<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2284017</hangar_id>
 <dok_id>GH03208</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>208</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:208</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Arbetsmarknadsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>208</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-03-24 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:49:00</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Förändringar i lönegarantisystemet</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03208/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03208</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03208</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1993/94:208&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Förändringar i lönegarantisystemet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 24 mars 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Börje Hörnlund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Arbetsmarknadsdepartementet)&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03208/prop_199394__208-1.png" style="width:40pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås ändringar när det gäller omfattningen av de&lt;br&gt;lönefordringar som kan ersättas genom lönegarantin och att regler mot&lt;br&gt;missbruk tas in i lönegarantilagen (1992:497). Det föreslås vidare att ett&lt;br&gt;register upprättas över lönegarantiärenden. Förslag lämnas även om&lt;br&gt;finansiering av utbetalningar av lönegaranti och förande av registret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringarna avseende omfattningen av de ersättningsberättigade&lt;br&gt;fordringarna föreslås ske genom en förkortning av förmånsrätten för&lt;br&gt;löne- och pensionsfordringar enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979).&lt;br&gt;Förmånsrätten för lönefordringar föreslås således omfatta fordringar,&lt;br&gt;som har förfallit till betalning under de sista sex månaderna av ar-&lt;br&gt;betstagarens anställningstid hos konkursgäldenären och inte tidigare än&lt;br&gt;tre månader innan konkursansökningen kom in till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fordring på uppsägningslön skall enligt förslaget omfattas av&lt;br&gt;förmånsrätt längst för uppsägningstid, som har beräknats enligt 11 §&lt;br&gt;lagen om anställningsskydd (1982:80). Om arbetstagaren inte behöver&lt;br&gt;utföra arbete för konkursgäldenären under uppsägningstiden och inte&lt;br&gt;heller arbetar för annan eller driver egen rörelse, skall hans fordring på&lt;br&gt;uppsägningslön omfattas av förmånsrätt endast om han kan visa att han&lt;br&gt;har anmält sig hos den offentliga arbetsförmedlingen som arbetssökan-&lt;br&gt;de. Kontrollen av att anmälningen har gjorts skall göras av konkurs-&lt;br&gt;förvaltaren i konkurser där lönegarantin inte kommer till användning&lt;br&gt;och i andra fåll av länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För uppsägningstid föreslås vidare förmånsrätten omfatta endast lön&lt;br&gt;eller ersättning som överstiger inkomst vilken arbetstagaren, under den&lt;br&gt;tid lönen eller ersättningen avser, har haft av egen rörelse eller har&lt;br&gt;förvärvat eller borde ha kunnat förvärva i en annan anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avseende lönefordringar, som har varit föremål för tvist, innebär Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;förslaget både vissa begränsningar av tidsfristerna och en viss utvidg-&lt;br&gt;ning av tillämpningsområdet. Tvistiga lönefordringar föreslås således&lt;br&gt;omfattas av förmånsrätt om de har förfallit till betalning tidigare än tre&lt;br&gt;månader före konkursansökningen, om talan har väckts, eller förhand-&lt;br&gt;ling som föreskrivs i kollektivavtal eller lagen (1976:580) om medbe-&lt;br&gt;stämmande i arbetslivet har begärts, inom fyra månader från förfalloda-&lt;br&gt;gen och konkursansökningen har följt inom tre månader från det att&lt;br&gt;tvisten slutligt har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller semesterlön och semesterersättning, som är intjänad&lt;br&gt;före konkursansökningen, innebär förslaget att förmånsrätten begränsas&lt;br&gt;till vad som står inne för det löpande och föregående intjänandeåret.&lt;br&gt;Även semester som har sparats i den utsträckning som medges i 18 och&lt;br&gt;20 §§ semesterlagen (1977:480) under denna tid omfattas av förmåns-&lt;br&gt;rätt. Det föreslås vidare att semesterlagens huvudregel om att semester-&lt;br&gt;ersättning skall minskas med semesterlön som har mottagits i förskott,&lt;br&gt;skall gälla även om anställningen upphör på grund av konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För pensionsfordringar föreslås en begränsning av förmånsrätten till&lt;br&gt;sex månader före konkursansökningen och därpå följande sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagare som själv eller tillsammans med närstående senare än&lt;br&gt;sex månader före konkursansökningen har ägt minst en femtedel i kon-&lt;br&gt;kursföretaget skall i fortsättningen inte omfattas av förmånsrätt. Denna&lt;br&gt;begränsning, som gäller endast om konkursgäldenären är näringsidkare,&lt;br&gt;avser även de fall att andelen har ägts av närstående till arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bekämpa missbruk av lönegarantin föreslås att två nya regler&lt;br&gt;tas in i lönegarantilagen. Den ena av dessa, den s.k. karensregeln,&lt;br&gt;innebär att den som inom två år före konkursbeslutet har för en&lt;br&gt;fordring, som har uppstått i huvudsakligen samma verksamhet, tiller-&lt;br&gt;känts ersättning genom garantin, inte har rätt till garantiersättning i den&lt;br&gt;senare konkursen. Undantag görs dock för de fäll att arbetstagaren har&lt;br&gt;anvisats anställningen av den offentliga arbetsförmedlingen. Enligt den&lt;br&gt;andra regeln skall garantin inte ersätta en lönefordring, om det finns&lt;br&gt;grundad anledning att anta att en av förutsättningarna för den&lt;br&gt;anställning eller det anställningsvillkor på vilket fordringen grundar sig,&lt;br&gt;har varit att betalning skulle utgå helt eller delvis genom lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta tillämpningen av karensregeln samt möjliggöra en&lt;br&gt;statistisk uppföljning av lönegarantiutbetalningar bör ett centralt register&lt;br&gt;över lönegarantiärenden upprättas. Kostnaden för registret och för&lt;br&gt;länsstyrelsernas hantering av lönegarantiutbetalningama föreslås belasta&lt;br&gt;lönegarantifonden, varför det föreslås en ändring i 4 kap. 10 § lagen&lt;br&gt;(1981:691) om socialavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ................................. 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1970:979)........................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1992:497)........................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i semesterlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1977:480)........................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialavgifter.......................... 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter............................ 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fordringar som bör skyddas genom lönegaranti ........ 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lönegarantins koppling till förmånsrätten bör be-&lt;br&gt;hållas .............................. 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;En erinran om 5 kap. 2 § konkurslagen (1987:672)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör tas in i lönegarantilagen ................ 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det garanterade löneskyddet bör inte utvidgas.....21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förmånsrätten för löne- och pensionsfordringar bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsas............................ 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förmånsrätt endast för uppsägningstid enligt lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1982:80) om anställningsskydd.............. 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Krav på anmälan till arbetsförmedling.......... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den s.k. avräkningsregeln i förmånsrättslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skärps.............................. 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Delägares förmånsrätt för löne- och pensionsfor-&lt;br&gt;dringar ............................. 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Semesterlön som har betalats i förskott ......... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regler mot missbruk&amp;nbsp;förs in i&amp;nbsp;lönegarantilagen......... 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;En regel om två års karenstid ............... 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;En allmän regel mot missbruk............... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överväganden kring ett&amp;nbsp;register&amp;nbsp;över&amp;nbsp;lönegarantiärenden ... 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Länsstyrelserna bör handha utbetalnings- funktionen även&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fortsättningen............................. 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnaderna för utbetalning m.m. skall belasta lönegaran-&lt;br&gt;tifonden ................................. 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ILO.s konvention (nr 173) och rekommendation (nr 180)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om skydd av arbetstagares fordringar i händelse av arbets-&lt;br&gt;givarens insolvens........................... 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Reformens genomförande...................... 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 &amp;nbsp;Kostnader och besparingar................. 58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 &amp;nbsp;Ikraftträdanden m.m..................... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar........................ 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1970:979)........................... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1992:497)........................... 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i semesterlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1977:480)........................... 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialavgifter.......................... 69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av 1993 års lönegarantiutrednings&lt;br&gt;betänkande........................... 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna............ 72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag ................ 73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande ...................... 80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 24 mars 1994 ............................... 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i semesterlagen (1977:480),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 § förmånsrättslagen (1970:979)’ skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän förmånsrätt följer där-&lt;br&gt;efter med arbetstagares fordran på&lt;br&gt;sådan lön eller annan ersättning på&lt;br&gt;grund av anställningen som ej för-&lt;br&gt;fallit till betalning tidigare än ett&lt;br&gt;år innan konkursansökningen gjor-&lt;br&gt;des och på lön eller ersättning&lt;br&gt;under skälig uppsägningstid, högst&lt;br&gt;sex månader. Har arbetstagaren&lt;br&gt;under uppsägningstiden utfört&lt;br&gt;arbete enligt anställningsavtalet&lt;br&gt;med gäldenären, gäller förmåns-&lt;br&gt;rätten all lön eller ersättning för&lt;br&gt;arbetet. I den mån arbete ej ut-&lt;br&gt;förts under uppsägningstiden&lt;br&gt;gäller förmånsrätten endast sådan&lt;br&gt;lön eller ersättning som överstiger&lt;br&gt;inkomst vilken arbetstagaren under&lt;br&gt;tid som lönen eller ersättningen&lt;br&gt;avser förvärvat i annan anställ-&lt;br&gt;ning eller uppenbarligen borde ha&lt;br&gt;kunnat förvärva i anställning som&lt;br&gt;han skäligen bort godtaga. Vid&lt;br&gt;bestämmande enligt vad nyss sagts&lt;br&gt;i vilken utsträckning fordran på&lt;br&gt;lön eller ersättning under uppsäg-&lt;br&gt;ningstid är förenad med förmåns-&lt;br&gt;rätt skall med samtidig inkomst i&lt;br&gt;annan anställning jämställas utbild-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän förmånsrätt följer där-&lt;br&gt;efter med arbetstagares fordran på&lt;br&gt;lön eller annan ersättning på grund&lt;br&gt;av anställningen. Förmånsrätten&lt;br&gt;omfattar fordringar som har för-&lt;br&gt;fallit till betalning under de sista&lt;br&gt;sex månaderna av arbetstagarens&lt;br&gt;anställningstid hos konkursgälde-&lt;br&gt;nären och inte tidigare än tre&lt;br&gt;månader innan konkursansökning-&lt;br&gt;en kom in till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordran på uppsägningslön om-&lt;br&gt;fattas av förmånsrätt längst för&lt;br&gt;uppsägningstid som beräknats en-&lt;br&gt;ligt 11 § lagen (1982:80) om&lt;br&gt;anställningsskydd. Uppsägningslön&lt;br&gt;för tid under vilken arbetstagaren&lt;br&gt;inte utför arbete för konkursgälde-&lt;br&gt;nären eller annan och inte heller&lt;br&gt;driver egen rörelse, omfattas av&lt;br&gt;förmånsrätt endast om arbetstaga-&lt;br&gt;ren kan visa att han har anmält&lt;br&gt;sig hos offentlig arbetsförmedling&lt;br&gt;som arbetssökande. För uppsäg-&lt;br&gt;ningstid omfattar förmånsrätten&lt;br&gt;endast lön eller ersättning som&lt;br&gt;överstiger inkomst vilken arbets-&lt;br&gt;tagaren under den tid lönen eller&lt;br&gt;ersättningen avser har haft av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Lagen omtryckt 1975:1248.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1977:482.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsbidrag som utgår av stats-&lt;br&gt;medel vid arbetsmarknadsutbild-&lt;br&gt;ning, i den mån bidraget avser&lt;br&gt;samma tid som lönen eller ersätt-&lt;br&gt;ningen och arbetstagaren har blivit&lt;br&gt;berättigad till bidraget efter upp-&lt;br&gt;sägningen. Har lönefordran som&lt;br&gt;förfallit tidigare än ett år innan&lt;br&gt;konkursansökningen gjordes varit&lt;br&gt;föremål för tvist, gäller förmåns-&lt;br&gt;rätten, om talan väckts eller sådan&lt;br&gt;förhandling som föreskrives i&lt;br&gt;kollektivavtal begärts inom sex&lt;br&gt;månader från förfallodagen och&lt;br&gt;konkursansökningen följt inom sex&lt;br&gt;månader från det att tvisten blivit&lt;br&gt;slutligt avgjord. I fråga om semes-&lt;br&gt;terlön eller semesterersättning som&lt;br&gt;är intjänad innan konkursansök-&lt;br&gt;ningen gjordes, gäller förmåns-&lt;br&gt;rätten vad som står inne för det&lt;br&gt;löpande och de närmast föregåen-&lt;br&gt;de två intjänandeären. Förmåns-&lt;br&gt;rätten gäller även innestående&lt;br&gt;semesterlön eller semesterersätt-&lt;br&gt;ning för semesterledighet som har&lt;br&gt;sparats i den utsträckning 18 och&lt;br&gt;20 §§ semesterlagen (1977:480)&lt;br&gt;medger.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egen rörelse eller har förvärvat&lt;br&gt;eller borde ha kunnat förvärva i&lt;br&gt;en annan anställning. Vid bestäm-&lt;br&gt;mande av i vilken utsträckning&lt;br&gt;fordran på lön eller ersättning&lt;br&gt;under uppsägningstid omfattas av&lt;br&gt;förmånsrätt, skall med samtidig&lt;br&gt;inkomst i annan anställning jäm-&lt;br&gt;ställas utbildningsbidrag som utgår&lt;br&gt;av statsmedel vid arbetsmarknads-&lt;br&gt;utbildning, i den mån bidraget&lt;br&gt;avser samma tid som lönen eller&lt;br&gt;ersättningen och arbetstagaren har&lt;br&gt;blivit berättigad till bidraget efter&lt;br&gt;uppsägningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en lönefordran som har för-&lt;br&gt;fallit tidigare än tre månader före&lt;br&gt;konkursansökningen har varit fö-&lt;br&gt;remål för tvist, omfattas den av&lt;br&gt;förmånsrätt om talan har väckts&lt;br&gt;eller förhandling som föreskrivs&lt;br&gt;i kollektivavtal eller lagen&lt;br&gt;(1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet har begärts inom fyra&lt;br&gt;månader från förfallodagen och&lt;br&gt;konkursansökningen har följt inom&lt;br&gt;tre månader från det att tvisten&lt;br&gt;slutligt har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Semesterlön och semesterersätt-&lt;br&gt;ning som är intjänad före konkurs-&lt;br&gt;ansökningen omfattas av för-&lt;br&gt;månsrätt för vad som står inne för&lt;br&gt;det löpande och det närmast före-&lt;br&gt;gående intjänandeåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätt enligt första stycket&lt;br&gt;följer även med fordran på pen-&lt;br&gt;sion vilken tillkommer arbetstaga-&lt;br&gt;re eller dennes efterlevande för&lt;br&gt;högst ett år innan konkursansök-&lt;br&gt;ningen gjordes och nästföljande&lt;br&gt;sex månader. Förmånsrätten gäller&lt;br&gt;även i fråga om pension, som&lt;br&gt;intjänats hos föregående arbetsgi-&lt;br&gt;vare, om gäldenären övertagit&lt;br&gt;ansvaret för pensionen under de&lt;br&gt;betingelser som anges i 23 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätt följer med fordran&lt;br&gt;på pension vilken tillkommer&lt;br&gt;arbetstagare eller dennes efter-&lt;br&gt;levande för högst sex månader&lt;br&gt;före konkursansökningen och&lt;br&gt;därpå följande sex månader. För-&lt;br&gt;månsrätten gäller även i fråga om&lt;br&gt;pension, som intjänats hos före-&lt;br&gt;gående arbetsgivare, om gäldenä-&lt;br&gt;ren övertagit ansvaret för pensio-&lt;br&gt;nen under de betingelser som&lt;br&gt;anges i 23 och 26 §§ lagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §§ lagen (1967:531) om tryg-&lt;br&gt;gande av pensionsutfästelse m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gäldenären är näringsidkare,&lt;br&gt;skall arbetstagare, som själv eller&lt;br&gt;jämte närstående ägde väsentlig&lt;br&gt;andel i företaget och som hade&lt;br&gt;väsentligt inflytande över dess&lt;br&gt;verksamhet, eller hans efterlevan-&lt;br&gt;de, ej ha förmånsrätt enligt denna&lt;br&gt;paragraf för lön eller pension. \äd&lt;br&gt;som nu sagts gäller även om&lt;br&gt;gäldenären är juridisk person utan&lt;br&gt;att vara näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1967:531) om tryggande av&lt;br&gt;pensionsutfästelse m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konkursgäldenären är nä-&lt;br&gt;ringsidkare, skall arbetstagare,&lt;br&gt;som själv eller tillsammans med&lt;br&gt;närstående senare än sex månader&lt;br&gt;före konkursansökningen har ägt&lt;br&gt;minst en femtedel av företaget,&lt;br&gt;eller hans efterlevande, inte ha&lt;br&gt;förmånsrätt enligt denna paragraf&lt;br&gt;för lön eller pension. Detsamma&lt;br&gt;gäller även när andelen har ägts&lt;br&gt;av en närstående till arbetstaga-&lt;br&gt;ren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter gäller fort-&lt;br&gt;farande för fordran hos en arbetsgivare som har försatts i konkurs före&lt;br&gt;ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen&lt;br&gt;(1992:497)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lönegarantilagen (1992:497)&lt;br&gt;dels att 7 och 25 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 9a § och 9b §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalning enligt garantin lämnas&lt;br&gt;för sådan fordran på lön eller&lt;br&gt;annan ersättning som har förmåns-&lt;br&gt;rätt enligt 12 § förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979) och för fordran på&lt;br&gt;pension som har förmånsrätt enligt&lt;br&gt;12 eller 13 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalning enligt garantin lämnas&lt;br&gt;för sådan fordran på lön eller&lt;br&gt;annan ersättning som har förmåns-&lt;br&gt;rätt enligt 12 § förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979) och för fordran på&lt;br&gt;pension som har förmånsrätt enligt&lt;br&gt;12 eller 13 § samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vilken utsträckning fordran på&lt;br&gt;lön eller pension får göras gällan-&lt;br&gt;de i konkurs framgår av 5 kap.&lt;br&gt;2 § konkurslagen (1987:672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inom två år före kon-&lt;br&gt;kursbeslutet har beviljats ersätt-&lt;br&gt;ning genom garantin för en ford-&lt;br&gt;ran som har uppstått i huvudsakli-&lt;br&gt;gen samma verksamhet, har inte&lt;br&gt;rätt till garantiersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantin gäller dock, om arbets-&lt;br&gt;tagaren av offentlig arbetsförmed-&lt;br&gt;ling har anvisats anställningen i&lt;br&gt;vilken den fordran som prövningen&lt;br&gt;avser har uppstått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lönefordran ersätts inte om&lt;br&gt;det finns grundad anledning att&lt;br&gt;anta att en av förutsättningarna&lt;br&gt;för den anställning eller det an-&lt;br&gt;ställningsvillkor på vilket fordran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundar sig har varit att den Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;skulle betalas helt eller delvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan garantibelopp för fordran&lt;br&gt;på uppsägningslön betalas ut skall&lt;br&gt;arbetstagaren till länsstyrelsen&lt;br&gt;lämna en försäkran på heder och&lt;br&gt;samvete om sina anställnings- och&lt;br&gt;avlöningsförhållanden under upp-&lt;br&gt;sägningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan garantibelopp för fordran&lt;br&gt;på uppsägningslön betalas ut skall&lt;br&gt;arbetstagaren till länsstyrelsen&lt;br&gt;lämna en försäkran på heder och&lt;br&gt;samvete om sina anställnings- och&lt;br&gt;avlöningsförhållanden under upp-&lt;br&gt;sägningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagaren under uppsäg-&lt;br&gt;ningstiden inte utför arbete för&lt;br&gt;konkursgäldenären eller någon an-&lt;br&gt;nan och inte heller driver egen&lt;br&gt;rörelse, får garantibelopp för&lt;br&gt;fordran på uppsägningslön betalas&lt;br&gt;ut endast om arbetstagaren visar&lt;br&gt;att han för den tid fordran avser&lt;br&gt;har varit anmäld som arbetssökan-&lt;br&gt;de hos offentlig arbetsförmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den äldre bestämmelsen i 25 § om utbetalning av garantibelopp&lt;br&gt;skall fortfarande gälla i fråga om fordringar mot arbetsgivare som har&lt;br&gt;försatts i konkurs före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480) Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 29 § semesterlagen (1977:480) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Semesterersättning bestämmes enligt grunderna för beräkning av&lt;br&gt;semesterlön. För arbetstagare, som har rätt till fri kost i arbetsgivarens&lt;br&gt;hushåll, skall kostersättning dock utgå endast för det antal dagar för&lt;br&gt;vilka semesterersättning skall beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sparade semesterdagar skall semesterersättning beräknas som om&lt;br&gt;de tagits ut under det semesterår då anställningen upphörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arbetstagare mottagit semes-&lt;br&gt;terlön i förskott, minskas semes-&lt;br&gt;terersättningen med sådan semes-&lt;br&gt;terlön. Detta gäller dock ej, om&lt;br&gt;den förskottsvis erhållna semester-&lt;br&gt;lönen har utgått mer än fem år&lt;br&gt;före anställningens upphörande&lt;br&gt;eller om anställningen har upphört&lt;br&gt;på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. arbetstagarens sjukdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förhållande som avses i 4 §&lt;br&gt;tredje stycket första meningen&lt;br&gt;lagen (1982:80) om anställnings-&lt;br&gt;skydd eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;uppsägning från arbetsgiva-&lt;br&gt;rens sida, som beror på förhållan-&lt;br&gt;de som ej hänför sig till arbets-&lt;br&gt;tagaren personligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arbetstagare mottagit semes-&lt;br&gt;terlön i förskott, minskas semes-&lt;br&gt;terersättningen med sådan semes-&lt;br&gt;terlön. Detta gäller dock ej, om&lt;br&gt;den förskottsvis erhållna semes-&lt;br&gt;terlönen har utgått mer än fem år&lt;br&gt;före anställningens upphörande&lt;br&gt;eller om anställningen har upphört&lt;br&gt;på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. arbetstagarens sjukdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förhållande som avses i 4 §&lt;br&gt;tredje stycket första meningen&lt;br&gt;lagen (1982:80) om anställnings-&lt;br&gt;skydd eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;uppsägning från arbetsgi-&lt;br&gt;varens sida, som beror på för-&lt;br&gt;hållande som ej hänför sig till&lt;br&gt;arbetstagaren personligen, utom&lt;br&gt;när uppsägning sker i samband&lt;br&gt;med en konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1982:90.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om&lt;br&gt;socialavgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (1981:691) om socialav-&lt;br&gt;gifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantiavgifter förs till en&lt;br&gt;fond, benämnd lönegarantifonden,&lt;br&gt;med vars tillgångar kostnader för&lt;br&gt;ersättningar enligt lönegarantila-&lt;br&gt;gen (1992:497) skall täckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantiavgifter förs till en&lt;br&gt;fond, benämnd lönegarantifonden,&lt;br&gt;med vars tillgångar kostnader&lt;br&gt;enligt lönegarantilagen (1992:497)&lt;br&gt;skall täckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1992:499.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den 3 december 1992 bemyndigade regeringen chefen för Arbetsmark-&lt;br&gt;nadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare (A 1993:02) med&lt;br&gt;uppdrag att analysera om lönegarantireglema har en ändamålsenlig&lt;br&gt;utformning när det gäller vilka lönefordringar som skall ersättas av&lt;br&gt;garantin samt föreslå de lagändringar som en sådan granskning kan ge&lt;br&gt;anledning till (dir. 1992:103). I uppdraget ingick också att överväga och&lt;br&gt;lämna förslag till hur utbetalningsfunktionen skall vara utformad i fram-&lt;br&gt;tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren överlämnade sitt betänkande Förändringar i lönegarantisys-&lt;br&gt;temet (SOU 1993:96) i november 1993. En sammanfattning av betän-&lt;br&gt;kandet finns i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-&lt;br&gt;serna finns i bilaga 2. Yttrandena finns tillgängliga i Arbetsmark-&lt;br&gt;nadsdepartementet (dnr A93/2687).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 24 februari 1994 att inhämta Lagrådets yttran-&lt;br&gt;de över de lagförslag som finns i bilaga 3. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen i huvudsak följt Lagrådets förslag.&lt;br&gt;Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts. Lagrådets synpunkter&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 5.4, 5.6, 5.7, 6.2, 7 och i författningskommentaren&lt;br&gt;till 12 § andra stycket, andra och tredje meningarna förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979, FRL), samt 9b och 25 §§ lönegarantilagen (1992:497,&lt;br&gt;LGL).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I svensk lagstiftning infördes i början av 1970-talet regler innebärande&lt;br&gt;en statlig garanti till skydd för arbetstagares lönefordringar vid arbetsgi-&lt;br&gt;varens konkurs. Garantin uppgick ursprungligen till högst tre gånger det&lt;br&gt;vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6 §&lt;br&gt;lagen (1962:381) om allmän försäkring. Den maximala ersättningen&lt;br&gt;höjdes därefter vid flera tillfällen och uppgick från den 1 januari 1976&lt;br&gt;till 12 gånger basbeloppet. 1971 års lag om statlig lönegaranti vid kon-&lt;br&gt;kurs (SFS 1970:741), som hade varit i kraft sedan den 1 januari 1971,&lt;br&gt;ersattes den 1 juli 1992 av den nu gällande lönegarantilagen (prop.&lt;br&gt;1991/92:139, bet. 1991/92:LU37, rskr. 1991/92:318, SFS 1992:497).&lt;br&gt;Den maximala ersättningen enligt garantin sänktes samtidigt till 100 000&lt;br&gt;kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar i lönegarantisystemet som infördes genom 1992 års&lt;br&gt;lönegarantilag syftade emellertid främst till att reformera handläggning-&lt;br&gt;en av lönegarantifrågor. Ändringarna innebar bl.a. att konkursförvalta-&lt;br&gt;ren prövar alla lönegarantifrågor och att talan mot förvaltarens beslut&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall föras genom ansökan om stämning i tingsrätten. Sådan talan kan Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;väckas inte bara av arbetstagaren utan också av tillsynsmyndigheten i&lt;br&gt;konkurs. Vidare reglerades vad som skall gälla dels i de fall att konkur-&lt;br&gt;sen har inträffat i ett annat land, men arbetstagaren har haft sin syssel-&lt;br&gt;sättning i Sverige, dels i de fall där arbetstagaren i en svensk konkurs&lt;br&gt;har sysselsatts utomlands. Utbetalningsfunktionen renodlades genom att&lt;br&gt;frågor om avräkning för arman inkomst enligt 12 § FRL i fortsättningen&lt;br&gt;skall beslutas av förvaltaren. För att effektivisera tillämpningen av&lt;br&gt;avräkningsbestämmelsen infördes även en upplysningsskyldighet för&lt;br&gt;arbetstagaren avseende andra inkomster under uppsägningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringarna grundade sig på en översyn av lönegarantin som ge-&lt;br&gt;nomfördes av Lönegarantiutredningen (A 1982:04) under första hälften&lt;br&gt;av 1980-talet. Lönegarantiutredningens första delbetänkande, Ändringar&lt;br&gt;i lönegarantisystemet (Ds A 1983:15), lämnades i november 1983 och&lt;br&gt;innehöll bl.a. förslag till förändringar i lönegarantins maximibelopp.&lt;br&gt;Utredningens andra delbetänkande, Ny lönegarantilag (SOU 1986:9),&lt;br&gt;som lämnades i december 1985, innehöll förslag till ändringar i hand-&lt;br&gt;läggningsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutbetänkandet, Lönegarantin och förmånsrättsordningen (SOU&lt;br&gt;1988:27), innehöll överväganden och förslag med sikte bl.a. på lönega-&lt;br&gt;rantins användning vid rekonstruktion. Det överlämnades till Insolvens-&lt;br&gt;utredningen (Ju 1988:02), som har utrett frågan om ett lagreglerat&lt;br&gt;rekonstruktionsförfarande utom konkurs, att beaktas i dess utrednings-&lt;br&gt;arbete (dir. 1988:52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insolvensutredningen föreslår i sitt slutbetänkande Lag om företags-&lt;br&gt;rekonstruktion (SOU 1992:113) vissa ändringar i förmånsrättslagen,&lt;br&gt;bl.a. i 12 §. De förslag som läggs fram i denna proposition förändrar&lt;br&gt;förutsättningarna för företagsrekonstruktion enligt utredningens förslag.&lt;br&gt;Insolvensutredningens betänkande bereds för närvarande inom Justitie-&lt;br&gt;departementet. Det kan medföra att frågan om hur reglerna skall vara&lt;br&gt;utformade får prövas på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan har framgått av det föregående innebar tillkomsten av&lt;br&gt;1992 års lönegarantilag framför allt att lönegarantifrågomas handlägg-&lt;br&gt;ning reformerades. Genom att bedömningen av lönegarantifrågor dil-&lt;br&gt;lades förvaltare tog man till vara den kunskap om konkursboets förhål-&lt;br&gt;landen och arbetstagarnas löne- och andra anställningsvillkor som för-&lt;br&gt;valtare får genom handhavande av konkursboet. I syfte att effektivisera&lt;br&gt;kontrollen av att lönegaranti inte skulle utgå för oberättigade fordringar&lt;br&gt;infördes samtidigt en skyldighet för arbetstagare att informera förvaltare&lt;br&gt;om inkomster från annan anställning under uppsägningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom reformen avskaffades även den maximala garantiersättningens&lt;br&gt;koppling till basbeloppet. Till grund för denna ändring låg den oro-&lt;br&gt;väckande ökningen av lönegarantifondens utgifter under senare år.&lt;br&gt;Antalet företagskonkurser uppgick under 1980-talet till ca 5 000 - 6 000&lt;br&gt;per år. År 1991 hade antalet stigit till 17 378 och år 1992 till 21 219.&lt;br&gt;Lönegarantifondens utgifter ökade under samma period från att ha&lt;br&gt;uppgått till ca 600 mkr per budgetår under 1980-talet till 1,8 mdkr&lt;br&gt;budgetåret 1990/91 och till 4,3 mdkr budgetåret 1991/92. Utgifterna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hade med andra ord sjudubblats under tre år. Ställd mot ökningen av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antalet företagskonkurser hade utgifterna från lönegarantifonden således Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;ökat betydligt mera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den högsta ersättningen för fordringar enligt 12 § FRL sänktes ge-&lt;br&gt;nom nämnda lagändring från dåvarande 404 400 kronor till 100 000&lt;br&gt;kronor per arbetstagare. Ersättningen kom därigenom att ligga på sam-&lt;br&gt;ma nivå som i de övriga nordiska länderna. Enligt föredragande stats-&lt;br&gt;rådet var denna sänkning ofrånkomlig, om man ville stävja lönegaran-&lt;br&gt;tifondens utgifter och samtidigt bekämpa missbruk och icke avsedd&lt;br&gt;användning av garantin (prop. 1991/92:139 s. 22-23). Antalet arbets-&lt;br&gt;tagare som skulle beröras av sänkningen uppskattades i lagstiftnings-&lt;br&gt;ärendet till ca 10 % av antalet lönegarantiberättigade. Det statistiska&lt;br&gt;material som har tagits fram av 1993 års lönegarantiutredning tyder på&lt;br&gt;att denna bedömning var riktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen berörde emellertid inte frågan vilka typer av lönefordring-&lt;br&gt;ar som borde vara berättigade till garantiersättning. Lönegarantins&lt;br&gt;materiella omfattning i denna mening hade i själva verket inte varit&lt;br&gt;föremål för översyn sedan lönegarantin infördes i början av 1970-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en sådan översyn har påtalats i ett flertal riksdagsmotio-&lt;br&gt;ner under senare år. Även riksdagens lagutskott har uttalat att en över-&lt;br&gt;syn av lönegarantireglema och förmånsrätten är motiverad och förutsatt&lt;br&gt;att en sådan kommer till stånd (bet. 1991/92:LU6 s. 17 och bet.&lt;br&gt;1991/92:LU37 s. 20). I den livliga debatt om lönegarantin som har&lt;br&gt;förekommit i massmedia har det riktats kraftig kritik mot vad man har&lt;br&gt;uppfattat som ett alltför omfattande skydd av vissa lönefordringar och&lt;br&gt;ett missbruk av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en översyn av lönegarantin från dessa utgångspunkter togs&lt;br&gt;upp redan i 1992 års lagstiftningsärende. Föredragande statsrådet ut-&lt;br&gt;talade då att den kraftiga ökningen av utbetalningar av lönegarantimedel&lt;br&gt;motiverade att regelsystemet skulle ses över i syfte att effektivisera&lt;br&gt;granskningen av att lönegarantin användes på det sätt den är avsedd för&lt;br&gt;(prop. 1991/92:139 s. 12). I direktiven specificerades utredarens upp-&lt;br&gt;drag till att analysera om lönegarantireglema har en ändamålsenlig&lt;br&gt;utformning när det gäller vilka lönefordringar som skall ersättas av&lt;br&gt;garantin samt föreslå de lagändringar som en sådan granskning kan ge&lt;br&gt;anledning till (dir. 1992:103).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med arbetet skulle vara att åstadkomma regeländringar som&lt;br&gt;sammantaget begränsar utgifterna för garantin och effektiviserar gransk-&lt;br&gt;ningen av att garantin används på det sätt den är avsedd for, allt under&lt;br&gt;beaktande av att arbetstagarnas löneskydd inte får urholkas på ett oac-&lt;br&gt;ceptabelt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sänkning av maximibeloppet som företogs 1992 innebar ett steg&lt;br&gt;i rätt riktning för att sänka utgifterna för lönegarantin. Mot bakgrund av&lt;br&gt;lönegarantifondens fortsatt höga utgifter kan denna åtgärd emellertid&lt;br&gt;inte anses som tillräckligt långtgående. De förslag som vi lägger fram i&lt;br&gt;det följande har därför som ett av sina syften att nedbringa utgifterna&lt;br&gt;ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet företagskonkurser uppgick år 1993 till 18 731. Företagskon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kurserna ökar således inte längre, även om antalet fortfarande är alar- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;merande högt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intäkterna till lönegarantifonden har minskat från 1,7 mdkr budget- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;året 1991/92 till 1,2 mdkr budgetåret 1992/93. Intäkterna väntas ligga&lt;br&gt;på denna nivå även under innevarande budgetår. Utgifterna för lönega-&lt;br&gt;rantin är fortfarande mycket höga och uppgick för budgetåret 1992/93&lt;br&gt;till över 4,4 mdkr. Den rörliga kredit som är förenad med lönegaranti-&lt;br&gt;fonden hos Riksgäldskontoret har från och med budgetåret 1991/92 till&lt;br&gt;innevarande budgetår höjts från ursprungliga 200 mkr till 7 mdkr.&lt;br&gt;Lönegarantifondens ackumulerade skuld hos Riksgäldskontoret kan be-&lt;br&gt;räknas uppgå till 3,7 mdkr vid utgången av detta budgetår. Det kan&lt;br&gt;förutses att det kommer att ta åtskilliga år innan denna skuld har åter-&lt;br&gt;betalats. Att söka åstadkomma en minskning av lönegarantifondens&lt;br&gt;utgifter är således fortfarande nödvändigt. Utredningen har också läm-&lt;br&gt;nat ett flertal förslag till ändringar med denna inriktning, till vilka vi&lt;br&gt;återkommer i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På senare tid har en speciell form av lönegarantianvändning påtalats&lt;br&gt;särskilt. Det vi här tänker på är påståenden om att det förekommer s.k.&lt;br&gt;handel med lönegaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet kan i korthet sägas gå ut på att de anställda under upp-&lt;br&gt;sägningstiden utför arbete för förvärvaren av konkursboet mot en lägre&lt;br&gt;lön än normalt så länge de är berättigade till lönegaranti. Detta har&lt;br&gt;beskrivits av utredningen, som också har påpekat att förfaranden av&lt;br&gt;detta slag kan påverka konkurrensen mellan företagen. Den nya arbets-&lt;br&gt;givaren tillgodogör sig således en subvention av sin verksamhet genom&lt;br&gt;att en del av lönen, eller hela, för vissa arbetstagare betalas av lönega-&lt;br&gt;rantin under den uppsägningstid som de har kvar hos konkursgäldenä-&lt;br&gt;ren. Företeelsen har också beskrivits av Insolvensutredningen, som även&lt;br&gt;den framhöll att man i dessa fall kunde tala om en ”osund konkurrens”&lt;br&gt;mellan företagen (Lag om företagsrekonstruktion [SOU 1992:113] s.&lt;br&gt;310 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har lämnat förslag till regeländringar som tar direkt sikte&lt;br&gt;på att hindra ovan nämnda handel med lönegarantin, men riktar sig&lt;br&gt;även mot vissa andra former av missbruk av garantin. För att kontrollen&lt;br&gt;av hur lönegarantin brukas skall kunna förbättras har utredningen vidare&lt;br&gt;föreslagit att det upprättas ett register över samtliga lönegarantiärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har framhållit innebär konkurs institutet i sig en viss&lt;br&gt;inverkan på konkurrensen. Samtidigt utgör det en nödvändig bestånds-&lt;br&gt;del i en fri marknadsekonomi. De regelsystem som kommer i tillämp-&lt;br&gt;ning vid en konkurs bör emellertid vara så utformade att inverkan på&lt;br&gt;konkurrensen minimeras. Att lönegarantireglema har varit bristfälliga&lt;br&gt;ur denna synpunkt har blivit tydligt när antalet konkurser har ökat.&lt;br&gt;Enligt vår mening är det en viktig uppgift att utforma dessa regler så att&lt;br&gt;deras grundläggande syfte, nämligen att ge ett socialt motiverat skydd&lt;br&gt;för arbetstagares lönefordringar vid en konkurs, uppnås utan att man&lt;br&gt;samtidigt försämrar konkurrenssituationen för andra företag i samma&lt;br&gt;bransch som det konkursdrabbade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också viktigt att lönegarantireglema, som har tillkommit för&lt;br&gt;att skydda arbetstagare, inte är så utformade att de misskrediteras till&lt;br&gt;följd av möjligheterna att missbruka garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi återkommer till utredningens förslag till lösningar av dessa frågor Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en omständighet, som har framhållits i debatten om kon-&lt;br&gt;kursinstitutet och även har påpekats av utredningen, bör omnämnas här.&lt;br&gt;I en konkurssituation har de oprioriterade borgenärerna, såsom t.ex.&lt;br&gt;leverantörerna, ofta en utsatt ställning. Utdelning för deras fordringar&lt;br&gt;utgår oftast med endast någon procent av fordringarnas totalbelopp. Sär-&lt;br&gt;skilt när det gäller mindre företag kan utebliven betalning for leverans&lt;br&gt;sätta även leverantörsföretagets framtid i fora, med eventuell konkurs&lt;br&gt;som följd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen hade visserligen inte till uppgift att föreslå ändringar för&lt;br&gt;att förbättra de oprioriterade borgenärernas ställning, men vissa av för-&lt;br&gt;slagen kommer ändå att få den positiva effekten att utdelningen till&lt;br&gt;dessa borgenärer kan öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen hade i uppdrag att även överväga och lämna förslag till&lt;br&gt;hur utbetalningsfunktionen skall vara utformad i framtiden. Beträffande&lt;br&gt;denna fråga har utredningen stannat för att föreslå att utbetalningsfunk-&lt;br&gt;tionen även i fortsättningen skall handhas av länsstyrelserna. Regeringen&lt;br&gt;delar denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att kostnaderna för länsstyrelsernas hante-&lt;br&gt;ring av lönegarantifrågor skall ersättas av lönegarantifonden. Vi åter-&lt;br&gt;kommer även till denna fråga i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Fordringar som bör skyddas genom lönegaranti&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;5.1 Lönegarantins koppling till förmånsrätten bör behållas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Lönegarantin bör även fortsättningsvis&lt;br&gt;vara kopplad till löne- och pensionsfordringamas förmånsrätt på&lt;br&gt;så sätt att ersättning enligt garantin skall kunna lämnas för samma&lt;br&gt;slag av löne- och pensionsfordringar som har förmånsrätt enligt&lt;br&gt;12 och 13 §§ förmånsrättslagen (1970:979).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har tillstyrkt att lönega-&lt;br&gt;rantins nuvarande koppling till förmånsrättslagen behålls. Riksskattever-&lt;br&gt;ket och vissa kronofogdemyndigheter har förordat att kopplingen be-&lt;br&gt;hålls, men att bl.a. fri bil, fri lunch och liknande förmåner ändå undan-&lt;br&gt;tas från lönegarantins skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Lönegarantins koppling till för-&lt;br&gt;månsrätten framgår av 7 § lönegarantilagen (1992:497, LGL). I para-&lt;br&gt;grafen stadgas att betalning enligt garantin lämnas för en sådan fordring&lt;br&gt;på lön eller annan ersättning som har förmånsrätt enligt 12 § FRL och&lt;br&gt;för en fordring på pension som har förmånsrätt enligt 12 eller 13 §§&lt;br&gt;samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln innebär, att för att en fordring skall kunna ersättas av lönega- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;rantin, måste den omfattas av förmånsrätt. Av regeln följer att lönega-&lt;br&gt;ranti, inom ramen för maximibeloppet, kan lämnas för alla slag av löne-&lt;br&gt;fordringar som omfattas av förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna koppling har under senare tid ifrågasatts under påstående att&lt;br&gt;vissa typer av lönefordringar borde uteslutas ur garantins skydd. De&lt;br&gt;fordringar som vanligtvis har nämnts i detta sammanhang är löneförmå-&lt;br&gt;ner som utgår vid sidan om den egentliga lönen, såsom fri bil, fri lunch&lt;br&gt;samt olika former av provision, tantiem och gratifikationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att lönebegreppet i lönegarantilagen och förmånsrättslagen har sam-&lt;br&gt;ma omfattning har sin grund i att båda lagarna syftar till att skydda&lt;br&gt;arbetstagares fordringar vid samma situation, nämligen arbetsgivarens&lt;br&gt;konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätten för lönefordringar, liksom det s.k. löneprivilegiet&lt;br&gt;enligt 17 kap. 4 § handelsbalken på sin tid, vilar på grundtanken att vid&lt;br&gt;en generalexekution av en arbetsgivares tillgångar förtjänar arbetstaga-&lt;br&gt;re, såsom tillhörande de svagaste i borgenärskollektivet, ett särskilt&lt;br&gt;skydd. Vid tiden för lönegarantireglemas tillkomst hade löneprivilegiet&lt;br&gt;i princip fått den omfattning som senare kodifierades genom förmåns-&lt;br&gt;rättslagen (1970:979), som trädde i kraft den 1 januari 1972. Löneford-&lt;br&gt;ringama hade vid denna tid också förmånsrätt före de flesta andra ford-&lt;br&gt;ringar, t.ex. före en fordring förenad med panträtt i fast egendom och&lt;br&gt;en fordring förenad med säkerhet i form av företagsinteckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett löneskydd genom förmånsrätt skall vara verksamt fordras&lt;br&gt;emellertid att det finns tillgångar i arbetsgivarens konkursbo, som med-&lt;br&gt;ger utdelning till de berättigade. Genom regler om lönegaranti skapades&lt;br&gt;ett system varigenom arbetstagare garanterades viss ”utdelning”, obero-&lt;br&gt;ende av om det fanns tillgångar i konkursboet. Mot denna bakgrund var&lt;br&gt;det följdriktigt att garantin kom att omfatta samma slag av löne- och&lt;br&gt;pensionsfordringar, som skyddades genom förmånsrätten. En begräns-&lt;br&gt;ning av det statliga åtagandet gjordes i stället i form av en övre gräns&lt;br&gt;för garantiersättningen, det s.k. maximibeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har framhållit, talar flera starka skäl för att man bör&lt;br&gt;behålla denna koppling även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant skäl är att inskränkningar i lönegarantins lönebegrepp i&lt;br&gt;förhållande till vad som gäller enligt förmånsrättslagen skulle kunna&lt;br&gt;äventyra möjligheterna till en ordnad avveckling av konkursbonas verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 4 § tredje stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd följer, att&lt;br&gt;en arbetstagare får frånträda sin anställning med omedelbar verkan, om&lt;br&gt;arbetsgivaren i väsentlig mån åsidosätter sina åligganden mot arbets-&lt;br&gt;tagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det helt övervägande antalet konkursbon saknas tillgångar till betal-&lt;br&gt;ning av arbetstagares lönefordringar. I dessa konkurser skyddas arbets-&lt;br&gt;tagarnas fordringar endast genom lönegarantin. Detta innebär i prakti-&lt;br&gt;ken, att arbetstagarna står till konkursboets förfogande så länge lönega-&lt;br&gt;rantilagens maximibelopp täcker deras lönefordringar. Även det nuva-&lt;br&gt;rande maximibeloppet om 100 000 kronor torde vara tillräckligt högt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att medge en avveckling, som tar till vara konkursboets tillgångar på Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;det ekonomiskt mest fördelaktiga sättet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om lönegarantins lönebegrepp förändrades så, att vissa typer av löne-&lt;br&gt;fordringar inte skulle omfattas av garantin, skulle arbetstagare till följd&lt;br&gt;av anställningsskyddslagens regler kunna lämna sina anställningar ome-&lt;br&gt;delbart efter en konkurs under hänvisning till att alla deras lönefordring-&lt;br&gt;ar inte skulle komma att ersättas. Det är lätt att förutse att sådana för-&lt;br&gt;ändringar skulle kunna medföra betydande problem att avveckla kon-&lt;br&gt;kursbona på ett ordnat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot framställningar om att fordringar på t.ex. fri bil och fri lunch&lt;br&gt;m.m. inte bör omfattas av lönegarantin kan riktas även principiella&lt;br&gt;invändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en kostnadsersättning för fri bil överstiger arbetstagares utgifter,&lt;br&gt;kan den anses som en form av löneförstärkning. Detsamma gäller vär-&lt;br&gt;det av att en arbetstagare får disponera en tjänstebil för privat bruk och&lt;br&gt;värdet av en fri lunch. Det är inte helt lätt att se varför just dessa for-&lt;br&gt;mer av löneförstärkningar borde behandlas annorlunda i lönegarantihän-&lt;br&gt;seende än lönen i övrigt. En sådan särbehandling skulle vidare endast&lt;br&gt;komma att drabba arbetstagare inom vissa branscher, där dessa avtalsty-&lt;br&gt;per är vanligt förekommande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande invändningar kan riktas även mot tanken att från lönegaran-&lt;br&gt;tin utesluta olika former av provision, tantiem och gratifikationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt som vid ackordslön skiljer sig en provisionslön från en&lt;br&gt;”vanlig” månadslön endast genom sättet att beräkna ersättningen. Det&lt;br&gt;skulle synas som en märklig och knappast särskilt rättsvis ordning, om&lt;br&gt;lönefordringens beräkningssätt skulle tillåtas att bli avgörande för om&lt;br&gt;den skulle kunna ersättas genom lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även provisionslöneavtal ingås främst inom vissa branscher. Om&lt;br&gt;lönegarantin inte omfattade denna typ av lönefordringar riskerade man&lt;br&gt;att dessa arbetstagare skulle bli helt utan löneskydd. En sådan situation&lt;br&gt;vore inte acceptabel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har konstaterat, är avtal om tantiem, dvs. viss andel&lt;br&gt;i vinst, relativt ovanliga i Sverige. Frågan om ersättning för tantiem&lt;br&gt;torde vara än ovanligare i konkurssituationer, som ju utmärks av att&lt;br&gt;företaget har haft en dålig lönsamhet under en längre tid. Även frågan&lt;br&gt;om ersättning avseende utlovad gratifikation torde vara ytterligt sällan&lt;br&gt;förekommande. I en undersökning avseende lönegarantiutbetalningar,&lt;br&gt;som på utredningens uppdrag har utförts av Statistiska Centralbyrån,&lt;br&gt;SCB, har inte någon sådan fordring påträffats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från vissa håll har det invänts att de här ifrågavarande fordringarna&lt;br&gt;tar lång tid att utreda och att man därför skulle göra en effektivitetsvinst&lt;br&gt;om de undantogs från lönegarantin. I detta sammanhang bör man emel-&lt;br&gt;lertid komma ihåg att utredningsskyldigheten i och för sig inte faller&lt;br&gt;bort genom att fordringarna utesluts från garantins tillämpning. I den&lt;br&gt;konkursbouppteckning som förvaltaren upprättar skall boets tillgångar&lt;br&gt;och skulder upptas med belopp. Beträffande skulderna skall det också&lt;br&gt;anges i vad mån de avser lön eller pension. Någon effektivitetsvinst av&lt;br&gt;det påstådda slaget skulle således inte kunna uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skäl för att de här diskuterade avlöningsformerna borde undan- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;tas från lönegarantin har det vidare framhållits att dessa typer av löne-&lt;br&gt;fordringar innebär höga utgifter för garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SCB:s undersökning har emellertid av totalt utbetalt lönegaran-&lt;br&gt;tibelopp endast 0,5 % avsett bilersättning, 1,2 % avsett traktamenten&lt;br&gt;och 0,1 % avsett kostförmån. Några utbetalningar avseende gratifikatio-&lt;br&gt;ner har inte förekommit. Lönegaranti för tantiem har utgått med 0,1 %&lt;br&gt;av totalt utbetalt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa siffror tyder alltså på, att även om alla här omnämnda ford-&lt;br&gt;ringsslag undantogs från garantins omfattning, skulle man endast uppnå&lt;br&gt;en synnerligen måttlig besparing.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte heller av detta skäl är det därför motiverat att kopplingen mellan&lt;br&gt;lönegarantilagens och förmånsrättslagens lönebegrepp frångås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 En erinran om 5 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) bör&lt;br&gt;tas in i lönegarantilagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En erinran om innehållet i 5 kap. 2 § kon-&lt;br&gt;kurslagen (1987:672) tas in i lönegarantilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Utredaren har inte berört denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har lyft fram betydelsen av&lt;br&gt;stadgandet i 5 kap. 2 § konkurslagen (1987:672, KL). Sveriges Advo-&lt;br&gt;katsamfund har föreslagit att en erinran om innehållet i stadgandet tas in&lt;br&gt;i lönegarantilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som har framgått av det föregåen-&lt;br&gt;de, krävs det för att en lönefordring skall kunna ersättas genom lönega-&lt;br&gt;rantin, att den omfettas av förmånsrätt. För att en fordring skall kunna&lt;br&gt;omfattas av förmånsrätt, måste den emellertid kunna göras gällande i&lt;br&gt;konkursen. En generell begränsning avseende vilka lönefordringar som&lt;br&gt;kan göras gällande i en konkurs finns i 5 kap. 2 § KL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av detta stadgandes första stycke framgår att i en konkurs får inte en&lt;br&gt;fordring på lön, arvode eller pension göras gällande i den mån fordring-&lt;br&gt;en uppenbarligen överstiger vad som kan anses skäligt med hänsyn till&lt;br&gt;gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stadgandets andra stycke begränsas rätten att göra gällande en löne-&lt;br&gt;fordring i en konkurs ytterligare när det gäller personer, som kan anses&lt;br&gt;som närstående till konkursgäldenären på sätt som anges i 4 kap. 3 §&lt;br&gt;KL. Sådana personer får inte göra gällande en fordring på lön, arvode&lt;br&gt;eller pension i vidare mån än som kan anses skäligt med hänsyn till&lt;br&gt;gjord arbetsinsats, verksamhetens lönsamhet och omständigheterna i&lt;br&gt;övrigt och aldrig för längre tid tillbaka än ett år innan konkursansök-&lt;br&gt;ningen kom in till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av lagtextens lydelse är skälighetsbedömningen, när det Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;gäller andra än närstående, begränsad till uppenbara fall. I allmänhet&lt;br&gt;finns ju inte heller något misstänkt med en obetald lön i en konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller närstående till konkursgäldenären är det däremot till-&lt;br&gt;räckligt att fordringen framstår som oskälig. I dessa fall gäller även en&lt;br&gt;tidsbegränsning bakåt på ett år före konkursansökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen skall avse om lönefordringen är skälig med hänsyn till&lt;br&gt;den nytta konkursgäldenären har haft av det arbete som kravet avser&lt;br&gt;och på grundval av en helhetsbedömning av föreliggande omständig-&lt;br&gt;heter. Som Högsta domstolen har konstaterat i rättsfallet NJA 1986 s.&lt;br&gt;10, är den anställdes insikt i företagets eventuellt dåliga lönsamhet&lt;br&gt;ovidkommande vid skälighetsbedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Advokatsamfundet framhållit är det viktigt att understryka, att&lt;br&gt;de här berörda begränsningarna avseende vilka lönefordringar som får&lt;br&gt;göras gällande i en konkurs bör observeras även vid prövning av löne-&lt;br&gt;garantifrågor. Vi föreslår därför att lönegarantilagen förtydligas på&lt;br&gt;denna punkt och att en erinran om denna bestämmelse tas in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Det garanterade löneskyddet bör inte utvidgas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Lönegarantins omfattning bör inte&lt;br&gt;utvidgas genom att nya fordringar görs ersättningsberättigade eller&lt;br&gt;genom att garantin utökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast TCO och SACO har kommenterat de här&lt;br&gt;ifrågavarande avsnitten i utredningsbetänkandet. TCO har föreslagit att&lt;br&gt;vederlagstimmar, som ombordanställda har innestående vid konkursbe-&lt;br&gt;slutet, skall omfattas av lönegaranti utan någon beloppsbegränsning.&lt;br&gt;Både TCO och SACO har framhållit att om en arbetsgivare går i kon-&lt;br&gt;kurs efter att talan har väckts mot honom på grund av en tvistig löne-&lt;br&gt;fordring, borde det inte behöva vara nödvändigt att fullfölja rättegången&lt;br&gt;för att fordringen skall kunna omfattas av förmånsrätt och lönegaranti.&lt;br&gt;De har vidare anfört att lönegarantilagens maximibelopp bör höjas till&lt;br&gt;att motsvara 7,5 basbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I utredningens uppdrag ingick&lt;br&gt;att överväga om det var motiverat att utvidga lönegarantins omfattning&lt;br&gt;i vissa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan fråga var, om allt intjänat men inte förfallet vederlag, som&lt;br&gt;ombordanställda kan ha vid ett konkursbeslut, bör omfattas av lönega-&lt;br&gt;rantin utan att avräknas från garantins maximibelopp. Önskemål om en&lt;br&gt;sådan ändring hade framställts av de ombordanställdas fackliga organi-&lt;br&gt;sationer, som också hade framhållit att sådana krav på vederlag, som i&lt;br&gt;normala fall utgår som kompensationsledighet för bl.a. förlängd ordina- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;21&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rie arbetstid, övertid och jourtjänstgöring, ofta kan överstiga en eller Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;flera årslöner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ombordanställdas lönefordringar skyddas i dag, förutom av löne-&lt;br&gt;garantin, även genom att detas fordringar omfattas av sjöpanträtt enligt&lt;br&gt;4 § FRL. Av bestämmelserna i sjölagen (1891:35 s. 1, omtryckt&lt;br&gt;1985:176) framgår, att de ombordanställdas lönefordringar har, med&lt;br&gt;vissa undantag, bästa rätt i fartyget. Undantagen avser bl.a. bärgarlön&lt;br&gt;och ersättning för avlägsnande av vrak. I detta sammanhang bör nämnas&lt;br&gt;att vi avser att under våren lämna förslag om en ny sjölag till riksda-&lt;br&gt;gen. Förslaget kommer inte att innebära några ändringar såvitt avser in-&lt;br&gt;nehållet i de regler som omnämns här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöpanträtten gäller vidare även om fordringen riktar sig mot farty-&lt;br&gt;gets ägare, som inte är redare, eller mot den som i egenskap av be-&lt;br&gt;fraktare eller eljest handhar fartygets drift i redarens ställe. Inte ens om&lt;br&gt;fartyget övergår till en ny ägare eller dess registrering ändras upphör&lt;br&gt;sjöpanträtten att gälla i fartyget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har konstaterat, innebär de nu berörda reglerna att&lt;br&gt;en ombordanställd vid en konkurs i allmänhet får full betalning för hela&lt;br&gt;sin lönefordring. Vid en försäljning av fartyget, vilket regelmässigt&lt;br&gt;torde komma till stånd efter en konkurs, skall lönefordringama i princip&lt;br&gt;betalas först.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ombordanställda har sålunda ett längre gående löneskydd än vad&lt;br&gt;som gäller för andra arbetstagargrupper. Vi delar utredningens bedöm-&lt;br&gt;ning att en ytterligare utvidgning av löneskyddet för de ombordanställda&lt;br&gt;därför inte är motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lönefordringar som har varit föremål för tvist, har ut-&lt;br&gt;redningen föreslagit vissa begränsningar, till vilka vi återkommer i det&lt;br&gt;följande. Utredningen har därvid inte berört frågan, om lönegarantins&lt;br&gt;omfattning beträffande tvistiga fordringar även borde utvidgas på bl.a.&lt;br&gt;det sätt, som har påpekats i TCO:s och SACO:s remissyttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag som TCO och SACO har framfört, nämligen att en rätte-&lt;br&gt;gång om en tvistig lönefordring inte borde behöva fullföljas om arbets-&lt;br&gt;givaren går i konkurs efter att talan har väckts, har visserligen skäl för&lt;br&gt;sig i så måtto att domen i målet inte blir avgörande för om fordringen&lt;br&gt;också skall omfattas av lönegaranti. En regel med det föreslagna in-&lt;br&gt;nehållet skulle emellertid utvidga möjligheterna att få ersättning för&lt;br&gt;lönefordringar som är för gamla för att omfattas av förmånsrätt enligt&lt;br&gt;huvudregeln i 12 § FRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av lönegarantifondens höga utgifter bör en utvidgning&lt;br&gt;av det garanterade skyddet komma till stånd endast där det är verkligt&lt;br&gt;motiverat. Det här diskuterade förslaget framstår enligt vår mening inte&lt;br&gt;som så angeläget att det bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar även utredningens bedömning att det inte finns skäl att utvid-&lt;br&gt;ga lönegarantins omfattning till att avse försäkringsinrättningars ford-&lt;br&gt;ringar på premier för pensionsförsäkringar med kollektivavtalsgaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad vi tidigare har sagt om lönegarantifondens fort-&lt;br&gt;satt höga utgifter och då det nuvarande maximibeloppet om 100 000&lt;br&gt;kronor per arbetstagare får anses väl fylla kraven på ett socialt grund-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skydd för lönefordringar vid en konkurs, finns det inte heller skäl att Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;överväga en höjning av lönegarantilagens maximibelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 Förmånsrätten för löne- och pensionsfordringar bör&lt;br&gt;begränsas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Förmånsrätten för lönefordringar begränsas&lt;br&gt;till vad som har förfallit till betalning under de sista sex må-&lt;br&gt;naderna av arbetstagarens anställningstid hos konkursgäldenären&lt;br&gt;och inte tidigare än tre månader innan konkursansökningen kom&lt;br&gt;in till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en lönefordring, som har förfallit till betalning tidigare än&lt;br&gt;tre månader före konkursansökningen har varit föremål för tvist&lt;br&gt;skall den omfattas av förmånsrätt om talan har väckts, eller för-&lt;br&gt;handling som föreskrivs i kollektivavtal eller lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet har begärts, inom fyra månader&lt;br&gt;från förfallodagen och konkursansökningen har följt inom tre må-&lt;br&gt;nader från det att tvisten slutligt har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätten för semesterlön och semesterersättning som är&lt;br&gt;intjänad före konkursansökningen begränsas till vad som står inne&lt;br&gt;för det löpande och närmast föregående intjänandeåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätten för en fordring på pension avseende tiden före&lt;br&gt;konkursansökningen begränsas till sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regering-&lt;br&gt;ens förslag. Utredaren har dock föreslagit att den tid under vilken&lt;br&gt;lönefordringama kan ha förfallit till betalning före konkursansökningen&lt;br&gt;bestäms till sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den helt övervägande majoriteten av remissin-&lt;br&gt;stanserna har ställt sig positiva till att förmånsrätten för löne- och pen-&lt;br&gt;sionsfordringar begränsas på det sätt utredningen har föreslagit. Läns-&lt;br&gt;styrelsen i Stockholms län, TCO och SACO har förordat att förmåns-&lt;br&gt;rätten för lönefordringar bestäms till 12 månader. NUTEK och LO har&lt;br&gt;velat behålla lönefordringamas nuvarande förmånsrätt om maximalt 18&lt;br&gt;månader. NUTEK, LO och TCO har vidare velat behålla förmånsrätten&lt;br&gt;för semesterlön och semesterersättning för tiden före konkursansök-&lt;br&gt;ningen oförändrad. När det gäller lönefordringar som har varit föremål&lt;br&gt;för tvist, har TCO och SACO framhållit att även förhandling som förs&lt;br&gt;enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet bör godtas i&lt;br&gt;förmånsrättssammanhang, på samma sätt som i dag sker med förhand-&lt;br&gt;ling som förs på grund av en föreskrift i kollektivavtal. Göteborgs&lt;br&gt;tingsrätt och LO har påpekat att tiden för att väcka talan eller begära&lt;br&gt;förhandling inte bör understiga fyra månader med hänsyn till preskrip-&lt;br&gt;tionsbestämmelsema i lagen (1982:80) om anställningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vi har i det föregående gjort be- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;dömningen, att det även i fortsättningen bör gälla samma lönebegrepp&lt;br&gt;inom lönegarantin som inom förmånsrätten. Det har sålunda inte varit&lt;br&gt;en framkomlig väg, att försöka minska lönegarantifondens utgifter och&lt;br&gt;samtidigt motverka missbruk och icke önskvärda effekter på konkurren-&lt;br&gt;sen genom att från löneskyddet utesluta vissa slag av lönefordringar.&lt;br&gt;Den väg som utredningen har anvisat har i stället varit att förmånsrätten&lt;br&gt;för löne- och pensionsfordringar förkortas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätten omfattar i dag lönefordringar som inte har förfallit till&lt;br&gt;betalning tidigare än ett år innan konkursansökningen gjordes samt&lt;br&gt;under skälig uppsägningstid, högst sex månader. Vi återkommer i det&lt;br&gt;följande till frågan om hur lång uppsägningstid som bör omfattas av&lt;br&gt;löneskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätten, och därmed lönegarantin, avser alltså fordringar för-&lt;br&gt;fallna till betalning under en så lång tidsperiod som ett och ett halvt år.&lt;br&gt;Oftast blir tidsperioden ännu längre på grund av tidsåtgång från det att&lt;br&gt;konkursansökningen görs till att ett konkursbeslut, som är en förutsätt-&lt;br&gt;ning för att arbetstagarna skall kunna sägas upp, meddelas. Fördröj-&lt;br&gt;ningen mellan ansökningen och beslutet kan bero på många olika orsa-&lt;br&gt;ker, t.ex. svårigheter att sätta ut målet till förhandling i tingsrätten,&lt;br&gt;delgivningssvårigheter, uppskov m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att förmånsrätten för lönefordringar be-&lt;br&gt;gränsas till vad som har förfallit till betalning under de senaste sex&lt;br&gt;månaderna av arbetstagarens anställningstid hos konkursgäldenären och&lt;br&gt;inte tidigare än sex månader före konkursansökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av SCB:s undersökning kan emellertid utläsas att ca 90 % av ford-&lt;br&gt;ringar avseende innestående lön har gällt fordringar som har förfallit&lt;br&gt;inom de senaste tre månaderna före konkursansökningen. Den av ut-&lt;br&gt;redningen föreslagna tiden under vilken lönefordringar kan ha förfallit&lt;br&gt;till betalning före konkursansökningen synes därför omotiverat lång.&lt;br&gt;Som Lagrådet har påpekat bör det även komma till tydligt uttryck i&lt;br&gt;lagtexten att uppsägningstiden ingår i den anställningstid för vilken&lt;br&gt;lönefordringar kan omfattas av förmånsrätt. Förmånsrätten bör således&lt;br&gt;bestämmas till att omfatta lönefordringar som har förfallit till betalning&lt;br&gt;under de sista sex månaderna av arbetstagarens anställningstid hos kon-&lt;br&gt;kursgäldenären och inte tidigare än tre månader innan konkursansök-&lt;br&gt;ningen kom in till tingsrätten. Förslaget innebär att den längsta möjliga&lt;br&gt;uppsägningstiden enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS),&lt;br&gt;nämligen sex månader vid fyllda 45 år, omfattas av förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av SCB:s undersökning framgår, att uppemot hälften av fordringarna&lt;br&gt;på uppsägningslön avser en uppsägningstid om högst två månader och&lt;br&gt;mer än två tredjedelar en uppsägningstid om högst fyra månader. Mot&lt;br&gt;bakgrund av dessa siffror innebär vårt förslag att för det stora flertalet&lt;br&gt;arbetstagare kommer förmånsrätten att omfatta en till två månaders&lt;br&gt;innestående lön samt lön under uppsägningstid. De sociala skyddssyn-&lt;br&gt;punkter, som kan anläggas på lönefordringamas förmånsrätt, får anses&lt;br&gt;väl tillgodosedda därigenom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lönefordringar, som har varit föremål för en tvist, har &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förmånsrätten i dag än vidare omfattning. I sådana fall kan löneford-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringen ha förfallit till betalning t.o.m. flera år innan konkursansökning- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;en gjordes, om endast talan har väckts eller förhandling som föreskrivs&lt;br&gt;i kollektivavtal har begärts inom sex månader från fordringens förfallo-&lt;br&gt;dag och konkursansökningen har följt inom sex månader från det att&lt;br&gt;tvisten har slutligt avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar utredningens uppfattning att dessa tidsfrister om sex månader&lt;br&gt;går utöver vad som är socialt motiverat. Det kan med fog anses, att om&lt;br&gt;en arbetstagare är i verkligt behov av att få betalning för sin löneford-&lt;br&gt;ring, kan han inte låta det gå uppemot ett halvt år innan han bestämmer&lt;br&gt;sig för att väcka talan eller begära förhandling i saken. Han kan knap-&lt;br&gt;past heller, efter att tvisten slutligt har avgjorts till hans fördel, återigen&lt;br&gt;vänta i flera månader innan han kräver arbetsgivaren på betalning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslog vi att dessa tidsfrister skulle förkortas till&lt;br&gt;fyra respektive två månader. Som Lagrådet har anfört kan en frist om&lt;br&gt;två månader ibland vara för kort för att arbetstagaren skall hinna ansöka&lt;br&gt;arbetsgivaren i konkurs. Tidsfristerna bör sålunda förkortas på ett så-&lt;br&gt;dant sätt att ett en lönefordring omfattas av förmånsrätt, om den har&lt;br&gt;varit föremål för tvist, och talan har väckts eller förhandling som före-&lt;br&gt;skrivs i kollektivavtal har begärts inom fyra månader från förfallodagen&lt;br&gt;och konkursansökningen har följt inom tre månader från det att tvisten&lt;br&gt;har slutligt avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att bestämma den första tidsfristen till fyra månader har vi&lt;br&gt;beaktat tiden för underättelseskyldighet enligt 41 § första stycket LAS.&lt;br&gt;Som bl.a. LO påpekat, skulle den av utredningen föreslagna fristen om&lt;br&gt;tre månader komma i konflikt med denna regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör, på sätt som har anförts av TCO och SACO, även för-&lt;br&gt;handling som förs enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i ar-&lt;br&gt;betslivet godtas på samma sätt som förhandling enligt föreskrift i kollek-&lt;br&gt;tivavtal vid bedömningen om fordringen kan omfattas av förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordringar på semesterlön och semesterersättning, som är intjänade&lt;br&gt;före konkursansökningen, omfattas i dag av förmånsrätt för vad som&lt;br&gt;står inne för det löpande och de två föregående intjänandeåren samt allt&lt;br&gt;vad som har sparats i den utsträckning som 18 och 20 §§ semesterlagen&lt;br&gt;(1977:480) medger. Vidare omfattar förmånsrätten semesterlön och&lt;br&gt;semesterersättning avseende uppsägningslön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SCB:s undersökning avser 28,6 % av alla utbetalda lönega-&lt;br&gt;rantimedel fordringar på innestående semester och semester under upp-&lt;br&gt;sägningstid. Datamaterialet avseende lönegarantiutbetalningar, som&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Stockholms län har tillhandahållit SCB, visar på liknan-&lt;br&gt;de resultat. Detta betyder att närmare en tredjedel av de totala utgifterna&lt;br&gt;för lönegarantin kan avse dessa typer av fordringar. Även om vi skulle&lt;br&gt;anta, att fordringar på semesterlön och semesterersättning svarar endast&lt;br&gt;för ca 25 % av lönegarantiutbetalningama, innebär detta att av lönega-&lt;br&gt;rantifondens totala utgifter om 4,4 mdkr under budgetåret 1992/93 har&lt;br&gt;ca 1,1 mdkr avsett sådana fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kraftiga ökningen av lönegarantifondens utgifter som vi har be-&lt;br&gt;vittnat under senare år motiverar enligt vår mening att förmånsrätten&lt;br&gt;begränsas även för fordringar på semesterlön och semestersättning. Vi &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslår därför att förmånsrätten för semesterlön och semesterersättning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är intjänad före konkursansökningen bestäms till vad som står inne Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;för det löpande och närmast föregående intjänandeåret. Detta innebär,&lt;br&gt;att även vad som har sparats på det sätt som medges i 18 och 20 §§&lt;br&gt;semesterlagen (1977:480) under nämnda tidsperiod, omfattas av för-&lt;br&gt;månsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även en på detta sätt bestämd förmånsrätt för semesterlön och semes-&lt;br&gt;terersättning innebär ett mycket gott skydd för arbetstagarna. Samtidigt&lt;br&gt;kommer denna förkortning, med hänsyn till att dessa fordringar står för&lt;br&gt;en betydande andel av de totala utgifterna för lönegarantin, att innebära&lt;br&gt;en inte oväsentlig minskning av utgifterna för garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fordring på pension, vilken tillkommer arbetstagare eller dennes&lt;br&gt;efterlevande, omfattas i dag av förmånsrätt för högst ett år före kon-&lt;br&gt;kursansökningen och nästföljande sex månader. Det är naturligt att för-&lt;br&gt;månsrätten för pensionsfordringar i princip följer lönefordringarnas för-&lt;br&gt;månsrätt. Vi föreslår därför att förmånsrätten enligt 12 § FRL skall&lt;br&gt;omfatta pensionsfordringar avseende högst sex månader före konkursan-&lt;br&gt;sökningen och därpå följande sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser har hälsat utredningens förslag att inskränka&lt;br&gt;löne- och pensionsfordringarnas förmånsrätt med tillfredställelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har konstaterat, vilket även har lyfts fram av ett&lt;br&gt;flertal remissinstanser, medför en förkortning av förmånsrätten för löne-&lt;br&gt;fordringar att utrymmet för obehöriga förfaranden och spekulationer på&lt;br&gt;lönegarantins bekostnad minskar. Genom att kraftigt begränsa den tid,&lt;br&gt;under vilken ett företag kan drivas med en ackumulerande löneskuld till&lt;br&gt;de anställda under förvissning om att dessa så småningom kommer att&lt;br&gt;få betalt genom lönegarantin, minimeras också lönegarantins negativa&lt;br&gt;inverkan på andra företag. De konkurrenssnedvridande effekter som&lt;br&gt;lönegarantin kan ha i vissa fall neutraliseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men förslagen har även andra positiva effekter. När tidsfristerna för&lt;br&gt;hur gamla lönefordringar som kan göras gällande för förmånsrätt för-&lt;br&gt;kortas, förenklas utredningsarbetet vid prövning av lönegarantifrågor.&lt;br&gt;Det är allmänt omvittnat av såväl personal från kronofogdemyndigheter&lt;br&gt;som av förvaltare att äldre lönefordringar ofta orsakar mycket tidsödan-&lt;br&gt;de utredningsarbete. Detta är lätt att förstå. Om en lönefordring avser&lt;br&gt;förhållanden som kanske ligger ett år eller mer tillbaka är det naturligt-&lt;br&gt;vis svårare att reda ut vad som har inträffat. Handlingar kan ha för-&lt;br&gt;svunnit och personer som då verkade i företaget kan ha slutat. Som&lt;br&gt;flera av remissinstanserna har framhållit är det en stor fördel för löne-&lt;br&gt;garantihanteringen om man kan undvika tidsödande utredningar av detta&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig följd av förslagen är, att de medför positiva effekter&lt;br&gt;även för konkursföretagens oprioriterade borgenärer. Som utredningen&lt;br&gt;har påpekat kan det särskilt i mindre leverantörsföretag vara avgörande&lt;br&gt;för att verksamheten skall kunna drivas vidare, att betalningarna inflyter&lt;br&gt;såsom förutsatts. Uteblir betalningarna, kan även leverantörsföretagets&lt;br&gt;framtid vara i fara, med eventuell konkurs som följd. Genom att för-&lt;br&gt;månsrätten för lönefordringar avkortas skapas samtidigt ökat utrymme&lt;br&gt;för utdelning till de oprioriterade borgenärerna. Mot bakgrund av den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kraftiga ökningen av antalet företagskonkurser som har skett under de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;senaste åren är det inte oväsentligt, om utdelningen till dessa borgenärs- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;grupper kan öka och i sin tur bidra till att hindra ytterligare företag att&lt;br&gt;gå i konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom förslagen närmar sig vår lagstiftning vad som gäller för löne-&lt;br&gt;fordringarnas förmånsrätt i de övriga nordiska länderna. I Norge har&lt;br&gt;man från den 1 juli 1992 begränsat förmånsrätten för lönefordringar till&lt;br&gt;sammanlagt sex månader, varvid fordringarna inte får ha förfallit till&lt;br&gt;betalning tidigare än tre månader före fristdagen. I Danmark är för-&lt;br&gt;månsrätten i princip begränsad till sådana lönefordringar, som har&lt;br&gt;förfallit till betalning inom sex månader före fristdagen. Finland har gått&lt;br&gt;ännu längre och med två års övergångsperiod helt avskaffat löneford-&lt;br&gt;ringarnas förmånsrätt från den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande internationella förhållanden kan här omnämnas det av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas råd den 20 oktober 1980 antagna direktivet&lt;br&gt;om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning rörande skydd för&lt;br&gt;arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (80/987/EEG). Direktivet&lt;br&gt;innehåller regler till skydd för arbetstagares lönefordringar när arbetsgi-&lt;br&gt;varen är på obestånd och hör till de rättsakter, som till följd av EES-&lt;br&gt;avtalet är bindande även för Sverige. Enligt direktivet uppgår den mini-&lt;br&gt;mitid, för vilken lönefordringar skall skyddas genom lönegarantin, till&lt;br&gt;åtta veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ILO:s konvention nr 173 om skydd av arbetstagares fordringar i&lt;br&gt;händelse av arbetsgivarens insolvens krävs, att förmånsrätten omfattar&lt;br&gt;lönefordringar för en period om tre månader före tidpunkten för in-&lt;br&gt;solvens eller före det att anställningen upphörde. Vidare skall förmåns-&lt;br&gt;rätten omfatta fordringar på semesterlön, som har intjänats genom&lt;br&gt;arbete under det år insolvensen inträffade eller anställningen upphörde&lt;br&gt;och under föregående år. När det gäller löneskydd genom lönegaranti&lt;br&gt;föreskrivs att dessa tidsfrister skall vara minst åtta veckor respektive sex&lt;br&gt;månader före tidpunkten för insolvens eller före det att anställningen&lt;br&gt;upphörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även efter det att de nu föreslagna ändringarna har genomförts kom-&lt;br&gt;mer vi sålunda att såvitt avser tidsfrister för förmånsrätt och lönegaranti&lt;br&gt;väl uppfylla kraven i berörda internationella instrument för ett socialt&lt;br&gt;acceptabelt löneskydd vid konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till frågan om Sverige bör ratificera konventionen nr 173 återkom-&lt;br&gt;mer vi i avsnitt 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 Förmånsrätt endast för uppsägningstid enligt lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En fordring på uppsägningslön skall omfat-&lt;br&gt;tas av förmånsrätt längst för uppsägningstid som har beräknats&lt;br&gt;enligt lagen (1982:80) om anställningsskydd, LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regering- Prop.&lt;br&gt;ens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanssema: Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;utredningens förslag. NUTEK, LO, TCO och SACO har anfört att även&lt;br&gt;uppsägningstid som föreskrivs i kollektivavtal bör godtas. Kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten i Göteborgs och Bohus län har föreslagit att arbetstaga-&lt;br&gt;re, som inte omfattas av LAS, skall ha förmånsrätt för en uppsägnings-&lt;br&gt;tid om två månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Förmånsrätten - och därmed löne-&lt;br&gt;garantin - omfattar i dag lön eller annan ersättning under skälig uppsäg-&lt;br&gt;ningstid, högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätten för uppsägningslön har haft denna omfattning sedan&lt;br&gt;förmånsrättslagens tillkomst år 1970. Vid denna tidpunkt saknade vi&lt;br&gt;ännu lagstiftning om anställningsskydd med vissa minimikrav på upp-&lt;br&gt;sägningstid. Regeln om förmånsrätt för uppsägningslön kom därför att&lt;br&gt;formas i enlighet med vad som hade gällt redan tidigare enligt praxis.&lt;br&gt;Enligt förmånsrättslagens förarbeten borde vid bedömande av vad som&lt;br&gt;är skälig uppsägningstid hänsyn tas till anställningens längd och art. Om&lt;br&gt;föreskrift om uppsägningstid var intagen i tjänsteavtalet borde den&lt;br&gt;godtas även i konkurs, om inte särskilda skäl talade däremot (Utsök-&lt;br&gt;ningsrätt IX [SOU 1969:5] s.49, prop. 1970:142 s. 90).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan innan förmånsrättslagen trädde i kraft den 1 januari 1972 hade&lt;br&gt;vi emellertid fått vår första lagstiftning om anställningsskydd. Lagen&lt;br&gt;(1971:199) om anställningsskydd för vissa arbetstagare trädde i kraft år&lt;br&gt;1971 och garanterade en uppsägningstid från två till sex månader be-&lt;br&gt;roende på arbetstagarens ålder för arbetstagare som var 45 år och äldre.&lt;br&gt;År 1974 ersattes denna lag av vår första generella lag om anställnings-&lt;br&gt;skydd, SFS 1974:12. Lagen, som trädde i kraft den 1 juli 1974, var&lt;br&gt;med vissa undantag tillämplig på alla arbetstagare i allmän eller enskild&lt;br&gt;tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehöll bl.a. regler om vissa uppsägningstider. För både ar-&lt;br&gt;betsgivare och arbetstagare skulle gälla en minsta uppsägningstid om en&lt;br&gt;månad. Arbetstagare, som vid uppsägningen hade varit anställd hos&lt;br&gt;arbetsgivaren de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv&lt;br&gt;månader under de senaste två åren skulle ha rätt till en uppsägningstid&lt;br&gt;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;två månader vid fyllda 25 år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tre månader vid fyllda 30 år,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fyra månader vid fyllda 35 år,&lt;br&gt;fem månader vid fyllda 40 år och&lt;br&gt;sex månader vid fyllda 45 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarande regler gäller enligt lagen (1982:80) om anställnings-&lt;br&gt;skydd, som trädde i kraft den 1 april 1982.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa regler om vilka uppsägningstider som bör gälla enligt lag har&lt;br&gt;inte medfört några förändringar beträffande förmånsrättens omfattning&lt;br&gt;avseende fordringar på lön under uppsägningstid. I rättspraxis har man&lt;br&gt;visserligen ansett anställningsskyddslagens regler om uppsägningstid&lt;br&gt;normerande när annat inte visats. Även uppsägningstider enligt kollek-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tivavtal och enskilda tjänsteavtal har emellertid godtagits inom sexmå- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;nadersgränsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En betydande del av den kritik, som i den allmänna debatten har&lt;br&gt;riktats mot lönegarantisystemet, har gått ut på att lönegarantin har&lt;br&gt;negativa effekter på konkurrensen. Vad som särskilt påtalats har varit,&lt;br&gt;att företag kan drivas vidare efter en konkurs under sex månaders upp-&lt;br&gt;sägningstid med hjälp av lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om anställningsskydd medger i och för sig, såsom har framgått&lt;br&gt;ovan, sex månaders uppsägningstid endast till arbetstagare som har fyllt&lt;br&gt;45 år och uppfyller kvalifikationskravet avseende anställningstid. Av&lt;br&gt;SCB:s undersökning framgår också att cirka hälften av fordringarna på&lt;br&gt;uppsägningslön har avsett en uppsägningstid om högst två månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har anfört kan det emellertid inte uteslutas att det&lt;br&gt;förhållandet, att en i ett enskilt tjänsteavtal bestämd uppsägningstid&lt;br&gt;godtas i förmånsrättshänseende, i vissa fall har uppmuntrat till spekula-&lt;br&gt;tion på garantins bekostnad. Om en rörelse har dålig lönsamhet och&lt;br&gt;riskerar att gå i konkurs, kan de nuvarande reglerna underlätta för&lt;br&gt;arbetstagare att få gehör för krav på sex månaders uppsägningstid.&lt;br&gt;Företagaren behöver ju kanske inte betala uppsägningslönen utan den&lt;br&gt;kommer att ersättas genom lönegarantin. I den allmänna debatten har&lt;br&gt;det även förekommit påståenden om att företagare ibland hjälper ar-&lt;br&gt;betslösa bekanta eller släktingar genom att anställa dessa med god lön&lt;br&gt;och sex månaders uppsägningstid strax före en förväntad konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening är det viktigt att lönegarantisystemet är så konstru-&lt;br&gt;erat, att det inte inbjuder till spekulation på garantins bekostnad. De&lt;br&gt;uppsägningstider som stadgas i anställningsskyddslagen får anses väl&lt;br&gt;fylla de minimikrav som ur social synpunkt kan ställas på uppsägnings-&lt;br&gt;tidens längd. Det saknas anledning att ställa högre krav på det skydd&lt;br&gt;förmånsrätten eller lönegarantin för fordringar på uppsägningslön är&lt;br&gt;avsedd att trygga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför att förmånsrätten endast skall omfatta fordringar på&lt;br&gt;uppsägningslön för uppsägningstid som har beräknats enligt 11 § LAS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den valda formuleringen avviker något från utredningens förslag.&lt;br&gt;Enligt vår mening saknas det skäl att, såsom en av remissinstanserna&lt;br&gt;har föreslagit, begränsa den förmånsrättsgrundande uppsägningstiden&lt;br&gt;för arbetstagare som står utanför LAS:s tillämpningsområde ytterligare.&lt;br&gt;Genom den valda formuleringen har vi velat ge klart uttryck åt att&lt;br&gt;förslaget sålunda innebär, att reglerna i 11 § LAS blir bestämmande för&lt;br&gt;uppsägningstidens längd i förmånsrättshänseende även för de arbets-&lt;br&gt;tagare, som står utanför anställningsskyddslagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den föreslagna ändringen uppnås en förenkling av reglerna.&lt;br&gt;Samtidigt utgör den nya regeln ett effektivt hinder mot spekulationer&lt;br&gt;genom att en arbetstagare, som inte uppfyller kvalifikationskravet be-&lt;br&gt;träffande anställningstid som föreskrivs i 11 § LAS, aldrig kan få en&lt;br&gt;längre uppsägningstid än en månad i förmånsrätts- eller lönegarantihän-&lt;br&gt;seende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 Krav på anmälan till arbetsförmedling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En fordring på uppsägningslön för tid under&lt;br&gt;vilken arbetstagaren inte utför arbete för konkursgäldenären eller&lt;br&gt;annan och inte heller driver egen rörelse, bör omfattas av för-&lt;br&gt;månsrätt endast om arbetstagaren kan visa att han har anmält sig&lt;br&gt;hos den offentliga arbetsförmedlingen som arbetssökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel som hindrar att garantibelopp betalas ut innan anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldigheten har fullgjorts tas in i lönegarantilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regering-&lt;br&gt;ens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har yttrat sig i&lt;br&gt;frågan om en arbetstagare bör vara skyldig att anmäla sig som arbets-&lt;br&gt;sökande hos arbetsförmedling för att hans fordring på uppsägningslön&lt;br&gt;skall omfattas av förmånsrätt. De flesta har yttryckligen tillstyrkt för-&lt;br&gt;slaget, medan de återstående, däribland LO och SACO, har lämnat det&lt;br&gt;utan erinran. Sveriges Ackordscentral har invänt att förslaget i denna&lt;br&gt;del torde motsvara vad som redan gäller. KFM i Västerbottens län har&lt;br&gt;framfört att begreppet ”utan dröjsmål” kan medföra tolkningssvårig-&lt;br&gt;heter samt efterlyst ett klargörande avseende om en i efterhand gjord&lt;br&gt;anmälan kan bota lönefordringens brist på förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När en arbetstagare sägs upp från&lt;br&gt;sin anställning på grund av arbetsgivarens konkurs är han, liksom under&lt;br&gt;uppsägningstid utom konkurs, skyldig att stå till arbetsgivarens förfo-&lt;br&gt;gande under uppsägningstiden. Vid en konkurs är emellertid situationen&lt;br&gt;ofta den, att verksamheten avvecklas långt innan alla anställdas upp-&lt;br&gt;sägningstider har gått ut. Oftast torde verksamheten upphöra redan inom&lt;br&gt;någon vecka efter konkursbeslutet eller senast en eller två månader&lt;br&gt;därefter. Det är också sällan som hela arbetskraften behövs för att&lt;br&gt;uppehålla verksamheten under avvecklingstiden. Således kan en stor del&lt;br&gt;av personalstyrkan i princip få stanna hemma från arbetet redan när&lt;br&gt;endast någon vecka av deras uppsägningstid har förflutit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätten och lönegarantin omfattar i dag lön under skälig upp-&lt;br&gt;sägningstid, dock högst sex månader. Om det förslag som vi har lämnat&lt;br&gt;i föregående avsnitt genomförs, kommer förmånsrätten att omfatta&lt;br&gt;fordringar för uppsägningstid beräknad enligt reglerna i 11 § LAS. För&lt;br&gt;arbetstagare, som uppfyller kvalifikationskravet beträffande anställnings-&lt;br&gt;tid, uppgår uppsägningstiden emellertid även enligt dessa regler till&lt;br&gt;mellan två och sex månader beroende på arbetstagarens ålder. De flesta&lt;br&gt;arbetstagare kommer därför även i fortsättningen ha längre förmåns-&lt;br&gt;rättsgrundande uppsägningstid än vad som i allmänhet motiveras av&lt;br&gt;konkursgäldenärens behov av arbetskraft och den sysselsättning som&lt;br&gt;arbetstagarna kan beredas under verksamhetens avveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de regler som gäller i dag för lönegarantin fordras det inte att&lt;br&gt;en arbetstagare, som inte kan sysselsättas i konkursgäldenärens verk-&lt;br&gt;samhet under uppsägningstiden, försöker begränsa den tid då han upp-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bär garantimedel genom att aktivt söka en annan anställning. Han kan Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;således avvakta till dess uppsägningstiden har gått ut, dvs. maximalt i&lt;br&gt;sex månader, innan han anmäler sig på arbetsförmedlingen och under&lt;br&gt;denna tid uppbära lönegarantimedel som ersättning för sin fordring på&lt;br&gt;uppsägningslön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom utredningen har anfört, kan det med fog ifrågasättas, om&lt;br&gt;denna ordning är rimlig. Särskilt mot bakgrund av de kraftigt ökade&lt;br&gt;utgifterna för lönegarantin under senare år framstår det som otillfred-&lt;br&gt;ställande att lönegarantisystemet saknar regler, som motiverar arbets-&lt;br&gt;tagare att försöka begränsa den tid då lönegarantiersättning utgår. Det&lt;br&gt;är ett centralt mål för svensk arbetsmarknadspolitik, att aktivera den&lt;br&gt;som saknar sysselsättning att försöka på nytt finna sin plats i arbetslivet.&lt;br&gt;Denna målsättning bör gälla även beträffande arbetstagare som förlorar&lt;br&gt;sin anställning till följd av att arbetsgivaren går i konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I både norsk och dansk lagstiftning gäller som villkor för att lönega-&lt;br&gt;rantiersättning skall utgå att arbetstagare, som inte sysselsätts av kon-&lt;br&gt;kursgäldenären under uppsägningstiden, aktivt söker annat arbete. I&lt;br&gt;Norge framgår regeln direkt av lönegarantilagstiftningen. I Danmark är&lt;br&gt;en bestämmelse av motsvarande innehåll intagen i konkurslagstiftning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att ett sådant villkor nu bör införas även i det svenska re-&lt;br&gt;gelsystemet. Som utredningen föreslagit, bör regeln lämpligtvis tas in i&lt;br&gt;12 § FRL som villkor för att en arbetstagares fordring på uppsägnings-&lt;br&gt;lön skall omfattas av förmånsrätt. Då lönegaranti endast utgår för löne-&lt;br&gt;fordringar som omfattas av förmånsrätt, kommer fordringar på uppsäg-&lt;br&gt;ningslön i de fall villkoret inte är uppfyllt att automatiskt även utestäng-&lt;br&gt;as från betalning enligt garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande frågan, hur kontrollen av att arbetstagaren har anmält sig&lt;br&gt;hos arbetsförmedlingen skall ske, vill vi emellertid välja en något an-&lt;br&gt;norlunda lösning än den som utredningen har förordat. I betänkandet&lt;br&gt;har man föreslagit att kontrollen skall göras av förvaltaren på det sätt att&lt;br&gt;han i de här ifrågavarande fallen skall dröja med att meddela beslut om&lt;br&gt;lönegaranti för uppsägningslön i avvaktan på att arbetstagaren har be-&lt;br&gt;sökt arbetsförmedlingen. Anmälan bör vidare enligt utredningsförslaget&lt;br&gt;ske ”utan dröjsmål”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel, som innebär att förmånsrätten för en fordring på uppsäg-&lt;br&gt;ningslön blir beroende av att arbetstagaren har anmält sig som arbets-&lt;br&gt;sökande hos arbetsförmedling kommer att gälla i alla konkurser, således&lt;br&gt;även i de fåll där konkursboets medel räcker till utdelning även för&lt;br&gt;fordringar enligt 12 § FRL och ingen lönegaranti utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådana fall är det naturligt att kontrollen av att anmälningsskyldig-&lt;br&gt;heten har fullgjorts åvilar förvaltaren. Utdelning avseende uppsägnings-&lt;br&gt;lön blir alltså beroende av om arbetstagaren kan för konkursförvaltaren&lt;br&gt;visa att han har fullgjort anmälningsskyldigheten. Har anmälningsskyl-&lt;br&gt;digheten inte fullgjorts och det är fråga om en konkurs utan bevaknings-&lt;br&gt;förfarande, bör fordringen på uppsägningslön inte tas med som för-&lt;br&gt;månsrättsberättigad i utdelningsförslaget. Anordnas ett bevakningsför-&lt;br&gt;farande i konkursen får förvaltaren i stället anmärka mot fordringens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att anmälan skall ske ”utan dröjsmål”. Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;Som Kronofogdemyndigheten i Västerbottens län har anfört är en sådan&lt;br&gt;tidsbestämning ägnad att medföra tolkningssvårigheter. Kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten har vidare efterlyst ett klarläggande av om en för sent gjord&lt;br&gt;anmälan kan bota fordringens brist på förmånsrätt. Enligt vår mening är&lt;br&gt;en tidsbestämning av det slag som utredningen har föreslagit inte behöv-&lt;br&gt;lig, då den omständighet att anmälningsskyldigheten fullgörs, utgör en&lt;br&gt;förutsättning för förmånsrätten. Detta innebär, att för varje dag som&lt;br&gt;arbetstagaren dröjer med att anmäla sig minskar hans förmånsrättsbe-&lt;br&gt;rättigade fordring för sådan uppsägningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det sagda vill vi, när det gäller konkurser i vilka&lt;br&gt;lönegarantin kommer till användning, föreslå en något annorlunda lös-&lt;br&gt;ning än den utredningen har föredragit. Enligt vår mening bör kontrol-&lt;br&gt;len avseende om anmälningsskyldigheten har fullgjorts sålunda handhas&lt;br&gt;av länsstyrelsen. Enklast sker detta genom att länsstyrelsen samtidigt&lt;br&gt;med en försäkran enligt 25 § LGL infordrar ett bevis om att arbets-&lt;br&gt;tagaren har anmält sig hos arbetsförmedling. På samma sätt som när det&lt;br&gt;gäller en försäkran, bör garantibelopp for en fordring på uppsägningslön&lt;br&gt;inte betalas ut innan ett sådant bevis har inkommit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna ordning undviker man, att förvaltare tvingas att göra&lt;br&gt;flera bedömningar avseende lönegaranti i samma ärende, nämligen först&lt;br&gt;avseende innestående lön och lön under tiden arbetstagaren utför arbete&lt;br&gt;för konkursgäldenären och därefter avseende uppsägningslön för tiden&lt;br&gt;därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När förvaltaren gör sin bedömning om en fordring på uppsägningslön&lt;br&gt;skall ersättas genom lönegaranti, får han alltså förutsätta att anmälnings-&lt;br&gt;skyldigheten kommer att fullgöras. Inkommer arbetstagaren inte med&lt;br&gt;bevis till länsstyrelsen om att så också har skett, saknas en materiell&lt;br&gt;förutsättning, nämligen förmånsrätten, för att utbetala ersättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framgår det av beviset från arbetsförmedlingen att arbetstagaren har&lt;br&gt;dröjt med anmälan, bör länsstyrelsen sända ärendet åter till förvaltaren&lt;br&gt;för en ny bedömning av lönegarantifrågan. I praktiken kommer detta att&lt;br&gt;innebära, att den förmånsrättsberättigade lönefordringen som skall&lt;br&gt;ersättas av garantin kommer att minskas med belopp motsvarande de&lt;br&gt;antal dagar arbetstagaren inte har varit anmäld hos arbetsförmedlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den arbetstagare, som vill försäkra sig om att hela hans fordring på&lt;br&gt;uppsägningslön kommer att omfattas av förmånsrätt och därmed kom-&lt;br&gt;mer att kunna ersättas från lönegarantin, bör sålunda anmäla sig hos&lt;br&gt;arbetsförmedling snarast efter att han har sagts upp från sin anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller konkurser, där lönegaranti inte kommer till använd-&lt;br&gt;ning, innebär det nu sagda att utdelningen för en fordring på uppsäg-&lt;br&gt;ningslön minskar på motsvarande sätt för varje dag som anmälnings-&lt;br&gt;skyldigheten inte har fullgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningsskyldighet till arbetsförmedling skall enligt förslaget vara&lt;br&gt;en förutsättning för förmånsrätt avseende en fordring på uppsägningslön&lt;br&gt;endast i de fall, att arbetstagaren inte utför arbete för konkursgäldenären&lt;br&gt;eller annan och inte heller driver egen rörelse. Vi kommer i det följan-&lt;br&gt;de att föreslå en skärpning av avräkningsregeln i 12 § FRL på så sätt att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avräkning skall ske inte endast för vad arbetstagaren har förvärvat i en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan anställning, utan också för vad han borde ha kunnat förvärva i en Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;annan anställning och för inkomst som han har haft av egen rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gör arbetstagaren en invändning om att han inte har fullgjort anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldigheten på grund av sådana omständigheter skall sålunda&lt;br&gt;avräkning ske för de inkomster han har eller borde ha kunnat förvärva.&lt;br&gt;För att arbetstagarens skyldighet att anmäla sig hos arbetsförmedlingen&lt;br&gt;skall falla bort på grund av en annan anställning eller sysselsättning i en&lt;br&gt;egen rörelse bör naturligtvis, såsom Lagrådet strukit under, sysselsätt-&lt;br&gt;ningsgraden i den nya anställningen eller den egna rörelsen vara i hu-&lt;br&gt;vudsak lika stor som i arbetstagarens anställning hos konkursgäldenä-&lt;br&gt;ren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del remissinstanser, däribland RSV, RRV och Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Stockholms län, har väckt frågan om arbetsförmedlingen borde ha&lt;br&gt;skyldighet att rapportera att arbetstagaren har fått ett arbetserbjudande&lt;br&gt;genom förmedlingen. En sådan rapporteringsskyldighet skulle emellertid&lt;br&gt;fordra regeländringar som gav arbetsförmedlingarna möjlighet att lämna&lt;br&gt;dessa uppgifter vidare. Den skulle även, för att vara effektiv, fordra en&lt;br&gt;kontrollapparat för att följa upp regeln. Arbetstagaren är inte skyldig att&lt;br&gt;anta en anställning som är olämplig för honom. Det skulle således bli&lt;br&gt;nödvändigt att i varje enskild fall undersöka vilka skäl arbetstagaren har&lt;br&gt;haft för att avvisa ett arbetserbjudande. Om skälen skulle bedömas som&lt;br&gt;inte godtagbara, fick det vidare undersökas vilken inkomst arbetstagaren&lt;br&gt;hade kunnat få i den erbjudna anställningen för att avräkning skulle&lt;br&gt;kunna ske med rätt belopp. Utredningen har inte ansett att en sådan&lt;br&gt;rapporteringsskyldighet är nödvändig. Även enligt vår mening bör man,&lt;br&gt;med hänsyn till omfattningen av den kontrollapparat som en sådan regel&lt;br&gt;skulle föra med sig, avvakta till dess erfarenheter har vunnits beträffan-&lt;br&gt;de effekterna av den nu föreslagna regeln om anmälningskyldighet. Man&lt;br&gt;bör nämligen kunna utgå ifrån att en arbetstagare normalt antar ett ar-&lt;br&gt;betserbjudande som han får genom förmedlingen. I så fäll har arbets-&lt;br&gt;tagaren även skyldighet att upplysa både förvaltaren enligt 10 § LGL&lt;br&gt;och länsstyrelsen i enlighet med vad som framgår av 25 § LGL om den&lt;br&gt;nya anställningen och vilka inkomster han uppbär därifrån, så att av-&lt;br&gt;räkning kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet har påpekat ligger det i sakens natur att en arbetstaga-&lt;br&gt;re, som har anmält sig till arbetsförmedlingen, också skall stå till ar-&lt;br&gt;betsmarknadens förfogande. I enlighet med vad Lagrådet har anfört bör&lt;br&gt;bedömningen av om arbetstagaren står till arbetsmarknadens förfogande&lt;br&gt;ske med ledning av den praxis som har utbildats vid tillämpningen av&lt;br&gt;lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.7 Den s.k. avräkningsregeln i förmånsrättslagen skärps Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Avräkningsregeln i 12 § FRL utsträcks till&lt;br&gt;att omfatta även inkomst som arbetstagaren har haft av egen&lt;br&gt;rörelse eller borde ha kunnat förvärva i en annan anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regering-&lt;br&gt;ens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har yttrat sig&lt;br&gt;över förslaget att avräkningsregeln skärps på det föreslagna sättet. De&lt;br&gt;övervägande flertalet har tillstyrkt förslaget, varibland Kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten i Göteborgs och Bohus län och Sveriges Köpmannaförbund&lt;br&gt;särskilt understrukit att ändringen är angelägen. Göteborgs tingsrätt,&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten i Stockholms län och Föreningen Sveriges&lt;br&gt;Kronofogdar har påpekat att regeln kan bli svår att tillämpa. NUTEK&lt;br&gt;och TCO har avstyrkt förslaget att avräkning skall ske för inkomst av&lt;br&gt;egen rörelse under hänvisning till att det kunde hämma viljan att starta&lt;br&gt;egen rörelse. LO har avvisat förslaget i sin helhet. Sveriges Ackords-&lt;br&gt;central har, beträffande den del av förslaget som innebär att avräkning&lt;br&gt;skall ske för inkomst som en arbetstagare borde ha kunnat förvärva i en&lt;br&gt;ny anställning, invänt att redan gällande rätt innebär en avräkningsskyl-&lt;br&gt;dighet i ifrågavarande situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Om en arbetstagare inte behöver&lt;br&gt;utföra arbete för konkursgäldenären under uppsägningstiden, omfattar&lt;br&gt;förmånsrätten enligt de regler som gäller i dag lönefordring avseende&lt;br&gt;uppsägningslön till den del fordringen överstiger inkomst som arbets-&lt;br&gt;tagaren under den tid fordringen avser har förvärvat i en annan anställ-&lt;br&gt;ning eller uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i en anställning som&lt;br&gt;han skäligen borde ha godtagit (12 § första stycket FRL). Med inkomst&lt;br&gt;från annan anställning jämställs utbildningsbidrag som utgår av stats-&lt;br&gt;medel vid arbetsmarknadsutbildning, om bidraget avser samma tid som&lt;br&gt;lönefordringen och har beviljats efter uppsägningen. I detta samman-&lt;br&gt;hang bör omnämnas att andra arbetsmarknadspolitiska bidrag, bl.a.&lt;br&gt;enligt förordningen (1984:523) om bidrag till arbetslösa m.fl. som&lt;br&gt;startar egen näringsverksamhet, är samordnade på ett sådant sätt att de&lt;br&gt;inte kan utgå parallellt med inkomst från anställning eller lönegaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förklaringen till att regeln har kommit att få denna utformning kan&lt;br&gt;sökas i det förhållandet att det har ansetts som önskvärt, att avräknings-&lt;br&gt;regeln i förmånsrättslagen följer motsvarande föreskrifter om avräkning&lt;br&gt;i reglerna om anställningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den lydelse förmånsrättslagen hade vid sitt ikraftträdande, före-&lt;br&gt;skrevs avräkning sålunda inte endast för inkomst som arbetstagare hade&lt;br&gt;förvärvat i en annan anställning, utan också för vad han uppenbarligen&lt;br&gt;borde ha kunnat förvärva i en annan anställning, genom uppdrag eller&lt;br&gt;genom egen förvärvsverksamhet. Avräkning skulle därmed ske i samma&lt;br&gt;situationer som upptogs i 5 § tredje stycket i lagen (1971:199) om&lt;br&gt;anställningsskydd för vissa arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sin nuvarande lydelse fick avräkningsregeln i förmånsrättslagen ge-&lt;br&gt;nom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1974, samtidigt med&lt;br&gt;lagen (1974:12) om anställningsskydd. Genom ändringen anpassades&lt;br&gt;ordalydelsen beträffande avräkning i förmånsrättslagen till motsvarande&lt;br&gt;föreskrift om avräkning i 13 § i den nya anställningsskyddslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den nu gällande anställningsskyddslagen trädde i kraft den 1 april&lt;br&gt;1982, ändrades reglerna om avräkning i 13 § LAS inte i sak, men&lt;br&gt;redigerades om i förenklande syfte. Någon ändring gjordes inte i för-&lt;br&gt;månsrättslagens avräkningsregel vid detta tillfälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har lyft fram besväras den nuvarande avräknings-&lt;br&gt;regeln i förmånsrättslagen av vissa brister. Enligt paragrafens ordalydel-&lt;br&gt;se skall avräkning ske i det fallet att en arbetstagare verkligen har haft&lt;br&gt;inkomst från en annan anställning, men även för en fiktiv inkomst i en&lt;br&gt;fiktiv anställning, nämligen för vad en arbetstagare ”uppenbarligen&lt;br&gt;borde ha kunnat förvärva i anställning som han skäligen bort godtaga”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot synes paragrafen inte omfatta den situationen att en arbets-&lt;br&gt;tagare visserligen har tagit anställning hos en ny arbetsgivare, men&lt;br&gt;lönen har bestämts till ett betydligt lägre belopp än vad som normalt&lt;br&gt;gäller inom avtalsområdet i vetskap om att lönegarantin täcker den&lt;br&gt;resterande delen som ersättning för arbetstagarens fordring på uppsäg-&lt;br&gt;ningslön mot sin föregående arbetsgivare. Inte ens om arbetstagaren&lt;br&gt;har överenskommit med arbetsgivaren att han skall arbeta helt utan lön&lt;br&gt;så länge lönegaranti utgår för hans fordringar mot tidigare arbetsgiva-&lt;br&gt;ren, synes någon avräkning enligt paragrafens ordalydelse böra komma&lt;br&gt;till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har påpekat, förklaras dessa brister till stor del av&lt;br&gt;den strävan som har funnits tidigare att behålla en parallellitet mellan&lt;br&gt;avräkningsreglema i anställningsskyddslagen och förmånsrättslagen. Det&lt;br&gt;kan härvid erinras att i det utredningsbetänkande, som låg till grund för&lt;br&gt;1974 års anställningsskyddslag, föreslogs det inte någon avräkningsregel&lt;br&gt;- inte ens för faktisk inkomst från en annan anställning - från en ford-&lt;br&gt;ring på uppsägningslön. I propositionens förslag till lag om anställnings-&lt;br&gt;skydd upptogs emellertid den regel om avräkning, som senare även&lt;br&gt;fördes in i förmånsrättslagen. Enligt departementschefen borde avräk-&lt;br&gt;ning således ske för vad en arbetstagare hade förtjänat i en annan an-&lt;br&gt;ställning. Därjämte borde avräkning göras även för inkomst som en&lt;br&gt;arbetstagare uppenbarligen kunde ha förtjänat i en anställning som han&lt;br&gt;skäligen borde ha godtagit. För att denna senare regel skulle bli till-&lt;br&gt;lämplig måste arbetsgivaren emellertid kunna visa, att det under upp-&lt;br&gt;sägningstiden hade funnits gott om lämpligt arbete som arbetstagaren&lt;br&gt;utan olägenhet kunde ha åtagit sig (prop. 1973:129 s. 143).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening kan det med fog ifrågasättas om denna parallellitet&lt;br&gt;bör behållas även för framtiden. I detta sammanhang bör man komma&lt;br&gt;ihåg att anställningsskyddslagens regler om avräkning i uppsägningslön&lt;br&gt;är tillämpliga i alla de fall som uppsägningslön enligt anställnings-&lt;br&gt;skyddslagen räknas ut. Regelns tillämpningsområde är således betydligt&lt;br&gt;vidare än vad som gäller för avräkningsregeln i förmånsrättslagen. Den&lt;br&gt;lydelse avräkningsregeln i anställningsskyddslagen har kan visserligen&lt;br&gt;vara berättigad, om man betraktar en uppsägningssituation som inte har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föregåtts av en konkurs. Omfattningen av en förmånsrätt för arbets- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;tagares lönefordringar efter en konkurs skall emellertid utformas med&lt;br&gt;hänsynstagande även till andra borgenärsgruppers intressen. Den paral-&lt;br&gt;lellitet, som råder mellan förmånsrättslagen och anställningsskyddslagen&lt;br&gt;såvitt gäller avräkning är för övrigt redan bruten i andra avseenden,&lt;br&gt;t. ex. såvitt avser den tid inom vilken en lönefordring måste ha förfallit&lt;br&gt;till betalning för att omfattas av förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avräkningsregel, som i och för sig kan vara berättigad när det&lt;br&gt;gäller regler om anställningsskydd kan således, om den tillämpas på&lt;br&gt;samma sätt även efter en konkurs, i vissa fall få sådana konsekvenser&lt;br&gt;för andra borgenärer, att de inte bör godtas. Dessa konsekvenser har&lt;br&gt;enligt vår mening blivit allt tydligare när antalet konkurser, på sätt som&lt;br&gt;har skett under senare år, har ökat kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan effekt är användningen av lönegarantin i de situationer som&lt;br&gt;har beskrivits ovan och som i dag inte omfattas av avräkningsregeln i&lt;br&gt;förmånsrättslagen. Det är också dessa situationer som i den allmänna&lt;br&gt;debatten ofta har brukat benämnas som ”handel med lönegaranti”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åsyftade situationerna karakteriseras av att arbetstagare under&lt;br&gt;uppsägningstiden tar anställning hos en ny arbetsgivare till en lägre lön&lt;br&gt;än vad som normalt gäller inom avtalsområdet eller helt utan lön så&lt;br&gt;länge arbetstagarens fordringar på uppsägningslön mot den tidigare&lt;br&gt;arbetsgivaren ersätts genom lönegarantin. Som utredningen har påpekat,&lt;br&gt;torde konstruktionen oftast komma till användning när den nya anställ-&lt;br&gt;ningen sker hos den som övertar konkursgäldenärens verksamhet. Per-&lt;br&gt;sonerna bakom den nya arbetsgivaren kan i och för sig vara desamma&lt;br&gt;som drev den konkursdrabbade verksamheten. Det förekommer emeller-&lt;br&gt;tid också att den nya arbetsgivaren helt saknar tidigare anknytning till&lt;br&gt;konkursföretaget, men tillämpar denna lönekonstruktion vid övertagande&lt;br&gt;av konkursgäldenärens rörelse i vetskap om att de anställda på grund av&lt;br&gt;lönegarantin inte kommer att bli lidande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa företeelser har också beskrivits av Insolvensutredningen i be-&lt;br&gt;tänkandet Lag om företagsrekonstruktion (SOU 1992:113). I betänkan-&lt;br&gt;det görs bedömningen att man i dessa fall kan tala om en ”osund kon-&lt;br&gt;kurrens” mellan företagen. Insolvensutredningen föreslog dock ingen&lt;br&gt;ändring av reglerna för att komma till rätta med dessa situationer, utan&lt;br&gt;ansåg att de kunde undvikas genom att tillsynsmyndigheten i konkurs&lt;br&gt;skärpte sin övervakning av lönegarantifrågor i samband med vidaredrift&lt;br&gt;och överlåtelse av konkursföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vi gör bedömningen att de här ifrågavarande förfarandena kan&lt;br&gt;påverka konkurrensen mellan företagen. Den nya arbetsgivaren tillgodo-&lt;br&gt;gör sig således en subvention av sin verksamhet genom att en del av&lt;br&gt;lönen, eller hela, för vissa arbetstagare betalas av lönegarantin under&lt;br&gt;den uppsägningstid som de har kvar hos konkursgäldenären. Det kan&lt;br&gt;med fog ifrågasättas om detta sätt att använda lönegarantin är förenligt&lt;br&gt;med garantins egentliga syfte, nämligen att tillförsäkra arbetstagarna ett&lt;br&gt;visst skydd om arbetsgivaren försätts i konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening är en skärpt övervakning emellertid inte tillfyllest&lt;br&gt;för stävja förfaranden av detta slag. Som lönegarantiutredningen har på-&lt;br&gt;pekat är det angeläget att allt icke avsett bruk av garantin förhindras. Vi&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslår därför att avräkningsregeln i förmånsrättslagen ändras på ett Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;sådant sätt att förfaranden av detta slag inte längre blir möjliga. För&lt;br&gt;uppsägningstid bör förmånsrätten därför omfatta endast sådan löneford-&lt;br&gt;ring som överstiger inkomst, som arbetstagaren under den tid fordring-&lt;br&gt;en avser har förvärvat eller borde ha kunnat förvärva i en annan an-&lt;br&gt;ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln kommer för de här beskrivna fallen att innebära att avräkning&lt;br&gt;skall ske för den inkomst från den nya arbetsgivaren som arbetstagaren&lt;br&gt;har avstått från i förlitan på att den kommer att betalas genom lönega-&lt;br&gt;rantin. Utför arbetstagaren i sin nya anställning samma slags arbete som&lt;br&gt;hos konkursgäldenären, bör hans tidigare lön kunna användas som&lt;br&gt;utgångspunkt vid bedömningen av vad han borde ha kunnat tjäna hos&lt;br&gt;den nya arbetsgivaren. Sysselsätter arbetsgivaren även andra arbets-&lt;br&gt;tagare i liknande arbete, men med ”full lön”, bör denna lönenivå också&lt;br&gt;kunna tjäna till ledning vid bedömningen. Framför allt bör stöd för&lt;br&gt;beräkningen emellertid kunna hämtas i den genomsnittliga lönenivån&lt;br&gt;inom avtalsområdet. Arbetsmarknadens parter torde vidare föra statistik&lt;br&gt;över löneutvecklingen inom olika yrken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som även utredningen har anfört, är avsikten med denna regel inte&lt;br&gt;att skapa ”millimeterrättvisa” i lönegarantihanteringen. Det ligger i sa-&lt;br&gt;kens natur att avräkning för en beräknad inkomst måste ske med viss&lt;br&gt;försiktighet. Detta av hänsyn både till arbetstagare och lönegarantins&lt;br&gt;sociala syfte samt för att undvika kostsamma och tidsödande tvister om&lt;br&gt;avräkningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln kommer emellertid att motverka de ovan berörda sätten att&lt;br&gt;utnyttja lönegarantin genom att arbetstagare, som går med på dylika&lt;br&gt;konstruktioner, vet att den del av lönen som de har avstått från kommer&lt;br&gt;att avräknas såvitt gäller förmånsrätt och lönegaranti för uppsägnings-&lt;br&gt;lön. Den kommer också att klargöra för alla berörda parter, att använd-&lt;br&gt;ning av lönegarantin för andra syften än vad den är avsedd för inte&lt;br&gt;kommer att accepteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har vidare föreslagit att avräkning från en fordring på&lt;br&gt;uppsägningslön även skall ske för inkomst som arbetstagaren under den&lt;br&gt;tid fordringen avser har haft av egen rörelse. En sådan ändring ligger&lt;br&gt;väl i linje med förslaget som har lämnats ovan. Det förtjänar att strykas&lt;br&gt;under att lönegarantins syfte inte är att utgöra en subvention för företag,&lt;br&gt;vare sig dessa drivs av tidigare anställda eller andra. Det framstår där-&lt;br&gt;för som rimligt att inkomst som en arbetstagare har från egen rörelse&lt;br&gt;likställs med inkomst från en ny anställning i förmånsrätts- och lönega-&lt;br&gt;rantisammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör avräkning ske endast för faktiskt löneuttag från&lt;br&gt;den egna rörelsen. Är t.ex. arbetstagaren anställd av det egna aktiebola-&lt;br&gt;get, bör avräkning göras endast för lön som bolaget faktiskt har utbeta-&lt;br&gt;lat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten i Malmöhus län har ifrågasatt om avräkning&lt;br&gt;inte borde vara möjlig även i dessa fall för inkomster, som arbetstaga-&lt;br&gt;ren borde ha kunnat ta ut från den egna rörelsen. Enligt vår mening&lt;br&gt;vore det emellertid att gå för långt. En sådan regel skulle erfordra att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvaltaren, för att få tillräckligt underlag för avräkningen, vore tvungen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att göra en ingående värdering av arbetstagarens rörelse, både dess drift Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;och resultat. Han skulle också bli tvungen att ta ställning till frågor av&lt;br&gt;innebörd om en viss investering, som förhindrat ett större löneuttag, har&lt;br&gt;varit försvarlig. Utredningen i avräkningsfrågan kunde därmed bli både&lt;br&gt;tidsödande och kostsam, utan att man nådde ett helt tillförlitligt resultat&lt;br&gt;för bedömning av avräkningsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten i Västerbottens län har fört fram om avdrag&lt;br&gt;inte borde ske med ett schablonbelopp, t.ex. på nivån för beräknad&lt;br&gt;existensminimum. Vi anser att inte heller detta förslag är invändnings-&lt;br&gt;fritt. En sådan regel skulle nämligen kunna anses som orättvis i den&lt;br&gt;meningen, att den inte tog hänsyn till rörelsens faktiska bärkraft. En&lt;br&gt;arbetstagare, som gjorde stora faktiska löneuttag från sin rörelse, skulle&lt;br&gt;således vidkännas samma avräkning som en arbetstagare, vars rörelse&lt;br&gt;inte medgav något löneuttag alls. Regeln skulle också kunna leda till&lt;br&gt;otillfredställande resultat i sådana fall där rörelsen inte har medgett&lt;br&gt;något löneuttag och arbetstagaren därför har använt sig av sina bespa-&lt;br&gt;ringar eller har upptagit lån. Som Riksskatteverket har framhållit, är det&lt;br&gt;viktigt att avräkningsregeln beträffande inkomst från egen rörelse inte&lt;br&gt;uppfattas som så sträng, att den försvårar eller fördröjer initiativ som i&lt;br&gt;och för sig är önskvärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har menat att det i lagtexten uttryckligen bör anges att ett&lt;br&gt;avvisande av ett lämpligt arbetserbjudande kan medföra förlust av för-&lt;br&gt;månsrätten och därmed också av lönegarantin. Lagrådet har därför&lt;br&gt;föreslagit att den aktuella meningen i 12 § får följande lydelse, som&lt;br&gt;enligt Lagrådet också bättre tillgodoser syftet att förhindra den handel&lt;br&gt;med lönegaranti som beskrivs i remissen. ”För uppsägningstid omfattar&lt;br&gt;förmånsrätten endast lön eller ersättning som överstiger inkomst vilken&lt;br&gt;arbetstagaren under den tid lönen eller ersättningen avser har haft av&lt;br&gt;egen rörelse eller har förvärvat eller borde ha kunnat förvärva i den&lt;br&gt;anställning han har innehaft eller i en annan anställning som han skäli-&lt;br&gt;gen bort godtaga.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet framhåller skall avvisande av ett lämpligt arbetserbju-&lt;br&gt;dande kunna medföra förlust av förmånsrätten och därmed också av&lt;br&gt;lönegarantin. Som vi tidigare varit inne på bör emellertid den tidigare&lt;br&gt;parallelliteten mellan förmånsrättslagens och anställningsskyddslagens&lt;br&gt;regler brytas. Det är därför inte lämpligt att behålla uttrycket ”skäligen&lt;br&gt;bort godtaga” i lagen. Detta rekvisit har, i enlighet med det tidigare&lt;br&gt;redovisade förarbetsuttalandet (prop. 1973:129 s. 143), medfört en&lt;br&gt;mycket restriktiv tillämpning av bestämmelsen. I fortsättningen bör&lt;br&gt;större krav ställas på arbetstagaren när det gäller att godta en erbjuden&lt;br&gt;anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening ger den remitterade lagtexten (”borde ha&lt;br&gt;kunnat förvärva i en annan anställning”) klart uttryck för att arbets-&lt;br&gt;tagaren måste godta vissa arbetserbjudanden och att vad han kurmat&lt;br&gt;förvärva annars avräknas från förmånsrätten. Den remitterade texten har&lt;br&gt;därtill den fördelen att den på ett lagtekniskt effektivt sätt inrymmer&lt;br&gt;såväl avräkning av en tänkt ersättning från en fiktiv anställning som&lt;br&gt;avräkning i vissa fall av ett större belopp än arbetstagaren faktiskt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvärvat i en anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket ”i den anställning han har innehaft” i Lagrådets förslag kan Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;enligt vår mening missuppfattas på det sättet att en avräkning inte skall&lt;br&gt;ske för inkomst av sådan anställning som arbetstagaren alltjämt har när&lt;br&gt;beräkningen görs. Behålls det remitterade förslaget i denna del finns det&lt;br&gt;för övrigt inte anledning att på det sätt Lagrådet föreslagit hålla isär&lt;br&gt;faktisk och fiktiv anställning i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av det anförda vidhåller regeringen i denna del det förslag&lt;br&gt;till lagtext som lagts fram i lagrådsremissen. Det bör för tydlighets skull&lt;br&gt;framhållas att uttrycket ”annan anställning” självfallet omfattar även den&lt;br&gt;situationen att arbetstagaren efter konkursen nyanställs i samma verk-&lt;br&gt;samhet som den konkursgäldenären bedrivit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet har anfört bör bedömningen av om arbetstagaren borde&lt;br&gt;ha godtagit anställningserbjudandet ske på samma sätt som om frågan&lt;br&gt;hade gällt arbetstagarens rätt till arbetslöshetsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.8 Delägares förmånsrätt för löne- och pensionsfordringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En arbetstagare, som själv eller tillsammans&lt;br&gt;med närstående senare än sex månader före konkursansökningen&lt;br&gt;har ägt minst en femtedel av företaget, eller hans efterlevande,&lt;br&gt;skall inte ha förmånsrätt för löne- eller pensionsfordringar. Det-&lt;br&gt;samma skall gälla även när andelen har ägts av en närstående till&lt;br&gt;arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget. RSV, Kronofogdemyndigheterna i Stockholms län, i Göte-&lt;br&gt;borgs och Bohus län och i Västerbottens län samt Föreningen Sveriges&lt;br&gt;Kronofogdar har föreslagit att regeln skärps ytterligare på ett sådant sätt&lt;br&gt;att tiden, då innehavet måste ha varit avvecklat, utsträcks till ett år före&lt;br&gt;konkursansökningen. Kronofogdemyndigheten i Kronobergs län har&lt;br&gt;föreslagit att även företagsledare, som inte äger någon andel i företaget,&lt;br&gt;skall uteslutas. Kronofogdemyndigheten i Malmöhus län har ansett en&lt;br&gt;absolut tidsgräns för när avveckling skall senast ha skett som mindre&lt;br&gt;lämpligt och föreslagit att innehavet ställs i relation till tidpunkten för&lt;br&gt;obeståndets inträde eller då allvarlig risk för obestånd förelåg. Krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten har också ansett att personer i ledningen för ideella&lt;br&gt;föreningar och stiftelser inte bör ha förmånsrätt för lönefordringar. SAF&lt;br&gt;har framfört att lönegarantiavgiften beträffande de arbetstagargrupper&lt;br&gt;som genom den föreslagna regeln utesluts från förmånsrätt bör tas bort.&lt;br&gt;Liknande synpunkter har framförts även av Företagarnas Riksorganisa-&lt;br&gt;tion. NUTEK, TCO och SACO har avstyrkt förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Om konkursgäldenären är näringsid-&lt;br&gt;kare, krävs enligt de regler som gäller i dag att arbetstagaren själv eller&lt;br&gt;jämte närstående äger en väsentlig andel av företaget och själv har ett&lt;br&gt;väsentligt inflytande över dess verksamhet, för att arbetstagaren skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara utesluten från förmånsrätt och lönegaranti för sin löne- eller pen- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;sionsfordring. Det sagda gäller även om konkursgäldenären är juridisk&lt;br&gt;person utan att vara näringsidkare, t.ex. en stiftelse eller en ideell före-&lt;br&gt;ning, 12 § tredje stycket FRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har framhållit har regeln, som i princip har varit&lt;br&gt;oförändrad sedan förmånsrättslagen trädde i kraft, varit utsatt för viss&lt;br&gt;kritik alltsedan sin tillkomst. Redan under remissbehandlingen av för-&lt;br&gt;slaget till förmånsrättslag riktades sålunda kritik mot lagtextens utform-&lt;br&gt;ning beträffande det här ifrågavarande avsnittet. Uttrycken väsentlig&lt;br&gt;andel och väsentligt inflytande ansågs obestämda och man befarade att&lt;br&gt;de skulle leda till skönsmässiga bedömningar. Preciceringar ansågs&lt;br&gt;därför önskvärda. På senare år har regeln kritiserats från en annan&lt;br&gt;utgångspunkt, nämligen att det borde anses tillräckligt om en arbets-&lt;br&gt;tagare antingen själv eller genom närstående ägde en väsentlig andel i&lt;br&gt;företaget eller hade ett väsentligt inflytande över dess verksamhet, för&lt;br&gt;att han skulle vara utesluten från förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den genomgång av rättspraxis som finns i utredningsbetänkandet får&lt;br&gt;anses visa, att de som har kritiserat regeln för att innehålla uttryck som&lt;br&gt;är obestämda har fått rätt. Båda uttrycken ”en väsentlig andel” och ”ett&lt;br&gt;väsentligt inflytande” har således inneburit svårigheter vid tillämp-&lt;br&gt;ningen. Av genomgången kan utläsas att inte ens en så stor ägarandel&lt;br&gt;som 29 % kan anses utgöra en väsentlig andel, om andra aktieägare har&lt;br&gt;aktieposter av samma storleksordning som arbetstagarens. Vidare har&lt;br&gt;kravet att arbetstagaren även måste ha ett väsentligt inflytande i före-&lt;br&gt;taget i ett visst fall lett till att ett innehav om 40 % av aktierna inte har&lt;br&gt;uteslutit från förmånsrätt och lönegaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan omnämnas, att även den norska lagstiftning-&lt;br&gt;en tidigare innehöll en begränsningsregel av liknande innebörd som den&lt;br&gt;vi har. Enligt regeln undantogs från förmånsrätt lönefordringar till&lt;br&gt;arbetstagare som ”utovde eller kunne utove en vesentlig innflytelse över&lt;br&gt;skyldnerens forretning i kraft av sin stilning som leder av forretningen&lt;br&gt;eller i kraft av sin eller sine närståendes eierandel i forretningen”. Re-&lt;br&gt;geln, som ansågs ha lett till problem i den praktiska tillämpningen, har&lt;br&gt;ändrats från den 1 juli 1992 till att avse bl.a. arbetstagare som ”selv&lt;br&gt;eller sammen med sine närstående har hatt eierandel i virksomheten på&lt;br&gt;minst 20 prosent” (Lov 8. juni 1984 nr. 59 om fordringshavemes dek-&lt;br&gt;ningsrett, § 9-3). Ägarandelen måste vidare ha avvecklats senast sex&lt;br&gt;månader före fristdagen för att fordringen skall komma i fråga för för-&lt;br&gt;månsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har framhållit, kan man hävda att den nuvarande&lt;br&gt;svenska regelns utformning är lämplig ur den synpunkten att den med-&lt;br&gt;ger stor frihet vid bedömning av förhållandena i det enskilda fallet, en&lt;br&gt;fördel som även har lyfts fram i SACO:s remissyttrande. Samtidigt&lt;br&gt;skapar en så utformad regel stor osäkerhet. Det innehåll bestämmelsen&lt;br&gt;har kommit att få genom rättspraxis har vidare inneburit en relativt&lt;br&gt;generös förmånsrätt för den kategori av arbetstagare som både äger och&lt;br&gt;leder företaget. De skäl som har motiverat att vi i det föregående har&lt;br&gt;föreslagit vissa begränsningar i förmånsrätten för arbetstagares löne- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;40&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och pensionsfordringar talar också för ytterligare begränsningar i för- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;månsrätten för den här ifrågavarande personkategorin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi ansluter oss också till utredningens bedömning att den som har en&lt;br&gt;ledande befattning i företaget, men inte har några ägarintressen i det,&lt;br&gt;inte bör drabbas av hårdare inskränkningar i förmånsrättshänseende än&lt;br&gt;vad som gäller för andra arbetstagare. Det kan visserligen anses, att de&lt;br&gt;bedömningar som en person i företagsledande ställning har gjort ibland&lt;br&gt;kan ha bidragit till att företaget har kommit på obestånd. Lika lite som&lt;br&gt;andra arbetstagare bör han emellertid ”straffas” för eventuella felbe-&lt;br&gt;dömningar genom att hans lönefordring utesluts från förmånsrätt. Man&lt;br&gt;bör också komma ihåg att den som inte äger någon andel i företaget i&lt;br&gt;allmänhet inte har någon fördel av att företaget försätts i konkurs, utan&lt;br&gt;förlorar sin anställning som alla andra. Med fördel åsyftar vi i detta&lt;br&gt;sammanhang bl.a. den sanering av skulder som ibland blir resultatet av&lt;br&gt;en konkurs och som i vissa fall kan anses som en fördel för ägarna av&lt;br&gt;den konkursdrabbade verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att denna kategori arbetstagare inte undantas från förmånsrätt&lt;br&gt;riskeras inte heller att personer i ledande befattningar lämnar företaget&lt;br&gt;redan vid ett hot om en framtida konkurs, vilket kunde få till följd att&lt;br&gt;företagets ställning förvärrades ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningsregeln bör sålunda endast ta sikte på den kategori av ar-&lt;br&gt;betstagare som har ägarintressen i företaget. Med hänsyn till de tillämp-&lt;br&gt;ningssvårigheter som den nuvarande regeln har gett upphov till, bör den&lt;br&gt;nya bestämmelsen vidare utformas så att storleken på den ägarandel&lt;br&gt;som skall utesluta från förmånsrätt klart framgår av lagtexten. Mot en&lt;br&gt;sådan regel kan visserligen invändas att den blir lätt att kringå genom&lt;br&gt;att andelarna fördelas så att ingen uppnår den erforderliga storleken.&lt;br&gt;Som utredningen har påpekat, kan emellertid även den regel som gäller&lt;br&gt;i dag kringås på detta sätt. Genom den rättspraxis som numera finns&lt;br&gt;angående dess tillämpning kan den intresserade nämligen bilda sig en&lt;br&gt;relativt god uppfattning om hur stor andelen får vara utan att den anses&lt;br&gt;som väsentlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika all ovisshet om när begränsningsregeln skall vara&lt;br&gt;tillämplig bör av den vidare framgå när ägandet senast skall ha avveck-&lt;br&gt;lats för att förmånsrätt för en löne- eller pensionsfordring skall komma&lt;br&gt;i fråga. Om konkursgäldenären är näringsidkare, bör förmånsrätten&lt;br&gt;således inte omfatta arbetstagare som själv eller tillsammans med närstå-&lt;br&gt;ende senare än sex månader före konkursansökningen har ägt en femte-&lt;br&gt;del eller mer i företaget. Som har påpekats av Stockholms tingsrätt och&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet bör det även tyd-&lt;br&gt;ligare än enligt utredningens förslag framgå av lagtexten att, på sätt som&lt;br&gt;gäller redan i dag, även närståendes ägande skall vara diskvalificerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En på detta sätt utformad begränsningsregel innebär så stora fördelar&lt;br&gt;för förvaltare, tillsynsmyndigheter i konkurs och andra som skall tilläm-&lt;br&gt;pa regeln, att de enligt vår mening klart överväger de eventuella nack-&lt;br&gt;delar som ett angivande av en bestämd ägarandel i dessa sammanhang&lt;br&gt;kan medföra. Samtidigt ökas rättssäkerheten genom att en arbetstagare&lt;br&gt;kommer att kunna förutse i vilka situationer hans löne- eller pensions-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fordring kan komma att bli utan det skydd förmånsrätten och den därav Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;beroende lönegarantin innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att den andel som utesluter från förmånsrätt bestäms till en&lt;br&gt;femtedel uppnås även en önskvärd begränsning av förmånsrätten för&lt;br&gt;ägare av företag i förhållande till vad som gäller för närvarande. Som&lt;br&gt;har framgått tidigare utesluter sålunda vår nuvarande begränsningsregel&lt;br&gt;inte arbetstagare med en ägarandel om 29 % eller, i vissa fall, t.o.m.&lt;br&gt;40 %, från förmånsrätt. Redan den som äger en femtedel eller 20 % av&lt;br&gt;ett företag får emellertid anses ha ett sådant intresse i och inflytande&lt;br&gt;över dess verksamhet, att han inte bör ha förmånsrätt eller lönegaranti&lt;br&gt;för sin löne- eller pensionsfordring mot företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den föreslagna regeln kan invändas att den i vissa fall kan kom-&lt;br&gt;ma att drabba hårt t.ex. en familjemedlem med endast en underordnad&lt;br&gt;befattning vid företaget. Genom att själv eller tillsammans med en&lt;br&gt;närstående äga en femtedel av företaget skiljer sig emellertid även en&lt;br&gt;sådan arbetstagares situation på ett avgörande sätt från deras som endast&lt;br&gt;är anställda vid företaget. Det torde också ligga i sakens natur att an-&lt;br&gt;ställningsförhållandena för en arbetstagare som arbetar i ett företag som&lt;br&gt;delvis ägs av honom själv eller nära släktingar till honom sällan är helt&lt;br&gt;jämförbara med vad som gäller för andra anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare kan mot regeln invändas att den kan få orimliga konsekvenser&lt;br&gt;i situationer där någon arbetstagare har en andel strax under gränsen&lt;br&gt;och en annan har en andel strax over. Sådana konsekvenser är emeller-&lt;br&gt;tid närmast ofrånkomliga om man vill skapa en begränsningsregel som&lt;br&gt;är någorlunda lätt att tillämpa. Det torde också vara så att de flesta&lt;br&gt;regler som begränsar en krets personer som kan komma ifråga för en&lt;br&gt;viss förmån, kan leda till konsekvenser som kan synas orimliga i det&lt;br&gt;enskilda fallet. De administrativa och andra fördelar som regeln medför&lt;br&gt;överväger emellertid enligt vår mening stort dess eventuella nackdelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningsförslaget bör i regelns tillämpningsområde inte,&lt;br&gt;såsom fallet är i dag, innefattas även den situationen att konkursgälde-&lt;br&gt;nären är en juridisk person utan att vara näringsidkare, dvs. i allmänhet&lt;br&gt;en stiftelse eller en ideell förening. Vi instämmer i denna bedömning.&lt;br&gt;Som har påpekats av bl.a. riksdagens lagutskott har det varit oklart vad&lt;br&gt;den nuvarande regeln har inneburit i fråga om personer i ledande ställ-&lt;br&gt;ning i stiftelser och ideella föreningar (bet. 1991/92:LU6 s. 17 och&lt;br&gt;1991/92:LU37 s.20). På sätt som har anmärkts saknar dessa typer av&lt;br&gt;juridiska personer regelmässigt delägare. Den nu gällande regelns krav&lt;br&gt;på väsentlig andel har därför, trots att regeln enligt sin lydelse skall&lt;br&gt;tillämpas även i dessa fall, knappast någonsin varit uppfyllt. Inte heller&lt;br&gt;den av oss föreslagna regeln kommer att kunna tillämpas i dessa situa-&lt;br&gt;tioner. På sätt som Riksskatteverket har anfört, bör det såvitt avser de&lt;br&gt;här ifrågavarande personkategorierna vara tillfyllest, att aktualisera&lt;br&gt;tillämpningen av den generella missbruksregeln i lönegarantilagen som&lt;br&gt;vi kommer att föreslå i det följande, när så kan vara påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.9 Semesterlön som har betalats i förskott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vid konkurs skall inte utgå betalning för se-&lt;br&gt;mesterlön som tidigare har erhållits i förskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Överenstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser, som har berört frågan, har&lt;br&gt;tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Om en arbetstagare har mottagit se-&lt;br&gt;mesterlön i förskott gäller som huvudregel enligt 29 § semesterlagen&lt;br&gt;(1977:480, SemL), att sådan semesterlön skall dras av från arbetstaga-&lt;br&gt;ren tillkommande semesterersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln är emellertid försedd med vissa undantag. Förskottssemester-&lt;br&gt;lön skall sålunda inte dras av bl.a. om anställningen har upphört på&lt;br&gt;grund av uppsägning från arbetsgivarens sida, som beror på förhållande&lt;br&gt;som inte hänför sig till arbetstagaren personligen. Denna undantagsregel&lt;br&gt;är tillämplig t.ex. vid en uppsägning i samband med en konkurs och&lt;br&gt;innebär då att en arbetstagares lönefordring avseende semesterersättning&lt;br&gt;beräknas utan avdrag för redan erhållen förskottssemesterlön. Denna&lt;br&gt;fordring kommer därigenom, om övriga förutsättningar är för handen,&lt;br&gt;att också ersättas genom lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framgått tidigare synes enligt den undersökning avseende&lt;br&gt;lönegarantiutbetalningar, som SCB har utfört på utredningens uppdrag,&lt;br&gt;över 25 % av all utbetald lönegarantiersättning i dag avse fordringar på&lt;br&gt;semesterlön och semesterersättning. När vi tidigare har föreslagit vissa&lt;br&gt;inskränkningar i lönefordringamas förmånsrätt har förslaget innefattat&lt;br&gt;även begränsningar i förmånsrätten för fordringar på semesterlön och&lt;br&gt;semesterersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör man som utredningen har föreslagit även ge-&lt;br&gt;nomföra den förändringen, att ovan nämnda undantag i semesterlagen&lt;br&gt;inte skall tillämpas om uppsägning sker till följd av konkurs. Det kan&lt;br&gt;visserligen vara berättigat att arbetstagare har rätt till semesterersättning&lt;br&gt;utan avdrag för en redan tidigare erhållen semesterlön, om anställningen&lt;br&gt;upphör på grund av omständighet över vilken arbetstagaren inte råder.&lt;br&gt;Som framgår av 29 § tredje stycket SemL kan detta vara fallet bl.a. om&lt;br&gt;anställningen upphör på grund av arbetstagarens sjukdom eller till följd&lt;br&gt;av att arbetsgivaren i väsentlig mån har åsidosatt sina åligganden mot&lt;br&gt;arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När anställningsavtal upphör till följd av en konkurs är situationen&lt;br&gt;emellertid något annorlunda. Anställningsavtalen bringas sålunda att&lt;br&gt;upphöra för samtliga arbetstagare. Men inte endast arbetstagarna drab-&lt;br&gt;bas, utan även företagets övriga borgenärer. En stor del av arbetstagar-&lt;br&gt;nas fordringar i en konkurs är skyddade genom reglerna om förmånsrätt&lt;br&gt;och lönegaranti. För många borgenärer innebär emellertid konkursen att&lt;br&gt;de inte får någon utdelning för sina fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund synes det inte rimligt att arbetstagare skall&lt;br&gt;kunna få betalning för en fordring för vilken ersättning har utgått redan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidigare i form av förskottssemesterlön. Semesterlagens huvudregel, Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;nämligen att semesterersätningen skall minskas med erhållen förskotts-&lt;br&gt;semesterlön, bör således gälla även i dessa situationer. På detta sätt&lt;br&gt;undviker man även att lönegarantiersättning utgår för fordringen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Regler mot missbruk förs in i lönegarantilagen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;6.1 En regel om två års karenstid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Lönegaranti skall kunna lämnas endast en&lt;br&gt;gång under en tidsperiod om två år för lönefordringar som har&lt;br&gt;uppstått i huvudsakligen samma verksamhet. Denna karensregel&lt;br&gt;skall inte gälla, om arbetstagaren har anvisats anställningen av&lt;br&gt;den offentliga arbetsförmedlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Överensstämmer huvudsakligen, utom beträffan-&lt;br&gt;de karenstidens längd, med regeringens förslag. Utredaren har föreslagit&lt;br&gt;att karenstiden skall uppgå till ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget eller lämnat det utan erinran. RSV har framfört att det av-&lt;br&gt;görande för regelns tillämpning bör vara, om lönefordringen har upp-&lt;br&gt;stått i en verksamhet som bedrivs av samma ägarkrets. Kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten i Stockholm har godtagit utredarens förslag, men ansett att&lt;br&gt;regeln bör utsträckas till att avse även fordringar som har uppstått i en&lt;br&gt;annan verksamhet som drivs av samma ägarintressen. Kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten i Västerbottens län har föreslagit att karenstiden utsträcks till&lt;br&gt;två år. NUTEK har framhållit att regeln bör medge undantag för återan-&lt;br&gt;ställning efter en seriös rekonstruktion. Förslaget har avstyrkts av LO,&lt;br&gt;TCO, SACO och Kronofogdemyndigheten i Malmöhus län som orättvist&lt;br&gt;mot arbetstagare. Göteborgs tingsrätt har avstyrkt förslaget på den&lt;br&gt;grunden att regeln sannolikt skulle bli svår att tillämpa. Både Kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten i Kronobergs län och Konkursförvaltarkollegiernas&lt;br&gt;Förening har avstyrkt förslaget under hänvisning till att de förfaranden&lt;br&gt;som regeln riktar sig mot i huvudsak endast förekommer i storstadsom-&lt;br&gt;råden och bara inom vissa branscher. Sveriges Ackordscentral har&lt;br&gt;förklarat att Ackordscentralen inte tror på värdet av bestämmelser av&lt;br&gt;det ifrågavarande slaget och avstyrkt från att regeln införs. Föreningen&lt;br&gt;Sveriges Kronofogdar har anmärkt att regeln komplicerar och fördyrar&lt;br&gt;lönegarantihanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Flertalet av de förslag som vi har&lt;br&gt;lämnat i de föregående har tagit sikte på de problem med lönegarantin&lt;br&gt;som har påtalats både i riksdagsmotioner och i den allmänna debatten&lt;br&gt;under senare år. Såväl avkortningen av tiden för lönefordringamas&lt;br&gt;förmånsrätt som den föreslagna skärpningen av avräkningsreglema&lt;br&gt;syftar således till att minska möjligheterna till spekulation på garantins&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bekostnad, utan att arbetstagarnas grundskydd för lönefordringar för- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;sämras på ett oacceptabelt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa regler är emellertid avsedda att gälla generellt. För att komma&lt;br&gt;till rätta med vissa speciella former av användning av lönegarantin&lt;br&gt;krävs det dessutom regler som direkt tar sikte på de avsedda situationer-&lt;br&gt;na.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har lönegarantisystemet kritiserats framför allt från&lt;br&gt;den utgångspunkten att garantin påverkar konkurrensen negativt. Ex-&lt;br&gt;empel har anförts på verksamheter som inom en tidsperiod av några år&lt;br&gt;har gått i konkurs ett flertal gånger och efter varje konkurs har rekon-&lt;br&gt;struerats på nytt med i huvudsak samma rörelseinriktning. Kritiken har&lt;br&gt;gått ut på att rekonstruktionerna har skett med användning av lönega-&lt;br&gt;rantin. Man har därvid anfört att förfaranden av detta slag medför att&lt;br&gt;konkurrensen snedvrids, dels genom att de ifrågavarande företagen&lt;br&gt;genom lönegarantin tillgodogör sig en subvention av sina lönekostnader,&lt;br&gt;dels också då upprepade rekonstruktioner av på sikt inte livskraftiga&lt;br&gt;företag bidrar till en överetablering inom branschen med eventuella&lt;br&gt;konkurser för andra företag inom samma verksamhetsområde som följd.&lt;br&gt;Som utredningen har konstaterat, är det också rimligt att anta att om en&lt;br&gt;verksamhet, t.ex. en taxirörelse, går i konkurs ett flertal gånger och&lt;br&gt;rekonstrueras varje gång med i huvudsak samma personal som får sina&lt;br&gt;lönefordringar i allt fall delvis ersatta genom lönegarantin, så påverkar&lt;br&gt;detta konkurrenssituationen för andra företag i branschen negativt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar att strykas under, att lönegarantin inte är avsedd att an-&lt;br&gt;vändas på detta sätt. Den är inte avsedd att utgöra ett stöd varigenom&lt;br&gt;verksamheter med dålig lönsamhet rekonstrueras, kanske upprepade&lt;br&gt;gånger. Den bör inte heller kunna användas för att förmå arbetstagare&lt;br&gt;att stanna kvar i verksamheter, som saknar lönsamhet på sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En verksamhet som går i konkurs upprepade gånger, varvid löneford-&lt;br&gt;ringama betalas genom lönegarantin, innebär vidare en inte åsyftad&lt;br&gt;belastning på lönegarantifonden. Som Kronofogdemyndigheten i Krono-&lt;br&gt;bergs län och Konkursförvaltarkollegiemas Förening har invänt är det&lt;br&gt;säkerligen så att de här berörda förfarandena ännu så länge är mest&lt;br&gt;frekventa i storstadsområden och endast inom vissa branscher. Om&lt;br&gt;förfaranden av detta slag skulle accepteras, kan det emellertid befaras&lt;br&gt;att tillvägagångssättet kommer att sprida sig, med kraftiga kostnadsök-&lt;br&gt;ningar för lönegarantifonden som följd. En sådan utveckling vore inte&lt;br&gt;godtagbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har anfört kan de här ifrågavarande sätten att an-&lt;br&gt;vända garantin inte förhindras, utan att de arbetstagare, som arbetar i&lt;br&gt;sådana verksamheter, berörs. Lönegarantin är primärt en ersättning till&lt;br&gt;arbetstagare. Efterstävar man att denna ersättning inte skall kunna kom-&lt;br&gt;ma till användning i vissa fall, är det sålunda arbetstagares möjligheter&lt;br&gt;att få ut garantiersättning för sina lönefordringar i de fallen som måste&lt;br&gt;förändras. Det blir alltså nödvändigt att begränsa arbetstagares möjlig-&lt;br&gt;heter att få sina fordringar ersatta genom lönegarantin vid upprepade&lt;br&gt;konkurser av en verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför, för att komma till rätta med de negativa effekterna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för bl.a. konkurrensen som de här beskrivna förfarandena utan tvekan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medför, att det i lönegarantilagen förs in en ”karensregel” av det slag Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;som utredningen har föreslagit. Som Kronofogdemyndigheten i Väster-&lt;br&gt;bottens län har framhållit, torde emellertid den av utredningen före-&lt;br&gt;slagna karenstiden om ett år vara alltför kort för att regeln skall få den&lt;br&gt;effekt som åsyftas. Karenstiden bör sålunda bestämmas till två år och&lt;br&gt;bedömningen skall avse om arbetstagaren inom denna tid har tillerkänts&lt;br&gt;garantiersättning. Den av oss föreslagna regeln får då följande innehåll.&lt;br&gt;En arbetstagare som inom två år före konkursbeslutet har för en löne-&lt;br&gt;fordring, som har uppstått i huvudsakligen samma verksamhet, tiller-&lt;br&gt;känts ersättning genom garantin, skall inte ha rätt till garantiersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantiersättning bör enligt vår mening emellertid kunna utgå även i&lt;br&gt;sådana fall, om arbetstagaren har anvisats anställningen av den offent-&lt;br&gt;liga arbetsförmedlingen. Detta undantag hade inte föreslagits av utred-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den karenstid som vi föreslår uppgår sålunda till två år. Både den&lt;br&gt;finska och den norska lönegarantilagstiftningen innehåller regler, som&lt;br&gt;tar sikte på att försöka begränsa lönegarantins användning vid likartade&lt;br&gt;förfaranden som här är i fråga. I båda dessa länder är den tid under&lt;br&gt;vilken arbetstagaren utestängs från lönegarantin bestämd till tre år.&lt;br&gt;Enligt vår mening skulle en så lång karenstid emellertid medföra en&lt;br&gt;alltför stor inskränkning i arbetstagarnas löneskydd. Det är vidare så,&lt;br&gt;att de förfaranden, som det synes mest angeläget att stävja, är de där&lt;br&gt;samma verksamhet går i konkurs flera gånger under en relativt kort tid.&lt;br&gt;Det är också dessa förfaranden som kan sägas utgöra en oacceptabel&lt;br&gt;belastning på lönegarantifonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förvaltaren vid sin bedömning av lönegarantifrågan skall&lt;br&gt;kunna kontrollera, om arbetstagaren har tillerkänts garantiersättning&lt;br&gt;inom två år före konkursen, är det nödvändigt att alla lönegarantiären-&lt;br&gt;den registreras. Vi återkommer till denna fråga i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hjälp av de uppgifter om ett tidigare tillfälle då arbetstagaren&lt;br&gt;har tillerkänts garantiersättning, som förvaltaren kan inhämta från regi-&lt;br&gt;stret, bör förvaltaren kunna avgöra om de lönefordringar, för vilka&lt;br&gt;arbetstagaren nu vill ha betalt enligt garantin, har uppstått i huvudsakli-&lt;br&gt;gen samma verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förvaltarens handhavande av konkursboet ingår bl.a. att sätta sig in&lt;br&gt;i orsakerna till konkursgäldenärens obestånd. I allmänhet torde förvalta-&lt;br&gt;ren därvid inte kunna undgå att sätta sig in i konkursgäldenärens för-&lt;br&gt;hållanden i vart fall under det senaste året före konkursen, även om&lt;br&gt;hans undersökningar härvidlag oftast sträcker sig betydligt längre till-&lt;br&gt;baka. Visar det sig att konkursgäldenärens verksamhet har påbörjats&lt;br&gt;under de senaste två åren genom att en rörelse som tidigare har gått i&lt;br&gt;konkurs har rekonstruerats av gamla ägare eller genom att ett konkurs-&lt;br&gt;bos verksamhet har övertagits av annan, torde det inte ställa till större&lt;br&gt;svårigheter för förvaltaren att identifiera om den verksamhet, i vilken&lt;br&gt;lönefordringama nu har uppstått, är huvudsakligen den samma som den&lt;br&gt;där arbetstagaren även tidigare har tillerkänts ersättning enligt garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även här gäller det emellertid, på samma sätt som beträffande de&lt;br&gt;föreslagna skärpningarna av avräkningsreglema, att rikta in sig på de &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förfaranden som verkligen står i strid med lönegarantins syfte. Om ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkursbos rörelse består av flera enheter och en av dem utgörs av en Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;tidigare konkursdrabbad verksamhet som har övertagits, bör regeln&lt;br&gt;sålunda inte komma till användning. Regeln bör inte heller komma till&lt;br&gt;användning i de fall att övertagandet har avsett en konkursdrabbad&lt;br&gt;rörelses maskinpark eller andra inventarier, som efter övertagandet har&lt;br&gt;använts till en annan typ av produktion än tidigare. En mindre ändring&lt;br&gt;av verksamhetsinriktningen, som t.ex. när en restaurangrörelse efter&lt;br&gt;övertagandet går över till att endast servera vegetarisk mat eller för-&lt;br&gt;vandlas till salladsbar eller liknande, bör däremot inte utesluta att&lt;br&gt;lönefordringama kan anses ha uppstått i huvudsakligen samma verksam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med den nya regeln är sålunda inte att hindra sund rekonstruk-&lt;br&gt;tion av konkursföretag eller normala övertaganden av konkursboens&lt;br&gt;inkråm. Vad regeln riktar sig mot är de inledningsvis beskrivna för-&lt;br&gt;farandena där rekonstruktion efter en konkurs blivit en regel och vilka&lt;br&gt;innebär att arbetstagare knuts med användandet av lönegarantin till&lt;br&gt;verksamheter som saknar livskraft på sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser, däribland RSV, har framfört att regelns till-&lt;br&gt;lämpning borde anknytas till om verksamheten, där lönefordringama&lt;br&gt;har uppstått, har samma ägarkrets. Mot en sådan lösning talar att den&lt;br&gt;skulle erfordra, förutom en registrering av lönegarantibeslut, även en&lt;br&gt;registrering av ägarförhållandena i de konkursdrabbade verksamheterna.&lt;br&gt;Detta torde ställa krav på en betydligt mer omfattande kontrollapparat&lt;br&gt;än den begränsade registrering som vi kommer att föreslå i det följande.&lt;br&gt;En karensregel, knuten till vilka som har ägt företaget, vore vidare lätt&lt;br&gt;att kringå genom anlitande av bulvan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det avgörande skälet mot en sådan utformning av karensregeln är&lt;br&gt;emellertid regelns syfte, nämligen att hindra osund konkurrens. Det är&lt;br&gt;verksamheterna som konkurrerar med varandra på en marknad. Därför&lt;br&gt;är det också en inte avsedd subvention av en verksamhet med använd-&lt;br&gt;ning av lönegaranti som bör stävjas. En konkursdrabbad rörelses ägare&lt;br&gt;har i och för sig inte någon fördel av att lönegarantin kommer till an-&lt;br&gt;vändning vid en eventuell rekonstruktion, om inte hans rörelse, dvs.&lt;br&gt;verksamheten, drar nytta därav. Regelns syfte är alltså att hindra att en&lt;br&gt;viss verksamhet drar otillbörlig nytta av garantin. Att regeln i många&lt;br&gt;fall kommer att drabba även ägarna är emellertid ofrånkomligt, då det&lt;br&gt;förhållandet att verksamheten drabbas i allmänhet torde medföra ekono-&lt;br&gt;miska följder även för ägarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagarorganisationerna har i sina remissyttranden framhållit att&lt;br&gt;den föreslagna regeln kommer att slå orättvist mot arbetstagare, genom&lt;br&gt;att deras möjligheter att få lönegarantiersättning för sina lönefordringar&lt;br&gt;som har uppstått i en viss verksamhet begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan har framgått av det föregående, gör vi i vårt förslag un-&lt;br&gt;dantag för de fall att anställningen har anvisats arbetstagaren av den&lt;br&gt;offentliga arbetsförmedlingen. I sådana fall skall lönegarantin alltså även&lt;br&gt;fortsättningsvis ersätta arbetstagares fordringar utan hinder av om de&lt;br&gt;har uppstått i huvudsakligen samma verksamhet som tidigare garantier-&lt;br&gt;satta fordringar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall finns det enligt vår mening emellertid inte anledning att Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;godta att en arbetstagare, som redan har fått garantiersättning kanske&lt;br&gt;med upp till 100 000 kronor för sina lönefordringar, skall kunna stanna&lt;br&gt;kvar i den redan konkursdrabbade verksamheten i förlitan på att han,&lt;br&gt;även om verksamheten går i konkurs på nytt inom två år, skall kunna få&lt;br&gt;ytterligare fordringar ersatta genom garantin. En sådan ordning binder&lt;br&gt;arbetskraft i olönsamma verksamheter utan att erbjuda någon trygghet&lt;br&gt;för deras sysselsättning på sikt. Samtidigt innebär en på detta sätt åter-&lt;br&gt;kommande subvention av en verksamhets lönekostnader, att konkurren-&lt;br&gt;sen snedvrids för övriga företag i samma bransch.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 En allmän regel mot missbruk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En allmän regel mot missbruk av lönega-&lt;br&gt;rantin tas in i lönegarantilagen (1992:497). Regeln innebär att en&lt;br&gt;lönefordring inte ersätts av garantin om det finns grundad anled-&lt;br&gt;ning att anta, att en av förutsättningarna för den anställning eller&lt;br&gt;det anställningsvillkor på vilket fordringen grundar sig har varit&lt;br&gt;att betalning skulle ske helt eller delvis genom lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regering-&lt;br&gt;ens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget eller lämnat det utan erinran. Sveriges Advokatsamfund har&lt;br&gt;föreslagit att det för dessa fall även stadgas om obligatorisk återbetal-&lt;br&gt;ningsskyldighet av redan erhållna lönegarantimedel. RSV och NUTEK&lt;br&gt;har framfört att förslaget bör omformuleras så att den blir tillämplig&lt;br&gt;endast om det visas att de angivna förhållandena föreligger. LO, TCO&lt;br&gt;och SACO har avvisat förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den regel som vi har föreslagit i det&lt;br&gt;föregående avsnittet tar sikte på en speciell form av lönegarantianvänd-&lt;br&gt;ning som har påtalats under senare år. Enligt vår mening är det nödvän-&lt;br&gt;digt att lönegarantireglema dessutom kompletteras med en generell&lt;br&gt;regel riktad mot missbruk av garantin. Både den norska och den finska&lt;br&gt;lönegarantilagstiftningen innehåller regler avsedda att begränsa möjlig-&lt;br&gt;heterna till obehörigt utnyttjande av garantin. Sådana regler saknas&lt;br&gt;däremot helt i vår lönegarantilag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltaren kan redan i dag avslå en lönegarantiansökning, om han&lt;br&gt;finner det utrett att arbetstagaren inte har en lönefordring som berättigar&lt;br&gt;till garantiersättning. Med stöd av de nuvarande reglerna kan förvalta-&lt;br&gt;ren emellertid inte komma åt förfaranden där han visserligen hyser&lt;br&gt;starka misstankar om missbruk, men saknar möjligheter att genom&lt;br&gt;dokument eller på annat sätt visa att sådant verkligen föreligger. De&lt;br&gt;situationer som vi här tänker på är främst när det t.ex. en kort tid före&lt;br&gt;en konkurs har skett nyanställningar - måhända av släktingar - eller när&lt;br&gt;lönen till de anställda har höjts kraftigt före konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att alla former av missbruk av lönegarantin kan hin- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;dras så långt som möjligt. I annat fall kan hela lönegarantisystemet&lt;br&gt;komma att misskrediteras. Lönegarantin utgör ett viktigt skydd för&lt;br&gt;arbetstagarna vid arbetsgivarens konkurs. Regelsystemet bör dock vara&lt;br&gt;utformad så att man kan komma till rätta med situationer där missbruk&lt;br&gt;verkligen förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför att det i lönegarantilagen tas in en generell regel&lt;br&gt;riktad mot missbruk av garantin. En lönefordring bör således inte ersät-&lt;br&gt;tas genom garantin, om det kan antas att en av förutsättningarna för den&lt;br&gt;anställning eller det anställningsvillkoret på vilket fordringen grundar&lt;br&gt;sig har varit att betalning skulle utgå helt eller delvis genom lönegaran-&lt;br&gt;tin. På sätt Lagrådet har anfört bör det förhållandet, att det för paragra-&lt;br&gt;fens tillämpning erfordras att omständigheterna beträffande löneansprå-&lt;br&gt;ket med viss styrka talar för att det är fråga om missbruk av det an-&lt;br&gt;givna slaget, komma till uttryck i lagtexten. I enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag bör lagtexten sålunda förtydligas på denna punkt genom att det&lt;br&gt;anges att det skall finnas grundad anledning att anta att det i paragrafen&lt;br&gt;angivna förhållandet föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formulerad på detta sätt ger regeln förvaltaren möjlighet att avslå en&lt;br&gt;lönegarantiansökning i bl.a. sådana fall som har berörts ovan. Om&lt;br&gt;arbetstagaren för saken vidare till tingsrätt genom en ansökan om stäm-&lt;br&gt;ning mot staten, har han på sedvanligt vis bevisbördan för att han har&lt;br&gt;den fordring för vilken han yrkar ersättning från lönegarantin. Finner&lt;br&gt;tingsrätten att förhållandena är de i regeln beskrivna, bör yrkandet&lt;br&gt;avslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RSV och NUTEK har framfört att man i arbetstagares intresse borde&lt;br&gt;fordra att de nämnda förhållandena kunde visas föreligga. En så formu-&lt;br&gt;lerad regel torde emellertid inte medföra någon skillnad mot vad som&lt;br&gt;gäller redan i dag. Som tidigare har omnämnts kan förvaltaren nämligen&lt;br&gt;redan enligt nu gällande regler avslå en ansökning om lönegaranti om&lt;br&gt;han finner det utrett att arbetstagaren inte har en lönefordring som&lt;br&gt;berättigar till garantiersättning. De karakteristiska för bl.a. de former av&lt;br&gt;lönegarantimissbruk som vi har avsett här, är emellertid att arbetstaga-&lt;br&gt;ren och arbetsgivaren har agerat i samförstånd. Om en förvaltare skulle&lt;br&gt;vara tvungen att visa att de angivna förhållandena förelåg, kan man&lt;br&gt;befara att regeln nästan aldrig kom till användning på grund av bevis-&lt;br&gt;svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Advokatsamfund har aktualiserat frågan, om det inte för här&lt;br&gt;ifrågavarande fall borde föreskrivas en obligatorisk återbetalningsskyl-&lt;br&gt;dighet av redan erhållna lönegarantimedel. Enligt vår mening torde&lt;br&gt;emellertid återbetalningsregeln i 34 § LGL kunna komma i tillämpning&lt;br&gt;även i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 208&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Överväganden kring ett register över&lt;br&gt;lönegarantiärenden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens överväganden: Ett centralt register bör upprättas&lt;br&gt;över alla lönegarantiärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Utredaren har föreslagit att ett centralt register&lt;br&gt;upprättas över alla lönegarantiärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna har tillstyrkt för-&lt;br&gt;slaget eller lämnat det utan erinran. RSV har ifrågasatt om den nödvän-&lt;br&gt;diga kontrollen inte kan ske med hjälp av intyg. Kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten i Kronobergs län och Konkursförvaltarkollegiemas Förening har&lt;br&gt;framhållit att registrering av lönegarantiärenden kan komma att innebära&lt;br&gt;en kostsam byråkrati.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens överväganden: Det finns i dag ingen central&lt;br&gt;registrering av samtliga lönegarantiärenden. Detta innebär att det saknas&lt;br&gt;lättåtkomliga uppgifter t.ex. om utbetalningarnas storlek per arbetstaga-&lt;br&gt;re och vilka slag av lönefordringar som är mer frekvent förekommande.&lt;br&gt;På samma sätt saknas det uppgifter om en arbetstagare har tillerkänts&lt;br&gt;lönegarantiersättning i en tidigare konkurs. Som utredningen har på-&lt;br&gt;pekat framstår avsaknaden av en central registrering av lönegaranti-&lt;br&gt;ärenden som en brist i lönegarantisystemet, då den utan tvekan försvå-&lt;br&gt;rar uppföljningen av utbetalningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i det föregående föreslagit en karensregel som innebär, att&lt;br&gt;lönegaranti skall kunna utgå endast en gång under en tidsperiod om två&lt;br&gt;år för lönefordringar som har uppstått i huvudsakligen samma verksam-&lt;br&gt;het. På sätt som därvid anfördes, krävs det för regelns tillämpning att&lt;br&gt;alla lönegarantiärenden registreras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som RSV har framhållit, kunde kontrollen av om arbetstagaren har&lt;br&gt;tillerkänts garantiersättning tidigare i och för sig ske med hjälp av ett&lt;br&gt;intyg från arbetstagaren. Förvaltaren behöver för sin utredning emeller-&lt;br&gt;tid även ha besked om bl.a. dagen då arbetstagaren tillerkändes garanti-&lt;br&gt;ersättningen, arbetsgivarens namn och andra uppgifter, vilka man knap-&lt;br&gt;past kan begära att arbetstagaren har tillgång till. Ett av arbetstagaren&lt;br&gt;avlämnat intyg är således inte tillräckligt för att möjliggöra karensre-&lt;br&gt;gelns tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett centralt register över lönegarantiärenden bör således byggas upp.&lt;br&gt;Registeransvaret bör åvila RSV. Detta är naturligt redan av det skälet&lt;br&gt;att RSV är centralmyndighet för tillsynsmyndigheterna i konkurs. RSV&lt;br&gt;är också den myndighet som meddelar tillämpningsföreskrifter avseende&lt;br&gt;vissa lönegarantifrågor (14 § lönegarantiförordningen [1992:501]).&lt;br&gt;Registerfunktionen kan i och för sig med fördel lokaliseras utanför&lt;br&gt;Stockholmsområdet. 1 så fall kan även den myndighet som för registret&lt;br&gt;blir registeransvarig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter som förvaltare behöver ha tillgång till för att tillämpa&lt;br&gt;karensregeln och som bör registreras av det skälet är uppgifter för iden-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tifiering av arbetstagaren och arbetsgivaren, dvs. arbetstagarens respek- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;tive företagets namn, adress och person- eller organisationsnummer,&lt;br&gt;samt uppgift om datum för när arbetstagaren tillerkändes lönegaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registret kommer alltså att utgöra ett personregister i datalagens&lt;br&gt;(1973:289) mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i och för sig inte nödvändigt för karensregelns tillämpning att&lt;br&gt;även registrera hur stort garantibelopp arbetstagaren har tillerkänts. För&lt;br&gt;att underlätta en allmän uppföljning i form av statistik över lönegaran-&lt;br&gt;tiutbetalningar är det emellertid lämpligt att även dessa uppgifter regi-&lt;br&gt;streras. Som utredningen har framhållit saknas det idag lättåtkomliga&lt;br&gt;uppgifter om t.ex. utbetalningarnas storlek per arbetstagare och vilka&lt;br&gt;slag av lönefordringar som är oftast förekommande. Den nuvarande&lt;br&gt;uppbyggnaden av lönegarantisystemet ger inte heller någon möjlighet till&lt;br&gt;att ta fram uppgifter om lönegarantiutbetalningama t.ex. inom en viss&lt;br&gt;bransch. Som berörts i det föregående har utgifterna för lönegarantin&lt;br&gt;ökat kraftigt under senare år, jämförelsevis betydligt mer än antalet&lt;br&gt;konkurser, och det har förekommit ett icke avsett utnyttjande av garan-&lt;br&gt;tin. Vi anser att det mot denna bakgrund är angeläget att utforma regel-&lt;br&gt;systemet så att uppföljningen av utbetalningarna underlättas så mycket&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett register som det nu beskrivna bör författningsregleras (jfr. prop.&lt;br&gt;1990/91:60 och bet. 1990/91 :KU11). Lagrådet har ansett att en sådan&lt;br&gt;författning bör ha lagform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om registrets närmare utformning är föremål för övervägan-&lt;br&gt;den. Slutlig ställning till hur registret bör författningsregleras får därför&lt;br&gt;tas under den fortsatta beredningen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Länsstyrelserna bör handha utbetalnings-&lt;br&gt;funktionen även i fortsättningen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Utbetalningsfunktionen bör även i fort-&lt;br&gt;sättningen handhas av länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Frågan om utbetalningsfunktionen har berörts av&lt;br&gt;cirka en tredjedel av remissinstanserna. Majoriteten av dessa, däribland&lt;br&gt;RFV, Statskontoret, RSV samt flertalet av hörda kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heter och länsstyrelser, har delat utredarens bedömning. RRV har ansett&lt;br&gt;att alternativa utbetalningsmyndigheter borde ha utretts bättre och där-&lt;br&gt;vid lyft fram konkursförvaltama som de som kunde ha hand om utbetal-&lt;br&gt;ningarna. Även Kronofogdemyndigheten i Kronobergs län och Kammar-&lt;br&gt;kollegiet har ansett att utbetalningsfunktionen borde anförtros förvaltar-&lt;br&gt;na. Sveriges Ackordscentral har förordat att utbetalningsfunktionen&lt;br&gt;omhänderhas av kronofogdemyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Utbetalningarna av lönegaranti&lt;br&gt;har alltsedan lönegarantisystemet infördes handhafts av länsstyrelserna.&lt;br&gt;Den reformering av beslutsordning m.m., som genomfördes år 1992,&lt;br&gt;medförde ingen ändring vad gäller utbetalningsmyndighet. Däremot&lt;br&gt;innebar reformen att utbetalningsfunktionen renodlades genom att beslut&lt;br&gt;i avräkningsfrågor i fortsättningen skall fattas av förvaltare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av skälen till att lönegarantiutredningen fick i uppdrag att över-&lt;br&gt;väga hur utbetalningsfunktionen skall vara utformad i framtiden var att&lt;br&gt;länsstyrelserna i dag saknar all anknytning till konkursförfärandet i&lt;br&gt;övrigt. Det har därför ifrågasatts om länsstyrelserna inte borde befrias&lt;br&gt;även från uppgiften att utbetala garantiersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att länsstyrelserna skulle handha utbetalningarna av lönegarantibe-&lt;br&gt;lopp var inte heller ett självklart val när lönegarantisystemet infördes i&lt;br&gt;början av 1970-talet. I den promemoria, som låg till grund för proposi-&lt;br&gt;tionen med förslag till lag om statlig lönegaranti vid konkurs, föreslogs&lt;br&gt;i stället att centralmyndigheten för administration och förvaltning av&lt;br&gt;exekutionsväsendet. Exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON)&lt;br&gt;skulle ha utbetalningsuppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen lämnades förslaget visserligen utan erinran&lt;br&gt;av många remissinstanser, men flera förordade att uppgiften borde&lt;br&gt;anförtros länsstyrelserna. Till stöd härför framfördes att länsstyrelserna&lt;br&gt;enligt den då gällande länsstyrelseinstruktionen utövade den närmaste&lt;br&gt;tillsynen över kronofogdemyndigheterna och att det därför framstod som&lt;br&gt;särskilt lämpligt att länsstyrelserna även handhade uppgiften att utbetala&lt;br&gt;lönegaranti. Det bör i detta sammanhang erinras om att enligt 1970 års&lt;br&gt;lag om statlig lönegaranti vid konkurs fattades lönegarantibeslut i vad&lt;br&gt;som då kallades fattigkonkurser, och som nu närmast motsvaras av&lt;br&gt;konkurser utan bevakning, av kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen (prop. 1970:201 s. 73) konstaterade departements-&lt;br&gt;chefen att länsstyrelserna, liksom i och för sig EON, hade ett nära&lt;br&gt;samarbete med kronofogdemyndigheterna. Dessutom hade länsstyrelser-&lt;br&gt;na redan tidigare arbetsuppgifter av liknande karaktär. Enligt departe-&lt;br&gt;mentschefen kunde en rationell ordning för handläggning av lönegaran-&lt;br&gt;tiutbetalningama uppnås även om dessa fördelades på länsstyrelserna.&lt;br&gt;Genom denna lösning åstadkom man även en önskvärd decentralisering&lt;br&gt;av utbetalningarna, vilket skulle gagna samverkan mellan utbetal-&lt;br&gt;ningsmyndighet och konkursförvaltare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens förslag blev därför, att utbetalning av garantibelopp&lt;br&gt;och därmed sammanhängande administrativa frågor skulle ombesörjas&lt;br&gt;av länsstyrelserna. Detta framgick endast indirekt av 1970 års lag om&lt;br&gt;statlig lönegaranti vid konkurs, men fastslogs i 1 § förordningen&lt;br&gt;(1970:745) om statlig lönegaranti vid konkurs. Efter 1992 års lagänd-&lt;br&gt;ring framgår förhållandet numera direkt av lönegarantilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i den översyn av lönegarantisystemet som företogs under första&lt;br&gt;hälften av 1980-talet ingick bl.a. att överväga om utbetalningarna borde&lt;br&gt;handhas av arman myndighet än länsstyrelserna. Utredaren (A 1982:04)&lt;br&gt;ansåg att tillsynsmyndighetens granskning av lönegarantiärendena skulle&lt;br&gt;effektiviseras om myndigheten också hade hand om utbetalningen av&lt;br&gt;garantimedel. Med hänsyn till att kronofogdemyndigheterna saknade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egen ekonomiadministration vid den tiden ansåg sig utredaren emellertid Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;förhindrad att lämna förslag i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens överväganden togs upp i 1991 års kompletteringsproposi-&lt;br&gt;tion. Efter den omorganisation som hade kommit till stånd av kronofog-&lt;br&gt;demyndigheterna fanns det inte längre några formella hinder mot att ge-&lt;br&gt;nomföra en rationalisering av lönegarantiutbetalningama enligt de rikt-&lt;br&gt;linjer som hade framförts av utredaren. I kompletteringspropositionen&lt;br&gt;konstaterades därför att en omorganisation som innebar att utbetalnings-&lt;br&gt;funktionen fördes över från länsstyrelserna till kronofogdemyndigheter-&lt;br&gt;na borde genomföras och att denna reform borde träda i kraft senast&lt;br&gt;den 1 juli 1993 (prop. 1990/91:150 bil. 11:9 s.91 och bil. 11:12 s. 110).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi har berört ovan kom denna omorganisation emellertid inte till&lt;br&gt;stånd i samband med den förändring av lönegarantiärendenas besluts-&lt;br&gt;ordning m.m. som genomfördes 1992. I propositionen gjorde föredra-&lt;br&gt;gande statsrådet i stället den bedömningen att utbetalningarna av lönega-&lt;br&gt;ranti tills vidare skulle handhas av länsstyrelserna, men att dessa på&lt;br&gt;grund av sin bristande anknytning till konkursförfarandet i övrigt på sikt&lt;br&gt;borde befrias från denna arbetsuppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande frågan hur utbetalningsfunktionen borde ordnas för fram-&lt;br&gt;tiden gjorde statsrådet en annan bedömning än den som hade framförts&lt;br&gt;i 1991 års kompletteringsproposition. Resultatet av den utveckling som&lt;br&gt;pågick avseende samverkan mellan flera kronofogdemyndigheter och&lt;br&gt;mellan kronofogdemyndigheter och andra myndigheter i fråga om ad-&lt;br&gt;ministrativa stödfunktioner kunde nämligen förväntas leda till att endast&lt;br&gt;vissa kronofogdemyndigheter i framtiden själva skulle svara för löpande&lt;br&gt;personal- och ekonomiadministrativa funktioner. Den i kompletterings-&lt;br&gt;propositionen angivna lösningen framstod mot denna bakgrund inte&lt;br&gt;längre som självklar utan även andra alternativ borde övervägas. Riks-&lt;br&gt;dagen anslöt sig till denna bedömning (prop. 1991/92:139 s. 36-37, bet.&lt;br&gt;1991/92:LU37 s.15, rskr. 1991/92:318).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna har således haft hand om utbetalningsfunktionen&lt;br&gt;sedan lönegarantisystemets tillkomst, eller i över två decennier. Den&lt;br&gt;osäkerhet som under åren har rått beträffande frågan om funktionen&lt;br&gt;skall bli kvar hos länsstyrelserna kan visserligen antas ha inneburit en&lt;br&gt;belastning när det gällt deras möjligheter att planera verksamheten på&lt;br&gt;sikt. Att utbetalningarna fungerar väl har, som framhållits av utred-&lt;br&gt;ningen, omvittnats både från förvaltarhåll och av företrädare för arbets-&lt;br&gt;tagarorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid övervägande av om utbetalningsfunktionen bör flyttas från läns-&lt;br&gt;styrelserna, har man således att utgå ifrån att en sådan omorganisation&lt;br&gt;innebär, att en väl fungerande verksamhet skall läggas ner för att byg-&lt;br&gt;gas upp någon annanstans. De vinster i form av besparingar och ökad&lt;br&gt;effektivitet som en sådan reform medför, måste därför vara betydande&lt;br&gt;för att den skall framstå som motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt flera alternativ till länsstyrelserna som ut-&lt;br&gt;betalningsmyndighet. Ett av dessa är de allmänna försäkringskassorna,&lt;br&gt;som redan i dag handhar stora mängder av utbetalningar till enskilda.&lt;br&gt;Detta alternativ har ibland även förts fram i den allmänna debatten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under hänvisning till att den skulle ge ökade möjligheter till kontroll av&lt;br&gt;att lönegarantin inte missbrukas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de allmänna försäkringskassorna talar framför allt att utbetal-&lt;br&gt;ningsfunktionen skulle decentraliseras ytterligare, vilket skulle medföra&lt;br&gt;en ökad närhet mellan den utbetalande myndigheten och arbetstagarna.&lt;br&gt;Däremot saknar även de allmänna försäkringskassorna helt anknytning&lt;br&gt;till konkursförfärandet. Genom en sådan omorganisation skulle således&lt;br&gt;ingen förbättring uppnås i detta hänseende jämfört med vad som gäller&lt;br&gt;i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också svårt att se att en sådan reform skulle kunna medföra&lt;br&gt;några mer påtagliga vinster i form av ökade kontrollmöjligheter. Som&lt;br&gt;utredningen har framhållit har t.ex. missbruk i form av samtidig ersätt-&lt;br&gt;ning från lönegarantin och uppburen sjukpenning i princip omöjliggjorts&lt;br&gt;genom reglerna om sjuklön. Dessa innebär att ansvaret för sjukersätt-&lt;br&gt;ningen till arbetstagaren under de första 14 dagarna av en sjukperiod&lt;br&gt;normalt ligger hos arbetsgivaren (sjuklöneperiod). För att arbetstagaren&lt;br&gt;skall kunna få ersättning för denna period fordras att han skriftligen&lt;br&gt;anmäler sjukdomsfallet hos arbetsgivaren, dvs. vid konkurs hos förval-&lt;br&gt;taren. Om sjukperioden varar utöver denna 14-dagarsperiod och arbets-&lt;br&gt;tagaren därför för tiden därefter blir berättigad till sjukpenning som&lt;br&gt;betalas ut av den allmänna försäkringskassan, skall förvaltaren anmäla&lt;br&gt;sjukdomsfallet till försäkringskassan. Förvaltaren måste då också göra&lt;br&gt;en omprövning av ett eventuellt tidigare fattat lönegarantibeslut beträf-&lt;br&gt;fande den del av arbetstagarens fordring som kommer att ersättas ge-&lt;br&gt;nom sjukpenningen. Däremot omfattas den sjuklön som arbetsgivaren är&lt;br&gt;skyldig att utge under sjuklöneperioden av lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i dag totalt 25 allmänna försäkringskassor med sammanlagt&lt;br&gt;ca 400 lokalkontor. Enligt uppgifter som utredningen har inhämtat från&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket skulle försäkringskassornas resurskrav för hand-&lt;br&gt;havandet av utbetalningarna av lönegaranti räknat i antal årsarbetskraf-&lt;br&gt;ter betydligt överstiga det antal, ca 45-50 årsarbetskrafter, som i dag&lt;br&gt;handhar utbetalningarna hos länsstyrelserna. En resursåtgång på flera&lt;br&gt;hundra årsarbetskrafter hos försäkringskassorna har nämnts. Att utbetal-&lt;br&gt;ningsfunktionen skulle komma att kräva ett större antal årsarbetskrafter&lt;br&gt;hos försäkringskassorna än hos länsstyrelserna vore också naturligt till&lt;br&gt;följd av att en ökad decentralisering av utbetalningsfunktionen skulle&lt;br&gt;medföra, att utbetalningarna kom att omhänderhas av ett flertal lokal-&lt;br&gt;kontor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en del av försäkringskassornas personalbehov för utbetal-&lt;br&gt;ningsfunktionen skulle tillgodoses genom att personal som arbetar med&lt;br&gt;dessa frågor hos länsstyrelserna kunde få anställning hos försäkringskas-&lt;br&gt;sorna, kan det förutses att utbildningsbehovet i vart fall i inlednings-&lt;br&gt;fasen skulle bli betydande. De löpande kostnaderna för administrationen&lt;br&gt;av utbetalningarna torde vidare, med hänsyn till det starkt ökade perso-&lt;br&gt;nalbehovet, bli betydligt högre än i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det sagda framstår en flyttning av utbetalningsfunk-&lt;br&gt;tionen till de allmänna försäkringskassorna inte som en framkomlig väg.&lt;br&gt;En sådan reform skulle således medföra starkt ökade kostnader för&lt;br&gt;verksamheten utan andra synbarliga vinster än en ökad decentralisering&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av utbetalningarna. Som har framgått tidigare, har de arbetstagarorgani- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;sationer som utredningen har hört i frågan inte haft någon kritik mot&lt;br&gt;den nuvarande organisationen för bristande tillgänglighet för arbets-&lt;br&gt;tagare. En flyttning av utbetalningarna till de allmänna försäkringskas-&lt;br&gt;sorna framstår därför inte som motiverad heller av det skälet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan alternativ utbetalningsmyndighet som utredningen har över-&lt;br&gt;vägt, är kronofogdemyndigheterna. Som har framgått ovan har en re-&lt;br&gt;form med sådan inriktning varit på förslag även tidigare. För denna&lt;br&gt;lösning, som även har förordats av Sveriges Ackordscentral, talar&lt;br&gt;främst att kronofogdemyndigheterna har den önskvärda anknytningen&lt;br&gt;till konkurshanteringen genom att tillsynsmyndigheten i konkurs är en&lt;br&gt;del av kronofogdemyndigheterna. Det är vidare tillsynsmyndigheten i&lt;br&gt;konkurs som kan föra statens talan om ett lönegarantibeslut är felaktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har påpekat, bör man emellertid komma ihåg att ut-&lt;br&gt;betalningsfunktionen endast innebär just utbetalning av lönegarantime-&lt;br&gt;del, dvs. en praktisk hantering med utanordning av pengar till de be-&lt;br&gt;rättigade. Hanteringen innefattar sålunda ingen undersökning av att de&lt;br&gt;bakomliggande besluten är riktiga. Denna kontrollfunktion utövas i&lt;br&gt;stället redan i dag av tillsynsmyndigheten i konkurs. Det framstår inte&lt;br&gt;som sannolikt att förutsättningarna för denna kontrollfunktion skulle&lt;br&gt;komma att påverkas nämnvärt om kronofogdemyndigheterna också hade&lt;br&gt;hand om utbetalningarna av lönegaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhölls redan i propositionen till 1992 års lönegarantilag&lt;br&gt;pågår det vidare en utveckling avseende samverkan i fråga om admi-&lt;br&gt;nistrativa stödfunktioner mellan kronofogdemyndigheterna och mellan&lt;br&gt;kronofogdemyndigheter och andra myndigheter. I dag står det än mera&lt;br&gt;klart att löpande ekonomiadministrativa funktioner inom en nära framtid&lt;br&gt;kommer att koncentreras till endast ett mindre antal kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heter. Om utbetalningsfunktionen flyttas över till kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heterna är det bara dessa s.k. samordningsmyndigheter som kan handha&lt;br&gt;utbetalning av lönegarantimedel (jfr. prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 37 och&lt;br&gt;41-42). De positiva effekter på tillsynsmyndighetens kontrollfunktion&lt;br&gt;som reformen eventuellt kunde innebära skulle därmed gå förlorade på&lt;br&gt;de flesta håll. Samtidigt skulle utbetalningsmyndighetens tillgänglighet&lt;br&gt;för berörda arbetstagare försämras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket, Kronofogdemyndigheten i Kronobergs län och&lt;br&gt;Kammarkollegiet har i sina remissyttranden lyft fram möjligheten att&lt;br&gt;förlägga utbetalningsfunktionen hos förvaltarna, som också beslutar om&lt;br&gt;lönegaranti skall utgå. Som utredningen har anfört skulle en sådan&lt;br&gt;lösning i och för sig medföra större närhet till betalningsmottagama.&lt;br&gt;Även möjligheterna att förbättra kontrollen skulle sannolikt öka bl.a.&lt;br&gt;genom att förvaltaren genast när han fick anledning att ompröva ett&lt;br&gt;tidigare meddelat lönegarantibeslut skulle kunna stoppa vidare utbetal-&lt;br&gt;ningar till arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan reform skulle emellertid medföra att kostnaderna för ad-&lt;br&gt;ministrationen av utbetalningarna i princip kom att övervältras på kon-&lt;br&gt;kursbona genom att kostnaderna kom att ingå i förvaltarnas arvoden.&lt;br&gt;Detta skulle ytterst drabba konkursgäldenärens borgenärer genom att de &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medel som är tillgängliga för utdelning minskade. Med hänsyn till bl.a.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;leverantörernas utsatta ställning vid en konkurs kan man ifrågasätta om Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;en sådan ordning vore tillfredställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en sammantagen bedömning framstår sålunda inget av de alterna-&lt;br&gt;tiv till länsstyrelserna som har övervägts som invändningsfritt. Enligt&lt;br&gt;vår mening innebär inget av dem heller sådana fördelar att de motiverar&lt;br&gt;att man ändrar på den ordning som råder i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda leder till slutsatsen att länsstyrelserna även i framtiden bör&lt;br&gt;ha hand om utbetalningarna av lönegaranti. Som vi redan tidigare har&lt;br&gt;framhållit, fungerar utbetalningsverksamheten hos länsstyrelserna redan&lt;br&gt;i dag omvittnat väl. Genom att funktionen kvarblir hos länsstyrelserna&lt;br&gt;underlättas deras planering av verksamheten för framtiden och möjlig-&lt;br&gt;heterna till ytterligare rationaliseringar i form av t.ex. fortsatt utveck-&lt;br&gt;ling av ADB-stödet ökar. Denna utveckling kan förväntas leda till ytter-&lt;br&gt;ligare förbättringar i länsstyrelsernas effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har framhållit att det är angeläget att frågan om finansi-&lt;br&gt;ering av länsstyrelsernas verksamhet avseende utbetalningar löses. Vi&lt;br&gt;återkommer till denna fråga i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Kostnaderna för utbetalning m.m. skall belasta&lt;br&gt;lönegarantifonden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kostnaderna för utbetalningar av lönegaran-&lt;br&gt;ti m.m. skall belasta lönegarantifonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett fåtal av remissinstanserna har berört&lt;br&gt;denna fråga. Samtliga, utom Sveriges Ackordscentral som har avstyrkt&lt;br&gt;förslaget, har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Stats-&lt;br&gt;kontoret har framfört att även kostnaderna för en central registrering av&lt;br&gt;lönegarantiärenden bör bekostas av fonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vi har i det föregående gjort den&lt;br&gt;bedömningen, att utbetalningarna av lönegaranti även fortsättningsvis&lt;br&gt;bör handhas av länsstyrelserna. Som utredningen har framhållit, är det&lt;br&gt;angeläget att även frågan om bl.a. utbetalningsverksamhetens finansie-&lt;br&gt;ring nu får sin lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att kostnaderna för länsstyrelsernas verk-&lt;br&gt;samhet avseende utbetalningarna av lönegarantin bör belasta lönegaran-&lt;br&gt;tifonden. Även enligt vår mening är detta ett rimligt sätt att lösa finansi-&lt;br&gt;eringsfrågan. Kostnaderna för administrationen av utbetalningarna kom-&lt;br&gt;mer i så fall att åvila företagen, som betalar lönegarantiavgiftema till&lt;br&gt;lönegarantifonden. Det är också dessa företag som ytterst kan anses ha&lt;br&gt;fördel av lönegarantisystemet genom att garantin ersätter lönefordringar&lt;br&gt;för vilka betalningsskyldighet primärt åvilar arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för länsstyrelsernas administration av utbetalningarna Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;uppgår i dag till ca 20 mkr och är därmed obetydliga jämfört med&lt;br&gt;kostnaderna för själva garantin. Efter föregående lågkonjunktur, då&lt;br&gt;lönegarantifonden liksom i dag visade underskott, uppkom efter endast&lt;br&gt;några år ett betydande överskott i fonden som, när den nu pågående&lt;br&gt;lågkonjunkturen inleddes, uppgick till över 3 mdkr. De inskränkningar&lt;br&gt;i lönegarantisystemet som vi har föreslagit i det föregående kommer&lt;br&gt;även de att bidra till att hålla nere kostnaderna för själva garantin.&lt;br&gt;Enligt vår mening kan man mot denna bakgrund våga utgå ifrån att&lt;br&gt;lönegarantifonden, betraktad över en konjunkturcykel, väl kan bära&lt;br&gt;kostnaderna för administrationen av utbetalningarna utan att lönegaranti-&lt;br&gt;avgiften behöver höjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Statskontoret har föreslagit bör även kostnaderna för förandet av&lt;br&gt;det register över lönegarantiärenden, som senare bör inrättas, belasta&lt;br&gt;lönegarantifonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har framfört tanken att ersättningen till länsstyrelserna&lt;br&gt;borde utgå i efterhand och baseras på ett standardpris per ärende multi-&lt;br&gt;plicerat med antalet ärenden som har handlagts under året. Standard-&lt;br&gt;priset borde vidare täcka både direkta och indirekta kostnader och sättas&lt;br&gt;så, att det medförde ett rationaliseringstryck på länsstyrelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är inte beredd att i dag ta ställning till hur ersättningen&lt;br&gt;till länsstyrelserna skall vara utformad i detalj. Dessa frågor kräver&lt;br&gt;ytterligare överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 ILO:s konvention (nr 173) och rekommenda-&lt;br&gt;tion (nr 180) om skydd av arbetstagares fordringar i&lt;br&gt;händelse av arbetsgivarens insolvens&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Sverige bör för närvarande inte tillträda&lt;br&gt;konventionen (nr 173) om skydd av arbetstagares fordringar i hän-&lt;br&gt;delse av arbetsgivarens insolvens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen har i skrivelsen&lt;br&gt;1992/93:128 redogjort för konventionen (nr 173) och rekommendatio-&lt;br&gt;nen (nr 180) om skydd av arbetstagares fordringar i händelse av arbets-&lt;br&gt;givarens insolvens, som antogs av Internationella arbetsorganisationen&lt;br&gt;(ILO) i juni 1992. I skrivelsen gjorde regeringen den bedömningen att&lt;br&gt;ett ställningstegande till frågan om Sveriges ratifikation av konventionen&lt;br&gt;nr 173 borde avvakta beredningen av bl.a. lönegarantiutredningens&lt;br&gt;förslag om förändringar i reglerna om lönefordringamas förmånsrätt&lt;br&gt;och om statlig lönegaranti vid konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ILO-kommittén har i sitt remissyttrande i detta ärende framhållit att&lt;br&gt;utredningens förslag inte synes innebära några förändringar beträffande&lt;br&gt;Sveriges möjligheter att ratificera konventionen. Emellertid framhåller&lt;br&gt;kommittén att konventionen kan innehålla vissa bestämmelser, som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;saknar motsvarighet i svenska förhållanden. Arbetsmarknadsdeparte- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;mentet har därför tillskrivit Internationella arbetsorganisationen i syfte&lt;br&gt;att klarlägga om svenska förhållanden tillmötesgår konventionens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella arbetsorganisationen har ännu inte besvarat skrivelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ILO-kommittén har ännu inte tagit ställning i frågan om Sverige bör&lt;br&gt;ratificera konventionen nr 173.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår bedömning kan slutgiltig ställning till ratifikationsfrågan&lt;br&gt;inte tas innan ILO-kommittén har färdigbehandlat ärendet. Frågan om&lt;br&gt;Sverige bör ratificera konventionen 173 får därför tas upp i ett senare&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Reformens genomförande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;11.1 Kostnader och besparingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen av de förändringar i reglernas materiella innehåll, som vi har&lt;br&gt;föreslagit i det föregående, innebär en utvidgning av lönegarantins&lt;br&gt;omfattning. Förslagen innebär alltså inte några ökade kostnader för&lt;br&gt;själva garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av förslagen innebär däremot att fondens utgifter för garantin&lt;br&gt;minskar. Som utredningen har framhållit, blir alla försök att beräkna&lt;br&gt;storleken av dessa besparingar med nödvändighet endast uppskattningar,&lt;br&gt;detta redan på grund av bristfälligheter i det underlag som har kunnat&lt;br&gt;insamlas för att bearbetas statistiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av våra förslag riktar sig vidare mot olika former av missbruk&lt;br&gt;och icke avsedd användning av lönegarantin. Hur stora besparingar som&lt;br&gt;kan uppnås genom dessa förslag beror på omfattningen av de förfaran-&lt;br&gt;den som reglerna riktar sig mot. Uppgifterna om hur ofta sådana för-&lt;br&gt;faranden förekommer går emellertid starkt isär. I den allmänna debatten&lt;br&gt;har det påståtts att dessa sätt att utnyttja garantin är vanligt förekom-&lt;br&gt;mande. Vid kontakter som utredningen har haft med företrädare för&lt;br&gt;kronofogdemyndigheter, tillsynsmyndigheter i konkurs, länsstyrelser&lt;br&gt;och förvaltare har dessa påståenden emellertid inte bekräftats. Även&lt;br&gt;företrädare för arbetstagarorganisationer har förnekat att något mera&lt;br&gt;omfattande missbruk av lönegarantin skulle förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid följande beräkning av de föreslagna besparingarna har vi utgått&lt;br&gt;ifrån siffrorna i den statistiska undersökning som SCB har utfört på&lt;br&gt;utredningens uppdrag och som finns bifogad till utredningsbetankandet.&lt;br&gt;För beräkningen av vad procenttalen innebär i kronor har vi utgått ifrån&lt;br&gt;lönegarantifondens utgifter om ca 4,4 mdkr budgetåret 1992/93.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har föreslagit att den sammanlagda tiden som lönefordringar skall&lt;br&gt;omfattas av förmånsrätt skall uppgå till sex månader inklusive uppsäg-&lt;br&gt;ningstid. Av det statistiska materialet kan utläsas, att ca 24 % av all&lt;br&gt;utbetald lönegaranti avser innestående lön. Det framgår vidare, att ca&lt;br&gt;85 % av dessa fordringar inte har stått inne längre tid än två månader.&lt;br&gt;Om man utgår ifrån att de flesta arbetstagare även i fortsättningen&lt;br&gt;kommer att kräva ersättning för ca två månaders innestående lön, kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besparingen i denna del således beräknas bli ca 15 % av all lönegaran- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;tiersättning för innestående lön, eller ca 155 mkr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statistiska materialet visar vidare, att över 70 % av alla fordring-&lt;br&gt;ar på uppsägningslön avser en uppsägningstid om fyra månader eller&lt;br&gt;kortare. Om man, som vi utgått ifrån ovan, förutsätter att de flesta&lt;br&gt;arbetstagare också har fordringar på ett par månaders innestående lön,&lt;br&gt;bör besparingen i denna del kunna beräknas till ca 30 % av lönegaran-&lt;br&gt;tiutbetalningama avseende fordringar på uppsägningslön. Utbetalningar-&lt;br&gt;na för uppsägningslön uppgår till över 46 % av de totala utgifterna för&lt;br&gt;lönegarantin, eller till ca 2 mdkr. Besparingen bör därför kunna beräk-&lt;br&gt;nas till ca 600 mkr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av all utbetald lönegaranti avser vidare ca 24 % innestående semes-&lt;br&gt;ter. Vi har föreslagit bl.a. att semesterfordringarna avseende det andra&lt;br&gt;året före intjänandeåret inte skall omfattas av förmånsrätt. Det saknas&lt;br&gt;statistik om på vilket sätt semesterfordringar som ersätts genom lönega-&lt;br&gt;rantin fördelar sig i tiden. Man torde emellertid kunna utgå ifrån att&lt;br&gt;fordringar avseende året före intjänandeåret är i klar majoritet. Andelen&lt;br&gt;som belöper sig på det andra året före intjänandeåret bör därför kunna&lt;br&gt;uppskattas till ca 25 % av de totala fordringarna på innestående semes-&lt;br&gt;ter. Besparingen i denna del skulle då bli ca 250 mkr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sammanlagda besparingen till följd av förslagen kan således&lt;br&gt;beräknas uppgå till ca 1 mdkr beräknad med utgångspunkt från lönega-&lt;br&gt;rantifondens utgifter budgetåret 1992/93. I kompletteringspropositionen&lt;br&gt;gjordes bedömningen att lönegarantifondens utgifter för innevarande&lt;br&gt;budgetår skulle komma att uppgå till 4,7 mdkr (prop. 1992/93:150 bil.8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 68). Med hänsyn till de uppgifter som nu föreligger avseende lönega-&lt;br&gt;rantiutbetalningarna hittills under budgetåret 1993/94 synes lönegaranti-&lt;br&gt;fondens utgifter bli lägre än vad som beräknats och stanna på ca 2,4&lt;br&gt;mdkr. Besparingen skulle i så fall uppgå till ca 600 mkr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid denna beräkning har vi emellertid inte medräknat de besparingar,&lt;br&gt;som bör bli följden av förslagen avseende skyldighet för arbetstagare att&lt;br&gt;anmäla sig till arbetsförmedling, skärpt avräkningsregel och regler som&lt;br&gt;tar direkt sikte på missbruk av lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi tidigare har anfört, är besparingarna till följd av dessa regel-&lt;br&gt;ändringar betydligt svårare att beräkna med någon grad av säkerhet.&lt;br&gt;Förslagen har ju också delvis andra syften, nämligen att eliminera den&lt;br&gt;inverkan på konkurrensen som lönegarantin kan ha i vissa fåll och att&lt;br&gt;motverka spekulation på garantins bekostnad. Att förslagen dessutom&lt;br&gt;innebär avsevärda besparingar torde dock kunna ställas utom allt tvivel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagarnas förmånsberättigade fordringar minskar, innebär&lt;br&gt;det att utdelningen av konkursbonas medel till oprioriterade borgenärer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t. ex. konkursföretagets leverantörer, kan öka. Storleken av denna ök-&lt;br&gt;ning kan emellertid inte uppskattas till belopp motsvarande den ovan&lt;br&gt;beräknade besparingen på grund av att även arbetstagare i konkursföre-&lt;br&gt;tag som helt saknar tillgångar för utdelning är berättigade till lönegaran-&lt;br&gt;ti. Även vid en försiktig bedömning kan man emellertid utgå ifrån att&lt;br&gt;förslagen innebär att utdelningen till de oprioriterade borgenärerna kan&lt;br&gt;öka med ett par hundra miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår bedömning bör utbetalningsfunktionen även i fortsättningen Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;handhas av länsstyrelserna. Som har framgått av det föregående, har vi&lt;br&gt;även föreslagit att bl.a. länsstyrelsernas kostnader för administrationen&lt;br&gt;av utbetalningarna av lönegaranti skall belasta lönegarantifonden. Dessa&lt;br&gt;kostnader torde i dag, trots den kraftiga ökningen av ärendevolymen&lt;br&gt;som har skett under de senaste åren, inte överstiga ca 20 mkr. Under&lt;br&gt;mera normala förhållanden är kostnaderna således betydligt lägre och&lt;br&gt;ryms inom de medelsramar som har anslagits för denna verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har föreslagit att även kostnaderna för förande av ett register över&lt;br&gt;lönegarantiärenden bör åvila lönegarantifonden. Enligt utredningen bör&lt;br&gt;dessa kostnader, när registret väl har upprättats, per budgetår inte över-&lt;br&gt;stiga ett belopp motsvarande kostnaden för ett par årsarbetskrafter.&lt;br&gt;Även detta belopp är således försumbart i betraktande av fondens ut-&lt;br&gt;gifter för själva lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 Ikraftträdanden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga av våra förslag till lagändringar bör kunna träda i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i 12 § FRL avseende inskränkningar i löne- och pen-&lt;br&gt;sionsfordringarnas förmånsrätt bör dock inte tillämpas, om arbetsgiva-&lt;br&gt;ren har försatts i konkurs före ikraftträdandet. Detsamma bör gälla den&lt;br&gt;nya föreskriften i 25 § andra stycket LGL avseende länsstyrelsernas&lt;br&gt;utbetalning av garantibelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot finns det enligt vår mening inte anledning att göra några un-&lt;br&gt;dantag när det gäller övriga regeländringar i lönegarantilagen. De före-&lt;br&gt;slagna reglerna riktar sig mot olika former av inte avsedd användning&lt;br&gt;och missbruk av garantin. De bör därför träda i kraft utan några särskil-&lt;br&gt;da övergångsregler.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;12.1 Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i 12 § förmånsrättslagen (1970:979, FRL), är både mate-&lt;br&gt;riella och redaktionella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta läsningen har antalet stycken i paragarafen ökats till&lt;br&gt;sex. De nya styckena följer innehållsmässigt den ordning i vilken de&lt;br&gt;olika frågorna behandlas i paragrafen i dess nuvarande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvaras i dag av 12 § första stycket, första mening-&lt;br&gt;en, FRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra meningen i stycket anger tidsramarna för lönefordringar-&lt;br&gt;nas förmånsrätt. Förmånsrätten omfattar således fordringar, som har&lt;br&gt;förfallit till betalning under de sista sex månaderna av arbetstagarens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anställningstid hos konkursgäldenären och inte tidigare än tre månader Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;innan konkursansökningen kom in till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär för en arbetstagare, som har t.ex. sex må-&lt;br&gt;naders uppsägningstid, att hela hans fordring på uppsägningslön omfat-&lt;br&gt;tas av förmånsrätten. Är uppsägningstiden kortare, t.ex. fyra månader,&lt;br&gt;omfattar förmånsrätten även eventuella lönefordringar avseende de två&lt;br&gt;senaste anställningsmånadema före uppsägningen. För en arbetstagare,&lt;br&gt;som har sagts upp redan före konkursansökningen, omfattar förmåns-&lt;br&gt;rätten på motsvarande sätt eventuella lönefordringar för de sista sex&lt;br&gt;månaderna av anställningstiden, förutsatt att fordringarna inte har för-&lt;br&gt;fallit till betalning tidigare än tre månader före det att konkursansök-&lt;br&gt;ningen kom in till tingsrätten. Vid beräkning av uppsägningslön för den&lt;br&gt;som har sagts upp redan före konkursansökningen bör observeras, att&lt;br&gt;förmånsrätten även i det fallet omfattar endast uppsägningstid som har&lt;br&gt;beräknats i enlighet med vad som stadgas i 12 § andra stycket, första&lt;br&gt;meningen FRL. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande föreskriften i 12 § första stycket, andra meningen&lt;br&gt;FRL, om att förmånsrätten omfattar all lön eller ersättning för arbete&lt;br&gt;som arbetstagaren utför enligt anställningsavtalet under uppsägnings-&lt;br&gt;tiden, har ansetts som obehövlig och tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket, första meningen, är en ny bestämmelse, som begränsar&lt;br&gt;förmånsrätten för fordringar på uppsägningslön. Bestämmelsen har&lt;br&gt;behandlats i avsnitt 5.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fordring på uppsägningslön skall i fortsättningen omfattas av för-&lt;br&gt;månsrätt längst för uppsägningstid som har beräknats enligt 11 § lagen&lt;br&gt;(1982:80) om anställningsskydd (LAS). Regeln är avsedd att tillämpas&lt;br&gt;även beträffande de arbetstagare, som enligt 1 § LAS inte omfattas av&lt;br&gt;lagen om anställningsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse i ett enskilt anställningsavtal eller i ett kollektivavtal&lt;br&gt;skall vid bedömande av om fordringen på uppsägningslön omfattas av&lt;br&gt;förmånsrätt lämnas utan avseende, om bestämmelsen innebär, att man&lt;br&gt;har överenskommit om en längre uppsägningstid än vad som skulle följt&lt;br&gt;om den hade beräknats enligt 11 § LAS. I ett sådant fall får arbetstaga-&lt;br&gt;ren avseende den uppsägningstid som går utöver vad som skulle ha följt&lt;br&gt;enligt 11 § LAS en oprioriterad fordring mot konkursgäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär avtalet däremot, att man har överenskommit om en kortare&lt;br&gt;uppsägningstid än vad som skulle ha följt enligt 11 § LAS, blir detta&lt;br&gt;gällande även för förmånsrättens omfattning. I ett sådant fall har arbets-&lt;br&gt;tagaren normalt inte heller en fordring på uppsägningslön för längre tid&lt;br&gt;än ifrågavarande avtal stadgar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra meningen upptas ytterligare en begränsning i förmånsrätten&lt;br&gt;för fordringar på uppsägningslön. Denna begränsning har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 5.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fordring på uppsägningslön för tid under vilken arbetstagaren inte&lt;br&gt;utför arbete för konkursgäldenären eller annan, och inte heller driver&lt;br&gt;egen rörelse, omfattas av förmånsrätt endast om arbetstagaren kan visa&lt;br&gt;att han har anmält sig hos offentlig arbetsförmedling som arbetssökan-&lt;br&gt;de. På sätt som framgår av avsnitt 5.6 och som har framhållits av Lag-&lt;br&gt;rådet följer av kravet att arbetstagaren skall anmäla sig hos arbetsför-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlingen att arbetstagaren även skall stå till arbetsmarknadens förfo- Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;gande. Bedömningen av om detta är fallet bör ske med ledning av den&lt;br&gt;praxis som har bildats vid tillämpning av lagen (1973:370) om arbets-&lt;br&gt;löshetsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna regel införs en skyldighet för arbetstagaren att försöka&lt;br&gt;begränsa den tid för vilken hans fordring på uppsägningslön omfattas av&lt;br&gt;förmånsrätt. Denna skyldighet inträder dock endast i den utsträckning&lt;br&gt;arbetstagaren under uppsägningstiden inte behöver utföra arbete för&lt;br&gt;konkursgäldenären och inte heller utför arbete för annan eller driver&lt;br&gt;egen rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de konkurser, där lönegarantin inte kommer till användning till följd&lt;br&gt;av att konkursboets medel räcker till utdelning även för fordringar&lt;br&gt;enligt 12 § FRL, åvilar kontrollen av att denna föreskrift i förmåns-&lt;br&gt;rättslagen följs konkursförvaltaren. Utdelning avseende en fordring på&lt;br&gt;uppsägningslön blir således beroende av om arbetstagaren kan för kon-&lt;br&gt;kursförvaltaren visa att han har fullgjort sin anmälningsskyldighet till&lt;br&gt;arbetsförmedlingen. Har anmälningsskyldigheten inte fullgjorts och det&lt;br&gt;är fråga om en bevakningskonkurs, bör förvaltaren anmärka mot ford-&lt;br&gt;ringens förmånsrätt. Är det i stället fråga om en konkurs utan bevak-&lt;br&gt;ningsförfarande, bör fordringen inte tas upp som förmånsrättsberättigad&lt;br&gt;i utdelningsförslaget. Fordringen på uppsägningslön blir i sådant fall&lt;br&gt;oprioriterad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller konkurser, i vilka lönegarantin kommer till använd-&lt;br&gt;ning, fullgörs kontrollen av att arbetstagaren har anmält sig till arbets-&lt;br&gt;förmedlingen av länsstyrelsen, 25 § andra stycket lönegarantilagen&lt;br&gt;(1992:497). Vid bedömningen av om en fordring på uppsägningslön&lt;br&gt;skall ersättas genom lönegaranti, får förvaltaren således förutsätta att&lt;br&gt;anmälningsskyldigheten kommer att fullgöras. Inkommer arbetstagaren&lt;br&gt;inte med bevis till länsstyrelsen om att så också har skett, saknas en&lt;br&gt;materiell förutsättning, nämligen förmånsrätten, för att utbetala ersätt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framgår det av beviset från arbetsförmedlingen att arbetstagaren har&lt;br&gt;dröjt med sin anmälan, bör länsstyrelsen sända ärendet åter till förvalta-&lt;br&gt;ren för en ny bedömning av lönegarantifrågan. Detta innebär i prakti-&lt;br&gt;ken, att den förmånsrättsberättigade lönefordringen som skall ersättas av&lt;br&gt;garantin kommer att minska med belopp motsvarande det antal dagar&lt;br&gt;som arbetstagaren inte har varit anmäld hos arbetsförmedlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arbetstagaren dröjt med anmälan till arbetsförmedlingen i en kon-&lt;br&gt;kurs, i vilken lönegarantin inte kommer till användning, bör utdelningen&lt;br&gt;för fordring på uppsägningslön minskas på motsvarande sätt för varje&lt;br&gt;dag som anmälningsskyldigheten inte har fullgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetstagare, som inte längre behöver utföra arbete för kon-&lt;br&gt;kursgäldenären, utför arbete för annan eller bedriver egen rörelse,&lt;br&gt;bortfaller skyldigheten att anmäla sig hos arbetsförmedlingen för att&lt;br&gt;fordringen på uppsägningslön skall omfattas av förmånsrätt. Som har&lt;br&gt;påpekats i avsnitt 5.6 krävs det emellertid härför att den alternativa&lt;br&gt;sysselsättningen är i huvudsak av samma omfattning som arbetstagarens&lt;br&gt;anställning hos konkursgäldenären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dessa fall gäller i stället i enlighet med vad som framgår av tredje Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;meningen att förmånsrätten omfattar endast sådan lön eller ersättning&lt;br&gt;som överstiger inkomst, som arbetstagaren under den tid lönen eller&lt;br&gt;ersättningen avser har haft av egen rörelse eller har förvärvat eller&lt;br&gt;borde ha kunnat förvärva i en annan anställning. Denna avräkningsregel&lt;br&gt;har behandlats i avsnitt 5.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande men mindre omfattande avräkningsregel finns i dag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i 12 § första stycket, tredje meningen, FRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning skall således ske för inkomst av egen rörelse och för in-&lt;br&gt;komst av annan anställning. Dessutom skall avräkning ske för inkomst&lt;br&gt;som arbetstagaren borde ha kunnat förvärva i en annan anställning.&lt;br&gt;Genom denna formulering har avräkningsregeln i förmånsrättslagen fått&lt;br&gt;ett vidare tillämpningsområde än motsvarande regel om avräkning i&lt;br&gt;13 § LAS. Detta kan i vissa fall få till följd att arbetstagarens fordring&lt;br&gt;avseende uppsägningslön beräknad enligt reglerna i lagen om anställ-&lt;br&gt;ningsskydd uppgår till högre belopp än vad som omfattas av förmåns-&lt;br&gt;rätt. Fordringen blir i sådana fall oprioriterad i den överskjutande delen.&lt;br&gt;Med uttrycket ”annan anställning” åsyftas - liksom hittills - varje ny&lt;br&gt;anställning som arbetstagaren antar under den uppsägningstid som han&lt;br&gt;har hos konkursgäldenären. Personerna bakom den nya arbetsgivaren&lt;br&gt;kan således i och för sig vara desamma som drev den konkursdrabbade&lt;br&gt;verksamheten. Detta kan bli fallet t.ex. när ägare till en verksamhet&lt;br&gt;som går i konkurs köper konkursboets inkråm efter konkursen och&lt;br&gt;startar samma verksamhet på nytt samt anställer den tidigare persona-&lt;br&gt;len. Den nya arbetsgivaren kan också sakna all tidigare anknytning till&lt;br&gt;konkursföretaget men efter ett förvärv av dess rörelse driva konkurs-&lt;br&gt;företagets verksamhet vidare och därvid anställa den personal som&lt;br&gt;arbetade hos konkursgäldenären. Slutligen omfattar begreppet ”annan&lt;br&gt;anställning” naturligtvis det fallet att arbetstagaren tar anställning i en&lt;br&gt;helt annan verksamhet än den som bedrevs av konkursgäldenären, vare&lt;br&gt;sig den nya verksamheten drivs av personer som bedrev den konkurs-&lt;br&gt;drabbade verksamheten eller av andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller inkomst av egen rörelse och av annan anställning torde&lt;br&gt;bestämmandet av det belopp med vilket avräkning skall ske inte medfö-&lt;br&gt;ra några svårigheter. Beträffande inkomster av egen rörelse bör avräk-&lt;br&gt;ning ske endast för faktiskt löneuttag från den egna rörelsen. Är arbets-&lt;br&gt;tagaren t.ex. anställd av det egna aktiebolaget, bör avräkning göras&lt;br&gt;endast för lön som bolaget faktiskt har utbetalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen att avräkning skall ske även för inkomst som arbets-&lt;br&gt;tagaren borde ha kunnat förvärva i en annan anställning tar sikte främst&lt;br&gt;på de situationer, att arbetstagaren under uppsägningstiden visserligen&lt;br&gt;utför arbete för annan, men utan lön eller för en lägre lön än vad som&lt;br&gt;är normalt för arbete av det slaget. Bakom sådana överenskommelser&lt;br&gt;ligger oftast tanken att arbetstagaren, i stället för lön ftån sin nya an-&lt;br&gt;ställning, skall få ersättning genom lönegarantin så länge hans uppsäg-&lt;br&gt;ningstid hos konkursgäldenären varar. I den allmänna debatten har&lt;br&gt;dessa förfaranden ofta benämnts som ”handel med lönegaranti”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning skall i fortsättningen ske i dessa situationer för den in- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komst som arbetstagaren borde ha kunnat förvärva i den nya anställ-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen. Om arbetstagaren fortsätter med huvudsakligen samma eller Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;liknande arbetsuppgifter som han har utfört hos konkursgäldenären, bör&lt;br&gt;hans tidigare lönenivå kunna tjäna som riktmärke för med vilket belopp&lt;br&gt;avräkning bör ske. Ledning bör vidare kunna hämtas i lönenivån för&lt;br&gt;andra anställda med liknande arbetsuppgifter och i den allmänna löneni-&lt;br&gt;vån inom avtalsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltare skall inte behöva ägna sig åt tidsödande utredningsarbete&lt;br&gt;för att försäkra sig om att avräkning sker med exakt rätt belopp. Re-&lt;br&gt;gelns syfte är sålunda inte att skapa ”millimeterrättvisa”. Det ligger&lt;br&gt;också i sakens natur att avräkning för en beräknad inkomst som arbets-&lt;br&gt;tagaren borde ha kunnat förvärva i sin nya anställning bör ske med viss&lt;br&gt;försiktighet. Några större avvikelser från den allmänna lönenivån för&lt;br&gt;det slags arbete som arbetstagaren faktiskt utför bör emellertid inte&lt;br&gt;godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning enligt denna regel för den inkomst som arbetstagaren&lt;br&gt;borde ha kunnat förvärva i en annan anställning bör även kunna ske när&lt;br&gt;det har kommit till förvaltarens kännedom att arbetstagaren har avvisat&lt;br&gt;en anställning som han har anvisats av arbetsförmedlingen. På sätt som&lt;br&gt;anmärkts i avsnitt 5.7 bör bedömningen av om en arbetstagare borde ha&lt;br&gt;godtagit anställningserbjudandet ske på samma sätt som om frågan&lt;br&gt;hade gällt arbetstagarens rätt till arbetslöshetsersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i fjärde meningen om avräkning för utbildningsbidrag&lt;br&gt;motsvarar vad som stadgas i dag i 12 § första stycket, fjärde meningen&lt;br&gt;FRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket upptar en särskild regel om förmånsrätt för löneford-&lt;br&gt;ringar som har varit föremål för tvist. En lönefordring, som har förfallit&lt;br&gt;tidigare än tre månader före konkursansökningen, omfattas av förmåns-&lt;br&gt;rätt om den har varit föremål för tvist, om talan har väckts eller för-&lt;br&gt;handling som föreskrivs i kollektivavtal eller lagen (1976:580) om&lt;br&gt;medbestämmande i arbetslivet (MBL) har begärts inom fyra månader&lt;br&gt;från förfallodagen och konkursansökningen har följt inom tre månader&lt;br&gt;från det att tvisten slutligt har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln, som har sin motsvarighet i 12 § första stycket, femte me-&lt;br&gt;ningen FRL, innebär således en skärpning i förhållande till den nuva-&lt;br&gt;rande såvitt gäller tidsfristerna. Samtidigt ökas dess tillämpningsområde&lt;br&gt;något genom att en förhandling som föreskrivs i MBL likställs med&lt;br&gt;förhandling enligt föreskrift i kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket reglerar förmånsrätten för semesterlön och semesterer-&lt;br&gt;sättning som har intjänats före konkursansökningen. Bestämmelser om&lt;br&gt;dessa frågor återfinns i dag i 12 § första stycket, sjätte och sjunde&lt;br&gt;meningarna FRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna, som har behandlats i avsnitt 5.4, innebär en inskränk-&lt;br&gt;ning av förmånsrätten för dessa fordringar i förhållande till vad som&lt;br&gt;gäller för närvarande genom att semesterlön och semesterersättning,&lt;br&gt;som är intjänad före konkursansökningen, omfattas av förmånsrätt&lt;br&gt;endast för vad som står inne för det löpande och närmast föregående&lt;br&gt;intjänandeåret. Även semesterdagar som har sparats på det sätt som&lt;br&gt;medges i 18 och 20 §§ semesterlagen (1977:480) under den nu nämnda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidsperioden omfattas av förmånsrätten. Däremot omfattar förmånsrätten Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;inte längre dagar som har sparats under tidigare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Femte stycket innehåller en föreskrift om förmånsrätt för en fordring&lt;br&gt;på pension som tillkommer arbetstagare eller dennes efterlevande. Den&lt;br&gt;nuvarande regeln finns i 12 § andra stycket FRL. Ändringen innebär att&lt;br&gt;förmånsrätten för pensionsfordringar för tiden före konkursansökningen&lt;br&gt;har inskränkts till sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjätte stycket upptar en bestämmelse om begränsningar i förmåns-&lt;br&gt;rätten för arbetstagare som själv eller tillsammans med närstående&lt;br&gt;senare än sex månader före konkursansökningen har ägt minst en femte-&lt;br&gt;del av konkursföretaget. Enligt en uttrycklig föreskrift gäller regeln&lt;br&gt;även när andelen har ägts av en närstående till arbetstagaren. Bestäm-&lt;br&gt;melser om begränsningar i förmånsrätten beträffande arbetstagare, som&lt;br&gt;äger del i konkursföretaget, finns i dag i 12 § tredje stycket FRL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om andelen har innehafts senare än sex månader innan konkursan-&lt;br&gt;sökningen kom in till tingsrätten omfattas arbetstagarens fordring sålun-&lt;br&gt;da inte av förmånsrätt. Den kan därmed inte heller ersättas genom&lt;br&gt;lönegaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln, som har behandlats i avsnitt 5.8, inskränker förmånsrätten&lt;br&gt;endast för arbetstagare som på angivet sätt äger andel i konkursföre-&lt;br&gt;taget. Däremot begränsar regeln inte förmånsrätten för de arbetstagare,&lt;br&gt;som visserligen t.ex. på grund av en ledande befattning vid företaget&lt;br&gt;har utövat ett väsentligt inflytande på dess verksamhet, men saknar på&lt;br&gt;eget eller närståendes ägande grundade ekonomiska intressen i före-&lt;br&gt;taget. I motsats till vad som gäller i dag omfattar begränsningsregeln&lt;br&gt;inte heller personer i ledningen för t.ex. ideella föreningar och stiftel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andel som utesluter från förmånsrätt uppgår till en femtedel av&lt;br&gt;konkursföretaget. Syftet med att bestämma andelen till en viss kvotdel&lt;br&gt;har varit att underlätta bedömningen av när ägandet skall anses diskvali-&lt;br&gt;ficerande i förmånsrättshänseende. Samtidigt innebär ändringen i prakti-&lt;br&gt;ken en viss utvidgning av personkretsen som utesluts från förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln innebär ingen ändring beträffande bedömningen av vilka som&lt;br&gt;skall anses som närstående. Att sambo numera ingår bland dem som&lt;br&gt;skall anses som närstående synes självklart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen&lt;br&gt;(1992:497)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna innebär att det i vardera 7 och 25 §§ lönegarantilagen&lt;br&gt;(1992:497, LGL) har tillagts ett nytt andra stycke och att det i lagen har&lt;br&gt;tagits in två nya paragrafer, 9a § och 9b §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen, som har behandlats i avsnitt 5.2, innebär att en erinran&lt;br&gt;om 5 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) tas in i lönegarantilagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med ändringen är att stryka under, att lönegarantin endast&lt;br&gt;ersätter fordringar som enligt vad därom stadgas i konkurslagen kan&lt;br&gt;göras gällande i konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna regel, som har behandlats i avsnitt 6.1, har införts en&lt;br&gt;begränsning av möjligheterna att få en lönefordring ersatt genom löne-&lt;br&gt;garantin. Om en arbetstagare inom två år före konkursbeslutet har&lt;br&gt;tillerkänts garantiersättning för en fordring som har uppstått i huvud-&lt;br&gt;sakligen samma verksamhet, föreligger inte rätt till garantiersättning i&lt;br&gt;den senare konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantiersättning kan sålunda tillerkännas en arbetstagare endast&lt;br&gt;en gång under en tidsperiod om två år för fordringar som har uppstått i&lt;br&gt;huvudsakligen samma verksamhet. Regeln gäller dock inte, om arbets-&lt;br&gt;tagaren har anvisats den senaste anställningen av den offentliga arbets-&lt;br&gt;förmedlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med regeln är att begränsa det sätt att utnyttja lönegarantin&lt;br&gt;som innebär, att en verksamhet går i konkurs upprepade gånger och får&lt;br&gt;en subvention av sina lönekostnader genom att lönegarantin utgår för&lt;br&gt;lönefordringar vid varje konkurs. Den ”karenstid” som regeln före-&lt;br&gt;skriver uppgår till två år före konkursbeslutet. Om arbetstagaren under&lt;br&gt;denna tid har tillerkänts lönegarantiersättning genom underrättelse enligt&lt;br&gt;11 eller 12 §§ LGL eller beslut enligt 16, 18 eller 21 §§ LGL, före-&lt;br&gt;ligger således inte rätt till garantiersättning för lönefordringar i den&lt;br&gt;senare konkursen om fordringarna har uppstått i huvudsakligen samma&lt;br&gt;verksamhet som de fordringar, för vilka han har tillerkänts garantier-&lt;br&gt;sättning tidigare. Om lönegarantifrågan har varit föremål för flera be-&lt;br&gt;dömningar i den föregående konkursen, bör det vara tillräckligt om en&lt;br&gt;av dessa bedömningar, som har lett till att arbetstagaren tillerkänts&lt;br&gt;garantiersättning, har lättats inom den angivna karenstiden, för att&lt;br&gt;regeln skall vara tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgift om arbetstagaren har tillerkänts garantiersättning tidigare kan&lt;br&gt;fås från det centrala lönegarantiregister, som bör upprättas. Intill dess&lt;br&gt;att registret kan användas för detta ändamål får uppgifterna inhämtas&lt;br&gt;genom frågor till arbetstagaren, hänvändelse till tillsynsmyndigheten i&lt;br&gt;konkurs eller till länsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln har till syfte att hindra, att lönegarantin kommer till använd-&lt;br&gt;ning vid förfaranden som innebär, att en verksamhet går i konkurs&lt;br&gt;upprepade gånger och rekonstruktrueras gång på gång med i huvudsak&lt;br&gt;samma rörelseinriktning. En användning av lönegarantin vid upprepade&lt;br&gt;konkurser i samma verksamhet strider mot lönegarantins syfte och har&lt;br&gt;negativa effekter på konkurrensen. Däremot avser regeln inte att hindra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sund rekonstruktion av konkursföretag eller normala övertaganden av Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;konkursboens inkråm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med regeln är således att förhindra att en viss verksamhet&lt;br&gt;drar otillbörlig nytta av lönegarantin. Bedömningen av om det är fråga&lt;br&gt;om huvudsakligen samma verksamhet bör ske utifrån denna utgångs-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett konkursbos rörelse består av flera enheter och en av dem&lt;br&gt;utgörs av en tidigare konkursdrabbad verksamhet, bör regeln sålunda&lt;br&gt;inte komma till användning. Utgör denna enhet däremot den huvud-&lt;br&gt;sakliga verksamheten i företaget, bör motsatsen gälla. Regeln bör vidare&lt;br&gt;inte komma till användning i de fall att övertagandet har avsett en kon-&lt;br&gt;kursdrabbad rörelses maskinpark eller andra inventarier, som efter&lt;br&gt;övertagandet har använts till en annan typ av produktion än tidigare. En&lt;br&gt;mindre ändring av verksamhetsinriktningen, som t.ex. när en restau-&lt;br&gt;rangrörelse efter övertagandet går över till att endast servera vegetarisk&lt;br&gt;mat eller förvandlas till en salladsbar eller liknande, bör däremot inte&lt;br&gt;utesluta att lönefordringama kan anses ha uppstått i huvudsakligen&lt;br&gt;samma verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör observeras, att en lönefordring för vilken garantiersättning&lt;br&gt;förvägras med stöd av denna regel, i och för sig behåller sin förmåns-&lt;br&gt;rätt enligt förmånsrättslagen (1970:979).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln, som har behandlats i avsnitt 6.2, syftar till att förhindra alla&lt;br&gt;sådana former av missbruk av lönegarantin som innebär att man, när ett&lt;br&gt;anställningsavtal ingås eller ett anställningsvillkor bestäms, har spekule-&lt;br&gt;rat i att lönen i vart fall delvis kommer att betalas av garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom denna regel öppnas en generell möjlighet att avslå en begäran&lt;br&gt;om lönegaranti, när det kan antas att en av förutsättningarna för den&lt;br&gt;anställning eller det anställningsvillkor på vilket fordringen grundar sig&lt;br&gt;har varit att betalning skulle utgå helt eller delvis genom lönegarantin.&lt;br&gt;De åsyftade situationerna utmärks således av att arbetsgivaren och&lt;br&gt;arbetstagaren har handlat i samförstånd i syfte att utnyttja garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om regelns tillämpning kan uppkomma bl.a. när det har skett&lt;br&gt;en nyanställning kort före en konkurs utan att anställningen synes moti-&lt;br&gt;verad av verksamhetens behov eller när lönen till någon anställd har&lt;br&gt;höjts kraftigt före en konkurs utan att man kan se att detta har motive-&lt;br&gt;rats av t.ex. ändrade arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de nuvarande reglerna kan en begäran om lönegaranti avslås i&lt;br&gt;princip endast om det kan anses utrett att arbetstagaren saknar en för-&lt;br&gt;månsrättsberättigad lönefordring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid många gånger vara svårt att påvisa att t.ex. en&lt;br&gt;nyanställning har varit helt obehövlig. Lika svårt kan det vara att visa,&lt;br&gt;att en löneförhöjning strax före en konkurs har varit omotiverad. Ge-&lt;br&gt;nom att arbetsgivaren och arbetstagaren i de här åsyftade fallen i all-&lt;br&gt;mänhet handlar i samförstånd kan de lätt göra gällande att anställningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller löneförhöjningen har varit befogad av ett eller annat skäl. De här&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ifrågavarande förfarandena har därför varit i det närmaste omöjliga att Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;komma åt med den nuvarande regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den nya regeln utvidgas möjligheterna att avslå en begäran om&lt;br&gt;lönegaranti i dessa och liknande fall genom att det i fortsättningen är&lt;br&gt;tillräckligt om det kan antas att ett av syftena med anställningen eller&lt;br&gt;anställningsvillkoret på vilket fordringen grundar sig har varit att speku-&lt;br&gt;lera på lönegarantins bekostnad. Omständigheterna beträffande löne-&lt;br&gt;anspråket skall sålunda med viss styrka tala för att det är fråga om&lt;br&gt;missbruk av det slag som beskrivs i paragrafen, utan att detta dock kan&lt;br&gt;bevisas fullt ut. Efter Lagrådets påpekande har detta kommit till uttryck&lt;br&gt;i lagtexten genom att det krävs att det finns ”grundad anledning att&lt;br&gt;anta” att den i paragrafen åsyftade situationen föreligger. Om arbets-&lt;br&gt;tagaren för saken vidare till tingsrätt genom en ansökan om stämning&lt;br&gt;mot staten, har han där på sedvanligt vis bevisbördan för att han har&lt;br&gt;den fordring för vilken han yrkar ersättning enligt lönegarantin. Finner&lt;br&gt;domstolen att förhållandena är de i regeln beskrivna, bör arbetstagarens&lt;br&gt;talan lämnas utan bifall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändringen, som har behandlats i avsnitt 5.6, har i paragrafen&lt;br&gt;införts ett nytt andra stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 12 § andra stycket, andra meningen FRL, följer att uppsägnings-&lt;br&gt;lön för tid under vilken arbetstagaren inte utför arbete för konkursgälde-&lt;br&gt;nären eller annan och inte heller driver egen rörelse, omfattas av för-&lt;br&gt;månsrätt endast om arbetstagaren kan visa att han har anmält sig hos&lt;br&gt;offentlig arbetsförmedling som arbetssökande. Denna regel gäller sålun-&lt;br&gt;da oavsett om lönefordringen skall ersättas av lönegaranti.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller konkurser, i vilka lönegarantin kommer till använd-&lt;br&gt;ning, fullgörs kontrollen av att arbetstagaren har anmält sig till den&lt;br&gt;offentliga arbetsförmedlingen av länsstyrelsen. Som framgår av andra&lt;br&gt;stycket, får länsstyrelsen i de fall arbetstagaren under uppsägningstiden&lt;br&gt;inte utför arbete för konkursgäldenären eller annan och inte heller be-&lt;br&gt;driver egen rörelse, betala ut garantibelopp för en fordring på uppsäg-&lt;br&gt;ningslön endast om arbetstagaren kan visa att han för den tid fordringen&lt;br&gt;avser har varit anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framgår det av beviset från arbetsförmedlingen att arbetstagaren har&lt;br&gt;dröjt med sin anmälan, bör länsstyrelsen sända ärendet åter till förvalta-&lt;br&gt;ren för en ny bedömning av lönegarantifrågan. I så fall måste den för-&lt;br&gt;månsrättsberättigade fordringen minskas avseende det antal dagar som&lt;br&gt;arbetstagaren inte har varit anmäld hos arbetsförmedlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en arbetstagare, som inte längre behöver utföra arbete för kon-&lt;br&gt;kursgäldenären, utför arbete för annan eller driver egen rörelse, bort-&lt;br&gt;faller skyldigheten att anmäla sig hos arbetsförmedlingen för att ford-&lt;br&gt;ringen på uppsägningslön skall omfattas av förmånsrätt. På sätt som&lt;br&gt;Lagrådet har anfört bör sysselsättningsgraden i den nya anställningen&lt;br&gt;eller i den egna rörelsen vara i huvudsak av samma omfattning som i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetstagarens anställning hos konkursgäldenären för att skyldigheten att Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;anmäla sig hos arbetsförmedlingen skall falla bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invänder arbetstagaren, att hans underlåtenhet att inte fullgöra anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldigheten beror på sådana förhållanden, kan avräkningsregeln i&lt;br&gt;12 § andra stycket, tredje meningen FRL, emellertid vara tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 Förslaget till lag om ändring i semesterlagen&lt;br&gt;(1977:480)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att semesterlagens huvudregel om att semesterer-&lt;br&gt;sättningen skall minskas med i förskott mottagen semesterlön, skall&lt;br&gt;tillämpas även när uppsägningen sker i samband med en konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den övervägande delen av alla lönefordringar vid konkurs ersätts ge-&lt;br&gt;nom statlig lönegaranti. Syftet med ändringen är att undvika att garantin&lt;br&gt;även ersätter en lönefordring, för vilken betalning redan har utgått i&lt;br&gt;förskott. Ändringen har behandlats i avsnitt 5.9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:691) om&lt;br&gt;socialavgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att den nuvarande begränsningen som innebär att&lt;br&gt;lönegarantifondens tillgångar kan användas endast för ersättningar enligt&lt;br&gt;lönegarantilagen (1992:497) tas bort. Genom ändringen möjliggörs att&lt;br&gt;fondens tillgångar kan användas även för att finansiera utbetalningarna&lt;br&gt;av lönegaranti och kostnaderna för det centrala registret över lönegaran-&lt;br&gt;tiärenden som bör inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SOU 1993:96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av 1993 års lönegarantiutrednings&lt;br&gt;betänkande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Våra huvuduppgifter har varit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att mot bakgrund av de kraftigt stigande kostnaderna för lönega-&lt;br&gt;rantin, från ca 0,5 mdkr per år i slutet på 1980-talet till över 4,4&lt;br&gt;mdkr budgetåret 1992/93 och till beräknade 4,7 mdkr för inneva-&lt;br&gt;rande budgetår, undersöka om lönegarantins omfattning kan be-&lt;br&gt;gränsas utan att arbetstagarnas löneskydd urholkas på ett oaccepta-&lt;br&gt;belt sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att föreslå regeländringar som effektiviserar granskningen av att&lt;br&gt;garantin används på det sätt den är avsedd för, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att överväga hur utbetalning av lönegaranti skall vara organiserad&lt;br&gt;i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om lönegarantins omfattning har vi funnit att&lt;br&gt;den nuvarande kopplingen mellan lönegarantilagen (1992:497) och&lt;br&gt;förmånsrättslagen (1970:979) bör behållas även i fortsättningen. Däre-&lt;br&gt;mot kan lönefordringamas förmånsrätt inskränkas med bibehållet grund-&lt;br&gt;skydd för lönefordringama. En sådan inskränkning minskar utgifterna&lt;br&gt;för lönegarantin och ökar utdelningen till oprioriterade borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra förslag beträffande denna del kan sammanfattas enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Den tid för vilken lönefordringar omfattas av förmånsrätt begrän-&lt;br&gt;sas till de sex senaste anställningsmånaderna. I dag omfattar för-&lt;br&gt;månsrätten lönefordringar för ett år före konkursansökningen och för&lt;br&gt;sex månaders uppsägningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Förmånsrätten för semesterlön och semesterersättning som är&lt;br&gt;intjänad före konkursansökningen inskränks till vad som står inne&lt;br&gt;för det löpande och det föregående intjänandeåret. I dag omfattar&lt;br&gt;förmånsrätten två föregående intjänandeår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Fordring på uppsägningslön omfattas av förmånsrätt längst för&lt;br&gt;uppsägningstid som följer av 11 § LAS. I dag godtas uppsägningstid&lt;br&gt;enligt enskilda anställningsavtal och kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Krav på att arbetstagaren anmäler sig hos arbetsförmedlingen för&lt;br&gt;att hans fordring på uppsägningslön skall omfattas av förmånsrätt.&lt;br&gt;I dag ställs inget sådant krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Inkomst av egen rörelse skall avräknas från förmånsrättsberätti-&lt;br&gt;gad lönefordring. I dag sker ingen avräkning för inkomst av egen&lt;br&gt;rörelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Arbetstagare som äger minst en femtedel av företaget utesluts&lt;br&gt;från förmånsrätt. I dag fordras att arbetstagaren äger väsentlig andel i&lt;br&gt;företaget och har ett väsentligt inflytande över dess verksamhet för att&lt;br&gt;hans fordring skall uteslutas från förmånsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller hur man skall effektivisera granskningen av att garantin&lt;br&gt;används på det sätt den är avsedd för har vi följande förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* S.k. handel med lönegaranti omöjliggörs genom att avräkning&lt;br&gt;skall ske för den inkomst som arbetstagaren borde ha kunnat för-&lt;br&gt;värva i sin nya anställning. I dag sker ingen avräkning i dessa situa-&lt;br&gt;tioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* Upprepade konkurser vid vilka lönefordringarna betalas med&lt;br&gt;lönegaranti omöjliggörs genom införande av en regel om ett års&lt;br&gt;karenstid i lönegarantilagen. I dag finns ingen sådan begräns-&lt;br&gt;ningsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* En generell regel riktad mot missbruk och spekulation på löne-&lt;br&gt;garantins bekostnad införs i lönegarantilagen. I dag innehåller löne-&lt;br&gt;garantilagen ingen sådan regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande frågan hur utbetalning av lönegaranti skall vara organi-&lt;br&gt;serad i framtiden har vi funnit att den även fortsättningsvis bör omhän-&lt;br&gt;derhas av länsstyrelserna. Kostnaderna för utbetalningsfunktionen&lt;br&gt;bör belasta lönegarantifonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har beräknat att våra förslag medför minskade utgifter för löne-&lt;br&gt;garantifonden om ca 1 mdkr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att det hos RSV skall upprättas ett register över alla lönega-&lt;br&gt;rantibeslut. Ett sådant är nödvändigt för att den av oss föreslagna ka-&lt;br&gt;rensregeln skall kunna tillämpas. Det skulle vidare underlätta uppfölj-&lt;br&gt;ningen av lönegarantiutbetalningar och förbättra kontrollen i lönegaran-&lt;br&gt;tisystemet. Efter uppbyggnadsskedet kan den årliga kostnaden för att&lt;br&gt;föra registret uppskattas motsvara kostnaden för högst ett par årsarbets-&lt;br&gt;krafter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Riksförsäkringsverket,&lt;br&gt;Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Kronofogdemyndigheten i Stockholms län,&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten i Göteborgs och Bohus län, Kronofogdemyndigheten i Malmöhus län,&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten i Kronobergs län, Kronofogdemyndigheten i Västerbottens län (krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheterna i egenskap av tillsynsmyndighet i konkurs), Statens arbetsgivarverk, Juridis-&lt;br&gt;ka fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Arbetsmarknadsstyrelsen, ILO-kommittén, Nä-&lt;br&gt;rings- och teknikutvecklingsverket, Konkurrensverket, Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i Stock-&lt;br&gt;holms län, Länsstyrelsen i Älvsborgs län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Länsstyrelsen i Väster-&lt;br&gt;bottens län, Sveriges Advokatsamfund, Konkursförvaltarkollegiemas Förening, Föreningen&lt;br&gt;Sveriges kronofogdar, Sveriges Ackordscentral, Svenska Bankföreningen, Svenska arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Företagarnas Riksorganisation,&lt;br&gt;Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Lands-&lt;br&gt;organisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorga-&lt;br&gt;nisation, Sveriges Arbetsledareförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 § förmånsrättslagen (1970:979)&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän förmånsrätt följer där-&lt;br&gt;efter med arbetstagares fordran på&lt;br&gt;sådan lön eller annan ersättning på&lt;br&gt;grund av anställningen som ej för-&lt;br&gt;fallit till betalning tidigare än ett&lt;br&gt;år innan konkursansökningen gjor-&lt;br&gt;des och på lön eller ersättning&lt;br&gt;under skälig uppsägningstid, högst&lt;br&gt;sex månader. Har arbetstagaren&lt;br&gt;under uppsägningstiden utfört&lt;br&gt;arbete enligt anställningsavtalet&lt;br&gt;med gäldenären, gäller förmåns-&lt;br&gt;rätten all lön eller ersättning för&lt;br&gt;arbetet. I den mån arbete ej ut-&lt;br&gt;förts under uppsägningstiden&lt;br&gt;gäller förmånsrätten endast sådan&lt;br&gt;lön eller ersättning som överstiger&lt;br&gt;inkomst vilken arbetstagaren under&lt;br&gt;tid som lönen eller ersättningen&lt;br&gt;avser förvärvat i annan anställ-&lt;br&gt;ning eller uppenbarligen borde ha&lt;br&gt;kunnat förvärva i anställning som&lt;br&gt;han skäligen bort godtaga. Vid&lt;br&gt;bestämmande enligt vad nyss sagts&lt;br&gt;i vilken utsträckning fordran på&lt;br&gt;lön eller ersättning under uppsäg-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän förmånsrätt följer där-&lt;br&gt;efter med arbetstagares fordran på&lt;br&gt;lön eller annan ersättning på grund&lt;br&gt;av anställningen. Förmånsrätten&lt;br&gt;omfattar fordringar som har för-&lt;br&gt;fallit till betalning under de senas-&lt;br&gt;te sex månaderna av arbetstaga-&lt;br&gt;rens anställningstid hos konkurs-&lt;br&gt;gäldenären och inte tidigare än tre&lt;br&gt;månader innan konkursansökning-&lt;br&gt;en kom in till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordran på uppsägningslön&lt;br&gt;omfattas av förmånsrätt längst för&lt;br&gt;uppsägningstid som beräknats&lt;br&gt;enligt 11 § lagen (1982:80) om&lt;br&gt;anställningsskydd. Uppsägningslön&lt;br&gt;för tid under vilken arbetstagaren&lt;br&gt;inte utför arbete för konkursgälde-&lt;br&gt;nären eller annan och inte heller&lt;br&gt;driver egen rörelse, omfattas av&lt;br&gt;förmånsrätt endast om arbetstaga-&lt;br&gt;ren kan visa att han har anmält&lt;br&gt;sig hos offentlig arbetsförmedling&lt;br&gt;som arbetssökande. För uppsäg-&lt;br&gt;ningstid omfattar förmånsrätten&lt;br&gt;endast lön eller ersättning som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Lagen omtryckt 1975:1248.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1977:482.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1993/94. 1 samt. Nr 208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningstid är förenad med förmåns-&lt;br&gt;rätt skall med samtidig inkomst i&lt;br&gt;annan anställning jämställas utbild-&lt;br&gt;ningsbidrag som utgår av stats-&lt;br&gt;medel vid arbetsmarknadsutbild-&lt;br&gt;ning, i den mån bidraget avser&lt;br&gt;samma tid som lönen eller ersätt-&lt;br&gt;ningen och arbetstagaren har blivit&lt;br&gt;berättigad till bidraget efter upp-&lt;br&gt;sägningen. Har lönefordran som&lt;br&gt;förfallit tidigare än ett år innan&lt;br&gt;konkursansökningen gjordes varit&lt;br&gt;föremål för tvist, gäller förmåns-&lt;br&gt;rätten, om talan väckts eller sådan&lt;br&gt;förhandling som föreskrives i&lt;br&gt;kollektivavtal begärts inom sex&lt;br&gt;månader från förfallodagen och&lt;br&gt;konkursansökningen följt inom sex&lt;br&gt;månader från det att tvisten blivit&lt;br&gt;slutligt avgjord. 1 fråga om semes-&lt;br&gt;terlön eller semesterersättning som&lt;br&gt;är intjänad innan konkursansök-&lt;br&gt;ningen gjordes, gäller förmåns-&lt;br&gt;rätten vad som står inne för det&lt;br&gt;löpande och de närmast föregåen-&lt;br&gt;de två intjänandeåren. Förmåns-&lt;br&gt;rätten gäller även innestående&lt;br&gt;semesterlön eller semesterersätt-&lt;br&gt;ning för semesterledighet som har&lt;br&gt;sparats i den utsträckning 18 och&lt;br&gt;20 §§ semesterlagen (1977:480)&lt;br&gt;medger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;br&gt;överstiger inkomst vilken arbets- Bilaga 3&lt;br&gt;tagaren under den tid lönen eller&lt;br&gt;ersättningen avser har haft av&lt;br&gt;egen rörelse eller har förvärvat&lt;br&gt;eller borde ha kunnat förvärva i&lt;br&gt;en annan anställning. Vid bestäm-&lt;br&gt;mande av i vilken utsträckning&lt;br&gt;fordran på lön eller ersättning&lt;br&gt;under upsägningstid omfattas av&lt;br&gt;förmånsrätt, skall med samtidig&lt;br&gt;inkomst i annan anställning jäm-&lt;br&gt;ställas utbildningsbidrag som utgår&lt;br&gt;av statsmedel vid arbetsmark-&lt;br&gt;nadsutbildning, i den mån bidraget&lt;br&gt;avser samma tid som lönen eller&lt;br&gt;ersättningen och arbetstagaren har&lt;br&gt;blivit berättigad till bidraget efter&lt;br&gt;uppsägningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en lönefordran som har för-&lt;br&gt;fallit tidigare än tre månader före&lt;br&gt;konkursansökningen har varit&lt;br&gt;föremål för tvist, omfattas den av&lt;br&gt;förmånsrätt om talan har väckts&lt;br&gt;eller förhandling som föreskrivs i&lt;br&gt;kollektivavtal eller lagen&lt;br&gt;(1976:580) om medbestämmande i&lt;br&gt;arbetslivet har begärts inom fyra&lt;br&gt;månader från förfallodagen och&lt;br&gt;konkursansökningen har följt inom&lt;br&gt;två månader från det att tvisten&lt;br&gt;slutligt har avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Semesterlön och semesterersätt-&lt;br&gt;ning som är intjänad före konkurs-&lt;br&gt;ansökningen omfattas av för-&lt;br&gt;månsrätt för vad som står inne för&lt;br&gt;det löpande och närmast föregåen-&lt;br&gt;de intjänandeåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätt enligt första stycket&lt;br&gt;följer även med fordran på pen-&lt;br&gt;sion vilken tillkommer arbetstaga-&lt;br&gt;re eller dennes efterlevande för&lt;br&gt;högst ett år innan konkursansök-&lt;br&gt;ningen gjordes och nästföljande&lt;br&gt;sex månader. Förmånsrätten gäller&lt;br&gt;även i ftåga om pension, som&lt;br&gt;intjänats hos föregående arbetsgi-&lt;br&gt;vare, om gäldenären övertagit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånsrätt följer med fordran&lt;br&gt;på pension vilken tillkommer&lt;br&gt;arbetstagare eller dennes efter-&lt;br&gt;levande för högst sex månader&lt;br&gt;före konkursansökningen och&lt;br&gt;därpå följande sex månader. För-&lt;br&gt;månsrätten gäller även i fråga om&lt;br&gt;pension, som intjänats hos före-&lt;br&gt;gående arbetsgivare, om gäldenä-&lt;br&gt;ren övertagit ansvaret för pensio-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansvaret för pensionen under de&lt;br&gt;betingelser som anges i 23 och&lt;br&gt;26 §§ lagen (1967:531) om tryg-&lt;br&gt;gande av pensionsutfästelse m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om gäldenären är näringsidkare,&lt;br&gt;skall arbetstagare, som själv eller&lt;br&gt;jämte närstående ägde väsentlig&lt;br&gt;andel i företaget och som hade&lt;br&gt;väsentligt inflytande över dess&lt;br&gt;verksamhet, eller hans efterlevan-&lt;br&gt;de, ej ha förmånsrätt enligt denna&lt;br&gt;paragraf för lön eller pension. \hd&lt;br&gt;som nu sagts gäller även om&lt;br&gt;gäldenären är juridisk person utan&lt;br&gt;att vara näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nen under de betingelser som&lt;br&gt;anges i 23 och 26 §§ lagen&lt;br&gt;(1967:531) om tryggande av&lt;br&gt;pensionsutfästelse m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konkursgäldenären är nä-&lt;br&gt;ringsidkare, skall arbetstagare,&lt;br&gt;som själv eller tillsammans med&lt;br&gt;närstående senare än sex månader&lt;br&gt;före konkursansökningen har ägt&lt;br&gt;minst en femtedel av företaget,&lt;br&gt;eller hans efterlevande, inte ha&lt;br&gt;förmånsrätt enligt denna paragraf&lt;br&gt;för lön eller pension. D et samma&lt;br&gt;gäller även när andelen har ägts&lt;br&gt;av en närstående till arbetstaga-&lt;br&gt;ren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter gäller fort-&lt;br&gt;farande för fordran hos en arbetsgivare som har försatts i konkurs före&lt;br&gt;ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lönegarantilagen (1992:497)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 7 och 25 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 9a § och 9b §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalning enligt garantin lämnas&lt;br&gt;för sådan fordran på lön eller&lt;br&gt;annan ersättning som har förmåns-&lt;br&gt;rätt enligt 12 § förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979) och för fordran på&lt;br&gt;pension som har förmånsrätt enligt&lt;br&gt;12 eller 13 §§ samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betalning enligt garantin lämnas&lt;br&gt;för sådan fordran på lön eller&lt;br&gt;annan ersättning som har förmåns-&lt;br&gt;rätt enligt 12 § förmånsrättslagen&lt;br&gt;(1970:979) och för fordran på&lt;br&gt;pension som har förmånsrätt enligt&lt;br&gt;12 eller 13 §§ samma lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vilken utsträckning fordran på&lt;br&gt;lön eller pension får göras gällan-&lt;br&gt;de i konkurs framgår av 5 kap.&lt;br&gt;2 § konkurslagen (1987:672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inom två år före kon-&lt;br&gt;kursbeslutet har beviljats ersätt-&lt;br&gt;ning genom garantin för en for-&lt;br&gt;dran som har uppstått i huvud-&lt;br&gt;sakligen samma verksamhet, har&lt;br&gt;inte rätt till garantiersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantin gäller dock, om arbets-&lt;br&gt;tagaren av offentlig arbetsförmed-&lt;br&gt;ling har anvisats anställningen i&lt;br&gt;vilken den fordran som prövningen&lt;br&gt;avser har uppstått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lönefordran ersätts inte om&lt;br&gt;det kan antas att en av förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för den anställning eller&lt;br&gt;det anställningsvillkor på vilket&lt;br&gt;fordran grundar sig har varit att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den skulle betalas helt eller delvis&lt;br&gt;genom lönegarantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan garantibelopp för fordran&lt;br&gt;på uppsägningslön betalas ut skall&lt;br&gt;arbetstagaren till länsstyrelsen&lt;br&gt;lämna en försäkran på heder och&lt;br&gt;samvete om sina anställnings- och&lt;br&gt;avlöningsförhållanden under upp-&lt;br&gt;sägningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan garantibelopp för fordran&lt;br&gt;på uppsägningslön betalas ut skall&lt;br&gt;arbetstagaren till länsstyrelsen&lt;br&gt;lämna en försäkran på heder och&lt;br&gt;samvete om sina anställnings- och&lt;br&gt;avlöningsförhållanden under upp-&lt;br&gt;sägningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstagaren under uppsäg-&lt;br&gt;ningstiden inte utför arbete för&lt;br&gt;konkursgäldenären eller någon an-&lt;br&gt;nan och inte heller driver egen&lt;br&gt;rörelse, får garantibelopp för&lt;br&gt;fordran på uppsägningslön betalas&lt;br&gt;ut endast om arbetstagaren visar&lt;br&gt;att han eller hon för den tid ford-&lt;br&gt;ran avser har varit anmäld som&lt;br&gt;arbetssökande hos offentlig arbets-&lt;br&gt;förmedling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den äldre bestämmelsen i 25 § om utbetalning av garantibelopp&lt;br&gt;skall fortfarande gälla i fråga om fordringar mot arbetsgivare som har&lt;br&gt;försatts i konkurs före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i semesterlagen (1977:480)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 29 § semesterlagen (1977:480) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Semesterersättning bestämmes enligt grunderna för beräkning av&lt;br&gt;semesterlön. För arbetstagare, som har rätt till fri kost i arbetsgivarens&lt;br&gt;hushåll, skall kostersättning dock utgå endast för det antal dagar för&lt;br&gt;vilka semesterersättning skall beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sparade semesterdagar skall semesterersättning beräknas som om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de tagits ut under det semesterår då&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arbetstagare mottagit semes-&lt;br&gt;terlön i förskott, minskas semeste-&lt;br&gt;rersättningen med sådan semester-&lt;br&gt;lön. Detta gäller dock ej, om den&lt;br&gt;förskottsvis erhållna semesterlönen&lt;br&gt;har utgått mer än fem år före&lt;br&gt;anställningens upphörande eller&lt;br&gt;om anställningen har upphört på&lt;br&gt;grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. arbetstagarens sjukdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förhållande som avses i 4 §&lt;br&gt;tredje stycket första meningen&lt;br&gt;lagen (1982:80) om anställnings-&lt;br&gt;skydd eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppsägning från arbetsgiva-&lt;br&gt;rens sida, som beror på förhållan-&lt;br&gt;de som ej hänför sig till arbets-&lt;br&gt;tagaren personligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anställningen upphörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arbetstagare mottagit semes-&lt;br&gt;terlön i förskott, minskas semeste-&lt;br&gt;rersättningen med sådan semester-&lt;br&gt;lön. Detta gäller dock ej, om den&lt;br&gt;förskottsvis erhållna semesterlönen&lt;br&gt;har utgått mer än fem år före&lt;br&gt;anställningens upphörande eller&lt;br&gt;om anställningen har upphört på&lt;br&gt;grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. arbetstagarens sjukdom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förhållande som avses i 4 §&lt;br&gt;tredje stycket första meningen&lt;br&gt;lagen (1982:80) om anställnings-&lt;br&gt;skydd eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;uppsägning från arbetsgi-&lt;br&gt;varens sida, som beror på för-&lt;br&gt;hållande som ej hänför sig till&lt;br&gt;arbetstagaren personligen, utom&lt;br&gt;när uppsägning sker i samband&lt;br&gt;med en konkurs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1982:90.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialav-&lt;br&gt;gifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen (1981:691) om socialav-&lt;br&gt;gifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantiavgifter förs till en&lt;br&gt;fond, benämnd lönegarantifonden,&lt;br&gt;med vars tillgångar kostnader för&lt;br&gt;ersättningar enligt lönegarantila-&lt;br&gt;gen (1992:497) skall täckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönegarantiavgifter förs till en&lt;br&gt;fond, benämnd lönegarantifonden,&lt;br&gt;med vars tillgångar kostnader&lt;br&gt;enligt lönegarantilagen (1992:497)&lt;br&gt;skall täckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1992:499.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-03-15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: regeringsrådet Stig Brink, justitierådet Inga-Britt Tömell&lt;br&gt;och presidenten i Försäkringsöverdomstolen Leif Ekberg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 24 februari 1994 (Arbetsmarknadsdep-&lt;br&gt;artementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över&lt;br&gt;förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979), lag om&lt;br&gt;ändring i lönegarantilagen (1992:497), m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Tuula&lt;br&gt;Tikkanen Kihlgren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrummet stadgas att arbetstagares fordran på lön och annan ersätt-&lt;br&gt;ning på grund av anställningen omfattas av förmånsrätt om löneford-&lt;br&gt;ringen förfallit till betalning under de senaste sex månaderna av anställ-&lt;br&gt;ningstiden och inte tidigare än tre månader före konkursen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att det skall framgå tydligare att uppsägningstiden inräknas i de&lt;br&gt;sex månaderna bör enligt Lagrådet ordet ”senaste” bytas ut mot ”sista”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § andra stycket andra meningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen skall fordran på uppsägningslön i de fäll, då en ar-&lt;br&gt;betstagare inte behöver utföra arbete för konkursgäldenären under&lt;br&gt;uppsägningstiden och inte heller arbetar för annan eller driver egen&lt;br&gt;rörelse, omfattas av förmånsrätt endast om han kan visa att han har&lt;br&gt;anmält sig hos den offentliga arbetsförmedlingen som arbetssökande.&lt;br&gt;Lagrådet förutsätter att det inte är tillräckligt med endast en formell&lt;br&gt;anmälan till arbetsförmedlingen. Det måste också krävas att den an-&lt;br&gt;mälande står till arbetsmarknadens förfogande. Inskränker han sitt&lt;br&gt;arbetsutbud t.ex. genom krav på särskilda arbetstider eller på arbetsplat-&lt;br&gt;sens belägenhet kan han ofta inte anvisas något arbete. Om han inte har&lt;br&gt;sin barnpassningsfråga ordnad kan han inte anta ett anvisat arbete. I&lt;br&gt;samtliga dessa fall kan den arbetssökande inte anses uppfylla förutsätt-&lt;br&gt;ningen att stå till arbetsmarknadens förfogande. Till ledning för tolk-&lt;br&gt;ningen av detta begrepp bör den praxis kunna tjäna som utbildats vid&lt;br&gt;tillämpningen av lagen om arbetslöshetsförsäkring. Vad Lagrådet anfört&lt;br&gt;bör komma till uttryck i propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet återkommer under kommentaren till 25 § lönegarantilagen&lt;br&gt;till spörsmålet huruvida ett till sin omfattning obetydligt arbete hos&lt;br&gt;annan eller ett obetydligt engagemang i egen rörelse bör kunna befria&lt;br&gt;från skyldigheten att anmäla sig hos den offentliga arbetsförmedlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § andra stycket tredje meningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av denna bestämmelse framgår bl.a. att förmånsrätten för uppsägnings-&lt;br&gt;tid är avsedd att omfatta endast lön och ersättning som överstiger in-&lt;br&gt;komst som arbetstagaren borde ha kunnat förvärva i ”en annan anställ-&lt;br&gt;ning”. I nu gällande bestämmelse talas det om inkomst som arbetstaga-&lt;br&gt;ren uppenbarligen borde ha kunnat förvärva i ”anställning som han&lt;br&gt;skäligen bort godtaga”. I allmänmotiveringen (avsnitt 5.6) sägs att en&lt;br&gt;arbetstagare inte är skyldig att anta ett erbjudet arbete som är olämpligt&lt;br&gt;för honom men att det skulle föra för långt att i varje enskilt fall under-&lt;br&gt;söka vilka skäl en arbetstagare kan ha haft för att avvisa ett arbetserbju-&lt;br&gt;dande. Samtidigt sägs i specialmotiveringen att avräkning enligt denna&lt;br&gt;regel bör kunna ske när det har kommit till förvaltarens kännedom att&lt;br&gt;arbetstagaren har avvisat en anställning som han har anvisats av arbets-&lt;br&gt;förmedlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu redovisade uttalanden måste förstås så att det i princip skall krä-&lt;br&gt;vas av en arbetstagare att han antar ett anvisat lämpligt arbete men att&lt;br&gt;det inte bör införas ett mer generellt kontrollsystem beträffande bestäm-&lt;br&gt;melsens efterlevnad. Lagrådet anser för sin del att det även i fort-&lt;br&gt;sättningen måste gälla att en arbetstagare går förlustig sin förmånsrätt&lt;br&gt;under uppsägningstiden om han inte antar ett erbjudet lämpligt arbete.&lt;br&gt;Även om man tills vidare vill avvakta erfarenheter av den nya lagstift-&lt;br&gt;ningen innan man överväger att införa ett generellt kontrollsystem bör&lt;br&gt;det - inte minst till ledning för arbetstagarna själva - i lagtexten anges&lt;br&gt;att ett avvisande av ett lämpligt arbetserbjudande kan medföra förlust av&lt;br&gt;förmånsrätten och därmed också av lönegarantin. För att klargöra detta&lt;br&gt;och för att bättre tillgodose syftet att förhindra den handel med lönega-&lt;br&gt;ranti som beskrivs i remissen föreslår Lagrådet att den aktuella me-&lt;br&gt;ningen i 12 § får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”För uppsägningstid omfattar förmånsrätten endast lön eller ersätt-&lt;br&gt;ning som överstiger inkomst vilken arbetstagaren under den tid lönen&lt;br&gt;eller ersättningen avser har haft av egen rörelse eller har förvärvat eller&lt;br&gt;borde ha kunnat förvärva i den anställning han har innehaft eller i en&lt;br&gt;annan anställning som han skäligen bort godtaga”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § tredje stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lönefordran som varit föremål för tvist omfattas enligt stadgandet av&lt;br&gt;förmånsrätt även om fordringen förfallit till betalning mer än tre må-&lt;br&gt;nader före konkursansökningen. En förutsättning härför är att konkur-&lt;br&gt;sansökningen har gjorts inom två månader efter det att tvisten slutligt&lt;br&gt;avgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I allmänmotiveringen (avsnitt 5.4) anförs att en sådan tidsfrist är fullt&lt;br&gt;tillräcklig för att arbetstagaren vid arbetsgivarens bristande betalning&lt;br&gt;skall kunna söka denne i konkurs t.ex. med stöd av presumtionsregeln i&lt;br&gt;2 kap. 9 § konkurslagen (1987:672). Det kan emellertid inte uteslutas&lt;br&gt;att det ibland kan bli svårt för arbetstagaren att hinna delge arbetsgiva-&lt;br&gt;ren betalningsanmaning, avvakta betalning och ge in ansökan om kon-&lt;br&gt;kurs inom den angivna tiden. Särskilt gäller detta när domen eller be-&lt;br&gt;slutet har meddelats i nära anslutning till en semesterperiod. Lagrådet&lt;br&gt;föreslår därför att fristen ifråga utsträcks till tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningen av det remitterade lagförslaget har i övrigt föranlett för-&lt;br&gt;slag till ändringar av redaktionell art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lönegarantilagen (1992:497)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen ersätts inte en lönefordran om det kan antas att en av&lt;br&gt;förutsättningarna för den anställning eller de anställningsvillkor på&lt;br&gt;vilket fordran grundar sig har varit att den skulle betalas helt eller&lt;br&gt;delvis genom lönegarantin. Regeln är avsedd att hindra alla sådana&lt;br&gt;missbruk av lönegarantin som innebär att man, när ett anställningsavtal&lt;br&gt;ingås eller ett anställningsvillkor bestäms, har spekulerat i att lönen i&lt;br&gt;vart fall delvis kommer att betalas genom garantin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I allmänmotiveringen anförs att konkursförvaltaren redan i dag kan&lt;br&gt;avslå en lönegarantiansökan om han finner det utrett att arbetstagaren&lt;br&gt;inte har en lönefordran som berättigar till garantiersättning. Med stöd&lt;br&gt;av de nuvarande reglerna kan förvaltaren emellertid inte komma åt för-&lt;br&gt;faranden där han hyser starka misstankar om missbruk, men saknar&lt;br&gt;möjligheter att genom dokument eller på annat sätt visa att sådant verk-&lt;br&gt;ligen föreligger. I remissen anges som exempel härpå att det en kort tid&lt;br&gt;före en konkurs har skett nyanställningar - måhända av släktingar -&lt;br&gt;utan att detta synes motiverat av något behov i verksamheten eller när&lt;br&gt;lönen till de anställda har höjts kraftigt före konkursen utan att man&lt;br&gt;kan se att detta har motiverats av t.ex. ändrade arbetsuppgifter. Efter-&lt;br&gt;som de åsyftade situationerna i allmänhet utmärkts av att arbetsgivaren&lt;br&gt;och arbetstagaren har handlat i samförstånd i syfte att utnyttja garantin&lt;br&gt;kan de, framhålls det i remissen, lätt göra gällande att anställningen&lt;br&gt;eller löneförhöjningen har varit befogad av ett eller annat skäl. De här&lt;br&gt;ifrågavarande förfarandena har därför varit i det närmaste omöjliga att&lt;br&gt;komma åt med den nuvarande regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen framhålls att möjligheterna att avslå en begäran om löne-&lt;br&gt;garanti i angivna och liknande fall utvidgas genom att det enligt den&lt;br&gt;föreslagna regeln är tillräckligt om det kan antas att ett av syftena med&lt;br&gt;anställningen eller anställningsvillkoret på vilket fordringen grundar sig&lt;br&gt;har varit att spekulera på lönegarantins bekostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill framhålla att lönegarantin utgör ett viktigt skydd för ar-&lt;br&gt;betstagarna vid arbetsgivarens konkurs. För den enskilde löntagaren är&lt;br&gt;det av stor betydelse att hans krav på ersättning av lönegarantin inte kan&lt;br&gt;avslås på alltför lösa grunder. Lagrådet anser det tveksamt om den i&lt;br&gt;paragrafen använda formuleringen av beviskravet på ett rättvisande sätt&lt;br&gt;anger graden av den bevisning som anses böra krävas för att den enskil-&lt;br&gt;des skyddsintresse skall tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I specialmotiveringen sägs att - för att ett ersättningsanspråk skall&lt;br&gt;kunna avslås - omständigheterna beträffande löneanspråket med viss&lt;br&gt;styrka skall tala för att det är fråga om missbruk av det slag som be-&lt;br&gt;skrivs i paragrafen, utan att detta dock kan bevisas fullt ut. Det anförda&lt;br&gt;tyder på att ett något högre beviskrav än vad som kan utläsas av lagtex-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten avses. Enligt Lagrådets mening skulle den åsyftade nivån på erfor-&lt;br&gt;derlig bevisning komma till bättre uttryck i paragrafen om orden ”kan&lt;br&gt;antas” byts ut mot uttrycket ”finns grundad anledning att anta”. Lagrå-&lt;br&gt;det föreslår att en sådan omformulering görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § andra stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen sammanhänger med den föreslagna bestämmelsen i 12 §&lt;br&gt;andra stycket andra meningen förmånsrättslagen. Den innebär att skyl-&lt;br&gt;digheten att anmäla sig hos arbetsförmedlingen för att lönefordran på&lt;br&gt;uppsägningslön skall omfattas av förmånsrätt bortfaller, om en arbets-&lt;br&gt;tagare utför arbete för annan eller driver egen rörelse. Vilken omfatt-&lt;br&gt;ning alternativsysselsättningen skall ha anges inte i remissen. Så som&lt;br&gt;lagtexten är utformad skulle redan en ganska blygsam arbetsinsats hos&lt;br&gt;en annan arbetsgivare eller i en egen rörelse kunna befria en arbets-&lt;br&gt;tagare från skyldigheten att anmäla sig hos arbetsförmedlingen för att&lt;br&gt;bibehålla rätten till garantibelopp för uppsägningslönen. Detta kan&lt;br&gt;knappast vara avsikten med bestämmelsen. Det är inte ovanligt att en&lt;br&gt;arbetstagare kan ta ett arbete några timmar i veckan eller ett vikariat&lt;br&gt;någon kortare tid. Det är inte heller ovanligt att en arbetstagare vid&lt;br&gt;sidan av sitt heltidsarbete har en rörelse vilken han efter konkursen kan&lt;br&gt;fortsätta att driva med en mycket begränsad arbetsinsats. Inte desto&lt;br&gt;mindre får förekomsten av en sådan rörelse liksom en medverkan under&lt;br&gt;några timmar i veckan i en närståendes rörelse där arbetstagaren kanske&lt;br&gt;är styrelseledamot och firmatecknare anses innebära att vederbörande&lt;br&gt;driver rörelse. För att syftet med bestämmelsen inte skall kunna kring-&lt;br&gt;gås anser Lagrådet att sysselsättningsgraden i det alternativa arbetet,&lt;br&gt;dvs. den nya anställningen eller den egna rörelsen, bör vara i huvudsak&lt;br&gt;lika stor som i anställningen hos konkursgäldenären. Det torde vara&lt;br&gt;tillräckligt om detta klart framgår av propositionstexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett register över lönegarantiärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt allmänmotiveringen (avsnitt 7) behövs ett centralt register över&lt;br&gt;alla lönegarantiärenden för att den i lagförslaget intagna karensregeln&lt;br&gt;skall kunna tillämpas. Ett register bör därför enligt remissen upprättas&lt;br&gt;med alla de uppgifter förvaltare behöver för att kunna identifiera arbets-&lt;br&gt;tagaren och arbetsgivaren, dvs. arbetstagarens respektive företagets&lt;br&gt;namn och adress, person- och organisationsnummer samt datum för när&lt;br&gt;arbetstagaren tillerkändes lönegaranti. För att underlätta en allmän&lt;br&gt;uppföljning av lönegarantiutbetalningar är det enligt remissen vidare&lt;br&gt;lämpligt att också registrera hur stort belopp arbetstagaren har tiller-&lt;br&gt;känts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter som enligt remissen skall föras in i registret får anses&lt;br&gt;vara av känslig natur. Antalet registrerade personer och företag kommer&lt;br&gt;att vara stort även om det kan förutsättas, att uppgifter som inte längre&lt;br&gt;är aktuella kommer att föras ut ur registret. Av remissen framgår vidare&lt;br&gt;att innehållet i registret kan komma att användas för andra ändamål än&lt;br&gt;det i första hand avsedda; att underlätta tillämpningen av karensregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det nu anförda anser Lagrådet att det bör ankomma på&lt;br&gt;riksdagen att besluta om utformningen av registret. Vad Lagrådet anfört&lt;br&gt;bör framgå av propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Arbetsmarknadsdepart ementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wes-&lt;br&gt;terberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,&lt;br&gt;af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Kön-&lt;br&gt;berg, Lundgren, Unckel, P. Westerberg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hörnlund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94:208 Förändringar i lönega-&lt;br&gt;rantisys temet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 46281, Stockholm 1994&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:LU34</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-03-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-03-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-03-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-04-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Vänsterpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 19:25:01</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH03208</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:47</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 19:25:01</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH03208</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__208.pdf</filnamn>
<filstorlek>3942386</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Förändringar i lönegarantisystemet</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/C7F77FDD-17A8-4DAC-A44E-40F905D2CE62</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:LU34</uppgift>
<ref_dok_id>GH01LU34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Förändringar i lönegarantisystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:208&lt;br/&gt;
Förändringar i lönegarantisystemet</uppgift>
<ref_dok_id>GH02L13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:208 Förändringar i lönegarantisystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:208&lt;br/&gt;
Förändringar i lönegarantisystemet</uppgift>
<ref_dok_id>GH02L14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:208 Förändringar i lönegarantisystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:208&lt;br/&gt;
Förändringar i lönegarantisystemet</uppgift>
<ref_dok_id>GH02L13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:208 Förändringar i lönegarantisystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Maj-Lis Lööw  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:208&lt;br/&gt;
Förändringar i lönegarantisystemet</uppgift>
<ref_dok_id>GH02L14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:208 Förändringar i lönegarantisystemet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Maj-Lis Lööw  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>