<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2347609</hangar_id>
 <dok_id>GH03163</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>163</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:163</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Miljödepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>163</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-02-17 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:48:40</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03163/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03163</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03163</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1993/94:163&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av&lt;br&gt;samhället - åtgärder för att minska riskerna med&lt;br&gt;kemikaliehanteringen&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03163/prop_199394__163-1.png" style="width:40pt;height:33pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03163/prop_199394__163-2.png" style="width:37pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 17 februari 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Görel Thurdin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Miljö- och naturresursdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redovisas riktlinjer för den fortsatta inriktningen av&lt;br&gt;kemikaliekontrollen. Vidare ges förslag till inriktningen av&lt;br&gt;Kemikalieinspektionens verksamhet under perioden 1994/95-1996/97.&lt;br&gt;Principer, metoder och anslagskonstruktion för Kemikalieinspektionens&lt;br&gt;finansiering ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikaliekontrollen ingår i arbetet mot en långsiktigt hållbar&lt;br&gt;utveckling. De huvudsakliga målen för Kemikalieinspektionens&lt;br&gt;verksamhet under treårsperioden, dvs. produktmålet, hanteringsmålet och&lt;br&gt;kunskapsmålet, kvarstår. Tillämpningen av substitutionsprincipen är&lt;br&gt;viktig i detta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lokala och regionala arbetet, liksom det internationella, får ökad&lt;br&gt;betydelse. Särskild vikt läggs på samarbetet inom EG/EFTA.&lt;br&gt;Riskbegränsningsarbetet vidareutvecklas. Användningen av amalgam&lt;br&gt;inom tandvården avvecklas senast till år 1997. Övrig&lt;br&gt;kvicksilveranvändning avvecklas med inriktning på år 2000.&lt;br&gt;Klorblekmedel i tvätt- och diskmedel avvecklas. Förhandsgranskning av&lt;br&gt;biocider och biologiska bekämpningsmedel får ökad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållsförteckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll................... 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Grunder och riktlinjer för kemikaliekontrollen......... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Mål och principer ...................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kemikalieinspektionens verksamhet............ 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.1 Riskbegränsning ................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.2 Kunskap om kemikaliers egenskaper, risker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och förekomst..................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.3 Tillsyn och vägledning ............... 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Övriga myndigheters kemikaliekontroll.......... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.1 Lokala och regionala myndigheter ........ 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.2 Arbetarskyddsstyrelsen ............... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.3 Statens naturvårdsverk................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.4 Läkemedelsverket ..................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.5 Jordbruksverket.................... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.6 Boverket........................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.7 Försvarets sjukvårdsstyrelse ............22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.8 Livsmedelsverket...................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Övrig kemikaliekontroll...................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationellt kemikaliearbete...................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning............................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sveriges närområde .....................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 Det nordiska samarbetet ..............27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Östersjöregionen...................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;EG/EES ............................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 Femte miljöhandlingsprogrammet.........28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 Maastrichtfördraget om den europeiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;unionen.........................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.3 Miljöbyrån.......................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.4 Kemikaliebyrån....................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.5 Miljömärkning ....................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.6 EG och kemikaliefrågoma............. 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.7 EES-avtalet ...................... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.8 EU-förhandlingama................. 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.9 Kemikalieinspektionens internationella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbete.......................... 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;OECD .............................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;FN................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.1 Agenda&amp;nbsp;21....................... 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.2 International Conference on Chemical Safety/&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intergovemmental Forum..............40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.3 FN:s konvention om förbud mot kemiska&lt;br&gt;vapen..........................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det fortsatta arbetet.......................... 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kemikaliekontrollens inriktning .............. 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Riskbegränsning allmänkemikalier ............45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 Tvätt-, disk- och rengöringsmedel ........46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 Kvicksilver i produkter och amalgam ......49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.3 Bly ...........................53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Riskbegränsning bekämpningsmedel...........55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 Biocider ........................ 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 Biologiska bekämpningsmedel...........58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.3 Bekämpningsmedelsanvändningen inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jordbruket....................... 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillsyn och&amp;nbsp;vägledning.................... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Slam............................... 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Producentansvaret&amp;nbsp;i kretsloppssamhället ............. 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Anslagsfrågor och Kemikalieinspektionens kommande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;treårsperiod ..............................65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av Kemikalieinspektionens och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverks rapporter om avveckling av&lt;br&gt;bly och kvicksilver...................... 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissyttranden över&lt;br&gt;Kemikalieinspektionens och Statens naturvårdsverks&lt;br&gt;rapporter om avveckling av bly och kvicksilver .... 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Sammanfattning av Socialstyrelsens rapport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheter att avveckla amalgam som&lt;br&gt;tandfyllningsmaterial (Ds 1992:95)............ 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Förteckning över remissyttranden över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens rapport Möjligheter att avveckla&lt;br&gt;amalgam som tandfyllningsmaterial (Ds 1992:95) ... 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Sammanfattning av Statens naturvårdsverks rapport&lt;br&gt;4251 Renare slam - Åtgärder for kommunala&lt;br&gt;avloppsreningsverk...................... 80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Förteckning över remissyttranden över Statens&lt;br&gt;naturvårdsverks rapport 4251 Renare slam -&lt;br&gt;Åtgärder för kommunala avloppsreningsverk...... 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 Sammanfattning av Kemikalieinspektionens rapport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekterna av Kemikalieinspektionens föreskrifter om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;träskyddsbehandlat virke .................. 84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 Sammanfattning av Kemikalieinspektionens rapport&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvätt-, disk- och rengöringsmedel - Redovisning av&lt;br&gt;ett regeringsuppdrag..................... 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994 ................................... 87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom&lt;br&gt;Kemikalieinspektionens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad&lt;br&gt;regeringen förordat under rubriken Sammanfattning i avsnitt 7,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1994/95 under fjortonde&lt;br&gt;huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. till Särskilda projekt för budgetåret 1994/95 under 5ortonde huvud-&lt;br&gt;titeln anvisar ett reservationsanslag på 9 612 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen inkom den 1 september 1993 till regeringen med&lt;br&gt;sin fördjupade anslagsframställning för treårsperioden 1994/95-1996/97.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen inkom den 1 oktober 1993 med sin års-&lt;br&gt;redovisning för budgetåret 1992/93. Årsredovisningen består dels av en&lt;br&gt;balansräkning, resultaträkning, anslagsredovisning och finansierings-&lt;br&gt;analys, dels av en resultatredovisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med riksdagens beslut (prop. 1990/91:90, bet.&lt;br&gt;1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338) att bl.a. avveckla användningen av&lt;br&gt;bly och kvicksilver uppdrog regeringen åt Kemikalieinspektionen och&lt;br&gt;Statens naturvårdsverk att följa upp och redovisa hur avvecklingen av bly&lt;br&gt;resp, kvicksilver fortgår. Myndigheterna redovisade sina uppdrag i juni&lt;br&gt;1993 med rapporterna Avveckling av bly och kvicksilver, En redovisning&lt;br&gt;från Kemikalieinspektionen resp. En redovisning från Statens naturvårds-&lt;br&gt;verk. Sammanfattningar av rapporterna finns i bilaga I. Rapporterna har&lt;br&gt;remissbehandlats. Förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En&lt;br&gt;sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig hos Miljö- och&lt;br&gt;naturresursdepartementet (dnr M93/2510/6). Vidare gav regeringen i maj&lt;br&gt;1991 i uppdrag åt Socialstyrelsen att utreda förutsättningarna för att&lt;br&gt;avveckla amalgam som tandfyllningsmaterial. Socialstyrelsen redovisade&lt;br&gt;den 28 augusti 1992 sitt uppdrag i rapporten Möjligheter att avveckla&lt;br&gt;amalgam som tandfyllnadsmaterial (Ds 1992:95). En sammanfattning av&lt;br&gt;rapporten finns i bilaga 3. Rapporten har remissbehandlats. Förteckning&lt;br&gt;över remissinstanserna finns i bilaga 4. En sammanställning över&lt;br&gt;remissyttrandena finns tillgänglig hos Socialdepartementet (dnr&lt;br&gt;S92/6721/S).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med riksdagens beslut (prop. 1989/90:100 bil. 15, bet.&lt;br&gt;1989/90:JoU16, rskr. 1989/90:241) om bl.a. vissa avfallsfrågor gav&lt;br&gt;regeringen i uppdrag åt Statens naturvårdsverket att upprätta förslag till&lt;br&gt;program for stegvis avveckling av vissa miljöfarliga organiska ämnen&lt;br&gt;samt till åtgärdsprogram vad avser slam från kommunala avloppsrenings-&lt;br&gt;verk. Naturvårdsverket har redovisat sin slutrapport den 31 augusti 1993&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för ett renare slam. En sammanfattning av rapporten finns i Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;bilaga 5. Rapporten har remissbehandlats. Förteckning över remiss-&lt;br&gt;instanserna finns i bilaga 6. En sammanställning över remissyttrandena&lt;br&gt;finns tillgänglig hos Miljö- och naturresursdepartementet (dnr&lt;br&gt;M93/3146/6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med riksdagens beslut (prop. 1990/91:90, bet.&lt;br&gt;1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338) om minskad användning av arsenik-&lt;br&gt;och kromföreningar i träskyddsmedel gav regeringen i uppdrag åt&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen att redovisa effekterna av inspektionens före-&lt;br&gt;skrifter (KIFS 1990:10) om träskyddsbehandlat virke. Kemikalieinspek-&lt;br&gt;tionen redovisade sitt uppdrag i en rapport den 28 maj 1993. En&lt;br&gt;sammanfattning av rapporten finns i bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med riksdagens beslut (prop. 1992/93:180, bet.&lt;br&gt;1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:334) om riktlinjer för en kretslopps-&lt;br&gt;anpassad samhällsutveckling gav regeringen i uppdrag åt Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen att belysa behov av åtgärder för att minska hälso- och&lt;br&gt;miljörisker vid användning av tvätt-, disk- och rengöringsmedel.&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen redovisade sitt uppdrag den 1 februari 1994 i en&lt;br&gt;rapport. En hearing har genomförts med anledning av rapporten. En&lt;br&gt;sammanfattning av rapporten finns i bilaga 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen, Statens naturvårdsverk och Statens jordbruks-&lt;br&gt;verk inkom i november 1993 till regeringen med en delredovisning av&lt;br&gt;hittills uppnådda resultat inom det s.k. halveringsprogrammet, Minskade&lt;br&gt;hälso- och miljörisker vid användning av bekämpningsmedel. Program-&lt;br&gt;met syftar till en minskad användning av bekämpningsmedel inom&lt;br&gt;jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1993/94:100 bil. 15 har regeringen föreslagit riksdagen att, i&lt;br&gt;avvaktan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1994/95 under&lt;br&gt;angivna anslagsrubriker beräkna följande belopp:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A10. Kemikalieinspektionen 1 000 kr,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All. Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen&lt;br&gt;10 426 000 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer nu till dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Grunder och riktlinjer för kemikaliekontrollen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Mål och principer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kemikaliekontrollens syfte är att minska riskerna för skador på männi-&lt;br&gt;skor och miljö av kemiska ämnen, produkter och varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ökat industriellt utnyttjande av kemiska ämnen och föreningar har&lt;br&gt;bidragit till den utveckling som kunnat konstateras under senare år där&lt;br&gt;miljöproblemen, från att ha varit i hög grad lokala, övergått till att bli av&lt;br&gt;mer global karaktär. Spridningen av miljöfarliga ämnen har blivit alltmer&lt;br&gt;diffus, vilket gör det svårt och kostsamt att kontrollera källan och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reparera skador. Ökad hänsyn till detta måste tas redan på idé- och Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;produktutvecklingsstadiet, vilket bl.a. innebär att varor och produkter&lt;br&gt;måste utformas så att de utan skador på miljön kan ingå i naturens&lt;br&gt;kretslopp. Vidare måste uttjänta varor och produkter tas om hand på ett&lt;br&gt;så säkert och från miljösynpunkt acceptabelt sätt som möjligt. De&lt;br&gt;riktlinjer som statsmakterna lagt fest (prop. 1992/93:180, bet.&lt;br&gt;1992/93 :JoU14, rskr. 1992/93:344) för en kretsloppsanpassad sam-&lt;br&gt;hällsutveckling gäller således även på kemikalieområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppbyggnaden av kemikaliekontrollen har skett mot tre övergripande&lt;br&gt;mål:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapsmålet, som innebär att kemiska ämnen och produkter skall&lt;br&gt;vara väl utredda med avseende på sina effekter på hälsa och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktmålet, som innebär att så oferliga produkter som möjligt skall&lt;br&gt;väljas. Skadliga ämnen skall så långt möjligt ersättas med mindre&lt;br&gt;skadliga och helst helt oferliga sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hanteringsmålet, som innebär att hälso- och miljörisker skall&lt;br&gt;undanröjas genom säker hantering av kemiska ämnen och produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenter och andra användare kan genom att efterfråga hälso- och&lt;br&gt;miljöanpassade produkter och varor påverka produktutveckling och&lt;br&gt;utbud. Standardisering, klassificering och märkning fyller här viktiga&lt;br&gt;funktioner, liksom information om lämplig hantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikaliekontroll och hantering av kemiska produkter regleras i lagen&lt;br&gt;(1985:426) om kemiska produkter (LKP) och förordningar meddelade&lt;br&gt;med stöd av lagen. En utgångspunkt är därvid att tillverkare och&lt;br&gt;importörer har huvudansvar för de kemiska ämnen, produkter eller varor&lt;br&gt;som de levererar. De är skyldiga bl.a. att utreda kemikaliernas egen-&lt;br&gt;skaper samt att informera om skaderisker och om förebyggande åtgärder&lt;br&gt;av betydelse från hälso- och miljöskyddssynpunkt. Det åligger tillverkare&lt;br&gt;och importörer att visa att deras varor och produkter inte är hälso- och&lt;br&gt;miljöfarliga och att riskerna vid användning kan minimeras genom&lt;br&gt;korrekt hantering. Myndigheternas uppgift är bl.a. att se till att företagen&lt;br&gt;gör vad som behövs för att minska och undanröja miljö- och hälsorisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En vedertagen princip för miljöarbetet - även internationellt - är den&lt;br&gt;s.k. försiktighetsprincipen, som får en allt större betydelse i arbetet för&lt;br&gt;att uppnå en långsiktigt hållbar utveckling. Enligt försiktighetsprincipen&lt;br&gt;skall vid varje ingrepp i miljön miljöeffekterna beaktas. Om ingreppet&lt;br&gt;medför skada på miljön, eller om det råder osäkerhet om huruvida&lt;br&gt;ingreppet medför skada eller inte, skall åtgärder vidtas för att förebygga&lt;br&gt;skada. Bristande bevis om orsakssamband får inte åberopas för att&lt;br&gt;underlåta att vidta försiktighetsmått. För kemikaliekontrollen innebär&lt;br&gt;detta bl.a. att den som hanterar eller importerar en kemisk produkt skall&lt;br&gt;vidta de åtgärder och försiktighetsmått som behövs för att hindra skada&lt;br&gt;på människa eller miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan princip av stor betydelse för kemikaliekontrollen är den s.k.&lt;br&gt;substitutionsprincipen, som kan sägas vara en vidareutveckling av&lt;br&gt;försiktighetsprincipen. Substitutionsprincipen innebär att sådana kemiska&lt;br&gt;produkter skall undvikas som kan ersättas med mindre ferliga produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att vidta försiktighetsmått och substitutionsprincipen finns &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reglerade i 5 § LKP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Substitutionsprincipen ger tillverkarna ett stort ansvar. De skall vid Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;utformning och tillverkning av sina produkter välja sådana ingående&lt;br&gt;ämnen som medför minst negativ påverkan på hälsa och miljö. Importör-&lt;br&gt;erna skall i sin tur välja att ta in och leverera produkter som uppfyller&lt;br&gt;dessa krav. Men också på konsumenter och yrkesmässiga användare vilar&lt;br&gt;ett ansvar: de bör undvika att köpa och använda produkter som kan&lt;br&gt;ersättas med andra, mindre skadliga. Även för miljömyndigheterna får&lt;br&gt;principen direkt inverkan på arbetet. Myndigheterna kan exempelvis i sitt&lt;br&gt;tillsynsarbete enligt 16 § LKP i det enskilda fallet kräva av företag att&lt;br&gt;kemiska produkter byts ut mot andra mindre fårliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen presenterade i början av februari 1994 en intern&lt;br&gt;rapport om nuvarande tillsyn enligt LKP över i första hand hur miljö-&lt;br&gt;farliga kemikalier släpps ut på marknaden samt en fördjupad diskussion&lt;br&gt;av myndigheternas kemikalietillsyn under 1990-talet; Kemikaliekontroll&lt;br&gt;- tillsyn i leverantörsledet. Vid framtagning av rapporten har en grupp&lt;br&gt;med representanter från länsstyrelser och kommuner biträtt. I rapporten&lt;br&gt;förs bl.a. en utförlig diskussion om substitutionsprincipen och dess&lt;br&gt;tillämpning. I rapporten framhålls att substitutionsprincipen främst är en&lt;br&gt;fråga om produktval. Det är i hög grad en dynamisk process där främst&lt;br&gt;användaren har möjlighet att genom substitution påverka utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten framhålls vidare att myndigheternas agerande, särskilt vid&lt;br&gt;preciserade krav på substitution, bör baseras på en riskanalys. I annat fäll&lt;br&gt;uppstår risk for felaktiga kemikaliebyten eller att resurser läggs på&lt;br&gt;utbyten som inte är motiverade från risksynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén presenterade våren 1993 sitt förslag Miljöbalk&lt;br&gt;(SOU 1993:27). I betänkandet redovisas bl.a. som en följd av en samlad&lt;br&gt;miljölagstiftning vissa förslag till lagtekniska förändringar i LKP.&lt;br&gt;Exempelvis föreslås att substitutionsprincipen övergår till att bli en&lt;br&gt;allmän aktsamhetsregel tillämplig på hela miljöområdet. Utredningens&lt;br&gt;betänkande har varit på remiss till ett stort antal instanser och bereds för&lt;br&gt;närvarande inom regeringskansliet med sikte på en proposition till&lt;br&gt;riksdagen under innevarande år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erinrar i sammanhanget om att substitutionsprincipen&lt;br&gt;numera är internationellt vedertagen. I EG:s femte miljöhandlings-&lt;br&gt;program finns en rekommendation om substitution av farliga processer&lt;br&gt;och ämnen mot mindre farliga processer och ämnen. Synsättet finns&lt;br&gt;uttryckt också i den handlingsplan för det 21 :a århundradet (Agenda 21)&lt;br&gt;som togs fram vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de&lt;br&gt;Janeiro sommaren 1992.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Kemikalieinspektionens verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om&lt;br&gt;hälso- och miljörisker med kemiska produkter och varor i den mån inte&lt;br&gt;någon annan myndighet har detta till uppgift. Inspektionen är en&lt;br&gt;specialiserad kemikaliemyndighet med ansvar att se till att kemikalier&lt;br&gt;släpps ut på marknaden på ett från miljö-, arbetsmiljö- och konsument-&lt;br&gt;skyddssynpunkt acceptabelt sätt. Verksamheten är i sin helhet finansierad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom avgifter på kemikalier och bekämpningsmedel samt miljöavgifter Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;på bekämpningsmedel och handelsgödsel. De förstnämnda tas ut enligt&lt;br&gt;forordningen (1989:216) om kemikalieavgifter resp, förordningen&lt;br&gt;(1985:836) om bekämpningsmedel och förordningen (1991:1288) om&lt;br&gt;förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. Miljöavgifterna&lt;br&gt;tillförs inspektionen över statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De huvudsakliga verksamhetsgrenarna hos Kemikalieinspektionen är&lt;br&gt;riskbegränsning i fråga om dels allmänkemikalier, dels bekämpnings-&lt;br&gt;medel, vidare tillsyn och vägledning riktat mot företag inom kemi-&lt;br&gt;industrin och lokala och regionala miljömyndigheter samt kunskaps-&lt;br&gt;uppbyggnad rörande kemikaliers egenskaper, risker och förekomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen följer härvid utvecklingen i fråga om förekomst&lt;br&gt;av kemiska produkter och de risker användningen av dessa kan medföra,&lt;br&gt;utarbetar avvecklingsplaner for särskilt farliga ämnen i kemiska produkter&lt;br&gt;och varor, prövar frågor om godkännande av bekämpningsmedel, för ett&lt;br&gt;register över kemiska produkter, lämnar information inom kemikaliekon-&lt;br&gt;trollens område, stödjer regionala och lokala tillsynsmyndigheter samt&lt;br&gt;medverkar i det internationella kemikaliekontrollarbetet. Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen utövar dessutom tillsyn enligt LKP över tillverkare,&lt;br&gt;importörer och andra leverantörer av kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till Kemikalieinspektionen är organisatoriskt ett toxikologiskt råd&lt;br&gt;knutet. I rådet finns bl.a. representanter från ansvariga myndigheter på&lt;br&gt;området. Rådet är ett expertorgan för rådgivning och samråd i toxikolo-&lt;br&gt;giska frågor till ansvariga myndigheter. Rådet skall verka för en hög&lt;br&gt;vetenskaplig standard i myndigheternas analyser av risker med kemiska&lt;br&gt;ämnen och ge myndigheterna vägledning i arbetet med kriterier och&lt;br&gt;principer för vetenskapliga tolkningsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.1 Riskbegränsning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riskbegränsning allmänkemikalier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riskbegränsningsarbetet syftar till att minska förekomsten av särskilt&lt;br&gt;farliga ämnen for att förhindra skador på människor och miljö. Detta&lt;br&gt;görs genom information och kunskapsspridning till importörer, tillverkare&lt;br&gt;och andra som hanterar kemiska produkter, vägledning avseende&lt;br&gt;klassificering och märkning av produkter samt direkta begränsningar av&lt;br&gt;tillåten användning eller helt användningsförbud. I vissa fall har&lt;br&gt;detaljföreskrifter meddelats för att genomföra begränsningsarbetet, i&lt;br&gt;andra fall har aktörerna gjort åtaganden utifrån lagens allmänna krav.&lt;br&gt;Riskbegränsningsarbetet syftar också till att få tillverkare och importörer&lt;br&gt;samt andra aktörer i samhället att i ökad utsträckning tillämpa sub-&lt;br&gt;stitutionsprincipen för i första hand särskilt farliga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i arbetet har Kemikalieinspektionen bl.a. tagit fram en&lt;br&gt;ämneslista där en klassificering utifrån egenskaper görs. Egenskaperna&lt;br&gt;är indelade i fyra farlighetsklasser i enlighet med förordningen&lt;br&gt;(1985:835) om kemiska produkter. Produkter som klassificerats som&lt;br&gt;&amp;quot;livsfarliga&amp;quot; eller &amp;quot;mycket farliga&amp;quot; är förbjudna att säljas för konsument- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bruk. Övriga två klasser är &amp;quot;farliga&amp;quot; och &amp;quot;måttligt farliga&amp;quot;. En produkt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som märkts som livsfarlig eller mycket farlig, eller som försetts med Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;cancer- eller allergivaming, får inte sällan svårt att hävda sig i för-&lt;br&gt;hållande till alternativa produkter. Detta utgör ett kraftigt incitament att&lt;br&gt;utveckla nya, mindre skadliga produkter, vilket styrks av det faktum att&lt;br&gt;antalet produkter på marknaden klassade som &amp;quot;livsfarliga&amp;quot; eller &amp;quot;mycket&lt;br&gt;farliga&amp;quot; har minskat från närmare 900 stycken budgetåret 1989/90 till ca&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;500 stycken budgetåret 1991/92.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att systematiskt planera för riskbegränsning startades av&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen år 1989. Är 1990 redovisade inspektionen och&lt;br&gt;Statens naturvårdsverk på regeringens uppdrag förslag till awecklings-&lt;br&gt;eller begränsningsplaner för 13 ämnen och ämnesgrupper. Dessa var&lt;br&gt;kadmium, kvicksilver, bly, trikloretylen, perkloretylen, metylenklorid,&lt;br&gt;nonylfenoletoxylater, klorparaffiner, bromerade flamskyddsmedel,&lt;br&gt;ftalater, organiska tennföreningar, arsenik och krom. Avvecklingsplaner&lt;br&gt;för dessa ämnen presenterades sedan för riksdagen i den miljöpolitiska&lt;br&gt;propositionen våren 1991 (1990/91:90) och föranledde i riksdagen inga&lt;br&gt;erinringar (bet. 1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I proposition (1992/93:180) om en kretsloppsanpassad samhällsutveck-&lt;br&gt;ling gör regeringen bedömningen att planer för riskbegränsning behöver&lt;br&gt;tas fram för ytterligare ett antal ämnen som innebär stora miljö- eller&lt;br&gt;hälsorisker. Planer för uppskattningsvis 25-50 ämnen bör således tas&lt;br&gt;fram inom en femårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Kemikalieinspektionens årsredovisning för budgetåret 1992/93&lt;br&gt;framgår att begränsningsarbetet huvudsakligen koncentrerats på att&lt;br&gt;genomföra och följa upp begränsningsplanema enligt 1991 års miljö-&lt;br&gt;proposition samt av egna planer. Inspektionen har dessutom bedrivit&lt;br&gt;utredningsarbete på två produkt- och ämnesområden, nämligen tillsatser&lt;br&gt;i plast och flamskyddsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare framgår att för de ämnen och ämnesgrupper för vilka risk-&lt;br&gt;begränsningsplaner tagits fram har en kraftig minskning av användningen&lt;br&gt;noterats. Flera exempel finns på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet produkter i vilka trikloretylen ingår har minskat från 109&lt;br&gt;stycken år 1988 till 60 stycken år 1992 och volymen har mer än&lt;br&gt;halverats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen bedömer att den diffusa spridningen av&lt;br&gt;kvicksilver till miljön minskat. Importen av metalliskt kvicksilver till&lt;br&gt;Sverige har minskat sedan slutet av 1980-talet, år 1992 importerades 6&lt;br&gt;ton jämfört med 13 ton år 1990. Riksdagen beslutade år 1991 (prop.&lt;br&gt;1990/91:90, bet. 1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338) om en avveckling&lt;br&gt;av kvicksilveranvändningen med 75 % fram till år 2010. Enligt&lt;br&gt;förordningen (1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga produkter får&lt;br&gt;import, yrkesmäsig tillverkning eller försäljning av kvicksilverinnehållan-&lt;br&gt;de termometrar och vissa andra kvicksilverinnehållande instrument inte&lt;br&gt;ske. Sedan förordningen trädde i kraft uppskattar Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;att 4,7 ton mindre kvicksilver förts ut på den svenska marknaden räknat&lt;br&gt;på årsbasis jämfört med användningen innan. Avvecklingen av övrig&lt;br&gt;kvicksilveranvändning skall i enlighet med riksdagens beslut ske genom&lt;br&gt;i huvudsak frivilliga åtgärder. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen anger i sin årsredovisning att den diffusa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spridningen av bly till miljön via målade detaljer kraftigt minskat. I Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;glasmassa till halvkristallglas har branschen i allt väsentligt slutat&lt;br&gt;använda bly. Användningen av blykromat har minskat med 90 % under&lt;br&gt;en sexårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En metod för att nationellt prioritera ämnen och produkter för&lt;br&gt;riskbegränsningsätgärder har genomförts. Som ett resultat av arbetet har&lt;br&gt;särskilda studier påbörjats i syfte att närmare klarlägga behov av&lt;br&gt;riskbegränsningsätgärder för bl.a. krom, nickel samt kreosotliknande&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska begränsningsarbetet präglas i stor utsträckning av ett&lt;br&gt;deltagande i internationella arbeten. Samtliga begränsningsområden drivs&lt;br&gt;internationellt. Kemikalieinspektionen deltar således i OECD:s risk-&lt;br&gt;begränsningsprojekt när det gäller metylenklorid, bromerade flamskydds-&lt;br&gt;medel, kvicksilver och kadmium. I arbetet som drivs inom ramen for&lt;br&gt;konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten, den s.k.&lt;br&gt;Pariskonventionen, svarar inspektionen för att ta fram en plan för&lt;br&gt;bromerade flamskyddssmedel. På nordisk bas bedrivs omfattande&lt;br&gt;samarbete inom Nordiska ämbetsmannakommitténs för miljöfrågor&lt;br&gt;kemikaliegrupp där Kemikalieinspektionen innehar ordförandeskapet&lt;br&gt;fr.o.m. år 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riskbegränsning bekämpningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekämpningsmedel används inom jordbruket, industrin samt i ringa&lt;br&gt;omfattning inom skrogsbruket och av hushållen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekämpningsmedel är den enda produktgrupp som förhandsprövas i&lt;br&gt;Sverige enligt kemikalielagstiftningen. Ett bekämpningsmedel måste&lt;br&gt;enligt förordningen (1985:836) om bekämpningsmedel vara godkänt av&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen för att få importeras, saluhållas, överlåtas eller&lt;br&gt;användas. Godkännande kan, sedan år 1986, meddelas för högst fem år&lt;br&gt;och kan efter prövning förnyas. Alla medel som var godkända före&lt;br&gt;Kemikalieinspektionens tillkomst år 1986, upphörde att vara godkända&lt;br&gt;den 31 december 1990 såvida inte ny ansökan skickats in och medlet&lt;br&gt;godkänts för fortsatt användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1988 fanns på den svenska marknaden totalt ca 650 godkända&lt;br&gt;bekämpningsmedel. Antalet minskade sedan kraftigt och var efter det&lt;br&gt;första omregistreringsåret 1990, då en översiktlig genomgång av medlen&lt;br&gt;gjordes, nere i ca 340. Därefter ökade antalet till följd av att nya medel&lt;br&gt;som uppfyllde Kemikalieinspektionens strängare krav kunde godkännas.&lt;br&gt;För flera av dessa fanns tidigare ingen marknad eftersom de inte kunde&lt;br&gt;konkurrera med gamla medel som ofta var billigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1990 har de olika bekämpningsmedelsgruppema varit föremål&lt;br&gt;för en noggrann genomgång efter ett rullande femårsschema. Fram till&lt;br&gt;den 1 juli 1993 har 70 % av alla medel blivit genomgångna. Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen bedömer att alla medel på den svenska marknaden kommer&lt;br&gt;att vara genomgångna i januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet ansökningar om godkännande har ökat kraftigt under senare år&lt;br&gt;bl.a. beroende på att en ny grupp biocider, s.k. antifoulingprodukter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(båtbottenfärger), har böljat förhandsgranskas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett resultat av den kraftiga minskningen av bekämpningsmedel&lt;br&gt;inom jordbruket står i dag industrin för tre fjärdedelar av användningen&lt;br&gt;av bekämpningsmedel, varav huvuddelen är träskyddsmedel för tryck-&lt;br&gt;och vakuumimpregnering. Kemikalieinspektionen bedömer att de medel&lt;br&gt;som innehåller kreosot, arsenik och krom är de mest riskabla. In-&lt;br&gt;spektionen har genom att utfärda en föreskrift och allmänna råd samt via&lt;br&gt;information agerat för att minska riskerna med och användningen av&lt;br&gt;dessa träskyddsmedel. Jämfört med perioden 1985-1989 har de försålda&lt;br&gt;kvantiteterna arsenik och krom fram till år 1992 minskat med 65 % resp.&lt;br&gt;53 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruket står i dag för ungefär en fjärdedel av den totala bekämp-&lt;br&gt;ningsmedelsanvändningen i Sverige. En närmare redogörelse för&lt;br&gt;halveringsprogrammet, som syftar till att minska riskerna med och&lt;br&gt;användningen av bekämpningsmedel inom jordbruket, lämnas i det&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av biologiska bekämpningsmedel, alltså medel där&lt;br&gt;mikroorganismer, virus, insekter eller spindeldjur används för be-&lt;br&gt;kämpning av skadeorganismer, är fortfarande mycket liten i Sverige.&lt;br&gt;Medlen används i huvudsak vid växthusodling samt s.k. ekologisk odling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens riskbegränsningsarbete avseende bekämpnings-&lt;br&gt;medel har som mål att en övergång till bekämpningsmedel med lägre&lt;br&gt;hälso- och miljörisker skall ske, men även att den totala användningen&lt;br&gt;skall minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för skadlig påverkan på människa eller miljö beror dels av ett&lt;br&gt;ämnes egenskaper, dels exponeringen för det. Vissa bekämpningsmedel&lt;br&gt;har från hälso- eller miljösynpunkt särskilt skadliga egenskaper. För&lt;br&gt;bedömning av sådana egenskaper har Kemikalieinspektionen vad gäller&lt;br&gt;bekämpningsmedel inom jordbruket utarbetat kvalitativa och kvantitativa&lt;br&gt;gränser för vad som kan vara en oacceptabel miljö- eller hälsorisk.&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen benämner dessa gränsvärden stupstockskriterier.&lt;br&gt;Bekämpningsmedel som i något avseende överskrider gränserna bedöms&lt;br&gt;som oacceptabla enbart på basis av detta och får antingen ej fortsatt&lt;br&gt;godkännande eller blir föremål för avvecklingsplaner. Stupstockskriterier-&lt;br&gt;na används för närvarande endast i arbetet med riskbegränsning inom&lt;br&gt;jordbruksområdet eftersom doser, metoder och exponering inom just&lt;br&gt;detta område är någorlunda väl kända parametrar. Det gör det möjligt att&lt;br&gt;uppskatta den totala risken för människa och miljö med hanteringen. Vid&lt;br&gt;prövningen tillämpas substitutionsprincipen som en generell regel. Nya&lt;br&gt;medel som innebär klart högre risker än befintliga godkänns inte.&lt;br&gt;Godkännande för gamla medel dras in när nya mindre riskabla finns&lt;br&gt;tillgängliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett bekämpningsmedel godkänns fastställer Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;bl.a. användningsområde, inkl, sätt och tidpunkt för användningen samt&lt;br&gt;behörighetklass. Behörighetsklassen anger vem som får använda&lt;br&gt;preparatet. Preparat i klass 1 och 2 är tillåtna endast för yrkesmässigt&lt;br&gt;bruk. För användning av klass 1-medel gäller tillstånds- och utbildnings-&lt;br&gt;krav. För klass 2-medel gäller utbildningskrav för nästan all användning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen har under år 1988 utfärdat föreskrifter och Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;allmänna råd om hantering av bekämpningsmedel. Dessa regler har&lt;br&gt;medverkat till att minska hälsoriskerna vid arbete med bekämpnings-&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen arbetar tillsammans med Statens jordbruksverk&lt;br&gt;och jordbruksnäringen för att avveckla användningen av ett tjugotal&lt;br&gt;medel. Dessa medel har effekter på hälsa och miljö som inte är&lt;br&gt;acceptabla men där alternativ än så länge saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen fick i juni 1991 i uppdrag av regeringen att&lt;br&gt;komma in med förslag till utformning av en ny konstruktion av miljö-&lt;br&gt;avgifterna på bekämpningsmedel relaterade till medlens farlighet och&lt;br&gt;riskerna med användningen av medlen. Redovisningen av uppdraget kom&lt;br&gt;sedermera att samordnas med redosivningen av Statens jordbruksverks&lt;br&gt;uppdrag att utvärdera effekterna av avgift/skatt på handelsgödsel och&lt;br&gt;bekämpningsmedel - Miljöavgifter, Jordbruksverkets rapport 1992:41.&lt;br&gt;Redovisning har skett i en rapport som är remissbehandlad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har som alternativ till framtida avgiftssystem&lt;br&gt;för bekämpningsmedel angett att den utvärdering som nu införts, baserad&lt;br&gt;på riktlinjer för oacceptabla egenskaper resp, oönskade egenskaper hos&lt;br&gt;bekämpningsmedel, dvs. Kemikalieinspektionens stupstockskriterier, bör&lt;br&gt;läggas till grund för ett riskdifferentierat avgiftssystem. Ett sådant system&lt;br&gt;förutsätter emellertid en grundlig utvärderig av alla gamla bekämpnings-&lt;br&gt;medel. Kemikalieinspektionen bedömer som tidigare nämnts, att&lt;br&gt;utvärderingsarbetet kan avslutas under år 1994. Regeringen avser&lt;br&gt;återkomma till denna fråga när utvärderingsarbetet har slutförts. I det&lt;br&gt;sammanhanget kommer regeringen att ta upp frågan om styrande avgifter&lt;br&gt;och miljöklassning också för kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Halveringsprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade år 1988 (prop. 1987/88:128, bet. 1987/88:JoU24,&lt;br&gt;rskr. 1987/88:374) att användningen av bekämpningsmedel inom&lt;br&gt;jordbruket skulle halveras till år 1990 jämfört med den genomsnittliga&lt;br&gt;årliga användningen under perioden 1981-1985. Denna halvering&lt;br&gt;uppnåddes år 1990. Riksdagen beslutade år 1990 (prop. 1989/90:146,&lt;br&gt;bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327) att en ytterligare halvering skall&lt;br&gt;ske &amp;quot;till strax efter mitten av 1990-talet&amp;quot; jämfört med användningen år&lt;br&gt;1989. Totalt skall därmed en reducering med 75 % nås jämfört med&lt;br&gt;använd mängd aktiv substans under perioden 1981-1985. Hittills har en&lt;br&gt;minskning med 65 % uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1960- och 1970-talen var kraven på dokumentation av hälso-&lt;br&gt;och miljörisker vid användning av bekämpningsmedel betydligt lägre än&lt;br&gt;i dag. Halveringsprogrammets mål är att minska dessa risker inom&lt;br&gt;jordbruket. I programmet samverkar Statens naturvårdsverk, Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen och Jordbruksverket. Myndigheterna inkom i november&lt;br&gt;1993 till regeringen med en redovisning av hittills uppnådda resultat,&lt;br&gt;&amp;quot;Minskade hälso- och miljörisker vid användning av bekämpningsmedel&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Halveringsprogrammens huvudpunkter har varit åtgärder för övergång &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till medel med mindre risker, framtagning av föreskrifter, utbildning och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;information om säkrare hantering av bekämpningsmedel och om kontroll Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;av bekämpningsmedel i livsmedel samt minskad användning av bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har i sin provningsverksamhet vidtagit ett antal&lt;br&gt;åtgärder inom ramen för programmen, bl. a. har godkännande för de&lt;br&gt;farligaste medlen dragits in liksom godkännande för medel som är dåligt&lt;br&gt;dokumenterade. Användningsområden har inskränkts och medel som&lt;br&gt;medför stora risker har flyttats till klass 1, dvs. medel som endast får&lt;br&gt;användas yrkesmässigt av personer med särskild utbildning. Inspektionen&lt;br&gt;har dessutom tagit fram information om de risker som finns förknippade&lt;br&gt;med hanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter och allmänna råd för att minska hälso- och miljöriskerna&lt;br&gt;vid användningen av bekämpningsmedel har utfärdats av Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk med stöd av bemyndigande i LKP och förordningen&lt;br&gt;(1985:836) om bekämpningsmedel. De allmänna råden ger vägledning för&lt;br&gt;planering av växtodling och bekämpning, bra och välskött spridnings-&lt;br&gt;utrustning samt aktsamhet vid spridning och vid påfyllning och rengöring&lt;br&gt;av utrustningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket har erhållit medel för frivillig funktionstest av&lt;br&gt;lantbrukssprutor. Testverksamheten påbörjades år 1988 och hittills har&lt;br&gt;ca 8 500 tester utförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bättre kunskap om möjligheterna att minska användningen av&lt;br&gt;ogräsmedel pågår vidare sedan budgetåret 1987/88 vid Statens lant-&lt;br&gt;bruksuniversitet försöks- och utvecklingsprojekt inriktade på åtgärder for&lt;br&gt;lägre doser i den kemiska bekämpningen och på alternativa metoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna anför i sin rapport att de åtgärder som varit direkt&lt;br&gt;avsedda att minska hälso- och miljöriskerna, såsom övergång till medel&lt;br&gt;med mindre risker, utbildning, föreskrifter m. m., resulterat i en säkrare&lt;br&gt;användning. Vidare har under perioden 1987-1990 förbud eller restrik-&lt;br&gt;tioner mot ett stort antal medel införts. Som exempel kan nämnas att&lt;br&gt;indragningen av sådana medel motsvarar mer än 15 % av förbrukningen&lt;br&gt;år 1990. I dag används endast 35 % av den mängd bekämpningsmedel&lt;br&gt;som förbrukades i genomsnitt under åren 1981-1985. I första hand en&lt;br&gt;ökad rådgivning och bättre underlag för rådgivningen från försöks- och&lt;br&gt;utvecklingsverksamheten, men även åtgärderna för förbättrad spridnings-&lt;br&gt;teknik, har medverkat till denna utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den största minskningen av bekämpningsmedelsinsatsen har skett i&lt;br&gt;ogräsbekämpningen, främst genom övergång till lägre doser. Mängden&lt;br&gt;ogräsmedel har reducerats med ca 2 580 ton från medeltalet under&lt;br&gt;perioden 1981-1985.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av betningsmedel samt övriga svamp- och insektsmedel&lt;br&gt;har varit av ungefär samma storleksordning under 1980-talet men synes&lt;br&gt;ha minskat under de senaste åren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de närmaste åren kommer programmet drivas i stort som&lt;br&gt;hittills. Vissa kompletteringar och omprioriteringar är dock naturliga och&lt;br&gt;verksamhet som bedöms få en ökad betoning är bl.a. ytterligare&lt;br&gt;avvecklingsplaner för olämpliga kemikalier, översyn av spridningsföre-&lt;br&gt;skrifter och tillsynsverksamhet, utveckling av system för uppföljning av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bekämpningsmedelsrester i vatten m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.2 Kunskap om kemikaliers egenskaper, risker och förekomst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikaliekontrollen syftar till att minska riskerna för skador på människa&lt;br&gt;eller miljö. För detta behövs kunskap och information om kemikaliers&lt;br&gt;egenskaper, risker och förekomst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kartlägga egenskaper och risker arbetar Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;med utveckling av testmetoder och kriterier, framför allt rörande&lt;br&gt;miljöfarlighet men också rörande risker för allergi, cancer och reproduk-&lt;br&gt;tionstoxicitet. Arbetet bedrivs i hög grad i internationella fora. Kriterier&lt;br&gt;för bedömning av hälso- och miljörisker har fått ökad betydelse i det&lt;br&gt;internationella arbetet i och med Agenda 21 :s mål att till år 2000&lt;br&gt;åstadkomma ett harmoniserat system för märkning och klassificering av&lt;br&gt;kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för kunskap om kemikaliers miljö- och hälsoeffekter&lt;br&gt;är att de testas med goda testmetoder. Arbetet med att ta fram nya&lt;br&gt;testmetoder sker i samarbete med övriga OECD-länder. Inom OECD&lt;br&gt;pågår också arbete med att förbättra kunskap om existerande kemikalier&lt;br&gt;och utvärdera dem. Detta arbete redovisas ytterligare i avsnitt 4.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett effektivt riskbegränsningsarbete behövs metoder för att välja&lt;br&gt;ut de kemiska ämnen som är särskilt hälso- och/eller miljöfarliga. Inom&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen pågår arbete som syftar till att ta fram sådana&lt;br&gt;metoder. Inspektionen driver bl.a. ett projekt, kallat riskprojektet, som&lt;br&gt;syftar till att få fram en metodik för systematisk riskanalys och risk-&lt;br&gt;hantering. Härvid kan exempelvis oacceptabla risknivåer pekas ut. Detta&lt;br&gt;kommer att underlätta prioriteringen av ämnen och produktgrupper samt&lt;br&gt;valet av riskbegränsande åtgärder. I ett annat projekt, kallat solnedgångs-&lt;br&gt;projektet, har 70 nationella och internationella listor över sammanlagt&lt;br&gt;7 000 hälso- eller/och miljöskadliga kemikalier sammanställts i en&lt;br&gt;databas. Utgående från denna sammanställning har efter en urvalsproce-&lt;br&gt;dur 100 ämnen som befaras ha särskilt skadliga miljö- eller hälsoeffekter&lt;br&gt;valts ut. Bland dessa kemiska ämnen kommer att väljas ut ett mindre&lt;br&gt;antal för vidare arbete med att utforma program för riskbegränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen gav i början på år 1991 ut allmänna råd&lt;br&gt;(1991:1) om produktinformation i fråga om ämnen med miljöfarliga&lt;br&gt;egenskaper. Råden innehåller vägledning om vilken information som&lt;br&gt;leverantörer bör lämna i varuinformationsblad till yrkesmässiga an-&lt;br&gt;vändare. Bl.a. som ett resultat av detta lämnar nu tillverkare och&lt;br&gt;importörer mer miljöinformation i varuinformationsbladen än tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen har också gett ut föreskrifter för och allmänna råd om&lt;br&gt;klassificering och märkning av milj oferliga kemiska ämnen som&lt;br&gt;överensstämmer med EG:s regler inom området. Arbetet har tagits fram&lt;br&gt;inom ramen för det nordiska samarbetet och i samråd med övriga EFTA-&lt;br&gt;länder liksom med EG-kommissionens miljödirektorat och medlemsländer&lt;br&gt;i EU. Reglerna om utredning och testning leder till att öka kunskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskap om förekomst och spridning av kemiska ämnen är också en&lt;br&gt;förutsättning för en effektiv kemikaliekontroll. I Sverige har på Kemi-&lt;br&gt;kalieinspektionen därför byggts upp ett ADB-register som gör det möjligt&lt;br&gt;att identifiera och prioritera angelägna ämnesgrupper. Produktregistret är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgörande för inspektionens möjlighet att lägga upp en systematisk Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;inspektionsverksamhet och för arbetet med överblick av kemikaliers&lt;br&gt;förekomst och flödesanalyser. Till produktregistret anmäls bl.a. innehåll,&lt;br&gt;försäljningsvolym och klassificering av samtliga kemikalier och kemiska&lt;br&gt;produkter som importerats till och sålts i Sverige. Registret har under&lt;br&gt;senare år byggts ut för att medge en större precision i mängduppgifter&lt;br&gt;och en fördjupad information om användningen. Dessutom ställs särskilda&lt;br&gt;krav på redovisning av exempelvis cancerframkallande ämnen och&lt;br&gt;särskilt miljöfarliga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen bedriver tillsammans med Statistiska central-&lt;br&gt;byrån ett projekt rörande en komplettering av miljöstatistiken med&lt;br&gt;kemikaliestatistik. Syftet är att ta fram statistik som bl.a. omfattar de&lt;br&gt;relevanta riskkemikalierna, mängder och flöden genom relevanta&lt;br&gt;samhällssektorer och omfattar kemikalier dels som råvara, dels som&lt;br&gt;komponent i kemiska produkter och i varor. Den skall vara utformad så&lt;br&gt;att den kan användas i miljöräkenskaper och underlätta användning av&lt;br&gt;statistik vid utformning av ekonomiska styrmedel i kemikaliekontrollen.&lt;br&gt;Den skall också vara utformad så att defi kan användas för beräkningar&lt;br&gt;av kemikalieanvändningens belastning på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med det principbeslut riksdagen fettat om ansvar for den&lt;br&gt;statliga statistiken (bet. 1992/93:FiU7, rskr. 1992/93:122) skall medel för&lt;br&gt;statistik fördelas direkt till berörda myndigheter och inte som tidigare till&lt;br&gt;Statistiska centralbyrån. Regeringen återkommer till detta i avsnittet om&lt;br&gt;anslagsfrågor (avsnitt 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2.3 Tillsyn och vägledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens tillsynsarbete syftar till att kontrollera hur företag&lt;br&gt;som levererar kemiska produkter tillämpar kemikalielagstiftningen och&lt;br&gt;till att driva fram en bättre efterlevnad. Syftet är dessutom att öka&lt;br&gt;insikten hos lokala miljömyndigheter om deras tillsynsansvar och&lt;br&gt;kontrollmöjligheter enligt LKP, att mäta graden av efterlevnad och att&lt;br&gt;identifiera förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tillsynsarbetet genomför Kemikalieinspektionen företagsinspektioner&lt;br&gt;med kontroll av tillverkare och importörer av kemiska produkter vad&lt;br&gt;gäller företagens anmälan till produktregistret, produktutredningar&lt;br&gt;avseende hälso- och miljöfarlighet, produktval med utgångspunkt i&lt;br&gt;substitutionsprincipen, produktinformation samt kompetensförutsättningar&lt;br&gt;för kemikaliekontrollarbete. Inspektionen genomför dessutom till-&lt;br&gt;synskampanjer inom angelägna produktområden samt ger vägledning till&lt;br&gt;och samarbetar med regionala och lokala tillsynsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera inspektionsprojekt med inriktning på speciella produktgrupper&lt;br&gt;har genomförts eller pågår, t.ex. rörande bilvårdskemikalier, biltvätt-&lt;br&gt;medel, smörjmedel, båtvårdsprodukter, fotokemikalier och träskydds-&lt;br&gt;behandlat virke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Träskyddsprojektet syftade till, förutom kontroll av tillämpningsföre-&lt;br&gt;skrifterna, att initiera de lokala miljömyndigheternas egen tillsyn av&lt;br&gt;föreskrifterna. Inspektionerna om fettade impregneringsanläggningar och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återförsäljare och genomfördes tillsammans med lokala miljömyndigheter. Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;I samråd med de lokala miljömyndigheterna togs en tillsynshandledning&lt;br&gt;fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägledning till lokala och regionala miljömyndigheter fyller en viktig&lt;br&gt;funktion och är en förutsättning för en god och enhetlig kemikalie-&lt;br&gt;kontroll samt bidrar till att genomföra Agenda 21 i Sverige. Inspektionen&lt;br&gt;har till länsstyrelser och kommuner distribuerat dokumentet Agenda 21&lt;br&gt;och lokal kemikaliekontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har under år 1993 startat ett utbildningsprogram&lt;br&gt;där landets samtliga kommunala miljömyndigheter har möjlighet att delta.&lt;br&gt;Programmet syftar till att ge en introduktion i ekotoxikologi och en&lt;br&gt;redovisning av regler för bedömning av produkter och för produkt-&lt;br&gt;information. Kurserna belyser substitutionsprincipen och möjligheterna&lt;br&gt;att bedriva lokal tillsyn enligt LKP i handeln och hos tillverkningsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt sker vägledningsarbetet genom seminarier, konferenser samt&lt;br&gt;informationsmaterial. Exempelvis har Kemikalieinspektionen arbetat fram&lt;br&gt;materialet Råd och Tips som är en praktisk handledning i tillsyn enligt&lt;br&gt;LKP. Råd och Tips har hittills behandlat områdena träskyddsbehandlat&lt;br&gt;virke, klorerade lösningsmedel samt detaljhandeln. Inspektionen har&lt;br&gt;dessutom tagit fram faktarapporter över olika produktgrupper såsom&lt;br&gt;tvättmedel, bilvårdskemikalier, smörjmedel, båtvårdsprodukter m.m.&lt;br&gt;Dessa har utnyttjats av inspektionen själv och av lokala miljömyndigheter&lt;br&gt;som underlag för tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Övriga myndigheters kemikaliekontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förutom Kemikalieinspektionen har flera andra myndigheter betydelse-&lt;br&gt;fulla uppgifter inom kemikaliekontrollområdet. Arbetarskyddsstyrelsen,&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket har tillsammans utarbetat en&lt;br&gt;gemensam strategi för kemikalieområdet för att stärka arbetet med att&lt;br&gt;förebygga och undanröja kemiska hälso- och miljörisker. Dokumentet är&lt;br&gt;ett led i ett utvecklat samarbete om problemidentifireing, prioritering och&lt;br&gt;problemlösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt i betänkandet Miljöbalk (SOU 1993:27) tillsattes&lt;br&gt;hösten 1993 en utredning (M 1993:04) som har i uppdrag att lämna&lt;br&gt;förslag till sådana organisationsförändringar som behövs med anledning&lt;br&gt;av förslaget till en miljöbalk. Miljöorganisationsutredningen skall bl.a.&lt;br&gt;behandla ansvarsfördelningen mellan olika centrala myndigheter,&lt;br&gt;fördelning på olika myndigheter att meddela föreskrifter, frågor om&lt;br&gt;tillståndsprövning och instansordning för överklaganden samt frågor för&lt;br&gt;tillsyn. Utredningen skall presentera sina förslag senast den 1 september&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är angeläget med ett nära samarbete mellan&lt;br&gt;de organ som har ansvar för tillsynen inom miljö- och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsområden och verksamhet för myndigheter inom kemikalie-&lt;br&gt;kontrollområdet redovisas i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.1 Lokala och regionala myndigheter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förordningen (1985:835) om kemiska produkter utövas regional&lt;br&gt;och lokal tillsyn såvitt gäller arbetsmiljö av yrkesinspektionen och såvitt&lt;br&gt;avser försvarsmakten, i frågor som inte tillhör yrkesinspektionens&lt;br&gt;område, av Försvarets sjukvårdsstyrelse. I övrigt utövar länsstyrelsen den&lt;br&gt;närmare tillsynen inom länet och den eller de kommunala nämnder som&lt;br&gt;fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet den omedelbara&lt;br&gt;tillsynen inom varje kommun. Dessa frågor utreds för närvarande av&lt;br&gt;Miljöorganisationsutredningen (M 1993:04) i syfte att tydliggöra&lt;br&gt;ansvarsfördelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den interna utredning Kemikalieinspektionen presenterat, Kemikalie-&lt;br&gt;kontroll - tillsyn i leverantörsledet, framgår att länsstyrelserna i&lt;br&gt;allmänhet utövat tillsyn enligt LKP i första hand mot detaljhandeln i&lt;br&gt;samband med sin tillsyn enligt miljöskyddslagen (1969:387). Kommuner-&lt;br&gt;nas tillsyn enligt LKP har skett både genom särskilda tillsynsinsatser&lt;br&gt;enligt LKP och i samband med tillsyn enligt miljöskyddslagen och har&lt;br&gt;vad gäller användarna särskilt riktats mot bruk av bekämpningsmedel och&lt;br&gt;omhändertagande av miljöfarligt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens tillsyn riktas som tidigare nämnts i huvudsak&lt;br&gt;mot tillverkare och importörer, dvs. de som är ansvariga för de&lt;br&gt;produkter som förs ut på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Agenda 21 betonas vikten av det lokala riskbegränsningsarbetet.&lt;br&gt;Kommunernas kunskap om kemikalieanvändande verksamheter är en&lt;br&gt;viktig grund för prioritering och inriktning av den lokala tillsynen.&lt;br&gt;Många miljöskyddsnämnder har på senare år stärkt sin kompetens på&lt;br&gt;kemikalieområdet och ägnat bl.a. kemikalieproduktema i detaljhandeln&lt;br&gt;en ökad uppmärksamhet. I sammanhanget kan bl.a. nämnas miljönämnd-&lt;br&gt;en i Karlstad där tidigare inspektion av detaljhandeln följts upp i en&lt;br&gt;granskning av regelefterlevnaden bland återförsäljare av bekämpnings-&lt;br&gt;medel. I Landskrona har miljönämnden genomfört ett antal inspektioner&lt;br&gt;av detaljhandlare inom ramen för ett kontroll- och riskbegränsnings-&lt;br&gt;program. Miljökontoret i Sundsvall har inventerat miljöfarliga bilvårds-&lt;br&gt;produkter hos 48 bensinstationer, bildetaljister, järnhandlare och varuhus&lt;br&gt;med särskild tonvikt på klorerade lösningsmedel, aromatiska kolväten och&lt;br&gt;lacknaftabaserad bilavfettningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regionala och kommunala tillsynsmyndigheterna kan genom&lt;br&gt;information och upplysning driva på och stödja både de yrkesmässiga&lt;br&gt;kemikalieanvändama och övriga konsumenter i deras kemikalie- och&lt;br&gt;produktval.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna har förutom tillsynsrollen ett ansvar som stor användare&lt;br&gt;av kemikalier. Kommuner är dessutom mottagare av kemikalierester i&lt;br&gt;avfall och avloppsvatten. De ändringar som riksdagen beslutat om (prop.&lt;br&gt;1992/93:180, bet. 1992/93:JoU 14, rskr. 1992/93:344) i lagen (1970:244)&lt;br&gt;om allmänna vatten- och avloppsanläggningar medger att huvudmannen&lt;br&gt;- kommunen - kan meddela begränsningar och restriktiva villkor i rätten&lt;br&gt;till utsläpp i det allmänna avloppsnätet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lokala och regionala myndigheterna kan på olika sätt spela en aktiv&lt;br&gt;roll på kemikaliekontrollområdet. Nämnas kan Landstingsförbundets och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunförbundets handbok från år 1991 för inköpare av kemisk- Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;tekniska produkter vilken haft betydelse för att skynda på utvecklingen&lt;br&gt;mot miljövänligare produkter. Publikationen Bra Kemval utkommen år&lt;br&gt;1993 och sammanställd av va-verk och kommuner i Stockholm, Göteborg&lt;br&gt;och Malmö har också som syfte att underlätta produktval för inköpare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göteborgs kommun bedriver tillsammans med Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;ett projekt, Ren Smöija i Göteborg, med syfte att starta omfettande&lt;br&gt;försök och användning av miljöanpassade smörjmedel i Göteborg.&lt;br&gt;Arbetet inleddes som ett samarbetsprojekt mellan Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;och Länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län vilket bl.a. resulterade i&lt;br&gt;rapporten Rena smörjan (Kemi Rapport 8/92). Ett liknande samarbets-&lt;br&gt;projekt gav till resultat rapporten Bilvårdsprodukter (Kemi Rapport&lt;br&gt;1/90). Exemplen visar på nya vägar för samarbete mellan central och&lt;br&gt;regional/lokal nivå. Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Göteborgs stad har&lt;br&gt;sedermera genom Kemikaliesvepet initierat övergång till mer miljöanpas-&lt;br&gt;sade produkter på bl.a. områdena bilvård och biltvätt samt disk-, tvätt-&lt;br&gt;och rengöringsmedel. I Nybro har miljökontoret genomfört ett projekt för&lt;br&gt;att få genomslag för miljöanpassade kemisk-tekniska produkter i&lt;br&gt;hushållen. Miljökontoret besökte dagligvarubutiker och informerade om&lt;br&gt;substitutionsprincipen och olika ämnens miljöpåverkan. I Örebro har&lt;br&gt;miljönämnden medverkat i ett projekt för utsortering av miljöfarliga&lt;br&gt;ämnen vid rivning av festigheter. Den har också bidragit till en läns-&lt;br&gt;kampanj för insamling av kvicksilvertermometrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtskilliga kommuner har också distribuerat miljökataloger till&lt;br&gt;hushållen med syfte att ge vägledning vid valet av t.ex. konsument-&lt;br&gt;produkter för rengöring och tvätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.2 Arbetarskyddsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen har huvudansvar för förebyggande åtgärder mot&lt;br&gt;och begränsning av den yrkesmässiga användningen av varor och&lt;br&gt;produkter, inkl, avfell, i syfte att begränsa arbetstagares exponering för&lt;br&gt;skadliga kemikalier i arbetsmiljön. Arbetarskyddsstyrelsen har be-&lt;br&gt;myndigande i arbetsmiljöförordningen (1977:1166) att utfärda föreskrifter&lt;br&gt;till arbetsmiljölagen (1977:1160) om bl.a. tillstånd, villkor och märkning&lt;br&gt;vad gäller kemiska produkter. Arbetarskyddsstyrelsen är vidare tillstånds-&lt;br&gt;myndighet for bekämpningsmedel klass 1 ASS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen verkar för förbättrad kemikaliekontroll inom&lt;br&gt;företagen, kartlägger yrkesinspektionens erfarenheter avseende utbyte av&lt;br&gt;kemikalier samt verkar för att produktval sker på ett från arbetsmiljö-&lt;br&gt;synpunkt acceptabelt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom sitt ansvarsområde verkar Arbetarskyddsstyrelsen vidare för en&lt;br&gt;säker hantering av kemikalier, bevakar och följer användningen av nya&lt;br&gt;kemikalier, identifierar ämnen som kräver särskilda åtgärder inom&lt;br&gt;arbetsmiljöområdet samt verkar för ökad användning av yrkeshygieniska&lt;br&gt;mätningar. Arbetarskyddsstyrelsen sprider också information om&lt;br&gt;kemikaliers hälsorisker i arbetsmiljön och medverkar i utbildning och&lt;br&gt;information om kemiska risker och hanteringsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.3 Statens naturvårdsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk har inom kemikalieområdet huvudansvar för&lt;br&gt;förebyggande åtgärder mot och begränsning av hanteringen av varor och&lt;br&gt;produkter, inkl, avfall, för att begränsa exponeringen av skadliga ämnen&lt;br&gt;i den yttre miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk har bemyndigande enligt förordningen&lt;br&gt;(1985:835) om kemiska produkter att efter samråd med Kemikalieinspek-&lt;br&gt;tionen reglera sådan användning och hantering av kemiska produkter som&lt;br&gt;innebär risk för skada på den yttre miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk arbetar bl.a. med att genom forskningsanslaget&lt;br&gt;öka kunskapen om mekanismer som styr fördelning, omvandling, upptag&lt;br&gt;och effekter av kemikalier i miljön, med att utveckla metodik för&lt;br&gt;livscykelanalyser samt medverkar till att öka kunskapen om ozonned-&lt;br&gt;brytande ämnen. Naturvårdsverket arbetar med att få till stånd åtgärder&lt;br&gt;i verksamheter med kemikalieanvändningen för att skydda den yttre&lt;br&gt;miljön. Verket utvecklar styrmedel, underlag och vägledning så att&lt;br&gt;produkt/kemikalival sker på ett från miljösynpunkt acceptabelt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket arbetar för att användningen av CFC och andra&lt;br&gt;ozontärande kemikalier skall upphöra. Regeringen har för avsikt att&lt;br&gt;återkomma till bl.a. dessa frågor i en proposition om begränsning av&lt;br&gt;miljöskulden under våren 1994. Verket ser vidare till att användningen&lt;br&gt;av kadmium och PCB i olika varor upphör och att de olika slagen av&lt;br&gt;bränslen miljöanpassas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1978 startade Naturvårdsverket uppbyggnaden av ett program för&lt;br&gt;övervakning av miljökvalitet. Programmet omarbetas för närvarande.&lt;br&gt;Huvuduppgift i programmet är att övervaka långsiktiga och storskaliga&lt;br&gt;förändringar i miljön för att visa på problem som kräver åtgärder, samla&lt;br&gt;in miljödata i relativt opåverkade områden som en referens till mer&lt;br&gt;påverkade områden samt belysa hur föroreningarna transporteras i luft,&lt;br&gt;landmiljö och vatten. Verksamheten har hittills bedrivits inom delpro-&lt;br&gt;grammen luft, sötvatten, landmiljö, havsvatten och miljögifter. Målet&lt;br&gt;med övervakningen av miljökvalitet är att beskriva tillståndet, att bedöma&lt;br&gt;hotbilden i lokalt såväl som globalt perspektiv samt att för framtida&lt;br&gt;forskning dokumentera nuvarande tillstånd. Övervakningen skall lämna&lt;br&gt;underlag for åtgärder samt vara ett sätt att följa upp och redovisa&lt;br&gt;resultat av olika åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetet ingår också att belysa hälsoeffekter. Miljöövervakningen&lt;br&gt;utnyttjar flera angreppssätt för att täcka in miljörelaterade hälsoeffekter.&lt;br&gt;En del av programmet syftar till att utföra regelbundna mätningar av&lt;br&gt;kända riskfaktorer. Här inkluderas mätningar av luftföroreningar,&lt;br&gt;metaller, organiska miljögifter och nitrat/nitrit i föda. Programmet&lt;br&gt;innehåller dessutom omgivnings- och exponeringsmätningar, dvs.&lt;br&gt;bestämning av halter av ämnen som människor exponeras för. Dessa&lt;br&gt;mätningar utgör sedan en bas för studier av upplevda besvär i olika&lt;br&gt;grupper. Epidemiologiska studier och registerstudier ingår också i&lt;br&gt;miljöövervakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket avser att utveckla ett utsläppsregister för ett antal&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kemiska ämnen med uppgifter om utsläpp till vatten, luft, deponier och Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;avfallsanläggningar samt vilka mängder som ingår i producerade varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationen från ett utsläppsregister för kemiska ämnen ger kunskap&lt;br&gt;om på vilka vägar ämnena når miljön och visar samtidigt storleksordning-&lt;br&gt;en på de totala utsläppen. I Agenda 21 anges utsläppsregister som en väg&lt;br&gt;att öka informationen om kemiska ämnen. Verket kommer inledningsvis&lt;br&gt;att genomföra en försöksverksamhet i Jönköpings län våren 1994 för att&lt;br&gt;få erfarenheter om resursbehov, möjligheter och svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter förslag i kretsloppspropositionen (1992/93:180) har riksdagen&lt;br&gt;beslutat om riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling på&lt;br&gt;flera områden. Grundtanken är härvid att staten skall ange mål och ramar&lt;br&gt;för arbetet och att producenterna skall stå för ansvaret att nå målen. För&lt;br&gt;att stärka och effektivisera arbetet med kretsloppsfrågor har Naturvårds-&lt;br&gt;verket nyligen inrättat en kretsloppsavdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.4 Läkemedelsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket är central myndighet för kontroll och tillsyn av&lt;br&gt;läkemedel och vissa andra produkter som med hänsyn till egenskaper&lt;br&gt;eller användning står läkemedel nära, i den utsträckning sådana frågor&lt;br&gt;inte handläggs av annan myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket skall särskilt svara för kontroll och tillsyn enligt&lt;br&gt;läkemedelslagen (1992:859), lagen (1992:860) om kontroll av narkotika&lt;br&gt;och övriga läkemedelsförfåttningar i fråga om tillverkare, importörer,&lt;br&gt;distributörer och andra som tar befattning med läkemedel. Enligt&lt;br&gt;förordningen (1993:1283) om kosmetiska och hygieniska produkter får&lt;br&gt;Läkemedelsverket meddela föreskrifter för vissa kosmetiska och&lt;br&gt;hygieniska varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.5 Jordbruksverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket är uppbördsmyndighet för miljöavgiften på handelsgödsel&lt;br&gt;samt för den avgift som infördes den 1 januari 1994 på kadmium i&lt;br&gt;handelsgödsel. Jordbruksverket är vidare tillsynsmyndighet enligt&lt;br&gt;förordningen (1985:839) om kadmium i fråga om kadmiumhalten i&lt;br&gt;gödselmedel. Miljöavgiften på bekämpningsmedel administreras av&lt;br&gt;Riksskatteverket. Miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpnings-&lt;br&gt;medel har bl.a. använts till åtgärdsprogram for miljöförbättringar inom&lt;br&gt;jordbruket. Här kan nämnas försöks-, utvecklings-, informations- och&lt;br&gt;rådgivningsverksamhet för att styra utvecklingen inom jordbruket mot&lt;br&gt;minskat växtnäringsläckage samt säkrare och minskad användning av&lt;br&gt;kemiska bekämpningsmedel. Detta har redovisats i avsnitt 3.2.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksverket är vidare tillståndsmyndighet för bekämpningsmedel&lt;br&gt;klass 1 L.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På förslag av Statens naturvårdsverk har Jordbruksverket i för-&lt;br&gt;ordningen (1985:836) om bekämpningsmedel bemyndigats att meddela&lt;br&gt;särskilda förskrifter om godkännande av utrustning som är avsedd för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spridning av bekämpningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.6 Boverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om byggd miljö och&lt;br&gt;hushållning med naturresurser, fysisk planering, byggande och boende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket har i förordningen (1985:835) om kemiska produkter&lt;br&gt;bemyndigats att, om det behövs till skydd för inomhusmiljön, i samråd&lt;br&gt;med Kemikalieinspektionen meddela föreskrifter om byggprodukter.&lt;br&gt;Boverket utövar också den centrala tillsynen över efterlevnaden av sådana&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.7 Försvarets sjukvårdsstyrelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försvarets sjukvårdsstyrelse ansvarar för den regionala och lokala&lt;br&gt;tillsynen enligt förordningen (1985:835) om kemiska proddukter i fråga&lt;br&gt;om försvarsmaktens användning av kemiska produkter som inte&lt;br&gt;ankommer på yrkesinspektionen. Arbetet sker enligt samma grunder som&lt;br&gt;inom kemikaliekontrollen i övrigt och i samråd med Kemikalieinspektion-&lt;br&gt;en, Statens naturvårdsverk och Arbetarskyddsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.8 Livsmedelsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsverket ansvarar för normgivning, tillsyn och kontroll,&lt;br&gt;information och påverkan samt kunskapsuppbyggnad inom livsmedels-&lt;br&gt;området. Verksamhet som berör kemikalieområdet är bl.a. att leda och&lt;br&gt;samordna livsmedelskontrollen, undersöka livsmedels sammansättning&lt;br&gt;och ge råd och anvisningar i livsmedelsfrågor. Verket samordnar&lt;br&gt;kontrollen av bekämpningsmedelsrester i livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket skall samordna livsmedelskontrollen och genomför bl.a.&lt;br&gt;inspektions- och provtagningsverksamhet för de livsmedelsanläggningar&lt;br&gt;verket har tillsynsansvar för. Verket utformar dessutom reglerna för&lt;br&gt;produktion och hantering av livsmedel och livsmedelskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 Övrig kemikaliekontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts har tillverkare och importörer huvudansvar för de&lt;br&gt;kemiska ämnen eller produkter som de levererar. De är härvid bl.a.&lt;br&gt;skyldiga att utreda kemikaliernas egenskaper och informera om skade-&lt;br&gt;risker och om förebyggande åtgärder av betydelse från hälso- och miljö-&lt;br&gt;skyddssynpunkt. Myndigheternas uppgift är att se till att företagen gör&lt;br&gt;det som behövs för att minska och undanröja miljö- och hälsorisker.&lt;br&gt;Förutom dessa kontrollåtgärder finns styrmedel som på olika sätt kan&lt;br&gt;bidra till att fåsa ut oönskade produkter, varor eller ämnen. Hit hör&lt;br&gt;exempelvis standardisering, miljömärkning samt ekonomiska styrmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Standardisering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Standardiseringen har på senare tid fått en ökad betydelse för miljöarbetet&lt;br&gt;generellt. Förutom traditionell miljörelaterad standardisering, som ofta&lt;br&gt;avsett mätmetoder och analyser, har nya områden vilka direkt eller&lt;br&gt;indirekt påverkar miljön blivit aktuella för standardisering. För kemi-&lt;br&gt;kaliekontrollen kan standardisering ha betydelse både positivt och&lt;br&gt;negativt. Bl.a. kan teknisk standardisering i allmänhet av material,&lt;br&gt;produkter, funktioner och processer m.m. leda till sådan bindning till&lt;br&gt;vissa kemiska ämnen eller produkter att en icke önskvärd spridning av&lt;br&gt;kemikalier eller olämplig kemikalieanvändning inte kan undvikas.&lt;br&gt;Enskilda företag som t.ex. vill byta ut kemikalier eller göra någon annan&lt;br&gt;form av riskbegränsning kan således få svårigheter om det innebär behov&lt;br&gt;att frångå någon standard. Det är därför väsentligt att säkra att hälso- och&lt;br&gt;miljökonsekvenser beaktas vid utveckling av standarder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anför i proposition 1993/94:111 Med sikte på en hållbar&lt;br&gt;utveckling (Genomförande av besluten vid FN:s konferens om miljö och&lt;br&gt;utveckling - UNCED) att hög prioritet i det svenska miljörelaterade&lt;br&gt;standardiseringsarbetet bör ges åt i första hand standardisering som görs&lt;br&gt;på bekostnad av EU/EFTA, åt riktlinjer för arbete med att beakta&lt;br&gt;miljöaspekter vid all produktstandardisering samt åt systeminriktad&lt;br&gt;standardisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med syfte att ge miljöstandardiseringsarbetet en ökad prioritet&lt;br&gt;beslutades år 1992 att inom Standardiseringskommissionen inrätta en&lt;br&gt;policygrupp för miljöfrågor. Policygruppen bevakar att miljöfrågor&lt;br&gt;beaktas vid standardisering och initierar egna standardiseringsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens mening viktigt att den miljörelaterade&lt;br&gt;standardiseringen nu ges ökad prioritet. En hög ambitionsnivå krävs för&lt;br&gt;att nå resultat. Regeringen har i budgetpropositionen 1994 (1993/94:100&lt;br&gt;bil. 13) föreslagit 33,9 miljoner kr som bidrag till SIS. De övergripande&lt;br&gt;målen för bidraget är att standardiseringsverksamheten skall bidra till att&lt;br&gt;öppna marknader, höja produktiviteten och konkurrenskraften hos svenskt&lt;br&gt;näringsliv samt bidra till att statens specifika ansvar när det gäller&lt;br&gt;medborgarnas skydd för liv, hälsa, miljö och egendom tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömärkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentens roll i utvecklingen mot ett kretsloppsanpassat och&lt;br&gt;långsiktigt hållbart samhälle kan inte nog betonas. Konsumenter som&lt;br&gt;riktar sin efterfrågan mot mer miljövänliga produkter driver fram en&lt;br&gt;gynnsam varu- och produktutveckling. Detta förutsätter emellertid att den&lt;br&gt;enskilde konsumenten har kunskap om produkters miljö- och hälsoeffekt-&lt;br&gt;er.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att hjälpa konsumenten fetta beslut är miljömärkningen. Denna&lt;br&gt;kan vara både positiv och negativ. Exempel på den senare kan sägas vara&lt;br&gt;den märkning om hälsorisker som enligt LKP åläggs tillverkare,&lt;br&gt;importörer och leverantörer. Möjligheten att vidareutveckla denna är&lt;br&gt;starkt beroende av den internationella situationen. Märkning av denna typ&lt;br&gt;betraktas många gånger som ett handelshinder. Internationellt harmonise-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringsarbete avseende såväl klassificering av egenskaper som märkning är Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;därför av central betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den positiva miljömärkningen syftar till att peka ut varor som är&lt;br&gt;mindre miljöbelastande än andra. För att märkningen skall ge korrekt&lt;br&gt;information och inte missbrukas i konkurrensen behöver kriterier&lt;br&gt;utformas som talar om vilka krav en vara skall uppfylla för att få&lt;br&gt;märkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordiska ministerrådet beslutade år 1989 om en gemensam nordisk&lt;br&gt;miljömärkning. Genom regerings- och riksdagsbeslut (prop. 1989/90:25,&lt;br&gt;bet. 1989/9O:LU13, rskr. 1989/90:81) samma år inrättades den svenska&lt;br&gt;Miljömärkningsstyrelsen inom SIS, Standardiseringskommissionen i&lt;br&gt;Sverige, och miljömärkning infördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Miljömärkningsstyrelsen finns miljöorganisationer, handel, näringsliv&lt;br&gt;och miljömyndigheter representerade. Kemikalieinspektionen och Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk har vardera en representant i styrelsen. Kriterierna för&lt;br&gt;märkning skall vara lika i de nordiska länderna och systemet skall&lt;br&gt;fungera som ett samnordiskt miljömärkningssystem. Enligt de riktlinjer&lt;br&gt;som fastställts ställs höga miljökrav på produktens kvalitet och funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som märkningssymbol har valts en stiliserad svan. Systemet är&lt;br&gt;frivilligt. Producenter och importörer ansöker om att få använda märket&lt;br&gt;på sina produkter och får mot ersättning produkterna granskade och&lt;br&gt;licensierade för märkning. Hittills har arbetet resulterat i att kriterier&lt;br&gt;fastställts för 19 produktgrupper, bl.a. tvättmedel, bilvårdsmedel,&lt;br&gt;diskmaskiner, finpapper, mjukpapper, byggplattor, oljepannor och&lt;br&gt;brännare samt båtmotorer. Miljömärkningslicensen beviljas efter&lt;br&gt;oberoende testning och certifiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ca 250 produkter med licens att använda den samnordiska miljömärk-&lt;br&gt;ningens symbol finns nu på den svenska marknaden. Det svenska miljö-&lt;br&gt;märkningssystemet har hittills huvudsakligen finansierats med statsanslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturskyddsföreningen driver tillsammans med ICA, Dagab och&lt;br&gt;Konsum Bra Miljöval-märkningen. Arbetet omfattar fram tag ning av&lt;br&gt;kriterier, marknadsöversikter och hyllkantsmärkning med syfte att&lt;br&gt;stimulera en mer miljövänlig produktutveckling. Kriterierna fastställs av&lt;br&gt;Naturskyddsföreningen och finns för bl.a. diskmedel, tvättmedel,&lt;br&gt;batterier och schampo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska styrmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska styrmedel är ett samlingsnamn för olika instrument, som har&lt;br&gt;det gemensamt att de utnyttjar marknadens prismekanism. Genom att&lt;br&gt;belägga t.ex. en vara med en miljöskatt ökar varans pris, vilket medför&lt;br&gt;att efterfrågan minskar samtidigt som efterfrågan på och utbudet av mer&lt;br&gt;miljöanpassade varor med lägre pris kan antas öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska styrmedel har använts relativt sparsamt för att minska&lt;br&gt;användningen av miljöfarliga kemikalier. Miljöavgifter finns i dag på&lt;br&gt;kväve och kadmium i handelsgödsel, på bekämpningsmedel samt på olika&lt;br&gt;typer av batterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Internationellt kemikaliearbete&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sverige har av tradition en hög ambitionsnivå inom miljöområdet såväl&lt;br&gt;nationellt som internationellt. De övergripande målen för den svenska&lt;br&gt;miljöpolitiken är giltiga också för Sveriges agerande i det internationella&lt;br&gt;miljösamarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikaliehanteringen omfattar de flesta sektorer i ett samhälle. Den&lt;br&gt;är i hög grad internationell via handel med kemiska ämnen, varor och&lt;br&gt;produkter. Omfattningen och betydelsen av internationellt samarbete kan&lt;br&gt;förväntas öka under kommande år. FN:s konferens om miljö och&lt;br&gt;utveckling i Rio de Janeiro sommaren 1992 förde upp miljöfrågorna på&lt;br&gt;dagordningen. Vikten av en hållbar utveckling poängterades och ett&lt;br&gt;program för miljöarbetet inför det 21 :a århundradet - Agenda 21 - lades&lt;br&gt;fest. Där finns bl.a. ett omfettande kapitel som rör kemikaliesäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;OECD:s arbete kan komma att utvidgas de närmaste åren genom dels&lt;br&gt;anslutning av nya medlemsländer, dels ökat samarbete i olika former med&lt;br&gt;östeuropeiska, centraleuropeiska och även utomeuropeiska länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationell samverkan är nödvändig för att på ett kostnadseffekti vt&lt;br&gt;sätt begränsa och minska risker med kemikalier. Detta sker i flera fora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG bedrivs sedan flera år ett aktivt arbete med kemikalie-&lt;br&gt;kontroll. EG har nyligen lagt ett femte handlingsprogram för miljön, där&lt;br&gt;bl.a. positionerna på kemikalieområdet flyttas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom FN arbetar World Health Organization, International Labor&lt;br&gt;Organization och FN:s miljöprogram, UNEP, tillsammans inom det&lt;br&gt;gemensamma programmet IPCS, International Program on Chemical&lt;br&gt;Safety, vars primära syfte är att bistå utvecklingsländer med kunskap om&lt;br&gt;kemiska produkters hälsorisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UNEP driver sedan år 1976 ett internationellt register för potentiellt&lt;br&gt;giftiga kemikalier, IRPTC. Det är ett globalt informationssystem för&lt;br&gt;ferliga kemikalier med mål att bl.a. göra data om kemikalier tillgängliga&lt;br&gt;för dem som önskar, framför allt länder som saknar egna resurser och&lt;br&gt;kompetens för utvärdering av kemikaliers egenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom OECD bedrivs ett omfettande arbete med att förbättra kunskapen&lt;br&gt;om existerande kemikalier, harmonisera klassificering av kemikalier och&lt;br&gt;utarbeta gemensamma riskbegränsningsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1970-talet noterades en ökande okontrollerad export till&lt;br&gt;utvecklingsländer av framför allt bekämpningsmedel och läkemedel som&lt;br&gt;förbjudits i exportlandet. Detta ledde till ett arbete inom UNEP for&lt;br&gt;framtagande av riktlinjer beträffande information om kemikalier i&lt;br&gt;internationell handel. Riktlinjerna antogs av UNEP:s styrelse år 1987 och&lt;br&gt;benämns London Guidelines. Länderna erbjuds delta i ett anmälnings-&lt;br&gt;system och uppmanas att utse nationella kontaktpunkter. När ett land&lt;br&gt;beslutar om ett förbud eller restriktioner av en kemisk produkt skall detta&lt;br&gt;anmälas till IRPTC som informerar de nationella kontaktpunkterna. Om&lt;br&gt;export av sådan produkt blir aktuell skall en förnyad anmälan göras&lt;br&gt;direkt till exportlandet. Vanligast är att ansvar för detta åläggs exportören&lt;br&gt;med informationsskyldighet till det egna landets nationella myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ytterligare kontrollera och begränsa export av farliga kemi- Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;kalier har förslag till krav på godkännande från importlandet utarbetats,&lt;br&gt;den s.k. PIC-proceduren (Prior Informed Consent) som är tänkt att&lt;br&gt;utgöra ett tillägg till London Guidelines. PIC-proceduren innebär i&lt;br&gt;korthet att ingen export av förbjuden eller hårt reglerad kemisk produkt&lt;br&gt;får äga rum innan importlandet lämnat sitt tillstånd. En arbetsgång för&lt;br&gt;PIC-systemet har tagits fram. IRPTC föreslås vara ansvarigt. Deltagande&lt;br&gt;är frivilligt. PIC-förfarandet har ännu inte börjat tillämpas men finns med&lt;br&gt;i Agenda 21. Där anförs bl.a. att alla berörda parter, om det är möjligt,&lt;br&gt;till år 2000 bör deltaga i PIC-fÖrfarandet. Frågan kommer att diskuteras&lt;br&gt;vidare vid den FN-konferens om kemikaliesäkerhet som skall hållas i&lt;br&gt;Sverige i april 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom dessa instanser som mer eller mindre direkt behandlar&lt;br&gt;kemikaliekontroll, finns ett antal konventioner inom vilka internationellt&lt;br&gt;miljöövervakningsarbete bedrivs. Nämnas kan de regionala havs-&lt;br&gt;konventionema, de s.k. Oslo- och Pariskonventionema från år 1971 resp,&lt;br&gt;år 1974. Oslokonventionen är en konvention om förhindrande av havs-&lt;br&gt;föroreningar genom dumpning från fartyg och luftfartyg, och Paris-&lt;br&gt;konventionen rör förhindrande av havsföroreningar från landbaserade&lt;br&gt;källor. Båda konventionerna omfattar Nordostatlanten inkl. Nordsjön med&lt;br&gt;Kattegatt och Skagerack.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Helsingforskonventionen syftar till att skydda Östersjöns marina miljö&lt;br&gt;mot alla former av havsföroreningar. Alla Östersjöstater förutom Lettland&lt;br&gt;är med. Konventionen omförhandlades år 1992 och i detta sammanhang&lt;br&gt;infördes begreppen om försiktighetsprincipen, bästa tillgängliga teknik&lt;br&gt;och bästa miljöpraxis. Den nya konventionen lyfter även fram frågor om&lt;br&gt;biologisk mångfald och naturskydd. Till konventionen är ett verkställande&lt;br&gt;organ, Helsingforskommissionen (HELCOM), knutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller kemikaliesäkerhet och kemikalielolyckor har Sverige inom&lt;br&gt;ramen för ECE (FN:s ekonomiska kommission för Europa) undertecknat&lt;br&gt;en konvention om industriolyckor. I detta samarbete ingår erfarenhets-&lt;br&gt;utbyte, gemensam forskning, underrättelse om olyckor, m.m. Samarbetet&lt;br&gt;inom ramen for ECE-konventionen motsvaras inom EG av ett samarbete&lt;br&gt;enligt ett direktiv beträffande kemikalieloyckor, det s.k. Seveso-&lt;br&gt;direktivet. Direktivet ses för närvarande över. Dessutom har Sverige&lt;br&gt;medverkat vid framtagning av en ILO-konvention om förebyggande av&lt;br&gt;storolyckor inom industrin. Regeringen har för avsikt att avge proposition&lt;br&gt;avseende en svensk ratifikation under våren 1994. I OECD deltar Sverige&lt;br&gt;bl.a. i en expertgrupp för kemikalieolyckor. Arbetet utgörs huvud-&lt;br&gt;sakligen av att ge vägledande principer och dokumentation kring&lt;br&gt;kemikalieolyckor. OECD:s arbete utnyttjas även inom ECE och EG och&lt;br&gt;ligger till grund för överföring genom UNEP av kunskap och för&lt;br&gt;kapacitetsuppbyggande i utvecklingsländerna. Nordiska ministerrådets&lt;br&gt;FoU-grupp för kemikalieolyckor på land och till sjöss arbetar med att&lt;br&gt;identifiera forsknings- och utvecklingsbehov inom Norden om kemikalie-&lt;br&gt;olyckor och initiera forskning och utveckling för att tillgodose dessa&lt;br&gt;behov. Gruppen samordnar de nordiska ländernas insatser på området&lt;br&gt;inom bl.a. ECE, OECD och UNEP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Helsingforskommissionen arbetar med sanering efter och bekämpning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av kemikalieolyckor i Combatting Committee. Det finns också överens- Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;kommelser om samarbete i Norden och i Nordsjön i fråga om utsläpp av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olja och andra skadliga ämnen till sjöss.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Sveriges närområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 Det nordiska samarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nordiska sammanhang deltar Sverige i det kemikaliearbete som sker&lt;br&gt;inom ramen for Nordiska rådet. Insatserna är koncentrerade till&lt;br&gt;huvudområdena giftighetsaspekter, substitution och bekämpningsmedel.&lt;br&gt;Resultaten från arbetet används i stor utsträckning som en plattform för&lt;br&gt;arbetet i internationella organisationer, såsom EG-förhandlingama och&lt;br&gt;inom OECD.s kemikalieprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom området giftighetsaspekter är arbetet fördelat på ett flertal olika&lt;br&gt;verksamheter såsom kriterier för klassificering av miljöfarliga ämnen i&lt;br&gt;mark, kriterier för miljöfarlighetsklassificeringar av sammansatta&lt;br&gt;produkter, klassificering av hälso- och miljöfarliga ämnen, kriterier inom&lt;br&gt;allergiområdet, reglering av doftämnen i hudprodukter och rengörings-&lt;br&gt;medel samt förbättrad produktinformation om nervskadande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller substitution pågår arbete med att behandla begränsning&lt;br&gt;av farliga kemikalier såsom klororganiska föreningar, tungmetaller och&lt;br&gt;ozonreducerande ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande bekämpningsmedel pågår arbete med att dels utvärdera ett&lt;br&gt;antal aktiva bekämpningsmedelssubstanser och harmonisera synen på&lt;br&gt;risker med bekämpningsmedel i Norden, dels få till stånd gemensamma&lt;br&gt;arbetsrutiner for dokumentationskrav, kriterier för godkännande,&lt;br&gt;utvärderingar samt informationsutbyte när det gäller biocider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 Östersjöregionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östeuropas miljösituation innebär för Sverige flera allvarliga miljöhot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraftigt miljöstörande ämnen släpps ut till luft och vatten i alltför hög&lt;br&gt;omfattning och förorenar därigenom vårt gemensamma innanhav;&lt;br&gt;Östersjön. Med vindarna från Öst- och Centraleuropa förs också&lt;br&gt;föroreningar in över Sverige och Skandinavien, vilket inte minst&lt;br&gt;Tjemobylolyckan visade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I september 1990 antogs Östersjödeklarationen i Ronneby. Målet är att&lt;br&gt;återställa Östersjöns ekologiska balans och för detta har omfattande&lt;br&gt;aktionsprogram framtagits och påbörjats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Östeuropa används en mängd kemikalier, vilka redan förbjudits eller&lt;br&gt;är under avveckling i Sverige. Sålunda kommer vissa miljöhot på grund&lt;br&gt;av spridningen till Östersjön och via luften att kvarstå i Sverige under&lt;br&gt;lång tid om inget görs for att lösa problemen i de östeuropeiska länderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella organisationer och enskilda länder i framför allt Europa&lt;br&gt;har ett ansvar för att bistå Östeuropa med ett aktivt stöd för att åstad-&lt;br&gt;komma en infrastruktur som skapar förutsättningar för en kraftfull&lt;br&gt;miljöpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med förberedelserna för FN:s konferens om kemikalie säker- Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;het (se avsnitt 4.5.2 nedan) ägde ett möte rum i Stockholm hösten 1993&lt;br&gt;med bl.a. ett antal företrädare för institutioner m.m. i Öst- och Central-&lt;br&gt;europa. Av den genomgång som då gjordes av aktuella problem framgår&lt;br&gt;att det finns ett behov av att dels utforma modem lagstiftning och bygga&lt;br&gt;upp administrativa system och resurser, dels vidta begränsnings- och&lt;br&gt;avvecklingsåtgärder beträffande användningen av bekämpningsmedel&lt;br&gt;tungmetaller, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk disponerar medel för stöd till kunskapsupp-&lt;br&gt;byggnad och förvaltningsstöd till länder i Central- och Östeuropa.&lt;br&gt;Regeringen föreslår i årets budgeproposition (prop. 1993/94:100 bil. 15)&lt;br&gt;att ytterligare 10 miljoner kronor anvisas för samma ändamål. Arbetar-&lt;br&gt;skyddsverket disponerar vissa medel för särskilda arbetsmiljöinsatser för&lt;br&gt;Östeuropa (prop. 1991/92:100 bil.ll, bet. 1991/92:AU12, rskr.&lt;br&gt;1991/92:251).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska myndigheter verksamma inom kemikalieområdet, fiamför allt&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen, bör kunna bidra med erfarenhet och kunskap i&lt;br&gt;arbetet med att bygga upp en väl fungerande kemikaliekontroll i Öst- och&lt;br&gt;Centraleuropa, Regeringen anser att myndigheterna bör intensifiera&lt;br&gt;kontakterna med motsvarande ansvariga myndigheter och institutioner i&lt;br&gt;dessa länder, framför allt i östersjöregionen. Förutom stöd avseende&lt;br&gt;lagstiftning, myndighetsfunktioner och övrig infrastruktur på området,&lt;br&gt;bör vad gäller akuta åtgärdsbehov, t.ex. i fråga om bekämpningsmedel,&lt;br&gt;kunskaper och erfarenheter finnas i Sverige, inte minst från halverings-&lt;br&gt;programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har med tillfredställelse noterat att Naturvårdsverket i&lt;br&gt;samarbete med Kemikalieinspektionen, Jordbruksverket och Lantbruk-&lt;br&gt;arnas Riksförbund lagt upp ett projekt rörande bekämpningsmedel inom&lt;br&gt;detta stödprogram.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 EG/EES&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.3.1 Femte miljöhandlingsprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det femte miljöhandlingsprogrammet har betecknats som en milstolpe i&lt;br&gt;EG:s miljöarbete. Programmet omfattar perioden 1993-2000. Det har sin&lt;br&gt;utgångspunkt i kommissionens miljörapport och översikt av EG:s&lt;br&gt;miljöpolitik under 20 år. Programmet slår fest EG:s ambition på&lt;br&gt;miljöområdet och lyfter fram följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En strävan att ändra beteendemönster, företeelser och verksamheter&lt;br&gt;som förstör miljön och utarmar naturresurserna genomsyrar programmet.&lt;br&gt;Alla samhällssektorer skall engageras i en anda av delat ansvar och en&lt;br&gt;rad nya instrument ställs till förfogande för att lösa problemen. Exempel&lt;br&gt;på sådana instrument är ekonomiska styrmedel, forskning, teknisk&lt;br&gt;utveckling, bättre planering, information och utbildning samt ekonomiskt&lt;br&gt;stöd genom EG:s olika fonder. Handlingsprogrammet framhåller:&lt;br&gt;&amp;quot;Miljöarbetet inom Gemenskapen har hittills mest byggt på lagstiftning&lt;br&gt;uppifrån och ned, men den nya strategin bygger på att alla ekonomiska&lt;br&gt;och sociala aktörer måste engageras nedifrån och upp.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöfrågor som klimatförändringar, försurning och luftföroreningar,&lt;br&gt;utarmning av naturresurser och biologisk mångfald, utarmning och&lt;br&gt;förorening av vattenresurser, försämring av stadsmiljön, försämring av&lt;br&gt;kustområdena samt uppkomst och hantering av avfall tas upp. Åtgärder&lt;br&gt;skall primärt inriktas på en uthållig förvaltning av naturresurser, en&lt;br&gt;integrerad föroreningskontroll och ett avfallssnålt samhälle, minskad&lt;br&gt;förbrukning av icke fömybar energi, effektivare och mer miljövänliga&lt;br&gt;transporter, förbättrad miljö i städerna samt en förbättring av människors&lt;br&gt;hälsa och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministerrådet har i resolution 93/C138/01, i vilken programmets&lt;br&gt;allmänna inriktning och strategi understöds, förordat att substitution av&lt;br&gt;farliga processer och ämnen mot mindre fårliga processer och ämnen&lt;br&gt;skall användas som en väg att förhindra utsläpp av farliga föreningar. I&lt;br&gt;Romfördragets artikel 130r-2 utsägs klart att Gemenskapens miljöpolicy&lt;br&gt;skall baseras på försiktighetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.2 Maastrichtfördraget om den europeiska unionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 november 1993 trädde Maastrichtfördraget i kraft. Därvid har EU&lt;br&gt;också uttryckligen anslutit sig till ett en hållbar utveckling skall efter-&lt;br&gt;strävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fördragets Artikel 2 står att EU skall &amp;quot;främja en harmonisk och&lt;br&gt;balanserad ekonomisk utveckling, uthållig och icke-inflatorisk tillväxt&lt;br&gt;som respekterar miljön.&amp;quot; Försiktighetsprincipen som en grund för&lt;br&gt;unionens framtida miljöpolitik infogas i Romfördraget (artikel 130r). Det&lt;br&gt;sägs också att miljöpolitiken skall syfta till en hög skyddsnivå med&lt;br&gt;hänsyn tagen till regionala skillnader. Stor vikt läggs vid närhetsprincip-&lt;br&gt;en, dvs. att beslut skall tas i så nära anslutning som möjligt till dem som&lt;br&gt;beslutet avser. För att stödja en miljövänlig utveckling inom EU och&lt;br&gt;möjliggöra en hög skyddsnivå även i medlemsländer med begränsade&lt;br&gt;resurser införs en s.k. utjämningsfond. Även den internationella&lt;br&gt;dimensionen - att finna lösningar på regionala och globala miljöproblem&lt;br&gt;- förs upp på listan över målsättningarna för miljöpolitiken, vilket&lt;br&gt;markerar EU:s avsikt att spela en aktiv roll i miljöarbetet även utanför&lt;br&gt;det egna området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.3 Mijjöbyrån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en förordning (EEC No 1210/90) reglerar ministerrådet etablerandet av&lt;br&gt;en europeisk miljömyndighet, den s.k. Miljöbyrån. Målet för Miljöbyrån&lt;br&gt;är att etablera ett europeiskt miljöövervakningsystem. Prioritet skall ges&lt;br&gt;åt följande arbetsområden: luft, vatten, flora och fauna samt biotoper,&lt;br&gt;naturresurser, avfall, buller, kemikalier och strandskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I november år 1993 beslutade ministerrådet att Miljöbyrån skall&lt;br&gt;lokaliseras till Danmark och dess verksamhet planeras att starta 1 juli&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen redovisar vidare att även EFTA-länder har möjlighet att&lt;br&gt;deltaga i byråns verksamhet och Sverige har anmält sitt intresse för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;deltagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byråns verksamhet har förberetts av en s.k. &amp;quot;Task Force&amp;quot; och ett Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;arbetsprogram för verksamheten har utarbetats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.4 Kemlkaliebyrån&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG har beslutat om ett europeiskt centrum för teknisk och vetenskaplig&lt;br&gt;värdering av kemiska ämnen och uppbyggnad av en gemensam databank&lt;br&gt;om kemikalier. Denna European Chemicals Bureau skall inrättas vid&lt;br&gt;EG:s gemensamma forskningscentrum ISPRA i Italien och beräknas vara&lt;br&gt;verksam om ett par år. Kemikaliebyrån kommer att samordna mycket av&lt;br&gt;det kommande expertarbetet inom både EG och EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.5 Miljömärkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG gäller sedan maj 1992 ett gemensamt miljömärkningssystem&lt;br&gt;(rådets förordning (EEG) No 880/92).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen syftar till att skapa ett enhetligt och effektivt miljömärk-&lt;br&gt;ningssystem som skall främja tillverkning av och efterfrågan på de&lt;br&gt;produktaltemativ som är minst miljöbelastande. Syftet skall uppnås&lt;br&gt;genom att produkter som i jämförelse med andra liknande produkter är&lt;br&gt;mindre skadliga för miljön kan tilldelas ett miljömärke i form av en&lt;br&gt;stiliserad blomma. Nationella märkningssystem är tillåtna åtminstone&lt;br&gt;fram till år 1997, när en utvärdering av EG-systemet skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De villkor som gäller för tilldelningen av märket skall fastställas&lt;br&gt;genom att produkter med likartade ändamål och användningsområden&lt;br&gt;delas in i produktgrupper varefter vissa miljökriterier festställs för varje&lt;br&gt;produktgrupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är kommissionen (i vissa fell ministerrådet) som beslutar om&lt;br&gt;indelning i produktgrupper och som festställer miljökriterierna för dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsstat skall utse minst ett s.k. behörigt organ med uppgift&lt;br&gt;bl.a. att pröva framställningar om rätt att miljömärka produkter. Innan&lt;br&gt;det behöriga organet fettar beslut om att tilldela en produkt miljömärket&lt;br&gt;skall kommissionen underrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriterier har festställts för två produktgrupper - tvätt- och&lt;br&gt;diskmaskiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningen finns också bestämmelser om bl.a. att den som ansöker&lt;br&gt;om miljömärke skall betala avgifter för hanteringskostnader och för&lt;br&gt;användningen av märket. Medlemsstaterna skall vidare se till att&lt;br&gt;konsumenterna och företagen informeras om miljömärkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.6 EG och kemikaliefrågorna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG har kontinuerligt utvecklat sin kemikaliekontroll. Internationellt sett&lt;br&gt;har EG i dag goda regler om klassificering och märkning av kemikalier,&lt;br&gt;liksom utvecklade system för forhandsanmälan av nya kemiska ämnen&lt;br&gt;och kontroll av existerande ämnen. EG har även i ökande utsträckning&lt;br&gt;infört förbud och begränsningar på kemikalieområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningskrav för nya kemikalier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG har sedan år 1967 haft ett direktiv om regler for kontroll och&lt;br&gt;kunskapsuppbyggnad beträffande kemikalier (rådets direktiv&lt;br&gt;67/548/EEG), det s.k. ämnesdirektivet. Detta direktiv om klassificering,&lt;br&gt;märkning och förpackning av kemiska ämnen innehåller sedan år 1982&lt;br&gt;även bestämmelser om obligatorisk förhandsanmälan av nya kemiska&lt;br&gt;ämnen. Ämnesdirektivet skärptes betydligt i november 1993, och inga&lt;br&gt;nya kemiska ämnen får därefter säljas eller på annat sätt komma ut på&lt;br&gt;EU-marknaden förrän deras hälso- och miljöfarlighet undersökts. Dessa&lt;br&gt;data skall, tillsammans med tillverkarens förslag till klassificering och&lt;br&gt;märkning, lämnas till ansvariga myndigheter för bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapsuppbyggnad om gamla kemikalier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG har även utarbetat ett program för att kartlägga de kemikalier som&lt;br&gt;redan är i bruk och kom ut på marknaden före år 1982, då anmälan blev&lt;br&gt;obligatorisk. Enligt en ny förordning om kontroll av gamla kemikalier&lt;br&gt;(rådets förordning (EEG) No 793/93) skall flera tiotusentals ämnen i&lt;br&gt;olika kemikalier kontrolleras i flera steg och under flera år. Syftet är att&lt;br&gt;öka kunskaperna om alla existerande kemikalier och att vidta nödvändiga&lt;br&gt;riskbegränsade åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om risker och skyddsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om kemikaliers egenskaper och om hur de skall hanteras är&lt;br&gt;en viktig del av kemikaliekontrollen. Den ger det underlag som behövs&lt;br&gt;för goda produktval från hälso- och miljösynpunkt och för en säker&lt;br&gt;hantering. Inom EG finns regler om produktinformation i två direktiv, i&lt;br&gt;ämnesdirektivet (rådets direktiv 67/548/EEG) och det s.k. preparat-&lt;br&gt;direktivet (rådets direktiv 88/379/EEG). Här återfinns regler om&lt;br&gt;klassificering, märkningens utformning samt om mer utförlig risk-och&lt;br&gt;skyddsinformation i form av varuinformationsblad för yrkesmässig&lt;br&gt;användning av kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s kriterier för klassificering av produkter som cancerframkallande&lt;br&gt;eller allergiframkallande har delvis skilt sig från motsvarande regler i&lt;br&gt;Sverige. I mitten av 1980-talet fanns det över 100 ämnen på den svenska&lt;br&gt;listan över cancerframkallande ämnen, medan EG hade klassificerat ett&lt;br&gt;20-tal sådana ämnen. I dag har den svenska listan fått ytterligare tillskott&lt;br&gt;och EG-listan har tillförts ett 100-tal nya ämnen. Ett mindre antal&lt;br&gt;kemikalier klassificeras nu olika strängt i de två systemen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG har tre märkningspliktiga häsloferlighetsklasser för kemikalier&lt;br&gt;(mycket giftiga, giftiga, farliga). Vissa organiska lösningsmedel och&lt;br&gt;produkter som innehåller sådana medel klassificeras eller märks, till&lt;br&gt;skillnad från i Sverige, inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningar och förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att begränsa förekomsten av särskilt riskabla kemikalier är en viktig del&lt;br&gt;av kemikaliekontrollen. Medlen är dels myndighetsbeslut om förbud och&lt;br&gt;begränsningar, dels en konsekvent tillämpning av substitutionsprincipen&lt;br&gt;i den praktiska kemikaliehanteringen. Alla som hanterar kemikalier skall&lt;br&gt;utan påpekanden eller beslut av myndighet undvika sådana kemikalier&lt;br&gt;som kan ersättas med mindre skadliga för samma ändamål. Inom EG&lt;br&gt;finns ett särskilt direktiv med förbud och begränsningar av vissa farliga&lt;br&gt;ämnen, det s.k. begränsningsdirektivet (rådets direktiv 76/769/EEG). I&lt;br&gt;vissa fall hade EG, när EES-avtalet förhandlades fram, begränsningar&lt;br&gt;som Sverige inte hade, exempelvis för PCT, vissa PCB-ersättare,&lt;br&gt;vinylklorid och vissa flamskyddsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Substitutionsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Agenda 21 konstateras bl.a. att utbyte av farliga kemikalier mot mindre&lt;br&gt;farliga är ett klassiskt exempel på riskbegränsning. Inte minst från&lt;br&gt;hälsosynpunkt har man i olika länder sedan länge tillämpat substitutions-&lt;br&gt;principen. Principen som sådan är inte lagfäst inom EG men finns&lt;br&gt;fastlagd i en rådsresolution till det 5:e miljöhandlingsprogrammet som en&lt;br&gt;grundläggande princip för miljöarbetet inom EG. Sverige har lagreglerat&lt;br&gt;alla hanterares ansvar för att tillämpa substitutionsprincipen. Det är av&lt;br&gt;stor vikt att Sverige fortsätter att driva på internationellt för att ytterligare&lt;br&gt;förtydliga och öka tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekämpningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG införde år 1991 en samordnad prövning av bekämpningsmedel då&lt;br&gt;man fettade beslut om ett direktiv - växtskyddsdirektivet - för bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel i jordbruket (Rådets direktiv 91/414/EEG). I direktivet sägs&lt;br&gt;att medlemsländerna i fortsättningen skall ha harmoniserad prövning av&lt;br&gt;växtskyddsmedel enligt vissa gemensamma kriterier (uniform principles)&lt;br&gt;och gemensamma krav på dokumentation. Kommissionen kommer att&lt;br&gt;upprätta en s.k. positiv lista - en lista över godkända ämnen. Pr&lt;sup&gt;r&lt;/sup&gt; ipen&lt;br&gt;om ömsesidigt erkännande skall gälla, dvs. resultatet av den första&lt;br&gt;prövningen i ett medlemsland av ett visst medel blir styrande för övriga&lt;br&gt;länders prövning och beslut. Ett land kan dock fetta ett avvikande beslut&lt;br&gt;om det finns jordbrukstekniska eller växtskyddstekniska motiv eller&lt;br&gt;miljöskäl som talar emot att medlet skall få användas. Det ankommer i&lt;br&gt;sådana fell på den som vill få ett medel godkänt att motbevisa dessa skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett förslag till direktiv om förhandsgranskning om biocider.&lt;br&gt;Direktivet medför ett krav på förhandsgranskning av medel som for&lt;br&gt;närvarande ej förhandsgranskas i Sverige, exempelvis konserverings- och&lt;br&gt;desinfektionsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I femte miljöhandlingsprogrammet sägs att bekämpningsmedels-&lt;br&gt;användningen inom EG:s jordbruk skall minskas så kraftigt till år 2000&lt;br&gt;att &amp;quot;grundläggande naturliga processer i miljön inte påverkas negativt&amp;quot;.&lt;br&gt;För att nå dit krävs enligt programmet registrering och kontroll av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäljning och användning av bekämpningsmedel samt satsningar på Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;integrerad bekämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.7 EES-avtalet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1994 trädde EES-avtalet i kraft. På kemikalieområdet får&lt;br&gt;avtalet kortfattat följande konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningskrav för nya kemikalier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-anpassning innebär en klar ambitionshöjning för svensk del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har liksom Norge avstått från att införa nationella anmälnings-&lt;br&gt;system i avvaktan på EES-avtalet. I och med att avtalet nu trätt i kraft&lt;br&gt;kommer ett samordnat system inom EES-området att byggas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapsuppbyggnad om gamla kemikalier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet med EG och inom OECD kommer att ge en väsentligt större&lt;br&gt;kunskap om existerande kemikalier än Sverige ensamt skulle kunna klara&lt;br&gt;av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om risker och skyddsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EES-avtalet får Sverige behålla sin strängare klassificering och&lt;br&gt;märkning av kemiska produkter, i första hand till år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska reglerna är vad gäller hälsofårlighet till stor del lika eller&lt;br&gt;likvärdiga med EG:s. Några skillnader är av betydelse. Klassen &amp;quot;måttligt&lt;br&gt;farliga produkter&amp;quot; finns inte i EG. Det är främst lösningsmedelshaltiga&lt;br&gt;produkter, som kan innebära risker i arbetsmiljön och produkter som kan&lt;br&gt;innebära förgiftningsrikser for barn, som faller inom denna klass som&lt;br&gt;omfattar ca 10 % av alla kemiska produkter i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mindre antal kemikalier klassificeras olika strängt i de två&lt;br&gt;systemen, i vissa fall är klassificeringen strängare inom EG, i andra fall&lt;br&gt;i Sverige. Vissa skillnader finns också i fråga om kriterier for cancer-&lt;br&gt;framkallande egenskaper. EFTA och EG har inlett samarbete för att&lt;br&gt;överbrygga de skillnader som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningar och Förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EES-avtalet behåller Sverige utan tidsbegränsning de förbud och&lt;br&gt;begränsningar som är strängare än EG:s eller som EG saknar. En&lt;br&gt;avstämning mellan EFTA och EG skall ske under år 1995 för att se hur&lt;br&gt;regelsystemen har utvecklats. Sverige inför EG:s begränsningar och&lt;br&gt;förbud när dessa går längre än de svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa av de svenska förbuden och begränsningarna är likvärdiga med&lt;br&gt;EG:s, t.ex. för PCB. I ytterligare andra fåll går de svenska begräns-&lt;br&gt;ningarna längre. Sveriges förbud mot asbest är delvis strängare.&lt;br&gt;Pentaklorfenol tillåts inte i Sverige för träskyddsbehandling men tillåts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1993194. 1 saml. Nr 163&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom EG i begränsad utsträckning. Användningen av arsenikföreningar Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;och organiska tennföreningar som bekämpningsmedel är också strängare&lt;br&gt;reglerat i Sverige. Det svenska kadmiumförbudet går längre än EG:s&lt;br&gt;nyligen utfärdade förbud. De svenska förbuden mot vissa klorerade&lt;br&gt;organiska lösningsmedel saknar motsvarighet inom EG, liksom förbuden&lt;br&gt;mot användning av kvicksilver i vissa varor som termometrar och&lt;br&gt;elektrisk utrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekämpningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För bekämpningsmedel innebär EES-avtalet att EFTA-ländema får&lt;br&gt;fortsätta att tillämpa sina egna gällande regler om prövning, klassifi-&lt;br&gt;cering, märkning och förpackning samt förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska reglerna för prövning av bekämpningsmedel är när det&lt;br&gt;gäller dokumentationskrav jämförbara med EG-direktivet. Sverige har en&lt;br&gt;strängare risk-nyttabedömning än den hittillsvarande i många EU-länder.&lt;br&gt;Sådana bedömningar tar hänsyn inte bara till medlets egenskaper utan&lt;br&gt;även till behovet av att använda medlet i Sverige. Det är ännu för tidigt&lt;br&gt;att ange hur de nya gemensamma EG-reglema för prövning kommer att&lt;br&gt;tillämpas. De svenska reglerna för klassificering och märkning är mer&lt;br&gt;omfattande än EG:s nuvarande. Sverige har också fler förbjudna ämnen&lt;br&gt;än EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige finns krav på förhandsgranskning även för bekämpnings-&lt;br&gt;medel utanför jordbruket som träskyddsmedel och industriellt använda&lt;br&gt;bekämpningsmedel (jfr 5.3.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvätt- och rengöringsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera direktiv som ingår i EES-avtalet gäller biologisk nedbrytbarhet hos&lt;br&gt;ytaktiva ämnen i tvätt- och rengöringsmedel. Direktivens krav anses efter&lt;br&gt;svenska förhållanden lågt ställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.8 EU-forhandlingarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska medlemskapsförhandlingama i EU inleddes den 1 februari&lt;br&gt;1993. I ett öppningsanförande framhöll statsrådet Dinkelspiel bl.a. att&lt;br&gt;gemensamma europeiska ansträngningar är nödvändiga för att säkerställa&lt;br&gt;en hållbar utveckling mot en ren miljö för framtida generationer. Sverige&lt;br&gt;kan bidra till att gemenskapen utvecklas till en dynamisk internationell&lt;br&gt;kraft på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I april 1993 överlämnade Sverige till EG sina förslag och förhandlings-&lt;br&gt;krav på miljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet för förhandlingarna på miljöområdet har varit att hitta bra&lt;br&gt;lösningar som innebär att högsta tillämpade nivå på miljöskyddet skall&lt;br&gt;gälla och att inga standarder skall sänkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annat mål har varit att förhandlingarna, direkt eller indirekt skall&lt;br&gt;bidra till att skärpa EG:s miljökrav på viktiga områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 21 december 1993 avslutades miljödelen av medlemskapsförhand-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lingama. På vissa områden kan Sverige behålla sina striktare regler, på Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;andra områden får Sverige behålla sina striktare regler under en fyraårig&lt;br&gt;övergångstid samtidigt som EG ser över sina regler. Om resultatet av&lt;br&gt;översynen inte är tillfredsställande för Sveriges del finns det möjligheter&lt;br&gt;for Sverige att hänvisa till den s.k. miljögarantin (artikel 100a §4 i&lt;br&gt;Romfördraget). Innebörden av garantin är att ett land under vissa&lt;br&gt;förutsättningar kan fortsätta tillämpa strängare nationella regler även om&lt;br&gt;EG beslutar om gemensamma regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid mötet den 21 december enades man om en gemensam deklaration,&lt;br&gt;där man understryker att en hög skyddsnivå för miljöskyddet skall vara&lt;br&gt;en utgångspunkt för gemenskapens olika åtgärder. Man hänvisar också&lt;br&gt;till det femte miljöhandlingsprogrammet. I deklarationen sägs vidare att&lt;br&gt;man är medveten om att det är viktigt för de nya medlemsstaterna att&lt;br&gt;behålla vissa strängare regler på miljöområdet, bl.a. på grund av&lt;br&gt;särskilda klimatförutsättningar. Man utfäster sig därför att se över EG-&lt;br&gt;reglema och att slutföra översynen innan de övergångsperioder som&lt;br&gt;överenskommits löper ut. Deklarationen har betydelse för tolkningen av&lt;br&gt;de särskilda lösningar på olika områden som redovisas i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om risker och skyddsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige får behålla sina strängare regler under en fyraårig övergångs-&lt;br&gt;period. Detta gäller bl.a. potensgradering av cancerogena ämnen och en&lt;br&gt;strängare klassificering än EG:s för 21 ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under övergångsperioden skall EG se över sina regler. Översynen har&lt;br&gt;som utgångspunkt de strängare svenska reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den s.k. fjärde farlighetsklassen &amp;quot;måttligt farliga produkter&amp;quot; har&lt;br&gt;också en fyraårig övergångsperiod överenskommits. Under den tiden&lt;br&gt;skall EG se över klassificeringen av ämnen som i Sverige hänförs till&lt;br&gt;denna farlighetsklass.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är att översynerna skall göras under fyraårsperioden. Hinner&lt;br&gt;arbetet inte avslutas kan frågan tas upp om en förlängning av övergångs-&lt;br&gt;perioden. Om resultatet av översynen inte är tillfredsställande för svensk&lt;br&gt;del har Sverige möjlighet att hänvisa till den nyss nämnda miljögarantin.&lt;br&gt;Det blir sedan i sista hand EG-domstolen som från fall till fall avgör om&lt;br&gt;Sveriges särkrav är berättigade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningar och förbud&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fyraåriga övergångstiden tillämpas på pentaklorfenol, arsenik,&lt;br&gt;organiska tennföreningar och kadmium samt för kadmiumhalter i&lt;br&gt;handelsgödsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under övergångstiden skall EG således se över sina regler i syfte att&lt;br&gt;skärpa dem. Överenskommelsen om hur snabbt översyn skall ske och vad&lt;br&gt;som händer om den inte är klar vid periodens utgång, resp, ger&lt;br&gt;otillfredsställande resultat, motsvarar vad som nyss nämnts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges begränsningar för asbest, kvicksilver och klorerade lösnings-&lt;br&gt;medel strider inte mot EG:s regler och kan behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekämpningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller att pröva bekämpningsmedel är EG:s närmare regler&lt;br&gt;fortfarande under utformning. Bl.a. skall EG lägga fäst gemensamma&lt;br&gt;principer för sädan prövning. Sverige har i medlemskapsförhandlingama&lt;br&gt;klargjort att vi inte kommer att tilläta att produkter som i dag inte får&lt;br&gt;användas i Sverige introduceras pä nytt samt att vi avser att fortsätta vårt&lt;br&gt;arbete med att begränsa riskerna med bekämpningsmedel. De svenska&lt;br&gt;kraven baseras bl.a. på substitutionsprincipen, på risk- nyttaavvägningar&lt;br&gt;och på geografiska och miljömässiga förhållanden, t.ex. klimatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3.9 Kemikalieinspektionens internationella arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med att minska riskerna med kemikaliehanteringen är som&lt;br&gt;framgått till stora delar ett internationellt arbetsfält. Det gäller upp-&lt;br&gt;byggnaden av kunskap om kemikaliers egenskaper från hälso- och&lt;br&gt;miljösynpunkt, regler om klassificering och märkning samt förbud och&lt;br&gt;begränsningar. Det är på grund av den mycket stora internationella&lt;br&gt;handeln med kemikalier och varor inte möjligt för ett land att ensamt&lt;br&gt;klara av att lösa sina problem med kemiska risker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG är en betydande maktfaktor inom kemikaliekontrollen. Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen har därför medvetet från sin tillkomst år 1986 sökt&lt;br&gt;samarbete med EG-kommissionen och med olika medlemsländer.&lt;br&gt;Inspektionens samarbete med EG-kommissionen har utvecklats starkt de&lt;br&gt;senaste åren, från ett bilateralt samarbete med Miljödirektoratet (DG XI)&lt;br&gt;till att omfatta även Handelsdirektoratet (DG III) och Jordbruksdirektorat-&lt;br&gt;et (DG VI).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nordiska samarbetet på kemikalieområdet har genom Danmarks&lt;br&gt;medverkan också varit en ingäng till samarbete med EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att EES-avtalet nu trätt i kraft ges ytterligare skjuts åt&lt;br&gt;samarbetet med EG. Redan nu deltar experter från Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;regelmässigt i arbets- och expertgrupper som DG XI och DG m har för&lt;br&gt;att förbereda nya och utveckla gamla regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av EG-fÖrhandlingama inom miljöområdet har visat bl.a. att&lt;br&gt;EG är inställd på att höja sin ambitionsnivå. Förhandlingsresultatet är en&lt;br&gt;god plattform att driva det fortsatta miljöarbetet vidare från och innebär&lt;br&gt;att EG-kommissionen får ett mandat att föreslå striktare regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samarbetet med eller inom EG bedöms inte innebära någon väsentlig&lt;br&gt;förändring i sak av Kemikalieinspektionens verksamhet eftersom&lt;br&gt;inspektionen redan i dag verkar i varierande utsträckning inom alla&lt;br&gt;områden där EG bedriver verksamhet, och delvis redan i direkt&lt;br&gt;samarbete med kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den västeuropeiska integrationen kommer dock för Kemikalieinspek-&lt;br&gt;tionens del att kräva ökade resurser oavsett vilken form den får. Redan&lt;br&gt;EES-avtalet innebär att ett omfettande samarbete med EU måste&lt;br&gt;utvecklas på hela kemikalieområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I februari 1993 tillsatte regeringen en utredning (dir. 1993:13) med&lt;br&gt;uppgift att kartlägga miljökonsekvenserna av olika former för deltagande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i den västeuropeiska integrationen. Utredningen redovisade den 21 Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;januari 1994 sitt resultat. Slutsatsen är att ett medlemskap i EU ger&lt;br&gt;Sverige bäst möjligheter att påverka EG:s miljöpolitik. Utredningen&lt;br&gt;framhåller dock att ett medlemskap inte innebär någon automatisk garanti&lt;br&gt;for framgång vad gäller att driva på EG:s miljöpolitik. En förutsättning&lt;br&gt;är att Sverige utarbetar en offensiv strategi för sitt agerande. Utredningen&lt;br&gt;framhåller vidare att det behövs resurser som gör det möjligt för svenska&lt;br&gt;myndigheter att ta fram förslag till gemensamt agerande som är förankrat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i en europeisk verklighet snarare än i en svensk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En aktiv svensk medverkan i och samverkan med den nyinrättade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;European Chemicals Bureau bedöms angelägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För verksamhetsåret 1992/93 avsatte Kemikalieinspektionen samman-&lt;br&gt;lagt ca 20 % av de personella resurserna till internationellt arbete. 5 %&lt;br&gt;gick till samarbete direkt med EG. Konsekvensen av EES-avtalets&lt;br&gt;ikraftträdande och senare ett eventuellt medlemskap i EG blir att en stor&lt;br&gt;del av inspektionens nuvarande verksamhet kommer att bedrivas som en&lt;br&gt;direkt del av ett europeiskt samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 OECD&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1987 har inom ramen för OECD ett intensivt arbete bedrivits&lt;br&gt;på att förbättra kunskapen om existerande kemikalier. För att kunna&lt;br&gt;hantera mångfalden av alla de ämnen som är i bruk valdes de volyms-&lt;br&gt;mässigt största 1 000 ämnena. Dessa bedömdes stå för mer än 90 % av&lt;br&gt;den totala kemikalieanvändningen. I nästa steg konstaterades att 150 av&lt;br&gt;dem helt eller delvis saknar publicerade data. Därefter gjordes en&lt;br&gt;arbetsfördelning mellan medlemsländerna. Exempelvis skall Sverige&lt;br&gt;svara för utvärdering av fem ämnen. Svenska företag står for de tester&lt;br&gt;som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har sammanlagt 31 kemikalier utvärderats ur hälso- och&lt;br&gt;miljösynpunkt. Resultaten kan fritt utnyttjas nationellt av varje land. Det&lt;br&gt;material som Sverige härigenom får tillgång till är avsevärt mer&lt;br&gt;omfettande än vad Sverige med egna resurser skulle kunna ta fram, och&lt;br&gt;arbetet kan konstateras vara mycket kostnadseflfektivt. Sedan arbetet&lt;br&gt;inleddes har kunskapen om de 1 000 största ämnena väsentligen&lt;br&gt;förbättrats. För ytterligare 150 ämnen pågår informationsinsamling,&lt;br&gt;testning och utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1989 initierade Sverige ett riskbegränsningsarbete inom OECD med&lt;br&gt;syfte att identifiera ferliga ämnen och utforma program för att minska&lt;br&gt;riskerna från användningen av dem. Arbetet har initialt inriktats på fem&lt;br&gt;kemikalier - bly, kadmium, kvicksiler, metylenklorid samt bromerade&lt;br&gt;flamskyddsmedel - för vilka monografier över ländernas användning och&lt;br&gt;åtgärder för riskbegränsning snart föreligger. Ett strategidokument har&lt;br&gt;tagits fram för bly. För de övriga kemikalierna pågår arbete med&lt;br&gt;framtagande av motsvarande dokument. OECD förväntas därefter&lt;br&gt;diskutera möjliga gemensamma åtgärder för riskbegränsning för dessa&lt;br&gt;kemikalier. För bly har arbetet redan påbörjats. Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;anser att arbetet lett till ökad förståelse för olika principer vid risk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begränsning men att det också visat på svårigheter att samordna risk- Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;begränsningsåtgärder mellan länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom OECD pågår sedan år 1991 ett arbete med att harmonisera&lt;br&gt;klassificeringen av kemikalier. Ett förslag, gemensamt från Sverige, EG&lt;br&gt;och USA har accepterats av övriga OECD-länder som ett underlag för&lt;br&gt;miljöfarlighetskriterier. När det gäller hälsofarlighet har harmoniserings-&lt;br&gt;arbetet inriktats på akut toxicitet. Förekomst av olika klassificerings-&lt;br&gt;system för transportområdet, för olyckor och för brandfarlighet m. m.&lt;br&gt;har inneburit ett behov av att nationellt samordna synpunkter från olika&lt;br&gt;sektorer. Detta bör på sikt förbättra möjligheterna till internationell&lt;br&gt;samordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En betydelsefull utveckling av kriterier för bestämning av kemikaliers&lt;br&gt;hälso- och miljöfarlighet och av testmetodik har skett inom OECD. Bl.a.&lt;br&gt;har under de senaste åren inom OECD och EU antagits nya regler och&lt;br&gt;riktlinjer for testning av kemikaliers giftighet. Dessa innebär att&lt;br&gt;alternativa metoder som inte baseras på bestämning av dödlighet av&lt;br&gt;försöksdjur, godtas. I Sverige har bl.a. Nordiska Samfundet Mot&lt;br&gt;Plågsamma Djurförsök i skrivelser till regeringen framfört synpunkter&lt;br&gt;beträffande vissa testmetoder på försöksdjur. De svenska myndigheterna&lt;br&gt;har arbetat och arbetar internationellt för att få nya metoder godkända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekämpningsmedel har hittills varit undantagna från de gemensamma&lt;br&gt;testkrav som tagits fram inom OECD-samarbetet. Ett betydande&lt;br&gt;dubbelarbete vid testningar och utvärderingar pågår därför. Tillsammans&lt;br&gt;med USA initierade Sverige år 1991 ett arbete inom OECD med&lt;br&gt;bekämpningsmedel vilket hittills resulterat i utbyte av utvärderingar för&lt;br&gt;ett antal utpekade ämnen med syfte att åstadkomma en harmonisering av&lt;br&gt;bedömningarna. Möjligheter att formulera dokumentationskrav för nya&lt;br&gt;bekämpningsmedel, som kan användas globalt, diskuteras. För att ge&lt;br&gt;ytterligare vikt åt bekämpningsmedelsfrågoma har nyligen ett forum för&lt;br&gt;detta inrättats inom OECD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen deltar aktivt och pådrivande på flera nivåer&lt;br&gt;inom OECD:s kemikaliearbete.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 FN&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom FN sker arbetet vad avser kemikalier som redan nämnts huvud-&lt;br&gt;sakligen inom två organ: IPCS (International Programme on Chemical&lt;br&gt;Safety) och IRPTC (International Register for Potencially Toxic&lt;br&gt;Chemicals).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IPCS bildades år 1980 och drivs gemensamt av WHO, ILO och&lt;br&gt;UNEP. Syftet är att kartlägga riskerna för människor och miljö orsakade&lt;br&gt;av kemikalier och tillhandahålla internationellt utvärderad vetenskaplig&lt;br&gt;information som länder kan använda i nationell kemikaliekontroll. IPCS&lt;br&gt;skall dessutom utveckla, förbättra och validera metoder för att utvärdera&lt;br&gt;risker med kemikalier, stödja nationella program inom kemikaliekontrol-&lt;br&gt;lområdet och stärka länders egna möjligheter att klara kemikalieolyckor.&lt;br&gt;Framför allt skall utvecklingsländer bistås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över 30 länder och nationella myndigheter deltar i IPCS. Arbetet sker&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudsakligen med hjälp av ett stort antal deltagande institutioner där Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen är en och dessutom det svenska kontaktorganet för&lt;br&gt;IPCS. Kemikalieinspektionens generaldirektör är ordförande i IPCS:s&lt;br&gt;styrgrupp. Inspektionen har utarbetat underlaget för ett antal IPCS-&lt;br&gt;dokument och bidrar årligen med finansiellt stöd till organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IRPTC, som är ett UNEP-organ, skall bl.a. göra det lättare att få&lt;br&gt;tillgång till information om produktion, distribution, utsläpp, avfalls-&lt;br&gt;hantering och negativa effekter av kemikalier, informera om nationella,&lt;br&gt;regionala och globala grundprinciper, kontroll och rekommendationer&lt;br&gt;som avser potentiellt farliga kemikalier och hjälpa till att införa grund-&lt;br&gt;principer för informationsutbyte om kemikalier i internationell handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen utgör s.k. national correspondent för IRPTC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har aktivt stött IRPTC, bl.a. i utvecklandet av de s.k. London&lt;br&gt;Guidelines och PIC-proceduren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.1 Agenda 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen i proposition 1993/94:111 Med sikte på en&lt;br&gt;hållbar utveckling (Genomförande av besluten vid FN:s konferens om&lt;br&gt;miljö och utveckling) föreslagit riktlinjer för det fortsatta arbetet med&lt;br&gt;uppföljningen av FN:s konferens om miljö och utveckling. Vid kon-&lt;br&gt;ferensen antogs Rio-deklarationen som redovisar 27 principer som skall&lt;br&gt;vara vägledande för miljöarbetet. Princip 15 lyfter fram försiktighets-&lt;br&gt;principen och där sägs:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;I syfte att skydda miljön ska försiktighetsprincipen tillämpas så långt&lt;br&gt;möjligt och med hänsyn tagen till staternas möjligheter härtill. Om det&lt;br&gt;föreligger hot om allvarlig eller oåterkallelig skada, får inte avsaknaden&lt;br&gt;av vetenskaplig bevisning användas som ursäkt för att skjuta upp&lt;br&gt;kostnadseffektiva åtgärder för att förhindra miljöförstöring&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid konferensen antogs Agenda 21, som är ett handlingsprogram med&lt;br&gt;riktlinjer för nationellt och internationellt miljöarbete. Agenda 21&lt;br&gt;innehåller rekommendationer och är således inte juridiskt bindande, men&lt;br&gt;väl moraliskt och politiskt förpliktande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Agenda 21 innehåller 40 kapitel med handlingsprogram för nationella&lt;br&gt;åtgärder och internationell samverkan för att uppnå en ekologiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling. Kemikaliefrågor berörs i flera av dessa kapitel, med en mer&lt;br&gt;ingående diskussion i kapitel 19 Miljöanpassad hantering av giftiga&lt;br&gt;kemikalier och åtgärder mot den olagliga internationella handeln med&lt;br&gt;giftiga och farliga produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kapitel 19 föreslås att arbetet med kemikaliekontroll inriktas på sex&lt;br&gt;programområden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) att utöka och påskynda den internationella riskbedömningen av&lt;br&gt;kemikalier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) att harmonisera klassificering och märkning av kemikalier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) att öka informationsutbytet om farliga kemikalier och kemiska risker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) att upprätta riskreduktionsprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) att stärka den nationella kompetensen och kapaciteten för&lt;br&gt;kemikaliehantering samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) att förhindra illegal internationell handel med giftiga och farliga&lt;br&gt;produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Agenda 21 diskuteras också rollfördelning mellan myndigheter,&lt;br&gt;företag, miljöorganisationer och andra. En särskilt viktig fråga är&lt;br&gt;rollfördelningen mellan skilda nivåer for kemikaliekontrollarbetet,&lt;br&gt;exempelvis mellan kommunal, regional, nationell och internationell nivå.&lt;br&gt;En rollfördelning måste också beakta den samverkan som redan bedrivs&lt;br&gt;genom de organisationer som finns och arbetar inom området, t.ex. FN,&lt;br&gt;OECD, Pariskommissionen, Helsingforskommissionen m.fl. Vissa frågor&lt;br&gt;kräver internationella lösningar, andra lämpar sig mer för ett lokalt&lt;br&gt;arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.2 International Conference on Chemical Safety/ Intergovern-&lt;br&gt;mental Forum&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett framgångsrikt genomförande av Agenda 21 :s program för en säkrare&lt;br&gt;kemikaliehantering förutsätter ett intensivt internationellt samarbete, inkl,&lt;br&gt;förbättrad samordning av pågående aktiviteter. Inom ramen för IPCS&lt;br&gt;hölls i november 1991 ett möte i London där bl.a. åtgärder för att&lt;br&gt;förbättra koordinationen av det kemikaliearbete som bedrivs inom vissa&lt;br&gt;FN-organ och andra internationella organisationer diskuterades. Vid&lt;br&gt;mötet föreslogs bl.a. att ett mellanstatligt forum för kemikaliesäkerhet&lt;br&gt;(Intergovemmental Forum on Chemical Safety) skulle inrättas som ett&lt;br&gt;sätt för regeringar att mötas och dra upp riktlinjer för kemikaliekontroll-&lt;br&gt;en på policynivå. I Agenda 21 slås denna rekommendation fest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 25-29 april 1994 står Sverige värd för en uppföljningskonferens&lt;br&gt;efter UNCED, International Conference on Chemical Safety. Vid&lt;br&gt;konferensen skall, förutom frågor om internationellt kemikaliekontroll-&lt;br&gt;arbete enligt Agenda 21, frågan om att inrätta ett sådant Forum på&lt;br&gt;regeringsnivå diskuteras. Om konferensen så beslutar övergår den&lt;br&gt;omedelbart till att fungera som det första Forum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom samtliga FN-länder har ett stort antal internationella&lt;br&gt;organisationer inbjudits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett omfettande förberedelsearbete har pågått och pågår inför kon-&lt;br&gt;ferensen, både inom Sverige och inom de ansvariga FN-organisationema&lt;br&gt;WHO, ILO och UNEP. Möten har ägt rum med dels företrädare för en&lt;br&gt;rad utvecklingsländer, dels företrädare för öst- och centraleuropeiska&lt;br&gt;stater i syfte att inhämta synpunkter och önskemål i enlighet med de&lt;br&gt;speciella förhållanden som råder i dessa länder. Gemensamt var ferhågor&lt;br&gt;rörande användning av bekämpningsmedel, avsaknad av lagstiftning och&lt;br&gt;infrastruktur inom området samt brist på kapacitet och kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör påpekas att detta Forum inte innebär uppbyggnaden av något&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nytt FN-organ, utan skall ses som ett sätt för regeringar att initiera, Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;samordna och prioritera insatser på kemikalieområdet. Detta bör resultera&lt;br&gt;i en mer kostnadseffekti v resursanvändning. Verksamhet som redan pågår&lt;br&gt;inom exempelvis OECD och EU samt FN-organisationema skall&lt;br&gt;utnyttjas. Samordning inom resp, land bör självfallet eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.3 FN:s konvention om förbud mot kemiska vapen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter riksdagens godkännande (prop. 1992/93:181, bet. 1992/93:UU30,&lt;br&gt;rskr. 1992/93:409) ratificerade Sverige i juni 1993 FN:s konvention om&lt;br&gt;förbud mot kemiska vapen samt om deras förstöring, kemvapenkonven-&lt;br&gt;tionen. Konventionen kan tidigast träda i kraft den 13 januari 1995. Med&lt;br&gt;anledning av Sveriges tillträde till konventionen har regeringen i&lt;br&gt;proposition 1993/94:120 Lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde&lt;br&gt;till Förenta nationernas konvention mot kemiska vapen lämnat förslag till&lt;br&gt;den lagstiftning som krävs for att uppfylla Sveriges åtaganden enligt&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En internationell kontrollorganisation med ett tekniskt sekretariat håller&lt;br&gt;för närvarande på att byggas upp i Haag. Kontrollorganisationen kommer&lt;br&gt;genom sekretariatet att genomföra den verifikation och mycket omfattan-&lt;br&gt;de kontroll som krävs av konventionens stadgar och efterlevnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje konventionsstat åtar sig att inom en tioårsperiod förstöra före-&lt;br&gt;kommande lager av kemiska vapen, införa ett förbud mot utveckling,&lt;br&gt;tillverkning, innehav, import, export och användning av kemiska vapen,&lt;br&gt;godta och tillåta verifikation samt inspektions- och kontrollverksamhet&lt;br&gt;från kontrollorganisationen. Varje konventionsstat åtar sig dessutom en&lt;br&gt;omfattande deklarations- och informationsskyldighet gentemot det&lt;br&gt;tekniska sekretariatet avseende produktion, konsumtion, bearbetning,&lt;br&gt;export och import av ett stort antal kemikalier som används som&lt;br&gt;utgångsämnen vid framställning av kemiska stridsmedel men även har en&lt;br&gt;betydande civil industriell användning. Deklarations- och informations-&lt;br&gt;skyldighet föreligger vidare avseende samtliga företag och anläggningar&lt;br&gt;inom landet som i någon form berörs av konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrikesdepartementet kommer att fungera som Sveriges nationella&lt;br&gt;kontaktorgan i förhållande till den internationella organisationen i Haag.&lt;br&gt;Det konkreta arbetet för att uppfylla konventionens krav avses läggas på&lt;br&gt;myndigheter som redan har liknande uppgifter eller eljest besitter lämplig&lt;br&gt;kompetens. En sådan myndighet är Kemikalieinspektionen som i dag&lt;br&gt;ansvarar för kontrollen av kemisk industri enligt LKP. En annan&lt;br&gt;myndighet är Försvarets forskningsanstalt, FOA, som nu deltar i det&lt;br&gt;tekniska sekretariatets förberedande arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt det lagförslag rörande konventionen om kemiska vapen som för&lt;br&gt;närvarande behandlas av riksdagen skall kontrollen av den kemiska&lt;br&gt;industrin och datainsamlingen under konventionen regleras genom lagen&lt;br&gt;(1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas&lt;br&gt;i massförstörelsesyfte m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges åtaganden enligt konventionen om kemiska vapen innebär att&lt;br&gt;företags- och produktionsspecifika uppgifter och annan information måste &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;41&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inhämtas från den kemiska industrin. Vidare måste uppgifterna från Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;industrin kunna vidimeras genom inspektioner och kontroller ute på&lt;br&gt;foretagen. Det rör sig om andra uppgifter och informationer än vad som&lt;br&gt;tas in för kemikaliekontrollen enligt lagen (1985:426) om kemiska&lt;br&gt;produkter, LKP. Inte heller inspektionerna är av samma slag som inom&lt;br&gt;traditionell kemikaliekontroll. Av samtliga företag inom kemisk industri&lt;br&gt;bedöms bara ett begränsat antal komma att vara berörda. Uppgiftsinsam-&lt;br&gt;lingen blir dock omfettande för berörda företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att, även om det finns vissa beröringspunkter mellan&lt;br&gt;å ena sidan Kemikalieinspektionens nuvarande verksamhet - främst&lt;br&gt;genom att kraven på feckmässig kompetens i vissa avseenden samman-&lt;br&gt;faller - och å andra sidan den nya verksamhet som behöver äga rum för&lt;br&gt;att efterleva konventionen om kemiska vapen, är arten och omfettningen&lt;br&gt;av de nya uppgifterna inte sådana att de omedelbart kan integreras i&lt;br&gt;inspektionens arbete. Härtill kommer att Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;finansieras genom avgifter på kemikalier och bekämpningsmedel som tas&lt;br&gt;ut enligt LKP och betalas av den kemiska industrin eller jordbruket.&lt;br&gt;Verksamhet enligt konventionen om kemiska vapen kan således inte&lt;br&gt;finansieras via dessa avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att möjliggöra en snabb svensk anpassning till vad konventionen&lt;br&gt;kräver avser regeringen mot denna bakgrund att uppdra åt Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen att i särskild ordning, och med utnyttjande av medel från&lt;br&gt;första huvudtitelns anslag Regeringskansliet m.m. vidta vissa förberedan-&lt;br&gt;de åtgärder under budgetåret 1994/95. Frågan om finansiering av&lt;br&gt;Kemikalieinspektionens fortsatta arbete med konventionen om kemiska&lt;br&gt;vapen tas upp i det följande (avsnitt 7).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Det fortsatta arbetet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Kemikaliekontrollens inriktning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kemikaliekontrollen ingår i arbetet mot&lt;br&gt;en långsiktigt hållbar utveckling. Riskbegränsningsarbetet och&lt;br&gt;substitutionsprincipens tillämpning bör vidareutvecklas. Det&lt;br&gt;internationella arbetet bör intensifieras. Särskild vikt bör läggas på&lt;br&gt;samarbete inom EG/EFTA samt insatser för hjälp till uppbyggnad&lt;br&gt;av kemikalikontroll i Baltikum och Östeuropa. Ökad vikt bör&lt;br&gt;läggas vid stöd och vägledning till kommuner och små företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens fördjupade anslagsframställning: Överens-&lt;br&gt;stämmer med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Kemikaliekontrollens syfte är&lt;br&gt;att minska riskerna för skador på människor och miljö av kemiska&lt;br&gt;ämnen och produkter. Arbetet skall fortsätta att drivas med hög ambition.&lt;br&gt;Tillverkare och importörer har huvudansvaret för de kemiska ämnen och&lt;br&gt;produkter som de levererar. Tillämpning av substitutionsprincipen skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medföra att farliga ämnen och produkter byts ut mot mindre farliga. Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;Denna huvudinriktning ligger fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar i Sverige liksom i vår omvärld ställer nya och ökade&lt;br&gt;krav på Sverige och det svenska miljöarbetet. Särskilt betydelsefullt torde&lt;br&gt;därvid vara den uttalade strävan internationellt liksom i Sverige att växla&lt;br&gt;över till en mer hållbar utveckling. Exempel på detta är deklarationen vid&lt;br&gt;Rio-konferensen och Agenda 21 och det intensifierade svenska arbetet för&lt;br&gt;en kretsloppsanpassad samhällsutveckling. Härtill kommer ett utvidgat&lt;br&gt;samarbete inom Europa på bl.a. kemikaliekontrollens område, från den&lt;br&gt;1 januari 1994 genom deltagande i samarbetet mellan EFTA och EU&lt;br&gt;inom ramen för EES-avtalet och senare vid ett eventuellt svenskt&lt;br&gt;medlemskap i EU i än högre utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omfettande internationella handeln med kemikalier medför att det&lt;br&gt;nationella kemikaliekontrollarbetet måste drivas i internationell samverk-&lt;br&gt;an. Detta är också det mest kostnadsefiektiva sättet i en tid av krympande&lt;br&gt;ekonomiska resurser. Det utbyte som det internationella arbetet ger, dels&lt;br&gt;genom ökade kunskaper och dokumentation, dels genom internationell&lt;br&gt;samverkan för att begränsa riskerna med skadliga kemikalier, är&lt;br&gt;sannolikt betydligt större än vad Sverige ensamt kan åstadkomma med&lt;br&gt;motsvarande insats här hemma. Kemikalieinspektionens arbete inom FN,&lt;br&gt;OECD och EFTA/EG är en därför en förutsättning för kontroll- och&lt;br&gt;riskbegränsningsarbetet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett eventuellt svenskt EU-medlemskap innebär att Sverige, och&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen i EU:s expertgrupper, får direkt möjlighet att&lt;br&gt;delta i och påverka utvecklingen inom området. Det ställer också ökade&lt;br&gt;krav - såväl kompetens- som resursmässigt - på beredskap inför&lt;br&gt;åtaganden som ett medlemskap kan kräva. Hit hör allt ifrån språk- och&lt;br&gt;förhandlingskunskaper till att fungera som s.k. lead country, dvs. åta sig&lt;br&gt;att leda projekt, eller åta sig sekretariatsfunktioner i det interna kontroll-&lt;br&gt;och riskbegränsningsarbetet inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska förhandlingsresultatet avseende kemikalier och bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel innebär att Sverige på vissa områden kan behålla sina&lt;br&gt;strängare regler, på andra får behålla sina striktare regler under en&lt;br&gt;fyraårig övergångsperiod samtidigt som EG ser över sina regler.&lt;br&gt;Regeringens bedömning är att resultatet av EU-förhandlingama på&lt;br&gt;kemikalieområdet har visat att Sveriges insatser vid ett eventuellt&lt;br&gt;medlemskap i EU måste innebära ytterligare insatser for att uppnå&lt;br&gt;resultatet att högsta tillämpade nivå på miljöskyddet skall gälla och att&lt;br&gt;inga standarder skall sänkas. Målsättningen att Sverige skall bidra till att&lt;br&gt;EG:s miljökrav skärps på viktiga områden bör fortsätta att genomsyra&lt;br&gt;Sveriges europeiska kemikaliearbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen prioriterar redan nu arbetet inom EFTA/EG,&lt;br&gt;och denna inriktning behöver bibehållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för det intensifierade europeiska samarbetet kan sam-&lt;br&gt;verkan på nordisk nivå bedömas få ökad betydelse, även om detta är&lt;br&gt;svårt att precisera innan det står klart vilka nordiska länder som kommer&lt;br&gt;med i EU och när. I Norden finns ett väl utvecklat samarbete och i&lt;br&gt;många avseenden gemensamma kriterier och grunder för riskbedömning- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ar. Infor ett eventuellt medlemskap i EU är det en fördel om de nordiska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länderna gemensamt kan driva viktiga frågor. Handeln länderna emellan Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;är på många områden omfattande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning bör det fortsatta arbetet för svensk del&lt;br&gt;vad avser det nordiska arbetet få samma inriktning och omfattning som&lt;br&gt;tidigare redovisats. Kemikalieinspektionens och Naturvårdsverkets arbete&lt;br&gt;bör inriktas på att bidra till en gemensam nordisk utgångspunkt för ett&lt;br&gt;arbete i internationella organisationer med en prioritering av EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de baltiska och östeuropeiska länderna saknas en väl fungerande&lt;br&gt;kemikaliekontroll. Samtidigt används i dessa länder kemikalier som redan&lt;br&gt;förbjudits eller är under avveckling i Sverige. Regeringen anser därför&lt;br&gt;att Kemikalieinspektionen bör samverka med övriga berörda myndigheter&lt;br&gt;för att intensifiera arbetet på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att nå en långsiktigt hållbar utveckling får inte miljöskulden öka.&lt;br&gt;Den diffusa spridningen av kemikalier i miljön måste minska. Regeringen&lt;br&gt;presenterade våren 1993 sina förslag om riktlinjer för en kretslopps-&lt;br&gt;anpassad samhällsutveckling. Riksdagen beslutade (prop. 1992/93:180,&lt;br&gt;bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344) i enlighet med propositionen och&lt;br&gt;ett arbete för att genomföra intentionerna har startat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Agenda 21 finns en rekommendaton om att alla lokala myndigheter&lt;br&gt;i världen skall utarbeta lokala handlingsprogram, lokala Agenda 21, för&lt;br&gt;en hållbar utveckling inför nästa århundrade. Kommuner har med sina&lt;br&gt;skilda funktioner i samhället möjligheter att skapa förutsättningar för en&lt;br&gt;mer effektiv resurshållning och ökad kretsloppsanpassning i arbetet med&lt;br&gt;att utforma lokala Agenda 21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utveckling mot ett kretsloppsanpassat och uthålligt samhälle kräver&lt;br&gt;på alla områden ett ökat lokalt engagemang. För kemikaliekontrollen&lt;br&gt;innebär detta att lokala miljömyndigheter behöver ökad information och&lt;br&gt;vägledning inom kemikaliekontrollområdet. Kemikalieinspektionens&lt;br&gt;tilsyns- och vägledningsarbete gäller de regionala och lokala miljö-&lt;br&gt;myndigheternas tillsyn i leverantörsledet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av resurs- och kompetensskäl har stora företag lättare än små företag&lt;br&gt;att ordna med god kemikaliekontroll. Det är emellertid nödvändigt att&lt;br&gt;även de senare kan ta sitt ansvar härvidlag. Det gäller företag och&lt;br&gt;verksamheter i alla hanteringsled: tillverkare, importörer, återförsäljare&lt;br&gt;och användare. För att detta skall vara möjligt behöver de bättre tillgång&lt;br&gt;till kunskapsstöd, information och rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringens bedömning att det i många små företag och även&lt;br&gt;större företag med liten kemikaliehantering, finns ett stort behov av&lt;br&gt;kunskap om kemikaliekontroll och metoder för riskbegränsning.&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen bör därför i ökad omfattning verka för informa-&lt;br&gt;tions- och vägledningsarbete till denna grupp. Kemikalieinspektionen har&lt;br&gt;en övergripande roll vad gäller kemikaliekontrollen. Regeringen avser&lt;br&gt;uppdra åt Kemikalieinspektionen att utreda hur kunskaps- och kompetens-&lt;br&gt;överföring till verksamheter utan tillräckliga egna resurser inom området&lt;br&gt;kemikaliekontroll bör utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kunskapen och informationen om kemiska ämnen och produkter har&lt;br&gt;förbättrats men mycket återstår att göra. Arbete med att byta ut fårliga&lt;br&gt;produkter pågår men det finns fortfarande betydande behov av och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheter till ytterligare riskminskningar genom bättre val bland&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befintliga produkter och framför allt genom utveckling på sikt av nya Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;produkter och processer. Detta gäller för såväl kemikalier som bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel. Regeringen erinrar i sammanhanget om vad som anförs i&lt;br&gt;avsnitt 3.2.1 Riskbegränsning bekämpningsmedel avseende styrande&lt;br&gt;avgifter på bekämpningsmedel och kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det ökade internationella samt lokala och och i&lt;br&gt;viss mån regionala arbetet måste innebära att Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;behöver omprioritera delar av sin verksamhet. Myndigheten måste ha&lt;br&gt;tillräckliga resurser för att klara delvis nya arbetsuppgifter med anledning&lt;br&gt;av detta och tillåtas flexibilitet i användningen av resurser, såväl&lt;br&gt;personella som ekonomiska. Regeringen återkommer till detta i avsnitt&lt;br&gt;7 Anslagsfrågor och Kemikalieinspektionens kommande treårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Riskbegränsning allmänkemikalier&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Arbete med att finna metoder för urval&lt;br&gt;av ämnen för riskbegränsningsarbete bör intensifieras. Såväl miljö-&lt;br&gt;och hälsoegenskaper som exponering bör vägas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt samarbete bör få ökad betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens fördjupade anslagsframställning: Överens-&lt;br&gt;stämmer med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Arbetet med riskbegränsning&lt;br&gt;fortsätter. Ett viktigt arbete är att identifiera ämnen eller varu- och&lt;br&gt;produktgrupper som i första hand bör bli föremål för särskilda risk-&lt;br&gt;begränsande åtgärder. I den miljöpolitiska propositionen (1990/91:90)&lt;br&gt;presenterades 13 ämnen för vilka awecklingsplaner eller riskbegräns-&lt;br&gt;ningsplaner tagits fram. Dessa ämnen förekommer i ett mycket stort antal&lt;br&gt;produkter och varor. I kretsloppspropositionen (1992/93:180) ställs krav&lt;br&gt;på riskbegränsningsplaner för 25-50 nya ämnen inom en femårsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av de kemikalier som används i dag i varor och produkter är&lt;br&gt;potentiellt skadliga för hälsa och miljö, antingen för att de har kraftigt&lt;br&gt;negativa egenskaper eller för att de används i sådan omfattning att den&lt;br&gt;totala skadan blir stor. Att identifiera alla dessa kemikalier och produkter&lt;br&gt;vore omöjligt, dels för att sådana resurser saknas, dels för att det är en&lt;br&gt;alltför tidskrävande process. Metoder för systematiskt urvalsarbete måste&lt;br&gt;tas fram. Det är med tillfredsställelse regeringen konstaterar att delar av&lt;br&gt;Kemikalieinspektionens riskbegränsningsarbete syftar till att ta fram&lt;br&gt;sådana metoder. I inspektionens pågående s.k. solnedgångsprojekt har,&lt;br&gt;som tidigare nämnts, 70 internationella och nationella listor med&lt;br&gt;sammanlagt över 7 000 hälso- eller miljöskadliga ämnen sammanställts.&lt;br&gt;Utgående från dessa har s.k. multiproblemkemikalier identifierats, dvs.&lt;br&gt;kemikalier som medför både miljö- och hälsorisk och där även exponer-&lt;br&gt;ingen bedöms utgöra en riskfaktor. Ett första urvalsteg resulterade i ca&lt;br&gt;500 möjliga multiproblemkemikalier. I ett andra steg rangordnades&lt;br&gt;kemikalierna utgående från egenskaper och möjlig exponeringsrisk. De&lt;br&gt;100 högst rankade multiproblemkemikaliema valdes ut. Utgående från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa kommer ett mindre antal väljas ut för riskbegränsningsätgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uppenbar svårighet vid riskbegränsning av allmänkemikalier är att&lt;br&gt;uppskatta risken med en viss kemikalie eftersom exponeringen är&lt;br&gt;varierande beroende på tillämpning. En kemikalie som ingår i en produkt&lt;br&gt;blir kanske skadlig forst när produkten blir avfall. Beroende på hantering&lt;br&gt;av ämnen och produkter kommer exponeringen vara olika. Regeringen&lt;br&gt;bedömer att det arbete som nu bedrivs inom de s.k. risk- och solned-&lt;br&gt;gångsprojekten kommer utgöra en bra grund för det fortsatta arbetet med&lt;br&gt;att utveckla en effektiv metodik for riskanalys och riskhantering.&lt;br&gt;Riktlinjer för risknivåer baserade på hälso- och miljöeffekter och&lt;br&gt;exponering behövs som underlag för riskreduktionsarbetet. Erfarenheter&lt;br&gt;från de stupstockskriterier som används inom bekämpningsmedelsområdet&lt;br&gt;bör tas till vara. Försiktighetsprincipen bör vara vägledande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt samarbete avseende kemikaliers egenskaper är som&lt;br&gt;tidigare nämnts ett effektivt sätt att bedriva riskbegränsning, då ut-&lt;br&gt;växlingen per insats är mycket stor. Det är angeläget att Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen fortsätter att delta i bl.a. OECD:s högvolymprojekt och&lt;br&gt;riskbegränsningsarbete och att inspektionen inriktar sig på att ta aktiv del&lt;br&gt;i omfattande riskbegränsningsprogram för existerande kemikalier som&lt;br&gt;håller på att starta inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.1 Tvätt-, disk- och rengöringsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Klorblekmedel i konsumentprodukter för&lt;br&gt;maskindisk bör avvecklas till år 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Vissa tvätt- och rengöringsmedel&lt;br&gt;innehåller ämnen med skadlig påverkan på hälsa eller miljö. De används&lt;br&gt;i stora volymer och har en spridd användning. De kan inte fångas in i&lt;br&gt;direkta kretslopp utan sprids diffust med avloppsvattnet till den yttre&lt;br&gt;miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvätt- och rengöringsmedel för hushållsbruk har genomgått stora och&lt;br&gt;snabba förändringar under de senaste åren. Produktutvecklingen beror på&lt;br&gt;miljökrav och förändrade textilmaterial. De nordiska kriterierna för&lt;br&gt;positiv miljömärkning - Svanen - och Naturskyddsföreningens Bra&lt;br&gt;Miljöval har skyndat på utvecklingen mot produkter som är skonsammare&lt;br&gt;för miljö och hälsa. De positivt miljömärkta medlen har ca 60 % av&lt;br&gt;tvättmedelsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömedvetenheten blir ett allt starkare motiv för att påverka&lt;br&gt;tvättmedlets, förpackningens och tvättmaskinens egenskaper. Produkterna&lt;br&gt;är i dag mer koncentrerade. Förpackningarna blir därmed mindre och&lt;br&gt;därmed lättare. Den internationella utvecklingen är likartad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tvätt- och rengöringsmedel ingår flera funktionskemikalier, t.ex.&lt;br&gt;tensider (rengörande ytaktiva ämnen), avhärdare och komplexbildare&lt;br&gt;(som binder kalcium och magnesium i tvättvattnet). I vissa produkter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ingår blekmedel. Dessutom ingår parfymer, konserveringsmedel och Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;ibland optiska vitmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allra största ämnesgruppen utgörs av tensider. Inom t.ex.&lt;br&gt;konsumentsektom i Sverige förbrukades 12 200 ton tensider år 1992,&lt;br&gt;varav 8 000 ton ingick i textiltvättmedel. Den stora användningen av&lt;br&gt;tensider har medfört att intresset för deras miljöpåverkan har ökat. Det&lt;br&gt;är känt att flertalet tensider är mer eller mindre giftiga för vattenlevande&lt;br&gt;organismer. I Europa pågår för närvarande flera studier som syftar till&lt;br&gt;miljöriskbedömningar för tensider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige saknas riskutvärderingar av tensider även om det gjorts&lt;br&gt;kartläggningar av tensider i vissa avloppsreningsverk. Regeringen delar&lt;br&gt;Kemikalieinspektionens ståndpunkt att det är önskvärt att svenska studier&lt;br&gt;initieras för att undersöka tensiders inverkan på lokala miljöförhållanden.&lt;br&gt;Det bör ankomma på Kemikalieinspektionen att i samråd med Natur-&lt;br&gt;vårdsverket ta initiativ till en sådan riskutvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya tensider med bättre rengöringseffekt men mindre hudirriterande&lt;br&gt;ersätter de traditionella som t.ex. LAS (linjär alkyl bensen sulfonat).&lt;br&gt;Fortfarande används tensider som inte är lätt nedbrytbara i bl.a.&lt;br&gt;textiltvättmedel och i spolglans. Regeringen delar Kemikalieinspektionens&lt;br&gt;uppfattning att det finns behov av lätt nedbrytbara lågskummande&lt;br&gt;nonjonaktiva tensider for maskindiskmedel. Kriterier för positiv&lt;br&gt;miljömärkning av maskindiskmedel kan påskynda en sådan utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tensider som ingår i tvätt- och rengöringsmedel bör så långt som&lt;br&gt;möjligt vara biologiskt lätt nedbrytbara. Pariskommissionen har&lt;br&gt;rekommenderat utbyte av vissa tensider som ingår i textilsköljmedel. Det&lt;br&gt;är viktigt att Sverige verkar för skärpta internationella regler beträffande&lt;br&gt;tensider. Regeringen anser att det ankommer på tillverkare och importör-&lt;br&gt;er av disk-, tvätt- och rengöringsmedel att vidta åtgärder för en övergång&lt;br&gt;till användning av tensider som enligt OECD:s &amp;quot;guidelines for testing of&lt;br&gt;Chemicals&amp;quot; klassificeras som lättnedbrytbara. En övergång bör senast till&lt;br&gt;år 1999 uppgå till 85 % lättnedbrytbara räknat från 1994 års använd-&lt;br&gt;ning. Tillverkare och importörer bör dessutom senast till år 1996 ha&lt;br&gt;upphört med att använda den katjonaktiva tensiden DSDMAC i textil-&lt;br&gt;sköljmedel i enlighet med Pariskommissionens rekommendation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nonylfenoletoxylater, NFE, har i det närmaste upphört att användas&lt;br&gt;i konsumentprodukter för tvätt- och rengöring. Riksdagen beslutade år&lt;br&gt;1991 (prop. 1990/91:90, bet.1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338) att&lt;br&gt;användningen av NFE skall begränsas med 90 % till år 2000. Regeringen&lt;br&gt;bedömer att detta mål kan uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De klorblekmedel som används är natriumhypoklorit och klorisocyana-&lt;br&gt;ter. Användningen av klorblekmedel minskar till förmån for andra&lt;br&gt;blekmedel baserade på aktivt syre, t.ex. perborater. Övrig användning av&lt;br&gt;klorblekmedel utreds inom ramen för det särskilda uppdrag som&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen erhållit att belysa behov av åtgärder rörande&lt;br&gt;användning av klor och klorerade ämnen. Avvecklingen av klorblek-&lt;br&gt;medelsanvändningen bör nu påskyndas. Regeringen anser i likhet med&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen att det bör ankomma på tillverkare och importörer&lt;br&gt;av tvätt- och disk- och rengöringsmedel att senast till år 1995 ha &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avvecklat klorblekmedlen i alla konsumentprodukter för maskindisk och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;maskintvätt. Beträffande maskindisk- och maskintvättprodukter för Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;yrkesbruk bör en avveckling med 90 % av 1994 års användning av&lt;br&gt;klorblekmedel ha uppnåtts senast till år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosfäter ingår i tvättmedel för att göra tvättvattnet mjukt. Använd-&lt;br&gt;ningen av fosfåtinnehållande hushållstvättmedel har minskat kraftigt i&lt;br&gt;Sverige. En anledning till detta är att de nordiska miljömärknings-&lt;br&gt;kriteriema för tvättmedel inte godtar fosfat i tvättmedel. Fosfättillskott&lt;br&gt;från tvättmedel utgör en begränsad del av det totala fosfortillskottet till&lt;br&gt;miljön. Tvätterier använder ofta avhärdat tvättvatten och behöver&lt;br&gt;därigenom inte fosfethaltiga tvättmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Optiska vitmedel används som tillsats i tvättmedel för att tvätten skall&lt;br&gt;se vit ut. Medlen är inte biologiskt lätt nedbrytbara. Vid tvätt följer ca&lt;br&gt;hälften av medlet med tvättvattnet till avloppet. Den snabba ökningen av&lt;br&gt;bastvättmedel utan optiska vitmedel är därför positiv. Den största&lt;br&gt;användningen av optiska vitmedel sker dock inom pappersindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på Kemikalieinspektionen att följa utvecklingen inom&lt;br&gt;tvätt- och rengöringsmedelsområdet och på Naturvårdsverket att följa&lt;br&gt;utvecklingen på det yttre miljöområdet. Myndigheterna skall vidare hålla&lt;br&gt;regeringen underrättad om angivna avvecklings- resp, begränsningsåt-&lt;br&gt;gärder genom lägesrapporter till år 1996 resp, till år 1999 samt vid&lt;br&gt;behov föreslå eventuella åtgärder rörande det fortsatta begränsnings-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla de ovan nämnda ämnena används i andra produktionssamman-&lt;br&gt;hang, ibland i större volymer än inom tvätt- och rengöringsområdena.&lt;br&gt;Optiska vitmedel och blekmedel är exempel på detta. Bidraget av&lt;br&gt;svåmedbrytbara kemiska ämnen i tvätt- och rengöringsmedel vilka&lt;br&gt;hamnar i slammet är mycket liten. Regeringen återkommer i avsnittet 5.4&lt;br&gt;till frågor slam från kommunala avloppsreningsverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klorhaltiga kemikalier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är känt att vissa klorerade organiska föreningar genom sin stabilitet&lt;br&gt;och giftighet utgör ett miljöproblem. Riksdagen har tidigare beslutat om&lt;br&gt;avvecklingsplaner för flera klorerade organiska lösningsmedel och sådana&lt;br&gt;klorerade organiska ämnen som skadar ozonskiktet (prop. 1990/91:90,&lt;br&gt;bet. 1990/91 :JoU:30, rskr. 1990/91:338). Kemikalieinspektionen fick den&lt;br&gt;27 maj 1993 i uppdrag att i samråd med Statens naturvårdsverk belysa&lt;br&gt;användningen av klor och klorföreningar från hälso- och miljösynpunkt,&lt;br&gt;analysera behov av ytterligare riskbegränsningar samt ge förslag till&lt;br&gt;nödvändiga åtgärder. Uppdraget skall redovisas i juni 1994. Regeringen&lt;br&gt;avser därefter bereda förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.2 Kvicksilver i produkter och amalgam&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Diffiis spridning av kvicksilver hör inte&lt;br&gt;hemma i ett kretsloppssamhälle. Användningen av amalgam inom&lt;br&gt;tandvården bör avvecklas senast till år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrig kvicksilveranvändning bör avvecklas till år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvicksilver i produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen från Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen:&lt;br&gt;Överenstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Instämmer i huvudsak med förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I enlighet med de konventioner&lt;br&gt;Sverige anslutit sig till har riksdagen (prop. 1990/91:90, bet.&lt;br&gt;1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338) lagt låst målet att Sveriges utsläpp&lt;br&gt;av kvicksilver skall minskas med 70 % räknat över tidsperioden&lt;br&gt;1985-1995 samt att kvicksilveranvändningen skall minskas med 75 %&lt;br&gt;fram till år 2010. Genomförda och planerade begränsningsåtgärder väntas&lt;br&gt;medföra att de totala utsläppen till luft och vatten av kvicksilver minskar&lt;br&gt;med 63 % räknat från år 1985 till och med år 1995. Arbetet med att&lt;br&gt;ytterligare begränsa de svenska utsläppen och användningen av kvick-&lt;br&gt;silver måste fortgå. För att göra detta möjligt är det viktigt att fortsätta&lt;br&gt;driva internationellt arbete i olika sammanhang för att bl.a. finna&lt;br&gt;lösningar när det gäller kvicksilvrets miljöproblem och i samverkan med&lt;br&gt;andra länder vidta åtgärder, inte minst mot bakgrund av att utsläpp från&lt;br&gt;utländska källor svarar för den dominerande delen av det totala kvick-&lt;br&gt;silvemedfallet i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har erfarit att ett utbyte nu pågår såväl i Sverige som&lt;br&gt;internationellt av kvicksilver i utrustning som innehåller apparater och&lt;br&gt;komponenter med kvicksilver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har beslutat att kvicksilveroxidbatterier bör ersättas med&lt;br&gt;andra alternativ så snart som möjligt eller senast till år 2000 (prop.&lt;br&gt;1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338). Insamlingsgraden&lt;br&gt;för knappcellsbatterier uppgår for närvarande till ca 85 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk har i en skrivelse till regeringen föreslagit en&lt;br&gt;kraftig höjning av miljöavgiften på kvicksilveroxidbatterier. Dagens&lt;br&gt;avgift är enligt Naturvårdsverket för låg för att täcka kostnader för&lt;br&gt;information och slutligt omhändertagande av batterierna. Frågan bereds&lt;br&gt;för närvarande i regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förordningen (1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga varor&lt;br&gt;gäller förbud mot import, yrkesmässig tillverkning och försäljning av&lt;br&gt;kvicksilvertermometrar, apparater och elektriska komponenter samt andra&lt;br&gt;mätinstrument som innehåller kvicksilver. Avvecklingen av sådana varor&lt;br&gt;som omfattas av förbud har skett snabbt. En mindre mängd kvicksilver&lt;br&gt;kommer att omsättas några år framöver i varor som undantagits förbud.&lt;br&gt;Vissa undantag omfattar även försörjning av reservdelar under ytterligare&lt;br&gt;tio år. Kvicksilver i enstaka analysinstrument kan av kemiska eller&lt;br&gt;fysiska skäl inte ersättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör vissa kvicksilverinnehållande elektriska Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;apparater och komponenter med funktioner liknande dem som omfattas&lt;br&gt;av förbud i dag också förbjudas, t.ex. tryckvakter och kontakter för&lt;br&gt;kontinuerlig strömöverföring. Det ankommer på regeringen att meddela&lt;br&gt;föreskrifter härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG har vissa begränsningar vad gäller kvicksilveranvändningen&lt;br&gt;(direktiv 76/7691 EEG). Dessa begränsningar hindrar dock inte att vissa&lt;br&gt;medlemsstater beslutar om längre gående restriktioner såvida de&lt;br&gt;nationella reglerna inte strider mot Romfördragets bestämmelser, särskilt&lt;br&gt;artiklarna 30 och 36.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillförseln av metalliskt kvicksilver for användning i processer eller&lt;br&gt;varor som omsätts på marknaden var 13 ton år 1990. Tillförseln år 1992&lt;br&gt;var 6 ton. Enligt Kemikalieinspektionen kommer användningen att&lt;br&gt;minska med ytterligare 1-2 ton per år de närmaste åren. Regeringen&lt;br&gt;konstaterar att användningen av kvicksilver minskar i snabb takt inom ett&lt;br&gt;flertal användningsområden, inte minst t.ex. genom industrins eget arbete&lt;br&gt;med att ersätta kvicksilveranvändningen i varor och processer. Kemikali-&lt;br&gt;einspektionens rapport och den efterföljande remissbehandlingen visar att&lt;br&gt;det beträffande vissa användningsområden inte är möjligt att i dag med&lt;br&gt;känd teknik eller materialkunskap eller kända metoder ersätta kvicksilver,&lt;br&gt;t.ex. viss användning inom laboratorier. Regeringen bedömer att&lt;br&gt;användningen av kvicksilver i sådana sammanhang emellertid inte är&lt;br&gt;omfettande, uppskattningsvis mindre än 1 ton per år. För kvicksilver-&lt;br&gt;oxidbatterier gäller i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1990/91:90,&lt;br&gt;bet. 1990/91 :JoU30, rskr. 1990/91:338) att en avveckling skall ske senast&lt;br&gt;till år 2000. Kloralkaliindustrin arbetar efter en awecklingsplan med&lt;br&gt;sikte på avveckling av kvicksilveranvändningen senast till år 2010.&lt;br&gt;Regeringen bedömer mot denna bakgrund att avvecklingen av kvick-&lt;br&gt;silveranvändningen med angivna undantag bör kunna ske med inriktning&lt;br&gt;på år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Introduktion av nya alternativ till kvicksilver bör emellertid inte&lt;br&gt;komma till stånd med mindre än att de kontrollerats och befunnits&lt;br&gt;godtagbara från miljö- och hälsosynpunkt. Regeringen pekar på att det&lt;br&gt;också är viktigt att lägga fest hur sådana ersättningsprodukter skall&lt;br&gt;omhändertas när de kasseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket att&lt;br&gt;följa hur arbetet med att avveckla kvicksilveranvändningen fortgår och&lt;br&gt;att hålla regeringen underrättad därom samt att vid behov föreslå&lt;br&gt;åtgärder. Regeringen avser att ge Kemikalieinspektionen och Naturvårds-&lt;br&gt;verket i uppdrag att till den 1 juli 1996 och 1 juli 1998 till regeringen&lt;br&gt;redovisa hur avvecklingen fortgår. Om en avveckling av kvicksilver-&lt;br&gt;användningen inte kommer till stånd kommer regeringen att överväga att&lt;br&gt;införa förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amalgam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I amalgam for tandvårdsbruk ingår kvicksilver med 50 %. Enligt uppgift&lt;br&gt;finns för närvarande stora lager av amalgam inom folktandvården&lt;br&gt;eftersom förbrukningen minskat påtagligt under senare tid. Det är därför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte möjligt att med ledning av försäljningen av amalgam under senare Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;år dra slutsatser om den faktiska användningen av amalgam vid fyllnads-&lt;br&gt;terapi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt i Sverige beräknas mängden upplagrad amalgam i tänder för&lt;br&gt;närvarande vara 40-60 ton. Denna kvicksilvermängd kan förr eller&lt;br&gt;senare komma ut i miljön genom utsläpp från krematoriema eller genom&lt;br&gt;avfall från tandvårdsmottagningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanlagt beräknas ca 300 kg kvicksilver per år släppas ut från de&lt;br&gt;svenska krematoriema. Som regeringen har framhållit i andra samman-&lt;br&gt;hang, senast i propositionen 1993/94:110 Bättre kontroll över miljöfarligt&lt;br&gt;avfall ankommer det på Naturvårdsverket att tillsammans med berörda&lt;br&gt;organisationer och kommunerna verka för att erforderlig kvicksilver-&lt;br&gt;rening vid krematoriema kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsläppen av amalgam till avloppsvatten från tandvård och läckage&lt;br&gt;från amalgam i tänder uppskattas av Naturvårdsverket till mellan 300 och&lt;br&gt;450 kg per år. Beträffande omhändertagandet av amalgamavfall från&lt;br&gt;tandvårdsmottagningar finns riktlinjer utarbetade av Naturvårdsverket i&lt;br&gt;samråd med Landstingsförbundet, Sveriges Tandläkarförbund och Svensk&lt;br&gt;DentalbranschfÖrening. Riktlinjerna innebär att allt kvicksilverhaltigt&lt;br&gt;avfall skall samlas in separat för särskilt omhändertagande. Vidare skall&lt;br&gt;vårdplatserna vara utrustade med amalgamavskiljare med en avskiljnings-&lt;br&gt;grad på ca 95 %. Naturvårdsverket har dessutom i s.k. branschfaktablad&lt;br&gt;utformat särskild information till tandvårdskliniker och kommuner om&lt;br&gt;bl.a. amalgamavskiljare. Regeringen vill i detta sammanhang omnämna&lt;br&gt;det projekt som bedrivs av landstinget i Uppsala län med syfte att se över&lt;br&gt;de metoder som finns för att minska kvicksilverutsläppen till luft och&lt;br&gt;vatten från tandkliniker. Vidare kan nämnas om de studier som, mot&lt;br&gt;bakgrund av pågående forskning inom naturvetenskap, medicin och&lt;br&gt;miljövård, bedrivs inom Metallbiologiskt centrum i Uppsala om metallers&lt;br&gt;biologi, bl.a. kvicksilver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens förslag: En stegvis avveckling av amalgam föreslås&lt;br&gt;baserad på olika patientåldrar. För barn- och ungdomar föreslås en&lt;br&gt;successiv avveckling som skall vara avslutad den 1 juli 1995. För vuxna&lt;br&gt;patienter anser Socialstyrelsen att användningen av amalgam bör upphöra&lt;br&gt;fr.o.m. år 1997. Enligt Socialstyrelsen bör ett förnyat beslutsunderlag tas&lt;br&gt;fram under år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstansernas synpunkter: Flertalet remissinstanser delar&lt;br&gt;utredningens förslag till awecklingsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Användningen av amalgam inom&lt;br&gt;tandvården har minskat kraftigt under senare år. Andelen amalgam-&lt;br&gt;fyllningar av samtliga fyllningar för vuxna i privattandvården minskade&lt;br&gt;från ca 60 % år 1985 till ca 30 % år 1991. Antalet amalgamfyllningar&lt;br&gt;för vuxna i privattandvården och folktandvården minskade med ca 30 %&lt;br&gt;mellan åren 1991 och 1993. Av alla vuxna patienter som fått konserve-&lt;br&gt;rande behandling vid Kalmar läns landsting uppgick andelen patienter&lt;br&gt;som fått amalgamfyIlningar till ca 30 % år 1993. Andelen amalgam-&lt;br&gt;fyllningar utförda på barn minskade från 40 % år 1989 till drygt 20 %&lt;br&gt;år 1991 i Kalmar läns landsting medan antalet barn som fått amalgam- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fyllningar i samma landsting minskade med ca 50 % mellan åren 1992&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fem huvudmannaområden har till Socialstyrelsen angivit att de avser&lt;br&gt;att upphöra med amalgam i barn- och ungdomstandvården. Ytterligare&lt;br&gt;huvudmän planerar enligt vad regeringen erfarit motsvarande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i en skrivelse den 27 december 1993 på en&lt;br&gt;förfrågan från Sveriges Tandläkarförbund konstaterat att huvudmännen&lt;br&gt;inte kan förbjuda tandläkare att använda vissa behandlingsmetoder.&lt;br&gt;Tandvårdshuvudmännen kan dock enligt skrivelsen besluta att inte&lt;br&gt;använda amalgam vid folktandvårdsklinikema av miljöskäl. Dessutom&lt;br&gt;kan tandvårdshuvudmännen i de avtal som skrivs med privatpraktiserande&lt;br&gt;tandläkare som en förutsättning för avtalets giltighet ange att amalgam&lt;br&gt;inte får användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ofta återkommande synpunkt i remissyttrandena är att det i dag inte&lt;br&gt;finns tillräckligt utvecklade alternativ till amalgam och som dessutom inte&lt;br&gt;innebär betydligt högre kostnader för patienten. En annan synpunkt är att&lt;br&gt;det i vissa fall inte heller är tillräckligt dokumenterat att alternativen i sig&lt;br&gt;är riskfria ur hälsosynpunkt. Nu tillgängliga alternativ till amalgam&lt;br&gt;utvecklas och förbättras kontinuerligt. Detta innebär enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning att de bör kunna användas i ökande utsträckning. I takt med&lt;br&gt;en ökad användning kan kostnaden för vissa av dessa material också&lt;br&gt;förväntas minska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller hälsorisker med nya material erinrar regeringen i detta&lt;br&gt;sammanhang om den nya lag om medicintekniska produkter som har&lt;br&gt;införts i Sverige fr.o.m. den 1 juli 1993. För dentala material gäller, i&lt;br&gt;överensstämmelse med motsvarande direktiv inom EG, att närmare&lt;br&gt;föreskrifter kommer att utfärdas senast till den 1 januari 1995. Detta&lt;br&gt;kommer för dentala material att i allmänhet innebära krav på certifiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande sker en spontan mycket kraftig minskning av amalgam-&lt;br&gt;användningen. Så gott som samtliga tand vårdshuvudmän tillstyrker en&lt;br&gt;avveckling av amalgam inom barn- och ungdomstandvården. Regeringen&lt;br&gt;avser att ta upp överläggningar med företrädare för tandvårdshuvud-&lt;br&gt;männen om en avveckling av amalgamet inom barn- och ungdoms-&lt;br&gt;tandvården fr.o.m. den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller vuxentandvården anser regeringen att användningen av&lt;br&gt;amalgam bör upphöra så snart som möjligt dock senast till år 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen betonar vikten av att samtliga vårdgivare och andra&lt;br&gt;berörda organ inom tandvården medverkar i att åstadkomma en så snar&lt;br&gt;avveckling av amalgam som möjligt. Det är även betydelsefullt för alla&lt;br&gt;berörda organ att uppmärksamma den internationella utvecklingen vad&lt;br&gt;gäller avvecklingen av amalgam och utvecklingen av alternativa&lt;br&gt;ersättningsmaterial. Det ankommer på Socialstyrelsen och Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen att noga följa detta begränsningsarbete och att hålla&lt;br&gt;regeringen underrättad om utvecklingen samt att vid behov föreslå&lt;br&gt;åtgärder. Regeringen avser att ge Kemikalieinspektionen i uppdrag att i&lt;br&gt;samråd med Socialstyrelsen senast den 1 juli 1996 till regeringen&lt;br&gt;redovisa en utvärdering av hur avvecklingen av amalgam fortgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har angivit att det finns ett behov av en ökad satsning&lt;br&gt;på utbildning om tandfyllningsmaterial såväl inom grundutbildningen som&lt;br&gt;efterutbildningen av tandvårdspersonal. Samtliga remissinstanser, utom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en, som har berört utredningens förslag i denna del är ense om att en Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;avveckling av amalgam som tandfyllningsmaterial kommer att leda till ett&lt;br&gt;ökat behov av utbildning. Utbildningen bör avse såväl materialkunskap&lt;br&gt;som handhavandet av alternativa fyllningsmaterial. Odontologiska&lt;br&gt;fakulteten i Göteborg anser t.ex. att det krävs en förbättrad utbildning i&lt;br&gt;ämnesområdet dentala biomaterial och fyllningsterapi och föreslår att de&lt;br&gt;nuvarande teknologiavdelningama i Sverige omstruktureras så att deras&lt;br&gt;huvudinriktning blir att undervisa i ämnet odontologisk materialveten-&lt;br&gt;skap. Detta är enligt fakulteten nödvändigt för att svensk odontologi&lt;br&gt;också i framtiden skall kunna följa med i utvecklingen inom dental&lt;br&gt;materialkunskap på en internationell nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag att diskutera med&lt;br&gt;företrädare för de odontologiska fakulteterna om hur en förstärkning av&lt;br&gt;kunskaperna om dentala biomaterial i grundutbildningen skall kunna ske.&lt;br&gt;Frågan om en ökad satsning på materialkunskap och kunskap om tekniker&lt;br&gt;vid behandling med alternativa material i efterutbildningen kommer att&lt;br&gt;behandlas av den samordningsdelegation som regeringen har tillkallat&lt;br&gt;med anledning av det av regeringen föreslagna förändrade ersättnings-&lt;br&gt;systemet för vuxna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2.3 Bly&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande används i Sverige ca 34 000 ton bly per år, fördelat på&lt;br&gt;ett stort antal användningsområden. Den största kvantiteten, 22 000 ton,&lt;br&gt;går till blyackumulatorer. Världsproduktionen av blymetall uppgick år&lt;br&gt;1990 till ca 5,7 miljoner ton. Drygt hälften utgjordes av återvunnet bly.&lt;br&gt;Sverige är nettoexportör av bly.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade år 1991 (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91 :JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338) att användningen av bly på sikt bör avvecklas genom&lt;br&gt;i huvudsak frivilliga åtgärder. I enlighet med de konventioner Sverige&lt;br&gt;anslutit sig till har riksdagen lagt fast målet att Sveriges utsläpp av bly&lt;br&gt;skall minskas med 70 % räknat över tidsperioden 1985-1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningen om motorbensin (1985:838) har regeringen förbjudit&lt;br&gt;tillverkning, import och yrkesmässig överlåtelsee av blyad bensin.&lt;br&gt;Genom förordningens övergångsbestämmelser har det dock varit möjligt&lt;br&gt;att under vissa förutsättningar fortsätta med såväl tillverkning och import&lt;br&gt;som yrkesmässig överlåtelse. För att stimulera till användning av oblyad&lt;br&gt;bensin har blyad bensin påförts en högre skatt än oblyad. Utvecklingen&lt;br&gt;de senaste åren har varit mycket positiv och försäljningen av blyad&lt;br&gt;bensin har minskat högst påtagligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att få till stånd en total övergång till oblyad bensin kommer&lt;br&gt;regeringen under år 1994 efter genomförd notifieringsprocess att ändra&lt;br&gt;förordningen om motorbensin så att de nu gällande övergångsbestämmel-&lt;br&gt;serna ersätts av ett krav på undantagsregler för i förordningen särskilt&lt;br&gt;angivna fall. Regeringen bedömer att den kvarvarande försäljningen av&lt;br&gt;blyad bensin därmed helt kommer att upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills vidtagna åtgärder inom industri och vad gäller biltrafikens&lt;br&gt;utsläpp har medfört att utsläppen av bly till luft och vatten kunnat&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reduceras avsevärt mellan år 1985 och år 1990. Genomförda och Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;planerade åtgärder väntas medföra att de totala utsläppen av bly till luft&lt;br&gt;och vatten under hela perioden 1985-1995 kommer att minska med 85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;%.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar att arbetet med att begränsa blyanvändningen&lt;br&gt;nu har fått ökad hastighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa användningsområden har dock otillräcklig kunskap om och&lt;br&gt;brist på alternativa material hämmat blyavvecklingen. I och med att&lt;br&gt;användning och alternativ m.m. nu har kartlagts av myndigheterna i&lt;br&gt;samarbete med berörda branscher har nödvändiga förutsättningar erhållits&lt;br&gt;för att det praktiska avvecklingsarbetet skall kunna ökas. Regeringen har&lt;br&gt;erfarit att myndigheterna avser att ytterligare verka för utveckling av&lt;br&gt;alternativ till blyet samt följa det fortsatta avvecklingsarbetet av&lt;br&gt;blyanvändning. Det finns emellertid områden där det med dagens&lt;br&gt;kunskap inte erbjuds möjliga alternativ eller där sådana alternativ bedöms&lt;br&gt;ta lång tid att utveckla, t.ex. bly i brons, i bildskärmsglas och för&lt;br&gt;strålskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts bedrivs internationellt arbete vad gäller frågor om&lt;br&gt;blyavveckling, bl.a. inom OECD.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den internationella utvecklingen av blypriset har under 1980- och&lt;br&gt;1990-talet varit negativ. Detta har inneburit att insamling och återvinning&lt;br&gt;inte varit företagsekonomiskt lönsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att säkerställa en hög insamling av blybatterier i Sverige utgår&lt;br&gt;en miljöavgift på alla blybatterier som tillverkas eller importeras.&lt;br&gt;Avgiften finansierar kostnaderna för information, insamling och slutligt&lt;br&gt;omhändertagande av blybatterierna. Det finns ett fungerande system for&lt;br&gt;insamling av uttjänta blybatterier i Sverige och insamlingen har nått en&lt;br&gt;hög nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för Nordiska ministerrådets miljösamarbete har en ad hoc&lt;br&gt;grupp med avfellsexperter enats om att föreslå en gemensam nordisk&lt;br&gt;policy för att få till stånd en samordning av Danmarks, Finlands, Norges&lt;br&gt;och Sveriges insamlings- och återvinningsssystem för uttjänta batterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade år 1991 (prop. 1990/91:90, bet. 1990/91 :JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:338) att överenskommelser skall ske om frivillig övergång&lt;br&gt;från blyhagel till hagel som inte är milj oferliga samt att en snabb&lt;br&gt;övergång bör ske vad gäller jakt i våtmarker och andra känsliga&lt;br&gt;områden. Riksdagen uttalade att övergången i sin helhet bör vara&lt;br&gt;genomförd i början av 2000-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erfer att omställning till alternativa hagel fortfarande är av&lt;br&gt;ringa omfattning. Genom insatser från Kemikalieinspektionen finns&lt;br&gt;emellertid frivilliga åtaganden från jägar- och sportskytteorganisationer&lt;br&gt;om omställningsåtgärder. Dessa åtaganden leder olika långt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jägareförbunden har gjort utfästelser som bl.a. innebär att övergång&lt;br&gt;till alternativa hagel vid all våtmarksjakt bör vara genomförd till den 1&lt;br&gt;juli 1994. De innebär vidare en övergång till alternativa hagel vid&lt;br&gt;övningsskytte samt vid allt tävlingsskytte i jägareförbundens regi från&lt;br&gt;jaktskyttesäsongen år 1995. Skjutprov med jämhagel kommer att införas&lt;br&gt;vid jägareexamen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sportskytteförbundet har åtagit sig att bl.a. bedriva fortsatt arbetet för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergång till alternativa hagel genom att verka internationellt för en Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;förändring av det olympiska reglementet. Förbundet har vidare åtagit sig&lt;br&gt;att verka för att blyhagel inte används vid sportskytte efter den 1&lt;br&gt;september 2004 i skyttegrenar på det olympiska programmet och efter&lt;br&gt;den 1 september 2000 i övriga grenar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen betonar vikten av att övergång till alternativa hagel sker&lt;br&gt;vid våtmarksjakt. Regeringen har också erfarit att Naturvårdsverket avser&lt;br&gt;att inom kort meddela förbud mot användning av blyhagel inom vissa&lt;br&gt;särskilt känsliga våtmarksområden. Förbudet avses träda i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) finansierar två projekt&lt;br&gt;i syfte att minska blyanvändningen i ammunition. Det ena projektet syftar&lt;br&gt;till att finna ersättning för blyhagel främst för sportskyttet medan det&lt;br&gt;andra avser ersättning av mantlade blykulor med mjukjämskulor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnda åtgärder, ett successivt utbyte av vapenbeståndet samt&lt;br&gt;utvecklandet av nya alternativa hagelmaterial bör enligt regeringens&lt;br&gt;mening kunna leda till att en övergång från blyhagel till alternativa hagel&lt;br&gt;vid jakt till övervägande del skett till år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av användning av bly som sänke vid fiske är stor. Stora&lt;br&gt;mängder bly sprids genom detta, särskilt i strömmande vatten, och tas&lt;br&gt;upp av fåglar. Regeringen har erfarit att Kemikalieinspektionen avser att&lt;br&gt;ta initiativ för att uppmuntra till utveckling av alternativ till bly för såväl&lt;br&gt;fritids- som yrkesfiske bl.a. genom kontakter med NUTEK. Regeringen&lt;br&gt;betonar vikten av att alternativa material snarast används istället för bly.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar därmed att ett begränsningsarbete som ligger&lt;br&gt;väl i linje med riksdagens beslut om begränsning av blyanvändningen&lt;br&gt;genom frivilliga åtgärder nu bedrivs. Det föreligger därmed för&lt;br&gt;närvarande inte behov av särskilda statliga åtgärder för det fortsatta&lt;br&gt;avvecklingsarbetet. Det ankommer på Kemikalieinspektionen och&lt;br&gt;Naturvårdsverket att i samråd med berörda intressenter följa utvecklingen&lt;br&gt;såväl nationellt som internationellt, hålla regeringen underrättad därom&lt;br&gt;och vid behov föreslå eventuella åtgärder rörande det fortsatta be-&lt;br&gt;gränsningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Riskbegränsning bekämpningsmedel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Insatserna för förhandsgranskning av&lt;br&gt;biocider och biologiska bekämpningsmedel bör få ökad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationellt samarbete bör få ökad betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens fördjupade anslagsframställning: Överens-&lt;br&gt;stämmer med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I det fortsatta riskbegränsning-&lt;br&gt;arbetet avseende bekämpningsmedel kommer tyngdpunkten förskjutas&lt;br&gt;successivt de närmaste åren i takt med att halveringsprogrammets mål&lt;br&gt;börjar nås. Förhandsgranskning av biocider och biologiska bekämpnings-&lt;br&gt;medel får ökad omfattning. Riskbegränsningsarbetet bör drivas i fortsatt,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intensiv samverkan internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.1 Biocider&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ämne som har en biocid verkan angriper eller förhindrar växt av&lt;br&gt;levande organismer. Till biocider som i dag förhandsgranskas enligt&lt;br&gt;förordningen (1985:83) om bekämpningsmedel hör träskyddsmedel,&lt;br&gt;slembekämpningsmedel och antifoulingprodukter, huvudsakligen&lt;br&gt;båtbottenfärger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU bereds for närvarande ett förslag till biociddirektiv. I&lt;br&gt;förslaget ingår krav på förhandsgranskning av biocider som i dag inte&lt;br&gt;förhandsgranskas i Sverige. Hit hör kylvattenkemikalier, desinfektions-&lt;br&gt;medel och konserveringsmedel. I dag finns drygt 800 sådana produkter&lt;br&gt;på den svenska marknaden som inte förhandsgranskats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt preliminära uppskattningar av Kemikalieinspektionen kan ett&lt;br&gt;sådant direktiv, vid ett eventuellt svenskt medlemskap i EU eller i fall att&lt;br&gt;direktivet kommer att omfattas av EES-avtalet, innebära att ytterligare ca&lt;br&gt;50-70 nya verksamma ämnen måste förhandsgranskas. Detta delvis nya&lt;br&gt;verksamhetsområde kräver ökade insatser av inspektionen dels i det&lt;br&gt;konkreta utvärderingsarbetet, dels i form av t.ex. informations- och&lt;br&gt;utbildningsinsatser till olika användare samt ett ökat deltagande i&lt;br&gt;internationella fora. Det kan förväntas att många av de nya foretag och&lt;br&gt;branscher som kommer att omfattas av direktiven i dag inte har&lt;br&gt;erfarenhet av Kemikalieinspektionens förhandsgranskning, vilket för både&lt;br&gt;företagen och inspektionen kan medföra betydande merarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Träskyddsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Träskyddsmedel för tryckimpregnering av virke motsvarar numera ca 75&lt;br&gt;% av den totala konsumtionen av bekämpningsmedel inom Sverige. En&lt;br&gt;väsentligt minskad användning av miljö- och hälsoskadliga bekämpnings-&lt;br&gt;medel förutsätter därför t.ex. att medel och metoder för rötskydd av&lt;br&gt;virke förändras. Dessutom måste de stora mängder virke som har&lt;br&gt;behandlats med dessa metoder tas om hand på rätt sätt när de en gång&lt;br&gt;kasseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen behandlade år 1991 bl.a. vissa frågor om träskyddsmedel&lt;br&gt;(prop. 1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338). Riksdagen&lt;br&gt;slog därvid fast att användningen av arsenik- och kromföreningar i&lt;br&gt;träskyddsmedel måste minskas. Riksdagen instämde i regeringens&lt;br&gt;bedömning att effekterna av nya föreskrifter om träskyddsbehandlat virke&lt;br&gt;skulle avvaktas innan särskilda styrmedel sattes in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens föreskrifter om träskyddsbehandlat virke (KIFS&lt;br&gt;1990:10) trädde i kraft den 1 januari 1992. Föreskrifterna innebär&lt;br&gt;kraftiga inskränkningar i användningen av träskyddsbehandlat virke och&lt;br&gt;särskilt för arsenik- och kromimpregnerat virke, eftersom sådant virke&lt;br&gt;tidigare användes på sätt som nu förbjudits. Enligt föreskrifterna får&lt;br&gt;arsenik- och krommedel endast användas när behov av långvarigt skydd&lt;br&gt;föreligger, och då endast i vissa applikationer, t.ex. då virke är nedgrävt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i varaktig kontakt med fuktig mark eller vatten. Krommedel har enligt Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;övergångsbestämmelser fått användas till och med utgången av år 1993&lt;br&gt;för användning ovan mark.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har genom olika tillsynsåtgärder bl.a.&lt;br&gt;samverkan med kommuner följt upp efterlevnaden av föreskrifterna.&lt;br&gt;Vidare har Kemikalieinspektionen tillsammans med branschorganisationer&lt;br&gt;vidtagit informationsinsatser riktade såväl till impregnerare och försäljare&lt;br&gt;av tryckimpregnerat trä som till konsumenter. Åtgärderna har lett till&lt;br&gt;ökade tillsynsaktiviteter från kommunernas sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Kemikalieinspektionens redovisning framgår bl.a. att användningen&lt;br&gt;av arsenik- och kromföreningar i träskyddsmedel har minskat betydligt&lt;br&gt;under de senaste fem åren. De strängare reglerna har vidare påskyndat&lt;br&gt;utvecklingen av nya och från miljö- och hälsosynpunkt mindre skadliga&lt;br&gt;medel. Detta gäller dock hittills huvudsakligen medel avsedda för&lt;br&gt;behandling av virke som skall användas ovan mark utomhus, men även&lt;br&gt;medel för användning i markkontakt har godkänts sedan träskyddsföre-&lt;br&gt;skriftema trädde i kraft. Det är viktigt att de nya medlen får genomslag&lt;br&gt;på marknaden som ersättningsmedel för arsenik- och krommedel.&lt;br&gt;Sannolikt dröjer det längre innan krom- och arsenikmedlen helt kan&lt;br&gt;ersättas för skydd av träkonstruktioner som skall användas i mark eller&lt;br&gt;under vatten och behöver ett extra långvarigt skydd, beroende på&lt;br&gt;tidskrävande funktionsundersökning och testning. Regeringen konstaterar&lt;br&gt;emellertid att Kemikalieinspektionens föreskrifter hittills synes ha&lt;br&gt;resulterat i en minskad användning av de från miljösynpunkt farliga&lt;br&gt;arsenik- och krommedlen. Användningen av krommedel har emellertid&lt;br&gt;inte minskat lika mycket som arsenikmedlen, beroende på att krom-&lt;br&gt;behandlat virke, som ovan nämnts, under 1993 fått användas i större&lt;br&gt;omfattning än arsenikbehandlat. Regeringen betonar vikten av att&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen och övriga tillsynsmyndigheter noga följer att den&lt;br&gt;förväntade minskningen av krommedelsanvändningen inte leder till en&lt;br&gt;ökad användning av de billigare arsenikmedlen för behandling av virke&lt;br&gt;för undermarkanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreosotanvändningen har ökat något sedan år 1989, delvis till följd av&lt;br&gt;ökad kreosotimpregnering av ledningsstolpar. Regeringen har emellertid&lt;br&gt;erfarit att en kreosotolja nu utvecklats där vissa fraktioner av de&lt;br&gt;farligaste ämnena avlägsnats utan att medlets träskyddseffektivitet&lt;br&gt;synbarligen har minskat. Kreosotanvändningen kan därigenom på sikt&lt;br&gt;göras mindre skadlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ta hand om träskyddsbehandlat virke sedan det kasserats krävs&lt;br&gt;särskilda metoder och rutiner for att inte skadliga ämnen skall komma ut&lt;br&gt;i miljön. I dag saknar emellertid kommunerna i allmänhet rutiner för att&lt;br&gt;på ett miljöriktigt sätt omhänderta uttjänt träskyddsbehandlat virke. Vid&lt;br&gt;renovering eller sanering som omfattar träskyddsmedelbehandlat virke&lt;br&gt;bör sådant virke slutligt omhändertas på ett miljöriktigt sätt. Regeringen&lt;br&gt;har erfarit att Statens naturvårdsverk för närvarande förbereder informa-&lt;br&gt;tion till användare av träskyddsbehandlat virke, med rekommendationer&lt;br&gt;om hur det skall handhas då det tjänat ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl inom Sverige som internationellt bedrivs forskningsinsatser dels &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att få fram träskyddsmedel för industriell tryckimpregnering med från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljösynpunkt bättre egenskaper, dels för att förbättra träets beständighet. Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har erfarit att Kemikalieinspektionen nyligen har gjort en&lt;br&gt;genomgång av samtliga träskyddsmedel efter ansökan om fortsatt&lt;br&gt;godkännande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att utvecklingen mot nya träskyddsmedel fortsätter.&lt;br&gt;Regeringen anser emellertid att det är för tidigt att dra någon slutsats om&lt;br&gt;behov av särskilda statliga styrmedel för att få fram nya träskyddsmedel.&lt;br&gt;Det ankommer emellertid på Kemikalieinspektionen att noga följa&lt;br&gt;utvecklingen, hålla regeringen underättad därom samt vid behov föreslå&lt;br&gt;ytterligare åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.2 Biologiska bekämpningsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid biologisk bekämpning används predatorer, parasitoider eller andra&lt;br&gt;organismer som lever på eller på annat sätt konkurrerar ut skade-&lt;br&gt;organismer. Biologiska bekämpningsmedel är till skillnad från kemiska&lt;br&gt;bekämpningsmedel i allmänhet mycket specifika, dvs. de angriper enbart&lt;br&gt;skadeorganismen och inte andra organismer i ekosystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta kemiska bekämpningsmedel medför i större eller mindre&lt;br&gt;omfattning miljöproblem eftersom de ofta har lång nedbrytningstid, kan&lt;br&gt;transporteras från behandlingsområdet till omgivande miljö samt döda&lt;br&gt;andra organismer än avsedda skadeinsekter. Kemiska bekämpningsmedel&lt;br&gt;har ofta hälsofarliga egenskaper. En övergång till biologiska bekämp-&lt;br&gt;ningsmedel är önskvärd på flera områden i de fåll de utgör mindre risker&lt;br&gt;för människor och miljö. I dag används de i enbart ringa omfattning och&lt;br&gt;huvudsakligen i växthusodling eller altemativodling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biologiska bekämpningsmedel prövas enligt förordningen (1991:1288)&lt;br&gt;om förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen har att finansiera sitt arbete med detta genom avgifter.&lt;br&gt;Förslag från Kemikalieinspektionen finns att avgift på biologiska&lt;br&gt;bekämpningsmedel tas ut i form av anmälningsavgift samt årlig procent-&lt;br&gt;uell avgift. Det ankommer på Kemikalieinspektionen att besluta härom.&lt;br&gt;Eftersom dokumentationskrav hittills saknas har Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;beslutat att biologiska bekämpningsmedel till utgången av år 1994 får&lt;br&gt;säljas och användas i Sverige efter dispens från inspektionen. Inspektion-&lt;br&gt;en har dock nyligen utarbetat förslag till föreskrifter om godkännande.&lt;br&gt;Samarbete har skett med ansvariga myndigheter i Danmark, som är s.k.&lt;br&gt;lead country för detta arbete inom EU. Kemikalieinspektionen anser att&lt;br&gt;arbetet med förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel härmed&lt;br&gt;kommer kunna påbörjas snarast. Med tanke på den ännu mycket&lt;br&gt;begränsade marknaden och det låga försäljningsvärdet för biologiska&lt;br&gt;bekämpningsmedel bedömer Kemikalieinspektionen dock att inspektion-&lt;br&gt;ens kostnader för denna verksamhet inte kommer att kunna täckas av&lt;br&gt;avgifterna. Inspektionen menar att ett eventuellt underskott under en&lt;br&gt;övergångsperiod bör kunna täckas inom ramen för det nya ramanslag&lt;br&gt;som inspektionen föreslår skall ersätta det nuvarande reservationsanslaget&lt;br&gt;B9. Särskilda projekt inom bekämpningsmedelskontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner att halveringsprogrammet genererat en stor kunskap &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;58&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om riskbegränsningsarbete inom bekämpningsmedelsområdet, och det är Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;viktigt för det fortsatta kemikaliekontrollarbetet att utnyttja denna&lt;br&gt;kompetens. Halveringsprogrammet skall vara avslutat till &amp;quot;strax efter&lt;br&gt;mitten av 1990-talet&amp;quot; men arbetet med riskbegränsning på både bekämp-&lt;br&gt;ningsmedels- och övriga kemikalieområden måste fortsätta med kraft. En&lt;br&gt;successiv omprioritering av verksamheten är dock naturlig. Regeringen&lt;br&gt;återkommer till denna fråga i följande avsnitt och i avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3.3 Bekämpningsmedelsanvändningen inom jordbruket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen, Statens naturvårdsverk och Jordbruksverket&lt;br&gt;arbetar inom det s.k. halveringsprogrammet med att minska hälso- och&lt;br&gt;miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruk. Här&lt;br&gt;berörs främst frågor om riskerna för den yttre miljön, arbetsmiljön samt&lt;br&gt;risker för människan förknippade med exponering via födan. Ett av&lt;br&gt;delmålen för programmet är att till strax efter mitten av 1990-talet&lt;br&gt;minska användningen av bekämpningsmedel, räknat i aktiv substans, med&lt;br&gt;75 % jämfört med den genomsnsittliga användningen under perioden&lt;br&gt;1981-1985 (prop. 1987/88:128, bet. 1987/88 :JoU24, rskr. 1987/88:374;&lt;br&gt;prop. 1989/90:146, bet. 1989/90:JoU25, rskr. 1989/90:327). En rad&lt;br&gt;olika åtgärder har vidtagits for att nå dessa mål, vilket har redogjorts för&lt;br&gt;i avsnitt 3.2.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från programmet är goda och riskerna bedöms enligt&lt;br&gt;myndigheterna ha kunnat minskas genom vidtagna åtgärder. Till dags&lt;br&gt;dato har minskningen av användningen nått 65 %. Arbete kvarstår dock&lt;br&gt;för att ytterligare minska risker och användning i enlighet med av&lt;br&gt;riksdagen uppställt mål. Detta gäller särskilt vissa bekämpningsmedel&lt;br&gt;inom potatisodlingen vilka bör avvecklas med hänsyn till hälso- och&lt;br&gt;miljörisker förknippade med användningen av dessa medel. Ytterligare&lt;br&gt;behov av minskad risk och användning föreligger på andra områden,&lt;br&gt;exempelvis vid ogräsbekämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheterna anför att möjligheter till minskning av riskerna och&lt;br&gt;användningen föreligger genom bl.a. ytterligare dosanpassning och&lt;br&gt;genom förbättring av den behovsanpassade bekämpningen av skade-&lt;br&gt;görare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att nå en bättre internationell samordning av åtgärder&lt;br&gt;för minskade risker av bekämpningsmedel. Inom OECD har bl.a.&lt;br&gt;initierats arbete inom detta område, i vilket Kemikalieinspektionen deltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner det angeläget att arbetet med att reducera risker med&lt;br&gt;och användning av bekämpningsmedel inom jordbruksområdet fortsätter&lt;br&gt;i den riktning som nu sker samt att utvecklingen av bekämpningsmedels-&lt;br&gt;användningen inom jordbruket följs. Det ankommer på myndigheterna att&lt;br&gt;vid slutrapporteringen av halveringsprogrammet redovisa behov och&lt;br&gt;åtgärder för en ytterligare reduktion av riskerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Tillsyn och vägledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Kemikalieinspektionens väglednings- och&lt;br&gt;informationsarbete till kommuner bör ökas. Inspektionen bör ta&lt;br&gt;initiativ till att också små företag får tillgång till stöd och vägled-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens fördjupade anslagsframställning: Överens-&lt;br&gt;stämmer i huvudsak med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Kemikalieinspektionen skall&lt;br&gt;enligt LKP utöva tillsyn över tillverkare, importörer och leverantörer av&lt;br&gt;kemiska produkter. Detta görs bl.a. genom företagsinspektioner där&lt;br&gt;företagens kemikaliekontrollarbete granskas. Kemikalieinspektionen har&lt;br&gt;i denna del bl.a. genomfört inspektionsprojekt baserade på produkttyp,&lt;br&gt;t.ex. färger, bilvårdsprodukter och rengöringsmedel. Inspektionen kan i&lt;br&gt;sitt arbete ställa krav på utbyte av särskilt farliga ämnen och på&lt;br&gt;förbättrad produktinformation. Också brister i kompetens och organisa-&lt;br&gt;tion kan påtalas vid behov. Inspektionens krav leder till att företagen&lt;br&gt;måste ta fram bättre uppgifter om sina produkter vad gäller innehåll och&lt;br&gt;hälso- och miljöeffekter. Inspektionsverksamheten, liksom detaljkrav,&lt;br&gt;syftar också till att få tillverkare och importörer att öka sin kompetens så&lt;br&gt;att de kan fylla sina uppgifter enligt lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen bedriver dessutom ett omfettande informations- och&lt;br&gt;vägledningsarbete till lokala och regionala miljömyndigheter vars&lt;br&gt;aktiviteter på området fått en ökad betydelse i arbetet med att uppfylla&lt;br&gt;målen i Agenda 21 och att nå en kretsloppsanpassad samhällsutveckling.&lt;br&gt;Detta arbete syftar till att tydliggöra LKP:s tillämpningsområde, visa på&lt;br&gt;möjligheter i tillsynen och ge faktaunderlag och råd i övrigt. Många&lt;br&gt;kommuner är dessutom stora inköpare vilket gör att de som konsumenter&lt;br&gt;och användare i hög grad kan påverka handelns produktsortiment och&lt;br&gt;-utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har tillsammans med Naturvårdsverket utarbetat&lt;br&gt;ett material - Vägledningspärmen - för lokal tillsyn enligt LKP. Pärmen&lt;br&gt;distribuerades första gången år 1989 och har därefter reviderats ett antal&lt;br&gt;gånger. Inspektionen tar dessutom som stöd till miljömyndigheter fram&lt;br&gt;faktablad om bekämpningsmedel och andra kemiska ämnen med uppgifter&lt;br&gt;om toxikologiska och ekotoxikologiska egenskaper. Konkret vägledning&lt;br&gt;i vissa tillsynsfrågor har tagits fram t.ex. för kontroll av reglerna om&lt;br&gt;träskyddsbehandlat virke och klorerade lösningsmedel samt för tillsyn i&lt;br&gt;detaljhandeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen har även deltagit i utbildningsaktiviteter riktade till bl.a.&lt;br&gt;kommunala nämnder som har ansvar för miljö- och hälsoskyddsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att såväl tillsyns- som vägledningsverksamheten&lt;br&gt;i stort fungerar bra. Inspektionsverksamheten torde bl.a. ha lett till att&lt;br&gt;insikterna om vikten av en ansvarsfull kemikaliehantering ökar hos&lt;br&gt;företag och branscher. Också hos lokala och regionala miljömyndigheter&lt;br&gt;ökar kunskaperna om kemikalier och hur riskerna med användning av&lt;br&gt;dem kan minimeras liksom om lagstiftningen på området. Fortfarande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan dock finnas ett utökat behov av kunskap och erfarenhetsutbyte om Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;exempelvis substitutionsprincipen och dess tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den svenska kemiindustrin pågår ett aktivt miljöarbete för att&lt;br&gt;främja en säker hantering av kemiska produkter och för att ersätta farliga&lt;br&gt;ämnen med mindre farliga. Regeringen bedömer dock att det hos många&lt;br&gt;små företag, liksom hos större företag med liten kemikaliehantering, kan&lt;br&gt;finnas behov av ökad kunskap om kemikaliekontroll och riskbegränsning.&lt;br&gt;Många av dessa företag är kanske inte branschanknutna vilket gör att de&lt;br&gt;inte deltar i branschvisa program inom området och inte kan få stöd från&lt;br&gt;dessa organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen lät under 1993 Skandinavisk Opinion AB&lt;br&gt;(SKOP) genomföra en attitydundersökning bland 561 slumpvis utvalda&lt;br&gt;tillverkare och importörer ur inspektionens produktregister. Undersök-&lt;br&gt;ningen visade att en stor majoritet - 84 % - av de tillftågade företagen&lt;br&gt;ansåg att kemikaliehanteringen blivit säkrare genom inspektionens arbete.&lt;br&gt;Flera av de tillfrågade företagen ansåg dock att de inte hade någon nytta&lt;br&gt;av den av Kemikalieinspektionen utskickade informationen. Denna&lt;br&gt;uppfattning ökar ju mindre företagen är vilket kan tyda på att de saknar&lt;br&gt;möjlighet att tillgodogöra sig informationen. Detta befäster regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot denna bakgrund att Kemikalieinspektionen som&lt;br&gt;central kemikaliemyndighet bör ta initiativ till att ge bättre vägledning&lt;br&gt;och stöd till små företag verksamma inom kemikalieområdet. Särskilt&lt;br&gt;viktigt är information och utbildning rörande substitutionsprincipen och&lt;br&gt;dess tillämpning. Regeringen avser uppdra åt Kemikalieinspektionen att&lt;br&gt;komma med förslag till hur kunskaps- och kompetensstöd till verksam-&lt;br&gt;heter och små företag inom området bör utformas. I detta arbete måste&lt;br&gt;ett nära samarbete med övriga berörda myndigheter - lokala, regionala&lt;br&gt;och centrala - samt näringsliv ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Substitutionsprincipens tillämpning har på senare år varit föremål för&lt;br&gt;frågor. Kommunerna kan genom information och rådgivning, exempelvis&lt;br&gt;till handel och användare, verka för utbyte av produkter mot mer&lt;br&gt;miljöanpassade. Regeringen anser att detta är en viktig del av kommun-&lt;br&gt;ens miljöarbete för att tillämpa substitutionsprincipen. Från bl.a.&lt;br&gt;kemiindustrins sida har anförts att principen är omöjlig att leva upp till&lt;br&gt;då användare i princip avkrävs att vid varje inköpstillfälle avgöra vilket&lt;br&gt;ämne eller vilken produkt som är mest miljövänlig. Detta förutsätter en&lt;br&gt;kompetens som den vanlige konsumenten eller handlaren rimligen inte&lt;br&gt;kan ha, menar kemiindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussionen visar att behov av kunskap föreligger på många håll, såväl&lt;br&gt;inom industri och handel som hos miljömyndigheter. Kemikalieinspek-&lt;br&gt;tionen har som tidigare uttalats i denna proposition en viktig uppgift att&lt;br&gt;ge vägledning till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erinrar i sammanhanget om det arbete som pågår rörande&lt;br&gt;förslag till miljöbalk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Slam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Åtgärder för att få en slamkvalitet som&lt;br&gt;innebär att slammet kan nyttjas av jordbruket bör vidtas utifrån&lt;br&gt;lokala planer och lokala förutsättningar samt samordnas med de&lt;br&gt;handlingsprogram för en hållbar utveckling som arbetas fram i&lt;br&gt;kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverkets förslag: Överensstämmer i huvudsak med regering-&lt;br&gt;ens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser ansluter sig till&lt;br&gt;Naturvårdsverkets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De växtnäringsämnen som finns&lt;br&gt;i avloppsvatten och senare i slam från kommunala avloppsreningsverk har&lt;br&gt;till stor del sitt ursprung i de livsmedel som konsumeras. För en&lt;br&gt;långsiktigt hållbar utveckling är det önskvärt att kretsloppen av dessa&lt;br&gt;ämnen så långt som möjligt sluts. Växtnäring som förs bort från&lt;br&gt;åkermarken med skörden bör återföras till jordbruket. Detta förutsätter&lt;br&gt;dock att slammet inte innehåller skadliga mängder av föroreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ofrånkomligt att slam innehåller vissa mängder av tungmetaller&lt;br&gt;och organiska miljöskadliga ämnen. Halterna är emellertid generellt sett&lt;br&gt;låga. Tillförsel av metaller till avloppsvatten härrör från dricksvatten,&lt;br&gt;föda, korrosion i fastigheters tappvattensystem, reningsverkens fållnings-&lt;br&gt;kemikalier samt olika industriella verksamheter. Merparten av metallerna&lt;br&gt;fålls sedan ut i slammet och kommer att tillföras marken vid gödsling.&lt;br&gt;Tungmetaller förekommer även naturligt i marken och utgör i någon mån&lt;br&gt;också en källa för ett visst upptag i jord- och skogsbruksmark. Dessa&lt;br&gt;sprids lokalt, regionalt och globalt i miljön. Den totala belastningen från&lt;br&gt;hushåll och industriella källor m.m. i Sverige av kemikalier har dock&lt;br&gt;minskat väsentligt under senare år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening måste hänsyn tas till metallinnehållet i alla&lt;br&gt;de produkter som tillförs marken vid gödsling, kalkning, bekämpning etc.&lt;br&gt;för att jord- och skogsbruksmarken skall kunna skyddas mot en långsiktig&lt;br&gt;upplagring av metaller. Kadmium utgör ett särskilt problem bland de&lt;br&gt;metaller som på olika vägar tillförs jordbruksmarken eftersom det&lt;br&gt;atmosfåriska nedfallet av kadmium är stort, särskilt i de södra delarna av&lt;br&gt;Sverige. Kadmium tillförs också jordbruksmarken via handelsgödsel.&lt;br&gt;Atmosfåriskt nedfall och handelsgödsel är de dominerande tillförsel-&lt;br&gt;vägarna för kadmium till åkermarken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med syfte att minska kadmiumtillförseln införde regeringen den 1&lt;br&gt;januari 1993 gränsvärde för kadmium i handelsgödsel samt den 1 januari&lt;br&gt;1994 en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel. I detta sammanhang&lt;br&gt;kan nämnas att regeringen i propositionen (1993/94:3, bet.&lt;br&gt;1993/94:JoU6, rskr. 1993/94:43) om villkoren för vegetabilieproduktio-&lt;br&gt;nen efter budgetåret 1993/94 aviserat bl.a. att en utvärdering bör ske för&lt;br&gt;att bedöma avgiftens effektivitet. Regeringen avser att ge Jordbruksverk-&lt;br&gt;et, Naturvårdsverket, Livsmedelsverket och Kemikalieinspektionen i&lt;br&gt;uppdrag att i samband med en sådan utvärdering också redovisa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunskapsläget betr, risker förenade med kadmium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att trygga produktionen av livsmedel med acceptabla kadmium-&lt;br&gt;halter bör enligt regeringens mening tillförseln av kadmium till jord-&lt;br&gt;bruksmark på lång sikt totalt sett inte överstiga bortförseln. Det är därför&lt;br&gt;angeläget att ett intensifierat arbete nu kommer till stånd för att minska&lt;br&gt;kadmiumtillförseln till jordbruksmarken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder i syfte att minska tillförseln av metaller till de kommunala&lt;br&gt;avloppsverken har genomförts under lång tid i Sverige. Detta har lett till&lt;br&gt;kraftigt minskade halter av vissa tungmetaller i slammet. Som framgår&lt;br&gt;av Naturvårdsverkets utredning Renare slam - Åtgärder för kommunala&lt;br&gt;avloppsreningsverk har Sverige i ett internationellt perspektiv ett slam&lt;br&gt;som är av mycket hög kvalitet med avseende på halten av metaller och&lt;br&gt;organiska miljöskadliga ämnen. Det finns också strikta miljökrav för&lt;br&gt;spridningen av slam inom det svenska jordbruket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, i likhet med Naturvårdsverket, att utgångspunkter&lt;br&gt;för hur mycket slam som får tillföras jordbruksmarken bör vara den&lt;br&gt;aktuella arealen och grödans fosfor- men även kvävebehov samt en övre&lt;br&gt;gräns för årlig mängd tillförd tungmetall. Regeringen har nyligen i en&lt;br&gt;förordning (1993:1271) om ändring i förordningen (1985:840) om vissa&lt;br&gt;hälso- och miljöfarliga produkter m.m. meddelat föreskrifter om&lt;br&gt;gränsvärden för vissa metaller i avloppsslam som skall överlåtas eller&lt;br&gt;saluhållas för jordbruksändamål. Naturvårdsverket kommer att utfärda&lt;br&gt;föreskrifter för användningen av slam inom jordbruket. Därigenom&lt;br&gt;kommer bl.a. acceptabel årlig tillförsel av metaller via slam till jord-&lt;br&gt;bruksmark att regleras. Regleringen syftar till att få en tillförsel av&lt;br&gt;växtnäringsämnen och metaller via slam som inte är högre än via&lt;br&gt;stallgödsel enligt gällande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget innebär åtgärderna att tillförseln av tungmetaller vid&lt;br&gt;användning av slam på jordbruksmark kommer att sänkas kraftigt på kort&lt;br&gt;sikt. Varje tillförsel till marken av metaller som inte ingår i kretsloppet&lt;br&gt;innebär ett ökat metallinnehåll i marken. Risker kvarstår därför för en&lt;br&gt;långsiktig upplagring av metaller i marken på grund av ett stort&lt;br&gt;atmosfäriskt nedfall av metaller. Regeringen delar därför Naturvårdsverk-&lt;br&gt;ets bedömning att arbetet med att minska metallbelastningen på miljön&lt;br&gt;måste drivas vidare nationellt och internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har erfarit att Naturvårdsverket ändrar i befintligt&lt;br&gt;miljöövervakningssystem för att bättre kunna övervaka bl.a. metalltill-&lt;br&gt;forsel till jordbruksmark. Regeringen anser emellertid inte att det for&lt;br&gt;närvarande föreligger någon risk att metallhalterna i jordbruksmarken,&lt;br&gt;bortsett från kadmium, ökar så att de kommer i närheten av den kritiska&lt;br&gt;nivån för när biologiska effekter i markekosystemet kan påvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomgång av miljörisker för organiska miljöskadliga ämnen visar att&lt;br&gt;det är mycket långlivade föreningar, t.ex. PCB och dioxiner, som måste&lt;br&gt;uppmärksammas. En ökning av halten av sådana ämnen på den mark där&lt;br&gt;slam används bör inte accepteras. Enligt regeringens bedömning utgör&lt;br&gt;detta inget hinder mot möjligheten att använda slam inom jordbruket, sett&lt;br&gt;mot bakgrund av dagens sjunkande och redan låga halter av organiska&lt;br&gt;miljöskadliga ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning for att slam skall kunna nyttjas är att det inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innehåller skadliga halter av ämnen som även i ett långt tidsperspektiv Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;kan ge oönskade effekter på jordbruksmarken eller grödorna eller på&lt;br&gt;annat sätt skapa miljö-eller hälsoproblem. Åtgärder för att minska&lt;br&gt;tillförseln av metaller och organiska miljöskadliga ämnen till avlopps-&lt;br&gt;vattnet krävs således även fortsättningsvis enligt regeringens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder för att få en slamkvalitet som innebär att slammet kan nyttjas&lt;br&gt;av jordbruket bör vidtas utifrån lokala planer och lokala förutsättningar&lt;br&gt;samt samordnas med de handlingsprogram för en hållbar utveckling som&lt;br&gt;arbetas fram i kommunerna. Exempel på insatser i ett sådant åtgärds-&lt;br&gt;program är identifiering av källor till ej önskvärda metaller eller&lt;br&gt;organiska miljöfarliga ämnen, bedömning av kostnaderna för att åtgärda&lt;br&gt;dessa källor samt utformning av åtgärdsplan på basis av sådana uppgifter&lt;br&gt;i samarbete mellan avloppsreningsverkets huvudman och kommunen. Ett&lt;br&gt;åtgärdsprogram kan skapa goda samverkansformer mellan kommunen,&lt;br&gt;näringslivet och intresseorganisationer. Regeringen har erfarit att detta&lt;br&gt;arbetssätt redan används i vissa kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet med åtgärdsprogram för renare slam måste nu gå vidare i alla&lt;br&gt;kommuner. Sådana åtgärdsprogram ger inte bara positiva effekter på&lt;br&gt;slammets kvalitet utan för också med sig en minskad användning av&lt;br&gt;kemikalier i samhället. Det ankommer på Naturvårdsverket att följa detta&lt;br&gt;arbete och hålla regeringen underrättad därom samt att om behov&lt;br&gt;föreligger föreslå ytterligare åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang kan nämnas den ändring i lagen (1970:244) om&lt;br&gt;allmänna vatten- och avloppsanläggningar som riksdagen beslutat om och&lt;br&gt;som redogjorts för tidigare (avsnitt 3.3.1). Genom denna ändring kan&lt;br&gt;huvudmannen ställa villkor på avloppsvattnets beskaffenhet så att&lt;br&gt;slammets omhändertagnade underlättas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Producentansvaret i kretsloppssamhället&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Producentansvar bör tillämpas i en&lt;br&gt;vidare krets än som exemplifierats i kretsloppspropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Föreskrifter om producentansvar&lt;br&gt;har införts från den 1 januari 1994 för vissa förpackningar. Producent-&lt;br&gt;ansvar, med vilket menas att ansvaret för att en vara eller en förpackning&lt;br&gt;insamlas, bortforslas samt tas om hand på ett miljömässigt godtagbart&lt;br&gt;sätt, ligger nu hos producenten av varan eller förpackningen. Regeringen&lt;br&gt;har i renhållningslagen (1979:596) bemyndigats att meddela föreskrifter&lt;br&gt;om producentansvaret. En förordning om producentansvar för retur-&lt;br&gt;papper avses träda i kraft den 1 juli 1994. Vissa erfarenheter har nu&lt;br&gt;vunnits av tillämpningen av producentansvaret. Detta föranleder&lt;br&gt;regeringen att framhålla att bemyndigandet enligt renhållningslagen med&lt;br&gt;all säkerhet måste tillämpas på en större krets än vad som särskilt&lt;br&gt;angivits som exempel i kretsloppspropositionen (prop. 1992/93:180).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Anslagsfrågor och Kemikalieinspektionens&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:163&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;kommande treårsperiod&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens fördjupade anslagsframställning&lt;br&gt;1994/95-1996/97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen hemställer i sin fördjupade anslagsframställning&lt;br&gt;om en ökad resursram bl.a. till följd av det ökande internationella och&lt;br&gt;regionala arbetet. Till följd av den ökande Europaintegrationen redovisas&lt;br&gt;i anslagsframställningen en expansion av verksamheten på kemikalie-&lt;br&gt;området motsvarande 2 000 000 kronor per år under den kommande&lt;br&gt;treårsperioden. De ökade insatserna skall finansieras genom motsvarande&lt;br&gt;ökning av uttaget av kemikalieavgifter. Inspektionen framhåller att det&lt;br&gt;kommer att krävas extra insatser av inspektionen för att inom EG/EES-&lt;br&gt;arbetet lyfta fram substitutionsprincipen, principerna för bekämpnings-&lt;br&gt;medelsprövning och produktinformation samt arbetet med begränsning&lt;br&gt;av kemiska risker. Inspektionen gör en reservation för insatser på&lt;br&gt;eventuella nytillkommande arbetsuppgifter som inte kunde förutses vid&lt;br&gt;tillfället då anslagsframställningen redovisades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen anför vidare att man förväntar sig ett ökat&lt;br&gt;arbete med förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel,&lt;br&gt;motsvarande 3 750 000 kronor för hela treårsperioden, och med&lt;br&gt;förhandsgranskning av biocider. Det senare är anhängigt utvecklingen&lt;br&gt;inom EU där ett förslag till direktiv med krav på förhandsgranskning av&lt;br&gt;biocider som i dag inte förhandsgranskas i Sverige för närvarande&lt;br&gt;bereds. Inspektionen uppskattar att de ökade insatserna avseende&lt;br&gt;forhandsgranskning av biocider motsvarar 3 000 000 kronor budgetåret&lt;br&gt;1994/95 och sammanlagt 15 000 000 kronor under treårsperioden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att möjliggöra en mer flexibel användning av de medel som via&lt;br&gt;miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel i dag anvisas&lt;br&gt;inspektionen över reservationsanslaget Särskilda projekt inom bekämp-&lt;br&gt;ningsmedelskontrollen, menar inspektionen att detta anslag i fortsättning-&lt;br&gt;en bör anvisas som ett ramanslag utan direkt koppling till bekämpnings-&lt;br&gt;medelskontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 163&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Regeringens överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergripande mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens huvuduppgift är att arbeta för att minska&lt;br&gt;riskerna for skador på människa och miljö av kemiska ämnen och&lt;br&gt;produkter. Kemikalieinspektionen skall vara samordande och&lt;br&gt;pådrivande i den svenska kemikaliekontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikaliekontrollen är ett led i arbetet mot en långsiktigt hållbar&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De huvudsakliga målen för Kemikalieinspektionens verksamhet,&lt;br&gt;dvs. produktmålet, hanteringsmålet och kunskapsmålet, kvarstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A10. Kemikalieinspektionen, anslag 1994/95 1 000 kr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All. Särskilda projekt, reservationsanslag 1994/95 9 612 000 kr&lt;br&gt;Avgiftsintäkt 1994/95 62 259 000 kr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens verksamhet finansieras i dag genom&lt;br&gt;avgifter. Principer och metoder för finansiering samt frågor om&lt;br&gt;anslagskonstruktion för Kemikalieinspektionen utreds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatbedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens årsredovisning och fördjupade anslagsfram-&lt;br&gt;ställning visar att kunskaperna om existerande kemikaliers hälso- och&lt;br&gt;miljöfarlighet ökat väsentligt. Den kunskapsuppbyggnad som skett inom&lt;br&gt;OECD-ländemas projekt för utredning och dokumentation av kemikalier&lt;br&gt;som förekommer i stora kvantiteter har starkt bidragit till detta. En&lt;br&gt;betydelsefull utveckling av testmetodik och av kriterier för bestämning&lt;br&gt;av kemikaliers hälso- och miljöfarlighet har skett i internationellt&lt;br&gt;samarbete. Kemikalieinspektionen har deltagit aktivt i nämnda arbeten.&lt;br&gt;Den skärpta prövningen av bekämpningsmedel och omprövningen av&lt;br&gt;gamla medel har medfört att dagens bekämpningsmedel är avsevärt bättre&lt;br&gt;utredda än för fem år sedan. Kunskaperna om förekomst och flöden av&lt;br&gt;kemikalier har ökat. Inspektionens arbete med ett utvecklat produktregis-&lt;br&gt;ter kommer att ge än större bidrag till detta. Regeringen finner att arbetet&lt;br&gt;bedrivs i enlighet med kemikaliekontrollens kunskapsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikaliekontrollens produktmål syftar till att så oferliga produkter&lt;br&gt;som möjligt skall väljas. Kemikalieinspektionen har tagit fram förbud&lt;br&gt;eller begränsningsplaner för 13 kemiska ämnen eller ämnesgrupper med&lt;br&gt;särskilt skadliga egenskaper som regeringen och riksdagen ställde sig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bakom (prop. 1990/91:90, bet. 1990/9l:JoU30, rskr. 1990/91:338). Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;Detta arbete har fortsatt under innevarande treårsperiod. Riskbegräns-&lt;br&gt;ningen för bekämpningsmedel har genomförts genom skärpt prövning och&lt;br&gt;substitution av särskilt riskabla produkter. Inspektionen har initierat ett&lt;br&gt;riskbegränsningsarbete inom OECD som innefattar fyra av de i Sverige&lt;br&gt;begränsade ämnena. Tillsynsverksamheten har fokuserats på flera stora&lt;br&gt;produktgrupper av intresse från hälso- och miljösynpunkt. Tillämpningen&lt;br&gt;av substitutionsprincipen har utvecklats. Inspektionen har genom tillsyn,&lt;br&gt;rådgivning, information och opinionsbildning samt med vägledning till&lt;br&gt;lokala och regionala myndigheter verkat för en ökad tillämpning av bl.a.&lt;br&gt;substitutionsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att nå hanteringsmålet är att konsumenter och&lt;br&gt;användare får god information från leverantörer om hur produkter skall&lt;br&gt;hanteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen deltar i det arbete inom OECD och EG/EFTA&lt;br&gt;som syftar till att harmonisera regler för klassificering och märkning.&lt;br&gt;Detta leder till enhetliga klassificerings- och märkningssystem vilket&lt;br&gt;underlättar för användarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionens tillsynsverksamhet kontrollerar att leverantörer uppfyller&lt;br&gt;sina skyldigheter enligt LKP.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen konstaterar vidare att Riksrevisionsverket inte haft några&lt;br&gt;invändningar i revisionsberättelsen avseende Kemikalieinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Budget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att Kemikalieinspektionen skall kunna arbeta i enlighet med den&lt;br&gt;inriktning regeringen föreslagit, där det internationella liksom det lokala&lt;br&gt;perspektivet får ökad tyngd i arbetet för en hållbar utveckling, måste&lt;br&gt;myndigheten medges ett ökat uttag av avgifter. Därutöver kan ompriori-&lt;br&gt;teringar behöva göras. Regeringen erinrar om att resursbehovet for de&lt;br&gt;två sista åren i den kommande treårsperioden påverkas starkt av&lt;br&gt;relationerna mellan Sverige och EU. Möjliga åtgärder för riskbegräns-&lt;br&gt;ning, ändrade krav på kontroll- och granskningssystem samt medverkan&lt;br&gt;i eller påverkan på EG:s kemikaliearbete är exempel på ännu osäkra&lt;br&gt;förutsättningar för den svenska kemikaliekontrollen. Regeringen torde få&lt;br&gt;återkomma härtill i 1995 års budgetproposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna for verksamheten budgetåret 1994/95 beräknas till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71 871 000 kr, varav 62 259 000 kr skall finansieras med avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomisk plan 1994/95 (1 OOO-tal kr.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94 1994/95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;UTGIFTSRAM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66 435 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;71 871&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FINANSIERING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A10. Kemikalieinspektionen&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All. Särskilda projekt&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10 426&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varav statistik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 612&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 810&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikal ieavgifter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;45 360&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekämpningsmedelsavgifter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10 649&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 360&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 899&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Summa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66 435&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71 871&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; &amp;nbsp;Budgetåret 1993/94 anslaget B8. Kemikalieinspektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; &amp;nbsp;Budgetåret 1993/94 anslaget B9. Särskilda projekt inom bekämpningsmedels-&lt;br&gt;kontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avvaktan på en översyn av principer och metoder samt frågor om&lt;br&gt;anslagskonstruktion för Kemikalieinspektionens finansiering, se nedan,&lt;br&gt;föreslår regeringen att Kemikalieinspektionens verksamhet budgetåret&lt;br&gt;1994/95 finansieras som hittills. Regeringen återkommer med en&lt;br&gt;ekonomisk plan för budgetåren 1995/96 och 1996/97 när finansierings-&lt;br&gt;principer och anslagskonstruktion festslagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att medel inom statistikområdet från och med&lt;br&gt;budgetåret 1994/95 anvisas myndigheten över reservationsanslaget ändras&lt;br&gt;benämningen på anslaget till Särskilda projekt. Den reservation som vid&lt;br&gt;utgången av innevarande budget kan finnas under anslaget Särskilda&lt;br&gt;projekt inom bekämpningsmedelskontrollen bör tillföras det nya anslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla målen i det av riksdagen antagna saneringsprogrammet&lt;br&gt;skall ett produktivitets- och effektivitetskrav läggas på alla myndigheter.&lt;br&gt;Regeringen anser mot denna bakgrund att Kemikalieinspektionen för&lt;br&gt;budgetåret 1994/95 över reservationsanslaget bör anvisas 7 802 000&lt;br&gt;kronor för bekämpningsmedelskontroll och begränsningsarbete, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med riksdagens beslut (bet. 1992/93:FiU7, rskr.&lt;br&gt;1992/93:122) om ett förändrat statistikansvar, fördelas medel som&lt;br&gt;tidigare anvisats Statistiska centralbyrån, från och med budgetåret&lt;br&gt;1994/95 på berörda myndigheter. Kemikalieinspektionens reservation-&lt;br&gt;sanslag tillförs därför 1 810 000 kronor för verksamhet inom statistik-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att Kemikalieinspektionen bör medges ökad&lt;br&gt;resursram på kemikalieområdet främst för det ökade internationella&lt;br&gt;arbetet. Inspektionen bör därför för budgetåret 1994/95 medges en ökad&lt;br&gt;utgiftsram på 2 000 000 kronor jämfört med nuvarande nivå samt medges&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att öka uttaget av kemikalieavgifter i motsvarande omfattning. Det Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;ankommer på regeringen att besluta härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På bekämpningsmedelsområdet är det framför allt det ökade arbetet&lt;br&gt;med förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel och biocider&lt;br&gt;som medför en expansion av verksamheten. För budgetåret 1994/95&lt;br&gt;motsvarar denna expansion att uttaget av bekämpningsmedelsavgifter&lt;br&gt;ökar motsvarande 1 250 000 kronor resp. 3 000 000 kronor. Inspektionen&lt;br&gt;bör därför för budgetåret 1994/95 medges en ökad resursram på&lt;br&gt;1 250 000 kronor for förhandsgranskning av biologiska bekämpnings-&lt;br&gt;medel och 3 000 000 kronor för förhandsgranskning av biocider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska resultatet i EU-förhandlingama visar på goda möjligheter&lt;br&gt;för Sverige att även i fortsättningen kunna bedriva ett dynamiskt arbete&lt;br&gt;inom verksamhetsområdet. Mot bakgrund av detta bör Kemikalieinspek-&lt;br&gt;tionen i den enkla anslagsframställningen för budgetåret 1995/96&lt;br&gt;återkomma med preciserade resursbehov avseende det framtida kemi-&lt;br&gt;kaliearbetet inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionens finansiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har beslutat att Kemikalieinspektionens verksamhet skall&lt;br&gt;finansieras genom avgifter (prop. 1984/85:118, bet. 1984/84:JoU30,&lt;br&gt;rskr. 1984/85:340). Finansiering sker dels direkt via kemikalieavgifter,&lt;br&gt;avgifter för förhandsgranskning av bekämpningsmedel och avgifter for&lt;br&gt;förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel, dels indirekt via&lt;br&gt;miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. För de tre&lt;br&gt;förstnämnda avgifterna är Kemikalieinspektionen uppbördsmyndighet, för&lt;br&gt;de två senare Statens jordbruksverk resp. Riksskatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieavgiftema tas ut enligt förordningen (1989:216) om&lt;br&gt;kemikalieavgifter i form av en årsavgift och en produktavgift. Den senare&lt;br&gt;är differentierad utifrån importerad eller tillverkad kvantitet. Kemikalie-&lt;br&gt;avgiftema finansierar inspektionens kostnader for bl. a. produktkontroll&lt;br&gt;och tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgifterna för förhandsgranskning av bekämpningsmedel, kemiska och&lt;br&gt;biologiska, finansierar inspektionens arbete med förhandsgranskning av&lt;br&gt;dessa bekämpningsmedel. Avgifterna tas ut enligt förordningen&lt;br&gt;(1985:836) om bekämpningsmedel resp, förordningen (1991:1288) om&lt;br&gt;förhandsgranskning av biologiska bekämpningsmedel. Avgifterna är&lt;br&gt;konstruerade på samma sätt, i form av en ansökningsavgift (avgift för&lt;br&gt;förhandsgranskning vid ansökan om godkännande) samt en årlig avgift&lt;br&gt;for vaije godkänd produkt baserad på försäljningsvärdet för produkten&lt;br&gt;(omsättningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöavgifterna på handelsgödsel och bekämpningsmedel tas ut i form&lt;br&gt;av avgift på kväve- och kadmiuminnehållet i handelsgödsel samt en avgift&lt;br&gt;per kg aktiv substans i bekämpningsmedel. Miljöavgifterna betalas in via&lt;br&gt;en inkomsttitel på statsbudgeten och ställs till inspektionens förfogande&lt;br&gt;över reservationsanslaget Särskilda projekt inom bekämpningsmedels-&lt;br&gt;kontrollen. Avgifterna finansierar därutöver andra miljöprojekt inom&lt;br&gt;jord- och skogsbruksområdena. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kemikaliekontroll som bedrivs vid Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finansieras således direkt via kemikalie- och bekämpningsmedelsavgifter- Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;na och indirekt via miljöavgifterna. Så länge en självklar och tämligen&lt;br&gt;väl avgränsad krets av företag och branscher är berörd - och verksam-&lt;br&gt;hetsgrenarna är klart åtskilda - kan denna finansieringsmodell fungera&lt;br&gt;bra. Problem av den typ som redovisats för nya produkter, såsom&lt;br&gt;biologiska bekämpningsmedel där underlaget (omsättningen) under&lt;br&gt;introduktionsfasen inte är tillräckligt for att ta ut avgifter som täcker&lt;br&gt;kostnaderna för granskning, kan dock komma att öka i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av det internationella arbetet, framför allt vid ett eventuellt&lt;br&gt;svenskt medlemskap i EU, förutses bli stor men kan för närvarande inte&lt;br&gt;uppskattas med någon säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En direkt avgiftsfinansiering av en verksamhet har fördelen att en nära&lt;br&gt;koppling erhålls mellan verksamhetens omfattning och den eller de&lt;br&gt;branscher som omfattas av den. De faktiska kostnader myndigheten har,&lt;br&gt;med utgångspunkt i riksdagens beslut om verksamheten, skall bestämma&lt;br&gt;avgiftens storlek. Resonemanget kan gälla också miljöavgifter, där dock&lt;br&gt;syftet primärt eller delvis kan vara ett annat, nämligen att via ekonomiska&lt;br&gt;incitament få producenter och konsumenter att välja milj ovänligare&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nackdel med ett finansieringssystem som detta är å andra sidan att&lt;br&gt;det kan föreligga stora skillnader mellan de kostnader en leverantör eller&lt;br&gt;ett företag förorsakar myndigheten och vad företaget eller levarentören&lt;br&gt;betalar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att arbetsområdet är föremål for så stora förändring-&lt;br&gt;ar i fråga om omvärldskrav, möjlighter och utvecklingsalternativ att en&lt;br&gt;större flexibilitet i medelsanvändningen än för närvarande måste medges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund avser regeringen att inom kort utreda Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionens finansiering i grunden och utforma förslag till en framtida&lt;br&gt;finansieringsmodell. Arbetet skall bedrivas skyndsamt så att förslag kan&lt;br&gt;presenteras i tid för regeringskansliets budgetarbete hösten 1994. Såväl&lt;br&gt;en finansiering baserad på avgifter som en finansiering över statsbudgeten&lt;br&gt;och kombinationer därav skall undersökas. Omfattningen av myndighet-&lt;br&gt;ens nuvarande verksamhet bör utgöra bas i utredningen, dock bör frågan&lt;br&gt;om lämplig finansiering av Kemikalieinspektionens arbete med FN:s&lt;br&gt;konvention om förbud mot kemiska vapen också ingå i uppdraget.&lt;br&gt;Regeringen erinrar i sammanhanget om vad som anförts i avsnitt 3.2.1&lt;br&gt;beträffande riskdifferentierat avgiftssystem för bekämpningsmedel och&lt;br&gt;kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av Kemikalieinspektionens och Statens&lt;br&gt;naturvårdsverks rapporter om avveckling av bly och kvick-&lt;br&gt;silver&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvecklingsarbetet vad gäller bly hos företag m.m. har kommit igång på&lt;br&gt;ett bra sätt för ur exponeringssynpunkt särskilt viktiga användnings-&lt;br&gt;områden för bly. Insikten om att blyanvändningen skall avvecklas har&lt;br&gt;ökat inom ett stort antal branscher. Väsentliga reduktioner har redan nåtts&lt;br&gt;för bly i halvkristall, bly i färg och bly i rostskyddsmedel. I dessa fall&lt;br&gt;har användningen redan minskat med ca 90, 80 resp. 40 %. Frivilliga&lt;br&gt;åtaganden finns för den fortsatta avvecklingen av bly i färg och i&lt;br&gt;rostskyddsmedel. Kemikalieinspektionen bedömer att blyanvändningen&lt;br&gt;inom dessa områden bör kunna ha upphört nästan helt inom en tioårspe-&lt;br&gt;riod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivilliga åtaganden finns även för blyhagelanvändningen. Den bör&lt;br&gt;därigenom kunna begränsas med minst 90 % till omkring år 2005.&lt;br&gt;Arbete har även inletts för att avveckla användningen av bly inom&lt;br&gt;sportfisket. För vissa områden har kunskapsbrist hittills varit en&lt;br&gt;hämmande faktor för att kunna initiera avveckling. Användning,&lt;br&gt;alternativ m.m. har nu kartlagts och därmed givit nödvändiga förut-&lt;br&gt;sättningar för att ett praktiskt arbete skall kunna inledas med utveckling&lt;br&gt;av alternativ och avveckling. Det gäller t.ex. bly till olika slag av&lt;br&gt;lödning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvecklingsarbetet vad gäller kvicksilver har gått mycket bra. Detta&lt;br&gt;trots de oväntade svårigheter genomförandet av förbudet mot vissa&lt;br&gt;kvicksilverhaltiga varor medförde. Genom förbudet kommer den årliga&lt;br&gt;omsättningen av kvicksilver att minska med drygt 4,2 ton. Ytterligare ca&lt;br&gt;0,4 ton avvecklas utifrån sådana frivilliga åtaganden som hittills initierats&lt;br&gt;av inspektionen. Årsomsättningen kvicksilver i lysrör och kompaktlampor&lt;br&gt;antas ha minskat med 0,2 ton år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen bedömer att det, för inspektionens ansvars-&lt;br&gt;områden, är möjligt att uppnå det långsiktiga målet att avveckla använd-&lt;br&gt;ningen av kvicksilver med 75 % fram till år 2010. Bedömningen vilar på&lt;br&gt;inspektionens planerade fortsatta avvecklingsinsatser samt på antaganden&lt;br&gt;om spontan substitution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av utvecklingsinsatser återspeglas i att användningen i vissa&lt;br&gt;varor måste avvecklas successivt fram till år 1999. Redan vid halv-&lt;br&gt;årsskiftet 1993 har emellertid merparten, närmare 70 %, avvecklats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I importerad utrustning som innehåller kontakter och reläer med&lt;br&gt;kvicksilver kan uppskattningsvis ytterligare 800 kg kvicksilver ha kommit&lt;br&gt;till Sverige. Det är uppenbart att tillförseln av kvicksilver i importerad&lt;br&gt;utrustning minskar. Det har inte varit möjligt att uppskatta hur stora&lt;br&gt;mängder detta rör sig om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mindre mängd kvicksilver kommer att omsättas i reservdelar för&lt;br&gt;viss utrustning under minst tio år efter det att varorna inte längre finns&lt;br&gt;på den svenska marknaden. Kvicksilvret i enstaka analysinstrument&lt;br&gt;kommer dessutom inte att kunna ersättas av kemiska/fysikaliska skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ett fåtal sådan instrument säljs vaije år och de innehåller mycket&lt;br&gt;små mängder kvicksilver. Kemikalieinspektionen har valt att söka få till&lt;br&gt;stånd en avveckling av användningen av utrustning som innehåller&lt;br&gt;förbjudna apparater och elektriska komponenter genom frivilliga&lt;br&gt;åtaganden. Inspektionen avser att även initiera avveckling av utrustning&lt;br&gt;med förbjudna mätinstrument. Då mycket av den utrustning som berörs&lt;br&gt;tillverkas utomlands, planeras även internationella insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen föreslår regeringen att införa ett förbud mot&lt;br&gt;import och försäljning av råvaran kvicksilver. Inspektionen föreslår även&lt;br&gt;ändringar i nuvarande förordning om vissa kvicksilverhaltiga varor&lt;br&gt;(1991:1290).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kabelindustrin använder bly för mantling av kraftkabel, tidigare även till&lt;br&gt;telekabel. Läggning av blymatlad kabel har under senare år kraftigt&lt;br&gt;minskat i omfattning. Naturvårdsverket fortsätter att följa utvecklingen&lt;br&gt;på området vad gäller användningen av bly i sjökabel och i blymantlad&lt;br&gt;12 kV jordkabel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Spridning av bly från bensin har länge varit den för miljön allvarligas-&lt;br&gt;te spridningskällan för bly. I dag finns acceptabla blyersättningsmedel&lt;br&gt;baserade på natrium, kalium eller järn. Naturvårdsverket har föreslagit&lt;br&gt;införande av miljöklasser för bensin och förbud mot användning av bly&lt;br&gt;som smörjmedel i all bensin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blyförgiftning av sjöfågel, främst änder, gäss och svanar, anses vara&lt;br&gt;den allvarligaste effekten av att blyhagel blir kvar i naturen efter jakten.&lt;br&gt;Förgiftningen uppstår framför allt inom våtmarksområden genom att de&lt;br&gt;kvarblivna haglen förväxlas med frön och grus vid sökning efter föda.&lt;br&gt;Naturvårdsverket har föreslagit att ett förbud mot användning av blyhagel&lt;br&gt;inom de 30 CW-områden som har avsatts i Sverige, införs från den 1 juli&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av bly i blyackumulatorer är det största enskilda&lt;br&gt;användningsområdet för bly. Användningen uppgår till ca 22 000 ton per&lt;br&gt;år, vilket utgör ca två tredjedelar av den totala blyanvändningen.&lt;br&gt;Tidigare hamnade en stor del av dessa batterier i avfallet eller i miljön&lt;br&gt;när de var förbrukade. Föreskrifter om insamling och bortforsling av&lt;br&gt;förbrukade blyackumulatorer infördes år 1989. Insamlingen av förbruk-&lt;br&gt;ade startbatterier har varit mycket effektiv. Under år 1991 insamlades&lt;br&gt;1 400 000 batterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid laboratorier används i dag kvicksilver inom framför allt tre&lt;br&gt;områden. De är termometrar, analyskemikalier/reagens samt apparatur/-&lt;br&gt;instrument. Av dessa står termometrarna för de största kvicksilver-&lt;br&gt;utsläppen. Försäljning av kvicksilvertermometrar och mätinstrumnet&lt;br&gt;regleras i förordningen (1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga varor,&lt;br&gt;vilket innebär ett förbud mot försäljning från år 1993. Det finns inget&lt;br&gt;förbud mot övrig kvicksilveranvändning vid laboratorierna. Naturvårds-&lt;br&gt;verket har under våren 1993 gett ut en informationsskrift riktad till&lt;br&gt;laboratorier om användningen av kvicksilver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade år 1986 att ett åtgärdsprogram mot miljöfarliga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;batterier skulle påböijas den 1 januari 1987. Hanteringen av batterier Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;regleras i en förordning om miljöfarliga batterier. Från år 1992 är Bilaga 1&lt;br&gt;brunstensbatterier och huvuddelen de alkaliska batterierna kvicksilverfria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nu bara batterier av knappcellstyp som fortfarande innehåller&lt;br&gt;kvicksilver. Insamlingsgraden för knappcellsbatteriema är drygt 85%.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en överkonsumtion av kvicksilveroxidbatterier, vilket bl.a. annat&lt;br&gt;beror på att styckepriset för dessa kan vara lägre än for alternativen.&lt;br&gt;Naturvårdsverket avser i annat sammanhang att begära att regeringen&lt;br&gt;kraftigt höjer den nuvarande avgiften for dessa batterier. Naturvårdsverk-&lt;br&gt;et kommer också att se till att information om substitutionsmöjligheter för&lt;br&gt;dessa batterier tas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförda och planerade åtgärder väntas medföra att de totala&lt;br&gt;utsläppen av bly till luft och vatten kommer att minska med 85 % under&lt;br&gt;hela perioden 1985-1995 och av kvicksilver med 63 %. För perioden&lt;br&gt;1995-2000 väntas en ökning av kvicksilverutsläppet på grund av ökad&lt;br&gt;tillförsel av amalgam till krematoriema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 163&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissyttranden över Kemikalieinspektion-&lt;br&gt;ens och Statens naturvårdsverks rapporter om avveckling av&lt;br&gt;bly och kvicksilver&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Följande instanser har inkommit med yttrande: Kommerskollegium,&lt;br&gt;Överbefälhavaren - Försvarsstaben, Försvarets materielverk, Socialstyr-&lt;br&gt;elsen, Läkemedelsverket, Vägverket, Sjöfartsverket, Sveriges meteorolo-&lt;br&gt;giska och hydrologiska institut (SMHI), Statskontoret, Generaltullstyrel-&lt;br&gt;sen (GTS), Statistiska centralbyrån (SCB), Riksrevisionsverket (RRV),&lt;br&gt;Boverket, Statens livsmedelsverk (SLV), Fiskeriverket, Arbetarskydds-&lt;br&gt;styrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrens-&lt;br&gt;verket, Statens Provningsanstalt, Styrelsen för teknisk ackreditering&lt;br&gt;(Swedac), Avfallsforskningsrådet (AFR), Elsäkerhetsverket, Konsument-&lt;br&gt;verket, Koncessionsnämnden för miljöskydd, Statens Strålskyddsinstitut&lt;br&gt;(SSI), Apoteksbolaget, SIS - Standariseringskommissionen i Sverige -&lt;br&gt;Miljömärkning, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i&lt;br&gt;Malmöhus län, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, Länsstyrelsen&lt;br&gt;i Västerbottens län, Karlskrona kommun, Malmö kommun, Skellefteå&lt;br&gt;kommun, Stockholms kommun, Ingenjörsvetenskapsakademin (TVA),&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenska&lt;br&gt;Jägareförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges Industriför-&lt;br&gt;bund, Svenska Elverksföreningen, Tjänstemännens Centralorganisation&lt;br&gt;(TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Lands-&lt;br&gt;organisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF),&lt;br&gt;Bilindustriföreningen, Elekronikindustriföreningen, Jägarnas Riksförbund&lt;br&gt;- Landsbygdens Jägare, Kemisk-Tekniska Leverantörförbundet (KTF),&lt;br&gt;Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Metallbiologiskt centrum i Uppsala,&lt;br&gt;SEMKO AB, Svensk Avfallskonvertering AB (SAKAB), Svenska&lt;br&gt;Glasbruksföreningen, Svenska Renhållningsverksföreningen, Svenska&lt;br&gt;Sportskytteförbundet, Sveriges Elekroindustriförening, Sveriges&lt;br&gt;Färgfabrikanters Förening (SVEFF), Sveriges Kemiska Industrikontor,&lt;br&gt;Sveriges Plastforbund och Sveriges Sportfiske- och FiskevårdsfÖrbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande instanser har beretts tillfälle men inte inkommit med yttrande:&lt;br&gt;Stiftelsen Institutet för vatten och luftvårdsforskning (IVL), Institutet för&lt;br&gt;verkstadsteknisk forskning (TVF), Korrosionsinstitutet, ABB High&lt;br&gt;Voltage Cables AB, Batteriforeningen, Föreningen Sveriges Plast-&lt;br&gt;fäbrikanter, Returbatt AB, Svenska Leverantörföreningen för instrumen-&lt;br&gt;tering, Mätteknik och Komponenter - IM, Svenska Vatten- och&lt;br&gt;Avloppsverksföreningen (VAV) och Sveriges Verkstadsindustrier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av Socialstyrelsens rapport Möjligheter att&lt;br&gt;avveckla amalgam som tandfyllningsmaterial (Ds 1992:95)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har haft regeringens uppdrag att utreda förutsättningarna&lt;br&gt;för att avveckla amalgam som tandfyllningsmaterial. Bl.a. skall ett&lt;br&gt;förslag till avvecklingsplan läggas fram. Skälet till avvecklingen anges i&lt;br&gt;utredningsuppdraget vara miljöskäl. (Avsnitt 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har bedrivits som en tjänstemannautredning med&lt;br&gt;anlitandet av ett stort antal experter. I en referensgrupp har ingått&lt;br&gt;representanter for Kemikalieinspektionen (Kemi), Nordiskt Institut för&lt;br&gt;Materialprovning (NIOM) och Statens naturvårdsverk (SNV). (Avsnitt 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till utredningsuppdraget är att riksdagen antagit en allmän&lt;br&gt;avvecklingsplan för kvicksilver. Förslag till hur avvecklingen skall ske&lt;br&gt;område för område utarbetas av Kemi och SNV. För tandvårdens&lt;br&gt;avveckling av kvicksilveranvändning via amalgam har regeringen valt&lt;br&gt;Socialstyrelsen som den myndighet som skall utarbeta förslag till en&lt;br&gt;avvecklingsplan. (Avsnitt 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tandvårdens årliga förbrukning av kvicksilver ligger för närvarande&lt;br&gt;i storleksordningen 1,7 ton. Punktutsläppen till luft och vatten från&lt;br&gt;tandvården tenderar att utgöra en allt större andel av totala utsläpp genom&lt;br&gt;att kvicksilvertillförseln från andra källor t.ex. kvicksilverbatterier och&lt;br&gt;sönderslagna termometrar successivt minskar. Detta trots att tandvården&lt;br&gt;minskat sin förbrukning av kvicksilver under senare år. Miljö- och&lt;br&gt;hälsoskyddsförvaltningar har på många håll krävt att tandvården minskar&lt;br&gt;sina utsläpp av kvicksilver till de kommunala avloppsnäten. Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk beräknar att avloppsslammet för närvarande innehåller&lt;br&gt;maximalt 450 kg kvicksilver per år varav 1/3 uppskattas komma från&lt;br&gt;tandvården. (Avsnitt 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ingen total statistik över hur många amalgamfyllningar som&lt;br&gt;utförs inom folktandvårdens barn- och ungdomstandvård. Uppgifter från&lt;br&gt;vissa landsting visar dock att andelen amalgamfyllningar av totalantalet&lt;br&gt;fyllningar minskat under senare år. Flertalet fyllningar är i dag utförda&lt;br&gt;i andra material än amalgam. Utredningen har skattat antalet amalgam-&lt;br&gt;fyllningar år 1991 inom folktandvårdens barn- och ungdomstandvård till&lt;br&gt;ca 203 000 fyllningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vuxentandvårdens del finns statistik att tillgå för såväl år 1991 som&lt;br&gt;ett antal tidigare år vad gäller privattandvården. Andelen amalgam-&lt;br&gt;fyllningar har minskat från 59 % år 1985 till ca 29 % år 1991. Totalt&lt;br&gt;beräknas antalet amalgamfyllningar inom privattandvården år 1991 utgöra&lt;br&gt;ca 1,1 miljoner fyllningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller folktandvårdens vuxentandvård finns statistik för hela landet&lt;br&gt;enbart för år 1991. Totala antalet amalgamfyllningar skattas till ca&lt;br&gt;740 000 fyllningar. Detta antal utgör 39 % av samtliga fyllningar som&lt;br&gt;utfördes inom folktandvårdens vuxentandvård. (Avsnitt 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en enkätundersökning 1990 till svenska tandläkare ansåg sig&lt;br&gt;merparten ha goda kunskaper och färdigheter vad gäller tandfyllnings-&lt;br&gt;material som amalgam, komposit och guld. Sämre var det med kunskaper&lt;br&gt;och färdigheter för andra alternativ till amalgam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast ca 10 % av de tillfrågade tandläkarna instämde eller instämde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;helt i ett påstående om att förbud mot amalgam bör införas redan 1993.&lt;br&gt;Det finns således inte någon opinion bland tandläkare för ett snabbt&lt;br&gt;avvecklande av amalgam enligt denna undersökning. (Avsnitt 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativen till amalgam utgörs dels av plastiska material, dels av&lt;br&gt;material där indirekt teknik för framställning av ersättningen används. De&lt;br&gt;plastiska materialen införs i tanden där de fås att stelna. Inget av de&lt;br&gt;plastiska materialen kan i dag helt ersätta amalgam. Vid indirekt teknik&lt;br&gt;utförs restaureringen utanför munnen vanligtvis under medverkan av&lt;br&gt;tandtekniker. Ersättningar med användande av indirekt teknik t.ex.&lt;br&gt;guldinlägg och guldkronor ställer sig väsentligt dyrare än amalgam-&lt;br&gt;fyllningar. Medtages även material som fordrar indirekt teknik kan det&lt;br&gt;sägas att det finns alternativ till amalgam. Detta under förutsättning att&lt;br&gt;man kan bortse från kostnads- och resursaspektema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biverkningsriskema för de olika alternativen bedöms inte vara större&lt;br&gt;än för amalgam. Det finns inte heller några allvarliga risker för miljön&lt;br&gt;vad gäller nu tillgängliga alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu kända alternativ till amalgam ökar alla kostnaderna för tandvården&lt;br&gt;mycket kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något helt nytt alternativ till amalgam bedöms inte komma fram under&lt;br&gt;de närmaste fem till tio åren. Nuvarande alternativ genomgår dock&lt;br&gt;förbättringar och utveckling. Kostnaden för vissa av dem förväntas också&lt;br&gt;minska. (Avsnitt 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de nordiska länderna är det endast Danmark som har ett förslag om&lt;br&gt;amalgamstopp fr.o.m. 1999. Det finns dock för närvarande inget politiskt&lt;br&gt;beslut. Utredningen har inte kunnat finna något annat europeiskt land&lt;br&gt;som planerar för en avveckling av amalgam. Miljöaspekterna med&lt;br&gt;tandvårdens utsläpp av kvicksilver har dock uppmärksammats i ett antal&lt;br&gt;länder med krav bl.a. om amalgamavskiljare på tandläkarmottagningama.&lt;br&gt;(Avsnitt 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tandhälsan hos barn och ungdomar har kraftigt förbättrats under&lt;br&gt;senare år. Detta innebär ett minskat behov av fyllningsterapi speciellt vad&lt;br&gt;gäller tuggbelastade fyllningar där amalgam hittills varit ett förstahands-&lt;br&gt;altemativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vuxna har antalet kvarvarande tänder ökat under senare år.&lt;br&gt;Hos unga vuxna är alltfler kvarvarande tänder utan kariesskador. För den&lt;br&gt;äldre vuxenbefolkningen uppvisar dock de kvarvarande tänderna skador&lt;br&gt;där fyllningsterapi måste tillgripas samtidigt som äldre fyllningar måste&lt;br&gt;revideras. Den redovisade trenden förväntas bestå under lång tid.&lt;br&gt;(Avsnitt 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillgången på yrkesverksamma tandläkare minskar successivt. Fram&lt;br&gt;till sekelskiftet beräknas minskningen uppgå till ca 1 000 tandläkare.&lt;br&gt;Samtidigt ökar antalet tandhygienister. Tillgången på tandtekniker&lt;br&gt;förväntas inte öka under resterande del av 90-talet. (Avsnitt 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För barn- och ungdomstandvården gör utredningen den bedömningen&lt;br&gt;att antalet amalgam fy Ilningar kommer att minska kraftigt men att sådana&lt;br&gt;fyllningar kommer att finnas kvar även vid sekelskiftet om inte särskilda&lt;br&gt;regler införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den hittillsvarande kraftiga minskningen av amalgamfyllningar inom&lt;br&gt;vuxentandvården bedöms komma att plana ut. Hur utvecklingen fram till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sekelskiftet blir beror bl.a. på vilka förändringar som kommer att ske&lt;br&gt;med tandvårdsförsäkringens ersättningsregler. Önskas en snabb av-&lt;br&gt;veckling av amalgam behöver särskilda bestämmelser införas. (Avsnitt&lt;br&gt;12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller själva awecklingsplanen för amalgam förordar utredningen&lt;br&gt;en stegvis avveckling baserad på olika patientåldrar. Med beaktande av&lt;br&gt;det sakmaterial som presenteras i rapporten om utvecklingen av&lt;br&gt;tandhälsan, tillgången på tandläkar- och teknikerresurser, tillgången på&lt;br&gt;alternativ till amalgam och tandläkarnas nuvarande kunskaper och&lt;br&gt;erfarenheter av alternativa tandfyllningsmaterial föreslår utredningen&lt;br&gt;följande avvecklingsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att amalgam inte får användas för fyllningar i&lt;br&gt;temporära tänder (mjölktänder) fr.o.m. 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Amalgam föreslås inte få användas för fyllningar i permanenta tänder&lt;br&gt;hos barn och ungdomar upp t.o.m. 19 års ålder efter den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För amalgam fy Ilningar hos vuxna vill utredningen inte föreslå någon&lt;br&gt;indelning efter ålder bl.a. därför att detta skulle bli svårförståeligt for&lt;br&gt;patienterna. Utredningen anser att ett amalgamstopp för den vuxna&lt;br&gt;befolkningen eventuellt skulle vara möjligt fr.o.m. 1997. Innan ett sådant&lt;br&gt;beslut fettas bör dock den framtida användningen av amalgam följas upp&lt;br&gt;samt då tillgängliga alternativ värderas ur bl.a. kostnadsaspekten. Till&lt;br&gt;detta kommer en bedömning av vilka möjligheter den framtida tandvårds-&lt;br&gt;försäkringen ger patienten att välja mer kostnadskrävande alternativ. Ett&lt;br&gt;sådant beslutsunderlag bör tas fram under 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avvaktan på en total avveckling av amalgam bör kraven på omhän-&lt;br&gt;dertagandet av amalgamavfell skärpas, en uppgift bl.a. för Statens&lt;br&gt;naturvårdsverk. Bl.a. bör nya bestämmelser för amalgamavskiljare och&lt;br&gt;deras skötsel festställas. Detta är det snabbaste sättet att minska tillförseln&lt;br&gt;av kvicksilver till miljön från tandvården. Den totala avvecklingen får ses&lt;br&gt;i ett långt perspektiv med hänsyn till det amalgam som finns i omlopp&lt;br&gt;hos den vuxna befolkningen. Därvid bör även tillförseln av kvicksilver&lt;br&gt;från krematoriema på grund av amalgamfyllningar hos avlidna upp-&lt;br&gt;märksammas. (Avsnitt 13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen tar också upp frågan om en bredare satsning på utbildning&lt;br&gt;av tandvårdspersonal vad gäller olika alternativ till amalgam samt&lt;br&gt;indikationer for utförande av fyllningar resp, revidering av befintliga&lt;br&gt;fyllningar. Det gäller då såväl grundutbildningen som efterutbildningen&lt;br&gt;av tandvårdspersonal och då i första hand tandläkare. Utredningen&lt;br&gt;föreslår att denna ftåga penetreras helt för sig i avsikt att finna nya grepp&lt;br&gt;för att så rationellt som möjligt nå ut till så många som möjligt. (Avsnitt&lt;br&gt;14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de förslag som framläggs i avsnitt 13 har vissa kostnads- och&lt;br&gt;resursberäkningar utförts. Avvecklingen av amalgam som tandfyllnings-&lt;br&gt;material i temporära tänder beräknas medföra en mycket måttlig ökning&lt;br&gt;av resursbehovet bl.a. därför att alternativa material används redan i stor&lt;br&gt;utsträckning. För att avveckla amalgam inom bamoch ungdomstandvård-&lt;br&gt;en för fyllningar i permanenta tänder beräknar utredningen ett ökat&lt;br&gt;reursbehov motsvarande 25 heltidsarbetande tandläkare samtidigt som&lt;br&gt;landstingen kan få tandteknikerkostnader på 1,0 till 1,3 miljoner kronor.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ökade resursbehovet anses kunna klaras genom omfördelningar inom&lt;br&gt;folktandvårdens resursram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har valt att inte försöka kostnadsberäkna en eventuell&lt;br&gt;avveckling av amalgamet inom vuxentandvården fr.o.m. år 1997. Alltför&lt;br&gt;många osäkerheter vidlåter en sådan kalkyl. Utredningen har istället&lt;br&gt;kostnadsberäknat ett omedelbart amalgamstopp för att ge ett underlag till&lt;br&gt;dem som framför förslag om en sådan avvecklingsplan. Den direkta&lt;br&gt;kostnadsökningen har beräknats till mellan 1,0 och 1,3 miljarder kronor.&lt;br&gt;För att klara en avveckling omedelbart skulle tand läkarresurserna behöva&lt;br&gt;öka med omkring 700 heltidsarbetande tandläkare för att nuvarande&lt;br&gt;vårdnivå utöver fyllningsterapi skall kunna upprätthållas inom tandvård-&lt;br&gt;en. Enligt direktiven får inte tandvårdens personalresurser öka på grund&lt;br&gt;av avveckling av amalgam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Långtidskostnadema ökar även och utredningens kalkyler visar att&lt;br&gt;kostnaden under en 60-årsperiod kan bli upp till fyra gånger så höga för&lt;br&gt;att hålla en tand lagad med komposit som med amalgam beroende på&lt;br&gt;kompositemas kortare funktionstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen berör avslutningsvis andra kostnader vid användning av&lt;br&gt;amalgam bl.a. för omhändertagandet av det kvicksilverhaltiga amalgam-&lt;br&gt;avfallet. Även de positiva effekterna med en minskad amalgamanvänd-&lt;br&gt;ning finns beskrivet. (Avsnitt 15).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissyttranden över Socialstyrelsens&lt;br&gt;rapport Möjligheter att avveckla amalgam som tandfyllnings-&lt;br&gt;material (Ds 1992:95)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Följande instanser har inkommit med yttrande: Riksförsäkringsverket,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Statens naturvårdsverk,&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen, Odontologiska fakulteterna vid Karolinska&lt;br&gt;institutet samt vid universiteten i Göteborg, Lund och Umeå, Landstingen&lt;br&gt;i Stockholms län, Södermanlands län, Östergötlands län, Jönköpings län,&lt;br&gt;Kalmar län, Blekinge län, Kristianstad län, Malmöhus län, Hallands län,&lt;br&gt;Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län, Skaraborgs län, Värmlands län,&lt;br&gt;Örebro län, Västmanlands län, Kopparbergs län, Gävleborgs län,&lt;br&gt;Västemorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län, Norrbottens län,&lt;br&gt;Göteborgs län, Malmö kommun, Gotlands kommun, Landstingsför-&lt;br&gt;bundet, Svenska kommunförbundet, Nordiska institutet för odontologisk&lt;br&gt;materilaprövning (NIOM), Sveriges tandläkarförbund, Tandvårdsskade-&lt;br&gt;förbundet, Arbetsmiljöinstitutet, Handelstjänstemannaförbundet och&lt;br&gt;Svenska Tandsköterskeförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av Statens naturvårdsverks rapport 4251&lt;br&gt;Renare slam - Åtgärder för kommunala avloppsreningsverk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Denna utredning har utarbetats med anledning av regeringens uppdrag till&lt;br&gt;Naturvårdsverket att upprätta förslag till program för stegvis avveckling&lt;br&gt;av innehållet av vissa milj oferliga organiska ämnen i slam samt till&lt;br&gt;åtgärdsprogram for ett renare slam från kommunala reningsverk.&lt;br&gt;Utgångspunkten är att slammet skall kunna ingå i ett kretslopp av&lt;br&gt;näringsämnen och organiskt material mellan stad och land. Användningen&lt;br&gt;ska inte innebära risker ens i ett långsiktigt perspektiv och därmed&lt;br&gt;begränsa möjligheterna att utnyttja slammet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med utformningen av Naturvårdsverkets aktionsprogram Ett&lt;br&gt;miljöanpassat samhälle - MILJÖ ’93 har Naturvårdsverkets förslag till&lt;br&gt;miljömål och åtgärdsprogram för vatten och avloppssektom i sin helhet&lt;br&gt;redovisats (SNV rapport 4207, 1993).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En långsiktigt hållbar utveckling i samhället förutsätter bl.a. hus-&lt;br&gt;hållning och återanvändning av icke förnyelsebara resurser. För ett&lt;br&gt;uthålligt jordbruk krävs att förluster av växtnäringsämnen till bl.a. yt-&lt;br&gt;och grundvatten är minimala samt att den växtnäring som förs bort med&lt;br&gt;skörden återförs till jordbruksmarken. Ett kretslopp av näringsämnen&lt;br&gt;måste skapas. Slammets bidrag i detta är dock litet jämfört med t.ex.&lt;br&gt;stallgödselns. Ytterligare ett krav for att ett uthålligt jordbruk skall kunna&lt;br&gt;bedrivas är att en upplagring av toxiska metaller eller andra gifter inte&lt;br&gt;sker på åkermarken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användning av restprodukter i ett kretslopp och hög ambition när det&lt;br&gt;gäller skyddet av miljön kan vara svårt att förena och förutsätter att&lt;br&gt;bedömning av risker görs i ett mycket långt tidsperspektiv. Det kommu-&lt;br&gt;nala slammet innehåller, förutom växtnäringsämnen och organiskt&lt;br&gt;material, även små mängder tungmetaller och långlivade organiska&lt;br&gt;ämnen. Dessa föroreningar kommer från flera olika källor som är&lt;br&gt;anslutna till den kommunala avloppsvattenreningen; industrier och&lt;br&gt;verkstäder, serviceverksamheter, hushållen m.m. Slammets kvalitet är&lt;br&gt;ofta sådan att det idag som regel är växtnäringsinnehållet och inte&lt;br&gt;metallerna och långlivade organiska kemiska ämnen som är gränssättande&lt;br&gt;för slamgivans storlek vid jordbruksanvändning. För att klara de&lt;br&gt;långsiktiga miljömålen behöver dock ytterligare åtgärder vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Studier i falt och laboratorier har inte kunnat visa att något upptag av&lt;br&gt;organiska miljöfarliga ämnen sker till de grödor som är aktuella att odla&lt;br&gt;i samband med att slam används. Även de teorier som finns om hur&lt;br&gt;dessa ämnen binds och transporteras i mark gör det troligt att något&lt;br&gt;upptag av betydelse inte kan ske av den typ av ämnen som förekommer&lt;br&gt;i slam och i de halter som är aktuella, i de fell detta är känt. Det stora&lt;br&gt;antalet och de många arterna av mikroorganismer och svampar som finns&lt;br&gt;i marken samt tillgången till syre, gör att de allra flesta organiska&lt;br&gt;ämnena bryts ned relativt snabbt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomgången av miljöriskerna för de organiska ämnena visar att&lt;br&gt;mycket långlivade föreningar - såsom PCB, dioxiner och liknande&lt;br&gt;föreningar - är de man bör vara vaksam mot. En haltökning av denna typ&lt;br&gt;av organiska föreningar på den mark där slam används bör inte accepte-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ras. En sådan restriktion utgör dock knappast något problem för&lt;br&gt;slammets användbarhet med dagens låga och sjunkande halter i slammet&lt;br&gt;av denna typ av föreningar, det långa intervallet mellan gödslingtillfällena&lt;br&gt;och markens förmåga att bryta ned dessa föreningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för uppdraget har Naturvårdsverket tagit initiativ till&lt;br&gt;utveckling av ett helt nytt markbiologiskt testsystem för karakterisering&lt;br&gt;av slam. Förändring i vitala markbiologiska processer som speglar&lt;br&gt;markens produktivitet testas. En rad olika slam/marktester har genom-&lt;br&gt;förts. Dessa visar att oftast stimuleras markpocessema av slamtillförseln,&lt;br&gt;vilket i det flesta fall är gynnsamt från markbördighetssynpunkt. En del&lt;br&gt;komponenter i slammet, som olika kemiska ämnen och tungmetaller, kan&lt;br&gt;emellertid ge negativa effekter på organismerna. Markbiologiska tester&lt;br&gt;bör därför kunna användas som en extra säkerhet i de sammanhang man&lt;br&gt;är osäker på om det i vissa anslutna avloppsvatten till det kommunala&lt;br&gt;avloppsnätet förekommer ämnen som man kan befara är negativa från&lt;br&gt;markbiologisk synpunkt. Testerna av slammet kan inte ersätta kemiska&lt;br&gt;analyser av avloppsvatten från olika anslutningar utan bör ses som ett&lt;br&gt;komplement.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att skydda jord- och skogsbruksmarken mot en långsiktig&lt;br&gt;upplagring av metaller måste hänsyn tas till metallinnehållet i de&lt;br&gt;produkter som tillförs marken vid bl.a. gödsling. Det innebär att t.ex.&lt;br&gt;den mängd slam som tillförs (slamgivan) inte alltid kan bestämmas enbart&lt;br&gt;utifrån den önskade tillförseln av näringsämnen. Samma resonemang kan&lt;br&gt;och bör även tillämpas på andra gödselmedel, kalk, bekämpningsmedel&lt;br&gt;etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett internationellt perspektiv håller svenskt slam mycket hög kvalitet.&lt;br&gt;De miljökrav - både vad gäller kvalitet och användning - som bör gälla&lt;br&gt;måste vara strikta för att slammet på ett värdefullt sätt ska kunna ingå i&lt;br&gt;ett uthålligt kretslopp mellan stad och land. De föroreningsproblem och&lt;br&gt;åtgärder som diskuteras i utredningen siktar nu på att även undanröja de&lt;br&gt;eventuella risker som kan föreligga vid användning av slam i ett mycket&lt;br&gt;långt tidsperspektiv (100-tals år). I det korta tidsperspektivet har dessa&lt;br&gt;risker redan undanröjts om Naturvårdsverkets gällande villkor följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår en förändring av hur mängden slam som får&lt;br&gt;tillföras jordbruksmark skall beräknas. Styrande bör vara den aktuella&lt;br&gt;arealen och grödans fosfor- och/eller kvävebehov samt en maximal&lt;br&gt;mängd tungmetall per hektar och år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket föreslår vidare att åtgärder vidtas vid olika verksam-&lt;br&gt;heter som är anslutna till avloppsnätet i syfte att minimera eller helt&lt;br&gt;upphöra med utsläpp av tungmetaller och organiska milj oferliga ämnen&lt;br&gt;som inte är behandlingsbara i reningsverket eller äventyrar slammets&lt;br&gt;användbarhet. Föreslagna åtgärder bör leda till att slammet kan återföras&lt;br&gt;till jordbruksmark utan att vare sig kort- eller långsiktiga negativa&lt;br&gt;effekter uppstår på markens produktionsförmåga, de grödor som odlas&lt;br&gt;eller på annat sätt försvårar användningen av marken för jordbruksända-&lt;br&gt;mål. Kadmium utgör dock ett undantag. Här är situationen på grund av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den atmosfariska depositionen sådan - åtminstone i landets södra delar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att kadmiumhalten i jordbruksmarken sannolikt kommer att långsamt&lt;br&gt;öka även vid de kravnivåer för kadmium som Naturvårdsverket föreslår&lt;br&gt;för år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna rapport och i aktionsprogrammet Ett miljöanpassat samhälle&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- MILJÖ '93 föreslår verket därför ett fortsatt arbete inriktat på att&lt;br&gt;ytterligare sänka kadmiumhalten i alla slag av gödselmedel liksom fortsatt&lt;br&gt;internationellt arbete för att ytterligare minska den atmosfariska&lt;br&gt;depositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärderna som bör vidtas för att eliminera och begränsa tillförseln av&lt;br&gt;skadliga ämnen är som regel inte av generell karaktär utan måste&lt;br&gt;utformas efter lokala förutsättningar. Arbetssättet är att utforma lokala&lt;br&gt;åtgärdsplaner, vilket redan idag finns på flera håll. Arbetet med de lokala&lt;br&gt;åtgärdsplanema måste nu breddas och fördjupas och kan lämpligen ske&lt;br&gt;i samband med utformningen av lokala handlingsprogram för en hållbar&lt;br&gt;utveckling, så kallade lokala Agenda 21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket bedömer att den långsiktigt acceptabla metalltillför-&lt;br&gt;seln vid användning av slam inom jordbruk går att nå vid de flesta av&lt;br&gt;reningsverken genom ett intensivt åtgärdsarbete vid de olika anslutningar&lt;br&gt;till avloppsreningsverken samt genom en anpassning av slamgivan till&lt;br&gt;grödans behov av växtnäringsämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissyttranden över Statens naturvårds-&lt;br&gt;verks rapport 4251 Renare slam - Åtgärder för kommunala&lt;br&gt;avloppsreningsverk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddskommittén ME 1989:04, Överstyrelsen för civil beredskap&lt;br&gt;(ÖCB), Socialstyrelsen, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Skogsstyrel-&lt;br&gt;sen, Fiskeriverket, Arbetarskyddsstyrelsen, Närings- och teknikutveck-&lt;br&gt;lingsverket (NUTEK), Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalie-&lt;br&gt;inspektionen (Kemi), Statens VA-nämnd, Institutet för vatten- och&lt;br&gt;luftvårdsforskning (TVL), Institutet för miljömedicin (IMM), Sveriges&lt;br&gt;lantbruksuniversitet (SLU), Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR),&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Södermanlands län, Länsstyrelsen i Östergötlands län,&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Malmöhus län, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Eskilstuna&lt;br&gt;kommun, Landskrona kommun, Sundsvalls kommun, Svenska kommun-&lt;br&gt;förbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Sveriges Industriförbund,&lt;br&gt;Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska Vatten- och Avloppsverks-&lt;br&gt;föreningen (VAV), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges&lt;br&gt;Akademikers Centralorganisation (SACO), Landsorganisationen i Sverige&lt;br&gt;(LO), Altemativodlamas Riksförbund, Göteborgsregionens Ryaverks-&lt;br&gt;aktiebolag (GRYYAB), Jordbrukstekniska Institutet, Käppalaförbundet,&lt;br&gt;Stockholm Vatten, Svensk Industriförening (Sinf), Svenska Bioenergi-&lt;br&gt;föreningen (SVEBIO), Svenska Renhållningsverks-Föreningen (RVF),&lt;br&gt;Sydvästra Skånes Avfalls AB (SYSAV), Sydvästra Skånes Kommunalför-&lt;br&gt;bund, Sydvästra Stockholmregionens VA-verksaktiebolag (SYVAB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig: Miljöskyddskom-&lt;br&gt;mittén (ME 1989:04), Institutet for vatten och luftvårdsforskning,&lt;br&gt;Landstingsförbundet, Grossistförbundet Svensk Handel, Tjänstemännens&lt;br&gt;Centralorganisation (TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO) och&lt;br&gt;Svensk Industriförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av Kemikalieinspektionens rapport Effekter- Prop. 1993/94:163&lt;br&gt;na av Kemikalieinspektionens föreskrifter om träskydds- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;behandlat virke&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har med anledning av ett regeringsuppdrag&lt;br&gt;redovisat effekterna av inspektionens föreskrifter om träskyddsbehandlat&lt;br&gt;virke, KIFS 1990:10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om inskränkningar i användningen av träskydds-&lt;br&gt;behandlat virke har gällt sedan den 1 januari 1991. Föreskrifterna har&lt;br&gt;ännu inte hunnit få full genomslagskrafit. Enligt övergångsbestämmelserna&lt;br&gt;till KIFS 1990:10 får nämligen virke som behandlats med bekämpnings-&lt;br&gt;medel som innehåller krom men inte arsenikföreningar ännu till utgången&lt;br&gt;av år 1993 användas i den mån det finns synnerliga skäl från träskydds-&lt;br&gt;synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlag till redovisningen av föreskrifternas effekt har lämnats av&lt;br&gt;Svenska Träskyddsinstitutet, Svenska Träskyddsföreningen, Institutet for&lt;br&gt;Träteknisk Forskning samt Industrin för Växt- och Träskyddsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningen av hur informationen om föreskrifterna har trängt ut&lt;br&gt;baseras huvudsakligen på de inspektionsbesök som gjorts av tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De försålda kvantiteterna av arsenik och krom (CCA-medel) har sedan&lt;br&gt;1989 minskat med 65 % resp. 46 %. Minskningen hade börjat redan&lt;br&gt;innan föreskrifterna trädde i kraft. Orsaken till att Kemikalieinspektionen&lt;br&gt;ansåg generella föreskrifter nödvändiga var att tidigare införda skärp-&lt;br&gt;ningar i användningsvillkoren för arsenik- och krommedlen endast i&lt;br&gt;begränsad omfattning nått ut till användarna av det behandlade virket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förväntade ökningen av kopparmedel i stället för arsenik och&lt;br&gt;krom har uteblivit. Kopparmedel bör i många fall kunna ersätta&lt;br&gt;krombaserade medel i virke ovan mark. Kreosotanvändningen har inte&lt;br&gt;minskat under perioden. En ny typ av kreosotolja har emellertid&lt;br&gt;utvecklats där vissa fraktioner av de farligaste ämnena tagits bort.&lt;br&gt;Kreosot har också den fördelen framför t.ex. arsenik- och krommedel att&lt;br&gt;den kan destrueras genom rätt utförd förbränning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktionen av CCA-impregnerat sågat och hyvlat virke för den&lt;br&gt;inhemska marknaden har halverats under de senaste åren. Tendensen är&lt;br&gt;tydlig även om en viss del av minskningen kan hänföras till minskad&lt;br&gt;produktion av virke under år 1992. Restriktionerna vilka lett till den&lt;br&gt;kraftiga minskningen av användningen arsenikmedel har i stället lett till&lt;br&gt;en motsvarande ökning av användningen av krombaserade medel. De&lt;br&gt;försålda mängderna krom och koppar mätt i verksam substans är däremot&lt;br&gt;i stort sett oförändrade eftersom den ökade användningen av krom/-&lt;br&gt;kopparmedel kompenseras av nedgången i krom- och kopparanvändning&lt;br&gt;till följd av den minskade CCA-användningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Träskyddsföreningen och Träskyddsinstitutet utförde under hösten 1992&lt;br&gt;en enkät till impregneringsfÖretag som använder arsenik- och krom-&lt;br&gt;baserade träskyddsmedel. Redan då kunde en anpassning till de nya&lt;br&gt;föreskrifterna märkas såväl vad avsåg byte av medel som att ta fram&lt;br&gt;rutiner för att säkerställa fixering av medlet till träet. Industrin har&lt;br&gt;kunnat genomföra ett byte från arsenik/krombaserade till andra krom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;baserade medel utan större tekniska problem. Byte till såväl krom- som&lt;br&gt;arsenikfria medel har däremot inte kunnat ske utan omfettande modifier-&lt;br&gt;ingar. Det står emellertid klart för industrin att ytterligare förändringar&lt;br&gt;måste vidtas från år 1994 med hänvisning till att undantagsmöjlighetema&lt;br&gt;upphör vad gäller användningen av krommedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett par godkända kopparbaserade träskyddsmedel för&lt;br&gt;tryckimpregnering av virke vilka kan användas i kontakt med mark och&lt;br&gt;vatten. Ännu finns ännu inga fullgoda ersättningsaltemativ for CCA-&lt;br&gt;medel och kreosot där säkerheten och träets kontakt med mark och vatten&lt;br&gt;kräver ett extra långvarigt träskydd. Därför är den användningen tillåten&lt;br&gt;enligt föreskrifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan redan nu konstateras att de strängare reglerna för träskydds-&lt;br&gt;medel har påskyndat utvcecklingen av nya från hälso- och miljösynpunkt&lt;br&gt;mindre ferliga medel. Utvecklingen gäller hittills huvudsakligen medel&lt;br&gt;avsedda för behandling av virke för användning ovan mark. Två medel&lt;br&gt;avsedda för användning i markkontakt har tagits fram. Långtidstestning&lt;br&gt;pågår av dessa medel. Föreskrifterna har också lett till att redan kända&lt;br&gt;och välfungerande medel för träskydd för ytbehandling nu testas för&lt;br&gt;tryckimpregnering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av föreskrifterna initierade eller påskyndade utvecklingen av nya&lt;br&gt;träskyddsmedel har medfört att ett antal utprovade ersättningsmedel för&lt;br&gt;krombaserade medel för användning ovan mark kommer att finnas på&lt;br&gt;marknaden när övergångsbestämmelserna för krommedel upphör att&lt;br&gt;gälla. Däremot kommer det att ta avsevärt längre tid att utveckla medel&lt;br&gt;som helt kan ersätta de sedan länge använda medeln för virke i kontakt&lt;br&gt;med mark och vatten, bl.a. på grund av tidskrävande marktestning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har under maj 1993 kontaktat 22 slumpmässigt&lt;br&gt;utvalda kommuner för att undersöka hur många som utövat tillsyn över&lt;br&gt;föreskrifterna och vilka erfarenheter de i så fell gjort. Hälften av de&lt;br&gt;tillfrågade kommunerna hade informerat om reglerna varav åtta hade&lt;br&gt;kontrollerat efterlevnaden och fem uppgav att de skulle inleda granskning&lt;br&gt;av efterlevnaden. Sex av sju inspekterade impregeringsanläggningar och&lt;br&gt;sex av 13 återförsäljare klarade sig utan anmärkning. Hälften av de&lt;br&gt;tillfrågade kommunerna ansåg att föreskrifterna slagit igenom väl hos&lt;br&gt;impregnerare och braschanslutna trävaruhandlare. I samband med&lt;br&gt;Kemikalieinspektionens tillsyn på impregneringsanläggningar, brädgårdar&lt;br&gt;och byggvaruhus under våren 1992 polisanmäldes fyra företag för att de&lt;br&gt;inte följde föreskrifterna om träskyddsbehandlat virke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen har gjort särskilda informationsinsatser om&lt;br&gt;vilket redogjorts for i en rapport till regeringen i november 1992.&lt;br&gt;Träskyddsföreningen och Träskyddsinstitutet har spritt kännedom om&lt;br&gt;föreskrifterna genom olika informations- och utbildningsinsatser.&lt;br&gt;Kemikalieinspektionen följer kontinuerligt användningen av bekämpnings-&lt;br&gt;medel. En omprövning av godkännanden pågår av träskyddsmedel under&lt;br&gt;år 1993. I samband med denna prövning sker en sträng bedömning av&lt;br&gt;hälso- och miljörisker samt av behover av medlet i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av Kemikalieinspektionens rapport Tvätt-,&lt;br&gt;disk- och rengöringsmedel - Redovisning av ett regerings-&lt;br&gt;uppdrag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tvätt- disk och rengöringsmedel har genomgått stora och snabba&lt;br&gt;förändringar under de senaste åren till följd av miljökrav och den&lt;br&gt;tekniska utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen på konsumentsidan har styrts i hög grad av det aktiva&lt;br&gt;arbetet med positiva miljökrav som har ställts på produkterna. Denna&lt;br&gt;utveckling har också givit återverkningar på yrkesproduktema för vilka&lt;br&gt;dock ställs andra funktionskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt fler tvättmedel är s.k. kompakta tvättmedel utan fyllnadsmedel, t.ex.&lt;br&gt;vatten. Kulörtvättmedel som inte innehåller optiska vitmedel och&lt;br&gt;blekmedel dominerar konsumentmarknaden för textiltvättmedel.&lt;br&gt;Förpackninama har också anpassats till krav på minskad materialanvänd-&lt;br&gt;ning och användningen av refillförpackningar ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bruk av kompakta och koncentrerade medel kan innebära risker för&lt;br&gt;överdosering. Detta bör undvikas genom bättre doseringsanvisningar och&lt;br&gt;doseringshjälp. Koncentrerade medel minskar bruk av konserverings-&lt;br&gt;medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tekniska utvecklingen har också berört tensider. Nya tensider med&lt;br&gt;bättre rengöringseffekt och bättre nedbrytningsegenskaper ersätter och&lt;br&gt;kompletterar traditionellt använda anjonaktiva tensider som t.ex. LAS.&lt;br&gt;Icke lätt nedbrytbara tensider används dock fortfarande som aktiva&lt;br&gt;komponenter i textilskölj medel och som skumdämpare i spolglans.&lt;br&gt;Tensider som ingår i tvätt- och rengöringsmedel skall så långt som&lt;br&gt;möjligt vara biologiskt lätt nedbrytbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av klorblekmedel i maskindiskmedel och i samband med&lt;br&gt;textiltvätt har minskat. Klorblekmedel ersätts med blekkmedel baserade&lt;br&gt;på aktivt syre och enzymer i i maskindiskmedel. Enzymer med förbättrad&lt;br&gt;effektivitet har kommit på marknaden och beräknas öka i användning.&lt;br&gt;Minskning av klorblekmedel i maskindiskmedel och maskintvättmedel&lt;br&gt;bör påskyndas. Perboratanvändningen bör inte öka. Den snabba&lt;br&gt;utvecklingen av nya enzymer bör bevakas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosfatbaserade produkter har ersatts i snabb takt med produkter&lt;br&gt;innehållande andra avhärdare, främst zeoliter kombinerade med olika&lt;br&gt;hjälpavhärdare. Fosfattillskott från dessa medel är enbart en begränsad&lt;br&gt;del av den totala fosforbelastningen. Den utbyggnad av avloppsreningen&lt;br&gt;som pågår i Sverige ger ingen anledning att begränsa fosfatanvändningen&lt;br&gt;i tvätt- och rengöringsmedel på grund av övergödningseffekter. För&lt;br&gt;områden ytan utbyggd avloppsrening kan fosfatfria tvätt- och rengörings-&lt;br&gt;medel minska risken för eutrofiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bidraget från svåmedbrytbara kemiska ämnen som ingår i dagens tvätt-&lt;br&gt;och rengöringsmedel och som hamnar i slammet är mycket liten. Dock&lt;br&gt;kan smuts från tvättgodset ge tillskott av tungmetaller eller andra&lt;br&gt;svåmedbrytbara ämnen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Miljö- och naturresursdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:163&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Westerberg, Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Odell, Unckel, P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Thurdin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt&lt;br&gt;kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna&lt;br&gt;med kemikaliehanteringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 46015, Stockholm 1994&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Kemikalieinspektionens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat under rubriken Sammanfattning i avsnitt 7</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JoU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner att den övergripande målsättningen för verksamheten inom Kemikalieinspektionens ansvarsområde skall vara i enlighet med vad regeringen förordat under rubriken Sammanfattning i avsnitt 7</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1994/95 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Kemikalieinspektionen för budgetåret 1994/95 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JoU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Särskilda projekt för budgetåret 1994/95 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 9 612 000 kr.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:JoU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>3</nummer>
<beteckning>3</beteckning>
<lydelse>att riksdagen till Särskilda projekt för budgetåret 1994/95 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 9 612 000 kr.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-02-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-02-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-03-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-03-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Miljödepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 17:23:31</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH03163</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:42</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Jordbruksutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 17:23:31</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH03163</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__163.pdf</filnamn>
<filstorlek>4122790</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/CC789B5E-1D8F-42BE-8703-4D26D1CB0E11</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:JoU23</uppgift>
<ref_dok_id>GH01JoU23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JoU23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Håkan Strömberg  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Håkan Strömberg  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Jan Jennehag  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Jan Jennehag  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kenneth Lantz  (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo41</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo41</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kenneth Lantz  (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Leif Bergdahl  och Lars Andersson  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Leif Bergdahl  och Lars Andersson  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margareta Winberg  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margareta Winberg  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marianne Andersson  och Rosa Östh  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo42</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo42</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marianne Andersson  och Rosa Östh  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marianne Andersson  och Sven-Olof Petersson  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo43</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo43</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marianne Andersson  och Sven-Olof Petersson  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Max Montalvo  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:163&lt;br/&gt;
Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället -  åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Jo44</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Jo44</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:163 Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Max Montalvo  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>