<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2345819</hangar_id>
 <dok_id>GH03185</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>185</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:185</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>185</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-03-24 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:48:50</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Förvaltningsmyndigheternas ledning</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03185/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03185</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03185</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1993/94:185&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Förvaltningsmyndigheternas ledning&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03185/prop_199394__185-1.png" style="width:41pt;height:69pt;"/&gt;
&lt;h3&gt;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;1993/94:185&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 24 mars 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anne Wibble&lt;br&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redovisas förslag och bedömningar som rör lednings-&lt;br&gt;formen för de centrala förvaltningsmyndigheterna m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att de allmänna villkoren för myndigheterna har&lt;br&gt;ändrats betydligt sedan riksdagens s.k. verksledningsbeslut år 1987 före-&lt;br&gt;slås att regeringen som ledningsform för centrala förvaltningsmyndigheter&lt;br&gt;i första hand bör välja formen enrådighetsverk, där myndighetschefen&lt;br&gt;ensam har ansvaret för verksamheten inför regeringen. Vid myndigheter&lt;br&gt;som blir enrådighetsverk bör regeringen i regel inrätta särskilda råd med&lt;br&gt;insyn som främsta uppgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som alternativ till enrådighetsverk bör regeringen främst överväga&lt;br&gt;styrelseformen. Styrelserna bör i normala fall ha totalt ansvar för verk-&lt;br&gt;samheten inför regeringen. Till ordförande bör i regel någon av de ex-&lt;br&gt;terna ledamöterna utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redovisas också överväganden om ledningsformen i&lt;br&gt;vissa länsmyndigheter. Vidare berörs myndigheternas årsredovisningar&lt;br&gt;och revisionen av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen behandlar propositionen vissa frågor om myndigheternas inre&lt;br&gt;organisation och chefstillsättningar. Bland annat föreslås att de centrala&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheterna själva bör få bestämma sin inre organisation.&lt;br&gt;Regeringens speciella chefsförsörjningsansvar renodlas till att i huvudsak&lt;br&gt;gälla myndighetschefema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 185&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut.......................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning......................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fler enrådighetsverk ..........................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Alternativa ledningsformer .....................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ledningsformen i länsmyndigheter m.fl..............16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Årsredovisningar och revision ...................18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Myndigheternas inre organisation och chefstillsättningar .... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Genomförande.............................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av Betänkandet Effektivare ledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i statliga myndigheter (SOU 1993:58)............ 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna..............31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde.............32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheternas ledningsformer (avsnitten 3, 4 och 7).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I detta ärende tar regeringen upp en del ledningsfrågor inom myndig-&lt;br&gt;heterna under regeringen. Med myndigheter avses därvid bara förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheter, inte domstolar. Frågor om länsstyrelsernas ledning&lt;br&gt;behandlas dock inte här. Myndigheter under riksdagen eller under&lt;br&gt;kyrkomötet behandlas inte heller här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett beslut den 6 februari 1992 bemyndigade regeringen chefen&lt;br&gt;för Finansdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att se över&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m. (dir. 1992:10). Bak-&lt;br&gt;grunden till beslutet var att de allmänna villkoren för de statliga myn-&lt;br&gt;digheternas verksamhet successivt har förändrats sedan riksdagen år 1987&lt;br&gt;fattade sitt s.k. verksledningsbeslut (prop. 1986/87:99, bet. 1986/87:&lt;br&gt;KU29, rskr. 1986/87:226). De verksamhetsansvariga har getts ett allt&lt;br&gt;större utrymme att själva lösa ålagda uppgifter. Verksstyrelsens relation&lt;br&gt;till verkschefen och dess ställning i myndigheten borde därför på nytt ses&lt;br&gt;över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har i juni 1993 lagt fram sitt betänkande Effektivare ledning&lt;br&gt;i statliga myndigheter (SOU 1993:58). Kommitténs sammanfattning av&lt;br&gt;betänkandet finns i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. Sammanlagt 52 myndigheter och or-&lt;br&gt;ganisationer har besvarat remissen, varav fyra på eget initiativ. En för-&lt;br&gt;teckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av&lt;br&gt;remissyttrandena finns tillgänglig i Finansdepartementet (dnr 3071/93).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Fler enrådighetsverk&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Som ledningsform för centrala förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheter skall regeringen i fortsättningen i första hand välja&lt;br&gt;formen enrådighetsverk om inte vägande skäl talar för annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna skall själva få besluta om inrättande och samman-&lt;br&gt;sättning av rådgivande organ eller expertorgan för särskilda frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall i regel vid myndigheter som blir enrådighetsverk&lt;br&gt;inrätta särskilda råd med insyn som främsta uppgift. Regeringen&lt;br&gt;skall likaså kunna inrätta beslutande organ för avgränsade frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Motsvarar delvis regeringens förslag. Kommittén&lt;br&gt;föreslår att enrådighetsverk bör vara huvudmodellen för ledningen av de&lt;br&gt;centrala förvaltningsmyndigheterna. Vid vissa myndigheter, t.ex. med in-&lt;br&gt;tegritetskänslig verksamhet, bör regeringen inrätta särskilda insynsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den övervägande delen av remissinstanserna till-&lt;br&gt;styrker i huvudsak kommitténs förslag och finner det angeläget att de&lt;br&gt;genomförs. Justitiekanslern (JK) ställer sig inte avvisande till tanken att&lt;br&gt;enrådighetsverk skall vara huvudmodellen, men förordar att man skall gå&lt;br&gt;fram med en viss försiktighet innan frågan avgörs. Några remissinstanser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har invändningar mot enstaka delar av förslagen. Riksrevisionsverket Prop. 1993/94:185&lt;br&gt;anser att det kan vara svårt att skilja mellan råd och insynsorgan. Råd&lt;br&gt;bör utses av regeringen då det är ägnat att höja statusen och stärka&lt;br&gt;ledamöternas integritet. Även Skogsstyrelsen anser att råd bör utses av&lt;br&gt;regeringen. Patent- och registreringsverket avstyrker förslaget om sär-&lt;br&gt;skilda insynsorgan och anser att insynen bör kunna ordnas på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sex remissinstanser, nämligen SIDA, Överstyrelsen för civil beredskap,&lt;br&gt;Statens räddningsverk, Statens kulturråd, LO och TCO-OF, avstyrker&lt;br&gt;eller är i huvudsak negativt inställda till ett genomförande av huvud-&lt;br&gt;modellen med enrådighetsverk. De hänvisar bl.a till att nuvarande&lt;br&gt;ordning i stort fungerar bra, att utredningen har underskattat betydelsen&lt;br&gt;av samhällelig insyn och medborgerligt inflytande och att ansvarsför-&lt;br&gt;hållandena kan göras tydliga utan att de nuvarande lekmannastyrelsema&lt;br&gt;avskaffas. Liknande synpunkter har även framförts av Kustbevakningen&lt;br&gt;och Grossistförbundet Svensk Handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1987 års verksledningsbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De principer för ledningen av de statliga förvaltningsmyndigheterna som&lt;br&gt;fastställdes av riksdagen genom 1987 års verksledningsbeslut innebar en&lt;br&gt;ändrad syn på förhållandet mellan regeringen och myndigheterna. En&lt;br&gt;viktig utgångspunkt var att regeringen kan och bör styra sina under-&lt;br&gt;lydande myndigheter på ett tydligare och mer konsekvent sätt än tidigare.&lt;br&gt;Det konstaterades att regeringsformens bestämmelser ger regeringen&lt;br&gt;utrymme för en starkare styrning av förvaltningsmyndigheterna. Detta&lt;br&gt;utrymme borde enligt verksledningsbeslutet utnyttjas för att styra&lt;br&gt;förvaltningen på ett sätt som uppfyller riksdagens krav och som är&lt;br&gt;förenligt med medborgarnas intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den proposition som låg till grund för verksledningsbeslutet (prop.&lt;br&gt;1986/87:99 s. 87) anfördes att enrådighetsmodellen, där myndighetens&lt;br&gt;chef är den högsta beslutande nivån inom myndigheten, i princip är till-&lt;br&gt;lämpbar på alla myndigheter. Samtidigt ansågs det angeläget att behålla&lt;br&gt;lekmannainflytandet i myndigheternas ledning. Det betonades att det i en&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet är verkschefen som normalt skall vara ansvarig för&lt;br&gt;verksamheten och att denne som regel också bör vara ordförande i styrel-&lt;br&gt;sen. En verksstyrelse skall besluta endast i avgränsade frågor som anges&lt;br&gt;i myndighetens instruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagsbehandlingen av verksledningspropositionen konstaterade&lt;br&gt;konstitutionsutskottet (bet. 1986/87:KU29 s. 30) att det rådde en bred&lt;br&gt;enighet om att lekmannainflytandet i förvaltningsmyndigheternas ledning&lt;br&gt;skulle bevaras. Den sakkunskap och det medborgerliga omdöme som&lt;br&gt;tillförs myndigheterna på detta sätt ansågs allmänt vara av stort värde för&lt;br&gt;myndigheternas sätt att fungera och utvecklas. Samtidigt fick man en&lt;br&gt;medborgerlig insyn i verksamheten. Med anledning av motionsyrkanden&lt;br&gt;uttalade emellertid utskottet att styrningsmöjligheterna via den parlamen-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tariska ansvarskedjan riksdag-regering-myndighet är större i ett system Prop. 1993/94:185&lt;br&gt;med enrådiga myndighetschefer än i ett system med beslutsfattande&lt;br&gt;lekmän. Utskottet såg ett värde i båda dessa styrsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksledningsbeslutet blev mot denna bakgrund i vissa avseenden en&lt;br&gt;kompromiss mellan alternativet enrådighetsverk och alternativet med&lt;br&gt;verksstyrelse, där myndighetschefen och styrelsen i en del beslutsfrågor&lt;br&gt;fick ett delat ansvar inför regeringen. Beslutsärenden i styrelserna består&lt;br&gt;som regel av beslut om föreskrifter som riktar sig till allmänheten, an-&lt;br&gt;slagsframställning och årsredovisning samt åtgärder efter genomförd&lt;br&gt;revision av årsredovisningen. I övrigt skall styrelsens uppgift vara att ha&lt;br&gt;allmän insyn i verksamheten samt biträda verkschefen med sakkunskap&lt;br&gt;och medborgerligt omdöme.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefens och styrelsens ansvar och uppgifter har efter verkslednings-&lt;br&gt;beslutet närmare preciserats i verksförordningen (1987:1100) och i&lt;br&gt;respektive myndighets instruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksledningsbeslutet uteslöt inte att behovet av styrning på vissa om-&lt;br&gt;råden eller verksamhetens art kunde leda till att man valde andra&lt;br&gt;modeller, t.ex. enrådighetsverk. Från huvudmodellen gjordes i enlighet&lt;br&gt;härmed undantag för en del stabsmyndigheter, myndigheter inom för-&lt;br&gt;svarsmakten m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ändring av verksledningsbeslutet beslöt riksdagen år 1992 att&lt;br&gt;intresserepresentationen skulle slopas i vissa statliga myndigheters sty-&lt;br&gt;relser, främst inom arbetsmarknadsområdet (prop. 1991/92:123, bet.&lt;br&gt;1991/92:KU36, rskr. 1991/92:305). Med intresserepresentation avsågs&lt;br&gt;i detta sammanhang att representanter för arbetsmarknadens parter utses&lt;br&gt;som ledamöter m.m. i styrelser efter att ha nominerats av respektive&lt;br&gt;organisation. I propositionen anfördes att det var avgörande för en&lt;br&gt;effektiv och väl fungerande förvaltning att den styrs utan hänsyn till&lt;br&gt;organisationers eller andra gruppers särintressen. Intresserepresentationen&lt;br&gt;borde få komma till uttryck på annat sätt, t.ex. genom att rådgivande&lt;br&gt;organ eller referensgrupper knyts till myndigheten, något som också&lt;br&gt;ansågs vara värdefullt för andra typer av myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya förutsättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan riksdagen fattade verksledningsbeslutet, har de allmänna villkoren&lt;br&gt;för myndigheterna under regeringen successivt förändrats. De centrala&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheterna arbetar i flera avseenden under nya för-&lt;br&gt;utsättningar. Den mest markanta förändringen är övergången till mål- och&lt;br&gt;resultatstyrning. Regeringen har därigenom börjat styra sina myndigheter&lt;br&gt;på ett tydligare och mer konsekvent sätt. En effektivare statsförvaltning&lt;br&gt;med oförändrade eller minskade resurser har varit en övergripande mål-&lt;br&gt;sättning. Det ställs i dag allt större krav på myndigheterna att leva upp&lt;br&gt;till de mål som riksdagen och regeringen sätter upp. Tyngdpunkten kan&lt;br&gt;sägas ha förskjutits från resurser till resultat eller från anslags-&lt;br&gt;framställning till årsredovisning. Det är främst på grundval av årsredo-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;visningarna som regeringen skall bedöma om de krav som har ställts bl.a. Prop. 1993/94:185&lt;br&gt;i regleringsbreven har uppfyllts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parallellt med det ökade krav som ställs på myndigheterna har de fått&lt;br&gt;vidgade befogenheter och stor frihet i fråga om hur verksamhetens mål&lt;br&gt;skall nås. På det arbetsgivarpolitiska området har en betydande delegering&lt;br&gt;skett. Riksdagen har vidare godkänt nya huvudprinciper för budgetering&lt;br&gt;av myndigheternas förvaltningskostnader. Dessa innebär att regeringen&lt;br&gt;mycket tydligare än tidigare i förväg kan ange myndigheternas finansiella&lt;br&gt;handlingsutrymme och att myndigheterna i princip fritt kan disponera&lt;br&gt;hela det ekonomiska utrymme som har fastställts för dem. En rad finan-&lt;br&gt;siella befogenheter har successivt delegerats till myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen har vidare gått i riktning mot att inom många förvalt-&lt;br&gt;ningsområden skapa så marknadsanpassade och konkurrensneutrala för-&lt;br&gt;hållanden som möjligt för den statliga verksamheten. Regeringens och&lt;br&gt;riksdagens bedömning har varit att särlösningar skall undvikas och&lt;br&gt;verksamheter renodlas inom staten. Konkurrensutsatt verksamhet bör i&lt;br&gt;normala fall inte bedrivas i myndighetsform. Några myndigheter har&lt;br&gt;därför försvunnit eller gjorts om till bolag. Andra verksamheter har&lt;br&gt;rationaliserats, omstrukturerats eller slagits samman, allt i syfte att&lt;br&gt;effektivisera dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget ger alla dessa förändringar myndigheterna incitament att&lt;br&gt;agera kostnadsmedvetet på ett helt annat sätt än tidigare och skapar&lt;br&gt;förutsättningar för en effektivare resursanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förtjänar att nämnas att en motsvarande utveckling under senare år&lt;br&gt;har drivits fram i en rad andra industriländer. Denna utveckling belyses&lt;br&gt;exempelvis i den av OECD utgivna publikationen &amp;quot;Public Management&lt;br&gt;Developments - Survey 1993&amp;quot;, som behandlar styrning och lednings-&lt;br&gt;frågor inom medlemsländernas statsförvaltningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problem med nuvarande ledningsform&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska förvaltningsmyndigheternas styrelser har enligt regeringens&lt;br&gt;mening fungerat väl i sin roll av rådgivande organ med expertkompetens&lt;br&gt;inom skilda områden. Detta bekräftas också såväl av kommitténs ut-&lt;br&gt;värdering av verksledningsbeslutet som av många remissvar. Som led-&lt;br&gt;ningsorgan har styrelserna däremot haft en relativt liten betydelse. I&lt;br&gt;praktiken har den rollen också minskat till förmån för den rådgivande&lt;br&gt;funktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya förutsättningarna för myndigheterna kräver en klar och tydlig&lt;br&gt;ledningsfunktion där det inte råder någon tvekan om var det yttersta&lt;br&gt;ansvaret inför regeringen ligger. Det är svårt att förena kravet på ett&lt;br&gt;tydligt ansvar med den nuvarande uppdelningen av befogenheterna mellan&lt;br&gt;styrelse och myndighetschef. En väsentlig förutsättning för regeringens&lt;br&gt;styrning av myndigheterna i den nya budgetprocessen med en utvecklad&lt;br&gt;dialog är att ansvarsbilden inom myndigheterna är entydig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rådande oklarheten i ansvarsfrågan berör samtliga grupper av&lt;br&gt;ärenden som styrelsen normalt skall besluta om. Vi har tidigare nämnt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anslagsframställningarnas betydelse minskat till förmån för årsredo- Prop. 1993/94:185&lt;br&gt;visningarna. Avgörande för myndighetens verksamhet är regleringsbrev&lt;br&gt;och andra budget- och verksamhetsmässiga direktiv. Hur regleringsbre-&lt;br&gt;vens beslut skall omsättas i myndighetens löpande verksamhet är emel-&lt;br&gt;lertid med nuvarande ledningsform knappast en styrelsefråga, låt vara att&lt;br&gt;styrelsen naturligtvis bör hållas informerad. Styrelsen har i regel inte&lt;br&gt;någon generell befogenhet att fastställa riktlinjer för verksamheten. Det&lt;br&gt;är vidare svårt att hävda att de nuvarande styrelsebesluten i fråga om års-&lt;br&gt;redovisningen innebär att styrelsen har tagit någon form av ansvar för&lt;br&gt;den genomförda verksamheten. Styrelsen garanterar snarare att årsredo-&lt;br&gt;visningen ger en korrekt bild av den verksamhet som bedrivits. Oklarhet&lt;br&gt;om innebörden av ansvaret för årsredovisningen leder sedan i sin tur till&lt;br&gt;oklarhet om ansvaret för åtgärder efter revision av årsredovisningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tillsyns- och normeringsmyndigheter med omfattande befogenheter&lt;br&gt;att meddela föreskrifter på grundval av en allmän ramlagstiftning blir&lt;br&gt;styrelsens beslut om dessa föreskrifter en betydande del av myndighetens&lt;br&gt;totala verksamhet och svåra att skilja ut från myndighetens verksamhet&lt;br&gt;i övrigt. I verksamheter som består i att meddela bindande föreskrifter,&lt;br&gt;ge tillstånd och föreskriva förbud är det särskilt viktigt att det är helt&lt;br&gt;klart var det yttersta ansvaret ligger. Vidare måste styrelseledamöterna&lt;br&gt;stå obundna av partsintressen. De får t.ex. inte uppfattas som företrädare&lt;br&gt;för dem som skall omfattas av tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den oklara ansvarsbilden kan också skapa vissa problem i samband&lt;br&gt;med den ökande internationaliseringen och ett eventuellt medlemskap i&lt;br&gt;EU. Sveriges närmande till det övriga Europa ställer särskilda krav på&lt;br&gt;regeringens styrning av myndigheterna. Detta framgår redan av rapporten&lt;br&gt;Statsförvaltningens Europakompetens (Ds 1992:96) och dess remiss-&lt;br&gt;behandling (jfr prop. 1992/93:100 bil. 8 s. 16). Det framgår också av&lt;br&gt;betänkandet Statsförvaltningen och EG (SOU 1993:80). Där betonas att&lt;br&gt;en viktig förutsättning för ett framgångsrikt svenskt agerande är kom-&lt;br&gt;petens, kontinuitet och samordning när det gäller de svenska repre-&lt;br&gt;sentanternas agerande inom EG:s organisation. Regeringen kommer i&lt;br&gt;detta arbete i stor utsträckning att behöva medverkan från sina för-&lt;br&gt;valtningsmyndigheter, där sakkunskapen ofta finns. Detta kommer att&lt;br&gt;ställa delvis nya krav på verksledningarna. Det krävs också, framhålls&lt;br&gt;det, att regeringens styrning av myndigheternas verksamhet inom dessa&lt;br&gt;områden blir tydligare än tidigare. Sverige måste i EG-samarbetet tala&lt;br&gt;med en enda röst på grundval av en genomtänkt och konsekvent uppfatt-&lt;br&gt;ning och strategi. Den tydligare styrningen innebär &amp;quot;att regeringen, för&lt;br&gt;att säkerställa att förvaltningsmyndigheterna driver sin verksamhet i linje&lt;br&gt;med regeringens intentioner och inte låter aktiviteterna präglas av&lt;br&gt;sektoriella särintressen, genom normgivning, tydliga myndighetsdirektiv&lt;br&gt;och riktlinjer klart anger kraven på förvaltningsmyndigheternas verk-&lt;br&gt;samhet&amp;quot; (s. 17). Denna styrning bör huvudsakligen kunna ske inom&lt;br&gt;ramen för budgetprocessen med krav på dialog och fullständiga redo-&lt;br&gt;visningar m.m. I betänkandet påpekas också att EG vid ett medlemskap&lt;br&gt;kommer att besluta om rättsregler som i dag ligger inom förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheternas verksamhetsområde. Förvaltningsmyndigheterna kommer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i stor utsträckning att ansvara för den interna normgivning som EG- Prop. 1993/94:185&lt;br&gt;besluten kan kräva. Det finns därför enligt betänkandet skäl att förstärka&lt;br&gt;regeringens kontrollmöjligheter av myndigheternas föreskriftsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar i förvaltningsmyndigheternas ledningsform måste ske med&lt;br&gt;beaktande av de statliga myndigheternas särskilda karaktär och ställning&lt;br&gt;under regeringen. Regeringen skall enligt 1 kap. 6 § regeringsformen&lt;br&gt;styra riket och vara ansvarig inför riksdagen. Till sitt förfogande har&lt;br&gt;regeringen förvaltningsmyndigheterna, som enligt 11 kap. 6 § regerings-&lt;br&gt;formen lyder under regeringen, om det inte är fråga om en myndighet&lt;br&gt;under riksdagen eller under kyrkomötet. Inom ramen för regeringsformen&lt;br&gt;och riksdagens beslut har regeringen att bedöma hur och i vilken&lt;br&gt;utsträckning den vill styra förvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund kan inte ledningen av förvaltningsmyndigheterna&lt;br&gt;utan vidare jämföras med ledningen av företag, t.ex. aktiebolag. Ett&lt;br&gt;aktiebolag är en självständig juridisk person som kan förvärva rättigheter&lt;br&gt;och ta på sig skyldigheter i den utsträckning dess ledning bestämmer.&lt;br&gt;Dess huvudsakliga ändamål är att ge vinst. Förvaltningsmyndigheterna är&lt;br&gt;däremot inga självständiga juridiska personer utan delar i ett enda rätts-&lt;br&gt;subjekt, nämligen staten. De har att sköta de särskilda uppgifter och&lt;br&gt;utöva de befogenheter som statsmakterna anförtror dem. De har vidare&lt;br&gt;att förverkliga de politiska mål som riksdagen och regeringen ställer upp&lt;br&gt;för dem inom ramen för tilldelade resurser. Förvaltningsmyndigheterna&lt;br&gt;har således en särskild karaktär, som gör att ledningsformer från&lt;br&gt;näringslivet och den privata sektorn inte kan tillämpas fullt ut. En annan&lt;br&gt;sak är att i övrigt rationellt företagstänkande och marknadsanpassning&lt;br&gt;m.m. i allt högre grad bör prägla myndigheternas verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör ledningsformen för de centrala förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheterna reformeras och anpassas till de förutsättningar som&lt;br&gt;numera gäller. En väl utvecklad dialog mellan regeringen och myndig-&lt;br&gt;heterna och en ökad delegering av verksamhetsansvar och ekonomiskt&lt;br&gt;ansvar kräver att ansvarsbilden gentemot regeringen blir tydlig. Kommit-&lt;br&gt;téns undersökningar och de flesta remissvaren visar också att det finns ett&lt;br&gt;uttalat behov av klara och tydliga ansvarslinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat viktigt skäl att förbättra ledningsformen är de delvis nya krav&lt;br&gt;som Europaintegrationen ställer på regeringen. Detta gäller redan nu med&lt;br&gt;det samarbete som sker inom ramen för EES-avtalet men blir särskilt&lt;br&gt;markant vid ett svenskt medlemskap i EU. Dessa krav gör att regeringens&lt;br&gt;styrning av myndigheternas verksamhet måste stärkas och ske på ett tyd-&lt;br&gt;ligare och mer direkt sätt än vad fallet är i dag. Till detta kommer att&lt;br&gt;regeringen med hjälp av sina myndigheter i olika förhandlingssituationer&lt;br&gt;och kontakter med EU:s organ med kort varsel måste kunna agera enhet-&lt;br&gt;ligt och samordnat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad vi hittills har sagt anser vi att möjligheterna för&lt;br&gt;regeringen att i en tid av ofta snabba och stora förändringar styra myn-&lt;br&gt;digheterna strategiskt, samordnat och effektivt är störst om de utgör en-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 185&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rådighetsverk. Regeringen kan då - inom ramen för de konstitutionella&lt;br&gt;regler som gäller - utan omväg eller fördröjande omständigheter föra en&lt;br&gt;dialog med den som har det avgörande ansvaret för verksamheten och&lt;br&gt;bl.a. klargöra de politiska prioriteringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har det kommit till en rad nya myndigheter där&lt;br&gt;regeringen har valt enrådighetsverk som ledningsform, t.ex. Skolverket,&lt;br&gt;Verket för högskoleservice, Elsäkerhetsverket och Konkurrensverket.&lt;br&gt;Bland övriga myndigheter kan nämnas att Kommerskollegium har gått&lt;br&gt;över till att bli enrådighetsverk. I dessa fall har regeringen bedömt&lt;br&gt;lekmannainflytandet vara mindre angeläget i myndighetens ledning och&lt;br&gt;enrådighetsmodellen vara mer effektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår bedömning är att utvecklingen nu mer entydigt talar för den&lt;br&gt;alternativa ledningsform med enrådighetsverk som övervägdes redan i&lt;br&gt;samband med verksledningsbeslutet. Enrådighetsmodellen tillgodoser&lt;br&gt;både kravet på tydlig ansvarsbild och behovet att förbättra regeringens&lt;br&gt;styrmöjligheter. Denna ledningsform bör därför enligt vår mening i första&lt;br&gt;hand övervägas och väljas för de centrala förvaltningsmyndigheterna.&lt;br&gt;Antalet enrådighetsverk bör således öka i statsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad vi här har sagt innebär emellertid inte att en renodlad enrådighet&lt;br&gt;är den enda ledningsform som bör komma i fråga. Enrådighetsmodellen&lt;br&gt;kan varieras och kompletteras på olika sätt. Vi finner det också angeläget&lt;br&gt;med flexibilitet och öppenhet för olika lösningar vid valet av lednings-&lt;br&gt;form så att denna anpassas till vad som i det enskilda fallet bedöms vara&lt;br&gt;den bästa lösningen. Enrådighetsmodellen bör således inte utan vidare&lt;br&gt;appliceras på alla myndigheter. Det finns områden, t.ex. med anknytning&lt;br&gt;till kultur och forskning, där statsmakterna medvetet valt att inte närmare&lt;br&gt;styra myndigheternas verksamhet därför att en viss bredd och mångfald&lt;br&gt;är önskvärd. Här kan det vara mer lämpligt med en kollektiv lednings-&lt;br&gt;form. Även andra faktorer kan fall tala för en sådan ledningsform. Vi&lt;br&gt;återkommer till denna fråga längre fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några få myndigheter gör i sina remissvar gällande att kommittén&lt;br&gt;underskattat betydelsen av insyn och förankring och förordar därför att&lt;br&gt;nuvarande system med lekmannastyrelser behålls. Vi har inte uppfattat&lt;br&gt;kommitténs förslag på det sättet. Med vårt förslag vill vi inte tona ner&lt;br&gt;betydelsen av insyn, sakkunskap och medborgerligt omdöme, vilka&lt;br&gt;utgjorde vägande motiv för verksledningsbeslutet. Vad vi i stället, i likhet&lt;br&gt;med kommittén, vill framhålla är att sådana behov kan tillgodoses i andra&lt;br&gt;former. Ansvarslinjen blir klarare och tydligare, om man renodlar frågan&lt;br&gt;rörande det yttersta ansvaret för beslut om verksamheten och ledningen&lt;br&gt;av myndigheten och skiljer den från frågorna om rådgivning och insyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt verksledningsbeslutet borde lekmannainflytandet i de flesta&lt;br&gt;frågor utformas som rådgivande. Så har också detta inflytande i&lt;br&gt;allmänhet fungerat i de nuvarande styrelserna. Övergången till mål- och&lt;br&gt;resultatstyrning utgör inget skäl att generellt minska det rådgivande&lt;br&gt;inflytandet utifrån. Myndigheternas behov av råd och sakkunskap utifrån&lt;br&gt;torde inte bli mindre för att de omvandlas till enrådighetsverk. I en&lt;br&gt;myndighet, där chefen ensam har det högsta ansvaret för att verk-&lt;br&gt;samheten skall bli så effektiv och väl förankrad i samhället som möjligt,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan man utgå ifrån att myndigheten i regel har ett klart intresse att knyta Prop. 1993/94:185&lt;br&gt;till sig samråds-, referens- eller expertgrupper av olika slag för att få del&lt;br&gt;av utomståendes synpunkter, erfarenheter och professionella bedömningar&lt;br&gt;i olika frågor. Behov av rådgivande organ av nämnda slag kommer såle-&lt;br&gt;des att föreligga även om ledningsformen ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som däremot måste övervägas är om det är regeringen som skall&lt;br&gt;tillsätta dessa organ eller inte. Att höja ledamöternas status och integritet&lt;br&gt;kan tala för att rådgivande organ bör utses av regeringen. Myndigheter-&lt;br&gt;nas ökade frihet att själva organisera sin verksamhet talar dock för att de&lt;br&gt;själva bör få bygga upp stödfunktioner av här avsett slag. Många myndig-&lt;br&gt;heter har redan i dag vid sidan av styrelsen rådgivande organ med expert-&lt;br&gt;kompetens för särskilda frågor. I åtskilliga fall har dessa tillsatts på&lt;br&gt;myndighetens eget initiativ. Vidare får man utgå från att myndigheterna&lt;br&gt;själva bäst vet vilka rådgivnings- eller expertorgan som de behöver. Vi&lt;br&gt;anser att övervägande skäl talar för att regeringen inte skall behöva utse&lt;br&gt;organ av denna typ. Myndigheterna bör således själva i regel få besluta&lt;br&gt;om inrättande och sammansättning av rådgivande organ eller expertorgan&lt;br&gt;för särskilda frågor som berör deras verksamhetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra frågan gäller den demokratiska insynen i myndigheternas&lt;br&gt;verksamhet. Ett av motiven bakom verksledningsbeslutet var att värna om&lt;br&gt;den medborgerliga insynen i en myndighets verksamhet. Att ledamöter&lt;br&gt;i myndigheternas styrelser i viss utsträckning kunde hämtas också från&lt;br&gt;riksdagen ansågs ge en värdefull kanal mellan denna och myndigheterna&lt;br&gt;(bet. 1986/87:KU29 s. 30).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att bevara denna kanal mellan de folkvalda och myndigheterna&lt;br&gt;skulle kunna vara att vid en övergång till enrådighetsverk generellt om-&lt;br&gt;vandla de nuvarande styrelserna till renodlade råd med insyn som primär&lt;br&gt;uppgift. En liknande modell diskuterades i samband med verkslednings-&lt;br&gt;beslutet år 1987. I praktiken är skillnaden mellan sådana råd och dagens&lt;br&gt;lekmannastyrelser att de förra inte har några beslutsbefogenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén pekar på de stora insynsmöjligheter som erbjuds genom&lt;br&gt;offentlighetsprincipen, reglerna för s.k. meddelarfrihet och meddelar-&lt;br&gt;skydd m.m. i våra grundlagar. Genom myndigheternas årsredovisningar&lt;br&gt;och anslagsframställningar till regeringen kan också vem som helst få en&lt;br&gt;översiktlig bild av myndigheternas verksamhet. Vidare pekar kommittén&lt;br&gt;på den gransknings- och tillsynsroll som Riksrevisionsverket, JO, JK och&lt;br&gt;Riksdagens revisorer har. Alla dessa organs beslut och rapporter är&lt;br&gt;offentliga och delvis tillgängliga i tryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksdagen finns också särskilda former för insyn i statsförvaltningen&lt;br&gt;vilka regleras av regeringsformen och riksdagsordningen. Utnyttjandet av&lt;br&gt;det nya frågeinstitut som riksdagen prövar sedan en tid tillbaka ger riks-&lt;br&gt;dagsledamöterna ytterligare möjlighet att snabbt få fram information från&lt;br&gt;berörda statsråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns således ett flertal vägar för insyn i den statliga verksamheten.&lt;br&gt;Dessa bör enligt kommittén i allmänhet vara tillräckliga. Kommittén&lt;br&gt;anser att undantag kan vara befogade i speciella fall, framför allt vid&lt;br&gt;integritetskänslig verksamhet, där det kan finnas skäl att komplettera de&lt;br&gt;generella insynsmöjligheterna genom att särskilda insynsorgan inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser dock att de riktlinjer för insyn i myndigheternas verksamhet Prop. 1993/94:185&lt;br&gt;som slogs fast genom verksledningsbeslutet i allt väsentligt bör bevaras.&lt;br&gt;Även om det finns andra vägar för insyn är vi inte beredda att nu&lt;br&gt;markant ändra formen för den demokratiska insyn genom lekmannamed-&lt;br&gt;verkan i myndigheterna som har kommit att karakterisera svensk stats-&lt;br&gt;förvaltning. Vid en övergång till fler enrådighetsverk som vi här föreslår&lt;br&gt;är det enligt vår mening av särskild vikt med demokratisk insyn och&lt;br&gt;kontroll. Ansvarsbilden i myndigheterna måste samtidigt vara tydlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När myndigheter ombildas eller nybildas till enrådighetsverk bör därför&lt;br&gt;regeringen i regel inrätta ett särskilt råd vid myndigheten med insyn som&lt;br&gt;främsta uppgift. Undantag kan göras för en del myndigheter vilkas verk-&lt;br&gt;samhet är sådan att en speciell form av insyn inte bedöms vara av allmänt&lt;br&gt;intresse. Det kan t.ex. gälla myndigheter med begränsad myndighets-&lt;br&gt;utövning mot enskilda, företag eller kommuner eller med verksamhet av&lt;br&gt;i huvudsak servicekaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom ett sådant råd får en granskningsroll, bör regeringen besluta&lt;br&gt;om dess inrättande och fastställa vilka konkreta uppgifter som det skall&lt;br&gt;ha. I insynsrätten ligger att myndighetschefen fortlöpande skall informera&lt;br&gt;rådet om viktiga frågor och att chefen skall vara skyldig att lämna ut&lt;br&gt;ytterligare information som det frågas efter. Ledamöterna bör också&lt;br&gt;tillsättas av regeringen. Råden bör vara relativt små.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att insynsrollen är klart skild från ledningen av myndigheten&lt;br&gt;blir det möjligt för företrädare för t.ex. politiska partier och andra&lt;br&gt;intressegrupper att ingå utan oklarhet om vem som har ansvar för beslu-&lt;br&gt;ten och utan besvärande lojalitetskonflikter. Liksom i de nuvarande&lt;br&gt;styrelserna kan således också riksdagsledamöter ingå. Det bör tilläggas&lt;br&gt;att ett insynsorgan i praktiken också torde komma att fungera som ett&lt;br&gt;rådgivande organ för myndighetschefen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen vill vi peka på ytterligare ett sätt att i vissa fall komplettera&lt;br&gt;enrådighetsmodellen. En rad myndighetsstyrelser har i dag utöver sitt&lt;br&gt;normala beslutsområde i uppgift att fatta beslut i speciella ärenden. I en&lt;br&gt;del myndigheter som t.ex. Arbetarskyddsstyrelsen, Centrala studiestöds-&lt;br&gt;nämnden och Riksskatteverket har beslutanderätten i avgränsade frågor&lt;br&gt;lagts på särskilda nämnder eller delegationer inom myndigheten. Även i&lt;br&gt;ett enrådighetsverk bör det enligt vår mening finnas möjlighet att ha en&lt;br&gt;kollektiv beslutsform för några typer av ärenden. Detta kan ske genom&lt;br&gt;att regeringen, där så är lämpligt, inrättar särskilda beslutsorgan med&lt;br&gt;utomstående ledamöter som kan tillföra myndigheten nödvändig sak-&lt;br&gt;kunskap och erfarenhet inom området. Den typ av ärenden som avgörs&lt;br&gt;på detta sätt bör dock inte utgöra myndighetens huvudsakliga verksamhet.&lt;br&gt;Att det skapas särskilda beslutsorgan i ett enrådighetsverk får inte inne-&lt;br&gt;bära att myndighetschefens ansvar för den totala verksamheten minskas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Alternativa ledningsformer&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen skall pröva om det finns vägande&lt;br&gt;skäl som motiverar att en myndighet leds på något annat sätt än av&lt;br&gt;en enrådig chef. Därvid skall en styrelse närmast övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en myndighet med styrelse skall styrelsen i normala fall ha ett&lt;br&gt;totalt ansvar för verksamheten inför regeringen. Styrelseledamöterna&lt;br&gt;skall utses mot bakgrund av styrelsens roll att leda myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetens chef skall vara självskriven ledamot i en sådan&lt;br&gt;styrelse. Till ordförande skall i regel någon av de externa leda-&lt;br&gt;möterna utses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Motsvarar delvis regeringens förslag. Kommittén&lt;br&gt;förordar att avsteg från huvudprincipen med enrådighetsverk bör göras,&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl för det. Det alternativ som därvid bör komma&lt;br&gt;i fråga är en styrelse med totalt ansvar för verksamheten inför rege-&lt;br&gt;ringen. I en sådan styrelse bör myndighetens chef vara självskriven&lt;br&gt;ledamot och i allmänhet också ordförande. Styrelseledamöterna bör&lt;br&gt;förordnas för ett år i sänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda skäl för att överväga en styrelse kan enligt kommittén före-&lt;br&gt;ligga för följande myndighetstyper: myndigheter med affärsliknande&lt;br&gt;verksamhet, myndigheter vars verksamhet innebär stort finansiellt ansvar,&lt;br&gt;myndigheter som har till uppgift att lämna statliga garantier eller bevilja&lt;br&gt;bidrag till olika forsknings- eller utvecklingsinsatser, chefsmyndigheter&lt;br&gt;för en regional organisation samt en del myndigheter med verksamhet&lt;br&gt;som i hög grad berör enskilda personers integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag. Några av dem som tillstyrker kommitténs huvudmodell förordar&lt;br&gt;för egen del styrelse, i vissa fall med begränsade beslutsbefogenheter.&lt;br&gt;Statens arbetsgivarverk och Statens invandrarverk konstaterar i sina&lt;br&gt;remissvar att kraven på tydligare ansvarsbild tillgodoses av båda de&lt;br&gt;ledningsformer som utredningen behandlar - enrådighetsverk och styrelse&lt;br&gt;med totalt ansvar. När regeringen väljer ledningsform bör således en&lt;br&gt;förutsättningslös prövning göras med utgångspunkt i verksamhetens art.&lt;br&gt;Riksrevisionsverket anser att kommitténs kriterier för vilka som skall ha&lt;br&gt;styrelser är för vittgående. Kretsen bör i stället begränsas till dem som&lt;br&gt;arbetar på en tydlig marknad och vars verksamhet finansieras av avgifter&lt;br&gt;och det dessutom förekommer ett ekonomiskt risktagande. Statskontoret&lt;br&gt;framhåller att myndighet med styrelse endast bör förekomma undantags-&lt;br&gt;vis. Den bör endast tillämpas i de fall verksamheten bör ges en tydlig&lt;br&gt;autonomi gentemot statsmakterna. Skogsstyrelsen menar att det även finns&lt;br&gt;skäl för styrelse i tillsynsmyndigheter som utfärdar föreskrifter inne-&lt;br&gt;bärande ingrepp i medborgargruppers frihet och ekonomiska situation.&lt;br&gt;Patent- och registreringsverket anser att i de fall myndigheten skall ledas&lt;br&gt;av en styrelse denna bör ha en utomstående ordförande. Om myndighets-&lt;br&gt;chefen skall vara självskriven ordförande försvagas de övriga styrelse-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ledamöternas ställning. Arbetsmiljöinstitutet hävdar att starka skäl kan Prop. 1993/94:185&lt;br&gt;anföras för att vissa forskningsmyndigheter som t.ex. institutet får behålla&lt;br&gt;styrelseformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i det föregående redovisat sin bedömning att antalet&lt;br&gt;enrådighetsverk bör öka i statsförvaltningen. Samtidigt har vi pekat på&lt;br&gt;behovet av viss flexibilitet och öppenhet för olika lösningar vid val av&lt;br&gt;ledningsform. Skälet till detta är att statsförvaltningens uppgifter spänner&lt;br&gt;över ett brett fält av skiftande verksamheter. Myndigheterna har olika&lt;br&gt;karaktär och olika förutsättningar. Till detta kommer att statsförvalt-&lt;br&gt;ningen ständigt är föremål för olika strukturella eller organisatoriska&lt;br&gt;förändringar i syfte att rationalisera, effektivisera och samordna verk-&lt;br&gt;samheterna. Vid val av ledningsform måste därför hänsyn tas till den&lt;br&gt;enskilda myndighetens verksamhet och de särskilda förutsättningar som&lt;br&gt;gäller för den. Vid sidan av enrådighetsmodellen bör det således finnas&lt;br&gt;utrymme för alternativa ledningsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår bedömning är att verksamhetens art och regeringens behov av att&lt;br&gt;styra den enskilda myndigheten på ett visst sätt bör vara utgångspunkten&lt;br&gt;vid prövningen av alternativa ledningsformer. Den princip som bör följas&lt;br&gt;är att det skall finnas vägande skäl som motiverar att en myndighet leds&lt;br&gt;på annat sätt än genom en enrådig myndighetschef. Den samlade bedöm-&lt;br&gt;ningen bör således utmynna i att riksdagens och regeringens syften med&lt;br&gt;den aktuella verksamheten bäst gynnas av en alternativ ledningsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det alternativ som därvid närmast bör övervägas är en styrelse med ett&lt;br&gt;totalt ansvar för verksamheten. Enligt denna modell utgör styrelsen&lt;br&gt;myndighetens ledning. Även här föreligger således ett klart ansvarsför-&lt;br&gt;hållande gentemot regeringen. Styrelsen har, som högsta beslutande&lt;br&gt;organ, att inför regeringen svara för myndighetens verksamhet enligt de&lt;br&gt;mål som regeringen satt upp. Styrelsens uppgift bör främst vara att ta&lt;br&gt;ansvar för den övergripande och långsiktiga planeringen. Andra viktiga&lt;br&gt;uppgifter för styrelsen är uppföljning, omprövning och effektivisering av&lt;br&gt;verksamheten. Myndighetschefens uppgift blir att ansvara för den löpande&lt;br&gt;verksamheten enligt de direktiv och riktlinjer som styrelsen utfärdar.&lt;br&gt;Modellen har stora likheter med den ansvarsfördelning mellan styrelsen&lt;br&gt;och myndighetschefen som gäller för affärsverken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en styrelse av denna typ skall vara ett effektivt ledningsorgan, bör&lt;br&gt;den inte bestå av alltför många ledamöter. Vidare bör styrelseledamöterna&lt;br&gt;göras klart medvetna om sin uppgift att på regeringens uppdrag leda&lt;br&gt;myndigheten och att styrelsen har det yttersta ansvaret inför regeringen&lt;br&gt;för de beslut som fattas. Eventuella jävsfrågor bör också uppmärksammas&lt;br&gt;vid förordnandet av styrelseledamöter. Dessa måste stå obundna av olika&lt;br&gt;partsintressen och i sin ledamotsroll företräda uteslutande regeringen och&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande förordnas styrelseledamöterna i vanliga förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheter i regel för tre år i taget. Kommittén föreslår att samma&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mandatperioder som gäller för affärsverken bör införas, dvs. ett år för Prop. 1993/94:185&lt;br&gt;ledamöter i styrelser med totalt ansvar för verksamheten. Härigenom&lt;br&gt;skulle betydelsen av styrelseuppdraget inskärpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är inte beredd att föreslå en generell regel om ettåriga&lt;br&gt;mandatperioder för vanliga förvaltningsmyndigheter. Mandatperioderna&lt;br&gt;bör enligt vår mening i stället kunna variera beroende på verksamhetens&lt;br&gt;art och betydelse. Ettåriga mandatperioder kan t.ex. användas i de fall&lt;br&gt;regeringen finner det befogat att särskilt understryka styrelseuppdragets&lt;br&gt;vikt och behovet av ganska tätt återkommande omprövningar av uppdra-&lt;br&gt;get.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har, i likhet med kommittén, inte funnit det nödvändigt att föreslå&lt;br&gt;några särskilda föreskrifter om personligt ekonomiskt ansvar för&lt;br&gt;styrelseledamöter. Som vi redan berört, arbetar en myndighetsstyrelse&lt;br&gt;under andra förutsättningar än t.ex. en styrelse enligt aktiebolagslagen&lt;br&gt;(1975:1385). En viktig skillnad är att en bolagsstyrelse har att utse och&lt;br&gt;entlediga den verkställande direktören, medan chefen för en myndighet&lt;br&gt;utses av regeringen. En myndighetsstyrelse kan därför inte, på det sätt&lt;br&gt;som en bolagsstyrelse kan, svara för hur t.ex. den löpande förvaltningen&lt;br&gt;sköts. De sanktionsmöjligheter som finns enligt allmänna straff- och&lt;br&gt;skadeståndsrättsliga principer, och som gäller redan i dag, får därför tills&lt;br&gt;vidare anses tillräckliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetschefen bör vara självskriven ledamot i styrelsen, men till&lt;br&gt;skillnad från kommittén anser vi inte att denne normalt bör vara ord-&lt;br&gt;förande. I likhet med vad som gäller för affärsverken bör ordföranden i&lt;br&gt;regel hämtas utifrån. En sådan ordning ger ett klart och tydligt alternativ&lt;br&gt;till enrådighetsmodellen. Om myndighetschefen är ordförande, försvagas&lt;br&gt;i praktiken oftast de övriga ledamöternas möjligheter att påverka och ta&lt;br&gt;ansvar för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén pekar på några områden där styrelseformen bör övervägas&lt;br&gt;eller väljas. Dit hör i huvudsak myndigheter som arbetar under&lt;br&gt;affärsliknande förhållanden eller som har en verksamhet som innebär&lt;br&gt;stort finansiellt ansvar samt chefsmyndigheter för en regional orga-&lt;br&gt;nisation. En del myndigheter vars verksamhet i hög grad berör enskilda&lt;br&gt;personers integritet kan enligt kommittén också motivera att de leds av&lt;br&gt;en styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle här föra för långt att närmare kommentera de kriterier för&lt;br&gt;myndighetstyper som kommittén anfört som lämpliga för styrelse med&lt;br&gt;totalt ansvar och ta ställning till vilka myndigheter som bör ledas av en&lt;br&gt;sådan styrelse. Vi anser att de nämnda myndighetstypema i stort kan&lt;br&gt;representera sådana verksamheter där styrelse i vissa fall bör väljas. Men&lt;br&gt;även i en del andra fall bör styrelseformen övervägas. Dit hör främst&lt;br&gt;forsknings- och kulturmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har inte närmare analyserat de speciella förhållanden som&lt;br&gt;gäller för forskningsmyndigheterna. Dessa myndigheter har i dag lek-&lt;br&gt;mannastyrelser som i flera fall leds av en ordförande som har hämtats&lt;br&gt;utifrån. Riksdagen och regeringen beslutar om anslag och den allmänna&lt;br&gt;inriktningen av forskningen. Det ankommer sedan på myndigheten att&lt;br&gt;fritt pröva vilka olika forskningsprojekt som den skall bedriva eller stödja&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och vilka krav som skall ställas utifrån speciella forskningsaspekter. Här Prop. 1993/94:185&lt;br&gt;ligger det enligt vår mening nära till hands att myndigheten leds av en&lt;br&gt;professionell styrelse med en sådan sammansättning att verksamheten får&lt;br&gt;god förankring i forskarsamhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande överväganden kan även göras för vissa kulturmyndigheter.&lt;br&gt;Kultursektorns myndigheter har har ofta speciella uppgifter som skiljer&lt;br&gt;dem från förvaltningen i övrigt. Denna typ av myndigheter har inom&lt;br&gt;ramen för allmänna kulturpolitiska mål som statsmakterna har ställt upp&lt;br&gt;stor frihet att driva verksamheten. Regeringen har på detta område inte&lt;br&gt;ambitionen att öka den politiska styrningen, utan i stället att främja en&lt;br&gt;pluralistisk och skapande utveckling. Detta talar för en kollektiv lednings-&lt;br&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad vi här har sagt om styrelse med totalt ansvar utesluter inte att det&lt;br&gt;i vissa fall kan finnas skäl att överväga även andra modifierade former&lt;br&gt;av kollektivt ledningsorgan eller för en viss verksamhet särskilt anpassad&lt;br&gt;ansvarsfördelning. Det kan i detta sammanhang tilläggas att de lednings-&lt;br&gt;principer som gäller för universiteten och högskolorna har lagts fast bl.a.&lt;br&gt;genom den nya högskolelagen (1992:1434) som trädde i kraft så sent som&lt;br&gt;den 1 juli 1993. Det finns inte anledning att nu ifrågasätta ändring i&lt;br&gt;denna reglering.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Ledningsformen i länsmyndigheter m.fl.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: De riktlinjer som har angetts för lednings-&lt;br&gt;formen i de centrala förvaltningsmyndigheterna bör i princip kunna&lt;br&gt;tillämpas också på länsmyndigheter under en central chefsmyndighet.&lt;br&gt;Resultatet av Regionberedningens arbete bör dock avvaktas innan&lt;br&gt;några förändringar görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Motsvarar delvis regeringens bedömning. För re-&lt;br&gt;gionala myndigheter som ligger under en central chefsmyndighet föreslår&lt;br&gt;kommittén att samma riktlinjer bör gälla som för de centrala förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheterna .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller råd och nämnder föreslår kommittén inte någon ändring i&lt;br&gt;ledningsformen. En översyn bör emellertid göras för att pröva om den&lt;br&gt;administrativa funktionen för vissa nämnder och råd kan förläggas till&lt;br&gt;någon central myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar kommitténs för-&lt;br&gt;slag utan erinran. Riksrevisionsverket delar inte uppfattningen att&lt;br&gt;regionala myndigheter under chefsmyndighet &amp;quot;i vissa fall&amp;quot; skall ha&lt;br&gt;styrelse. Med styrelser på olika nivåer finns risker med oklar befogen-&lt;br&gt;hets- och ansvarsfördelning, intressekonflikter och byråkrati. Skogs-&lt;br&gt;styrelsen anser att skogsvårdsstyrelserna i avvaktan på Regionbered-&lt;br&gt;ningens förslag bör ha samma ledningsform som i dag. De regionala&lt;br&gt;myndigheternas styrelser bör utses av regeringen efter förslag från den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regionala nivån. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att regio- Prop. 1993/94:185&lt;br&gt;nal samordning är viktig och att landshövdingens roll som ordförande i&lt;br&gt;länsarbetsnämnden och skogsvårdsstyrelsen är betydelsefull. Man bör&lt;br&gt;dock sortera ut de strategiskt viktiga frågorna för länets utveckling och&lt;br&gt;låta verksamheten i övrigt ligga på myndighetschefen enligt huvud-&lt;br&gt;modellen. Patent- och registreringsverket anser att någon översyn av&lt;br&gt;småmyndighetemas administration inte behöver göras, eftersom en sådan&lt;br&gt;redan har gjorts av Statskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns två former av regionala statliga myndigheter. Den ena är&lt;br&gt;länsstyrelserna som lyder direkt under regeringen. Länsstyrelserna om-&lt;br&gt;fattades inte av kommitténs uppdrag. Den andra formen är regionala&lt;br&gt;myndigheter som finns för särskilda verksamhetsområden. De sistnämnda&lt;br&gt;är i regel inte omedelbart underställda regeringen, utan har över sig en&lt;br&gt;central chefsmyndighet under regeringen. Till denna typ av myndigheter&lt;br&gt;hör bl.a. länsarbetsnämnderna, skattemyndigheterna, kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heterna och skogsvårdsstyrelsema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att i princip samma riktlinjer som vi förordat i fråga om&lt;br&gt;centrala förvaltningsmyndigheter skall tillämpas på länsmyndigheter under&lt;br&gt;en central chefsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår bedömning är dock att man bör avvakta resultatet av Region-&lt;br&gt;beredningens (dir. 1992:06) arbete, innan några mer genomgripande för-&lt;br&gt;ändringar i ledningsformen för de aktuella länsmyndigheterna görs.&lt;br&gt;Denna kommitté utreder för närvarande frågan om den offentliga verk-&lt;br&gt;samhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå. Beredningen skall&lt;br&gt;även överväga den administrativa indelningen på regional nivå. I&lt;br&gt;anslutning till detta skall beredningen också ta upp frågan om den&lt;br&gt;anpassning av statliga myndigheters regionala organisation som kan följa&lt;br&gt;av en förändrad länsstruktur och sambanden mellan lokal, regional och&lt;br&gt;central nivå. Sammansättningen av länsstyrelsernas och andra statliga&lt;br&gt;regionala myndigheters styrelse skall också övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon anledning att ändra ledningsformen för råd och nämnder anser&lt;br&gt;vi att det inte finns. De som ingår i råden eller nämnderna utgör i och för&lt;br&gt;sig styrelser, men de har i regel verkställighetsuppgifter och fattar alla&lt;br&gt;beslut i de ärenden som handläggs av myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser inte heller att någon särskild översyn av småmyndigheters&lt;br&gt;administration behöver göras. Som ett led i regeringens arbete med att&lt;br&gt;effektivisera statsförvaltningen pågår en fortlöpande översyn av små&lt;br&gt;nämnder och myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Årsredovisningar och revision&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är en fördel om myndigheternas års-&lt;br&gt;redovisningar kan utformas så, att de når en vidare läsekrets. Det får&lt;br&gt;dock inte innebära att regeringens krav på underlag för uppföljning&lt;br&gt;och prövning av myndighetens verksamhet inte tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att varje år lämna riksdagen en samlad redo-&lt;br&gt;görelse av revisionens resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Motsvarar i huvudsak regeringens bedömning.&lt;br&gt;Kommittén föreslår att årsredovisningarna, som är de statliga myndig-&lt;br&gt;heternas officiella avrapportering av sin verksamhet till regeringen, även&lt;br&gt;skall utformas så att de kan ge en vidare krets av intresserade information&lt;br&gt;om verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att det i allmänhet inte behövs något formellt rege-&lt;br&gt;ringsbeslut om fastställande av årsredovisningen vid s.k. rena revisions-&lt;br&gt;berättelser. Fastställande bör dock övervägas när det gäller myndigheter&lt;br&gt;som finansieras helt genom uppdragsinkomster eller som förvaltar stora&lt;br&gt;anläggningstillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att regeringen skall lämna riksdagen en samlad&lt;br&gt;redogörelse för revisionens resultat och regeringens ställningstagande till&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker kommitténs&lt;br&gt;förslag. Riksrevisionsverket avstyrker däremot förslaget att årsredo-&lt;br&gt;visningarna utformas så att de kan nå en vidare läsekrets. Det finns en&lt;br&gt;risk att redovisningen då inte utformas så att den tillgodoser regeringens&lt;br&gt;krav. Det kan uppstå oklarhet om revisionens omfattning och bedömning.&lt;br&gt;Bredare information till allmänheten och andra målgrupper kan lämnas&lt;br&gt;i annan form. Ett särskilt fastställande av regeringen av vissa årsredo-&lt;br&gt;visningar behövs inte, eftersom regeringen i fråga om myndigheter som&lt;br&gt;disponerar anslag i regleringsbreven normalt tar ställning till den&lt;br&gt;årsredovisning som myndigheten lämnat till regeringen och som verket&lt;br&gt;granskat. Överstyrelsen för civil beredskap anser att det bör ankomma på&lt;br&gt;myndigheten själv att utforma årsredovisningen så att den når en vidare&lt;br&gt;läsekrets. Försvarets materielverk liksom Patent- och registreringsverket&lt;br&gt;anser att årsredovisningarna bör bli föremål för särskilda ställnings-&lt;br&gt;taganden av regeringen. Det är angeläget med ett omdöme om myndighe-&lt;br&gt;tens resultat så snart som möjligt efter avslutat budgetår. Att bara koppla&lt;br&gt;ställningstagandet till prövningen av förnyat förordnande av styrelse-&lt;br&gt;ledamöterna är inte tillräckligt. Statskontoret avstyrker förslaget att&lt;br&gt;regeringen i form av särskild skrivelse till riksdagen lämnar redogörelse&lt;br&gt;för revisionens resultat. Det kan tolkas som om frågan om ansvarsfrihet&lt;br&gt;behandlas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en statsförvaltning som spänner över många sektorer är det ange-&lt;br&gt;läget för olika intressenter att få information om myndigheternas verk-&lt;br&gt;samhet och vilka resultat som uppnås. Dessa intressenter kan, förutom&lt;br&gt;statsförvaltningen i övrigt, t.ex. vara riksdagens ledamöter, kommuner,&lt;br&gt;organisationer, medborgare och massmedier. Det är därför en fördel om&lt;br&gt;myndigheternas årsredovisningar kan utformas så att de når en vidare&lt;br&gt;läsekrets. Detta bör kunna ske i många fall. Vi vill i detta sammanhang&lt;br&gt;dock betona att en sådan ordning inte får innebära att regeringens krav&lt;br&gt;på tillräckligt och för regeringen relevant underlag för uppföljning och&lt;br&gt;prövning av myndigheternas verksamhet inte tillgodoses. Risken att så&lt;br&gt;sker är i viss mån beroende av hur komplex och omfattande myndig-&lt;br&gt;hetens verksamhet är. Det primära för myndigheterna skall således alltid&lt;br&gt;vara regeringens behov. Visar det sig i det enskilda fallet att regeringens&lt;br&gt;krav inte kan förenas med en förenklad och mer översiktlig utformning&lt;br&gt;för en vidare läsekrets, skall myndigheten välja att lämna information till&lt;br&gt;allmänheten och andra intressenter på något annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi delar kommitténs bedömning att det vid s.k. rena revisionsberättel-&lt;br&gt;ser i allmänhet inte behövs något formellt regeringsbeslut som fastställer&lt;br&gt;årsredovisningen. Såväl årsbokslut som årsredovisning utgör formellt ett&lt;br&gt;led i statens interna redovisning. Årsredovisningen och revisionsberät-&lt;br&gt;telsen kan läggas till handlingarna i och med att regeringen lägger fram&lt;br&gt;förslag till finansiering och verksamhetsinriktning för myndigheten för&lt;br&gt;kommande verksamhetsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller vissa uppdragsmyndigheter och myndigheter med stora&lt;br&gt;anläggningstillgångar delar vi Riksrevisionsverkets uppfattning och anser&lt;br&gt;att det vid rena revisionsberättelser inte heller för dessa myndigheter som&lt;br&gt;regel behövs något formellt fastställande från regeringens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Årsredovisningarna och Riksrevisionsverkets revisionsberättelser läm-&lt;br&gt;nas till regeringen. Varje år får regeringen från Riksrevisionsverket också&lt;br&gt;en samlad bedömning av det ekonomiadministrativa läget i statsförvalt-&lt;br&gt;ningen och av revisionens resultat. Vi anser att det är av vikt att även&lt;br&gt;riksdagen får information om dessa frågor, i synnerhet som kontroll-&lt;br&gt;aspekten väsentligt har ökat i betydelse efter den delegering till myndig-&lt;br&gt;heterna av finansiella befogenheter som har skett. Regeringen avser&lt;br&gt;därför att varje år lämna riksdagen en samlad redogörelse för revisionens&lt;br&gt;resultat och regeringens ställningstagande till detta. Ett sådant förfarande&lt;br&gt;har redan inletts men kommer att utvecklas ytterligare. Därvid kommer&lt;br&gt;också de åtgärder som regeringen vidtagit eller avser att vidta med&lt;br&gt;anledning av revisionens resultat att redovisas. Härigenom uppnås en&lt;br&gt;närmare anknytning av den statliga revisionen till budgetprocessen i&lt;br&gt;riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Myndigheternas inre organisation&lt;br&gt;och chefstillsättningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De centrala förvaltningsmyndigheterna skall&lt;br&gt;normalt själva få bestämma sin inre organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De centrala förvaltningsmyndigheterna skall i allmänhet få befo-&lt;br&gt;genhet att även tillsätta chefstjänster på nivån närmast under myndig-&lt;br&gt;hetschefen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En central myndighet skall likaså få tillsätta tjänster som chef på&lt;br&gt;den regionala nivån, såvida det inte gäller chef för en fristående&lt;br&gt;länsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefen skall i normala fall själv få bestämma vem som skall svara&lt;br&gt;för chefens uppgifter, när han eller hon inte är i tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Motsvarar delvis regeringens förslag. Kommittén&lt;br&gt;föreslår att myndigheterna själva skall få bestämma sin inre organisation&lt;br&gt;och att ansvaret för chefstillsättningar under myndighetschefen bör dele-&lt;br&gt;geras ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslagen rörande den inre organisationen till-&lt;br&gt;styrks av en klar majoritet av remissinstanserna. Detsamma gäller i&lt;br&gt;huvudsak även förslagen om chefstillsättning. Riksrevisionsverket och&lt;br&gt;Försvarets materielverk anser att man bör överväga om inte styrelsen, där&lt;br&gt;den har totalt ansvar, bör utse myndighetschefen. Vidare anser Riks-&lt;br&gt;revisionsverket, som i och för sig delar kommitténs grunduppfattning, att&lt;br&gt;man inte generellt kan fastslå att myndighetschefen skall utse alla chefer&lt;br&gt;inom myndigheten. Den frågan beror på verksamhetens betydelse och&lt;br&gt;regeringens behov av att följa denna och hur regeringen generellt vill&lt;br&gt;styra chefsförsörjningen i statsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande riktlinjerna för beslut om förvaltningsmyndigheternas inre&lt;br&gt;organisation lades fast genom verksledningsbeslutet 1987. Enligt dessa&lt;br&gt;skall principen vara att regeringen fattar beslut om myndigheternas&lt;br&gt;organisatoriska grundstruktur och att myndigheterna inom den ramen&lt;br&gt;skall ha en betydande frihet att själva besluta om en ändrad organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den enskilda myndigheten finns i dag bestämmelser om den inre&lt;br&gt;organisationen i myndighetens instruktion. Det vanligaste är att rege-&lt;br&gt;ringen i denna bestämt vilka avdelningar eller motsvarande som skall&lt;br&gt;finnas. Några myndigheter har fått befogenhet att själva bestämma&lt;br&gt;organisationen, vilket kan ses som en viss anpassning till utvecklingen&lt;br&gt;med ändrade förutsättningar för myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har inte kunnat finna några vägande skäl som talar för att regeringen&lt;br&gt;bör styra myndigheternas inre organisation i ett läge där de i övrigt har&lt;br&gt;fått fullt ansvar för hur de använder sina resurser och uppfyller de&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppsatta målen. Myndigheterna bör således själva i normala fall få be- Prop. 1993/94:185&lt;br&gt;stämma också sin inre organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller chefstillsättningar vill vi anföra följande. Verkslednings-&lt;br&gt;beslutet slog fast att regeringens ansvar för att tillsätta chefstjänster borde&lt;br&gt;koncentreras till myndigheternas högsta ledning, dvs. till verkschefstjäns-&lt;br&gt;tema och till chefstjänster direkt under verkschefen. I samband därmed&lt;br&gt;beslöts att befogenheten att anställa byråchefer, som inte var direkt&lt;br&gt;underställda verkschefen, skulle delegeras till myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I myndigheternas instruktioner anges regelmässigt att myndighetens&lt;br&gt;chef tillsätts av regeringen. Om det närmast under myndighetschefen&lt;br&gt;finns en överdirektör, är denne i regel också ställföreträdare för myn-&lt;br&gt;dighetschefen och utsedd av regeringen. När myndigheten inte har någon&lt;br&gt;tjänst som överdirektör, finns i instruktionen föreskrifter om att någon&lt;br&gt;annan tjänsteman, t.ex. en avdelningschef eller en byråchef, skall vara&lt;br&gt;myndighetschefens ställföreträdare. Ett sådant förordnande meddelas av&lt;br&gt;regeringen för en bestämd tid, normalt efter anmälan av myndighets-&lt;br&gt;chefen. I något fall förekommer det att myndigheten själv får utse ställ-&lt;br&gt;företrädare för myndighetschefen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra tjänster direkt under myndighetschefen tillsätts i regel av&lt;br&gt;regeringen efter anmälan av myndighetschefen. Det gäller tjänster som&lt;br&gt;avdelningschef eller liknande chefer för huvudenheter inom myndighe-&lt;br&gt;terna. Cheferna för regionala enheter under central chefsmyndighet&lt;br&gt;tillsätts av regeringen efter anmälan av myndighetschefen för centralmyn-&lt;br&gt;digheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga tjänstetillsättningar har delegerats till myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang vill vi också erinra om att chefslöneavtalet av den&lt;br&gt;3 maj 1985 upphörde att gälla den 1 juli 1993 (SAV-cirkulär 1993 A 11)&lt;br&gt;och att regeringen har avvecklat chefslönenämnden. Nämndens uppgifter&lt;br&gt;att fastställa löner och andra anställningsvillkor för vissa chefer har&lt;br&gt;lämnats över dels till regeringen, dels till de enskilda myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den förändrings- och utvecklingsprocess som stats-&lt;br&gt;förvaltningen har gått igenom under senare år anser vi att tiden nu är&lt;br&gt;mogen att ytterligare delegera ansvaret för chefstillsättningar till myn-&lt;br&gt;digheterna. Regeringens speciella chefsförsörjningsansvar bör renodlas&lt;br&gt;till att i huvudsak gälla myndighetschefema. I en mål- och resultatstyrd&lt;br&gt;statsförvaltning utgör myndighetschefema nyckelpersoner för regeringen&lt;br&gt;i dess roll att styra myndigheterna. Detta gäller än mer i en situation där&lt;br&gt;myndigheten leds av en enrådig chef. Regeringen bör därför i detta&lt;br&gt;sammanhang koncentrera sig på uppgiften att omsorgsfullt rekrytera och&lt;br&gt;tillsätta kvalificerade myndighetschefer. Tillsättningar på nivån närmast&lt;br&gt;därunder bör enligt vår mening i de flesta fall kunna delegeras till&lt;br&gt;myndigheterna. Undantag kan behöva göras med hänsyn till den särskilda&lt;br&gt;karaktären av en del tjänster, t.ex. inom det militära försvarets och inom&lt;br&gt;rättsväsendets område. Samma delegeringsprincip bör också gälla för&lt;br&gt;chefstjänster i en sådan regional organisation som utgör en del av en&lt;br&gt;större central myndighet. Däremot bör regeringen liksom nu tillsätta&lt;br&gt;chefstjänsten för fristående länsmyndigheter som länsarbetsnämnd,&lt;br&gt;skattemyndighet, kronofogdemyndighet och skogsvårdsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvens av de riktlinjer vi här lägger fram är att myndighets- Prop. 1993/94:185&lt;br&gt;chefens ställning stärks. Därmed blir det ännu mer angeläget för&lt;br&gt;regeringen att relativt snabbt kunna ersätta en verksledning som inte&lt;br&gt;fungerar tillfredställande. I propositionen 1993/94:65 har regeringen&lt;br&gt;nyligen lagt fram förslag till en ny lag om offentlig anställning (LOA).&lt;br&gt;De ändringar som föreslås innebär i stort inga förändringar i förhållande&lt;br&gt;till vad som för närvarande gäller för generaldirektörer och andra med&lt;br&gt;tidsbegränsade förordnanden som omfattas av förordnandepension. Rege-&lt;br&gt;ringen kan således inte säga upp en generaldirektör vid ett enrådig-&lt;br&gt;hetsverk. Däremot kan regeringen besluta om förflyttning. Det är vår&lt;br&gt;avsikt att noga följa effekterna av det ökade ansvar som läggs på&lt;br&gt;myndighetschefema och utnyttja de möjligheter som finns för att garan-&lt;br&gt;tera en väl fungerande verksledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller anställning av en myndighetschef i de fall där regeringen&lt;br&gt;väljer att tillsätta styrelser med totalt ansvar kan vi instämma i upp-&lt;br&gt;fattningen att det ligger nära till hands att styrelsen utser den som skall&lt;br&gt;ansvara för den verkställande ledningen av myndigheten. Vi vill inte&lt;br&gt;heller utesluta att utvecklingen kan komma att gå i den riktningen, men&lt;br&gt;vi är inte beredda att nu förorda att styrelserna skall få denna befogenhet&lt;br&gt;annat än i mer speciella fall som t.ex. i fråga om den nya arbetsgivar-&lt;br&gt;organisationen som skall träda i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna bör i regel själva få bestämma också vem som skall&lt;br&gt;vara ställföreträdare för myndighetschefen. Skälet till detta är följande.&lt;br&gt;De krav som i dag ställs på en myndighetschef är mycket höga. I rekryte-&lt;br&gt;ringsprocessen måste regeringen söka någon som fyller de kompetenskrav&lt;br&gt;som har ställts upp för den aktuella chefstjänsten. När regeringen&lt;br&gt;slutligen finner en kandidat som bedöms ha de rätta kvalifikationerna,&lt;br&gt;utser regeringen honom eller henne till chef för myndigheten. I det&lt;br&gt;förtroende att leda en myndighet efter regeringens intentioner som ligger&lt;br&gt;i själva utnämningen bör rimligen ingå att chefen är kapabel att själv&lt;br&gt;avgöra vem som skall föra chefens talan när denne inte är i tjänst.&lt;br&gt;Chefen bör därför enligt vår mening i princip själv få utse sin ställföre-&lt;br&gt;trädare och även bestämma under vilka former den ställföreträdande upp-&lt;br&gt;giften skall utövas. Det kan t.ex. ske genom att någon chefstjänsteman&lt;br&gt;förordnas att vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter ha uppgiften att&lt;br&gt;vara ställföreträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt principiella synsätt på denna punkt anser vi också vara tillämpligt,&lt;br&gt;när myndigheten har en styrelse med fullt ansvar. I de fall där regeringen&lt;br&gt;tillsätter en myndighetschef, som är självskriven ledamot i styrelsen, bör&lt;br&gt;alltså denne också få ta ansvar för frågan om vilken eller vilka ersättare&lt;br&gt;som skall träda in i olika situationer av tillfällig frånvaro för myndig-&lt;br&gt;hetschefen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad vi här har sagt utesluter dock inte att regeringen av andra skäl,&lt;br&gt;som t.ex. verksamhetens stora omfattning eller särskilda betydelse, i en&lt;br&gt;del fall kan välja att i instruktionen föreskriva att chefen skall ha en&lt;br&gt;ställföreträdare som också kan bistå och avlasta chefen i arbetet och att&lt;br&gt;regeringen därvid också tillsätter ställföreträdaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Genomförande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Efter genomgångar departementsvis av för-&lt;br&gt;valtningsmyndigheterna bör regeringen - sedan riksdagen in-&lt;br&gt;formerats - fatta beslut om deras ledningsform genom ändringar i&lt;br&gt;respektive myndighets instruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformeringen av förvaltningsmyndigheterna ledningsform bör&lt;br&gt;vara avslutad den 30 juni 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Motsvarar i huvudsak regeringens bedömning.&lt;br&gt;Remissinstanserna: Ingen har något att erinra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundlig översyn av ledningsformen för de olika förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;heterna bör göras, så att den för varje verksamhet blir så effektiv som&lt;br&gt;möjligt. Detta gäller på grund såväl av regeringens intresse att styra sina&lt;br&gt;myndigheter och följa deras verksamhet som myndigheternas eget intresse&lt;br&gt;att kunna uppnå sina mål inom de givna ramarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning att riksdagen godkänner de riktlinjer som vi har&lt;br&gt;förordat i fråga om ledningsformen för de centrala förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;heterna, avser regeringen att göra en samlad översyn av verksförord-&lt;br&gt;ningen (1987:1100) och anpassa den till de ledningsformer vi här&lt;br&gt;närmare har berört. Vidare avser regeringen att påbörja en genomgång&lt;br&gt;av myndigheterna och bereda frågan om deras ledningsform enligt de&lt;br&gt;riktlinjer som vi här har anfört. I denna bör departementen föra en dialog&lt;br&gt;med sina myndigheter och inhämta deras synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser därefter att departementsvis i 1995 och 1996 års bud-&lt;br&gt;getpropositioner låta riksdagen ta del av hur regeringen avser att ändra&lt;br&gt;ledningsformen för olika myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformeringen av myndigheternas ledningsform bör ske genom änd-&lt;br&gt;ringar i de enskilda myndigheternas instruktioner och bör vara avslutad&lt;br&gt;senast den 30 juni 1996. I samband härmed bör också myndigheternas&lt;br&gt;instruktioner anpassas till vad vi förordat om delegering av ansvaret för&lt;br&gt;myndigheternas inre organisation och för chefstillsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförande vid myndigheten Försvarsmakten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 5 s. 21 f.) anmälde&lt;br&gt;regeringen att den nuvarande sammansättningen av Militärledningens råd-&lt;br&gt;givande nämnd behöver förändras med anledning av att myndigheten&lt;br&gt;Försvarsmakten bildas den 1 juli 1994. I samband med att denna för-&lt;br&gt;ändring görs avsåg regeringen att pröva nämndens framtida uppgifter.&lt;br&gt;Regeringen anmälde vidare att denna fråga skulle tas upp i propositionen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om förvaltningsmyndigheternas ledningsformer. Vi återkommer nu i&lt;br&gt;denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Militärledningens rådgivande nämnd är knuten till den nuvarande myn-&lt;br&gt;digheten Överbefälhavaren. Den inrättades år 1979. Enligt förordningen&lt;br&gt;(1978:879) med instruktion för Militärledningens rådgivande nämnd&lt;br&gt;består nämnden av nio ledamöter som utses av regeringen. Nämndens&lt;br&gt;uppgift är i huvudsak rådgivande och tar sikte på avvägnings- och plane-&lt;br&gt;ringsfrågor samt på frågor som rör personal, utbildning och organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i de riktlinjer som har redovisats i avsnitt 3 bör, för&lt;br&gt;att komplettera nuvarande styrnings- och samverkansinstrument, ett&lt;br&gt;särskilt organ knytas till Försvarsmakten med uppgift att utöva insyn i&lt;br&gt;verksamheten. Frågor som rör den operativa verksamheten samt under-&lt;br&gt;rättelse- och säkerhetstjänsten bör - enligt vad som i huvudsak gäller i&lt;br&gt;dag i fråga om rådgivande nämnden - inte omfattas av insynsorganets&lt;br&gt;uppgifter. Ledamöter bör kunna vara såväl riksdagsledamöter som&lt;br&gt;representanter för viktiga samhällsfunktioner utanför den politiska sfären.&lt;br&gt;Myndigheter inom totalförsvaret förutsätts få erforderlig insyn genom&lt;br&gt;normal samverkan med Försvarsmakten. De bör således inte ha några&lt;br&gt;representanter i det särskilda insynsorganet. Detta organs uppgifter,&lt;br&gt;arbetsformer och sammansättning bör regleras i den instruktion för För-&lt;br&gt;svarsmakten som regeringen kommer att besluta inom kort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Bilagor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Sammanfattning av betänkandet Effektivare&lt;br&gt;ledning i statliga myndigheter (SOU 1993:58)&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Utredningsuppdraget&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs uppdrag har varit att se över de statliga förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;heternas ledningsformer m.m. I tillämpliga delar har affärsverken om-&lt;br&gt;fattats av uppdraget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt utredningsarbete har främst inriktats på de myndigheter som är&lt;br&gt;centrala förvaltningsmyndigheter inom sitt verksamhetsområde eller har&lt;br&gt;en liknande central ställning. I enlighet härmed ingår i första hand de&lt;br&gt;myndigheter som allmänt brukar betecknas som centrala ämbetsverk. Vi&lt;br&gt;har emellertid i huvudgruppen även tagit med några andra myndigheter,&lt;br&gt;bl.a. vissa forsknings- och kulturmyndigheter. Vi berör också en del&lt;br&gt;mindre myndigheter, som vanligen betecknas som nämnder eller råd.&lt;br&gt;Regionala myndigheter behandlas endast i den mån de ingår i en orga-&lt;br&gt;nisation under en central chefsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I våra direktiv konstateras att det i dag finns tre grundmodeller för&lt;br&gt;ledningen av andra statliga myndigheter än affärsverk och nämnder. En&lt;br&gt;form är att myndighetens chef är högsta beslutande instans inom myndig-&lt;br&gt;heten, s.k. enrådighetsverk. Vid vissa myndigheter finns det vid sidan om&lt;br&gt;myndighetschefen ett råd, som endast har en rådgivande funktion. Den&lt;br&gt;dominerande ledningsformen vid medelstora och större myndigheter är&lt;br&gt;emellertid att det förutom myndighetschefen även finns en s.k. lek-&lt;br&gt;mannastyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän utgångspunkt för vårt arbete har i enlighet med direktiven&lt;br&gt;varit att myndighetsledningarnas befogenheter och ansvar skall anpassas&lt;br&gt;till de nya förutsättningar som följer av bl.a. den fortlöpande delegering&lt;br&gt;av verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar som skett de senaste åren.&lt;br&gt;Vi har i detta sammanhang haft att förutsättningslöst pröva behovet av&lt;br&gt;lekmannainflytandet i myndigheternas verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller myndigheternas styrelser har vårt uppdrag gällt vilka&lt;br&gt;befogenheter en styrelse skall ha och hur ansvarsfördelningen skall vara&lt;br&gt;mellan styrelsen och myndighetschefen. Vi har också haft att pröva vilket&lt;br&gt;personligt ansvar styrelseledamöterna bör ha samt vissa jävsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare några frågor har ingått i utredningsuppdraget. Det har bl.a.&lt;br&gt;rört ansvaret på olika nivåer för åtgärder efter revisionen av myndig-&lt;br&gt;heternas årsredovisningar. Vidare har det gällt möjligheten att till myn-&lt;br&gt;digheterna delegera befogenheten att bestämma sin inre organisation och&lt;br&gt;att förordna chefer i myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Enrådighetsverk - huvudmodell för centrala&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande principerna för ledningen av de centrala förvaltningsmyn-&lt;br&gt;digheterna fastställdes av riksdagen 1987 genom det s.k. verkslednings-&lt;br&gt;beslutet. Detta innebar att de vanliga förvaltningsmyndigheterna i allmän-&lt;br&gt;het skulle ha en styrelse liksom tidigare. Funktionen för styrelsen skulle&lt;br&gt;vara blandat beslutande och rådgivande. Den huvudsakliga uppgiften&lt;br&gt;skulle vara att öva insyn i verksamheten samt tillföra sakkunskap och&lt;br&gt;medborgerligt omdöme. I vissa fall ansågs en beslutande roll motiverad.&lt;br&gt;Det gällde generellt i fråga om beslut om föreskrifter och beslut om&lt;br&gt;anslagsframställning och avrapportering av genomförd verksamhet. Vissa&lt;br&gt;myndigheter, främst regeringens s.k. stabsmyndigheter, skulle vara en-&lt;br&gt;rådighetsverk med råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vårt uppdrag har ingått att genomföra en utvärdering av verksled-&lt;br&gt;ningsbeslutet. I detta syfte har vi bl.a. låtit göra en enkät till styrel-&lt;br&gt;seledamöterna i ca 80 centrala förvaltningsmyndigheter. Enkäten har på&lt;br&gt;vårt uppdrag utförts av Statistiska centralbyrån. Vi har även genom upp-&lt;br&gt;gifter från ett antal myndigheter och genom intervjuer sökt att få en bild&lt;br&gt;av hur de nuvarande ledningsformerna fungerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser oss efter vår granskning kunna dra två huvudsakliga slutsatser.&lt;br&gt;Den ena är att man klarare bör skilja mellan frågan om ledningen av en&lt;br&gt;myndighets verksamhet och frågan om insynen i denna. Den andra är att&lt;br&gt;det är svårt att förena kravet på tydligt ansvar med den nuvarande&lt;br&gt;uppdelningen av befogenheter mellan styrelse och myndighetschef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksledningsbeslutet betonade starkt betydelsen av insyn i statsförvalt-&lt;br&gt;ningen. Det gällde inte minst riksdagens insyn i myndigheternas verksam-&lt;br&gt;het. Vi vill också kraftigt understryka vikten av medborgerlig insyn i den&lt;br&gt;statliga förvaltningen. Vi anser emellertid att insynen inte behöver vara&lt;br&gt;kopplad till ledningsfunktionen i myndigheterna. Vi konstaterar att det&lt;br&gt;finns ett flertal kanaler för insyn i förvaltningen. När det gäller riks-&lt;br&gt;dagens insyn pekar vi på de möjligheter som bl.a. utskottsutfrågningar&lt;br&gt;ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den övervägande delen av statsförvaltningen anser vi att de gene-&lt;br&gt;rella former för insyn som finns bör vara tillräckliga. I vissa fall kan&lt;br&gt;dock verksamhetens karaktär hos myndigheten vara sådan att särskilda&lt;br&gt;former behövs för att uppnå den avsedda insynen. Det gäller t.ex. in-&lt;br&gt;tegritetskänslig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi diskuterar i huvudsak två alternativ för ledningen av de vanliga&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheterna. Det är enrådighetsverk eller myndighet med&lt;br&gt;styrelse. De faktorer som är avgörande för regeringens styrning av myn-&lt;br&gt;digheterna bör vara vägledande för valet mellan dessa båda lednings-&lt;br&gt;former. I enlighet med våra direktiv tar vi också upp frågan om tjänste-&lt;br&gt;mannakollegium som ledningsform. Vi anser dock att kollegieformen inte&lt;br&gt;bör aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi pekar på olika utvecklingstendenser som har betydelse för förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheternas verksamhet. Framför allt gäller det den delegering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar som successivt skett från&lt;br&gt;regeringen till myndigheterna och de krav på uppföljning av resultatet av&lt;br&gt;verksamheten som detta medför. En annan faktor är de förändringar som&lt;br&gt;skett av strukturen inom den statliga förvaltningen. Många myndigheter&lt;br&gt;har i samband härmed fått en ändrad inriktning av sin verksamhet till att&lt;br&gt;mera avse uppföljning och utvärdering. En ytterligare utvecklingstrend&lt;br&gt;är den ökade internationalisering som följer av ett vidgat europeiskt&lt;br&gt;samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi framhåller vikten av att skapa bättre förutsättningar för en effektiv&lt;br&gt;styrning av förvaltningen och klarare och mer entydiga relationer mellan&lt;br&gt;regeringen och myndigheterna. Vi konstaterar att man redan vid verks-&lt;br&gt;ledningsbeslutet ansåg modellen med enrådighetsverk i princip vara till-&lt;br&gt;lämpbar för alla myndigheter. Den utveckling som varit efter detta beslut&lt;br&gt;och de utvecklingstendenser som vi pekat på bestyrker detta förhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår slutsats efter den gjorda genomgången är att enrådighetsverk bör&lt;br&gt;vara huvudmodell för ledningen av de centrala förvaltningsmyndigheter-&lt;br&gt;na. För vissa myndigheter kan det dock finnas särskilda skäl att ha en&lt;br&gt;styrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna kan ha behov av olika rådgivande organ. Vi föreslår att&lt;br&gt;myndigheterna själva skall få besluta om inrättande och sammansättning&lt;br&gt;av sådana organ. Det gäller både rådgivningsorgan som myndigheten vill&lt;br&gt;inrätta för allmänt stöd till myndighetschefen och expertorgan som myn-&lt;br&gt;digheten anser sig behöva för särskilda frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kan det behövas ett särskilt insynsorgan i en myndighet,&lt;br&gt;t.ex. om det rör sig om en integritetskänslig verksamhet. Detta insynsor-&lt;br&gt;gan bör då hållas informerat om allt av vikt som rör myndighetens verk-&lt;br&gt;samhet. Med hänsyn till att insynsorganet får en granskningsroll bör re-&lt;br&gt;geringen bestämma vilka konkreta uppgifter det skall ha och utse leda-&lt;br&gt;möterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I myndigheterna finns ibland en nämnd, delegation e.d. som fattar&lt;br&gt;myndighetens beslut i en viss typ av ärenden. Vi anser att detta kan vara&lt;br&gt;en lämplig form, t.ex. när man vill ha en kollektiv beslutsform i ett en-&lt;br&gt;rådighetsverk. Denna typ av ärenden får dock inte vara av sådan omfatt-&lt;br&gt;ning att myndighetschefens ansvar för myndighetens verksamhet väsent-&lt;br&gt;ligt ändras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Myndigheter med styrelse i vissa fall&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med den huvudmodell som vi har förordat, dvs. att de centrala förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheterna i allmänhet bör vara enrådighetsverk, kommer antalet&lt;br&gt;myndigheter med styrelse att bli väsentligt mindre än för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörande för att en myndighet skall ha en styrelse bör vara att sty-&lt;br&gt;relseformen anses vara effektiv för myndigheten. Avgörande bör också&lt;br&gt;vara att regeringen finner det ändamålsenligt att lägga ansvaret för led-&lt;br&gt;ningen av myndigheten på ett kollektivt organ som en styrelse i stället för&lt;br&gt;på en enrådig myndighetschef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi pekar på några områden där styrelseformen kan övervägas. Det gäl- Prop. 1993/94:185&lt;br&gt;ler bl.a. vissa myndigheter som arbetar under affärsliknande förhållanden Bilaga 1&lt;br&gt;eller har en verksamhet som innebär ett stort finansiellt ansvar. Vi anser&lt;br&gt;även att styrelseformen kan övervägas för vissa myndigheter som är&lt;br&gt;chefsmyndigheter för en regional organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en myndighet skall ha en styrelse, anser vi att styrelsen skall ha ett&lt;br&gt;totalt ansvar för verksamheten. Myndighetschefen bör vara självskriven&lt;br&gt;ledamot i styrelsen och i allmänhet också styrelsens ordförande. Sty-&lt;br&gt;relsens ledamöter bör utses mot bakgrunden av styrelsens roll att leda&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ledningsformer i vissa andra myndigheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I de små centrala förvaltningsmyndigheter som brukar betecknas som&lt;br&gt;nämnder eller råd beslutar nämnden eller rådet i princip i alla eller i&lt;br&gt;varje fall i viktigare ärenden. Vi föreslår inte någon ändrad ledningsform&lt;br&gt;för dessa myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnderna och råden är vanligen direkt underställda regeringen och&lt;br&gt;omfattas av samma regelsystem som gäller för större myndigheter. Vi&lt;br&gt;föreslår att en översyn görs för att pröva om den administrativa funk-&lt;br&gt;tionen för vissa av dessa nämnder och råd kan förläggas till någon be-&lt;br&gt;fintlig central myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För regionala myndigheter som ligger under en central chefsmyndighet&lt;br&gt;anser vi att samma riktlinjer för ledningen i princip bör gälla som för de&lt;br&gt;centrala förvaltningsmyndigheterna. Väsentligt för ledningsformen måste&lt;br&gt;vara hur ansvaret för verksamheten skall vara fördelat mellan den cen-&lt;br&gt;trala myndigheten och de regionala myndigheter som hör under denna.&lt;br&gt;I vissa fall kan det vara lämpligt med en styrelse för den regionala&lt;br&gt;myndigheten. Avgörande bör vara vilken grad av självständighet som&lt;br&gt;statsmakterna vill ge myndigheten. Detta bör också avgöra om regeringen&lt;br&gt;eller chefsmyndigheten skall utse ledamöterna i styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Personligt ansvar och jäv&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För beslut som en ledamot i en myndighets styrelse deltar i och som&lt;br&gt;ligger utanför det straffbara eller allmänt skadeståndsrättsliga området&lt;br&gt;finns för närvarande endast det personliga ansvar som regeringen som&lt;br&gt;uppdragsgivare kan kräva ut. Vi har därför övervägt om några särskilda&lt;br&gt;ansvarsregler bör införas. Våra överväganden har härvid gällt såväl&lt;br&gt;affärsverken som de vanliga förvaltningsmyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi konstaterar att det redan finns tillräcklig möjlighet att utkräva ett&lt;br&gt;personligt ekonomiskt ansvar vid de allvarligaste fallen av misskötsamhet,&lt;br&gt;dvs. om en styrelseledamot uppsåtligen orsakar staten en ekonomisk&lt;br&gt;skada. När det gäller oaktsamhet som i realiteten skulle kunna medföra&lt;br&gt;ansvar för styrelseledamöter bedömer vi däremot att utrymmet är mycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;litet. Vi föreslår därför inget särskilt sådant ansvar. De möjligheter som Prop. 1993/94:185&lt;br&gt;finns enligt skadeståndslagen att utkräva ansvar bör dock utnyttjas. För Bilaga 1&lt;br&gt;att inskärpa vikten av styrelseuppdraget anser vi att det för de vanliga&lt;br&gt;centrala förvaltningsmyndigheterna bör övervägas att ha en ettårig man-&lt;br&gt;dattid i likhet med vad som nu är fallet i affärsverken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de jävsproblem som kan uppkomma i styrelseuppdraget&lt;br&gt;konstaterar vi att färre personer än i dag kommer att beröras, om flertalet&lt;br&gt;centrala förvaltningsmyndigheter blir enrådighetsverk. Vi anser det emel-&lt;br&gt;lertid viktigt att jävsfrågan uppmärksammas vid förordnande av ledamöter&lt;br&gt;i de styrelser som kommer att finnas. Vi betonar också att det för styrel-&lt;br&gt;seledamöterna bör klargöras vad uppdraget innebär.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ansvaret för åtgärder efter genomförd revision&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den statliga myndighetens officiella avrapportering av sin verksamhet&lt;br&gt;sker i årsredovisningen. Denna riktar sig i första hand till regeringen.&lt;br&gt;Den bör emellertid också kunna ses som ett viktigt dokument för att till&lt;br&gt;en vidare krets av intresserade ge information om verksamheten. Vi före-&lt;br&gt;slår att årsredovisningarna utformas för att även kunna tillgodose detta&lt;br&gt;syfte. Vi betonar också myndigheternas ansvar för årsredovisningen och&lt;br&gt;vikten av att myndigheterna blir väl informerade om resultatet av revi-&lt;br&gt;sionen av sin redovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något formellt regeringsbeslut om fastställande av årsredovisningen&lt;br&gt;anser vi inte behövas vid s.k. rena revisionsberättelser. Eljest får erfor-&lt;br&gt;derliga åtgärder prövas i det enskilda fallet. För vissa uppdragsmyndig-&lt;br&gt;heter m.fl. kan ett fastställande övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att regeringen lämnar riksdagen en samlad redogörelse för&lt;br&gt;revisionens resultat och regeringens ställningstagande till detta. Det bör&lt;br&gt;ske i en särskild skrivelse under våren eller i en bilaga till komplette-&lt;br&gt;ringspropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Myndigheternas inre organisation och chefstillsättningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer för närvarande i högre eller lägre grad myndig-&lt;br&gt;heternas inre organisation. Motivet för detta är att organisationen&lt;br&gt;återspeglar de viktigaste områdena för myndighetens verksamhet. Genom&lt;br&gt;delegeringen av verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar till myndig-&lt;br&gt;heterna blir det mera en fråga för den enskilda myndigheten hur den skall&lt;br&gt;organisera sitt arbete. Vi föreslår därför att myndigheterna själva skall få&lt;br&gt;bestämma sin inre organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller en myndighet med styrelse tar vi upp frågan om styrel-&lt;br&gt;sens medverkan vid tillsättning eller omförordnande av myndighetschef.&lt;br&gt;Vi anser att denna medverkan bör ske informellt. Styrelsens synpunkter&lt;br&gt;bör föras fram under hand till vederbörande departementschef.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att de centrala förvaltningsmyndigheterna i allmänhet själva&lt;br&gt;bör få bestämma vem som skall svara för myndighetschefens uppgifter,&lt;br&gt;när chefen inte är i tjänst. Frågan får dock bedömas något olika beroende&lt;br&gt;på myndighetens organistion. Om regeringen vid myndigheten har inrättat&lt;br&gt;en tjänst som överdirektör och ställföreträdare, bör regeringen även utse&lt;br&gt;innehavaren av tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tjänster i nivån som avdelningschef och motsvarande föreslår vi att&lt;br&gt;de centrala förvaltningsmyndigheterna i princip själva skall få besluta om&lt;br&gt;tillsättningen. Undantag kan behöva göras med hänsyn till karaktären av&lt;br&gt;vissa tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För chefstjänster i en regional organistion anser vi att den centrala&lt;br&gt;myndigheten som regel bör få tillsätta tjänsterna. Om det gäller en fri-&lt;br&gt;stående länsmyndighet, bör dock regeringen tillsätta chefen för myndig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förteckning över remissinstanserna som har&lt;br&gt;yttrat sig över betänkandet Effektivare ledning&lt;br&gt;i statliga myndigheter (SOU 1993:58)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän, Hovrätten för Nedre Norrland, Kammarrätten&lt;br&gt;i Jönköping, Justitiekanslem, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen,&lt;br&gt;Datainspektionen, Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Export-&lt;br&gt;kreditnämnden, Överbefälhavaren, Försvarets materielverk, Överstyrelsen&lt;br&gt;för civil beredskap, Statens räddningsverk, Riksförsäkringsverket, Social-&lt;br&gt;styrelsen, Läkemedelsverket, Postverket, Banverket, Vägverket, Riks-&lt;br&gt;gäldskontoret, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Finansinspektionen,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Statens arbetsgivarverk, Statens&lt;br&gt;löne- och pensionsverk, Verket för högskoleservice, Universitetet i Stock-&lt;br&gt;holm, Statens jordbruksverk, Skogsstyrelsen, Arbetsmarknadsstyrelsen,&lt;br&gt;Arbetsrskyddsstyrelsen, Statens kulturråd, Riksantikvarieämbetet och&lt;br&gt;statens historiska museer, Statens invandrarverk, Konkurrensverket,&lt;br&gt;Patent- och registreringsverket, Kammarkollegiet, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Göteborgs och Bohus län, Statens lantmäteriverk, Statens naturvårdsverk,&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen, Statens kämkraftinspektion, Svenska arbets-&lt;br&gt;givareföreningen, Landsorganisationen i Sverige (LO), TCO:s förhand-&lt;br&gt;lingsråd för offentliganställda (TCO-OF), Sveriges akademikers central-&lt;br&gt;organisation (SACO).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På eget initiativ har Kustbevakningen, Arbetsmiljöinstitutet, Statens&lt;br&gt;strålskyddsinstitut och Grossistförbundet Svensk Handel yttrat sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 mars 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Friggebo, Johansson, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,&lt;br&gt;af Ugglas, Dinkelspiel, Hellsvik, Wibble, Björk, Davidson, Könberg,&lt;br&gt;Lundgren, Uncel, P. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Wibble&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94:185 Förvaltningsmyndigheternas&lt;br&gt;ledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 46266, Stockholm 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledningsformer (avsnitten 3, 4 och 7).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:KU42</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledningsformer (avsnitten 3, 4 och 7).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-03-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-03-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-04-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-04-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 13:01:27</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH03185</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:44</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 13:01:27</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH03185</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__185.pdf</filnamn>
<filstorlek>1448031</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Förvaltningsmyndigheternas ledning</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/A332FAAF-B2B3-4D1B-84F5-4E208181B7BE</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:KU42</uppgift>
<ref_dok_id>GH01KU42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Förvaltningsmyndigheternas ledning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:185&lt;br/&gt;
Förvaltningmyndigheternas ledning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02K64</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K64</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:185 Förvaltningsmyndigheternas ledning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:185&lt;br/&gt;
Förvaltningmyndigheternas ledning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02K65</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K65</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:185 Förvaltningsmyndigheternas ledning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt Hurtig  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:185&lt;br/&gt;
Förvaltningmyndigheternas ledning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02K65</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K65</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:185 Förvaltningsmyndigheternas ledning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt Hurtig  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Thage G Peterson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:185&lt;br/&gt;
Förvaltningmyndigheternas ledning</uppgift>
<ref_dok_id>GH02K64</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K64</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:185 Förvaltningsmyndigheternas ledning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Thage G Peterson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>