<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2253659</hangar_id>
 <dok_id>GH03161</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>161</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:161</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Näringsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>161</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-02-17 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:48:40</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Marknadskontroll för produktsäkerhet, m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03161/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03161</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03161</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1993/94:161&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Marknadskontroll för produktsäkerhet, m.m.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03161/prop_199394__161-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 17 februari 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Per Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Näringsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås riktlinjer för organisationen av en marknadskon-&lt;br&gt;troll av produkter till skydd för främst liv, hälsa och miljö. Riktlinjerna&lt;br&gt;innebär att ansvaret for marknadskontrollen fördelas områdesvis på redan&lt;br&gt;befintliga tillsynsmyndigheter. Styrelsen för teknisk ackreditering&lt;br&gt;(SWEDAC) avses bli samordnande organ. Upprättandet av denna mark-&lt;br&gt;nadskontroll är en följd av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare begärs riksdagens bemyndigande att regeringen eller den myn-&lt;br&gt;dighet regeringen bestämmer får besluta om avgifter for tillsynen av att&lt;br&gt;legala krav på mätdon och fardigförpackade varor är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 161&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut........................ 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning....................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Marknadskontroll i EG.......................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den inre marknaden ...................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avlägsnandet av tekniska handelshinder........... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Marknadskontroll ........................ 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.1 &amp;nbsp;Marknadskon trollens innebörd ................ 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.2 &amp;nbsp;EG:s krav på marknadskontroll................ 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.3 &amp;nbsp;Marknadskontrollens innehåll.................10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gränskontroll...........................12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EES-avtalets konsekvenser för Sverige............12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;SWEDACs rapport och remissorganens&amp;nbsp;synpunkter.........13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Huvuddragen i utredningen ..................13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett fördelat ansvar för befintliga sektors-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheter ...........................14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En samordnings- och kontaktfunktion............18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av legala befogenheter vid kontroll.........19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Finansieringen av marknadskontrollen............20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringens förslag och bedömningar&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De allmänna riktlinjerna....................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Fördelningen av marknadskontrollansvaret .........23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett samordnings- och kontaktorgan..............25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Befogenheter och sanktioner..................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Marknadskontrollens finansiering...............28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av informationsutbyte.................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Finansiering inom området legal mätteknik&amp;nbsp;m.m...........31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 17 februari 1994 ........................... 33&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;godkänner de föreslagna riktlinjerna för organisationen av en mark-&lt;br&gt;nadskontroll av produkter (avsnitt 5.1),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;bemyndigar regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer&lt;br&gt;att besluta om avgifter för tillsynen inom den legala mättekniken&lt;br&gt;och av färdigförpackade varor (avsnitt 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:161&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Avtalet om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet)&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 januari 1994. Enligt detta avtal har Sverige förpliktat&lt;br&gt;sig att följa för hela samarbetsområdet gemensamma regler bl.a. beträffande&lt;br&gt;produktsäkerhet. I förpliktelserna ingår äverr att det i Sverige skall bedrivas&lt;br&gt;en marknadskontroll, som syftar till att säkerhetsmässigt undermåliga pro-&lt;br&gt;dukter skall kunna upptäckas och vid behov t.ex. förbjudas för vidare mark-&lt;br&gt;nadsföring och användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i förberedelserna för EES-avtalet uppdrog regeringen den&lt;br&gt;24 september 1992 åt Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) att ut-&lt;br&gt;reda frågor om marknadsövervakning av produkter, som kan skada männi-&lt;br&gt;skor, djur och miljö. SWEDAC överlämnade den 17 februari 1993 rap-&lt;br&gt;porten Marknadskontroll - en EG-anpassning till följd av EES-avtalet&lt;br&gt;(SWEDAC DOC 93:7). Rapporten har remissbehandlats och en remissam-&lt;br&gt;manställning finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr 342/93).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDAC har vidare i skrivelser inkomna den 21 och 22 oktober 1993&lt;br&gt;till regeringen lämnat förslag om avgifter för finansieringen av den tillsyn&lt;br&gt;som skall ske på området för legal mätteknik och som i huvudsak omfattar&lt;br&gt;kontrollen av vågar i butiker, bränslemätare på bensinstationer och färdig-&lt;br&gt;förpackade varor utom livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Marknadskontroll i EG&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den inre marknaden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1993 etablerade EG sin inre marknad. Därmed skall inre&lt;br&gt;gränskontroller ha avskaffats och fri rörlighet gälla för varor, tjänster,&lt;br&gt;personer och kapital. Även om mycket arbete återstår innan marknaden i sin&lt;br&gt;helhet fungerar på önskvärt sätt, har dock de planerade åtgärderna i syfte&lt;br&gt;att skapa den inre marknaden, vilka redovisades i EG:s vitbok år 1985, i&lt;br&gt;stort sett genomförts. Vad gäller varors rörlighet är således det regelverk&lt;br&gt;som skisserades i vitboken för att eliminera fysiska hinder (kontroller och&lt;br&gt;formaliteter vid passerande av EG:s inre gränser) i huvudsak på plats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 * Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadskontroll är EG:s beteckning på den kontroll i säkerhetsavseende Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;som medlemsstaterna skall utföra beträffande produkter som släppts ut på&lt;br&gt;marknaden. Den utgör ett väsentligt led i EG:s ordning för den inre mark-&lt;br&gt;nadens funktion beträffande varornas fria rörlighet. Det är nödvändigt för&lt;br&gt;förståelsen av de frågor som behandlas i propositionen att placera in mark-&lt;br&gt;nadskontrollen i ett större sammanhang. Inledningsvis ges därför en bredare&lt;br&gt;beskrivning av denna ordning och hur den allmänt påverkar Sverige enligt&lt;br&gt;EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fria rörligheten av varor förutsätter att hinder för handeln tas bort.&lt;br&gt;Man brukar tala om traditionella och tekniska handelshinder. De tradition-&lt;br&gt;ella hindren - kvoteringar och tullsatser - avskaffades tidigt mellan med-&lt;br&gt;lemsländerna och senare också mellan EG- och EFTA-ländema genom fri-&lt;br&gt;handelsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tekniska handelshindren är av en helt annan karaktär och de har visat&lt;br&gt;sig betydligt svårare att ta bort. Grunden för dem kan vara klimatiska, kul-&lt;br&gt;turella eller utvecklingsbetingade skillnader mellan länderna. Deras utform-&lt;br&gt;ning kan vara oklar - och odokumenterad - och deras effekter svåra att för-&lt;br&gt;utse. De kan avsiktligt vara utformade så att de gynnar inhemsk tillverk-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överst på listan för tekniska handelshinder brukar sättas dels skiljaktiga&lt;br&gt;nationella krav på produkter till skydd för liv, hälsa, miljö m.m., dels&lt;br&gt;skiljaktiga nationella förfaranden och metoder för kontroll av att sådana krav&lt;br&gt;är uppfyllda. För det sistnämnda ledet använder EG termen bedömning av&lt;br&gt;överensstämmelse (conformity assessment).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att etablera den inre marknaden har EG lagt ned stora ansträngningar&lt;br&gt;på att avskaffa tekniska handelshinder. EG:s metodik för detta beskrivs&lt;br&gt;närmare i avsnitt 3.2. Verksamheten syftar till att skapa klara och enhetliga&lt;br&gt;regler för produktkrav och bedömning av överensstämmelse. Genom dessa&lt;br&gt;regler klargörs förutsättningarna för att en produkt skall få släppas ut på&lt;br&gt;marknaden. De tar i första hand sikte på stadiet fram till denna tidpunkt,&lt;br&gt;vilket är naturligt med hänsyn till det grundläggande syftet att garantera fri&lt;br&gt;rörlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den inre marknadens funktion har EG emellertid ansett det nöd-&lt;br&gt;vändigt att också ha en marknadskontroll. Denna är - i motsats till bedöm-&lt;br&gt;ning av överensstämmelse före marknadstillträdet - en statlig uppgift, som&lt;br&gt;skall utföras av myndigheter med särskilda befogenheter. Den skall med&lt;br&gt;rimlig grad av säkerhet leda till upptäckt av produkter i handeln, som inte&lt;br&gt;fyller måttet i säkerhetshänseende. Eftersom varorna skall passera fritt över&lt;br&gt;de inre gränserna, är ett effektivt samarbete mellan medlemsländerna grund-&lt;br&gt;läggande för framgång i detta hänseende. I systemet ingår därför samarbete&lt;br&gt;och informationsutbyte över gränserna så att farliga produkter snabbt kan&lt;br&gt;identifieras och avlägsnas från hela EG-marknaden. Marknadskontrollen&lt;br&gt;behandlas närmare i avsnitt 3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den inre marknaden bygger således på att varor fritt skall passera de inre&lt;br&gt;gränserna mellan EG-ländema. Däremot förutsätts en viss kontroll ske av&lt;br&gt;tullmyndigheterna vid de yttre gränserna, och EG har nyligen utfärdat vissa&lt;br&gt;bestämmelser om detta. Frågan, som behandlas närmare i avsnitt 3.4, har&lt;br&gt;av naturliga skäl en stark anknytning till marknadskontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis berörs konsekvenserna för Sveriges del av EG:s ordning Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;genom EES-avtalet i avsnitt 3.5. Marknadskontrollen i Sverige behandlas&lt;br&gt;sedan närmare i avsnitt 4 och 5.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Avlägsnandet av tekniska handelshinder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För att undvika tekniska handelshinder krävs att tekniska regler om produkt-&lt;br&gt;krav och bedömning av överensstämmelse utformas på ett sätt som medger&lt;br&gt;fri rörlighet av varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt led i frihandelsarbetet gäller åtgärder för att förhindra upp-&lt;br&gt;komsten av nya handelshinder genom nationella bestämmelser. Genom ett&lt;br&gt;direktiv år 1983 (83/189/EEG) infördes ett informationsförfarande inom EG&lt;br&gt;beträffande planerade nationella tekniska föreskrifter och standarder. Förfar-&lt;br&gt;andet innebär att kommissionen och övriga medlemsländer skall beredas till-&lt;br&gt;fälle att anföra synpunkter innan sådana föreskrifter och standarder införs.&lt;br&gt;Mellan EG och EFTA-ländema avtalades år 1989 om ett motsvarande infor-&lt;br&gt;mationsutbyte (se SFS 1990:966). Denna överenskommelse har nu ersatts&lt;br&gt;av EES-avtalets innehåll på området. Informationsförfarandet i EES bygger&lt;br&gt;på EG:s ordning men har på flera punkter anpassats till förhållandena i&lt;br&gt;EES. För svensk del finns bestämmelser om detta i förordningen (1990:986,&lt;br&gt;omtryckt 1993:1337) om tekniska regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EG gäller en allmän princip om varors fria rörlighet, som grundar&lt;br&gt;sig på artikel 30 i Romfördraget. Den brukar efter ett rättsfall i EG-dom-&lt;br&gt;stolen kallas Cassis de Dijon-principen. Den innebär att en vara som lag-&lt;br&gt;ligen får marknadsföras i ett EG-land även fritt skall få säljas och användas&lt;br&gt;i övriga medlemsländer, om inte särskilda skäl kan åberopas för motsatsen.&lt;br&gt;Den gäller generellt för produkter som inte omfattas av särskilda, gemen-&lt;br&gt;samma EG-bestämmelser (icke-harmoniserade områden). Tillämpningen av&lt;br&gt;denna princip har gett upphov till en omfattande domstolspraxis inom EG.&lt;br&gt;En viktig konsekvens av denna praxis är att vissa tvingande samhällshänsyn,&lt;br&gt;som inte finns uppräknade i artikel 36 i Romfördraget, kan utgöra en grund&lt;br&gt;för begränsning av den fri rörligheten. Mycket kort kan rättsläget inom EG&lt;br&gt;sammanfattas med att en medlemsstat har rätt att upprätthålla en nationell&lt;br&gt;reglering inom icke-harmoniserade områden, om tre villkor samtidigt är&lt;br&gt;uppfyllda, nämligen om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den avser att skydda ett i artikel 36 i Romfördraget erkänt intresse&lt;br&gt;eller något av de ytterligare intressen som erkänts av EG-domstolen,&lt;br&gt;t.ex. konsument- eller miljöskydd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den är nödvändig för att uppnå det avsedda skyddet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det finns en proportionalitet mellan det skydd som uppnås och det&lt;br&gt;hinder för den fria varurörligheten som regleringen medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Cassis de Dijon-principen har EG - utan att behöva införa&lt;br&gt;gemensamma EG-regler - utvecklat en metod att avskaffa tekniska handels-&lt;br&gt;hinder, som grundas på nationella regler. Nationella regler som inte upp-&lt;br&gt;fyller de nämnda kraven får inte åberopas för att stoppa en vara som har&lt;br&gt;importerats. Genom EES-avtalet gäller nu motsvarande inom EES. Cassis&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td colspan="2"&gt;
&lt;p&gt;Produktdirektiv från EG&lt;br&gt;enligt den nya metoden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Enkla tryckkärl (87/404/EEG)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;2.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Leksaker (88/378/EEG)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Byggprodukter (89/106/EEG)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Elektromagnetisk&lt;br&gt;kompatibilitet (89/336/EEG)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Maskiner (89/392/EEG)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Personlig skyddsutrustning&lt;br&gt;(89/686/EEG)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;7.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Icke automatiska vågar&lt;br&gt;(90/384/EEG)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;8.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Aktiva implantat&lt;br&gt;(90/385/EEG)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;9.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Gasapparater (90/396/EEG)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;10.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;T eleterminalutrustning&lt;br&gt;(91/263/EEG)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;11.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Varmvattenpannor&lt;br&gt;(92/42/EEG)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Explosiva varor (93/15/EEG)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Medicintekniska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(93/42/EEG)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lågspänningsutrustning&lt;br&gt;(73/23/EEG, ändrat genom&lt;br&gt;93/68/EEG)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;de Dijon-principen beskrivs närmare i departementspromemorian Om Rom- Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;fördragets artikel 30 (Ds 1990:76).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vissa produkter har EG ansett det nödvändigt för den fria rör-&lt;br&gt;ligheten att skapa gemensamma EG-regler. Det sker normalt i form av&lt;br&gt;direktiv, numera enligt artikel 100a i Romfördraget som medger majoritets-&lt;br&gt;beslut. Produktdirektiv skall sedan år 1985 utformas enligt den nya&lt;br&gt;metoden, som innebär att de säkerhetskrav på produkterna som festställs i&lt;br&gt;direktivet är relativt allmänt hållna. De betecknas väsentliga säkerhetskrav&lt;br&gt;och blir genom direktivformen rättsligt bindande. Medlemsstaterna måste&lt;br&gt;införliva dem i sin rättsordning och de aktuella produkterna måste uppfylla&lt;br&gt;säkerhetskraven för att de skall få släppas ut på marknaden. Det överlåts&lt;br&gt;sedan åt de europeiska standardiseringsorganen att utarbeta harmoniserade&lt;br&gt;frivilliga standarder med tekniska specifikationer för produkterna. En pro-&lt;br&gt;dukt som tillverkats enligt en sådan standard skall förutsättas uppfylla de&lt;br&gt;väsentliga säkerhetskraven i direktivet och standarden får därigenom, trots&lt;br&gt;att den inte är formellt bindande, en särskild rättsverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv enligt den nya metoden innehåller bestämmelser om CE-märk-&lt;br&gt;ning, som innebär att produkterna skall märkas av tillverkaren eller import-&lt;br&gt;ören på visst sätt. Märkningen skall visa att tillverkaren försäkrar att pro-&lt;br&gt;dukten uppfyller direktivets säkerhetskrav och att den har genomgått före-&lt;br&gt;skrivet förfarande för bedömning av överensstämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudprinciperna i EG:s system&lt;br&gt;för bedömning av överensstämmel-&lt;br&gt;se har lagts fest i beslut av EU-&lt;br&gt;rådet. De centrala besluten är dels&lt;br&gt;resolutionen den 21 december 1989&lt;br&gt;om en helhetssyn på bedömning av&lt;br&gt;överensstämmelse (a global app-&lt;br&gt;roach to conformity assessment),&lt;br&gt;dels beslutet den 13 december 1990&lt;br&gt;om moduler för olika stadier i för-&lt;br&gt;faranden vid bedömning av över-&lt;br&gt;ensstämmelse, avsedda att användas&lt;br&gt;i tekniska harmoniseringsdirektiv. I&lt;br&gt;det senare beslutet har den 22 juli&lt;br&gt;1993 gjorts vissa kompletteringar&lt;br&gt;om riktlinjer för CE-märkningen,&lt;br&gt;vilket föranlett att det formellt&lt;br&gt;ersatts med ett nytt beslut&lt;br&gt;(93/465/EEG) med samma rubrik&lt;br&gt;av den dagen. En närmare beskriv-&lt;br&gt;ning av bedömning av överensstäm-&lt;br&gt;melse inom EG och EES finns i&lt;br&gt;prop. 1991/92:170, bil. 11,&lt;br&gt;s. 39f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv enligt den nya metoden kommer att successivt införas på andra&lt;br&gt;produktområden som regleras genom gemensamma EG-regler. Det innebär&lt;br&gt;att kontrollordningama kommer att utformas enligt EG:s helhetssyn från år &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1989. Alltjämt gäller dock ett stort antal äldre produktdirektiv, som har en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;helt annan uppbyggnad med detaljerade tekniska specifikationer och varier- Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;ande bestämmelser om provning, kontroll och märkning. De är i allmänhet&lt;br&gt;utformade på ett sådant sätt att de medger att medlemsländerna avstår från&lt;br&gt;att reglera produkttypen i fråga eller att de har avvikande nationella bestäm-&lt;br&gt;melser, så länge man inte hindrar produkter som uppfyller direktivets krav&lt;br&gt;att fritt få marknadsföras och användas i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv enligt den nya metoden är däremot totalharmoniserande, dvs. de&lt;br&gt;innehåller alla de EG-bestämmelser som skall tillämpas för rätten att släppa&lt;br&gt;ut på marknaden och ta i bruk de produkter som omfattas. Tidigare beslut-&lt;br&gt;ade direktiv av detta slag finns uppräknade i prop. 1992/93:87 om en lag&lt;br&gt;om CE-märket. Dessa direktiv har numera gjorts enhetliga i fråga om&lt;br&gt;bestämmelser om CE-märkning m.m. Det har skett genom ett direktiv av&lt;br&gt;den 22 juli 1993, varigenom ändringar görs i de tidigare direktiven&lt;br&gt;(93/68/EEG). Dessa ändringar träder i kraft den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1993 har dessutom tillkommit två direktiv enligt den nya&lt;br&gt;metoden, ett om explosiva varor (93/15/EEG) och ett om medicintekniska&lt;br&gt;produkter (93/42/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 Marknadskontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3,3.1 Marknadskontrollens innebörd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med marknadskontroll avser EG en bestämd form av kontroll av produkters&lt;br&gt;säkerhet. Den måste hållas isär från den kontroll som sker inom ramen för&lt;br&gt;angivna förfaranden för bedömning av överensstämmelse. Det finns skäl att&lt;br&gt;närmare belysa detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En produkt kan sägas ha en omloppstid från idéstadiet till skrotning.&lt;br&gt;Under denna tid kan provning av produktens egenskaper och kontroll av att&lt;br&gt;den uppfyller ställda krav ske många gånger. Tillverkaren måste själv för-&lt;br&gt;vissa sig om att produkten uppfyller marknadens kvalitetskrav. Beträffande&lt;br&gt;många produkter som kan medföra skador förekommer dessutom sedan&lt;br&gt;gammalt krav från staten om att produkten inte skall skada liv, hälsa, miljö&lt;br&gt;m.m. och att den skall genomgå någon form av kontroll för att visa detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omloppstiden kan översiktligt indelas i stadierna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konstruktion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;tillverkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;tillhandahållande på marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;användning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;skrotning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av staten föreskriven kontroll kan förekomma i alla dessa stadier. En&lt;br&gt;viktig punkt i omloppstiden är när produkten släpps ut på marknaden eller&lt;br&gt;tas i bruk och därmed kan orsaka skador vid användning. Normalt gäller av&lt;br&gt;staten föreskrivna krav att produkten då skall vara säker och kontrollerad.&lt;br&gt;EG:s produktdirektiv med däri ingående förfaranden för bedömning av över-&lt;br&gt;ensstämmelse tar sikte på produktens beskaffenhet vid marknadstillträdet.&lt;br&gt;Detta är en naturlig följd av direktivens grundläggande syfte att garantera&lt;br&gt;fri rörlighet av produkterna i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det traditionella svenska systemet för kontroll av farliga produkter har Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;inneburit krav på ett förhandsgodkännande av en myndighet - eller annat&lt;br&gt;organ med myndighetsbefogenheter - innan en produkt får saluföras. En&lt;br&gt;sådan kontroll kan gälla produktens konstruktion eller tillverkning. Beträff-&lt;br&gt;ande massproducerade artiklar (t.ex. elmateriel) har kontrollen i huvudsak&lt;br&gt;gällt produktens konstruktion i form av s.k. typkontroll av ett eller ett fåtal&lt;br&gt;exemplar av produkten. Som villkor gäller sedan att de tillverkade exemp-&lt;br&gt;laren skall överensstämma med vad som typprovats. För särskilt farliga pro-&lt;br&gt;dukter kan gälla att vaije tillverkat exemplar av produkten skall godkännas&lt;br&gt;av staten. Det svenska systemet med statliga förhandsgodkännanden håller&lt;br&gt;nu på att omformas till en EG-modell även på områden som inte direkt&lt;br&gt;berörs av EG-regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EG:s policy på området skall en obligatorisk statlig förhandskon-&lt;br&gt;troll undvikas. Det betyder inte att farliga produkter skall kunna komma ut&lt;br&gt;på marknaden utan föregående provning och kontroll. Grundläggande är&lt;br&gt;emellertid att tillverkaren eller importören släpper ut produkten på mark-&lt;br&gt;naden på eget ansvar. Den skall då vara CE-märkt, vilket visar att den upp-&lt;br&gt;fyller alla direktivkrav som riktas mot den. Förfarandet för bedömning av&lt;br&gt;överensstämmelse skall, enligt de moduler som används i direktiven, täcka&lt;br&gt;både konstruktions- och tillverkningsfasen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det enklaste fallet (modul A) räcker det med att tillverkaren i en försäk-&lt;br&gt;ran om överensstämmelse själv intygar att gällande krav, som kan innefatta&lt;br&gt;provning, har uppfyllts. Annars krävs i varierande grad medverkan av ett&lt;br&gt;anmält organ, dvs. ett fristående provnings- eller certifieringsorgan som&lt;br&gt;efter särskild granskning anmälts inom EES som kompetent att utföra vissa&lt;br&gt;kvalificerade kontrolltjänster reglerade i ett eller flera produktdirektiv. Det&lt;br&gt;kan röra sig om krav på typprovning (modul B), då det anmälda organet&lt;br&gt;skall utfärda ett typintyg. Som förutsättning för CE-märkning gäller då bl.a.&lt;br&gt;att tillverkaren kan förete ett sådant intyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillverkare som har etablerat ett kvalitetssystem för hela sin verksamhet&lt;br&gt;och som övervakas av ett anmält organ, kan tillämpa vissa moduler. I ett&lt;br&gt;anmält organs uppgifter kan ingå t.ex. stickprovskontroller under tillverk-&lt;br&gt;ningen. En strävan finns att ge viss valfrihet inom ramen för vaije förfar-&lt;br&gt;ande, bl.a med syftet att stimulera kvalitetsarbete. Om anmälda organ har&lt;br&gt;medverkat skall detta framgå av CE-märkningen, som i sådana fall skall&lt;br&gt;innehålla organets identifikationsnummer. Varje anmält organ tilldelas ett&lt;br&gt;sådant nummer i samband med anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälda organ skall uppfylla krav på kompetens för den uppgift som&lt;br&gt;anmälan avser. Det är medlemsstaterna som avgör vilka organ de vill&lt;br&gt;anmäla och som svarar för att de uppfyller kompetenskraven. I Sverige&lt;br&gt;regleras utseendet av anmälda organ i lagen (1992:1119) om teknisk kon-&lt;br&gt;troll. Vid en tillämpning av EES-avtalet ger denna lag en rätt åt varje organ&lt;br&gt;som så önskar och som uppfyller kompetenskraven att bli anmält. Kompe-&lt;br&gt;tenskontrollen görs av SWEDAC i samråd med föreskrivande myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör observeras att anmälda organ är kommersiellt arbetande företag,&lt;br&gt;som utför specificerade tekniska uppgifter på uppdrag av kunder och att det&lt;br&gt;alltså inte är fråga om något &amp;quot;godkännande&amp;quot; på statens eller EG:s vägnar.&lt;br&gt;En tillverkare kan vända sig till vilket anmält organ han önskar och upp-&lt;br&gt;draget utförs för hans räkning. Några statliga befogenheter att t.ex. vidta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvångsåtgärder har inte de anmälda organen. Det är fråga om ett tekniskt Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;förfarande utanför myndighetssfaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadskontrollen tar däremot sikte på det stadium i omloppstiden då&lt;br&gt;produkten redan finns på marknaden. Det är en statlig efterkontroll av att&lt;br&gt;tillverkare eller importörer har fullgjort sina förpliktelser. Det grundlägg-&lt;br&gt;ande syftet med CE-märkningen är att den skall underlätta marknadskon-&lt;br&gt;trollen, som är en uppgift för statliga myndigheter med särskilda befogen-&lt;br&gt;heter. De anmälda organen kan inte utan vidare utnyttjas i marknadskon-&lt;br&gt;trollen, om de i ett tidigare skede gjort insatser i det system som skall över-&lt;br&gt;vakas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från marknadskontrollen måste också särskiljas sådan s.k. återkommande&lt;br&gt;kontroll som kan förekomma under en produkts användning och som syftar&lt;br&gt;till att kontrollera att produkten inte på grund av förslitning eller bristande&lt;br&gt;underhåll orsakar skador. I Sverige sker sådan kontroll t.ex. av bilar och&lt;br&gt;personhissar. Eftersom denna typ av kontroll har mycket liten betydelse för&lt;br&gt;varors fria rörlighet, saknas i stort sett EG-regler om den. Medlemsstaterna&lt;br&gt;får själva besluta om sådan kontroll, som dock inte får utformas så att den&lt;br&gt;indirekt hindrar den fria rörligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.2 EG:s krav på marknadskontroll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några samlade bestämmelser om hur marknadskontrollen skall organiseras&lt;br&gt;och bedrivas finns inte inom EG. Det är först på senare tid som EG har&lt;br&gt;behandlat frågan på ett mera systematiskt sätt. Det har förutsatts att med-&lt;br&gt;lemsstaterna ordnar en sådan kontroll utan reglering från EG:s sida och den&lt;br&gt;närhetsprincip, som omnämns i Maastricht-fördraget, förutsätter att frågor&lt;br&gt;som kan lösas nationellt inte skall regleras på gemenskapsnivå. Betydelsen&lt;br&gt;av en effektiv marknadskontroll för hela den inre marknaden uppmärksam-&lt;br&gt;mas emellertid alltmer och frågan tillmäts nu stor betydelse. Något mer än&lt;br&gt;relativt allmänt hållna krav finns dock ännu inte i de rättsakter som&lt;br&gt;behandlar frågan och närhetsprincipen talar mot detaljreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om nivåerna skulle komma att skilja sig åt alltför mycket mellan&lt;br&gt;länderna, kan det dock bli aktuellt med gemensamma EG-bestämmelser om&lt;br&gt;kontrollens omfattning m.m. Som framgår av SWEDACs rapport avser EG-&lt;br&gt;kommissionen att utarbeta en handbok för utformningen av direktiv enligt&lt;br&gt;den nya metoden. Denna handbok skulle komma att innehålla även ett&lt;br&gt;avsnitt om marknadskontroll. Hittills har endast preliminära förslag till ett&lt;br&gt;sådant avsnitt presenterats i form av arbetsdokument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från legal synpunkt vilar EG:s krav på marknadskontroll framför allt på&lt;br&gt;produktdirektiven enligt den nya metoden och på direktivet (92/59/EEG) av&lt;br&gt;den 29 juni 1992 om allmän produktsäkerhet. Detta produktsäkerhetsdirektiv&lt;br&gt;finns i engelskspråkig version som bilaga till SWEDACs rapport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv enligt den nya metoden förutsätter att medlemsländerna utför&lt;br&gt;marknadskontroll, men de saknar i stort sett regler för hur den skall&lt;br&gt;bedrivas. Det finns emellertid ett allmänt krav på nödvändiga åtgärder som&lt;br&gt;skall säkerställa att endast produkter, som uppfyller direktivets krav, kan&lt;br&gt;släppas ut på marknaden och tas i bruk. Desutom finns s.k. skyddsklau-&lt;br&gt;suler, som ålägger medlemsstaterna att vidta åtgärder om de upptäcker en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;... ..„ miuigna riktlinjerna för CE-märkningen ingår en skyldighet för&lt;br&gt;'&amp;quot;»Mlemsstatema att, om de upptäcker produkter som CE-märkts utan att&lt;br&gt;se till att överträdelsen upphör. I sista hand kan&lt;br&gt;• &amp;quot;'der för att förbjuda fortsatt utsläppande&lt;br&gt;^&amp;quot;Vter återkallas. Enligt&lt;br&gt;&lt;sup&gt;4;&lt;/sup&gt;'»Vtiv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sytte &amp;lt;u ....&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna gäliei «... &lt;sub&gt;x&lt;br&gt;&lt;/sub&gt;kommer att användas av konsumenter ocu___&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fika regler saknas i de produktvisa direktiven. De kompici^.-&lt;br&gt;till viss del också produktdirektiv enligt den nya metoden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I produktsäkerhetsdirektivet anges skyldigheter för tillverkare och import-&lt;br&gt;örer att vidta åtgärder i säkerhetssyfte och skyldighet för medlemsstaterna&lt;br&gt;att bl.a. utse myndigheter med ansvar för marknadskontroll. Vidare finns&lt;br&gt;bestämmelser om underrättelseskyldighet och utbyte av information. Det&lt;br&gt;införs också ett särskilt förfärande för ingripanden på gemenskapsnivå i&lt;br&gt;situationer, då det föreligger allvarlig och akut fara för konsumenternas&lt;br&gt;säkerhet. En särskild kommitté för brådskande produktsäkerhetsfrågor skall&lt;br&gt;genom majoritetsbeslut kunna begära åtgärder som verkställs av kommis-&lt;br&gt;sionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktsäkerhetsdirektivet träder inom EG i kraft den 29 juni 1994 och&lt;br&gt;ersätter då rådets beslut (89/45/EEG) av den 21 december 1988 om ett&lt;br&gt;gemenskapssystem för snabb information om faror som härrör från konsu-&lt;br&gt;mentprodukter. Detta system, som benämns Rapid Information Exchange&lt;br&gt;System (RAPEX), omfattas av EES-avtalet. Enligt RAPEX skall i vaije stat&lt;br&gt;en eller flera behöriga myndigheter utses, som skall vidarebefordra och ta&lt;br&gt;emot underrättelser. Som svenska myndigheter har för denna uppgift utsetts&lt;br&gt;Konsumentverket (SFS 1993:1322) och Livsmedelsverket (SFS 1993:1535).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3.3 Marknadskontrollens innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om medlemsstaternas förpliktelser och befogenheter finns bestämmelser i&lt;br&gt;produktsäkerhetsdirektivets artiklar 5 och 6. Enligt artikel 5 första stycket&lt;br&gt;skall medlemsstaterna anta de bestämmelser som krävs för att tillverkare&lt;br&gt;och distributörer skall iaktta sina förpliktelser att endast släppa ut säkra pro-&lt;br&gt;dukter på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns det grundläggande kravet på marknadskontroll. Med-&lt;br&gt;lemsstaterna skall inrätta eller utse myndigheter för sådan kontroll med nöd-&lt;br&gt;vändiga befogenheter för att vidta sådana lämpliga åtgärder som åvilar dem&lt;br&gt;enligt direktivet inklusive möjligheten att vidta lämpliga sanktioner. Dessa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheter skall anmälas till kommissionen, som skall vidarebefordra upp- Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;giften till övriga medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 6 skall medlemsstaterna ha de befogenheter som krävs för&lt;br&gt;att vidta åtgärder som behövs för tillämpningen av artikel 5. Bland de åt-&lt;br&gt;gärder, som marknadskontrollorganen skall kunna vidta, nämns särskilt bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att i rimlig omfattning kontrollera produkternas säkerhetsegenskaper&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fram till deras slutliga användning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ålägga företagen att lämna nödvändiga upplysningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ta slumpvisa prover för säkerhetskontroll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ställa förhandsvillkor för marknadsföring och kräva lämpliga var-&lt;br&gt;ningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att förbjuda att farliga produkter släpps ut på marknaden och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att organisera ett effektivt och omedelbart tillbakadragande av farliga&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana åtgärder kan riktas mot tillverkare, distributörer och i sista hand,&lt;br&gt;om det är nödvändigt, mot var och en, vars medverkan krävs för att undan-&lt;br&gt;röja de risker produkten medför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärderna skall tillämpas med hänsyn till graden av risk och kravet på&lt;br&gt;proportionalitet enligt Cassis de Dijon-principen. Vad gäller produktdirektiv&lt;br&gt;enligt den nya metoden gäller, som har framgått av det tidigare, i respektive&lt;br&gt;direktiv föreskrivet förfärande för bedömning av överensstämmelse för&lt;br&gt;stadiet fram till CE-märkning och marknadsintroduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utförande av marknadskontrollen skall således myndigheterna ha&lt;br&gt;tillräckliga befogenheter av det slag som exemplifieras i direktivet. Allmänt&lt;br&gt;kan marknadskontrollen delas in i två stadier. Ett första skede innefattar&lt;br&gt;övervakning av marknaden, direkt genom inspektion eller indirekt med hjälp&lt;br&gt;av olika informationskällor och klagomål (marknadsövervakning). I ett&lt;br&gt;senare skede skall upptäckta problem lösas frivilligt eller genom tvångsför-&lt;br&gt;färanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något absolut skydd mot bristfälliga produkter går inte att åstadkomma.&lt;br&gt;Marknadskontrollen måste därför innefatta system för rapportering och&lt;br&gt;registrering av olyckor och tillbud liksom sanktioner mot farliga produkter.&lt;br&gt;På EG-nivå finns system för informationsutbyte, såsom det tidigare nämnda&lt;br&gt;RAPEX. Över huvud taget förutsätter EG-systemet samverkan och informa-&lt;br&gt;tionsutbyte mellan medlemsstaterna. Detta kräver att det finns tydliga&lt;br&gt;ansvarsförhållanden på nationell myndighetsnivå och att de nationella myn-&lt;br&gt;dighetsstrukturerna samordnas internationellt. Om marknadskontrollen inte&lt;br&gt;fungerar och därför inte blir den avsedda spärren mot olyckor och skador&lt;br&gt;orsakade av bristfälliga produkter, finns det risk för att det fria varuutbytet&lt;br&gt;sätts i fråga och att förtroendet för den inre marknaden sviktar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om produktsäkerhet behandlas också utanför den formella EG-&lt;br&gt;organisationen. Product Safety Enforcement Forum of Europé (PROSAFE)&lt;br&gt;är ett informellt samarbetsorgan, i vilket företrädare för EG- och EFTA-&lt;br&gt;ländema deltar. Verksamheten är inriktad mot konsumentskydd och Sverige&lt;br&gt;företräds av Konsumentverket. Syftet är bl.a. att skapa ökad förståelse och&lt;br&gt;ökat förtroende mellan deltagande länder vad gäller tillämpning och tillsyn&lt;br&gt;av gällande produktsäkerhetslagstiftning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 ]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska bestämmelser om tvångsåtgärder mot farliga konsumentprodukter Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;finns i produktsäkerhetslagen (1988:1604). Frågan om behovet av ändringar&lt;br&gt;i denna till följd av produktsäkerhetsdirektivet behandlas i Produktsäkerhets-&lt;br&gt;utredningens betänkande Produktsäkerhetslagen och EG (SOU 1993:88).&lt;br&gt;Där föreslås vissa relativt begränsade ändringar i den nämnda lagen. Direk-&lt;br&gt;tivet ingår bland de EG-rättsakter som beräknas bli tillagda EES-avtalet&lt;br&gt;genom beslut av EES-kommittén i böijan av år 1994. Betänkandet torde&lt;br&gt;komma att behandlas i en proposition om dessa tillägg som avses föreläggas&lt;br&gt;riksdagen senare under våren 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gränskontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i förberedelserna inför ikraftträdandet av produktsäkerhets-&lt;br&gt;direktivet beslöt kommissionen den 27 november 1992 om en rekommenda-&lt;br&gt;tion (92/579/EEG) med anmodan till medlemsstaterna att upprätta den infra-&lt;br&gt;struktur som behövs för att identifiera farliga produkter vid de yttre&lt;br&gt;gränserna. I rekommendationerna ingick att göra det möjligt för tullen att&lt;br&gt;vidta åtgärder mot farliga produkter och samverka med säkerhetsmyndighet-&lt;br&gt;ema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU-rådet beslöt därefter den 8 februari 1993 om en förordning&lt;br&gt;(339/93/EEG) om kontroll av att produkter som importeras från tredje land&lt;br&gt;är i överensstämmelse med reglerna för produktsäkerhet. Där ges tullmyn-&lt;br&gt;digheterna vissa kontrolluppgifter. Om en produkt ger upphov till en&lt;br&gt;allvarlig misstanke om att den kan medföra allvarlig och akut fara för hälsa&lt;br&gt;och säkerhet, skall den inte släppas in i landet. För vissa särskilt utpekade&lt;br&gt;produkter skall det dessutom kontrolleras att de är märkta enligt givna&lt;br&gt;regler och att föreskrivna dokument följer med. Enligt ett beslut&lt;br&gt;(93/583/EEG) av kommissionen den 28 juli 1993 skall sådan särskild kon-&lt;br&gt;troll ske av leksaker, läkemedel för människor och djur samt livsmedel.&lt;br&gt;Tullmyndigheterna skall omedelbart underrätta säkerhetsmyndighetema om&lt;br&gt;vidtagna åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s beslut i fråga om gränskontrollen har fattats relativt nyligen och&lt;br&gt;systemet är under uppbyggnad. Det går därför inte att nu beskriva det annat&lt;br&gt;än i allmänna ordalag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 &amp;nbsp;EES-avtalets konsekvenser för Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär fri rörlighet för varor och förutsätter att berörda EFTA-&lt;br&gt;länder integreras i regelverket för den inre marknaden, där marknadskon-&lt;br&gt;trollen är en viktig del. I vissa hänseenden innebär den s.k. tvåpelarprin-&lt;br&gt;cipen att EFTA-organ utför uppgifter för EFTA-sidan. De redovisade rätts-&lt;br&gt;akterna som berör marknadskontrollen kan väntas bli tillagda EES-avtalet&lt;br&gt;om de inte redan omfattas. Sverige och andra berörda EFTA-länder kommer&lt;br&gt;således att få i princip samma skyldigheter som EG-ländema när det gäller&lt;br&gt;marknadskontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om gränskontrollen har dock vissa särskilda aspekter. EES-avtalet&lt;br&gt;innebär ingen tullunion, och EG:s gränskontroller i förhållande till Sverige&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och övriga EFTA-länder är därför alltjämt kvar. De redovisade rättsakterna Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;som gäller gränskontrollen vid den yttre gränsen torde dock komma att&lt;br&gt;tilläggas EES-avtalet, trots att de berör förhållandet till tredje land. Som&lt;br&gt;yttre gräns skulle då räknas EES-områdets yttre gräns. Detta medför en&lt;br&gt;skyldighet för Sverige att skapa den nödvändiga infrastrukturen och låta&lt;br&gt;tullmyndigheten göra motsvarande gränskontroll som krävs enligt EG-&lt;br&gt;reglema. Enligt EES-avtalet skall varor, som uppfyller de för EES-området&lt;br&gt;gemensamma kraven för marknadstillträde, ha rätt till fri passage. Detta&lt;br&gt;torde innebära att någon kontroll av att tekniska regler är uppfyllda inte&lt;br&gt;skall utföras vid tullgränsen mellan Sverige och EG, även om varan skall&lt;br&gt;förtullas. Frågan om konsekvenser för svensk del beträffande gränskon-&lt;br&gt;troller och gränsformaliteter i ett EU-medlemskapsperspektiv har behandlats&lt;br&gt;i en rapport till Utrikesdepartementets handelsavdelning från en arbetsgrupp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i regeringskansliet i november 1993.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 SWEDACs rapport och remissorganens&lt;br&gt;synpunkter&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Huvuddragen i utredningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;På uppdrag av regeringen har Styrelsen för teknisk ackreditering&lt;br&gt;(SWEDAC) utrett ett antal frågor om marknadskontroll i Sverige till följd&lt;br&gt;av EES-avtalet. Resultatet redovisades i februari 1993 i rapporten Mark-&lt;br&gt;nadskontroll - en EG-anpassning till följd av EES-avtalet (SWEDAC DOC&lt;br&gt;93:7), som i sammanfattning utmynnar i följande förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ansvaret för marknadskontrollen fördelas områdesvis på de myndig-&lt;br&gt;heter som redan nu har det säkerhetsmässiga tillsynsansvaret på var sitt&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Som centralt samordnings- och kontaktorgan utpekas en myndighet&lt;br&gt;som redan nu har uppgifter av övergripande natur, t.ex. SWEDAC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- De marknadskontrollerande myndigheterna måste ges de befogenheter,&lt;br&gt;som är nödvändiga för att myndigheterna skall kunna dels få tillgång&lt;br&gt;till aktuella produkter och få information av betydelse för kontroll-&lt;br&gt;arbetet, dels kräva åtgärder som förebygger olyckor och skador, som&lt;br&gt;användningen av en produkt annars kan orsaka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En marknadskontrollfond skapas, till denna förs marknadskontrollav-&lt;br&gt;gifter som är möjliga att ta ut, de samlade medlen fördelas sedan av&lt;br&gt;regeringen efter behovet av kontroll på olika områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ett sedvanligt remissförfarande har 44 myndigheter och enskilda&lt;br&gt;organ lämnat synpunkter på SWEDACs rapport. Samtliga remissorgan&lt;br&gt;ansluter sig till principerna för uppläggningen av marknadskontrollen. De&lt;br&gt;invändningar och påpekanden som redovisas gäller bl.a. finansieringen,&lt;br&gt;behovet av författningsändringar och vikten av enhetlighet över hela&lt;br&gt;området vad gäller riskvärdering. Några betonar den särskilda karaktär som&lt;br&gt;präglar vissa områden, där ett internationellt samarbete beträffande säker-&lt;br&gt;hetstillsynen finns sedan länge, t.ex. sjöfarten och luftfarten, eller där kon-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trollen anpassats efter särskilda behov, t.ex. kämenergiproduktionen. Ett Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;remissorgan anser att ett beslut om den framtida marknadskontrollen bör&lt;br&gt;skjutas upp till dess ytterligare underlag finns. Utredningens förslag och&lt;br&gt;remissorganens synpunkter redovisas ytterligare i de följande avsnitten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Ett fördelat ansvar på befintliga sektorsmyndigheter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SWEDAC har föreslagit en fördelning av ansvaret för marknadskontrollen&lt;br&gt;som innebär minsta möjliga förändring av nuvarande förhållanden. Befint-&lt;br&gt;liga sektorsansvariga myndigheter skulle alltså svara även för marknadskon-&lt;br&gt;trollen på sina respektive områden. Den enda organisatoriska utökningen&lt;br&gt;avser en central samordnings- och kontaktfunktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt erinrar SWEDAC om att det finns produkter, för vilka mer än&lt;br&gt;en myndighet har ansvar för marknadskontrollen. Likaså nämner SWEDAC&lt;br&gt;att regionala och lokala organ kan komma att medverka i marknadskontrol-&lt;br&gt;len på vissa områden. I båda fallen kan det enligt SWEDAC finnas behov&lt;br&gt;av att en av sektorsmyndighetema svarar för den nödvändiga samordningen.&lt;br&gt;Som exempel anger SWEDAC marknadskontrollen av byggprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissorganen ger över lag sitt stöd åt den lösning som SWEDAC pre-&lt;br&gt;senterar. Vissa områden berörs emellertid i detta skede mycket lite eller inte&lt;br&gt;alls av de förändringar som följer av uppbyggnaden av marknadskontroll-&lt;br&gt;system i alla EES-länder. Detta gäller t.ex. kontrollen av kämenergianlägg-&lt;br&gt;ningar, fartyg, flygplan och läkemedel. Synpunkterna redovisas i följande&lt;br&gt;sammanfattningar från yttranden som lämnats av sektorsanvariga myndig-&lt;br&gt;heter, som avses få ansvar för marknadskontrollen. Sammanställningen ger&lt;br&gt;också en översiktlig bild av nuvarande förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen (SoS) skall enligt sin instruktion (SFS 1988:1236) bl.a.&lt;br&gt;vaka över kvalitet och säkerhet inom t.ex. hälso- och sjukvård, hälsoskydd&lt;br&gt;och smittskydd. I detta ansvar har inte ingått någon direkt tillsyn över pro-&lt;br&gt;dukter inom området, men genom tillsynen över personalens användning av&lt;br&gt;produkterna har SoS ändå kommit att bedriva en slags indirekt marknads-&lt;br&gt;kontroll i viss omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SoS ansluter sig till utredningens förslag att ansvaret för marknadskon-&lt;br&gt;trollen skall läggas på de myndigheter som har ett tillsynsansvar inom olika&lt;br&gt;sektorer. Beträffande finansieringen av marknadskontrollen anser SoS att&lt;br&gt;den lämpligen bör ske över statsbudgeten, dvs. i form av anslag. Dessa&lt;br&gt;kostnader är det pris vi får betala för deltagandet i det europeiska ekonom-&lt;br&gt;iska samarbetet, som kommer att generera vinster till Sverige framhåller&lt;br&gt;SoS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket påpekar att dess kontrollverksamhet på områdena läke-&lt;br&gt;medel, kosmetika och narkotika utgår från EG-direktiv av äldre modell före&lt;br&gt;&amp;quot;den nya metoden&amp;quot;, vilka inte omfattas av det nya systemet för marknads-&lt;br&gt;kontroll. Vidare redovisar verket att kontrollansvaret för sterila engångs-&lt;br&gt;artiklar och preventivmedel under 1995 går över till SoS som en del av&lt;br&gt;ansvaret för medicintekniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket delar utredningens uppfattning att ansvaret för den&lt;br&gt;framtida marknadskontrollen bör fördelas på befintliga sektorsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket anser också att dessa bör få ansvar även för områden som innan Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;EES-avtalet trädde i kraft inte omfattades av krav på kontroll i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Telestyrelsen, som hittills inte utövat någon marknadskontroll, hävdar att&lt;br&gt;man inom sitt område i fortsättningen måste bedriva marknadskontroll även&lt;br&gt;av produkter som inte omfattas av EES-avtalet. Sådan kontroll har Telestyr-&lt;br&gt;elsen tidigare inte bedrivit men överväger nu vilken kravnivå som skall gälla&lt;br&gt;för sådan utrustning, för att den skall vara anpassad till EG:s teleterminal-&lt;br&gt;direktiv (91/263/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att ansvaret för marknadskontrollen skall fördelas på befintliga&lt;br&gt;sektorsmyndigheter får Telestyrelsens stöd. Telestyrelsen pekar på betydel-&lt;br&gt;sen av samordning mellan myndigheterna i syfte att man skall undvika dub-&lt;br&gt;belreglering och dubbelarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöfartsverket påpekar att internationella regler för säkerhet och miljö&lt;br&gt;inom sjöfarten arbetas fram inom organisationer som International Maritime&lt;br&gt;Organisation (IMO) och International Labour Organisation (ILO), dvs. i ett&lt;br&gt;samarbete mellan betydligt fler nationer än dem som omfattas av EES-&lt;br&gt;avtalet. Sjöfartsverket har emellertid erfarit dels att EG-kommissionen har&lt;br&gt;utarbetat ett förslag till direktiv om klassningssällskapens roll vid fartygs-&lt;br&gt;tillsyn, dels att det också pågår en utredning inom EG om lämplig kompe-&lt;br&gt;tensfördelning vid tillsyn av fartygsutrustning. Om den nya ordningen skulle&lt;br&gt;ställa krav på Sjöfärtverkets marknadskontrollerande funktion förutsätter&lt;br&gt;verket att tillkommande uppgifter beläggs med avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Luftfartsverket erinrar om den höga graden av internationell sam-&lt;br&gt;ordning som redan finns vad gäller förhands- och marknadskontroll inom&lt;br&gt;sitt område. Verket ser det som naturligt att ta ansvar för dessa uppgifter&lt;br&gt;även fortsättningsvis. Luftfartsavtalet mellan Sverige och Norge på den ena&lt;br&gt;sidan och EG på den andra sidan har redan resulterat i ett nära samarbete&lt;br&gt;mellan Sverige och EG på området och i en svensk anpassning till EG:s&lt;br&gt;regelverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverket anser det vara viktigt att den myndighet som får utfärda före-&lt;br&gt;skrifter om en produkt också får ansvar för den tillhörande marknadskon-&lt;br&gt;trollen. Verket framhåller vidare att en samverkan mellan marknadskontroll-&lt;br&gt;erande myndigheter är naturlig och att samordningsansvaret bör ges till&lt;br&gt;någon etablerad myndighet. Beträffande finansieringen av marknadskon-&lt;br&gt;trollen av vägprodukter påpekar Vägverket, att detta inte kan ske via kom-&lt;br&gt;munernas bygglovavgifter, eftersom vägprodukter normalt inte omfattas av&lt;br&gt;bygglovsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket redovisar den uppdelning av myndighetsuppgifterna som gäller&lt;br&gt;på byggområdet. Således har Boverket ett centralt ansvar och de kommunala&lt;br&gt;byggnadsnämnderna ett lokalt. Vidare påpekar Boverket att det finns bygg-&lt;br&gt;produkter som är avsedda att användas både i byggnader och i anläggningar,&lt;br&gt;som t.ex. vägar, järnvägar och hamnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket anser det vara mest rationellt att endast en central myndighet,&lt;br&gt;Boverket, har huvudansvaret för tillsynen över byggproduktmarknaden&lt;br&gt;enligt byggproduktlagen (1992:1535). Verket delar utredningens uppfattning&lt;br&gt;att byggnadsnämnderna är de naturliga marknadsövervakama för byggpro-&lt;br&gt;dukter och att Boverket i detta sammanhang skall fungera som central till-&lt;br&gt;synsmyndighet. Det krävs dock för detta ett bemyndigande eller ett tillägg &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i förordningen till byggproduktlagen framhåller Boverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket har beräknat resursbehovet för sin marknadskontroll till 3,4 års- Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;arbetskrafter. Man förutsätter då att den direkta marknadsövervakningen&lt;br&gt;sköts av byggnadsnämnderna. Finansieringen kan enligt Boverket ske via&lt;br&gt;bygglovavgiften, vilket utredningen föreslagit, eller genom avgifter från pro-&lt;br&gt;ducenter och importörer av byggprodukter. Boverket framhåller samtidigt&lt;br&gt;behovet av att båda alternativen studeras ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Statens jordbruksverk instämmer i utredningens förslag att det är&lt;br&gt;sektorsmyndighetema som skall svara för marknadskontrollen. Samtidigt&lt;br&gt;förmodar Jordbruksverket att det inom överskådlig framtid knappast blir&lt;br&gt;aktuellt för dess del att ansvara för sådan marknadskontroll som nu&lt;br&gt;diskuteras. Därför anser man det heller inte vara aktuellt att lämna förslag&lt;br&gt;till hur finansieringen skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens livsmedelsverk (SLV) tolkar EG:s regler så att det finns särbestäm-&lt;br&gt;melser för marknadskontrollen av livsmedel och inom det veterinära om-&lt;br&gt;rådet, vilket gör att EG:s allmänna produktsäkerhetsdirektiv inte är tillämp-&lt;br&gt;ligt på livsmedelsområdet. SLV anser sig därför inte vara berörd av för-&lt;br&gt;slagen i SWEDACs utredning. Allmänt sett delar dock SLV uppfattningen&lt;br&gt;att EG-systemet medför ett ökat behov av marknadskontroll men att eventu-&lt;br&gt;ella förändringar av nuvarande svenska organisation bör göras först efter&lt;br&gt;ytterligare överväganden. SLV ansluter sig till förslaget att särskilda myn-&lt;br&gt;digheter för marknadskontroll inte bör inrättas. Beträffande förslaget om en&lt;br&gt;central samordningsmyndighet anser SLV att det t.ex. på livsmedelsområdet&lt;br&gt;inte är lämpligt att överlåta internationella kontakter på en sådan myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen (ASS) konstaterar att man redan har en&lt;br&gt;organisation - innefattande Yrkesinspektionen - som är lämplig för mark-&lt;br&gt;nadskontrolluppgifter. Samtidigt konstaterar ASS att man hittills i hög grad&lt;br&gt;kunnat förlita sig på kontrollverksamhet som bedrivits av riksprovplatser&lt;br&gt;men att man i fortsättningen måste stärka sin egen kompetens för att kunna&lt;br&gt;upphandla extern specialistkunskap. ASS ser i detta sammanhang en svårig-&lt;br&gt;het i att anmälda organ, som i ett tidigare skede utfört provning och certifi-&lt;br&gt;ering för tillverkares räkning, inte kan anlitas av myndigheter för marknads-&lt;br&gt;kontroll på grund av jäv. Ansvarsområdena för Konsumentverket och ASS&lt;br&gt;har en viss överlappning påpekar ASS, men utgår från att Konsumentverket&lt;br&gt;här svarar för marknadskontrollen. Det gäller konsumentprodukter som om-&lt;br&gt;fattas av arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elsäkerhetsverket redovisar att dess tillsynsansvar i första hand omfattar&lt;br&gt;elektrisk materiel som täcks av följande EG-direktiv, nämligen lågspän-&lt;br&gt;ningsdirektivet, EX-direktivet och EMC-direktivet. Dessutom har man&lt;br&gt;ansvar även för annan elektrisk materiel som andra svenska myndigheter ger&lt;br&gt;ut föreskrifter om med utgångspunkt från t.ex. medicinteknik- och leksaks-&lt;br&gt;direktiven. Verket delar utredningens uppfattning att ansvaret för marknads-&lt;br&gt;kontrollen bör ligga på den myndighet som redan i dag har tillsynsansvar&lt;br&gt;på det aktuella området. Samtidigt påpekar man att flera myndigheter kan&lt;br&gt;ha ansvar för samma produkt, vilket är fallet med t.ex. medicinteknisk&lt;br&gt;utrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elsäkerhetsverket anser en nationell kontaktpunkt för marknadskontroll&lt;br&gt;vara befogad i form av ett marknadskontrollråd, där de olika sektorsmyndig-&lt;br&gt;hetema är representerade. SWEDAC bör enligt verket få i uppgift att organ- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;isera detta råd. Beträffande sin finansiering erinrar Elsäkerhetsverket om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den elabonnentavgift som tas ut fr.o.m. den 1 januari 1995 och som är Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;beräknad så att den skall motsvara verkets hela verksamhet. Man avvisar&lt;br&gt;tanken att denna avgift även skulle kunna finansiera annan marknadskontroll&lt;br&gt;än den som riktas mot elmateriel. Verket stöder inte heller förslaget om en&lt;br&gt;allmän marknadskontrollfond.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sprängämnesinspektionen (SÄI) ansvarar för tillsynen över hanteringen&lt;br&gt;av brandfarliga och explosiva varor. Centralt utövas tillsynen av SÄI och&lt;br&gt;lokalt av polismyndigheterna, när det gäller explosiva varor, respektive av&lt;br&gt;räddningsnämnderna, när det gäller brandfarliga varor. SÄI redovisar att&lt;br&gt;marknadskontrollen på detta tillsynsområde hittills upptagit en mycket liten&lt;br&gt;del av SÄI:s arbete. Man delar utredningens uppfattning att marknadskon-&lt;br&gt;trollen måste få ett betydligt större utrymme redan med EES-avtalet och i&lt;br&gt;ännu högre grad vid ett medlemskap i EU. Liksom utredningen utgår SÄI&lt;br&gt;från att det övergripande ansvaret för marknadskontrollen inom vaije om-&lt;br&gt;råde bör ligga på den centrala tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För SÄI:s del bedöms inledningsvis två EG-direktiv utgöra grund för&lt;br&gt;marknadskontrollen, nämligen direktiven om explosivvaror respektive om&lt;br&gt;anordningar för förbränning av gasformiga bränslen. SÄI är ännu inte&lt;br&gt;beredd att bedöma kostnaden och resursbehovet för den kommande mark-&lt;br&gt;nadskontrollen. Beträffande finansieringen av denna anför SÄI att det nuvar-&lt;br&gt;ande avgiftssystemet inte kan svara även för de merkostnader som uppstår&lt;br&gt;för polismyndigheterna eller kommunernas räddningsnämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket (KOV) betonar att marknadskontrollen måste omfatta&lt;br&gt;alla aktuella produkter men att dess omfattning bör stå i proportion till den&lt;br&gt;skaderisk en viss produkt kan medföra. Liksom utredningen anser KOV att&lt;br&gt;marknadskontrollen skall anförtros de tillsynsmyndigheter som finns i dag.&lt;br&gt;KOV har heller inget att invända mot att ett centralt organ, SWEDAC, får&lt;br&gt;ett övergripande ansvar för marknadskontrollen, men påpekar behovet av att&lt;br&gt;klara ansvarsgränser stakas ut i hela systemet redan från böijan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den marknadskontroll KOV bedriver på produktsäkerhetsområdet avser&lt;br&gt;bl.a. leksaker och personlig skyddsutrustning. Kostnaderna för denna har&lt;br&gt;KOV uppskattat till mellan tre och fem miljoner kronor. KOV anser tanken&lt;br&gt;på inrättandet av en marknadskontrollfond vara väl värd att pröva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk (SNV) erinrar om att det i dag sker en marknads-&lt;br&gt;kontroll bl.a. inom områdena bilavgaser och blyfri bensin och bedömer att&lt;br&gt;det bör bli aktuellt med en utvidgning till flera områden med miljöanknyt-&lt;br&gt;ning. Förslaget i SWEDACs utredning, att tillsynsmyndigheten på ett&lt;br&gt;område även skall få ansvar för marknadskontrollen, tillstyrks av SNV. Man&lt;br&gt;anser också att de ansvariga myndigheterna bör utpekas i de författningar&lt;br&gt;genom vilka EG-direktiven införlivas med svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens strålskyddsinstitut och Kemikalieinspektionen har anmält att de&lt;br&gt;inte har något att invända mot SWEDACs rapport. Statens kämkraftinspek-&lt;br&gt;tion anmäler att man inte utövar någon marknadskontroll i den mening som&lt;br&gt;avses i SWEDACs redovisning och att man avstår från kommentarer i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 En samordnings- och kontaktfunktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SWEDAC anser att det behövs ett centralt organ för samordning av mark-&lt;br&gt;nadskontrollen på nationell nivå. Avsikten är att man därmed skall nå sam-&lt;br&gt;stämmighet i verksamheten grundad på en likformig riskvärdering på olika&lt;br&gt;områden. Det framgår också att ett samordningsorgan behövs för inter-&lt;br&gt;nationella kontakter i övergripande och principiella frågor eller för mottag-&lt;br&gt;ande och vidarebefordran av information, när avsändaren inte vet vart han&lt;br&gt;skall vända sig. En allmän uppgift för detta samordningsorgan sägs vara att&lt;br&gt;samordna landets deltagande i uppbyggnaden av det europeiska informa-&lt;br&gt;tionssystemet. Även i EG-kommissionens förslag till riktlinjer för marknads-&lt;br&gt;kontrollen finns uppgifter angivna för samordningsorganet. Med utgångs-&lt;br&gt;punkt bl.a. från dessa anger SWEDAC att det centrala samordningsorganet&lt;br&gt;bör få ansvar även för följande, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att på underlag från de olika marknadskontrollmyndighetema samman-&lt;br&gt;ställa den årliga rapporten om marknadskontrollverksamheten vad&lt;br&gt;gäller direktiv enligt den nya metoden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att samordna kontakter med EFTA:s övervakningsmyndighet vad gäller&lt;br&gt;lösningen av praktiska problem, t.ex. granskning av speciella mark-&lt;br&gt;nadskontrollförfäranden genom gemensamma undersökningsprojekt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att hålla en förteckning över alla anmälda organ i hela EES-området&lt;br&gt;på alla direktivområden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ge information om godtagna kontrollformer för olika produkter,&lt;br&gt;däribland produkter som kan omfettas av flera direktiv och därmed av&lt;br&gt;flera kon troll former,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att samordna utbytesprogram mellan EES-länder och med EFTA:s&lt;br&gt;övervakningsmyndighet respektive kommissionen för utövare av mark-&lt;br&gt;nadskontroll. Utbytesprogram på enskilda sektorer skall självfallet tas&lt;br&gt;om hand av vederbörande sektorsmyndigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att förmedla assistans i de fell delar av den nationella marknadskon-&lt;br&gt;trollen kan behöva förstärkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt framhåller SWEDAC att samordningsuppgiften har en horisontell&lt;br&gt;karaktär och att den kan komma att inrymma kompromisslösningar i rela-&lt;br&gt;tionerna mellan sektorsmyndighetema. SWEDACs slutsats är därför att sam-&lt;br&gt;ordningen inte bör anförtros någon av sektorsmyndighetema. Bland myndig-&lt;br&gt;heter som redan har uppgifter av horisontell karaktär och som kan anses&lt;br&gt;lämpliga för samordningsuppgiften nämner SWEDAC sig själv. Därvid hän-&lt;br&gt;visar man bl.a. till sin kompetens beträffande kontrollformer och sin regist-&lt;br&gt;erhållning av anmälda organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av remissorganen delar SWEDACs uppfattning att en ökad&lt;br&gt;samverkan mellan sektorsorganen blir nödvändig i deras marknadskontroll.&lt;br&gt;Flertalet anser också att det behövs ett centralt samordningsorgan. Mening-&lt;br&gt;arna är dock delade beträffande vilken myndighet som skall svara för denna&lt;br&gt;uppgift. SWEDAC förordas av Statskontoret, Boverket, Konsumentverket,&lt;br&gt;Sveriges Försäkringsförbund, Industriförbundet och AB Svensk Bilprovning.&lt;br&gt;Telestyrelsen och LO förordar i stället Kommerskollegium. Övriga ifråga-&lt;br&gt;sätter behovet av ett samordnande organ eller har inte klart utpekat någon&lt;br&gt;myndighet som lämplig för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Behovet av legala befogenheter vid kontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SWEDAC redovisar i sin utredning att de marknadskontrollerande myndig-&lt;br&gt;heterna måste ha vissa lagreglerade befogenheter för att kunna fullgöra sina&lt;br&gt;uppgifter. I ett första skede - den direkta marknadsövervakningen - behöver&lt;br&gt;således myndigheterna befogenhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att få tillträde till utrymmen där produkten förvaras eller används och&lt;br&gt;rätt att där göra undersökningar och ta ut prov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att efter begäran få de upplysningar, handlingar och provexemplar som&lt;br&gt;behövs för marknadskontrollen samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att begära den handräckning av polismyndighet som behövs för utöv-&lt;br&gt;ande av marknadskontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I påföljdsskedet - när brister uppdagats - behöver myndigheterna enligt&lt;br&gt;SWEDAC kunna vidta åtgärder med varierande stränghetsgrad och få befog-&lt;br&gt;enhet t. ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att kräva att produkten märks med lämpliga varningar om de faror pro-&lt;br&gt;dukten kan innebära,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att, om det finns flera överensstämmande indikationer på att en pro-&lt;br&gt;dukt är farlig, temporärt förbjuda tillhandahållandet av produkten i&lt;br&gt;fråga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att vidta åtgärder för att säkerställa att personer som skulle kunna&lt;br&gt;utsättas för fara från en produkt informeras i god tid och på lämpligt&lt;br&gt;sätt om faran, t.ex. genom publicering av lämpliga varningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att förbjuda försäljning av en produkt som visat sig vara farlig och&lt;br&gt;vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att förbudet åtlyds&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att kräva ett effektivt och omedelbart tillbakadragande av en farlig pro-&lt;br&gt;dukt som redan finns på marknaden och, om nödvändigt, dess förstör-&lt;br&gt;ande på lämpligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare framhåller SWEDAC att myndigheternas beslut om ingripanden&lt;br&gt;mot farliga produkter riktade mot tillverkare och distributörer som regel bör&lt;br&gt;gälla omedelbart samt att förelägganden och förbud bör förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del myndigheter har redan i dag de befogenheter som behövs, i andra&lt;br&gt;fåll pågår arbete med lagändringar på olika områden. Den svenska produkt-&lt;br&gt;säkerhetslagen (1988:1604) ger Konsumentverket och Marknadsdomstolen&lt;br&gt;rätt att ingripa mot tillverkare, importör eller distributör med de åtgärder&lt;br&gt;som SWEDAC redovisat behovet av. Tillämpningsområdet är dock begrän-&lt;br&gt;sat till varor som tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter&lt;br&gt;i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt&lt;br&gt;bruk. Produkter som endast utnyttjas yrkesmässigt innefattas således inte&lt;br&gt;påpekar SWEDAC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDAC tar diskussionsvis också upp frågan om vilka sanktioner som&lt;br&gt;bör kunna riktas mot dem som inte uppfyller sina förpliktelser i säkerhetsav-&lt;br&gt;seende. Sanktions- och straffavgifter, böter och fängelse är de påföljder som&lt;br&gt;SWEDAC nämner, dock utan att närmare ange några principer för vad som&lt;br&gt;bör utmätas i olika situationer. Som en kompletterande åtgärd visar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDAC även på möjligheten att de marknadskontrollerande myndighet- Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;erna offentligt redovisar sina sanktion såtgärder mot tillverkare och import-&lt;br&gt;örer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissorganens synpunkter är delade beträffande marknadskontrollmyn-&lt;br&gt;dighetemas uppgifter och befogenheter. Elsäkerhetsverket, LO och SEMKO&lt;br&gt;AB ställer sig bakom utredningsförslaget medan Kommerskollegium och&lt;br&gt;Livsmedelsverket säger sig sakna en analys av problemet. Naturvårdsverket&lt;br&gt;vill införa en generell lag om marknadskontrollmyndigheters befogenheter.&lt;br&gt;Ytterligare ett antal remissorgan har gett synpunkter som gäller bl.a. inter-&lt;br&gt;nationell samverkan, vilket oigan som bör bistå med handräckning samt&lt;br&gt;detaljfrågor på vissa sakområden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Finansieringen av marknadskontrollen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;SWEDAC erinrar om att den nuvarande svenska marknadskontrollen har en&lt;br&gt;mycket begränsad omfattning inom de flesta områden. Av våra förpliktelser&lt;br&gt;enligt EES-avtalet följer ett ökat behov av marknadskontroll. Beträffande&lt;br&gt;finansieringen av denna ökade verksamhet har SWEDAC - som utgår från&lt;br&gt;att statens kostnader inte skall öka - redovisat att avgifter bör tas ut av dem&lt;br&gt;som tillhandahåller eller använder en produkt. Efter en inventering av i&lt;br&gt;vilka skeden och på vilka områden avgifter kan tas ut finner emellertid&lt;br&gt;SWEDAC att det kan visa sig svårt, särskilt på konsumentvaru- och arbets-&lt;br&gt;miljöområdena, att få till stånd en fullständig avgiftsfinansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDAC har vidare pekat på möjligheten att det inrättas en fond dit alla&lt;br&gt;avgifter förs, som är möjliga att ta ut i marknadskontrollverksamheten,&lt;br&gt;inklusive sanktions- och straffavgifter från dem som befunnits brista i sitt&lt;br&gt;ansvar för produkters säkerhet. Dessa medel skulle sedan av regeringen för-&lt;br&gt;delas till marknadskontrollerande myndigheter. På detta sätt skulle överuttag&lt;br&gt;av avgifter på vissa områden gå till finansieringen av marknadskontrollen&lt;br&gt;på andra områden. SWEDAC betecknar förfarandet som ett pragmatiskt sätt&lt;br&gt;att finansiera marknadskontrollen inom ramen för oförändrade ekonomiska&lt;br&gt;anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sektorsmyndighetemas synpunkter på finansieringen har tidigare redo-&lt;br&gt;visats i avsnittet 4.2 om det fördelade ansvaret för marknadskontrollen.&lt;br&gt;Flertalet av dem som behandlat finansieringsfrågan är för en avgiftsfinan-&lt;br&gt;siering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga remissorgan har delade meningar. Flera förordar en avgiftsfinansi-&lt;br&gt;ering, några av dem under förutsättning t.ex. att avgifterna blir konkurrens-&lt;br&gt;neutrala, icke-diskriminerande för svenska företag och anpassade till de fak-&lt;br&gt;tiska kontrollkostnaderna samt att de kan administreras till låga kostnader.&lt;br&gt;Andra framhåller att de skiftande förhållandena på olika områden kräver en&lt;br&gt;blandning av avgifter och anslag. Företagarnas Riksorganisation, Kemikon-&lt;br&gt;toret, Landstingsförbundet och Industriförbundet med instämmande av Sve-&lt;br&gt;riges Verkstadsindustrier förordar i olika hög grad statsanslag som huvud-&lt;br&gt;saklig finansieringskälla. Standardiseringskommissionen anser att minsk-&lt;br&gt;ningen av myndigheternas föreskrivande verksamhet resulterar i att resurser&lt;br&gt;frigörs, vilket kommer att kunna bidra till finansieringen av marknadskon-&lt;br&gt;trollen. Statskontoret hänvisar till att utredningen inte redovisar hur stora&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resurser marknadskontrollen kommer att kräva eller hur nuvarande verksam- Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;het kommer att påverkas. Därför anser Statskontoret att finansieringsfrågor-&lt;br&gt;na kräver ytterligare överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inställningen till en marknadskontrollfond är övervägande negativ. Av de&lt;br&gt;remissorgan som uttalat sig i frågan är således tio mot och endast två för&lt;br&gt;förslaget. Den vanligaste invändningen är att områden där avgifter kan tas&lt;br&gt;ut inte bör finansiera marknadskontrollen även på andra områden.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regeringens förslag och bedömningar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;De allmänna riktlinjerna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Som allmänna riktlinjer för marknadskontrollen&lt;br&gt;i Sverige fastställs följande huvudprinciper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- För att fullfölja Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet skall mark-&lt;br&gt;nadskontroll utföras genom särskilt utsedda myndigheter med ända-&lt;br&gt;målsenliga befogenheter för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Regeringen fördelar ansvaret för marknadskontrollen områdesvis på&lt;br&gt;redan befintliga sektorsmyndigheter med utgångspunkt från deras&lt;br&gt;nuvarande verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Regeringen utser en särskild myndighet till samordnings- och&lt;br&gt;kontaktorgan för de marknadskontrollerande myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Finansieringen av marknadskontrollen skall utformas sektor för sek-&lt;br&gt;tor med hänsyn till rådande förhållanden. Så långt som möjligt skall&lt;br&gt;finansieringen ske genom avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Organisationen för en svensk marknadskontroll skall i princip vara&lt;br&gt;genomförd till den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDACs förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I allt väsentligt står flertalet remissorgan bakom de&lt;br&gt;förslag som regeringen nu lägger fram. Några efterlyser dock grundligare&lt;br&gt;underlag i vissa avseenden för att kunna göra säkrare bedömninger. Samord-&lt;br&gt;ningen av marknadskontrollen är den fråga där remissorganen är minst&lt;br&gt;enhetliga i sin uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Marknadskontrollen är en viktig del i&lt;br&gt;den ordning som gäller för det fria varuutbytet på EG:s inre marknad.&lt;br&gt;Genom EES-avtalet förpliktar sig Sverige att bedriva en marknadskontroll&lt;br&gt;av produkter, som omfattas av säkerhetskrav till skydd för liv, hälsa och&lt;br&gt;miljö, i samma utsträckning som EG-ländema. Därmed ansluter vi oss till&lt;br&gt;ett krav- och kontrollsystem, som utformats inom EG i syfte att undanröja&lt;br&gt;tekniska handelshinder och som i EES-ländema medför en harmonisering&lt;br&gt;av säkerhetsinriktade produktkrav och kontrollförfaranden. Marknadskon-&lt;br&gt;trollen är den sista länken i den kedja av tekniska åtgärder, som skall för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hindra att säkerhetsmässigt undermåliga produkter kommer till användning Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;och orsakar olyckor och skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I alla EES-länder är marknadskontrollen nu i ett uppbyggnadsskede. Det&lt;br&gt;saknas emellertid fastställda gemensamma regler för hur den skall organ-&lt;br&gt;iseras och bedrivas. Det lämnas därför till vaije enskild stat, som omfattas&lt;br&gt;av EES-avtalet, att själv utforma och finansiera sin marknadskontroll. Inom&lt;br&gt;EG anses fullgörandet av denna uppgift ingå i det solidariska ansvar som&lt;br&gt;vaije medlemsstat har i gemenskapen. Av detta följer också att det är fråga&lt;br&gt;om en uppgift, som måste skötas av nationella myndigheter. Tillsammans&lt;br&gt;med centrala EG- och EFTA-organ förutsätts de bilda ett nätverk, som&lt;br&gt;genom ett effektivt informationsutbyte bygger upp kunskap och kompetens&lt;br&gt;i hela systemet samt vid behov ger underlag för samordnade ingripanden&lt;br&gt;mot farliga produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadskontrollen förutsätts allmänt komma att fungera tillfredsställ-&lt;br&gt;ande i alla staterna så att farliga produkter med en rimlig grad av sanno-&lt;br&gt;likhet kan upptäckas var de än släpps ut på marknaden. Som redovisats i det&lt;br&gt;inledande avsnittet grundas skyldigheten att bedriva marknadskontroll&lt;br&gt;framför allt på EG:s produktdirektiv enligt den nya metoden och på det&lt;br&gt;allmänna produktsäkerhetsdirektivet, som i EG träder i kraft den 29 juni&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På en övergripande handelspolitisk nivå är det regeringen som för svensk&lt;br&gt;del svarar för kontakter, samordning och initiativ i kretsen av EES-länder&lt;br&gt;samt EFTA- och EG-organ. Sådana övergripande handelspolitiska frågor&lt;br&gt;bereds inom Utrikesdepartementets handelsavdelning. Marknadskontrollen&lt;br&gt;är ett utflöde av handelspolitiken i form av praktiska och konkreta åtgärder,&lt;br&gt;för vilka en rad myndigheter i vaije EES-land måste ta ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För oss gäller det nu att organisera en svensk marknadskontroll, som är&lt;br&gt;anpassad till den inre marknadens krav. Eftersom marknadskontrollen i alla&lt;br&gt;deltagande länder ännu är under uppbyggnad bör en svensk marknadskon-&lt;br&gt;troll i detta skede organiseras med minsta möjliga ingrepp i nuvarande myn-&lt;br&gt;dighetsstruktur och med god beredskap för förändringar vid behov. Frågans&lt;br&gt;vikt motiverar att riksdagen fastställer vissa riktlinjer för uppbyggnaden av&lt;br&gt;den svenska marknadskontrollen enligt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- För att fullfölja Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet skall marknads-&lt;br&gt;kontroll utföras genom särskilt utsedda myndigheter med ändamåls-&lt;br&gt;enliga befogenheter för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Regeringen fördelar ansvaret för marknadskontrollen områdesvis på&lt;br&gt;redan befintliga sektorsmyndigheter med utgångspunkt i deras nuvar-&lt;br&gt;ande verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Regeringen utser en särskild myndighet till samordnings- och kontakt-&lt;br&gt;organ för de marknadskontrollerande myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Finansieringen av marknadskontrollen skall utformas sektor för sektor&lt;br&gt;med hänsyn till rådande förhållanden. Så långt som möjligt skall&lt;br&gt;finansieringen ske genom avgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Organisationen skall i princip vara genomförd den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna allmänna inriktning ansluter i allt väsentligt till SWEDACs förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och remissorganens synpunkter. Den närmare utformningen av marknads- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kontrollen och dess organisation bör vara en uppgift för regeringen med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgångspunkt i förhållandena inom de olika sektorerna. För detta behövs det&lt;br&gt;för vaije sektor en närmare analys av vilken myndighet som skall svara för&lt;br&gt;uppgiften, vilka befogenheter denna kräver och vilka sanktioner som skall&lt;br&gt;kunna beslutas. Likaså måste finansieringen av marknadskontrollen lösas&lt;br&gt;sektorsvis. Som det särskilda samordnings- och kontaktorganet i systemet&lt;br&gt;avser regeringen att utse SWEDAC.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte visar sig behövas ytterligare beslut av riksdagen - t.ex.&lt;br&gt;beträffande lagändringar eller särskilda bemyndiganden - bör det således&lt;br&gt;vara en uppgift för regeringen att besluta om marknadskontrollen i enlighet&lt;br&gt;med de föreslagna riktlinjerna. För riksdagens information ges dock i det&lt;br&gt;följande en närmare presentation av de olika frågor som omfattas av rikt-&lt;br&gt;linjerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med EES-avtalet deltar Sverige i den inre marknaden med fri rör-&lt;br&gt;lighet för varor. Det är viktigt att en fungerande svensk marknadskontroll&lt;br&gt;kommer till stånd snabbt. Organisationen med fördelningen av ansvaret för&lt;br&gt;de olika sektorerna bör i princip vara genomförd till den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i avsnitt 3.4 redovisade gränskontrollfrågan kommer att innebära&lt;br&gt;krav på att de svenska tullmyndigheterna skall utföra de uppgifter som&lt;br&gt;ankommer på tullmyndigheterna i EU enligt de redovisade rättsakterna.&lt;br&gt;Systemet förutsätter ett informationsutbyte med marknadskontrollmyndighet-&lt;br&gt;ema. Frågan behandlas inte vidare i denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Fördelningen av marknadskontrollansvaret&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Fördelningen av ansvaret för marknadskon-&lt;br&gt;trollen fastställs för vaije myndighet i författningar som styr dess&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDACs förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan alla sektorsansvariga myndigheter har kom-&lt;br&gt;menterat förslaget om hur ansvaret för marknadskontrollen skall fördelas på&lt;br&gt;dem. Ingen har invänt mot att ta på sig detta ansvar. De flesta har redovisat&lt;br&gt;den allmänna bakgrunden för sin kommande marknadskontroll och ger också&lt;br&gt;synpunkter på finansieringen av denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I alla EES-länder är marknadskon-&lt;br&gt;trollverksamheten nu i ett uppbyggnadsskede. I dag finns inga för EES-&lt;br&gt;ländema gemensamma regler fastställda för hur den skall organiseras och&lt;br&gt;bedrivas. Det lämnas till vaije deltagande land att upprätta en egen mark-&lt;br&gt;nadskontroll, som motsvarar förpliktelserna enligt EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fördelning av ansvaret för marknadskontrollen i Sverige på redan be-&lt;br&gt;fintliga sektorsmyndigheter innebär i allt väsentligt en bekräftelse på eller&lt;br&gt;en naturlig utökning av det ansvar de redan har. Ansvarsgränserna mellan&lt;br&gt;sektorsmyndighetema behöver emellertid i vissa fall förtydligas och läggas&lt;br&gt;fast i de författningar, som styr vaije myndighets verksamhet. Ofta är de&lt;br&gt;aktuella myndigheternas tillsynsuppgifter angivna i redan gällande författ-&lt;br&gt;ningar. Vad som nu krävs är ett klarläggande av att deras tillsyn skall om-&lt;br&gt;fatta även marknadskontrollen på det sätt som krävs enligt EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En orsak till gränsdragningsproblemen är det faktum att EG-direktiven Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;har mer än en indelningsgrund. Vissa direktiv är således produktindelade -&lt;br&gt;omfattande t.ex. leksaker, personlig skyddsutrustning eller vågar - medan&lt;br&gt;andra tar sikte på särskilda egenskaper eller risker - omfettande t.ex. elek-&lt;br&gt;tromagnetisk kompatibilitet eller elsäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDAC har inte redovisat några slutliga förslag beträffande ansvarsför-&lt;br&gt;delningen. Det bör emellertid inte finnas några svårigheter att göra nöd-&lt;br&gt;vändiga kompletteringar efter hand som erfarenheten infinner sig och nya&lt;br&gt;direktiv träder i kraft. I första hand bör en samordning av detta slag kunna&lt;br&gt;klaras av i samförstånd mellan sektorsmyndighetema. Först om detta inte&lt;br&gt;kan ske bör gränsdragningsproblem lösas genom beslut av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu föreslagna organisatoriska lösningen för Sveriges del innebär&lt;br&gt;minsta möjliga ingrepp i myndigheternas nuvarande ansvars- och uppgifts-&lt;br&gt;fördelning. Denna minimilösning går snabbt att genomföra till låga kost-&lt;br&gt;nader. Den har också fördelen av att verksamheten och dess organisation&lt;br&gt;lätt låter sig anpassas efter hand som behoven förändras, erfarenheterna från&lt;br&gt;samarbetet över nationsgränserna ökar och ett inom EES harmoniserat regel-&lt;br&gt;system för marknadskontrollen kan komma att utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del uppgifter i marknadskontrollen kräver resurser för t.ex. provtag-&lt;br&gt;ning och teknisk undersökning, som många sektorsmyndigheter saknar i sin&lt;br&gt;egen organisation. För att behålla sin förmåga att snabbt anpassa verksam-&lt;br&gt;heten i takt med att behoven ändras och nya erfarenheter tillkommer bör&lt;br&gt;myndigheterna - särskilt i inledningsskedet - hellre överväga att köpa&lt;br&gt;tjänster utifrån än att bygga upp kompletta egna resurser för marknadskon-&lt;br&gt;trollen. Generaltullstyrelsen har i sitt remissyttrande pekat på de tjänster&lt;br&gt;som t.ex. Tullverket kan erbjuda i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sektorsmyndighetemas köp av tjänster måste givetvis ske så att det all-&lt;br&gt;männa förtroendet för marknadskontrollen inte rubbas. SWEDAC har i sin&lt;br&gt;utredning bl.a. pekat på problemet, att anmälda organ inte kan ges ansvar&lt;br&gt;för marknadskontrolluppgifter. Skälet är att de genom insatser i tidigare led&lt;br&gt;av säkerhetskontrollen kan vara jäviga. Ett anlitande av dem i marknadskon-&lt;br&gt;trollen skulle alltså kunna resultera i att de sätts att kontrollera sin egen&lt;br&gt;verksamhet. Flera remissorgan har meddelat att de hyser samma farhågor&lt;br&gt;som SWEDAC i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt är det givet, att en marknadskontrollerande myndighet behöver&lt;br&gt;anlita utomstående organ för särskilda uppgifter såsom provning m.m., och&lt;br&gt;att ett anmält organ kan ha specialkompetens för detta. Ett visst utrymme&lt;br&gt;måste då finnas för myndigheten att ta ett anmält organs tjänster i anspråk,&lt;br&gt;men myndigheten måste kunna visa, att kraven på opartiskhet och integritet&lt;br&gt;därigenom inte eftersätts. Myndigheten kan således inte anlita ett anmält&lt;br&gt;organ för marknadskontrolluppgifter i sådana fall, där det anmälda organet&lt;br&gt;medverkat i tidigare kontrollskeden, t.ex. vid bedömning av överensstäm-&lt;br&gt;melse för en produkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Ett samordnings- och kontaktorgan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Som samordnings- och kontaktorgan för&lt;br&gt;främst tekniska frågor rörande marknadskontrollen bör SWEDAC&lt;br&gt;utses. I dess uppgifter bör ingå bl.a. att främja effektivitet och balans&lt;br&gt;i kontrollinsatserna på olika områden genom informations- och&lt;br&gt;erfarenhetsutbyte såväl nationellt som internationellt. SWEDAC bör&lt;br&gt;överväga att inrätta ett särskilt råd med representanter för sektors-&lt;br&gt;myndighetema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDACs förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissorgan delar SWEDAC:s uppfattning.&lt;br&gt;Några anser dock att Kommerskollegium bör få samordningsansvaret med&lt;br&gt;hänsyn till frågans handelspolitiska betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Behovet av ett samordnings- och&lt;br&gt;kontaktorgan är en naturlig följd av den decentraliserade organisationen av&lt;br&gt;marknadskontrollen. Samordningen syftar främst till att den på olika myn-&lt;br&gt;digheter fördelade verksamheten skall ges en homogen och balanserad&lt;br&gt;utformning samt att de samlade erfarenheterna skall spridas och bli till&lt;br&gt;gemensam nytta. Vidare finns från olika intressegrupper, t.ex. konsumenter&lt;br&gt;och småföretagare, ett behov av en allmän och samlad information om&lt;br&gt;marknadskontrollen och dess resultat. Detta kan inte ske effektivt utan att&lt;br&gt;samordningsansvaret läggs på en enda myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i kontakterna med övriga EES-länder och deras marknadskontroll-&lt;br&gt;myndigheter behövs det en utpekad svensk myndighet för informations- och&lt;br&gt;erfarenhetsutbyte. Som SWEDAC framhållit i utredningen är detta av&lt;br&gt;betydelse inte minst för strävandena att de olika ländernas marknadskontroll&lt;br&gt;skall ske likformigt och samstämt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom respektive sektorsområden måste givetvis marknadskontrollmyndig-&lt;br&gt;hetema ha direkta kontakter med de centrala EFTA- och EG-institutionema&lt;br&gt;liksom med systerorgan i EES-ländema. Dessa kontakter kan gälla t.ex.&lt;br&gt;åtgärder mot farliga produkter, där särskilda informationsrutiner följs. Som&lt;br&gt;redan nämnts har Konsumentverket och Livsmedelsverket utsetts som&lt;br&gt;svenska kontaktpunkter inom EG:s informationssystem RAPEX. Det är dock&lt;br&gt;viktigt att samordningsorganet skaffar sig en överblick genom att informera&lt;br&gt;sig om vad som händer inom de olika sektorerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner således att både nationella behov och kravet på inter-&lt;br&gt;nationellt samarbete motiverar att det utses ett samordnings- och kontakt-&lt;br&gt;organ i det svenska systemet för marknadskontroll. Det är emellertid inte&lt;br&gt;fråga om att skapa en övervakningsmyndighet gentemot sektorsmyndighet-&lt;br&gt;ema. I stället gäller det att genom rådgivande och stödjande insatser lägga&lt;br&gt;grunden för en samlad och enhetlig svensk verksamhet i samverkan och&lt;br&gt;samförstånd. De svårigheter, som kan orsakas av t.ex. ett på många myn-&lt;br&gt;digheter fördelat ansvar, måste kunna övervinnas genom allas målmedvetna&lt;br&gt;strävan efter samarbete och ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser.&lt;br&gt;Ansvarsområdet för samordningsorganet bör sammanfattningsvis innefatta&lt;br&gt;främst följande uppgifter knutna till marknadskontrollen, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att fungera som nationellt samråds-, kontakt- och in formation sorgan i&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1993/94:161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övergripande och principiella frågor av teknisk natur,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att främja effektivitet och balans i kontrollinsatserna på olika områden&lt;br&gt;genom informations- och erfarenhetsutbyte nationellt och internation-&lt;br&gt;ellt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att följa och värdera marknadskontrollverksamheten och, om så&lt;br&gt;bedöms motiverat, uppmärksamma sektorsmyndighetema på behovet&lt;br&gt;av förändringar grundade på t.ex. riskbedömningar, olycksstatistik,&lt;br&gt;skadekostnader och allmänna erfarenheter från olika sakområden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ge råd i kontrolltekniska frågor, särskilt till små sektorsmyndigheter&lt;br&gt;som bedriver marknadskontroll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att hålla en aktuell förteckning över svenska marknadskontrollorgan&lt;br&gt;med angivande av deras ansvarsområden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att ge en årlig översikt över den samlade marknadskontrollverksam-&lt;br&gt;heten i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att svara för anmälan av svenska organ för marknadskontroll enligt&lt;br&gt;artikel 5 andra stycket i produktsäkerhetsdirektivet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att vara kontaktpunkt gentemot EFTA- och EG-organ i övergripande&lt;br&gt;och principiella marknadskontrollfrågor av teknisk natur samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att inom sitt ansvarsområde hävda svenska intressen i EES-arbetet t.ex.&lt;br&gt;vid den fortsatta utvecklingen av förfaranden och metoder för mark-&lt;br&gt;nadskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den decentraliserade organisationen av marknadskontrollen ställer stora&lt;br&gt;krav på ett effektivt informations- och erfarenhetsutbyte. Samordningsorgan-&lt;br&gt;et bör därför överväga att etablera ett särskilt råd med representanter från&lt;br&gt;sektorsmyndighetema och andra intressenter. Arbetet i rådet bör bidra till&lt;br&gt;en harmonisering av marknadskontrollen på alla områden och en breddning&lt;br&gt;av informationsbasen för samordningsorganets verksamhet. Behovet av&lt;br&gt;utbildning av i marknadskontrollen verksam personal bör likaså uppmärk-&lt;br&gt;sammas, särskilt i inledningsskedet, då myndigheterna snabbt behöver skaffa&lt;br&gt;sig kunskap och kompetens för de nya uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valet av samordningsorgan står mellan SWEDAC och Kommers-&lt;br&gt;kollegium. Remissorganen har delade uppfattningar i denna fråga. Utgångs-&lt;br&gt;punkten för ett val anser regeringen bör vara marknadskontrollens karaktär&lt;br&gt;och den typ av kunskap och kompetens som bäst behövs för samordnings-&lt;br&gt;uppgiften i denna miljö. Marknadskontrollen är ett medel i strävandena att&lt;br&gt;åstadkomma ett fritt varuutbyte över gränserna. Den styrs av tekniska regler&lt;br&gt;och förfaranden som faller mera inom SWEDACs än inom Kommers-&lt;br&gt;kollegiets verksamhetsområde. SWEDAC svarar också för näraliggande&lt;br&gt;uppgifter i samband med dels strävandena att skapa öppna system för prov-&lt;br&gt;ning och certifiering karaktäriserade av valfrihet och konkurrens, dels&lt;br&gt;anmälningar till EG av svenska provnings- och certifieringsorgan.&lt;br&gt;Regeringen finner därför att övervägande skäl talar för att SWEDAC utses&lt;br&gt;som samordnande myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt finns det anledning att här betona den starka samhörigheten&lt;br&gt;mellan kontrolltekniska och handelspolitiska aspekter. Nära kontakter och&lt;br&gt;samarbete mellan SWEDAC och Kommerskollegium ter sig naturliga i det&lt;br&gt;fortsatta EES-arbetet vad gäller marknadskontrollens förutsättningar och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;effekter. Det bör vara en uppgift för SWEDAC att i samråd med Kommers- Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;kollegium finna former för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande kontakter kan vara angelägna även gentemot t.ex. Konsument-&lt;br&gt;verket, som utom rena marknadskontrolluppgifter beträffande vissa pro-&lt;br&gt;dukter också har ett allmänt ansvar för konsumentskyddet. Även om EG:s&lt;br&gt;krav på marknadskontroll sträcker sig längre än till rena konsumentpro-&lt;br&gt;dukter, är konsumentskyddet en av de viktigaste grunderna för marknads-&lt;br&gt;kontrollen. Detta markeras bl.a. genom att det allmänna produktsäkerhets-&lt;br&gt;direktivet som tidigare nämnts endast omfattar produkter, som är avsedda&lt;br&gt;för eller sannolikt kommer att användas av konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Befogenheter och sanktioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Myndigheternas befogenheter i marknads-&lt;br&gt;kontrollen och sanktionerna för överträdelser bör vara ändamålsenliga&lt;br&gt;och anpassade till vaije produktområde. Översynen av de författningar&lt;br&gt;som reglerar verksamheten i dessa avseenden görs sektor för sektor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDACs förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I den mån frågan har behandlats har inget remiss-&lt;br&gt;oigan haft annan uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Som framgår av avsnitt 3 kan mark-&lt;br&gt;nadskontrollen indelas i två faser. I den första fasen - den direkta mark-&lt;br&gt;nadsövervakningen - behöver myndigheterna befogenheter som gör det möj-&lt;br&gt;ligt att genomföra undersökningar. Hit hör t.ex. rätt att på begäran få till-&lt;br&gt;träde till lokaler, få ut handlingar och genomföra prov samt rätt till hand-&lt;br&gt;räckning om företaget skulle motsätta sig en sådan begäran. Den senare&lt;br&gt;fasen inträder då brister har uppdagats. Det blir då fråga om att vidta olika&lt;br&gt;säkerhetsåtgärder, som i sista hand kan innebära att företaget tvingas återta&lt;br&gt;produkter från marknaden. Frågan gäller också lämpliga sanktioner vid&lt;br&gt;överträdelser av säkerhetsbestämmelserna. Som framgår av avsnitt 3 finns&lt;br&gt;i artikel 6 i produktsäkerhetsdirektivet exemplifierade ett stort antal åt-&lt;br&gt;gärder, som kan komma i fråga. Det krävs dock proportionalitet mellan&lt;br&gt;åtgärdernas art och omfattning och den risk för skada som finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om befogenheter och sanktioner måste analyseras sektorsvis efter&lt;br&gt;en sådan riskbedömning. Här måste en helhetsbedömning göras, där mark-&lt;br&gt;nadskontrollen ses som en del i säkerhetssystemet. Givetvis måste också&lt;br&gt;rättsskyddsaspekter vägas in så att inte större tvång utövas än vad som är&lt;br&gt;ändamålsenligt för den marknadskontroll som skall bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda innebär att reglerna om befogenheter och sanktioner måste&lt;br&gt;utformas sektorsvis efter en sådan analys. I många fall finns redan författ-&lt;br&gt;ningsregler om tillsyn, befogenheter för tillsynsmyndigheter och sanktioner.&lt;br&gt;Det som nu måste prövas är om dessa regler är tillräckliga och lämpliga för&lt;br&gt;den produktsäkerhet som marknadskontrollen syftar till. Därvid bör särskilt&lt;br&gt;uppmärksammas att sanktionsavgifter ofta kan vara lämpliga vid överträd-&lt;br&gt;elser av nu aktuellt slag. Erfarenheten har visat att straffbestämmelser i mot- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svarande situation ytterst sällan får någon praktisk tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller konsumentprodukter finns bestämmelser i produktsäkerhets- Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;lagen, som möjliggör ingrepp mot farliga konsumentprodukter. Som nämn-&lt;br&gt;des i avsnitt 3.3.3 förbereds inom regeringskansliet ett förslag till riksdagen&lt;br&gt;om ändringar i produktsäkerhetslagen till följd av EG:s produktsäkerhets-&lt;br&gt;direktiv. Frågan har utretts av Produktsäkerhetsutredningen (C 1993:01) och&lt;br&gt;har redovisats i betänkandet Produktsäkerhetslagen och EG (SOU 1993:88).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På arbetsmiljöområdet avser regeringen att senare i vår föreslå ändringar&lt;br&gt;i arbetsmiljölagen (1977:1160). Förslag till sådana ändringar har lämnats i&lt;br&gt;betänkandet Översyn av arbetsmiljölagen (SOU 1993:81). I betänkandet&lt;br&gt;föreslås bl.a. att det införs möjligheter till åläggande om återkallelse av&lt;br&gt;redan levererade produkter och om vamingsinformation om sådana pro-&lt;br&gt;dukter. Vidare föreslås ett införande av sanktionsavgifter för dem som&lt;br&gt;bryter mot vissa föreskrifter, t.ex. om provning och kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämndes i avsnitt 3.2 har genom ett särskilt direktiv i juli 1993&lt;br&gt;samtliga produktdirektiv enligt den nya metoden gjorts enhetliga vad avser&lt;br&gt;CE-märkningen. Ändringarna träder i kraft den 1 januari 1995. Bestämmel-&lt;br&gt;serna bygger på de riktlinjer för CE-märkningen som samtidigt antogs och&lt;br&gt;som bl.a. innebär ett krav på att medlemsstaterna, om de upptäcker pro-&lt;br&gt;dukter som CE-märkts utan att detta varit berättigat, skall se till att över-&lt;br&gt;trädelsen upphör. I sista hand skall detta ske genom produktåterkallelse. De&lt;br&gt;ändrade direktivbestämmelsema föranleder ändringar i lagen (1992:1534)&lt;br&gt;om EG-märket. Även denna fråga bereds för närvarande inom regerings-&lt;br&gt;kansliet, varvid ställning måste tas till sanktionsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Marknadskontrollens finansiering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: SWEDACs verksamhet som samordnings-&lt;br&gt;och kontaktorgan bör finansieras genom anslag. Sektorsmyndighet-&lt;br&gt;emas marknadskontroll bör finansieras i första hand med generella&lt;br&gt;avgifter. I andra hand får myndigheterna disponera om redan anslags-&lt;br&gt;finansierade resurser, t.ex. de som frigörs till följd av det förändrade&lt;br&gt;sättet att bedriva produktsäkerhetsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDACs förslag: Överensstämmer i allt väsentligt med regeringens&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Uppfattningarna i finansieringsfrågan är delade.&lt;br&gt;Flera remissorgan är positiva till en avgiftsfinansiering och ett antal sektors-&lt;br&gt;organ redovisar olika avgiftssystem i sina egna verksamheter. Andra anser&lt;br&gt;att marknadskontrollen skall finansieras med allmänna medel, vilket t.ex.&lt;br&gt;motiveras med att kostnaderna bör erkännas som ett pris för Sveriges&lt;br&gt;medverkan i EES och de fördelar detta ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller principer vid avgiftsättningen påpekar Televerket och Livs-&lt;br&gt;medelsverket att avgifterna måste vara konkurrensneutrala. Telestyrelsen går&lt;br&gt;ännu längre och hävdar, att ett avgiftssystem måste vara uppbyggt så att den&lt;br&gt;som betalar en avgift också får en identifierbar prestation tillbaka. Stats-&lt;br&gt;kontoret påpekar att behovet av resurser för marknadskontrollen ännu är &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;oklart liksom i vilken grad nuvarande verksamheter kommer att behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gör det svårt att besluta om vilka finansieringsprinciper som skall Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;gälla framhåller Statskontoret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av SWEDAC anvisade möjligheten att inrätta en för hela systemet&lt;br&gt;gemensam marknadskontrollfond, som skall byggas upp med avgifter av&lt;br&gt;olika slag, får inget stöd eller avstyrks uttryckligen av flertalet remiss-&lt;br&gt;instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I finansieringsfrågan såväl som vid&lt;br&gt;uppläggningen av marknadskontrollen i stort bör en utgångspunkt vara, att&lt;br&gt;minsta möjliga förändringar sker i nuvarande läge. En annan utgångspunkt&lt;br&gt;anser regeringen vara, att marknadskontrollen ges sådana ekonomiska förut-&lt;br&gt;sättningar att verksamheten kan bedrivas i den omfattning som förutsätts&lt;br&gt;enligt EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rollen som samordnings- och kontaktorgan innebär för SWEDAC en till-&lt;br&gt;kommande myndighetsuppgift. SWEDAC har beräknat årskostnaden för&lt;br&gt;denna verksamhet till 2,3 miljoner kronor med ca två årsanställda. En&lt;br&gt;betydande del av dessa kostnader avser köpta experttjänster. Regeringen har&lt;br&gt;i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 13 s. 59) redovisat förslag&lt;br&gt;till anslag för detta ändamål under anslaget Styrelsen för teknisk ackredi-&lt;br&gt;tering: Myndighetsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avgiftsfinansiering av själva marknadskontrollen är väl motiverad på&lt;br&gt;alla områden, där avgifterna direkt kan kopplas till de produkter eller den&lt;br&gt;verksamhet som skall kontrolleras. Som flera remissorgan påpekat måste&lt;br&gt;avgifterna utformas så att de är konkurrensneutrala och så att de administra-&lt;br&gt;tiva kostnaderna för dem är rimliga. Redan i dag är flera myndigheters&lt;br&gt;tillsynsverksamhet avgiftsfinansierad, vilket gäller för t.ex. Sprängämnes-&lt;br&gt;inspektionen och Elsäkerhetsverket. Denna finansiering bör innefatta den&lt;br&gt;framtida marknadskontrollen och motsvarande avgiftssystem bör om möjligt&lt;br&gt;införas även på andra områden. Efter hand bör frågan behandlas inom vaije&lt;br&gt;sektor där avgiftsfinansiering inte sker i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som SWEDAC redovisat finns det områden där en avgiftsfinansiering&lt;br&gt;knappast är möjlig. Detta gäller t.ex. konsumentvaru- och arbetsmiljöom-&lt;br&gt;rådena. Här är en anslagsfinansiering sannolikt nödvändig, men utgångs-&lt;br&gt;punkten bör vara, att resurser för marknadskontrollen skapas genom om-&lt;br&gt;prioriteringar i myndigheternas verksamheter och inte genom anslagsök-&lt;br&gt;ningar. En mera ingående prövning av eventuell anslagsfinansiering av&lt;br&gt;marknadskontrollen inom särskilda sektorer bör anstå tills ytterligare&lt;br&gt;erfarenhet vunnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På vissa områden, t.ex. i tillsynen av brandfarliga varor och i viss mån&lt;br&gt;på byggområdet, kommer marknadskontrollen att ske genom lokala, oftast&lt;br&gt;kommunala organ. Kostnaderna för denna lokala tillsyn finansieras normalt&lt;br&gt;genom avgifter beslutade av kommunerna. Dessa avgifter bör i de flesta fall&lt;br&gt;även kunna innefatta finansieringen av den lokala marknadskontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i strävandena att begränsa kostnaderna - men också av andra&lt;br&gt;uppenbara skäl - bör marknadskontrollmyndighetema överväga möjlighet-&lt;br&gt;erna till nordiskt samarbete. Ett sådant samarbete, som även skulle kunna&lt;br&gt;innefatta ett ömsesidigt nyttjande av resurser över gränserna mellan de nord-&lt;br&gt;iska länderna, bör kunna främja effektiviteten och tillförlitligheten hos&lt;br&gt;marknadskontrollen i hela Norden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både av allmänpreventiva skäl och med tanke på behovet att skapa rätt- Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;visa konkurrensvillkor bör som tidigare redovisats sanktions- eller straff-&lt;br&gt;avgifter övervägas för dem som inte iakttar säkerhetskraven för produkter.&lt;br&gt;Dessa avgifter bedöms dock sakna betydelse för finansieringen av marknads-&lt;br&gt;kontrollen. Om de mot förmodan skulle uppgå till belopp av mer än&lt;br&gt;marginell betydelse blir detta en larmsignal om att säkerhetssystemet inte&lt;br&gt;fungerat tillfredsställande. Åtgärder måste då vidtas, som får till följd att&lt;br&gt;avgiftsintäkterna minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett sätt att finansiera marknadskontrollen på vissa sakområden, där&lt;br&gt;möjligheterna att ta ut avgifter är begränsade eller obefintliga, har&lt;br&gt;SWEDAC pekat på möjligheten av en marknadskontrollfond. Principen bör&lt;br&gt;emellertid vara, att varje sektor skall bära sina egna kostnader om detta är&lt;br&gt;möjligt och att inga överföringar av avgifter skall ske mellan sektorerna.&lt;br&gt;Det finns därför enligt regeringens uppfattning inget behov av en marknads-&lt;br&gt;kontrollfond, dit överuttag av avgifter inom vissa sektorer av marknadskon-&lt;br&gt;trollen skulle föras tillsammans med sanktions- och straffavgifter, och som&lt;br&gt;skulle användas som finansieringskälla vid särskilda insatser. I den mån&lt;br&gt;särskilda avgifter kommer att utmätas bör dessa på normalt sätt levereras in&lt;br&gt;till statens inkomsttitel. Behov av medel för särskilda insatser i marknads-&lt;br&gt;kontrollen får sedan tillgodoses genom vanlig budgetbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.6 Behovet av informationsutbyte&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Nationeila system för informationsutbyte&lt;br&gt;bör etableras som ett led i marknadskontrollen och ges en sådan&lt;br&gt;utformning att även ett internationellt informationsutbyte kan ske&lt;br&gt;snabbt och effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDACs rapport innehåller inga förslag i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissorgan har påpekat betydelsen av ett&lt;br&gt;effektivt informationsutbyte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det är nödvändigt att den svenska&lt;br&gt;marknadskontrollen fungerar samordnat, enhetligt och effektivt. Den före-&lt;br&gt;slagna ansvarsfördelningen på ett relativt stort antal myndigheter ställer sär-&lt;br&gt;skilda krav på informationsutbyte och annan kommunikation inom detta&lt;br&gt;decentraliserade system, men också gentemot omgivningen. Information från&lt;br&gt;alla delar av verksamheten måste snabbt kunna samlas in, bearbetas, presen-&lt;br&gt;teras och distribueras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även det internationella informationsutbytet inom EES-samarbetet ställer&lt;br&gt;krav på effektiva svenska informationssystem. Det gäller såväl brådskande&lt;br&gt;fall, då varningar för farliga produkter snabbt måste kunna spridas i en vid&lt;br&gt;krets, som det mera vardagliga arbetet med ett allmänt utbyte av erfaren-&lt;br&gt;heter, råd och synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självklart måste moderna informationstekniska hjälpmedel utnyttjas för&lt;br&gt;uppgiften. Det blir sektorsorganens och SWEDACs sak att utforma&lt;br&gt;informationssystem som motsvarar både nationella och internationella behov&lt;br&gt;av informationsutbyte. Särskild hänsyn bör därvid tas till t.ex. RAPEX och&lt;br&gt;andra informationssystem som finns eller planeras inom EU. Som nämnts&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i avsnitt 4.1 kräver vidare de uppgifter, som tullmyndigheterna kommer att Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;få vad gäller kontroll av produkter vid den yttre gränsen, att ett särskilt&lt;br&gt;system för informationsutbyte med marknadskontrollmyndighetema byggs&lt;br&gt;upp. En viktig uppgift för SWEDAC blir att följa och påverka utformningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av informationssystemen så att de utnyttjas effektivt och rationellt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Finansiering inom området legal mätteknik&lt;br&gt;m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Riksdagen bemyndigar regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämmer att besluta om avgifter för finans-&lt;br&gt;ieringen av SWEDACs tillsyn inom området för legal mätteknik och&lt;br&gt;av färdigförpackade varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDACs förslag: SWEDAC har redovisat dels sin bedömning&lt;br&gt;beträffande omfattningen av och kostnaden för den tillsyn SWEDAC har fått&lt;br&gt;i uppgift att bedriva, dels hur denna kostnad kan finansieras med avgifter.&lt;br&gt;Tillsynsuppgiftema för SWEDAC på det aktuella området regleras i förord-&lt;br&gt;ningen (1993:1066) om måttenheter, mätningar och mätdon. I uppgifterna&lt;br&gt;ingår befogenheten att utfärda föreskrifter om verkställigheten av vissa lag-&lt;br&gt;bestämmelser om användning av vissa måttenheter samt om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- krav på mätningar och mättekniska metoder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- krav på och kontroll av mätdon samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- krav på och kontroll av förpackningsstorlek och kontroll av mängdupp-&lt;br&gt;gifter på färdigförpackade varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordningen ger SWEDAC ansvar även för tillsynen av efterlevnaden&lt;br&gt;av föreskrifterna med undantag av den tillsyn som gäller färdigförpackade&lt;br&gt;livsmedel och som Livsmedelsverket är ansvarigt för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt SWEDACs bedömning kommer tillsynen på marknaden att huvud-&lt;br&gt;sakligen omfatta följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kontroll av mätdon som omfattas av krav på återkommande besiktning&lt;br&gt;utförd av ackrediterade kontrollorgan (t.ex. vågar i butiker och&lt;br&gt;bränslemätare vid bensinstationer) varvid kontrolleras att sådan besikt-&lt;br&gt;ning skett och att den är korrekt utförd. På vissa områden (t.ex.&lt;br&gt;beträffande vätskebehållare som används som mätdon) sker ingen&lt;br&gt;återkommande besiktning och SWEDACs tillsyn blir där den enda&lt;br&gt;kontrollinsatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kontroll av förpackningsstorlek och mängduppgifter för färdig-&lt;br&gt;förpackade varor utom livsmedel enligt föreskrifter som bygger på dels&lt;br&gt;regler som ingår i EES-avtalet, dels andra regler som är nödvändiga&lt;br&gt;ur konsumentskyddande synvinkel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDAC har beräknat de årliga kostnader för sin tillsyn till 4,5 miljoner Prop. 1993/94:161&lt;br&gt;kronor. Därtill anger SWEDAC en startkostnad om 750 000 kr samt vart&lt;br&gt;femte år en kostnad om ca 500 000 kr för kartläggningsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För finansieringen av tillsynen föreslår SWEDAC, att SWEDAC genom&lt;br&gt;de ackrediterade kontrollorganen får ta ut en särskild plomberingsavgift i&lt;br&gt;samband med den föreskrivna återkommande kontroll av vågar och bränsle-&lt;br&gt;mätare, som de utför. Utgående från att det finns ca 35 000 vågar, varav de&lt;br&gt;flesta skall besiktigas vartannat och övriga vart fjärde år, samt 40 000 mät-&lt;br&gt;don för dieselolja och bensin monterade i 20 000 pumpar, som skall besikt-&lt;br&gt;igas vartannat år, har SWEDAC gjort följande intäktskalkyl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plomberingsavgift per våg 100 kr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 000 vågar kontrollerade vartannat år &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 200 000 kr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 000 vågar kontrollerade vart fjärde år &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;275 000 kr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Totalt för vågar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1 475 000 kr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Plomberingsavgift per bränslemätdon 150 kr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 000 mätdon kontrollerade vartannat år 3 000 000 kr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sammanlagda avgiftsintäkterna skulle således bli ca 4,5 miljoner&lt;br&gt;kronor per år, vilket skulle täcka SWEDACs tillsynskostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som tidigare redovisats bör marknads-&lt;br&gt;kontrollen - liksom tillsynen i övrigt på ett visst område - så långt möjligt&lt;br&gt;finansieras genom avgifter. De förutsättningar som därvid bör vara upp-&lt;br&gt;fyllda är att avgifterna direkt kan kopplas till de produkter eller den verk-&lt;br&gt;samhet som omfattas av tillsynen, att avgifterna är konkurrensneutrala och&lt;br&gt;att de administrativa kostnaderna för dem är rimliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att SWEDACs förslag till avgifter på området legal&lt;br&gt;mätteknik och av färdigförpackade varor i princip uppfyller dessa krav. Till-&lt;br&gt;synen på det aktuella området bör således avgiftsfinansieras i huvudsak&lt;br&gt;enligt SWEDACs förslag. Eftersom avgifterna riktas mot en stor mängd&lt;br&gt;små företag i bl.a. dagligvaruhandeln finns det emellertid särskild anledning&lt;br&gt;att noga överväga avgifternas storlek. Det finns därför skäl att följa frågan&lt;br&gt;så att regeringen kan försäkra sig om, att avgifterna motsvarar SWEDACs&lt;br&gt;kostnader inberäknat marknadskontrollen samt att tillsynen i sin helhet&lt;br&gt;bedrivs rationellt och i den omfattning som är motiverad. Mot denna bak-&lt;br&gt;grund begär regeringen ett bemyndigande från riksdagen att regeringen eller&lt;br&gt;den myndighet regeringen bestämmer får besluta om avgifter för myndig-&lt;br&gt;hetstillsynen inom området legal mätteknik och för färdigförpackade varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Näringsdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 februari 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;br&gt;Friggebo, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel, Thurdin,&lt;br&gt;Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Unckel, P. Wester-&lt;br&gt;berg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet P. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94:161 Marknadskontroll för produkt-&lt;br&gt;säkerhet, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 46014, Stockholm 1994&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för organisationen av en marknadskontroll av produkter (avsnitt 5.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:NU21</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna för organisationen av en marknadskontroll av produkter (avsnitt 5.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bemyndigar regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att besluta om avgifter för tillsynen inom den legala mättekniken och av färdigförpackade varor (avsnitt 6).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen bemyndigar regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att besluta om avgifter för tillsynen inom den legala mättekniken och av färdigförpackade varor (avsnitt 6).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:NU21</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-02-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-02-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-03-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-03-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Näringsdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 09:10:27</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH03161</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:42</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Näringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 09:10:27</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH03161</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__161.pdf</filnamn>
<filstorlek>1562180</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Marknadskontroll för produktsäkerhet, m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/59001557-321C-4B96-8A29-7E1DEEB0EA52</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:NU21</uppgift>
<ref_dok_id>GH01NU21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>NU21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Provning och kontroll</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:161&lt;br/&gt;
Marknadskontroll för produktsäkerhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02N29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:161 Marknadskontroll för  produktsäkerhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Axel Andersson  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:161&lt;br/&gt;
Marknadskontroll för produktsäkerhet, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GH02N29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>N29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:161 Marknadskontroll för  produktsäkerhet, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Axel Andersson  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>