor som rör funktionshindrade personers&lt;br&gt;rättigheter och intressen på olika samhällsområden. Handikappom-&lt;br&gt;budsmannens uppgifter regleras i en särskild lag. Till ombudsmannen&lt;br&gt;knyts ett särskilt råd vars ledamöter utses av regeringen för en&lt;br&gt;bestämd tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget om inrättande av en handikappom-&lt;br&gt;budsman mottas i princip positivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten för handikappolitiken&lt;br&gt;är principen om alla människors lika värde och lika rätt. Personer med&lt;br&gt;funktionshinder skall beredas möjligheter att vara med i samhällslivet och&lt;br&gt;delta i olika aktiviteter. Målet är full delaktighet och jämlikhet. De&lt;br&gt;viktigaste begreppen är valfrihet och integritet. Som tidigare framhållits&lt;br&gt;är det miljörelaterade handikappbegreppet en utgångspunkt för reform-&lt;br&gt;arbetet inom handikappområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet för personer med funktionshinder har successivt förbättrats. Ökad&lt;br&gt;tillgänglighet har inneburit att allt fler personer med funktionshinder&lt;br&gt;kunnat ta del av vad samhället kan erbjuda på olika områden. För-&lt;br&gt;bättringarna har uppnåtts genom en kombination av en generell väl-&lt;br&gt;färdspolitik och särskilt riktade handikappolitiska åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kombination av generella insatser och särskilt riktade, kompenseran-&lt;br&gt;de, åtgärder kommer också i fortsättningen att utgöra grundstenarna i den&lt;br&gt;svenska handikappolitiken. En väsentlig förutsättning är att varje&lt;br&gt;samhällssektor tar ett ansvar för att bevaka frågor som rör funktionshind-&lt;br&gt;rade personer och deras villkor, anpassar sin verksamhet så att den blir&lt;br&gt;tillgänglig samt i övrigt verkar för att funktionshindrade personers behov&lt;br&gt;och förutsättningar beaktas och uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen har visat att kvinnor och män med funktionshin-&lt;br&gt;der och deras familjer ofta särbehandlas på ett för dem ofördelaktigt sätt&lt;br&gt;på olika samhällsområden trots de insatser som hittills gjorts. De har inte&lt;br&gt;samma tillgång till samhällets utbud av resurser och tjänster som andra&lt;br&gt;medborgare. Handikapputredningen visade i sin lägesrapport Handikapp&lt;br&gt;och välfärd (SOU 1990:19) och i sitt slutbetänkande Ett samhälle för alla&lt;br&gt;(SOU 1992:52) att personer med funktionshinder inte har samma&lt;br&gt;självklara tillgång till allmänna kommunikationer, dagliga nyheter,&lt;br&gt;fritidsverksamhet, läromedel, arbete m.m. som övriga samhällsmed-&lt;br&gt;borgare. Utredningen konstaterade att bristen på likställighet gäller på i&lt;br&gt;stort sett alla samhällsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra undersökningar, bl.a. av handikapprörelsen, visar att kvinnor&lt;br&gt;med funktionshinder ibland får stå tillbaka för män med funktionshinder.&lt;br&gt;Fler funktionshindrade kvinnor än män anser sig t.ex. behöva mer&lt;br&gt;praktisk daglig hjälp än de nu får. Det tycks också vara vanligare att&lt;br&gt;funktionshindrade män får mer avancerad teknisk utrustning än kvinnor.&lt;br&gt;Forskning inom handikappområdet koncentreras i högre grad på män än&lt;br&gt;kvinnor. I detta sammanhang måste också framhållas de svårigheter som&lt;br&gt;funktionshindrade personer med invandrarbakgrund kan möta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har den offentliga sektorn genomgått betydande&lt;br&gt;strukturförändringar. Från statens sida har detta bl.a. tagit sig uttryck i&lt;br&gt;minskad regelstyrning av kommunal verksamhet. Det direkta ansvaret för&lt;br&gt;genomförandet och förverkligandet av olika beslut från statsmakternas&lt;br&gt;sida har i allt högre grad lagts på kommuner och landsting. Generella&lt;br&gt;statsbidrag, ramlagstiftning samt ökad frihet för kommuner och landsting&lt;br&gt;att själva bestämma om innehåll och prioritering av sin verksamhet är&lt;br&gt;andra exempel på förändringar inom den offentliga förvaltningen. Syftet&lt;br&gt;med dessa förändringar är att förlägga demokratiska beslut så nära&lt;br&gt;medborgarna som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt finns emellertid en uppenbar risk för att en samhällsutveck-&lt;br&gt;ling som bygger på ramlagstiftning och decentralisering kan leda till&lt;br&gt;olikheter i kvaliteten på bl.a. stödet och servicen till personer med&lt;br&gt;funktionshinder. Förutsättningarna vad gäller kompetens och resurser,&lt;br&gt;liksom ambitionerna på handikappområdet, varierar kraftigt mellan&lt;br&gt;kommuner och i vissa fall mellan lokala nämnder. Det i sin tur kan leda&lt;br&gt;till ojämlika levnadsvillkor och i värsta fall segregerade lösningar. Det&lt;br&gt;är mot den bakgrunden som riksdagen i maj 1993 beslutade om den nya&lt;br&gt;rättighetslagen för personer med stora funktionshinder, lag (1993:387) om&lt;br&gt;stöd och service till vissa funktionshindrade .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns vidare en tendens både hos myndigheter och enskilda att vilja&lt;br&gt;skjuta över sitt ansvar på myndigheter med särskild inriktning på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handikappfrågor eller att efterlysa särskilt riktade åtgärder i stället för att&lt;br&gt;kompensera brister i den generella planeringen. Det finns anledning att&lt;br&gt;vara uppmärksam på sådana tendenser så att inte personer med funktions-&lt;br&gt;hinder missgynnas eller särbehandlas i negativ bemärkelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill starkt betona betydelsen av att kommuner och landsting&lt;br&gt;fortsätter och intensifierar sina ansträngningar att göra sin verksamhet&lt;br&gt;tillgänglig för personer med funktionshinder, så att dessa kan delta i&lt;br&gt;samhällslivet på samma sätt som andra. På motsvarande sätt har varje&lt;br&gt;samhällssektor med sina respektive myndigheter och organ sitt ansvar för&lt;br&gt;bevakning av frågor som rör funktionshindrade personers villkor. Det är&lt;br&gt;därvid väsentligt att handikappfrågorna inte isoleras från sitt naturliga&lt;br&gt;sammanhang utan behandlas inom det verksamhetsområde där de naturligt&lt;br&gt;hör hemma. Detta ger också olika samhällssektorer en god kunskap om&lt;br&gt;funktionshindrade personers livsvillkor och behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att ytterligare ansträngningar behöver göras för att&lt;br&gt;påskynda utvecklingen inom handikappområdet. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening bör en handikappombudsman inrättas i syfte att motverka att&lt;br&gt;personer med funktionshinder särbehandlas på ett för dem ofördelaktigt&lt;br&gt;sätt eller missgynnas. Ombudsmannen skall bevaka frågor som rör&lt;br&gt;funktionshindrades rättigheter och intressen inom offentlig och enskild&lt;br&gt;verksamhet. En sådan bevakning bör kunna bidra till att upptäcka och&lt;br&gt;motverka förhållanden som kan missgynna personer med funktionshinder&lt;br&gt;eller som kan innebära att den enskilde utsätts för orättvis eller kränkande&lt;br&gt;behandling på grund av sitt funktionshinder. Ombudsmannens arbete skall&lt;br&gt;syfta till att få till stånd en likvärdig behandling av funktionshindrade&lt;br&gt;med andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bevakning av frågor som rör funktionshindrade personers rättigheter&lt;br&gt;ligger också i linje med de standardregler om funktionshindrades rätt till&lt;br&gt;full delaktighet och jämlikhet som FN:s generalförsamling antog i&lt;br&gt;december 1993 och som medlemsländerna, däribland Sverige, anslutit sig&lt;br&gt;till. Reglerna har tagits fram på initiativ av den svenska regeringen. En&lt;br&gt;internationell arbetsgrupp med representanter från mer än 70 länder och&lt;br&gt;internationella handikapporganisationer har arbetat fram förslaget. Syftet&lt;br&gt;är att tillförsäkra personer med funktionshinder jämlikhet och delaktighet&lt;br&gt;på olika samhällsområden. Utgångspunkten för arbetet med reglerna har&lt;br&gt;bl.a. varit de erfarenheter som vunnits under FN:s handikappårtionde&lt;br&gt;åren 1983-1992. Reglerna är inte juridiskt bindande, men väl moraliskt&lt;br&gt;förpliktande för regeringarna. Reglerna uttrycker tydliga principiella&lt;br&gt;ståndpunkter om både ansvar och insatser på olika områden, och ger&lt;br&gt;klara anvisningar om hur ett land kan undanröja hinder för funktionshind-&lt;br&gt;rades delaktighet i samhällslivet. Tanken är att länderna på olika sätt skall&lt;br&gt;ta ett ansvar för att reglerna tillämpas och arbeta för principerna om full&lt;br&gt;delaktighet och jämlikhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Standardreglerna avser följande fyra huvudområden: Förutsättningarna&lt;br&gt;för delaktighet, målområden för delaktighet, åtgärder som syftar till att&lt;br&gt;nå delaktighet samt ett system för övervakning och uppföljning av&lt;br&gt;reglerna. Inom de tre första huvudområdena finns ett antal regler -&lt;br&gt;sammanlagt 22 stycken - som beskriver vilka åtgärder som staterna bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidta för att undanröja hinder för funktionshindrade personers deltagande&lt;br&gt;i samhällslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna avser rätten till utbildning och arbete, lokalers tillgänglighet,&lt;br&gt;tillgång till information och transportmedel, socialförsäkring, familjeliv&lt;br&gt;och personlig integritet, kultur, rekreation samt religionsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s standardregler är i hög grad ett policyskapande dokument som&lt;br&gt;lägger fast grundläggande principer om jämlikhet och delaktighet för&lt;br&gt;personer med funktionshinder inom många samhällsområden. Sverige&lt;br&gt;har, liksom övriga medlemsstater, anslutit sig till reglerna och därmed&lt;br&gt;åtagit sig att tillämpa dem och arbeta för att de omsätts i praktisk&lt;br&gt;handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en klar överensstämmelse mellan innehållet i dessa regler och&lt;br&gt;målet för den svenska handikappolitiken. Det finns därmed anledning att&lt;br&gt;i Sverige fästa stor vikt vid standardreglerna i det pågående handikappoli-&lt;br&gt;tiska arbetet. Det är viktigt att innehållet i reglerna och de principer som&lt;br&gt;styr reglerna blir kända i landet. Det är också väsentligt att man inom de&lt;br&gt;olika samhällsområdena arbetar utifrån de grundläggande principerna i&lt;br&gt;reglerna om tillgänglighet och delaktighet. Regeringen anser att behovet&lt;br&gt;av att följa och bevaka tillämpningen av FN:s standardregler utgör ett&lt;br&gt;ytterligare motiv för att inrätta en handikappombudsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I standardreglerna åtar sig också medlemsstaterna att inrätta nationella&lt;br&gt;samordningskommittéer. Dessa samordningsorgan skall vara självständiga&lt;br&gt;men vara underställda regeringarna. Handikappombudsmannen - med den&lt;br&gt;inriktning som här föreslås - passar väl in i den beskrivning som ges i&lt;br&gt;standardreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor kring Handikappombudsmannens verksamhet är av stor&lt;br&gt;betydelse för personer med funktionshinder. Enligt regeringens mening&lt;br&gt;är därför lagformen att föredra när det gäller att ange vilken huvudsaklig&lt;br&gt;funktion Handikappombudsmannen skall ha, medan en reglering av&lt;br&gt;organisation och administration bör ske i en myndighetsinstruktion.&lt;br&gt;Regeringen anser också att lagformen markerar den vikt statsmakterna&lt;br&gt;lägger vid ombudsmannens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagformen bör väljas också av andra skäl. Längre fram i propositionen&lt;br&gt;föreslås att Handikappombudsmannen skall kunna inhämta uppgifter om&lt;br&gt;verksamhet som rör funktionshindrade personers förhållanden i olika&lt;br&gt;avseenden. Ombudsmannen bör också kunna ta initiativ till överlägg-&lt;br&gt;ningar med myndigheter, företag och organisationer i syfte att motverka&lt;br&gt;missgynnande av funktionshindrade personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen bör utses av regeringen för en bestämd tid.&lt;br&gt;Till ombudsmannen bör knytas ett särskilt råd, vars ledamöter likaledes&lt;br&gt;utses för en bestämd tid. Handikappombudsmannen bör inrättas den 1 juli&lt;br&gt;1994. Då bör också lagen börja gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ombudsmannens verksamhetsområde och&lt;br&gt;uppgifter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Handikappombudsmannen skall bevaka&lt;br&gt;frågor som rör funktionshindrade personers rättigheter och intres-&lt;br&gt;sen. Ombudsmannen skall arbeta utifrån de handikappolitiska målen&lt;br&gt;om full delaktighet och jämlikhet. Andra principiella utgångspunk-&lt;br&gt;ter är en miljörelaterad syn på handikapp och FN:s standardregler&lt;br&gt;för funktionshindrade. Verksamhetsområdet skall omfatta både den&lt;br&gt;offentliga och enskilda samhällssektorn. Tyngdpunkten i Handi-&lt;br&gt;kappombudsmannens arbete skall ligga på uppföljning och utvär-&lt;br&gt;dering av handikappolitikens utveckling och måluppfyllelse på olika&lt;br&gt;samhällsområden, nationella utvärderingar samt samordning.&lt;br&gt;Ombudsmannen skall ha en allmänt rådgivande, upplysande,&lt;br&gt;granskande och utredande funktion. Ombudsmannen skall kunna ta&lt;br&gt;initiativ och göra uttalanden i olika frågor som rör det egna verk-&lt;br&gt;samhetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen skall följa tillämpningen av lagstiftning som kan&lt;br&gt;ha betydelse för det handikappolitiska området och verka för att att&lt;br&gt;eventuella brister i lagar och andra författningar i fråga om perso-&lt;br&gt;ner med funktionshinder avhjälps. Handikappombudsmannen kan&lt;br&gt;kalla till överläggningar och begära in uppgifter om verksamhet på&lt;br&gt;handikappområdet. Myndigheter, landsting och kommuner som har&lt;br&gt;skyldighet att fullgöra uppgifter som rör personer med funktions-&lt;br&gt;hinder är skyldiga att på uppmaning av Handikappombudsmannen&lt;br&gt;lämna sådana uppgifter och komma till överläggningar. Detsamma&lt;br&gt;gäller andra som anförtrotts förvaltningsuppgift som rör personer&lt;br&gt;med funktionshinder eller som fått bidrag av stat, landsting eller&lt;br&gt;kommun för att främja funktionshindrades intressen. Handikappom-&lt;br&gt;budsmannen skall dock inte utöva tillsyn över andra myndigheters&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig del i Handikappombudsmannens arbete är att långsiktigt&lt;br&gt;följa och bevaka Europeiska unionens (EU) insatser på olika sam-&lt;br&gt;hällsområden och analysera och beskriva vilka konsekvenser detta&lt;br&gt;kan få för personer med funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje år skall ombudsmannen i en rapport till regeringen redovisa&lt;br&gt;de frågor som bedöms vara viktiga för regeringen att känna till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Handikappombudsmannen skall ha en rådgivande&lt;br&gt;och upplysande roll men skall också kunna driva processer inom&lt;br&gt;prioriterade områden. Ombudsmannen skall kunna företräda enskilda i&lt;br&gt;mål och ärenden som är betydelsefulla för rättstillämpningen eller om det&lt;br&gt;annars finns särskilda skäl för det. Handikapputredningen understryker&lt;br&gt;att förutsättningen för att Handikappombudsmannen skall ha en process-&lt;br&gt;förande roll är att det finns sanktionerade förbudsbestämmelser inom de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktuella områdena. Därför fordras det i varje lag som tillämpas en&lt;br&gt;precisering av vad en diskriminerande handling består i och vilken&lt;br&gt;rättsföljd som skall gälla. Utredningen föreslår att bestämmelser om&lt;br&gt;förbud för diskriminering samt sanktioner införs inom områdena arbetsliv&lt;br&gt;och näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissopinionen är splittrad. Det är framförallt&lt;br&gt;förslaget om en handikappombudsman med rätt att driva processer inom&lt;br&gt;vissa områden som delat remissinstanserna i två läger. Samtliga&lt;br&gt;handikapporganisationer som yttrat sig utom Synskadades riksförbund&lt;br&gt;(SRF) tillstyrker förslaget om en processförande handikappombudsman.&lt;br&gt;SRF önskar en annan lösning med utgångspunkt i ett eget förslag om&lt;br&gt;lagreglering av ansvars- och finansieringsprincipen. Tillstyrker gör också&lt;br&gt;Socialstyrelsen som dock anser att Handikappombudsmannens roll som&lt;br&gt;processförare bör göras tydligare. Även Statens handikappråd tillstyrker&lt;br&gt;utredningens förslag liksom vissa kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Riksdagens om-&lt;br&gt;budsmän (JO), Statskontoret samt Hovrätten för Västra Sverige är&lt;br&gt;negativa till förslaget om att Handikappombudsmannen bör tilldelas en&lt;br&gt;processförande roll. Även flera kommuner och landsting är tveksamma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal remissinstanser har pekat på osäkerheten i de kost-&lt;br&gt;nadsmässiga konsekvenserna av utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i det föregående anfört&lt;br&gt;skälen för att en handikappombudsman bör inrättas. Handikappom-&lt;br&gt;budsmannens arbetsfält bör omfatta hela samhällslivet, dvs. både den&lt;br&gt;offentliga och enskilda sektorn. Ombudsmannen bör verka utifrån de&lt;br&gt;handikappolitiska målen om full delaktighet och jämlikhet. En miljörelate-&lt;br&gt;rad syn på handikapp och FN:s standardregler för funktionshindrade är&lt;br&gt;enligt vår mening andra principiella utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudinriktningen av ombudsmannens arbetsuppgifter ligger på det&lt;br&gt;generella planet. Tyngdpunkten i Handikappombudsmannens arbete bör&lt;br&gt;vara uppföljningar av handikappolitikens utveckling och måluppfyllelse&lt;br&gt;på olika samhällsområden samt övergripande nationella utvärderingar och&lt;br&gt;samordning. Detta innebär ingen inskränkning i andra myndigheters&lt;br&gt;ansvar för uppföljning och utvärdering inom sina respektive områden.&lt;br&gt;Handikappombudsmannens verksamhet innefattar också regelbundet åter-&lt;br&gt;kommande utvärderingar av åtgärder som vidtas för att förverkliga FN:s&lt;br&gt;standardregler. Det är naturligt att ombudsmannen i det sammanhanget&lt;br&gt;samarbetar med forskningsinstitutioner, myndigheter, handikapporganisa-&lt;br&gt;tioner m.fl. och följer det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs&lt;br&gt;på handikappområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de viktigaste uppgifterna för Handikappombudsmannen är att&lt;br&gt;följa rättstillämpningen på handikappområdet. Om det behövs skall&lt;br&gt;ombudsmannen initiera förändringar i lagar och förordningar som kan ha&lt;br&gt;betydelse för personer med funktionshinder. Detta kan ske såväl&lt;br&gt;informellt, genom underhandskontakter med berörda departement, som&lt;br&gt;formellt, genom framställning till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen skall på olika sätt aktivt förmå myndigheter och andra&lt;br&gt;i samhällslivet att beakta funktionshindrade personers rättigheter och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intressen. En viktig uppgift blir att verka för att åtgärder vidtas på olika&lt;br&gt;samhällsområden för att flytta fram positionerna för personer med&lt;br&gt;funktionshinder. För att Handikappombudsmannen skall kunna fullgöra&lt;br&gt;sina arbetsuppgifter och påverka omgivningens inställning och attityder&lt;br&gt;till handikapp, behöver ombudsmannen ha tillgång till fakta och andra&lt;br&gt;upplysningar som rör frågor som angår funktionshindrades rättigheter och&lt;br&gt;intressen samt möjligheter till erfarenhetsutbyte. Ombudsmannen bör&lt;br&gt;därför kunna begära in uppgifter från myndigheter, organisationer,&lt;br&gt;företag och andra vars verksamhet berör funktionshindrade personers&lt;br&gt;rättigheter och intressen. Detta bygger i allmänhet på frivillighet.&lt;br&gt;Myndigheter, landsting och kommuner som är skyldiga att fullgöra&lt;br&gt;uppgifter som rör personer med funktionshinder skall dock på om-&lt;br&gt;budsmannens uppmaning lämna uppgifter om sin verksamhet. Detsamma&lt;br&gt;bör gälla för andra som anförtrotts förvaltningsuppgift som rör personer&lt;br&gt;med funktionshinder eller som fått bidrag från stat, landsting eller&lt;br&gt;kommun för att främja funktionshindrades intressen. Detta innebär inte&lt;br&gt;att Handikappombudsmannen får någon tillsynsfunktion gentemot statliga&lt;br&gt;och kommunala myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen bör också genom överläggningar med nämnda organ&lt;br&gt;diskutera åtgärder för att förhindra att personer med funktionshinder&lt;br&gt;missgynnas. De som är uppgiftsskyldiga bör också vara skyldiga att&lt;br&gt;komma till sådana överläggningar. Om det behövs skall ombudsmannen&lt;br&gt;försöka förmå de berörda att själva motverka eller upphöra med sådant&lt;br&gt;som innebär att eller som kan uppfattas som att en person får stå tillbaka&lt;br&gt;för någon annan eller får en sämre behandling på grund av sitt funktions-&lt;br&gt;hinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen bör vidare ha en allmänt informerande och&lt;br&gt;rådgivande funktion. Personer som vänder sig till ombudsmannen skall&lt;br&gt;kunna få upplysningar om vart de skall vända sig i olika frågor som&lt;br&gt;funktionshinder kan ge upphov till och hur de kan bevaka sina intressen&lt;br&gt;och ta tillvara sin rätt. Ombudsmannen kan i det sammanhanget ta&lt;br&gt;initiativ till överläggningar eller ta de kontakter som i övrigt behövs för&lt;br&gt;att få sakfrågan belyst. Ombudsmannen skall däremot inte fungera som&lt;br&gt;en advokat eller ombud för enskilda personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligt att Handikappombudsmannen också får information&lt;br&gt;direkt från personer med funktionshinder själva och deras anhöriga.&lt;br&gt;Handikapporganisationerna har goda kunskaper om sina medlemmars&lt;br&gt;livsvillkor. Ett nära samarbete med dessa organisationer är därför&lt;br&gt;naturligt. På motsvarande sätt kan andra som är verksamma inom&lt;br&gt;handikappområdet förmedla sina erfarenheter. En annan viktig kunskaps-&lt;br&gt;källa är att aktivt följa det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs&lt;br&gt;inom handikappområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig uppgift för ombudsmannen är att på olika sätt arbeta för att&lt;br&gt;öka insikten om gällande regler och de värderingar dessa bygger på samt&lt;br&gt;ta initiativ till förändringar som syftar till att lyfta fram frågor som rör&lt;br&gt;funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Handikappom-&lt;br&gt;budsmannen bör därför kunna uttala sig i olika frågor som har med&lt;br&gt;funktionshindrade personers livsvillkor att göra. Däremot skall om-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;budsmannen inte, som tidigare nämnts, ha någon tillsyn över andra&lt;br&gt;myndigheters arbete. Han eller hon skall heller inte göra uttalanden om&lt;br&gt;huruvuda en myndighets eller befattningshavares åtgärd i visst fall är&lt;br&gt;olaglig eller är ett tjänstefel. Ombudsmannen bör däremot ta initiativ till&lt;br&gt;förändringar som bedöms angelägna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild uppmärksamhet skall ägnas barn med funktionshinder och deras&lt;br&gt;föräldrars situation och behov. Funktionshindrade barns behov skiljer sig&lt;br&gt;från funktionshindrade vuxnas. Det är därför viktigt att handikappaspek-&lt;br&gt;terna diskuteras utifrån ett barn- och familjeperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att förhållandena för kvinnor med funktionshinder&lt;br&gt;uppmärksammas och vägs in i det handikappolitiska arbetet. Om-&lt;br&gt;budsmannen bör därför rikta särskild uppmärksamhet på funktionshindra-&lt;br&gt;de kvinnors situation inom olika samhällsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett område som det är viktigt att uppmärksamma är&lt;br&gt;funktionshindrade föräldrar och deras situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör det ingå i Handikappombudsmannens&lt;br&gt;uppgifter att följa och bevaka handikappfrågornas utveckling inom EU&lt;br&gt;och hur dessa kommer att påverka förhållandena i Sverige för personer&lt;br&gt;med funktionshinder. Ombudsmannen bör ägna uppmärksamhet åt de&lt;br&gt;olika program, resolutioner och andra bestämmelser av styrande och&lt;br&gt;vägledande slag inom EU som kan få särskilda konsekvenser för personer&lt;br&gt;med funktionshinder. I dessa delar bör ombudsmannen samarbeta med&lt;br&gt;Sveriges delegation vid de europeiska gemenskaperna. Bevakningen bör&lt;br&gt;vara så bred som möjligt och omfatta frågor som rör olika delar av&lt;br&gt;samhället, eftersom funktionshindrade personers livsvillkor påverkas av&lt;br&gt;förhållandena inom de flesta samhällsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen skall kontinuerligt hålla regeringen och&lt;br&gt;berörda departement informerade om sitt arbete och lämna underlag och&lt;br&gt;förslag till åtgärder som syftar till att stärka handikappaspekterna i EU-&lt;br&gt;samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En angelägen uppgift för Handikappombudsmannen bör vara att genom&lt;br&gt;upplysnings- och informationsverksamhet eller andra opinionsbildande&lt;br&gt;insatser öka medvetenheten om funktionshindrade personers villkor.&lt;br&gt;Regeringen vill i detta sammanhang framhålla den viktiga roll som&lt;br&gt;handikapporganisationerna har när det gäller opinionsbildning på&lt;br&gt;handikappområdet. Det är främst de funktionshindrade själva som kan&lt;br&gt;informera om vad det verkligen innebär att leva med ett funktionshinder.&lt;br&gt;Handikapprörelsen har här haft och har en betydelsefull roll för&lt;br&gt;utformningen av de handikappolitiska insatserna. Avsikten är inte att&lt;br&gt;Handikappombudsmannen i något avseende skall ta över den opinions-&lt;br&gt;bildande verksamhet som handikapporganisationerna bedriver inom&lt;br&gt;området. Däremot bör Handikappombudsmannen ha en betydelsefull roll&lt;br&gt;när det gäller att förmedla den samlade kunskap ombudsmannen får&lt;br&gt;genom sitt bevaknings- och uppföljningsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen bör årligen avge en rapport över sin verksamhet till&lt;br&gt;regeringen. 1 rapporten bör lyftas fram frågor som ombudsmannen anser&lt;br&gt;regeringen behöver överväga. Det kan vara förslag som rör lagstiftningen&lt;br&gt;eller andra åtgärder. I rapporten bör finnas en sammanställning över de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;principiella uttalanden som ombudsmannen gjort under verksamhetsåret.&lt;br&gt;Bl.a. bör sådana uttalanden tas upp som behandlar FN:s standardregler&lt;br&gt;och den långsiktiga bevakningen av handikappfrågorna inom EU och&lt;br&gt;vilka åtgärder som kan behöva övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissbehandlingen av förslaget om att inrätta en handikappom-&lt;br&gt;budsman har farhågor framförts för att ombudsmannafunktionen kan&lt;br&gt;tunnas ut och bli mindre verkningsfull om allt fler medborgargrupper får&lt;br&gt;sin egen ombudsman. Den åsikten framförs av Jämställdhetsombudsman-&lt;br&gt;nen (JämO) och Riksdagens ombudsmän (JO). Hovrätten för Västra&lt;br&gt;Sverige anser att Handikappombudsmannens uppgifter bör kunna ingå i&lt;br&gt;Diskrimineringsombudsmannens (DO).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill mot bakgrund av dessa synpunkter betona att Handi-&lt;br&gt;kappombudsmannen främst skall arbeta med generella åtgärder för att&lt;br&gt;främja funktionshindrade personers möjligheter att utnyttja allmän och&lt;br&gt;enskild verksamhet på bästa sätt. Ombudsmannen skall alltså inte arbeta&lt;br&gt;med enskilda ärenden på annat sätt än genom allmän rådgivning och&lt;br&gt;vägledning. I motsats till JämO, som riktar sin verksamhet i huvudsak till&lt;br&gt;arbetsgivare, skall Handikappombudsmannen arbeta över alla sam-&lt;br&gt;hällsområden. Ombudsmannen skall också arbeta med FN:s standard-&lt;br&gt;regler som utgångspunkt. Ombudsmännen kommer således att verka på&lt;br&gt;olika områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller avgränsningen till Justitiekanslern (JK) och JO bör, enligt&lt;br&gt;regeringens bedömning, det inte heller uppstå några kompetenskonflikter.&lt;br&gt;Handikappombudsmannen skall inte ha tillsyn över eller granska&lt;br&gt;myndigheters arbete, vilket är JK:s och JO:s uppgifter. Inte heller skall&lt;br&gt;ombudsmannen uttala sig om huruvida en myndighets beslut är riktigt&lt;br&gt;eller inte, eller om någon befattningshavare inom den offentliga&lt;br&gt;förvaltningen begått tjänstefel. Sådana frågor bör i stället handhas av JK,&lt;br&gt;JO eller domstolarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt som Handikappombudsmannen inte skall utföra&lt;br&gt;arbetsuppgifter som ligger inom andra ombudsmäns områden, skall&lt;br&gt;ombudsmannen inte heller inkräkta på myndigheters reguljära ansvar för&lt;br&gt;tillsyn, bevakning, utvärdering m.m av insatserna för funktionshindrade&lt;br&gt;inom det egna ansvarsområdet. Ombudsmannen skall heller inte överta&lt;br&gt;uppgifter som åvilar landsting och kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan påpekats föreslår Handikapputredningen att Handikappom-&lt;br&gt;budsmannen ges möjligheter att driva processer i domstolar i vissa&lt;br&gt;frågor. Enligt utredningsförslaget skall ombudsmannen i principiellt&lt;br&gt;betydelsefulla mål ha rätt att för egen eller annans räkning föra talan vid&lt;br&gt;domstol i en straff- eller civilprocess. Förutsättningen för att om-&lt;br&gt;budsmannen skall kunna ha en processförande roll är att det finns&lt;br&gt;sanktionerade förbudsbestämmelser inom de aktuella områdena. Ut-&lt;br&gt;redningen föreslår att sådana bestämmelser om förbud och sanktioner&lt;br&gt;införs inom arbetslivsområdet och inom näringsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår en ny lag om arbetslivets tillgänglighet för&lt;br&gt;personer med funktionshinder. Handikappombudsmannen skall enligt&lt;br&gt;förslaget ha det övergripande ansvaret för att lagen efterlevs och kunna&lt;br&gt;föra den enskildes talan i arbetsdomstolen. Inom näringsverksamhetsom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 219&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rådet föreslår utredningen att brottsbalken ändras så att en näringsidkare&lt;br&gt;som i sin verksamhet diskriminerar funktionshindrade skall kunna&lt;br&gt;straffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom föreslår utredningen att Handikappombudsmannen ges vissa&lt;br&gt;bevaknings- och uppföljningsuppgifter på plan- och byggområdet, när det&lt;br&gt;gäller möjligheter att resa och på telekommunikationsområdet. För att&lt;br&gt;uppnå detta föreslår utredningen vissa förändringar i aktuell lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som redan redovisats anser regeringen att Handikappom-&lt;br&gt;budsmannen bör inrättas tämligen omgående. För närvarande pågår&lt;br&gt;utredningsarbeten som direkt avser eller har nära samband med de förslag&lt;br&gt;som Handikapputredningen lade fram inom de nu aktuella områdena.&lt;br&gt;Sålunda ingår det i PBL-utredningens (M 1992:03) uppdrag att göra en&lt;br&gt;analys av vilka effekter de nuvarande bestämmelserna i plan- och&lt;br&gt;bygglagen (1987:10) har fått i fråga om tillgängligheten för personer med&lt;br&gt;funktionshinder. Utredningen skall i sina överväganden i tillgänglighets-&lt;br&gt;frågan ta del av de förslag som lagts fram av Handikapputredningen.&lt;br&gt;Vidare har Samreseutredningen (K 1993:06) uppdraget att lägga fram&lt;br&gt;förslag för att åstadkomma en bättre samordning i fråga om resor med&lt;br&gt;kommunal färdtjänst, riksfärdtjänst, sjukresor och resor med kollektiva&lt;br&gt;färdmedel. Ett väsentligt motiv för en förbättrad samordning är att göra&lt;br&gt;kollektivtrafiken mer tillgänglig för funktionshindrade personer. Slutligen&lt;br&gt;bör nämnas det arbete som pågår inom 1992 års arbetsrättskommitté&lt;br&gt;(A 1991:05). Kommittén har bl.a. i uppgift att göra en översyn av den&lt;br&gt;nuvarande arbetsrätten, däribland lagen (1974:13) om vissa anställnings-&lt;br&gt;främjande åtgärder, den s.k. främjandelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang skall också nämnas att remissopinionen, som redan&lt;br&gt;påpekats, är splittrad i frågan om Handikappombudsmannen bör ges en&lt;br&gt;processförande roll. Flera remissinstanser anser att den frågan behöver&lt;br&gt;utredas ytterligare. Andra menar att utredningens förslag om ny&lt;br&gt;lagstiftning på t.ex. arbetslivsområdet kan innebära dubbelreglering och&lt;br&gt;svårigheter att veta vilken lagstiftning som skall tillämpas, eftersom flera&lt;br&gt;lagar kommer att beröra varandra. Ett stort antal remissinstanser har&lt;br&gt;dessutom pekat på att det råder stor osäkerhet om de kostnadsmässiga&lt;br&gt;konsekvenserna av utredningsförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund är regeringen inte beredd att nu lägga fram förslag&lt;br&gt;som innebär att Handikappombudsmannen ges en processförande roll.&lt;br&gt;Handikappombudsmannens uppgifter bör koncentreras till övergripande&lt;br&gt;utvärderings- och uppföljningsuppgifter av handikappolitikens utveckling&lt;br&gt;och måluppfyllelse samt till bevakning, allmän rådgivning och opinions-&lt;br&gt;bildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannens verksamhet bör ses över och utvärderas efter&lt;br&gt;en treårsperiod. I det sammanhanget får prövas vilken betydelse&lt;br&gt;ombudsmannen haft och om funktionen bör förändras i ett eller flera&lt;br&gt;avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ändringar i sekretesslagstiftningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny bestämmelse införs i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100) om att sekretess skall gälla i Handikappombudsmannens&lt;br&gt;verksamhet för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider skada eller men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte yttrat sig över förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt vad regeringen anfört ovan bör&lt;br&gt;Handikappombudsmannen kunna begära in uppgifter av arbetsgivare,&lt;br&gt;myndigheter, organisationer, företag och andra vars verksamhet berör&lt;br&gt;funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening bör uppgifter som Handikappombudsmannen hämtat in vara&lt;br&gt;sekretesskyddade hos ombudsmannen, om uppgiften rör någons person-&lt;br&gt;liga eller ekonomiska förhållanden och om det kan antas att han eller hon&lt;br&gt;eller någon närstående lider skada om uppgiften röjs. Detsamma gäller&lt;br&gt;andra uppgifter som kan framkomma i Handikappombudsmannens&lt;br&gt;verksamhet. Det innebär att alla känsliga uppgifter som avser personliga&lt;br&gt;och ekonomiska förhållanden kommer att vara skyddade. Samma &amp;quot;raka&amp;quot;&lt;br&gt;skaderekvisit kommer därmed att gälla som för Jämställdhetsombudsman-&lt;br&gt;nen och Ombudsmannen mot etnisk diskriminering. Skillnaden är att även&lt;br&gt;närstående skall tas med i bedömningen av om skada kan antas uppstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår bedömning kan Handikappombudsmannens verksamhet inte&lt;br&gt;sägas beröra barn och ungdom på ett sådant sätt att ombudsmannen skulle&lt;br&gt;omfattas av den anmälningsskyldighet som gäller enligt 71 § andra&lt;br&gt;stycket socialtjänstlagen (1980:620). Ombudsmannens arbetsuppgifter&lt;br&gt;ligger på det generella planet och är inte heller inriktat på just barn och&lt;br&gt;ungdom. Enligt 71 § första stycket bör dock var och en som får&lt;br&gt;kännedom om att en underårig misshandlas i hemmet eller annars&lt;br&gt;behandlas där på ett sådant sätt att det är fara för hans hälsa eller&lt;br&gt;utveckling anmäla detta till socialnämnden. Sekretessen torde i ett sådant&lt;br&gt;fall normalt kunna upphävas med stöd av 14 kap. 3 § första stycket&lt;br&gt;sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Organisation och finansiering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Handikappombudsmannen inrättas som en ny&lt;br&gt;myndighet. Den nya myndigheten ersätter Statens handikappråd, men&lt;br&gt;får väsentligt ändrade arbetsuppgifter i förhållande till det nuvarande&lt;br&gt;rådet. Myndighetens namn bör ändras till Handikappombudsmannen.&lt;br&gt;Ombudsmannen utses av regeringen för en bestämd tid och blir chef&lt;br&gt;för myndigheten. Till ombudsmannen knyts ett särskilt råd, som&lt;br&gt;likaledes utses av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: 1 samband med att Handikappombudsmannen&lt;br&gt;inrättas avvecklas Statens handikappråd. De uppgifter som rådet har&lt;br&gt;fördelas till andra myndigheter och organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Socialstyrelsen tillstyrker förslaget om nedläggning&lt;br&gt;av Statens handikappråd. Styrelsen säger sig vara beredd att överta rådets&lt;br&gt;uppgifter när det gäller hanteringen av statsbidraget till handikapporgani-&lt;br&gt;sationerna. En majoritet av remissinstanserna avstyrker förslaget i den&lt;br&gt;meningen att de önskar att ett centralt organ skall finnas kvar och&lt;br&gt;komplettera Handikappombudsmannen. Statens handikappråd anser att en&lt;br&gt;samverkan mellan Handikappombudsmannen och ett sektorsövergripande&lt;br&gt;centralt organ är ett bättre alternativ än enbart en handikappombudsman&lt;br&gt;både när det gäller handikappolitisk slagkraft och effektivt resursutnytt-&lt;br&gt;jande. De flesta handikapporganisationer avstyrker också förslaget med&lt;br&gt;ungefär samma motivering som Statens handikappråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Statens handikappråds uppgifter&lt;br&gt;regleras i förordningen (1988:1094) med instruktion för Statens handi-&lt;br&gt;kappråd. Rådets uppgift är bl.a. att bevaka och samordna frågor inom&lt;br&gt;handikappområdet. Rådet skall arbeta för förbättrade levnadsförhållanden&lt;br&gt;för personer med funktionshinder och därvid inrikta sig på handikapp-&lt;br&gt;frågor som berör flera samhällsområden. Rådet föreslår också regeringen&lt;br&gt;hur statsbidraget till handikapporganisationerna skall fördelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet leds av en styrelse som består av 18 personer. Styrelsen utses av&lt;br&gt;regeringen. Ordföranden är riksdagsledamot. Nio ledamöter företräder&lt;br&gt;handikapporganisationerna. De övriga ledamöterna företräder Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Svenska kommunförbundet, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbets-&lt;br&gt;marknadsstyrelsen, Boverket, Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen och&lt;br&gt;Statens Institut för handikappfrågor i skolan. Rådets kansli har elva&lt;br&gt;personer anställda varav en som kanslichef. För budgetåret 1993/94 har&lt;br&gt;ett ramanslag om 6 miljoner kronor anvisats för rådets verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rådet bildades 1965 fanns det ett stort behov av en central&lt;br&gt;myndighet som kunde samordna och informera om olika verksamheter&lt;br&gt;inom handikappområdet. Handikapprörelsen hade inte den samlade styrka&lt;br&gt;som den nu har för att bedriva intressepolitiskt arbete. Inte heller hade&lt;br&gt;handikappfrågorna någon särskilt framskjuten plats hos myndigheter och&lt;br&gt;andra samhällsorgan. Principerna om normalisering och integrering som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;började aktualiseras var ännu tämligen okända inom en rad samhällssekto-&lt;br&gt;rer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De senaste decenniernas handikappolitiska utveckling samt handikapp-&lt;br&gt;rörelsens starkare ställning har emellertid bidragit till att myndigheter och&lt;br&gt;andra samhällsorgan, enskilda och organisationer numera i högre grad är&lt;br&gt;medvetna om sitt ansvar när det gäller att utforma sina verksamheter så&lt;br&gt;att de blir tillgängliga för personer med funktionshinder. Under årens&lt;br&gt;lopp har också många samhällsorgan byggt upp egna samarbetsorgan i&lt;br&gt;handikappfrågor och utvecklat egna kontaktnät och samarbetsformer. Det&lt;br&gt;finns således i dag inte samma behov av ett kontakt- och samarbetsforum&lt;br&gt;mellan handikapporganisationerna och samhällsorganen som då Statens&lt;br&gt;handikappråd inrättades. Samtidigt pågår en samhällsomvandling i snabb&lt;br&gt;takt. Det finns därför ett stort behov av en myndighet med speciell&lt;br&gt;inriktning på att analysera, utvärdera och ge en samlad bild av hur de&lt;br&gt;pågående samhällsförändringarna påverkar villkoren för människor med&lt;br&gt;funktionshinder och deras anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning talar starka skäl för att Statens handi-&lt;br&gt;kappråd omstruktureras till en ny myndighet, Handikappombudsmannen.&lt;br&gt;En sådan omstrukturering innebär emellertid att den nya myndigheten får&lt;br&gt;väsentligt ändrade arbetsuppgifter i förhållande till det nuvarande rådet.&lt;br&gt;Detta ställer krav på en annorlunda och utökad kompetens. Handikapp-&lt;br&gt;ombudsmannens uppgifter att bevaka rättstillämpningen kräver t.ex. att&lt;br&gt;rådet måste bredda sin juridiska kompetens. Uppgiften att arbeta utifrån&lt;br&gt;bl.a. FN:s standardregler och att ha en långsiktig bevakning av EU-&lt;br&gt;frågorna kräver sin speciella kompetens liksom barn- och familjefrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompetensfrågorna bör delvis kunna lösas genom att rådet disponerar&lt;br&gt;sina resurser på sådant sätt att kunskap för kortare perioder kan hämtas&lt;br&gt;utifrån och att ett kontaktnät byggs upp med andra myndigheter,&lt;br&gt;forskningsinstitutioner samt handikapporganisationerna. Det är väsentligt&lt;br&gt;att myndigheten får en flexibel organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den inriktning som nu föreslagits för den nya myndigheten bör&lt;br&gt;Statens handikappråds nuvarande uppgift att lämna förslag till fördelning&lt;br&gt;av statsbidraget till handikapporganisationerna överföras till någon annan&lt;br&gt;myndighet. I enlighet med vad Handikapputredningen föreslagit anser&lt;br&gt;regeringen att denna uppgift bör överföras till Socialstyrelsen. Redan i&lt;br&gt;dag disponerar Socialstyrelsen anslaget till handikapporganisationerna och&lt;br&gt;betalar ut bidraget. Förslaget innebär att Socialstyrelsen ges ett samlat&lt;br&gt;ansvar för statsbidragen till handikapporganisationerna. Det utökade&lt;br&gt;ansvaret innebär att Socialstyrelsens administrationskostnader ökar något.&lt;br&gt;Dessa kostnader bedöms rymmas inom den planeringsram som regeringen&lt;br&gt;i prop. 1993/94:100 bil. 6 föreslagit för budgetåret 1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen bör utses av regeringen och bör vara den nya&lt;br&gt;myndighetens chef. Befattningen som handikappombudsman bör ersätta&lt;br&gt;nuvarande ordförandeskap vid Statens handikappråd. Ombudsmannen bör&lt;br&gt;ha ett råd, som likaledes bör utses av regeringen, till sitt förfogande.&lt;br&gt;Ledamöterna i rådet bör vara tillsatta på personliga mandat och ha&lt;br&gt;erfarenheter från olika samhällsområden. Självfallet bör erfarenheter från&lt;br&gt;handikappområdet vara väl tillgodosett inom rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att tillsätta en organisationskommitté med uppgift att&lt;br&gt;förbereda inrättandet av en handikappombudsman. Kommittén kommer&lt;br&gt;bl.a. att få i uppgift att föreslå detaljutformning av Handikappom-&lt;br&gt;budsmannens organisation och arbetsformer samt en instruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommitténs uppgifter bör också ingå att göra en bedömning vilka&lt;br&gt;förändringar i förhållande till den befintliga myndigheten, Statens&lt;br&gt;handikappråd, som kan bli nödvändiga. Kommittén skall därvid ägna stor&lt;br&gt;uppmärksamhet åt frågan om den kompetens som den nya myndigheten&lt;br&gt;bör ha. Det gäller såväl inom kansliet som för det råd som skall knytas&lt;br&gt;till Handikappombudsmannen. Enligt regeringens bedömning är det&lt;br&gt;viktigt att kompetensen särskilt på det juridiska området, på barn- och&lt;br&gt;familjeområdet samt på det internationella området säkerställs. Behovet&lt;br&gt;av kompetens på olika områden och vid olika tillfällen bör, som tidigare&lt;br&gt;nämnts, kunna lösas genom att myndighetens resurser disponeras på ett&lt;br&gt;flexibelt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen inrättas den 1 juli 1994 vilket innebär att&lt;br&gt;kommittén skall arbeta skyndsamt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Anslag för budgetåret 1994/95&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 6)&lt;br&gt;föreslagit riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition om&lt;br&gt;handikappombudsman, till Statens handikappråd för budgetåret 1994/95&lt;br&gt;beräkna ett ramanslag på 5 829 000 kronor. Regeringen tar nu upp denna&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Femte huvudtiteln&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;F. Myndigheter under Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;F 14. Handikappombudsmannen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1992/93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgift*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslag*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 934 281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 829 000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 374 000&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Anslaget Statens handikappråd&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Statens handikappråd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Statens handikappråd har lämnat en enkel anslagsframställning för&lt;br&gt;budgetåret 1994/95. Rådet föreslår inga förändringar jämfört med&lt;br&gt;budgetåret 1993/94 utan räknar med oförändrat ramanslag som pris- och&lt;br&gt;löneomräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringens överväganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår i denna proposition att en handikappombudsman&lt;br&gt;inrättas och ersätter Statens handikappråd. Den nya myndigheten får&lt;br&gt;namnet Handikappombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medelsbehovet för Handikappombudsmannen beräknas till&lt;br&gt;8 374 000 kronor för budgetåret 1994/95. I förhållande till anvisade&lt;br&gt;medel innevarande budgetår innebär det att myndigheten tillförs&lt;br&gt;2 500 000 kronor med anledning av förändrad organisation och inrikt-&lt;br&gt;ning. Vid beräkningen har hänsyn tagits till de tekniska justeringar som&lt;br&gt;redovisas i finansplanen till följd av bl.a. ny ordning för avsättningar till&lt;br&gt;Trygghetsstiftelsen enligt RALS 1993-95 och att finansieringsformen för&lt;br&gt;Statens arbetsgivarverk förändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till omstruktureringen av Statens handikappråd till Handi-&lt;br&gt;kappombudsmannen, anser regeringen att myndigheten nu bör få en&lt;br&gt;ettårig planeringsram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheten bör under budgetåret 1994/95 få disponera en låneram i&lt;br&gt;Riksgäldskontoret på 300 000 kronor för investeringar i anläggningstill-&lt;br&gt;gångar för förvaltningsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;10.1 Förslaget till lag om Handikappombudsmannen&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att Handikappombudsmannen har till uppgift att&lt;br&gt;bevaka frågor som angår funktionshindrade personers rättigheter och&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några begränsningar av ombudsmannens verksamhetsområde har inte&lt;br&gt;angetts. Ombudsmannen skall således kunna verka i hela samhällslivet.&lt;br&gt;Med samhällslivet avses förutom arbetslivet, även sådana verksamheter&lt;br&gt;inom den offentliga eller enskilda sektorn av samhället som t.ex. skolan,&lt;br&gt;boendet, hälso- och sjukvården, föreningslivet och näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen skall i första hand arbeta på ett generellt&lt;br&gt;plan. Ombudsmannen skall på olika sätt aktivt försöka förmå myndig-&lt;br&gt;heter, organisationer, huvudmän för olika verksamheter osv. att beakta&lt;br&gt;och respektera funktionshindrade personers rättigheter och intressen.&lt;br&gt;Handikappombudsmannen skall arbeta för att beslutsfattare och andra&lt;br&gt;vidtar åtgärder för att förbättra villkoren för personer med funktionshin-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för ombudsmannens verksamhet skall vara detsamma som de&lt;br&gt;handikappolitiska målen - full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet&lt;br&gt;i levnadsvillkor för personer med funktionshinder. Med anledning av&lt;br&gt;Lagrådets synpunkter har begreppen delaktighet och jämlikhet preciserats&lt;br&gt;något i förhållande till lagrådsremissens förslag. Anledningen till att vi&lt;br&gt;har valt begreppet jämlikhet i levnadsvillkor i stället för det av Lagrådet&lt;br&gt;förordade jämlikhet med andra, är att begreppen i denna paragraf då mer&lt;br&gt;stämmer överens med de som används i 1 § socialtjänstlagen (1980:620).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med begreppen delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor Prop. 1993/94:219&lt;br&gt;menas att personer med funktionshinder aktivt skall kunna delta i&lt;br&gt;samhällslivet och ha samma rättigheter och skyldigheter som människor&lt;br&gt;utan funktionshinder. Innebörden av detta är att människor med&lt;br&gt;funktionshinder skall beredas möjligheter att som andra få god utbildning,&lt;br&gt;delta i arbetslivet, ha ett tryggt och värdigt boende, delta i olika fritids-&lt;br&gt;och kulturaktiviteter och i övrigt leva ett aktivt och självständigt liv.&lt;br&gt;Bakom dessa handikappolitiska mål står principen om alla människors&lt;br&gt;lika värde och lika rätt och att samhället skall utformas så att det blir&lt;br&gt;tillgängligt för alla medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen skall enligt andra stycket ha en allmänt&lt;br&gt;uppföljande och utvärderande roll. Ombudsmannen skall följa upp och&lt;br&gt;utvärdera handikappolitikens utveckling och måluppfyllelse på olika&lt;br&gt;samhällsområden, göra nationella utvärderingar etc.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf och den följande anges Handikappombudsmannens&lt;br&gt;huvudsakliga uppgifter utöver uppföljning och utvärdering. Uppgifterna&lt;br&gt;är av generellt slag. I denna bestämmelse anges Handikappombudsman-&lt;br&gt;nens rätt och skyldighet att söka avhjälpa brister i lagar och andra&lt;br&gt;författningar. En viktig uppgift för ombudsmannen är att följa rätts-&lt;br&gt;tillämpningen på handikappområdet. Ombudsmannen skall granska och&lt;br&gt;utvärdera gällande författningar och om brister däri upptäcks verka för&lt;br&gt;att dessa avhjälps. Detta kan ske både formlöst - t.ex. genom under-&lt;br&gt;handskontakter med berört departement - eller formligt genom t.ex.&lt;br&gt;framställning till regeringen. I enlighet med vad Lagrådet förordat har&lt;br&gt;andra meningen i det till Lagrådet remitterade förslaget strukits.&lt;br&gt;Handikappombudsmannen har naturligtvis även utan särskilt stadgande&lt;br&gt;rätt att göra framställningar till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket i paragrafen skall ombudsmannen när det behövs ta&lt;br&gt;initiativ till överläggningar med myndigheter, företag, organisationer och&lt;br&gt;andra i syfte att motverka att personer missgynnas eller på annat sätt&lt;br&gt;utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av funktionshin-&lt;br&gt;der. Ombudsmannen skall försöka förmå dessa myndigheter etc. att själva&lt;br&gt;vidta åtgärder mot eller upphöra med sådant som kan innefatta miss-&lt;br&gt;gynnande eller annan orättvis eller kränkande behandling av personer&lt;br&gt;med funktionshinder. Med personer förstås såväl någon eller några&lt;br&gt;enskilda individer med funktionshinder som en mera obestämd krets av&lt;br&gt;personer med viss eller vissa typer av funktionshinder. Ombudsmannen&lt;br&gt;skall också ta initiativ till förebyggande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningar som ombudsmannen håller kan tänkas dels tjäna till&lt;br&gt;erfarenhetsutbyte samt insamling av fakta och andra upplysningar, dels&lt;br&gt;ha en attitydbildande funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett missgynnande innebär i detta sammanhang att en person med&lt;br&gt;funktionshinder får stå tillbaka för någon annan eller får en sämre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandling än någon annan på grunder som är osakliga. Handikappom- Prop. 1993/94:219&lt;br&gt;budsmannen skall inte motverka t.ex. sådana bestämmelser som uppställs&lt;br&gt;av säkerhetsskäl och som därför särbehandlar personer med vissa typer&lt;br&gt;av funktionshinder (körkortsbestämmelser etc.). Missgynnandet kan vara&lt;br&gt;både direkt och indirekt. Med indirekt missgynnande menas att ett krav&lt;br&gt;eller villkor uppställs som formellt gäller alla men vars effekt blir att&lt;br&gt;vissa missgynnas. Det kan t.ex. vara fråga om att en arbetsgivare utan&lt;br&gt;sakliga skäl utformar en arbetsuppgift så att en person med funktions-&lt;br&gt;hinder i praktiken utestängs från möjligheten att utföra den. Ett annat&lt;br&gt;exempel är att allmänna val hålls i en lokal som utestänger funktionshind-&lt;br&gt;rade personer från möjligheten att utöva sin rättighet som väljare i&lt;br&gt;vallokalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon blir positivt särbehandlad föreligger naturligtvis inte&lt;br&gt;missgynnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket missgynnas förutsätter enligt vanligt språkbruk en jämförelse&lt;br&gt;mellan olika handlingssätt eller åtgärder. Därför har efter missgynnas&lt;br&gt;tillagts &amp;quot;eller på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling&lt;br&gt;på grund av funktionshindret&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen skall enligt andra stycket vidare genom&lt;br&gt;information och på annat liknande sätt verka mot att personer missgynnas&lt;br&gt;eller på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund&lt;br&gt;av funktionshindret. Däri ingår bl.a. att ge personer som vänder sig till&lt;br&gt;ombudsmannen information och allmänna råd om hur han eller hon skall&lt;br&gt;kunna bevaka sina intressen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har i allt väsentligt formulerats i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket första meningen skall myndigheter, landsting och&lt;br&gt;kommuner som har skyldighet att fullgöra uppgifter som rör funktions-&lt;br&gt;hindrade, på Handikappombudsmannens uppmaning lämna uppgifter om&lt;br&gt;sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket gäller uppgiftsskyldigheten också den som enligt&lt;br&gt;11 kap. 6 § tredje stycket anförtrotts förvaltningsuppgift som rör&lt;br&gt;funktionshindrade eller som erhållit bidrag av staten, landsting eller&lt;br&gt;kommun med skyldighet att främja funktionshindrades intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om uppgiftsskyldighet syftar till att ge ombudsmannen&lt;br&gt;möjlighet att få insyn i verksamhet som är avsedd att skydda eller främja&lt;br&gt;funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Uppgiftsskyldiga&lt;br&gt;är, inom ramen för respektive uppgifter på handikappområdet, främst&lt;br&gt;statliga och kommunala myndigheter. Det kan t.ex. vara fråga om&lt;br&gt;ansvariga myndigheter för planläggningsarbete, byggnadsverksamhet,&lt;br&gt;transportväsende eller arbetsmarknadsfrågor. Även organisationer,&lt;br&gt;sammanslutningar, företag m.fl. kan omfattas av uppgiftsskyldighet&lt;br&gt;(enligt andra stycket) om de anförtrotts förvaltningsuppgift som rör&lt;br&gt;funktionshindrade (t.ex. inom kommunikationsområdet) eller mottagit&lt;br&gt;statliga eller kommunala bidrag för att i något avseende främja funktions-&lt;br&gt;hindrade personers intressen (t.ex. Samhall).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter som Handikappombudsmannen inhämtar och som rör någons Prop. 1993/94:219&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska förhållanden omfattas av sekretesskyddet&lt;br&gt;enligt förslaget till ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten enligt 4 § omfattar uppgifter om myndighetens (företagets&lt;br&gt;etc.) verksamhet. Det är inte uteslutet att uppgifter om verksamheten&lt;br&gt;ibland kan innefatta uppgifter som på ett eller annat sätt rör enskilda&lt;br&gt;personer. Detta täcks i så fall av uppgiftsskyldigheten. Uppgifter som kan&lt;br&gt;hänföras till enskilda skyddas som nämnts av sekretess hos Handikappom-&lt;br&gt;budsmannen. Om Handikappombudsmannen av en myndighet begär att&lt;br&gt;få uppgifter om en namngiven enskild person krävs dock att en sekretess-&lt;br&gt;prövning först görs av den utlämnande myndigheten. En sådan begäran&lt;br&gt;torde i praktiken närmast bli aktuell då någon enskild vänt sig till&lt;br&gt;Handikappombudsmannen för råd e.d. I så fall kan sekretesskyddade&lt;br&gt;uppgifter ofta inhämtas med den berördes samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med att begära in uppgifter är som tidigare framhållits inte att&lt;br&gt;ombudsmannen skall fullgöra någon tillsynsuppgift (se den allmänna&lt;br&gt;motiveringen, avsnitt 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som är uppgiftsskyldiga är också skyldiga att på Handikappom-&lt;br&gt;budsmannens uppmaning komma till överläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon sanktionsmöjlighet för den som underlåter att lämna begärda&lt;br&gt;uppgifter eller komma till överläggningar har inte bedömts nödvändig&lt;br&gt;med hänsyn till den krets som är i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen kan även i andra fall ha överläggningar och&lt;br&gt;begära in uppgifter enligt 3 §. Någon skyldighet för andra än de som&lt;br&gt;anges i 4 § att komma till sådana överläggningar eller lämna uppgifter till&lt;br&gt;Handikappombudsmannen finns dock inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen är uppbyggd på samma sätt som Barnom-&lt;br&gt;budsmannen. Handikappombudsmannen skall biträdas av ett särskilt råd,&lt;br&gt;vara rådets ordförande och leda dess verksamhet. Regeringen skall utse&lt;br&gt;ombudsmannen och rådets övriga ledamöter för en bestämd tid.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10.2 Förslaget till ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 ett nytt tredje stycke föreslås att uppgifter som Handikappombudsman-&lt;br&gt;nen inhämtar eller på annat sätt får del av i sin verksamhet skall omfattas&lt;br&gt;av sekretess, om uppgifterna rör någons personliga eller ekonomiska&lt;br&gt;förhållande och om det kan antas att den enskilde eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Skyddet omfattar&lt;br&gt;därigenom alla typiskt sett känsliga uppgifter som avser personliga eller&lt;br&gt;ekonomiska förhållanden. Att sekretesskyddet föreslås omfatta även&lt;br&gt;närstående sammanhänger med att det kan framkomma känsliga uppgifter&lt;br&gt;som rör t.ex. en hel familj eller fall där andra familjemedlemmar än den&lt;br&gt;funktionshindrade kan påverkas av ett utlämnande (jfr 7 kap. 34 §&lt;br&gt;sekretesslagen angående sekretess hos Barnombudsmannen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utdrag ur Handikapputredningens slutbetänkande&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Ett samhälle för alla (SOU 1992:52)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bevakning av funktionshindrades likställighet med andra invånare&lt;br&gt;(kap. 15)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Varje samhällssektor har ett ansvar för att bevaka frågor som rör&lt;br&gt;funktionshindrade och deras villkor. Dessa uppgifter skall förvaltas och&lt;br&gt;utvecklas integrerat med sektorns övriga uppgifter. Vi anser att det är&lt;br&gt;otillräckligt att bevakning, utveckling etc. enbart skall ske genom&lt;br&gt;myndigheter med särskild inriktning på handikappfrågor. Fördelen hos&lt;br&gt;dessa myndigheter är möjligheten att hålla en hög samlad kompetens i&lt;br&gt;sakfrågorna. Det föreligger dock betydande risk för att andra inom&lt;br&gt;respektive sektor &amp;quot;friskriver'' sig från sitt ansvar. Därigenom uppstår&lt;br&gt;oönskade särlösningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har därför även sett behov av en kraftfull funktion som brett över&lt;br&gt;hela samhällsfältet kan följa efterlevnaden av lagar m.m. och särskilt&lt;br&gt;uppmärksamma att funktionshindrade inte missgynnas. Vi har föreslagit&lt;br&gt;inrättande fr.o.m. den 1 juli 1993 av en särskild ombudsman, en&lt;br&gt;handikappombudsman, som dels skall ha en rådgivande och en upplysan-&lt;br&gt;de funktion, dels en roll som granskare och utvärderare av gällande&lt;br&gt;lagstiftning på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen skall vidare vara en garant för funktions-&lt;br&gt;hindrades rättigheter i samhället och kunna verka brett över hela&lt;br&gt;samhällsfältet. För att kunna fylla denna uppgift bör ombudsmannen i&lt;br&gt;samspel med organisationer och myndigheter sträva efter att öka insikten&lt;br&gt;om gällande regler och värderingar som dessa bygger på samt initiera&lt;br&gt;förändringsprocesser för att framhäva funktionshindrades intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannens uppgifter är både generella och individuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de förra hör att genom överläggningar med statliga och kommunala&lt;br&gt;myndigheter, företag och organisationer m.fl. främja funktionshindrades&lt;br&gt;möjligheter att nyttja allmän och enskild verksamhet på ett sätt som leder&lt;br&gt;till delaktighet och jämlikhet. Ett underlag för sådana överläggningar är&lt;br&gt;bl.a. de välfärdsstudier som vi föreslår skall utföras av SCB med särskild&lt;br&gt;inriktning på levnadsvillkor för svårt funktionshindrade (se nedan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de individuella uppgifterna hör att ge råd och upplysningar till&lt;br&gt;enskilda om hur de skall kunna ta till vara sin rätt, vem de skall vända&lt;br&gt;sig till etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår i vissa hänseenden en processförande roll för ombudsman-&lt;br&gt;nen som dock inte skall verka som enskildas &amp;quot;advokat”. Vi menar att&lt;br&gt;ombudsmannen på eget initiativ skall ha möjlighet att företräda den&lt;br&gt;enskilde i ärenden som är betydelsefulla för rättstillämpningen. På så sätt&lt;br&gt;får ombudsmannen ytterligare ett medel att följa hur gällande lag&lt;br&gt;fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta kräver ingående överväganden inom varje samhällsområde. Vi har&lt;br&gt;efter sådana överväganden föreslagit lösningar som i vissa fall skiljer sig&lt;br&gt;från varandra avseende de av oss prioriterade åtta områdena. Inom två&lt;br&gt;områden - arbetslivs- och näringsverksamhetsområdena - föreslår vi i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detaljerade bestämmelser förbud mot diskriminering av funktionshindra-&lt;br&gt;de. Vi föreslår även rättsföljder i detta sammanhang. Inom dessa områden&lt;br&gt;får handikappombudsmannen en processförande roll i mål och ärenden av&lt;br&gt;betydelse för rättstillämpningen. I fråga om arbetslivsområdet föreslår vi&lt;br&gt;att handikappombudsmannen skall kunna företräda den enskilde om det&lt;br&gt;annars finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vissa andra områden föreslår vi att handikappombudsmannen skall&lt;br&gt;följa efterlevnaden av bl.a. tidsgränser för att förverkliga av oss&lt;br&gt;föreslagna tillgänglighetsskapande åtgärder. Vi föreslår i dessa samman-&lt;br&gt;hang att handikappombudsmannen genom vitesföreläggande skall kunna&lt;br&gt;framtvinga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannens ansvar och befogenheter har vi angett i ett förslag till&lt;br&gt;lag om handikappombudsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitlet redovisas även andra förslag för att bevaka funktionshindrades&lt;br&gt;likställighet med andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att SCB får ett särskilt uppdrag att fortlöpande följa&lt;br&gt;välfärdsutvecklingen för svårt funktionshindrade och att materialet skall&lt;br&gt;ställas till huvudmännens, brukarorganisationernas, handikappom-&lt;br&gt;budsmannens m.fl. förfogande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsbidragshanteringen avseende bidrag till handikapporganisationerna&lt;br&gt;knyts till Socialstyrelsen och de administrativa uppgifter styrelsen redan&lt;br&gt;har rörande dessa bidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ändrad uppgiftsfördelning med tydligare ansvar för varje sam-&lt;br&gt;hällssektor leder till förslag om avveckling av Statens Handikappråd&lt;br&gt;(SHR) från den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya kostnader som blir följden av att inrätta en handikappom-&lt;br&gt;budsman, ca 5 miljoner kronor per år, räknar vi med skall täckas av det&lt;br&gt;anslag som nu utgår till SHR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utdrag ur Handikapputredningens förslag Ett&lt;br&gt;samhälle för alla (SOU 1992:52)&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;24 Specialmotivering till lagförslagen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;24.2 Förslaget till lag (1993:000) om handikappombudsman&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag har till ändamål att ta tillvara och främja funktionshindrades&lt;br&gt;rättigheter och intressen i samhället samt att motverka diskriminering av&lt;br&gt;funktionshindrade. Med diskriminering av funktionshindrad avses att en&lt;br&gt;person eller en grupp av personer missgynnas i förhållande till andra eller&lt;br&gt;på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av&lt;br&gt;funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen klargör att lagen har två syften nämligen att dels rent&lt;br&gt;allmänt ta tillvara och främja funktionshindrades rättigheter och intressen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 samhället dels att motverka missgynnande (diskriminering) av funktions-&lt;br&gt;hindrade i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskriminering av funktionshindrad består i att någon missgynnas eller&lt;br&gt;särbehandlas i förhållande till någon annan. Det kan också vara fråga om&lt;br&gt;att missgynna en grupp av människor. Ett missgynnande innebär att&lt;br&gt;någon får stå tillbaka för någon annan eller får en sämre behandling än&lt;br&gt;någon annan på grunder som är osakliga. Diskriminering kan vara både&lt;br&gt;direkt och indirekt. Med indirekt diskriminering menas att ett krav eller&lt;br&gt;ett villkor uppställs som formellt gäller alla men vars effekt blir att vissa&lt;br&gt;missgynnas. Det kan t.ex. vara fråga om att en arbetsgivare utan sakliga&lt;br&gt;skäl utformar en arbetsuppgift så att en funktionshindrad i praktiken&lt;br&gt;utestängs från möjligheter att utföra den. Ett annat exempel är att&lt;br&gt;allmänna val hålls i en lokal som utestänger rörelsehindrade från&lt;br&gt;möjlighet att utöva sin rättighet som väljare i vallokalen. Om någon blir&lt;br&gt;positivt särbehandlad på en godtagbar grund föreligger inte missgynnan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket diskriminering förutsätter enligt normalt språkbruk en&lt;br&gt;jämförelse mellan olika handlingssätt eller åtgärder. En diskriminering&lt;br&gt;kan också bestå i att någon behandlas illa eller kränkande utan att&lt;br&gt;behandlingen direkt kan jämföras med hur någon annan blir behandlad.&lt;br&gt;För att täcka in sådana fall anges i bestämmelsen att med diskriminering&lt;br&gt;av en funktionshindrad avses också att någon utsätts för orättvis eller&lt;br&gt;kränkande behandling på grund av sitt funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen utser en ombudsman för funktionshindrade (handikapp-&lt;br&gt;ombudsman). Ombudsmannen skall verka för att funktionshindrades&lt;br&gt;rättigheter tas tillvara samt att deras intressen i övrigt uppmärksammas&lt;br&gt;och tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringen som utser handikappombudsmannen. Enligt bestämmel-&lt;br&gt;sen är det ombudsmannens huvuduppgift att i enlighet med lagens&lt;br&gt;ändamål verka för att funktionshindrades rättigheter tas tillvara och att&lt;br&gt;deras intressen i övrigt uppmärksammas och tillgodoses. Som framgår av&lt;br&gt;den allmänna motiveringen har inte angetts några begränsningar av&lt;br&gt;ombudsmannens verksamhetsområde. Sålunda skall ombudsmannen verka&lt;br&gt;i hela samhällslivet. Privatlivet hålls därmed utanför den tänkta ord-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uttrycket verka för ligger att ombudsmannen i första hand skall arbeta&lt;br&gt;på ett generellt plan. Han skall på olika sätt aktivt förmå myndigheter och&lt;br&gt;andra i samhällslivet att i tillräcklig utsträckning beakta och respektera&lt;br&gt;funktionshindrades rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen skall också verka för att funktionshindrades intressen&lt;br&gt;i övrigt uppmärksammas och tillgodoses. Han skall alltså - även i fall där&lt;br&gt;funktionshindrades intressen inte kan konkretiseras i rättighetstermer -&lt;br&gt;arbeta för att beslutsfattare och andra vidtar åtgärder för att förbättra&lt;br&gt;funktionshindrades villkor. Som exempel på detta kan nämnas fritids-&lt;br&gt;aktiviteter och kulturutbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen skall genom överläggningar med myndigheter, företag&lt;br&gt;och organisationer ta initiativ till åtgärder mot diskriminering av&lt;br&gt;funktionshindrade. Ombudsmannen skall även genom informationsverk-&lt;br&gt;samhet och på annat liknande sätt verka mot diskriminering av funktions-&lt;br&gt;hindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen skall vidare genom råd och på annat liknande sätt&lt;br&gt;medverka till att den som utsatts för diskriminering på grund av&lt;br&gt;funktionshinder kan ta tillvara sina rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen skall också verka för att brister i lagstiftningen i fråga&lt;br&gt;om funktionshindrade avhjälps. Finner ombudsmannen anledning att&lt;br&gt;väcka fråga om författningsändring eller annan åtgärd från statens sida får&lt;br&gt;ombudsmannen göra framställning om detta till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket ges exempel på uppgifter som ombudsmannen har på ett&lt;br&gt;generellt plan. Ombudsmannen skall bl.a. försöka förmå statliga&lt;br&gt;myndigheter, kommuner, företag, organisationer och enskilda att själva&lt;br&gt;motverka eller upphöra med sådant som kan innefatta diskriminering av&lt;br&gt;funktionshindrade. Ombudsmannen skall också ta initiativ till aktiva&lt;br&gt;åtgärder som förebygger diskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överläggningar som ombudsmannen håller kan tänkas dels tjäna till&lt;br&gt;erfarenhetsutbyte samt insamling av fakta och andra upplysningar dels ha&lt;br&gt;en attitydbildande funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappombudsmannen skall enligt bestämmelsen i andra stycket&lt;br&gt;kunna ge personer som vänder sig till honom råd och information om hur&lt;br&gt;den enskilde skall kunna ta tillvara sin rätt. Det kan vara fråga om att ge&lt;br&gt;upplysning om de regler som saken gäller och om hur man kan få&lt;br&gt;juridisk hjälp. Det kan därvid många gånger finnas anledning för&lt;br&gt;ombudsmannen att göra närmare efterforskningar i ett visst ärende innan&lt;br&gt;han tar ställning till på vilket sätt den enskildes rätt bäst tillvaratas. Han&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ge upplysningar om de rättsregler i saken och vilka möjligheter som&lt;br&gt;finns att ta tillvara sin rätt. I övrigt hänvisas till den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen (kap. 15).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig uppgift för ombudsmannen är att följa rättstillämpningen på&lt;br&gt;handikappområdet. Han skall granska och utvärdera gällande lagstiftning&lt;br&gt;och om han i sitt arbete upptäcker brister i lagstiftningen skall han verka&lt;br&gt;för att dessa avhjälps. Detta kan ske både formlöst - t.ex. genom&lt;br&gt;underhandskontakter med berört departement - eller formligt genom&lt;br&gt;framställning till regeringen. I tredje stycket anges ombudsmannens rätt&lt;br&gt;och skyldighet i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket &amp;quot;andra åtgärder&amp;quot; avses t.ex. tilldelning av medel för&lt;br&gt;olika ändamål exempelvis forskningsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare är på ombudsmannens uppmaning skyldig att komma till&lt;br&gt;sådana överläggningar och lämna sådana uppgifter som berör arbets-&lt;br&gt;givarens förhållande till arbetssökande och arbetstagare och som behövs&lt;br&gt;för ombudsmannens verksamhet på arbetslivets område. Föreligger&lt;br&gt;särskilda skäl är arbetsgivaren inte skyldig att lämna ut uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan med arbetsmarknadens parter är en väsentlig uppgift för&lt;br&gt;ombudsmannen. Möjligheten att överlägga med arbetsgivare i individuella&lt;br&gt;ärenden är därvid viktig inte minst för att ombudsmannen skall kunna&lt;br&gt;bedöma om gällande ordning är tillräcklig för att motverka diskriminering&lt;br&gt;i arbetslivet på grund av funktionshinder eller om ytterligare åtgärder&lt;br&gt;måste övervägas. Om det i ombudsmannens verksamhet kommer fram att&lt;br&gt;en arbetsgivare bedriver en diskriminerande anställningspolitik bör&lt;br&gt;ombudsmannen inskrida kraftfullt t.ex. genom kontakt med parterna på&lt;br&gt;arbetsmarknaden eller på annat sätt. I sista hand bör ombudsmannen&lt;br&gt;föreslå lagstiftningsåtgärder för att komma till rätta med missförhållandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen begränsas uppgiftsskyldigheten så till vida att arbets-&lt;br&gt;givaren inte behöver lämna uppgifter till ombudsmannen när särskilda&lt;br&gt;skäl föreligger. Denna begränsning är motiverad av att det för både&lt;br&gt;offentliga och privata arbetsgivare kan finnas behov av att i vissa&lt;br&gt;situationer inte behöva lämna ut uppgifter om sin verksamhet till&lt;br&gt;ombudsmannen. Detta kan vara fallet med uppgifter där motstående&lt;br&gt;intressen är så starka att uppgiften inte bör lämnas ut t.ex. uppgifter som&lt;br&gt;gäller utrikestjänsten, försvaret samt affärs- och driftsförhållanden. I&lt;br&gt;dessa fall får bedömas om intresset av att undanta uppgifterna från&lt;br&gt;offentligheten väger tyngre än ombudsmannens intresse av att få del av&lt;br&gt;uppgifterna. Den avvägning som kan behöva göras mellan motstående&lt;br&gt;intressen får i sista hand överlåtas till domstol som enligt 6 § har att&lt;br&gt;pröva frågan om utdömande av vite. Som regel bör dock även i nu&lt;br&gt;förevarande fall sådana upplysningar kunna lämnas till ombudsmannen att&lt;br&gt;denne ändå får ett tillräckligt bakgrundsmaterial för sin behandling av&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ta tillvara funktionshindrades rättigheter och intressen i övrigt&lt;br&gt;enligt denna lag, får ombudsmannen begära uppgifter av myndigheter,&lt;br&gt;organisationer, företag och andra vars verksamhet berör rättigheter som&lt;br&gt;avses här. Föreligger särskilda skäl behöver en uppgift inte lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen syftar till att tillgodose ett allmänt intresse av att om-&lt;br&gt;budsmannen - även på andra områden än arbetslivet - skall få del av&lt;br&gt;uppgifter som på olika sätt berör funktionshindrades rättigheter och&lt;br&gt;intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med att begära in uppgifter är inte att ombudsmannen skall&lt;br&gt;fullgöra någon tillsynsuppgift (se vidare den allmänna motiveringen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i fråga om uppgifter från arbetsgivare behöver uppgifter i nu&lt;br&gt;aktuella fall inte lämnas ut till ombudsmannen om det föreligger särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter som handikappombudsmannen inhämtar och som rör någons&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska förhållanden omfattas av sekretesskyddet&lt;br&gt;enligt vårt förslag till ändring i 9 kap. 21 § sekretesslagen (se näst-&lt;br&gt;följande lagförslag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som har att komma till överläggning eller lämna uppgift enligt&lt;br&gt;4 eller 5 § inte följer ombudsmannens uppmaning, får ombudsmannen&lt;br&gt;förelägga vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ombudsmannens rätt i övrigt att förelägga vite finns bestämmelser&lt;br&gt;i plan- och bygglagen (1987:10) och lagen (1979:558) om handikapp-&lt;br&gt;anpassad kollektivtrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannens beslut om föreläggande av vite får överklagas hos&lt;br&gt;länsrätten genom besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite förs vid länsrätt av ombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket syftar till att markera vikten av om-&lt;br&gt;budsmannens verksamhet. För att skapa tilltro till ombudsmannens arbete&lt;br&gt;är det betydelsefullt att ombudsmannen har möjlighet att vidta kraftfulla&lt;br&gt;åtgärder när det behövs. Av detta skäl ges i paragrafen en möjlighet för&lt;br&gt;ombudsmannen att förelägga vite för att framtvinga en åtgärd. Det är här&lt;br&gt;fråga om ett s. k. förfarande vite dvs. ett vite för att förmå någon att göra&lt;br&gt;något för att myndigheten skall kunna ta ställning i saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket erinras om att ombudsmannen har möjlighet att&lt;br&gt;förelägga vite enligt plan- och bygglagen och lagen om handikapp-&lt;br&gt;anpassad kollektivtrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett vitesföreläggande som ombudsmannen har beslutat får enligt tredje&lt;br&gt;stycket överklagas hos länsrätten. Som regel bör förfarandet vara&lt;br&gt;skriftligt. Den som förelagts att vid vite komma till överläggning eller&lt;br&gt;lämna ut uppgifter har dock som part enligt 14 § förvaltningslagen rätt&lt;br&gt;att begära muntlig förhandling hos ombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vitesreglerna bygger i huvudsak på lagen (1985:206) om viten. Trots&lt;br&gt;att det här är fråga om ett förfarandevite bör frågan om vitets utdömande&lt;br&gt;bli föremål för domstolsprövning. Detta kräver en uttrycklig bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som tagits in i tredje stycket. Av detta stycke framgår också att mål om&lt;br&gt;utdömande av vite - i enlighet med huvudregeln i viteslagen - prövas av&lt;br&gt;länsrätten i första instans. I ett sådant mål prövas vitets riktighet och om&lt;br&gt;den som förelagts att vidta viss åtgärd är skyldig att göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ombudsmannens rät att föra talan för en enskild finns bestämmelser&lt;br&gt;i lagen (1993:000) om arbetslivets tillgänglighet för personer med&lt;br&gt;funktionshinder och i 20 kap. 14 a § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom två områden - arbetslivs- och näringsverksamhetsområdena - ges&lt;br&gt;handikappombudsmannen enligt utredningens förslag rätt att föra talan för&lt;br&gt;en enskild persons räkning. Paragrafen ger en upplysning om detta.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24.3 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det föreslagna tillägget omfattas uppgifter som handikappom-&lt;br&gt;budsmannen inhämtar i ärenden av sekretess, om uppgifterna rör någons&lt;br&gt;personliga eller ekonomiska förhållande och om det kan antas att han&lt;br&gt;eller hon lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretesskyddet&lt;br&gt;förutsätter alltså att den uppgift som skall skyddas kan hänföras till ett&lt;br&gt;ärende hos ombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller termen ärende hänvisas till den innebörd som det numera&lt;br&gt;har i tryckfrihetsförordningen och förvaltningslagen. Ärende kan t.ex.&lt;br&gt;avse rådgivning till någon enskild som vänt sig med frågor till om-&lt;br&gt;budsmannen eller om ombudsmannen tar initiativ till att följa ett enskilt&lt;br&gt;fall. För att ett ärende skall uppkomma fordras inte att det är fråga om&lt;br&gt;myndighetsutövning mot någon enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utdrag ur remissammanställning (Ds 1993:95) över&lt;br&gt;Handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle&lt;br&gt;för alla (SOU 1992:52)&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Remissinstanserna och strukturen i&lt;br&gt;sammanställningen&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstanserna i sammanfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningens slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för&lt;br&gt;alla har tillställts 267 remissinstanser. Av dessa har 177 instanser lämnat&lt;br&gt;yttrande. Därutöver har ytterligare 51 svar inkommit från instanser som&lt;br&gt;själva tagit initiativ till att lämna synpunkter. Sammanställningen omfattar&lt;br&gt;därmed 228 remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Olika remissinstanser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handikapputredningen lägger förslag i slutbetänkandet som omfattar&lt;br&gt;många skilda samhällsområden. Mot den bakgrunden har en gruppering&lt;br&gt;gjorts av remissinstanserna genom indelning av dessa i fyra breda&lt;br&gt;kategorier. Den första benämns expertinstanser och inkluderar statliga&lt;br&gt;myndigheter och andra expertinstanser. Den andra omfattar såväl offent-&lt;br&gt;liga som privata producenter och intresseorganisationer knutna till&lt;br&gt;produktionen. Här ingår landsting, kommuner, arbetsgivarorganisationer,&lt;br&gt;fackliga organisationer/yrkesföreningar samt övriga företag, producenter&lt;br&gt;och intresseförbund knutna till dessa. Den tredje kategorin utgörs av&lt;br&gt;företrädare för konsumenter bestående av handikapporganisationer och&lt;br&gt;pensionärsorganisationer. Till denna kategori hänförs i sammanställningen&lt;br&gt;även handikappråd. Den sista kategorin består av övriga och utgörs i&lt;br&gt;huvudsak av frikyrkoförsamlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har svar inkommit från följande 52 statliga myndigheter&lt;br&gt;och instanser med expertfunktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsöverdomstolen, Kammarrätten i Sundsvall, Hovrätten för&lt;br&gt;västra Sverige, Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän (JO), Länsrätten i Malmöhus län, Socialstyrelsen, Statens&lt;br&gt;handikappråd (SHR), Konsumentverket, Länsstyrelsen i Kalmar län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Skaraborgs län, Länsstyrelsen i Västerbottens län,&lt;br&gt;Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV), Riksskatteverket (RSV),&lt;br&gt;Statens arbetsgivarverk (S AV), Konkurrensverket, Riksantikvarieämbetet,&lt;br&gt;Boverket, Statens skolverk, Nämnden för vårdartjänst (NV), Statens&lt;br&gt;institut för handikappfrågor i skolan (SIH), Kabelnämnden, Stiftelsen för&lt;br&gt;lättläst nyhetsinformation och litteratur (LL-stiftelsen), Talboks- och&lt;br&gt;punktskriftsbiblioteket (TPB), Taltidningsnämnden (TTN), Statens&lt;br&gt;kulturråd, Styrelsen för riksfärdtjänst, Banverket, Luftfartsverket,&lt;br&gt;Vägverket, Svensk Bilprovning AB, Telestyrelsen, Arbetsmarknadsstyrel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sen (AMS), Arbetarskyddsstyrelsen, Statens invandrarverk (SIV),&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket (RFV), Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR),&lt;br&gt;Statens råd för byggnadsforskning (BFR), Transportforsknings-&lt;br&gt;beredningen (TFB), Arbetslivsfonden, Arbetsmiljöfonden (Amfo),&lt;br&gt;Chalmers tekniska högskola, arkitektursektionen, Statens institut för&lt;br&gt;byggnadsforskning (SIB), Universitetet i Göteborg, institutionen för&lt;br&gt;journalistik och masskommunikation, Chalmers tekniska högskola,&lt;br&gt;institutionen för transportteknik, Lunds tekniska högskola, institutionen&lt;br&gt;för trafikteknik, Handikappinstitutet (HI), Högskolecentrum för handi-&lt;br&gt;kappforskning i Stockholm, Uppsala universitet, centrum för handikapp-&lt;br&gt;forskning, Linköpings universitet, arbetsgruppen angående handikapp-&lt;br&gt;vetenskap, Lunds tekniska högskola, centrum för rehabiliteringsteknik&lt;br&gt;(CERTEC).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet och tio remitterade landsting har avgivit yttrande.&lt;br&gt;Dessa är landstingen i följande län: Stockholms, Östergötlands, Blekinge,&lt;br&gt;Malmöhus, Hallands, Älvsborgs, Örebro, Västmanlands, Jämtlands och&lt;br&gt;Norrbottens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet och nio av 24 länsförbund har yttrat sig.&lt;br&gt;Dessa länsförbund är Kommunförbundet Stockholms län, Kommunför-&lt;br&gt;bundet Uppsala län, Kommunförbundet Sörmland, Kommunförbundet&lt;br&gt;Halland, Kommunförbundet Skaraborg, Kommunförbundet Värmland,&lt;br&gt;Västmanlands kommunförbund, Kommunförbundet Västernorrland och&lt;br&gt;Kommunförbundet Västerbotten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 av 45 tillfrågade kommuner har lämnat yttranden. Dessa kommuner&lt;br&gt;är: Boden, Danderyd, Degerfors, Grästorp, Gävle, Götene, Hammarö,&lt;br&gt;Härjedalens kommun, Järfälla, Lessebo, Linköping, Lomma, Malmö,&lt;br&gt;Mellerud, Mjölby, Mullsjö, Nyköping, Olofström, Sandviken,&lt;br&gt;Smedjebacken, Sollentuna, Stockholm, Strömsund, Surahammar,&lt;br&gt;Svenljunga, Tranemo, Töreboda, Uddevalla, Umeå, Värmdö, Ånge,&lt;br&gt;Älmhult och Örebro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fyra arbetsgivarorganisationer och 14 fackliga organisationer/yrkes-&lt;br&gt;föreningar har avgett yttranden. De är Företagarnas riksorganisation&lt;br&gt;(FR), Försäkringskasseförbundet (FKF), Svenska arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;(SAF) och Sveriges redareförening, Landsorganisationen i Sverige (LO),&lt;br&gt;Svenska journalistförbundet (SJF), Svenska kommunalarbetareförbundet&lt;br&gt;(SKAF), Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), medlems-&lt;br&gt;förbunden i SACO - DIK-förbundet, Sveriges läkarförbund, Sveriges&lt;br&gt;psykologförbund och Sveriges tandläkarförbund, Sveriges författarför-&lt;br&gt;bund, Sveriges tolkförbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO)&lt;br&gt;och Föreningen Sveriges socialchefer (FSS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga producentinstanser som beretts tillfälle och inkommit med&lt;br&gt;yttranden utgör 25 stycken. Dessa är HSB:s riksförbund, Sveriges&lt;br&gt;allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Byggentreprenörerna, Sveriges&lt;br&gt;fastighetsägareförbund, Hyresgästernas riksförbund, Kvinnors byggforum,&lt;br&gt;Sveriges radio AB, Sveriges television AB, Konstnärliga och litterära&lt;br&gt;yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Svenska bokförläggarföreningen,&lt;br&gt;Svenska tidningsutgivareföreningen (TU), Statens järnvägar (SJ),&lt;br&gt;Bilindustriföreningen (BIL), Föreningen för framtida järnvägstrafik,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska lokaltrafikföreningen (SLTF), Svenska busstrafikförbundet&lt;br&gt;(Buss), Svenska taxiförbundet, Samhall AB, Svenska sjukvårdsleveran-&lt;br&gt;törers förening, Vårdhögskolan i Göteborg, Svenska röda korset, center&lt;br&gt;för torterade flyktingar, Samarbetsorganet för invandrarorganisationer i&lt;br&gt;Sverige (SIOS), Sveriges frikyrkoråd. Folkbildningsrådet har avstått från&lt;br&gt;svar till förmån för medlemsförbunden Folkbildningsförbundet och&lt;br&gt;Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation vilka har inkommit med&lt;br&gt;yttranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 av 38 tillfrågade handikapporganisationer och tre pensionärsor-&lt;br&gt;ganisationer har yttrat sig. Dessa är Handikappförbundens centralkom-&lt;br&gt;mitté (HCK), De handikappades riksförbund (DHR), Afasiförbundet i&lt;br&gt;Sverige, Förbundet blödarsjuka i Sverige (FBIS), Förbundet mot läs- och&lt;br&gt;skrivsvårigheter (FMLS), Föreningen Sveriges dövblinda (FSDB), Hjärt-&lt;br&gt;och lungsjukas riksförbund, Hörselskadades riksförbund (HRF),&lt;br&gt;Neurologiskt handikappades riksförbund (NHR), Riksförbundet för&lt;br&gt;dementas rättigheter (Demensförbundet), Riksförbundet för mag- och&lt;br&gt;tarmsjuka (RMT), Riksförbundet för njursjuka (RNj), Riksförbundet för&lt;br&gt;rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU), Riksförbundet för social och&lt;br&gt;mental hälsa (RMSH), Riksförbundet för trafik- och polioskadade (RTP),&lt;br&gt;Riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna (FUB),&lt;br&gt;Riksförbundet av intresseföreningar för schizofreni (RIKS-IFS),&lt;br&gt;Riksförbundet mot astma och allergi (RmA), Riksförbundet mot&lt;br&gt;reumatism (RMR), Riksföreningen autism (FA), Riksförbundet cystisk&lt;br&gt;fibros (RfCf), Svenska diabetesförbundet (SD), Svenska psoriasisför-&lt;br&gt;bundet (PSO), Sveriges dövas riksförbund (SDR) och Synskadades&lt;br&gt;riksförbund (SRF) samt Pensionärernas riksorganisation (PRO), Riksför-&lt;br&gt;bundet pensionärsgemenskap (RPG) och Sveriges pensionärsförbund&lt;br&gt;(SPF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver har ytterligare 51 yttranden inkommit från instanser som&lt;br&gt;själva tagit initiativ till att lämna synpunkter. Dessa är Miljöpartiet de&lt;br&gt;gröna (MP), Byggnadsstyrelsen, Professor Sven Thiberg, avdelningen&lt;br&gt;för byggnadsfunktionslära vid Kungliga tekniska högskolan i egenskap av&lt;br&gt;ordförande vid CIB/W 84 Building Non-Handicapping Environments,&lt;br&gt;Göteborgs universitet, områdesgruppen för tvärvetenskaplig handikapp-&lt;br&gt;forskning, Högskolan för lärarutbildning i Stockholm, institutionen för&lt;br&gt;specialpedagogik, Lunds tekniska högskola, styrelsen, Asbackaskolan,&lt;br&gt;Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Bygdegårdarnas riksförbund (BR),&lt;br&gt;Sveriges köpmannaförbund, Gotlands kommun, Svenska läkaresällskapet,&lt;br&gt;Föreningen för fritidstjänstemän inom omsorg och handikapp (FOMS),&lt;br&gt;Örebro läns handikappråd, Länshandikapprådet i Jönköpings län,&lt;br&gt;Handikapprörelsen i Linköping, Stockholmsområdets SCIRA-förening,&lt;br&gt;SRF Blekinge, Sveriges allmänna patientförening (SAPF), De handi-&lt;br&gt;kappades riksungdomsförbund (DHR Ung), Kommun-HCK Stockholm,&lt;br&gt;HCK i Östergötlands län, DHR Östergötlands läns distrikt, Filadelfiaför-&lt;br&gt;samlingen Stigsjö, Filadelfiaförsamlingen Ånäset, Filadelfiaförsamlingen&lt;br&gt;Lund, handikapprådet, Filadelfiaförsamlingen Stockholm, handikapprådet,&lt;br&gt;Filadelfiaförsamlingen Landsbro, Filadelfiaförsamlingen Julita, Filadel-&lt;br&gt;fiaförsamlingen Stryksele, Filadelfiaförsamlingen Arvidsjaur, Filadel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fiaförsamlingen Kalmar, handikapprådet, Filadelfiaförsamlingen Arjeplog,&lt;br&gt;Filadelfiaförsamlingen Nässjö, Filadelfiaförsamlingen Umeå, Filadelfia-&lt;br&gt;församlingen Malå, FiladelfiaförsamlingenSundsvall, Pingstförsamlingen&lt;br&gt;Huskvarna, Pingstförsamlingen Eslöv, gemensamt yttrande från pingstför-&lt;br&gt;samlingarna i Dikanäs, Dorotea, Gunnarn, Långsjöby, Malgomaj,&lt;br&gt;Nästansjö, Storuman, Tärnaby, Vilhelmina och Åsele, Pingstförsamlingen&lt;br&gt;Skövde, Pingstförsamlingen Vetlanda, Pingstförsamlingen Boden,&lt;br&gt;Pingstskolornas handikappverksamhet (PHV), Sionförsamlingen&lt;br&gt;Linköping, gemensamt yttrande från Sionförsamlingen Stöpen och&lt;br&gt;Sionförsamlingen Lysekil, Betaniaförsamlingen Nyhem samt de enskilda&lt;br&gt;personerna Thomas Johansson, Carl-Henric Svanbäck, Ingeborg och&lt;br&gt;Bengt Claesson, Stig och Helén Ohlsson.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillvägagångssättet i sammanställningen av remissvaren&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De 51 remissinstanser som själva tagit initiativ till synpunkter fördelas i&lt;br&gt;remissammanställningen på de fyra kategorier som nämns ovan, dvs.&lt;br&gt;expertinstanser, producenter, konsumenter och övriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strukturen i övrigt för sammanställningen bygger på en uppläggning&lt;br&gt;med tre svarsrubriker för varje förslag. Dessa rubriker är; remissin-&lt;br&gt;stansernas svar i sammanfattning, olika remissinstansers svar samt&lt;br&gt;remissinstansernas motiv och synpunkter. Under den första rubriken&lt;br&gt;redovisas det totala antalet instanser som tillstyrker ett förslag, som&lt;br&gt;avstyrker det och som förordar en fördjupad analys eller enbart lämnar&lt;br&gt;synpunkter utan att själva ta ställning till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under &amp;quot;olika remissinstansers svar” belyses antalet instanser inom&lt;br&gt;respektive huvudkategori som är positiva, negativa etc. Ordningen för&lt;br&gt;sammanställningen är alltid först instanser som tillstyrker, därefter de&lt;br&gt;som avstyrker och sist de som har svar i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid genomgången av remissinstansernas motiv och synpunkter görs&lt;br&gt;ingen indelning i positiva, negativa osv. instanser. Istället bygger&lt;br&gt;sammanställningen på den uppdelning som finns inom var och en av de&lt;br&gt;fyra huvudkategorierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid redovisningen av ett mindre antal förslag används enbart två av de&lt;br&gt;tre rubrikerna; remissinstansernas svar i sammanfattning och&lt;br&gt;remissinstansernas motiv och synpunkter. I dessa fall inkluderar den&lt;br&gt;första rubriken även i huvudsak det innehåll som annars finns under&lt;br&gt;&amp;quot;olika remissinstansers svar&amp;quot;. Skälet för denna struktur i vissa fall är att&lt;br&gt;antalet remissinstanser är få och/eller att de har samma sakbedömning i&lt;br&gt;stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Bevakning av funktionshindrades&lt;br&gt;likställighet med andra invånare&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;14.1 En handikappombudsman inrättas&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En handikappombudsman (HO) skall inrättas med uppgift att överblicka&lt;br&gt;samtliga samhällssektorer och verka för att de handikappolitiska målen&lt;br&gt;förverkligas. HO:s uppgifter och roll skall läggas fast i lagen om&lt;br&gt;handikappombudsman. Ny lagstiftning inom andra prioriterade områden&lt;br&gt;skall komplettera den nämnda lagen. HO skall ha rådgivande och&lt;br&gt;upplysande uppgifter samt fungera som granskare och utvärderare av&lt;br&gt;lagstiftning inom handikappområdet och vid behov föreslå ändrad&lt;br&gt;lagstiftning. HO skall inte uppfattas som en tillsynsmyndighet i tradi-&lt;br&gt;tionell mening och inte överta sektorsmyndigheternas nuvarande upp-&lt;br&gt;gifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HO skall följa tillämpningen av lagstiftningen på handikappområdet.&lt;br&gt;För att göra detta verkningsfullt skall HO kunna driva processer inom&lt;br&gt;prioriterade områden. HO skall kunna företräda enskilda i mål och&lt;br&gt;ärenden som är betydelsefulla för rättstillämpningen eller om det annars&lt;br&gt;finns särskilda skäl för det. Förutsättningen för att HO skall kunna ha en&lt;br&gt;processförande roll är att det finns sanktionerade förbudsbestämmelser&lt;br&gt;inom de aktuella områdena. Handikapputredningen understryker att för&lt;br&gt;varje tillämplig lag fordras en precisering vari en diskriminerande&lt;br&gt;handling består och vilken rättsföljd som skall gälla. Enligt utredningen&lt;br&gt;innebär möjligheten att driva processer att HO kan sägas förfoga över&lt;br&gt;sanktioner dels i form av eventuella domstolsutslag, dels genom att HO&lt;br&gt;kan föreslå ny lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom områdena arbetsliv och näringsverksamhet föreslås bestämmelser&lt;br&gt;om förbud mot diskriminering och sanktioner. Inom plan- och byggom-&lt;br&gt;rådet och den allmänna trafikförsörjningen föreslås bestämmelser om&lt;br&gt;senaste tidpunkter för tillgänglighetsskapande utgärder kopplade till&lt;br&gt;möjligheter att förelägga vite. Frågan om utdömande av vite skall prövas&lt;br&gt;av länsrätten efter ansökan av HO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HO bör till sitt förfogande ha ett kansli med omkring tio personer.&lt;br&gt;Kostnaden beräknas till 5 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar i sammanfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslaget om en handikappombudsman behandlas av 97 remissinstanser.&lt;br&gt;Förslaget i sin helhet mottas i princip positivt av 68 instanser medan 15&lt;br&gt;är tveksamma eller avstyrker. En HO med en opinionsbildande roll men&lt;br&gt;utan processförande funktioner tillstyrks av 12 instanser. Av de senare&lt;br&gt;önskar en instans en samlad översyn av frågan. Ytterligare två instanser&lt;br&gt;förordar en djupare analys respektive ger lagtekniska synpunkter på&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Olika remissinstansers svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 expertinstanser redovisar synpunkter. Av dessa är åtta i princip&lt;br&gt;positiva till förslaget; Riksdagens ombudsmän (JO), Länsrätten i&lt;br&gt;Malmöhus län, Socialstyrelsen, Statens handikappråd (SHR), Konsu-&lt;br&gt;mentverket, Länsstyrelsen i Skaraborgs län och Riksrevisionsverket&lt;br&gt;(RRV). Fyra är negativa eller tveksamma; Hovrätten för västra Sverige,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län, Statskontoret och Statens råd för byggnads-&lt;br&gt;forskning (BFR). En djupare analys förordas av Jämställdhetsom-&lt;br&gt;budsmannen (JämO) medan Kammarrätten i Sundsvall ger lagtekniska&lt;br&gt;synpunkter utan att ta egen ställning till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet (Lf) och fem landsting lämnar synpunkter på&lt;br&gt;förslaget. Tre landsting tillstyrker förslaget i sin helhet. Ett landsting&lt;br&gt;avstyrker det. Landstingsförbundet och ett landsting är positiva till en HO&lt;br&gt;som har opinionsbildande men inte processförande uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet, sju länsförbund och 22 kommuner yttrar sig&lt;br&gt;i frågan. Ett länsförbund avstyrker förslaget i sin helhet medan Svenska&lt;br&gt;kommunförbundet och sex länsförbund tillstyrker en HO under förut-&lt;br&gt;sättning att denne enbart ges opinionsbildande funktioner. Från 13&lt;br&gt;kommuner föreligger bifall till förslaget i sin helhet medan sex stycken&lt;br&gt;avstyrker detsamma. En HO begränsad till enbart opinionsbildande&lt;br&gt;uppgifter tillstyrks av tre kommuner. Två kommuner som är positiva till&lt;br&gt;utredningens förslag pekar på att rollen som HO måste tydliggöras. En&lt;br&gt;kommun som avstyrker förslaget förordar att handikapporganisationerna&lt;br&gt;istället skall ges ytterligare bidrag för bevakning av att funktionshindrades&lt;br&gt;behov tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I gruppen fackförbund/yrkesföreningar, arbetsgivarföreningar och&lt;br&gt;övriga producenter lämnas svar av 14 remissinstanser, varav tolv är&lt;br&gt;positiva till utredningens förslag och två avstyrker det. Tillstyrker&lt;br&gt;förslaget gör Försäkringskasseförbundet (FKF), Svenska kommunal-&lt;br&gt;arbetareförbundet (SKAF), Tjänstemännens centralorganisation (TCO),&lt;br&gt;DIK-förbundet, Sveriges psykologförbund, Svenska läkaresällskapet,&lt;br&gt;Åsbackaskolan, Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Folkbildnings-&lt;br&gt;förbundet, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), Vård-&lt;br&gt;högskolan i Göteborg och Sveriges frikyrkoråd. Utredningens förslag&lt;br&gt;avstyrks av Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Föreningen&lt;br&gt;Sveriges socialchefer (FSS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget behandlas av 27 företrädare för konsumenter, varav 23&lt;br&gt;handikapporganisationer, en patientförening, två länshandikappråd och&lt;br&gt;ett pensionärsförbund. Samtliga är positiva till förslaget utom Synskada-&lt;br&gt;des riksförbund (SRF) som önskar en annan lösning med utgångspunkt i&lt;br&gt;ett eget förslag om lagreglering av ansvars- och finansieringsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare sex remissinstanser lämnar svar och tillstyrker utredningens&lt;br&gt;förslag. Dessa är Miljöpartiet de gröna (MP), Filadelfiaförsamlingen i&lt;br&gt;Lund, Pingstförsamlingen i Huskvarna, Sionförsamlingen i Linköping,&lt;br&gt;Pingstskolornas handikappverksamhet (PHV) och den enskilde personen&lt;br&gt;Claesson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas motiv och synpunkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Sundsvall framhåller att en lagdefinition saknas av det i&lt;br&gt;utredningen centrala begreppet funktionshindrad. Kammarrätten anser att&lt;br&gt;6 § förslaget till lag om handikappombudsman är ofullständig genom att&lt;br&gt;där inte anges vilken länsrätt som är behörig i mål där HO:s beslut om&lt;br&gt;föreläggande av vite överklagas och i mål om utdömande av vite. Vidare&lt;br&gt;anser kammarrätten att HO:s ställning som &amp;quot;åklagare&amp;quot; eller ställföreträd-&lt;br&gt;ande målsägande enligt förslag till ny paragraf i rättegångsbalken 20 kap&lt;br&gt;14 a § inte är tillräckligt utredd. Hovrätten för västra Sverige anser sig&lt;br&gt;inte ha anledning att rikta anmärkning mot förslaget i sak men anför att&lt;br&gt;det är tveksamt om åtgärden skulle innebära någon förbättrad ställning för&lt;br&gt;personer med funktionshinder. Ärenden som rör diskriminering av&lt;br&gt;nämnda personer bör enligt hovrätten kunna handhas av något redan&lt;br&gt;existerande organ, förslagsvis diskrimineringsombudsmannen. Vidare&lt;br&gt;anförs att begreppet &amp;quot;personer med funktionshinder&amp;quot; måste preciseras i&lt;br&gt;lagtexten eftersom begreppet är grundläggande med tanke på bl.a.&lt;br&gt;straffansvar. Hovrätten avstyrker förslaget till en ny paragraf i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken och i konsekvens med detta även hänvisningen till nämnda&lt;br&gt;lagrum i 7 § förslaget till lag om handikappombudsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsombudsmannen (JämO) anför tveksamhet till om ut-&lt;br&gt;redningens förslag är rätt sätt att stärka funktionshindrades ställning.&lt;br&gt;JämO förordar att innan en ny ombudsmannainstitution införs bör en mer&lt;br&gt;noggrann diskussion om ombudsmannainstitutens framtid ske. Detta för&lt;br&gt;att inte riskera att ombudsmannainstitutet som sådant blir mindre&lt;br&gt;verkningsfullt och att olika perspektiv och skyddsintressen går om lott&lt;br&gt;och ger upphov till oklarheter eller intressekonfliker. Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän (JO) anser att inrättandet av en HO kan ha en psykologisk&lt;br&gt;betydelse som inte bör underskattas. JO har därför ingen annan in-&lt;br&gt;vändning mot förslaget än att den offentliga ombudsmannafunktionens&lt;br&gt;auktoritet knappast ökar genom att allt fler ombudsmannainstitutioner&lt;br&gt;tillskapas. JO anser beträffande HO:s uppgifter att det är självklart att&lt;br&gt;dessa bör omfatta rådgivning, opinionsbildning och allmän övervakning.&lt;br&gt;Vidare anser JO att de skyldigheter som skall åvila arbetsgivaren enligt&lt;br&gt;4 § lagförslaget om arbetslivets tillgänglighet och HO:s rätt att begära&lt;br&gt;uppgifter från olika organ kan godtas. I övrigt anser JO att vitesrätten är&lt;br&gt;haltande och bör ägnas uppmärksamhet under det fortsatta lagstiftnings-&lt;br&gt;arbetet. Detta med tanke på att uppgiftsskyldigheten enligt förslaget inte&lt;br&gt;är absolut. Dessutom ifrågasätter JO rent allmänt om en central myndig-&lt;br&gt;het kan och bör ha maktbefogenheter i form av vitesföreläggande för att&lt;br&gt;framtvinga bl.a. handikappanpassning av byggnader som fordrar&lt;br&gt;detaljkunskap och kännedom om lokala förhållanden. Länsrätten i&lt;br&gt;Malmöhus län har ingen invändning mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen ser positivt på förslaget men menar att HO:s roll måste&lt;br&gt;göras tydligare i förhållande till andra myndigheters uppgifter. Rege-&lt;br&gt;ringens proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktions-&lt;br&gt;hindrade (LSS) tilldelar länsstyrelserna samma uppdrag inom detta&lt;br&gt;område som HO avses få. Uppgiften som processförare och rollen som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förhandlande i förhållande till arbetsgivare bör särskilt förtydligas anser&lt;br&gt;Socialstyrelsen. Statens handikappråd (SHR) menar att en HO bör&lt;br&gt;kompletteras av ett sektorsövergripande centralt organ med uppgift att&lt;br&gt;göra övergripande kontinuerliga utvärderingar och uppföljningar av&lt;br&gt;handikappfrågornas läge. Konsumentverket och Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Skaraborgs län tillstyrker förslaget men vill ha ett förtydligande av&lt;br&gt;ansvars- och rollfördelningen i förhållande till andra myndigheter.&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Kalmar län avstyrker förslaget med hänvisning till att&lt;br&gt;ordinära tillsynsmyndigheters påverkansmöjligheter minskar om många&lt;br&gt;särintressen skall bevakas av olika ombudsmän. Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Västerbottens län betonar kunskapsuppbyggnad som en av de viktigaste&lt;br&gt;uppgifterna samt länsstyrelsernas roll på den regionala nivån i fråga om&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering av åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statskontoret är på principiell grund tveksamt till inrättande av fler&lt;br&gt;ombudsmän och menar att den oklarhet som råder om befogenheter och&lt;br&gt;ansvarsgränser för de redan befintliga ombudsmännen bör klargöras innan&lt;br&gt;en ny inrättas. Statskontorets bedömning är att en HO kan anstå med&lt;br&gt;tanke på att tillsynsfrågan inom LSS-området har fått en lösning och att&lt;br&gt;JO-ämbetet innebär ett rättsskydd. Riksrevisionsverket (RRV) anför att&lt;br&gt;verket tidigare har yttrat sig över inrättandet av en barnombudsman och&lt;br&gt;att verket inte fann några skäl mot en sådan. Inte heller ifråga om en HO&lt;br&gt;finner RRV skäl mot ett inrättande, men anser att verksamheten bör&lt;br&gt;byggas upp successivt. Statens råd för byggnadsforskning (BFR) redovisar&lt;br&gt;tveksamhet till att påskynda en tillsättning av en HO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landstingsförbundet (Lf) framhåller att den opinionsbildande delen av&lt;br&gt;HO:s uppgifter är mycket viktig men att inte tillräckligt övertygande skäl&lt;br&gt;föreligger för att HO skall tilldelas en processförande roll. Lf erinrar om&lt;br&gt;att ett inte obetydligt antal ombudsmannainstitutioner har tillkommit eller&lt;br&gt;föreslagits tillkomma medan deras inbördes befogenheter och samspelet&lt;br&gt;dem emellan inte har varit föremål för någon övergripande översyn. Lf&lt;br&gt;föreslår en sådan översyn innan nya ombudsmän inrättas och med&lt;br&gt;avseende på en eventuell processförande roll för HO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunförbundet avstyrker den föreslagna processförande&lt;br&gt;funktionen eftersom denna tilldelar HO en dubbelroll som myndighet och&lt;br&gt;partsorgan för de funktionshindrade. Ombudsmannens möjlighet att som&lt;br&gt;statlig tillsynsmyndighet begära in uppgifter av arbetsgivare, myndigheter&lt;br&gt;m.fl. i kombination med rollen som funktionshindrades rådgivare,&lt;br&gt;förhandlare och ibland processförare innebär en sammanblandning av en&lt;br&gt;myndighets och en partsföreträdares uppgifter menar förbundet. Effekten&lt;br&gt;blir att funktionshindrade ges en ställning som saknar egentlig motsvarig-&lt;br&gt;het i Sverige. Förbundet framhåller också att HO:s uppgift att i enskilda&lt;br&gt;ärenden verka för olika uppgörelser med den funktionshindrades motpart&lt;br&gt;i praktiken innebär att en statlig myndighet mycket lätt blandar sig i en&lt;br&gt;kommunal myndighets interna handläggning, vilket är oförenligt med&lt;br&gt;svensk rätt. Vidare anser Svenska kommunförbundet att förslaget brister&lt;br&gt;i avgränsningar mot befintliga statliga myndigheter som JO och JK.&lt;br&gt;Kommunförbundet Uppsala län tillhör gruppen av remissinstanser som&lt;br&gt;avvisar en processförande roll för HO. Länsförbundet anser dock att HO&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom vitesföreläggande skall kunna tvinga en arbetsgivare eller en&lt;br&gt;myndighetsföreträdare till överläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskasseförbundet (FKF) påtalar att ansvarsfördelningen mellan&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket och HO måste bli tydlig i fråga om granskning av&lt;br&gt;lagstiftning. Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) framhåller att&lt;br&gt;befintliga organ och institutioner kan tillvarata funktionshindrades&lt;br&gt;intressen i sina verksamheter. Svenska kommunalarbetareförbundet&lt;br&gt;(SKAF) framhåller att en analys behövs av utredningens förslag, inte&lt;br&gt;minst inom arbetslivsområdet där ett klargörande bör ske visavi parterna&lt;br&gt;på arbetsmarknaden. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser att&lt;br&gt;HO bör vara fristående i förhållande till andra myndigheter och&lt;br&gt;handikapporganisationer samt att HO:s huvudfunktion bör vara att&lt;br&gt;granska tillämpningen av gällande lagstiftning. HO bör enligt TCO&lt;br&gt;kompletteras av ett centralt organ med ett samlat ansvar att bevaka och&lt;br&gt;fullfölja en offensiv handikappolitik. Föreningen Sveriges socialchefer&lt;br&gt;(FSS) anser att det redan i nuläget finns många parter och ideella&lt;br&gt;organisationer som besitter förmåga och möjligheter att tillvarata och&lt;br&gt;bevaka funktionshindrades behov och intressen. Vårdhögskolan i&lt;br&gt;Göteborg tillstyrker förslaget och anför att HO även bör få en pedagogisk&lt;br&gt;funktion såväl mot beslutsfattare som allmänhet. Vårdhögskolan anser att&lt;br&gt;möjligheter till straffpåföljd behövs för att sätta press på beslutsfattare så&lt;br&gt;att fattade beslut genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappförbundens centralkommitté (HCK) och fem medlemsförbund&lt;br&gt;tillstyrker förslaget men framhåller att HO måste ha möjlighet till&lt;br&gt;sanktioner i form av direkt vitesföreläggande av arbetsgivare som&lt;br&gt;underlåter att uppfylla de skyldigheter som utredningen lämnar förslag&lt;br&gt;om enligt 2 § lagen om arbetslivets tillgänglighet för personer med&lt;br&gt;funktionshinder. HCK understryker att HO måste få tillräckliga resurser,&lt;br&gt;bl.a. med tanke på att många enskilda kan komma att vända sig till HO&lt;br&gt;som en följd av HO:s möjlighet att föra talan för enskilda personer i&lt;br&gt;ärenden av principiell natur. Neurologiskt handikappades riksförbund&lt;br&gt;(NHR) anser att HO:s arbete huvudsakligen bör vara av generell karaktär&lt;br&gt;men att det bör finnas möjlighet för HO att aktivt stödja även enskildas&lt;br&gt;rättsintresse i enskilda angelägenheter oavsett diskrimineringens här-&lt;br&gt;komst. NHR framhåller att en precisering behövs av lagförslaget&lt;br&gt;beträffande när uppgifter inte behöver lämnas ut. Vidare menar förbundet&lt;br&gt;att HO själv skall kunna förelägga vite utan att gå via länsrätten. Den&lt;br&gt;som berörs kan sedan överklaga till länsrätten. Beträffande utredningens&lt;br&gt;förslag om ändring i sekretesslagen anför NHR att frågan om när ett&lt;br&gt;ärende skall anses vara för känsligt för att lämnas ut måste klargöras.&lt;br&gt;Riksförbundet av intresseföreningar för schizofreni (RIKS-IFS) redovisar&lt;br&gt;problem för psykiskt handikappade med diskriminerande aktioner från&lt;br&gt;grannar mot planerade boenden, behandlingshem, arbetskooperativ etc.&lt;br&gt;RIKS-IFS föreslår att den möjlighet som plan- och bygglagen ger grannar&lt;br&gt;att stoppa olika verksamheter för funktionshindrade skall undanröjas samt&lt;br&gt;att åtal skall kunna väckas mot såväl enskilda och grupper som närings-&lt;br&gt;idkare. Synskadades riksförbund (SRF) ställer sig skeptisk till förslaget&lt;br&gt;om en HO. Det är bättre anser förbundet att den enskilde kan gå direkt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till domstol och få sin sak prövad om han/hon anser sig diskriminerad till&lt;br&gt;följd av funktionsnedsättning. Denna lösning förutsätter att ansvars- och&lt;br&gt;finansieringsprincipen (AFP) lagfästs. SRF lämnar förslag till en lag om&lt;br&gt;tillgänglighet och användbarhet. Sveriges allmänna patientförening&lt;br&gt;(SAPF) förordar en vårdombudsman som kan tillvarata både handi-&lt;br&gt;kappades, pensionärers och andra patienters rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.2 Fortlöpande studier av välfärdsutvecklingen för&lt;br&gt;svårt funktionshindrade&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;SCB bör ges i uppdrag att fortlöpande göra studier om välfärdsutveck-&lt;br&gt;lingen för personer med funktionshinder. Studierna skall säkra att frågor&lt;br&gt;om välfärden för funktionshindrade hålls levande och blir beaktade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar i sammanfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;20 remissinstanser avger svar, varav tre myndigheter, två landsting, ett&lt;br&gt;länsförbund, fem kommuner, fyra övriga producentinstanser, fyra&lt;br&gt;handikapporganisationer och ett länshandikappråd. Samtliga är i princip&lt;br&gt;positiva till förslaget men Socialstyrelsen anser att uppdraget bör ges&lt;br&gt;gemensamt till styrelsen och SCB. Några instanser lämnar synpunkter på&lt;br&gt;studiernas inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas motiv och synpunkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen påpekar att styrelsen redan har ett regeringsuppdrag att&lt;br&gt;bredda folkhälsorapporteringen så att den även omfattar den sociala&lt;br&gt;utvecklingen. En social rapport om bl.a. funktionshindrade personers&lt;br&gt;levnadsförhållanden kommer att publiceras under våren 1994. Social-&lt;br&gt;styrelsen erinrar om att styrelsen i sitt yttrande över statistikutredningens&lt;br&gt;betänkande SOU 1992:48 anfört att beställaransvaret för statistiken inom&lt;br&gt;socialsektorn bör läggas på styrelsen. För statistikunderlag finns ett&lt;br&gt;pågående samarbete med SCB. Mot den bakgrunden föreslår Socialstyrel-&lt;br&gt;sen att ett uppdrag att fortlöpande följa välfärdsutvecklingen för&lt;br&gt;funktionshindrade personer bör ges gemensamt till SCB och Socialstyrel-&lt;br&gt;sen. Statens kulturråd anser att det fattas aktuella kulturvaneunder-&lt;br&gt;sökningar när det gäller funktionshindrades deltagande i kulturlivet och&lt;br&gt;att uppdraget bör inkludera även sådana undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges psykologförbund betonar att kunskap bör insamlas och spridas&lt;br&gt;om s.k. udda och ovanliga handikappgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hörselskadades riksförbund (HRF) anser att uppdraget bör innefatta en&lt;br&gt;vederhäftig statistik om antal personer med olika funktionshinder,&lt;br&gt;hörapparatsanvändare, tolkanvändare m.m. Sådan statistik saknas idag&lt;br&gt;enligt HRF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länshandikapprådet i Jönköpings län framhåller att förhållanden som&lt;br&gt;gäller fritid, rekreation och semester är speciellt viktiga att studera.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.3 Statens handikappråd läggs ner&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Handikapputredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I samband med att en handikappombudsman (HO) inrättas bör Statens&lt;br&gt;handikappråd (SHR) läggas ner. SHR:s nuvarande uppgift att föreslå&lt;br&gt;fördelning av statsbidraget till handikapporganisationerna kan överföras&lt;br&gt;till Socialstyrelsen. Övriga uppgifter för HO ryms enligt Handikapputred-&lt;br&gt;ningen inom nuvarande kostnadsram för SHR.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas svar i sammanfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;36 remissinstanser avger svar. Förslaget tillstyrks av tio instanser. En&lt;br&gt;majoritet av instanserna, 23 stycken, avstyrker förslaget i den meningen&lt;br&gt;att de önskar att ett centralt organ skall finnas kvar och komplettera&lt;br&gt;handikappombudsmannen. Sex av dessa anger att Statens handikappråd&lt;br&gt;bör kvarstå. Resterande tre instanser lämnar andra synpunkter i anslut-&lt;br&gt;ning till förslaget, varav två berör statsbidragsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Olika remissinstansers svar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Fyra myndigheter redovisar sin inställning. Socialstyrelsen instämmer i&lt;br&gt;förslaget. Statens handikappråd (SHR) och Länsstyrelsen i Kalmar län&lt;br&gt;avstyrker det. Statskontoret föreslår att myndighetsstrukturen skall ses&lt;br&gt;över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tre landsting, ett länsförbund, sex kommuner, två fackföreningar och&lt;br&gt;två övriga producentinstanser anför synpunkter. Nio instanser tillstyrker&lt;br&gt;förslaget. Fem avstyrker det och framhåller att det finns behov av ett&lt;br&gt;centralt organ. Fyra av de senare anser att SHR bör firmas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 handikapporganisationer avger svar. 15 avstyrker förslaget medan&lt;br&gt;två enbart berör statsbidragsfrågan. Samtliga som avstyrker förslaget tar&lt;br&gt;fasta på behovet av ett centralt organ som komplement till HO, varav De&lt;br&gt;handikappades riksförbund (DHR) önskar att SHR skall kvarstå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Pingstförsamlingen i Huskvarna avstyrker utredningens förslag&lt;br&gt;och framhåller att det övergripande ansvaret bör ligga kvar hos SHR tills&lt;br&gt;vidare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Remissinstansernas motiv och synpunkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen tillstyrker förslaget om nedläggning av Statens handi-&lt;br&gt;kappråd (SHR) och uppger sig beredd att ta över SHR:s del av stats-&lt;br&gt;bidragshanteringen. För det senare ändamålet önskar Socialstyrelsen&lt;br&gt;riktlinjer från regeringen och resurser. Statens handikappråd anser att en&lt;br&gt;samverkan mellan HO och ett sektorsövergripande centralt organ är ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bättre alternativ än enbart en HO i fråga om såväl handikappolitisk&lt;br&gt;slagkraft som effektivt resursutnyttjande. Både den uttalade decentralise-&lt;br&gt;ringen och den tilltagande internationaliseringen ställer ökade krav på en&lt;br&gt;central kompetens menar SHR. T.ex. förutsätter FN:s standardregler att&lt;br&gt;det finns ett nationellt samordningsorgan som kan följa upp hur reglerna&lt;br&gt;tillämpas. Det centrala organets huvuduppgifter blir enligt SHR att göra&lt;br&gt;sektorsövergripande kontinuerliga utvärderingar och uppföljningar av&lt;br&gt;handikappfrågornas läge. Genom denna inriktning kan det centrala&lt;br&gt;organet och HO komplettera varandra och rollerna renodlas till att gälla&lt;br&gt;å ena sidan utvärdering, samhällsanalyser och handikappolitisk uppfölj-&lt;br&gt;ning och å andra sidan rättsövervakande ombudsmannauppgifter. Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Kalmar anser att det bör finnas ett litet centralt organ för&lt;br&gt;bevakning av funktionshindrades likställighet. Statskontoret framhåller att&lt;br&gt;Handikapputredningen inte har haft till uppgift att se över myndig-&lt;br&gt;hetsstrukturen, men att det nu är befogat att göra en analys av ansvarsför-&lt;br&gt;hållanden och myndighetsstruktur. Detta understryks enligt Statskontoret&lt;br&gt;av förslaget om en handikappombudsman och därmed sammanhängande&lt;br&gt;avveckling av SHR.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kommunalarbetareförbundet (SKAF) framhåller att det är svårt&lt;br&gt;att se någon motsättning mellan en HO och SHR. Tvärtom är behoven&lt;br&gt;sådana att de säkerställer båda institutionerna. Behovet av ett handikapp-&lt;br&gt;råd som ett samlat centrum för både nationell och internationell kunskap&lt;br&gt;inom handikappområdet är och kommer att bli uttalat om utredningens&lt;br&gt;intentioner skall förverkligas menar SKAF. Även Tjänstemännens&lt;br&gt;centralorganisation (TCO) för fram krav om ett centralt organ med ett&lt;br&gt;samlat ansvar för att bevaka och fullfölja en offensiv handikappolitik.&lt;br&gt;Enligt TCO kommer ett sådant organ att bli en tillgång för HO. Sveriges&lt;br&gt;frikyrkoråd redovisar tveksamhet till förslaget om avveckling eftersom det&lt;br&gt;behövs ett centralt organ för att samla kunskap. Frikyrkorådet påtalar att&lt;br&gt;en avveckling kan få negativa konsekvenser på läns- och kommunnivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappförbundens centralkommitté (HCK) och sju medlemsförbund&lt;br&gt;hänvisar till handikapporganisationernas särskilda yttrande till utredningen&lt;br&gt;där det understryks att ett centralt organ bör bildas för att bevaka och&lt;br&gt;samla kunskap om den internationella utvecklingen, decentraliseringen av&lt;br&gt;beslut till kommuner och landsting och vad som sker inom olika organ&lt;br&gt;i samhället ur handikappaspekt. De handikappades riksförbund (DHR)&lt;br&gt;menar att det behövs ett sektorsövergripande ansvar och att SHR därför&lt;br&gt;inte bör avskaffas. DHR förordar en central myndighet som förenar HO:s&lt;br&gt;uppgifter med merparten av de åtaganden som ligger på SHR. Hörsel-&lt;br&gt;skadades riksförbund (HRF) anser att det är viktigt att finna bra kriterier&lt;br&gt;för fördelning av statsbidrag till handikapporganisationerna. Även&lt;br&gt;Riksförbundet för dementas rättigheter berör statsbidragsfrågan och menar&lt;br&gt;att förslagsrätten till anslagstilldelningen bör läggas på HO istället för&lt;br&gt;Socialstyrelsen. Synskadades riksförbund (SRF) anser att resonemanget&lt;br&gt;om SHR har fel utgångspunkt. SRF framhåller att utredningen först borde&lt;br&gt;ha belyst behovet av centrala instanser inom handikappområdet och&lt;br&gt;därefter prövat lämplig instans. Enligt SRF behövs ett centralt organ för&lt;br&gt;en sektorsövergripande bedömning av handikappolitiska åtgärder, för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunskap om handikappinsatsema i andra länder och för central kompetens&lt;br&gt;till följd av decentraliseringen i samhället. Beträffande anslaget till&lt;br&gt;handikapporganisationerna anser SRF att fördelningen bör läggas på&lt;br&gt;Socialdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48/96. Standard »ule« on the Eoualization of Opportunities for Pertons with Oi»abili ties&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Date: 20 Decenber 1993 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Meeting: 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Adopted without a vote &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Report: A/48/627&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The General Assembly.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Recalli no Econoaic and Social Council resolution 1990/26 of 24 May 1990, in which the&lt;br&gt;Council authorized the Cowaission for Social Development to consider, at its thirty-second&lt;br&gt;session, the establishment of an ad hoc open-ended working group of government experts,&lt;br&gt;funded by voluntary contributions, to elaborate standard rules on the equalization of&lt;br&gt;opportunities for disabled children, youth and adults, in close collaboration with the&lt;br&gt;special ized agencies, other intergovernmental bodies and non-governmental organizations,&lt;br&gt;especially organizations of disabled persons, and requested the Commission, should it&lt;br&gt;establish such a working group, to finalize the text of those rules for consideration by the&lt;br&gt;Council at its first regular session of 1993 and for submission to the General Assembly at&lt;br&gt;its forty-eighth session,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Also recalling that in its resolution 32/2 of 20 February 1991 the Commission for Social&lt;br&gt;Development decided to establish an ad hoc open-ended working group of government experts in&lt;br&gt;accordance with Economic and Social Council resolution 1990/26, 58/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Noting with appreciation of the participation of many States, special ized agencies,&lt;br&gt;intergovernmental bodies and non-governmental organizations, especially organizations of&lt;br&gt;disabled persons, in the deliberations of the working group,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Also noting with appreciation the generous financial contributions of Member States to&lt;br&gt;the working group,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Welcoming the fact that the working group was able to fulfil its mandate within three&lt;br&gt;sessions of five working days each,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Acknowledging with appreciation the report of the ad hoc open-ended working group to&lt;br&gt;elaborate standard rules on the equalization of opportunities for disabled persons, 59/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Taking note of the discussion in the Commission for Social Development at its&lt;br&gt;thirty-third session on the draft standard rules, 60/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Adopts the Standard Rules on the Equalization of Opportunities for Persons with&lt;br&gt;Disabilities set forth in the annex to the present resolution;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Requests Member States to apply the Standard Rules in developing national&lt;br&gt;disability programmes;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Urges Member States to meet the requests of the Special Rapporteur for information&lt;br&gt;on the implementation of the Standard Rules;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Requests the Secretary-General to promote the implementation of the Standard Rules&lt;br&gt;and to report thereon to the General Assembly at its fiftieth session;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Urges Member States to support, financially and otherwise, the implementation of&lt;br&gt;the Standard Rules.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ANNEX&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Standard Rules on the Equalization of Opportunities for&lt;br&gt;Persons with Disabilities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INTRODUCTIQN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Background and current needs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Previous internet ional action&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Towards standard rules&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Purpose and content of the Standard Rules on the Equalization of&lt;br&gt;Opportunities for Persons with Disabilities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fundamental concepts in disability policy&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;58/&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;See Official Records&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;of&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;the&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Economi c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;and&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Social&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Counci l.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Supplement&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;No. 6 (E/1991/26)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;59/&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60/&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;chap. I, »ect. 0.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E/CH.5/1993/5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;See Official Records&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;of&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;the&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ecomomi c&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;and&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Social&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Council.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1993.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Supplement&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;No. 4 CE/1993/24}&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;chap. Ill, sect. E.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PREAMBLE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. PRECONDI T IONS FOR EQUAL PART I C IPATION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rule&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Awareness-ra i si ng&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rule&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Medical care&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rule&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rehabili tat i on&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rule&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Support services&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;II. TARGET AREAS FOR EQUAL PART I CIPATION&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rule&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Access i bili ty&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rule&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Educat i on&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rule&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Employment&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rule&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Income maintenance and social security&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rule&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Family life and personal integrity&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rule&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Culture&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rule&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Recreation and sports&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rule&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Religion&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;III. IMPLEMENTATION MEASURES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 13. Information and research&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 14. Policy-making and planning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 15. Legislation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 16. Economic policies&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 17. Coordination of work&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 18. Organizations of persons with disabilities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 19. Personnel training&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 20. National monitoring and evaluation of disability programmes&lt;br&gt;in the implementation of the Standard Rules&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 21. Technical and economic cooperation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 22. International cooperation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IV. MONITORING MECHANISM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INTRODUCTION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Background and current needs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;There are persons with disabilities in all parts of the world and at all levels in every&lt;br&gt;society. The number of persons with disabilities in the world is large and is growing.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Both the causes and the consequences of disability vary throughout the world. Those&lt;br&gt;variations are the result of different socio-economic circumstances and of the different&lt;br&gt;provisions that States make for the well-being of their citizens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Present disability policy is the result of developments over the past 200 years. In many&lt;br&gt;ways it reflects the general living conditions and social and economic policies of different&lt;br&gt;times. In the disability field, however, there are also many specific circumstances that have&lt;br&gt;influenced the living conditions of persons with disabilities. Ignorance, neglect, superstition&lt;br&gt;and fear are social factors that throughout the history of disability have isolated persons with&lt;br&gt;disabilities and delayed their development.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Over the years disability policy developed from elementary care at institutions to education&lt;br&gt;for children with disabilities and rehabilitation for persons who became disabled during adult&lt;br&gt;life. Through education and rehabili tat ion, persons with disabilities became more active and a&lt;br&gt;driving force in the further development of disability policy. Organizations of persons with&lt;br&gt;disabilities, their families and advocates were formed, which advocated better conditions for&lt;br&gt;persons with disabilities. After the Second World War the concepts of integration and&lt;br&gt;normalization were introduced, which reflected a growing awareness of the capabilities of persons&lt;br&gt;wi th disabili ties.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Towards the end of the 1960s organizations of persons with disabilities in some countries&lt;br&gt;started to formulate a new concept of disability. That new concept indi cated the close connection&lt;br&gt;between the limitation experienced by individuals with disabilities, the design and structure of&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;their environments and the attitude of the generat population. At&lt;br&gt;disability in developing countries were more and more highlighted.&lt;br&gt;percentage of the population with disabilities was estimated to be&lt;br&gt;part, persons with disabilities were extremely poor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;the same time the problems of&lt;br&gt;In some of those countries the&lt;br&gt;very high and, for the most&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Previous international action&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The rights of persons with disabilities have been the subject of much attention in the United&lt;br&gt;Nations and other international organizations over a long period of time. The most important&lt;br&gt;outcome of the International Year of Disabled Persons, 19$1, was the World Programme of Action&lt;br&gt;concerning Disabled Persons, 61/ adopted by the General Assembly in its resolution 37/52. The&lt;br&gt;International Year of Disabled Persons and the World Programme of Action provided a strong impetus&lt;br&gt;for progress in the field. They both emphasized the right of persons with disabilities to the same&lt;br&gt;opportunities as other citizens and to an equal share in the improvements in living conditions&lt;br&gt;resulting from economic and social development. There also, for the first time, handicap was&lt;br&gt;defined as a function of the relationship between persons with disabilities and their environment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The Global Meeting of Experts to Review the Implementation of the World Programme of Action&lt;br&gt;concerning Disabled Persons at the Mid-Point of the United Nations Decade of Disabled Persons was&lt;br&gt;held at Stockholm in 1987. It was suggested at that Meeting that a guiding philosophy should be&lt;br&gt;developed to indicate the priorities for action in the years ahead. The basis of that philosophy&lt;br&gt;should be the recognition of the rights of persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Consequently, the Meeting recommended that the General Assembly convene a special conference&lt;br&gt;to draft an International convention on the elimination of all forms of discrimination against&lt;br&gt;persons with disabilities, to be ratified by States by the end of the Decade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;A draft outline of the convention was prepared by Italy and presented to the General Assembly&lt;br&gt;at its forty-second session. Further presentations concerning a draft convention were made by&lt;br&gt;Sweden at the forty-fourth session of the Assembly. However, on both occasions, no consensus could&lt;br&gt;be reached on the suitability of such a convention. In the opinion of many representatives,&lt;br&gt;existing human rights documents seemed to guarantee persons with disabilities the same rights as&lt;br&gt;other persons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Towards standard rules&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;Guided by the deliberations in the General Assembly, the Economic and Social Council, at its&lt;br&gt;first regular session of 1990, finally agreed to concentrate on the elaboration of an international&lt;br&gt;instrument of a different kind. By its resolution 1990/26, the Council authorized the Commission&lt;br&gt;for Social Development to consider, at its thirty-second session, the establ ishment of an ad hoc&lt;br&gt;open-ended working group of government experts, funded by voluntary contributions, to elaborate&lt;br&gt;standard rules on the equalization of opportunities for disabled children, youth and adults, in&lt;br&gt;close collaboration with the specialized agencies, other intergovernmental bodies and&lt;br&gt;non-governmental organizations, especially organizations of disabled persons. The Council also&lt;br&gt;requested the Commission to finalize the text of those rules for consideration in 1993 and for&lt;br&gt;submission to the General Assembly at its forty-eighth session.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;The subsequent discussions in the Third Committee of the General Assembly at the forty-fifth&lt;br&gt;session showed that there was wide support for the new initiative to elaborate standard rules on&lt;br&gt;the equalization of opportunities for persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;At the thirty-second session of the Commission for Social Development, the initiative for&lt;br&gt;standard rules received the support of a large number of representatives and discussions led to the&lt;br&gt;adoption of resolution 32/2, in which it was decided to establish an ad hoc open-ended working&lt;br&gt;group in accordance with Economic and Social Council resolution 1990/26.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61/ &amp;nbsp;A/37/351/Add.1 and Corr.1, annex, sect. VIII, recommendation 1 (IV).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Purpose and content of the Standard Rules on the Equalization&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;of Opportunities for Persons with Disabilities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;The Standard Rules on the Equalization of Opportunities for Persons with Disabilities have&lt;br&gt;been developed on the basis of the experience ga i ned during the United Nations Decade of Disabled&lt;br&gt;Persons (1983-1992). 62/ The International Bill of Human Rights, comprising the Universal&lt;br&gt;Declaration of Human Rights, 63/ the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights&lt;br&gt;64/ and the International Covenant on Civil and Political Rights, 65/ the Convention on the Rights&lt;br&gt;of the Child 66/ and the Convention on the Elimination of All Forms of Discri mi nat ion against&lt;br&gt;Women, 67/ as well as the World Programme of Action concerning Disabled Persons, constitute the&lt;br&gt;political and moral foundation for these Rules.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;Although these Rules are not compulsory, they can become international customary rules when&lt;br&gt;they are applied by a great number of States with the intention of respecting a rule in&lt;br&gt;International law. They imply a strong moral and political commitment on behalf of States to take&lt;br&gt;action for the equalization of opportunities. Important principles for responsi bili ty, action and&lt;br&gt;cooperation are indicated. Areas of decisive importance for the quality of life and for the&lt;br&gt;achievement of full participation and equality are pointed out. These Rules offer an instrument&lt;br&gt;for policy-making and action to persons with disabilities and their organizations. They provide a&lt;br&gt;basis for technical and economic cooperation among States, the United Nations and other&lt;br&gt;international organizations.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. &amp;nbsp;The purpose of these Rules is to ensure that girls, boys, women and men with disabilities, as&lt;br&gt;citizens of their societies, may exercise the same rights and obligations as others. In all&lt;br&gt;societies of the world there are still obstacles preventing persons with disabilities from&lt;br&gt;exercising their rights and freedoms and making it difficult for them to participate fully in the&lt;br&gt;activities of their societies. It is the responsi bili ty of States to take appropriate action to&lt;br&gt;remove such obstacles. Persons with disabilities and their organizations should play an active&lt;br&gt;role as partners in this process. The equalization of opportunities for persons with disabilities&lt;br&gt;is an essential contribution in the general and worldwide effort to mobilize human resources.&lt;br&gt;Special attention may need to be directed towards groups such as women, children, the elderly, the&lt;br&gt;poor, migrant workers, persons with dual or multiple disabilities, indigenous persons and ethnic&lt;br&gt;minor i ties. In addition, there are a large number of refugees with disabilities who have special&lt;br&gt;needs requiring attention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fundamental concepts in disability policy&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. &amp;nbsp;The concepts set out below appear throughout these Rules. They are essentially built on the&lt;br&gt;concepts in the World Programme of Action concerning Disabled Persons. In some cases they reflect&lt;br&gt;the development that has taken place during the United Nations Decade of Disabled Persons.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Disability and handicap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;The term &amp;quot;disability” summarizes a great number of different functional limitations occurring&lt;br&gt;in any population in all countries of the world. People may be disabled by physical, intellectual&lt;br&gt;or sensory impairment, medi cal conditions or mental illness. Such impairments, conditions or&lt;br&gt;illnesses may be permanent or transitory in nature.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. &amp;nbsp;Handicap is the loss or limitation of opportunities to take part in the life of the community&lt;br&gt;on an equal level with others. The term &amp;quot;handicap” describes the encounter between the person with&lt;br&gt;a disability and the environment. The purpose of this term is to emphasize the focus on the&lt;br&gt;shortcomings in the environment and in many organized activities in society, for example,&lt;br&gt;information, communication and education, which prevent persons with disabilities from&lt;br&gt;participating on equal terms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. &amp;nbsp;This use of the two terms &amp;quot;disability&amp;quot; and &amp;quot;handicap&amp;quot; should be seen in the light of modern&lt;br&gt;disability history. During the 1970s there was a strong reaction among representatives of&lt;br&gt;organizations of persons with disabilities and professionals in the field of disability against the&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;62/&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Proclaimed&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;by the General Assembly in its resolution 37/53&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;63/&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Resolution&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;217 A (III).&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;64/&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Resolution&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2200 A (XXI), annex.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;65/&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ibid.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;66/&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Resolution&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;44/25, annex.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;67/&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Resolution&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34/180, annex.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terminology of the time. The terms disability and handicap were often used in an unclear and&lt;br&gt;confusing way, which gave poor guidance for pol icy-making and for political action. The&lt;br&gt;terminology reflected a medical and diagnostic approach, that ignored the imperfections and&lt;br&gt;deficiencies of the surrounding society.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. &amp;nbsp;In 1980, the World Health Organization adopted an international c l assification of impairment,&lt;br&gt;disability and handicap, which suggested a more precise and at the same time relativistic&lt;br&gt;approach. That classification makes a clear distinction between impairment, disability and&lt;br&gt;handicap. It has been extensively used in areas such as rehabili tation, education, statistics,&lt;br&gt;policy, legislation, demography, sociology, economics and anthropology. Some users have expressed&lt;br&gt;concern that the classification, in its definition of the term handicap, may still be considered&lt;br&gt;too medical and too centred on the individual, and may not adequately clarify the interaction&lt;br&gt;between societal conditions or expectations and the abilities of the individual. Those concerns,&lt;br&gt;and others expressed by users during the 12 years since the publication of the classification, will&lt;br&gt;be addressed in forthcoming revisions.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. &amp;nbsp;As a result of experience gained in the implementation of the World Programme of Action and of&lt;br&gt;the general discussion that took place during the United Nations Decade of Disabled Persons, there&lt;br&gt;was a deepening of knowledge and extension of understanding concerning disability issues and the&lt;br&gt;terminology used. Current terminology recognizes the necessity of addressing both the individual&lt;br&gt;needs (such as rehabilitation and technical aids) and the shortcomings of the society (various&lt;br&gt;obstacles for participation).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prevention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. &amp;nbsp;Prevention means action aimed at preventing the occurrence of physical, intellectual,&lt;br&gt;psychiatric or sensory impairments (primary prevention) or at preventing impairments from causing a&lt;br&gt;permanent functional limitation or disability (secondary prevention). Prevention may include many&lt;br&gt;different types of action, such as primary health care, prenatal and postnatal child care,&lt;br&gt;education in nutrition, immunization campaigns against communicable diseases, measures to control&lt;br&gt;endemic diseases, safety regulations, programmes for the prevention of accidents in different&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;environments, including adaptation of workplaces to prevent occupational disabilities and diseases,&lt;br&gt;and prevention of disability resulting from pollution of the environment or armed conflict.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rehabili tat i on&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. &amp;nbsp;Rehabilitation is a process aimed at enabling persons with disabilities to reach and maintain&lt;br&gt;their optimal physical, sensory, intellectual, psychiatric and/or social functional levels, thus&lt;br&gt;providing them with the tools to change their lives towards a higher level of independence.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rehabilitation may include measures to provide and/or restore functions, or compensate for the loss&lt;br&gt;or absence of a function or for a functional limitation. The rehabilitation process does not&lt;br&gt;involve initial medical care. It includes a wide range of measures and activities from more basic&lt;br&gt;and general rehabili tation to goal-oriented activities, for instance vocational rehabilitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Equalization of opportunities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. &amp;nbsp;Equalization of opportunities means the process through which the various systems of society&lt;br&gt;and the environment, such as services, activities, information and documentation, are made&lt;br&gt;available to all, particularly to persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. &amp;nbsp;The principle of equal rights implies that the needs of each and every individual are of equal&lt;br&gt;importance, that those needs must be made the basis for the planning of societies and that all&lt;br&gt;resources must be employed in such a way as to ensure that every individual has equal opportuni ty&lt;br&gt;for participation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. &amp;nbsp;Persons with disabilities are members of society and have the right to remain within their&lt;br&gt;local communities. They should receive the support they need within the ordinary structures of&lt;br&gt;education, health, employment and social services.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. &amp;nbsp;As persons with disabilities achieve equal rights, they should also have equal obligations.&lt;br&gt;As those rights are being achieved, societies should raise their expectations of persons with&lt;br&gt;disabilities. As part of the process of equal opportunities, provision should be made to assist&lt;br&gt;persons with disabilities to assume their full responsi bili ty as members of society.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;PREAMBLE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mindful of the pledge made by States, under the Charter of the United Nations, to take&lt;br&gt;joint and separate action in cooperation with the Organization to promote higher standards of&lt;br&gt;living, full employment, and conditions of economic and social progress and development.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reaffirming the commitment to human rights and fundamental freedoms, social justice and&lt;br&gt;the dignity and worth of the human person proclaimed in the Charter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Recalling in part icular the International standards on human rights, which have been laid&lt;br&gt;down in the Universal Declaration of Human Rights, the International Covenant on Economic,&lt;br&gt;Social and Cultural Rights and the International Covenant on Civil and Political Rights,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Not i ng that those instruments proclaim that the rights recognized therein should be&lt;br&gt;ensured equally to all individuals without discrimination,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Recalling the provisions of the Convention on the Rights of the Child, 68/ which prohibit&lt;br&gt;discrimination on the basis of disability and require special measures to ensure the rights of&lt;br&gt;children with disabilities, and the International Convention on the Protection of the Rights&lt;br&gt;of All Migrant Workers and Members of Their Families, 69/ which provides for some protective&lt;br&gt;measures against disability,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Recalling also the provisions in the Convention on the Elimination of All Forms of&lt;br&gt;Discrimination against Women 70/ to ensure the rights of girls and women with disabilities,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the Declaration on the Rights of Disabled Persons, 71/ the Declaration&lt;br&gt;on the Rights of Mentally Retarded Persons, 72/ the Declaration on Social Progress and&lt;br&gt;Development, 73/ the Principles for the Protection of Persons with Mental Illness and for the&lt;br&gt;Improvement of Mental Health Care, 74/ and other relevant instruments adopted by the General&lt;br&gt;Assembly,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Also having regard to the relevant conventions and recommendations adopted by the&lt;br&gt;International Labour Organisation, with particular reference to participation in employment&lt;br&gt;without discrimination for persons with disabilities,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mindful of the relevant recommendations and work of the United Nations Educational,&lt;br&gt;Scientific and Cultural Organization, in particular the World Declaration on Education for&lt;br&gt;All, 75/ the World Health Organization, the United Nations Children's Fund and other concerned&lt;br&gt;organizations,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the commitment made by States concerning the protection of the&lt;br&gt;envi ronment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mindful of the devastation caused by armed conflict and deploring the use of scarce&lt;br&gt;resources in the production of weapons,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Recognizing that the World Programme of Action concerning Disabled Persons and the&lt;br&gt;definition therein of “equalization of opportunities* represent earnest ambitions on the part&lt;br&gt;of the International community to render those various international instruments and&lt;br&gt;recommendations of practical and concrete significance,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Acknowledging that the objective of the United Nations Decade of Disabled Persons&lt;br&gt;(1983-1992) to implement the World Programme of Action is still valid, and requires urgent and&lt;br&gt;continued action,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Recalling that the World Programme of Action is based on concepts that are equally valid&lt;br&gt;in developing and industrialized countries,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Convinced that intensified efforts are needed to achieve the full and equal enjoyment of&lt;br&gt;human rights and participation in society by persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68/ Resolution 44/25, annex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69/ Resolution 45/158, annex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70/ Resolution 34/180, annex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71/ Resolution 3447 (XXX).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12J Resolution 2856 (XXVI).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73/ Resolution 2542 (XXIV).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74/ Resolution 46/119, annex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75/ Final Report of the World Conference on Education for All: Meeting Basic Learning Needs.&lt;br&gt;Jomtien. Thailand. 5-9 March 1990. Inter-Agency Commission (UNDP, UNESCO, UNICEF, World Bank)&lt;br&gt;for the World Conference on Education for All, New York, 1990, appendix I.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Re-emphasi zing that persons with disabilities, and their parents, guardians, advocat.es&lt;br&gt;and organizations, must be active partners with States in the planning and implementation of&lt;br&gt;all measures affecting their civil, political, economic, social and cultural rights.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In pursuance of Economic and Social Council resolution 1990/26 of 24 May 1990, and basing&lt;br&gt;themselves on the detailed enumeration in the World Programme of Action of specific measures&lt;br&gt;required for the attainment by persons with disabilities of equality with others,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States have adopted the Standard Rules on the Equalization of Opportunities for Disabled&lt;br&gt;Persons outlined below, in order:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) To stress that all action in the field of disability presupposes adequate knowledge&lt;br&gt;and experience of the conditions and special needs of persons with disabilities;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) To emphasize that the process through which every aspect of societal organization is&lt;br&gt;made accessible to all is a basic objective of socio-economic development;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) &amp;nbsp;To outline crucial aspects of social policies in the field of disability, including,&lt;br&gt;as appropriate, the active encouragement of technical and economic cooperation;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) &amp;nbsp;To provide models for the political decision-making process required for the&lt;br&gt;attainment of equal opportunities, bearing in mind the widely differing technical and economic&lt;br&gt;levels, the fact that the process must reflect keen understanding of the cultural context&lt;br&gt;within which it takes place and the crucial role of persons with disabilities in it;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(e) &amp;nbsp;To propose national mechanisms for close collaboration among States, the organs of&lt;br&gt;the United Nations system, other intergovernmental bodies and organizations of persons with&lt;br&gt;disabili ties;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(f.) To propose an effective machinery for monitoring the process by which States seek to&lt;br&gt;attain the equalization of opportunities for persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. PRECONDIT 1ONS FOR EQUAL PARTICIPATION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 1. Awareness-raising&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States should take action to raise awareness in society about persons with disabilities, their&lt;br&gt;rights, their needs, their potential and their contribution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should ensure that responsible authorities distribute up-to-date information on&lt;br&gt;available programmes and services to persons with disabilities, their families, professionals in&lt;br&gt;this field and the general public. Information to persons with disabilities should be presented in&lt;br&gt;accessible form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should initiate and support information campaigns concerning persons with disabilities&lt;br&gt;and disability policies, conveying the message that persons with disabilities are citizens with the&lt;br&gt;same rights and obligations as others, thus justifying measures to remove all obstacles to full&lt;br&gt;participation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should encourage the portrayal of persons with disabilities by the mass media in a&lt;br&gt;positive way; organizations of persons with disabilities should be consulted on this matter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should ensure that public education programmes reflect in all their aspects the&lt;br&gt;principle of full participation and equality.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should invite persons with disabilities and their families and organizations to&lt;br&gt;participate in public education programmes concerning disability matters.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should encourage enterprises in the private sector to include disability issues in all&lt;br&gt;aspects of their activity.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should initiate and promote programmes aimed at raising the level of awareness of&lt;br&gt;persons with disabilities concerning their rights and potential. Increased self-reliance and&lt;br&gt;empowerment will assist persons with disabilities to take advantage of the opportunities available&lt;br&gt;to them.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Awareness-raising should be an important part of the education of children with disabilities&lt;br&gt;and in rehabilitation programmes. Persons with disabilities could also assist one another in&lt;br&gt;awareness-raising through the activities of their own organizations.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Awareness-ra ising should be part of the education of all children and should be a component of&lt;br&gt;teacher-training courses and training of all professionals.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 2. Medical care&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States should ensure the provision of effective medical care to persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should work towards the provision of programmes run by multidisciplinary teams of&lt;br&gt;professionals for early detection, assessment and treatment of impairment. This could prevent,&lt;br&gt;reduce or eliminate disabling effects. Such programmes should ensure the full participation of&lt;br&gt;persons with disabilities and their families at the individual level, and of organizations of&lt;br&gt;persons with disabilities at the planning and evaluation level.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Local community workers should be trained to participate in areas such as early detection of&lt;br&gt;impairments, the provision of primary assistance and referral to appropriate services.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should ensure that persons with disabilities, particularly infants and children, are&lt;br&gt;provided with the same level of medical care within the same system as other members of society.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should ensure that all medical and paramedical personnel are adequately trained and&lt;br&gt;equipped to give medical care to persons with disabilities and that they have access to relevant&lt;br&gt;treatment methods and technology.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should ensure that medical, paramedical and related personnel are adequately trained so&lt;br&gt;that they do not give inappropriate advice to parents, thus restricting options for their&lt;br&gt;children. This training should be an ongoing process and should be based on the latest information&lt;br&gt;available.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should ensure that persons with disabilities are provided with any regular treatment&lt;br&gt;and medicines they may need to preserve or improve their level of functioning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 3. Rehabili tation*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States should ensure the provision of rehabili tation services to persons with disabilities in order&lt;br&gt;for them to reach and sustain their optimum level of independence and functioning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should develop national rehabili tat ion programmes for all groups of persons with&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;disabilities. Such programmes should be based on the actual individual&amp;nbsp;needs&amp;nbsp;of persons&amp;nbsp;with&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;disabilities and on the principles of full participation and equality.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Such programmes should include a&amp;nbsp;wide range of activities, such as&amp;nbsp;basic&amp;nbsp;skil Is training&amp;nbsp;to&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;improve or compensate for an affected function, counselling of persons with disabilities&amp;nbsp;and their&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;families, developing self-reliance, and occasional services such as assessment and guidance.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;All persons with disabilities, including persons with severe and/or multiple disabilities, who&lt;br&gt;require rehabili tat ion should have access to it.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Persons with disabilities and their families should be able to participate in the design and&lt;br&gt;organization of rehabilitation services concerning themselves.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;All rehabilitation services should be available in the local community where the person with&lt;br&gt;disabilities lives. However, in some instances, in order to attain a certain training objective,&lt;br&gt;special time-limited rehabili tation courses may be organized, where appropriate, in residential&lt;br&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Persons with disabilities and their families should be encouraged to involve themselves in&lt;br&gt;rehabilitation, for instance as trained teachers, instructors or counsellors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should draw upon the expert i se of organizations of persons with disabilities when&lt;br&gt;formulating or evaluating rehabilitation programmes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rehabilitation is a fundamental concept in disability policy and is defined above in paragraph&lt;br&gt;23 of the introduction.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 4. Support services&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States should ensure the development and supply of support services, including assistive devices&lt;br&gt;for persons with disabilities, to assist them to increase their level of independence in their&lt;br&gt;daily living and to exercise their rights.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. States should ensure the provision of assistive devices and equipment, personal assistance and&lt;br&gt;interpreter services, according to the needs of persons with disabilities, as important measures to&lt;br&gt;achieve the equalization of opportunities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. States should support the development, production, distribution and servicing of assistive&lt;br&gt;devices and equipment and the dissemination of knowledge about them.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. To achieve this, generally available technical know-how should be utilized. In States where&lt;br&gt;high-technology industry is available, it should be fully utilized to improve the standard and&lt;br&gt;effectiveness of assistive devices and equipment. It is important to stimulate the development and&lt;br&gt;production of simple and inexpensive devices, when possible using local material and local&lt;br&gt;production facilities. Persons with disabilities themselves could be involved in the production of&lt;br&gt;those devices.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. States should recognize that all persons with disabilities who need assistive devices should&lt;br&gt;have access to them as appropriate, including financial accessibility. This may mean that&lt;br&gt;assistive devices and equipment should be provided free of charge or at such a low price that&lt;br&gt;persons with disabilities or their families can afford to buy them.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;In rehabilitation programmes for the provision of assistive devices and equipment, States&lt;br&gt;should consider the special requirements of girls and boys with disabilities concerning the design,&lt;br&gt;durability and age-appropriateness of assistive devices and equipment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should support the development and provision of personal assistance programmes and&lt;br&gt;interpretation services, especially for persons with severe and/or multiple disabilities. Such&lt;br&gt;programmes would increase the level of participation of persons with disabilities in everyday life,&lt;br&gt;at home, at work, in school and during leisure-time activities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Personal assistance programmes should be designed in such a way that the persons with&lt;br&gt;disabilities using the programmes have a decisive influence on the way in which the programmes are&lt;br&gt;del i vered.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II. TARGET AREAS FOR EQUAL PARTICIPATION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 5. Accessibili ty&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States should recognize the overall importance of access i bili ty in the process of the equalization&lt;br&gt;of opportunities in all spheres of society. For persons with disabilities of any kind, States&lt;br&gt;should (a) introduce programmes of action to make the physical environment accessible; and (b)&lt;br&gt;undertake measures to provide access to information and communication.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;Access to the physical environment&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should initiate measures to remove the obstacles to participation in the physical&lt;br&gt;environment. Such measures should be to develop standards and guidelines and to consider enacting&lt;br&gt;legislation to ensure accessibili ty to various areas in society, for instance concerning housing,&lt;br&gt;buildings, public transport services and other means of transportation, streets and other outdoor&lt;br&gt;envi ronments.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should ensure that architects, construction engineers and others who are professional ly&lt;br&gt;involved in the design and construction of the physical environment have access to adequate&lt;br&gt;information on disability policy and measures to achieve accessibility.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Accessibili ty requirements should be included in the design and construction of the physical&lt;br&gt;environment from the beginning of the designing process.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Organizations of persons with disabilities should be consulted when developing standards and&lt;br&gt;norms for accessibili ty. They should also be involved locally from the initial planning stage when&lt;br&gt;public construction projects are being designed, thus ensuring maximum accessibili ty.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;Access to information and communication&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Persons with disabilities and, where appropriate, their families and advocates should have&lt;br&gt;access to full information on diagnosis, rights and available services and programmes, at all&lt;br&gt;stages. Such information should be presented in forms accessible to people with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should develop strategies to make information services and documentation accessible for&lt;br&gt;different groups of people with disabilities. Braille, tape services, large print and other&lt;br&gt;appropriate technologies should be used to provide access to written information and documentation&lt;br&gt;for persons with visual impairments. Similarly, appropriate technologies should be used to provide&lt;br&gt;access to spöken information for persons with auditory impairments or comprehension difficult ies.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Consideration should be given to the use of sign language in the education of deaf children,&lt;br&gt;in their families and communit ies. Sign language interpretation services should also be provided&lt;br&gt;to facilitate the communication between deaf persons and others.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Consideration should also be given to the needs of people with other communication&lt;br&gt;di sabili t i es.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should encourage the media, especially television, radio and newspapers, to make their&lt;br&gt;services accessible.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;States should ensure that new computerized information and service systems offered to the&lt;br&gt;general public are either made initially accessible or are adapted to be made accessible to persons&lt;br&gt;with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;Organizations of persons with disabilities should be consulted when developing measures to&lt;br&gt;make information services accessible.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 6. Education&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States should recognize the principle of equal primary, secondary and tertiary educational&lt;br&gt;opportunities for children, youth and adults with disabilities, in integrated settings. They&lt;br&gt;should ensure that the education of persons with disabilities is an integral part of the&lt;br&gt;educational system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;General educational authorities are responsible for the education of persons with disabilities&lt;br&gt;in integrated settings. Education for persons with disabilities should form an integral part of&lt;br&gt;national educational planning, curriculum development and school organization.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Education in mainstream schools presupposes the provision of interpreter and other appropriate&lt;br&gt;support services. Adequate accessibili ty and support services, designed to meet the needs of&lt;br&gt;persons with different disabilities, should be provided.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Parent groups and organizations of persons with disabilities should be involved in the&lt;br&gt;education process at all levels.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;In States where education is compulsory it should be provided to girls and boys with all kinds&lt;br&gt;and all levels of disabilities, including the most severe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Special attention should be given in the following areas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;Very young children with disabilities;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;Pre-school children with disabilities;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) &amp;nbsp;Adults with disabilities, particularly women.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;To accommodate educational provisions for persons with disabilities in the mainstream, States&lt;br&gt;should:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;Have a clearly stated policy, understood and accepted at the school level and by the&lt;br&gt;wider community;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;Allow for curriculum flexibility, addition and adaptation;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(£) Provide for quality materials, ongoing teacher training and support teachers.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Integrated education and community-based programmes should be seen as complementary approaches&lt;br&gt;in providing cost-effecti ve education and training for persons with disabilities. National&lt;br&gt;community-based programmes should encourage communities to use and develop their resources to&lt;br&gt;provide local education to persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;In situations where the general school system does not yet adequately meet the needs of all&lt;br&gt;persons with disabilities, special education may be considered. It should be aimed at preparing&lt;br&gt;students for education in the general school system. The quality of such education should reflect&lt;br&gt;the same standards and ambitions as general education and should be closely linked to it. At a&lt;br&gt;minimum, students with disabilities should be afforded the same portion of educational resources as&lt;br&gt;students without disabilities. States should aim for the gradual integration of special education&lt;br&gt;services with mainstream education. It is acknowledged that in some instances special education&lt;br&gt;may currently be considered to be the most appropriate form of education for some students with&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Owing to the particular communication needs of deaf and deaf/blind persons, their education&lt;br&gt;may be more suitably provided in schools for such persons or special classes and units in&lt;br&gt;mainstream schools. At the initial stage, in particular, special attention needs to be focused on&lt;br&gt;culturally sensitive instruction that will result in effective communication skills and maximum&lt;br&gt;independence for people who are deaf or deaf/blind.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 7. Employment&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States should recognize the principle that persons with disabilities must be empowered to exercise&lt;br&gt;their human rights, particularly in the field of employment. In both rural and urban areas they&lt;br&gt;must have equal opportunities for productive and gainful employment in the labour market.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Laws and regulations in the employment field must not discriminate against persons with&lt;br&gt;disabilities and must not ra i se obstacles to their employment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should actively support the integration of persons with disabilities into open&lt;br&gt;employment. This active support could occur through a variety of measures, such as vocational&lt;br&gt;training, incentive-oriented quota schemes, reserved or designated employment, loans or grants for&lt;br&gt;small business, exclusive contracts or priority production rights, tax concessions, contract&lt;br&gt;compliance or other technical or financial assistance to enterprises employing workers with&lt;br&gt;disabilities. States should also encourage employers to make reasonable adjustments to accommodate&lt;br&gt;persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States' action programmes should include:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;Measures to design and adapt workplaces and work premises in such a way that they become&lt;br&gt;accessible for persons with different disabilities;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;Support for the use of new technologies and the development and production of assistive&lt;br&gt;devices, tools and equipment and measures to facilitate access to such devices and equipment for&lt;br&gt;persons with disabilities, to enable them to gain and maintain employment;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) &amp;nbsp;Provision of appropriate training and placement and ongoing support such as personal&lt;br&gt;assistance and interpreter services.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should initiate and support public awareness-raising campaigns designed to overcome&lt;br&gt;negative attitudes and prejudices concerning workers with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;In their capacity as employers, States should create favourable conditions for the employment&lt;br&gt;of persons with disabilities in the public sector.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States, workers' organizations and employers should cooperate to ensure equitable recruitment&lt;br&gt;and promotion policies, employment conditions, rates of pay, measures to improve the work&lt;br&gt;environment in order to prevent injuries and impairments and measures for the rehabili tat ion of&lt;br&gt;employees who have sustained employment-related injuries.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The aim should always be for persons with disabilities to obtain employment in the open labour&lt;br&gt;market. For persons with disabilities whose needs cannot be met in open employment, small units of&lt;br&gt;sheltered or supported employment may be an alternative. It is important that the quality of such&lt;br&gt;programmes be assessed in terms of their relevance and sufficiency in providing opportunities for&lt;br&gt;persons with disabilities to gain employment in the labour market.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Measures should be taken to include persons with disabilities in training and employment&lt;br&gt;programmes in the private and informal sectors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States, workers' organizations and employers should cooperate with organizations of persons&lt;br&gt;with disabilities concerning all measures to create training and employment opportunities,&lt;br&gt;including flexible hours, part-time work, job-sharing, self-employment and attendant care for&lt;br&gt;persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 8. Income maintenance and social security&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States are responsible for the provision of social security and income maintenance for persons with&lt;br&gt;di sabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should ensure the provision of adequate income support to persons with disabilities&lt;br&gt;who, owing to disability or disabili ty-related factors, have temporarily lost or received a&lt;br&gt;reduction in their income or have been denied employment opportunities. States should ensure that&lt;br&gt;the provision of support takes into account the costs frequently incurred by persons with&lt;br&gt;disabilities and their families as a result of the disability.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;In countries where social security, social insurance or other social welfare schemes exist or&lt;br&gt;are being developed for the general population, States should ensure that such systems do not&lt;br&gt;exclude or discriminate against persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should also ensure the provision of income support and social security protection to&lt;br&gt;individuals who undertake the care of a person with a disability.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Social security systems should include incentives to restore the income-earning capacity of&lt;br&gt;persons with disabilities. Such systems should provide or contribute to the organization,&lt;br&gt;development and financing of vocational training. They should also assist with placement services.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Social security programmes should also provide incentives for persons with disabilities to&lt;br&gt;seek employment in order to establish or re-establish their income-earning capacity.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Income support should be maintained as long as the disabling conditions remain in a manner&lt;br&gt;that does not discourage persons with disabilities from seeking employment. It should only be&lt;br&gt;reduced or terminated when persons with disabilities achieve adequate and secure income.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States, in countries where social security is to a large extent provided by the private&lt;br&gt;sector, should encourage local communities, welfare organizations and families to develop self-help&lt;br&gt;measures and incentives for employment or employment-related activities for persons with&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 9. Family life and personal integrity&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States should promote the full participation of persons with disabilities in family life. They&lt;br&gt;should promote their right to personal integrity, and ensure that laws do not discriminate against&lt;br&gt;persons with disabilities with respect to sexual relationships, marriage and parenthood.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Persons with disabilities should be enabled to live with their families. States should&lt;br&gt;encourage the inclusion in family counselling of appropriate modules regarding disability and its&lt;br&gt;effects on family life. Respite-care and attendant-care services should be made available to&lt;br&gt;families which include a person with disabilities. States should remove all unnecessary obstacles&lt;br&gt;to persons who want to foster or adopt a child or adult with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Persons with disabilities must not be denied the opportunity to experience their sexuality,&lt;br&gt;have sexual relationships and experience parenthood. Taking into account that persons with&lt;br&gt;disabilities may experience difficulties in getting married and setting up a family, States should&lt;br&gt;encourage the availability of appropriate counselling. Persons with disabilities must have the&lt;br&gt;same access as others to family-planning methods, as well as to information in accessible form on&lt;br&gt;the sexual functioning of their bodies.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should promote measures to change negative attitudes towards marriage, sexuality and&lt;br&gt;parenthood of people with disabilities, especially of girls and women with disabilities, which&lt;br&gt;still prevail in society. The media should be encouraged to play an important role in removing&lt;br&gt;such negative attitudes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Persons with disabilities and their families need to be fully informed about taking&lt;br&gt;precautions against sexual and other forms of abuse. Persons with disabilities are particularly&lt;br&gt;vulnerable to abuse in the family, community or institutions and need to be educated on how to&lt;br&gt;avoid the occurrence of abuse, recognize when abuse has occurred and report on such acts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 10. Culture&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States will ensure that persons with disabilities are integrated into and can participate in&lt;br&gt;cultural activities on an equal basis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should ensure that persons with disabilities have the opportunity to utilize their&lt;br&gt;Creative, artistic and intellectual potential, not only for their own benefit, but also for the&lt;br&gt;enrichment of their community, be they in urban or rural areas. Examples of such activities are&lt;br&gt;dance, music, literature, theatre, plastic arts, painting and sculpture. Particularly in&lt;br&gt;developing countries, emphasis should be placed on tradi.tional and contemporary art forms, such as&lt;br&gt;puppetry, recitation and story-telling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should promote the accessibili ty to and availability of places for cultural&lt;br&gt;performances and services, such as theatres, museums, cinemas and libraries, to persons with&lt;br&gt;di sabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should initiate the development and use of special technical arrangements to make&lt;br&gt;literature, films and theatre accessible to persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 11. Recreation and sports&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States will take measures to ensure that persons with disabilities have equal opportunities for&lt;br&gt;recreation and sports.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should initiate measures to make places for recreation and sports, hotels, beaches,&lt;br&gt;sports arenas, gym halls etc. accessible to persons with disabilities. Such measures should&lt;br&gt;encompass support for staff in recreation and sports programmes, including projects to develop&lt;br&gt;methods of accessibili ty, and participation, information and training programmes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tourist authorities, travel agencies, hotels, voluntary organizations and others involved in&lt;br&gt;organizing recreational activities or travel opportunities should offer their services to all,&lt;br&gt;taking into account the special needs of persons with disabilities. Suitable training should be&lt;br&gt;provided to assist that process.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sports organizations should be encouraged to develop opportunities for participation by&lt;br&gt;persons with disabilities in sports activities. In some cases, accessibili ty measures could be&lt;br&gt;enough to open up opportunities for participation. In other cases, special arrangements or special&lt;br&gt;games would be needed. States should support the participation of persons with disabilities in&lt;br&gt;national and international events.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Persons with disabilities participating in sports activities should have access to instruction&lt;br&gt;and training of the same quality as other participants.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Organizers of sports and recreation should consult with organizations of persons with&lt;br&gt;disabilities when developing their services for persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 12. Religion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States will encourage measures for equal participation by persons with disabilities in the&lt;br&gt;religious life of their communities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should encourage, in consultation with religious authorities, measures to eliminate&lt;br&gt;discrimination and make religious activities accessible to persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should encourage the distribution of information on disability matters to religious&lt;br&gt;institutions and organizations. States should also encourage religious authorities to include&lt;br&gt;information on disability policies in the training for religious professions, as well as in&lt;br&gt;religious education programmes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. They should also encourage the accessibili ty of religious literature to persons with sensory&lt;br&gt;impairments.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;k?!*&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;!&lt;sup&gt;8 and/or peli&lt;/sup&gt;9ious organizations should consult with organizations of persons with&lt;br&gt;disabilities when developing measures for equal participation in religious activities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;III. IMPLEMENTATION MEASURES&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 13. Information and research&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States assume the ultimate responsi bili ty for the collection and dissemination of information on&lt;br&gt;the living conditions of persons with disabilities and promote comprehensive research on all&lt;br&gt;aspects, including obstacles which affect the lives of persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should, at regular intervals, collect gender-specific statistics and other information&lt;br&gt;concerning the living conditions of persons with disabilities. Such data collection could be&lt;br&gt;conducted in conjunction with national censuses and household surveys and could be undertaken in&lt;br&gt;close collaboration, inter al i a. with univers i t ies, research institutes and organizations of&lt;br&gt;persons with disabilities. The data collection should include questions on programmes and services&lt;br&gt;and their use.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should consider establishing a data bank on disability, which would include statistics&lt;br&gt;on available services and programmes as well as on the different groups of persons with&lt;br&gt;disabilities. They should bear in mind the need to protect individual privacy and personal&lt;br&gt;integrity.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should initiate and support programmes of research on social, economic and&lt;br&gt;participation issues that affect the lives of persons with disabilities and their families. Such&lt;br&gt;research should include studies on the causes, types and frequencies of disabilities, the&lt;br&gt;availability and efficacy of existing programmes and the need for development and evaluation of&lt;br&gt;services and support measures.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should develop and adopt terminology and criteria for the conduct of national surveys,&lt;br&gt;in cooperation with organizations of persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should facilitate the participation of persons with disabilities in data collection and&lt;br&gt;research. To undertake such research States should particularly encourage the recruitment of&lt;br&gt;qualified persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should support the exchange of research findings and experiences.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should take measures to disseminate information and knowledge on disability to all&lt;br&gt;political and administration levels within national, regional and local spheres.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 14. Policy-making and planning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States will ensure that disability aspects are included in all relevant policy-making and national&lt;br&gt;planning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should initiate and plan adequate policies for persons with disabilities at the&lt;br&gt;national level, and stimulate and support action at regional and local levels.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should involve organizations of persons with disabilities in all deci sion-making&lt;br&gt;relating to plans and programmes concerning persons with disabilities or affecting their economic&lt;br&gt;and social status.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The needs and concerns of persons with disabilities should be incorporated into general&lt;br&gt;development plans and not be treated separately.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;The ultiaate responsibili ty of stetes for the situation of persons with disabilities does not&lt;br&gt;relieve others of their responsibili ty. Anyone in char&lt;sub&gt;S&lt;/sub&gt;e of services, activities or the Provision&lt;br&gt;of information in society should be encouraged to accept responsibility for mak ing such programmes&lt;br&gt;available to persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;States should facilitate the development by local communities of programmes and measures for&lt;br&gt;persons with disabilities. One way of doing this could be to develop manuals or check-lists and&lt;br&gt;provide training programmes for local staff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 15. Legislation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States have a responsibili ty to create the legal bases for measures to achieve the objectives of&lt;br&gt;full participation and equality for persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;National legislation, embodying the rights and obligations of citizens, should include the&lt;br&gt;rights and obligations of persons with disabilities. States are under an obligation to enable&lt;br&gt;persons with disabilities to exercise their rights, including their human, civil and political&lt;br&gt;rights, on an equal basis with other citizens. States must ensure that organizations of persons&lt;br&gt;with disabilities are involved in the development of national legislation concerning the rights of&lt;br&gt;persons with disabilities, as well as in the ongoing evaluation of that legislation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Legislative action may be needed to remove conditions which may adversely affect the lives of&lt;br&gt;persons with disabilities, including harassment and victimization. Any discriminatory provisions&lt;br&gt;against persons with disabilities must be eliminated. National legislation should provide for&lt;br&gt;appropriate sanctions in case of violations of the principles of non-discri mination.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;National legislation concerning persons with disabilities may appear in two different forms.&lt;br&gt;The rights and obligations may be incorporated in general legislation or contained in special&lt;br&gt;legislation. Special legislation for persons with disabilities may be established in several ways:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;By enacting separate legislation, dealing exclusively with disability matters;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;By including disability matters within legislation on particular topics;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) &amp;nbsp;By mentioning persons with disabilities specifically in the texts that serve to interpret&lt;br&gt;ex i st ing legislation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A combination of those different approaches might be desirable. Affirmative action provisions may&lt;br&gt;also be considered.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States may consider establishing formal statutory complaints mechanisms in order to protect&lt;br&gt;the interests of persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 16. Economic policies&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States have the financial responsibili ty for national programmes and measures to create equal&lt;br&gt;opportunities for persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should include disability matters in the regular budgets of all national, regional and&lt;br&gt;local government bodies.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States, non-governmental organizations and other interested bodies should interact to&lt;br&gt;determine the most effective ways of supporting projects and measures relevant to persons with&lt;br&gt;di sabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should consider the use of economic measures (loans, tax exemptions, earmarked grants,&lt;br&gt;special funds, and so on) to stimulate and support equal participation by persons with disabilities&lt;br&gt;in society.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;In many States it may be advisable to establish a disability development fund, which could&lt;br&gt;support various pilot projects and self-help programmes at the grass-roots level.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 17. Coordination of work&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States are responsible for the establishment and strengthening of national coordinating committees,&lt;br&gt;or similar bodies, to serve as a national focal point on disability matters.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The national coordinating committee or similar bodies should be permanent and based on legal&lt;br&gt;as well as appropriate administrative regulation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;A combination of representatives of private and public organizations is most likely to achieve&lt;br&gt;an intersectoral and multidisciplinary composition. Representatives could be drawn from concerned&lt;br&gt;government ministries, organizations of persons with disabilities and non-governmental&lt;br&gt;organizations.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Organizations of persons with disabilities should have considerable influence in the national&lt;br&gt;coordinating committee in order to ensure proper feedback of their concerns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The national coordinating committee should be provided with sufficient autonomy and resources&lt;br&gt;to fulfil its responsibilities in relation to its decision-making capacities. It should report to&lt;br&gt;the highest governmental level.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 18. Organizations of persons with disabilities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States should recognize the right of the organizations of persons with disabilities to represent&lt;br&gt;persons with disabilities at national, regional and local levels. States should also recognize the&lt;br&gt;advisory role of organizations of persons with disabilities in decision-making on disability&lt;br&gt;matters.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should encourage and support economically and in other ways the formation and&lt;br&gt;strengthening of organizations of persons with disabilities, family members and/or advocates.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States should recognize that those organizations have a role to play in the development of&lt;br&gt;di sabili ty policy.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should establish ongoing communication with organizations of persons with disabilities&lt;br&gt;and ensure their participation in the development of government policies.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The role of organizations of persons with disabilities could be to identify needs and&lt;br&gt;priorities, to participate in the planning, implementation and evaluation of services and measures&lt;br&gt;concerning the lives of persons with disabilities, and to contribute to public awareness and to&lt;br&gt;advocate change.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;As instruments of self-help, organizations of persons wi.h disabilities provide and promote&lt;br&gt;opportunities for the development of skills in various fields, mutual support among members and&lt;br&gt;information sharing.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Organizations of persons with disabilities could perform their advisory role in many different&lt;br&gt;ways such as having permanent representation on boards of government-funded agencies, serving on&lt;br&gt;public commissions and providing expert knowledge on different projects.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The advisory role of organizations of persons with disabilities should be ongoing in order to&lt;br&gt;develop and deepen the exchange of views and information between the State and the organizations.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Organizations should be permanently represented on the national coordinating committee or&lt;br&gt;similar bodies.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The role of local organizations of persons with disabilities should be developed and&lt;br&gt;strengthened to ensure that they influence matters at the community level.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 19. Personnel training&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States are responsible for ensuring the adequate training of personnel, at all levels, involved in&lt;br&gt;the planning and provision of programmes and services concerning persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should ensure that all authorities providing services in the disability field give&lt;br&gt;adequate training to their personnel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;In the training of professionals in the disability field, as well as in the provision of&lt;br&gt;information on disability in general training programmes, the principle of full participation and&lt;br&gt;equality should be appropriately reflected.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should develop training programmes in consultation with organizations of persons with&lt;br&gt;disabilities, and persons with disabilities should be involved as teachers, instructors or advisers&lt;br&gt;in staff training programmes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The training of community workers is of great strategic importance, particularly in developing&lt;br&gt;countries. It should involve persons with disabilities and include the development of appropriate&lt;br&gt;values, competence and technologies as well as skills which can be practised by persons with&lt;br&gt;disabilities, their parents, families and members of the community.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 20. National monitoring and evaluation of disability programmes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;in the implementation of the Standard Rules&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States are responsible for the continuous monitoring and evaluation of the implementation of&lt;br&gt;national programmes and services concerning the equalization of opportunities for persons with&lt;br&gt;di sabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should periodically and systemat i cally evaluate national disability programmes and&lt;br&gt;disseminate both the bases and the results of the evaluations.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should develop and adopt terminology and criteria for the evaluation of&lt;br&gt;disabili ty-related programmes and services.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Such criteria and terminology should be developed in close cooperation with organizations of&lt;br&gt;persons with disabilities from the earliest conceptual and planning stages.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should participate in international cooperation in order to develop common standards&lt;br&gt;for national evaluation in the disability field. States should encourage national coordinating&lt;br&gt;committees to participate also.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The evaluation of various programmes in the disability field should be built in at the&lt;br&gt;planning stage, so that the overall efficacy in fulfilling their policy objectives can be evaluated.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 21. Technical and economic cooperation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States, both industrial ized and developing, have the responsibili ty to cooperate in and take&lt;br&gt;measures for the improvement of the living conditions of persons with disabilities in developing&lt;br&gt;countri es.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Measures to achieve the equalization of opportunities of persons with disabilities, including&lt;br&gt;refugees with disabilities, should be integrated into general development programmes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Such measures must be integrated into all forms of technical and economic cooperation,&lt;br&gt;bilateral and multilateral, governmental and non-governmental. States should bring up disability&lt;br&gt;issues in discussions on such cooperation with their counterparts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;When planning and reviewing programmes of technical and economic cooperation, special&lt;br&gt;attention should be given to the effects of such programmes on the situation of persons with&lt;br&gt;disabilities. It is of the utmost importance that persons with disabilities and their&lt;br&gt;organizations are consulted on any development projects designed for persons with disabilities.&lt;br&gt;They should be directly involved in the development, implementation and evaluation of such projects.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Priority areas for technical and economic cooperation should include:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;The development of human resources through the development of skills, abilities and&lt;br&gt;potentials of persons with disabilities and the initiation of employment-generating activities for&lt;br&gt;and of persons with disabilities;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;The development and dissemination of appropriate disabili ty-related technologies and&lt;br&gt;know-how.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States are also encouraged to support the formation and strengthening of organizations of&lt;br&gt;persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should take measures to improve the knowledge of disability issues among staff involved&lt;br&gt;at all levels in the administration of technical and economic cooperation programmes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rule 22. International cooperation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;States will participate actively in international cooperation concerning policies for the&lt;br&gt;equalization of opportunities for persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Within the United Nations, its specialized agencies and other concerned intergovernmental&lt;br&gt;organizations, States should participate in the development of disability policy.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Whenever appropriate, States should introduce disability aspects in general negotiations&lt;br&gt;concerning standards, information exchange, development programmes etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should encourage and support the exchange of knowledge and experience between:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;Non-governmental organizations concerned with disability issues;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;Research institutions and individual researchers involved in disability issues;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(£) Representatives of field programmes and of professional groups in the disability field;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) &amp;nbsp;Organizations of persons with disabilities;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(e) &amp;nbsp;National coordinating committees.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should ensure that the United Nations and its specialized agencies, as well as all&lt;br&gt;intergovernmental and interparliamentary bodies, at global and regional levels, include in their&lt;br&gt;work the global and regional organizations of persons with disabilities.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IV. MONITORING MECHANISM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The purpose of a monitoring mechanism is to.further the effective implementation of the&lt;br&gt;Standard Rules. It will assist each State in assessing its level of implementation of the Rules&lt;br&gt;and in measuring its progress. The monitoring should identify obstacles and suggest suitable&lt;br&gt;measures which would contribute to the successful implementation of the Rules. The monitoring&lt;br&gt;mechanism will recognize the economic, social and cultural features existing in individual States.&lt;br&gt;An important element should also be the provision of advisory services and the exchange of&lt;br&gt;experience and information between States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The Standard Rules on the Equalization of Opportunities for Persons with Disabilities shall be&lt;br&gt;monitored within the framework of the sessions of the Commission for Social Development. A Special&lt;br&gt;Rapporteur with relevant and extensive experience of disability issues and International&lt;br&gt;organizations shall be appointed, if necessary, funded by extrabudgetary resources, for three years&lt;br&gt;to monitor the implementation of the Standard Rules.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;International organizations of persons with disabilities having consultative status with the&lt;br&gt;Economic and Social Council and organizations representing persons with disabilities who have not&lt;br&gt;yet formed their own organizations should be invited to create among themselves a panel of experts,&lt;br&gt;on which organizations of persons with disabilities shall have a majority, taking into account the&lt;br&gt;different kinds of disabilities and necessary equitable geographical distribution, to be consulted&lt;br&gt;by the Special Rapporteur and, when appropriate, by the Secretariat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The panel of experts will be encouraged by the Special Rapporteur to re&amp;gt;view, advise and&lt;br&gt;provide feedback and suggestions on the promotion, implementation and monitoring of the Standard&lt;br&gt;Rules.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The Special Rapporteur shall send a set of questions to States, entities within the United&lt;br&gt;Nations system, and intergovernmental and non-governmental organizations, including organizations&lt;br&gt;of persons with disabilities. The set of questions should address implementation plans for the&lt;br&gt;Standard Rules in States. The questions should be selective in nature and cover a number of&lt;br&gt;specific rules for in-depth evaluation. In preparing the questions the Special Rapporteur should&lt;br&gt;consult with the panel of experts and the Secretariat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The Special Rapporteur shall seek to establish a direct dialogue not only with States but also&lt;br&gt;with local non-governmental organizations, seeking their views and comments on any information&lt;br&gt;intended to be included in the reports. The Special Rapporteur shall provide advisory services on&lt;br&gt;the implementation and monitoring of the Standard Rules and assistance in the preparation of&lt;br&gt;replies to the sets of questions.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The Centre for Social Development and Humanitarian Affairs of the United Nations Office at&lt;br&gt;Vienna, as the United Nations focal point on disability issues, the United Nations Development&lt;br&gt;Programme and other entities and mechanisms within the United Nations system, such as the regional&lt;br&gt;commissions and specialized agencies and inter-agency meetings, shall cooperate with the Special&lt;br&gt;Rapporteur in the implementation and monitoring of the Standard Rules at the national level.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;The Special Rapporteur, assisted by the Secretariat, shall prepare reports for submission to&lt;br&gt;the Commission for Social Development, at its thirty-fourth and thirty-fifth sessions. In&lt;br&gt;preparing such reports, the Rapporteur should consult with the panel of experts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;States should encourage national coordinating committees or similar bodies to participate in&lt;br&gt;implementation and monitoring. As the focal points on disability matters at the national level,&lt;br&gt;they should be encouraged to establish procedures to coordinate the monitoring of the Standard&lt;br&gt;Rules. Organizations of persons with disabilities should be encouraged to be actively involved in&lt;br&gt;the monitoring of the process at all levels.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;Should extrabudgetary resources be identified, one or more positions of interregional adviser&lt;br&gt;on the Standard Rules should be created to provide direct services to States, including:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) &amp;nbsp;The organization of national and regional training seminars on the content of the&lt;br&gt;Standard Rules;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) &amp;nbsp;The development of guidelines to assist in strategies for implementation of the Standard&lt;br&gt;Rules;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) &amp;nbsp;Dissemination of information about best practices concerning implementation of the&lt;br&gt;Standard Rules.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;At its thirty-fourth session, the Commission for Social Development should establish an&lt;br&gt;open-ended working group to examine the Special Rapporteur's report and make recommendations on how&lt;br&gt;to improve the application of the Standard Rules. In examining the Special Rapporteur's report,&lt;br&gt;the Commission, through its open-ended working group, shall consult international organizations of&lt;br&gt;persons with disabilities and specialized agencies, according to rules 71 and 76 of the rules of&lt;br&gt;procedure of the functional commissions of the Economic and Social Council.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;At its session following the end of the Special Rapporteur's mandate, the Commission should&lt;br&gt;examine the possibility of either renewing that mandate, appointing a new Special Rapporteur or&lt;br&gt;considering another monitoring mechanism, and should make appropriate recommendations to the&lt;br&gt;Economic and Social Council.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;States should be encouraged to contribute to the United Nations Voluntary Fund on Disability&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;in order to further the implementation of the Standard Rules. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;63&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om en handikappombudsman&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Handikappombudsmannen har till uppgift att bevaka frågor som angåi&lt;br&gt;funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Målet för verksam-&lt;br&gt;heten skall vara full delaktighet och jämlikhet för personer med funk-&lt;br&gt;tionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannens verksamhet skall i första hand avse uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering i frågor som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Ombudsmannen skall verka för att brister i lagar och andra för-&lt;br&gt;fattningar i fråga om personer med funktionshinder avhjälps. Finner&lt;br&gt;ombudsmannen anledning att väcka fråga om författningsändringar eller&lt;br&gt;andra åtgärder från statens sida får ombudsmannen göra framställning om&lt;br&gt;detta till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ombudsmannen skall när det behövs ta initiativ till överläggningar&lt;br&gt;med myndigheter, företag, organisationer och andra i syfte att motverka&lt;br&gt;att personer missgynnas eller på annat sätt utsätts för orättvis eller&lt;br&gt;kränkande behandling på grund av funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen skall även genom information och på annat liknande&lt;br&gt;sätt verka för att ingen missgynnas eller på annat sätt utsätts för orättvis&lt;br&gt;eller kränkande behandling på grund av funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Myndigheter, landsting, kommuner och andra organ som har&lt;br&gt;skyldighet att fullgöra vissa uppgifter som rör funktionshindrades&lt;br&gt;intressen eller att bevaka sådana frågor, skall på Handikappombudsman-&lt;br&gt;nens uppmaning lämna uppgifter till ombudsmannen om sin verksamhet.&lt;br&gt;De är också skyldiga att på ombudsmannens uppmaning komma till&lt;br&gt;överläggningar med denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Handikappombudsmannen biträds av ett särskilt råd. Ombudsmannen&lt;br&gt;är rådets ordförande och leder dess verksamhet. Regeringen utser&lt;br&gt;ombudsmannen och rådets övriga ledamöter för en bestämd tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2. Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 kap. 21 § sekretesslagen (1980:100)’ skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i ärende hos Jämställdhetsombudsmannen eller Jäm-&lt;br&gt;ställdhetsnämnden enligt jämställdhetslagen (1991:433) för uppgift om&lt;br&gt;enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att&lt;br&gt;den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos ombudsmannen och Nämnden mot etnisk diskrimi-&lt;br&gt;nering i ärende enligt lagen (0000:000) mot etnisk diskriminering för&lt;br&gt;uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan&lt;br&gt;antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i verksamhet enligt&lt;br&gt;lagen (1994:000) om en handi-&lt;br&gt;kappombudsman för uppgift om&lt;br&gt;enskilds personliga eller ekono-&lt;br&gt;miska förhållanden, om det kan&lt;br&gt;antas att den enskilde eller någon&lt;br&gt;honom närstående lider skada eller&lt;br&gt;men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1993/94:101.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-03-08&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet&lt;br&gt;Bo Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 3 mars 1994 (Socialdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om en&lt;br&gt;handikappombudsman, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn&lt;br&gt;Eva Hammar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om en handikappombudsman&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket andra meningen bör formuleras på följande sätt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Målet för verksamheten skall vara full delaktighet i samhällslivet och&lt;br&gt;jämlikhet med andra för personer med funktionshinder.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i andra meningen torde gälla utan särskilt stadgande.&lt;br&gt;Meningen bör utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att ålägga andra organ än kommuner och landsting att fullgöra&lt;br&gt;vissa uppgifter torde föreligga endast under vissa förutsättningar.&lt;br&gt;Lagrådet föreslår följande lydelse av paragrafen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Myndigheter, landsting och kommuner som har skyldighet att fullgöra&lt;br&gt;uppgifter som rör funktionshindrade, skall på Handikappombudsman-&lt;br&gt;nens uppmaning lämna uppgifter till ombudsmannen om sin verksam-&lt;br&gt;het. De är också skyldiga att på ombudsmannens uppmaning komma&lt;br&gt;till överläggningar med denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller också den som enligt 11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § tredje stycket regeringsformen anförtrotts förvaltningsuppgift som&lt;br&gt;rör funktionshindrade eller som erhållit bidrag av staten, landsting&lt;br&gt;eller kommun med skyldighet att främja funktionshindrades intressen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas,&lt;br&gt;Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidsson, Könberg, Lundgren,&lt;br&gt;Unckel, P. Westerberg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet B. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94:219 Handikappombudsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:SoU27</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om inriktningen av Handikappombudsmannens verksamhet (avsnitt 6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner det som regeringen förordar om inriktningen av Handikappombudsmannens verksamhet (avsnitt 6)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:SoU27</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bemyndigar regeringen att ombilda Statens handikappråd till myndigheten Handikappombudsmannen enligt de riktlinjer som regeringen förordar (avsnitt 7)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:SoU27</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bemyndigar regeringen att ombilda Statens handikappråd till myndigheten Handikappombudsmannen enligt de riktlinjer som regeringen förordar (avsnitt 7)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Handikappombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 8 374 000 kr.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>4</nummer>
<beteckning>4</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Handikappombudsmannen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 8 374 000 kr.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:SoU27</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-03-30 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-03-30 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-03-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-04-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 04:45:32</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH03219</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:48</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 04:45:32</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH03219</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__219.pdf</filnamn>
<filstorlek>3090069</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Handikappombudsman</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/D70673B4-2BD8-4606-BD20-BAC00F110D6A</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:SoU27</uppgift>
<ref_dok_id>GH01SoU27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Handikappombudsman</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:219&lt;br/&gt;
Handikappombudsman</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So57</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So57</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:219 Handikappombudsman</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:219&lt;br/&gt;
Handikappombudsman</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So58</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So58</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:219 Handikappombudsman</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bo Holmberg  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:219&lt;br/&gt;
Handikappombudsman</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So58</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So58</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:219 Handikappombudsman</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bo Holmberg  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:219&lt;br/&gt;
Handikappombudsman</uppgift>
<ref_dok_id>GH02So57</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So57</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:219 Handikappombudsman</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>