<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2307935</hangar_id>
 <dok_id>GH03210</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>210</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:210</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Näringsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>210</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-04-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:49:00</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Särskilda konkurrensregler för lantbruket</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03210/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03210</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03210</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1993/94:210&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Särskilda konkurrensregler för lantbruket&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03210/prop_199394__210-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 7 april 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Birgit Friggebo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mats Odell&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Näringsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs fram förslag till nya bestämmelser i&lt;br&gt;konkurrenslagen som innebär att förbudet i 6 § samma lag inte skall vara&lt;br&gt;tillämpligt på viss samverkan i ekonomiska föreningar vars medlemmar&lt;br&gt;är foretag som bedriver jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsverksamhet,&lt;br&gt;s.k. primärföreningar. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 210&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut..................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)&amp;nbsp;&amp;nbsp;. .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning.................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Livsmedelspolitiken......................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Historik............................ 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den interna avregleringen................. 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Omställning inför ett EU-medlemskap......... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;GATT-avtalet......................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Trädgårdspolitiken ..................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skogspolitiken........................ 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den svenska konkurrensrätten .................. 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Äldre konkurrenslagstiftning&amp;nbsp;&amp;nbsp;............... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskilda konkurrensregler på jordbruksområdet ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande konkurrenslagstiftning ............. 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 Lagens innehåll................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 Lagens tillämpning på jordbruksområdet ....&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förhållandet mellan konkurrenslagen&amp;nbsp;&amp;nbsp;och&amp;nbsp;&amp;nbsp;lagen&amp;nbsp;&amp;nbsp;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ekonomiska föreningar....................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Europeiska Unionen ........................ 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;EG:s jordbrukspolitik ................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.1 Allmänt........................ 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.2 Reformeringen av CAP&amp;nbsp;&amp;nbsp;.............. 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;EG:s konkurrensregler................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konkurrensreglernas tillämpning på jordbruks-&lt;br&gt;området ............................ 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EES-avtalet.............................. 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillämpningen av konkurrensregler&amp;nbsp;på jordbruksområdet&amp;nbsp;i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra länder ............................. 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Danmark........................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Norge............................. 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Finland ............................ 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tyskland ........................... 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 &amp;nbsp;USA.............................. 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lantbrukskooperationen och verksamheten inom jordbruks-,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trädgårds- och skogsnäringen................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;Allmänt om lantbrukarnas föreningsrörelse...... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;Mejeriorganisationen.................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.3 &amp;nbsp;Slakteriorganisationen ................... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.4 &amp;nbsp;Lantmännenorganisationen ................ 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.5 &amp;nbsp;Trädgårdsnäringen ..................... 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.6 &amp;nbsp;SkogsägarfÖreningama................... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.7 &amp;nbsp;Övrig lantbrukskooperation................ 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden och förslag..................... 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 &amp;nbsp;Behovet av särskilda konkurrensregler för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lantbruket........................... 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 &amp;nbsp;Företag som bör omfattas av de föreslagna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkurrensreglerna..................... 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 &amp;nbsp;Verksamhet som bör omfattas av reglerna....... 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 &amp;nbsp;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser...... 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader och andra effekter&amp;nbsp;av förslaget ........... 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;Samhällsekonomin och företagen ............ 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;Domstolarna och Konkurrensverket........... 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar....................... 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av promemorian Särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkurrensregler för lantbruket (Ds 1994:20) .... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Promemorians lagförslag ................. 63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanställning av remissyttranden över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;promemorian Särskilda konkurrensregler för&lt;br&gt;lantbruket (Ds 1994:20).................. 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag ............... 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande ..................... 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 april 1994 . . 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 § skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 18 a - 18 c §§,&lt;br&gt;samt närmast före 18 a § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något annat inte följer av&lt;br&gt;beslut enligt 8 eller 15 § eller av&lt;br&gt;13 eller 17 §, är avtal mellan&lt;br&gt;företag förbjudna om de har till&lt;br&gt;syfte att hindra, begränsa eller&lt;br&gt;snedvrida konkurrensen på den&lt;br&gt;svenska marknaden på ett märkbart&lt;br&gt;sätt eller om de ger ett sådant&lt;br&gt;resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något annat inte följer av&lt;br&gt;beslut enligt 8 eller 15 § eller av&lt;br&gt;13, 17 eller 18 c §, är avtal mellan&lt;br&gt;företag förbjudna om de har till&lt;br&gt;syfte att hindra, begränsa eller&lt;br&gt;snedvrida konkurrensen på den&lt;br&gt;svenska marknaden på ett märkbart&lt;br&gt;sätt eller om de ger ett sådant&lt;br&gt;resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affarsvillkor direkt eller&lt;br&gt;indirekt fastställs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar&lt;br&gt;begränsas eller kontrolleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. marknader eller inköpskällor delas upp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa&lt;br&gt;handelspartner får en konkurrensnackdel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar&lt;br&gt;sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt&lt;br&gt;handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för jord- Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;bruket m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med primär lantbruksförening&lt;br&gt;avses i denna lag en ekonomisk&lt;br&gt;förening vars medlemmar är&lt;br&gt;enskilda lantbrukare eller andra&lt;br&gt;företag som bedriver jordbruk,&lt;br&gt;trädgårdsverksamhet eller skogs-&lt;br&gt;bruk. Om sammanslutningar av&lt;br&gt;sådana företag är medlemmar i&lt;br&gt;föreningen, anses den dock vara&lt;br&gt;primär lantbruksförening endast&lt;br&gt;under förutsättning att samman-&lt;br&gt;slutningarna bara utgörs av lokala&lt;br&gt;sammanslutningar av företag med&lt;br&gt;verksamhet av angivet slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med jordbruksprodukter avses i&lt;br&gt;denna lag sådana varor som anges&lt;br&gt;i bilagan till lagen (1990:615) om&lt;br&gt;avgifter på vissa jordbrukspro-&lt;br&gt;dukter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med trädgårdsprodukter avses&lt;br&gt;sådana varor som anges i den i&lt;br&gt;tulltaxelagen (1987:1068) intagna&lt;br&gt;tulltaxan 6-8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skogsprodukter avses sådana&lt;br&gt;varor som anges i den i tulltaxe-&lt;br&gt;lagen (1987:1068) intagna tull-&lt;br&gt;taxan 44, 47 och 48 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i 6 § gäller inte för&lt;br&gt;sådana avtal inom en primär lant-&lt;br&gt;bruksförening eller dess dotterföre-&lt;br&gt;tag som avser samverkan mellan&lt;br&gt;föreningens medlemmar om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. produktion, insamling, föräd-&lt;br&gt;ling, försäljning eller därmed sam-&lt;br&gt;manhängande verksamhet såsom&lt;br&gt;användandet av gemensamma an-&lt;br&gt;läggningar, lagring, beredning,&lt;br&gt;distribution eller marknadsföring i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga om jordbruksprodukter, träd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gårdsprodukter eller skogsproduk- Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;ter, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inköp av varor eller tjänster&lt;br&gt;för sådan verksamhet som avses&lt;br&gt;under 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller dock inte&lt;br&gt;avtal som har till syfte eller ger till&lt;br&gt;resultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. art en medlems fria rörlighet&lt;br&gt;pä marknaden förhindras eller för-&lt;br&gt;svåras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) i fråga om valet av avnämare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller leverantör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i fråga om möjligheten art&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämna föreningen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) i annat avseende av mot-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svarande betydelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;att försäljningspriser direkt&lt;br&gt;eller indirekt fastställs pä varor&lt;br&gt;som produceras hos medlemmarna&lt;br&gt;när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) försäljningen sker direkt mel-&lt;br&gt;lan medlem och tredje man, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) föreningen svarar för försälj-&lt;br&gt;ningen och konkurrensen pä mark-&lt;br&gt;naden hindras, begränsas eller&lt;br&gt;snedvrids i väsentlig omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nya konkurrenslagen (1993:20, KL) trädde i kraft den 1 juli 1993&lt;br&gt;(prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17, rskr. 1992/93:144). För avtal&lt;br&gt;som förelåg eller förfaranden som tillämpades när KL trädde i kraft finns&lt;br&gt;särskilda övergångsbestämmelser. Konkurrenslagen ersatte den tidigare&lt;br&gt;konkurrenslagen (1982:729) samt lagen (1991:921) om förbud mot&lt;br&gt;konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter. Sistnämnda lag&lt;br&gt;antogs i anslutning till riksdagens beslut om en ny livsmedelspolitik och&lt;br&gt;trädde i kraft samtidigt som denna började tillämpas den 1 juli 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En effektiv konkurrens är viktig för samhällsekonomin och är till fördel&lt;br&gt;för konsumenterna genom att priserna pressas och utbudet av varor och&lt;br&gt;tjänster blir större och mer varierat. Konkurrensen på många marknader&lt;br&gt;i Sverige är otillräcklig. Den nya kraftfullare konkurrenslagen är en av&lt;br&gt;regeringens åtgärder för att få till stånd en effektivare konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrenslagen är generell och gäller lika för hela näringslivet oavsett&lt;br&gt;verksamhet och företagsform. Frågan om konkurrenslagens tillämpning&lt;br&gt;på jordbruksområdet kommenteras i förarbetena till lagen (prop.&lt;br&gt;1992/93:56 s. 22, 25 och 79, bet. 1992/93:NU17 s. 15 f.). Statsmakterna&lt;br&gt;redovisade en positiv syn på samverkan mellan jordbrukare och andra&lt;br&gt;råvaruproducenter med hänsyn till de särskilda förutsättningar som gäller&lt;br&gt;för jordbruksnäringen. Det anfördes att det är naturligt och oftast&lt;br&gt;nödvändigt för primärproducentemas överlevnad att de sluter sig samman&lt;br&gt;i s.k. primärföreningar såvitt avser produktion eller försäljning av&lt;br&gt;jordbruksprodukter samt utnyttjande av gemensamma anläggningar för&lt;br&gt;lagring, behandling eller förädling av jordbruksprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsmakternas bedömning var att sådan samverkan mellan medlemmar&lt;br&gt;i s.k. primärföreningar i många fall skulle omfattas av förbudet i&lt;br&gt;konkurrenslagen mot konkurrensbegränsande samarbete men att denna&lt;br&gt;samverkan sammantaget hade så positiva effekter att den, med vissa&lt;br&gt;begränsningar, borde kunna kvalificera för undantag enligt lagens&lt;br&gt;bestämmelse om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket, som tillämpar konkurrenslagen, har efter en&lt;br&gt;närmare prövning av förhållandena på berörda marknader i en skrivelse&lt;br&gt;till regeringen den 26 november 1993 redovisat sin bedömning att det&lt;br&gt;praktiskt taget inte finns några möjligheter att meddela undantag enligt&lt;br&gt;konkurrenslagens bestämmelser - varken när det gäller gruppundantag&lt;br&gt;som regeringen kan meddela eller individuella undantag som Konkur-&lt;br&gt;rensverket har befogenhet att besluta om - för den samverkan som&lt;br&gt;bedrivs mellan enskilda jordbrukare och andra råvaruproducenter i s.k.&lt;br&gt;primärföreningar. Konkurrensverket förordar en särlagstiftning, och läm-&lt;br&gt;nar också förslag till en sådan, där vissa slag av samverkan mellan&lt;br&gt;jordbrukare och andra råvaruproducenter inom jordbruket undantas från&lt;br&gt;förbudet i 6 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverkets uppfattning är vidare att de strukturella frågor som&lt;br&gt;rör jordbruket måste övervägas inom ramen för en jordbrukspolitisk&lt;br&gt;översyn inför ett medlemskap i Europeiska Unionen (EU) under år 1995.&lt;br&gt;Mot denna bakgrund anser verket att det vore ytterst olyckligt om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jordbruksfrågan under år 1994 skulle hanteras på ett sätt som inte ligger&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i linje med de jordbrukspolitiska överväganden som måste göras. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigade den 16 december 1993 chefen för Närings-&lt;br&gt;departementet att tillkalla en arbetsgrupp med uppgift att utreda vilka&lt;br&gt;speciella konkurrensrättsliga regler som krävs för att enskilda jordbrukare&lt;br&gt;och andra råvaruproducenters samverkan i föreningar (primärföreningar)&lt;br&gt;inom lantbrukets område inte onödigtvis skall komma i konflikt med&lt;br&gt;konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen överlämnade den 31 januari 1994 departements-&lt;br&gt;promemorian Särskilda konkurrensregler för lantbruket (Ds 1994:20).&lt;br&gt;Arbetsgruppens sammanfattning av promemorian och promemorians&lt;br&gt;lagförslag finns i bilagorna 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna och en sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 10 mars 1994 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har&lt;br&gt;vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Federativ samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhandlingarna om ett svenskt medlemskap i EU siktar Sverige på en&lt;br&gt;fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolitik från&lt;br&gt;tidpunkten för ett medlemskap. Statsmakternas ambitioner är därvid att&lt;br&gt;uppnå så stora positiva samhällsekonomiska effekter som möjligt. Detta&lt;br&gt;förutsätter vissa anpassningar redan före ett EU-medlemskap av de regler&lt;br&gt;som gäller för det svenska jordbruket och trädgårdsnäringen. Därvid&lt;br&gt;måste hänsyn tas till både behovet av en stark och konkurrenskraftig&lt;br&gt;jordbruksnäring och till konsumenternas och skattebetalarnas intressen.&lt;br&gt;Inom ramen för det omställningsarbete som nu pågår är det naturligt att&lt;br&gt;analysera hur de svenska konkurrensreglerna förhåller sig till EG:s och&lt;br&gt;de enskilda medlemsländernas konkurrensregler för jordbruket och&lt;br&gt;trädgårdnäringen. Med hänsyn till den struktur som kännetecknar den&lt;br&gt;svenska jordbruksnäringen kommer frågan om s.k. federativ samverkan&lt;br&gt;mellan föreningar att stå i centrum för analysen. Om det visar sig att&lt;br&gt;sådan samverkan inom EU-ländema förekommer i former som inte är&lt;br&gt;förenliga med svensk konkurrenslagstiftning bör övervägas vilka&lt;br&gt;förändringar av konkurrensreglerna som krävs. Utgångspunkten bör, med&lt;br&gt;hänsyn till den svenska samhällsekonomin, givetvis vara att verksamheter&lt;br&gt;inom jordbruket och trädgårdsnäringen som vid ett medlemskap skulle bli&lt;br&gt;tillåtna inte skall behöva upphöra före ett EU-medlemskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om det finns jordbrukspolitiska skäl att redan nu väga in de&lt;br&gt;förhållanden och de konkurrensregler som råder for lantbruket inom EU&lt;br&gt;vid utformningen och tillämpningen av den svenska konkurrenslagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bereds för närvarande inom Jordbruksdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Livsmedelspolitiken&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;4.1 Historik&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens livsmedelspolitik har sitt ursprung i 1920- och 1930-talens&lt;br&gt;världsomspännande ekonomiska kris. De flesta industriländer införde&lt;br&gt;under 1930-talet en reglering av priserna på jordbruksprodukter för att&lt;br&gt;skydda jordbruket mot krisens verkningar i form av starka prisfall och&lt;br&gt;hård internationell konkurrens av dumpningskaraktär. Den reglering av&lt;br&gt;jordbrukssektorn som formades på 1930-talet var i stort sett oförändrad&lt;br&gt;fram till år 1991. Efter 1920- och 1930-talens ekonomiska kris motivera-&lt;br&gt;des regleringarna främst av socialpolitiska skäl och under krigsåren&lt;br&gt;skulle befolkningens försötjning tryggas. Principerna för jordbrukspoli-&lt;br&gt;tiken har varit föremål för riksdagens prövning vid flera tillfallen under&lt;br&gt;efterkrigstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1985 fastställde riksdagen riktlinjer för en samlad livsmedelspolitik.&lt;br&gt;Huvudmålet för livsmedelspolitiken skulle vara att trygga vårt lands&lt;br&gt;livsmedelsförsörjning såväl i fredstid som under kriser och krig. Beslutet&lt;br&gt;innehöll även ett konsument- och inkomstmål som syftade till att ge&lt;br&gt;konsumenterna tillgång till livsmedel av god kvalitet till rimliga priser&lt;br&gt;samt att ge jordbrukarna en med jämförbara grupper likvärdig standard.&lt;br&gt;Livsmedelspolitiken skulle även främja en god regional balans. 1 1985 års&lt;br&gt;beslut tillkom också ett miljö- och naturresursmål enligt vilket jordbruket&lt;br&gt;och livsmedelsnäringen måste ta hänsyn till kravet på en god miljö och&lt;br&gt;till behovet av en långsiktig och planerad hushållning med våra natur-&lt;br&gt;resurser. Regleringen bestod ffarn till år 1991 av två huvudkomponenter:&lt;br&gt;ett gränsskydd och en intern marknadsreglering. Gränsskyddet upp-&lt;br&gt;rätthölls i form av rörliga införselavgifter som syftade till att ge en stabil&lt;br&gt;prisnivå inom landet oberoende av svängningar i världsmarknadspriserna.&lt;br&gt;Principerna för den interna marknadsregleringen var i korthet att&lt;br&gt;lantbrukarna, genom avgifter på all produktion, kollektivt finansierade&lt;br&gt;huvuddelen av kostnaderna för export av de jordbruksprodukter som inte&lt;br&gt;kunde avsättas inom landet. Sammantaget innebar detta att priserna på&lt;br&gt;jordbruksprodukter upprätthölls på administrativ väg. Regleringen&lt;br&gt;omfattade alla viktiga jordbruksprodukter och avsåg förutom primärledet&lt;br&gt;även viss insamling och förädling. Regleringarna administrerades av sju&lt;br&gt;regleringsföreningar.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4.2 Den interna avregleringen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut 1990 om en ny jordbruks- och livsmedelspolitik (prop.&lt;br&gt;1989/90:146, bet. 1989/90:JoU 25, rskr. 1989/90:327) innebär en&lt;br&gt;successiv avreglering av jordbruket och en övergång till ett mer&lt;br&gt;marknadsinriktat system. Beslutet föranleddes bl.a. av att den tidigare&lt;br&gt;livsmedelspolitiken kännetecknades av dålig måluppfyllelse. Sverige hade&lt;br&gt;en kostsam överproduktion som måste säljas på världsmarknaden till&lt;br&gt;priser som understeg produktionskostnaderna. Prisutvecklingen på&lt;br&gt;livsmedel översteg inflationen. Samtidigt avskärmades konsumenterna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och producenterna från varandra. Prisstödet ledde även till att mark-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;värdena steg och därigenom stimulerade intensiteten i jordbruksproduk- Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;tionen med belastningar på miljön som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för livsmedelspolitiken skall enligt beslutet vara att&lt;br&gt;produktionen i princip skall vara underkastad samma villkor som andra&lt;br&gt;näringar. Producenterna skall endast ersättas för efterfrågade varor och&lt;br&gt;tjänster. Ett gränsskydd i form av rörliga avgifter behålls tills vidare i&lt;br&gt;avvaktan på ett resultat av förhandlingarna om ett nytt GATT-avtal&lt;br&gt;(General Agreements on Tariffs and Trade), se nedan. De interna&lt;br&gt;marknadsregleringarna avvecklas successivt. Lagen om prisreglering på&lt;br&gt;jordbrukets område upphörde att gälla den 1 juli 1991 och ersattes med&lt;br&gt;lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser till sistnämnda lag finns i lagen (1990:616) om&lt;br&gt;införande av lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avskaffandet av de interna marknadsregleringarna innebär i huvudsak&lt;br&gt;att den kollektiva exportfinansieringen av överskott och de sju reglerings-&lt;br&gt;föreningarnas myndighetsuppgifter avvecklas eller har avvecklats. För att&lt;br&gt;underlätta jordbrukets omställning till en mer marknadsinriktad situation&lt;br&gt;beslutade riksdagen om vissa övergångsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens beslut innebär bl.a. att ett förenklat system för lönsam-&lt;br&gt;hetsutjämning utan exportfinansiering inom mjölkprisregleringen skall&lt;br&gt;vara i kraft till den 1 juli 1995. Riksdagen har i ett senare beslut givit&lt;br&gt;regeringen möjlighet att besluta om hur avtrappningen skall ske. Vidare&lt;br&gt;infördes ett temporärt system för stöd till export av kött t.o.m. budgetåret&lt;br&gt;1993/94 om sammanlagt 450 miljoner kronor. Ett förenklat system för&lt;br&gt;inlösen av överskott av spannmål behålls t.o.m. budgetåret 1993/94.&lt;br&gt;Inköpspriset sänks successivt. Export av eventuella överskott under&lt;br&gt;denna period finansieras över statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4.3 Omställning inför ett EU-medlemskap&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;En särskild kommission, Omställningskommissionen, med uppgift att&lt;br&gt;förbereda en avstämning av omställningsbesluten i 1990 års livsmedels-&lt;br&gt;politik har lagt fram tre betänkanden (SOU 1992:87, 1992:125, 1993:33)&lt;br&gt;med ett antal förslag till åtgärder. Kommissionen har enligt regeringens&lt;br&gt;direktiv beaktat effekter och faktorer som inte var kända eller förutsedda&lt;br&gt;vid tidpunkten för det livsmedelspolitiska beslutet. Utgångspunkter för&lt;br&gt;kommissionens arbete har varit att omställningen av jordbruket skall&lt;br&gt;fullföljas på ett sådant sätt att Sverige vid inträdet i EU har en stark och&lt;br&gt;konkurrenskraftig jordbruksnäring och livsmedelsindustri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iprop. 1992/93:100 bil. 10 (bet. 1992/93:JoU 13, rskr. 1992/93:231)&lt;br&gt;anges att Sverige siktar på en fullständig integrering med EG:s gemen-&lt;br&gt;samma jordbrukspolitik från tidpunkten for medlemskap. Sverige skall&lt;br&gt;vid integrationen uppnå så stora positiva samhällsekonomiska effekter&lt;br&gt;som möjligt med hänsyn tagen till både behovet av en stark och&lt;br&gt;konkurrenskraftig jordbuksnäring och till konsumenternas och skatte-&lt;br&gt;betalarnas intressen. Ambitionen bör vara att inga övergångsåtgärder&lt;br&gt;skall behöva tillämpas sedan Sverige blivit medlem samt att övriga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkurrensbegränsande åtgärder undanröjs, i båda fallen på basis av Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;ömsesidighet. Vidare anges att det for att Sverige vid tidpunkten för&lt;br&gt;inträde skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och&lt;br&gt;livsmedelsindustri krävs att en anpassning av de svenska pris-, stöd- och&lt;br&gt;kostnadsnivåerna påbörjas redan före ett medlemskap. Det förutsätter&lt;br&gt;anpassningar av 1990 års livsmedelspolitiska beslut i syfte att få ett&lt;br&gt;jordbruk som har förutsättningar att överleva och utvecklas med de nya&lt;br&gt;förutsättningar och spelregler som ett medlemskap innebär. Vidtas inte&lt;br&gt;vissa anpassningsåtgärder före ett medlemskap riskerar dessutom vissa&lt;br&gt;delar av primärproduktionen, som har förutsättningar att vara konkur-&lt;br&gt;renskraftiga i EG, att slås ut under perioden fram till ett medlemskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av detta och Omställningskommissionens förslag har&lt;br&gt;regeringen och riksdagen beslutat om vissa justeringar i 1990 års jordbruks-&lt;br&gt;och livsmedelspolitiska beslut. För vegetabilieproduktionen har&lt;br&gt;inlösensystemet förlängts till att omfatta även budgetåret 1994/95 och&lt;br&gt;vissa justeringar har gjorts av inlösenpriset och referenspriset (som&lt;br&gt;gränsskyddet avvägs mot). Ett arealbidrag har införts liknande det som&lt;br&gt;finns i EG. Vidare har prisregleringsavgiften på handelsgödsel samt&lt;br&gt;gränsskyddet för proteinfodermedel tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För animalieproduktionen har riksdagen, främst mot bakgrund av&lt;br&gt;minskade fodermedelskostnader på grund av borttagandet av gränsskyddet&lt;br&gt;på proteinfodermedel, beslutat om vissa sänkningar i djurbidrag och&lt;br&gt;gränsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har riksdagen beslutat dels om en förlängning av det temporära&lt;br&gt;systemet för köttexport till den 31 december 1994 samt ett tillskott på&lt;br&gt;100 miljoner kronor, dels om 150 miljoner kronor för export av&lt;br&gt;förädlade livsmedel som inte ryms inom systemet för industrins&lt;br&gt;råvarukostnadsutjämning för perioden 1 juli 1993 - 30 december 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebär riksdagens olika beslut att delar av EG:s system&lt;br&gt;införs redan före ett medlemskap i enlighet med Sveriges målsättning att&lt;br&gt;ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och livsmedelsindustri&lt;br&gt;vid tidpunkten för EU-medlemskap och ambitionen att inga övergångs-&lt;br&gt;åtgärder skall behöva tillämpas. I praktiken innebär det, i kombination&lt;br&gt;med Sveriges positioner i medlemskapsförhandlingama, att det på många&lt;br&gt;områden inom jordbruks- och livsmedelsproduktionen sker en viss&lt;br&gt;återreglering i samband med anpassningen till och införlivandet av EG:s&lt;br&gt;gemensamma jordbrukspolitik.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4.4 GATT-avtalet&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;För jordbruket innebär GATT-avtalet att den totala nivån av det&lt;br&gt;intemstöd som påverkar handeln skall dras ned med 20 procent jämfört&lt;br&gt;med läget 1986-1988. Sverige berörs inte i så stor omfattning av denna&lt;br&gt;neddragning, eftersom Sverige genom 1990 års livsmedelspolitiska&lt;br&gt;reform redan uppfyllt förpliktelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För gränsskyddet på jordbrukets område innebär avtalet att alla former&lt;br&gt;av s.k. icke tarifiara gränsskydd (t.ex. variabla införselavgifter,&lt;br&gt;kvantitativa importrestriktioner, minimipris etc.) omvandlas till tullar som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är bundna i GATT och kan lösas först vid omförhandling. Detta skall i Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;princip ske genom att skillnaden mellan inhemskt pris och världs-&lt;br&gt;marknadspris för perioden 1986-1988 omvandlas till tull. Alla tullar skall&lt;br&gt;dras ned med i genomsnitt 36 procent, dock minst 15 procent för varje&lt;br&gt;enskild tullposition. För Sverige blir effekterna av avtalet mest påtagliga&lt;br&gt;genom åtagandena beträffande gränsskyddet. De bundna och successivt&lt;br&gt;sänkta tullarna sätter ett tak för hur mycket våra priser kan överstiga&lt;br&gt;världsmarknadspriserna. Sverige har lagt neddragningarna så att vi så&lt;br&gt;långt möjligt anpassar nivåerna till EG:s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För exportsubventioner på jordbruksområdet gäller att jämfört med&lt;br&gt;genomsnittet för basperioden 1986-1990 skall utgifter för exportsubven-&lt;br&gt;tioner dras ned med 36 procent och volymer som exporteras med&lt;br&gt;subventioner minskas med 21 procent. Åtagandena gäller produktvis. För&lt;br&gt;vidareförädlade produkter gäller att det totala sammanlagda värdet av&lt;br&gt;exportsubventionema skall dras ned med 36 procent jämfört med&lt;br&gt;genomsnittet 1986-1990. Sverige har genom 1990 års reform i huvudsak&lt;br&gt;avskaffat exportsubventionema. GATT-reformen sätter dock gränser för&lt;br&gt;storleken på subventionerna i de fall Sverige har kvar subventioner, t.ex.&lt;br&gt;på spannmålssidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformperioden är 6 år med början under 1995.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4.5 Trädgårdspolitiken&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Historiskt sett har det i Sverige alltid funnits ett starkt samband mellan&lt;br&gt;jordbrukspolitik och trädgårdspolitik. Genom 1979 års trädgårdspolitiska&lt;br&gt;beslut fick trädgårdspolitiken en mera självständig roll gentemot&lt;br&gt;jordbrukspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De riktlinjer som lades fast år 1979 (prop. 1978/79:136, bet.&lt;br&gt;1978/79:JoU29, bet. 1978/79:SkU47, rskr. 1978/79:399) innebär att de&lt;br&gt;som arbetar inom trädgårdsnäringen skall ha en ekonomisk och social&lt;br&gt;standard som är likvärdig med den som erbjuds inom andra näringar.&lt;br&gt;Näringen skall erbjuda trygg sysselsättning och god arbetsmiljö.&lt;br&gt;Samtidigt skall konsumenterna tillförsäkras produkter av god kvalitet till&lt;br&gt;rimliga priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De medel som lades fäst för att nå målen kom att bestå av gränsskydd&lt;br&gt;i form av tullar, rationaliseringsbefrämjande insatser i form av finansiellt&lt;br&gt;stöd till odlingsföretag, rådgivning, forskning, försöksverksamhet och&lt;br&gt;undervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG omfattas trädgårdsnäringen av den gemensamma jordbruks-&lt;br&gt;politiken, se avsnitt 7.1 .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iprop. 1992/93:183 (bet. 1992/93:JoU 20, rskr. 1992/93:330) anges&lt;br&gt;att genom avvecklingen av prisregleringsavgiftema på handelsgödsel och&lt;br&gt;bekämpningsmedel kommer den yrkesmässiga trädgårdsnäringen att efter&lt;br&gt;utgången av år 1993 stå i stort sett utan kollektiva medel for information,&lt;br&gt;marknadsföring och utvecklingsarbete. Mot bakgrund av dels behovet av&lt;br&gt;anpassningsåtgärder inför ett svenskt EU-inträde, dels trädgårdsnäringens&lt;br&gt;avsaknad av kollektiva medel efter utgången av år 1993, anvisades vidare&lt;br&gt;25 mkr för att stärka näringens långsiktiga konkurrenskraft.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4.6 Skogspolitiken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:210&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1992/93:226 (bet. 1992/93:JoU 15, rskr. 1992/93:352) anges att&lt;br&gt;svensk skogspolitik sedan länge har präglats av att staten mer eller&lt;br&gt;mindre starkt har ställt krav på en varaktig hushållning med skogarna.&lt;br&gt;Skälen för detta har från tid till annan varierat. Det kan hävdas att kravet&lt;br&gt;med tiden stärkts och gjorts tydligare. I 1979 års skogspolitiska beslut&lt;br&gt;slogs det bl.a. fest att vi bör eftersträva en väl avvägd hushållning med&lt;br&gt;skogarna som gör det möjligt att kontinuerligt utnyttja det virke som&lt;br&gt;skogarna kan ge. Miljöfrågorna lyftes fram mer än tidigare men fick inte&lt;br&gt;den tyngd som vi i dag anser vara nödvändigt. Detta var de viktigaste&lt;br&gt;skälen till en omprövning av 1979 års beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av detta lades det fram nya mål för skogspolitiken. Det&lt;br&gt;innebär att miljöfrågorna ges en mer framskjuten plats än tidigare. Från&lt;br&gt;och med år 1994 finns det sålunda både ett produktionsmål och ett&lt;br&gt;miljömål for skogsbruket. Dessa mål är jämställda. Sammanfattningsvis&lt;br&gt;uttrycks detta så att skogen, som en nationell tillgång, skall skötas så att&lt;br&gt;den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska&lt;br&gt;mångfalden behålls. I enlighet med detta har ändringar gjorts i skogs-&lt;br&gt;vårdslagen (1979:429) så att miljöfrågornas växande betydelse markeras&lt;br&gt;genom en skärpning av de bestämmelser som rör hänsynen till natur-&lt;br&gt;vårdens och kulturmiljövårdens intressen. Ändringarna i lagen innebär&lt;br&gt;även en betydande avreglering och därmed en ökad frihet for skogs-&lt;br&gt;ägarna. Bland annat minskas det statliga ekonomiska stödet kraftigt och&lt;br&gt;den översiktliga skogsinventeringen upphör.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Den svenska konkurrensrätten&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;5.1 Äldre konkurrenslagstiftning&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Konkurrenslagen (1982:729), som gällde från den 1 januari 1983 och&lt;br&gt;ersattes av konkurrenslagen (1993:20), hade till ändamål att främja en&lt;br&gt;från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet genom&lt;br&gt;åtgärder mot skadliga konkurrensbegränsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen byggde, liksom dess föregångare konkurrensbegränsningslagen&lt;br&gt;(1953:605), i huvudsak på den s.k. missbruksprincipen. Detta innebar att&lt;br&gt;lagen medgav ingripande mot ett företag när det konstaterades att&lt;br&gt;företaget i ett enskilt fell framkallade en konkurrensbegränsning som&lt;br&gt;hade skadlig verkan. Syftet med ingripandet var att for framtiden&lt;br&gt;undanröja en sådan skadlig verkan. Begreppet skadlig verkan innebar att&lt;br&gt;ett ingripande enligt konkurrenslagen förutsatte att konkurrensbe-&lt;br&gt;gränsningen var kvalificerad på visst sätt. Uttrycket konkurrensbe-&lt;br&gt;gränsning i lagen hade en mycket vid innebörd. Det ansågs i princip&lt;br&gt;omfatta varje förhållande som innebar eller hade till följd att konkurren-&lt;br&gt;sen inte var fullkomligt fri och ohämmad. Formerna för ingripande enligt&lt;br&gt;konkurrenslagen var förbud att i fortsättningen tillämpa ett visst&lt;br&gt;konkurrensbegränsande förfarande eller åläggande för framtiden att vidta &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en viss åtgärd. Förbud eller åläggande kunde förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrenslagen var tillämplig på all typ av näringsverksamhet. Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;Tillämpningsområdet begränsades emellertid i realiteten genom särreg-&lt;br&gt;leringar som uttryckte samhällets syn på hur verksamheten borde&lt;br&gt;bedrivas på vissa områden (prop. 1981/82:165, s. 185 f.). Lagtekniskt&lt;br&gt;ansågs detta framgå av det i generalklausulen uppställda kravet för&lt;br&gt;ingripanden att en konkurrensbegränsning skulle medföra en från allmän&lt;br&gt;synpunkt skadlig verkan. Genom den interna pris- och marknadsreglering&lt;br&gt;som fram till den 1 juli 1991 gällde på jordbrukets område, och som&lt;br&gt;förutom primärledet även omfattade viss insamling och förädling, var&lt;br&gt;motsvarande delar inom jordbrukssektorn undantagna från konkurrens-&lt;br&gt;lagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.2 Särskilda konkurrensregler på jordbruksområdet&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I samband med omläggningen av livsmedelspolitiken och därmed en&lt;br&gt;successiv avveckling av den interna marknadsregleringen från och med&lt;br&gt;den 1 juli 1991 infördes lagen (1991:921) om förbud mot konkurrens-&lt;br&gt;begränsning i fråga om jordbruksprodukter. Lagen upphörde att gälla i&lt;br&gt;samband med att den nu gällande konkurrenslagen trädde i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen med förslag till lagen (prop. 1990/91:147, bet.&lt;br&gt;1990/91 :NU33, rskr. 1990/91:366) angavs att omläggningen av livs-&lt;br&gt;medelspolitiken var mycket genomgripande och på ett avgörande sätt&lt;br&gt;ändrade förutsättningarna for näringen. Det statliga interna reglerings-&lt;br&gt;systemet hade inneburit och i vissa fall förutsatt en långtgående sam-&lt;br&gt;verkan i den lantbrukskooperativa föreningsrörelsen. När det statliga&lt;br&gt;interna regelsystemet upphörde skulle flera av de konkreta uppgifter som&lt;br&gt;skötts av föreningsrörelsen falla bort. Eftersom gränsskyddet behölls for&lt;br&gt;vissa jordbruksprodukter ökade betydelsen av väl fungerande hem-&lt;br&gt;mamarknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa att företag inte i en eller annan form tog över vissa&lt;br&gt;delar av den interna marknadsregleringen och administrerade den i egen&lt;br&gt;regi borde enligt propositionen och riksdagsbehandlingen i Jordbruks-&lt;br&gt;och Näringsutskotten i lag anges vilka spelregler som skall gälla for&lt;br&gt;marknadens aktörer. Det konstaterades samtidigt att avregleringen på&lt;br&gt;livsmedelsområdet visserligen innebar att det efter den 1 juli 1991 skulle&lt;br&gt;finnas större utrymme for ingripanden mot konkurrensbegränsningar på&lt;br&gt;området med stöd av generalklausulen i 2 § konkurrenslagen. De former&lt;br&gt;av samverkan som den föreslagna lagen tog sikte på bedömdes emellertid&lt;br&gt;vara av den karaktären att de generellt fick anses ha skadlig verkan och&lt;br&gt;en prövning från fall till fall enligt missbruksprincipen bedömdes därmed&lt;br&gt;mindre lämplig. Lagen hade därför formen av straffsanktionerade förbud&lt;br&gt;mot vissa typer av samverkan. Från förbuden gällde vissa undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innebar förbud mot sådan samverkan mellan näringsidkare i&lt;br&gt;samma led som innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att inköp av varor inom landet eller efterföljande produktion eller&lt;br&gt;försäljning delas upp i kvoter, i geografiska områden eller i kundkretsar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att produktionen eller utbudet av varor inom landet begränsas på Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;annat sätt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att underskott vid försäljning av jordbruksprodukter på export&lt;br&gt;finansieras gemensamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbuden gällde för näringsidkare som omfattats av den tidigare&lt;br&gt;gällande jordbruksregleringen, dvs. sådana vars verksamhet avsåg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;köp av jordbruksprodukter från jordbrukare eller andra råvaru-&lt;br&gt;producenter, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;bearbetning eller förädling i något efterföljande produktionsled av&lt;br&gt;sådana produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bedömdes inte nödvändigt eller önskvärt att sådan samverkan som&lt;br&gt;förekommer i verksamheten inom en ekonomisk förening bestående av&lt;br&gt;enbart jordbrukare eller andra råvaruproducenter skulle omfattas av&lt;br&gt;lagstiftningen. Ett undantag för sådan samverkan infördes därför i lagen.&lt;br&gt;Undantaget gällde även om föreningen hade vissa inte längre aktiva&lt;br&gt;jordbrukare som medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från förbudet gällde också för sådana förfaranden som bara&lt;br&gt;i begränsad utsträckning kunde påverka konkurrensen på den marknad&lt;br&gt;det var fråga om i varje särskilt fall. Som tumregel angavs att konkurren-&lt;br&gt;sen kunde anses påverkad endast i begränsad utsträckning, om aktuell&lt;br&gt;samverkan nådde en omfattning som påverkade mindre än 25 procent av&lt;br&gt;den relevanta marknaden. Dispens från förbudet kunde också meddelas&lt;br&gt;av Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad riksdagen uttalade i samband med omläggningen av&lt;br&gt;livsmedelspolitiken skulle samverkan i säljbolag för att hantera säsongs-&lt;br&gt;variationer och tillfälliga mindre exportkvantiteter inte förhindras&lt;br&gt;(1989/90:JoU25 s. 97). Sådan samverkan fick emellertid inte strida mot&lt;br&gt;konkurrenslagstiftningen och konkurrensmyndighetema förutsattes följa&lt;br&gt;utvecklingen och ingripa om samarbetet innebar att producenterna på&lt;br&gt;nationell nivå kollektivt bar förluster vid export.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5.3 Gällande konkurrenslagstiftning&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 Lagens innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny konkurrenslag (1993:20) trädde i kraft den 1 juli 1993. De&lt;br&gt;materiella konkurrensreglerna i lagen har utformats efter förebild från&lt;br&gt;EG:s och EES-avtalets konkurrensregler. Lagen har till ändamål att&lt;br&gt;undanröja och motverka hinder för en effektiv konkurrens i fråga om&lt;br&gt;produktion av och handel med varor, tjänster och andra nyttigheter. I&lt;br&gt;lagen avses med företag en fysisk eller juridisk person som driver&lt;br&gt;verksamhet av ekonomisk eller kommersiell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller två principiella förbud. Enligt 6 § är avtal mellan&lt;br&gt;företag förbjudna om de har till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida&lt;br&gt;konkurrensen på den svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de&lt;br&gt;ger ett sådant resultat. Detta gäller t.ex. sådana avtal som innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;indirekt fästställs, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;begränsas eller kontrolleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknader eller inköpskällor delas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot samverkan omfattar inte samverkan av mindre betydelse.&lt;br&gt;Detta markeras genom uttrycket att konkurrensen skall begränsas på ett&lt;br&gt;märkbart sätt. I propositionen 1992/93:56 anges att samarbete mellan&lt;br&gt;mindre eller medelstora företag där avtalsproduktema, eller produkter&lt;br&gt;som av konsumenterna uppfattas som likvärdiga och som tillverkas eller&lt;br&gt;säljs av avtalsparterna, omfattar en mindre del av den relevanta&lt;br&gt;marknaden - omkring tio procent - normalt torde sakna betydelse för&lt;br&gt;konkurrensen. Ar det enbart fråga om mycket små företag med en&lt;br&gt;årsomsättning under tio miljoner kronor torde marknadsandelen kunna&lt;br&gt;vara något högre än tio procent utan att samarbetet faller under förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket har i sitt allmänna råd (KKVFS 1993:2) om avtal av&lt;br&gt;mindre betydelse (bagatellavtal) som inte omfattas av 6 § konkurrens-&lt;br&gt;lagen (1993:20) närmare utvecklat hur begreppet märkbart sätt bör&lt;br&gt;tolkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det allmänna rådet påverkas konkurrensen inte på ett märkbart&lt;br&gt;sätt om avtalsparternas marknadsandel inte överstiger tio procent och&lt;br&gt;årsomsättningen för var och en av dessa inte överstiger 200 miljoner kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller samarbete i vilket endast företag med en årsomsättning&lt;br&gt;som inte överstiger 10 miljoner kr deltar kan marknadsandelen uppgå till&lt;br&gt;15 procent utan att konkurrensen anses påverkas på ett märkbart sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 § är avtal eller avtalsvillkor som är förbjudna enligt 6 §&lt;br&gt;ogiltiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket får i det särskilda fallet i enlighet med 8 § besluta&lt;br&gt;om undantag från förbudet i 6 § för ett avtal som bidrar till att förbättra&lt;br&gt;produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller&lt;br&gt;ekonomiskt framåtskridande och som tillförsäkrar konsumenterna en&lt;br&gt;skälig andel av den vinst som därigenom uppnås. Ytterligare förut-&lt;br&gt;sättningar för undantag är att avtalet bara ålägger de berörda företagen&lt;br&gt;nödvändiga begränsningar och att avtalet inte ger företagen möjlighet att&lt;br&gt;sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av nyttighetema i fråga.&lt;br&gt;Undantag från förbudet i 6 § kan av regeringen enligt 17 § ges för&lt;br&gt;grupper av avtal som uppfyller förutsättningarna i 8 § (gruppundantag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har hittills i förordningar med förordningsmotiv (Regering-&lt;br&gt;ens förordningsmotiv 1993:1) beslutat om gruppundantag för nio olika&lt;br&gt;kategorier av avtal. Det gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ensamåterförsäljaravtal (1993:72),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;exklusiva inköpsavtal (1993:73),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;försäljnings- och serviceavtal för motorfordon (1993:74),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;specialiseringsavtal (1993:75),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;forsknings- och utvecklingsavtal (1993:76),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;patentlicensavtal (1993:77),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;know-how-licensavtal (1993:78),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;franchiseavtal (1993:79) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;kedjor i detaljhandeln (1993:80).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 8 § om undantag är i huvudsak inriktad på samverkan Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;mellan mindre och medelstora företag som stärker deras konkurrenskraft&lt;br&gt;mot större företag på marknaden. Normalt får då samarbetet inte omfatta&lt;br&gt;en för stor del av marknaden. Företag med en dominerande ställning på&lt;br&gt;marknaden torde sällan kunna uppfylla förutsättningarna för undantag. Ett&lt;br&gt;oeftergivligt krav vid undantag är att det måste finnas kvar en fungerande&lt;br&gt;konkurrens på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra principiella förbudet framgår av 19 § och innebär att&lt;br&gt;missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på&lt;br&gt;den svenska marknaden är förbjudet. I paragrafen ges exempel på&lt;br&gt;förfaranden som kan innebära missbruk av en dominerande ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket får enligt vad som är närmare föreskrivet förklara att&lt;br&gt;ett avtal eller förfarande inte omfattas av något av förbuden i lagen (icke-&lt;br&gt;ingripandebesked).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket får ålägga ett företag att upphöra med överträdelser&lt;br&gt;av förbuden. Om Konkurrensverket i ett visst fall beslutar att inte&lt;br&gt;meddela ett sådant åläggande, får Stockholms tingsrätt göra det på talan&lt;br&gt;av ett företag som berörs av överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På talan av Konkurrensverket får Stockholms tingsrätt besluta att ett&lt;br&gt;företag skall betala en särskild avgift (konkurrensskadeavgift), om&lt;br&gt;förbuden eller särskilda villkor överträtts uppsåtligen eller av oaktsamhet.&lt;br&gt;Konkurrensskadeavgift skall fastställas till lägst fem tusen kronor och&lt;br&gt;högst fem miljoner kronor eller till ett högre belopp dock inte över-&lt;br&gt;stigande tio procent av företagets omsättning föregående räkenskapsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller också bestämmelser om prövning av företagsförvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 Lagens tillämpning på jordbruksområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrenslagen har en generell räckvidd och gäller oavsett verksamhets-&lt;br&gt;område eller företagsform. Samtidigt som lagen trädde i kraft upphävdes&lt;br&gt;därför lagen (1991:921) om förbud mot konkurrensbegränsning i fråga&lt;br&gt;om jordbruksprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om undantag från förbuden på jordbruksområdet togs upp i&lt;br&gt;propositionen (prop. 1992/93:56, sid. 25 och 79). Där angavs att det på&lt;br&gt;jordbruksområdet är naturligt och oftast nödvändigt för deras överlevnad&lt;br&gt;att enskilda, mindre jordbrukare och andra liknande primärproducenter&lt;br&gt;sluter sig samman i primärföreningar såvitt avser produktion eller&lt;br&gt;försäljning av jordbruksprodukter, utnyttjande av gemensamma an-&lt;br&gt;läggningar för lagring, behandling eller förädling av jordbruksprodukter.&lt;br&gt;Sådan samverkan mellan medlemmarna inom en primärförening&lt;br&gt;bedömdes i många fall vara omfattad av förbudet i 6 § men sammantaget&lt;br&gt;ha sådana positiva effekter att den borde kunna kvalificera för undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt framhölls att förhållandet mellan den enskilde jordbrukaren&lt;br&gt;eller råvaruproducenten som leverantör och primärföreningen som köpare&lt;br&gt;inte fick innehålla faktorer som förhindrar eller försvårar rörlighet för&lt;br&gt;medlemmarna, exempelvis att sälja sina produkter till andra köpare eller&lt;br&gt;bli medlem i en annan primärförening. Samarbetet bedömdes heller inte&lt;br&gt;få vara av den karaktären att det hindrar eller försvårar utomstående&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 210&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förädlingsverksamhet eller försvårar for jordbrukare eller råvaruprodu- Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;center som står utanför samarbetet i en primärförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagsbehandlingen av förslaget till ny konkurrenslag erinrade&lt;br&gt;Näringsutskottet (bet. 1992/93 :NU17 s. 16) om att det på jordbruks-&lt;br&gt;området kan vara naturligt att enskilda jordbrukare sluter sig samman i&lt;br&gt;s.k. primärföreningar för att samarbeta i olika frågor. Samtidigt&lt;br&gt;konstaterades att ett sådant samarbete torde innehålla vissa moment som&lt;br&gt;är konkurrensbegränsande. Utskottet instämde i regeringens uppfattning&lt;br&gt;att hänsyn borde tas till jordbruksnäringens speciella natur vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av bestämmelserna om undantag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förhållandet mellan konkurrenslagen och lagen&lt;br&gt;om ekonomiska föreningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Samverkan mellan enskilda jordbrukare och andra råvaruproducenter på&lt;br&gt;lantbrukets område bedrivs mycket ofta i formen av ekonomisk förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 1 § första stycket lagen (1987:667) om ekonomiska&lt;br&gt;föreningar har en ekonomisk förening till ändamål att främja med-&lt;br&gt;lemmarnas ekonomiska intressen genom ekonomisk verksamhet i vilken&lt;br&gt;medlemmarna deltar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;som konsumenter eller andra förbrukare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;som leverantörer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;med egen arbetsinsats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;genom att begagna föreningens tjänster, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;på annat liknande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Själva företagsformen ekonomisk förening bygger således på viss sam-&lt;br&gt;verkan. Sådan samverkan kan i någon mening begränsa konkurrensen&lt;br&gt;mellan föreningens medlemmar. Konkurrenslagen å andra sidan&lt;br&gt;innehåller förbud mot samverkan som på ett märkbart sätt begränsar&lt;br&gt;konkurrensen på den aktuella marknaden. Det sagda medför att dessa två&lt;br&gt;lagar i vissa avseenden kan synas vara oförenliga. Så skulle också kunna&lt;br&gt;vara fallet när det gäller förhållandet mellan konkurrenslagen och andra&lt;br&gt;lagar, t.ex. lagarna på immaterialrättens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om förhållandet mellan konkurrenslagen och andra lagar har&lt;br&gt;behandlats i förarbetena till konkurrenslagen. Därvid har följande anförts.&lt;br&gt;När riksdagen efter avvägning mellan olika allmänna intressen beslutat&lt;br&gt;om offentliga regleringar som medför konkurrenshämmande verkningar&lt;br&gt;kan den situationen uppkomma att konkurrenslagen inte alls skall&lt;br&gt;tillämpas. Företagen kan då vara rättsligt förpliktade att handla på visst&lt;br&gt;sätt. Konkurrensbegränsande avtal eller avtalsvillkor vilka sålunda inte&lt;br&gt;ger uttryck för den fria partsviljan, utan är en direkt och avsedd effekt&lt;br&gt;av lagstiftning eller en ofrånkomlig följd av denna, kan således inte&lt;br&gt;angripas med stöd av konkurrenslagen. När det gäller förhållandet mellan&lt;br&gt;konkurrenslagen och den immaterialrättsliga lagstiftningen har vidare&lt;br&gt;anförts att konflikter mellan dessa lagar ytterst får lösas med beaktande&lt;br&gt;av de skilda regleringarnas syften och att det som hittills får vara en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgift för rättsutvecklingen att närmare dra upp de gränser som bör Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;gälla i det här avseendet (prop. 1992/93:56 s. 70 f., jfr också prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1981/82:165 s. 177 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principer av denna art skulle kunna ges tillämplighet också på för-&lt;br&gt;hållandet mellan konkurrenslagen och lagen om ekonomiska föreningar.&lt;br&gt;Som kommer att framgå föreslår regeringen i detta lagstiftningsärende att&lt;br&gt;konkurrenslagens förbud mot konkurrensbegränsande samarbete, sådant&lt;br&gt;detta förbud kommer till uttryck i lagens 6 § inte skall vara tillämpligt på&lt;br&gt;viss verksamhet inom ramen för en primär lantbruksförening. Någon&lt;br&gt;oförenlighet kan således inte uppkomma i denna del i förhållande till&lt;br&gt;lagen om ekonomiska föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om konkurrenslagens tillämpning på ekonomiska föreningar har&lt;br&gt;belysts i Näringsdepartementets promemoria Konkurrensrättens tillämp-&lt;br&gt;ning på ekonomiska föreningar - några principiella frågeställningar (Ds&lt;br&gt;1994:42).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Europeiska Unionen&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;7.1 &amp;nbsp;EG:s jordbrukspolitik&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;7.1.1 Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tre principer för jordbrukspolitiken inom EG utvecklades i Romför-&lt;br&gt;draget. Denna skulle bygga på en gemensam marknad och gemensamma&lt;br&gt;priser för jordbruksvaror, en gemensam finansiering av jordbruks-&lt;br&gt;regleringen och en preferens för produkter producerade inom gemenska-&lt;br&gt;pen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ramarna och målen för EG:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP)&lt;br&gt;anges i artiklarna 38-43 i Romfördraget från år 1957. Målen, som anges&lt;br&gt;i artikel 39, är:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;höjd produktivitet i jordbruket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skälig levnadsstandard för jordbrukarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stabiliserad marknad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;trygg livsmedelsforsöijning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;rimliga livsmedelspriser för konsumenterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;CAP genomförs med hjälp av reglering av den interna marknaden och&lt;br&gt;priserna, ett gränsskydd i form av rörliga införselavgifter samt struktur-&lt;br&gt;påverkande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG :s jordbrukspolitik och dess förändringar uppvisar flera likheter med&lt;br&gt;den svenska jordbrukspolitiken fram till det livsmedelspolitiska beslutet&lt;br&gt;år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma priser innebär att olika s.k. administrativa priser&lt;br&gt;fastställs. De verkliga priserna kan variera avsevärt både inom och&lt;br&gt;mellan länderna och bestäms av utbud och efterfrågan inom de ramar de&lt;br&gt;administrativa priserna ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De gemensamma marknadsregleringarna omfattar en stor del av de&lt;br&gt;jordbruksprodukter som produceras inom EG. Det är betydligt fler&lt;br&gt;produkter som omfattas av marknadsingripanden i EG än i Sverige. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudsak finns fyra olika former av marknadsingripanden:&lt;br&gt;prisstöd genom interventionsköp i kombination med exportstöd och&lt;br&gt;gränsskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;enbart gränsskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;produktstöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stöd i förhållande till areal eller antal djur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisstöd genom interventionsköp eller exportstöd tillämpas för närmare&lt;br&gt;tre fjärdedelar av EG:s jordbruksproduktion, bl.a. för mejeriprodukter,&lt;br&gt;nästan all spannmål och allt nötkött och vissa typer av frukt och&lt;br&gt;grönsaker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1980-talet uppstod stora överskott som ledde till att lagren av&lt;br&gt;vissa jordbruksprodukter växte. Det innebar att även kostnaderna för att&lt;br&gt;exportera överskotten ökade. Detta var några av de faktorer som ledde&lt;br&gt;till behovet av den reformerade jordbrukspolitiken som började genom-&lt;br&gt;föras den 1 januari 1993. En annan orsak till reformen var det förväntade&lt;br&gt;GATT-avtalet som innehåller krav på reduceringar av intemstöd,&lt;br&gt;gränsskydd och exportsubventioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktstöd i form av pristillägg eller arealbidrag betalas främst for&lt;br&gt;produktion av produkter för vilka EG har låga tullar. Djurbidrag eller&lt;br&gt;arealbidrag förekommer främst i så kallade missgynnade områden. Dessa&lt;br&gt;stöd har ökat i omfattning i och med reformen av CAP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1.2 Reformeringen av CAP&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I maj 1992 beslutade EU:s jordbruksministrar om en reformering av&lt;br&gt;CAP. Huvudinriktningen av den nya politiken är att minska prisstödet till&lt;br&gt;jordbruket och att öka de s.k. direktstöden. Omläggningen av jord-&lt;br&gt;brukspolitiken kommer att ske under perioden 1993 - 1995 och syftar till&lt;br&gt;att minska problemen med överproduktion, låga inkomster till jordbrukar-&lt;br&gt;na, stigande kostnader för jordbrukspolitiken och jordbrukets negativa&lt;br&gt;inverkan på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformen innebär att priserna sänks, produktionskvotema minskar och&lt;br&gt;att nya produktionsbegränsningar införs. Jordbrukarna kompenseras&lt;br&gt;genom arealbidrag och djurbidrag. Ett villkor för arealbidrag är att de&lt;br&gt;lägger en viss del av sin åkermark i träda. De kan även få stöd för vissa&lt;br&gt;miljövårdande åtgärder, skogsplantering av jordbruksmark samt vid&lt;br&gt;förtidspensionering. EG:s pris- och marknadsreglering och exportbidrag&lt;br&gt;finns dock kvar. Reformen innebär i princip endast att priser och därmed&lt;br&gt;exportbidrag sänks och att den enskilda jordbrukaren i stället ersätts&lt;br&gt;genom direktstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma jordbrukspolitiken innefattar även struktur- och&lt;br&gt;regionalpolitiska åtgärder. Inom ramen för strukturdelen finns ett antal&lt;br&gt;stödprogram som främst syftar till att utveckla jordbruket och lands-&lt;br&gt;bygden. Vissa stödprogram är inriktade på områden med sämre&lt;br&gt;produktionsförutsättningar, s.k. missgynnade områden (t.ex. bergsjord-&lt;br&gt;bruk). Andra strukturstöd är mer generella och omfattar alla gemenska-&lt;br&gt;pens produktionsområden (t.ex. investeringsstöd). För de gemensamma&lt;br&gt;strukturstöden anger EG normalt ramvillkor och maximala stödbelopp&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medan medlemsländerna svarar för den mer detaljerade utformningen. Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;Villkoren för och nivåerna på stöden varierar beroende på medlemslän-&lt;br&gt;dernas ambitioner och möjligheter till medfinansiering från EG. Vissa&lt;br&gt;strukturpolitiska åtgärder är obligatoriska medan andra är frivilliga. De&lt;br&gt;senaste åren har strukturpolitiken kommit att spela en allt större roll inom&lt;br&gt;EG.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.2 EG:s konkurrensregler&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;En effektiv konkurrenspolitik spelar en nyckelroll i den process som&lt;br&gt;pågår inom EU för att uppnå ekonomisk integration. Genom en sådan&lt;br&gt;politik kan man uppnå optimal resursfördelning och bästa möjliga miljö&lt;br&gt;för uppfinningar och tekniska framsteg på marknaden. Konkurrenspo-&lt;br&gt;litiken skall säkerställa att det inte reses nya protektionistiska hinder,&lt;br&gt;oavsett om detta sker till följd av konkurrensbegränsningar eller genom&lt;br&gt;åtgärder som vidtas av medlemsstaterna för att gynna det egna landets&lt;br&gt;företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av den inre marknaden år 1992 med fri rörlighet för&lt;br&gt;personer, varor, tjänster och kapital har ökat betydelsen av konkurrens-&lt;br&gt;politiken. De förväntade fördelarna med den inre marknaden, t.ex. ökad&lt;br&gt;produktivitet, lägre priser och större sysselsättningsförmåga, kräver att&lt;br&gt;det finns en fungerande konkurrens inom EU. Målet att skapa en integre-&lt;br&gt;rad marknad spelar en lika viktig roll som konkurrensen traditionellt&lt;br&gt;spelar i en marknadsekonomi, som kort kan sägas bestå i att säkerställa&lt;br&gt;en effektiv resursfördelning i samhällsekonomin, ge konsumenterna de&lt;br&gt;produkter de efterfrågar till låga priser och att tvinga företagen till&lt;br&gt;effektivisering och rationalisering och samtidigt stimulera dessa till att ta&lt;br&gt;fram nya produkter och produktmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Romfördraget har skapats ett system som syftar till att&lt;br&gt;förhindra att konkurrensen inom den gemensamma marknaden hindras,&lt;br&gt;begränsas eller snedvrids. Konkurrensreglerna finns i fördragets artiklar&lt;br&gt;85 - 94.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande konkurrensreglerna för företagen finns i artiklarna&lt;br&gt;85 och 86. Reglerna har direkt tillämplighet och direkt effekt i med-&lt;br&gt;lemsstaterna samt skapar rättigheter och skyldigheter för enskilda&lt;br&gt;rättssubjekt som kan åberopas vid nationella domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 85.1 förbjuder avtal, beslut av företagssammanslutningar och&lt;br&gt;samordnade förfaranden (avtalskriteriet) som hindrar, begränsar eller&lt;br&gt;snedvrider konkurrensen inom den gemensamma marknaden (konkurrens-&lt;br&gt;begränsningskriteriet) och som kan påverka handeln mellan medlems-&lt;br&gt;staterna (samhandelskriteriet). Sådana avtal m.m. som är förbjudna är&lt;br&gt;enligt artikel 85.2 ogiltiga. Undantag från förbudet kan medges under de&lt;br&gt;förutsättningar som finns angivna i artikel 85.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 86 förbjuder ett eller flera företags missbruk av en dominerande&lt;br&gt;ställning på den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av denna.&lt;br&gt;Också beträffande tillämpligheten av artikel 86 krävs att samhandeln&lt;br&gt;påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från förbudet i artikel 85.1 kan ges i enskilda fall av EG- Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;kommissionen efter att företagen har anmält avtalet dit. Kommissionen&lt;br&gt;har också bemyndigats av EU-rådet att utfärda förordningar om undantag&lt;br&gt;för vissa typer av avtal, s.k. gruppundantag. Avtal som uppfyller&lt;br&gt;villkoren i sådana gruppundantagsförordningar behöver inte anmälas utan&lt;br&gt;anses generellt undantagna från förbudet i artikel 85.1. EG-kommissionen&lt;br&gt;har hittills utfärdat nio sådana gruppundantag. Dessa gäller för speciali-&lt;br&gt;ceringsavtal, avtal om forskning och utveckling, ensamåterförsäljaravtal,&lt;br&gt;exklusiva inköpsavtal, försäljnings- och serviceavtal for motorfordon,&lt;br&gt;franchiseavtal, patentlicensavtal, know-how-licensavtal och vissa avtal&lt;br&gt;inom försäkringssektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till EG:s konkurrensregler hör också regler om kontroll av företagsför-&lt;br&gt;värv. Dessa regler kommer till uttryck i den s.k. fusionskontrollforord-&lt;br&gt;ningen, förordning (EEG) nr 4064/89.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsregler till artiklarna 85 och 86 finns i särskilda för-&lt;br&gt;ordningar. De grundläggande tillämpningsreglerna finns i förordningen&lt;br&gt;(EEG) nr 17/62.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7.3 Konkurrensreglernas tillämpning på jordbruksområdet&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Artikel 42 i Romfördraget föreskriver att konkurrensreglerna är&lt;br&gt;tillämpliga på produktion och handel med jordbruksprodukter endast i&lt;br&gt;den utsträckning rådet bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet har antagit förordning (EEG) nr 26/62 som lägger fäst hur&lt;br&gt;konkurrensreglerna skall tillämpas på jordbruksområdet. Reglerna i&lt;br&gt;förordningen har följande lydelse (enligt sin svenska översättning i SOU&lt;br&gt;1964:33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från och med ikraftträdandet av denna förordning skola, med förbehåll&lt;br&gt;för bestämmelserna i artikel 2, fördragets artiklar 85-90 liksom tillämp-&lt;br&gt;ningsbestämmelser till dessa artiklar äga tillämpning på överenskom-&lt;br&gt;melser, beslut och förfaranden som åsyftas i fördragets artiklar 85, punkt&lt;br&gt;1, samt 86, och som beröra produktionen av eller handeln med de i&lt;br&gt;fördragets bilaga II uppräknade produkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Fördragets artikel 85, punkt 1, skall icke vara tillämplig på överens-&lt;br&gt;kommelser, beslut och förfaranden som åsyftas i föregående artikel då de&lt;br&gt;utgöra en integrerande del av en nationell marknads-organisation eller äro&lt;br&gt;erforderliga för genomförandet av den i fördragets artikel 39 angivna&lt;br&gt;målsättningen. Ifrågavarande bestämmelse skall i synnerhet icke tillämpas&lt;br&gt;på överenskommelser, beslut och förfaranden av jordbrukare, jord-&lt;br&gt;bruksorganisationer eller sammanslutningar av sådana organisationer i&lt;br&gt;samma medlemsstat, i den mån dessa, utan att innebära förpliktelse att&lt;br&gt;tillämpa ett fastställt pris, beröra produktionen eller försäljningen av&lt;br&gt;jordbruksprodukter eller användande av gemensamma anläggningar för&lt;br&gt;lagerhållning, behandling eller förädling av jordbruksprodukter, såvida&lt;br&gt;icke kommissionen konstaterar att konkurrensen på så sätt elimineras&lt;br&gt;eller att målsättningen i fördragets artikel 39 äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Efter samråd med medlemsstaterna och hörande av berörda företag&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller företagssammanslutningar såväl som övriga fysiska eller juridiska Prop.&lt;br&gt;personer, vilkas hörande synes erforderligt, skall kommissionen, med&lt;br&gt;förbehåll för domstolens prövning, äga uteslutande behörighet att genom&lt;br&gt;beslut, som skall offentliggöras, avgiva förklaring beträffande vilka&lt;br&gt;överenskommelser, beslut och förfaranden de i punkt 1 angivna villkoren&lt;br&gt;äro uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Kommissionen skall avgiva denna förklaring antingen ex officio, på&lt;br&gt;begäran av behörig myndighet i en medlemsstat eller på begäran av&lt;br&gt;berört företag eller företagssammanslutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Offentliggörandet skall avse de berörda parterna och huvuddragen av&lt;br&gt;beslutet; vid offentliggörandet skall hänsyn tagas till företagens legitima&lt;br&gt;intresse av att deras affärshemligheter icke yppas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningens artikel 2.1 föreskriver således två situationer där&lt;br&gt;undantag från förbudet i artikel 85.1 medges för produktion och handel&lt;br&gt;med jordbruksprodukter. Från artikel 86 görs inget undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i förordningen åberopade bilaga II innehåller en uppräkning av vad&lt;br&gt;som avses med jordbruksprodukter, i praktiken nästan alla livsmedel&lt;br&gt;oavsett forädlingsgrad. EG-kommissionen och EG-domstolen har&lt;br&gt;emellertid hållit sig strikt till de produkter som räknas upp i bilagan.&lt;br&gt;Detta innebär att något undantag för de produkter som inte finns&lt;br&gt;uppräknade ej kan bli aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första situationen där undantag från förbudet i artikel 85.1 medges&lt;br&gt;gäller avtal etc. som utgör en integrerad del av en nationell marknads-&lt;br&gt;organisation. En nationell marknadsorganisation kan beskrivas som ett&lt;br&gt;organ, statligt eller privat, som står under statlig kontroll och som har&lt;br&gt;hand om genomförandet av jordbruksregleringen för visst produktslag&lt;br&gt;inom en stat. EG-domstolen har definierat beståndet av en nationell&lt;br&gt;marknadsorganisation som &amp;quot;en full uppsättning rättsliga medel som&lt;br&gt;placerar regleringen av marknaden för produkterna i fråga under kontroll&lt;br&gt;av det offentliga i avsikt att säkerställa, genom en ökning av pro-&lt;br&gt;duktiviteten och en optimal resursallokering, särskilt beträffande&lt;br&gt;arbetskraften, en godtagbar levnadsstandard för producenterna, en&lt;br&gt;stabilisering av marknader, en säkrad tillgång och rimliga konsument-&lt;br&gt;priser&amp;quot;. Eftersom EG har en gemensam jordbrukspolitik måste vidare de&lt;br&gt;nationella marknadsorganisationer som finns stå i överensstämmelse med&lt;br&gt;målen för jordbrukspolitiken i Romfördragets artikel 39, se ovan.&lt;br&gt;Marknadsorganisationema måste också stå i överensstämmelse med EG-&lt;br&gt;rätten i övrigt, dvs. främst de allmänna reglerna om fri rörelse för varor&lt;br&gt;och kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de flesta jordbruksprodukter finns numera antaget rådsförordningar&lt;br&gt;om bildandet av gemensamma marknadsorganisationer inom EG.&lt;br&gt;Förordningarna har ersatt de nationella marknadsorganisationema för&lt;br&gt;dessa produkter. Bestämmelsen om undantag för beslut som är en&lt;br&gt;integrerad del av en nationell marknadsorganisation har därför en&lt;br&gt;begränsad praktisk betydelse i dag. Det första undantaget i förordningen&lt;br&gt;är till följd av detta begränsat till de återstående produktgrupper där det&lt;br&gt;ännu inte finns fastlagt en gemensam marknadsorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra undantaget gäller avtal etc. som anses nödvändiga for&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppnåendet av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Målen Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;anges i Romfördragets artikel 39. Samtliga uppräknade mål måste&lt;br&gt;uppfyllas för att undantaget skall vara tillämpligt. Eftersom en mark-&lt;br&gt;nadsorganisation på gemenskapsnivå är utformad så att den skall&lt;br&gt;innehålla vad som är nödvändigt for att uppnå målen i artikel 39, är det&lt;br&gt;i enlighet med EG-kommissionens praxis högst osannolikt att avtal som&lt;br&gt;innehåller ytterligare bestämmelser i syfte att uppnå dessa mål anses&lt;br&gt;såsom nödvändiga för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan faller sådana avtal helt utanför Romfördragets konkur-&lt;br&gt;rensregler som är en direkt följd av den reglering som den gemensamma&lt;br&gt;marknadsorganisationen vilar på. Detta gäller oavsett om sådana avtal är&lt;br&gt;nödvändiga för att uppnå målen i artikel 39. Av särskilt intresse är de&lt;br&gt;producentorganisationer som spelar en betydande roll i flera av de&lt;br&gt;gemensamma marknadsorganisationema. I de förordningar som reglerar&lt;br&gt;marknadsorganisationema för skilda produktgrupper är det angett vilken&lt;br&gt;typ av avtal som får träffas inom ramen för en sådan producentorganisa-&lt;br&gt;tion. Även beträffande vissa typer av avtal mellan en producentorganisa-&lt;br&gt;tion och köparna på marknaden förekommer det att dessa finns angivna&lt;br&gt;som en del av regleringen för vissa produkter. Avtal som direkt följer&lt;br&gt;och inte går längre än vad som anges i en förordning om upprättandet av&lt;br&gt;en gemensam marknadsorganisation, faller utanför tillämpningen av&lt;br&gt;Romfördragets konkurrensregler även om avtalet snedvrider konkurren-&lt;br&gt;sen på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordning (EEG) nr 26/62 anges vidare att bestämmelsen om&lt;br&gt;undantag i artikel 2.1 i synnerhet gäller för avtal etc. mellan jordbrukare,&lt;br&gt;jordbrukarorganisationer eller sammanslutningar av sådana organisationer&lt;br&gt;som tillhör samma medlemsstat. Detta gäller sådana avtal i den mån de&lt;br&gt;berör produktionen eller försäljningen av jordbruksprodukter eller&lt;br&gt;användandet av gemensamma anläggningar för lagerhållning, behandling&lt;br&gt;eller förädling av jordbruksprodukter. Avtalen får dock inte innehålla&lt;br&gt;någon förpliktelse att tillämpa ett fastställt pris och avtalet får heller inte&lt;br&gt;medföra att konkurrensen elimineras eller att något av de jordbrukspoli-&lt;br&gt;tiska målen äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den här delen av undantaget tillför väldigt litet vad avser undantagets&lt;br&gt;substantiella innehåll. Däremot innebär den att bevisbördan går över till&lt;br&gt;EG-kommissionen beträffande frågan om sådana avtal som anges i&lt;br&gt;förordningen mellan jordbrukare, jordbrukarorganisationer eller&lt;br&gt;sammanslutningar av sådana organisationer som tillhör samma med-&lt;br&gt;lemsstat är undantagna enligt förordningen. Resultatet av detta är att&lt;br&gt;artikel 85.1 inte gäller for dessa avtal om inte EG-kommissionen särskilt&lt;br&gt;beslutar att artikel 2 i förordning (EEG) nr 26/62 inte är tillämpbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 EES-avtalet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet undertecknades den 2 maj 1992. Avtalet slöts mellan EU och&lt;br&gt;dess 12 medlemsstater, på den ena sidan, och numera sex EFTA-stater,&lt;br&gt;på den andra. Avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom EES-avtalet skapas en gemensam rättsordning som skall gälla&lt;br&gt;inom hela EES-området. Till innehållet omfattar EES-avtalet i princip&lt;br&gt;samtliga EG:s regler på områdena för de s.k. fyra friheterna, dvs. fri&lt;br&gt;rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital. Vidare omfettas vissa&lt;br&gt;s.k. gemensamma och övergripande bestämmelser, däribland konkurrens-&lt;br&gt;reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär inte att EFTA-ländema ansluts till EG:s jordbruks-&lt;br&gt;politik. Rena jordbruksprodukter omfattas därför inte av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet med dess generella bestämmelser kommer däremot att&lt;br&gt;omfatta sådana förädlade jordbruksprodukter som anges i EES-avtalets&lt;br&gt;protokoll 3, samt ha viss effekt på frågor med anknytning till jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Protokoll 3 till EES-avtalet innehåller ett nytt gemensamt system för&lt;br&gt;råvarukostnadsutjämning för förädlade jordbruksprodukter som ännu inte&lt;br&gt;trätt i kraft och en uppräkning av varor för vilka tull och avgifter&lt;br&gt;kommer att reduceras eller försvinna från den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Tillämpningen av konkurrensregler på jord-&lt;br&gt;bruksområdet i andra länder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I andra länders rättsordningar är det relativt vanligt att jordbruket har fått&lt;br&gt;någon form av specialreglering i förhållandet till den nationella konkur-&lt;br&gt;renslagstiftningen. Här nedan beskrivs kort tillämpningen av konkurrens-&lt;br&gt;regler på jordbruksområdet i Danmark, Norge, Finland, Tyskland och&lt;br&gt;USA.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;9.1 Danmark&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Den danska konkurrenslagen, Konkurrenceloven, bygger, i likhet med&lt;br&gt;äldre svensk konkurrenslagstiftning, på den s.k. missbruksprincipen och&lt;br&gt;på att skapa transparens på marknaden beträffande konkurrens-&lt;br&gt;begränsningar. Konkurrensbegränsningar som medför skadlig verkan på&lt;br&gt;konkurrensen och därmed effektiviteten i produktion och handeln med&lt;br&gt;varor och tjänster eller som medför begränsningar i näringsfriheten kan&lt;br&gt;angripas av den danska konkurrensmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något särskilt undantag för konkurrensbegränsande förfaranden etc.&lt;br&gt;inom jordbrukssektorn finns inte i Danmark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den danska konkurrenslagen ses för närvarande över med sikte på att&lt;br&gt;införa förbudslagstiftning enligt EG-modell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;9.2 &amp;nbsp;Norge&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I Norge trädde en ny konkurrenslag, konkurranseloven, i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1994. Den norska lagen bygger på en kombination av förbuds-&lt;br&gt;och missbruksprincipema. Lagen innehåller förbud mot horisontell&lt;br&gt;prissamverkan, anbudssamverkan, marknadsdelning och bruttoprissätt-&lt;br&gt;ning. Konkurrensmyndigheten har möjlighet att gripa in mot andra&lt;br&gt;skadliga konkurrensbegränsningar. Lagen innehåller vidare regler om&lt;br&gt;förvärvskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från förbuden mot prissamverkan, marknadsdelning och&lt;br&gt;bruttoprissättning gäller för förfaranden som rör försäljning eller&lt;br&gt;distribution av norska jordbruks-, skogsbruks- och fiskeriprodukter från&lt;br&gt;producenter eller producentorganisationer (kooperativa föreningar) på&lt;br&gt;dessa områden. Undantaget gäller således endast i producentledet, men&lt;br&gt;omfattar likväl senare led i produktionskedjan i de fall då en integration&lt;br&gt;har skett framåt i förädlingsledet. Undantaget gäller fram till förstahands-&lt;br&gt;omsättningen till tredje man sker, dvs. det upphör att gälla då pro-&lt;br&gt;dukterna säljs vidare till någon utanför kooperativet.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;9.3 &amp;nbsp;Finland&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande finska konkurrenslag, lagen om konkurrensbegränsningar,&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 september 1992. Lagen innehåller såväl förbud som&lt;br&gt;en missbruksbestämmelse. Lagen förbjuder pris- och anbudssamverkan,&lt;br&gt;marknadsdelning, missbruk av en dominerande ställning samt bruttopris-&lt;br&gt;sättning. Möjlighet ges även att gripa in mot övriga konkurrensbe-&lt;br&gt;gränsningar med skadlig verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den finska konkurrenslagens tillämplighet på jordbruksområdet är&lt;br&gt;kopplad till jordbruksregleringen. I samband med en revision av de lagar&lt;br&gt;som utgör jordbruksregleringen klargjordes hur konkurrenslagen skulle&lt;br&gt;tillämpas på jordbruksområdet genom en förändring i den finska&lt;br&gt;konkurrenslagen som trädde i kraft den 1 januari 1994. Enligt den nya&lt;br&gt;lydelsen tillämpas konkurrenslagen inte på avtal, beslut eller med dessa&lt;br&gt;jämställbara förfaranden som lantbruksproducenter eller deras samman-&lt;br&gt;slutningar har träffat eller vidtagit och som gäller primärproduktion av&lt;br&gt;lantbruksprodukter, då förfarandena främjar uppnåendet av de mål som&lt;br&gt;nämns i 1 § lagen om marknadssystemet för lantbruksprodukter. Lagen&lt;br&gt;är dock tillämplig på sådana nämnda förfaranden som i betydande&lt;br&gt;utsträckning förhindrar en sund och fungerande konkurrens på marknaden&lt;br&gt;för lantbruksprodukter eller leder till missbruk av dominerande ställning&lt;br&gt;på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;9.4 &amp;nbsp;Tyskland&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Den centrala lagstiftningen i den tyska konkurrensrätten utgörs av Gezetz&lt;br&gt;ge gen M&amp;amp;tbewerbsbeschränkungen, GWB. Lagen innehåller i 1 § ett&lt;br&gt;förbud mot i princip alla horisontella avtal och samordnade förfaranden&lt;br&gt;om de inte uttryckligen tillåts i lagen. I första hand träffar emellertid det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;generella förbudet pris- och marknadsdelningskarteller. Vidare förbjuds Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;i 15 § vertikala avtal som begränsar den ena partens möjligheter att&lt;br&gt;bestämma priser eller andra afiarsvillkor gentemot tredje man, exem-&lt;br&gt;pelvis bruttoprissättning. Under vissa förutsättningar kan exklusivavtal&lt;br&gt;förbjudas enligt 18 §. Lagen ger också möjlighet att ingripa enligt 22 §&lt;br&gt;mot visst uppträdande av ett marknadsdominerande företag. Om ett&lt;br&gt;sådant uppträdande anses otillbörligt kan det i efterhand förbjudas av&lt;br&gt;konkurrensmyndigheten. Lagen innehåller även regler om förvärvskon-&lt;br&gt;troll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från det generella förbudet mot horisontella avtal och förfaranden&lt;br&gt;samt förbudet mot vertikala avtal finns i lagen undantag av generell&lt;br&gt;karaktär för vissa företag eller branscher, bl.a. för jordbrukskooperativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland annat gäller undantag från 1 § för överenskommelser och beslut&lt;br&gt;mellan jordbruksproducenter, producentorganisationer och samman-&lt;br&gt;slutningar av sådana organisationer, i den utsträckning de gäller, utan att&lt;br&gt;priset fastställs, produktionen eller handeln med jordbruksprodukter eller&lt;br&gt;användandet av gemensamma anläggningar för lagring eller förädling av&lt;br&gt;jordbruksprodukter. Sådana överenskommelser och beslut skall anmälas&lt;br&gt;till konkurrensmyndigheten och de får inte sätta konkurrensen ur spel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett motsvarande undantag från 1 § gäller också för sammanslutningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av skogsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag medges vidare under vissa förutsättningar beträffande&lt;br&gt;jordbruksområdet i förhållande till 15 och 18 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensmyndigheten har möjlighet att ingripa mot ett missbruk av&lt;br&gt;marknadsmakt som har uppstått till följd av de undantag som ges i lagen&lt;br&gt;för jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;9.5 USA&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Amerikansk konkurrensrätt består väsentligen av endast sju paragrafer i&lt;br&gt;tre olika lagar samt en omfattande rättspraxis. De tre lagarna är Sherman&lt;br&gt;Act, Clayton Act och Federal Trade Commission Act.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sherman Act innehåller 1 § ett till sin ordalydelse mycket vittgående&lt;br&gt;förbud mot konkurrensbegränsningar: &amp;quot;Every contract, combination in&lt;br&gt;the form of trust or otherwise, or conspiracy, in restraint of trade or&lt;br&gt;commerce among the several States, or with foreign nations, is hereby&lt;br&gt;declared to be illegal. (....)&amp;quot; I lagens andra paragraf kriminaliseras&lt;br&gt;monopolisering eller försök att monopolisera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Clayton Act finns i paragraferna 2, 3, 7 och 8 bestämmelser som&lt;br&gt;förbjuder fyra typer av konkurrensbegränsningar, nämligen; prisdis-&lt;br&gt;kriminering, exklusiva återförsäljaravtal eller kopplingsforbehåll, förvärv&lt;br&gt;av företag så att konkurrensen minskar samt s.k. gemensamma styrelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Federal Trade Commission Act förbjuder i paragraf 5 alla &amp;quot;unfair&lt;br&gt;methods of competition in or affecting commerce (...)&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från konkurrensreglerna har i viss utsträckning gjorts undantag för&lt;br&gt;jordbrukskooperationer genom antagandet av Capper-Volstead Act.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Capper-Volstead Act kan sammanfattas enligt följande: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Personer sysselsatta inom produktionen av jordbruksprodukter&lt;br&gt;tillåts sluta sig samman i organisationer och däri gemensamt tillverka och&lt;br&gt;förädla, hantera och lagra samt marknadsföra sina produkter både inrikes&lt;br&gt;och utrikes. En förutsättning är dock att organisationen drivs för dess&lt;br&gt;medlemmars gemensamma och ömsesidiga nytta. Ingen medlem i&lt;br&gt;organisationen får ha mer än en röst och organisationen får inte till&lt;br&gt;medlemmarna dela ut mer än 8 procent av medlemskapitalet per år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Lagen undantar från konkurrensreglernas tillämpning uttryckligen&lt;br&gt;följande förfaranden;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;gemensam hantering, förädling och marknadsföring av jordbruks-&lt;br&gt;produkter inom kooperativen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;för kooperativen gemensamma marknadsforingsorgan. Dock godtas&lt;br&gt;inte gemensamma säljorgan. Respektive kooperativ måste självt agera och&lt;br&gt;förhandla för sina medlemmar då det gäller försäljning av sina med-&lt;br&gt;lemmars produktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;Lagen ger myndigheterna möjlighet att ingripa mot att ett koopera-&lt;br&gt;tiv otillbörligt utnyttjar sin monopolställning, t.ex. genom begränsningar&lt;br&gt;av utbudet och &amp;quot;otillbörligt&amp;quot; höjda priser. Däremot är det tillåtet för ett&lt;br&gt;kooperativ att genom egen växt och samgående med andra kooperativ&lt;br&gt;uppnå en monopolställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Copper-Volstead Act kan synas ge ett ganska vidsträckt undantag för&lt;br&gt;jordbrukskooperativ verksamhet. Av anvisningarna till lagen framgår&lt;br&gt;emellertid att det inte är fråga om något generellt undantag från&lt;br&gt;konkurrenslagstiftningen. Generellt undantag medges endast för&lt;br&gt;förfaranden som tar sikte på bildandet eller själva existensen av ett&lt;br&gt;kooperativ.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Lantbrukskooperationen och verksamheten&lt;br&gt;inom jordbruks-, trädgårds- och skogsnäringen&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;10.1 Allmänt om lantbrukarnas föreningsrörelse&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukskooperationen utgör en betydande företagsgrupp i Sverige inom&lt;br&gt;främst livsmedels- och skogsområdet. Kooperationen består av 15&lt;br&gt;branschvisa riksorganisationer med dotterbolag. Bland riksorganisa-&lt;br&gt;tionerna kan bl.a. nämnas Slakteriförbundet, Svenska Mejeriernas&lt;br&gt;Riksförbund, Svenska Lantmännens Riksförbund, Kronägg, Skogsägarnas&lt;br&gt;Riksförbund, Sveriges Föreningsbank och Svensk Husdjurskötsel.&lt;br&gt;Riksorganisationerna ägs av ekonomiska föreningar i vilka producenterna&lt;br&gt;i sin tur är medlemmar. Dessa föreningar där primärproducentema av&lt;br&gt;jordbruksprodukter etc. är medlemmar benämns vanligtvis som &amp;quot;primär-&lt;br&gt;föreningar&amp;quot;. Även dessa primärföreningar kan ha dotterbolag enskilt,&lt;br&gt;tillsammans med andra regionala föreningar eller tillsammans med&lt;br&gt;riksorganisationen. Föreningarna vidareförädlar och marknadsför&lt;br&gt;lantbrukarnas produkter samt tillhandahåller olika insatsvaror. Varje&lt;br&gt;medlem har en röst på kretsmötena där ombud till föreningarnas stämmor&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den står de SMR-anslutna mejerierna för så gott som 100 procent av Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;smörförsäljningen. På den totala matfettsmarknaden (inklusive rent&lt;br&gt;vegetabiliska fetter och blandade fetter) har mejeriföreningarna enligt&lt;br&gt;uppgift från SMR 27 procent av marknaden. Importen av mejeriprodukter&lt;br&gt;är totalt sett mycket liten. Den utgörs till största delen av ost samt andra&lt;br&gt;högforädlade produkter som t.ex. fruktyoghurt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mejeriföreningarna tillverkar inte alla de produkter de saluför utan&lt;br&gt;olika föreningar har specialiserat sig på olika produkter som de sedan&lt;br&gt;säljer till andra föreningar. Detta gäller förutom tillverkning av ost och&lt;br&gt;matfett även tillverkning av färskost, fruktyoghurt, juice m.m. Dessa&lt;br&gt;produkter tillverkas av vissa föreningar men finns tillgängliga så att alla&lt;br&gt;mejeriföreningar får ett mer eller mindre fullständigt sortiment. Detta&lt;br&gt;för med sig att föreningarna kan hålla ett brett sortiment utan att&lt;br&gt;konkurrera på varandras områden. Vad avser försäljningen av osten finns&lt;br&gt;dock sedan RiksOst upphört 3-4 företag som säljer över landet eller stora&lt;br&gt;delar av landet och som konkurrerar.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;10.3 Slakteriorganisationen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Den lantbrukskooperativa delen av kött- och charkuteriindustrin består av&lt;br&gt;Slakteriförbundet med dotterbolag samt för närvarande fem regionala&lt;br&gt;slakteriföreningar. Slakteriföreningarna äger Slakteriförbundet som är&lt;br&gt;dessas gemensamma riksorganisation och som har till uppgift att bevaka&lt;br&gt;föreningarnas och deras medlemmars intressen. Slakteriföreningarna och&lt;br&gt;Slakteriförbundet utgör tillsammans Scangruppen. Scangruppen är&lt;br&gt;omsättningsmässigt en av Sveriges största livsmedelsgrupper och ledande&lt;br&gt;på marknaden för styckat kött och förädlade köttprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köttbranschen kan delas upp utifrån produkternas grad av förädling. En&lt;br&gt;indelning kan således göras i slakt, styckning, charkuteri och andra&lt;br&gt;förädlade köttprodukter som djupfryst och konserver. Det finns ett starkt&lt;br&gt;beroende mellan de olika leden, bl.a. avseende råvaruförsäljning och&lt;br&gt;avsättningsmöjligheter. Scangruppen är den största ägargruppen i&lt;br&gt;slaktledet och svarade år 1993 för 77 procent av slakten i Sverige.&lt;br&gt;Övrig slakt utfördes av ett tjugotal privata företag. Scangruppen är även&lt;br&gt;störst i styckningsledet och svarade år 1993 för ca 48 procent av&lt;br&gt;styckningen inom landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom charkuteri är Scangruppen inte lika dominerande som inom slakt&lt;br&gt;och styckning men utgör dock den största företagsgruppen, med en&lt;br&gt;marknadsandel på ca 32 procent. Scangruppens andel är ca 17 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Scangruppens sammantaget starka ställning på marknaden för förädlade&lt;br&gt;köttprodukter grundar sig till stor del på att den kan erbjuda ett fullt&lt;br&gt;sortiment och på att dessa företag tillsammans förfogar över varumärket&lt;br&gt;Scan. Dessutom har gruppen inflytande över prisbildningen eftersom den&lt;br&gt;på råvaruområdet är huvudleverantör till hela förädlingsindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regionala slakteriföreningarna bedriver verksamhet inom samtliga&lt;br&gt;led i förädlingskedjan slakt, styckning och charktillverkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slakteriföreningarna har sinsemellan hitintills i praktiken tillämpat en&lt;br&gt;områdesindelning på insamlingssidan, varför leverantörerna av slaktdjur&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utses. Stämmorna lägger fast riktlinjer för verksamheten, utser styrelse Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;och revisorer, beviljar ansvarsfrihet m.m. Utöver industri- och affärs-&lt;br&gt;verksamhet har föreningarna till uppgift att bevaka medlemmarnas&lt;br&gt;branschintressen och svara för rådgivning, information till medlemmar&lt;br&gt;och opinionsbildning utåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) är en intresse- och serviceorganisa-&lt;br&gt;tion för enskilda jord- och skogsbrukare samt för lantbrukskooperationen.&lt;br&gt;Både de branschvisa riksorganisationerna och primärföreningarna är&lt;br&gt;medlemmar i den ekonomiska grenen av LRF. Den fackliga grenen av&lt;br&gt;LRF har de enskilda lantbrukarna som medlemmar och arbetar för att ta&lt;br&gt;tillvara medlemmarnas intressen gentemot stat, kommuner, myndigheter,&lt;br&gt;m.fl. En lantbrukare kan således vara direktansluten medlem i LRF (den&lt;br&gt;fackliga grenen) samt även indirekt via sin ekonomiska förening.&lt;br&gt;Lantbrukaren är dessutom oftast medlem i flera ekonomiska föreningar&lt;br&gt;beroende på vad han producerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här nedan beskrivs översiktligt verksamheten vad avser slakt, mjölk-&lt;br&gt;produktion samt lantmännenföreningamas mer varierande verksamhet.&lt;br&gt;Vidare görs en beskrivning av förhållandena inom trädgårdsnäringen och&lt;br&gt;skogsbruket.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;10.2 Mejeriorganisationen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Svenska Mejeriernas Riksförening (SMR) är en paraplyorganisation for&lt;br&gt;åtta producentkooperativa mejeriföreningar. Mjölkproducentema är med-&lt;br&gt;lemmar i någon av de åtta föreningarna och äger föreningarna genom&lt;br&gt;insatser i proportion till mjölkleveransema. Mejeriföreningarna är i sin&lt;br&gt;tur anslutna till SMR. Mejeriföreningarna och deras dotterbolag har en&lt;br&gt;mycket stark ställning på flera produktmarknader inom mejeriområdet.&lt;br&gt;SMR:s verksamhet har efter den interna avregleringen begränsats till att&lt;br&gt;endast omfatta sedvanliga branschorganisatoriska uppgifter, viss&lt;br&gt;konsultverksamhet samt viss branschneutral forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mejerimarknaden har hitintills varit geografiskt uppdelad mellan&lt;br&gt;föreningarna på så sätt att vaije mjölkleverantör har varit medlem i en&lt;br&gt;viss förening och kunderna har varit hänvisade till att få leveranser från&lt;br&gt;den mejeriförening inom vars distributionsområde han tillhör. Den&lt;br&gt;lantbrukskooperativa mejeriindustrin är i princip ensam om att ta emot&lt;br&gt;den mjölk som lantbrukarna producerar. Några mindre fristående&lt;br&gt;mejerier står för en knapp procent av den totala invägningen av mjölk i&lt;br&gt;Sverige. Arla är den största av föreningarna och svarar för ca 64 procent&lt;br&gt;av den totala mjölkinvägningen i Sverige. Inom sitt geografiska upp-&lt;br&gt;tagningsområde har Arla dock, i likhet med övriga mejeriföreningar, i&lt;br&gt;princip 100 procent av mjölkinvägningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De SMR-anslutna mejerierna svarar i princip för 100 procent av&lt;br&gt;marknaden för dryckesmjölk, fil, naturell yoghurt, grädde och naturell&lt;br&gt;farskost. Beträffande fruktyoghurt har mejerierna inom SMR ca 75&lt;br&gt;procent av marknaden. Av den totala försäljningen av ost i Sverige&lt;br&gt;svarar försäljningen av hårdost för ca 80 procent. Hårdostmarknaden&lt;br&gt;domineras av ost producerad av mejeriföreningarna. På matfettsmarkna-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i praktiken är hänvisade till den förening inom vilkens geografiska Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;område de bedriver sin verksamhet. Föreningarna har heller inte på egen&lt;br&gt;hand sålt sina produkter utanför sitt verksamhetsområde. Sådan försälj-&lt;br&gt;ning har i stället skett genom Slakteriförbundet som säljer både till andra&lt;br&gt;föreningar och till övriga kunder. Slakteriförbundet har enligt sina&lt;br&gt;stadgar möjlighet att ålägga föreningarna att leverera sin produktion, eller&lt;br&gt;delar av den, till förbundet. Slakteriförbundet har därigenom kunnat&lt;br&gt;hindra en direkt konkurrens mellan föreningarna genom att &amp;quot;regionala&lt;br&gt;över- och underskott&amp;quot; har kunnat fördelas över landet. Den stadge-&lt;br&gt;mässiga möjligheten att ålägga föreningarna leveranser har inte utnyttjats&lt;br&gt;på åtskilliga år enligt Slakteriförbundet. Också privata stycknings- och&lt;br&gt;köttförädlingsföretag har tidigare varit hänvisade till att köpa sin råvara&lt;br&gt;av den förening i vars område företaget befinner sig alternativt av&lt;br&gt;Slakteriförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;10.4 Lantmännenorganisationen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Tretton regionala lantmännenföreningar samt potatisodlarnas ekonomiska&lt;br&gt;förening Solanum samverkar i Svenska Lantmännens Riksförbund (SLR).&lt;br&gt;Lantmännenföreningama arbetar med insatsvaror till jordbruket samt&lt;br&gt;handel, distribution och förädling av vegetabilier. Lantmännenföre-&lt;br&gt;ningama äger SLR. Nära 81.000 lantbrukare är medlemmar i någon av&lt;br&gt;lantmännenföreningama. I vissa delar av landet, särskilt i Skåne och&lt;br&gt;Halland, är lantmännenföreningama organisatoriskt så uppbyggda att&lt;br&gt;lantbrukarna ofta är anslutna till en s.k. lokalförening vilken i sin tur är&lt;br&gt;ansluten till den regionala lantmännenföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLR bedriver en omfattande verksamhet genom dotterbolag och&lt;br&gt;intressebolag. Vissa av dessa företag har mycket höga marknadsandelar&lt;br&gt;på sin marknad. Genom dessa dotterbolag samverkar de enskilda&lt;br&gt;föreningarna om dels inköp, dels förädling och försäljning på marknaden.&lt;br&gt;Tillsammans med lantmännenföreningama täcker SLR hela kedjan från&lt;br&gt;växtförädling till det fardigbakade brödet, samt tillhandahåller utsäde,&lt;br&gt;gödsel, maskiner, torkning och lagring m.m. för sina medlemmar.&lt;br&gt;Lantmännenföreningama svarar för ca 75 procent av all spannmålshan-&lt;br&gt;tering i Sverige. Även marknaderna för förädlade spannmålsprodukter&lt;br&gt;kännetecknas av en stark ägarkoncentration. De dominerande företagen&lt;br&gt;inom kvambranschen ingår i SLR:s företagskoncem. På marknaderna för&lt;br&gt;t.ex. bagerimjöl och hushållsmjöl svarar dessa tillsammans for ca 45&lt;br&gt;resp. 60 procent av marknaden. Även inom bageribranschen har SLR en&lt;br&gt;stark position genom AB Skogaholms bröd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regionala lantmännenföreningama köper, förädlar och säljer vidare&lt;br&gt;det lantbrukarna odlar t.ex. spannmål, oljeväxter och potatis. Före-&lt;br&gt;ningarna säljer även insatsvaror som foder, utsäde, gödsel, växtskydds-&lt;br&gt;medel, maskiner m.m. till lantbrukarna. Denna verksamhet bedrivs dels&lt;br&gt;av de enskilda föreningarna, dels av bolag som ägs gemensamt av ett&lt;br&gt;antal föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De 13 regionala föreningarna har delat in Sverige i områden. Den Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;enskilde lantbrukaren har därigenom i princip varit hänvisad till att bli&lt;br&gt;medlem i den förening i vars område hans verksamhet är belägen.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;10.5 Trädgårdsnäringen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Trädgårdskooperativ är som samverkansform tämligen ny i Sverige.&lt;br&gt;Flertalet ekonomiska föreningar är bildade senare än 1960. Bildandet&lt;br&gt;underlättades av staten och dagligvarukedjoma var pådrivande. Med-&lt;br&gt;lemskapet i de ekonomiska föreningarna skall ge samordnings- och&lt;br&gt;stordriftsfördelar genom möjlighet till specialisering och förbättrad&lt;br&gt;information samt minskat risktagande. Samarbetet inom de trädgårds-&lt;br&gt;ekonomiska föreningarna består i huvudsak av försäljningsarbete. I&lt;br&gt;varierande utsträckning består samverkan också i insamling, sortering,&lt;br&gt;kvalitetskontroll, lagring och for enskilda produktslag förädling, såsom&lt;br&gt;torkning av lök, konsumentförpackning och liknande. Avsikten med&lt;br&gt;samverkan har varit att göra det möjligt för producerande familjeföretag&lt;br&gt;att uppnå stordrift i försäljningen. Som skäl för samverkan kan vidare&lt;br&gt;anföras att trädgårdsföretagen på marknaden möter mycket starka&lt;br&gt;förhandlingsparter i form av detaljhandelsblocken, vilka dessutom strävar&lt;br&gt;efter ett samlat utbud och därigenom få leverantörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ca 20 trädgårdsekonomiska föreningar. Föreningarna är&lt;br&gt;delvis specialiserade på olika produkter eller produktionsformer. Endast&lt;br&gt;ett fåtal föreningar torde ha en dominerande ställning på respektive&lt;br&gt;marknad, även om de vid en snäv marknadsdefinition kan ha stora&lt;br&gt;marknadsandelar på enskilda produktmarknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Leveranserna av trädgårdsprodukter till den svenska frys- och konserv-&lt;br&gt;industrin sker från enskilda odlare vars kontrakt förhandlas fram av&lt;br&gt;ideella föreningar. Föreningarna är ofta jämnåriga med industrin och de&lt;br&gt;äldsta därmed från 50-talet. I dag är odlarna sammanslutna i nio&lt;br&gt;föreningar varav en ekonomisk och resten ideella. Dessa föreningar&lt;br&gt;arbetar med de grönsaker som konkurrenskraftigt kan produceras inom&lt;br&gt;föreningens geografiska arbetsområde. Odlings- eller leveranskontrakt&lt;br&gt;förhandlas fram av föreningen, men kontrakten skrivs mellan den&lt;br&gt;enskilde odlaren och köparen. Huvuddelen av odlingen är belägen i&lt;br&gt;Skåne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av trädgårdsnäringens totala produktion om ca 2 800 mkr svarar de&lt;br&gt;ekonomiska föreningarna för ca en tredjedel. Störst marknadsandelar har&lt;br&gt;de trädgårdsekonomiska föreningarna på växthusprodukter. Drygt 70&lt;br&gt;procent av gurkproduktionen och ca 65 procent av tomatproduktionen i&lt;br&gt;svenska växthus gick genom dessa föreningar. För frilandsprodukter&lt;br&gt;(dvs. det som odlas utanför växthus) rör det sig om marknadsandelar på&lt;br&gt;mellan 20 och 50 procent avseende olika produkter. Marknadsandelarna&lt;br&gt;är beräknade gemensamt för flera olika odlarforeningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Importen har stor betydelse både för blommor och farska grönsaker (50&lt;br&gt;procent importeras) och frukt (95 procent importeras). Den inhemska&lt;br&gt;produktionens betydelse varierar dock över året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;10.6 Skogsägarföreningama&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:210&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Den svenska skogsmarksarealen på 23,5 miljoner ha ägs till 50 procent&lt;br&gt;av privata skogsägare, till 26 procent av det allmänna (dvs. bl.a. stat,&lt;br&gt;kommun och kyrka) och till resterande del av skogsbolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De många enskilda skogsägarna böljade under 1920- och 1930-talet att&lt;br&gt;bilda skogsägareföreningar. Det finns i dag åtta skogsägareföreningar&lt;br&gt;som är anslutna till Skogsägarnas Riksförbund. Dessa är Norrbottens läns&lt;br&gt;skogsägare, Skogsägarna Västerbotten-Ömsköldsvik, Norrskog,&lt;br&gt;Mellanskog, Mälarskog, Värmlands Skogsägare, Skaraborgs Skogsägare&lt;br&gt;och Södra Skogsägarna. Skogsägarrörelsen har totalt 87 000 medlemmar.&lt;br&gt;Skogsägarrörelsens andel av skogsarealen motsvarar ca 23 procent av den&lt;br&gt;totala svenska skogsarealen och knappt hälften av privatskogsbrukets&lt;br&gt;areal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsägareföreningama driver bl.a. handel med virke och erbjuder&lt;br&gt;avverkningshjälp och annan service åt medlemmarna. Vissa föreningar&lt;br&gt;driver egna industrier som förbrukar virke. Tillsammans har skogsägare-&lt;br&gt;föreningama 20 sågverk som tillsammans producerar ca 1 miljon m&lt;sup&gt;3&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;sågat virke. De flesta föreningar säljer dock huvuddelen av sitt sågtim-&lt;br&gt;mer vidare till andra sågverk. Den största av föreningarna Södra&lt;br&gt;Skogsägarna intar en särställning genom att ha egna massabruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsägareföreningamas handel med virke sker i stor utsträckning som&lt;br&gt;en förmedlingsverksamhet mellan säljaren (skogsägaren) och köparen.&lt;br&gt;Detta sker mot provision, som betalas av köparen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På köparsidan när det gäller sågvirke finns köpsågverken. Dessa&lt;br&gt;karaktäriseras av att de saknar egna skogar och därför måste köpa sitt&lt;br&gt;sågtimmer på någon marknad. Köpsågverken, som vanligen är mindre&lt;br&gt;eller medelstora företag, är den i särklass största sågverkskategorien i&lt;br&gt;Sverige. Köpsågverken svarar för drygt 70 procent av trävaruproduktio-&lt;br&gt;nen. Av resterande del står industrisågama, ägda av de stora skogs-&lt;br&gt;bolagen för ca 17 procent, sågverk ägda av Domän AB för ca 5 procent&lt;br&gt;och sågverk ägda av skogsägareföreningama för ca 8 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpsågverken är i mycket stor utsträckning organiserade i sågverks-&lt;br&gt;föreningar. I sina köp av timmer på marknaden konkurrerar köpsåg-&lt;br&gt;verken inbördes och med andra sågverk, och i vissa avseenden med&lt;br&gt;massaindustrien.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;10.7 Övrig lantbrukskooperation&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Bland de lantbrukskooperativa föreningarna i övriga branscher kan&lt;br&gt;nämnas bl.a. Svenska ägghandelsförbundet som svarar for ca 40 procent&lt;br&gt;av den totala uppsamlingen och paketeringen av ägg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De största företagen eller företagsgrupperna inom den uppsamlande&lt;br&gt;handeln med matpotatis utgörs av SOLANUM och Sveriges Potatishand-&lt;br&gt;lares Riksförbund (SPOR) med tillsammans ca 40 procents marknads-&lt;br&gt;andel. Dess medlemmar är till största del medlemmar i lokala potatisod-&lt;br&gt;larföreningar som i sin tur är medlemmar i SPOR. Köparsidan av&lt;br&gt;matpotatis är koncentrerad till två stora enheter, KF-Dagab och ICA. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både matpotatis som distribueras av partihandeln och matpotatis avsedd Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;för vidareförädling odlas i hög grad på kontrakt. Lantbrukskooperationen&lt;br&gt;och dess dotterbolag har små marknadsandelar vad gäller förädlad&lt;br&gt;potatis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även de lantbrukare som odlar industripotatis och därmed är anslutna&lt;br&gt;till de ekonomiska föreningarna för industripotatis, Sveriges Bränneri-&lt;br&gt;intressenter är anslutna till SPOR. För industripotatis närmar sig de lant-&lt;br&gt;brukskooperativa företagens marknadsandelar sannolikt 100 procent som&lt;br&gt;en följd av de regleringar som varit verksamma på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även inom övriga vegetabiliebranscher finns riksförbund med regionala&lt;br&gt;föreningar. Några exempel är Frö- och oljeväxtodlama, Sveriges&lt;br&gt;betodlares centralförening och Grönsaksodlamas riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Överväganden och förslag&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;11.1 Behovet av särskilda konkurrensregler för lantbruket&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Särskilda konkurrensregler införs som i allt&lt;br&gt;väsentligt medger samverkan mellan jordbruksföretag och andra&lt;br&gt;råvaruproducenter inom ekonomiska föreningar på lantbrukets&lt;br&gt;område (s.k. primärföreningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens bedömning: Överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller&lt;br&gt;har inget att invända mot arbetsgruppens bedömning. Det är bl.a. Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen, Stockholms Tingsrätt, Konsumentverket, Statens&lt;br&gt;jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Statskontoret, Länsstyrelserna i Västerbot-&lt;br&gt;ten, Norrbotten, Östergötland, Uppsala och Jämtland, Sveriges Industri-&lt;br&gt;förbund, Kooperativa institutet, Köttbranschen, KF, TCO, Svenska&lt;br&gt;lantarbetarförbundet och Juridiska fäkultetsnämnden vid Stockholms&lt;br&gt;Universitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser har invändningar mot att särskilda konkurrens-&lt;br&gt;regler införs för samverkan inom primärföreningar på lantbrukets&lt;br&gt;område. Riksrevisionsverket anser att det är angeläget att få till stånd en&lt;br&gt;intem konkurrens mellan primärföreningama i praktiken och anger som&lt;br&gt;en metod att inte införa de föreslagna undantagen till 6 § KL. Grossist-&lt;br&gt;förbundet anser att om förslaget realiseras så kan företag som inte är&lt;br&gt;lantbrukskooperativa, t.ex. i förädlingsledet, komma att missgynnas i&lt;br&gt;förhållande till de som är lantbrukskooperativa. Grossistförbundet menar&lt;br&gt;att gruppundantag eller individuella undantag bör meddelas inom ramen&lt;br&gt;för nuvarande konkurrenslag, även om sådana undantag blir mer&lt;br&gt;begränsade än vad som från lantbrukskooperationen bedömts önskvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagarnas Riksorganisation anser i likhet med bl.a. Konkurrens-&lt;br&gt;verket att de särskilda konkurrensreglerna bör ges formen av en&lt;br&gt;tidsbegränsad särlagstiftning i avvaktan på ett svenskt medlemskap i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF anför att arbetsgruppen inte har analyserat och än mindre löst den Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;av LRF påtalade konflikten mellan konkurrenslagen och föreningslagen.&lt;br&gt;LRF anser att det är diskriminerande att statsmakterna lägger sig i&lt;br&gt;föreningsintema frågor i en ekonomisk förening när samma frågor eller&lt;br&gt;företeelser i ett aktiebolag inte blir föremål för statsmakternas in-&lt;br&gt;gripanden. Kooperativa instituet anser att det bör göras en förenings-&lt;br&gt;rättslig genomgång och bedömning av de avtalssituationer som åberopas&lt;br&gt;i promemorian. Även Företagarnas Riksorganisation anser att sambandet&lt;br&gt;mellan lagen om ekonomiska föreningar och konkurrenslagen bör&lt;br&gt;genomgå en översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Statsmakterna har en i grunden positiv&lt;br&gt;syn på att jordbrukare och andra rå varuproducenter sluter sig samman&lt;br&gt;i ekonomiska föreningar (primärföreningar) for att få avsättning för sina&lt;br&gt;produkter. Denna samverkan har övervägande positiva effekter på grund&lt;br&gt;av de marknadsförhållanden som råder inom jordbruket och det mervärde&lt;br&gt;som den valda samverkansformen normalt for med sig för produktionen.&lt;br&gt;Denna uppfattning har tidigare redovisats bl.a. i förarbetena till&lt;br&gt;konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När nu gällande konkurrenslag antogs bedömde således regeringen och&lt;br&gt;riksdagen att samverkan i primärföreningar - vad avser produktion eller&lt;br&gt;försäljning av jordbruksprodukter, utnyttjande av gemensamma anlägg-&lt;br&gt;ningar för lagring, behandling eller förädling av jordbruksprodukter - är&lt;br&gt;naturlig och oftast nödvändig för de enskilda jordbrukarnas överlevnad.&lt;br&gt;Sådan samverkan ansågs i många fall vara omfattad av förbudet i 6 § KL&lt;br&gt;men sammantaget ha sådana positiva effekter att den borde kunna&lt;br&gt;kvalificera för undantag. Samtidigt framhölls vissa inslag som ett&lt;br&gt;samarbete inte fick innehålla för att kvalificera för undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket har, som tidigare redovisats, i sin skrivelse till&lt;br&gt;regeringen den 26 november 1993 efter en närmare prövning av&lt;br&gt;förhållandena på berörda marknader redovisat sin bedömning att det&lt;br&gt;praktiskt taget inte finns några möjligheter att bevilja undantag med stöd&lt;br&gt;av KL för det samarbete som bedrivs mellan enskilda jordbrukare och&lt;br&gt;andra råvaruproducenter i s.k. primärföreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner mot denna bakgrund att lagstiftningsåtgärder är&lt;br&gt;nödvändiga för att undanta vissa former av sådan samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ge genomslagskraft åt statsmakternas intentioner när konkur-&lt;br&gt;renslagen antogs bör det ges lagbestämmelser som innebär att förbudet&lt;br&gt;i 6 § KL mot konkurrensbegränsande samarbete i allt väsentligt inte skall&lt;br&gt;tillämpas beträffande samverkan mellan jordbruksföretag eller andra&lt;br&gt;råvaruproducenter på lantbrukets område inom en ekonomisk förening&lt;br&gt;(s.k. primärförening). Ytterligare skäl för att förbudet i 6 § KL inte bör&lt;br&gt;vara tillämpligt fullt ut på detta område är att konkurrensreglerna vad&lt;br&gt;avser samverkan mellan lantbruksföretag i en primärförening inte bör&lt;br&gt;försvåra en successiv anpassning av förhållandena inom lantbruket inför&lt;br&gt;ett EU-medlemskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den inskränkning i tillämpningen av förbudet i 6 § konkurrenslagen&lt;br&gt;som föreslås i detta lagstiftningsärende är således som framgår av avsnitt&lt;br&gt;6 inte föranlett av sådana rättsliga aspekter rörande konflikter mellan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkurrenslagen och lagen om ekonomiska föreningar som berörts där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället är det, som framgår i det följande, de särskilda förutsättningar Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;som gäller för just jordbruksnäringen som ligger till grund för behovet&lt;br&gt;av lagstiftning. Därvid syftar de särskilda konkurrensreglerna för&lt;br&gt;lantbruket till att i allt väsentligt möjliggöra den verksamhet som&lt;br&gt;förekommer i lantbrukets primärföreningar med hänsyn till den över-&lt;br&gt;vägande nytta som denna verksamhet för med sig från allmän synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF:s synpunkt att det föreligger en diskriminering genom att samma&lt;br&gt;frågor eller företeelser inte skulle bli föremål för ingripande om de&lt;br&gt;bedrevs i ett aktiebolag i stället för en ekonomisk förening måste bygga&lt;br&gt;på en missuppfattning om lagens räckvidd. Konkurrenslagen är neutral&lt;br&gt;mellan skilda associationsformer så till vida att ett konkurrensbegränsan-&lt;br&gt;de samarbete bedöms, inte utifrån den ram som valts för samarbetet utan&lt;br&gt;i förhållande till effekterna på marknaden med hänsyn till omständig-&lt;br&gt;heterna i det enskilda fallet. Om fristående producenter tillsammans äger&lt;br&gt;ett aktiebolag och säljer sina produkter genom detta bolag kan denna&lt;br&gt;samverkan självfallet bli föremål for prövning enligt konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;11.2 Företag som bör omfattas av de föreslagna&lt;br&gt;konkurrensreglerna&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De särskilda konkurrensreglerna skall gälla&lt;br&gt;för samverkan inom en primär lantbruksförening mellan företag&lt;br&gt;som bedriver jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsverksamhet eller&lt;br&gt;lokala sammanslutningar av sådana företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inget&lt;br&gt;att invända mot promemorians förslag vad avser vilka företag som skall&lt;br&gt;omfattas av de särskilda konkurrensreglerna. Det är bl.a. Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund, Köpmannaförbundet, Sveriges Livsmedelsindustriför-&lt;br&gt;bund, Marknadsdomstolen, Juridiska fakulteten vid Stockholms Universi-&lt;br&gt;tet, Jordbruksverket samt Länsstyrelserna i Norrbotten, Västerbotten,&lt;br&gt;Uppsala och Östergötland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal instanser anser att samverkan om skogsprodukter inte bör&lt;br&gt;omfattas av särskilda konkurrensregler. Det är Kommerskollegium, samt&lt;br&gt;de privata köpsågverken inom SÄGAB, Nedre Norrlands Sågverks-&lt;br&gt;förening, Centrala Sågverksföreningen, Värmlands Sågverksförening och&lt;br&gt;SÅBI. Som skäl anför Kommerskollegium att skogsbruk inte borde&lt;br&gt;omfettas för att förslaget bättre skall motsvara EES-avtalets täckning.&lt;br&gt;Konkurrensverket framhåller att det av departementspromemorian inte&lt;br&gt;framgår vilka överväganden som gjorts med anledning av EES-avtalet.&lt;br&gt;Köpsågverken anför att arbetsgruppen inte har redovisat någon be-&lt;br&gt;dömning av om de fektiska konkurrensförhållandena inom skogsnäringen&lt;br&gt;motiverar det föreslagna undantaget. Köpsågverken menar att det saknas&lt;br&gt;beaktansvärda skäl att inkludera skogsnäringen bl.a. beroende på att&lt;br&gt;skogsnäringen till skillnad från jordbruket inte är - och inte har varit -&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon reglerad bransch. Den förädlingsverksamhet som flera skogsägare- Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;föreningar bedriver i form av sågverk har inte uppkommit på grund av&lt;br&gt;marknadens bristande funktion. Skälen har i stället varit rent kommer-&lt;br&gt;siella, anförs det vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser som representerar skogsindustrin - MoDo,&lt;br&gt;Munksjö AB och Stora - anför att om skogsägareföreningama skall&lt;br&gt;omfattas av särskilda konkurrensregler så är det nödvändigt att skogs-&lt;br&gt;bolagen tillåts samverka för anskaffande av virke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor anser i likhet med Köp-&lt;br&gt;mannaförbundet att samverkan mellan s.k. lokalföreningar inte bör&lt;br&gt;omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal remissinstanser tar upp frågan om federativt samarbete.&lt;br&gt;De lantbrukskooperativa företagen anser i det gemensamt avgivna&lt;br&gt;yttrandet av LRF att s.k. federativ samverkan mellan primärföreningama&lt;br&gt;måste tillåtas. Motsvarande synpunkter förs fram av Sveriges lant-&lt;br&gt;bruksuniversitet och Kooperativa Instituet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga remissinstanser som berört frågan om federativ samverkan&lt;br&gt;menar i enlighet med arbetsgruppens förslag att sådan samverkan även&lt;br&gt;fortsättningsvis skall omfattas av 6 § KL:s tillämpningsområde. Det är&lt;br&gt;Konkurrensverket, Riksrevisionsverket, Länsstyrelsen i Malmöhus län,&lt;br&gt;Konsumentberedningen, TCO, Agrifack inom SACO, Köpmanna-&lt;br&gt;förbundet, Sveriges Industriförbund, Handelns samarbetsorgan i&lt;br&gt;jordbruksfrågor, Sveriges Livsmedelsindustriförbund, Svenska Lantägg&lt;br&gt;och Svenska Nestlé.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Särskilda förhållanden råder inom&lt;br&gt;lantbruket, dvs. jordbruk, skogsbruk och trädgårdsnäring. Företagen är&lt;br&gt;generellt sett små. Produktionen är biologiskt betingad och utbudets&lt;br&gt;storlek är åtminstone i viss utsträckning beroende av väderförhållanden&lt;br&gt;m.m. Lantbruket kännetecknas också av stora, fasta investeringar och&lt;br&gt;stor geografisk bundenhet och av att verksamheten är spridd över stora&lt;br&gt;områden. Produkternas egenskaper, exempelvis färskhetsaspekter,&lt;br&gt;förutsätter vidare i många fall snabbhet i distributionen och regelbunden-&lt;br&gt;het i avsättningen. Verksamheten skiljer sig på avgörande punkter från&lt;br&gt;annan mer traditionell produktion. Det finns således naturliga för-&lt;br&gt;klaringar till att mindre, enskilda lantbrukare har slutit sig samman i&lt;br&gt;ekonomiska föreningar för att få avsättning för sina produkter. Detta har&lt;br&gt;ofta varit nödvändigt för att långsiktigt kunna planera verksamheten och&lt;br&gt;få en någorlunda jämn och förutsebar ersättning vid försäljningen. I de&lt;br&gt;fall som lantbrukarna startat egen förädlingsverksamhet (vertikal&lt;br&gt;integration) på grund av att marknaden uppvisat brister i sin funktion&lt;br&gt;eller av andra skäl torde det vidare av ovan nämnda skäl ofta ha varit&lt;br&gt;direkt nödvändigt att man slutit sig samman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa förhållanden som motiverar en samverkan i primärföreningar kan&lt;br&gt;sägas gälla framför allt på jordbrukets område. Förhållandena är&lt;br&gt;emellertid snarlika inom trädgårdsnäringen. Vad avser trädgårdsnäringen&lt;br&gt;skall också beaktas att denna inom EU är en del av jordbruket. Starka&lt;br&gt;skäl talar därför för att vi även i Sverige behandlar dessa näringar lika&lt;br&gt;vad avser konkurrensreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt sett är det relativt vanligt att man i viss utsträckning gör Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;undantag från konkurrensreglernas tillämpning just för jordbruket. Inom&lt;br&gt;EU gäller särskilda konkurrensregler på jordbruksområdet i enlighet med&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 26/62. Också dessa skäl talar for att låta ett&lt;br&gt;undantag från tillämpningen av 6 § KL omfatta företag med verksamhet&lt;br&gt;inom jordbruket och trädgårdsnäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i fråga om skogsbruket är det fråga om en biologisk produktion&lt;br&gt;med en stor geografisk bundenhet och spridning, låt vara att förhållande-&lt;br&gt;na skiljer sig från dem som gäller för jordbruket. De enskilda med-&lt;br&gt;lemmarna i föreningarna på skogsbrukets område är ofta mindre&lt;br&gt;skogsägare. De kan också vara jordbrukare som är medlemmar i en eller&lt;br&gt;flera föreningar på jordbrukets område. Enligt regeringens mening är det&lt;br&gt;motiverat att samma konkurrensregler gäller för dessa föreningar som för&lt;br&gt;lantbruket i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De företag som bör omfattas av de särskilda konkurrensreglerna är&lt;br&gt;således de ekonomiska föreningar vars medlemmar är företag som&lt;br&gt;bedriver jordbruk, trädgårdsverksamhet eller skogsbruk. De omständig-&lt;br&gt;heter som utmärker dessa marknader medför att samverkan mellan dessa&lt;br&gt;små företag generellt sett är så positiv, att det bör säkerställas att just&lt;br&gt;dessa företags samverkan i allt väsentligt kan fortsätta. Dessa ekonomiska&lt;br&gt;föreningar som sedan länge vanligen benämns &amp;quot;primärföreningar&amp;quot;,&lt;br&gt;utmärks av att medlemmarna är verksamma i den biologiska, primära&lt;br&gt;produktionen på sin egen eller arrenderade jordbruks- eller skogsfåstighet&lt;br&gt;eller motsvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna bör även omfatta de fåtal fall av samverkan där en primär-&lt;br&gt;förening bland sina medlemmar har sådana sammanslutningar av jordbru-&lt;br&gt;kare, trädgårdsodlare eller skogsägare som har en klart lokal förankring&lt;br&gt;geografiskt (s.k. lokalföreningar). Samverkan inom en primärförening&lt;br&gt;som bland sina medlemmar räknar sådana lokalföreningar bör således&lt;br&gt;också omfattas av de särskilda konkurrensbestämmelsema. Det är därvid&lt;br&gt;inte fråga om att tillåta samverkan på ytterligare nivå. I stället är&lt;br&gt;meningen att tillåta samverkan på samma nivå som inom andra före-&lt;br&gt;ningar i samma bransch där varje jordbrukare har ett direkt medlemskap&lt;br&gt;i primärföreningen. Samverkan inom en primärförening mellan lokalföre-&lt;br&gt;ningar måste således skiljas från den samverkan som sker mellan primär-&lt;br&gt;föreningar, vanligtvis inom en riksorganisation - s.k. federativ sam-&lt;br&gt;verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sätt att via lokalföreningar organisera verksamheten i en primärför-&lt;br&gt;ening som avses är det som främst förekommer i Lantmännenföre-&lt;br&gt;ningama i vissa delar av landet. De enskilda jordbrukarna är där ofta&lt;br&gt;anslutna till en inköpsförening på orten för gemensamma inköp av de&lt;br&gt;förnödenheter som jordbrukaren behöver. Inköpsföreningen eller den&lt;br&gt;lokala lantmännenföreningen är sedan ansluten till den regionala&lt;br&gt;lantmännenföreningen. För att de nu föreslagna reglerna skall omfatta&lt;br&gt;foreningssamverkan där de enskilda jordbrukarna är indirekt anslutna&lt;br&gt;genom sin lokalförening krävs det sålunda att lokalföreningen har en klart&lt;br&gt;lokal anknytning till en viss ort eller liknande. Vägledande är därvid den&lt;br&gt;geografiska omfattningen hos lokalföreningarna på lantmannaområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Federativ samverkan skall som nämnts inte omfattas av de nya Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;reglerna. Med sädan samverkan avses samverkan mellan primärföre-&lt;br&gt;ningar. Vanligt är att sådan federativ samverkan sker genom en&lt;br&gt;ekonomisk förening i en riksorganisation. Frågan om det finns jord-&lt;br&gt;brukspolitiska skäl att redan nu väga in de förhållanden och de konkur-&lt;br&gt;rensregler som råder for lantbruket inom EU vid utformningen och&lt;br&gt;tillämpningen av den svenska konkurrenslagen avseende federativ&lt;br&gt;samverkan bereds for närvarande inom Jordbruksdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;11.3 Verksamhet som bör omfattas av reglerna&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I konkurrenslagen föreskrivs att förbudet i&lt;br&gt;6 § inte skall gälla för sådana avtal mellan angivna företag som&lt;br&gt;avser samverkan om produktion, insamling, förädling, försäljning&lt;br&gt;eller därmed sammanhängande verksamhet i fråga om jordbruks-,&lt;br&gt;skogs- eller trädgårdsprodukter eller inköp av varor eller tjänster&lt;br&gt;för sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från detta görs i huvudsak enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i 6 § KL skall även i fortsättningen vara tillämpligt på&lt;br&gt;avtal etc. som förhindrar eller försvårar medlemmarnas fria&lt;br&gt;rörlighet på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i 6 § KL skall vidare även fortsättningsvis vara&lt;br&gt;tillämpligt på avtal som innebär att försäljningspriser direkt eller&lt;br&gt;indirekt fastställs på varor som produceras hos medlemmarna när&lt;br&gt;försäljningen sker direkt mellan en medlem och tredje man eller&lt;br&gt;när föreningen svarar för försäljningen. I den senare situationen&lt;br&gt;krävs dock dessutom att konkurrensen hindras, begränsas eller&lt;br&gt;snedvrids i väsentlig omfattning för att förbudet i 6 § KL skall vara&lt;br&gt;tillämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från förbudet i 19 § KL görs inget undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag, utom vad avser bestämmelserna om prissamverkan. Arbets-&lt;br&gt;gruppens förslag bygger i den delen på att endast viss prissamverkan som&lt;br&gt;är nödvändig för foreningssamverkan i övrigt eller nödvändig för att&lt;br&gt;uppnå rationaliseringseffekter eller andra vinster fäller utanför tillämp-&lt;br&gt;ningen av 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller&lt;br&gt;lämnar utan invändning arbetsgruppens förslag eller huvudinriktningen&lt;br&gt;i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de instanser som valt att kommentera utformningen av reglerna ser&lt;br&gt;flertalet positivt på att göra begränsningar i det uttryckliga fritagandet&lt;br&gt;från förbudets tillämpningsområde i de avseenden som föreslagits. Vad&lt;br&gt;avser utformningen av den begränsning som görs för prissamarbete anser&lt;br&gt;emellertid ett stort antal av remissinstanserna att förslaget inte är till-&lt;br&gt;räckligt enkelt och tydligt och att det kan medföra tillämpningsproblem.&lt;br&gt;De remissinstanser som kan sägas företräda de lantbrukskooperativa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intressena, LRF och Sveriges Lantbruksuniversitet, är negativa till de Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;begränsningar som föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland annat Köpmannaförbundet, Sveriges Industriförbund, Kött-&lt;br&gt;branschen, TCO, Agrifack och Köpsågverken tillstyrker de begränsningar&lt;br&gt;som görs för konkurrensbegränsningar som hindrar den fria rörligheten&lt;br&gt;på marknaden. Köttbranschen anför att den fria rörligheten i vart fall för&lt;br&gt;den privata styckningsindustrin är nödvändig för att en reell konkurrens-&lt;br&gt;neutralitet skall kunna upprätthållas och pekar på försök att hindra utträde&lt;br&gt;ur en slakteriförening som har förekommit genom att neka tillgång till&lt;br&gt;nödvändigt avelsmaterial. Agrifack anser att möjligheten att fritt leverera&lt;br&gt;sina produkter måste ses positivt ur lantbrukarföretagets ekonomiska&lt;br&gt;perspektiv. Svenska Lantägg påtalar vikten av att de stadgar och avtal&lt;br&gt;som förekommer bör syfta till att reglera affärsförhållandena på ett&lt;br&gt;adekvat sätt och ej till att låsa parterna prohibitivt. Konsument-&lt;br&gt;beredningen anför att regler om inskränkningar i återbetalning av&lt;br&gt;medlemsinsats vid utträde, byte av förening eller till annan köpare är&lt;br&gt;oacceptabla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF menar att firågan om en medlems rörlighet även måste ses ur ett&lt;br&gt;föreningsrättsligt perspektiv då konkurrensfrågan bedöms. Medlemmarnas&lt;br&gt;frihet ställs mot föreningens behov av viss stabilitet i medlemsunderlag,&lt;br&gt;råvarufångst och eget kapital. LRF framhåller bl.a. vidare att det i många&lt;br&gt;fall är rationellt med en långtgående integration mellan råvaruproduktion&lt;br&gt;och förädling, vilket visas av de långtgående kontraktsbindningar som&lt;br&gt;finns, inte minst utomlands, inom t.ex. fjäderfä- och fläskproduktionen.&lt;br&gt;Sveriges Lantbruksuniversitet anför liknande synpunkter som LRF och&lt;br&gt;framhåller bl.a. att förslaget är en diskriminering av producentkoopera-&lt;br&gt;tiva företag och att det begränsar effektiviteten inom de lantbrukskoope-&lt;br&gt;rativa företagen till en sådan grad att svensk produktion och svensk&lt;br&gt;lantbrukskooperation hotas. Kooperativa institutet anser att det fortsatta&lt;br&gt;förbudet mot avtal som hindrar den fria rörligheten bör ersättas med en&lt;br&gt;ytterligare effektbestämmelse, nämligen att avtalet medför att skälig del&lt;br&gt;av vinsten kommer konsumenterna till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de remissinstanser som berör utformningen av begränsningen vad&lt;br&gt;avser prissamverkan, utöver bestämmelsens tydlighet, anser Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund att bestämmelsen kan ge för stort utrymme för prissam-&lt;br&gt;verkan. Köpsågverken anför att om skogsägareföreningama tillåts&lt;br&gt;motivera prissamverkan i massaveds- och timmerhandeln med såg-&lt;br&gt;verkssamverkan, kan dessa föreningar lätt driva upp priserna på timmer&lt;br&gt;till en nivå som gör det svårt för köpsågverken att få lönsamhet i sin&lt;br&gt;verksamhet, samtidigt som skogsägareföreningama kan låta intäkterna&lt;br&gt;från den gemensamma rundvirkeshandeln subventionera det egna&lt;br&gt;sågverket. Köpsågverken menar bl.a. vidare att prissamverkan sällan är&lt;br&gt;en nödvändig följd av styrkeförhållandena på sågtimmermarknaden, samt&lt;br&gt;att det normalt finns andra sätt att organisera handeln inom skogsnäringen&lt;br&gt;än genom att låta skogsägareföreningama fastställa försäljningspriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF anser att förslaget bygger på att den ekonomiska föreningen totalt&lt;br&gt;sett, inklusive sättandet av försäljningspriser till tredje man, ses som en&lt;br&gt;horisontell kartell mellan medlemmarna och inte som en ekonomisk &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enhet. Vidare anförs beträffande skogsägareföreningamas rätt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fastställa sina försäljningspriser att om en sådan rätt inte finns får detta Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;helt orimliga konsekvenser for föreningarnas konkurrenskraft. LRF&lt;br&gt;framhåller vidare vad avser de s.k. förhandlingsorganisationerna inom&lt;br&gt;jordbruket - potatisodlarorganisationen, betodlarorganisationen, frö- och&lt;br&gt;oljeväxtodlarorganisationen och konservväxtodlarorganisationen - att&lt;br&gt;dessa helt faller utanför det föreslagna undantaget. Samverkan inom de&lt;br&gt;berörda organisationerna är, anför LRF, nödvändig för att odlarna som&lt;br&gt;är mycket små aktörer på marknaden skall kunna hävda sig mot sina i&lt;br&gt;många fall mycket stora köpare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLU uttalar att det i promemorian inte anförs några bärande argument&lt;br&gt;för att särskilja föreningar vars uppgift är att prisförhandla från andra&lt;br&gt;producentkooperativa företag. Förhandlingskooperation förekommer&lt;br&gt;därför att den har en rationaliserande roll. SLU framhåller bl.a. vidare&lt;br&gt;att förslaget medför att det privata skogsbrukets ställning i Sverige blir&lt;br&gt;lidande. Så länge det saknas mekanismer för att kunna handla virke på&lt;br&gt;en marknadsplats kan en någorlunda fri marknad uppnås endast genom&lt;br&gt;att jämbördiga förhandlingsorganisationer skapas på virkesmarknaden.&lt;br&gt;Skogsägarna bör via sina föreningar ges möjligheter att organisera sina&lt;br&gt;prisförhandlingar så att de på ett rimligt sätt balanserar köparpartemas&lt;br&gt;forhandlingsstyrka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser anser att de inskränkningar som görs från&lt;br&gt;tillämpningsområdet för förbudet i 6 § KL är alltför långtgående.&lt;br&gt;Riksrevisionsverket anser att en övre marknadsandelsgräns om 25 procent&lt;br&gt;bör gälla för att att en primärförening skall omfattas av de särskilda&lt;br&gt;konkurrensreglerna. Även TCO och Konsumentberedning anser att det&lt;br&gt;bör finnas en marknadsandelsgräns. Konsumentberedningen menar att det&lt;br&gt;främst är när primärforeningama blir alltför stora eller samverkar med&lt;br&gt;andra föreningar och får en alltför stor del av marknaden som oönskade&lt;br&gt;effekter uppstår. Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor, vars svar&lt;br&gt;även SSLF ställer sig bakom, anser att samma förutsättningar bör gälla&lt;br&gt;för primärföreningar inom jordbruket som för kedjor i detaljhandeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser understryker vikten av att förbudet mot missbruk&lt;br&gt;av dominerande ställning i 19 § KL upprätthålls. Juridiska fakultetsnämn-&lt;br&gt;den vid Stockholms Universitet framhåller att jordbrukskooperationens&lt;br&gt;starka ställning i Sverige medför att dess olika föreningar i stor ut-&lt;br&gt;sträckning har en dominerande ställning och att föreningarnas individuella&lt;br&gt;agerande därför kan prövas enligt 19 § konkurrenslagen. Det bör, anför&lt;br&gt;fakultetsnämnden, understrykas angelägenheten av att dominansen inte får&lt;br&gt;utnyttjas till åtgärder som direkt eller indirekt försvårar för konkurrens&lt;br&gt;för fristående företag, t.ex. i form av bindningar som försvårar dessas&lt;br&gt;tillgång till inköps- och försäljningskanaler, användning av kopplingsför-&lt;br&gt;behåll, användning av diskriminerande villkor, hot om bojkott m.m.&lt;br&gt;Köttbranschen anger som en förutsättning för att godta rättigheten för&lt;br&gt;enskilda producenter att organisera sig i föreningar att dessa i sig&lt;br&gt;bedriver en konkurrensneutral verksamhet. Därvid syftar Köttbranschen&lt;br&gt;på de privata styckningsföretagens möjligheter att få tillgång till råvara&lt;br&gt;från slakteriföreningarna som genom strukturförändringar blivit mycket&lt;br&gt;stora och marknadsdominerande inom sina respektive områden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köttbranschen pekar på vikten av att den s.k. Samfod-överenskommelsen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som tillförsäkrat de privata styckningsföretagen en konkurrensneutral Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;tillgång till råvara från Slakteriorganisationen översätts till nuvarande&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En bestämmelse bör föras in i konkur-&lt;br&gt;renslagen om att förbudet i 6 § inte skall tillämpas i vissa närmare&lt;br&gt;angivna fall. Bestämmelsen bör ha som grund att det är principiellt&lt;br&gt;tillåtet för foretag som bedriver jordbruk, skogsbruk eller trädgårds-&lt;br&gt;verksamhet, eller lokala sammanslutningar av sådana foretag, att bedriva&lt;br&gt;verksamhet i en ekonomisk förening (primärförening).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i 6 § KL bör inte tillämpas på sådan verksamhet som bedrivs&lt;br&gt;inom ramen for en primärförening av det här aktuella slaget och som&lt;br&gt;hänger samman med och framstår som ett normalt utflöde av sådana&lt;br&gt;omständigheter som gör det naturligt eller nödvändigt att företag sluter&lt;br&gt;sig samman på lantbruksområdet. Det kan röra sig om insamling av&lt;br&gt;medlemmarnas produkter och distribution och vidareförsäljning av dessa,&lt;br&gt;liksom skilda former av vidareförädling och produktutveckling samt&lt;br&gt;användande av gemensamma anläggningar för dessa ändamål. Det kan&lt;br&gt;också röra sig om samverkan för inköp av insatsvaror för medlemmarnas&lt;br&gt;produktion såsom utsäde, foder, gödsel och maskiner, men även av andra&lt;br&gt;varor och tjänster som används i verksamheten. Förbudet i 6 § KL torde&lt;br&gt;därigenom för merparten av de företag som berörs av förslaget få en&lt;br&gt;högst begränsad betydelse för dessas möjligheter att samarbeta genom en&lt;br&gt;primärförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör redan här framhållas att för all samverkan i alla näringar gäller&lt;br&gt;förbudet i 6 § KL endast sådan samverkan som hindrar, begränsar eller&lt;br&gt;snedvrider konkurrensen på ett märkbart sätt. Alla avtal som träffas inom&lt;br&gt;en ekonomisk förening på lantbrukets område är självfallet inte konkur-&lt;br&gt;rensbegränsande i den mening som avses i 6 §. Med den valda tekniken&lt;br&gt;anges att förbudet i 6 §, med vissa begränsningar, inte skall gälla be-&lt;br&gt;träffande sådan verksamhet som normalt bedrivs inom dessa föreningar.&lt;br&gt;Därmed är inte sagt att denna samverkan i alla delar har varit förbjuden&lt;br&gt;tidigare. För sådan samverkan som inte har träffats av förbudet innebär&lt;br&gt;bestämmelsen endast att detta anges uttryckligen i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda konkurrensreglerna för lantbrukets primärföreningar avses&lt;br&gt;gälla endast i förhållande till förbudet i 6 §. Från tillämpningen av&lt;br&gt;förbudet mot missbruk av dominerande ställning i 19 § görs inget&lt;br&gt;undantag. Det är av stor vikt från konkurrenssynpunkt att avtal eller&lt;br&gt;förfaranden som utgör ett missbruk av marknadsmakt från en förening&lt;br&gt;med dominerande ställning alltjämt är förbjudna. Självfallet är det&lt;br&gt;angeläget att de beteenden som påpekas av juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Stockholms Universitet kan hindras på ett effektivt sätt. Som Kött-&lt;br&gt;branschen påtalar är råvarutillgången av central betydelse för den privata&lt;br&gt;styckningsindustrins konkurrensmöjligheter. De principer som ligger&lt;br&gt;bakom Samfod-överenskommelsen torde kunna stå i överensstämmelse&lt;br&gt;med vad som ligger till grund för bedömningen enligt 19 § KL. Också&lt;br&gt;avtal eller förfaranden som rör medlemmarnas handlingsfrihet,&lt;br&gt;exempelvis utbudsbegränsningar, och som har effekter gentemot tredje&lt;br&gt;man kan utgöra ett sådant dominansmissbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att de särskilda konkurrensreglerna endast gäller i förhållande till 6 § Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;KL överensstämmer med den ordning som råder inom EU. Artikel 86 om&lt;br&gt;missbruk av dominerande ställning i Romfiördraget är fullt ut tillämpbar&lt;br&gt;också på jordbruksområdet enligt förordning (EEG) nr 26/62.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal som fortsatt faller under tillämpningsområdet för 6 § KL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen till KL (prop. 1992/93:56 s. 79) berörs att förhållandet&lt;br&gt;mellan den enskilde jordbrukaren eller råvaruproducenten som leverantör&lt;br&gt;och primärföreningen som köpare for att kvalificera för undantag inte får&lt;br&gt;innehålla faktorer som förhindrar eller försvårar rörlighet för med-&lt;br&gt;lemmarna, att exempelvis sälja sina produkter till andra köpare eller att&lt;br&gt;bli medlem i en annan primärförening. Samarbetet får inte heller vara av&lt;br&gt;den karaktären att det hindrar eller försvårar från föreningsrörelsen&lt;br&gt;utomstående förädlingsverksamhet eller försvårar för jordbrukare eller&lt;br&gt;råvaruproducenter som står utanför samarbetet i en primärförening.&lt;br&gt;Innehåller samarbetet faktorer av berört slag är risken stor att konkurren-&lt;br&gt;sen på marknaden helt sätts ur spel. Sådana inslag torde heller inte vara&lt;br&gt;nödvändiga för att uppnå de positiva verkningarna av samarbetet, anförs&lt;br&gt;det vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för att från tillämpningen av förbudet mot konkurrens-&lt;br&gt;begränsande samarbete undanta samverkan i primärföreningar på lant-&lt;br&gt;brukets område grundar sig på förhållandena på marknaden som gör det&lt;br&gt;naturligt att gå samman, liksom på de positiva verkningar som denna&lt;br&gt;samverkan normalt har. Vissa typer av konkurrensbegränsande avtal är&lt;br&gt;emellertid varken nödvändiga eller positiva sedda ur konsumenternas&lt;br&gt;eller samhällsekonomins synvinkel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal som förhindrar eller försvårar medlemmens rörlighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadgebestämmelser och andra klausuler som hindrar rörligheten har&lt;br&gt;sedan länge varit föremål för uppmärksamhet och ingripande från de&lt;br&gt;konkurrensvårdande myndigheterna. Med hänsyn till de jordbrukskoope-&lt;br&gt;rativa föreningarnas marknadsdominans har Konkurrensverkets före-&lt;br&gt;gångare Näringsfrihetsombudsmannen (NO) alltsedan slutet av 1960-talet&lt;br&gt;arbetat för att avskaffa eller att mjuka upp konkurrensbegränsande&lt;br&gt;bestämmelser i föreningarnas stadgar, i första hand sådana bestämmelser&lt;br&gt;som på olika sätt binder medlemmarna till föreningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom föreningarna på slakteri- och mejeriområdet fanns tidigare en&lt;br&gt;stadgebestämmelse som innebar att medlemsinsatsen inte återbetalades&lt;br&gt;om en medlem avgick ur föreningen och fortsatte sin verksamhet inom&lt;br&gt;föreningens område. Denna bestämmelse reviderades efter överläggningar&lt;br&gt;med NO i slakteriföreningarnas stadgar så att insatsen återbetalas efter&lt;br&gt;en viss tidsrymd (Pris &amp;amp; Kartellfrågor, PKF 1970:10). Hos mejeriföre-&lt;br&gt;ningarna gjordes motsvarande revidering efter det att NO ingripit mot en&lt;br&gt;förening i Skåne (PKF 1971:2-3). Också Lantmännenföreningama har&lt;br&gt;gjort förändringar på denna punkt efter NO-ingripanden (NO:s dnr &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;482/85 m.fl.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare gällde i fråga om leveransplikt sedan lång tid i de producent- Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;kooperativa föreningarna, dock ej i lantmännenföreningama, att&lt;br&gt;medlemmarna var skyldiga att leverera i stort sett all sin produktion till&lt;br&gt;föreningarna. Efter att NO år 1974 tagit upp frågan om leveransplikt med&lt;br&gt;en av slakteriföreningarna inleddes överläggningar också med Slakteriför-&lt;br&gt;bundet, LRF och SMR i saken. Dessa överläggningar ledde till att NO&lt;br&gt;och LRF år 1980 träffade en överenskommelse i enlighet med ett&lt;br&gt;kompromissförslag från NO:s sida. Överenskommelsen innebar en&lt;br&gt;uppmjukning av leveransplikten där en medlem fick frita sig från denna&lt;br&gt;under ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen, MD, fann i beslut meddelat år 1982 att vissa&lt;br&gt;konstaterade förfaranden, som hade sin grund i slakteriorganisationens&lt;br&gt;dominerande ställning inom köttbranschen, medförde skadlig verkan&lt;br&gt;genom att de på ett från allmän synpunkt otillbörligt sätt försvårade&lt;br&gt;annans näringsutövning och hämmade verkningsförmågan inom närings-&lt;br&gt;livet (MD 1982:23, dnr A4/80, det s.k. Samfod-ärendet). En tid efter&lt;br&gt;MD:s beslut kunde NO konstatera att den uppmjukade leveransplikten&lt;br&gt;endast genomförts i två föreningar (på slaktområdet) av sammanlagt 35&lt;br&gt;berörda föreningar. I förhandlingsuppgörelsen i Samfod-ärendet i MD&lt;br&gt;åtog sig Slakteriförbundet att verka for att den uppmjukade leveransplik-&lt;br&gt;ten genomfördes i samtliga slakteriföreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av stadgeändringen mötte påtagliga problem i många&lt;br&gt;föreningar. Scan Västs stämma avslog år 1985 enhälligt styrelsens förslag&lt;br&gt;om den aktuella stadgeändringen. NO förde saken till MD. Scan Väst&lt;br&gt;framhöll bl.a. att föreningens egen bestämmanderätt samt de demokra-&lt;br&gt;tiska formerna för dess beslut som viktiga. MD konstaterade i sitt beslut&lt;br&gt;att leveranspliktsbestämmelsen medförde skadlig verkan (MD 1986:10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av riksdagens beslut om ny livsmedelspolitik från och&lt;br&gt;med den 1 juli 1991 samt NO:s agerande har flertalet föreningar helt&lt;br&gt;tagit bort leveransplikten i sina stadgar och ersatt denna med kontrakts-&lt;br&gt;system för leveranser av medlemmarnas produktion. NO har efter&lt;br&gt;införandet av system med leveranskontrakt verkat för att villkoren i&lt;br&gt;kontrakten inte diskriminerar den producent som velat leverera endast en&lt;br&gt;del av sin produktion till föreningen. NO har också ingripit mot andra&lt;br&gt;bestämmelser i föreningarnas stadgar som sammantaget med föreningens&lt;br&gt;ställning på marknaden hämmat medlemmarnas fria rörlighet, exempelvis&lt;br&gt;bestämmelser om att en medlem som inte levererat till sin förening under&lt;br&gt;en kortare tidsperiod (1 år) kunnat uteslutas ur föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan således konstateras att rättstillämpningen enligt den äldre&lt;br&gt;konkurrenslagstiftningen ger vid handen att ingripanden skett mot skilda&lt;br&gt;former av konkurrensbegränsningar som hindrat den fria rörligheten på&lt;br&gt;marknaden. Marknadsdomstolen har också kunnat konstatera från allmän&lt;br&gt;synpunkt skadlig verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ingen anledning att nu generellt låta denna typ av konkurrens-&lt;br&gt;begränsande samverkan falla utanför gällande förbud i 6 § KL mot avtal&lt;br&gt;som hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen på ett märkbart&lt;br&gt;sätt. En sådan generell friskrivning från förbudet är knappast heller&lt;br&gt;motiverad till följd av EG:s tillämpning av konkurrensreglerna på jord- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bruksområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal som förhindrar eller försvårar medlemmens fria rörlighet på Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;marknaden kan ha negativa verkningar for samhällsekonomin och konsu-&lt;br&gt;menterna, särskilt om konkurrensen från andra företag inte är tillräcklig.&lt;br&gt;Hindras medlemmarna i sin fria rörlighet minskar nämligen det faktiska&lt;br&gt;eller potentiella konkurrenstryck på marknaden som en sådan rörlighet&lt;br&gt;skapar. Möjligheten att även i fortsättningen kunna göra en konkurrens-&lt;br&gt;rättslig prövning av avtal som försvårar eller förhindrar rörligheten ökar&lt;br&gt;därmed i betydelse ju sämre konkurrensen är mellan föreningar och andra&lt;br&gt;företag på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ena gruppen av avtal som inte generellt bör falla utanför tillämp-&lt;br&gt;ningsområdet for 6 § KL är mot denna bakgrund sådana avtal som&lt;br&gt;förhindrar eller försvårar medlemmens fria rörlighet på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte varje hinder eller försvårande av medlemmens fria rörlighet är&lt;br&gt;emellertid att betrakta som så negativt att det finns anledning att ingripa&lt;br&gt;från konkurrenssynpunkt. Som nämnts gäller förbudet i 6 § KL endast&lt;br&gt;sådana konkurrensbegränsande avtal etc. som har märkbar effekt. Kravet&lt;br&gt;på märkbar effekt gäller självfallet även i förhållande till sådana&lt;br&gt;konkurrenssnedvridande avtal som förhindrar eller försvårar en medlems&lt;br&gt;fria rörlighet. Samverkan mellan företag som har högst tio miljoner kr&lt;br&gt;i omsättning och med sammantaget högst 15 procent av den relevanta&lt;br&gt;marknaden faller utanför förbudet enligt Konkurrensverkets allmänna råd&lt;br&gt;(KKVFS 1993:2) om tolkningen av begreppet märkbar effekt. Om något&lt;br&gt;eller några av de samverkande företagen har mer än tio miljoner kr i om-&lt;br&gt;sättning, dock högst 200 miljoner kr, gäller enligt Konkurrensverkets&lt;br&gt;allmänna råd att företagen kan ha högst 10 procent av den relevanta&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemmens fria rörlighet på marknaden kan som framgått hindras&lt;br&gt;eller försvåras på en rad skilda sätt och samtidigt hindra, begränsa eller&lt;br&gt;snedvrida konkurrensen på ett märkbart sätt. Stadgarna i föreningen kan&lt;br&gt;föreskriva leveransplikt helt eller delvis eller förbud att köpa varor eller&lt;br&gt;tjänster från annan än föreningen. Det kan också vara fråga om skilda&lt;br&gt;kontraktsbindningar såsom exklusivavtal på obegränsad tid för hela eller&lt;br&gt;delar av medlemmens produktion eller sådana avtal som löper över&lt;br&gt;längre tid än som kan anses motiverat med hänsyn till föreningens&lt;br&gt;verksamhet och marknadsförhållanden. Motsvarande gäller beträffande&lt;br&gt;uppsägningstiderna i sådana kontrakt. Vidare kan ett förhindrande eller&lt;br&gt;försvårande föreligga om medlemmen får ett lägre pris som beror på att&lt;br&gt;denne inte levererar all sin produktion till föreningen, utan endast en del&lt;br&gt;och denna prisdifferentiering inte står i relation till (eller det inte uppstår)&lt;br&gt;några ökade kostnader för föreningen jämfört med situationen att&lt;br&gt;medlemmen levererar all sin produktion. Också skilda erbjudanden,&lt;br&gt;såsom rabatter vid inköp av varor eller tjänster, eller gratis service av&lt;br&gt;gårdsutrustning eller liknande, liksom bonussystem m.m. som bygger på&lt;br&gt;trohet till föreningen avseende leveranser eller inköp, kan snedvrida&lt;br&gt;konkurrensen på ett sätt som inte generellt bör falla utanför tillämpningen&lt;br&gt;av förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i 6 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemmens fria rörlighet på marknaden försvåras om det finns hinder&lt;br&gt;mot att lämna föreningen, t.ex. för att bli medlem i en annan primärföre- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning. Sådana hinder som också kan vara förbjudna enligt 6 § KL kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestå i att medlemmen vid utträde inte får tillbaka hela eller delar av sin Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;medlemsinsats eller återfår den över en tidsperiod som är så lång att&lt;br&gt;konkurrensen får anses begränsad på ett märkbart sätt. Ett annat hinder&lt;br&gt;som kan begränsa konkurrensen på ett märkbart sätt kan vara att tiden är&lt;br&gt;längre för den som lämnar föreningen och fortsätter sin verksamhet på&lt;br&gt;egen hand eller genom annan förening än för den som helt upphör med&lt;br&gt;sin verksamhet. Rena konkurrensklausuler där medlemmen efter ett&lt;br&gt;utträde ur föreningen inte får ta upp med föreningen konkurrerande&lt;br&gt;verksamhet, eller leverera till ett med föreningen konkurrerande företag,&lt;br&gt;försvårar också medlemmens fria rörlighet på marknaden och kan därmed&lt;br&gt;fålla under förbudet i 6 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också finnas andra fall där medlemmens fria rörlighet på&lt;br&gt;marknaden förhindras eller försvåras. Detta kan ske i annat avseende av&lt;br&gt;motsvarande betydelse för medlemmens rörlighet som beträffande valet&lt;br&gt;av avnämare eller leverantör eller möjligheten att lämna föreningen. Så&lt;br&gt;kan vara fallet om en förening vägrar återinträde för medlemmar som&lt;br&gt;lämnat föreningen, vilket bl.a. kan medföra att medlemmar som velat&lt;br&gt;lämna föreningen och leverera till ett mindre förädlingsforetag inte&lt;br&gt;känner en tillräcklig trygghet för att göra detta. Vidare kan skilda former&lt;br&gt;av produktions- eller utbudsbegränsningar som åläggs en eller flera&lt;br&gt;medlemmar hindra eller försvåra den fria rörligheten på marknaden i en&lt;br&gt;sådan omfattning som åsyftas. Så kan också ske om föreningen förvrider&lt;br&gt;en eller flera marknadsmekanismer, såsom prisbildning eller resursalloke-&lt;br&gt;ring. Ett sådant fall kan föreligga om föreningen i sina avtal med en&lt;br&gt;köpare binder upp denne så att köparen för alla sina inköp under året blir&lt;br&gt;tvungen att betala ett visst, högre pris i förhållande till det av föreningen&lt;br&gt;tidigare tillämpade priset, i de fall köparen förvärvar viss kvantitet direkt&lt;br&gt;av en medlem i föreningen till detta högre pris.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ovan beskrivna exemplen är sådana som kan vara förbjudna om&lt;br&gt;konkurrensen hindras, begränsas eller snedvrids på ett märkbart sätt. Det&lt;br&gt;skall emellertid beaktas, som Konsumentberedningen framhåller, att det&lt;br&gt;främst är när primärföreningama blir alltför stora eller samverkar med&lt;br&gt;andra föreningar och får en alltför stor del av marknaden som oönskade&lt;br&gt;effekter uppstår. Utrymmet för en mindre förening att ha bindningar&lt;br&gt;medlem/förening blir därvid större än för en stor förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal inom ramen för en ekonomisk förening som förhindrar eller&lt;br&gt;försvårar medlemmarnas fria rörlighet kan i det enskilda fallet visa sig&lt;br&gt;ha övervägande positiva effekter från konkurrenssynpunkt även om&lt;br&gt;konkurrensen begränsas på ett märkbart sätt. Om så är fallet finns&lt;br&gt;möjligheten att få undantag enligt 8 § KL, varvid en totalprövning får&lt;br&gt;göras av de positiva och negativa verkningarna av foreningssamverkan.&lt;br&gt;Därvid kan konkurrenssituationen på marknaden sägas vara av avgörande&lt;br&gt;betydelse, exempelvis om det finns en fungerande konkurrens från andra&lt;br&gt;aktörer och om köparna är starka. I ett läge där konkurrenssituationen&lt;br&gt;förändras till följd av att Sverige blivit medlem i EU blir denna&lt;br&gt;förändring självklart en del av den konkurrensrättsliga prövningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtal som avser fastställande av försäljningspriser &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrenslagen ser särskilt strängt på horisontellt prissamarbete.&lt;br&gt;Förbudet i 6 § KL gäller alla typer av prissamverkan. Det saknar enligt&lt;br&gt;förarbetena betydelse om samverkan mellan företagen sker direkt mellan&lt;br&gt;dem eller i en säljorganisation, inköpsorganisation eller motsvarande.&lt;br&gt;Samverkan kan även ske i en branschförening. Förbudet träffar också&lt;br&gt;prisrekommendationer liksom ren information om priser mellan&lt;br&gt;konkurrenter. Även samverkan om priser eller annat genom en juridisk&lt;br&gt;person där de samverkandes produkter köps in av exempelvis en förening&lt;br&gt;och säljs vidare i föreningens namn träffas i princip av förbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det generella förbud som konkurrenslagen innebär mot prissamverkan&lt;br&gt;kan sägas vara en av de viktigare förändringarna av den svenska&lt;br&gt;konkurrenslagstiftningen. Behovet av att förbjuda prissamverkan belystes&lt;br&gt;väl i Konkurrenskommitténs betänkande (SOU 1991:59 del 1). Den&lt;br&gt;stränga syn på prissamverkan som framträder i konkurrenslagen grundas&lt;br&gt;också på att lagens förbud är uppbyggda efter samma modell som&lt;br&gt;Romfördragets artikel 85 och 86. Avsikten är därvid att så långt som det&lt;br&gt;är möjligt uppnå materiell rättslikhet med Romfördragets konkurrens-&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har genom detta anslutit sig till EG:s stränga syn på pris-&lt;br&gt;samarbete. Denna syn gäller nationellt i flertalet länder som har förbud&lt;br&gt;mot konkurrensbegränsande samarbeten. Det är av stor vikt från&lt;br&gt;konkurrenspolitiska utgångspunkter att konkurrenslagen är effektiv vad&lt;br&gt;avser just prissamverkan. Sådan samverkan måste kunna motverkas&lt;br&gt;oavsett vilken organisatorisk form denna tar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse är vidare att det undantag som görs i EG från förbuds-&lt;br&gt;bestämmelsen i artikel 85 för jordbruket innehåller en begränsning i fråga&lt;br&gt;om prissamverkan. I förordning (EEG) nr 26/62 anges att artikel 85.1 i&lt;br&gt;synnerhet inte skall tillämpas på överenskommelser, beslut eller&lt;br&gt;förfaranden av jordbrukare, jordbruksorganisationer eller samman-&lt;br&gt;slutningar av sådana organisationer i samma medlemsstat, i den mån&lt;br&gt;dessa, utan att innebära förpliktelse att tillämpa ett fastställt pris, beröra&lt;br&gt;produktionen eller försäljningen av jordbruksprodukter eller användandet&lt;br&gt;av gemensamma anläggningar för lagerhållning, behandling eller&lt;br&gt;förädling av jordbruksprodukter. Undantag medges inte heller om EG-&lt;br&gt;kommissionen konstaterar att konkurrensen på så sätt elimineras eller att&lt;br&gt;målsättningen i Romfördragets artikel 39 äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i 6 § KL bör mot denna bakgrund i princip upprätthållas när&lt;br&gt;det gäller festställande av försäljningspriser på producerade varor även&lt;br&gt;när denna samverkan sker genom en ekonomisk förening på lantbrukets&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid kan man inte bedöma denna prissamverkan avskilt från en&lt;br&gt;förenings övriga verksamhet. Till att bötja med kan det inte anses&lt;br&gt;motiverat att kräva att en förening skall separera varor som produceras&lt;br&gt;i föreningens förädlingsverksamhet och ta ut skilda priser på dessa varor&lt;br&gt;i förhållande till varifrån råvaran kommer. En sådan &amp;quot;prissamverkan&amp;quot;&lt;br&gt;som sker beträffande i föreningen vidareförädlade varor är oftast att&lt;br&gt;betrakta som nödvändig i förhållande till den samverkan som sker om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidareförädling. Denna vertikala integration framåt medför normalt också Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;så positiva effekter att detta motiverar ett fastställande av försäljnings-&lt;br&gt;priserna i sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan det i de fall föreningen svarar för försäljningen av varor&lt;br&gt;som produceras hos medlemmarna finnas rationaliseringsvinster och&lt;br&gt;minskade transaktionskostnader som beror på den verksamhet som&lt;br&gt;föreningen bedriver, exempelvis distribution, lagring, marknadsföring&lt;br&gt;eller genom att antalet förhandlingar minskar. Dessa förhållanden bör&lt;br&gt;tillmätas betydelse mot den allmänna bakgrund som redovisats i detta&lt;br&gt;lagstiftningsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra gruppen av avtal där förbudet i 6 § KL även fortsättningsvis&lt;br&gt;skall vara tillämpligt är mot bakgrund av det anförda vissa former av&lt;br&gt;prissamverkan som är att anse som särskilt negativa från konkurrens-&lt;br&gt;synpunkt. Förbudet i 6 § bör gälla beträffande avtal som innebär att&lt;br&gt;försäljningspriser festställs på varor som produceras hos medlemmarna.&lt;br&gt;Försäljning av produkter som vidareförädlats av de råvaror som kommer&lt;br&gt;från medlemmarna eller från annan eller försäljning av varor som köpts&lt;br&gt;in av föreningen från tredje man skall därför falla utanför förbudet i 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den prissamverkan där förbudet skall vara tillämpligt går&lt;br&gt;det att urskilja två huvudfell. Det första är när försäljningen sker direkt&lt;br&gt;mellan medlemmen och tredje man. Sådan försäljning kan bl.a. röra&lt;br&gt;råvara till från föreningen fristående förädlingsindustri, varor för&lt;br&gt;vidareförsäljning i grossist- eller detaljhandeln eller produkter som säljs&lt;br&gt;direkt till konsument. Det andra huvudfallet är när föreningen svarar för&lt;br&gt;försäljningen mot tredje man. Varorna kan då levereras in till föreningen&lt;br&gt;mot att medlemmen får ett avräkningspris tillsammans med en slutlikvid&lt;br&gt;vid årets slut. Föreningen står sedan som säljare i eget namn. Det&lt;br&gt;behöver emellertid inte vara så att varorna rent fysiskt levereras in till&lt;br&gt;föreningen. De kan lika gärna gå direkt till tredje man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det första fellet när försäljningen sker direkt mellan medlemmen och&lt;br&gt;tredje man finns det inga beaktansvärda skäl att tillåta prissamverkan i&lt;br&gt;större omfattning än vad som är möjligt inom ramen för 6 och 8 §§ KL.&lt;br&gt;Om företagen är små kan, såsom nämnts tidigare beträffande med-&lt;br&gt;lemmens rörlighet, samverkan enligt Konkurrensverkets allmänna råd ske&lt;br&gt;utan att förbudet i 6 § KL slår till så länge de samverkande har högst 15&lt;br&gt;procents marknadsandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det andra fellet när föreningen svarar för försäljningen kan det uppstå&lt;br&gt;sådana positiva effekter genom föreningens samverkan i stort eller genom&lt;br&gt;själva försäljnings- och prissamverkan att det finns skäl att tillåta en mer&lt;br&gt;långtgående prissamverkan. De positiva effekter som därigenom uppstår&lt;br&gt;för samhällsekonomin kan emellertid beträffande det samverkansmoment&lt;br&gt;som rör själva prissättningen endast göras gällande upp till en viss&lt;br&gt;brytpunkt. Det måste således finnas en reell sidokonkurrens förutom det&lt;br&gt;konkurrenstryck som kan uppkomma genom att medlemmarnas fria&lt;br&gt;rörlighet kan upprätthållas. För prissamverkan genom föreningen bör&lt;br&gt;därför gälla att den är tillåten endast under förutsättning att konkurrensen&lt;br&gt;på marknaden inte hindras, begränsas eller snedvrids i väsentlig&lt;br&gt;omfattning. Därmed görs en rimlig avvägning mellan å ena sidan möjlig- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetema att samverka även vad gäller prissättningen i en primärförening&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och å andra sidan köparnas och konsumenternas intressen, liksom Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;effekterna på samhällsekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Precis som gällde i den särskilda jordbrukskonkurrenslagen (1991:921)&lt;br&gt;bör som tumregel gälla att samverkan är tillåten om de samverkande&lt;br&gt;företagen svarar för högst 25 procents andel av den relevanta marknaden.&lt;br&gt;I dessa fall kan sådan prissamverkan som det nu är fråga om i allmänhet&lt;br&gt;inte anses medföra att konkurrensen hindras, begränsas eller snedvrids&lt;br&gt;i väsentlig omfattning. För de fall där samverkan tar sikte på att&lt;br&gt;balansera köparmakten hos stora köpare med stark eller dominerande&lt;br&gt;ställning på marknaden torde prissamverkan inte förvanska konkurrensen&lt;br&gt;i väsentlig omfattning om denna prissamverkan medverkar till att uppnå&lt;br&gt;marknadsbalans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall betonas att det endast är själva prissamverkan genom före-&lt;br&gt;ningen som berörs av bestämmelsen. Grundläggande för tillämpningen&lt;br&gt;av 6 § KL på samverkan i en primär lantbruksförening är att denna&lt;br&gt;samverkan i allt väsentligt skall vara tillåten. Att prissamverkan&lt;br&gt;beträffande varor som produceras hos medlemmarna och som säljs&lt;br&gt;genom en förening inte generellt undantas från tillämpningsområdet för&lt;br&gt;6 § KL innebär således inte att lantbrukarna förbjuds samverka i sina&lt;br&gt;primärföreningar. I de uppskattningsvis få fall som prissamverkan genom&lt;br&gt;föreningen begränsar konkurrensen i sådan omfattning att 6 § KL blir&lt;br&gt;tillämplig är till att börja med övrig verksamhet fortfarande tillåten, utom&lt;br&gt;vad som kan vara fallet med bestämmelser som inskränker en medlems&lt;br&gt;rörlighet. Vidare finns möjligheten att erhålla undantag enligt 8 § KL för&lt;br&gt;sådan prissamverkan som uppfyller de kriterier som uppställs för detta.&lt;br&gt;För att undantag skall beviljas måste fördelarna med samverkan objektivt&lt;br&gt;sett överväga de nackdelar för konkurrensen som samverkan kan&lt;br&gt;innebära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fäll där föreningen har hand om försäljningen av medlemmarnas&lt;br&gt;varor kan föreningen svara för skilda moment i hanteringen av dessa&lt;br&gt;varor. Det förhållandet att föreningen i viss utsträckning svarar för&lt;br&gt;paketering, lagring, åsättande av varumärke eller firmabeteckning innebär&lt;br&gt;inte automatiskt att varorna ej är att betrakta som varor som produceras&lt;br&gt;hos medlemmarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmandet av en förenings marknadsandel i sin försäljning skall&lt;br&gt;denna bestämmas på den relevanta marknaden. Detta innebär bl.a. att&lt;br&gt;föreningen kan ha skilda marknadsandelar beroende på vilket marknad&lt;br&gt;det i varje enskilt fall är fråga om geografiskt och produktmässigt.&lt;br&gt;Marknaden kan därför variera beroende på vilka produkter det är fråga&lt;br&gt;om och vilka kunder som är köpare. Det bör framhållas att varje&lt;br&gt;marknad måste bedömas för sig. En låg marknadsandel på en viss&lt;br&gt;marknad ger således inte rätt att prissamverka på en marknad där&lt;br&gt;marknadsandelen är högre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningen i undantaget avser endast fästställande av försäljnings-&lt;br&gt;priser. Något hinder bör inte finnas mot den typ av inköpssamverkan&lt;br&gt;som sker genom lantbrukets primärföreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De av LRF berörda s.k. förhandlingsorganisationerna inom jordbruket&lt;br&gt;folier utanför de föreslagna bestämmelserna. Det innebär att den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prissamverkan som sker mellan potatisodlare, oljeväxtodlare och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 210&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konservväxtodlare genom denna typ av organisationer faller under Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;tillämpningsområdet för 6 § KL. I de fäll förbudet i 6 § är tillämpligt&lt;br&gt;finns möjligheter att ansöka om undantag enligt 8 § KL. Samverkan i&lt;br&gt;förhandlingsorganisationerna sker mellan odlare som generellt sett är små&lt;br&gt;företag mot köpare som är mycket stora. Som exempel kan nämnas&lt;br&gt;betodlarnas prisförhandlingar gentemot Sockerbolaget (ägt av Danisco).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF har framhållit att den samverkan som sker leder till en bättre&lt;br&gt;marknad sbalans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Icke-ingripandebesked och undantag enligt 8 § KL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om osäkerhet råder huruvida ett avtal fäller under förbudet i 6 § KL&lt;br&gt;eller huruvida ett förfarande är förbjudet enligt 19 §, finns enligt 20 §&lt;br&gt;KL möjlighet för ett företag att ansöka hos Konkurrensverket om en&lt;br&gt;förklaring att Konkurrensverket inte anser att avtalet eller förfärandet är&lt;br&gt;förbjudet enligt nämnda paragrafer (icke-ingripandebesked).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt skäl till att denna möjlighet finns är att det i en hel del fäll&lt;br&gt;kan vara svårt för företag att på förhand bedöma räckvidden av de två&lt;br&gt;förbuden i KL. Viktiga förutsättningar för förbudens tillämplighet kan&lt;br&gt;visa sig vara möjliga att bedöma först sedan omständigheterna i det&lt;br&gt;enskilda fället har klarlagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även beträffande det särskilda undantag från tillämpningen av förbudet&lt;br&gt;i 6 § KL som föreslås för viss samverkan mellan enskilda jordbrukare,&lt;br&gt;skogsägare eller trädgårdsodlare, eller lokala sammanslutningar av sådana&lt;br&gt;företag, kan det i enskilda fäll komma att råda osäkerhet om samverkan&lt;br&gt;är undantagen eller om förbudet i 6 § KL är tillämpligt. Det kan också&lt;br&gt;vara frågan om denna samverkans förenlighet med förbudet mot missbruk&lt;br&gt;av dominerande ställning i 19 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen eller dess medlemmar kan, om sådan osäkerhet råder,&lt;br&gt;begära ett icke-ingripandebesked från Konkurrensverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För avtal som helt eller delvis fortfärande omfattas av förbudet i 6 §&lt;br&gt;KL enligt nu föreslagna regler finns möjligheten att anmäla avtalet för&lt;br&gt;undantag enligt 8 § KL. Konkurrensverket har därvid, enligt nyssnämnda&lt;br&gt;lagrum, att göra en helhetsbedömning av den samverkan som är för&lt;br&gt;handen. Sådan samverkan som är undantagen från förbudet i 6 § KL har&lt;br&gt;företagen alltid rätt att bedriva, såvida samverkan inte är förbjuden enligt&lt;br&gt;19 § KL eller enligt annan lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;11.4 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ändringarna i konkurrenslagen skall träda i&lt;br&gt;kraft den 1 juli 1994 och gälla både avtal som kommer till efter&lt;br&gt;ikraftträdandet och sådana som existerar vid ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En övervägande majoritet av remissinstanserna har&lt;br&gt;tillstyrkt eller inte haft någon invändning mot arbetsgruppens förslag.&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund har anfört att det för lantbrukets primärföre-&lt;br&gt;ningar har förelegat stor osäkerhet beträffande deras rättsliga ställning&lt;br&gt;efter den 1 juli 1993 och att det därför är nödvändigt att särskilda&lt;br&gt;övergångsbestämmelser införs som gör det möjligt för primärföre-&lt;br&gt;ningama att anpassa den verksamhet som bedrivits före den 1 juli 1993&lt;br&gt;och som existerar den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I detta lagstiftningsärende föreslås ett&lt;br&gt;generellt undantag från förbudet i 6 § KL träda i kraft den 1 juli 1994.&lt;br&gt;Avsikten med de föreslagna ändringarna är att lantbrukets primärföre-&lt;br&gt;ningar i allt väsentligt skall kunna fortsätta att bedriva verksamhet som&lt;br&gt;tidigare. De nya bestämmelserna bör därför gälla både avtal som kommer&lt;br&gt;till efter ikraftträdandet och avtal som då redan existerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För avtal som kommer till efter ikraftträdandet uppkommer inga&lt;br&gt;övergångsproblem som behöver regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För avtal som existerar den 1 juli 1994 är saken mer komplicerad bl.a.&lt;br&gt;till följd av KL:s nuvarande övergångsbestämmelser. Dessa bör därför&lt;br&gt;beröras något. KL trädde i kraft den 1 juli 1993. Lagens övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser innebär bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i 6 § gäller både nya avtal etc. och sådana som existerade vid&lt;br&gt;ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sistnämnda s.k. gamla avtal emellertid anmälts for beviljande av&lt;br&gt;undantag enligt 8 § eller om berörda företag ansökt om icke-ingripande-&lt;br&gt;besked och anmälan eller ansökan gjorts inom sex månader från lagens&lt;br&gt;ikraftträdande, uppskjuts verkningarna av förbudet till dess sex månader&lt;br&gt;har gått från dagen för Konkurrensverkets beslut med anledning av&lt;br&gt;anmälan eller ansökan. Frågor om undantag och icke-ingripandebesked&lt;br&gt;kunde också prövas före lagens ikraftträdande. Om anmälan respektive&lt;br&gt;ansökan gjordes före ikraftträdandet skjuts verkningarna av förbudet i&lt;br&gt;6 § upp till dess tio månader gått från verkets beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För s.k. gamla avtal som inte varit föremål för anmälan eller ansökan&lt;br&gt;enligt föregående stycke gäller förbudet alltsedan lagens ikraftträdande&lt;br&gt;om inte företagen inom sex månader från KL:s ikraftträdande upphört att&lt;br&gt;tillämpa avtalen eller ändrat dem så att de inte omfattas av lagens förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avtal som existerar vid de nu föreslagna ändringarnas ikraftträdande&lt;br&gt;den 1 juli 1994 kan mot denna bakgrund delas upp i två grupper. Det kan&lt;br&gt;dels vara frågan om s.k. gamla avtal enligt KL:s nuvarande övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser och dels avtal som träffats efter KL:s ikraftträdande den&lt;br&gt;1 juli 1993 men före den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den första gruppen kan den situationen vara för handen Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;att avtalet inte har anmälts för undantag eller icke-ingripandebesked inom&lt;br&gt;sex månader från KL:s ikraftträdande eller dessförinnan. I sådant fåll&lt;br&gt;gäller de nu föreslagna reglerna från dessas ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avtalet har anmälts före den 1 januari 1994 men Konkurrensverket&lt;br&gt;inte har fattat beslut före detta datum uppnår avtalet, till följd av KL:s&lt;br&gt;nuvarande övergångsbestämmelser, ett skydd mot lagens rättsverkningar&lt;br&gt;till dess att de nya reglerna trätt i kraft eller längre. Därefter gäller dessa&lt;br&gt;oavsett utgången av Konkurrensverkets prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det fallet att avtalet har anmälts och Konkurrensverket har fattat&lt;br&gt;beslut före den 1 januari 1994 är innehållet i verkets beslut av central&lt;br&gt;betydelse. Om undantag (utan villkor) eller icke-ingripandebesked har&lt;br&gt;beviljats gäller naturligtvis detta beslut oavsett de nya reglerna eftersom&lt;br&gt;dessa utgör en inskränkning i förbudsområdet. Om utgången blivit den&lt;br&gt;motsatta, eller ett beslut om undantag förenats med villkor, kan det&lt;br&gt;finnas skäl för de företag som berörs att överväga om de nya reglerna&lt;br&gt;skulle ha lett till en annan utgång. Om så skulle vara fallet kommer&lt;br&gt;avtalet endast under en kortare tid att vara förbjudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avtalet upphört att tillämpas eller anpassats till KL:s krav före den&lt;br&gt;1 januari 1994 uppstår inga problem i förhållande till de regler som nu&lt;br&gt;föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den andra gruppen avtal, dvs. avtal som kommit till efter&lt;br&gt;den 1 juli 1993 men före den 1 juli 1994, gör sig i princip samma&lt;br&gt;synpunkter gällande som beträffande den första gruppen. En väsentlig&lt;br&gt;skillnad är dock att dessa avtal inte träffas av KL:s nuvarande övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om dessa avtal har anmälts för undantag respektive icke-&lt;br&gt;ingripandebesked eller ej gäller således de nya reglerna från ikraftträdan-&lt;br&gt;det. Om ett avtal beviljats undantag eller icke-ingripandebesked gäller&lt;br&gt;detta även sedan de nya reglerna trätt i kraft eftersom dessa, som sagts,&lt;br&gt;utgör en inskränkning av förbudsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått kan det inträffa att ett avtal, som undantas från förbudet&lt;br&gt;i 6 § enligt nu föreslagna bestämmelser, under en tid kan ha varit&lt;br&gt;förbjudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga när det gäller sådana avtal är KL:s civilrättsliga&lt;br&gt;bestämmelser. Enligt 7 § KL är avtal eller avtalsvillkor som strider mot&lt;br&gt;förbudet i 6 § ogiltiga. Enligt förarbetena till KL fordrar ogiltigheten inte&lt;br&gt;något föregående beslut om att avtalet är förbjudet (prop. 1992/93:56&lt;br&gt;s. 76). Av 33 § KL följer vidare att ett avtals oförenlighet med 6 § kan&lt;br&gt;vara skadeståndsgrundande. Det sagda medför att ett avtal under en tid&lt;br&gt;kan ha varit ogiltigt och skadeståndsgrundande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den situationen att ett avtal under en tid är förbjudet enligt 6 § och&lt;br&gt;därefter blir tillåtet och till följd av detta åter giltigt kan inträffa både&lt;br&gt;enligt KL i dess nuvarande lydelse och i de EG-regler i vilka KL tar sin&lt;br&gt;utgångspunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett avtal som strider mot 6 § KL inte anmälts för undantag enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § och inte heller faller utanför förbudet enligt någon av de övriga i 6 §&lt;br&gt;angivna paragraferna, är avtalet förbjudet och därmed ogiltigt samt, om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga i 33 § angivna förutsättningar är uppfyllda, skadeståndsgrundande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om avtalet efter en tid anmäls till Konkurrensverket for undantag enligt Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;8 § och verket beviljar undantag att gälla t.ex. från dagen för anmälan&lt;br&gt;(jfr 10 §) uppkommer den situationen att ogiltigheten så att säga läks och&lt;br&gt;skadeståndsansvaret bortfaller, det sistnämnda i vart fåll med avseende&lt;br&gt;på skador som åsamkats sedan undantaget börjat gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande situation kan uppstå enligt EG:s regler (artikel 85 i&lt;br&gt;Romfördraget och rådets förordning (EEG) 17/62). Det är därvid värt att&lt;br&gt;notera att EG-kommissionen, till skillnad från vad som gäller för&lt;br&gt;Konkurrensverket, inte kan besluta att ett undantag skall gälla tiden före&lt;br&gt;det att anmälan för undantag kom in till kommissionen. Det är vidare så&lt;br&gt;att EG:s s.k. gruppundantagsförordningar regelmässigt träder i kraft vid&lt;br&gt;ett visst datum utan några särskilda övergångsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma synsätt som det nu redovisade får anläggas på det i detta ärende&lt;br&gt;föreslagna generella undantagets inverkan på KL:s civilrättsliga regler.&lt;br&gt;Några särskilda övergångsregler föreslås därför inte. Om någon&lt;br&gt;civilrättslig tvist skulle uppstå som en följd av att förbudsområdet i 6 §&lt;br&gt;nu inskränks får hithörande frågor lösas i rättstillämpningen. Därvid&lt;br&gt;torde ledning kunna hämtas frän EG-rätten och dess tillämpning i detta&lt;br&gt;avseende i EU:s medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avslutningsvis gäller de av Lantbrukarnas Riksförbund anförda&lt;br&gt;skälen för att särskilda övergångsbestämmelser bör införas gör regeringen&lt;br&gt;följande överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrenslagens nuvarande övergångsbestämmelser innebär, som&lt;br&gt;framgått, att näringslivet givits goda möjligheter att inhämta Konkur-&lt;br&gt;rensverkets syn på gällande avtal m.m. och att anpassa dessa till lagens&lt;br&gt;krav. Det har således under närmare ett års tid - från det att lagen&lt;br&gt;utfärdades i januari 1993 till den 1 januari 1994 - funnits möjlighet att&lt;br&gt;ansöka om undantag från förbudet i 6 § och/eller begära icke-ingripande-&lt;br&gt;besked. Vidare innebär reglerna att berörda företag under minst sex&lt;br&gt;månader efter verkets beslut med anledning av en sådan ansökan eller&lt;br&gt;anmälan har haft möjlighet att, om så bedömts nödvändigt, förändra&lt;br&gt;avtalen. Även utan sådan anmälan eller ansökan har en sexmånaders-&lt;br&gt;period för anpassning stått till buds. På grund av det anförda - och då de&lt;br&gt;nu föreslagna reglerna innebär en inskränkning av förbudsområdet - kan&lt;br&gt;det inte anses motiverat att införa ytterligare övergångsregler.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Kostnader och andra effekter av förslaget&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;12.1 Samhällsekonomin och företagen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Den samverkan som undantas genom lagförslaget är att betrakta som&lt;br&gt;övervägande positiv för samhällsekonomin. För de små företag som lagen&lt;br&gt;tar sikte på inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen är en&lt;br&gt;samverkan beträffande förädling, försäljning, distribution m.m. naturlig&lt;br&gt;och ofta nödvändig för deras konkurrenskraft. Genom samverkan kan&lt;br&gt;man uppnå bl.a. vinster i produktionen och distributionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För företagen medför det föreslagna undantaget vidare en klarhet och Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;förutsebarhet beträffande rätten till visst samarbete vilket torde bidra till&lt;br&gt;en bättre resursanvändning i företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvens av lagförslaget är att förbudet i 6 § KL inte blir&lt;br&gt;tillämpligt vad avser strukturella ingrepp i en primärförening på&lt;br&gt;lantbrukets område. Därigenom görs det tydligt att konkurrenslagen inte&lt;br&gt;tar sikte på att hindra dessa föreningars existens eller möjligheter att&lt;br&gt;bedriva viss samverkan. Lantbrukets primärföreningar kan därigenom,&lt;br&gt;såsom varit avsett, i allt väsentligt fortsätta att bedriva verksamhet som&lt;br&gt;tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de avgränsningar som gjorts i lagförslaget beträffande samverkan&lt;br&gt;som inte automatiskt bör kvalificera för undantag, är det samtidigt troligt&lt;br&gt;att vissa föreningar måste upphöra med viss sådan samverkan som de&lt;br&gt;bedriver i nuläget. Detta är en avsedd effekt som tar sin utgångspunkt i&lt;br&gt;de motiv som ligger till grund för antagandet av den nya konkurrens-&lt;br&gt;lagen. Konkurrenslagen (1993:20) innebär generellt sett en betydande&lt;br&gt;förändring i synen på vissa samverkansformer gentemot vad som var&lt;br&gt;fallet i Sverige tidigare, och som kom till uttryck genom den gamla&lt;br&gt;konkurrenslagen. Den nya lagen innebär sammantaget att hela närings-&lt;br&gt;livet har måst se över sina avtal och samverkansformer för att anpassa&lt;br&gt;eller ta bort de avtal som står i strid med lagen och som inte kan anses&lt;br&gt;kvalificera för undantag. Den nya lagen torde vara särskilt effektiv när&lt;br&gt;det gäller att undanröja sådan branschvis samverkan om prisrekommenda-&lt;br&gt;tioner som varit vanligt förekommande på den svenska marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;12.2 Domstolarna och Konkurrensverket&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;För Konkurrensverket innebär de föreslagna bestämmelserna att de&lt;br&gt;företag som omfattas av dessa inte behöver anmäla sådan samverkan för&lt;br&gt;undantag eller ansöka om icke-ingripandebesked. Även om dessa företag&lt;br&gt;redan har kommit in till Konkurrensverket med sådana anmälningar eller&lt;br&gt;ansökningar torde förslaget innebära en viss avlastning administrativt och&lt;br&gt;handläggningsmässigt för Konkurrensverket, eftersom eventuella&lt;br&gt;prövningar gentemot 6 § KL får ett tydligare innehåll än tidigare och&lt;br&gt;prövningar om undantag enligt 8 § KL kommer att ta sikte på betydligt&lt;br&gt;mer begränsade samverkansformer än tidigare. Det bör samtidigt beaktas&lt;br&gt;att de föreslagna bestämmelserna innebär att en helt ny typ av be-&lt;br&gt;dömningar blir aktuella för Konkurrensverkets del när det gäller vad som&lt;br&gt;ligger innanför respektive utanför 6 § KL. De särskilda konkurrens-&lt;br&gt;reglerna får vidare antas medföra att företagen i ökad utsträckning själva&lt;br&gt;kommer att kunna avgöra om deras avtal inte längre faller under förbudet&lt;br&gt;i 6 §, och om anmälan eller ansökan som gjorts till Konkurrensverket bör&lt;br&gt;återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen avlastas troligen något&lt;br&gt;genom lagförslaget genom att antalet överklaganden får antas bli mindre&lt;br&gt;då företagen inte behöver anmäla visst samarbete för undantag hos&lt;br&gt;Konkurrensverket. Det kan dock tillkomma en ny typ av ärenden som&lt;br&gt;gäller vad som faller innanför respektive utanför det föreslagna undan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;taget. Denna typ av ärenden kan också bli aktuella att pröva för de Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;allmänna domstolarna i samband med talan om ogiltighet eller skade-&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis är bedömningen den att lagförslaget inte påverkar&lt;br&gt;resursbehovet hos de berörda myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Författningskommentar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6 § Om något annat inte följer av beslut enligt 8 eller 15 § eller av&lt;br&gt;13, 17 eller 18 c §, är avtal mellan företag förbjudna om de har till&lt;br&gt;syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen på den&lt;br&gt;svenska marknaden på ett märkbart sätt eller om de ger ett sådant&lt;br&gt;resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt&lt;br&gt;eller indirekt fastställs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar&lt;br&gt;begränsas eller kontrolleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;marknader eller inköpskällor delas upp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom&lt;br&gt;vissa handelspartner får en konkurrensnackdel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten&lt;br&gt;åtar sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt&lt;br&gt;handelsbruk har något samband med föremålet för avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke införs en hänvisning till de nya bestämmel-&lt;br&gt;serna i 18 c § om att förbudet inte gäller för viss verksamhet på&lt;br&gt;jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för jordbruket m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 a § Med primär lantbruksförening avses i denna lag en ekono-&lt;br&gt;misk förening vars medlemmar är enskilda lantbrukare eller andra&lt;br&gt;företag som bedriver jordbruk, trädgårdsverksamhet eller&lt;br&gt;skogsbruk. Om sammanslutningar av sådana företag är med-&lt;br&gt;lemmar i föreningen, anses den dock vara primär lantbruks-&lt;br&gt;förening endast under förutsättning att sammanslutningarna bara&lt;br&gt;utgörs av lokala sammanslutningar av företag med verksamhet av&lt;br&gt;angivet slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, vilken har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;definieras begreppet primär lantbruksförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom paragrafen bestäms vilka slags företag som får samarbeta och&lt;br&gt;i vilken form detta samarbete får bedrivas för att 18 c § skall vara&lt;br&gt;tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ekonomisk förening avses den associationsform som regleras i&lt;br&gt;lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket enskilda lantbrukare eller andra företag avses inget&lt;br&gt;annat än just den enskilde jordbrukaren, trädgårdsodlaren eller skogs-&lt;br&gt;ägaren och den verksamhet som denne bedriver som fysisk person eller&lt;br&gt;i t.ex. aktiebolagsform. Vanligt förekommande är att verksamheten drivs&lt;br&gt;som ett familjeföretag, med eller utan anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med jordbruk, trädgårdsverksamhet eller skogsbruk avses den primära,&lt;br&gt;biologiska produktionen och inte förädlingsverksamhet och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom vad avsågs vara fallet enligt 2 § lagen (1991:921) om förbud&lt;br&gt;mot konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter innebär det&lt;br&gt;förhållandet att det i en förening som medlemmar kan förekomma också&lt;br&gt;pensionärer, hedersmedlemmar osv. inte att föreningen faller utanför&lt;br&gt;bestämmelsens tillämpningsområde (jfr prop. 1990/91:147 s. 22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av pararafens andra mening följer att en ekonomisk förening som&lt;br&gt;bland sina medlemmar har lokala sammanslutningar av företag inom den&lt;br&gt;aktuella branschen också är en sådan förening som avses i paragrafen.&lt;br&gt;Vad som avses med att sammanslutningen är lokal har behandlats&lt;br&gt;utförligt i avsnitt 11.2. Som där anförts avses med en lokal samman-&lt;br&gt;slutning en sammanslutning som har en geografisk anknytning till en viss&lt;br&gt;ort eller liknande och genom vilken de enskilda lantbruksföretagen är&lt;br&gt;organiserade i en förening som har motsvarande ändamål och funktion&lt;br&gt;på marknaden som andra föreningar i samma bransch i vilka de enskilda&lt;br&gt;lantbruksföretagen har ett direkt medlemskap. En lokal sammanslutning&lt;br&gt;är således ett subjekt genom vilket enskilda lantbruksföretag är med-&lt;br&gt;lemmar i det som vanligtvis benämns en primärförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sådan lokal sammanslutning av företag som avses i paragrafen&lt;br&gt;drivs som en ekonomisk förening och övriga i bestämmelsen angivna&lt;br&gt;förutsättningar är uppfyllda är sammanslutningen en primär lantbruks-&lt;br&gt;förening i lagens mening. Detta innebär att både den lokala samman-&lt;br&gt;slutningen och föreningen samtidigt kan falla under tillämpningsområdet&lt;br&gt;för 18 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra meningen följer vidare att en förening i vilken bedrivs s.k.&lt;br&gt;federativ samverkan, dvs. samverkan mellan föreningar som var och en&lt;br&gt;för sig utgör en primär lantbruksförening, inte omfattas av paragrafen.&lt;br&gt;Sådan samverkan bedrivs ofta genom en riksförening i vilken&lt;br&gt;primärföreningar sammanslutit sig. Bestämmelsen är således inte inriktad&lt;br&gt;på s.k. federativ samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i den nu kommenterade paragrafen utgör således, för de&lt;br&gt;speciella branscher som här regleras, en modifiering av vad som i 3 §&lt;br&gt;andra stycket KL sägs om att med företag också avses en sammanslutning&lt;br&gt;av företag eftersom med företag enligt paragrafen inte jämställs varje&lt;br&gt;sammanslutning av företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 b § Med jordbruksprodukter avses i denna lag sådana varor som&lt;br&gt;anges i bilagan till lagen (1990:615) om avgifter på vissa jord-&lt;br&gt;bruksprodukter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med trädgårdsprodukter avses sådana varor som anges i den i&lt;br&gt;tulltaxelagen (1987:1068) intagna tulltaxan 6 - 8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skogsprodukter avses sådana varor som anges i den i&lt;br&gt;tulltaxelagen (1987:1068) intagna tulltaxan 44, 47 och 48 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen definieras vad som i lagen avses med jordbruksprodukter,&lt;br&gt;trädgårdsprodukter och skogsprodukter. Dessa begrepp återkommer i&lt;br&gt;18 c § och bidrar där till att närmare ange vilken verksamhet som&lt;br&gt;förbudet i 6 § inte skall gälla för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 c § Förbudet i 6 § gäller inte för sådana avtal inom en primär&lt;br&gt;lantbruksförening eller dess dotterföretag som avser samverkan&lt;br&gt;mellan föreningens medlemmar om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. produktion, insamling, förädling, försäljning eller därmed&lt;br&gt;sammanhängande verksamhet såsom användandet av gemensamma&lt;br&gt;anläggningar, lagring, beredning, distribution eller marknadsföring&lt;br&gt;i fråga om jordbruksprodukter, trädgårdsprodukter eller skogs-&lt;br&gt;produkter, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inköp av varor eller tjänster för sådan verksamhet som avses&lt;br&gt;under 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller dock inte avtal som har till syfte eller ger till&lt;br&gt;resultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att en medlems fria rörlighet på marknaden förhindras eller&lt;br&gt;försvåras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) i fråga om valet av avnämare eller leverantör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i fråga om möjligheten att lämna föreningen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) i annat avseende av motsvarande betydelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor som&lt;br&gt;produceras hos medlemmarna när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) försäljningen sker direkt mellan medlem och tredje man, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) föreningen svarar för försäljningen och konkurrensen på&lt;br&gt;marknaden hindras, begränsas eller snedvrids i väsentlig omfatt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke föreskrivs att förbudet i 6 § KL inte gäller för&lt;br&gt;avtal inom en primär lantbruksförening eller dess dotterföretag om&lt;br&gt;avtalen avser samverkan mellan föreningens medlemmar om viss angiven&lt;br&gt;verksamhet i fråga om jordbruks-, skogs- eller trädgårdsprodukter. De&lt;br&gt;särskilda bestämmelserna för jordbruket m.m. i 18 a - c §§ får således&lt;br&gt;betydelse endast i de fäll förbudet i 6 § är tillämpligt enligt sin lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare anförts gäller förbudet i 6 § endast avtal som hindrar, Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;begränsar eller snedvrider konkurrensen på den svenska marknaden på&lt;br&gt;ett märkbart sätt. Det är därför långt ifrån alla avtal av de slag som&lt;br&gt;nämns i denna paragraf som träffas av förbudet; vissa av avtalen kanske&lt;br&gt;inte påverkar konkurrensen alls medan andra gör det men inte på ett&lt;br&gt;märkbart sätt. Det är endast i de fäll ett avtal i och för sig förvanskar&lt;br&gt;konkurrensen på ett märkbart sätt - och således faller under förbudet i&lt;br&gt;6 § - som de särskilda bestämmelserna får någon självständig betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med avtal jämställs enligt 3 § tredje stycket KL både beslut av en&lt;br&gt;sammanslutning av företag och samordnade förfaranden av företag.&lt;br&gt;Medlemmarna i en lantbrukskooperativ förening är företag i konkur-&lt;br&gt;renslagens mening. Detta innebär att det använda uttryckssättet avtal&lt;br&gt;inom en primär lantbruksförening träffar överenskommelser mellan&lt;br&gt;föreningen och en eller flera av dess medlemmar, överenskommelser&lt;br&gt;mellan medlemmarna inbördes i den mån dessa kan sägas vara träffade&lt;br&gt;inom föreningen samt föreningens stadgebestämmelser och andra beslut&lt;br&gt;som föreningen fattar. Allt detta ryms inom begreppet avtal som avser&lt;br&gt;samverkan. Att föreningen formellt är en juridisk person förändrar&lt;br&gt;således inte det förhållandet att föreningens beslut konkurrensrättsligt&lt;br&gt;utgör en samverkan medlemmarna emellan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild fråga är den verksamhet som föreningen kan bedriva i&lt;br&gt;dotterföretag. I 1 kap. 4 § första meningen lagen (1987:667) om&lt;br&gt;ekonomiska föreningar föreskrivs att om en ekonomisk förening äger så&lt;br&gt;många aktier eller andelar i en svensk eller utländsk juridisk person att&lt;br&gt;den har mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar, så&lt;br&gt;är den ekonomiska föreningen moderförening och den andra juridiska&lt;br&gt;personen dotterföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av detta följer att även andra än moderföreningen och dess medlemmar&lt;br&gt;kan äga del i dotterföretaget och medverka i den verksamhet som bedrivs&lt;br&gt;där. Således kan t.ex. en primär lantbruksförening vara delägare i en&lt;br&gt;annan sådan förenings dotterföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse för bedömningen i detta hänseende av verksamhet som&lt;br&gt;bedrivs i ett dotterföretag är därför att 18 c § avser samverkan endast&lt;br&gt;mellan föreningens medlemmar. Detta innebär att förbudet i 6 § inte&lt;br&gt;gäller för verksamhet som bedrivs i ett dotterföretag om denna verksam-&lt;br&gt;het endast utgör en samverkan mellan moderföreningens medlemmar. Om&lt;br&gt;även andra än moderföreningen och dess medlemmar verkar genom&lt;br&gt;dotterföretaget torde samverkan mellan alla medverkande vara ofrånkom-&lt;br&gt;lig i vissa avseenden. Detta medför att 6 § är tillämplig beträffande sådan&lt;br&gt;samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet primär lantbruksförening har den innebörd som framgår av&lt;br&gt;18 a §. Jordbruks-, trädgårds- och skogsprodukter definieras i 18 b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med paragrafens första stycke är att fånga in den verksamhet&lt;br&gt;som primärföreningar på lantbrukets område normalt sett bedriver. Vissa&lt;br&gt;typer av samverkan bör dock inte generellt vara undantagna från&lt;br&gt;tillämpningsområdet för 6 §. De inslag i en förenings verksamhet som&lt;br&gt;således även i fortsättningen i princip skall omfattas av 6 § anges i&lt;br&gt;paragrafens andra stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke anges två huvudtyper av avtal etc. som inte&lt;br&gt;generellt undantas från förbudet i 6 § KL. Det är frågan om dels avtal&lt;br&gt;som begränsar föreningsmedlemmarnas fria rörlighet på marknaden dels&lt;br&gt;avtal som innebär att medlemmarna gemensamt festställer försäljnings-&lt;br&gt;priser på de varor som produceras hos medlemmarna. Innebörden av&lt;br&gt;dessa bestämmelser har behandlats mer utförligt i avsnitt 11.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den valda formuleringen &amp;quot;har till syfte eller ger till resultat&amp;quot; har&lt;br&gt;hämtats från 6 §, vilket är naturligt eftersom bestämmelsen innebär att&lt;br&gt;avtal av dessa slag i princip inte skall omfattas av paragrafens första&lt;br&gt;stycke utan skall prövas mot just 6 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket första punkten regleras frågor som gäller föreningsmed-&lt;br&gt;lemmens fria rörlighet på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rörligheten på marknaden tar enligt bestämmelsens ordalydelse sikte&lt;br&gt;i första hand på medlemmens möjligheter att välja avnämare eller&lt;br&gt;leverantör och möjligheten att lämna föreningen. Det rör sig här om&lt;br&gt;inskränkningar som är centrala för medlemmens rörlighet. Det kan&lt;br&gt;emellertid finnas behov av att ingripa också mot andra förhållanden av&lt;br&gt;sådan vikt, vilka begränsar medlemmarnas rörlighet på marknaden. I&lt;br&gt;sista ledet av första punkten anges därför att paragrafens första stycke&lt;br&gt;inte heller gäller för avtal som begränsar medlemmens rörlighet i något&lt;br&gt;annat avseende av motsvarande betydelse for rörligheten som de&lt;br&gt;uttryckligt angivna fellen val av avnämare eller leverantör osv. Som&lt;br&gt;anförts i avsnitt 11.3 kan det härvid exempelvis vara fråga om skilda&lt;br&gt;former av produktions- eller utbudsbegränsningar som åläggs en eller&lt;br&gt;flera medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte varje begränsning av medlemmens rörlighet på marknaden är&lt;br&gt;förbjuden till följd av bestämmelsen. Bestämmelsen innebär inget annat&lt;br&gt;än att 6 § är tillämplig på det avtal etc. som inskränker medlemmens&lt;br&gt;rörlighet i angivna avseenden. För att avtalet skall vara förbjudet krävs&lt;br&gt;enligt 6 § att avtalet har till syfte eller ger till resultat att konkurrensen&lt;br&gt;på den svenska marknaden förvanskas på ett märkbart sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket andra punkten behandlas frågor om festställande av&lt;br&gt;försäljningspriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därvid föreskrivs inledningsvis som en utgångspunkt att paragrafens&lt;br&gt;första stycke inte gäller avtal som innebär att försäljningspriser direkt&lt;br&gt;eller indirekt festställs på varor som produceras hos medlemmarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uttryckssättet &amp;quot;direkt eller indirekt&amp;quot;, vilket hämtats från 6 § andra&lt;br&gt;stycket första punkten KL, ligger att inte endast uttryckliga avtal etc. om&lt;br&gt;att tillämpa ett visst pris omfattas utan också andra överenskommelser&lt;br&gt;som får samma resultat (jfr prop. 1992/93:56 s. 73-74).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av uttrycket &amp;quot;som produceras hos medlemmarna&amp;quot; följer att stadgandet&lt;br&gt;inte träffar försäljning av produkter som vidareförädlats av de råvaror&lt;br&gt;som kommer från medlemmarna. Till följd härav feller till en början&lt;br&gt;försäljning av produkter som framställts genom t.ex. en förenings mejeri-&lt;br&gt;eller slakteriverksamhet utanför tillämpningsområdet. Så är också fellet&lt;br&gt;när föreningen bedriver annan processindustri, t.ex. konservindustri, där&lt;br&gt;medlemmarnas produktion utgör råvara. Också annan hantering av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;råvaran kan medföra att stadgandet inte skall äga tillämpning. Det kan Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;därvid vara frågan om lagring, sortering, packetering osv. Inte varje&lt;br&gt;form av bearbetning av medlemmarnas varor kan emellertid anses&lt;br&gt;medföra att de inte längre är att betrakta som producerade hos med-&lt;br&gt;lemmarna. Det är dock inte möjligt att i dessa fall generellt ange när en&lt;br&gt;produkt inte längre kan anses producerad hos medlemmen utan detta får&lt;br&gt;avgöras i varje enskilt fall varvid hänsyn också får tas till bl.a. pro-&lt;br&gt;duktslag och förädlingsvärde. Den närmare gränsdragningen i detta&lt;br&gt;avseende får således ankomma på rättstillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften om att paragrafens första stycke inte gäller avtal om&lt;br&gt;fastställande av försäljningspriser modifieras och inskränks vidare genom&lt;br&gt;bestämmelserna i punkterna a och b. I dessa anges närmare när avtal om&lt;br&gt;festställande av försäljningspriser feller under tillämpningsområdet för&lt;br&gt;6 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkt a följer att 6 § KL är tillämplig enligt dess lydelse på sådana&lt;br&gt;avtal inom en primär lantbruksförening som avser festställande av&lt;br&gt;försäljningspriser på varor som produceras hos medlemmarna när&lt;br&gt;försäljningen av varorna sker direkt från medlemmen till tredje man. Det&lt;br&gt;kan i dessa fell vara fråga om försäljning av råvara till förädlingsindustri&lt;br&gt;som är fristående från föreningen eller om försäljning till grossist- eller&lt;br&gt;detaljhandel eller direkt till slutanvändare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkt b behandlas det fellet att föreningen svarar för försäljningen,&lt;br&gt;dvs. föreningen sluter i eget namn avtal med utomstående köpare&lt;br&gt;avseende de varor som medlemmarna producerat. Också i dessa fell är&lt;br&gt;6 § tillämplig. En väsentlig skillnad i förhållande till andra stycket punkt&lt;br&gt;1 och punkt 2 a är emellertid det tilläggskrav for tillämpning av 6 § som&lt;br&gt;uppställs genom angivandet av att konkurrensen skall hindras, begränsas&lt;br&gt;eller snedvridas i väsentlig omfattning. Detta stadgande ersätter märkbar-&lt;br&gt;hetskriteriet i 6 § och innebär att konkurrensen måste påverkas i högre&lt;br&gt;grad än på ett märkbart sätt för att avtalet skall vara förbjudet. Av&lt;br&gt;central betydelse vid bedömningen av om konkurrensen förvanskas på&lt;br&gt;angivet sätt är föreningens marknadsandel på den relevanta marknaden.&lt;br&gt;Dessa frågor har behandlats i avsnitt 11.3. Som där anförts kan&lt;br&gt;konkurrensen i allmänhet inte anses bli förvanskad i väsentlig omfattning&lt;br&gt;genom här avsedd prissamverkan om föreningens marknadsandel på den&lt;br&gt;relevanta marknaden är högst 25 procent. Om samverkan tar sikte på att&lt;br&gt;balansera köparmakten hos stora köpare med stark eller dominerande&lt;br&gt;ställning torde föreningen kunna ha större marknadsandel än 25 procent&lt;br&gt;utan att konkurrensen förvanskas i väsentlig omfattning om prissam-&lt;br&gt;verkan medverkar till att uppnå marknadsbalans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av promemorian Särskilda&lt;br&gt;konkurrensregler för lantbruket (Ds 1994:20)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den nya konkurrenslagen (1993:20) trädde i kraft den 1 juli 1993. Vad&lt;br&gt;avser konkurrenslagens tillämpning på jordbruksområdet redovisade&lt;br&gt;statsmakterna vid antagandet av lagen en positiv syn på samverkan&lt;br&gt;mellan jordbrukare och andra rå varuproducenter. Bedömningen var att&lt;br&gt;sådan samverkan i s.k. primärföreningar i många fall torde omfattas av&lt;br&gt;förbudet i konkurrenslagen mot konkurrensbegränsande samarbete men&lt;br&gt;att denna samverkan sammmantaget hade så positiva effekter att den i allt&lt;br&gt;väsentligt borde kunna kvalificera för undantag enligt lagens bestämmel-&lt;br&gt;ser om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket har efter en närmare prövning av förhållandena på&lt;br&gt;berörda marknader i en skrivelse till regeringen redovisat sin bedömning&lt;br&gt;att det praktiskt taget inte föreligger några möjligheter att meddela&lt;br&gt;undantag enligt konkurrenslagens bestämmelser for den samverkan som&lt;br&gt;bedrivs mellan enskilda jordbrukare och andra råvaruproducenter i pri-&lt;br&gt;märfö reningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ge genomslagskraft åt statsmakternas intentioner när konkur-&lt;br&gt;renslagen antogs bör det mot denna bakgrund i lagform göras ett&lt;br&gt;undantag från förbudet i 6 § KL för samverkan mellan jordbruksföretag&lt;br&gt;eller andra liknande råvaruproducenter på lantbrukets område inom en&lt;br&gt;ekonomisk förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att det i konkurrenslagen införs särskilda&lt;br&gt;bestämmelser som från förbudet i 6 § KL i allt väsentligt undantar den&lt;br&gt;samverkan som bedrivs inom de ekonomiska föreningar vars medlemmar&lt;br&gt;är företag som bedriver jordbruk, trädgårdsverksamhet eller skogsbruk,&lt;br&gt;eller är i förhållande till föreningen lokala sammanslutningar av sådana&lt;br&gt;företag. Sådana ekonomiska föreningar brukar benämnas primärföre-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget i promemorian omfattar däremot inte - i enlighet med arbets-&lt;br&gt;gruppens uppdrag - sådan s.k. federativ samverkan som är vanligt före-&lt;br&gt;kommande på lantbrukets område och som avser samverkan mellan pri-&lt;br&gt;märföreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall 6 § KL inte gälla för samverkan inom lantbrukets&lt;br&gt;primärföreningar i fråga om avtal som avser produktion, insamling,&lt;br&gt;förädling, försäljning eller därmed sammanhängande verksamhet i fråga&lt;br&gt;om jordbruks-, skogs- eller trädgårdsprodukter eller inköp av varor eller&lt;br&gt;tjänster för sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I undantaget görs vissa begränsningar, i huvudsak enligt följande.&lt;br&gt;Förbudet i 6 § KL skall för det första fortsatt vara tillämpligt på avtal&lt;br&gt;som har till syfte eller ger till resultat att medlemmarnas fria rörlighet på&lt;br&gt;marknaden förhindras eller försvåras i vissa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i KL&lt;br&gt;kunna tillämpas på viss form av prissamverkan i försäljningen som är att&lt;br&gt;betrakta som särskilt negativ. Förbudet skall fortsatt gälla för avtal som&lt;br&gt;innebär att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produceras om inte detta festställande av försäljningspriser är en&lt;br&gt;nödvändig följd av föreningens verksamhet i övrigt, utom vad avser&lt;br&gt;samverkan om försäljning, eller samverkan i föreningen bidrar till att&lt;br&gt;förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt&lt;br&gt;eller ekonomiskt framåtskridande och festställandet av försäljningspriser&lt;br&gt;är nödvändiga för att uppnå ett sådant resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från förbudet i 19 § KL mot missbruk av dominerande ställning görs&lt;br&gt;enligt förslaget ej något undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvens av förslaget är att det tydliggörs att konkurrenslagen&lt;br&gt;inte tar sikte på att hindra lantbrukets primärföreningars existens eller&lt;br&gt;möjlighet att bedriva verksamhet. Förslaget innebär att dessa föreningar&lt;br&gt;i allt väsentligt kan fortsätta att bedriva verksamhet som tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;PROMEMORIANS LAGFÖRSLAG&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 18 a och 18 b §§,&lt;br&gt;samt närmast före 18 a § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något annat inte följer av&lt;br&gt;beslut enligt 8 § eller 15 § eller av&lt;br&gt;13 eller 17 §, är avtal mellan&lt;br&gt;företag förbjudna om de har till&lt;br&gt;syfte att hindra, begränsa eller&lt;br&gt;snedvrida konkurrensen på den&lt;br&gt;svenska marknaden på ett märkbart&lt;br&gt;sätt eller om de ger ett sådant&lt;br&gt;resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något annat inte följer av&lt;br&gt;beslut enligt 8 § eller 15 § eller av&lt;br&gt;13, 17 eller 18 b §, är avtal mellan&lt;br&gt;företag förbjudna om de har till&lt;br&gt;syfte att hindra, begränsa eller&lt;br&gt;snedvrida konkurrensen på den&lt;br&gt;svenska marknaden på ett märkbart&lt;br&gt;sätt eller om de ger ett sådant&lt;br&gt;resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor direkt eller&lt;br&gt;indirekt festställs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar&lt;br&gt;begränsas eller kontrolleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. marknader eller inköpskällor delas upp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. olika villkor tillämpas för likvärdiga transaktioner, varigenom vissa&lt;br&gt;handelspartner får en konkurrensnackdel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. det ställs som villkor för att ingå ett avtal att den andra parten åtar&lt;br&gt;sig ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handels-&lt;br&gt;bruk har något samband med föremålet för avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för jord-&lt;br&gt;bruket m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med primärförening avses i denna&lt;br&gt;lag en sådan ekonomisk förening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vars medlemmar är företag som&lt;br&gt;bedriver jordbruk, skogsbruk eller&lt;br&gt;trädgårdsverksamhet, eller är i&lt;br&gt;förhållande till föreningen lokala&lt;br&gt;sammanslutningar av sådana före-&lt;br&gt;tag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. som inte har annan förening av&lt;br&gt;detta slag som medlem än sådan&lt;br&gt;lokal sammanslutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med jordbruksprodukter avses&lt;br&gt;sådana varor som anges i bilagan&lt;br&gt;till lagen (1990:615) om avgifter&lt;br&gt;på vissa jordbruksprodukter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med trädgårdsprodukter avses&lt;br&gt;sådana varor som anges i bilagan&lt;br&gt;till tulltaxelagen (1987:1068),&lt;br&gt;andra avdelningen kapitel 6-8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skogsprodukter avses sådana&lt;br&gt;varor som anges i bilagan till&lt;br&gt;tulltaxelagen (1987:1068), nionde&lt;br&gt;avdelningen kapitel 44 och tionde&lt;br&gt;avdelningen kapitel 47 och 48.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i 6 § gäller inte för avtal&lt;br&gt;inom en primärförening som avser&lt;br&gt;samverkan om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. produktion, insamling, föräd-&lt;br&gt;ling eller försäljning eller därmed&lt;br&gt;sammanhängande verksamhet&lt;br&gt;såsom användandet av gemensam-&lt;br&gt;ma anläggningar, lagring, bered-&lt;br&gt;ning, distribution eller marknads-&lt;br&gt;föring i fråga om jordbruks-,&lt;br&gt;skogs- eller trädgårdsprodukter,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inköp av varor eller tjänster för&lt;br&gt;sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller dock inte&lt;br&gt;avtal som har till syfte eller ger till&lt;br&gt;resultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att en medlems fria rörlighet pä Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;marknaden förhindras eller för- Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svåras i fråga om valet av avnä-&lt;br&gt;mare eller leverantör eller möjlig-&lt;br&gt;heten att lämna föreningen eller i&lt;br&gt;annat avseende av motsvarande&lt;br&gt;betydelse för medlemmens rörlig-&lt;br&gt;het, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att försäljningspriser direkt eller&lt;br&gt;indirekt fastställs på varor som&lt;br&gt;produceras, om inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) detta fastställande av försälj-&lt;br&gt;ningspriser är en nödvändig följd&lt;br&gt;av föreningens verksamhet i övrigt,&lt;br&gt;utom vad avser samverkan om&lt;br&gt;försäljning, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) samverkan i föreningen bidrar&lt;br&gt;till att förbättra produktionen eller&lt;br&gt;distributionen eller till att främja&lt;br&gt;tekniskt eller ekonomiskt framåt-&lt;br&gt;skridande, och fastställandet av&lt;br&gt;försäljningspriser är nödvändigt&lt;br&gt;för att uppnå ett sådant resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 210&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanställning av remissyttranden över Närings- Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;departementets promemoria (Ds 1994:20) Särskilda Bilaga 3&lt;br&gt;konkurrensregler för lantbruket&lt;/h3&gt;
&lt;h5&gt;Remissinstanserna&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har svar inkommit från Svea Hovrätt, Marknadsdomstolen,&lt;br&gt;Stockholm tingsrätt, Konkurrensverket, Konsumentverket, Statens&lt;br&gt;jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Statens livsmedelsverk, Kommerskolle-&lt;br&gt;gium, Statskontoret, Riksrevisionsverket, Konsumentberedningen,&lt;br&gt;Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden, Länsstyrelserna i Malmöhus,&lt;br&gt;Jämtlands, Västerbottens, Norrbottens, Östergötlands, Värmlands och&lt;br&gt;Uppsala län, Juridiska fakulteten vid Lunds Universitet, Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet, Sveriges Lantbruksuniver-&lt;br&gt;sitet, Svenska Kommunförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel,&lt;br&gt;Sveriges Köpmannaförbund, Företagarnas Riksorganisation, Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund, Sveriges Livsmedelsindustriförbund (SLIM), Handelns&lt;br&gt;samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Köttbranschens Riksförbund,&lt;br&gt;Sveriges Livsmedelshandlareförbund (SSLF) som ansluter sig till&lt;br&gt;Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågors yttrande, Kooperativa&lt;br&gt;förbundet, Kooperativa institutet och Svenska åkeriförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har avgivit gemensamt svar för den&lt;br&gt;samlade lantbrukskooperationen bestående av Arla, Sveriges Frö- och&lt;br&gt;Oljeväxtodlare (SFO), Grönsaksodlamas Riksförbund (GRF), Kronägg,&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Norrbottens läns Skogsägareförening,&lt;br&gt;Mälarskog, Norrskog, Skanek, Skaraborgs Skogsägare, Skogsägareföre-&lt;br&gt;ningen Mellanskog, Skogsägarnas Riksförbund, Skogsägarna Västerbotten&lt;br&gt;(Örnsköldsvik), Skånska Lantmännen, Slakteriförbundet SCAN, Svenska&lt;br&gt;Lantmännens Riksförbund (SLR), Svenska Mejeriernas Riksförening&lt;br&gt;(SMR), Svensk Husdjursskötsel (SHS), Sveriges Potatisodlares Riksför-&lt;br&gt;bund (SPOR), Sveriges Betodlares Centralförening, Sveriges Stärkelse-&lt;br&gt;producenter, Södra Skogsägarna, Trädgårdsnäringens Riksförbund (TRF)&lt;br&gt;och Värmlands Skogsägare. Arla har också avgett ett yttrande på egen&lt;br&gt;hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har yttranden inkommit från Svenska Nestlé AB och Svenska&lt;br&gt;Lantägg AB, Nedre Norrlands Sågverksforening som avgivit gemensamt&lt;br&gt;yttrande for SÅGAB - Sågverken i övre Norrland AB (Umeå), Nedre&lt;br&gt;Norrlands Sågverksforening (Östersund), Centrala Sågverksforeningen&lt;br&gt;(Falun) Värmlands Sågverksforening (Karlstad) och SÅBI, (Jönköping),&lt;br&gt;Mo och Domsjö AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB , Munksjö AB,&lt;br&gt;Korsnäs AB, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), medlemsför-&lt;br&gt;bundet Agrifack (SACO), Svenska lantarbetareförbundet, Skogs- och&lt;br&gt;lan tarbetsgivare förbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållsförteckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till BILAGA 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAMMANSTÄLLNING AV REMISSYTTRANDEN ÖVER&lt;br&gt;NÄRINGSDEPARTEMENTETS PROMEMORIA (Ds 1994:20)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SÄRSKILDA KONKURRENSREGLER FÖR LANTBRUKET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.1 &amp;nbsp;Förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.2 &amp;nbsp;Sammanfattning av remissvaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Den svenska konkurrensrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Förhållandet mellan konkurrenslagen&lt;br&gt;och lagen om ekonomiska föreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Europeiska Unionen och tillämpningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av konkurrensregler på jordbruksområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;EG:s konkurrensreglers tillämpning på jordbruksområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Lantbrukakooperationen och verksamheten inom&lt;br&gt;jordbruks-, och trädgårds- och skogsnäringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;Slakteriorganisationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;Skogsnäringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Behovet av särskilda konkurrensregler for lantbruket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;Förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.1 &amp;nbsp;Behovet av särskilda regler för lantbruket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.2 Invändningar mot den valda lagstiftningstekniken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8. Företag som bör omfattas av de föreslagna&lt;br&gt;konkurrensregkerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;Förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;Remissvaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.1 &amp;nbsp;Definition av primärföreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.2 Vidden av undantaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.3 Lokala föreningar medlemskap i regionala föreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.4 Federativ samverkan&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9. Verksamhet som bör omfattas av undantag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;Förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;Remissvaren&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10 Begränsningar i undantaget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10.1 Förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 Remissvaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.1 Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.2Avtal som förhindrar eller försvårar medlemmens rörlighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.3Avtal som avser fastställande av försäljningspriser&lt;br&gt;10.2.4Prissamverkan inom skogsnäringen&lt;br&gt;10.2.5Icke-ingripandebesked och undantag enligt 8 § KL&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11 Missbruk av en dominerande ställning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11.1 Förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 Remissvaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Kostnader och andra effekter av förslaget&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;13.1 Förslaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 Remissvaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1. Allmänna synpunkter&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;1.1 Förslaget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen föreslår nya bestämmelser i konkurrenslagen som innebär att&lt;br&gt;förbudet i 6 § samma lag inte blir tillämpligt på viss samverkan i en ekono-&lt;br&gt;misk förening vars medlemmar är företag som bedriver jordbruk, skogsbruk&lt;br&gt;eller trädgårdsverksamhet, eller är i förhållande till föreningen lokala&lt;br&gt;sammanslutningar av sådana företag, och som inte har annan förening av&lt;br&gt;detta slag som medlem än sådan lokal sammanslutning. Dessa föreningar&lt;br&gt;benämns på detta område ofta primärföreningar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1.2 Sammanfattning av remissvaren&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Svea Hovrätt har granskat lagförslaget ur språklig och lagteknisk synpunkt.&lt;br&gt;Hovrätten har i huvudsak inget att erinra mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen har ingen erinran mot att undantagsregler av det slag&lt;br&gt;som föreslås i promemorian förs in i konkurrenslagen (KL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt - som utgår ifrån att lagförslaget, såsom arbets-&lt;br&gt;gruppen antagit, inte påverkar resursbehovet hos tingsrätten - instämmer i&lt;br&gt;allt väsentligt i arbetsgruppens bedömningar och har ej någon invändning i&lt;br&gt;sak mot de föreslagna ändringarna i konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket förordar en tidsbegränsad särlagstiftning framför en&lt;br&gt;ändring av konkurrenslagen. Tidsbegränsningen skall ses mot bakgrund av&lt;br&gt;de strukturella frågor som rör jordbruket vilka måste övervägas inom ramen&lt;br&gt;för en översyn av jordbrukspolitiken inför ett medlemskap i EU och&lt;br&gt;behovet av att ge jordbrukets primärföreningar klarare spelregler under&lt;br&gt;denna tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket har inga invändningar mot arbetsgruppens förslag men&lt;br&gt;vill dock framhålla vikten av att reglerna fortfarande gör det möjligt att&lt;br&gt;ingripa om primärföreningama uppträder på marknaden på ett sådant sätt,&lt;br&gt;t ex genom att utnyttja en dominerande ställning, att det leder till negativa&lt;br&gt;effekter för konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket och Statskontoret har ingen erinran mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsstyrelsen tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket (RRV) anser att primärföreningama skall få verka i&lt;br&gt;enlighet med sin särart. Detta är emellertid inte skälig anledning att tillåta&lt;br&gt;primärföreningama i kraft av sitt funktionssätt eliminera konkurrensen på&lt;br&gt;marknaden. Nödvändiga förändringar i primärföreningamas anläggnings-&lt;br&gt;och medlemsstruktur förhindras eller försenas om de inte konkurrerar med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varandra. RRV avstyrker att de föreslagna undantagen till 6 § KL införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsverket har inga synpunkter på förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium delar Konkurrensverkets uppfattning att man inte bör&lt;br&gt;göra undantag för en viss näringsgren genom att ändra i den generella&lt;br&gt;konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentberedningen (KoB) instämmer i huvudsak med arbetsgruppens&lt;br&gt;bedömningar och förslag. Jordbrukare och andra råvaruproducenter bör ha&lt;br&gt;möjlighet att samverka i s.k. primärföreningar. Samverkan i primärföre-&lt;br&gt;ningar behöver i sig inte vara något problem. Det är när föreningarna i sina&lt;br&gt;stadgar etc har regler som är konkurrensbegränsande eller blir för stora&lt;br&gt;alternativt samverkar med andra föreningar och får en alltför stor del av&lt;br&gt;marknaden som oönskade effekter uppstår. Ett undantag måste därför&lt;br&gt;åtföljas av snäva ramar för primärföreningamas agerande och innebära högt&lt;br&gt;ställda krav på föreningarnas uppträdande på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden (LES) tillstyrker den&lt;br&gt;föreslagna lagändringen. LES saknar dock i den remitterade promemorian&lt;br&gt;konkreta exempel på vad som kan anses tillåtet eller inte i konkurrenshän-&lt;br&gt;seende. Sådana exempel hade varit värdefulla med hänsyn till önskvärdheten&lt;br&gt;av under rådande förhållanden tydligare lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att en särlagstiftning är att föredra&lt;br&gt;framför lagförslaget där två nya paragrafen tillfogas i konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Värmlands län tillstyrker de föreslagna ändringar-&lt;br&gt;na/tilläggen i konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län tillstyrker förslaget. Det är av stor betydelse&lt;br&gt;för lantbruksproduktionen i länet att lantbrukskooperationen kan fortsätta att&lt;br&gt;verka. Det är på samma sätt viktigt för skogsbruket att skogsägarföre-&lt;br&gt;ningamas verksamhet kan fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Västerbottens län finner att förslagen är bra och har inget&lt;br&gt;att tillägga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker förslaget. Länsstyrelsen anser&lt;br&gt;att föreslagna ändringar och tillägg i konkurrenslagen sannolikt löser de&lt;br&gt;problem som annars kunnat uppstå för de enskilda medlemmarna i&lt;br&gt;primärföreningama. Särskilt ett län som Norrbotten med dess stora avstånd&lt;br&gt;och med många små producenter är behovet av samverkan vad gäller&lt;br&gt;transporter och vidareförädling nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Länsstyrelsen i Östergötlands läns mening är det angeläget att den&lt;br&gt;samverkan som f n sker i lantbrukets primärföreningar i allt väsentligt&lt;br&gt;möjliggörs även i fortsättningen. Det är samtidigt viktigt att inte konkurrens-&lt;br&gt;reglerna onödigtvis sätts ur spel . Länsstyrelsen kan därför tillstyrka att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undantagsregler införs i konkurrenslagen för olika former av samverkan&lt;br&gt;genom primärföreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Uppsala län instämmer i arbetsgruppens förslag eftersom&lt;br&gt;det är en anpassning till regelsystemet inom EG/EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakulteten vid Lunds Universitet anser det principiellt viktigt&lt;br&gt;och önskvärt att alla näringar såvitt möjligt skall vara underkastade samma&lt;br&gt;konkurrensregler. Promemorian föreslår särskilda lagregler for lantbruket,&lt;br&gt;tyvärr utan att närmare motivera Konkurrensverkets och Arbetsgruppens&lt;br&gt;uppfattning att lantbrukets speciella behov inte kan tillgodoses inom ramen&lt;br&gt;för de nuvarande bestämmelserna i konkurrenslagen, exempelvis reglerna&lt;br&gt;om individuella undantag och gruppundantag. Fakultetsstyrelsen har dock&lt;br&gt;inget att invända mot utformningen av de föreslagna lagändringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet hyser principiellt&lt;br&gt;starka betänkligheter mot denna typ av lagstiftning. Det är en styrka att&lt;br&gt;konkurrenslagen, bortsett från kollektivavtalsområdet, saknar undantag för&lt;br&gt;särskilda branscher eller liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste dock medges att med föreningslagens utformning föreligger&lt;br&gt;särskilda konkurrensrättsliga problem för jordbrukets primärföreningar som&lt;br&gt;kan kräva en speciell lagreglering. Nämnden vill därför inte motsätta sig&lt;br&gt;lagändringen. Enligt nämndens mening bör det emellertid uttryckligen&lt;br&gt;understrykas i det fortsatta lagstiftningsarbetet att det här är en fråga om en&lt;br&gt;ren undantagslösning. Nämnden ser en klar risk för att också olika andra&lt;br&gt;branscher kan komma att framställa propåer om mer eller mindre vittgående&lt;br&gt;legalundantag från konkurrenslagen, särskilt sedan Konkurrensverket&lt;br&gt;avslutat sin nu pågående prövning av olika anmälningar om undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden tillstyrker utifrån den nu nämnda utgångspunkten att legalundan-&lt;br&gt;taget preciseras och snävas in efter de linjer som föreslagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) anser att särskilda konkurrensregler&lt;br&gt;för lantbrukskooperativa företag (inkl, skogsägarkooperationen) är väl&lt;br&gt;motiverade och nödvändiga för att denna näring även fortsättningsvis skall&lt;br&gt;kunna utvecklas på ett för samhället fördelaktigt sätt. Undantagsregler har&lt;br&gt;dock föreslagits för federativ samverkan, för avtal som begränsar med-&lt;br&gt;lemmarnas fria rörlighet på marknaden samt för prissamverkan. Dessa&lt;br&gt;regler finner Sveriges lantbruksuniversitet vara alltför restriktiva och&lt;br&gt;otillräckligt underbyggda. Önskvärt vore vidare att konkurrenslagen tog i&lt;br&gt;beaktande att producentkooperativa företag (inkl, lantbrukskooperativa) kan&lt;br&gt;vara organiserade i andra associationsformer än ekonomisk förening, samt&lt;br&gt;explicit gav tillstånd även till den myckenhet av producentkooperation, som&lt;br&gt;förekommer utanför lantbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet har i och för sig ingen anledning att ta&lt;br&gt;ställning till hur ett särskilt undantag för lantbruket i konkurrenslagen skall&lt;br&gt;utformas, men konstaterar att behovet av att redan nu göra lagändringar i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993 års konkurrenslag beror på att tillräcklig hänsyn inte tagits till&lt;br&gt;konflikten mellan konkurrenslagen och föreningslagen när den nya&lt;br&gt;konkurrenslagen skrevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grossistförbundet Svensk Handel avstyrker förslaget i dess nuvarande ut-&lt;br&gt;formning och vill i stället föreslå att undantag beviljas inom ramen för&lt;br&gt;nuvarande konkurrenslag. Detta även om undantagen blir mer begränsade&lt;br&gt;än vad som från lantbrukskooperationens sida bedömts som önskvärt. Det&lt;br&gt;synes rationellt att undantag beviljas genom av regeringen utfärdat grupp-&lt;br&gt;undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Köpmannaförbunds grundläggande inställning är att en fri&lt;br&gt;konkurrens på lika villkor främjar effektiviteten i näringslivet och driver&lt;br&gt;utvecklingen framåt. Mot bakgrund av detta anser Förbundet att det är&lt;br&gt;viktigt att det i så stor utsträckning som möjligt ges likartade konkurrens-&lt;br&gt;förutsättningar för företagen. Därför bör även lantbrukets företag i så stor&lt;br&gt;utsträckning som möjligt behandlas som övriga företag på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda regler som nu föreslås för lantbruket grundar sig emellertid på&lt;br&gt;den särställning som statsmakterna sedan lång tid givit lantbruket och dess&lt;br&gt;olika samarbetsformer. Samverkan inom primärföreningar sker dessutom&lt;br&gt;ofta mellan små foretag, vilket torde medföra en rationellare verksamhet hos&lt;br&gt;dessa. Det är också en tradition hos svenska företag att organisera sig i&lt;br&gt;olika samarbetsformer. Mot bakgrund av detta invänder Köpmannaförbundet&lt;br&gt;inte mot att samverkan kring den grundläggande verksamheten i lantbrukets&lt;br&gt;primärföreningar ges ett undantag i konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagarnas Riksorganisation (FR) avstyrker förslaget. FR delar arbets-&lt;br&gt;gruppens uppfattning att konkurrenslagen inte får förhindra jordbrukets s k&lt;br&gt;primärföreningars möjlighet att bedriva verksamhet. FR anser emellertid att&lt;br&gt;ett uttryckligt undantag i konkurrenslagen för en viss företagsform är&lt;br&gt;olämpligt. Ett undantag for primärföreningama bör istället ges genom en&lt;br&gt;tidsbegränsad särlagstiftning i avvaktan på ett eventuellt svenskt medlemskap&lt;br&gt;i den Europeiska Unionen (EU). FR anser vidare att sambandet mellan&lt;br&gt;lagen om ekonomiska föreningar och konkurrenslagen bör genomgå en&lt;br&gt;översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet invänder inte mot att den grundläggande verksamheten&lt;br&gt;i primärföreningama ges ett undantag. Att låta förbudet i 6 KL slå igenom&lt;br&gt;helt skulle uppenbarligen i många fall få orimliga och även samhällsekono-&lt;br&gt;miskt skadliga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet vill dock starkt understryka vikten av att undantaget inte tillåts&lt;br&gt;skapa konkurrenssnedvridande förskjutningar av styrkeförhållandena på be-&lt;br&gt;rörda marknader. Förekomsten av verksamhet som skyddas av det särskilda&lt;br&gt;undantaget borde med andra ord skapa en presumtion för att också motsva-&lt;br&gt;rande samverkan mellan primärföreningens kunder eller leverantörer skall&lt;br&gt;ges dispens vid en prövning enligt 8 KL. Detta bör klart framgå av&lt;br&gt;motiven. Alternativt kan de särskilda bestämmelserna kompletteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Livsmedelsindustriförbund (SLIM) har inga invändningar mot&lt;br&gt;att ett undantag görs från förbudet i 6 § KL för samverkan mellan&lt;br&gt;jordbruksföretag eller andra liknande råvaruproducenter på lantbrukets&lt;br&gt;område inom en primärförening. I övrigt instämmer Livsmedelsindustriför-&lt;br&gt;bundet i de synpunkter som framförts i Industriförbundets svar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelns Samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Sveriges livsmedels-&lt;br&gt;handlaresförbund (SSLF) stödjer förslaget om särskilda konkurrensregler&lt;br&gt;för samverkan i primärföreningar i så motto att det bör vara möjligt för&lt;br&gt;jordbruksföretag och andra råvaruproducenter att samverka i s.k. primär-&lt;br&gt;föreningar när det gäller samordning betr, produktion, insamling, inköp,&lt;br&gt;lagring och försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetsorganet anser emellertid att en sådan samverkan bör möjliggöras&lt;br&gt;genom en lagändring så att det blir möjligt att medge gruppundantag.&lt;br&gt;Alternativt bör den föreslagna lagen tidsbegränsas. Enligt Samarbetsorganets&lt;br&gt;uppfattning bör i huvudsak samma förutsättningar gälla för primärföreningar&lt;br&gt;inom jordbruket som för kedjor i detaljhandeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att ta ställning i detaljer tillstyrker Kooperativa institutet att&lt;br&gt;kooperativ samverkan i primärföreningar inom jordbruks- m.fl. näringar&lt;br&gt;undantas från förbudet i 6 § KL. Förslaget sammanfaller i sak med vad som&lt;br&gt;gäller i EU och USA och som enligt Kooperativa institutets mening redan&lt;br&gt;tolkningsvis kan anses gälla enligt nuvarande konkurrenslag. Kooperativa&lt;br&gt;institutet reser dock principiella invändningar mot förslaget samt avvisar&lt;br&gt;uppfattningen att skäl saknas för reglering av även federativ samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) m.fl framstår det som klart det&lt;br&gt;föreliggande förslaget från arbetsgruppen inte avhjälper konkurrenslagens&lt;br&gt;brister såvitt avser de lantbrukskooperativa företagen. Förslaget kommer&lt;br&gt;inte heller att öka förutsättningarna för att skapa en konkurrenskraftig&lt;br&gt;svensk livsmedelsproduktion. I själva verket innebär förslaget ett medvetet&lt;br&gt;steg mot en styrning från konkurrensverket för att försvaga de lantbruks-&lt;br&gt;kooperativa företagen. Att detta också blir till förfång för landets ekonomi&lt;br&gt;är tydligen av underordnat intresse. Förslaget är direkt riktat mot den&lt;br&gt;ekonomiska föreningen som företagsform. Därmed strider det mot den syn&lt;br&gt;på producentkooperation som näringsutskottet och riksdagen givit uttryck&lt;br&gt;för. Förslaget kan inte läggas till grund för lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köttbranschens Riksförbund anser att de jordbrukskooperativa företagen&lt;br&gt;har självfallet ett berättigande och naturligtvis måste det föreligga en rätt för&lt;br&gt;enskilda producenter att organisera sig i ekonomiska föreningar. Det är&lt;br&gt;vidare så att dessa föreningar med samma klara rätt som övriga företag,&lt;br&gt;skall ha möjlighet att styra sin verksamhet rationellt och effektivt. Den&lt;br&gt;ändring av § 18 a, som föreslås kan Riksförbundet därför tillstyrka.&lt;br&gt;Köttbranschen redovisar dock närmare vissa problemställningar i anslutning&lt;br&gt;till § 18 b.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Lantägg AB tillstyrker förslaget. Samarbete i primärföreningar är&lt;br&gt;väl motiverat som samarbetsform mellan jordbruksföretag. Däremot kan&lt;br&gt;samarbete mellan primärföreningar i dominerande federationer, koncerner&lt;br&gt;eller intressebolag orsaka ur konkurrenssynpunkt skadliga konsekvenser.&lt;br&gt;Samverkan mellan olika företag i fråga om ledning kan också orsaka&lt;br&gt;liknande konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Nestlé AB har inget att invända mot att lantbrukare medges rätt att&lt;br&gt;samverka i sina primärföreningar när det gäller den grundläggande verksam-&lt;br&gt;heten. Förutom EU har åtskilliga andra länder även särregler för lantbruks-&lt;br&gt;näringen i förhållande till gällande konkurrenslagstiftning. Även om enligt&lt;br&gt;EES-avtalet rena jordbruksprodukter inte omfattas innefattar avtalet&lt;br&gt;emellertid sådana förädlade jordbruksprodukter som anges i EES-avtalets&lt;br&gt;protokoll 3 m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperativa Förbundet (KF): Det nu framlagda förslaget till ändringar&lt;br&gt;i konkurrenslagen visar på en sådan konkret brist som KF tidigare påtalat&lt;br&gt;i sitt remissyttrande över förslaget till ny konkurrenslag. Mot den bak-&lt;br&gt;grunden har KF inget att invända mot att lagstiftaren nu rättar till denna&lt;br&gt;ofullkomlighet i konkurrenslagen på det lantbrukskooperativa området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nedre Norrlands Sågverksforening m.fl. föreslår att förslaget till ändring&lt;br&gt;av KL endast skall omfatta jordbruket och trädgårdsnäringen, men inte&lt;br&gt;skogsnäringen. Då råvarukostnaden står för den ojämförligt största&lt;br&gt;kostnadsposten för sågverken är det av avgörande betydelse för hela&lt;br&gt;sågverksindustrins utveckling att alla kategorier av sågverk får möjlighet att&lt;br&gt;konkurrera om råvaran på lika villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den händelse regeringen ändå väljer att inkludera skogsnäringen i&lt;br&gt;lagförslaget, vill Sågverksföreningama framhålla att med tanke på att det rör&lt;br&gt;sig om en dispenslagstiftning som sätter KLs generella förbud åt sidan och&lt;br&gt;ger fritt spelrum för vissa aktiviteter i näringslivet, är det av största vikt att&lt;br&gt;undantagen utformas och tillämpas mycket restriktivt. De begränsningar som&lt;br&gt;föreslås i undantaget är därför av stor betydelse. Detta gäller avtal som&lt;br&gt;förhindrar eller försvårar medlemmars fria rörlighet på marknaden, liksom&lt;br&gt;avtal som innebär att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs i&lt;br&gt;primärföreningen på varor som produceras av denna eller av dess med-&lt;br&gt;lemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mo och Domsjö AB (MoDo) godtar förslaget under en, mycket viktig,&lt;br&gt;förutsättning. Lagstiftaren måste uttryckligen anvisa Konkurrenserket en rätt&lt;br&gt;och skyldighet att vid tillämpning av konkurrens lagen beakta effekterna av&lt;br&gt;den nu föreslagna lagstiftningen. Konkurrensverket måste således ges en rätt&lt;br&gt;att tillåta samverkan också bland köpare av olika kategorier så länge detta&lt;br&gt;kan anses gagna en effektiv handel med skogsråvara som i slutledet gynnar&lt;br&gt;konsumenterna av skogsindustrins förädlade produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora Kopparbergs Bergslags AB (STORA) konstaterar att särlagstift-&lt;br&gt;ningen kommer att omfatta skogsägareföreningar men inte exempelvis&lt;br&gt;sägverksföreningar. Konsekvensen av förslaget kan bli att helt olika&lt;br&gt;spelregler kommer att gälla för marknadens parter beroende av företags-&lt;br&gt;form. Förslaget går betydligt längre än som är nödvändigt för primärföre-&lt;br&gt;ningarnas existens och möjlighet att bedriva verksamhet. Såvitt Stora kan&lt;br&gt;bedöma överensstämmer förslaget ej heller med motsvarande regler inom&lt;br&gt;EU på jordbruksområde respektive skogsbruksområdet. Några skäl för ett&lt;br&gt;så pass långtgående förslag har ej redovisats av arbetsgruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skogsägareföreningama kommer att omfattas av en kommande&lt;br&gt;särlagstiftning är det av största vikt att lagstiftarna klargör att även&lt;br&gt;samverkan mellan skogsbolagen för anskaffande av virke, liksom samverkan&lt;br&gt;inom sågverksföreningama, kan fortsätta och därmed erbjuda en nödvändig&lt;br&gt;funktion och stabilitet på virkesmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från Munksjö ABs sida ser man med mycket stor oro på en situation, där&lt;br&gt;primärföreningama via särbehandling ges en ännu mer dominerande roll.&lt;br&gt;Skulle exempelvis Sydved AB inte kunna fortsatta att vara en motvikt till&lt;br&gt;Skogsägarföreningama, blir dessa helt dominerande på virkesmarknaden.&lt;br&gt;Det är därför av största betydelse att alla berörda parter och konstellationer&lt;br&gt;kan fortsätta att verka som tidigare och på så lika villkor som möjligt, även&lt;br&gt;ur konkurrensrättslig synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skogsägarföreningama, som det föreslås i promemorian, tillåts verka&lt;br&gt;som tidigare förutsätter Munksjö att motsvarande regler skall gälla för&lt;br&gt;Sydved AB även i framtiden. Konkurrensverket måste således ge rätt att&lt;br&gt;tillåta motsvarande samverkan för övriga köparkategorier för att bibehålla&lt;br&gt;en fungerande virkesmarknad och en sund konkurrens mellan partema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Korsnäs AB delar i allt väsentligt den uppfattning som Stora redovisat i sitt&lt;br&gt;remissvar. Korsnäs förutsätter att om lantbrukskooperationens skogsägar-&lt;br&gt;föreningar erhåller ett lagstadgat skydd, även sammanslutningar som utgör&lt;br&gt;deras motparter och som bildats till följd av skogsägarföreningamas&lt;br&gt;ställning på marknaden erhåller ett motsvarande skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) delar i huvudsak pro-&lt;br&gt;memorians bedömningar och kan i väsentliga delar ställa sig bakom dess&lt;br&gt;förslag. Att den inhemska konkurrensen fungerar är särskilt viktigt på&lt;br&gt;livsmedelsmarknaden, eftersom de svenska producenterna skyddas mot pris&lt;br&gt;tryckande import genom ett gränsskydd. TCO vill peka på att riktade&lt;br&gt;gränsskyddssänkningar sannolikt är det effektivaste medlet att motverka&lt;br&gt;konkurrensbrister på enskilda marknader på livsmedelsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agrifack anser att nyttoaspekten i lantbrukets primärföreningars verksamhet&lt;br&gt;nu får lagstadgat skydd i form av undantag för samverkan mellan råvarupro-&lt;br&gt;ducent och ekonomisk förening. Genom den översyn och korrigering av&lt;br&gt;Konkurrenslagen Statens Konkurrensverk initierade har lagen nu erhållit en&lt;br&gt;mer marknadsanpassad form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Lantarbetareförbundet har inget att erinra mot det förslag till&lt;br&gt;ändrade regler för konkurrensen inom lantbruket som föreslås av arbets-&lt;br&gt;gruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogs- och lantarbetsgivareförbundet anser att förslaget är välkommet,&lt;br&gt;men i två avseenden inte tillfredsställande. Medlemmar i ekonomiska&lt;br&gt;föreningar måste ha rätt att få kontinuerlig prisinformation från föreningen&lt;br&gt;för sina produkter. Förslaget innehåller så många oklarheter att berörda&lt;br&gt;parter redan i kommentarerna rekommenderas att begära tolkning via&lt;br&gt;Konkurrensverket. Så bör inte en ny lag vara utformad!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Svea Hovrätt: Orden &amp;quot;på ett märkbart sätt&amp;quot; synes av misstag ha utelämnats&lt;br&gt;vid återgivandet av 6 § på s 4 i promemorian. Uttrycket skall infogas efter&lt;br&gt;&amp;quot;på den svenska marknaden&amp;quot;. Trädgårdsprodukter har felaktigt kommit att&lt;br&gt;stavas med två &amp;quot;s&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: I 6 § första stycket, näst sista raden, såväl&lt;br&gt;under rubrik &amp;quot;Nuvarande lydelse&amp;quot; som &amp;quot;Föreslagen lydelse&amp;quot;, har orden &amp;quot;på&lt;br&gt;ett märkbart sätt&amp;quot; fallit bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Den svenska konkurrensrätten&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Konsumentberedningen (KoB) är en kommitté under jordbruksdeparte-&lt;br&gt;mentet och tillsattes 1991 för att tillvarata konsumentintresset inom ramen&lt;br&gt;för den nya livsmedelspolitiken. Detta innebär bl.a. att KoB skall följa och&lt;br&gt;utvärdera reformen ur ett brett konsumentperspektiv. En väl fungerande&lt;br&gt;konkurrens är det viktigaste medlet att hålla tillbaka prisutvecklingen. Detta&lt;br&gt;gäller inte minst inom livsmedelssektorn, som från att ha varit en genom-&lt;br&gt;reglerad sektor nu skall anpassa sig till den fria marknadens villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skärpt konkurrenslagstiftning genom lagen (1991:921) om förbud mot&lt;br&gt;konkurrensbegränsning i fråga om jordbruksprodukter och den nya&lt;br&gt;konkurrenslagen (1993:20) spelar härvidlag en avgörande roll. Den tillsyn&lt;br&gt;som Konkurrensverket utövar har också en mycket stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet vill i detta sammanhang på nytt väcka frågan&lt;br&gt;om att finna former för att ta hänsyn till den kommunala verksamhetens&lt;br&gt;särart vid tillämpningen av konkurrenslagen. Vi har tidigare berört frågan&lt;br&gt;i vårt remissyttrande 1991-11-08 över betänkandet &amp;quot;Konkurrens för ökad&lt;br&gt;välfärd&amp;quot; och därefter i vårt yttrande 1992-03-27 över betänkandet &amp;quot;Konkur-&lt;br&gt;rensen inom den kommunala sektorn&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från principiella utgångspunkter är det viktigt att slå fast att kommunal&lt;br&gt;självstyrelse inte kan ses som något &amp;quot;särintresse&amp;quot;. Den kommunala&lt;br&gt;självstyrelsen tillvaratar allmänna intressen på det lokala planet och är&lt;br&gt;grundlagsfäst. Den kommunala självstyrelsen har ett allmänt högre&lt;br&gt;konstitutionellt intresse än konkurrensregleringen som är ett medel och inte&lt;br&gt;ett mål i sig. Detta bör givetvis återverka också på konkurrenslagstiftningen&lt;br&gt;när det gäller kommunal verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter tillkomsten av 1982 års konkurrenslag och nu gällande konkurrenslag&lt;br&gt;har konfliktpunktema mellan kommunallag och konkurrenslag ökat. I&lt;br&gt;praktiken innebär detta att konkurrensverket kan gå in och göra uttalanden&lt;br&gt;i fråga om kommunernas inre organisation eller lägga synpunkter på&lt;br&gt;verksamhet som primärt bör avgöras efter lokala kommunalpolitiska&lt;br&gt;bedömningar. Från rättsvetenskapligt håll har man också pekat på den&lt;br&gt;inbyggda konflikten mellan konkurrenslag och kommunallag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett grundläggande problem är när kommunerna skall betraktas som&lt;br&gt;företagare i konkurrenslagens mening. En rimlig utgångspunkt borde vara&lt;br&gt;att detta skulle avse de fell då kommunerna driver näringsverksamhet i&lt;br&gt;kommunallagens mening - t.ex. kommunala trafikföretag, energiverk - och&lt;br&gt;ej i andra fell. Lagarna borde stämma överens för att undvika konflikter&lt;br&gt;och tillämpningsproblem. Enligt vår mening borde konkurrenslagen kunna&lt;br&gt;tillämpas på kommunal verksamhet endast när kommunerna driver&lt;br&gt;näringsverksamhet inom de ramar som kommunallagen anger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat problem är att kommunalrättsligt tillåten bidragsgivning till&lt;br&gt;föreningslivet - t.ex. på kultur- och fritidssektorn - numera tas upp av&lt;br&gt;konkurrensverket från konkurrensrättslig synpunkt, trots att bidrags-&lt;br&gt;givningen är helt legitim från kommunalrättslig synpunkt. Därigenom ger&lt;br&gt;sig konkurrensverket in på kommunalpolitiska bedömningar i konkreta fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är värt att notera att en motsvarande bidragsgivning från statens sida i&lt;br&gt;form av stöd till idrottsorganisationer eller kulturlivet - t.ex. de statliga&lt;br&gt;teatrarna - inte tagits upp till prövning av Konkurrensverket. Principiellt&lt;br&gt;sett är det ingen skillnad om staten subventionerar priserna på de statliga&lt;br&gt;teatrarna och när en kommun gör det i fråga om sin stadsteater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrunden anser vi att konkurrenslagen också bör ses över i fråga&lt;br&gt;om förhållandena till kommunallagen. Det är viktigt att finna former så att&lt;br&gt;hänsyn kan tas till den kommunala sektorns särart vid tillämpningen av&lt;br&gt;konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogs- och lantarbetsgivareförbundet: Att konkurrenslagen antagits i sin&lt;br&gt;nuvarande utformning väcker annars farhågor inför framtiden. De flesta&lt;br&gt;torde ha uppfattningen att de som har att ansvara för lagstiftningen måste&lt;br&gt;ha förmåga och vilja att lyssna på synpunkter från berörda parter och att&lt;br&gt;tränga in i konsekvenserna av de förslag som läggs. Den utformning&lt;br&gt;konkurrenslagen fått visar att det brustit i detta avseende. Man kan få in-&lt;br&gt;trycket att Romfördraget gett all inspiration och att lämnade kommentarer&lt;br&gt;och synpunkter inte beaktats alls. Uppenbart är också att den nuvarande&lt;br&gt;konkurrenslagen vittnar om en oroväckande brist på kunskap om kooperatio-&lt;br&gt;nen och dess betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Förhållandet mellan konkurrenslagen och&lt;br&gt;lagen om ekonomiska föreningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet har i och för sig ingen anledning att ta&lt;br&gt;ställning till hur ett särskilt undantag för lantbruket i konkurrenslagen skall&lt;br&gt;utformas, men konstaterar att behovet av att redan nu göra lagändringar i&lt;br&gt;1993 års konkurrenslag beror på att tillräcklig hänsyn inte tagits till&lt;br&gt;konflikten mellan konkurrenslagen och föreningslagen när den nya&lt;br&gt;konkurrenslagen skrevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om lagändringar skall göras bör emellertid beaktas att åtskilliga ekonomiska&lt;br&gt;föreningar är verksamma utanför lantbrukskooperationen där det också kan&lt;br&gt;finnas behov av undantagsbestämmelser. Det förekommer att kommunal&lt;br&gt;verksamhet bedrivs i form av ekonomiska föreningar i ett tjugutal fall.&lt;br&gt;Vidare förekommer i stor utsträckning att kommunerna på kommunalrättslig&lt;br&gt;grund ger bidrag till t.ex. föräldrakooperativ och annan kooperativ&lt;br&gt;verksamhet som oftast drivs i form av ekonomiska föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet anser därför att förhållandet mellan konkurrenslagen och lagen&lt;br&gt;om ekonomiska föreningar nu bör ses över från mer allmänna synpunkter.&lt;br&gt;En given utgångspunkt bör därvid vara att konkurrenslagen måste utformas&lt;br&gt;med hänsyn till de speciella förutsättningar som lagen om ekonomiska&lt;br&gt;föreningar ger kooperativ verksamhet. Det vore absurt om lagstiftaren&lt;br&gt;medvetet skulle acceptera lagkonflikter mellan två centrala lagsystem.&lt;br&gt;Konkurrenslagen befinner sig inte i ett rättsligt vakuum utan måste utformas&lt;br&gt;med hänsyn till annan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLU: Genom förslagets krav på hur medlemsrelationen ska vara uppbyggd&lt;br&gt;kommer de producentkooperativa företagen inte att kunna fungera på ett&lt;br&gt;sådant sätt som lagen om ekonomiska föreningar garanterar dem. När&lt;br&gt;begreppet medlemskap förnekas, kan producentkooperativt företagande reellt&lt;br&gt;omöjliggöres. Utredningen avslöjar brist på kunskap om förutsättningarna&lt;br&gt;för livsmedelsproduktion och kooperativt företagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperativa institutet: Enligt vår mening kännetecknas arbetsgruppens/-&lt;br&gt;regeringens diskussion vidare av vissa terminologiska felaktigheter. I&lt;br&gt;promemorian sägs, att företagsformen ekonomisk förening &amp;quot;konstitueras&lt;br&gt;således av viss samverkan. Sådan samverkan kan i någon mening begränsa&lt;br&gt;konkurrensen mellan föreningens medlemmar&amp;quot;. Begränsning av med-&lt;br&gt;lemmarnas rörlighet är därför en naturlig och nödvändig följd av kooperativ&lt;br&gt;samverkan, dock ej att likställa med &amp;quot;orörlighet&amp;quot;. Även områdesindelningen&lt;br&gt;är en principiellt viktig grund i kooperativt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härefter övergår promemorian till att diskutera oförenligheten mellan&lt;br&gt;konkurrenslagen, som bygger på motsatt utgångspunkt, och lagen om&lt;br&gt;ekonomiska föreningar. Regeringen/arbetsgruppen anför bl a, att &amp;quot;Företagen&lt;br&gt;kan vara rättsligt förpliktade att handla på visst sätt. Konkurrensbegränsande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtal eller avtalsvillkor vilka sålunda inte ger uttryck för den fria parts-&lt;br&gt;viljan, utan är en direkt följd av denna, kan således inte angripas med stöd&lt;br&gt;av konkurrenslagen&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening, kan lagen om ekonomiska föreningar och de grund-&lt;br&gt;läggande principerna bakom denna i sig anses som en sådan bakomliggande&lt;br&gt;reglering som förpliktigar en ekonomisk förening eller en grupp av&lt;br&gt;ekonomiska föreningar att handla på visst sätt. Den ekonomiska föreningens&lt;br&gt;själva syfte år ju samverkan eller - i föreningsrättslig mening - &amp;quot;konkur-&lt;br&gt;rensbegränsning&amp;quot;, vilken ej behöver vara liktydig med konkurrens-&lt;br&gt;begränsning i konkurrenslagens mening. Stadgarna reglerar medlemmarnas&lt;br&gt;rättigheter och skyldigheter inom det område föreningen/föreningama är&lt;br&gt;verksamma. Det kan därför hävdas att samverkan i en primärförening är en&lt;br&gt;intern marknad vars uppträdande på den &amp;quot;externa marknaden&amp;quot; i konkur-&lt;br&gt;renslagens mening skall bedömas som ett enhetligt och samlat agerande.&lt;br&gt;Mot denna bakgrund &amp;quot;kan den situationen uppkomma att konkurrenslagen&lt;br&gt;inte alls skall tillämpas&amp;quot; gälla även i nu aktuellt hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framstår därför enligt vår mening som klart otillfredsställande, att&lt;br&gt;undantaget från förbudet i 6:e paragrafen konkurrenslagen i härvarande&lt;br&gt;sammanhang och till följd av konkurrenslagens grundläggande utgångs-&lt;br&gt;punkter samt negativa syn på samverkan överhuvud, inte endast framstår&lt;br&gt;som principiellt tvivelaktigt, utan dessutom &amp;quot;inte föranletts av sådana&lt;br&gt;rättsliga aspekter rörande konflikter mellan konkurrenslagen och lagen om&lt;br&gt;ekonomiska föreningar—.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KF: KF vill kraftigt betona att KF:s principiella kritik mot konkurrensla-&lt;br&gt;gens konstruktion kvarstår. KF begär därför en samlad översyn av lagen&lt;br&gt;med särskild inriktning på att lösa den konflikt som föreligger mellan&lt;br&gt;konkurrenslagen å ena sidan och samverkansformer mellan ekonomiska&lt;br&gt;föreningar å andra sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagarnas Riksorganisation (FR): Sambanden mellan lagen om&lt;br&gt;ekonomiska föreningar och konkurrenslagen bör genomgå en översyn. Ett&lt;br&gt;i konkurrenslagen uttryckligt undantag för en viss verksamhet innebär att&lt;br&gt;lagen förlorar i konformitet. Dessutom kan undantaget ifrågasättas av andra&lt;br&gt;verksamheter som bedrivs genom liknande samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) m.fl.: En grundläggande brist i&lt;br&gt;arbetsgruppens förslag är att detta inte grundas på någon rättslig analys av&lt;br&gt;konflikten mellan konkurrenslagen och föreningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att den ekonomiska föreningen betraktas som en kartell kommer i&lt;br&gt;teknisk mening all samverkan som har konkurrensaspekter att i princip vara&lt;br&gt;förbjuden. Ett stort antal samverkansprojekt på federationsnivå inom&lt;br&gt;lantbruskooperationen riskerar att behöva avvecklas eller ändras till förfång&lt;br&gt;för bönderna, för svensk export och i slutänden även för konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningarnas möjlighet att agera på marknaden i enlighet med sina syften&lt;br&gt;beskärs av förslaget. Den av LRF påtalade konflikten mellan konkurrens-&lt;br&gt;lagen och föreningslagen har arbetsgruppen inte analyserat och än mindre&lt;br&gt;löst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska föreningen som företagsform måste respekteras konkur-&lt;br&gt;rensrättsligt och därmed ges samma möjligheter att agera på marknaden som&lt;br&gt;andra företagsformer. Det kan inte ligga i samhällets intresse att direkt&lt;br&gt;motverka en företagsform på marknaden när intresset snarare bör vara att&lt;br&gt;stimulera mångfald.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundsyn som präglar arbetsgruppens förslag kan inte accepteras.&lt;br&gt;Förslaget uppfyller inte lantbrukskooperationens krav på att den ekonomiska&lt;br&gt;föreningen respekteras som företagsform. Det är diskriminerande att&lt;br&gt;statsmakterna lägger sig i företagsintema frågor i en ekonomisk förening när&lt;br&gt;samma frågor eller företeelser i ett aktiebolag inte blir föremål för stats-&lt;br&gt;makternas ingripanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF erinrar om att det finns tusentals ekonomiska föreningar utanför&lt;br&gt;lantbrukskooperationen som inte omfattas av de föreslagna undantags-&lt;br&gt;bestämmelserna. Hur beaktas de föreningsrättsliga aspekterna i dessa fall vid&lt;br&gt;konkurrensverkets prövning? Experter i arbetsgruppen utreder f n för-&lt;br&gt;hållandet mellan konkurrenslagen och föreningslagen men deras resultat har&lt;br&gt;inte tillåtits påverka förslaget. Remissinstanserna har således ej tillgång till&lt;br&gt;denna analys. LRF finner detta anmärkningsvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten måste vara att konkurrenslagen skall respektera företags-&lt;br&gt;formen ekonomisk förening sådan den kommer till uttryck i föreningslagen.&lt;br&gt;Detta innebär att de specifika förutsättningarna för företagsformen måste&lt;br&gt;beaktas. Arbetsgruppens förslag grundas dock på en kartellfixering i synen&lt;br&gt;på företaget ekonomisk förening som det av andra skäl bedömts nödvändigt&lt;br&gt;att ge undantag. Tvingande regler i föreningslagen, som t ex deltagande-&lt;br&gt;kravet och öppenhetsprincipen, beaktas ej vid denna kartellklassificering.&lt;br&gt;Det krävs undantag för sådant som föreningslagen förutsätter. Härigenom&lt;br&gt;förnekas företagsformen ekonomisk förening. Detta är inte&lt;br&gt;likställighet/likaberättigande av företagsformen gentemot andra företags-&lt;br&gt;former. Det är diskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för undantagsregler i konkurrenslagen på lantbruksområdet&lt;br&gt;måste vidare vara den verklighet i form av differentierade förenings-&lt;br&gt;lösningar/samverkan som på grund av marknadsmässiga och bransch-&lt;br&gt;specifika förutsättningar finns inom lantbrukskooperationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogs- och lantarbetsgivareförbundet: Föreningsrörelsen Lantbrukets&lt;br&gt;ekonomiska föreningsrörelse har gamla anor i Sverige. De första före-&lt;br&gt;ningarna började sin verksamhet vid mitten av 1800 talet och strax efter&lt;br&gt;sekelskiftet fanns flertalet av de riksorganisationer etablerade, som&lt;br&gt;fortfarande fungerar som sammanhållande enheter för dagens primärföre-&lt;br&gt;ningar. Verksamheten är följaktligen väl beprövad. Den har varit till stor&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nytta, inte bara för utvecklingen inom lantbruket, utan också for folk-&lt;br&gt;hushållningen. Det senare kanske allra mest påtagligt under andra världs-&lt;br&gt;kriget. För dagens företagare inom lantbruk, trädgårdsnäring och skog har&lt;br&gt;den ekonomiska föreningsrörelsen fortfarande stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ändringsförslagets punkt 6 anges grunden för en ekonomisk förening.&lt;br&gt;Redovisningen är dock ofullständig och något missvisande genom att det&lt;br&gt;kanske viktigaste kriteriet for den enskilde medlemmen utelämnats,&lt;br&gt;nämligen: &amp;quot;lika pris för lika prestation&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Få yrken kräver kunskaper inom så många områden som lantbruket. Bland&lt;br&gt;de många ansvarsområdena har flertalet utövare valt att ägna sig åt&lt;br&gt;produktion och verksamhet inom det egna företaget och att lita på trygg-&lt;br&gt;heten i att den ekonomiska föreningen hela tiden presenterar bästa möjliga&lt;br&gt;avräkningspris - utan ständiga förhandlingar. Detta är det kanske viktigaste&lt;br&gt;skälet till att han väljer att vara föreningsmedlem. Som sådan väljer han&lt;br&gt;representanter till fullmäktige och styrelse och kan härigenom påverka&lt;br&gt;företagets inriktning och policy.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ekonomisk förening i mellansverige har följande tänkvärda devis som&lt;br&gt;riktpunkt &amp;quot;Örebro lantmän ska alltid vara medlemmarnas bästa affärspart-&lt;br&gt;ner&amp;quot;. Det ger vad man brukar kalla medlemsnytta och kan uppfyllas, inte&lt;br&gt;i första hand genom höga konsumentpriser, utan genom rationell hantering&lt;br&gt;och minimering av mellanledets andel. Det senare f.ö. också en väsentlig&lt;br&gt;del i den kooperativa modellen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rekommendationer till nya system för föreningarnas affärsverksamhet&lt;br&gt;som framförs i kommentarerna på sid 64 får väl anses ligga något vid sidan&lt;br&gt;om uppdraget för lagrådsremissen. Det finns de facto olika system, som&lt;br&gt;passar in i olika situationer, men mycket stora negativa effekter kommer att&lt;br&gt;uppstå, om myndighetsingripanden ska sabotera ett väl etablerat system.&lt;br&gt;Man kan bara hoppas, att det inte är drömmen om Söigården som hägrar&lt;br&gt;- den modellen duger inte idag!&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Lantarbetareförbundet: Både konsument- och lantbrukskoopera-&lt;br&gt;tionen spelar en viktig roll om svaga konsument- och producent intressen.&lt;br&gt;Det är därför viktigt att samhället inte förhindrar kooperativ samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Europeiska Unionen och tillämpningen av&lt;br&gt;konkurrensregler på jordbruksområdet i&lt;br&gt;andra länder&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;5.1 EG:s konkurrensreglers tillämpning på jordbruks-&lt;br&gt;området&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;RRV: En målsättning med jordbrukspolitiken är att Sverige, vid ett inträde&lt;br&gt;i EU, skall ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och&lt;br&gt;livsmedelsindustri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för RRV är att företagens effektivitet i första hand främjas&lt;br&gt;genom konkurrens. RRV konstaterar att de lantbrukskooperativa primärföre-&lt;br&gt;ningama på många områden och sammantaget på den svenska marknaden&lt;br&gt;har en dominemade ställning och att de inte konkurrerar inbördes. Många&lt;br&gt;av föreningarna har under lång tid också verkat utan nämnvärd yttre&lt;br&gt;konkurrens på den svenska marknaden. Det kan ifrågasättas om de är&lt;br&gt;tillräckligt effektiva för att klara konkurrensen efter ett inträde i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV har till uppgift att verka för att de regler samhället uppställer effektivt&lt;br&gt;bidrager till sina syften. RRV utgår från kravet på att livsmedelsindustrin&lt;br&gt;skall vara stark och konkurrenskraftig vid EU-inträdet. Intem konkurrens&lt;br&gt;mellan primärföreningama ger enligt RRVs mening bäst resultat för&lt;br&gt;konsumenterna och för de svenska bönderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från ett samhällsekonomiskt perspektiv är det frågan om att Sverige vid&lt;br&gt;EU-inträdet bör ha kvar de jordbruk som av naturens förutsättningar eller&lt;br&gt;av annat skäl är särskilt effektiva samt ha kvar de anläggningar som är&lt;br&gt;anpassade till dessa effektiva jordbruks behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV vill påminna om att EUs regler (EEG nr 26/62) om undantag för avtal&lt;br&gt;mellan jordbrukare ingår utgår från att sådana avtal &amp;quot;heller inte får medföra&lt;br&gt;att konkurrensen elimineras eller att något av de jordbrukspolitiska målen&lt;br&gt;äventyra&amp;quot;. Bland de sistnämnda målen ingår också kravet på rimliga&lt;br&gt;livsmedelspriser för konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLIM: Den gemensamma konkurrenspolitiken gäller även för aktörerna på&lt;br&gt;jordbrukets område i EU. Den gemensamma jordbruksprisregleringen är&lt;br&gt;dock en konkurrensbegränsande åtgärd för en hel näringsgren. För att uppnå&lt;br&gt;målen för den gemensamma jordbrukspolitiken fastställer nämligen EU-&lt;br&gt;kommissionen gemensamma institutionella baspriser på jordbrukets område,&lt;br&gt;gränsskydd, vissa produktionskwter och exportstöd. Dessa reglerings-&lt;br&gt;åtgärder utgör i första hand restriktioner för jordbrukets omfattning i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadspriserna i EU på jordbrukets område skapas av konkurrensen&lt;br&gt;mellan de olika aktörerna på de olika marknaderna. EU kan ingripa med&lt;br&gt;intervention endast om marknadspriserna underskrider fastställda mini-&lt;br&gt;mipriser. I övrigt råder fri prisbildning mellan aktörerna på marknaden som&lt;br&gt;den gemensamma konkurrenspolitiken förutsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF: Klausulen i EU-förordningen 26/62 att samverkan inte får innebära&lt;br&gt;förpliktelse att tillämpa ett festställt pris avser inte förbud t ex mot att en&lt;br&gt;&amp;quot;primärförening&amp;quot; sätter &amp;quot;gemensamma försäljningspriser&amp;quot; på produkter som&lt;br&gt;föreningen förädlat efter köp från medlemmarna. Men även andra fell i en&lt;br&gt;&amp;quot;primärförenings&amp;quot; prissättning mot marknaden omfettas av undantaget. Vad&lt;br&gt;förbudet tar sikte på framgår av en rättsutredning som några ledande tyska&lt;br&gt;konkurrensrättsspecialister (Gleiss, Lutz, Hirsch m fl) redan 1970-10-27&lt;br&gt;gjorde för danska lantbruksorganisationer. Där sägs bl a:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;auch im Rahmen der Ausnahmsvorschrift ist die Preisfestlegung verboten,&lt;br&gt;die die Teilnahmer an der Vereinbarung bzw die durch die Beschliisse&lt;br&gt;gebundenen Wettbewerber daran hindert, ihre Preise selbst festzulegen.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen är att EU-rätten på jordbruks- och trädgårdsområdet avviker från&lt;br&gt;den inställning till prissättning mot marknaden i en ekonomisk förening,&lt;br&gt;som ligger till grund för arbetsgruppens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF vill understryka hur EU-kommissionen hanterar hithörande frågor.&lt;br&gt;Tillämpningen av 26/62 sköts av DG VI enligt jordbrukspolitiska grunder.&lt;br&gt;Endast om DG VI överlämnar ärendet till DG IV sker en konkurrensrättslig&lt;br&gt;bedömning. EU-förordning 26/62 innehåller procedurregler för att garantera&lt;br&gt;att de jordbrukspolitiska intressena tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF har inte, trots förfrågningar utomlands, kunnat finna några andra&lt;br&gt;EU-länder där den nationella konkurrenslagen innebär att primärföreningars&lt;br&gt;fastställande av sina försäljningspriser är förbjudet som grundprincip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot angiven bakgrund är arbetsgruppens förslag i denna del inte jord-&lt;br&gt;brukspolitiskt/skogsbrukspolitiskt motiverat. Tvärtom hämmas härigenom&lt;br&gt;det svenska lantbrukets konkurrensläge visavi Europa i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller EU (EG) sägs att det inte går att bedöma om förslaget medför&lt;br&gt;onödiga begränsningar i förhållande till EG:s konkurrensregler för&lt;br&gt;företagen. Denna fråga måste, sägs det, bli föremål för vidare över-&lt;br&gt;väganden. Vem skall göra detta och när? Situationen är ju den att stats-&lt;br&gt;makterna redan nu måste se till att primärföreningama inte hindras i sin&lt;br&gt;verksamhet. En rent jordbrukspolitisk bedömning måste här leda till att&lt;br&gt;sådana misstag inte tillåts ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Lantbruksuniversitet: De föreslagna lagparagraferna avviker på&lt;br&gt;centrala punkter från motsvarande bestämmelser i utlandet, inklusive&lt;br&gt;EU-ländema och de främsta konkurrentländerna. Förvisso kan regelverket&lt;br&gt;ändras vid ett svenskt EU-inträde, men eftersom det krävs tid för nä-&lt;br&gt;ringslivets anpassning, är förutseende och framförhållning nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet Utomlands är det&lt;br&gt;inte ovanligt att viktiga branscher - sannolikt delvis som resultat av&lt;br&gt;lobbyverksamhet - lyckats uppnå mer eller mindre vittgående undantag från&lt;br&gt;den generella konkurrenslagstiftningens förbudsregler. Tyskland är ett&lt;br&gt;tydligt exempel på detta. Bland i sådant sammanhang aktuella branscher&lt;br&gt;märks, förutom agramäringama, ofta transporter av olika slag samt bank-&lt;br&gt;och försäkringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Lantbrukskooperationen och verksamheten inom&lt;br&gt;jordbruks-, trädgårds- och skogsnäringen&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.1 Slakteriorganisationen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Köttbranschens Riksförbund: Förbundet har under lång tid varit i nära&lt;br&gt;kontakt med de frågor som berör konkurrensfrågorna på jordbrukets&lt;br&gt;område. Under årens lopp har både medlemsföretag inom Riksförbundet&lt;br&gt;liksom Riksförbundet självt haft anledning hävda behovet av konkurrens-&lt;br&gt;neutralitet inom köttsektom, som ett oeftergivligt krav för att inte de utanför&lt;br&gt;jordbrukskooperationen stående företagen skulle få svårigheter i sin&lt;br&gt;verksamhet. Mot denna bakgrund har vi med stort intresse tagit del av den&lt;br&gt;föreslagna lagstiftningen. Våra kommentarer ansluter sig i sin helhet till&lt;br&gt;erfarenheter från slakt och köttförädling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan lång tid tillbaka har producenter av slaktdjur organiserat sig i&lt;br&gt;ekonomiska föreningar, s.k. slakteriföreningar. Från att från böijan ha varit&lt;br&gt;små, lokala sammanslutningar har de under tiden utvecklats till mycket stora&lt;br&gt;företag. Antalet har dramatiskt minskat, och de stora föreningarnas&lt;br&gt;ekonomiska makt har i motsvarande grad ökat gentemot både producenter&lt;br&gt;och konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt finns i det första ledet, slaktledet, konkurrens från privatägda&lt;br&gt;slakterier. Dessa grundar sin verksamhet på samma uppsamling och&lt;br&gt;förädling som de kooperativa slakteriföreningarna, och det innebär att de&lt;br&gt;enskilda producenterna av slaktdjur har en konkret valmöjlighet. Att&lt;br&gt;garantera denna valfrihet, som i sig utgör överlevnadsvillkoret för en&lt;br&gt;privatägd slakteriindustri, är därför av grundläggande betydelse för en sund&lt;br&gt;utveckling inom slakterisektom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till gruppen konsumenter av råvara hör i detta fall även de vidareförädlare,&lt;br&gt;framför allt privatägda styckningsföretag, men även charkuteri företag, som&lt;br&gt;driver sin verksamhet med från primärföreningama inköpt råvara. Enligt&lt;br&gt;våra beräkningar får t.ex. de privata styckningsföretagen sin råvara med c:a&lt;br&gt;hälften från den kooperativa sektom och hälften från de privata slakteriföre-&lt;br&gt;tagen. Den privatägda styckningsindustrin är därför mycket sårbar om&lt;br&gt;råvaruleveranserna skulle styras bort från dem av olika skäl. Deras&lt;br&gt;möjligheter att utvecklas till livskraftiga företag kräver regler för konkur-&lt;br&gt;rensneutralitet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.2 Skogsnäringen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;LRF: Arbetsgruppen har uppenbarligen utgått från ett mycket snävt&lt;br&gt;perspektiv. Någon analys av de praktiska konsekvenserna for enskilda&lt;br&gt;skogsbrukares samverkansmöjligheter och/eller konsekvenserna för t ex&lt;br&gt;virkesmarknadens funktion har inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa brister i bakgrundsmaterialet är av sådant slag att de är oförsvarliga.&lt;br&gt;Som exempel kan nämnas avsnitt &amp;quot;10.6 Skogsägareföreningama&amp;quot;, som&lt;br&gt;uppenbarligen är ett försök att presentera aktörerna och relationerna på den&lt;br&gt;svenska virkesmarknaden. Av någon outgrundlig anledning har arbetsgrup-&lt;br&gt;pen stannat vid att, utöver en kort och allmänt hållen beskrivning av&lt;br&gt;skogsägareföreningama, mycket summariskt presentera de s k köpsåg-&lt;br&gt;verken. Här saknas varje beskrivning av massavedsmarknaden och de stora&lt;br&gt;skogsbolagens roll på virkesmarknaden i stort. Måhända är det hl a denna&lt;br&gt;grunda &amp;quot;analys&amp;quot; av marknaden som misslett arbetsgruppen i dess förslag till&lt;br&gt;inskränkningar i föreningarnas rätt att utforma verksamheten på ett för&lt;br&gt;medlemmarna effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För skogsägareföreningama är det särskilt viktigt att föreningarna tillåts&lt;br&gt;agera inom de ramar som föreningslagen anger. Detta kan bl a belysas av&lt;br&gt;redovisningen på i promemorian om att skogsägareföreningama andel av&lt;br&gt;den totala skogsarealen är ca 23%. De stora skogsbolagen har närmare 40%&lt;br&gt;av den samlade arealen. Det finns alltså starka aktörer vid sidan av&lt;br&gt;skogsägareföreningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mo och Domsjö AB (MoDo): Som svensk skogsindustri berörs MoDo i hög&lt;br&gt;grad av förslagets bestämmelser beträffande skogsägarföreningama. MoDo&lt;br&gt;beklagar att en för svensk ekonomi och industri mycket betydelsefull fråga&lt;br&gt;behandlas med en brådska som varken tillåter en ordentlig faktainsamling&lt;br&gt;eller en tillfredsställande möjlighet att tolka och analysera förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian ges en bild av skogsägarföreningama. Denna bild är inte&lt;br&gt;komplett. Det återstår idag åtta regionala skogsägarföreningar som&lt;br&gt;tillsammans täcker hela Sveriges yta. Fusioneringen mellan olika föreningar&lt;br&gt;torde inte vara avslutad. Det innebär att de föreningar som blir kvar blir&lt;br&gt;större och mäktigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsägarföreningar är å ena sidan producentkooperativa organ med huvud-&lt;br&gt;uppgift att med bästa ekonomiska resultat för sina medlemmar utbjuda och&lt;br&gt;sälja skogsägarens produkt. Samtidigt är skogsägarföreningama en stor&lt;br&gt;ägare av skogsindustrier genom hel- eller delägda cellulosaindustrier och&lt;br&gt;sågverk. Skogsägarföreningama utgör en mycket stark affärs- och för-&lt;br&gt;handlingspart över hela den svenska virkesmarknaden. Föreningarna kan&lt;br&gt;med något undantag beskrivas som stora och kraftfulla företagskonstellatio-&lt;br&gt;ner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anges att skogsägarrörelsens andel av landets skogsareal&lt;br&gt;motsvarar 23 procent och knappt hälften av privatbrukets areal. Dessa&lt;br&gt;uppgifter är korrekta men kanske mindre betydelsefulla vid övervägande av&lt;br&gt;en ny konkurrenslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den här relevanta marknaden, marknaden för industrivirke, utgör all från&lt;br&gt;skogsägare utbjuden virkesråvara lämpad för framställning av massa, papper&lt;br&gt;och sågade trävaror. Skogsbolagen i Sverige äger ca 24 procent av den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svenska skogsarealen (före Domäns partiella privatisering). Det virke som&lt;br&gt;faller från bolagsskogama utgör råvarubas för den egna industrin. Sådan&lt;br&gt;råvara är endast i ringa del föremål for någon handel och kan därför ej hän-&lt;br&gt;föras till någon virkesmarknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den relevanta geografiska marknaden kan bestämmas till ett antal regioner&lt;br&gt;eller till att avse hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I två ärenden som är föremål för Konkurrensverkets prövning, Industriskog&lt;br&gt;respektive Sydved, har visats att skogsägarföreningars marknadsandel är be-&lt;br&gt;tydande och ofta överstiger 45 %. Andelen varierar beroende på hur den&lt;br&gt;relevanta geografiska marknaden för industrivirke fastställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsägarföreningama har positivt bidragit till skogsnäringens utveckling&lt;br&gt;i Sverige. Föreningarna verkar naturligt för att maximera de enskilda skogs-&lt;br&gt;ägarnas intressen, bl a genom sa höga virkespriser som möjligt. Genom&lt;br&gt;fusioner och egen styrka har föreningarna blivit kraftfulla och viktiga&lt;br&gt;aktörer på hela den svenska virkesmarknaden och prisledare för det privata&lt;br&gt;virkesutbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora Kopparbergs Bergslags AB (STORA): Bolaget vill fästa Närings-&lt;br&gt;departementets uppmärksamhet på att skogsägareföreningama ej är några&lt;br&gt;små lokala föreningar utan utgörs av åtta betydande regionala ekonomiska&lt;br&gt;föreningar med i många fåll mycket stark marknadsställning. Redan det&lt;br&gt;faktum att dessa föreningar blir föremål för gynnsammare särlagstiftning,&lt;br&gt;vilken ej kommer andra intressenter på virkesmarknaden till del, stärker&lt;br&gt;ytterligare föreningarnas marknadsställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska skogsindustrin är en av Sveriges viktigaste basnäringar och&lt;br&gt;utgör en hörnsten i svensk ekonomi. Skogsindustrin svarar för ca 20 % av&lt;br&gt;Sveriges totala exportvärde, vilket motsvarar 60-70 miljarder kronor.&lt;br&gt;Handelsbalansöverskottet for skogsindustriprodukter uppgår till över 50&lt;br&gt;miljarder kronor och intar därmed en särställning när det gäller valutaintäk-&lt;br&gt;ter för landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrin svarar för ca 15 % av de industrisysselsatta och ca 15 % av&lt;br&gt;den svenska industrins förädlingsvälde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av cirka 80 % av Sveriges skogsprodukter exporteras merparten till EU,&lt;br&gt;vilket gör svensk skogsindustri till världens tredje största exportör av såväl&lt;br&gt;massa och papper som sågade trävaror. Det starka exportberoendet har&lt;br&gt;medfört att den svenska skogsindustrin arbetar på en ytterst konkurrensutsatt&lt;br&gt;världsmarknad och därför alltid måste anpassa sig till marknadens krav.&lt;br&gt;Avsättning liksom prissättning av svenska skogsindustriprodukter blir däri-&lt;br&gt;genom starkt beroende av internationella konjunkturer, valutarörelser och&lt;br&gt;utländska konkurrenters kostnadssituation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrin blir allt mer internationell med hårdnande konkurrens.&lt;br&gt;Konkurrenskraften har därigenom blivit allt viktigare för framgången hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varje skogsindustriföretag. Effektivitet i skogsindustrins samtliga led är en&lt;br&gt;absolut nödvändighet. Detta har blivit än mer påtagligt under senare tid till&lt;br&gt;följd av den långvariga lågkonjunkturen som förorsakat svensk skogsindustri&lt;br&gt;stora förluster. Hela skogsindustrin lider av en global överkapacitet som för&lt;br&gt;lång tid kommer att pressa priser och lönsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den hårdnande konkurrensen har tvingat fram omfattande struktur-&lt;br&gt;omvandlingar med kraftigt ökad produktionskapacitet per bruk, samtidigt&lt;br&gt;som små enheter lagt ned. Strukturomvandlingen har också sin grund i&lt;br&gt;ökade miljökrav, men även i en naturlig anpassning till marknadens&lt;br&gt;efterfrågan på nya produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exportindustri måste de svenska skogsbolagen hela tiden anpassa sig&lt;br&gt;till de villkor som gäller på den internationella marknaden. Detta gäller även&lt;br&gt;prissättningen på råvaror. Skogsbolagens betalningsförmåga bestäms sålunda&lt;br&gt;ytterst av världsmarknadspriset på deras skogsprodukter, eftersom 80 % av&lt;br&gt;produktionen exporteras. Trots detta har virkesprisema i Sverige tillhört de&lt;br&gt;högsta i världen och har snarast utgjort, i ett internationellt perspektiv, ett&lt;br&gt;hot mot skogsindustrin och dess konkurrenskraft. Och även om prisnivån&lt;br&gt;dämpats något de senaste åren är den fortfarande hög jämfört med&lt;br&gt;förhållandena hos våra konkurrenter. Orsaken till de höga virkesprisema är&lt;br&gt;att den svenska virkesmarknaden, i ett internationellt perspektiv, är&lt;br&gt;utomordentligt fri och marknadsorienterad med en hög ersättningsnivå till&lt;br&gt;skogsägaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inköpssamverkan mellan skogsbolagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan nästan 20 år tillbaka samverkar STORA, MoDo och Korsnäs inom&lt;br&gt;Industriskog AB, som har sin huvudsakliga verksamhet i mellersta Sverige.&lt;br&gt;Motsvarande samarbete sker även i södra Sverige inom Sydved AB som ägs&lt;br&gt;av STORA, MoDo och Munksjö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsättningen med samarbetet är att genom Industriskog respektive Sydved&lt;br&gt;samordna virkesanskaffningens alla led såsom inköp, avverkning, transport&lt;br&gt;och lagerhållning och att därigenom på ett effektivt och rationellt sätt&lt;br&gt;tillgodose det samlade köpvirkesbehovet för bolagens industrier i verksam-&lt;br&gt;hetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom samarbetet uppnås mycket betydande kostnadsbesparingar och&lt;br&gt;samordningsvinster samtidigt som en långsiktig tillgång till råvara, god&lt;br&gt;skogsvård och god skogshushållning gynnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet medverkar också till balanserade relationer med andra intressen-&lt;br&gt;ter på virkesmarknaden och främjar därigenom en stabil och aktiv&lt;br&gt;virkesmarknad till gagn för såväl skogsindustrin i stort som den enskilde&lt;br&gt;skogsägaren. En aktiv och stabil virkesmarknad som säkrar tillförseln av&lt;br&gt;virkesråvara till industrin är också en grundförutsättning för dess fortbestånd&lt;br&gt;och för att svensk skogsindustri skall kunna bibehålla sin konkurrenskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan inom Industriskog respektive Sydved är anmäld till Konkurrens-&lt;br&gt;verket för erhållande av ickeingripandebesked alternativt undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska virkesråvaran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skogsarealer som i Sverige bildar basen för handeln med virkesråvara&lt;br&gt;ägs till 50 % av enskilda privata skogsägare som svarar för ca 63 % av&lt;br&gt;avverkningarna av industrivirke. Staten, kommuner, stift m fl äger ca 26 %&lt;br&gt;av den svenska skogsmarksarealen och svarar för ca 14 % av avverk-&lt;br&gt;ningarna av industrivirke. Skogsbolagen äger ca 24 % av den svenska&lt;br&gt;skogsmarksarealen. Bolagsskogama är dock i ringa del involverade i&lt;br&gt;handeln med virkesråvara då de i huvudsak utgör råvarubas för egen&lt;br&gt;skogsindustri. Knappt 23 % av av verkningarna av industrivirke kommer&lt;br&gt;från bolagsskogama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska skogsbolagen är ytterst beroende av en väl fungerande&lt;br&gt;virkesmarknad enär bolagen till stor del är beroende av råvaruleveranser&lt;br&gt;som ej täcks av egna skogar. För STORA motsvarar detta 70 % av dess&lt;br&gt;virkesbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsägareföreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lämnat förslag till ny särlagstiftning skall de svenska skogsägareföre-&lt;br&gt;ningama omfattas av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i Sverige verksamma skogsägareföreningama har ett nära samarbete och&lt;br&gt;samordnar sig dessutom med övriga skogsägareföreningar i Sverige genom&lt;br&gt;Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund, som i sin tur är en del av&lt;br&gt;LRF-organisationen. Skogsägareföreningama har tillsammans ca 87.000&lt;br&gt;medlemmar, vilka äger ca 50 % av de privata skogsägarnas skogsareal. Idag&lt;br&gt;finns åtta regionala skogsägareföreningar, som svarar för ca 27 % av de&lt;br&gt;totala avverkningarna av industrivirke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsägare föreningar av karaktären Södra Skogsägarna, Mellanskog och&lt;br&gt;Mälarskog är inte enbart att betrakta som primära ekonomiska föreningar.&lt;br&gt;De är i mycket hög grad att betrakta som stora och i vissa avseenden&lt;br&gt;marknads- och prisledande skogsindustriföretag. De har betydande egen och&lt;br&gt;delägd skogsindustri med stor råvaruförbrukning som skall tillgodoses&lt;br&gt;genom föreningens virkesanskaffning. Den egna eller närstående skogsindu-&lt;br&gt;strins råvaruförsörjning är ett viktigt primärt mål för föreningens virkesköp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsägareföreningama har sålunda två roller. Skogsägareföreningama är&lt;br&gt;dels i första ledet ett producentkooperativt organ med huvuduppgift att på&lt;br&gt;bästa ekonomiska sätt marknadsföra och avyttra skogsägarnas produkter,&lt;br&gt;dels i efterföljande led en betydande skogsindustriägare genom hel- eller&lt;br&gt;delägarskap i sågverk och cellulosaindustrier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsägareföreningama utgör därmed en mycket stark och betydelsefull&lt;br&gt;afiärs- och förhandlingspart på marknaden medan de i andra situationer är&lt;br&gt;konkurrenter till övrig skogsindustri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland skogsägareföreningama intar Södra Skogsägarna en särställning med Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;sina 29.000 medlemmar. Man är därmed landets största skogsägareförening. Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Södras totala virkesfångst uppgår till närmare 7 miljoner m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; fub. Södras&lt;br&gt;omsättning uppgår till mer än 4,5 miljarder kronor. Detta kan jämföras med&lt;br&gt;Sydved som i princip är verksam inom samma geografiska område som&lt;br&gt;Södra, och som omsätter ca 2,5 miljarder kronor och har en virkesvolym&lt;br&gt;om 6 miljoner m&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; fub.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det virke som utbjuds av &amp;quot;småskogsbruket&amp;quot; inom Södras verksamhets-&lt;br&gt;område köper Södra mer än 35 % medan motsvarande siffra för Sydved är&lt;br&gt;mindre än 20 %. Fördelningen mellan Södra och Sydved avseende den&lt;br&gt;virkesråvara som utbjuds av &amp;quot;storskogsbruket&amp;quot; utgör även den ca 35 %&lt;br&gt;respektive 20 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Industriskogs verksamhetsområde återfinns skogsägareföreningama&lt;br&gt;Mellanskog och Mälarskog. Av det virke som utbjuds av &amp;quot;småskogsbruket&amp;quot;&lt;br&gt;inköper dessa skogsägareföreningar ca 45 % medan Industriskog endast&lt;br&gt;köper ca 25 %. Industriskogs andel av det virke som utbjuds av storskogs-&lt;br&gt;bruket uppgår också till ca 25 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ovanstående följer att skogsägareföreningama, särskilt Södra, är mycket&lt;br&gt;starka förhandlingsparter och viktiga konkurrenter på virkesmarknaden.&lt;br&gt;Södra, men även Mälarskog och Mellanskog, har primärt intresse av att&lt;br&gt;anskaffa virkesråvara för att täcka det egna eller närstående skogsindustri-&lt;br&gt;företagens virkesbehov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheter visar att Södra är den starka parten inom sitt verksamhets-&lt;br&gt;område vad gäller prisbildning på virke. Detta är också naturligt eftersom&lt;br&gt;Södra är det största företaget i södra Sverige med en skogsägarägd industri.&lt;br&gt;Det primära målet för Södra är att via goda virkespriser skydda med-&lt;br&gt;lemmarnas skogsvärde genom att säkra avsättningen till egen industri.&lt;br&gt;Härigenom pressas virkesprisema upp för alla aktörer inom Södras&lt;br&gt;verksamhetsområde men också i övriga Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska virkesmarknaden präglas av starka parter och konstellationer&lt;br&gt;på såväl säljar- som köparsidan. Bland dessa aktörer återfinns bl a&lt;br&gt;skogsägareföreningama, sågverksföreningarna och skogsföretagens&lt;br&gt;inköpsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Munksjö AB: Bolaget i egenskap av delägare i Sydved AB, berörs i hög&lt;br&gt;grad av de framtida konkurrensförhållandena i Sydsverige (Sydveds&lt;br&gt;verksamhetsområde). Munksjö AB driver cellulosatillverkning vid Aspa&lt;br&gt;Bruk i Askeruds kommun. Ca 90 % av råvaran till Aspa Bruk anskaffas&lt;br&gt;genom Sydved. Sydveds framtida möjlighet att anskaffa råvara på lika&lt;br&gt;villkor i marknaden, är helt avgörande for Aspa Bruks verksamhet. Den&lt;br&gt;sydsvenska virkesmarknaden präglas sedan många år av en förhållande vis&lt;br&gt;god balans och stabilitet mellan industrins inköpsbolag, Sydved och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sågverksindustrins intressebolag samt Skogsägarrörelsen, då framför allt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;representerat av Södra skogsägarna, ekonomisk förening. Inom det område&lt;br&gt;Sydved verkar intar Södra Skogsägarna en särställning genom sin domine-&lt;br&gt;rande roll, både som köpare och säljare av industriråvara. Marknadsandelen&lt;br&gt;torde uppgå till ca 40 % beroende på vilka sortiment, som inräknas. Denna&lt;br&gt;roll förstärks genom den mycket omfettande industrirörelse bolaget driver&lt;br&gt;inom massa- och sågverksindustrin. Huvuddelen av den köpta/sålda&lt;br&gt;industriråvaran förädlas inom egen industri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Korsnäs AB har från Stora Kopparberg Bergslags AB (Stora) erhållit kopia&lt;br&gt;av bolagets remissvar till Näringsdepartementet rörande rubricerade&lt;br&gt;departementspromemoria. Promemorians lagförslag föranleder Korsnäs att&lt;br&gt;även redovisa sin inställning till den föreslagna lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar i allt väsentligt den uppfattning som Stora redovisat i sitt remiss-&lt;br&gt;svar. Vissa punkter vill vi dock att Näringsdepartementet begrundar&lt;br&gt;ytterligare under lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellt synes lagförslaget framtagits under stor tidspress och utan närmare&lt;br&gt;studium av de förhållanden som skiljer skogsbruket från producentkoopera-&lt;br&gt;tionens övriga verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vårt verksamhetsområde rådde i slutet av 60-talet och böijan av&lt;br&gt;70-talet kaotiska förhållanden på virkesmarknaden. Råvarubristen var&lt;br&gt;mycket akut. Virkesimporten växte. Skogsägareföreningama i området&lt;br&gt;fusionerades till Mellanskog ocn Mälarskog.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid denna tid krävde statsmakterna att virkesmarknadens parter vidtog&lt;br&gt;åtgärder i marknadsstabiliserande syfte för att undvika ingrepp i form av&lt;br&gt;regleringar. Ur denna situation utvecklades samarbetet mellan Stora,&lt;br&gt;Korsnäs och Mo och Domsjö AB (MoDo), vilket resulterade i att Industris-&lt;br&gt;kog AB bildades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsägareföreningama har genom åren utvecklats till stora företag som via&lt;br&gt;egna och delägda skogsindustriföretag (t.ex. Södra) utövar ett betydande&lt;br&gt;inflytande i skogsbruket. Deras roll är i realiteten inte enbart en försälj-&lt;br&gt;ningsorganisation för det privata skogsbruket. Föreningarna är inte minst&lt;br&gt;genom sin storlek, många föreningar har miljardomsättning, en viktig och&lt;br&gt;betydande part i prisbildning för virkesråvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att möta denna utveckling har övriga intressenter tvingats utveckla&lt;br&gt;samverkansformer, typ Sågverkens råvaruföreningar. Industriskog m fl, som&lt;br&gt;bidragit till att balansera virkesmarknaden och gjort det möjligt att utnyttja&lt;br&gt;stordriftsfördelar i konstellationer av med Skogsägareföreningama jämbördig&lt;br&gt;storlekstyrka. Från allmänhetens synpunkt måste denna utveckling även vara&lt;br&gt;positiv då den medfört ökad konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsägareföreningamas ställning inom deras geografiska verksamhetsområ-&lt;br&gt;den får dock inte innebära att de blir dominerande i något avseende. Så är&lt;br&gt;för närvarande inte fellet tack vare det inköpssamarbete som sker bl a inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriskog och det samarbete som de fristående sågverken bedriver inom&lt;br&gt;Centrala Sågverksföreningen. Sammantaget medför dessa konstellationer att&lt;br&gt;en jämvikt har uppnåtts på virkesmarknaden. I ett historiskt perspektiv kan&lt;br&gt;detta sägas vara slutresultatet av mer än 100 års aktiv virkeshandel, där&lt;br&gt;initialt skogsbolagen haft ett dominerande inflytande, vilket dock övergått&lt;br&gt;till att skogsägareföreningama uppnått en minst lika hög grad av inflytande&lt;br&gt;över virkesmarknaden. Under de senaste decennierna har således en&lt;br&gt;stabilisering skett av virkesmarknaden, vilket gynnat hela skogsnäringen&lt;br&gt;genom att virkesanskaffningen för respektive konsument av råvara kunnat&lt;br&gt;optimeras vad gäller avverkning, transport och lagerhållning. Därigenom&lt;br&gt;har den svenska skogsnäringen kunnat bibehålla sin konkurrenskraft&lt;br&gt;internationellt. Det skulle därför vara nationalekonomiskt förödande om en&lt;br&gt;väl fungerande del av den inhemska skogsnäringen slogs sönder på grund&lt;br&gt;av att vissa sammanslutningar tillåts medan andra ej åtnjuter något skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Behovet av särskilda konkurrensregler för Prop. 1993/94:210&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;lantbruket &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;7.1 Förslaget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För att få genomslagskraft åt statsmakternas intentioner när konkurrenslagen&lt;br&gt;antogs bör det i lagform anges att förbudet i 6 § KL mot konkurrens-&lt;br&gt;begränsande samarbete i allt väsentligt inte skall tillämpas beträffande&lt;br&gt;samverkan mellan jordbruksföretag eller andra råvaruproducenter på&lt;br&gt;lantbrukets område inom en ekonomisk förening (primärförening).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2 Remissvaren&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7,2.1. Behovet av särskilda regler för lantbruket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV: Verket anser att primärföreningama skall få verka i enlighet med sin&lt;br&gt;särart. Detta är emellertid inte skälig anledning att tillåta primärföreningama&lt;br&gt;att i kraft av sitt funktionssätt eliminera konkurrensen på marknaden.&lt;br&gt;Nödvändiga förändringar i primärföreningamas anläggnings- och med-&lt;br&gt;lemsstruktur förhindras eller försenas om de inte konkurrerar med varandra.&lt;br&gt;RRV avstyrker att de föreslagna undantagen till 6 § KL införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Jämtlands län: Länsstyrelsen delar regeringens bedömning&lt;br&gt;att det behövs särskilda konkurrensregler som i allt väsentligt medger&lt;br&gt;samverkan mellan jordbruksföretag och andra råvaruproducenter inom&lt;br&gt;ekonomiska föreningar på jordbrukets område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län: Den lagtekniska reglering som föreslås&lt;br&gt;i promemorian är delvis ganska komplicerad med undantagsregler i flera&lt;br&gt;olika led. Reglerna kan dock i huvudsak antas träffa de relevanta områdena.&lt;br&gt;Länsstyrelsen, som inte själv kan peka på någon alternativ utformning,&lt;br&gt;tillstyrker därför förslaget även i dessa delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Värmlands län: Det är viktigt att lagstiftningen det vill&lt;br&gt;säga konkurrenslagen inte hindrar lantbrukets primärföreningars existens&lt;br&gt;eller möjlighet att bedriva en rationell verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentberedningens (KoB):I KoB:s perspektiv är det rimligt att ge&lt;br&gt;berörda jordbrukare m.fl. möjlighet att samarbeta i primärföreningar, men&lt;br&gt;det finns skäl att erinra om vissa förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan i primärföreningar behöver i sig inte utgöra ett problem. Det är&lt;br&gt;emellertid främst när dessa primärföreningar blir alltför stora eller&lt;br&gt;samverkar med andra föreningar och får en alltför stor del av marknaden&lt;br&gt;som oönskade effekter uppstår. Det bör därför övervägas att till undantaget&lt;br&gt;koppla en storleksgräns enligt motsvarande kriterier som gäller för&lt;br&gt;dominerande ställning. Detta skulle i praktiken ge en maximal marknads-&lt;br&gt;andel på i storleksordningen 40-45 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tidpunkten för den livsmedelspolitiska reformen hade jordbrukskoopera-&lt;br&gt;tionen monopol inom mejeriområdet och var största företagsgrupp och/eller&lt;br&gt;marknadsledare inom praktiskt taget alla andra produktområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen under de senaste åren har dessutom inneburit att de jordbruks-&lt;br&gt;kooperativa företagen stärkt sin ställning. Detta har skett genom vertikal och&lt;br&gt;horisontell integration - främst genom företagsköp i Sverige men också&lt;br&gt;utomlands.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skärpt konkurrenslagstiftning har lett till viss uppbrytning av bransch-&lt;br&gt;gemensamt samarbete på marknaden, men någon verklig konkurrens på&lt;br&gt;marknaden har ännu inte uppstått. Exemplen där två eller flera föreningar&lt;br&gt;konkurrerar på en lokal marknad är få.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KoB har tidigare uppmärksammat att prisutvecklingen i senare led,&lt;br&gt;förädlingsindustri och handel, inte varit den förväntade mot bakgrund av&lt;br&gt;den jordbrukspolitiska reformen. Priserna har fortsatt att stiga trots att de&lt;br&gt;borde ha sjunkit. Utvecklingen tyder på ökade marginaler till följd av ett&lt;br&gt;otillräckligt konkurrenstryck på marknaden .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen är som framgår av det föregående inte helt tillfredsställande. Det&lt;br&gt;är därför enligt KoB:s mening av utomordentlig vikt att det fortsättningsvis&lt;br&gt;riktas stor uppmärksamhet mot samarbete inom och mellan primärföreningar&lt;br&gt;samt otillbörligt utnyttjande av marknadsdominans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KoB vill också erinra om möjligheten att sänka gränsskyddet som ett&lt;br&gt;verksamt medel att skapa tryck på de inhemska livsmedelsproducenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges lantbruksuniversitet (SLU): SLU anser att särskilda konkurrens-&lt;br&gt;regler för lantbrukskooperativa företag (inkl, skogsägarkooperationen) är väl&lt;br&gt;motiverade och nödvändiga för att denna näring även fortsättningsvis skall&lt;br&gt;kunna utvecklas på ett för samhället fördelaktigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet: Det måste&lt;br&gt;medges att med föreningslagens utformning föreligger särskilda konkurrens-&lt;br&gt;rättsliga problem för jordbrukets primärföreningar som kan kräva en speciell&lt;br&gt;lagreglering. Nämnden vill därför inte motsätta sig lagändringen. Enligt&lt;br&gt;nämndens mening bör det emellertid uttryckligen understrykas i det fortsatta&lt;br&gt;lagstiftningsarbetet att det här är en fråga om en ren undantagslösning.&lt;br&gt;Nämnden ser en klar risk för att också olika andra branscher kan komma&lt;br&gt;att framställa propåer om mer eller mindre vittgående legalundantag från&lt;br&gt;konkurrenslagen, särskilt sedan Konkurrensverket avslutat sin nu pågående&lt;br&gt;prövning av olika anmälningar om undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grossistförbundet Svensk Handel: Den föreslagna lagändringen kommer&lt;br&gt;att skapa en diskrepans mellan samverkan inom lantbrukskooperationen och&lt;br&gt;den samverkan inom viss detaljhandel som medges enligt gruppundantaget&lt;br&gt;för frivilligt kedjesamarbete inom detaljhandeln resp den samverkan inom&lt;br&gt;övrig näringsverksamhet som kan beviljas genom ett individuellt undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sistnämnda undantagen är tidsbegränsade medan ändringen i själva&lt;br&gt;konkurrenslagen föreslås gälla tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom nuvarande formella möjligheter för individuellt undantag eller&lt;br&gt;gruppundantag inte står till buds, är enligt Grossistförbundets Svensk&lt;br&gt;Handels mening en lämpligare väg att gruppundantag eller individuella&lt;br&gt;undantag meddelas inom ramen för nuvarande konkurrenslag. Även om&lt;br&gt;sådana undantag blir mer begränsade än vad som från lantbrukskoopera-&lt;br&gt;tionen bedömts önskvärt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet: De särskilda regler som nu föreslås för lantbruket&lt;br&gt;grundar sig på den särställning som statsmakterna sedan lång tid givit&lt;br&gt;lantbruket och dess olika samarbetsformer. Samverkan inom primärföre-&lt;br&gt;ningar sker dessutom ofta mellan små företag, vilket torde medföra en&lt;br&gt;rationellare verksamhet hos dessa. Det är också en tradition hos svenska&lt;br&gt;företag att organisera sig i olika samarbetsformer. Mot bakgrund av detta&lt;br&gt;invänder Köpmannaförbundet inte mot att samverkan kring den grund-&lt;br&gt;läggande verksamheten i lantbrukets primärföreningar ges ett undantag i&lt;br&gt;konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Livsmedelsindustriförbund: Verket har inga invändningar mot att&lt;br&gt;ett undantag görs från förbudet i 6 KL för samverkan mellan jordbruksföre-&lt;br&gt;tag eller andra liknande råvaruproducenter på lantbrukets område inom en&lt;br&gt;primärförening. Detta innebär att dessa föreningar i allt väsentligt kan fort-&lt;br&gt;sätta att bedriva verksamhet som tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Sveriges livsmedels-&lt;br&gt;handlareförbund (SSLF): Förslaget till särskilda konkurrensregler för&lt;br&gt;jordbruket grundar sig på den särställning statsmakterna sedan lång tid&lt;br&gt;tillbaks givit jordbruket och dess olika samarbetsformer. Enligt vår mening&lt;br&gt;borde jordbruket i ökad omfattning behandlas på samma sätt som nä-&lt;br&gt;ringslivet i övrigt. Förvisso är konkurrensen otillräcklig på många&lt;br&gt;marknader och rimligen bör konkurrenslagen vara generell och lika för hela&lt;br&gt;näringslivet. Genom det förslag som nu remitteras kan dock konstateras att&lt;br&gt;dessa utgångspunkter inte har förankring i förslaget eftersom betydande&lt;br&gt;undantag från konkurrenslagens tillämpning föreslås inom ett område där&lt;br&gt;just konkurrensen är otillräcklig. Det kan vidare också konstateras att lagen&lt;br&gt;därmed inte blir så generell och lika för hela näringslivet som avsetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelns Samarbetsorgan i jordbruksfrågor motsätter sig dock inte att&lt;br&gt;särskilda konkurrensregler i nuvarande läge införs, som medger viss&lt;br&gt;samverkan mellan bl.a. jordbruksföretag. En viss samverkan i s.k.&lt;br&gt;primärföreningar som innebär samordning av vissa inköp av förnödenheter,&lt;br&gt;samordnad försäljning av obearbetade produkter, gemensam lagring m.m.&lt;br&gt;kan vara motiverad med hänsyn till företagens storlek, spridning, produk-&lt;br&gt;tionens karaktär etc. En samverkan i dessa delar torde rent av utgöra en&lt;br&gt;fördel med hänsyn till ökad kostnadseffektivitet och därmed tillföra konsu-&lt;br&gt;menten ett mervärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet: Förbundet invänder inte mot att den grundläggande&lt;br&gt;verksamheten i primärföreningama ges ett undantag. Att låta förbudet i 6&lt;br&gt;KL slå igenom helt skulle uppenbarligen i många fall få orimliga och även&lt;br&gt;samhällsekonomiskt skadliga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbundet vill dock starkt understryka vikten av att undantaget inte tillåts&lt;br&gt;skapa konkurrenssnedvridande förskjutningar av styrkeförhållandena på be-&lt;br&gt;rörda marknader. Förekomsten av verksamhet som skyddas av det särskilda&lt;br&gt;undantaget borde m a o skapa en presumtion för att också motsvarande sam-&lt;br&gt;verkan mellan primärföreningens kunder eller leverantörer skall ges dispens&lt;br&gt;vid en prövning enligt 8 KL. Detta bör klart framgå av motiven. Alter-&lt;br&gt;nativt kan de särskilda bestämmelserna kompletteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagarnas Riksorganisation (FR): Med hänsyn till de särskilda&lt;br&gt;förutsättningarna som gäller för jordbruksnäringen får det därför i nuläget&lt;br&gt;anses motiverat att samverkan mellan jordbrukare och andra råvarupro-&lt;br&gt;ducenter som sker inom ramen för jordbrukskooperationen även tillåts i&lt;br&gt;framtiden. FR anser emellertid att ett undantag för primärföreningar inte bör&lt;br&gt;införas i konkurrenslagen utan i en tidsbegränsad särlagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperativa institutet: Institutet tillstyrker, utan att ta ställning i detaljer,&lt;br&gt;att kooperativ samverkan i primärföreningar inom jordbruks- m fl näringar&lt;br&gt;undantas från förbudet i 6 konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Lantägg AB: Företaget tillstyrker förslagen. Samarbete inom&lt;br&gt;primärföreningar är väl motiverat som samarbetsform mellan jordbruks-&lt;br&gt;företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Nestlé AB: Bolaget har inget att invända mot att lantbrukare&lt;br&gt;medges rätt att samverka i sina primärföreningar när det gäller den&lt;br&gt;grundläggande verksamheten. Förutom EU har åtskilliga andra länder även&lt;br&gt;särregler för lantbruksnäringen i förhållande till gällande konkurrenslagstift-&lt;br&gt;ning. Även om enligt EES-avtalet rena jordbruksprodukter inte omfattas&lt;br&gt;innefattar avtalet emellertid sådana förädlade jordbruksprodukter som anges&lt;br&gt;i EES-avtalets protokoll 3 mm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7,2,2 Invändningar mot den valda lagstiftningstekniken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket: De aktuella bestämmelserna skall enligt förslaget&lt;br&gt;placeras i den nu gällande KL. Konkurrensverket har tidigare i en skrivelse&lt;br&gt;till regeringen (Dnr 1052/93) förordat en särlagstiftning framför en ändring&lt;br&gt;av KL. Starka sakskäl talar enligt verkets mening emot en placering av de&lt;br&gt;föreslagna särreglerna i den nya KL, som börjat tillämpas fullt ut den 1&lt;br&gt;januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket vill också understryka att KL är generell till sin natur. Den gäller&lt;br&gt;alla företag varmed förstås &amp;quot;fysiska och juridiska personers ekonomiska och&lt;br&gt;kommersiella verksamheter&amp;quot;. Det får mot denna bakgrund anses vara&lt;br&gt;olämpligt att i KL införa bestämmelser som endast avser en särskild&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företagsform i en viss näringsgren. Regeringen bör i detta lagstiftnings-&lt;br&gt;ärende inte bortse från den prejudicerande verkan en sådan lagstiftnings-&lt;br&gt;teknik har för krav från andra särintressen. I detta sammanhang förtjänar det&lt;br&gt;att påpekas att det för de speciella konkurrensregler for jordbruket som&lt;br&gt;infördes år 1991 tillskapades en särskild lag; lagen (1991 :921) om förbud&lt;br&gt;mot konkurrensbegränsningar i fråga om jordbruksprodukter, JKL. Vidare&lt;br&gt;bör noteras att de grundläggande konkurrensreglerna inom EU, som&lt;br&gt;materiellt tagits över genom KL, inte belastats med särregler för speciella&lt;br&gt;näringar och företagsformer. Inom EU har man valt att reglera konkurrens-&lt;br&gt;frågorna rörande jordbruket i en för ändamålet särskild rådsförordning&lt;br&gt;(EEG) nr 26/62. Det sagda utesluter inte att hänvisning görs i KL till de&lt;br&gt;särskilda regler som skall gälla på jordbrukets område på liknande sätt som&lt;br&gt;gjorts i Romfördraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den valda placeringen av de nya lagreglerna ger dessutom enligt verkets&lt;br&gt;mening upphov till begreppsförvirring. Genomgående används begreppet&lt;br&gt;undantag i departementets promemoria och de föreslagna paragraferna 18&lt;br&gt;a och b är också placerade i anslutning till de avsnitt i KL som avser&lt;br&gt;undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undan tagsbegreppet har inom konkurrensrätten en särskild betydelse och till&lt;br&gt;detta begrepp är knutet särskilda rekvisit och rättsverkningar såsom begräns-&lt;br&gt;ningar i tiden m.m. Det är av vikt att införandet av de föreslagna särreg-&lt;br&gt;lerna på jordbruksområdet inte leder till missförstånd och oklarheter när det&lt;br&gt;gäller terminologifrågor. Motivtexten bör därför anpassas till lagtexten i&lt;br&gt;detta avseende. Dessutom bör reglerna placeras på ett sätt som gör att det&lt;br&gt;klart framgår att de inte innebär ett undantag i konkurrensrättslig mening&lt;br&gt;från förbudet i 6 KL utan att nämnda paragraf över huvud taget inte är&lt;br&gt;tillämplig på vissa samverkansformer bedrivna inom jordbrukets primärföre-&lt;br&gt;ningar, Även detta talar för att de föreslagna reglerna bör intas i en särskild&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium: Kollegiet anser av flera skäl att en särlagstiftning&lt;br&gt;vore att föredra. Först och främst är det inte omöjligt att undantag för en&lt;br&gt;verksamhet följs av motsvarande krav från andra och därmed risk för&lt;br&gt;uppluckring av konkurrenslagen. Detta kan även inverka menligt på&lt;br&gt;internationella handelsrelationer. Dessutom hör jordbrukets konkurrensför-&lt;br&gt;hållanden till de strukturella frågor som måste övervägas inför ett EU-&lt;br&gt;medlemskap och som bidrar till att behovet av separat jordbrukslagstiftning&lt;br&gt;måste ses över. En framtida anpassning låter sig lättare göra om man nu&lt;br&gt;väljer särlagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län: Den föreslagna placeringen av 18 a § och&lt;br&gt;18 b § under gruppundantagen kan enligt Länsstyrelsen uppfattas som om&lt;br&gt;ytterligare ett gruppundantag införes. Länsstyrelsen anser att de särskilda&lt;br&gt;regler som införes enligt lagförslaget inte kan betraktas som undantag enligt&lt;br&gt;8 § eller 17 § i konkurrenslagen. De har istället karaktären av att konkur-&lt;br&gt;rensreglerna inte skall tillämpas på viss samverkan i en ekonomisk förening&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vars medlemmar är företag som bedriver jordbruk, skogsbruk eller&lt;br&gt;trädgårdsverksamhet i s.k. primärföreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Länsstyrelsen vore därför en särlagstiftning på berörda områden att&lt;br&gt;föredra i stället for att som lagsförslaget anger infoga nya paragrafer i&lt;br&gt;befintlig konkurrenslagstiftning. Om lagförslaget går igenom innebär detta&lt;br&gt;att den svenska konkurrenslagstiftningen, med förebild från EG:s konkur-&lt;br&gt;rensregler får särregler som inte innefattas i vare sig EG:s eller EES-&lt;br&gt;avtalets konkurrensregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet: Praktiskt sett fungerar förslagets 18 b som ett gruppun-&lt;br&gt;dantag för primärföreningama. Vid andra gruppundantag gäller dock enligt&lt;br&gt;18 KL att undantaget i visst fell kan återkallas om avtalet ifråga har följder&lt;br&gt;som är oförenliga med dispensgrundema i § 8. Någon motsvarighet till&lt;br&gt;denna s k ventil föreslås emellertid inte beträffande lantbruksundantaget. Det&lt;br&gt;betyder att samverkan som sker inom ramen för det undantaget inte kan&lt;br&gt;åtkommas även om den skulle vara mycket konkurrensskadlig - annat än om&lt;br&gt;förfarandet också utgör dominansmissbruk. Förbundet menar att det finns&lt;br&gt;skäl som talar för att en sådan ventilregel införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning härtill uppkommer också en lagteknisk fråga. Enligt Förbundets&lt;br&gt;uppfattning bör det övervägas att i själva lagen endast inta en bestämmelse&lt;br&gt;som ger Regeringen befogenhet att utfärda ett gruppundantag. På så sätt&lt;br&gt;uppnås kongruens i regelsystemet och man slipper tynga lagen med&lt;br&gt;specialbestämmelser - det kan ju också uppkomma behov av ytterligare&lt;br&gt;sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora Kopparbergs Bergslags AB: Det presenterade förslaget möjliggör ej&lt;br&gt;för Konkurrensverket att ingripa i form av förbud, åläggande eller&lt;br&gt;uppställande av villkor även om samverkan skulle leda till uppenbart&lt;br&gt;skadliga effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagarnas Riksorganisation (FR): FR anser att ett uttryckligt undantag&lt;br&gt;i konkurrenslagen för en viss företagsform är olämpligt. Ett undantag för&lt;br&gt;primärföreningama bör istället ges genom en tidsbegränsad särlagstiftning&lt;br&gt;i avvaktan på ett eventuellt svenskt medlemskap i den Europeiska Unionen&lt;br&gt;(EU).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De stora producentföreningar som förekommer inom jordbruksnäringen är&lt;br&gt;en följd av den starka reglering som varit inom jordbrukssektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrenslagen, som är en anpassning till reglerna inom den Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen (EG), har varit i kraft i drygt ett halvt år. Lagen är generellt&lt;br&gt;utformad och skall gälla lika för hela näringslivet. För att uppnå lagtillämp-&lt;br&gt;ning på lika villkor bör undantag från lagen undvikas i så stor utsträckning&lt;br&gt;som möjligt. Är lagen felaktig bör den ändras generellt, i Sverige och i EG.&lt;br&gt;FR framförde i sitt remissvar på den utredning som ledde fram till&lt;br&gt;nuvarande lagstiftning principiella synpunkter i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första bör sambanden mellan lagen om ekonomiska föreningar och&lt;br&gt;konkurrenslagen genomgå en översyn. Ett i konkurrenslagen uttryckligt&lt;br&gt;undantag för en viss verksamhet innebär att lagen förlorar i konformitet.&lt;br&gt;Dessutom kan undantaget ifrågasättas av andra verksamheter som bedrivs&lt;br&gt;genom liknande samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra finns i det i nuläget en osäkerhet hur en eventuell svensk&lt;br&gt;EU-anslutning kommer att påverka jordbrukssektorn. En anslutning kommer&lt;br&gt;förmodligen innebära förändringar i olika avseenden som också påverkar&lt;br&gt;jordbrukets primärföreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet: Den lagtekniska lösningen för undantag bör ske&lt;br&gt;genom att man utformar ett särskilt gruppundantag för lantbruket i stället för&lt;br&gt;att göra det tillägg till konkurrenslagens bestämmelser som regeringen&lt;br&gt;föreslagit. Ett gruppundantag medger en flexibel lagstiftningsteknik, som&lt;br&gt;successivt kan anpassas till nya förhållanden på marknaden. Tekniken med&lt;br&gt;gruppundantag innebär också ett smidigt verktyg för att reglera nya&lt;br&gt;tillkommande områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt gruppundantag för lantbruket bör utformas i enlighet med&lt;br&gt;gruppundantaget för kedjor i detaljhandeln, eftersom det finns likheter&lt;br&gt;mellan de två samverkansformema. Det gäller framför allt möjligheten att&lt;br&gt;genom samverkan ge små företag, med begränsade resurser, en rationellare&lt;br&gt;verksamhet och därigenom bättre konkurrensförutsättningar och möjlighet&lt;br&gt;till överlevnad. I likhet med kedjeundantaget.bör också ett &amp;quot;lantbruksundan-&lt;br&gt;tag&amp;quot; tidsbegränsas för att kunna omprövas då nya förutsättningar är för&lt;br&gt;handen. Man bör i konsekvens med detta också kunna återkalla ett avtal&lt;br&gt;från gruppundantaget om avtalet har följder som är oförenliga med grupp-&lt;br&gt;undantagets syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Sveriges livsmedels-&lt;br&gt;handlareförbund (SSLF): Samverkan bör göras tillåten genom ett lämpligt&lt;br&gt;utformat gruppundantag. Härigenom skulle även viss jämlikhet kunna&lt;br&gt;uppnås med det undantag som gäller för kedjor i detaljhandeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket har för sin del funnit att lagen inte medger att grupp-&lt;br&gt;undantag meddelas. Detta löser man dock lämpligen genom att i konkur-&lt;br&gt;renslagen skriva in en regel som ger utrymme för ett sådant gruppundantag.&lt;br&gt;Därigenom uppnår man den rättspolitiskt önskvärda signalen att vi här be-&lt;br&gt;handlar en principiellt förbjuden konkurrensbegränsning som det för&lt;br&gt;närvarande finns anledning att medge undantag för. En sådan lösning ger&lt;br&gt;dessutom regeringen större handlingsfrihet när det gäller att anpassa&lt;br&gt;undantaget till förändringar i marknaden, behov av att undanröja oklarheter&lt;br&gt;som kan uppstå samt ger en naturligare grund för den tidsbegränsning som&lt;br&gt;bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ordning som nu föreslås av utredningen innebär t.ex. att för kedjor i&lt;br&gt;detaljhandeln är undantaget tidsbegränsat till tre år. Därefter ska undantaget&lt;br&gt;ånyo prövas. För samverkan i primärföreningar skulle regleringen bli&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;obunden i tiden. Eventuella negativa effekter ur konkurrenssynpunkt blir&lt;br&gt;bl.a. därmed också svårare att åtgärda. Det som nu sagts och vad som&lt;br&gt;inledningsvis anförts om de jordbrukspolitiska utgångspunkterna för&lt;br&gt;föreliggande förslag menar vi sammanfattningsvis utgör ett allvarligt skäl&lt;br&gt;för att det förordade undantaget tidsbegränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det, av för oss okända skäl, inte går att lösa frågan genom att skapa&lt;br&gt;förutsättningar för att medge gruppundantag hemställer vi att frågan ändå&lt;br&gt;löses på ett sådant sätt att undantagen för kedjor i detaljhandeln och&lt;br&gt;samverkan i primärföreningar får en ur rättvise- och konkurrensrättslig&lt;br&gt;synpunkt jämförbar lösning. Ett bärande skäl för detta är att åtgärden i båda&lt;br&gt;fallen avser lösa förhållanden för företag som är små och som var för sig&lt;br&gt;kan förutses få problem med överlevnaden om de inte får möjlighet att&lt;br&gt;samverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperativa institutet: Lagstiftarens negativa inställning till samarbetet&lt;br&gt;som princip, medför nu att man tvingas till en särlagstiftning till och med&lt;br&gt;för samverkan mellan medlemmarna i en primärförening. Detta förslag&lt;br&gt;styrker enligt vår mening uppfattningen att nuvarande konkurrenslag vilar&lt;br&gt;på bristfällig grund. Arbetsgruppen/regeringen vidgår nu också, att det är&lt;br&gt;&amp;quot;naturligt och oftast nödvändigt&amp;quot; för producenterna att sluta sig samman för&lt;br&gt;sin överlevnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt vår mening principiellt otillfredsställande att kooperativa&lt;br&gt;aktörer ska tvingas till dispensbedömningar via en särlagstiftning. Denna&lt;br&gt;lagstiftningsmetod torde vara en internationellt sett unik företeelse. Även av&lt;br&gt;detta skäl förutsätter därför Kooperativa institutet att kooperationens&lt;br&gt;konkurrensrättsliga ställning blir föremål för fortsatta överväganden och då&lt;br&gt;inte enbart utifrån jordbrukspolitiska synpunkter (EG-harmonisering m m)&lt;br&gt;utan även i förhållande till föreningsrättsliga principer, internationellt&lt;br&gt;erkända kooperativa principer samt lagen om ekonomiska föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO: Det är viktigt att understryka att samverkan i princip är önskvärd,&lt;br&gt;men att den blir problematisk, när primärföreningama blir så stora att de&lt;br&gt;kan dominera marknaden och på ett monopolliknande sätt styra utbud och&lt;br&gt;prissättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Lantarbetareförbundet: Både konsument- och lantbrukskoopera-&lt;br&gt;tionen spelar en viktig roll om svaga konsument- och producent intressen.&lt;br&gt;Det är därför viktigt att samhället inte förhindrar kooperativ samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med arbetsgruppens översyn av konkurrenslagen är att föreslå&lt;br&gt;justeringar av konkurrenslagen, så att viss samverkan skall kunna ske även&lt;br&gt;fortsättningsvis mellan producenter i primärledet. Vi är införstådda med den&lt;br&gt;balansgång mellan olika intressen som genomsyrar problemställningarna. Ä&lt;br&gt;ena sidan finns riksdagens beslut om avreglering av den svenska ekonomin&lt;br&gt;i allmänhet och jordbruks- och livsmedelssektorn i synnerhet, medan å&lt;br&gt;andra sidan finns lantbrukskooperationens intressen att bevaka sin monopol-&lt;br&gt;liknande ställning inom ramen för en marknadsanpassad ekonomi. Det är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som vi ser det viktigt att lantbrukskooperationen inte ställs utanför en effek-&lt;br&gt;tiv konkurrenskontroll, samtidigt som hänsyn måste tas till nödvändiga&lt;br&gt;förutsättningar för den föreningsrörelse som är lantbrukskooperationens&lt;br&gt;grundsten och där konkurrenskontrollen måste ske på likvärdiga villkor,&lt;br&gt;oavsett om produktion och förädling sker via föreningskooperation eller&lt;br&gt;privat ägande och i bolag. Vi vill också understryka vikten av att skapa&lt;br&gt;förutsättningar för en likvärdig internationell konkurrens. I ett eventuellt&lt;br&gt;framtida EU-medlemskap bör konkurrensneutraliteten enligt vår mening&lt;br&gt;finnas inom vaije av EU indelad region.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Företag som bör omfattas av de föreslagna Prop. 1993/94:210&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;konkurrensreglerna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;8.1 Förslaget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Särskilda konkurrensregler behövs som i allt väsentligt medger samverkan&lt;br&gt;mellan jordbruksföretag och andra råvaruproducenter inom ekonomiska&lt;br&gt;föreningar på lantbrukets område (s.k. primärföreningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda konkurrensreglerna skall gälla för företag som bedriver&lt;br&gt;jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsverksamhet, eller lokala sammanslut-&lt;br&gt;ningar av sådana företag, som samverkar i en primärförening.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.2 Remissvaren&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;8.2.1 Definition av primärföreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea Hovrätt: De begrepp som definieras i detta lagrum återfinns endast&lt;br&gt;i den följande paragrafen. Hovrätten föreslår att &amp;quot;i denna lag” ersätts med&lt;br&gt;&amp;quot;i 18 b &amp;quot;. En annan möjlighet skulle vara att placera definitionerna&lt;br&gt;tillsammans med lagens övriga definitioner under rubriken &amp;quot;Inledande&lt;br&gt;bestämmelser&amp;quot;, förslagsvis mellan 3 och 4 , och i så fäll i en ny 3 a . Den&lt;br&gt;föreslagna 18 b skulle då i stället benämnas 18 a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som avses med &amp;quot;primärförening&amp;quot; synes tillräckligt tydligt framgå av in-&lt;br&gt;nehållet i punkten 1. Punkten 2 förefaller därför överflödig och är dessutom&lt;br&gt;något svårbegriplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket: Beträffande definitionen av begreppet primärförening&lt;br&gt;anser verket att denna definition bör göras snävare. Detta är viktigt eftersom&lt;br&gt;den i promemorian föreslagna definitionen av en primärförening innebär att&lt;br&gt;den som medlemmar kan ha, förutom jordbruksföretag, även samman-&lt;br&gt;slutningar av jordbruksföretag som i förhållande till föreningen är att&lt;br&gt;betrakta som lokala. Konkurrensverket delar i och för sig uppfattningen att&lt;br&gt;de föreslagna reglerna även bör omfatta samverkan mellan mindre lokala&lt;br&gt;sammanslutningar av jordbrukare. Det är dock av vikt att lagtexten ges en&lt;br&gt;sådan utformning att den inte gör konkurrensbegränsande samverkan möjlig&lt;br&gt;mellan föreningar. Även definitionen av &amp;quot;lokala sammanslutningar&amp;quot; bör&lt;br&gt;därför förtydligas. Detta kan ske genom att i specialmotiveringen ange&lt;br&gt;exempel på några typiska lokala sammanslutningar. En sådan exemplifiering&lt;br&gt;kan på ett bra sätt ge en fingervisning om hur det aktuella begreppet skall&lt;br&gt;tolkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV: Utredningens förslag till undantag från 6§ KL innebär att kravet på&lt;br&gt;konkurrens minskar inom jordbruket område jämfört med den tidigare lagen&lt;br&gt;1991:921. Lagens förbud gällde inte vid påverkan av konkurrensen i&lt;br&gt;&amp;quot;begränsad utsträckning&amp;quot;. Om utredningens förslag skall införas måste enligt&lt;br&gt;RRVs mening 18 § justeras så att en övre gräns anges för storleken på&lt;br&gt;primärföreningar som kan undantas från 6 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förslaget till undantag kvarstår utan att en övre gräns för primärföre-&lt;br&gt;ningens storlek anges kan i princip en primärförening bildas för hela den&lt;br&gt;svenska marknaden på varje därför lämpligt produktområde. Något som&lt;br&gt;skulle omintetgöra den interna konkurrens som RRV efterlyst i sitt&lt;br&gt;huvudförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV anser i konsekvens med en regel angiven i förarbetena till nämnda lag&lt;br&gt;borde det nu föreslagna undantaget inte gälla primärföreningar som har en&lt;br&gt;marknadsandel som är större än 25 % av den svenska marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelns Samarbetsorgan i jordbruksfrågor, till vilket Sveriges&lt;br&gt;livsmedelshandlaresförbund ansluter sig (SSLF): Organisationerna stödjer&lt;br&gt;förslaget om särskilda konkurrensregler för samverkan i primärföreningar&lt;br&gt;i så motto att det bör vara möjligt för jordbruksföretag och andra råvarupro-&lt;br&gt;ducenter att samverka i s.k. primärföreningar när det gäller samordning&lt;br&gt;betr, produktion, insamling, inköp, lagring och försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLU: På de två ställen där termen ''primärförening'' förekommer, bör denna&lt;br&gt;utskiftas mot &amp;quot;förening&amp;quot;, eller ännu hellre - &amp;quot;producentkooperativt företag&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF m.fl.: Förbundet vänder sig mot den konstlade uppdelningen i &amp;quot;pri-&lt;br&gt;märföreningar&amp;quot; och andra föreningar. Härigenom skiktas federationen, upp-&lt;br&gt;enbarligen med syftet att försvåra för medlemmarna att organisera verk-&lt;br&gt;samheten på ett optimalt sätt. Föreningslagen känner icke begreppet primär-&lt;br&gt;förening. Förslagets bestämning av jordbruksprodukter, trädgårdsprodukter&lt;br&gt;och skogsprodukter är dock godtagbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO: En brist i förslaget är att en regel saknas i den föreslagna 18a eller&lt;br&gt;18b om hur stor marknadsandel en primärförening får ha för att omfattas av&lt;br&gt;det nu föreslagna undantaget. Förslaget, som det är formulerat, öppnar&lt;br&gt;enligt TCOs mening möjligheten av en primärförening omfattande hela&lt;br&gt;landet och en mycket stor del av marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.2 Vidden av undantaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen: Domstolen noterar att det remitterade förslaget har&lt;br&gt;begränsats till att avse samverkan i ekonomiska föreningar på jordbrukets,&lt;br&gt;trädgårdsnäringens och skogsbrukets områden och att, med den gjorda&lt;br&gt;avgränsningen, områden där motsvarande samverkan kan förekomma, t.ex.&lt;br&gt;inom fiskerinäringen, sålunda inte omfattas av den föreslagna undantags-&lt;br&gt;regeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium: Det föreslagna undantaget borde omfatta jordbruk men&lt;br&gt;inte skogsbruk för att bättre motsvara EES-avtalets täckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket: Enligt promemorian är det påkallat att samma konkur-&lt;br&gt;rensregler skall gälla för föreningarna inom skogsbruket som för jordbruket.&lt;br&gt;Det framgår inte av departementspromemorian vilka överväganden som&lt;br&gt;gjorts med anledning av EES-avtalet som trädde i kraft den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLU: Lagtexten bör generellt beakta att samverkan mellan jordbrukare och&lt;br&gt;andra råvaruproducenter kan bedrivas i andra associationsformer än&lt;br&gt;ekonomisk förening. Det finns i dagsläget vissa lantbrukskooperativa&lt;br&gt;företag, som inte omfattas av den föreslagna lagen. Med de nuvarande&lt;br&gt;formuleringarna finns risk att näringslivets dynamik hämmas, dvs svårig-&lt;br&gt;heter kan uppstå för producentkooperativa företag, som skulle vilja bedriva&lt;br&gt;verksamhet i annan associationsform än ekonomisk förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En brist i utredningens förutsättningar är att begreppet producentsamverkan&lt;br&gt;avgränsas till ekonomiska föreningar. Det finns producentkooperation i&lt;br&gt;andra associationsformer. Redan av detta skälet finns anledning att i lagen&lt;br&gt;innefatta också producentkooperation, som bedrives i form av bl a aktie-&lt;br&gt;bolag och handelsbolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en framtid kan det inte uteslutas av vissa producentkooperativa företag&lt;br&gt;skulle vilja bedriva sin verksamhet såsom framför allt aktiebolag (givet&lt;br&gt;hembudsskyldighet för aktierna och andra paragrafer i bolagsordningen, som&lt;br&gt;garanterar att företaget förblir kooperativt). Detta är tänkbart i och med att&lt;br&gt;framtidens hårda konkurrens och starka ekonomiska krav kan göra det svårt&lt;br&gt;för lantbrukskooperationen att behålla den för konkurrensutsatt producent-&lt;br&gt;kooperation mindre lämpade associationsformen ekonomisk förening. Fram&lt;br&gt;till dess att Sverige får en lag, som är utformad specifikt för producent-&lt;br&gt;kooperativ verksamhet, bör således konkurrenslagstiftningen gälla för all&lt;br&gt;producentkooperation oavsett associationsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av förslagen innebär att konkurrensförutsättningarna för de producent-&lt;br&gt;kooperativa företagen blir systematiskt försämrade i relation till icke-koope-&lt;br&gt;rativa företag och till utländska producenter (oavsett företagsform), dvs det&lt;br&gt;är en diskriminering av svensk kooperation och de småföretagare som utgör&lt;br&gt;dess medlemmar. På grund av lagförslagets krav på svag vertikal samord-&lt;br&gt;ning inom det svenska jordbruket och livsmedelssektorn kommer den&lt;br&gt;svenska produktionen att hamna i ett konkurrensmässigt underläge gentemot&lt;br&gt;importvaror och försämra dess konkurrenskraft i ett öppet Europa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLU anser det vara diskriminerande att producentkooperationen utanför lant-&lt;br&gt;bruket - köpmanna-, taxi-, åkerikooperationer, Praktikertjänst, m.fl. faller&lt;br&gt;utanför det aktuella lagförslaget och konkurrenslagen. Eftersom lagstift-&lt;br&gt;ningen inte omfattar producentkooperativa företag utanför lantbruket, kom-&lt;br&gt;mer dessa att hämmas, vilket får negativa samhällsekonomiska konsekven-&lt;br&gt;ser. Om det lägges hinder för producentkooperation, kommer småföreta-&lt;br&gt;garnas villkor att försämras. Mot denna bakgrund vore det lämpligt att låta&lt;br&gt;lagen omfatta all producentkooperation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om lagstiftningen lägger onödiga hinder för producentkooperationen utanför&lt;br&gt;lantbruket, kommer denna företagsform att hämmas. Detta vore samhälls-&lt;br&gt;ekonomiskt olyckligt, eftersom sådana företag har visat sig vara mycket&lt;br&gt;effektiva. Det finns också hållbara teoretiska skäl för att producentkoo-&lt;br&gt;perativa företag har ett existensberättigande i skilda branscher, nämligen&lt;br&gt;inom den nyinstitutionalistiska ekonomiska teorin. Genom partiell vertikal&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;integration, som kooperativt företagande alltid innebär, kan man åstad-&lt;br&gt;komma god samordning mellan verksamhetsgrenar, som kräver smådrift och&lt;br&gt;som kräver stordrift. Om dessa företag hämmas, blir det helintegrerade&lt;br&gt;storföretag som tar över motsvarande verksamheter, och småföretagarna blir&lt;br&gt;diskriminerade. Småföretagens villkor i Sverige försämras, när de inte har&lt;br&gt;möjlighet att i gemensam form utföra de verksamhetsgrenar, där det finns&lt;br&gt;stordriftsfördelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som jämförelse kan nämnas att tysk producentkooperation utanför lantbruket&lt;br&gt;har en omsättning, som är runt dubbelt så hög som lantbrukskooperationens,&lt;br&gt;och detta trots att lantbrukskooperationen har marknadsandelar, som är&lt;br&gt;nästan i svensk klass. Någon statistik över denna producentkooperations&lt;br&gt;omfattning i Sverige föreligger inte, men uppskattningsvis är dess relativa&lt;br&gt;styrka något mindre här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grossistförbundet Svensk Handel: Förbundet ser med oro på de förslag&lt;br&gt;till lagändring som nu presenterats. Även helt fristående icke lantbruksank-&lt;br&gt;nutna företag kan av samma skäl som redovisas i förslaget ha ett lika&lt;br&gt;legitimt behov av att samarbete i former som nu föreslås bli godkända för&lt;br&gt;de lantbrukskooperativa företagen. Om förslaget realiseras går det inte att&lt;br&gt;bortse från riskerna av att icke lantbrukskooperativa företag, t. ex. i&lt;br&gt;förädlingsledet, kommer att missgynnas i förhållande till de lantbruk-&lt;br&gt;skooperativa och att konkurrensen därmed kommer att snedvridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelns Samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Sveriges Livsmedels-&lt;br&gt;handlareförbund (SSLF): I skälen till regeringens förslag redovisas en&lt;br&gt;listning av orsaker till varför samverkan mellan jordbruks-, trädgårds- och&lt;br&gt;skogsbruksföretag uppstått. Med utgångspunkt i denna listning och med hän-&lt;br&gt;visning till att det internationellt sett är &amp;quot;relativt vanligt&amp;quot; att liknande&lt;br&gt;samarbeten undantas från konkurrensregler motiveras även i Sverige ett&lt;br&gt;undantag från gällande konkurrensregler. De särskilda konkurrensreglerna&lt;br&gt;avser således de ekonomiska föreningar vars medlemmar är företag som&lt;br&gt;jordbruk, trädgårdsverksamhet eller skogsbruk, s.k primärföreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetsorganet har inget att invända mot att t ex jordbruksföretag&lt;br&gt;samverkar och att sådan samverkan sker i s.k. primärföreningar. Vi vill&lt;br&gt;däremot invända mot flera av de skäl som ligger till grund för regeringens&lt;br&gt;förslag. Att produktionen är biologiskt betingad och väderberoende borde&lt;br&gt;enligt vår syn inte utgöra grund för förslag till undantag i konkurrensbe-&lt;br&gt;stämmelsema. Inte heller det förhållandet att förädlingsverksamhet startats&lt;br&gt;i föreningarna p.g.a. uppvisade brister i marknadens funktion. Det&lt;br&gt;sistnämnda skälet torde huvudsakligen ha historiskt intresse och de först&lt;br&gt;angivna orsakerna är också applicerbara på andra verksamheter för vilka&lt;br&gt;undantag överhuvudtaget inte diskuteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till våra synpunkter i denna del är att vi menar att uppmärksamheten&lt;br&gt;i konkurrensfrågan avskärmas från de verkliga förhållandena. Det är mer&lt;br&gt;den jordbrukspolitiska utgångspunkten som blir avgörande än det verkliga&lt;br&gt;förhållandet, nämligen att förslaget avser företag som på grund av sin ringa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;storlek, låga förädlingsgrad, geografiska spridning m.m. för sin existens är&lt;br&gt;beroende av samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet: Det finns skäl att här påpeka att även annan typ av&lt;br&gt;samverkan mellan småföretag, än den här aktuella, bör rymmas inom&lt;br&gt;konkurrenslagens ram t ex den samverkan som förekommer mellan&lt;br&gt;småföretag med monopolliknande ställning såsom AB Tipstjänst, AB Trav&lt;br&gt;och Galopp, Penninglotteriet m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperativa institutet: Vi vill med skärpa understryka att vi beklagar den&lt;br&gt;teknik som nu valts, att definiera vissa näringsgrenar, och inte på&lt;br&gt;associationsrättsliga grunder. Såvitt är känt för Kooperativa institutet,&lt;br&gt;förekommer det nu aktuella fallet med samverkande företag/föreningar i&lt;br&gt;primärföreningar endast i de aktuella branscherna. Frågan kan emellertid&lt;br&gt;framdeles komma att aktualiseras även i andra branscher, dels beroende på&lt;br&gt;hur den nu införda definitionen av primärförening kan komma att tillämpas&lt;br&gt;i andra kooperationer, dels beroende på utvecklingen av den kooperativa&lt;br&gt;sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KF: Lagförslagets 18a tycks inte helt konsistent. Lagen behandlar jordbruk,&lt;br&gt;skogsbruk och trädgårdsverksamhet. I paragrafen förklaras däremot vad som&lt;br&gt;avses med jordbruksprodukter, trädgårdsprodukter och skogsprodukter. Det&lt;br&gt;kan inte uteslutas att verksamheterna och produkterna kan omfatta skilda&lt;br&gt;företeelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF m.fl,: Förbundets principiella inställning är att undantaget skall&lt;br&gt;omfatta alla ekonomiska föreningar och även federationer som kan jämstäl-&lt;br&gt;las med motsvarande koncemförhållanden. Ett absolut krav är att undantaget&lt;br&gt;från 6 § konkurrenslagen skall omfatta samtliga &amp;quot;primärföreningar&amp;quot; inom&lt;br&gt;hela jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket med binäringar&lt;br&gt;(lantbruket). I motiven måste detta tydligt klargöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arla: Förslagets utgångspunkt är att en ekonomisk förening är en kartell&lt;br&gt;mellan företag som i vissa särskilt angivna fall skall undantas från tillämp-&lt;br&gt;ningen av 6 KL. Förslaget respekterar därvid inte den ekonomiska före-&lt;br&gt;ningen som associationsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arla är fullt införstått med att på marknaden, gentemot konsumenter och&lt;br&gt;konkurrenter, skall gälla samma konkurrensvillkor som för övrigt näringsliv&lt;br&gt;som bedrivs i aktiebolagsform. Arla och dess medlemmar kan dock inte&lt;br&gt;acceptera att den fullt legitima verksamhet som bedrivs inom ramen för den&lt;br&gt;ekonomiska föreningen endast får bedrivas &amp;quot;på undantag”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har generell betydelse för ekonomiska föreningar och särskilt för&lt;br&gt;de lantbrukskooperativa företagen. Arla ansluter sig därför till det remissvar&lt;br&gt;som lämnas av LRF för den samlade lantbrukskooperationens räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köttbranschens Riksförbund: De jordbrukskooperativa företagen har&lt;br&gt;självfallet ett berättigande och naturligtvis måste det föreligga en rätt för&lt;br&gt;enskilda producenter att organisera sig i ekonomiska föreningar. Det är&lt;br&gt;vidare så att dessa föreningar med samma klara rätt som övriga företag,&lt;br&gt;skall ha möjlighet att styra sin verksamhet rationellt och effektivt. Den&lt;br&gt;ändring av § 18 a, som föreslås kan vi därför tillstyrka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att godta rättigheten för enskilda producenter att&lt;br&gt;oiganisera sig i föreningar, är självfallet att dessa föreningar i sig bedriver&lt;br&gt;en konkurrensneutral verksamhet. Inte minst den strukturförändring som ägt&lt;br&gt;rum mot mycket stora och marknadsdominerande föreningar, som inom sina&lt;br&gt;respektive områden oftast har total marknadsdominans klargör detta. Den&lt;br&gt;omfördelande verksamhet på råvarusidan som Slakteriförbundet tidigare&lt;br&gt;bedrev på råvarusidan har också försvunnit. Varje förening önskar dessutom&lt;br&gt;öka sin egen förädlingsgrad, vilket måste innebära att stora risker finns för&lt;br&gt;att råvaruunderlaget kommer att minska för exempelvis de enskilda styck-&lt;br&gt;ningsföretagen. Många av de frågetecken som tidigt fanns kring denna&lt;br&gt;utveckling fick sin lösning 1982 i den s.k. Samfod-uppgörelsen. Vi vill&lt;br&gt;understryka att Samfod-uppgörelsen av Köttbranschens Riksförbund&lt;br&gt;betraktas som ett av de väsentligaste policydokumenten när det gäller kon-&lt;br&gt;kurrensneutralitet i verkligheten, som ett skydd för de många och små&lt;br&gt;styckningsföretagen. Samfod-överenskommelsens giltighet idag förefaller oss&lt;br&gt;tveksam. Redan det förhållandet att Slakteriförbundets roll dramatiskt&lt;br&gt;förändrats, samtidigt som föreningarna vuxit i styrka och marknadsdominans&lt;br&gt;är ägnat inge oro. Såvitt vi kan förstå finns idag ej heller någon riktigt bra&lt;br&gt;lösning på frågan om hur en sådan överenskommelse skall kunna kontrol-&lt;br&gt;leras. Vi anser därför att de förändringar som föreslås av departementet vad&lt;br&gt;gäller 18 förutsätter att Samfod-överenskommelsen &amp;quot;översättes&amp;quot; till att gälla&lt;br&gt;i den nya situation som inträtt. Det är därför angeläget att Näringsdepar-&lt;br&gt;tementet uppdrar åt Konkurrensverket att i samråd med berörda parter skapa&lt;br&gt;instrument så att andemeningen i Samfod-överenskommelsen kan fullföljas,&lt;br&gt;även inom ramen för av departementet föreslagen lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sågverksföreningarna: I sin framställning till regeringen av 1993-11-26&lt;br&gt;rörande särlagstiftning för viss versamhet inom jordbrukets primärföreningar&lt;br&gt;presenterade Konkurrensverket ett förslag till tidsbegränsad särlag som inte&lt;br&gt;omfattade skogsnäringen. Konkurrensverket framhöll att det inom skogs-&lt;br&gt;näringen i dag inte föreligger förhållanden på marknaden motsvarande de&lt;br&gt;som föranleder ett införande av en särlagstiftning för jordbrukets primär-&lt;br&gt;föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med att inkludera skogsnäringen i Arbetsgruppens uppdrag framgår&lt;br&gt;inte, men enligt vår uppfattning finns ingen grund för att tolka detta som att&lt;br&gt;Arbetsgruppen instruerats att inkludera skogsnäringen i sitt förslag, utan&lt;br&gt;endast att självständigt pröva Konkurrensverkets bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen skriver att det är påkallat att samma konkurrensregler gäller&lt;br&gt;för skogsbrukets primärföreningar som för lantbruket i övrigt. Som skäl&lt;br&gt;anges endast att det även i fråga om skogsbruket rör sig om biologisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktion, att de enskilda medlemmarna i föreningarna på skogsbrukets&lt;br&gt;område är mindre skogsägare och att dessa också kan vara jordbrukare som&lt;br&gt;är medlemmar i en eller flera föreningar på jordbrukets område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen har således inte redovisat någon bedömning av huruvida de&lt;br&gt;faktiska konkurrensförhållandena inom skogsnäringen motiverar att denna&lt;br&gt;näring inkluderas i förslaget till undantag från KLs förbud. Enligt vår&lt;br&gt;uppfattning är så inte fallet. Skogsnäringen är inte - och har inte varit -&lt;br&gt;någon reglerad bransch. Den förädlingsverksamhet som flera skogs-&lt;br&gt;ägareföreningar bedriver i form av sågverk har inte uppkommit p g a&lt;br&gt;marknadens bristande funktion, som inom jordbruket. Skälen har i stället&lt;br&gt;varit rent kommersiella. Några beaktansvärda skäl att inkludera skogs-&lt;br&gt;näringen i förslaget existerar enligt vår uppfattning inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår mot bakgrund av ovanstående att förslaget till ändring av KL&lt;br&gt;endast skall omfatta jordbruket och trädgårdsnäringen, men inte skogs-&lt;br&gt;näringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora Kopparbergs Bergslags AB: Det kan konstateras att särlagstiftningen&lt;br&gt;kommer att omfatta skogsägareföreningar men inte exempelvis sågverksföre-&lt;br&gt;ningar. Ej heller i detta avseende har några närmare skäl redovisats.&lt;br&gt;Konsekvensen av förslaget kan bli att helt olika spelregler kommer att gälla&lt;br&gt;för marknadens parter beroende av företagsform. Förslaget går betydligt&lt;br&gt;längre än som är nödvändigt för primärföreningarnas existens och möjlighet&lt;br&gt;att bedriva verksamhet. Såvitt vi kan bedöma överensstämmer förslaget ej&lt;br&gt;heller med motsvarande regler inom EU på jordbruksområde respektive&lt;br&gt;skogsbruksområdet. Några skäl för ett så pass långtgående förslag har ej&lt;br&gt;redovisats av arbetsgruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MoDo: De sakliga skäl som angivits i promemorian för att inkludera&lt;br&gt;skogsbruket, dvs skogsägarföreningama, i en särlagstiftning är inte särskilt&lt;br&gt;tunga. Vi har uppfattat situationen så, att det föreligger en klar politisk vilja&lt;br&gt;att låta särlagstiftningen omfatta alla de tre angivna produktrelaterade om-&lt;br&gt;rådena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill också uttrycka vår tveksamhet mot att särskilja och särbehandla en&lt;br&gt;företagsform, ekonomisk förening. De aktuella verksamheterna kan mycket&lt;br&gt;väl visa sig vara lämpade att driva i annan juridisk form. Lagstiftaren&lt;br&gt;riskerar här att skapa en styrning vid val av företagsform som kan visa sig&lt;br&gt;vara olämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MoDo godtar dock förslaget under en viktig förutsättning att lagstiftaren ut-&lt;br&gt;tryckligen anvisar Konkurrensverket en rätt och skyldighet att vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av konkurrenslagen beakta effekterna av den föreslagna lagstift-&lt;br&gt;ningen. Konkurrensverket måste ges en rätt att tillåta samverkan också bland&lt;br&gt;köpare av olika kategorier så länge detta kan anses gagna en effektiv handel&lt;br&gt;med skogsråvara, som i slutledet gynnar konsumenterna av skogsindustrins&lt;br&gt;förädlade produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Munksjö AB: Från Munksjö ABs sida ser vi med mycket stor oro på en&lt;br&gt;situation, där primärföreningama via särbehandling ges en ännu mer&lt;br&gt;dominerande roll. Skulle exempelvis Sydved AB inte kunna fortsatta att vara&lt;br&gt;en motvikt till Skogsägarföreningama, blir dessa helt dominerande på&lt;br&gt;virkesmarknaden. Det är därför av största betydelse att alla berörda parter&lt;br&gt;och konstellationer kan fortsätta att verka som tidigare och på så lika villkor&lt;br&gt;som möjligt, även ur konkurrensrättslig synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skogsägarföreningama, som det föreslås i promemorian, tillåts verka&lt;br&gt;som tidigare förutsätter vi att motsvarande regler skall gälla för Sydved AB&lt;br&gt;även i framtiden. Konkurrensverket måste således ge rätt att tillåta&lt;br&gt;motsvarande samverkan for övriga köparkategorier för att bibehålla en&lt;br&gt;fungerande virkesmarknad och en sund konkurrens mellan partema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket behandlar för närvarande Industriskogs jämte dess ägares&lt;br&gt;ansökan om att tillstånd skall medges att bedriva det samarbete som Stora,&lt;br&gt;Korsnäs och MoDo bedriver inom Industriskog. Med hänsyn till de&lt;br&gt;uttalanden som förekommer i propositionen till konkurrenslagen har Korsnäs&lt;br&gt;utgått från att nuvarande skogsägareföreningar även i framtiden kommer att&lt;br&gt;kunna verka på motsvarande sätt som i dag, vad gäller prissättning av&lt;br&gt;virkesråvara. Om skogsägareföreningamas existens garanteras enligt lag&lt;br&gt;uppstår en ny situation såtillvida att de sammanslutningar som bildats som&lt;br&gt;en motvikt till skogsägareföreningama inte har motsvarande skydd som&lt;br&gt;föreningarna har i lagstiftningen. Kan inte Industriskog och dess verksamhet&lt;br&gt;accepteras av Konkurrensverket, innebär det att skogsägareföreningama&lt;br&gt;totalt kommer att dominera marknaden inom Korsnäs verksamhetsområde.&lt;br&gt;Det är därför av yttersta vikt att i lagförslaget även intas bestämmelser om&lt;br&gt;att Konkurrensverket vid prövningen av om avtal strider mot 6 § konkur-&lt;br&gt;renslagen, särskilt skall beakta om avtalet tillkommit för att motverka det&lt;br&gt;inflytande och den ställning som en primärförening (eller annan association)&lt;br&gt;enligt 18 a § har på den relevanta marknaden. För att ytterligare belysa&lt;br&gt;bakgrunden till skogsägareföreningamas och skogsindustriernas olika&lt;br&gt;sammanslutningar hänvisas bl.a. till tidigare ärenden rörande Industriskog,&lt;br&gt;som handlagts av Näringsfrihetsombudsmannen Dnr 459/86 och 116/87&lt;br&gt;samt bilagda kopia av anmälan till Konkurrensverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagstiftningen omfattar endast primärföreningar, vilket synes&lt;br&gt;vara en alltför snäv begränsning. Den borde även omfatta fler associationer&lt;br&gt;än enbart primärföreningar inom lantbrukskooperationen. Det förefaller&lt;br&gt;orimligt att omöjliggöra för medlemmarna att bedriva verksamheten i annan&lt;br&gt;associationsform än ekonomisk förening. En dynamisk utveckling av all&lt;br&gt;affärsverksamhet kräver att anpassning ibland måste ske, varvid val av&lt;br&gt;associationsform inte bör vara ddiskriminerande med hänsyn till konkur-&lt;br&gt;renslagens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis förutsätter Korsnäs att om lantbrukskooperationens&lt;br&gt;skogsägareföreningar erhåller ett lagstadgat skydd även sammanslutningar&lt;br&gt;som utgör deras motparter och som bildats till följd av skogsägareföre-&lt;br&gt;ningamas ställning på marknaden även erhåller ett motsvarande skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta kan utformas som att avtal, som träffats för att motverka eller som en&lt;br&gt;följd av en primärförenings ställning på den relevanta marknaden, skall&lt;br&gt;tillåtas om det inte uppenbart medför en snedvridning av konkurrensen. Det&lt;br&gt;är för skogsföretag av Korsnäs storlek, med nuvarande internationella&lt;br&gt;konkurrens, nödvändigt att de samverkan sfördelar som Korsnäs uppnått&lt;br&gt;genom sin delaktighet i Industriskog kan bibehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Lantarbetareförbundet: Både konsument- och lantbrukskoope-&lt;br&gt;rationen spelar en viktig roll för att slå vakt om svaga konsument- och pro-&lt;br&gt;ducent intressen. Det är därför viktigt att samhället inte förhindrar&lt;br&gt;kooperativ samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Åkeriförbundet (SÅ): Inom åkerinäringen finns en betydande&lt;br&gt;andel producentkooperativa företag, lastbilcentraler, som utgör sammanslut-&lt;br&gt;ningar av företrädesvis mycket små åkerier. I drygt 200 lastbilcentraler&lt;br&gt;samverkar ca 9 000 åkeriföretag. Som regel är lastbilcentralema ekonomiska&lt;br&gt;föreningar, men ombildning till aktiebolag har förekommit i en del fall.&lt;br&gt;Oavsett formen fungerar de som sammanslutningar av fordonsägande små&lt;br&gt;åkerier, i full likhet med en primärförening på lantbrukets och skogsbrukets&lt;br&gt;område, och uppträder på marknaden i konkurrens med andra transport-&lt;br&gt;företag och även med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SÅ anser, att begreppet primärförening bör innefatta all verksamhet av pro-&lt;br&gt;ducentkooperativ karaktär i småföretagsform. Det är således primär-&lt;br&gt;föreningen/sammanslutningen som skall prövas, inte som nu hela skaran av&lt;br&gt;enskilda samverkande. SÅ har inte haft framgång i konkurrensverket för&lt;br&gt;detta synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SÅ hemställer således, att det föreslagna undantaget på lantbruks- m fl&lt;br&gt;områden ges en vidare innebörd, så att producentkooperativ småföre-&lt;br&gt;tagarsamverkan generellt inordnas i begreppet primärförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.3 Lokala föreningars medlemskap i regionala föreningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MD: Definitionen av begreppet primärförening som ges i den föreslagna&lt;br&gt;lagtextens 18 a synes inte ha fått en utformning som överensstämmer med&lt;br&gt;vad som åsyftas. Enligt definitionen och lagmotiven kan i primärföreningar&lt;br&gt;ingå lokala sammanslutningar som också är primärföreningar. Det anges&lt;br&gt;inte närmare vad som avses med en &amp;quot;lokal sammanslutning&amp;quot;, endast att den&lt;br&gt;skall vara lokal i förhållande till föreningen och att detta innebär att&lt;br&gt;sammanslutningen skall ha ett mindre verksamhetsområde än föreningens.&lt;br&gt;I förhållande till en riksorganisation kan då även föreningar med &amp;quot;regional&amp;quot;&lt;br&gt;karaktär bli att anse som lokala sammanslutningar, och riksorganisationen&lt;br&gt;således som en primärförening enligt lagens definition. Som exempel på&lt;br&gt;detta kan nämnas Scan Väst i förhållande till Sveriges Slakteriförbund och&lt;br&gt;Arla i förhållande till Svenska Mejeriernas Riksförening. För att det&lt;br&gt;föreslagna undantaget skall bli tydligt och begränsat på det sätt som avses&lt;br&gt;bör således lagtexten omformuleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet: Resonemang kring innebörden av begreppet lokala Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;sammanslutningar och det framgår att 18 a 1 p i första hand tar sikte på de Bilaga 3&lt;br&gt;regionala Lantmännenföreningama. Det enda kriterium som anges är&lt;br&gt;emellertid att sammanslutningen skall ha ett mindre verksamhetsområde än&lt;br&gt;den förening som den är medlem i. Samtidigt kan en lokal sammanslutning&lt;br&gt;i sig utgöra en primärförening. Det bör sålunda tydliggöras att bestämmel-&lt;br&gt;sen endast avser sammanslutningar av klart lokal karaktär och inte öppnar&lt;br&gt;för samverkan mellan större primärföreningar inom ramen för en förening&lt;br&gt;med vidare område än de själva var och en har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Sveriges Livsmedels-&lt;br&gt;handlareförbund (SSLF): Vi ställer oss tveksamma till den del i förslaget&lt;br&gt;som anger att även lokala föreningars medlemskap i regionala föreningar&lt;br&gt;bör omfettas av förslaget. När det gäller lokala föreningars medlemskap i&lt;br&gt;regionala föreningar menar vi att undantaget endast bör avse de lokala&lt;br&gt;föreningarna, inte de regionala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förekomsten av lokala föreningar torde i sig vara ett tecken på en&lt;br&gt;framgångsrik verksamhet där företagen uppnått den åsyftade samverkan. En&lt;br&gt;ytterligare samverkan torde öka risken för en icke önskvärd konkur-&lt;br&gt;rensbegränsning. Denna typ av samverkan, då en förening ingår i en annan,&lt;br&gt;påminner om s.k. federativ samverkan, vilken inte omfettas av förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man ändå stannar för att även denna verksamhet bör omfettas av ett&lt;br&gt;undantag så blir det än mer angeläget att detta tidsbegränsas och att man&lt;br&gt;väljer den av oss förordade grupppundantagslösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLU: Förslagets oklarhet ökar till förvirring, när utredarna söker täcka in&lt;br&gt;lokalföreningarna i den skånska och halländska lantmannakooperationen med&lt;br&gt;hjälp av en egen, hemmagjord begreppsbildning: &amp;quot;i förhållande till&lt;br&gt;föreningen lokala sammanslutningar av sådana företagare&amp;quot;. Denna&lt;br&gt;formulering är en avspegling av historiska och nutida förhållanden, men&lt;br&gt;beaktar inte att det kan finnas variationsmöjligheter inom den producent-&lt;br&gt;kooperativa sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF m.fl.: Undantaget måste omfetta dotterföretag till samtliga &amp;quot;primärför-&lt;br&gt;eningar&amp;quot; inom hela jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbruket med&lt;br&gt;binäringar (lantbruket). Även detta måste klaigöras i motiven. Det är här&lt;br&gt;fråga om en organisatorisk lösning inom föreningens ram. Dotterbolag kan&lt;br&gt;t.ex. förädla av medlemmarna levererade produkter och sälja dessa.&lt;br&gt;Bolagskoncemer räknas ju också så gott som alltid som ekonomiska enheter.&lt;br&gt;För undantagets giltighet får det inte spela någon roll hur företaget delat upp&lt;br&gt;verksamhet mellan moder-och dotterföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgående från formuleringarna i förslaget till lagtext tolkar LRF att med en&lt;br&gt;&amp;quot;primärförening&amp;quot; avses också en förening som till medlemmar har enbart&lt;br&gt;i förhållande till föreningen lokala sammanslutningar av företag som driver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 210&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsverksamhet. Det behöver alltså inte&lt;br&gt;dessutom som direktmedlemmar finnas enskilda juridiska eller fysiska&lt;br&gt;personer som driver jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsverksamhet.&lt;br&gt;Ovanstående bör klargöras i motiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2.4 Federativ samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MD: I promemorian framhålls att de föreslagna undantagsreglerna skall&lt;br&gt;gälla för samverkan i primärföreningar men inte för s.k. federativ&lt;br&gt;samverkan mellan föreningar. Förslaget innebär dock att samverkan mellan&lt;br&gt;primärföreningar kan ske i en regional primärförening och att denna form&lt;br&gt;av samverkan undan tas från förbudet i 6 §. Motivuttalandena om innebörden&lt;br&gt;av federativ samverkan förefaller ej entydiga på denna punkt. I pro-&lt;br&gt;memorian framhålls att de föreslagna undantagsreglerna skall gälla för sam-&lt;br&gt;verkan i primärföreningar men inte för s.k. federativ samverkan mellan&lt;br&gt;föreningar. Förslaget innebär dock att samverkan mellan primärföreningar&lt;br&gt;kan ske i en regional primärförening och att denna form av federativ&lt;br&gt;samverkan undantas från förbudet i 6 . Motivuttalandena om innebörden av&lt;br&gt;federativ samverkan förefaller ej entydiga på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket: I anslutning till vad som anförs rörande s.k. federativ&lt;br&gt;samverkan - ett begrepp som f.ö. inte är entydigt - konstaterar verket att&lt;br&gt;promemorians lagförslag, i likhet med vad Konkurrensverket anfört i ovan&lt;br&gt;nämnda skrivelse, inte avses omfatta samverkan mellan primärföreningar,&lt;br&gt;oavsett om sådan samverkan sker mellan två eller flera föreningar och med&lt;br&gt;eller utan medverkan av riksorganisation. Konkurrensverket vill härvid&lt;br&gt;erinra om att Marknadsdomstolen med stöd av den gamla konkurrenslagen&lt;br&gt;(1982:729). förbjudit en ytterligare koncentration i målet Arla/Gefle (MD:s&lt;br&gt;dnr A 1/91). Att nu möjliggöra långtgående samverkan, t.ex i form av joint&lt;br&gt;ventures, genom att inte låta den nu gällande KL, som avses vara kraft-&lt;br&gt;fullare än den tidigare, tillämpas på sådan samverkan vore ytterligt&lt;br&gt;remarkabelt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium: Kollegiet finner det svårt att ta ställning till s k&lt;br&gt;federativ samverkan mellan föreningar. I promemorian klargörs inte&lt;br&gt;tillfredsställande vad begreppet står för i en europeisk jämförelse eller vilka&lt;br&gt;regler som på detta område tillämpas i europasamarbetet.anser att det&lt;br&gt;föreslagna undantaget borde omfatta jordbruk men inte skogsbruk för att&lt;br&gt;bättre motsvara EES-avtalets täckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV: Utredningen visar tydligt att de lantbrukskooperativa primär-&lt;br&gt;föreningama i en mängd avseenden undviker inbördes konkurrens.&lt;br&gt;Primärföreningama delar upp produktionen på varuslag och försäljningen&lt;br&gt;på områden. Inom sitt eget område försäljer föreningarna t.ex. sina sam-&lt;br&gt;arbetspartners produkter, med flera förfaranden som eliminerar kon-&lt;br&gt;kurrensen och står i strid med 6 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RRV utgår från kravet på att livsmedelsindustrin skall vara stark och&lt;br&gt;konkurrenskraftig vid EU-inträdet. Intem konkurrens mellan primärföre-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningama ger enligt RRV:s mening bäst resultat för konsumenterna och för&lt;br&gt;de svenska bönderna. RRV anser att primärföreningama skall fä verka i en-&lt;br&gt;lighet med sin särart. Detta är emellertid inte skälig anledning att tillåta pri-&lt;br&gt;märföreningama att i kraft av sitt funktionssätt eliminera konkurrensen på&lt;br&gt;marknaden. Nödvändiga förändringar i primärföreningamas anläggnings-&lt;br&gt;och medlemsstruktur förhindras eller försenas om de inte konkurrerar med&lt;br&gt;varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mängd av de företeelser som kan hävdas ge rätt till undantag från KLs&lt;br&gt;bestämmelser, t ex rationell stordrift eller kostnadsjakt genom samverkan&lt;br&gt;i investeringar ger inte den mer grundläggande effektiviteten som konkur-&lt;br&gt;rensen på en fri marknad kan ge. Då det är önskvärt att stärka livsmedelsin-&lt;br&gt;dustrin konkurrensförmåga inför EU-inträdet återstår att skapa intem&lt;br&gt;konkurrens mellan de på den svenska marknaden dominerande lant-&lt;br&gt;brukskooperativa primärföreningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen behandlar inte sk federativ samverkan mellan primärföreningar&lt;br&gt;Frågan uppges dock beredas inom regeringskansliet. RRV framför som ett&lt;br&gt;huvudförslag och till underlag för regeringskansliets beredning - att det är&lt;br&gt;angeläget att en inbördes konkurrens mellan primärföreningar uppstår i&lt;br&gt;praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket bör ges i uppdrag att inför nämnda beredning omgående&lt;br&gt;anvisa metoder för hur en sådan intem konkurrens skall främjas. En metod&lt;br&gt;som RRV kan tillstyrka är att de föreslagna undantagen till KL inte införs.&lt;br&gt;Därigenom kan också de svenska företagsformerna behandlas lika i&lt;br&gt;konkurrensrättsligt hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentberedningens (KoB): Arbetsgruppen behandlar inte frågan om&lt;br&gt;federativ samverkan utan pekar på att den bereds inom Jordbruksdeparte-&lt;br&gt;mentet. Emellertid kan utläsas att svensk lagstiftning ifråga om federativ&lt;br&gt;samverkan inte bör göras hårdare än vad som gäller i EG. Detta är enligt&lt;br&gt;KoB alls ingen självklar ståndpunkt eftersom de jordbrukskooperativa&lt;br&gt;företagen i Sverige har en betydligt starkare ställning jämfört med i&lt;br&gt;EU-ländema och dessutom successivt stärker sin ställning. En liten marknad&lt;br&gt;som den svenska innebär dessutom i sig risk för ett lägre konkurrenstryck.&lt;br&gt;Det kan vidare tilläggas att EG vid sin tillämpning av jordbruksundantaget&lt;br&gt;varit mycket restriktiv ifråga om federativ samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län: Om Sverige blir medlem i EU finns det&lt;br&gt;behov av särskilda konkurrensregler som medger viss samverkan mellan&lt;br&gt;jordbruksföretag och andra råvaruproducenter inom primärföreningar. För&lt;br&gt;att vi skall kunna konkurrera på lika villkor krävs då en anpassning till EG:s&lt;br&gt;regler inom detta område. Lagstiftaren bör emellertid i detta sammanhang&lt;br&gt;avvakta Jordbruksdepartementets beredning angående de konkurrensregler&lt;br&gt;som gäller för lantbruket inom EU när det gäller den federativa samverkan,&lt;br&gt;så att även dessa förhållanden skall kunna vägas in i det nya lagförslaget.&lt;br&gt;Länsstyrelsen anser det dock klart oförenligt med den svenska konkurrensla-&lt;br&gt;gen om också federativ samverkan kommer att tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Östergötlands län: De förhållanden och konkurrensregler&lt;br&gt;som råder i lantbruket inom EU vad avser federativ samverkan har inte&lt;br&gt;vägts in i förslaget. Länsstyrelsen noterar med tillfredsställelse att denna&lt;br&gt;fråga bereds inom jordbruksdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLU: Undantaget bör gälla för alla producentkooperativa företag, oavsett&lt;br&gt;om dessa utgör föreningar av första grad eller av högre grad. Risken för&lt;br&gt;konkurrensbegränsande effekter kan elimineras genom klausulen om&lt;br&gt;missbruk av dominerande ställning i 19 § konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon hållbar motivering till att lagförslaget avgränsas till att gälla&lt;br&gt;primärföreningar, dvs föreningar med enskilda såsom medlemmar, ges ej.&lt;br&gt;Här framkommer i stället en oklarhet, bestående i att utredningsgruppen inte&lt;br&gt;skiljer mellan det principiella och det konkreta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På principiella och teoretiskt hållbara grunder är det ingen skillnad mellan&lt;br&gt;primär- och sekundärföreningar. Det är helt de samma förklaringar till att&lt;br&gt;människor sluter sig samman i den ena typen av förening som den andra.&lt;br&gt;Att det förekommer föreningar på olika nivåer kan förstås med att det i&lt;br&gt;olika typer av verksamheter förekommer skilda grader av stordriftsfördelar&lt;br&gt;och olika typer av transaktionskostnader. Slutsatsen är att föreningar på&lt;br&gt;olika nivåer har lika stort berättigande i en nations näringsliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anledningen till att lagförslaget inte inkluderar sekundärföreningar i&lt;br&gt;undantaget är att utredarna blandar samman dessa med riksorganisationer.&lt;br&gt;Detta är förståeligt mot bakgrund av att de stora sekundärföreningama i&lt;br&gt;Sverige samtidigt är rikstäckande och allomfattande föreningar. Synsättet är&lt;br&gt;felaktigt- sekundärkooperativ och riksorganisationer är olika fenomen.&lt;br&gt;Sekundärkooperativa företag är normalt sett, dvs principiellt och internatio-&lt;br&gt;nellt, inte rikstäckande och alltså ej nationella organisationer. En riks-&lt;br&gt;organisation är i regel inte (internationellt sett) ett kooperativt företag - det&lt;br&gt;blir den först om den driver ekonomisk verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av den tidigare jordbrukspolitiken har det svenska lantbrukets&lt;br&gt;sekundärkooperativa företag samtidigt blivit riksorganisationer, liksom fallet&lt;br&gt;är i vissa andra länder med starkt skyddande jordbrukspolitik. Principiellt&lt;br&gt;och teoretiskt, liksom i länder, där marknadskrafter råder i jordbruket, är&lt;br&gt;emellertid situationen en annan. Där har sekundärkooperativa foretag en&lt;br&gt;viktig funktion att fylla, t ex i Tyskland och USA:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av de stora tyska lantbrukskooperativa företagen är federationer, dock&lt;br&gt;inte landstäckande. Exempel är MZO (Molkeriezentrale&lt;br&gt;Oldenburg-OsnabriickOstfriesland eG), inom vilken 34 primärföreningar&lt;br&gt;med 19000 mjölkbönder är medlemmar, Siidfleisch Gmbh med 19&lt;br&gt;föreningar såsom medlemmar, vilka inalles har 41000 lantbrukare i sina&lt;br&gt;medlemskårer, samt Norddeutsche Fleischzentrale AG med 56000&lt;br&gt;lantbrukare via 108 primärföreningar (den senare har dock nyligen omstruk-&lt;br&gt;turerats).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I USA är &amp;quot;federated cooperative systems&amp;quot; mycket vanliga, särskilt i&lt;br&gt;lantmannasektom. Det är bland dessa som de mycket stora företagen finns,&lt;br&gt;t ex CENEX, Land 0’Lakes, Growmark, Countrymark och Agway, alla&lt;br&gt;med miljarder dollar i omsättning och med ett par hundra tusen bönder&lt;br&gt;såsom medlemmar i de ingående primärföreningama - och alla i hård&lt;br&gt;konkurrens med varandra och med andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en lagstiftning som den föreslagna skulle företagskonstruktioner av&lt;br&gt;dessa typer omöjliggöras. Den svenska lantbrukskooperationen skulle få en&lt;br&gt;mindre handlingsrepertoar än utländsk lantbrukskooperation, som i allt&lt;br&gt;större utsträckning kommer att utgöra dess konkurrenter. Likaså skulle&lt;br&gt;svensk lantbrukskooperation bli handikappad gentemot icke-kooperativ&lt;br&gt;industri, eftersom denna har möjlighet att organisera på motsvarande sätt,&lt;br&gt;dvs i koncernstrukturer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagen skulle sålunda hämma utvecklingsmöjligheterna för&lt;br&gt;svenskt lantbruk och svensk livsmedelsindustri. Det är idag inte möjligt att&lt;br&gt;utesluta att ett antal av de lantbrukskooperativa föreningarna skulle vilja&lt;br&gt;bilda federationer av skilda slag, vilka markant avviker från dagens&lt;br&gt;riksorganisationer. Att med denna lagstiftning förhindra en sådan positiv&lt;br&gt;utveckling inom det svenska näringslivet vore oklokt. I stallet får&lt;br&gt;utredningens förslag till effekt att primärföreningama får stärkt incitament&lt;br&gt;att fusionera, vilket inte nödvändigtvis är det mest önskvärda sett ur ett sam-&lt;br&gt;hälleligt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa år upplever den s k nyinstitutionalistiska ekonomiska teoribildningen&lt;br&gt;en stark expansion, med bland annat ett flertal Nobelpris i ekonomi på&lt;br&gt;senare tid. En central lärdom inom denna teorimängd är att sättet att&lt;br&gt;organisera verksamheter är avgörande för den ekonomiska utvecklingen.&lt;br&gt;Den föreslagna lagreglerna, som förelägger att ett bestämt sätt att organisera&lt;br&gt;företagandet, står i stark motsättning till denna kunskapsmängd - detta gäller&lt;br&gt;även de paragrafer som kommenteras på de följande sidorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Köpmannaförbund: Undantaget bör begränsas till att avse sam-&lt;br&gt;verkan mellan företag inom de lokala primärföreningama, som ju oftast&lt;br&gt;består av småföretag med begränsade resurser. En samverkan mellan&lt;br&gt;primärföreningama torde begränsa konkurrensen i onödig omfattning och&lt;br&gt;bör således inte tillåtas. Detsamma gäller förslaget att låta lokala föreningars&lt;br&gt;medlemskap i regionala föreningar omfattas av ett undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet: I likhet med förslaget anser Förbundet att samverkan&lt;br&gt;mellan primärföreningar (federativ samverkan) inte skall omfattas av det&lt;br&gt;särskilda undantaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Livsmedelsindustriförbund: Undantaget skall inte omfatta s.k.&lt;br&gt;federativ samverkan som är vanligt förekommande på lantbrukets område&lt;br&gt;och som avser samverkan mellan primärföreningama. Detta innebär att&lt;br&gt;föreningarna i denna del jämställs med t.ex. aktiebolag när det gäller förbud&lt;br&gt;mot kartellsamverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Sveriges Lismedels-&lt;br&gt;handlares förbund (SSLF): De utgångspunkter som redovisas i avsnittet,&lt;br&gt;betr ett medlemskap i EU och behovet av att därvid bl.a. ha en stark och&lt;br&gt;konkurrenskraftig jordbruksnäring, anger på ett ensidigt och vinklat sätt&lt;br&gt;förutsättningarna för vad som ligger i konsumenternas och skattebetalarnas&lt;br&gt;intresse. Därmed anges också inriktningen på de lagförslag som lämnas i&lt;br&gt;promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet förs också ett resonemang betr, de svenska konkurrensreglerna&lt;br&gt;och hur dessa förhåller sig till EG:s och olika medlemsländers regler. Det&lt;br&gt;anförs i avsnittet att &amp;quot;Om det visar sig att sådan samverkan inom EU-län-&lt;br&gt;dema förekommer i former som inte är förenliga med svensk konkur-&lt;br&gt;renslagstiftning bör övervägas vilka förändringar av konkurrensreglerna som&lt;br&gt;kan erfordras&amp;quot;. Enligt promemorian bör det således övervägas inte 2m&lt;br&gt;förändringar krävs utan vilka. För övrigt förs överhuvudtaget inget&lt;br&gt;resonemang betr, konkurrenssituationen för den händelse Sverige inte skulle&lt;br&gt;bli medlem i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De redovisade utgångspunkterna i avsnittet visar att man väljer att ha ett&lt;br&gt;något annorlunda synsätt på konkurrensfrågorna när det gäller jordbruket än&lt;br&gt;man haft när det gäller näringslivet i övrigt. När det gäller övriga närings-&lt;br&gt;livet gäller konkurrenslagen oavsett om Sverige är EU-medlem eller inte&lt;br&gt;och oavsett hur konkurrensreglerna ser ut i de länder med vilka vi bedriver&lt;br&gt;omfettande handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan sägas att genom de utgångspunkter som valts för&lt;br&gt;analysen av behovet av kompletterande konkurrensbestämmelser för bl.a.&lt;br&gt;jordbruket har man också valt att upprätthålla den särställning jordbruket&lt;br&gt;genom olika skydd och stöd haft ända sedan 1920- och 1930-talen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperativa institutet: Förslaget innebär, att konkurrensrättsligt lagstöd&lt;br&gt;även fortsättningsvis saknas för kooperativ samverkan mellan företag,&lt;br&gt;samtidigt som samverkan enligt koncemmodellen principiellt tillåts. Som&lt;br&gt;arbetsgruppen emellertid också anfört, kan federativ samverkan anses&lt;br&gt;tillåten genom en e contrario-tillämpning av konkurrenslagen, dvs att den&lt;br&gt;över huvud inte skulle vara tillämplig i all den utsträckning samarbetet&lt;br&gt;grundas på annat lagstöd (t ex lagen om ekonomiska föreningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperativa institutet uttryckte i sitt remissyttrande över förslaget till ny&lt;br&gt;konkurrenslag kritik över lagstiftarens osäkra hållning visavi kooperativa&lt;br&gt;samverkansformer. Å ena sidan hävdar regeringen/arbetsgruppen nu, att&lt;br&gt;&amp;quot;Medlemskapet i de ekonomiska föreningarna skall ge samordnings- och&lt;br&gt;stordriftsfördelar genom möjlighet till specialisering och förbättrad&lt;br&gt;information samt minskat risktagande&amp;quot;. Å andra sidan vilar den nya&lt;br&gt;konkurrenslagen enligt Kooperativa institutets mening på en motsatt utgångs-&lt;br&gt;punkt, nämligen att samarbete mellan företag definitionsvis skulle vara&lt;br&gt;skadligt och ineffektivt för samhällsekonomin och konsumenterna. Koopera-&lt;br&gt;tiv samverkan kräver i princip dispens från lagens förbud (&amp;quot;sammantaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hade så positiva effekter att den, med vissa begränsningar, borde kunna&lt;br&gt;kvalificera för undantag enligt lagens bestämmelse om detta&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperationen i såväl konsument- som producentkooperativa former&lt;br&gt;uppvisar emellertid många exempel till effektivitetsbefrämjande samarbete.&lt;br&gt;Det är enligt Kooperativa institutets mening inte långsiktigt styrkt, att&lt;br&gt;extrem konkurrens skulle leda till lägre transaktionskostnader än samverkan.&lt;br&gt;Frågan om kooperationens konkurrensrättsliga status måste därför enligt&lt;br&gt;Kooperativa institutets mening bli föremål för fortsatta övervägande, så att&lt;br&gt;den blir klarlagd. I USA, till vars syn och regler regeringen/arbetsgruppen&lt;br&gt;hänvisar, gäller bl a att det är tillåtet for ett kooperativ att genom egen växt&lt;br&gt;och samgående med andra kooperativ uppnå en monopolställning, emedan&lt;br&gt;det sedan är &amp;quot;monopolets&amp;quot; uppträdande som blir föremål för bedömning i&lt;br&gt;det enskilda fallet. Denna syn överensstämmer enligt Kooperativa institutets&lt;br&gt;erfarenhet även med gällande rätt i EU (uttryckt i t ex det s k pälsdj urs-&lt;br&gt;målet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperativa institutet måste därför med kraft avvisa uppfattningen, att &amp;quot;i&lt;br&gt;nuläget saknas skäl att i lagform undanta sådan verksamhet generellt&amp;quot;.&lt;br&gt;Arbetsgruppens motiv - marknadsdominans - är inget skäl enligt vare sig&lt;br&gt;europeisk eller amerikansk konkurrensrätt att inte lösa problemet. Koope-&lt;br&gt;rativa institutet vill därför också framhålla, att de federativa frågor som nu&lt;br&gt;beredes inom regeringskansliet inte får inskränkas till jordbrukspolitikens&lt;br&gt;område och följaktligen uppdraget vidgas och flyttas till förslagsvis&lt;br&gt;civildepartementet med Kooperativa rådet som samordningsansvarig i&lt;br&gt;kooperativa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget bör därvid också omfatta en föreningsrättslig genomgång och be-&lt;br&gt;dömning av de avtalssituationer som åberopas i promemorian. Flertalet av&lt;br&gt;de där angivna exemplen är nämligen fullt tillåtliga och naturliga enligt&lt;br&gt;&amp;quot;kooperationsrätten&amp;quot; (lagen om ekonomiska föreningar med såväl bakom-&lt;br&gt;liggande principer som framförliggande stadgar m fl rättsakter).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF m.fl.: Det är en allvarlig brist att arbetsgruppen inte har behandlat&lt;br&gt;federationsfrågan. Frågor som rör den ekonomiska förening som sådan och&lt;br&gt;federationsfrågor måste på detta område behandlas i ett sammanhang, se t&lt;br&gt;ex EU-förordningen 26/62. En federation är en sammanhållen företags-&lt;br&gt;gruppering med funktioner som inom samarbetsområdet är av samma natur&lt;br&gt;som i en aktiebolagsrättslig koncern. Arbetsgruppen har inte tagit hänsyn till&lt;br&gt;dessa aspekter och därmed visat en oförmåga att förstå den ekonomiska&lt;br&gt;föreningens arbetssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För lantbrukskooperationen är det nödvändigt att stärka sig inför en&lt;br&gt;kommande internationell konkurrens. Endast därigenom kan Sverige gå in&lt;br&gt;i EU med en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och livsmedels-&lt;br&gt;industri. Även för skogsbruket kan internationell konkurrens påkalla&lt;br&gt;samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det federativa samarbete som sker inom lantbrukskooperationen syftar till&lt;br&gt;att uppfylla de mål som finns för den svenska jordbrukspolitiken. Dessa mål&lt;br&gt;gäller också i allt väsentligt inom EU. Jordbrukspolitiken har inom EU en&lt;br&gt;överordnad ställning i förhållande till konkurrenspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är orimligt att kräva att de ekonomiska föreningarna skall behöva rasera&lt;br&gt;uppbyggda rationella strukturer inför ett medlemskap. Särskilt som dessa&lt;br&gt;skulle vara tillåtna vid ett EU-medlemskap t ex enligt EU:s regler eller&lt;br&gt;beroende på att konkurrensen på den relevanta marknaden då ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör understrykas att EU-rätten tillåter konkurrensbegränsande avtal som&lt;br&gt;anses nödvändiga för att målen med den gemensamma jordbrukspolitiken&lt;br&gt;skall uppnås. Dessa mål avser höjd produktivitet, skälig levnadsstandard,&lt;br&gt;stabiliserad marknad, trygg livsmedelsförsöijning och rimliga livsmedels-&lt;br&gt;priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger i EU-förordningen 26/62 en presumtion för att lantbrukarnas&lt;br&gt;och deras föreningars samverkan uppfyller jordbrukspolitikens mål. Detta&lt;br&gt;gäller så länge kommissionen inte fastslagit att konkurrensen utesluts eller&lt;br&gt;jordbrukspolitikens mål Kommissionen har bevisbördan. Om förpliktelse att&lt;br&gt;fastställa ett bestämt pris, se nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige måste tillåta sådant federativt samarbete som stärker jordbruket och&lt;br&gt;livsmedelsindustrin inför EU-medlemskapet. På EU-marknaden agerar&lt;br&gt;mycket stora företag, såväl aktiebolag som kooperativa företag. Det är med&lt;br&gt;dessa som den svenska livsmedelsindustrin skall konkurrera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är uppenbart, men måste tydligen ånyo upprepas, att de ur svenskt&lt;br&gt;perspektiv tämligen stora lantbrukskooperativa företagen, vid en&lt;br&gt;internationell jämförelse framstår som små. Det största svenska lant-&lt;br&gt;brukskooperativa företaget kommer inte ens med bland de tio största i sin&lt;br&gt;bransch i Europa. För Sveriges bönder och svensk livsmedelsindustri är det&lt;br&gt;av yttersta vikt att man på olika sätt kan rusta sig inför den internationella&lt;br&gt;konkurrens som blir följden av ett EU-medlemskap men som också kommer&lt;br&gt;om Sverige väljer att stå utanför EU. För svenska konsumenter, liksom från&lt;br&gt;sysselsättningssynpunkt, är det av vikt att det finns en konkurrenskraftig&lt;br&gt;svensk livsmedelsindustri baserad på svenska råvaror. En garanti för detta&lt;br&gt;är en effektiv och konkurrenskraftig svensk producentkooperativ livsmedels-&lt;br&gt;industri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF utgår ifrån att det inom ramen för konkurrenslagen skapas möjligheter&lt;br&gt;att tillåta federativ samverkan som idag är tillåten inom EU. Lantbruks-&lt;br&gt;kooperativa företag skall inte onödigtvis behöva upphöra med verksamheter&lt;br&gt;som idag bedrivs och som vid ett medlemskap är tillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtekniskt torde detta enklast kunna ske genom att konkurrensverket, om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl, får besluta om undantag från förbudet i 6 KL när&lt;br&gt;det gäller avtal om samverkan mellan företag och organisationer inom&lt;br&gt;jordbrukets och trädgårdsnäringens områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna möjlighet bör också vidgas till att omfatta skogssektorn, som inom&lt;br&gt;flera delsektorer pressas av konkurrens från stora koncerner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Lantägg AB: Samarbete mellan primärföreningar i dominerande&lt;br&gt;federationer, koncerner eller intressebolag orsakar ur konkurrenssynpunkt&lt;br&gt;skadliga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Nestlé AB: Det bör klargöras tydligt att det man nu avser medge&lt;br&gt;undantag för endast skall avse samverkan mellan enskilda lantbrukare och&lt;br&gt;klart lokala föreningar och ej samarbetet mellan de olika primärföre-&lt;br&gt;ningama. Det finns ingen anledning varför andra regler än dem som gäller&lt;br&gt;för industrin i övrigt skulle gälla den typen av större primärföreningar eller&lt;br&gt;liknande inom lantbrukskorporationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agrifack: Förbudet mot så kallad federativ samverkan samt möjligheten för&lt;br&gt;lantbrukare att fritt leverera sin produkter till vem han eller hon vill, måste&lt;br&gt;ses positivt ur lantbrukarföretagets ekonomiska perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO: Ett undantag från förbud mot samverkan i primärföreningar får inte&lt;br&gt;leda till att konkurrensbegränsande samverkan mellan sådana föreningar&lt;br&gt;också underlättas. I departementspromemorian görs enligt TCOs mening en&lt;br&gt;rimlig avvägning i dessa hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Verksamhet som bör omfattas av undantag p&lt;sub&gt;ro&lt;/sub&gt;p. 1993/94:210&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.1 Förslaget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I konkurrenslagen införs för vissa företag ett undantag från tillämpningen&lt;br&gt;av förbudet i 6 § för avtal som avser samverkan om produktion, insamling,&lt;br&gt;förädling, försäljning eller därmed sammanhängande verksamhet i fråga om&lt;br&gt;jordbruks-, skogs- eller trädgårdsprodukter eller inköp av varor eller tjänster&lt;br&gt;för sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.2 Remissvaren&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Företagarnas Riksorganisation: Organisationen delar arbetsgruppens&lt;br&gt;uppfattning om undantagets begränsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelns Samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Sveriges livsmedels-&lt;br&gt;handlaresförbund (SSLF): Föreslaget undantag ger även undantag för&lt;br&gt;vidareförädling av produkter. Vi ställer oss tveksamma till om det ska&lt;br&gt;omfattas av undantaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan i primärföreningar bör uppmärksammas särskilt vad gäller sam-&lt;br&gt;verkan betr vidareförädling av produkter dvs vertikal integration. Sam-&lt;br&gt;verkan i primärföreningar kan när det gäller samverkan betr, inköp, lagring,&lt;br&gt;försäljning etc tillföra mervärden till såväl det enskilda producentföretaget&lt;br&gt;som avnämarföretagen. Ju mer utbyggd förädlingen är desto närmare&lt;br&gt;kommer man den punkt då det finns all anledning att upprätthålla konkur-&lt;br&gt;renslagens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi är dock tveksamma till att undantaget även ska omfatta förädling.&lt;br&gt;Primärföreningamas verksamhet innefattar till stor del vidareförädling och&lt;br&gt;produktion av färdiga produkter. Föreningarnas storlek och geografiska&lt;br&gt;utbredning innebär att alla undantag från konkurrensbestämmelsema i sig&lt;br&gt;leder till ökade svårigheter för andra aktörer att etablera konkurrerande&lt;br&gt;verksamhet. Denna effekt är inte nödvändigtvis positiv för de företag man&lt;br&gt;med detta undantag avser skydda, nämligen jordbruksföretagen. Det kan i&lt;br&gt;sammanhanget också framföras att den samverkan som f.n. sker i primär-&lt;br&gt;föreningama och som även framgent ska få ske inte bara har en lagteknisk&lt;br&gt;aspekt utan även en moralisk som i sig kan få återverkningar på hur&lt;br&gt;konkurrensen i verkligheten fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att man i undantaget under alla förhållanden måste sätta gränser för&lt;br&gt;vilken förädlingsverksamhet som skall vara tillåten. Dessa gränser bör avse&lt;br&gt;både graden av förädling och de marknadsandelar en förening kan uppnå på&lt;br&gt;sin &amp;quot;relevanta marknad&amp;quot;. Även i detta avseende finns det anledning att göra&lt;br&gt;jämförelser med gruppundantaget för samverkan mellan detaljhandels-&lt;br&gt;företag, där det satts gränser både för formerna av samverkan och för vilka&lt;br&gt;marknadsandelar dessa företag får ha för att undantaget i olika avseenden&lt;br&gt;skall få tillämpas. Parallellt med att riksdagen tar ställning till den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nödvändiga ändringen i konkurrenslagen (som öppnar möjligheten för&lt;br&gt;gruppundantaget) bör regeringen således ta fram underlag för sådana&lt;br&gt;avgränsningar. Om undantaget skrivs in direkt i lagen enligt den av&lt;br&gt;departementet förordade modellen är det fortfarande nödvändigt att sådana&lt;br&gt;avgränsningar görs, vilket i så fall får ske direkt i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF: Utgångspunkten är att det här är fråga om marknadstillträde - i olika&lt;br&gt;former - för medlemmarna 1 föreningarna och att undantag är motiverat för&lt;br&gt;samtliga verksamheter/samverkansformer i &amp;quot;primärföreningama&amp;quot; som&lt;br&gt;formaljuridiskt sett anses konkurrensbegränsande. Den angivna lagtexten i&lt;br&gt;18 b § första stycket, 1 och 2 synes i sak täcka in erforderliga behov,&lt;br&gt;bortsett från vad som nedan anges om gemensamma försäljningspriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Lantägg AB: Samverkan mellan olika företag i fråga om ledning&lt;br&gt;kan också orsaka ur konkurrenssynpunkt skadliga konsekvenser. Det finns&lt;br&gt;anledning att uppmärksamma de stadgar och avtal som förekommer. Dessa&lt;br&gt;bör syfta till att reglera affärsförhållandena på ett adekvat sätt och ej till att&lt;br&gt;låsa partema prohibitivt. Avtal som syftar till att anpassa produktionens&lt;br&gt;storlek till marknadens behov är motiverade i erfordlig omfattning i en&lt;br&gt;avreglerad marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande situation inom äggbranschen kan utgöra exempel på konse-&lt;br&gt;kvenser som uppstår genom politiska ingripanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har genom djurskyddslagen fatta beslut som begränsar produk-&lt;br&gt;tionens omfattning. Genom införselavgifter och veterinära importrestrik-&lt;br&gt;tioner begränsas också möjligheterna för import. Restriktionerna för&lt;br&gt;äggproduktionen leder till en bristsituation. Regeringen har beslutat föreslå&lt;br&gt;Riksdagen att genomföra förbud mot den mest effektiva och hygieniska&lt;br&gt;produktionsformen av ägg. Därigenom påtvingas konsumenterna sämre&lt;br&gt;livsmedel till högre priser som efterfrågas bara i begränsad omfattning. Det&lt;br&gt;går tvärt emot Riksdagens livsmedelspolitiska beslut att producenterna&lt;br&gt;endast skall ersättas för efterfrågade varor och tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta läge är det viktigt att producenterna ej är bundna till leveransavtal&lt;br&gt;som innebär längre varaktighet och högre straffsanktioner än vad som är&lt;br&gt;motiverat av de konsekvenser som uppkommer för primärföreningama om&lt;br&gt;producenten vill sälja sina produkter på annat sätt. Likaså är det angeläget&lt;br&gt;att samverkan, mellan de olika företag som har intresse- eller ägargemen-&lt;br&gt;skap, ej utnyttjas för riktade åtgärder såväl vid inköp som försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Begränsningar i undantaget&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;10.1 Förslaget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vissa begränsningar görs i undantaget, i huvudsak enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i 6 § KL skall fortsatt vara tillämpligt vad avser avtal som för-&lt;br&gt;hindrar eller försvårar medlemmarnas fria rörlighet på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från förbudets tillämplighet görs inte heller för avtal som innebär&lt;br&gt;att försäljningspriser direkt eller indirekt fastställs på varor som produceras&lt;br&gt;om inte fastställandet av försäljningspriser är en nödvändig följd av före-&lt;br&gt;ningens verksamhet i övrigt, utom vad avser samverkan om försäljning,&lt;br&gt;eller samverkan i föreningen bidrar till att förbättra produktionen eller&lt;br&gt;distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande,&lt;br&gt;och fastställandet av försäljningspriser är nödvändigt för att uppnå ett&lt;br&gt;sådant resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från förbudet i 19 § KL görs inget undantag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.2 Remissvaren&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;10.2.1 Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Köpmannaförbund: Det är viktigt att man noga avgränsar den&lt;br&gt;verksamhet som skall undantas och som underlag presenterar en analys av&lt;br&gt;de konkurrensfördelar som samverkan i primärföreningar för med sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentberedningen (KoB): Ett undantag från förbud mot samverkan&lt;br&gt;i primärföreningar måste åtföljas av snäva ramar för dessas uppträdande på&lt;br&gt;marknaden. De av arbetsgruppen föreslagna begränsningarna i undantaget&lt;br&gt;är ett uttryck för ett sådant synsätt. Oklarhet om innebörden av begräns-&lt;br&gt;ningarna i undantaget råder emellertid och kan leda till alltför vida&lt;br&gt;tolkningar från föreningarnas sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagarnas Riksorganisation (FR): FR delar arbetsgruppens uppfattning&lt;br&gt;om undantagets begränsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.2 Avtal som förhindrar eller försvårar medlemmens rörlighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsen i Värmlands län: Det bör påpelas att undantagen som&lt;br&gt;föreslås i 6 § Konkurrenslagen för lantbrukets primärföreningar inte får&lt;br&gt;innbära att det hindrar eller försvårar för enskilda medlemmar att uppträda&lt;br&gt;på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentberedningens (KoB): Arbetsgruppen pekar på att regler i före-&lt;br&gt;ningarnas stadgar rörande bl.a. inskränkningar i återbetalning av med-&lt;br&gt;lemsinsats vid utträde, byte av förening eller till annan köpare motverkar&lt;br&gt;konkurrens. Dessa förhållanden är enligt KoB:s mening oacceptabla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLU: Lagförslagets förbud mot åtgärder, som förhindrar eller försvårar&lt;br&gt;medlemmarnas fria rörlighet på marknaden, begränsar effektiviteten inom&lt;br&gt;de lantbrukskooperativa företagen till en sådan grad att svensk produktion&lt;br&gt;och svensk lantbrukskooperation hotas. Ett krav om att medlemmen dels ska&lt;br&gt;fritt kunna leverera till (köpa från) vem som helst och när som helst, och&lt;br&gt;dels att han enkelt och snabbt ska kunna skifta medlemskap, är i strid med&lt;br&gt;kooperativt företagande och en inskränkning av lagen om ekonomiska&lt;br&gt;föreningar. Det är en diskriminering av producentkooperativa företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget strider mot etablerad teori om näringslivets organisation, härunder&lt;br&gt;dess integration (transaktionskostnadsteori och annan nyinstitutionalistisk&lt;br&gt;teori), i och med att det förskriver att en bestämd integrationsgrad ska gälla,&lt;br&gt;oavsett omständigheterna. Vidare avviker det från det sätt varpå det svenska&lt;br&gt;näringslivet, inklusive livsmedelssektorn, f ör närvarande utvecklar sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur de producentkooperativa företagen ska reglera relationerna mellan&lt;br&gt;medlemmarna och företaget är i stället något som företagen/medlemmama&lt;br&gt;bör ordna själva, alla utifrån sina specifika förutsättningar. Det innebär att&lt;br&gt;det i vissa fall kan förekomma konkurrens om producenternas leveranser.&lt;br&gt;Ibland kan företagen tillämpa leveransplikt, varvid konkurrensen i stället&lt;br&gt;kommer att stå om medlemskap (icke-medlemskap).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett generellt krav om fri rörlighet förekommer inte i de länder, som Sverige&lt;br&gt;vanligtvis jämföres med och som är/blir de främsta konkurrentländerna, dvs&lt;br&gt;svensk produktion diskrimineras. I utlandet är det ofta en konkurrens om&lt;br&gt;medlemskap. Ett framträdande exempel är den framgångsrika danska&lt;br&gt;svinslaktsektom. Där finns överallt leveransplikt - svinuppfödaren förbinder&lt;br&gt;sig att leverera hela sin produktion till den slakteriförening som han är&lt;br&gt;medlem i. Naturligtvis kan han utträda ur föreningen och söka inträde i en&lt;br&gt;annan, varför det i alla fall finns en välfungerande konkurrens. Förhållanden&lt;br&gt;är desamma i mycken annan utländsk lantbrukskooperation, som verkar i en&lt;br&gt;konkurrensutsatt ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en situation, där de lantbrukskooperativa föreningarna inte har kännedom&lt;br&gt;om vilka leveranser de får från lantbrukarna, försvåras planeringen av deras&lt;br&gt;verksamhet. Detta gäller i all synnerhet som de har kvar en mottagnings-&lt;br&gt;plikt, dvs måste ta emot all den produktion som medlemmarnas önskar&lt;br&gt;leverera. Därmed kan föreningen inte veta vilka kvantiteter och vilka&lt;br&gt;kvaliteter man får in. Följden blir att en försämrad effektivitet inträffar i&lt;br&gt;produktion, försäljning och alla anslutande funktioner. Det blir omöjligt att&lt;br&gt;skapa en kostnadseffektiv samordning, när integrationsgraden mellan&lt;br&gt;lantbrukaren och föreningen måste vara så låg som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen berör denna fråga: &amp;quot;Det kan inte heller anses ha någon av-&lt;br&gt;görande betydelse för föreningarnas konkurrenskraft på en öppen europeisk&lt;br&gt;marknad att upprätthålla ett generellt undantag för avtal som förhindrar&lt;br&gt;medlemmarnas rörlighet.&amp;quot; Detta påstående är emellertid inte underbyggt,&lt;br&gt;och det är i strid mot både teoretisk kunskap och empiriska observationer,&lt;br&gt;såväl internationellt som i Sverige. Hänvisningen till &amp;quot;EG:s tillämpning av&lt;br&gt;konkurrensreglerna på jordbruksområdet&amp;quot; i den föregående meningen är&lt;br&gt;också felaktig, vilket visas av observationer av lantbrukskooperationen&lt;br&gt;utanför Sveriges gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effektivitetsnackdelama till följd av låg integrationsgrad blir desto&lt;br&gt;allvarligare efter hand som konkurrenstrycket ökar. När utländska&lt;br&gt;producenter får mera öppet tillträde till den svenska marknaden, får de&lt;br&gt;svenska producenterna ett handikapp, eftersom de utländska företagen själva&lt;br&gt;kan fastlägga en optimal integrationsgrad. Den rättspraxis, som utvecklats&lt;br&gt;i Sverige, har hittills kunnat fungera, eftersom den svenska marknaden ännu&lt;br&gt;inte är helt öppen för utlandskonkurrens. Inom en överskådlig framtid är&lt;br&gt;den emellertid mycket farlig och måste alltså brytas, eftersom den är&lt;br&gt;effektivitetssänkande men även eftersom den försämrar ägarkontrollen och&lt;br&gt;kapitalbildningen i de lantbrukskooperativa företagen. För att få en&lt;br&gt;tillräckligt stark integration mellan medlem och företag krävs ofta leve-&lt;br&gt;ransplikt, vissa begränsningar i utträdesvillkoren samt dessutom ett större&lt;br&gt;eller mindre inslag av leveranskontrakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den teknologiska/ekonomiska utvecklingen medför att nackdelarna&lt;br&gt;med en påtvingad låg integrationsgrad ökar. I näringslivet i övrigt finns idag&lt;br&gt;en stark tendens mot ökande integration - t ex i verkstadsindustrin.&lt;br&gt;Livsmedelsindustrin kännetecknas av samma bakomliggande faktorer. Det&lt;br&gt;blir allt mera av specialproduktion, t ex grödor och köttdjur för specifika&lt;br&gt;förädlingsändamål. Specialmarknadema. dvs köparkategorier med bestämda,&lt;br&gt;avvikande krav ökar i betydelse. Produktionsteknologiema utvecklas så att&lt;br&gt;kostnadseffektiviteten erhålles i mycket speciella anläggningar. Allt detta&lt;br&gt;understryker behovet av att olika produktionsprocesser måste kunna&lt;br&gt;samordnas bäst möjligt till varandra. Med andra ord; det finns trans-&lt;br&gt;aktionskostnadsekonomiska fördelar i en stark integration mellan pri-&lt;br&gt;märproducentema och de första förädlingsstegen i produktionskedjan för&lt;br&gt;livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den svenska lantbrukskooperationen tvingas till att hålla en låg integra-&lt;br&gt;tionsgrad medan konkurrenterna i Sverige liksom i utlandet får själva&lt;br&gt;fastställa sin integrationsgrad, får de svenska kooperativa företagen svårt att&lt;br&gt;hävda sig i konkurrensen. Det finns nämligen sådana ekonomiska-teknolo-&lt;br&gt;giska förhållanden i mycken livsmedelsproduktion att en hög integrations-&lt;br&gt;grad är starkt effektivitetsskapande. Den starka integrationen är därmed på&lt;br&gt;väg i vilket fell som helst, och frågan är bara vem som kommer att vara&lt;br&gt;huvudman för dessa företag. Om lantbrukarna inte får lov att vara det&lt;br&gt;genom sina kooperativa företag, blir det andra företag, som står för produk-&lt;br&gt;tionen, varvid kåren av självständiga bönder blir hotad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett talande exempel är den amerikanska fjäderfäsektom. Kooperationen har&lt;br&gt;av hävden svag ställning, men det finns markanta integrationsfördelar i&lt;br&gt;denna produktion. Detta har lett till att 80-85% av produktionen idag ligger&lt;br&gt;hos stora börsnoterade företag. Samma utveckling är på väg i den amerikan-&lt;br&gt;ska fläsksektom, med idag 10-15% av volymen hos storföretag. Även i&lt;br&gt;Europa ses samma tendens i situationer, där lantbrukskooperation inte har&lt;br&gt;lyckats åstadkomma tillräckligt hög integrationsgrad, t ex i Belgien, där&lt;br&gt;storföretag står för mellan 33 och 3,5% (beroende på typ av produktion)7.&lt;br&gt;Till och med i Sverige kan motsvarande utveckling nu skymtas, i och med&lt;br&gt;att ett par enskilt ägda slakterier i Sydsverige har böijat tillämpa liknande&lt;br&gt;affärsprinciper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet: För att inte skapa onödiga konkurrensbegränsningar&lt;br&gt;stödjer vi förslaget i promemorian om att en samverkan inte bör få begränsa&lt;br&gt;en medlems fria rörlighet på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet: Förbundet stöder förslaget att foreningssamverkan inte&lt;br&gt;skall vara undantagen om den medför bl a att medlemmarnas val av&lt;br&gt;avnämare eller leverantörer inskränks på ett konkurrensförvanskande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Sveriges Livsmedels-&lt;br&gt;handlares förbund (SSLF) m.fl.: De redovisade avtalstyperna bör inte&lt;br&gt;omfattas av undantaget. Enligt vår uppfattning bör man koppla införandet&lt;br&gt;av föreslagen särlagstiftning till ett krav på att föreningarnas stadgar och&lt;br&gt;avtal ovillkorligen ändras så att inga begränsningar betr. t.ex. medlemmars&lt;br&gt;rörlighet finns kvar vid lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperativa institutet: Det är beklagligt att redan i lag skriva koope-&lt;br&gt;rationen på näsan genom att ge fortsatt tillämpning av förbudet i öre&lt;br&gt;paragrafen konkurrenslagen vad avser avtal som förhindrar eller försvårar&lt;br&gt;medlemmarnas fria rörlighet på marknaden (paragraf 18b). Enligt vår upp-&lt;br&gt;fattningen hade förbudet inte utan fortsatta överväganden bort omfatta&lt;br&gt;medlemmarnas rörlighet eftersom denna ar en grundläggande principfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt institutets mening bör emellertid redan nu rörlighetsfrågan kunna få&lt;br&gt;en tillfredsställande principiell lösning om den ersätts av en lydelse i samma&lt;br&gt;lagrum med innebörd att avtalet, förutom uppräknade effekter, även medför&lt;br&gt;att skälig del av vinsten kommer konsumenterna till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF: Frågan om medlems rörlighet måste även ses ur ett föreningsrättsligt&lt;br&gt;perspektiv då konkurrensfrågan bedöms. Konkurrensen har redan fällt sitt&lt;br&gt;utslag på marknaden genom att föreningen fått de medlemmar den har. I&lt;br&gt;föreningarna gäller fritt in- och utträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemskapet i en &amp;quot;primärforening&amp;quot; innebär både rättigheter och skyl-&lt;br&gt;digheter, även mot tredje man. Medlemmarnas frihet ställs mot föreningens&lt;br&gt;behov av viss stabilitet i medlemsunderlag, råvarufångst och i eget kapital.&lt;br&gt;Anläggningarna och verksamheten i föreningen måste ju betalas. För att&lt;br&gt;effektivt kunna fullgöra sitt ändamål och främja verksamhetens effektivitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;måste föreningen kunna knyta medlemmarna till sig genom stadgebindningar&lt;br&gt;och/eller avtal. Medlemmarna har nämligen rätt att i överensstämmelse med&lt;br&gt;likhetsprincipen utnyttja föreningen enligt dess syfte. Att det i många fall är&lt;br&gt;rationellt, inte minst ur konsumentsynpunkt, med en långtgående integration&lt;br&gt;mellan råvaruproduktion och förädling visar de långtgående kontrakts-&lt;br&gt;bindningar som finns, inte minst utomlands, inom t ex fjäderfä- och&lt;br&gt;fläskproduktionen. Det är orimligt att det producentkooperativa företaget&lt;br&gt;skall få sämre möjligheter till sådan integration än andra företagsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är uppenbart att krav på att medlemmar skall få agera fritt på mark-&lt;br&gt;naden svårligen kan kombineras med krav på att en förening inte skall få&lt;br&gt;agera fritt efter marknadsmässiga villkor. Det skall påpekas att på&lt;br&gt;slaktområdet i Danmark, Tyskland och Holland ofta förekommer treårs-&lt;br&gt;kontrakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF vill vidare med skärpa vända sig mot den begränsning i en ekonomisk&lt;br&gt;förenings handlingsfrihet som ryms i följande citat : &amp;quot;Också skilda erbju-&lt;br&gt;danden, såsom m m som bygger på trohet till föreningen avseende&lt;br&gt;leveranser eller inköp, kan snedvrida konkurrensen på ett sätt som det inte&lt;br&gt;generellt bör medges undantag för.&amp;quot; Det är en självklarhet för ett företag att&lt;br&gt;erbjuda trohetspremier och dylikt. Detta är lätt att exemplifiera från andra&lt;br&gt;branscher, t ex försäkringsbolag och oljebolag som ger helkundsrabatter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vore förödande om svensk lagstiftning skulle förbjuda sådana affärs-&lt;br&gt;metoder. Det måste ankomma på medlemmarna att i demokratisk ordning&lt;br&gt;fatta beslut om de prissättningsregler man vill tillämpa i sin förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF vänder sig bestämt mot utredningens lättsinniga syn på utbetalning av&lt;br&gt;insatsmedel. Föreningarna har inget intresse av att i onödan förlänga&lt;br&gt;utbetalningstiden eller att utnyttja ett sådant förfarande i konkurrens-&lt;br&gt;begränsande syfte. Däremot är det absolut nödvändigt att ha ett rimligt&lt;br&gt;skydd mot ett alltför snabbt utflöde av föreningens egna kapital. Det är&lt;br&gt;nödvändigt med en spärregel som gör det möjligt att fördela utbetalningen&lt;br&gt;över ett antal år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian heter det bl a: &amp;quot;Ett sådant hinder kan också föreligga om&lt;br&gt;tiden (för utbetalning av insatser) är längre för den som lämnar föreningen&lt;br&gt;och fortsätter sin verksamhet på egen hand eller genom annan förening än&lt;br&gt;den som helt upphör med sin verksamhet.&amp;quot; Ett sådant synsätt är orimligt bl&lt;br&gt;a med utgångspunkt från föreningslagen. De regler som gäller är tillkomna&lt;br&gt;bl a för att skydda kvarvarande medlemmars ekonomiska intressen i före-&lt;br&gt;ningen. Det kan inte vara samhällets uppgift att försvåra för kvarvarande&lt;br&gt;medlemmar att samverka. Därför är det fullt rimligt och i många fall helt&lt;br&gt;nödvändigt att kunna tillämpa olika återbetalningsregler beroende på av&lt;br&gt;vilken anledning utträde sker. Det kan också vara värt att uppmärksamma&lt;br&gt;att ett aktiebolag ej behöver betala tillbaka sitt egna kapital.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå stabilitet i föreningens egna kapital och av borgenärshänsyn&lt;br&gt;och därmed från kreditvärdighetssynpunkt, finns i många föreningar ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behov av en långsammare insatsåterbetalning än föreningslagens dispositiva&lt;br&gt;regel sex månader efter medlems avgång. Föreningsrättsligt finns inga&lt;br&gt;begränsningar överhuvudtaget för en förenings möjligheter att fördröja eller&lt;br&gt;förhindra en insatsåterbetalning. Att insatsåterbetalning skall ske på rimliga&lt;br&gt;villkor är en allmän uppfattning inom lantbrukskooperationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska föreningens skyldigheter gentemot kunder, borgenärer och&lt;br&gt;medlemmar enligt ovan måste respekteras konkurrensrättsligt. Detta måste&lt;br&gt;klart komma till uttryck i de nya lagreglerna och/eller motiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köttbranschens Riksförbund: Den fria rörligheten på marknaden för i&lt;br&gt;vart fall den privata slaktindustrin är avgörande för att en reell konkur-&lt;br&gt;rensneutralitet skall kunna upprätthållas. Med dagens komplexa uppläggning&lt;br&gt;av lantbruksföretagens verksamhet kan problem uppstå. De flesta föreningar&lt;br&gt;ger i dag en möjlighet för sina medlemmar att under ett friår pröva andra&lt;br&gt;slaktföretag. Tyvärr har vi upprepade gånger erfarit att friåret kringgärdas&lt;br&gt;av många svårigheter. Mycket vanligt är att den medlem som begär friåret,&lt;br&gt;inte kan räkna med att vissa till produktionen knutna tjänster från föreningen&lt;br&gt;då kan utnyttjas. Vi har under 1980 talets början upplevt försöken att&lt;br&gt;förhindra utträde ur en slakteriförening, genom att hindra uttagande av friår&lt;br&gt;genom att neka tillgång till avelsmaterial, nödvändigt för en framgångsrik&lt;br&gt;slaktsvinsproduktion. Många andra hinder kan säkert påräknas i framtiden.&lt;br&gt;Det är mycket viktigt att den konkurrensvårdande myndigheten noggrant kan&lt;br&gt;följa denna utveckling. I annat fall kan den fria rörligheten bli kraftigt&lt;br&gt;urholkad. Vår slutsats är att om den fria rörligheten skall kunna hävdas&lt;br&gt;gentemot en primärförening av dess medlemmar måste den konkurrensöver-&lt;br&gt;vakande myndigheten besitta tillräcklig kompetens om de frågor som kan&lt;br&gt;komma att inskränka rätten till fri rörlighet. Det måste vara Närings-&lt;br&gt;departementets uppgift att se till att detta krav uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Lantägg AB: Samverkan mellan olika företag i fråga om ledning&lt;br&gt;kan också orsaka ur konkurrenssynpunkt skadliga konsekvenser. Det finns&lt;br&gt;anledning att uppmärksamma de stadgar och avtal som förekommer. Dessa&lt;br&gt;bör syfta till att reglera affärsförhållandena på ett adekvat sätt och ej till att&lt;br&gt;låsa parterna prohibitivt. Avtal som syftar till att anpassa produktionens&lt;br&gt;storlek till marknadens behov är motiverade i erfordlig omfettning i en&lt;br&gt;avreglerad marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Nestlé AB: Bolaget instämmer givetvis i utredarens förslag&lt;br&gt;innebärande att det ej finns skäl att från tillämpningen av 6 § Konkur-&lt;br&gt;renslagen undantaga sådana avtal som förhindrar eller försvårar med-&lt;br&gt;lemmens fria rörlighet på marknaden. Detta innebär att en medlem fritt skall&lt;br&gt;kunna uppsäga sina kontrakt med sin förening och att välja annan avnämare&lt;br&gt;om han så skulle önska. Ej heller skall undantag kunna ges från förbudet att&lt;br&gt;diskriminera en medlem om han ej levererar hela sin produktion till en&lt;br&gt;förening eller att erbjuda honom särskilda rabatter eller bonus mm som&lt;br&gt;binder upp denne och därmed också snedvrider konkurrensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogs- och lantarbetsgivareförbundet: Närmast som en ordningsfråga vill&lt;br&gt;vi framhålla att parterna har sina positioner beroende på frivilliga och&lt;br&gt;ömsesidiga kontrakt. Ett medlemsskap innebär i princip att medlemmen&lt;br&gt;levererar sina produkter och att föreningen tar emot dem. Den som inte är&lt;br&gt;beredd att acceptera dessa enkla villkor har självfallet full frihet att stå&lt;br&gt;utanför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dock kan det finnas anledning att granska utträdesreglema. I vissa fall kan&lt;br&gt;dessa försvåra producenternas rörlighet och möjlighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;byta affärspartner, vilket inte ligger i våra medlemmars intresse. Det måste&lt;br&gt;finnas en viss förståelse för, att en ekonomisk förening inte ska behöva&lt;br&gt;drabbas av en alltför snabb dränering av insatskapital, men risken finns å&lt;br&gt;andra sidan att det i stället blir ägaren av insatspengama, d.v.s. den&lt;br&gt;utträdande medlemmen som kommer i en sämre situation. Därför är det bra&lt;br&gt;att frågan uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NO:s så kallade friår från 1980 har för övrigt så vitt bekant saknat all&lt;br&gt;praktisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sågverksföreningarna: När det först gäller avtal som förhindrar eller&lt;br&gt;försvårar medlemmarnas fria rörlighet på marknaden vill vi framhålla att&lt;br&gt;detta är en viktig begränsning i undantagets räckvidd. Vi ansluter oss i den&lt;br&gt;här delen till Arbetsgruppens överväganden, som vi anser är välawägda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO: Lagen bör inte kunna tillåta stadgebestämmelser och liknande som&lt;br&gt;hindrar en enskild medlem att agera fritt på marknaden. Leveransplikt eller&lt;br&gt;inköpstvång får inte förekomma, ej heller bestämmelser som onödigtvis&lt;br&gt;försvårar för medlem att lämna föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Lantarbetareförbundet: Även om det kan ifrågasättas ur&lt;br&gt;föreningsrättslig synpunkt att göra inskränkningar mot lantbrukskoopera-&lt;br&gt;tionens möjligheter att själv fatta beslut inom föreningsrättsliga ramar, så&lt;br&gt;anser vi att arbetsgruppens förslag att underlätta för den enskilde lant-&lt;br&gt;brukaren vid utträde har en positiv betydelse när det gäller att i en&lt;br&gt;avreglerad marknad skapa incitament för förnyelse. Vi tror samtidigt att det&lt;br&gt;är av stor betydelse att föreningar åläggs ett regionalpolitiskt ansvar att an-&lt;br&gt;sluta producenter inom en viss region, så att dessa inte sätts på undantag till&lt;br&gt;exempel i extrem glesbygd eller av andra orsaker utestängs från en rationell&lt;br&gt;förädlings- eller försäljningsorganisation när det föreligger önskemål om&lt;br&gt;anslutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2,3 Avtal som avser fastställande av försäljningspriser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svea Hovrätt: 18 b § är svårtillgänglig. Detta gäller i synnerhet punkten 2&lt;br&gt;i andra stycket. I syfte att göra andra stycket något lättare att förstå föreslår&lt;br&gt;hovrätten att uttrycket &amp;quot;Första stycket gäller dock inte avtal ...&amp;quot; byts ut mot&lt;br&gt;&amp;quot;Förbudet i 6 gäller dock avtal ...”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen: Bestämmelsen i lagförslagets 18 b § andra stycket är&lt;br&gt;svårtillgänglig bl.a. därför att undantag görs från undantag i flera led. En&lt;br&gt;viss förbättring vad gäller tydlighet skulle åstadkommas genom att&lt;br&gt;inledningen till stycket formulerades om på följande sätt: &amp;quot;Förbudet i 6&lt;br&gt;skall dock, oavsett vad som sägs i första stycket, gälla avtal som har till&lt;br&gt;syfte eller resultat&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även formuleringen i 18 b § andra stycket punkt 2 a) väcker frågor. Det är&lt;br&gt;tveksamt om en gräns kan dras mellan prissamverkan som är en nödvändig&lt;br&gt;följd av &amp;quot;föreningens verksamhet i övrigt&amp;quot; och prissamverkan som är en&lt;br&gt;följd av samverkan om försäljning. De exempel på denna gränsdragning&lt;br&gt;som lämnas på s. 64-65 är svårförståeliga och ger knappast tillräcklig&lt;br&gt;vägledning. Enligt Marknadsdomstolens mening bör bestämmelsen&lt;br&gt;ytterligare övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt: Det centrala stadgandet i ändringsförslaget, 18 b,&lt;br&gt;som utgör ett nytt undantag från 6 konkurrenslagen, i sitt andra stycke&lt;br&gt;innehåller ett &amp;quot;undantag från undantaget&amp;quot; samt att nämnda andra stycke,&lt;br&gt;p. 2 a) och b), i sin tur innefattar undantag i ytterligare ett led. Stadgandet&lt;br&gt;har härigenom fått en rättstekniskt komplicerad konstruktion och blivit&lt;br&gt;ganska svårläst ehuru inte ogenomträngligt. Lokutionema &amp;quot;nödvändig följd&amp;quot;&lt;br&gt;och &amp;quot;nödvändigt&amp;quot; kan komma att föranleda åtskilliga tillämpningssvårig-&lt;br&gt;heter. Som anförs i promemorian måste emellertid den exakta gräns-&lt;br&gt;dragningen i dessa frågor förmodligen &amp;quot;ske i rättstillämpningen genom&lt;br&gt;bedömning av den konkreta situation som är föremål för prövning i varje&lt;br&gt;enskilt fell.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket: När det gäller prissamverkan inom ramen för en&lt;br&gt;förening har den departementala arbetsgruppen föreslagit att sådan&lt;br&gt;samverkan inte skall omfettas av förbudet i 6 § KL, om samverkan bidrar&lt;br&gt;till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt&lt;br&gt;eller ekonomiskt framåtskridande och festställandet av försäljningspriser är&lt;br&gt;nödvändigt för att uppnå ett sådant resultat. Förbudet i 6 § KL skall alltså&lt;br&gt;inte vara tillämpligt om föreningens verksamhet har sådana positiva effekter&lt;br&gt;som avses i 8 § KL, första punkten. Enligt verkets mening möjliggör detta&lt;br&gt;prissamverkan i mycket stor utsträckning eftersom den begränsning som&lt;br&gt;ligger i att dessa förbättringar skall komma konsumenten till godo (8 §&lt;br&gt;andra punkten KL) inte finns med. Det är enligt verkets mening mycket&lt;br&gt;olyckligt om all vinst företagen gör i dessa fell stannar hos företagen själva&lt;br&gt;och inte kommer konsumenten till del i form av t.ex. lägre priser. Det vore&lt;br&gt;av värde att det under det fortsatta lagstiftningsarbetet klargjordes tydligare&lt;br&gt;hur bestämmelsen skall tillämpas, t.ex vad galler bevisbördan i klago-&lt;br&gt;mål särenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLU: 18 b § 2 st. p. 2 helt bör utgå. Något bärande argument för att&lt;br&gt;ekonomiska föreningar, vars uppgift är att prisförhandla (förhandlings-&lt;br&gt;kooperation) ska särskiljas från andra producentkooperativa företag anges&lt;br&gt;inte i förslaget. För att förklara förekomsten av dylika föreningar är det&lt;br&gt;nämligen exakt samma teorier som kommer till användning som när man&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ska förstå förekomsten av andra kooperativa organisationer. Det är inte&lt;br&gt;heller någon skillnad mellan förhandlingskooperativa företag och andra&lt;br&gt;producentkooperativa företag vad gäller deras roll för medlemmarna. Det&lt;br&gt;kooperativa företaget fullgör en uppgift för medlemmarnas räkning - en&lt;br&gt;bestämd del i den samlade produktionsprocessen, som den kooperativa&lt;br&gt;organisationen kan ombesörja effektivare än alla de enskilda medlemmarna&lt;br&gt;skulle kunna göra var för sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om denna del är prisförhandlingar eller råvaruinsamling eller vidareför-&lt;br&gt;ädling eller något annat är ovidkommande - alla dessa moment är&lt;br&gt;inneboende delar i en värdekedja. På samma sätt som annan kooperation&lt;br&gt;förekommer förhandlingskooperation därför att den har en rationaliserande&lt;br&gt;roll. Företagen sänker transaktionskostnaderna för både köpare och säljare,&lt;br&gt;dels genom att antalet förhandlingar och kontrakt reduceras och dels genom&lt;br&gt;att osäkerheten minskar, vilket är till gagn för båda parter i och med att&lt;br&gt;deras planeringsförmåga förbättras. Poängen bakom förhandlingskoope-&lt;br&gt;rationen är att i marknadssituationer med skev maktbalans stödja den svage&lt;br&gt;parten och skapa ett jämnare maktförhållande, dvs samma tankegång som&lt;br&gt;i så mycken annan lagstiftning. I USA är dylika kooperativa företag&lt;br&gt;(baigaining cooperatives, enligt vedertagen amerikansk terminologi) allmänt&lt;br&gt;förekommande och lär inte vara ifrågasatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed är sagt att ett generellt förbud mot förhandlingskooperativt&lt;br&gt;företagande inte kan vara effektivitetsbefrämjande. De idag existerande&lt;br&gt;förhandlingskooperativa organisationerna verkar överlag på marknader, där&lt;br&gt;de som motparter har företag av betydande storlekar. Risken är därför stor&lt;br&gt;att villkoren kommer att festställas ensidigt av den store parten, och de&lt;br&gt;många småföretagarna blir lidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är möjligt för de ifrågavarande producenterna att kringgå förbudet, t ex&lt;br&gt;genom att de etablerar en produktionsanläggning för viss vidareförädling av&lt;br&gt;produkterna. Risken är emellertid att detta inte leder till en optimal&lt;br&gt;allokering av samhällsresurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget bygger förmodligen på att den tidigare, omfettande jordbruks-&lt;br&gt;politiken i Sverige har drivit fram ett antal rikstäckande, allomfattande för-&lt;br&gt;handlingskooperativa företag. Utredarna har så kanske inte förstått att det&lt;br&gt;är skillnad mellan det principiella och det konkreta, dvs det konkreta är&lt;br&gt;alltid ett specialfall av det principiella. Det är troligen fråga om samma typ&lt;br&gt;av misstag som när likhetstecken sätts mellan riksorganisationer och&lt;br&gt;sekundärkooperativa företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen av resonemangen ovan ar att det finns ingen anledning att&lt;br&gt;generellt förbjuda förhandlingskooperation. I den mån skadlig verkan&lt;br&gt;uppkommer av dylika företags verksamhet, är det möjligt att angripa detta&lt;br&gt;med paragrafen om missbruk av dominerande ställning i 19 § konkurrens-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köpmannaförbundet: Det är viktigt att man i ett gruppundantag skapar&lt;br&gt;tydliga och enkla regler. Förbudet mot samverkan om försäljningspriser&lt;br&gt;uppfyller inte detta krav genom den föreslagna lydelsen, att prissamverkan&lt;br&gt;tillåts om den är en &amp;quot;nödvändig följd av föreningens verksamhet i övrigt”&lt;br&gt;eller om den behövs för att förbättra produktionen eller distributionen eller&lt;br&gt;främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande. Denna punkt bör&lt;br&gt;preciseras ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet: I förslagets 18 b tillåts prissamverkan som är en&lt;br&gt;&amp;quot;nödvändig följd av föreningens verksamhet i övrigt&amp;quot; eller som behövs för&lt;br&gt;att förbättra produktion eller distribution eller främja tekniskt/ekonomiskt&lt;br&gt;framåtskridande. Det är dock svårt att bilda sig en uppfattning om vad detta&lt;br&gt;konkret innebär. Vilka samverkan ssituationer som skall anses gynnsamma&lt;br&gt;för produktion, distribution etc, men vilka inte täcks av sådan samverkan&lt;br&gt;som följer av verksamheten i övrigt är särskilt oklart. Något exempel på&lt;br&gt;förfaranden av detta slag ges heller inte. Det enda som tydligt sägs om när&lt;br&gt;prissamverkan kan vara tillåten/otillåten är att då föreningen kan organisera&lt;br&gt;en marknadsplats (auktion/börs) istället, skall prissamverkan inte anses som&lt;br&gt;en &amp;quot;nödvändig följd&amp;quot;. Det gäller dock att avgöra när ett sådant arrangemang&lt;br&gt;framstår som realistiskt och rimligt ändamålsenligt, en säkert inte alltid lätt&lt;br&gt;uppgift. Detta tyder på att i praktiken blir utrymmet för prissamverkan&lt;br&gt;mycket stort, ett förhållande som det i så fåll kan finnas skäl att analysera&lt;br&gt;närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt anförs dock att en prissamverkan inte skall få upprätthållas om det&lt;br&gt;ingår företag som är tillräckligt stora för att kunna sätta egna priser. Detta&lt;br&gt;synes dock inte omedelbart ha att göra med vad som följer av föreningens&lt;br&gt;verksamhet. Vidare uppstår frågan hur mindre företag som är medlemmar&lt;br&gt;i samma förening skall behandlas i sammanhanget och för vilka man&lt;br&gt;uppenbarligen avsett att tillåta prissamarbete. Sammantaget finner Förbundet&lt;br&gt;att bestämmelsens innebörd på denna punkt behöver klargöras ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget berörs inte sådana avtal inom föreningen som avser eller medför&lt;br&gt;begränsningar av utbudet. Sådana synes, som förslaget är utformat, bli&lt;br&gt;omöjliga eller mycket svåra att komma åt oavsett effekterna. Förbundet kan&lt;br&gt;inte se att det här finns anledning att behandla utbudsbegränsningar&lt;br&gt;annorlunda än prissamverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor och Sveriges Lismedels-&lt;br&gt;handlareförbund (SSLF): När det gäller prissamverkan i försäljningen&lt;br&gt;anförs att den även fortsättningsvis bör omfattas av förbudet i 6. Det anförs&lt;br&gt;därvid att &amp;quot;Undantag från förbudets tillämpning görs sålunda inte be-&lt;br&gt;träffande avtal som innebär att försäljningspriset fastställts på producerade&lt;br&gt;varor, om inte detta fastställande av försäljningspriset är en nödvändig följd&lt;br&gt;av föreningens verksamhet i övrigtEnligt vår uppfattning ger skrivning-&lt;br&gt;arna i denna del utrymme för en vid tolkning av vad som kan över-&lt;br&gt;enskommas betr priser. Med den omfattande integrering och relativt&lt;br&gt;komplicerade struktur som lantbrukskooperationen innebär är det enligt vår&lt;br&gt;uppfattning viktigt att anvisningarna till lagen är enkla och entydiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grossistförbundet Svensk Handel: Särskilt anmärkningsvärt är att de lant-&lt;br&gt;brukskooperativa företagen föreslås få samarbeta om priser i den ut-&lt;br&gt;sträckning som anges i förslaget. Undantagsregler för lantbrukskoope-&lt;br&gt;rationen bör inte motivera mer eller mindre generösa undantag från det&lt;br&gt;generella förbudet mot prissamverkan. Sådan prissamverkan bör endast få&lt;br&gt;ske i den utsträckning som nuvarande lagstiftning medger. Som förebild kan&lt;br&gt;tjäna de kriterier för undantag som anges i 8 § Konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF: De undantag som ges i 18 b andra stycket 2 om gemensamma&lt;br&gt;försäljningspriser är oklara och oacceptabla. Sammanfattningsvis avvisas&lt;br&gt;bestämt de begränsningar i rätten att sätta gemensamma försäljningspriser&lt;br&gt;som föreslås i arbetsgruppens förslag. Punkten måste utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF anför att den grundsyn på den ekonomiska föreningen som före-&lt;br&gt;tagsform som LRF redovisat och som i annat sammanhang närings-&lt;br&gt;departementet delat samt det förhållandet att ekonomiska föreningar&lt;br&gt;konkurrerar på marknaden med främst aktiebolag, som aldrig möts av&lt;br&gt;liknande lagstiftning, innebär att LRF inte kan godta förslagets generella&lt;br&gt;utgångspunkt och effekter. Detta gäller trots undantagen och deras rent&lt;br&gt;praktiska betydelse. Innebörden av förslaget är för vissa branscher, t ex&lt;br&gt;skogsägareföreningama och förhandlingsorganisationerna, se nedan,&lt;br&gt;oacceptabelt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagets huvudregel innebär att den ekonomiska föreningen totalt sett,&lt;br&gt;inklusive sättandet av försäljningspriset till tredje man, ses som en&lt;br&gt;horisontell kartell mellan medlemmarna och inte som en ekonomisk enhet.&lt;br&gt;Denna kartell anses föreligga även genom flera förädlingsled inom den&lt;br&gt;ekonomiska föreningen ända tills den processade produkten försäljs på&lt;br&gt;marknaden. Härigenom underkänns föreningen som företag på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF saknar en analys i förslaget av när arbetsgruppen anser att den&lt;br&gt;ekonomiska föreningen konkurrensrättsligt är att se som ett företag och inte&lt;br&gt;som en kartell . Var upphör kartellen och var böijar föreningen som ett&lt;br&gt;företag? Är det fråga om två parallella synsätt där lagstiftaren hela tiden&lt;br&gt;väljer det som passar? Är det fråga om två ekonomiska enheter vid fusion&lt;br&gt;mellan två ekonomiska föreningar?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF kan inte underlåta att som jämförelse ställa frågan om det föresvävat&lt;br&gt;lagstiftaren att förbjuda en bolagskoncem som STORA att sätta priser på&lt;br&gt;t.ex. papper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF anser att motiven rörande när prissamverkan anses tillåten är oklara.&lt;br&gt;Teoretiska synsätt utan praktisk förankring präglar formuleringarna.&lt;br&gt;Härigenom skapas utrymme för godtycke och rättsosäkerhet. Vad är&lt;br&gt;undantaget när en förening dels förädlar varor från medlemmarna och säljer&lt;br&gt;vidare, dels köper sådana varor obearbetade från medlemmar och säljer&lt;br&gt;vidare? Måste här en uppdelning ske av prissättningen utifrån nödvändig-&lt;br&gt;hetskriterierna?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även då det är fråga om enbart obearbetade produkter som säljs av&lt;br&gt;föreningen, vilket i stor utsträckning gäller på trädgårdsområdet, upp-&lt;br&gt;kommer oklarheter med forslaget. Här sägs att finns det andra sätt att sälja&lt;br&gt;produkterna &amp;quot;som det är praktiskt möjligt att använda sig av där det inte är&lt;br&gt;nödvändigt att föreningen fastställer försäljningspriserna&amp;quot; är prissamverkan&lt;br&gt;inte nödvändig. Vad som är &amp;quot;praktiskt möjligt” kan vara ekonomiskt och&lt;br&gt;konkurrensmässigt omöjligt. Vad menas? Marknadssituationen kan kräva att&lt;br&gt;föreningen fästställer priserna. Synsättet att medlemmarna i samverkan&lt;br&gt;sätter priserna är i praktiken helt främmande. Om föreningen konkurrerar&lt;br&gt;med ett antal bolag måste föreningen få välja samma försäljningssätt som&lt;br&gt;konkurrenterna. Om så ej får ske uppstår diskriminering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en förening av speciella skäl valt t ex auktionsvägen är det vidare&lt;br&gt;fullständigt orimligt att andra föreningar i samma eller liknande situation&lt;br&gt;skulle vara tvingade genom lagstiftning att övergå till samma teknik. Visar&lt;br&gt;sig auktionsvägen vara rationellast kommer marknaden att tvinga fram den&lt;br&gt;lösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF vill erinra om att på marknaden förhandlar köpare och säljare om&lt;br&gt;priset. Försäljningsbegreppet omfattar också många faktorer såsom&lt;br&gt;orientering om marknaden vad avser efterfrågan och utbud, avtal om villkor&lt;br&gt;för leverans, kvalitet, tid, plats och transportsätt m m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många faktorer inverkar således på prisbildningen. Det är felaktigt och&lt;br&gt;olämpligt att lagstiftaren försöker styra marknadsstrukturen på detta sätt.&lt;br&gt;Förslaget är ogenomtänkt och visar på en misstro mot marknadens&lt;br&gt;funktionssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget anges &amp;quot;Om samverkan i en förening på detta sätt bidrar till&lt;br&gt;förbättrad produktion eller distribution eller till att främja tekniskt eller&lt;br&gt;ekonomiskt framåtskridande och motsvarande resultat inte kan uppnås annat&lt;br&gt;än om varor säljs till ett och samma pris är försäljningspriser tillåtna.&amp;quot; Det&lt;br&gt;torde inte vara svårt att påvisa att de ekonomiska föreningarna uppfyller&lt;br&gt;sådana uppställda positiva villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget anförda exempel ger dock såvitt avser kopplingen fördel -&lt;br&gt;gemensamt pris - helt otillräcklig vägledning vid bedömningen av undan-&lt;br&gt;taget tillämplighet. Om fördelarna kan nås på annat sätt än genom&lt;br&gt;gemensam prissättning kan denna vara förbjuden. Inget sägs om marknads-&lt;br&gt;eller konkurrenskrav. Reglerna är så oklara att de tvingar fram ansökan om&lt;br&gt;icke-ingripandebesked eller anmälan för undantag, vilket ju undantags-&lt;br&gt;reglerna avsett onödiggöra. Vad nu sagts gäller även nödvändighetsrekvisitet&lt;br&gt;i 18b § andra stycket 2 a. Vidare är immunitetsreglema otillräckligt utredda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att lönsamheten ökar vid gemensam prissättning anges i förslaget inte vara&lt;br&gt;en nödvändig följd av den övriga verksamheten. Påståendet strider helt mot&lt;br&gt;den kooperativa föreningens principer. Föreningarnas syfte är ju att genom&lt;br&gt;medlemmarnas deltagande främja deras ekonomiska intressen. Den&lt;br&gt;gemensamma satsningen på leveranserna till föreningen kan inte fullföljas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om prissättningen styrs av &amp;quot;praktiskt möjliga&amp;quot; sätt. Det är marknad skraven&lt;br&gt;på företaget ekonomisk förening i konkurrens med andra företag som skall&lt;br&gt;avgöra prissättningsfrågan. Förslaget innebär att företagsformen ekonomisk&lt;br&gt;förening diskrimineras gentemot aktiebolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) m.fl konstaterar att jordbrukets förhand-&lt;br&gt;lingsorganisationer - potatisodlarorganisationen, betodlarorganisationen, frö-&lt;br&gt;och oljeväxtodlarorganisationen och konserwäxtodlarorganisationen - faller&lt;br&gt;helt utanför det föreslagna undantaget. Detta framgår av arbetsgruppens&lt;br&gt;kommentarer till frågan om gemensamma försäljningspriser. Nämnda&lt;br&gt;organisationer skall i sin helhet likställas med primärföreningar och omfettas&lt;br&gt;av undantaget. Med hänsyn till den inställning konkurrensverket redovisat&lt;br&gt;i sin skrivelse till regeringen i ärendet 1993-11-26 föreligger en betydande&lt;br&gt;risk för att nämnda organisationer inte erhåller undantag eller sådant endast&lt;br&gt;i begränsad omfettning med åtföljande krav på ändring av verksamheten.&lt;br&gt;Detta kan inte godtas. Arbetsgruppen behandlar över huvud taget inte frågan&lt;br&gt;om förhandlingsorganisationerna, dessa omnämns endast. Ingen analys finns&lt;br&gt;av de jordbrukspolitiska konsekvenserna och av följderna för berörda&lt;br&gt;branscher och odlare av arbetsgruppens inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Berörda organisationer består, som framgår av material som överlämnats till&lt;br&gt;arbetsgruppen, av två led, föreningar och av dem ägd förening. Det är fråga&lt;br&gt;om en blandning av ekonomiska och ideella föreningar. Föreningarna köper&lt;br&gt;inte in medlemmarnas produkter för försäljning utan viss eller vissa&lt;br&gt;föreningar inom branschen har bl a förhandlingsuppgifter gentemot&lt;br&gt;kopparslant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan inom nämnda förhandlingsföreningar är nödvändig for att&lt;br&gt;odlarna som är mycket små aktörer på marknaden skall kunna hävda sig&lt;br&gt;mot sina i många fall mycket stora köpare. I ett fell i intar köparen (Socker-&lt;br&gt;bolaget AB) en monopolställning på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF vill starkt understryka det jordbrukspolitiska engagemang som staten&lt;br&gt;gjort i flera av de berörda branscherna. Vad härmed avses framgår av till&lt;br&gt;arbetsgruppen överlämnat material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nämnda förhandlingsorganisationerna fullgör en jordbrukspolitiskt&lt;br&gt;nödvändig uppgift för näringens bedrivande och tillvaratagande av odlarnas&lt;br&gt;ekonomiska intressen samt deras möjligheter att hävda sig på marknaden&lt;br&gt;mot olika köpare. Verksamheten är rationell och balanserar i samtliga fell&lt;br&gt;starka köpare. Just mot bakgrund av den jordbrukspolitiska situationen inför&lt;br&gt;ett EU-inträde är det absolut nödvändigt att låta föreningarna fortsätta sin&lt;br&gt;verksamhet i oförändrad form så att näringens intressen kan tillvaratas under&lt;br&gt;stabila former.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Nestlé AB: Det är oklart vad som menas med att tillåta sådan&lt;br&gt;prissamverkan som är en &amp;quot;nödvändig följd av föreningsverksamhet i övrigt&amp;quot;&lt;br&gt;eller som anses nödvändig för att förbättra produktion eller distribution eller&lt;br&gt;främja teknisk eller ekonomisk framåtskridande. Detta bör preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogs- och lantarbetsgivareförbundet: Eftersom det inte framgår vare sig&lt;br&gt;av förslaget eller kommentarerna, på vad sätt föreningarnas prisinformation&lt;br&gt;för medlemmarnas produkter skulle vara till skada, framstår motiven för att&lt;br&gt;förbjuda dem som mycket dunkla. Det måste fastslås, att den nuvarande&lt;br&gt;ordningen ger stabilitet åt marknaden och skapar en grund för rättvisa&lt;br&gt;mellan producenter. Det är, som var och en förstår, inte realistiskt att alla&lt;br&gt;småproducenter ska underhandla om priset vid vaije försäljningstillfälle -&lt;br&gt;liksom vid forna tiders marknader eller torghandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör påpekas att likaprisidén under senare år kompletterats med en&lt;br&gt;prestationsbetingad prissättning. Utgångspunkt är föreningens prislista men&lt;br&gt;med möjlighet för producenterna att också få nytta av de fördelar de kan&lt;br&gt;erbjuda föreningen genom exempelvis långsiktiga kontrakt, fulla slakt-&lt;br&gt;djurslass, eller hela långtradarleveranser av handelsgödsel etc. Extra hög&lt;br&gt;kvalitet ger också underlag för högre leverantörspris. De medlemmar som&lt;br&gt;ger föreningen bättre kvalitet eller lägre omkostnader får alltså ersättning för&lt;br&gt;detta. Skulle man inte bli överens om villkoren, kan producenten välja en&lt;br&gt;annan affärspartner. Så fungerar systemet idag - till nytta för inblandade&lt;br&gt;parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.4 Prissamverkan inom skogsnäringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLU: Den föreslagna bestämmelsen 18 b § 2 st. p. 2 skulle i hög grad&lt;br&gt;komma att påverka den svenska skogsnäringen. Genom att skogsägare-&lt;br&gt;föreningama blir försvagade och får en reducerad roll för de enskilda&lt;br&gt;skogsägarna är risken stor att det privata skogsbrukets ställning i Sverige&lt;br&gt;blir lidande. Skogsägareföreningama har haft en stor betydelse för&lt;br&gt;framväxten av ett rationellt, intensivt och konkurrenskraftigt skogsbruk hos&lt;br&gt;de enskilda skogsägarna. Föreningarnas insatser, bl a prisförhandlingar, har&lt;br&gt;stor betydelse även för icke anslutna skogsägare. Däijämte består före-&lt;br&gt;ningarnas verksamhet i virkesförmedling, rådgivning och service vad gäller&lt;br&gt;skogsvård, avverkning mm. Verksamheten har inneburit att intensiteten och&lt;br&gt;kvaliteten i skötseln av landets privatägda skogar har ökat till en internatio-&lt;br&gt;nellt sett unik nivå. Vidare har ett samlat utbud av virkesråvara till skogs-&lt;br&gt;industri och energiproducenter vuxit fram i takt med att efterfrågan ökat.&lt;br&gt;Till bättre utnyttjande av skogsråvaran har föreningarna också bidragit&lt;br&gt;genom etablering av egen skogsindustri, främst sågverk men i vissa&lt;br&gt;områden även massa- och pappersindustri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av stor vikt för skogsnäringen att en prisbildning baserad på fri&lt;br&gt;konkurrens kan byggas upp. Ännu saknas dock mekanismer för att kunna&lt;br&gt;handla virke på en marknadsplats, t ex i form av en optionsbörs med&lt;br&gt;tillhörande terminsaffärer. Så länge detta är fallet kan en någorlunda fri&lt;br&gt;marknad uppnås endast genom att jämbördiga förhandlingsorganisationer&lt;br&gt;skapas på virkesmarknaden. Inte heller köparsidan är betjänt av att föra&lt;br&gt;individuella prisförhandlingar med c:a 200 000 skogsägare. Detta går inte&lt;br&gt;att förena varken med ett rationellt skogsbruk eller med en rationell&lt;br&gt;skogsindustrien produktion, vilka båda kräver en lång planeringshorisont.&lt;br&gt;Transaktionskostnaderna blir orimligt höga, helt i enlighet med vad som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ovan sagts generellt om fastställande av försäljningspriser. Skogsägarna bör&lt;br&gt;med andra ord via sina föreningar ges möjligheter att organisera sina&lt;br&gt;prisförhandlingar så att de på ett rimligt sätt balanserar köparpartemas&lt;br&gt;styrkeförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF: Beträffande skogsägareföreningamas rätt att fastställa sina försälj-&lt;br&gt;ningspriser skulle arbetsgruppens resonemang kunna tolkas så att en&lt;br&gt;skogsägareförening, som inte har virkesförädling i egen regi, inte skulle ha&lt;br&gt;rätt att fastställa försäljningspriser. Detta skulle få helt orimliga konsekven-&lt;br&gt;ser för föreningens konkurrenskraft. Arbetsgruppen konstaterar att det for&lt;br&gt;en skogsägare som endast bedriver skogsbruk i begränsad omfattning kan&lt;br&gt;vara alltför betungande att själv förhandla om priser och andra villkor med&lt;br&gt;köpare. Det är just detta som är en av grundidéerna bakom bildandet av&lt;br&gt;skogsägareföreningar, vilkas medlemmar i genomsnitt har ca 50 ha skogs-&lt;br&gt;mark. Det vore fullkomligt absurt om en förening med flera tusen&lt;br&gt;medlemmar skulle behöva sortera dessa medlemmar efter storlek och sedan&lt;br&gt;dela in dem, i kategorier - dels en grupp för vilka man kan fastställa ett&lt;br&gt;gemensamt försäljningspris, dels en annan grupp för vilken detta inte skulle&lt;br&gt;vara i överensstämmelse med lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens resonemang skulle också kunna leda till att en förening i&lt;br&gt;princip bara får fastställa försäljningspriser för de kvantiteter som förädlas&lt;br&gt;i egen regi. För övrigt virke skulle inte sådant gemensamt försäljningspris&lt;br&gt;få förekomma. Detta visar att lagens bestämmelser på den här punkten&lt;br&gt;skulle få helt orimliga konsekvenser. Föreningarnas huvudkonkurrenter på&lt;br&gt;marknaden har givetvis inga sådana begränsningar för sin verksamhet.&lt;br&gt;Skogsägareföreningama skulle alltså allvarligt diskrimineras jämfört med&lt;br&gt;andra parter på marknaden. Den mycket oklara skrivningen om när en&lt;br&gt;förening får fastställa försäljningspriser riskerar därför att försvaga&lt;br&gt;möjligheterna för enskilda Skogsägare att samverka i skogsägareföreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel på detta är det nybildade bolaget ASSI/Domäns roll som stor&lt;br&gt;säljare av sågtimmer till köpsågverken. Man kommer naturligtvis att utnyttja&lt;br&gt;denna situation för att få bästa möjliga pris för sin råvara. Om då t ex en&lt;br&gt;skogsägareförening skulle vara förhindrad att ta ut bästa möjliga pris uppstår&lt;br&gt;konkurrens på olika villkor. Att så kan bli fallet framgår för övrigt av&lt;br&gt;följande citat från promemorian: &amp;quot;Förbudet i 6 § torde vidare träffa&lt;br&gt;prissamverkan då försäljningen av medlemmarnas varor sker till ett och&lt;br&gt;samma pris genom föreningen utan annan grund än att priserna då kan sättas&lt;br&gt;högre än vad som annars skulle vara fallet.&amp;quot; Föreningens ändamål är att nå&lt;br&gt;ett bra virkespris och därigenom ta tillvara medlemmarnas ekonomiska&lt;br&gt;intressen. Om sådan verksamhet skulle vara förbjuden eller kräva dispens&lt;br&gt;är det en klar diskriminering av den ekonomiska föreningen som företags-&lt;br&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett undantag från 6 § bör gälla fullt ut. Vaije inskränkning innebär ett&lt;br&gt;avsteg från principen att olika företagsformer skall ges möjlighet att arbeta&lt;br&gt;på lika villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste understrykas att samverkan inom det enskilda skogsbruket har till&lt;br&gt;syfte att, utöver det självklara målet att få skäligt betalt för den skogliga&lt;br&gt;råvaran, åstadkomma en rationell virkeshandel vad avser transporter,&lt;br&gt;planering, skapande av likartade tekniska villkor etc. Det innebär att en&lt;br&gt;ekonomisk förening, liksom vaije annan aktör på marknaden, måste ha rätt&lt;br&gt;att träffa överenskommelser om försäljningspriser utan några begränsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsägareföreningama verkar i konkurrens med många aktörer inom&lt;br&gt;landet. Påverkan kommer också i många fäll från företag utanför landets&lt;br&gt;gränser. Det måste under sådana förhållanden vara rimligt att enskilda&lt;br&gt;skogsägare får möjlighet att även i fortsättningen samverka på de grunder&lt;br&gt;som regleras i föreningslagen. Det står också vid vaije tidpunkt den enskilde&lt;br&gt;skogsägaren fritt att välja att vara med eller att ställa sig utanför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sågverksföreningarna: När det gäller avtal som innebär att försäljningspri-&lt;br&gt;ser direkt eller indirekt fastställs noterar vi att Arbetsgruppen föreslår att&lt;br&gt;sådant fastställande av försäljningspriser skall tillåtas i två situationer. Vi&lt;br&gt;vill särskilt inskärpa vikten av att gränserna för dessa situationer - som ju&lt;br&gt;innebär att konkurrensbegränsningar tillåts preciseras. Vi utvecklar i det&lt;br&gt;följande skälen till detta och föreslår också en delvis annan utformning av&lt;br&gt;lagförslaget än Arbetsgruppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första situationen då fastställande av försäljningspriser föreslås tillåtas&lt;br&gt;i primärföreningar är när detta är en nödvändig följd av föreningens&lt;br&gt;verksamhet i övrigt. Detta gäller annan verksamhet än samverkan om&lt;br&gt;försäljning. Arbetsgruppen nämner att det mest tydliga exemplet på när en&lt;br&gt;prissamverkan är en nödvändig följd av föreningens övriga verksamhet är&lt;br&gt;när föreningen säljer produkter från egen förädlingsindustri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom skogsnäringen finns flera skogsägareföreningar som driver såväl en&lt;br&gt;ren timmerhandel som en förädlingsverksamhet i form av sågverk. Det&lt;br&gt;faktum att en skogsägareförening samtidigt driver såväl sågverk som&lt;br&gt;timmerhandel bör dock enligt vår uppfattning normalt inte leda till att&lt;br&gt;föreningen kan samverka om priserna i timmerhandeln, även om man gör&lt;br&gt;det i marknadsföringen av sågverksproduktema. Detta kan enligt vår&lt;br&gt;uppfattning inte anses vara en &amp;quot;nödvändig följd&amp;quot; av sågverksverksamheten&lt;br&gt;som uppfyller lagförslagets kriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att det är i allra högsta grad angeläget att regeringen i motiven till&lt;br&gt;sitt lagförslag klargör var gränserna går för vilka verksamheter som kan&lt;br&gt;leda till att föreningen tillåts fastställa priserna i den rena timmerhandeln.&lt;br&gt;Om skogsägareföreningama nämligen tillåts motivera prissamverkan i&lt;br&gt;massaveds- och timmerhandeln med sågverkssamverkan, kan dessa&lt;br&gt;föreningar enkelt driva upp priserna på timmer, inklusive värdet av de&lt;br&gt;tillägg som köparna betalar till en nivå som gör det svårt för köpsågverken&lt;br&gt;att få lönsamhet i sin verksamhet, samtidigt som skogsägareföreningama kan&lt;br&gt;låta intäkterna från den gemensamma rundvirkeshandeln i föreningen&lt;br&gt;subventionera det egna sågverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan omständighet som enligt förslaget kan motivera fastställande av&lt;br&gt;försäljningspriser i primärföreningama är när dessa samlar medlemmarnas&lt;br&gt;utbud &amp;quot;gentemot större kunder&amp;quot;. Någon precisering av vad som täcks av&lt;br&gt;detta begrepp görs inte. Även om detta möjligen kan vara en beaktansvärd&lt;br&gt;situation inom jordbruket, vill vi framhålla att skogsnäringen skiljer sig från&lt;br&gt;jordbruket på denna punkt. Inom skogsnäringen finns många köpare bland&lt;br&gt;sågverken som är små och medelstora företag. Dessa kan visserligen vara&lt;br&gt;större än den enskilde skogsägaren, men de är definitivt inga storföretag&lt;br&gt;som kan diktera villkoren gentemot säljarna. Prissamverkan är därför enligt&lt;br&gt;vår uppfattning sällan en nödvändig följd av styrkeförhållandena på&lt;br&gt;såg ti m mermarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför, beträffande den föreslagna punkten a) i 18 b , 2 st, 2 p.&lt;br&gt;lagförslaget,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att regeringen tydligare motiverar lagförslaget i den här delen, så att det&lt;br&gt;framgår att skilda verksamheter i en primärförening, vilka inte har något&lt;br&gt;objektivt motiverat samband, inte skall kunna anses utgöra en &amp;quot;nödvändig&lt;br&gt;följd&amp;quot; i lagförslagets mening. Denna motivering kunde med fördel förses&lt;br&gt;med exempel från skogsnäringens område, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att regeringen klargör vad som menas med &amp;quot;större företag&amp;quot; i detta&lt;br&gt;sammanhang, dvs vilka styrkeförhållanden som i sig motiverar att före-&lt;br&gt;ningarna tillåts fastställa försäljningspriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra situationen då fastställande av försäljningspriser föreslås tillåtas&lt;br&gt;är när samverkan i föreningen bidrar till att förbättra produktionen eller&lt;br&gt;distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande&lt;br&gt;och fastställandet av försäljningspriser är nödvändigt för att uppnå ett sådant&lt;br&gt;resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på när fastställande av priser kan vara nödvändigt för att&lt;br&gt;organisera en fungerande marknad nämns i förslaget att det för en&lt;br&gt;skogsägare som endast bedriver skogsbruk i begränsad omfattning kan vara&lt;br&gt;alltför betungande att kräva att denne själv skall förhandla om priser och&lt;br&gt;andra villkor med köparsidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår uppfattning är att många alternativ till säljsamverkan med av skogs-&lt;br&gt;ägareföreningen fastställda priser existerar inom skogsnäringen och att&lt;br&gt;huvudregeln därför borde vara att sådan säljsamverkan inte tillåts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det första finns det inget som hindrar att skogsägareföreningama redan&lt;br&gt;i dag utvecklar ett system där dessa verkar som agenter för medlemmarna.&lt;br&gt;Om detta sker på ett sätt som innebär att medlemmen betalar provision till&lt;br&gt;föreningen för dennes arbetsinsats, liksom sker i andra branscher, i stället&lt;br&gt;för att som idag låta köparna betala olika tillägg på en grundprislista, anser&lt;br&gt;vi att en fungerande marknad kan skapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra anser vi det vara fullt realistiskt att skogsägareföreningama&lt;br&gt;på sikt kan etablera marknadsplatser såsom en hörs eller auktion där&lt;br&gt;medlemmarnas timmerposter kan bjudas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det tredje vill vi framhålla den mångfald som finns på köparsidan idag&lt;br&gt;på sågtimmermarknaden. Enskilda skogsägare i norra Sverige kan inom en&lt;br&gt;tiomilsradie normalt välja mellan 5-20 olika sågverk som tänkbara köpare.&lt;br&gt;I södra Sverige är motsvarande siffror 20-50. De enskilda sågverken å sin&lt;br&gt;sida har däremot normalt bara en skogsägareförening som säljare av&lt;br&gt;sågtimmer att vända sig till inom samma radie. Om skogsägarna regel-&lt;br&gt;mässigt tillåts prissamverka i sina primärföreningar kommer därför ingen&lt;br&gt;fungerande marknad att kunna upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fjärde bör hållas i minnet att skogsägarna alltid kan avvakta med av-&lt;br&gt;verkningen, om man är missnöjda med de priser som erbjuds, tills man tror&lt;br&gt;marknadsförhållandena blivit gynnsammare. Skogsbruket skiljer sig härvid&lt;br&gt;markant från jordbruket, där &amp;quot;avverkning&amp;quot; ofta måste ske vid givna&lt;br&gt;tidpunkter i produktionscykeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget anser vi att det ovan anförda visar att det normalt alltid finns&lt;br&gt;andra sätt att organisera handeln på inom skogsnäringen, än genom att låta&lt;br&gt;skogsägareföreningama fastställa försäljningspriser. Det är därför olämpligt&lt;br&gt;att i lagförslaget inkludera en möjlighet till sådan samverkan. I de få fäll då&lt;br&gt;sådan prissamverkan i skogsägareföreningama kan motiveras av rationali-&lt;br&gt;tetsskäl torde enligt vår uppfattning kriterierna i den generella undan-&lt;br&gt;tagsklausulen i 8 KL vara uppfyllda. De skogsägareföreningar som är i den&lt;br&gt;beskrivna situationen kan ansöka om ett individuellt undantag och den&lt;br&gt;föreslagna särbestämmelsen är då överflödig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fordel med att hantera frågan inom ramen för ordinarie undantags-&lt;br&gt;bestämmelse är vidare att de konkurrensvårdande myndigheterna får större&lt;br&gt;möjligheter att kontrollera att prissamverkan i skogsägareföreningama&lt;br&gt;endast förekommer då så verkligen är motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför att punkten b) i 18 b , 2 st, 2 p. lagförslaget utgår, eller&lt;br&gt;i vart fall inte skall gälla för primärföreningar inom skogsnäringen. I den&lt;br&gt;mån de nämnda föreningarna kan påvisa att samverkan om försäljningspriser&lt;br&gt;bör tillåtas p g a att detta leder till en mer rationell handel på marknaden i&lt;br&gt;fråga, bör detta prövas av Konkurrensverket i vaije enskilt fall enligt 8 KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementspromemorian tar inte upp en del av de särskilda prisbildnings-&lt;br&gt;mekanismer som förekommer inom skogsnäringen. Vi syftar dels på&lt;br&gt;systemet med s k köparprovisioner, dvs där skogsägareföreningama låter&lt;br&gt;sågtimmerköpama betala en provision till föreningen som läggs ovanpå det&lt;br&gt;pris som föreningen fastställt i förhållanden till skogsägaren/medlemmen,&lt;br&gt;och dels på bruket av s k virkesår, där skogsägareföreningama fastställer ett&lt;br&gt;garantipris gentemot sina medlemmar vilket gäller hela virkesåret, oavsett&lt;br&gt;variationen i efterfrågan under tidsperioden. Om skogsägareföreningen&lt;br&gt;lyckas höja virkesprisema under året gäller denna höjning retroaktivt från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;virkesårets böijan. Detta system motverkar kraftigt ett marknadsanpassat Prop. 1993/94:210&lt;br&gt;virkesutbud. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i tidigare skrivelser till Konkurrensverket och till Arbetsgruppen be-&lt;br&gt;skrivit de ekonomiska konsekvenserna av denna praxis. Vi hänvisar därför&lt;br&gt;till bilagt material till remissyttrandet (bilaga 2 och 3, kan erhållas från&lt;br&gt;Näringsdepartementet) för en fylligare beskrivning av dessa förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi hemställer att regeringen måtte beakta de sålunda beskrivna marknads-&lt;br&gt;förhållandena inom skogsnäringen i detta lagstiftningsärende. Det galler dels&lt;br&gt;huruvida skogsnäringen alls skall inkluderas i lagförslaget och dels hur&lt;br&gt;lagförslaget och dess motiv skall utformas med särskilt avseende på&lt;br&gt;skogsnäringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora Kopparbergs Bergslags AB: Endast vad avser samverkan vid&lt;br&gt;fastställande av försäljningspriser uppställer förslaget vissa förutsättningar&lt;br&gt;för att även sådan samverkan skall anses tillåten. Den föreslagna orda-&lt;br&gt;lydelsen och de motiv och exempel som redovisas av arbetsgruppen är dock&lt;br&gt;så oklara och i viss mån motstridande att det över huvudtaget ej är möjligt&lt;br&gt;all därur framläsa var gränsen går för vad som är tillåtet respektive otillåtet.&lt;br&gt;Några begränsningar vad avser inköpssamverkan innefattande fastställande&lt;br&gt;av gemensamma inköpspriser saknas helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MoDo: Virkesmarknaden karaktäriseras idag av viss stabilitet och balans.&lt;br&gt;I mellersta och södra Sverige samverkar ett antal skogsindustrier i ge-&lt;br&gt;mensamma inköpsbolag. Över hela landet samverkar de s k oberoende&lt;br&gt;köpsågverken. Därtill kommer ett stort antal olika köpare och säljare i&lt;br&gt;varierande omfattning över landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skogsindustrins samverkan genom Industriskog och Sydved utgör inom&lt;br&gt;respektive område viktiga och nödvändiga balanserande faktorer gentemot&lt;br&gt;skogsägarföreningarna. Den komplicerade och känsliga virkesmarknaden&lt;br&gt;riskerar att förlora sin funktionsförmåga om lagstiftaren skapar en icke&lt;br&gt;marknadsbetingad obalans. De enskilt största hoten mot svensk skogsindustri&lt;br&gt;är att virkeskostnadema åter når en nivå som överstiger industrins&lt;br&gt;långsiktiga betalningsförmåga och att den känsliga virkesförsöij ningen&lt;br&gt;äventyras. Dessa frågor är av stort national- och samhällsekonomiskt&lt;br&gt;intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MoDo godtar förslaget under en, mycket viktig, förutsättning. Lagstiftaren&lt;br&gt;måste uttryckligen anvisa Konkurrenserket en rätt och skyldighet att vid till-&lt;br&gt;ämpning av konkurrens lagen beakta effekterna av den nu föreslagna&lt;br&gt;lagstiftningen. Konkurrensverket måste således ges en rätt att tillåta&lt;br&gt;samverkan också bland köpare av olika kategorier så länge detta kan anses&lt;br&gt;gagna en effektiv handel med skogsråvara som i slutledet gynnar konsumen-&lt;br&gt;terna av skogsindustrins förädlade produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora Kopparbergs Bergslags AB: Sverige har idag en väl fungerande&lt;br&gt;virkesmarknad där aktörerna gemensamt genom olika former av samverkan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skapat förutsättningar för en stabil avsättningsmöjlighet av svenskt virke&lt;br&gt;som samtidigt säkrar tillförseln av virkesråvara till skogsindustrin, vilket är&lt;br&gt;en förutsättning för dess fortbestånd. En väl fungerande virkesmarknad&lt;br&gt;utgör också grunden för god ekonomi i skogsbruket och medger samtidigt&lt;br&gt;en långsiktig satsning på god skogsskötsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått ovan spelar virkesmarknadens samtliga aktörer, såväl&lt;br&gt;skogsägareföreningar som sågverksföreningar och inköpsbolagen en viktigt&lt;br&gt;funktion på virkesmarknaden. Det är därför av största betydelse att alla&lt;br&gt;berörda parter och konstellationer kan fortsätta att verka som tidigare och&lt;br&gt;på så lika villkor som möjligt, även ur konkurrensrättslig synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle exempelvis Industriskog och Sydved inte kunna fortsätta att vara en&lt;br&gt;motvikt till skogsägreföreningama blir dessa helt dominerande på markna-&lt;br&gt;den. Dagens situation präglas av balans. Industriskog respektive Sydved och&lt;br&gt;skogsägareföreningama kan verka samtidigt och därmed upprätthålla en&lt;br&gt;konkurrenssituation där ingen kan anses vara dominerande eller får utrymme&lt;br&gt;för missbruk av sin ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan aktörerna på den svenska virkesmarknaden ej fortsätta att fylla den&lt;br&gt;funktion de gör idag är risken mycket stor att vi kommer att återgå till den&lt;br&gt;kaotiska situation som rådde för ca 20 år sedan och som präglades av en&lt;br&gt;betydande virkesbrist och kraftigt fluktuerande priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om skogsägareföreningama kommer att omfettas av en kommande&lt;br&gt;särlagstiftning är det av största vikt att lagstiftarna klargör att även&lt;br&gt;samverkan mellan skogsbolagen för anskaffande av virke, liksom samverkan&lt;br&gt;inom sågverksföreningama, kan fortsätta och därmed erbjuda en nödvändig&lt;br&gt;funktion och stabilitet på virkesmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill slutligen framhålla att den samverkan som idag sker mellan&lt;br&gt;skogsbolagen i de gemensamt ägda inköpsbolagen, mellan enskilda&lt;br&gt;skogsägare inom skogsägareföreningama och mellan de olika köpsågverken&lt;br&gt;inom sågverksföreningama gynnar både produktion, distribution och tekniskt&lt;br&gt;och ekonomiskt framåtskridande för såväl skogsindustrin som skogsbruket&lt;br&gt;och sågverksindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Munksjö AB: Den sydsvenska virkesmarknaden karaktäriseras av en i dag&lt;br&gt;fungerande, balanserad marknad, även om Skogsägarföreningama har en&lt;br&gt;större dominans än övriga aktörer. Det är därför av största vikt att&lt;br&gt;konkurrenssituationen vid inköp av råvara är neutral och i balans mellan&lt;br&gt;marknadens aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En särbehandling av s k primärföreningar i enlighet med förslaget skulle&lt;br&gt;omedelbart kunna leda till en besvärande obalans i marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En sund konkurrens om industriråvaran är absolut avgörande för&lt;br&gt;Skogsindustrins möjlighet att konkurrera på kort och lång sikt i ett&lt;br&gt;internationellt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Vedråvaran utgör den, utan jämförelse, största kostnadsposten vid tillverk-&lt;br&gt;ning av de flesta skogsprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2.5 Icke-ingripandebesked och undantag enligt 8 § KL&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet: I förslaget påstås att samverkan som inte kvalificerar&lt;br&gt;för undantag enligt förslagets 18 b har möjlighet att få dispens med stöd av&lt;br&gt;8 KL. Förbundet menar att detta knappast kan vara korrekt. Hela upp-&lt;br&gt;rinnelsen till lagstiftningsärendet är ju just att undantag enligt 8 § visat sig&lt;br&gt;i stort sett uteslutet för primärföreningama. Vidare utgör kriterierna i 18 b&lt;br&gt;§ 2 st 2p b) delar av 8 §s dispensgrunder. Det är därför svårt att se hur ett&lt;br&gt;förfarande som inte klarar de färre kraven enligt 18 b § sedan skall kunna&lt;br&gt;uppfylla både dessa och dessutom vad som i övrigt fordras vid en pröv-&lt;br&gt;ningen enligt 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Missbruk av en dominerande ställning&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;11.1 Förslaget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda konkurrensreglerna för lantbrukets primärföreningar avses gälla&lt;br&gt;endast i förhållande till förbudet i 6 §. Från tillämpningen av förbudet mot&lt;br&gt;missbruk av en dominerande ställning i 19 § görs inget undantag. Avtal&lt;br&gt;eller förfaranden som utgör ett missbruk av marknadsmakt från en förening&lt;br&gt;med dominerande ställning är alltjämt förbjudet. Också avtal eller för-&lt;br&gt;faranden som rör medlemmarnas handlingsfrihet och som har effekter&lt;br&gt;gentemot tredje man kan utgöra ett sådant dominansmissbruk.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.2 Remissvaren&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket: Verket vill framhålla vikten av att reglema fortfarande&lt;br&gt;gör det möjligt att ingripa om primärföreningama uppträder på marknaden&lt;br&gt;på ett sådant sätt, t ex genom att utnyttja en dominerande ställning, att det&lt;br&gt;leder till negativa effekter för konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet: Jordbruks-&lt;br&gt;kooperationens starka ställning i Sverige medför att dess olika föreningar i&lt;br&gt;stor utsträckning har en dominerande ställning och att föreningarnas&lt;br&gt;individuella agerande därför kan prövas enligt 19 § konkurrenslagen.&lt;br&gt;Innebörden och betydelsen av denna möjlighet torde med fördel kunna&lt;br&gt;behandlas tydligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Framför allt bör&lt;br&gt;understrykas angelägenheten av att dominansen inte får utnyttjas till åtgärder&lt;br&gt;som direkt eller indirekt försvårar konkurrens för fristående företag, t ex i&lt;br&gt;form av bindningar som försvårar dessas tillgång till inköps- och försälj-&lt;br&gt;ningskanaler, användning av kopplingsförbehåll, användning av dis-&lt;br&gt;kriminerande villkor, hot om bojkott, m.m. Tyvärr ger praxis från den&lt;br&gt;tidigare konkurrenslagen många exempel på att företagen inom jordbruksko-&lt;br&gt;operationen inte dragit sig för att tillämpa dessa slags konkurrensmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan nämnas att de ifrågavarande föreningarna i vissa fall har en sådan&lt;br&gt;position att de också torde vara att bedöma som dominerande företag enligt&lt;br&gt;konkurrensreglerna i EG/EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelns samarbetsorgan i jordbruksfrågor: Det framförs i skälen till&lt;br&gt;regeringens förslag att de särskilda konkurrensreglerna endast avser&lt;br&gt;förhållandet till förbudet i 6 . Inget undantag medges för förbudet mot&lt;br&gt;missbruk av dominerande ställning. Detta bör enligt vår uppfattning särskilt&lt;br&gt;understrykas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LRF: Hur förhåller sig t ex arbetsgruppens kartellsynsätt till 19 § konkur-&lt;br&gt;renslagen om missbruk av dominerande ställning och diskrimineringsför-&lt;br&gt;budet?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TCO: Någon försvagning av lagreglerna mot missbruk av dominerande&lt;br&gt;ställning bör enligt TCOs mening inte ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Kostnader och andra effekter av förslaget&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;SLU: Efter en analys av utredningsrapporten kan konstateras att om den&lt;br&gt;föreslagna lagen antages i oförändrat skick, uppstår allvarliga hot mot det&lt;br&gt;svenska jordbruket, den svenska livsmedelsindustrin och den svenska&lt;br&gt;producentkooperationen. Om lagförslaget genomföres, kommer dynamiken&lt;br&gt;i den svenska jordbruks- och livsmedelssektorn att hämmas, eftersom förbud&lt;br&gt;lägges mot många organisationsformer och många handlingsalternativ, vilka&lt;br&gt;kan vara värdefulla, särskilt i en framtid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problematiken rörande kooperationens roll i konkurrensen är väl utforskad&lt;br&gt;i bl a Tyskland och USA. I båda dessa länder betraktas kooperativa företag&lt;br&gt;såsom värdefulla element i en välfungerande och konkurrensutsatt sam-&lt;br&gt;hällsekonomi. Det är uppfattningar, som har såväl en vetenskaplig bas som&lt;br&gt;en allmän förankring inom näringsliv och förvaltning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska konkurrenspolitikens förhållande till producentkooperation av-&lt;br&gt;viker markant från motsvarande rättstillämpning utomlands. Detta åter-&lt;br&gt;kommer i det aktuella lagförslaget. Analyserna har svag relevant teoretisk&lt;br&gt;underbyggnad, och visar brist på kunskap om svensk lantbrukskooperation.&lt;br&gt;Jämförelserna med utländsk lantbrukskooperation och anslutande konkur-&lt;br&gt;rensrättsliga bestämmelser är otillräckliga. Utredningens resonemang&lt;br&gt;avviker således såväl från etablerad teori om kooperativt företagande som&lt;br&gt;från allmänt accepterade ståndpunkter i de länder, som Sverige brukar&lt;br&gt;jämföra sig med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte ens det faktum att de svenska lantbrukskooperativa företagen överlag&lt;br&gt;består av föreningar, som har öppet medlemskap och mottagningsplikt, är&lt;br&gt;något som den svenska konkurrenspolitiken beaktar. I andra länder betraktas&lt;br&gt;detta som ett mycket värdefullt bidrag till en väl fungerande konkurrens,&lt;br&gt;eftersom alla volymer, som överhuvudtaget kan tänkas bli producerade,&lt;br&gt;kommer ut på marknaden och pressar prisnivåerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund är det förståeligt att utredningens konklusioner blir&lt;br&gt;starkt diskriminerande gentemot det producentkooperativa företagandet i&lt;br&gt;Sverige, specifikt lantbrukskooperationen. Det kan finnas flera skäl till att&lt;br&gt;utredningen har fått denna slagsida:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den tidigare svenska jordbrukspolitiken har givit upphov till en lantbruks-&lt;br&gt;kooperation med en mycket dominerande marknadsställning. Även om&lt;br&gt;denna är resultatet av statsmakternas önskemål, är det självfallet tvivelaktigt&lt;br&gt;ur ett konkurrensperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Omställningen inom lantbrukskooperationen i riktning mot marknads- och&lt;br&gt;konkurrensanpassning har ännu inte helt fullföljts, dock att det i dessa år&lt;br&gt;sker omfettande förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den svenska lagstiftningen om kooperativt företagande, Lagen om ekono-&lt;br&gt;miska föreningar, är föga anpassad för producentkooperativa företag, som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkar i en konkurrenspräglad marknadsekonomi. Den är i hög grad baserad&lt;br&gt;på en otidsenlig ideologi av konsumentkooperativt ursprung, och den är till-&lt;br&gt;kommen under en period, då svensk lantbrukskooperation p.g.a. ett stark&lt;br&gt;jordbrukspolitiskt skydd inte hade anledning att agera för en marknads-&lt;br&gt;orienterad kooperationslagstiftning .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utredningsgruppens kunskap om kooperativt företagande synes till stor del&lt;br&gt;byggd på allmänna observationer av svensk lantbrukskooperation, vilken&lt;br&gt;alltså utgör ett kraftigt specialfall, eftersom denna dels har präglats av en&lt;br&gt;stark jordbrukspolitik och dels har organiserat sig i enlighet med den&lt;br&gt;otidsenliga föreningslagen. En del av de vanföreställningar och schablonbil-&lt;br&gt;der rörande kooperativt företagande, har tyvärr fått fotfäste i utrednings-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Möjligtvis kan utredarnas uppfattning om kooperation också vara baserad&lt;br&gt;på observationer av svensk konsumentkooperation, vilket i så fall vore&lt;br&gt;synnerligen olyckligt, eftersom dessa båda kooperation sformer på den&lt;br&gt;principiella nivån har mycket begränsade likheter med varandra. Dessutom&lt;br&gt;upplever svensk konsumentkooperation f n sådana ekonomiska och&lt;br&gt;organisatoriska problem att inga som helst förebilder kan hämtas därifrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vidare konkluderas att om den svenska lantbrukskooperationen&lt;br&gt;tvingas att organisera sig enligt lagförslaget, blir dess integrationsgrad&lt;br&gt;mycket lägre än vad som förekommer bland konkurrenter både utomlands&lt;br&gt;och i Sverige. Att dessa konkurrerande företag har en hög integrationsgrad&lt;br&gt;är ingen tillfällighet det innebär att de olika produktionsaktiviteterna kan&lt;br&gt;strömlinjeformas till en helhet, som är effektivitetsskapande. Svensk&lt;br&gt;lantbrukskooperation skulle alltså inte få lov att öka sin effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer andra negativa effekter. Om integrationsgraden mellan&lt;br&gt;medlem och företag skulle bli mycket låg, kommer företagen att bli lidande&lt;br&gt;såväl vad gäller såväl kapitalfunktionen som ledningsfunktionen. Med-&lt;br&gt;lemmarna incitament att förse företagen med egenkapital minskar. Den&lt;br&gt;främsta lösningen på detta problem är att företagen bygger upp en ännu&lt;br&gt;större mängd kollektivt kapital, vilket är olyckligt ur flera aspekter. Redan&lt;br&gt;idag har svensk lantbrukskooperation en betänkligt hög andel kollektivt&lt;br&gt;kapital, vilket är en följd av dels den tidigare jordbrukspolitiken och dels&lt;br&gt;den förra skattelagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare försämras ägarkontrollen. Medlemmarnas incitament att engagera sig&lt;br&gt;för att leda och styra företagen minskar, om deras koppling till företagen&lt;br&gt;blir endast sporadisk och flyktig. Därmed kommer företagen att fungera&lt;br&gt;sämre för såväl medlemmar som samhället. De kooperativa företagen&lt;br&gt;kommer inte längre att fungera såsom kooperativa, och de kan inte utnyttja&lt;br&gt;de fördelar, som ligger i deras företagsform och som lagen om ekonomiska&lt;br&gt;föreningar avser att ge dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Båda dessa förhållanden indikerar att producentkooperationen mister sin&lt;br&gt;prägel och får karaktär av stiftelse, om banden mellan medlemmarna och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företaget försvagas. Detta är omöjligt for ett kooperativt företag och i strid&lt;br&gt;med lagen om ekonomiska föreningar. Med den förslagna lagparagrafen&lt;br&gt;förlorar således begreppet medlemskap sin innebörd. När medlemmarna&lt;br&gt;reduceras till att bli endast samhandelspartners, har de inget incitament att&lt;br&gt;engagera sig med vare sig kapital eller styr-/kontrollåtgärder. De rättigheter,&lt;br&gt;som lagen om ekonomiska föreningar ger, tas bort av konkurrenslagen, om&lt;br&gt;de föreslagna reglerna antages.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kooperativt foretag ska ägas av medlemmarna, styras av medlemmarna&lt;br&gt;och gagna medlemmarna, vilket allt är omöjligt om medlemmarna ska ha&lt;br&gt;en ren marknadsrelation till sitt kooperativa företag. Erfarenheterna från&lt;br&gt;konsumentkooperationen talar sitt tydliga språk härvidlag; medlemskapet har&lt;br&gt;idag inget reellt värde. Forskningen är också otvetydig härvidlag: om ett&lt;br&gt;kooperativt företag inte kan arbeta såsom kooperativt, kan det inte överleva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sågverksföreningama: Föreningarna konstaterar att Arbetsgruppen för&lt;br&gt;utredning om konkurrensregler för verksamhet inom lantbrukets primärföre-&lt;br&gt;ningar i sitt förslag till ändring av Konkurrenslagen helt tycks inrikta sig&lt;br&gt;på det skyddsintresse som Arbetsgruppen anser föreligger beträffande lant-&lt;br&gt;brukets primärföreningar. Oavsett vilken inställning man har till detta, för-&lt;br&gt;vånar det oss att det grundläggande konsumentintresset, som bör ligga&lt;br&gt;bakom all konkurrens- och marknadsrättslig lagstiftning, inte uppmärksam-&lt;br&gt;mas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att den föreslagna lagändringen, om den genomförs, innebär en&lt;br&gt;väsentlig förändring av de principer som varit styrande för KLs tillkomst.&lt;br&gt;Genom KL infördes den s k förbudsprincipen i svensk konkurrensrätt,&lt;br&gt;innebärande generella förbud mot konkurrensbegränsande företeelser i nä-&lt;br&gt;ringslivet. Dessa förbud gäller lika för alla företag i alla branscher.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag innebär att en bransch ges en särställning i KL.&lt;br&gt;Risken är uppenbar att detta öppnar möjligheter även för andra branscher&lt;br&gt;att begära en särskilt förmånlig behandling i lagstiftningen. Om regeringen&lt;br&gt;ändå vill slå in på denna väg anser vi att det är av stor vikt att de särskilda&lt;br&gt;överväganden som motiverar detta steg också innefattar en grundlig analys&lt;br&gt;av vad lagändringen innebär för konsumenter och andra avnämare i de&lt;br&gt;berörda branscherna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens redovisning av förslagets effekter för samhällsekonomin är&lt;br&gt;mycket knapphändig. Vi föreslår därför att förslaget kompletteras med en&lt;br&gt;mer utförlig analys av dess effekter för samhällsekonomin, i ovan angivna&lt;br&gt;avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stora Kopparbergs Bergslags AB: Det kan konstateras att förslaget&lt;br&gt;framlagts utan några analyser avseende effekterna av sådan särlagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser Prop. 1993/94:210&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.1 Förslaget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i konkurrenslagen skall träda i kraft den 1 juli 1994 och gälla&lt;br&gt;både avtal som kommer till efter ikraftträdandet och sådana som existerar&lt;br&gt;vid ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;13.2 Remissvaren&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen: Under rubriken Ikraftträdande- och övergångs-&lt;br&gt;bestämmelser berörs frågor om avtal som enligt förslaget undantas från&lt;br&gt;förbudet i 6 5 KL och som under en varit forbjudna/ogiltiga. Härvid sägs&lt;br&gt;bl.a. att den situationen att ett avtal under en tid är förbjudet enligt 6 (och&lt;br&gt;ogiltigt enligt 7 ) och därefter blir tillåtet och till följd därav åter giltigt&lt;br&gt;också kan inträffa enligt KL i dess nuvarande lydelse och i de EG-regler i&lt;br&gt;vilka KL tar sin utgångspunkt. Ogiltigheten så att säga läks genom att&lt;br&gt;avtalet undantas från förbudet. För att så skall ske torde, enligt Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolens uppfattning, förutsättas att avtalet har tillämpats av parterna&lt;br&gt;även under den tid det varit ogiltigt. Har avtalet upphört att tillämpas under&lt;br&gt;ogiltighetstiden torde krävas att det förnyas eller att ett nytt avtal träffas. Ett&lt;br&gt;avtal som varit förbjudet torde sålunda inte endast till följd av att det blir&lt;br&gt;tillåtet åter bli giltigt. De aspekter på ogiltigheten som nu har berörts har&lt;br&gt;särskild aktualitet i det föreliggande lagstiftningsärendet och synes vara&lt;br&gt;förtjänta av ytterligare överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket: En placering av de tilltänkta särreglerna i KL ger vid&lt;br&gt;handen att förslaget i departementets promemoria är tänkt att vara av&lt;br&gt;permanent karaktär. Verket har i sin skrivelse till regeringen framfört&lt;br&gt;ståndpunkten att särreglerna på jordbruksområdet borde vara tidsbegränsade.&lt;br&gt;Tidsbegränsningen skall ses mot bakgrund av de strukturella frågor som rör&lt;br&gt;jordbruket vilka måste övervägas inom ramen för en översyn av jord-&lt;br&gt;brukspolitiken inför ett medlemskap i EU och behovet av att ge jordbrukets&lt;br&gt;primärföreningar klarare spelregler under denna tid. Den skall också ses&lt;br&gt;mot bakgrund av att behovet av särskild lagstiftning avseende jordbruket&lt;br&gt;måste ses över vid ett medlemskap i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SLU: De föreslagna lagparagraferna avviker på centrala punkter från mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelser i utlandet, inklusive EU-ländema och de främsta&lt;br&gt;konkurrentländerna. Förvisso kan regelverket ändras vid ett svenskt&lt;br&gt;EU-inträde, men eftersom det krävs tid för näringslivets anpassning, är&lt;br&gt;förutseende och framförhållning nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet: Som anförts ovan utgör de föreslagna reglerna i&lt;br&gt;praktiken ett gruppundantag för lantbrukets primärföreningar. I motsats till&lt;br&gt;individuella dispenser och vanliga gruppundantag gäller det dock utan&lt;br&gt;bestämd giltighetstid. Några skäl för denna skillnad anförs inte. Förbundet&lt;br&gt;vill för sin del ifrågasätta om inte också det nu aktuella undantaget borde&lt;br&gt;tidsbegränsas. Med detta menar Förbundet givetvis inte att undantaget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;senare skall upphävas, utan endast att det - som i andra fall - kan vara&lt;br&gt;lämpligt att efter en angiven period göra en samlad översyn av reglerna mot&lt;br&gt;bakgrund av erfarenhet och utveckling. Vilka förändringar, i inskränkande&lt;br&gt;eller utvidgande riktning, som kan vara påkallade får bedömas då.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) m.fl: Man konstaterar att det i arbets-&lt;br&gt;gruppens förslag har inte införts övergångsregler motsvarande de som finns&lt;br&gt;intagna i konkurrenslagen. För lantbrukets primärföreningar har det&lt;br&gt;förelegat stor osäkerhet beträffande deras rättsliga ställning efter den 1 juli&lt;br&gt;1993. Ansvaret härför åvilar statsmakterna som alltför Sent vidtagit åtgärder&lt;br&gt;i syfte att rätta till konkurrenslagens brister. Från statsmakternas sida,&lt;br&gt;däribland näringsministern, har emellertid åtskilliga uttalanden gjorts&lt;br&gt;innebärande att konkurrenslagens syfte inte varit att förbjuda den verksam-&lt;br&gt;het som idag bedrivs inom lantbrukets &amp;quot;primärföreningar”. Föreningarna har&lt;br&gt;därför haft skäl att utgå från att den osäkerhet som gällt slutligt skulle&lt;br&gt;undanröjas genom det nu föreliggande förslaget. LRF måste dock konstatera&lt;br&gt;att statsmakternas utfästelser inte infriats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund är det alldeles nödvändigt att de föreningar som inte&lt;br&gt;kommer att omfattas av de föreslagna ändringarna ges rimliga möjligheter&lt;br&gt;att åtgärda den verksamhet som bedrivits före den 1 juli 1993 och som&lt;br&gt;existerar den 1 juli 1994. Övergångsbestämmelser måste självklart utformas&lt;br&gt;på ett sådant sätt att berörda föreningar bereds tillfälle att under en period&lt;br&gt;om sex månader från lagändringarnas ikraftträdande vidta nödvändiga&lt;br&gt;förändringar av verksamheten, alternativt anmäla förfarandet för undantag&lt;br&gt;hos konkurrensverket. De rättsverkningar som inträder vid överträdelse av&lt;br&gt;konkurrenslagen skall vidare inte kunna aktualiseras förrän sex månader från&lt;br&gt;konkurrensverkets beslut i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20)&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om konkurrenslagen (1993:20)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 18 a - 18 c §§, samt&lt;br&gt;närmast före 18 a § en ny rubrik av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något annat inte följer av&lt;br&gt;beslut enligt 8 eller 15 § eller av&lt;br&gt;13 eller 17 §, är avtal mellan&lt;br&gt;företag förbjudna om de har till&lt;br&gt;syfte att hindra, begränsa eller&lt;br&gt;snedvrida konkurrensen på den&lt;br&gt;svenska marknaden på ett märkbart&lt;br&gt;sätt eller om de ger ett sådant&lt;br&gt;resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något annat inte följer av&lt;br&gt;beslut enligt 8 eller 15 § eller av&lt;br&gt;13, 17 eller 18 c §, är avtal mellan&lt;br&gt;företag förbjudna om de har till&lt;br&gt;syfte att hindra, begränsa eller&lt;br&gt;snedvrida konkurrensen på den&lt;br&gt;svenska marknaden på ett märkbart&lt;br&gt;sätt eller om de ger ett sådant&lt;br&gt;resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller särskilt sådana avtal som innebär att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inköps- eller försäljningspriser eller andra affarsvillkor direkt eller&lt;br&gt;indirekt fastställs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;produktion, marknader, teknisk utveckling eller investeringar&lt;br&gt;begränsas eller kontrolleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. marknader eller inköpskällor delas upp,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. olika villkor tillämpas for likvärdiga transaktioner, varigenom vissa&lt;br&gt;handelspartner får en konkurrensnackdel, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. det ställs som villkor for att ingå ett avtal att den andra parten åtar sig&lt;br&gt;ytterligare förpliktelser som varken till sin natur eller enligt handelsbruk&lt;br&gt;har något samband med föremålet för avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser för jord- Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bruket m.m. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med primär__lantbruksförening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i denna lag en ekonomisk&lt;br&gt;förening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;vars medlemmar är enskilda&lt;br&gt;lantbrukare eller andra företag&lt;br&gt;som bedriver jordbruk, trädgårds-&lt;br&gt;verksamhet eller skogsbruk eller är&lt;br&gt;lokala sammanslutningar av såda-&lt;br&gt;na företag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. som inte har annan förening av&lt;br&gt;detta slag som medlem än sådan&lt;br&gt;lokal sammanslutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med jordbruksprodukter avses i&lt;br&gt;denna lag sådana varor som anges&lt;br&gt;i bilagan till lagen (1990:615) om&lt;br&gt;avgifter på vissa jordbrukspro-&lt;br&gt;dukter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med trädgårdsprodukter avses&lt;br&gt;sådana varor som anges i bilagan&lt;br&gt;till tulltaxelagen (1987:1068),&lt;br&gt;andra avdelningen kapitel 6-8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skogsprodukter avses sådana&lt;br&gt;varor som anges i bilagan till&lt;br&gt;tulltaxelagen (1987:1068), nionde&lt;br&gt;avdelningen kapitel 44 och tionde&lt;br&gt;avdelningen kapitel 47 och 48.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i 6 § gäller inte för&lt;br&gt;sådana avtal inom en primär lant-&lt;br&gt;bruksförening eller dess dotterföre-&lt;br&gt;tag som avser samverkan mellan&lt;br&gt;föreningens medlemmar om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. produktion, insamling, föräd-&lt;br&gt;ling, försäljning eller därmed sam-&lt;br&gt;manhängande verksamhet såsom&lt;br&gt;användandet av gemensamma&lt;br&gt;anläggningar, lagring, beredning,&lt;br&gt;distribution eller marknadsföring i&lt;br&gt;fråga om jordbruks-, trädgärds-&lt;br&gt;eller skogsprodukter, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inköp av varor eller tjänster för&lt;br&gt;sådan verksamhet som avses under&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller dock inte&lt;br&gt;avtal som har till syfte eller ger till&lt;br&gt;resultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att en medlems fria rörlighet pä&lt;br&gt;marknaden förhindras eller för-&lt;br&gt;svåras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) i fråga om valet av avnämare&lt;br&gt;eller leverantör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i fråga om möjligheten att läm-&lt;br&gt;na föreningen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) i annat avseende av motsvaran-&lt;br&gt;de betydelse, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att försäljningspriser direkt eller&lt;br&gt;indirekt fastställs på varor som&lt;br&gt;produceras hos medlemmarna när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) försäljningen sker direkt mellan&lt;br&gt;medlem och tredje man, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) föreningen svarar för försälj-&lt;br&gt;ningen och konkurrensen på mark-&lt;br&gt;naden hindras, begränsas eller&lt;br&gt;snedvrids i väsentlig utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;LAGRÅDET&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-03-31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo&lt;br&gt;Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 10 mars 1994 (Näringsdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i konkurrenslagen (1993:20).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av av hovrättsassessorn Jan&lt;br&gt;Stockhaus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder inte något annat yttrande av Lagrådet: än att 18 a §&lt;br&gt;föreslås få följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Med primär lantbruksförening avses i denna lag en ekonomisk förening&lt;br&gt;vars medlemmar är enskilda lantbrukare eller andra företag som bedriver&lt;br&gt;jordbruk, trädgårdsverksamhet eller skogsbruk. Om sammanslutningar av&lt;br&gt;sådana företag är medlemmar i föreningen, anses den dock vara primär&lt;br&gt;lantbruksförening endast under förutsättning att sammanslutningarna bara&lt;br&gt;utgörs av lokala sammanslutningar av företag med verksamhet av angivet&lt;br&gt;slag.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Näringsdepartementet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 april 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsråden Friggebo, ordförande, och Johansson, Laurén,&lt;br&gt;Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble,&lt;br&gt;Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Unckel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Odell&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94:210 Särskilda konkurrens-&lt;br&gt;regler for lantbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 46369, Stockholm 1994&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:NU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-04-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-04-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-04-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-04-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Näringsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 06:29:54</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH03210</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:47</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Näringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 06:29:54</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH03210</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__210.pdf</filnamn>
<filstorlek>6901593</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Särskilda konkurrensregler för lantbruket</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/90A076E7-B9B8-45C7-AA22-489C14C06B4E</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:NU23</uppgift>
<ref_dok_id>GH01NU23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>NU23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Särskilda konkurrensregler för lantbruket</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:210&lt;br/&gt;
Särskilda konkurrensregler för lantbruket</uppgift>
<ref_dok_id>GH02N40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:210 Särskilda konkurrensregler för lantbruket</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:210&lt;br/&gt;
Särskilda konkurrensregler för lantbruket</uppgift>
<ref_dok_id>GH02N39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:210 Särskilda konkurrensregler för lantbruket</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:210&lt;br/&gt;
Särskilda konkurrensregler för lantbruket</uppgift>
<ref_dok_id>GH02N38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:210 Särskilda konkurrensregler för lantbruket</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:210&lt;br/&gt;
Särskilda konkurrensregler för lantbruket</uppgift>
<ref_dok_id>GH02N37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:210 Särskilda konkurrensregler för lantbruket</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:210&lt;br/&gt;
Särskilda konkurrensregler för lantbruket</uppgift>
<ref_dok_id>GH02N36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:210 Särskilda konkurrensregler för lantbruket</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:210&lt;br/&gt;
Särskilda konkurrensregler för lantbruket</uppgift>
<ref_dok_id>GH02N35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:210 Särskilda konkurrensregler för lantbruket</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Anders G Högmark  och Jan-Olof Franzén  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:210&lt;br/&gt;
Särskilda konkurrensregler för lantbruket</uppgift>
<ref_dok_id>GH02N38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:210 Särskilda konkurrensregler för lantbruket</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Anders G Högmark  och Jan-Olof Franzén  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carl G Nilsson  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:210&lt;br/&gt;
Särskilda konkurrensregler för lantbruket</uppgift>
<ref_dok_id>GH02N37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:210 Särskilda konkurrensregler för lantbruket</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carl G Nilsson  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Carl Olov Persson  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:210&lt;br/&gt;
Särskilda konkurrensregler för lantbruket</uppgift>
<ref_dok_id>GH02N39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:210 Särskilda konkurrensregler för lantbruket</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Carl Olov Persson  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av John Andersson  (-) och Bert Karlsson  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:210&lt;br/&gt;
Särskilda konkurrensregler för lantbruket</uppgift>
<ref_dok_id>GH02N36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:210 Särskilda konkurrensregler för lantbruket</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av John Andersson  (-) och Bert Karlsson  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Roland Sundgren  (S) och Tage Påhlsson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:210&lt;br/&gt;
Särskilda konkurrensregler för lantbruket</uppgift>
<ref_dok_id>GH02N40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:210 Särskilda konkurrensregler för lantbruket</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Roland Sundgren  (S) och Tage Påhlsson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Stina Gustavsson  och Stina Eliasson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:210&lt;br/&gt;
Särskilda konkurrensregler för lantbruket</uppgift>
<ref_dok_id>GH02N35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:210 Särskilda konkurrensregler för lantbruket</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Stina Gustavsson  och Stina Eliasson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>