<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2293202</hangar_id>
 <dok_id>GH03159</dok_id>
 <rm>1993/94</rm>
 <beteckning>159</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1993/94:159</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Kulturdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>159</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-03-17 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:48:40</systemdatum>
 <publicerad>1994-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Utvisning på grund av brott</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03159/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GH03159</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GH03159</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1993/94:159&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Utvisning på grund av brott&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 17 mars 1994&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03159/prop_199394__159-1.png" style="width:41pt;height:33pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GH03159/prop_199394__159-2.png" style="width:37pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Birgit Friggebo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Kulturdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande rätt får en utlänning som döms för brott under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar utvisas från Sverige som en särskild rättsverkan i brottmålet. En första&lt;br&gt;förutsättning är att brottet kan leda till fängelse i mer än ett år. Dessutom&lt;br&gt;måste det antingen föreligga risk för att utlänningen fortsätter med brottslig&lt;br&gt;verksamhet i Sverige eller brottet vara särskilt kvalificerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen förslås bl.a. att det för utvisning skall vara tillräckligt att&lt;br&gt;brottet kan leda till fängelse. När det rör sig om mindre allvarliga brott skall&lt;br&gt;en utlänning dock kunna utvisas endast om brottsligheten är systematisk eller&lt;br&gt;upprepad och under förutsättning att påföljden bestäms till ett svårare straff än&lt;br&gt;böter i det mål där utvisningsfrågan blir aktuell. Det föreslås vidare att kravet&lt;br&gt;på återfallsrisk anges avse en risk för återfall i brott i allmänhet och alltså inte&lt;br&gt;nödvändigtvis i likartad brottslighet. Utvisning med hänvisning enbart till&lt;br&gt;brottets allvar, oberoende av återfallsrisken, föreslås kunna komma i fråga&lt;br&gt;vid brott av något lägre svårhetsgrad än som krävs enligt nuvarande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller för närvarande skall domstolen väga in ut-&lt;br&gt;länningens anknytning till Sverige vid prövningen av utvisningsfrågan. För-&lt;br&gt;slaget innebär dock att den tid för vistelse i Sverige som krävs för att utvis-&lt;br&gt;ning skall få tillgripas endast vid synnerliga skäl förlängs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut........  3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Lagtext......................................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.......... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning.......................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter........................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förutsättningar för utvisning på grund av brott............. 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Brottets svårhetsgrad.......................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Risk för fortsatt brottslighet samt brottets allvarlighet..... &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Begränsningar för utvisning på grund av brott.............. 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utlänningens anknytning till Sverige................ 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;Utvisning av flyktingar......................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Domstolens behandling av frågan om utvisning............. 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;Beaktande av hinder mot verkställighet.................. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förbud att återvända till Sverige....................... 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Upphävande av beslut om utvisning m.m................. 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Beaktande av utvisning som men vid straffmätning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och påföljdsval.................................. 26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Häktning...................................... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Ikraftträdande och kostnader......................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Författningskommentarer........................... 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen......... 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken......... 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av delbetänkandet (SOU 1993:54)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisning på grund av brott...................... 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;Utredningens lagförslag........................ 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser.................. 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag..................... 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;Lagrådets yttrande............................ 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1994-03-17 ........ 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 159&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 och 10 §§ utlänningslagen (1989:529)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning får också utvisas ur&lt;br&gt;Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om utlänningen döms för ett&lt;br&gt;brott som kan leda till fängelse i mer&lt;br&gt;än ett år, eller om en domstol undan-&lt;br&gt;röjer en villkorlig dom eller skydds-&lt;br&gt;tillsyn som utlänningen har dömts&lt;br&gt;till för ett sådant brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om utlänningen döms för ett&lt;br&gt;brott som kan leda tillföngelse enligt&lt;br&gt;denna lag eller enligt författningar&lt;br&gt;som har utfärdats med stöd av la-&lt;br&gt;gen, samt omständigheterna vid&lt;br&gt;brottet är försvårande eller utlän-&lt;br&gt;ningen under de senaste två åren&lt;br&gt;före brottet har begått brott av sam-&lt;br&gt;ma slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningen får dock utvisas&lt;br&gt;endast om det på grund av gärning-&lt;br&gt;ens beskaffenhet och övriga om-&lt;br&gt;ständigheter kan antas att han kom-&lt;br&gt;mer att fortsätta med brottslig verk-&lt;br&gt;samhet här i landet eller om brottet&lt;br&gt;är sådant att han inte bör få stanna&lt;br&gt;kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning får utvisas ur&lt;br&gt;Sverige om utlänningen döms för ett&lt;br&gt;brott som kan leda till fängelse eller&lt;br&gt;om en domstol undanröjer en vill-&lt;br&gt;korlig dom eller skyddstillsyn som&lt;br&gt;utlänningen har dömts till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningen får dock utvisas&lt;br&gt;endast om han döms till svårare&lt;br&gt;straff än böter och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det på grund av gärningens be-&lt;br&gt;skaffenhet och övriga omständig-&lt;br&gt;heter kan antas att han kommer att&lt;br&gt;göra sig skyldig till fortsatt brottslig-&lt;br&gt;het här i landet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. brottet med hänsyn till den&lt;br&gt;skada, fara eller kränkning som det&lt;br&gt;har inneburit för enskilda eller all-&lt;br&gt;männa intressen är så allvarligt att&lt;br&gt;han inte bör få stanna kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en domstol överväger om en&lt;br&gt;utlänning bör utvisas enligt 7 §,&lt;br&gt;skall den ta hänsyn till utlänningens&lt;br&gt;levnads- och familjeförhållanden&lt;br&gt;samt till hur länge han har vistats i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som hade vistats i&lt;br&gt;Sverige med permanent uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd sedan minst två år när åtal&lt;br&gt;väcktes eller som då var bosatt i&lt;br&gt;Sverige sedan minst tre år, får utvi-&lt;br&gt;sas endast om det finns synnerliga&lt;br&gt;skäl. Detsamma gäller för en med-&lt;br&gt;borgare i ett annat nordiskt land som&lt;br&gt;vid den angivna tidpunkten hade&lt;br&gt;varit bosatt här sedan minst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har en flyktingförkla-&lt;br&gt;ring eller den som annars uppenbart&lt;br&gt;är att anse som flykting och har be-&lt;br&gt;hov av fristad i Sverige får utvisas&lt;br&gt;endast om han har begått ett synner-&lt;br&gt;ligen grovt brott och det skulle med-&lt;br&gt;föra allvarlig fara för allmän ordning&lt;br&gt;och säkerhet att låta honom stanna&lt;br&gt;här. Utvisning får också ske om han&lt;br&gt;i Sverige eller utomlands har be-&lt;br&gt;drivit verksamhet som har inneburit&lt;br&gt;fara för rikets säkerhet och det finns&lt;br&gt;anledning att anta att han skulle fort-&lt;br&gt;sätta sådan verksamhet här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som kom till Sverige i&lt;br&gt;åtal väcktes hade vistats här sedan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en domstol överväger om en&lt;br&gt;utlänning bör utvisas enligt 7 §, skall&lt;br&gt;den ta hänsyn till utlänningens an-&lt;br&gt;knytning till det svenska samhället.&lt;br&gt;Därvid skall domstolen särskilt be-&lt;br&gt;akta utlänningens levnadsomständig-&lt;br&gt;heter och familjeförhållanden samt&lt;br&gt;hur länge utlänningen har vistats i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som hade vistats i&lt;br&gt;Sverige med permanent uppehållstill-&lt;br&gt;stånd sedan minst fyra år när åtal&lt;br&gt;väcktes eller som då var bosatt i&lt;br&gt;Sverige sedan minst/em år, får utvi-&lt;br&gt;sas endast om det finns synnerliga&lt;br&gt;skäl. Detsamma gäller för en med-&lt;br&gt;borgare i ett annat nordiskt land som&lt;br&gt;vid den angivna tidpunkten hade&lt;br&gt;varit bosatt här sedan minst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är flykting och har be-&lt;br&gt;hov av fristad i Sverige får utvisas&lt;br&gt;endast om han har begått ett synner-&lt;br&gt;ligen grovt brott och det skulle med-&lt;br&gt;föra allvarlig fara för allmän ordning&lt;br&gt;och säkerhet att låta honom stanna&lt;br&gt;här. Utvisning får också ske om han&lt;br&gt;i Sverige eller utomlands har bedrivit&lt;br&gt;verksamhet som har inneburit fara&lt;br&gt;för rikets säkerhet och det finns an-&lt;br&gt;ledning att anta att han skulle fort-&lt;br&gt;sätta sådan verksamhet här. Om en&lt;br&gt;utlänning har en flyktingförklaring&lt;br&gt;skall han anses som flykting med&lt;br&gt;behov av fristad i Sverige, om det&lt;br&gt;inte är uppenbart att han inte längre&lt;br&gt;är flykting med ett sådant behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inan han fyllde femton år och som när&lt;br&gt;t fem år får inte utvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 24 kap. 21 § rättegångsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den misstänkte för brottet och är han häktad, skall rätten, enligt de&lt;br&gt;grunder som anges i detta kapitel, pröva om han skall stanna kvar i häkte till&lt;br&gt;dess domen vinner laga kraft. Om den misstänkte inte är häktad, får rätten&lt;br&gt;förordna att han skall häktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första&lt;br&gt;stycket skall bestämmelserna i detta&lt;br&gt;kapitel om häktning i de fall där det&lt;br&gt;finns risk för att den misstänkte un-&lt;br&gt;dandrar sig straff, gälla även i de fall&lt;br&gt;där det finns risk för att den miss-&lt;br&gt;tänkte undandrar sig utvisning. För-&lt;br&gt;ordnandet om häktning skall dock&lt;br&gt;inte gälla under den tid då den döm-&lt;br&gt;de avtjänar en frihetsberövande på-&lt;br&gt;följd som han har dömts till i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första styck-&lt;br&gt;et skall bestämmelserna i detta kapi-&lt;br&gt;tel om häktning, i de fall där det&lt;br&gt;finns risk för att den misstänkte un-&lt;br&gt;dandrar sig straff, gälla även i de fall&lt;br&gt;där det finns risk för att den miss-&lt;br&gt;tänkte undandrar sig utvisning. Om&lt;br&gt;rätten har beslutat om utvisning får&lt;br&gt;den förordna om häktning trots att&lt;br&gt;det för brottet inte är föreskrivet&lt;br&gt;fängelse ett år eller däröver. Förord-&lt;br&gt;nandet om häktning skall dock inte&lt;br&gt;gälla under den tid då den dömde&lt;br&gt;avtjänar en frihetsberövande påföljd&lt;br&gt;som han har dömts till i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:1211.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bemyndigade den 10 december 1992 chefen för Kulturdeparte-&lt;br&gt;mentet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över bl.a. reglerna&lt;br&gt;om utvisning på grund av brott och reglerna som behandlar vilken betydelse&lt;br&gt;en utlännings vandel skall ha vid bedömningen av hans rätt till uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd i Sverige och vid beviljande av svenskt medborgarskap (dir.&lt;br&gt;1992:108). Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 22 december&lt;br&gt;1992 hovrättslagmannen Gunnel Wennberg att vara särskild utredare. Utred-&lt;br&gt;ningen antog namnet Utvisningsutredningen (Ku 1992:08).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningen lade i juni 1993 fram delbetänkandet Utvisning på&lt;br&gt;grund av brott (SOU 1993:54) som behandlar den del av utredningsuppdraget&lt;br&gt;som rör frågor om utvisning på grund av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens sammanfattning av betänkandet och dess lagförslag finns i&lt;br&gt;bilagorna 1 och 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttrandena&lt;br&gt;finns tillgänglig i Kulturdepartementet (dnr Ku93/1969).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 24 februari 1994 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i anslutning till förslaget om ändring i 4 kap. 7 § andra&lt;br&gt;stycket andra punkten utlänningslagen haft vissa synpunkter på vad regering-&lt;br&gt;en anfört om straffvärde i den allmänna motiveringen. Lagrådet har vidare&lt;br&gt;föreslagit en omformulering av bestämmelsen i 24 kap. 21 § andra stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen i allt väsentligt följt Lagrådets förslag till&lt;br&gt;utformning av lagtexten. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i&lt;br&gt;övrigt i avsnitt 5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Allmänna utgångspunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Det stora flertalet utländska medborgare som lever i vårt land är skötsamma&lt;br&gt;och bidrar i stor utsträckning till uppbyggnaden och utvecklingen av Sverige.&lt;br&gt;Det är emellertid samtidigt väl känt att utländska medborgare är över-&lt;br&gt;representerade vad gäller viss brottslighet i Sverige. För att bekämpa brotts-&lt;br&gt;ligheten och - inte minst - för att skapa trovärdighet åt en på humanitetens&lt;br&gt;grund vilande invandringspolitik är det viktigt att på alla plan vidta åtgärder&lt;br&gt;för att hindra att personer som inte iakttar grundläggande normer i det&lt;br&gt;svenska samhället inrättar sig för ett liv här. Det är viktigt med en klar&lt;br&gt;markering från statsmakterna att ett kriminellt beteende inte accepteras hos&lt;br&gt;dem som vill bosätta sig i Sverige. Av den anledningen bör vi skärpa håll-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen gentemot personer som inte accepterar att följa viktiga och grund-&lt;br&gt;läggande normer i vårt samhälle. Ett motsatt förhållningssätt riskerar näm-&lt;br&gt;ligen på sikt att försvåra möjligheterna för utlänningar som har behov av&lt;br&gt;skydd i Sverige att få en fristad här. Självfallet måste dock även det nya&lt;br&gt;regelsystemet präglas av den respekt för humanitära aspekter som präglar&lt;br&gt;svensk utlänningslagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En markering av detta slag kan också förväntas föra det goda med sig att&lt;br&gt;risken för främlingsfientlighet minskar. Att en utlänning missbrukar sin rätt&lt;br&gt;att vara i Sverige, genom att begå brott här, innebär alltid en risk för att den&lt;br&gt;irritation som ett sådant beteende framkallar hos allmänheten oförskyllt drab-&lt;br&gt;bar också den stora majoritet skötsamma utlänningar som finns i Sverige. Ett&lt;br&gt;skärpt förhållningssätt från statsmakternas sida gentemot de misskötsamma&lt;br&gt;bör mot den bakgrunden kunna bidra till att göra förhållandena lättare för det&lt;br&gt;stora flertalet skötsamma utlänningar som lever i vårt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltså vägande skäl för att skärpa bestämmelserna om utvisning&lt;br&gt;på grund av brott. De nya reglernas utformning måste dock självfallet präglas&lt;br&gt;av en avvägning mellan å ena sidan det angelägna i en markering av att&lt;br&gt;Sverige inte kan godta ett kriminellt beteende från den som vill bosätta sig här&lt;br&gt;och å andra sidan grundläggande humanitära krav och rättssäkerhetsgarantier&lt;br&gt;för den enskilde. Det går inte att komma ifrån att ett beslut om utvisning i&lt;br&gt;många fall medför ingripande konsekvenser för såväl den som berörs som för&lt;br&gt;hans eller hennes familj. Proportioner måste därvid givetvis finnas mellan&lt;br&gt;brottet och de rättsverkningar som brottet får för den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till tillkallandet av den särskilda utredaren var bl.a. att Vålds-&lt;br&gt;kommissionen, som var en kommission med uppdrag att motverka våldet och&lt;br&gt;förbättra stödet till brottsoffren, föreslagit att reglerna om utvisning på grund&lt;br&gt;av brott skulle ses över. Vidare hade Riksdagens revisorer och Statens in-&lt;br&gt;vandrarverk framfört liknande tankar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig i stora delar till de av utredningen framlagda för-&lt;br&gt;slagen men anser att förslagen i vissa hänseenden tar alltför liten hänsyn till&lt;br&gt;humanitära aspekter och därför inte bör genomföras alternativt bör modifi-&lt;br&gt;eras. Regeringen har därvid i stor utsträckning beaktat de synpunkter på för-&lt;br&gt;slaget som förts fram av frivilligorganisationema. Detta innebär att den nu-&lt;br&gt;varande grundläggande konstruktionen vad gäller förutsättningarna och be-&lt;br&gt;gränsningarna för utvisning på grund av brott bör bestå. Bestämmelserna bör&lt;br&gt;emellertid skärpas i vissa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en närmare redogörelse av de nuvarande reglerna och bakgrunden till&lt;br&gt;dessa hänvisas till betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förutsättningar för utvisning på grund av brott&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 &amp;nbsp;Brottets svårhetsgrad&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den grundläggande förutsättningen för ut-&lt;br&gt;visning skall vara att utlänningen döms för ett brott som kan leda till&lt;br&gt;fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningens förslag: Överensstämmer i sak med rege-&lt;br&gt;ringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En klar majoritet av remissinstanserna bl.a. Riks-&lt;br&gt;åklagaren, Utlänningsnämnden och Caritas Sverige har i sak ställt sig positiva&lt;br&gt;till utredningens förslag. Flera av de positivt inställda remissinstanserna t.ex.&lt;br&gt;Svea hovrätt, Umeå tingsrätt och Svenska Röda korset har emellertid varit&lt;br&gt;kritiska mot förslagets lagtekniska utformning. De kritiska remissinstanserna&lt;br&gt;anser att det av lagtexten uttryckligen skall framgå att enstaka brott av mer&lt;br&gt;bagatellartad beskaffenhet inte avses kunna föranleda utvisning utan att det&lt;br&gt;vid gärningar med mindre straffvärde skall vara fråga om systematisk eller&lt;br&gt;upprepad brottslighet för att utvisning skall kunna komma i fråga. Endast två&lt;br&gt;remissinstanser - Rädda Barnen och Svenska flyktingrådet - har avstyrkt&lt;br&gt;förslaget. Flyktingrådet har därvid bl.a. anfört att det är oacceptabelt att ett&lt;br&gt;bötesbrott samt ett brott som föranleder ett mindre fängelsestraff skall kunna&lt;br&gt;leda till utvisning och har lagt till att utredningens motivuttalanden i denna del&lt;br&gt;präglas av vaghet och glidningar som ger utrymme för godtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I dag är den grundläggande förut-&lt;br&gt;sättningen för att någon skall kunna utvisas på grund av brott att brottet kan&lt;br&gt;leda till fängelse i mer än ett år (4 kap. 7 § första stycket utlänningslagen&lt;br&gt;/1989:529/ UtlL). Kravet på mer än ett års fängelse i straffskalan för att ut-&lt;br&gt;visning skall kunna komma i fråga har kritiserats under senare år. Det har&lt;br&gt;därvid framhållits som otillfredsställande att möjligheten till utvisning inte står&lt;br&gt;till buds i exempelvis sådana fall där brottslig verksamhet är systematisk eller&lt;br&gt;upprepad men där varje brott i sig inte kan hänföras under en strängare&lt;br&gt;straffskala än fängelse i högst ett år. Kritiken av rådande förhållanden har&lt;br&gt;fokuserats bl.a. på den omständigheten att snatteri aldrig kan föranleda ut-&lt;br&gt;visning, hur stötande återfall i brottsligheten än kan te sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningars kriminalitet är naturligtvis, precis som svenskars, av ytterst&lt;br&gt;varierande art och såväl omständigheterna kring brottet som de personliga&lt;br&gt;förhållandena kan vara högst skiftande. Det är därför nödvändigt att utvis-&lt;br&gt;ningsfrågan bedöms på ett nyanserat sätt. Som tidigare har nämnts måste det&lt;br&gt;självfallet finnas proportion mellan brottet och de rättsverkningar det får för&lt;br&gt;den enskilde. När det gäller exempelvis en utlänning som bott en längre tid i&lt;br&gt;Sverige och har anpassat sig här kan det framstå som rimligt att utvisning&lt;br&gt;kommer i fråga först om han eller hon begått ett tämligen allvarligt brott. För&lt;br&gt;sådana fall finns det inte någon anledning att ifrågasätta den nuvarande grän-&lt;br&gt;sen för det utvisningsgrundande brottets svårhet. Annorlunda ter det sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid i fråga om en utlänning som kort efter ankomsten hit ger sig in i&lt;br&gt;brottslig verksamhet och visar oförmåga eller bristande vilja att foga sig i&lt;br&gt;gällande regler. Även om brottsligheten är av mindre allvarligt slag kan det i&lt;br&gt;sådana fall vara högst motiverat att kunna utvisa utlänningen. En sådan möj-&lt;br&gt;lighet bör därför öppnas. Regeringen delar därvid utredningens bedömning&lt;br&gt;att gränsen bör sättas vid brott där fängelse ingår i straffskalan. Den grund-&lt;br&gt;läggande förutsättningen för utvisning på grund av brott bör således vara att&lt;br&gt;utlänningen döms för ett brott som kan leda till fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisning bör dock även i fortsättningen vara utesluten vid bagatellartade&lt;br&gt;brott och inte komma i fråga när påföljden i det konkreta fallet bestäms till&lt;br&gt;endast böter. Flera av remissinstanserna har - till skillnad från utredningen -&lt;br&gt;hävdat att dessa begränsningar uttryckligen bör framgå av lagtexten. Rege-&lt;br&gt;ringen instämmer i dessa synpunkter. Lagbestämmelserna om utvisning på&lt;br&gt;grund av brott är en reglering som får ingripande följder för dem som den till-&lt;br&gt;lämpas på och det är väsentligt att den är förutsebar och rättssäker. Det är&lt;br&gt;också viktigt att lagstiftningen tillämpas enhetligt vid olika domstolar. Lag-&lt;br&gt;texten bör således justeras efter i huvudsak de linjer som remissinstanserna&lt;br&gt;efterlyst. Även om utvisning inte kan komma i fråga när påföljden bestäms till&lt;br&gt;böter i det mål där utvisningsfrågan prövas kan självfallet en tidigare bötes-&lt;br&gt;dom få betydelse på det sättet att den påverkar bedömningen av återfalls-&lt;br&gt;risken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis föreslår alltså regeringen att utvisning skall kunna&lt;br&gt;komma i fråga för brott som kan leda till fängelse under förutsättning att ut-&lt;br&gt;länningen döms till ett svårare straff än böter. Detta föranleder en ändring av&lt;br&gt;4 kap. 7 § UtlL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 159&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Risk för fortsatt brottslighet samt brottets allvarlighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att utvisning skall kunna komma i fråga&lt;br&gt;krävs, förutom att brottet kan leda till fängelse, att det kan antas att ut-&lt;br&gt;länningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i&lt;br&gt;landet eller att brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning&lt;br&gt;som det har inneburit för enskilda eller allmänna intressen är så allvar-&lt;br&gt;ligt att utlänningen inte bör få stanna kvar här. Risken för fortsatt&lt;br&gt;brottslighet behöver inte avse likartad brottslighet. Utvisning med hän-&lt;br&gt;visning enbart till brottets allvarlighet, dvs. oavsett återfallsrisken, bör&lt;br&gt;kunna komma i fråga även vid brott av något lägre svårhetsgrad än vad&lt;br&gt;som krävs enligt nuvarande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningens förslag: Överensstämmer i stort med rege-&lt;br&gt;ringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett mindre antal remissinstanser har tillstyrkt ut-&lt;br&gt;redningens förslag utan anmärkningar. Majoriteten av remissinstanserna har i&lt;br&gt;allt väsentligt inte haft något emot förslaget i sak men har uttalat betänklig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter mot lagtextens utformning. Bland dessa återfinns såväl myndigheter&lt;br&gt;som vissa frivilligorganisationer. Remissinstanserna anser därvid bl.a. att&lt;br&gt;lagtexten är så vagt utformad att den är oförenlig med kravet på förutsebarhet&lt;br&gt;och dessutom lämnar utrymme för godtycke vid rättstillämpningen. Några&lt;br&gt;remissinstanser har också ifrågasatt om utredningens lagförslag egentligen&lt;br&gt;innebär någon saklig ändring i förhållande till den nuvarande ordningen. Från&lt;br&gt;Svenska röda korsets sida har dessutom framhållits att det måste finnas ett&lt;br&gt;fullgott underlag för att man skall kunna presumera att en utlänning kommer&lt;br&gt;att fortsätta med annan brottslig verksamhet än den han blivit dömd för. Lik-&lt;br&gt;nande synpunkter har också Svenska kyrkans församlingsnämnd anfört. Ett&lt;br&gt;par av frivilligorganisationema har därutöver ställt sig negativa till att tidigare&lt;br&gt;åtalsunderlåtelser och strafförelägganden skall beaktas vid bedömningen av&lt;br&gt;återfallsrisken. Rädda Barnen och Svenska flyktingrådet har avstyrkt utred-&lt;br&gt;ningens förslag i sin helhet. Såvitt gäller det av utredningen föreslagna re-&lt;br&gt;kvisitet rörande brottets &amp;quot;karaktär&amp;quot; har även Svenska Röda korset och Sam-&lt;br&gt;arbetsorgan för invandrarorganisationer i Sverige (SIOS) avstyrkt ändring av&lt;br&gt;nuvarande ordning. Enligt Röda korset försämras rättssäkerheten av att det&lt;br&gt;överlämnas till rättstillämpningen att närmare precisera gränsen för utvisning&lt;br&gt;vid olika former av brottslighet i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att utvisning skall kunna&lt;br&gt;komma i fråga fordras i dag, förutom att utlänningen döms för ett brott som&lt;br&gt;kan leda till fängelse i mer än ett år, att det på grund av gärningens beskaffen-&lt;br&gt;het och övriga omständigheter kan antas att han kommer att fortsätta med&lt;br&gt;brottslig verksamhet här i landet eller att brottet är sådant att utlänningen inte&lt;br&gt;bör få stanna kvar (4 kap. 7 § andra stycket UtlL). Bestämmelsens första led&lt;br&gt;anses i allmänhet, i vart fall när det gäller förmögenhetsbrott, innebära krav&lt;br&gt;på risk för fortsatt liknande brottslighet (se NJA 1990 s. 293). Regeln tilläm-&lt;br&gt;pas inte bara när återfall i brott är dokumenterad. I fråga om t.ex. ficktjuvar&lt;br&gt;har det ofta ansetts kunna antas en mer eller mindre yrkesmässig verksamhet&lt;br&gt;även om endast en gärning förelegat till bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kan utvisning ske även om det inte föreligger någon risk för&lt;br&gt;fortsatt brottslighet. Detta gäller när &amp;quot;brottet, ehuru återfallsrisk icke före-&lt;br&gt;ligger, dock vittnar om en för våra förhållanden främmande råhet eller hän-&lt;br&gt;synslöshet&amp;quot; (prop. 1954:41 s. 98). Bestämmelsen, som i sak är oförändrad&lt;br&gt;sedan 1954 års utlänningslag, tillämpas huvudsakligen på grova vålds- och&lt;br&gt;sexualbrott samt narkotikabrott. Däremot har i praxis exempelvis inte alltid&lt;br&gt;rån ansetts vara ett så kvalificerat brott att det grundar utvisning (se rättsfalls-&lt;br&gt;översikten i bilaga 8 i betänkandet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att utvisning på grund av brott skall kunna komma i fråga anser rege-&lt;br&gt;ringen att det även i fortsättningen bör krävas något utöver att utlänningen har&lt;br&gt;begått ett brott för vilket utvisning kan ske. I nära överensstämmelse med vad&lt;br&gt;som gäller nu bör lagen uppställa krav på att det antingen föreligger risk för&lt;br&gt;fortsatt brottslighet eller att brottet är tämligen kvalificerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risk för fortsatt brottslighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den angivna utgångspunkten måste domstolarna även i fortsättningen&lt;br&gt;göra en bedömning av sannolikheten för att den tilltalade kommer att fortsätta&lt;br&gt;med brottslig verksamhet här i landet. Vid denna bedömning bör det inte&lt;br&gt;fordras att risken avser likartad brottslighet utan det bör, som Utvisnings-&lt;br&gt;utredningen har föreslagit, vara tillräckligt att omständigheterna tyder på en&lt;br&gt;brottsbenägenhet i allmänhet. Ett par remissinstanser har framhållit att det&lt;br&gt;måste finnas ett fullgott underlag för att domstolen skall kunna presumera att&lt;br&gt;en utlänning i framtiden kommer att göra sig skyldig till en annan typ av brott&lt;br&gt;än sådana som han eller hon har dömts för tidigare. Regeringen instämmer&lt;br&gt;självfallet i att det i normalfallet måste krävas att det av registerutdrag eller på&lt;br&gt;annat sätt framgår att utlänningen dömts för brott eller godkänt ett strafföre-&lt;br&gt;läggande eller fått åtalsunderlåtelse vid minst ett tidigare tillfälle för att en&lt;br&gt;domstol skall kunna göra ett antagande om att det finns risk för att utlänning-&lt;br&gt;en kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Avsikten är således&lt;br&gt;inte att ge domstolen rätt att fritt spekulera om en utlännings allmänna brotts-&lt;br&gt;benägenhet. Såsom nu gällande praxis uppfattas kan dock den situationen&lt;br&gt;uppkomma att en utlänning dömts t.ex. en gång för förmögenhetsbrott, en&lt;br&gt;gång för våldsbrott och en gång för narkotikabrott utan att domstolen därför&lt;br&gt;kan komma fram till att det finns risk för fortsatt brottslighet i den mening&lt;br&gt;bestämmelsen anses ha i utlänningslagen eftersom utlänningen gjort sig&lt;br&gt;skyldig till brott av olika slag vid de olika lagföringstillfällena. Detta är inte&lt;br&gt;tillfredsställande. Det måste anses klart att det kan föreligga en betydande risk&lt;br&gt;för att en person med den beskrivna bakgrunden kan komma att göra sig&lt;br&gt;skyldig till brott även framdeles. Den aktuella bestämmelsen i utlänningslagen&lt;br&gt;bör således ändras så att den möjliggör en rättstillämpning där utlänningens&lt;br&gt;allmänna brottsbenägenhet får relevans vid bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som nu sagts kan risk för att utlänningen kommer att göra sig&lt;br&gt;skyldig till fortsatt brottslighet i Sverige undantagsvis anses föreligga även&lt;br&gt;utan att detta finns dokumenterat i för rätten kända tidigare domar. Någon&lt;br&gt;ändring av gällande rätts tillämpning rörande t.ex. ficktjuvar är alltså inte av-&lt;br&gt;sedd. Det bör dock framhållas att en fickstöld naturligtvis inte regelmässigt&lt;br&gt;kan anses utgöra ett brott som tyder på en yrkesmässig verksamhet med där-&lt;br&gt;med förknippad risk för fortsatt brottslighet även om endast en gärning före-&lt;br&gt;ligger till bedömning. Liksom alla andra brott kan naturligtvis en fickstöld&lt;br&gt;vara en engångsförseelse (se NJA 1979 s. 153). Regeringen utgår i från att&lt;br&gt;domstolarna har ett nyanserat synsätt i sådana fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i föregående avsnitt bör domstolen vid bedömningen av&lt;br&gt;risken för att utlänningen kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet&lt;br&gt;självfallet kunna beakta inte bara tidigare domar utan även åtalsunderlåtelser&lt;br&gt;och godkända strafförelägganden. Detta bör kunna bli aktuellt främst vid&lt;br&gt;seriebrottslighet av mindre allvarligt slag, t.ex. upprepade olovliga körningar,&lt;br&gt;trafiknykterhetsbrott eller snatterier; dock endast under förutsättningen att på-&lt;br&gt;följden inte stannar vid böter i det mål där frågan om utvisning är aktuell. I de&lt;br&gt;fall sådana bedömningar kan bli aktuella finns det anledning att utgå ifrån att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åklagaren lämnar relevanta uppgifter om utlänningens tidigare brottslighet till&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser har kritiserat utredningens förslag till lagteknisk ut-&lt;br&gt;formning av bestämmelsen i denna del. Regeringen har därför formulerat om&lt;br&gt;bestämmelsen i förtydligande syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottets allvarlighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I överensstämmelse med vad som för närvarande är fallet bör utvisning&lt;br&gt;oberoende av risk för fortsatt brottslighet kunna ske vid allvarliga vålds- och&lt;br&gt;sexualbrott, narkotikabrott och annan svårare brottslighet. Nuvarande ord-&lt;br&gt;ning ställer emellertid mycket stora krav på brottets grovhet. Utvisnings-&lt;br&gt;utredningen har därför föreslagit att möjligheten till utvisning bör utvidgas så&lt;br&gt;att dels något mindre allvarliga brott, dels ytterligare några brottskategorier&lt;br&gt;kommer att omfattas. Utredningen har som exempel på brott som bör inne-&lt;br&gt;fattas nämnt övergrepp mot personers hälsa och integritet såsom sexualbrott&lt;br&gt;av inte ringa art, misshandel som utan att vara grovt brott ändå har ett avse-&lt;br&gt;värt straffvärde samt svårare fall av våld och hot mot tjänsteman samt brott&lt;br&gt;som skadar rättsordningen och andra skyddsvärda samhällsintressen, exem-&lt;br&gt;pelvis mened, anstiftan därtill och övergrepp i rättssak. Enligt utredningen&lt;br&gt;bör också ekonomisk brottslighet och andra typer av förmögenhetsbrott som&lt;br&gt;avser stora värden eller innefattar svårare integritetskränkning, t.ex. bostads-&lt;br&gt;inbrott, tillhöra denna kategori men däremot inte brott som normalt leder till&lt;br&gt;endast kortare frihetsstraff, exempelvis mindre allvarlig misshandel och&lt;br&gt;trafiknykterhetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer delvis i utredningens uppfattning rörande vilka&lt;br&gt;brott som i och för sig bör kunna föranleda utvisning. Enligt vår uppfattning&lt;br&gt;är det dock av vikt att denna möjlighet till utvisning även fortsättningsvis är&lt;br&gt;förbehållen mer allvarliga brott. Som flera av remissinstanserna har uttalat&lt;br&gt;finns det också en risk för att utredningens förslag skulle kunna inbjuda till en&lt;br&gt;tämligen godtycklig och oenhetlig rättstillämpning på denna punkt. För att&lt;br&gt;närmare klargöra vilka brott som avses bör därför möjligheten att utvisa&lt;br&gt;oberoende av återfallsrisk relateras till brottets straffvärde. Som en allmän&lt;br&gt;riktlinje kan då anges att brottet normalt bör ha ett straffvärde om minst ett år&lt;br&gt;för att kunna föranleda utvisning på denna grund. Med en sådan avgränsning&lt;br&gt;garanteras att utvisningsmöjligheten endast kommer att avse den typ av gär-&lt;br&gt;ningar som är så allvarliga att det inte framstår som oskäligt att de föranleder&lt;br&gt;utvisning även om det inte finns någon risk för att utlänningen kan komma att&lt;br&gt;återfalla i brott. En faktor som bör tillmätas extra stor betydelse är vidare om&lt;br&gt;brottet innefattar svårare integritetskränkningar mot skyddslösa personer,&lt;br&gt;t.ex. barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang finns anledning att återkomma till vad Lagrådet anfört&lt;br&gt;i sitt yttrande. I lagrådsremissen föreslogs även att brott med ett utpräglat&lt;br&gt;skyddsintresse, såsom mened och övergrepp i rättssak, skulle kunna föran-&lt;br&gt;leda utvisning oberoende av återfallsrisk även om dessa brott hade ett något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lägre straffvärde än den ovan angivna allmänna riktlinjen. Även när det gällde&lt;br&gt;dessa brott angavs dock en straffvärdesgräns, nämligen sex månader. Lag-&lt;br&gt;rådet har anfört att denna särbehandling av vissa arter av brott inte har täck-&lt;br&gt;ning i den föreslagna lagtexten men också att Lagrådet i och för sig finner en&lt;br&gt;sådan särbehandling olämplig. Lagrådets invändning har enligt regeringen&lt;br&gt;visst fog för sig. Regeringen kan således i och för sig instämma i att bedöm-&lt;br&gt;ningen av om brottets allvar är sådant att det bör föranleda utvisning generellt&lt;br&gt;bör ske med huvudsaklig utgångspunkt från en straffvärdegräns om ett år.&lt;br&gt;Regeringen vill dock betona vad som sagts ovan, nämligen att straffvärde-&lt;br&gt;gränsen skall ses som en allmän riktlinje. Den kan därför inte sägas vara&lt;br&gt;absolut. Det förhållandet att ett utpräglat skyddsintresse trätts för när vid en&lt;br&gt;brottslig gärning bör således, även med accepterande av Lagrådets ställnings-&lt;br&gt;tagande, kunna vägas in i bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den uppräkning av brott som nu gjorts gör inte anspråk på att vara uttöm-&lt;br&gt;mande. Det får överlämnas till rättstillämpningen att närmare precisera grän-&lt;br&gt;sen för utvisning vid olika former av brottslighet. Med de klargörande ut-&lt;br&gt;talanden som nu gjorts vad gäller bl.a. sådana brotts straffvärde torde risken&lt;br&gt;för en oenhetlig rättstillämpning av det slag remissinstanserna befarar vara&lt;br&gt;eliminerad.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Begränsningar för utvisning på grund av brott&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Utlänningens anknytning till Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Möjligheten att utvisa en utlänning skall även&lt;br&gt;i fortsättningen begränsas av hans eller hennes anknytning till Sverige.&lt;br&gt;Den tid för vistelse i Sverige som krävs för att utvisning skall få till-&lt;br&gt;gripas endast vid synnerliga skäl förlängs dock.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningens förslag: Utredningen föreslog att möjlig-&lt;br&gt;heten att utvisa en utlänning även fortsättningsvis skulle begränsas av hans&lt;br&gt;eller hennes anknytning till Sverige men att kravet på synnerliga skäl för ut-&lt;br&gt;visning av en utlänning som vistats i Sverige under viss tid skulle tas bort.&lt;br&gt;Förslaget innebar också att det absoluta förbudet mot att utvisa personer som&lt;br&gt;kommit till Sverige som mycket unga skulle upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna ställer sig posi-&lt;br&gt;tiva till utredningens förslag att utmönstra tidsgränserna vid anknytnings-&lt;br&gt;bedömningen. Hit hör bl.a. Riksåklagaren, Utlänningsnämnden och Svenska&lt;br&gt;kyrkans församlingsnämnd. Malmö tingsrätt anser dock att den proportionali-&lt;br&gt;tetsprincip som ligger i att domstolen vid prövningen av utvisningsfrågan&lt;br&gt;skall väga utlänningens anknytning till det svenska samhället mot den aktuella&lt;br&gt;brottsligheten uttryckligen bör framgå av lagtexten. Fyra av frivilligorganisa-&lt;br&gt;tionema - Svenska Röda korset, Rädda Barnen, SIOS och Svenska flykting-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rådet - är tveksamma till eller avstyrker förslaget. Röda korset föredrar därvid Prop. 1993/94: 159&lt;br&gt;att tidsgränsen för synnerliga skäl förlängs till fem år och anser vidare att en&lt;br&gt;person som har sin kärnfamilj i Sverige bör ha ett lika starkt skydd mot ut-&lt;br&gt;visning som flyktingar har. Rädda Barnen och Flyktingrådet befarar att det&lt;br&gt;uppstår tillämpningssvårigheter om tidsgränserna tas bort och betonar att stor&lt;br&gt;hänsyn måste tas till barns behov av sina föräldrar. Caritas Sverige uttrycker&lt;br&gt;tveksamhet mot att förbudet att utvisa den som kommit till Sverige som&lt;br&gt;mycket ung tas bort mot bakgrund av att utvisningsmöjligheten ändå är tänkt&lt;br&gt;att användas endast i ett fåtal fall. Rädda Barnen, SIOS, Sveriges frikyrko-&lt;br&gt;samråd och Svenska flyktingrådet avstyrker att förbudet tas bort. Frikyrko-&lt;br&gt;samrådet kan dock tänka sig att undantag från förbudet kan göras för perso-&lt;br&gt;ner som begår brott vid vuxen ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt de i dag gällande bestämmel-&lt;br&gt;serna skall utlänningens personliga förhållanden och vistelsetid i landet beak-&lt;br&gt;tas när utvisning övervägs (4 kap. 10 § första stycket UtlL). En utlänning&lt;br&gt;som döms för brott och som vid tiden för åtalets väckande vistats i Sverige&lt;br&gt;med permanent uppehållstillstånd sedan minst två år eller då varit bosatt här&lt;br&gt;sedan minst tre år, får därvid utvisas endast om det finns synnerliga skäl. För&lt;br&gt;medborgare i annat nordiskt land gäller en bosättningstid på två år. (4 kap. 10&lt;br&gt;§ andra stycket UtlL). Vid bedömningen av om synnerliga skäl föreligger&lt;br&gt;skall beaktas å ena sidan arten och omfattningen av den brottslighet som lig-&lt;br&gt;ger utlänningen till last och å andra sidan hans levnads- och familjeför-&lt;br&gt;hållanden samt längden av den tid han vistats i Sverige liksom den anknyt-&lt;br&gt;ning han har till Sverige överhuvudtaget. Slutligen får en utlänning som kom&lt;br&gt;till Sverige innan han fyllde femton år och som när åtal väcktes hade vistats&lt;br&gt;här i minst fem år överhuvudtaget inte utvisas (4 kap. 10 § fjärde stycket&lt;br&gt;UtlL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en utlänning har ägnat sig åt sådan brottslighet att utvisning kan&lt;br&gt;komma i fråga kan förhållandena i det enskilda fallet ändå vara sådana att ut-&lt;br&gt;länningen av främst humanitära skäl inte bör utvisas. Denna princip bör inte&lt;br&gt;ändras. Domstolarna bör därför även fortsättningsvis göra en bedömning av&lt;br&gt;om utvisning skall underlåtas med hänvisning till utlänningens personliga&lt;br&gt;förhållanden. Utgångspunkten vid denna bedömning bör vara utlänningens&lt;br&gt;sociala situation och de bindningar den medför till förhållandena i Sverige&lt;br&gt;eller med andra ord utlänningens anknytning till Sverige. Anknytningen har&lt;br&gt;givetvis också ett samband med den tid som utlänningen vistats här, eftersom&lt;br&gt;de sociala bindningarna till förhållandena här i landet i allmänhet blir starkare&lt;br&gt;efter hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bedömningen av anknytningen till Sverige bör, såsom redan nu sker,&lt;br&gt;göras utifrån en sammanvägning av vad som är känt om utlänningens per-&lt;br&gt;sonliga förhållanden såsom levnadsomständigheter, familjeförhållanden,&lt;br&gt;vistelsetid i Sverige och eventuella kvarvarande band till hemlandet. Att ut-&lt;br&gt;länningen har familj här torde nästan regelmässigt innebära en betydelsefull&lt;br&gt;anknytning till landet, särskilt om de anhöriga är svenska medborgare eller&lt;br&gt;har bott i Sverige en avsevärd tid. Familjens övriga medlemmar kan ofta&lt;br&gt;drabbas i lika hög grad som den dömde genom den splittring av familjen som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avlägsnandet kan innebära. Särskilt bör barns behov av kontakt med sina Prop. 1993/94:159&lt;br&gt;föräldrar beaktas och det bör exempelvis inte komma i fråga att utvisa ett barn&lt;br&gt;under arton år som har sina föräldrar i Sverige. Även arbetsförhållanden,&lt;br&gt;bostadsförhållanden och social anpassning är faktorer som bör inverka på&lt;br&gt;prövningen. Att utlänningen lärt sig det svenska språket är ytterligare en fak-&lt;br&gt;tor som talar för att han eller hon har etablerat sig i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande bestämmelserna som ger utlänningen ett mycket starkt&lt;br&gt;skydd mot utvisning efter viss tids vistelse här i landet bygger på antagandet&lt;br&gt;att utlänningen då blivit integrerad i det svenska samhället. Utvisningsutred-&lt;br&gt;ningen är kritisk mot att bestämmelserna inte tillåter domstolarna att mer in-&lt;br&gt;gående beakta omständigheterna i det enskilda fallet. Utredningen anför vida-&lt;br&gt;re att även om det ofta är så att anknytningen har ett direkt samband med&lt;br&gt;vistelsetiden finns det talrika exempel på att utlänningar vistats här länge utan&lt;br&gt;att på något sätt ha etablerat sig i det svenska samhället. Enligt utredningen&lt;br&gt;har flera domstolar som utredningen varit i kontakt framhållit detta och efter-&lt;br&gt;frågat mer flexibla regler för sin prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan i och för sig instämma i utredningens uppfattning att de&lt;br&gt;absoluta tidsgränserna i 4 kap. 10 § andra stycket UtlL kan framstå som stel-&lt;br&gt;benta och att det ligger nära till hands att föreslå att domstolarna i stället bör&lt;br&gt;anförtros att med beaktande av samtliga omständigheter göra en bedömning&lt;br&gt;av om utlänningens anknytning till Sverige har sådan styrka att han eller hon,&lt;br&gt;trots brottsligheten, skall få stanna kvar i landet. Å andra sidan har den nu&lt;br&gt;gällande ordningen fördelen att ett tämligen starkt skydd mot utvisning upp-&lt;br&gt;kommer för en utlänning som har vistats i vårt land en viss tid. Inte minst av&lt;br&gt;humanitära skäl anser vi att det är viktigt att det i något skede finns en punkt&lt;br&gt;där en utlänning skall ha rätt att känna trygghet i Sverige oavsett vilka om-&lt;br&gt;ständigheter som aktualiserar frågan om ett avlägsnande. En utlänning är en-&lt;br&gt;ligt gällande ordning förbehållen en sådan trygghet genom kravet på &amp;quot;synner-&lt;br&gt;liga skäl&amp;quot; i 4 kap. 10 § UtlL. Enligt vår uppfattning bör denna konstruktion&lt;br&gt;behållas. Som Röda korset föreslagit bör dock tidsgränsen förlängas så att&lt;br&gt;den närmare anknyter till den tidpunkt då en utlänning uppfyller kriterierna&lt;br&gt;för naturalisation enligt 6 § lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap&lt;br&gt;(medborgarskapslagen). Vi föreslår därför att tidsgränsen förlängs så att en&lt;br&gt;utlänning som dömts för brott och som vid tiden för åtalets väckande vistats i&lt;br&gt;Sverige med permanent uppehållstillstånd sedan minst fyra år eller som då&lt;br&gt;varit bosatt här sedan minst fem år får utvisas endast om det finns synnerliga&lt;br&gt;skäl. Någon ändring av den betydelse som synnerliga skäl fått i rättspraxis är&lt;br&gt;inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en utlänning som inte vistats i Sverige så länge att tidsgränsen för&lt;br&gt;synnerliga skäl uppnåtts bör domstolarna vid sin bedömning göra en anknyt-&lt;br&gt;ningsprövning av det slag som angetts ovan. Ju större anknytning till landet&lt;br&gt;som föreligger, desto allvarligare brottslighet måste därvid vara för handen&lt;br&gt;för att utvisning skall kunna ske. Att det måste finnas en rimlig proportion&lt;br&gt;mellan brott och de rättsverkningar som brottet medför för den enskilde är en&lt;br&gt;självklarhet. Regeringen anser dock inte att denna princip uttryckligen måste&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framgå av lagtexten. Den följer av den avvägning som bestämmelsen ålägger Prop. 1993/94: 159&lt;br&gt;domstolen att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller medborgare i de övriga nordiska länderna föreslår vi att&lt;br&gt;nuvarande tidsgräns för synnerliga skäl behålls. Den överensstämmer väl&lt;br&gt;med medborgarskapslagens bestämmelser om naturalisation för nordiska&lt;br&gt;medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslog även att förbudet att utvisa personer som kommit till&lt;br&gt;Sverige som mycket unga i 4 kap. 10 § fjärde stycket UtlL skulle upphävas.&lt;br&gt;Enligt Utvisningsutredningen har det framförts synpunkter till utredningen av&lt;br&gt;innebörd att det absoluta förbudet i ett litet antal fall lett till stötande resultat.&lt;br&gt;Det har därvid varit fråga om utlänningar med upprepat grovt kriminellt be-&lt;br&gt;teende som levt vid sidan av det svenska samhället utan att visa tecken på att&lt;br&gt;vilja anpassa sig till de förhållanden eller normer som gäller här. Regeringen&lt;br&gt;kan dock inte biträda förslaget. Även om det är riktigt att förbudet i något en-&lt;br&gt;staka fall lett till konsekvenser som kan ifrågasättas är det enligt vår uppfatt-&lt;br&gt;ning inte rimligt att en person som kommit hit som bam och som har fått&lt;br&gt;större delen av sitt liv präglat av förhållandena i Sverige skall kunna avlägs-&lt;br&gt;nas härifrån på grund av brott. Ett annat synsätt skulle komma i konflikt med&lt;br&gt;den humanism som enligt vårt synsätt bör prägla svensk utlänningslag-&lt;br&gt;stiftning. Vi är därför inte beredda att föreslå någon ändring av denna be-&lt;br&gt;stämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Utvisning av flyktingar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Begränsningen av möjligheten att utvisa en&lt;br&gt;flykting behålls. Avgörande för om en person skall anses som flykting&lt;br&gt;skall vara den definition av begreppet som ges i 3 kap. 2 § UtlL och&lt;br&gt;som bygger på FN:s flyktingkonvention (Genévekonventionen). Om&lt;br&gt;en utlänning har en flyktingförklaring bör denna läggas till grund för&lt;br&gt;bedömningen av hans eller hennes flyktingstatus om det inte är uppen-&lt;br&gt;bart att personen i fråga inte längre kan anses vara flykting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens förslag. Utredningens förslag innebär dock en något större möj-&lt;br&gt;lighet för domstolarna att på basis av tillgängligt processmaterial göra en&lt;br&gt;självständig bedömning av en persons flyktingstatus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt inte haft&lt;br&gt;något att invända emot att den som är flykting även fortsättningsvis skall ha&lt;br&gt;ett särskilt starkt skydd mot utvisning. När det däremot gäller Utvisnings-&lt;br&gt;utredningens förslag att utmönstra den bundenhet som en flyktingförklaring&lt;br&gt;innebär för domstolens bedömning av utvisningsfrågan är remissinstanserna&lt;br&gt;avsevärt mer negativa. Ett mindre antal remissinstanser tillstyrker förslaget&lt;br&gt;med tvekan medan majoriteten, bl.a. Svea hovrätt, Sveriges advokatsamfund,&lt;br&gt;Rädda Barnen och Caritas Sverige avstyrker det. De kritiska remissinstan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1993/94. 1 saml. Nr 159&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;serna anser bl.a. att det endast bör vara Statens invandrarverk som prövar en&lt;br&gt;utlännings flyktingstatus. Flera av dem förordar i stället lösningen att Invand-&lt;br&gt;rarverket anordnar ett snabbt omprövningssystem i brådskande fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En flykting definieras i svensk lag-&lt;br&gt;stiftning som en utlänning som befinner sig utanför det land som han är med-&lt;br&gt;borgare i därför att han känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av&lt;br&gt;sin ras, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av&lt;br&gt;sin religiösa eller politiska uppfattning och som inte kan eller på grund av sin&lt;br&gt;fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd (3 kap. 2 § UtlL). Det-&lt;br&gt;samma gäller en statslös person som befinner sig utanför det land där han&lt;br&gt;tidigare haft sin vanliga vistelseort. Med flyktingförklaring avses att Statens&lt;br&gt;invandrarverk anger att någon är flykting (3 kap. 6 § UtlL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som har en flyktingförklaring eller den som annars uppenbart&lt;br&gt;är att anse som flykting och har behov av fristad i Sverige får utvisas endast&lt;br&gt;om han har begått ett synnerligen grovt brott och det skulle medföra allvarlig&lt;br&gt;fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom stanna här (4 kap. 10 §&lt;br&gt;tredje stycket UtlL). Denna bestämmelse bygger på Sveriges åtaganden enligt&lt;br&gt;Genévekonventionen. Försök till dråp har ansetts utgöra ett sådant synner-&lt;br&gt;ligen grovt brott som avses i lagrummet (se rättsfallsöversikten i bilaga 8 i&lt;br&gt;betänkandet). Utvisning får också ske om utlänningen i Sverige eller utom-&lt;br&gt;lands har bedrivit verksamhet som har inneburit fara för rikets säkerhet och&lt;br&gt;det finns anledning att anta att han skulle fortsätta sådan verksamhet här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med utredningen att en utlänning som är flykting&lt;br&gt;även fortsättningsvis skall ha ett särskilt starkt skydd mot utvisning. Någon&lt;br&gt;anledning att ändra den materiella innebörden av gällande rätt finns således&lt;br&gt;inte. Det skulle heller inte vara förenligt med våra folkrättsliga åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betänkandet framgår emellertid att Utvisningsutredningen under utred-&lt;br&gt;ningsarbetet erfarit att det ibland visar sig att en tilltalad, som har en flykting-&lt;br&gt;förklaring, ändå inte rimligen kan vara flykting. Detta kan enligt utredningen&lt;br&gt;bero på omständigheter som inträffat efter flyktingförklaringen, men det kan&lt;br&gt;även framgå att förklaringen förvärvats på grundval av falska uppgifter.&lt;br&gt;Domstolarna anser sig i sådana fall i allmänhet förhindrade att utvisa den till-&lt;br&gt;talade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en kriminell utlänning blir fredad mot utvisning på grund av en flyk-&lt;br&gt;tingförklaring som inte motsvaras av ett verkligt behov av skydd kan själv-&lt;br&gt;fallet inte accepteras. Problem av detta slag kan i en del fall möjligen lösas&lt;br&gt;genom att domstolen eller åklagaren hos Statens invandrarverk aktualiserar&lt;br&gt;frågan om återkallelse av den förmodat oriktiga flyktingförklaringen. En&lt;br&gt;flyktingförklaring skall nämligen återkallas av Invandrarverket om det fram-&lt;br&gt;kommer att utlänningen inte längre är att anse som flykting (3 kap. 6 § andra&lt;br&gt;stycket UtlL). Ett återkallelseförfarande - inklusive den överprövning av ett&lt;br&gt;beslut om återkallelse som kan förutses bli regel - tar dock tid och torde nor-&lt;br&gt;malt inte kunna leda till ett lagakraftägande beslut innan domstolen har avgjort&lt;br&gt;brottmålet. När utlänningen är häktad och domstolsförfarandet därför genom-&lt;br&gt;förs särskilt snabbt torde det vara uteslutet att parallellt med detta hinna&lt;br&gt;genomföra en omprövning av en ifrågasatt flyktingförklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrunden är det, som utredningen funnit, inte realistiskt att&lt;br&gt;räkna med att problemet kan lösas genom att tveksamma flyktingförklaringar&lt;br&gt;omprövas av Statens invandrarverk samtidigt som brottmålet handläggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan möjlig utväg skulle kunna vara att domstolen får rätt att i brott-&lt;br&gt;målet ta ställning till en flyktingförklaring och, om det bedöms att flykting-&lt;br&gt;skåpet har upphört, upphäva denna. I likhet med Utvisningsutredningen vill&lt;br&gt;dock regeringen inte föreslå en sådan lösning. Anledningen till detta är främst&lt;br&gt;att det är olämpligt att lägga en sådan prövning på någon annan än expert-&lt;br&gt;myndigheten. Det torde heller knappast vara möjligt för en domstol att fatta&lt;br&gt;beslut om att häva en flyktingförklaring utan att Statens invandrarverk först&lt;br&gt;fått tillfälle att yttra sig i frågan, och någon rationalisering har då i praktiken&lt;br&gt;inte uppnåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningen har stannat för en lösning som innebär att skyddet&lt;br&gt;för den som är flykting mot att utvisas för annat än synnerligen grova brott&lt;br&gt;skall avse den som är att anse som flykting och har behov av fristad i&lt;br&gt;Sverige. Innebörden av lösningen är att den bundenhet som en flykting-&lt;br&gt;förklaring innebär för domstolens bedömning av utvisningfrågan enligt nu-&lt;br&gt;varande ordning tas bort. Domstolen får i stället frihet att på grundval av allt&lt;br&gt;relevant processmaterial avgöra om utlänningen är flykting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag erbjuder i och för sig en lösning på de problem som&lt;br&gt;kan förekomma då en person fredas av en flyktingförklaring och det framstår&lt;br&gt;som klart att detta inte motsvaras av ett verkligt skyddsbehov. Regeringen är&lt;br&gt;dock, i likhet med många remissinstanser, tveksam till lösningen att låta&lt;br&gt;domstolarna tämligen fritt göra den typ av bedömning som egentligen endast&lt;br&gt;bör ankomma på de myndigheter som har specialistkompetens på området, i&lt;br&gt;första hand Statens invandrarverk. En betydligt bättre utgångspunkt torde&lt;br&gt;vara att låta en flyktingförklaring ligga till grund för bedömningen av en per-&lt;br&gt;sons flyktingstatus som huvudregel och att endast öppna en möjlighet för&lt;br&gt;domstolarna att bortse från förklaringen i fall som är uppenbara. Endast i&lt;br&gt;yttersta undantagsfall, när det exempelvis konstateras att den som har en&lt;br&gt;flyktingförklaring obehindrat besökt det land från vilket han påstår sig vara&lt;br&gt;flykting, får domstolen då anledning att göra en egen prövning av flykting-&lt;br&gt;skåpet. Självfallet måste också domstolen fästa stor vikt vid de uppgifter som&lt;br&gt;finns i det yttrande från Statens invandrarverk som skall infordras i dessa fall.&lt;br&gt;Det får vidare förutsättas att Invandrarverket, när domstolen har bortsett från&lt;br&gt;en flyktingförklaring, fullföljer handläggningen av frågan om återkallande av&lt;br&gt;denna. Med denna modifiering av utredningens förslag uppnås också en&lt;br&gt;ordning som torde uppfylla de krav på rättssäkerhet som remissinstanserna&lt;br&gt;efterlyser. Regeringen föreslår en sådan lösning. Detta medför en ändring i 4&lt;br&gt;kap. 10 § UtlL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att utvisa en flykting om han i Sverige eller utomlands har be-&lt;br&gt;drivit verksamhet som har inneburit fara för rikets säkerhet och det finns an-&lt;br&gt;ledning att anta att han skulle fortsätta sådan verksamhet här bör kvarstå oför-&lt;br&gt;ändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Domstolens behandling av frågan om utvisning Prop. 1993/94:159&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den nuvarande ordningen bör behållas&lt;br&gt;vilket innebär att frågan om utvisning skall prövas av domstolen obe-&lt;br&gt;roende av yrkande. Åklagaren bör dock så snart det är möjligt och&lt;br&gt;senast i stämningsansökan ange sin inställning i utvisningsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningens bedömning överensstämmer i allt väsentligt&lt;br&gt;med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har uttalat sig sär-&lt;br&gt;skilt i denna del har instämt i att frågan om utvisning även fortsättningsvis&lt;br&gt;skall prövas av domstol oberoende av yrkande. Åklagarinstansema har därvid&lt;br&gt;framhållit att det är orealistiskt att tro att åklagaren redan i samband med&lt;br&gt;eventuell häktning har ett sådant underlag att ett ställningstagande i utvis-&lt;br&gt;ningsfrågan kan göras. Rädda Barnen och Sveriges advokatsamfund är dock&lt;br&gt;negativa till utredningens ställningstagande och anser att domstolens rätt att&lt;br&gt;pröva frågan om utvisning skall begränsas till de fall då ett särskilt yrkande&lt;br&gt;framställs från åklagaren. Samtliga remissinstanser som har uttalat sig är&lt;br&gt;positiva till utredningens förslag att ett erfarenhetsutbyte etableras mellan be-&lt;br&gt;rörda myndigheter och Advokatsamfundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt gällande rätt beslutas ut-&lt;br&gt;visning på grund av brott av den domstol som handlägger brottmålet (4 kap.&lt;br&gt;8 § UtlL). Frågan är föremål för tingsrättens officialprövning varför åklaga-&lt;br&gt;ren inte behöver framställa något yrkande om utvisning. Vanligen initieras&lt;br&gt;frågan ändå av åklagaren. Om tingsrätten inte har beslutat om utvisning och&lt;br&gt;endast den tilltalade överklagar tingsrättens dom, eller om åklagaren över-&lt;br&gt;klagar till den tilltalades förmån, får hovrätten inte besluta om utvisning. Det-&lt;br&gt;samma gäller i fråga om att förlänga tiden för förbudet att återvända till&lt;br&gt;Sverige. Anser åklagaren att utvisning bör ske eller att tiden för återrese-&lt;br&gt;förbudet bör förlängas, får åklagaren själv klaga i den delen (51 kap. 25 §&lt;br&gt;RB). Denna bestämmelsen om förbud mot reformatio in pejus beträffande&lt;br&gt;utvisning på grund av brott infördes år 1989. Av regleringen följer att en&lt;br&gt;överrätt aldrig ex officio kan väcka frågan om utvisning. Om den dömde&lt;br&gt;klagar och yrkar att ett beslut om utvisning skall upphävas, kan påföljden&lt;br&gt;skärpas om utvisningen upphävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad Utvisningsutredningen har redovisat i betänkandet finns det&lt;br&gt;bland domare skilda uppfattningar om när tingsrätten kan ta upp frågan om&lt;br&gt;utvisning. En del domare anser att frågan om utvisning skall beaktas oavsett&lt;br&gt;yrkande, medan andra är av den åsikten att frågan får, eller i vart fall bör,&lt;br&gt;prövas först efter yrkande. Den omständigheten att bestämmelsen tolkas på&lt;br&gt;skilda sätt får emellertid mera sällan någon praktisk betydelse eftersom åkla-&lt;br&gt;garen i de fall utvisning kan komma i fråga vanligen framställer yrkande&lt;br&gt;därom. Ett sådant yrkande kan framställas inte bara i samband med ansökan&lt;br&gt;om stämning utan även senare under processen. Om rätten självmant tar upp&lt;br&gt;frågan innebär det inte att ett utvisningsbeslut kommer som en överraskning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för parterna; på sedvanligt sätt har i ett sådant fall parterna fått tillfälle att ange&lt;br&gt;sina ståndpunkter och skäl under rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligtvis mycket viktigt att utvisningsfrågan uppmärksammas så&lt;br&gt;tidigt som möjligt. Härigenom kan förutsättningarna för utvisning och even-&lt;br&gt;tuella frågor om verkställighetshinder utredas grundligare. Samtidigt får den&lt;br&gt;tilltalade större möjlighet att utveckla sin talan i dessa avseenden och att lägga&lt;br&gt;fram den utredning som han vill åberopa till stöd för sin inställning. Rege-&lt;br&gt;ringen instämmer mot denna bakgrund i utredningens bedömning att det bör&lt;br&gt;skapas en ordning som ger åklagaren incitament att så tidigt som möjligt ange&lt;br&gt;om ett särskilt yrkande om utvisning kommer att framställas. Med tanke på&lt;br&gt;vad som anförts från åklagarhåll om bristen på fullgott underlag för ett ställ-&lt;br&gt;ningstagande på ett så tidigt stadium som vid häktningsförhandlingen före-&lt;br&gt;faller det mest realistiskt att anta att åklagaren i de flesta fall kan ange sin in-&lt;br&gt;ställning först i stämningsansökan. Självfallet bör dock åklagarens inställning&lt;br&gt;anges redan i samband med ingivandet av häktningsframställningen i de fall&lt;br&gt;underlaget tillåter åklagaren att i detta skede göra ett ställningstagande till&lt;br&gt;frågan om utvisning. Under alla förhållanden bör åklagarens ställnings-&lt;br&gt;tagande framgå av stämningsansökan. Genom att blanketten som används för&lt;br&gt;häktningsframställning resp, ansökan om stämning, och som innehåller upp-&lt;br&gt;gift om den tilltalades medborgarskap, kompletteras med plats för särskilt&lt;br&gt;yrkande om utvisning kan åklagaren på ett enkelt och praktiskt sätt ange sin&lt;br&gt;inställning till utvisning. För att åstadkomma en ordning som den skisserade&lt;br&gt;behövs det inte några författningsändringar. Överåklagaren vid Region-&lt;br&gt;myndigheten i Göteborg har för övrigt upplyst att frågan redan är reglerad i&lt;br&gt;RÅ:s cirkulär C:81 och att cirkuläret därvid förordar det handlingssätt som ut-&lt;br&gt;redningen föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen har anfört finns det inte anledning att ändra bestämmel-&lt;br&gt;sen om förbud mot reformatio in pejus beträffande utvisning på grund av&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningen har i detta sammanhang även övervägt fördelar och&lt;br&gt;nackdelar med att det är domstolen som prövar frågan om utvisning på grund&lt;br&gt;av brott och har därvid inte funnit anledning att föreslå någon ändring av nu-&lt;br&gt;varande förhållanden. Regeringen delar den uppfattningen. Det är visserligen&lt;br&gt;inte uteslutet att det kan finnas vissa fördelar med en prövning i annan ord-&lt;br&gt;ning, företrädesvis att frågan i stället skulle avgöras av den myndighet som&lt;br&gt;har expertkunskaper på utlänningsområdet och som fattar beslut i nära-&lt;br&gt;liggande frågor. Skälen mot att ändra den nu gällande ordningen är dock&lt;br&gt;betydligt starkare. T.ex. skulle en ändrad ordning medföra att den samlade&lt;br&gt;samhällsreaktionen på utlänningens brott skulle komma att behandlas inte&lt;br&gt;bara vid de allmänna domstolarna utan enligt ytterligare en instansordning,&lt;br&gt;t.ex. hos Statens invandrarverk med Utlänningsnämnden som slutinstans.&lt;br&gt;Förutom de nackdelar som är ofrånkomliga när det som i praktiken är ett&lt;br&gt;ärende skall prövas inom två skilda system skulle ett sådant förfarande också&lt;br&gt;ta avsevärd tid i anspråk. Med tanke på att de som skall utvisas ofta är&lt;br&gt;frihetsberövade är det inte lämpligt att vänta med prövningen av utvisnings-&lt;br&gt;frågan till dess domen i ansvarsdelen vunnit laga kraft. Att samhällsreak-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionen mot en utlänning, som begår brott här, skulle splittras på skilda för-&lt;br&gt;faranden skulle otvivelaktigt medföra allvarliga olägenheter (se även SOU&lt;br&gt;1979:64 s. 192 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 kap. 8 § utlänningsförordningen (1989:547, UtlF) skall rätten,&lt;br&gt;när det uppkommer fråga om utvisning, inhämta yttrande från Statens invand-&lt;br&gt;rarverk om det kan antas att det finns hinder mot verkställighet av en utvis-&lt;br&gt;ning. Den tid som står till buds för yttrandet är vanligen mycket kort, särskilt&lt;br&gt;om den tilltalade är häktad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Invandrarverket avger yttrande på grundval av sin kännedom om landet i&lt;br&gt;fråga och situationen där samt de uppgifter om utlänningen som Invandrar-&lt;br&gt;verket har. Personuppgifterna kan i vissa fall vara gamla och utgöras av de&lt;br&gt;förhör som hölls med utlänningen när han sökte uppehållstillstånd i landet för&lt;br&gt;kanske flera år sedan. Det är långt ifrån säkert att utlänningens personakt hos&lt;br&gt;Invandrarverket innehåller uppgifter om viktiga beslut av andra myndigheter&lt;br&gt;som rör honom, om incidenter på flyktingförläggningar m.m. Man kan så-&lt;br&gt;ledes inte utgå från att alla relevanta upplysningar om utlänningens person&lt;br&gt;finns hos Statens invandrarverk. Visserligen förekommer det att domstolen i&lt;br&gt;samband med att yttrande begärs underrättar Statens invandrarverk om&lt;br&gt;tidigare inte kända invändningar mot utvisning, t.ex. i fråga om politiska&lt;br&gt;verkställighetshinder. I sådana fall får det förutsättas att Statens invandrarverk&lt;br&gt;innan yttrande avges företar den kompletterande utredning som kan behövas&lt;br&gt;för yttrandet. Men det förekommer också uppenbara brister i kommunika-&lt;br&gt;tionen med Statens invandrarverk. Utredningen säger sig ha uppmärksammat&lt;br&gt;fall när åklagare och domstol i brottmålet haft tillgång till material av stort in-&lt;br&gt;tresse för utvisnings- och verkställighetsfrågorna men detta material inte till-&lt;br&gt;ställts Statens invandrarverk, sannolikt i tron att uppgifterna redan var kända&lt;br&gt;för verket. Statens invandrarverk har därför yttrat sig under felaktiga förut-&lt;br&gt;sättningar vilket ställt domstolen i en brydsam situation. Det torde även före-&lt;br&gt;komma att domstolarna skapar svårigheter för Invandrarverket genom att&lt;br&gt;begära ett yttrande så kort tid före huvudförhandlingen att verket knappast får&lt;br&gt;någon tid på sig att kontrollera uppgifter och ställa samman yttrandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer mot bakgrund av vad som nu redovisats i Ut-&lt;br&gt;visningsutredningens rekommendation att det bör etableras ett erfarenhets-&lt;br&gt;utbyte mellan å ena sidan domstolarna - lämpligen företrädda av Domstols-&lt;br&gt;verket - och åklagarna - lämpligen företrädda av Riksåklagaren - och å andra&lt;br&gt;sidan Statens invandrarverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för advokater torde det vara av värde med sådana kontakter.&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund bör därför ges tillfälle att delta. Ett sådant erfaren-&lt;br&gt;hetsutbyte torde kunna komma till stånd utan särskilda åtgärder från regering-&lt;br&gt;ens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Beaktande av hinder mot verkställighet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den nuvarande ordningen bör behållas.&lt;br&gt;Domstolen skall alltså även fortsättningsvis ta hänsyn till om utlänning-&lt;br&gt;en på grund av bestämmelserna om verkställighetshinder i 8 kap.&lt;br&gt;1-4 §§ UtlL inte kan sändas till ett visst land eller om det annars finns&lt;br&gt;särskilda hinder mot att utvisningen verkställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningens bedömning: Överensstämmer med rege-&lt;br&gt;ringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det fåtal remissinstanser som har uttalat sig sär-&lt;br&gt;skilt i denna fråga har instämt i utredningens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt gällande rätt skall dom-&lt;br&gt;stolen vid prövningen av utvisningsfrågan beakta om det föreligger hinder&lt;br&gt;mot att verkställa en utvisning (4 kap. 12 § första stycket UtlL). Med denna&lt;br&gt;ordning kommer utvisning att beslutas endast i de fall där utvisningen - såvitt&lt;br&gt;går att bedöma vid tidpunkten för domstolens behandling av frågan - kan&lt;br&gt;verkställas. Emellertid händer det att frågan om hinder mot verkställighet&lt;br&gt;kommer i ett nytt läge under tiden mellan dom och frigivning på grund av att&lt;br&gt;de förutsättningar som domstolen utgick ifrån inte längre gäller eller har för-&lt;br&gt;ändrats. Den politiska händelseutvecklingen i utlänningens hemland kan efter&lt;br&gt;det att utvisningsbeslutet fattades ha varit sådan att en utvisning inte kan&lt;br&gt;verkställas. I sådana fall kan regeringen upphäva utvisningsbeslutet helt eller&lt;br&gt;delvis (7 kap. 16 § första stycket UtlL). Som närmare kommer att utvecklas i&lt;br&gt;avsnitt 10 kan resultatet då bli att utlänningen får ett lägre straff än vad gär-&lt;br&gt;ningen förtjänade därför att domstolen vid straffmätningen har beaktat utvis-&lt;br&gt;ningen som ett men och på grund därav satt ner straffet. Även den situationen&lt;br&gt;kan inträffa att domstolen underlåter att förordna om utvisning eftersom&lt;br&gt;hinder mot verkställighet anses föreligga men att det senare - när frigivning&lt;br&gt;sker - visar sig att en utvisning skulle varit genomförbar. I detta fall saknas&lt;br&gt;möjlighet att utvisa utlänningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om prövningen av verkställighetshinder gjordes först i anslutning till&lt;br&gt;själva verkställigheten skulle de olägenheter som nuvarande ordning innebär&lt;br&gt;bli undanröjda. En sådan prövning borde i så fall ankomma på Statens in-&lt;br&gt;vandrarverk med Utlänningsnämnden som slutinstans. Ett sådant förfarande&lt;br&gt;skulle, i vart fall vid längre fängelsestraff, medföra att prövningen skulle ske&lt;br&gt;mot bakgrund av ett mer aktuellt beslutsunderlag än det domstolen förfogar&lt;br&gt;över vid domstillfället. Dessutom skulle domstolarna befrias från en bedöm-&lt;br&gt;ning som inte kan sägas direkt höra hemma i domstolsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag till förändringar av bestämmelserna om utvisning på grund av&lt;br&gt;brott som läggs fram i denna proposition kommer att leda till ett ökat antal&lt;br&gt;utvisningar, vissa efter ett förhållandevis kort fängelsestraff eller i samband&lt;br&gt;med en inte frihetsberövande påföljd. Eftersom verkställigheten av en utvis-&lt;br&gt;ning i dessa fall vanligtvis kommer att ske i nära anslutning till beslutet upp-&lt;br&gt;står inte de problem som just beskrivits och prövningen av verkställighets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hinder kan då utan olägenhet ske i domstolen. En annan ordning skulle inne-&lt;br&gt;bära onödig omgång och tidsutdräkt. Dessa synpunkter har emellertid inte&lt;br&gt;samma tyngd vid långa fängelsestraff. Det skulle teoretiskt vara möjligt att,&lt;br&gt;när påföljden för utlänningen blir ett kortare fängelsestraff eller en inte&lt;br&gt;frihetsberövande påföljd, låta domstolen avgöra frågan, medan prövningen&lt;br&gt;skulle kunna ske i annan ordning när det är fråga om längre frihetsberövan-&lt;br&gt;den. En sådan differentiering medför emellertid andra olägenheter. Den skulle&lt;br&gt;inte främja enkelhet och enhetlighet utan snarare bli svårhanterlig och leda till&lt;br&gt;oenhetlig praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot att lägga prövningen av verkställighetshinder på annan än domstol&lt;br&gt;talar också att en helt ny ärendetyp då skapas. Den arbetsbörda som därvid&lt;br&gt;uppstår kan inte antas motsvaras av en minskad arbetsbörda för domstolarna.&lt;br&gt;Dessutom kommer prövningen att ta avsevärd tid i anspråk. Är utlänningen&lt;br&gt;häktad enbart på den grunden att det finns risk för att han undandrar sig&lt;br&gt;verkställigheten av utvisningen kommer tiden för detta frihetsberövande att bli&lt;br&gt;onödigt lång; detta alldeles särskilt i de fall när påföljden i domstolen blivit&lt;br&gt;endast ett kortare fängelsestraff eller en inte frihetsberövande påföljd. Dess-&lt;br&gt;utom kommer prövningen av verkställighetsfrågan att kunna ske först sedan&lt;br&gt;domen vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför att det inte finns skäl att föreslå någon ändring av&lt;br&gt;gällande ordning. Härtill kommer att domstolen med nuvarande lagstiftning&lt;br&gt;inte är förhindrad att besluta att utlänningen skall utvisas, om det i något fall i&lt;br&gt;och för sig skulle finnas verkställighetshinder vid domstillfället men framstå&lt;br&gt;som mycket sannolikt att hindret inte kommer att föreligga den dag ett utvis-&lt;br&gt;ningsbeslut skall verkställas. Kvarstår verkställighetshindret när utvisningen&lt;br&gt;skall verkställas får frågan hanteras på samma sätt som sker med övriga ut-&lt;br&gt;visningsbeslut som inte kan verkställas på grund av hinder som inträtt efter&lt;br&gt;domstolens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Förbud att återvända till Sverige&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En dom eller ett beslut om utvisning på&lt;br&gt;grund av brott bör även i fortsättningen innehålla förbud för utlänning-&lt;br&gt;en att återvända till Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningens bedömning: Överensstämmer med rege-&lt;br&gt;ringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast Utlänningsnämnden och Sveriges Fri-&lt;br&gt;kyrkosamråd har uttalat sig särskilt i denna fråga. Båda remissinstanserna in-&lt;br&gt;stämmer i utredningens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt gällande rätt skall en&lt;br&gt;dom eller ett beslut om utvisning på grund av brott innehålla förbud för ut-&lt;br&gt;länningen att återvända till Sverige under viss tid eller utan tidsbegränsning (4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 14 § andra stycket UtlL). Vid tidsbegränsade utvisningar skall vidare&lt;br&gt;anges vilken dag återreseförbudet upphör att gälla. Bestämmelsen fick sin&lt;br&gt;nuvarande lydelse genom 1980 års utlänningslag (prop. 1979/80:96, bet.&lt;br&gt;1979/80:AU27, rskr. 1979/80:378). Enligt propositionen (s. 65 f. och 101)&lt;br&gt;borde återreseförbudet som regel tidsbegränsas och i normalfallet bestämmas&lt;br&gt;till fem år. Möjligheten att meddela förbud utan tidsbegränsning borde i all-&lt;br&gt;mänhet tillgripas endast i samband med en dom avseende särskilt allvarlig&lt;br&gt;brottslighet eller i fråga om utlänningar som tidigare har begått mycket allvar-&lt;br&gt;liga brott. När återreseförbudets längd bestämdes borde avgörande betydelse&lt;br&gt;tillmätas återfallsrisken och utlänningens samhällsfarlighet, anfördes det i&lt;br&gt;propositionen. I praxis förekommer inte så sällan vid mycket grov brottslig-&lt;br&gt;het att återreseförbudet inte tidsbegränsas. Tidsbegränsning är dock huvud-&lt;br&gt;regel och de tider som kommer i fråga är i allmänhet fem eller tio år. Även så&lt;br&gt;kort tid som två år förekommer undantagsvis. Utgångspunkten brukar ofta&lt;br&gt;vara datum för domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Utvisningsutredningen har det till utredningen i olika sammanhang&lt;br&gt;framförts önskemål om klargörande riktlinjer för bestämmande av varaktig-&lt;br&gt;heten av ett återreseförbud. I likhet med utredningen kan regeringen instämma&lt;br&gt;i att det många gånger är en grannlaga uppgift att bestämma denna tid. Många&lt;br&gt;olika omständigheter inverkar på bedömningen. Av dessa nämns återfallsrisk&lt;br&gt;och samhällsfarlighet särskilt. Även den anknytning som en utlänning har till&lt;br&gt;landet vägs i vissa fall in i bedömningen. Mot bakgrund av att det just finns&lt;br&gt;så många olika omständigheter som kan inverka på bedömningen torde det&lt;br&gt;dock vara i det närmaste ogörligt att bestämma några klarare riktlinjer än de&lt;br&gt;som redan har uttalats i 1980 års lagstiftningsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningens bedömning utmynnar i att bestämmelsen om åter-&lt;br&gt;reseförbud tillämpas i överensstämmelse med vad som uttalades i 1980 års&lt;br&gt;lagstiftningsärende och att det inte finns någon anledning att föreslå någon&lt;br&gt;förändring av bestämmelsen. Regeringen delar denna uppfattning. Det bör&lt;br&gt;emellertid understrykas att bestämmelsen rimligen bör tillämpas så att var-&lt;br&gt;aktigheten av återreseförbudet bestäms på ett sådant sätt att tiden inte går ut&lt;br&gt;endast en kortare tid efter det att utlänningen friges från sitt fängelsestraff.&lt;br&gt;Utvisningen framstår annars som meningslös.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Upphävande av beslut om utvisning m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringens möjlighet att upphäva eller&lt;br&gt;mildra en domstols beslut om utvisning på grund av brott bör behållas&lt;br&gt;oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningens bedömning: Överensstämmer med rege-&lt;br&gt;ringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De två remissinstanser som har uttalat sig särskilt i&lt;br&gt;denna fråga, Utlänningsnämnden och Sveriges Frikyrkosamråd, delar utred-&lt;br&gt;ningens uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Som tidigare har nämnts får&lt;br&gt;regeringen, om den finner att en dom eller ett beslut om utvisning på grund av&lt;br&gt;brott inte kan verkställas eller om det annars finns särskilda skäl för att be-&lt;br&gt;slutet inte längre skall gälla, upphäva avgörandet helt eller delvis (7 kap. 16 §&lt;br&gt;första stycket UtlL). Bestämmelsen kan sägas vara en parallell till bestämmel-&lt;br&gt;sen i 11 kap. 13 § regeringsformen om att regeringen genom nåd får efterge&lt;br&gt;eller mildra brottspåföljd eller mildra annat liknande av myndighet beslutat in-&lt;br&gt;grepp avseende enskilds person eller egendom. Mot bakgrund av det sam-&lt;br&gt;band som föreligger mellan 7 kap. 16 § UtlL och 11 kap. 13 § regerings-&lt;br&gt;formen bör bestämmelsen inte ändras. Ett avskaffande av den eller en flytt-&lt;br&gt;ning av prövningen till en annan myndighet skulle ändå innebära att den en-&lt;br&gt;skilde med stöd av bestämmelsen i regeringsformen i stor utsträckning skulle&lt;br&gt;ha en rätt att vända sig till regeringen och få frågan prövad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att det i de fall regeringen upphäver ett beslut om utvis-&lt;br&gt;ning inte enligt gällande rätt finns någon möjlighet att skärpa påföljden kan i&lt;br&gt;enstaka fall innebära att utlänningen i dessa fall i praktiken får ett lindrigare&lt;br&gt;straff än vad brottet förtjänade eftersom domstolen har beaktat det men han&lt;br&gt;lider genom utvisningsbeslutet. Denna fråga behandlas i följande avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Beaktande av utvisning som men vid&lt;br&gt;straffmätning och påföljdsval&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns för närvarande inte några skäl&lt;br&gt;att ändra den gällande ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningens förslag: Utvisningsutredningen föreslår att&lt;br&gt;domstolarna fortsättningsvis inte särskilt skall beakta om den tilltalade för-&lt;br&gt;orsakas något men genom att han på grund av brottet utvisas ur landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Denna fråga uppvisar en tämligen splittrad&lt;br&gt;remissbild med tre ungefär lika stora grupper av remissinstanser som intar&lt;br&gt;olika ståndpunkter. Bl.a. Malmö tingsrätt, Utlänningsnämnden och Svenska&lt;br&gt;röda korset tillstyrker förslaget medan bl.a. Riksdagens ombudsmän (JO),&lt;br&gt;Svea hovrätt och Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet av-&lt;br&gt;styrker. Även Straffsystemkommittén redovisar en negativ inställning till Ut-&lt;br&gt;visningsutredningens förslag och anför vidare att det under alla förhållanden&lt;br&gt;är lämpligt att kommitténs eget förslag avvaktas innan statsmakterna tar upp&lt;br&gt;frågan om ett genomförande av utredningens förslag. Den tredje gruppen,&lt;br&gt;bl.a. Domstolsverket och Riksåklagaren instämmer i att det nuvarande syste-&lt;br&gt;met är mindre bra men är ändå tveksamma till utredningsförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de remissinstanser som är positiva till förslaget betonas från flera Prop. 1993/94: 159&lt;br&gt;håll att frågan är av rättspolitisk natur och Utlänningsnämnden understryker&lt;br&gt;att det övergripande kriminalpolitiska intresset att hindra utlänningar som be-&lt;br&gt;går brott från att uppehålla sig i Sverige måste komma före den olägenhet en&lt;br&gt;utlänning ofta drabbas av då denne tvingas bryta upp från sin tillvaro i&lt;br&gt;Sverige. De avstyrkande remissinstanserna framhåller att det i många fall&lt;br&gt;måste anses vara ett men att bli utvisad, nämligen i de fall det rör sig om ut-&lt;br&gt;länningar som valt att bo i Sverige och som har anknytning hit genom t.ex.&lt;br&gt;familj, vänner och anställning. Bl.a. JO och Straffsystemkommittén tycker att&lt;br&gt;utredningen överdrivit problemen med den nuvarande ordningen och t.ex.&lt;br&gt;Svea hovrätt och Rädda Barnen poängterar att utvisade personer har det&lt;br&gt;svårare vid straffverkställigheten än andra intagna i fråga om placering i&lt;br&gt;öppen anstalt och rätt till permission. Fakultetsnämnden och Straffsystem-&lt;br&gt;kommittén pekar också på att sanktionskumulation måste anses vara en för-&lt;br&gt;mildrande omständighet enligt brottsbalken oberoende av om den särskilda&lt;br&gt;bestämmelsen om beaktande av utvisningsmenet finns eller inte. Dessa två&lt;br&gt;remissinstanser framhåller också att antalet villkorliga domar i kombination&lt;br&gt;med utvisning torde bli färre om den särskilda bestämmelsen tas bort. Bland&lt;br&gt;de tveksamma remissinstanserna förordar Domstolsverket att frågan övervägs&lt;br&gt;ytterligare och från åklagarhåll anförs att frågan är svår att komma till rätta&lt;br&gt;med samt att det otvivelaktigt är så att utvisning i vissa fall innebär sådana&lt;br&gt;olägenheter att det är motiverat att beakta utvisningen som ett men. Riks-&lt;br&gt;åklagaren anser att det även fortsättningsvis måste finnas en möjlighet att&lt;br&gt;kunna beakta utvisningsmenet vid straffmätningen men föreslår att lagtexten&lt;br&gt;justeras så att strafflindring endast kan ske när det är fråga om &amp;quot;beaktansvärt&lt;br&gt;men&amp;quot; för att möjliggöra en begränsning av tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Enligt gällande rätt skall dom-&lt;br&gt;stolen vid straffmätning och påföljdsval i skälig omfattning beakta om den&lt;br&gt;tilltalade förorsakas men genom att han på grund av brottet utvisas ur riket&lt;br&gt;(29 kap. 5 § första stycket 4 och 30 kap. 4 § första stycket BrB). En be-&lt;br&gt;stämmelse av denna innebörd infördes genom 1954 års utlänningslag. Be-&lt;br&gt;stämmelsen överfördes år 1989 till BrB (prop. 1987/88:120, bet.&lt;br&gt;1987/88JuU45, rskr. 1987/88:404). Den tillämpas på så sätt att fängelse-&lt;br&gt;straffets längd i allmänhet sätts ner i förhållande till vad som skulle ha blivit&lt;br&gt;följden om utlänningen inte utvisats. Vid mindre allvarliga brott kan utlän-&lt;br&gt;ningen dömas till en inte frihetsberövande påföljd i kombination med utvis-&lt;br&gt;ning i stället för ett kortare fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har tidigare berört de möjligheter som regeringen har att upphäva eller&lt;br&gt;mildra ett beslut om utvisning (avsnitt 10). De olägenheter som tillämpningen&lt;br&gt;av den bestämmelsen i vissa fall för med sig har samband med beaktandet av&lt;br&gt;utvisningsmenet vid straffmätning och påföljdsval i så hänseende att ett rege-&lt;br&gt;ringsbeslut om upphävande av en utvisning inte kan medföra att påföljden&lt;br&gt;ändras, trots att beslutet om utvisning kan ha föranlett att en lindrigare påföljd&lt;br&gt;dömts ut. Detta förhållande kan i en del fall ge upphov till otillfredställande&lt;br&gt;konsekvenser i bl.a. rättvisehänseende. Frågan är då om det är möjligt att nu&lt;br&gt;konstruera ett system som på ett enkelt sätt eliminerar dessa konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningen har resonerat kring en rad olika lösningar och har&lt;br&gt;därefter stannat för att föreslå att domstolen fortsättningsvis överhuvudtaget&lt;br&gt;inte skall särskilt beakta om den tilltalade förorsakas något men genom att han&lt;br&gt;utvisas på grund av brott. Ganska många av bl.a. de rättsliga remiss-&lt;br&gt;instanserna är kritiska mot denna lösning men det finns däremot inte någon&lt;br&gt;enhetlig uppfattning i frågan om vilken lösning som i stället bör väljas. I&lt;br&gt;stället föredrar olika remissinstanser olika lösningar på problemet och flera&lt;br&gt;anser att någon ändring av gällande ordning överhuvudtaget inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man till att börja med har utgångspunkten att domstolarna även i fort-&lt;br&gt;sättningen skall beakta utvisningsmenet i samband med straffmätning och på-&lt;br&gt;följdsval finns det enligt regeringens uppfattning två möjliga lösningar som&lt;br&gt;står till buds, nämligen att antingen införa ett system med alternativa domslut i&lt;br&gt;fråga om påföljden (jfr 28 kap. 6a § första stycket BrB) eller att tillskapa en&lt;br&gt;möjlighet till omprövning av påföljden (jfr 38 kap. 2 a § BrB). Båda dessa&lt;br&gt;alternativ övervägdes i det tidigare nämnda lagstiftningsärendet då den aktu-&lt;br&gt;ella bestämmelsen överfördes från utlänningslagen till brottsbalken. Alterna-&lt;br&gt;tiven avfärdades dock av den dåvarande chefen för Justitiedepartementet av&lt;br&gt;bl.a. den anledningen att det syntes svårt att ge regler om i vilket läge det&lt;br&gt;skulle anses definitivt att verkställighet av en utvisning inte skulle komma att&lt;br&gt;ske. Enligt regeringens uppfattning framstår även i dagens läge de två alter-&lt;br&gt;nativen som tämligen otympliga vägar om man har syftet att konstruera ett&lt;br&gt;system som smidigt eliminerar de olägenheter som den nuvarande ordningen&lt;br&gt;kan vara förknippad med i en del fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Situationen där domstolen ger alternativa domslut kompliceras bl.a. av att&lt;br&gt;det torde vara tämligen svårt att exakt ange menets storlek särskilt om dom-&lt;br&gt;stolen har att beakta kanske inte bara utvisningsmenet utan även andra men-&lt;br&gt;liga följder vid straffmätningen resp, påföljdsvalet. Detta kan dock inte anses&lt;br&gt;var något avgörande skäl mot att införa ett system med alternativa påföljder.&lt;br&gt;Ett sådant system tillämpas t.ex. i samband med s.k. kontraktsvård. Något&lt;br&gt;som däremot utgör ett särskilt problem när det gäller utvisningsfrågan är att&lt;br&gt;frågan om verkställighet av det alternativt utdömda fängelsestraffet i de allra&lt;br&gt;flesta fall kommer att aktualiseras åtskilliga år efter det att verkställighets-&lt;br&gt;hindret mot utvisningen konstaterats. Det vanliga förfarandet då en fråga om&lt;br&gt;upphävande av ett utvisningsbeslut enligt 7 kap. 16 § UtlL uppkommer är&lt;br&gt;nämligen att regeringen meddelar ett antal tidsbegränsade uppehållstillstånd&lt;br&gt;för utlänningen i avvaktan på att utvisningsbeslutet skall gå att verkställa och&lt;br&gt;det är först efter flera år som det blir aktuellt att upphäva beslutet. Det säger&lt;br&gt;sig självt att det i många fall därvid skulle framstå som oskäligt att låta utlän-&lt;br&gt;ningen avtjäna ett fängelsestraff särskilt mot bakgrund av att utlänningen då&lt;br&gt;under flera år levt i ovisshet om utvisningen skulle komma att verkställas eller&lt;br&gt;inte. Det nyss sagda har bäring även vid det alternativ som innebär att på-&lt;br&gt;följden omprövas. Rent principiellt kan vad gäller det alternativet också fram-&lt;br&gt;hållas vikten av att lagakraftvunna domar inte blir föremål för ändringar och&lt;br&gt;att därför det antal situationer där en omprövning kan bli aktuell bör vara så få&lt;br&gt;som möjligt. Regeringen kan därför inte förorda något av dessa alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningens förslag att avskaffa bestämmelsen om beaktande&lt;br&gt;av menet innebär i och för sig en lösning som eliminerar de stötande effekter&lt;br&gt;som i vissa fall kan uppstå i samband med att regeringen upphäver ett utvis-&lt;br&gt;ningsförordnande för en utlänning som fått ett lindrigare straff med beaktande&lt;br&gt;av utvisningsmenet. Regeringen anser dock att det ligger åtskilligt i de in-&lt;br&gt;vändningar som framförts av de remissinstanser som är kritiska mot utred-&lt;br&gt;ningens förslag. Sålunda är det svårt att bortse från att ett utvisningsförord-&lt;br&gt;nande i många fall måste anses vara ett men för de utlänningar som berörs.&lt;br&gt;För utlänningar som har valt att bosätta sig här torde ett utvisningsbeslut inne-&lt;br&gt;bära sådana olägenheter att det är motiverat att beakta utvisningen som ett men&lt;br&gt;enligt det straffmätningssystem som finns i svensk lagstiftning. Det är för&lt;br&gt;övrigt tveksamt om den sanktionskumulation som uppstår i dessa fall inte&lt;br&gt;måste beaktas i straffmätnings- och påföljdsvalshänseende även om den&lt;br&gt;speciella bestämmelse som rör utvisningsmenet tas bort (jfr 29 kap. 5 § första&lt;br&gt;stycket 8 resp. 30 kap. 4 § första stycket BrB). En svaghet som också är för-&lt;br&gt;knippad med utredningens förslag är att menet inte skulle beaktas vid straff-&lt;br&gt;mätningen men även fortsättningsvis ha betydelse vid påföljdsvalet. En sådan&lt;br&gt;lösning framstår som svårförklarad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningen har vidare anfört att ytterligare ett skäl att inte be-&lt;br&gt;akta utvisningsmenet är att det måste anses vara ogörligt att fastställa riktlinjer&lt;br&gt;för hur straffmätning och påföljdsbestämning skall påverkas av en utvisning.&lt;br&gt;I likhet med flera av remissinstanserna anser regeringen dock att detta skäl har&lt;br&gt;föga bärkraft mot bakgrund av att sådana invändningar skulle kunna riktas&lt;br&gt;bl.a. mot samtliga strafflindringsgrunder i 29 kap. 5 § BrB. Det finns inte&lt;br&gt;någon anledning att anlägga ett särskilt betraktelsesätt just på utvisningsmenet&lt;br&gt;i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bilden måste också vägas in att det förslag som Utvisningsutredningen&lt;br&gt;lägger fram vad gäller utvisningsmenet berör frågor som Straffsystemkom-&lt;br&gt;mittén har att ta ställning i ett större sammanhang. Straffsystemkommittén (Ju&lt;br&gt;1992:07) är en parlamentarisk kommitté som har i uppdrag att bl.a. se över&lt;br&gt;det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad (dir. 1992:47).&lt;br&gt;Kommittén skall också lägga fram förslag till vad som i ett längre perspektiv&lt;br&gt;bör gälla för frigivning från fängelsestraff och därvid pröva om systemet med&lt;br&gt;villkorlig frigivning skall behållas och hur detta i så fall bör vara utformat.&lt;br&gt;Straffsystemkommittén har i sitt remissyttrande förordat att dess kommande&lt;br&gt;förslag skall avvaktas innan frågan om ett genomförande av Utvisnings-&lt;br&gt;utredningens förslag rörande utvisningsmenet aktualiseras. Mot bakgrund av&lt;br&gt;att det rör sig om ett ytterst litet antal fall per år där regeringen upphäver en&lt;br&gt;utvisning (se bilaga 7 i betänkandet) och då det får anses vara av stor vikt att&lt;br&gt;frågan får en så allsidig belysning som möjligt instämmer regeringen i att det&lt;br&gt;inte finns anledning att gå vidare med frågan förrän Straffsystemkommittén&lt;br&gt;har lämnat sina förslag. Något förslag i frågan om utvisningsmenet bör alltså&lt;br&gt;inte läggas fram i detta lagstiftningsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Häktning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny häktningsbestämmelse införs som tar&lt;br&gt;sikte på samtliga fall där domstolen förordnat om utvisning och där det&lt;br&gt;finns risk för att den misstänkte undandrar sig utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens förslag. Utredningen hade dock valt en annan lagteknisk lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett mindre antal remissinstanser har uttalat&lt;br&gt;sig särskilt i denna fråga. En majoritet av dessa bl.a. Svea hovrätt och Caritas&lt;br&gt;Sverige är positivt inställda till förslaget. Umeå tingsrätt har föreslagit att den&lt;br&gt;föreslagna lagtexten ändras så att det tydligt framgår av bestämmelsen att den&lt;br&gt;endast tar sikte på den situationen där häktning behövs för att säkerställa att&lt;br&gt;en utvisning kan verkställas. Sveriges Frikyrkosamråd har avstyrkt förslaget&lt;br&gt;och har därvid bl.a. betonat att häktning är en extraordinär åtgärd som bör&lt;br&gt;tillämpas endast före domstolsförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Förslaget om ändring i 4 kap.&lt;br&gt;7 § UtlL får till följd att utvisning kommer att kunna ske även för brott för&lt;br&gt;vilka häktning med nuvarande lagstiftning normalt inte kan komma i fråga.&lt;br&gt;Detta väcker frågan om det i någon utsträckning kan finnas ett behov av att in-&lt;br&gt;föra en möjlighet att häkta även i samband med beslut om utvisning för&lt;br&gt;sådana brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En redogörelse för de nuvarande häktningsreglema finns på s. 55 f. i be-&lt;br&gt;tänkandet. Enligt dessa regler finns det till att börja med inte någon möjlighet&lt;br&gt;att före dom häkta en utlänning på den grunden att han kan komma att ut-&lt;br&gt;visas. För häktning fordras att förutsättningarna i 24 kap. 1 eller 2 § rätte-&lt;br&gt;gångsbalken (RB) är uppfyllda. Utlänningar som saknar hemvist i landet kan&lt;br&gt;enligt 2 § häktas oavsett brottets beskaffenhet om det finns risk för att utlän-&lt;br&gt;ningen genom att bege sig från riket undandrar sig lagföring eller straff. Ut-&lt;br&gt;visningsutredningen har gjort bedömningen att de nuvarande bestämmelserna&lt;br&gt;om häktning före dom är tillräckligt omfattande. Regeringen instämmer i&lt;br&gt;denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att besluta om häktning i samband med fällande dom reg-&lt;br&gt;leras i 24 kap. 21 § RB. Paragrafens andra stycke tar sikte på fall där det&lt;br&gt;finns risk att den misstänkte undandrar sig utvisning varvid den situationen&lt;br&gt;likställs med situationen där det finns risk för att den misstänkte undandrar&lt;br&gt;sig straff. Detta innebär bl.a. att häktning till säkerställande av en utvisning&lt;br&gt;inte kan komma i fråga för utlänningar som döms för brott vars straff-&lt;br&gt;maximum understiger fängelse i ett år, såvida inte förutsättningarna i 2 § är&lt;br&gt;uppfyllda. Denna senare möjlighet kan tillämpas på turister och andra till-&lt;br&gt;fällighetsbesökare men inte på utlänningar som har sin hemvist här i Sverige.&lt;br&gt;För att ha möjlighet att säkerställa verkställandet av ett beslut om utvisning är&lt;br&gt;det enligt regeringens uppfattning rimligt att häktning skall kunna tillgripas i&lt;br&gt;samtliga fall när domstolen beslutar om utvisning. Denna utvidgade möjlighet&lt;br&gt;att tillgripa häktning bör regleras genom ett tillägg i den nuvarande bestäm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melsen, varvid de nuvarande förutsättningarna för häktning av en misstänkt&lt;br&gt;som kan befaras undandra sig straff bör gälla med undantag för kravet i 24&lt;br&gt;kap. 1 § första stycket RB på minst ett års fängelse i straffskalan. I övrigt&lt;br&gt;skall domstolen beakta bl.a. proportionalitetsprincipen (24 kap. 1 § tredje&lt;br&gt;stycket RB) samt den misstänktes ålder, hälsotillstånd och andra liknande&lt;br&gt;omständigheter (24 kap. 4 § RB). Särskilt proportionalitetsprincipen innebär&lt;br&gt;att möjligheten att tillgripa häktning enligt den föreslagna utvidgningen bör&lt;br&gt;användas med viss restriktivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt såväl FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter&lt;br&gt;som den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna råder förbud&lt;br&gt;mot s.k. obligatorisk häktning. Med obligatorisk häktning menas att bara&lt;br&gt;misstanken om ett visst brott räcker för häktning. Den föreslagna regelns ut-&lt;br&gt;formning innebär inte obligatorisk häktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 159&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Ikraftträdande och kostnader&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är inte möjligt att göra några närmare&lt;br&gt;beräkningar av förslagens kostnadseffekter. Förslagen kan dock för-&lt;br&gt;väntas leda till lägre kostnader för samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några särskilda övergångsbestämmelser behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvisningsutredningens bedömning: Utredningen ansåg att en rim-&lt;br&gt;lig prognos var att ytterligare cirka 300 personer om året kunde komma att&lt;br&gt;utvisas med stöd av de föreslagna regeländringarna samt att de positiva verk-&lt;br&gt;ningarna på samhällsekonomin kunde antas bli betydande även om det inte&lt;br&gt;var möjligt att göra några närmare beräkningar av förslagens kostnads-&lt;br&gt;effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Brottsförebyggande rådet (BRÅ) redovisar tvekan&lt;br&gt;inför utredningens bedömning att de föreslagna regelförändringarna skulle&lt;br&gt;innebära stora samhällsekonomisk besparingar och anför att utredningen inte&lt;br&gt;redovisat grunden för en sådan bedömning. Även Svenska kyrkans försam-&lt;br&gt;lingsnämnd och Sveriges Frikyrkosamråd anser att utredningens bedömning&lt;br&gt;inte är fullt underbyggd i detta hänseende. Frikyrkosamrådet har lagt till att&lt;br&gt;utredningen t.ex. inte har beaktat de samhällsekonomiska förluster som kan&lt;br&gt;uppkomma i fall där en utvisad person står i skuld till t.ex. banker, låne-&lt;br&gt;institut eller svenska staten eftersom det inte är rimligt att tro att skulderna är&lt;br&gt;indrivningsbara sedan utvisningen verkställts. Vidare har Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen påpekat att utredningen inte beaktat att behovet av slutna anstalts-&lt;br&gt;platser kommer att öka som en följd av utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De förslag som nu läggs fram&lt;br&gt;innebär förändrade möjligheter att utvisa utlänningar som begår brott. År&lt;br&gt;1991 utvisades 463 dömda utlänningar och år 1992 var antalet 628. Hur stor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förändring av antalet utvisade som förslagen i denna proposition kan komma Prop. 1993/94: 159&lt;br&gt;att medföra är i det närmaste omöjligt att uppskatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att kriminella utlänningar avlägsnas ur landet görs med största&lt;br&gt;sannolikhet samhällsekonomiska besparingar. Dessa berör många sektorer&lt;br&gt;inom det allmännas ram. Men även enskilda drabbas direkt av kostnader för&lt;br&gt;brottslighet och också på detta område kan besparingar förväntas. Regeringen&lt;br&gt;anser att några realistiska beräkningar av de positiva ekonomiska effekterna&lt;br&gt;av förslagen knappast kan anges. Det står dock klart att de på sikt kommer att&lt;br&gt;medföra lägre kostnader för samhällsekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Häremot skall ställas de kostnader som förslaget kan föranleda. Det rör sig&lt;br&gt;därvid i första hand om kostnader för att verkställa fler utvisningsbeslut. En&lt;br&gt;genomsnittlig verkställighetskostnad per utvisad person har av Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen till utredningen uppgivits vara 20 000 kr. Därtill kommer, som&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen påpekat, vissa kostnader för ytterligare slutna an-&lt;br&gt;staltsplatser för de utvisade personer som döms till fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att engångskostnaden för en utvisning måste betraktas&lt;br&gt;som marginell vid en jämförelse med den samhällsekonomiska skada som blir&lt;br&gt;följden av att utvisning inte sker av kriminella utlänningar. Även kostnaderna&lt;br&gt;för ytterligare slutna anstaltsplatser och eventuella indrivningsvårigheter av&lt;br&gt;skulder torde ha en sådan betydelse därvidlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget torde alltså förslagens ekonomiska effekter vara positiva för&lt;br&gt;samhällsekonomin på längre sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen bör träda i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 2 kap. 10 § regeringsformen och 5 § BrB:s promulgationslag följer att&lt;br&gt;de nya bestämmelserna i UtlL inte skall tillämpas på brott som begåtts före&lt;br&gt;ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen i RB om att häktning, i avvaktan på att ett förord-&lt;br&gt;nande om utvisning vinner laga kraft, skall kunna ske även om brottets&lt;br&gt;straffmaximum är fängelse i ett år eller lägre kommer inte att kunna tillämpas i&lt;br&gt;fråga om brott som begåtts före ikraftträdandet. Detta följer av att sådana&lt;br&gt;beslut om utvisning, som nyss sagts, inte får avse brott som begåtts före&lt;br&gt;ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några särskilda övergångsbestämmelser behövs alltså inte.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Författningskommentarer&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;14.1 Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning får utvisas ur Sverige om utlänningen döms för ett brott som&lt;br&gt;kan leda till fängelse eller om en domstol undanröjer en villkorlig dom eller&lt;br&gt;skyddstillsyn som utlänningen har dömts till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningen får dock utvisas endast om han döms till svårare straff än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;böter och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter&lt;br&gt;kan antas att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i&lt;br&gt;landet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det har&lt;br&gt;inneburit för enskilda eller allmänna intressen är så allvarligt att han inte bör&lt;br&gt;få stanna kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller de grundläggande förutsättningarna för utvisning på&lt;br&gt;grund av brott. Den behandlas i avsnitt 5.2 i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som första förutsättning för att utvisning skall kunna komma i fråga före-&lt;br&gt;skrivs i första stycket att på brottet skall kunna följa fängelse. Hittillsvarande&lt;br&gt;reglering, som anger att brottet skall kunna leda till fängelse i mer än ett år,&lt;br&gt;har inneburit att utvisning inte under några förhållanden kunnat ske vid brott&lt;br&gt;som snatteri, skadegörelse, egenmäktigt förfarande, bedrägligt beteende och&lt;br&gt;grov olovlig köming. Avsikten med ändringen är inte att utvisning normalt&lt;br&gt;skall tillgripas vid sådan mindre allvarlig brottslighet. Det öppnas emellertid&lt;br&gt;en möjlighet att vid upprepad eller systematisk brottslighet av denna typ vid&lt;br&gt;sidan av påföljd även kunna förordna om utvisning. En förutsättning för detta&lt;br&gt;är dock att utlänningen döms till ett svårare straff än böter i det mål där utvis-&lt;br&gt;ning kommer i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utvisning förutsätts inte enbart att utlänningen begått brott som kan&lt;br&gt;leda till fängelse. Av andra stycket framgår att det vidare skall föreligga risk&lt;br&gt;för att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet&lt;br&gt;eller, om återfallsrisk inte kan antas, att det är fråga om ett allvarligt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller återfallsrisken får en bedömning göras utifrån vad som är&lt;br&gt;känt om utlänningens tidigare uppförande och nuvarande förhållanden.&lt;br&gt;Risken för fortsatt brottslighet behöver inte avse sådan som är likartad med&lt;br&gt;den aktuella. Det är tillräckligt att utlänningen visat sig brottsbenägen i all-&lt;br&gt;mänhet. Detta kan vara dokumenterat genom tidigare domar, godkända&lt;br&gt;strafförelägganden eller åtalsunderlåtelser. Men det kan undantagsvis också&lt;br&gt;förekomma att omständigheterna vid den första brottslighet som en utlänning&lt;br&gt;lagfors för är sådana att det är befogat att utgå från en återfallsrisk. Detta för-&lt;br&gt;hållande behandlas närmare i avsnitt 5.2 i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte finns grund för att anta någon återfallsrisk ställs det liksom i&lt;br&gt;dag större krav på brottets svårhet för att utvisning skall få ske. Lagändringen&lt;br&gt;avser dock att något sänka den nuvarande gränsen. I avsnitt 5.2 i den all-&lt;br&gt;männa motiveringen har närmare utvecklats hur utrymmet för utvisning bör&lt;br&gt;ökas till att avse allvarlig brottslighet med ett straffvärde av minst ett år. I&lt;br&gt;lagtexten har till följd av remisskritik viss precisering skett av de omständig-&lt;br&gt;heter som skall beaktas vid prövningen. Denna fråga behandlas i det nyss-&lt;br&gt;nämnda avsnittet i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas skäl att behålla den hittillsvarande särregleringen i paragrafen&lt;br&gt;beträffande brott mot UtlL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas enligt 7 §, skall den ta&lt;br&gt;hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Därvid skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstolen särskilt beakta utlänningens levnadsomständigheter och familje- Prop. 1993/94: 159&lt;br&gt;förhållanden samt hur länge utlänningen har vistats i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som hade vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd&lt;br&gt;sedan minst fyra år när åtal väcktes eller som då var bosatt i Sverige sedan&lt;br&gt;minst fem år, får utvisas endast om det finns synnerliga skäl. Detsamma&lt;br&gt;gäller för en medborgare i ett annat nordiskt land som vid den angivna tid-&lt;br&gt;punkten hade varit bosatt här sedan minst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är flykting och har behov av fristad i Sverige får utvisas endast&lt;br&gt;om han har begått ett synnerligen grovt brott och det skulle medföra allvarlig&lt;br&gt;fara för allmän ordning och säkerhet att låta honom stanna här. Utvisning får&lt;br&gt;också ske om han i Sverige eller utomlands har bedrivit verksamhet som har&lt;br&gt;inneburit fara för rikets säkerhet och det finns anledning att anta att han skulle&lt;br&gt;fortsätta sådan verksamhet här. Om en utlänning har en flyktingförklaring&lt;br&gt;skall han anses som flykting med behov av fristad i Sverige, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart att han inte längre är flykting med ett sådant behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som kom till Sverige innan han fyllde femton år och som när&lt;br&gt;åtal väcktes hade vistats här sedan minst fem år får inte utvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6 i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När utvisning övervägs av domstolen skall, såsom hittills, inte bara&lt;br&gt;brottsligheten utan även utlänningens personliga förhållanden vägas in. Detta&lt;br&gt;framgår av första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringen innebär att domstolarna får möjlighet att göra en flexibel&lt;br&gt;prövning av utlänningens anknytning till Sverige under en längre tidsperiod&lt;br&gt;än vad som är fallet i dag. Utlänningens levnadsomständigheter, familje-&lt;br&gt;förhållanden och anknytning i övrigt till det svenska samhället skall beaktas&lt;br&gt;och vägas mot den aktuella brottsligheten. Liksom för närvarande skall en&lt;br&gt;etablering i det svenska samhället och familjeanknytning hit vara betydelse-&lt;br&gt;fulla faktorer i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket innebär att tidsgränserna för att det skall krävas&lt;br&gt;synnerliga skäl för att utlänningen skall kunna utvisas förlängs vad gäller icke&lt;br&gt;nordiska medborgare. Någon ändring av den betydelse som rättstillämp-&lt;br&gt;ningen tillagt lokutionen synnerliga skäl är inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare utvecklats i avsnitt 6.2 i den allmänna motiveringen skall den&lt;br&gt;som är flykting få utvisas enbart vid synnerligen grova brott. Detta är också&lt;br&gt;innebörden av gällande rätt. En flyktingförklaring bör emellertid i fortsätt-&lt;br&gt;ningen inte vara ett absolut hinder mot utvisning. En domstol bör, när en&lt;br&gt;flyktingförklaring inte speglar ett verkligt skyddsbehov, kunna bortse från&lt;br&gt;denna vid prövningen av utvisningsfrågan. Såsom framgår av tredje stycket&lt;br&gt;sista meningen är dock domstolens möjligheter att bortse från en flykting-&lt;br&gt;förklaring begränsad till fall där det är uppenbart att utlänningen inte längre&lt;br&gt;kan anses vara flykting. Ett exempel på ett sådant fall kan vara en person som&lt;br&gt;bevisligen obehindrat besökt sitt hemland efter det att han eller hon erhållit en&lt;br&gt;flyktingförklaring. I de fall där domstolen gör bedömningen att en person&lt;br&gt;med flyktingförklaring inte längre kan anses vara flykting bör självfallet&lt;br&gt;Statens invandrarverk ompröva flyktingförklaringen så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;24 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den misstänkte för brottet och är han häktad, skall rätten, enligt de&lt;br&gt;grunder som anges i detta kapitel, pröva om han skall stanna kvar i häkte till&lt;br&gt;dess domen vinner laga kraft. Om den misstänkte inte är häktad, får rätten&lt;br&gt;förordna att han skall häktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första stycket skall bestämmelserna i detta kapitel om&lt;br&gt;häktning, i de fall där det finns risk för att den misstänkte undandrar sig&lt;br&gt;straff, gälla även i de fall där det finns risk för att den misstänkte undandrar&lt;br&gt;sig utvisning. Om rätten har beslutat om utvisning får den förordna om häkt-&lt;br&gt;ning trots att det för brottet inte är föreskrivet fängelse ett år eller däröver.&lt;br&gt;Förordnandet om häktning skall dock inte gälla under den tid då den dömde&lt;br&gt;avtjänar en frihetsberövande påföljd som han har dömts till i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 12 i den allmänna motiveringen.&lt;br&gt;Andra meningen i andra stycket har formulerats om efter påpekande av Lag-&lt;br&gt;rådet. Den nya lydelsen innebär att förutsättningarna för häktning ändras för&lt;br&gt;att korrespondera med de utökade möjligheterna att besluta om utvisning.&lt;br&gt;Sålunda kvarstår inte längre kravet på fängelse i minst ett år i straffskalan för&lt;br&gt;att häktning skall kunna tillgripas i avvaktan på att utvisningsbeslutet vinner&lt;br&gt;laga kraft. Någon annan ändring i förhållande till nuvarande ordning är inte&lt;br&gt;åsyftad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av delbetänkandet (SOU 1993:54)&lt;br&gt;Utvisning på grund av brott&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som döms för ett brott får under vissa förutsättningar utvisas ur&lt;br&gt;Sverige. En första förutsättning enligt gällande rätt är att brottet kan leda till&lt;br&gt;fängelse i mer än ett år. Dessutom måste det föreligga risk för att utlänningen&lt;br&gt;fortsätter med brottslig verksamhet här i landet eller så måste brottet vara sär-&lt;br&gt;skilt kvalificerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att det som första förutsättning skall vara tillräckligt&lt;br&gt;att brottet kan leda till fängelse. Avsikten är dock inte att varje bagatellbrott&lt;br&gt;skall kunna föranleda utvisning; i fråga om mindre allvarliga brott är det tänkt&lt;br&gt;att utvisning skall kunna ske bara om brottsligheten är systematisk eller upp-&lt;br&gt;repad. Utredningen föreslår vidare att kravet på återfallsrisk uttryckligen&lt;br&gt;anges avse risk för återfall i brott i allmänhet och alltså inte nödvändigtvis lik-&lt;br&gt;artad brottslighet. Utvisning med hänvisning till enbart brottets karaktär,&lt;br&gt;alltså oberoende av återfallsrisk, föreslås kunna komma i fråga vid brott av&lt;br&gt;lägre svårhetsgrad än som krävs enligt nuvarande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller för närvarande bör domstolen även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis vid utvisningsprövningen väga in utlänningens anknytning till&lt;br&gt;Sverige. De tidsgränser i fråga om uppehållstillstånd resp, vistelse här i&lt;br&gt;landet, vilka ger utlänningen ett särskilt skydd mot utvisning, föreslås ut-&lt;br&gt;mönstrade. I stället bör en prövning av den faktiska anknytningen ske i varje&lt;br&gt;särskilt fall. Detta föreslås gälla även beträffande den som kommit till landet&lt;br&gt;som mycket ung.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningen av möjligheten att utvisa den som är flykting skall kvarstå.&lt;br&gt;Dock föreslår utredningen att den omständigheten att utlänningen har en flyk-&lt;br&gt;tingförklaring inte längre skall vara bindande för domstolen vid ställnings-&lt;br&gt;tagande till frågan om utvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att domstolen vid straffmätning och påföljdsval inte&lt;br&gt;längre särskilt skall ta hänsyn till om utvisningen innebär något men för ut-&lt;br&gt;länningen. Detta får till följd att påföljden för ett brott kommer att bli den-&lt;br&gt;samma oavsett om utvisning kommer i fråga eller inte. Härigenom undanröjs&lt;br&gt;den olägenhet från rättvisesynpunkt som uppstår när regeringen upphäver&lt;br&gt;eller mildrar ett beslut om utvisning, t.ex. därför att hinder mot att verkställa&lt;br&gt;utvisningen har uppkommit efter domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvensändring föreslås i rättegångsbalken för att det skall bli möj-&lt;br&gt;ligt att häkta den som skall utvisas även om brottet inte har fängelse i ett år&lt;br&gt;eller däröver i straffskalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens skyldighet att oberoende av yrkande ta upp frågan om utvisning&lt;br&gt;bör finnas kvar. Utredningen förordar dock att åklagaren i ansökan om&lt;br&gt;stämning alltid bör ange om han yrkar att utvisning skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att kommunikationerna mellan dom-&lt;br&gt;stol/åklagare/advokat och Statens invandrarverk förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utredningens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen&lt;br&gt;(1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 och 10 §§ utlänningslagen (1989:529)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning får också utvisas ur&lt;br&gt;Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om utlänningen döms för ett&lt;br&gt;brott som kan leda till fängelse i mer&lt;br&gt;än ett år, eller om en domstol undan-&lt;br&gt;röjer en villkorlig dom eller skydds-&lt;br&gt;tillsyn som utlänningen har dömts&lt;br&gt;till för ett sådant brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om utlänningen döms för ett&lt;br&gt;brott som kan leda till fängelse enligt&lt;br&gt;denna lag eller enligt författningar&lt;br&gt;som har utfärdats med stöd av la-&lt;br&gt;gen, samt omständigheterna vid&lt;br&gt;brottet är försvårande eller utlän-&lt;br&gt;ningen under de senaste två åren&lt;br&gt;före brottet har begått brott av&lt;br&gt;samma slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningen får dock utvisas&lt;br&gt;endast om det på grund av gärning-&lt;br&gt;ens beskaffenhet och övriga om-&lt;br&gt;ständigheter kan antas att han kom-&lt;br&gt;mer att fortsätta med brottslig verk-&lt;br&gt;samhet här i landet eller om brottet&lt;br&gt;är sådant att han inte bör få stanna&lt;br&gt;kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning får utvisas ur&lt;br&gt;Sverige om utlänningen döms för ett&lt;br&gt;brott som kan leda till fängelse, eller&lt;br&gt;om en domstol undanröjer en vill-&lt;br&gt;korlig dom eller skyddstillsyn som&lt;br&gt;utlänningen har dömts till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningen får dock utvisas&lt;br&gt;endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det på grund av gärningens&lt;br&gt;beskaffenhet och övriga omständig-&lt;br&gt;heter kan antas att han fortsätter med&lt;br&gt;någon form av brottslig verksamhet&lt;br&gt;här i landet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om brottet till sin karaktär är&lt;br&gt;sådant att han inte bör få stanna&lt;br&gt;kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en domstol överväger om en&lt;br&gt;utlänning bör utvisas enligt 7 §,&lt;br&gt;skall den ta hänsyn till utlänningens&lt;br&gt;levnads- och familjeförhållanden&lt;br&gt;samt till hur länge han har vistats i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som hade vistats i&lt;br&gt;Sverige med permanent uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd sedan minst två år när åtalet&lt;br&gt;väcktes eller som då var bosatt i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en domstol överväger om en&lt;br&gt;utlänning bör utvisas enligt 7 §,&lt;br&gt;skall den ta hänsyn till utlänningens&lt;br&gt;anknytning till det svenska sam-&lt;br&gt;hället. Därvid skall domstolen sär-&lt;br&gt;skilt beakta utlänningens levnadsom-&lt;br&gt;ständigheter, familjeförhållanden&lt;br&gt;samt hur länge han har vistats i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige sedan minst tre år, får utvi-&lt;br&gt;sas endast om det finns synnerliga&lt;br&gt;skäl. Detsamma gäller för en med-&lt;br&gt;borgare i ett annat nordiskt land som&lt;br&gt;vid den angivna tidpunkten hade&lt;br&gt;varit bosatt här sedan minst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har en flyktingför-&lt;br&gt;klaring eller den som annars uppen-&lt;br&gt;bart är att anse som flykting och har&lt;br&gt;behov av fristad i Sverige får utvisas&lt;br&gt;endast om han har begått ett synner-&lt;br&gt;ligen grovt brott och det skulle med-&lt;br&gt;föra allvarlig fara för allmän ordning&lt;br&gt;och säkerhet att låta honom stanna&lt;br&gt;här. Utvisning får också ske om han&lt;br&gt;i Sverige eller utomlands har be-&lt;br&gt;drivit verksamhet som har inneburit&lt;br&gt;fara för rikets säkerhet och det finns&lt;br&gt;anledning att anta att han skulle fort-&lt;br&gt;sätta sådan verksamhet här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som kom till&lt;br&gt;Sverige innan han fyllde femton år&lt;br&gt;och som när åtal väcktes hade vistats&lt;br&gt;här sedan minst fem år får inte utvi-&lt;br&gt;sas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är flykting och har be-&lt;br&gt;hov av fristad i Sverige får utvisas&lt;br&gt;endast om han har begått ett synner-&lt;br&gt;ligen grovt brott och det skulle med-&lt;br&gt;föra allvarlig fara för allmän ordning&lt;br&gt;och säkerhet att låta honom stanna&lt;br&gt;här. Utvisning får också ske om han&lt;br&gt;i Sverige eller utomlands har bedrivit&lt;br&gt;verksamhet som har inneburit fara&lt;br&gt;för rikets säkerhet och det finns an-&lt;br&gt;ledning att anta att han skulle fort-&lt;br&gt;sätta sådan verksamhet här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 29 kap. 5 § brottsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;J&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid straffmätningen skall rätten utöver brottets straffvärde i skälig om-&lt;br&gt;fattning beakta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om den tilltalade till följd av brottet drabbats av allvarlig kroppsskada,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om den tilltalade efter förmåga sökt förebygga eller avhjälpa eller be-&lt;br&gt;gränsa skadliga verkningar av brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om den tilltalade frivilligt angett sig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om den tilltalade förorsakas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;men genom att han på grund av&lt;br&gt;brottet utvisas ur riket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om den tilltalade till följd av&lt;br&gt;brottet drabbats av eller om det finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om den tilltalade till följd av&lt;br&gt;brottet drabbats av eller om det finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundad anledning anta att han kom-&lt;br&gt;mer att drabbas av avskedande eller&lt;br&gt;uppsägning från anställning eller av&lt;br&gt;annat hinder eller synnerlig svårig-&lt;br&gt;het i yrkes- eller näringsutövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om den tilltalade till följd av&lt;br&gt;hög ålder eller dålig hälsa skulle&lt;br&gt;drabbas oskäligt hårt av ett straff ut-&lt;br&gt;mätt efter brottets straffvärde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. om en i förhållande till brottets&lt;br&gt;art ovanligt lång tid förflutit sedan&lt;br&gt;brottet begicks eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. om någon annan omständighet&lt;br&gt;föreligger som påkallar att den till-&lt;br&gt;talade får ett lägre straff än brottets&lt;br&gt;straffvärde motiverar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundad anledning anta att han kom-&lt;br&gt;mer att drabbas av avskedande eller&lt;br&gt;uppsägning från anställning eller av&lt;br&gt;annat hinder eller synnerlig svårighet&lt;br&gt;i yrkes- eller näringsutövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. om den tilltalade till följd av&lt;br&gt;hög ålder eller dålig hälsa skulle&lt;br&gt;drabbas oskäligt hårt av ett straff ut-&lt;br&gt;mätt efter brottets straffvärde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. om en i förhållande till brottets&lt;br&gt;art ovanligt lång tid förflutit sedan&lt;br&gt;brottet begicks eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. om någon annan omständighet&lt;br&gt;föreligger som påkallar att den till-&lt;br&gt;talade får ett lägre straff än brottets&lt;br&gt;straffvärde motiverar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreligger omständighet som avses i första stycket, får rätten, om sär-&lt;br&gt;skilda skäl påkallar det, döma till lindrigare straff än som är föreskrivet för&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Senaste lydelse 1988:942.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;br&gt;dels att 24 kap. 21 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 24 kap. 21 a §, av följ-&lt;br&gt;ande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 kap&lt;br&gt;21 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den misstänkte för brottet och är han häktad, skall rätten, enligt de&lt;br&gt;grunder som anges i detta kapitel, pröva om han skall stanna kvar i häkte till&lt;br&gt;dess domen vinner laga kraft. Om den misstänkte inte är häktad, får rätten&lt;br&gt;förordna att han skall häktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av första stycket&lt;br&gt;skall bestämmelserna i detta kapitel&lt;br&gt;om häktning i de fall där det finns&lt;br&gt;risk för att den misstänkte undandrar&lt;br&gt;sig straff, gälla även i de fall där det&lt;br&gt;finns risk för att den misstänkte un-&lt;br&gt;dandrar sig utvisning. Förordnandet&lt;br&gt;om häktning skall dock inte gälla&lt;br&gt;under den tid då den dömde avtjänar&lt;br&gt;en frihetsberövande påföljd som han&lt;br&gt;har dömts till i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den misstänkte för brottet&lt;br&gt;skall rätten, om det finns risk för att&lt;br&gt;den misstänkte undandrar sig utvis-&lt;br&gt;ning, pröva om han i häkte skall av-&lt;br&gt;vakta att domstolens förordnande om&lt;br&gt;utvisning vinner laga kraft. Rättens&lt;br&gt;prövning skall ske enligt de grunder&lt;br&gt;som anges i detta kapitel, med un-&lt;br&gt;dantag för kravet på fängelse ett år&lt;br&gt;eller däröver i straffskalan. Förord-&lt;br&gt;nandet om häktning skall dock inte&lt;br&gt;gälla under den tid den dömde av-&lt;br&gt;tjänar en frihetsberövande påföljd&lt;br&gt;som han har dömts till i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Senaste lydelse 1980:378.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissyttranden över betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1993:54) Utvisning på grund av brott&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet inkommit från Riksdagens om-&lt;br&gt;budsmän, Justitiekanslem, Svea hovrätt, Hovrätten för Nedre Norrland,&lt;br&gt;Huddinge tingsrätt, Linköpings tingsrätt, Malmö tingsrätt, Umeå tingsrätt,&lt;br&gt;Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen,&lt;br&gt;Straffsystemkommittén, Riksrevisionsverket, Statens Invandrarverk, Ut-&lt;br&gt;länningsnämnden, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Svenska&lt;br&gt;kyrkans församlingsnämnd, Svenska kommunförbundet, Landstingsför-&lt;br&gt;bundet, Svenska Röda korset, Rädda Barnen, Sveriges Advokatsamfund,&lt;br&gt;Medborgarrättsrörelsen friheten i Sverige, Samarbetsorganet för invandrar-&lt;br&gt;organisationer (SIOS), Svenska flyktingrådet och Sveriges Frikyrkosamråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har överlämnat yttranden från överåklagarna vid Åklagar-&lt;br&gt;myndigheten i Stockholm samt Regionåklagarmyndighetema i Göteborg och&lt;br&gt;Västerås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdstyrelsen har bifogat yttranden från Kriminalvårdens region-&lt;br&gt;myndigheter i Malmö, Umeå och Norrköping.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrande har också inkommit från Caritas Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7 och 10 §§ utlänningslagen (1989:529)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning får också utvisas ur&lt;br&gt;Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om utlänningen döms för ett&lt;br&gt;brott som kan leda till fängelse i mer&lt;br&gt;än ett år, eller om en domstol undan-&lt;br&gt;röjer en villkorlig dom eller&lt;br&gt;skyddstillsyn som utlänningen har&lt;br&gt;dömts till för ett sådant brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om utlänningen döms för ett&lt;br&gt;brott som kan leda till fängelse enligt&lt;br&gt;denna lag eller enligt författningar&lt;br&gt;som har utfärdats med stöd av la-&lt;br&gt;gen, samt omständigheterna vid&lt;br&gt;brottet är försvårande eller utlän-&lt;br&gt;ningen under de senaste två åren&lt;br&gt;före brottet har begått brott av&lt;br&gt;samma slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningen får dock utvisas&lt;br&gt;endast om det på grund av gärning-&lt;br&gt;ens beskaffenhet och övriga om-&lt;br&gt;ständigheter kan antas att han kom-&lt;br&gt;mer att fortsätta med brottslig verk-&lt;br&gt;samhet här i landet eller om brottet&lt;br&gt;är sådant att han inte bör få stanna&lt;br&gt;kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning får utvisas ur&lt;br&gt;Sverige om utlänningen döms för ett&lt;br&gt;brott som kan leda till fängelse eller&lt;br&gt;om en domstol undanröjer en vill-&lt;br&gt;korlig dom eller skyddstillsyn som&lt;br&gt;utlänningen har dömts till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlänningen får dock utvisas&lt;br&gt;endast om han döms till svårare&lt;br&gt;straff än böter och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det på grund av gärningens be-&lt;br&gt;skaffenhet och övriga omständig-&lt;br&gt;heter kan antas att han kommer att&lt;br&gt;göra sig skyldig till fortsatt brottslig-&lt;br&gt;het här i landet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. brottet med hänsyn till den&lt;br&gt;skada, fara eller kränkning som det&lt;br&gt;har inneburit för enskilda eller all-&lt;br&gt;männa intressen är så allvarligt att&lt;br&gt;han inte bör få stanna kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en domstol överväger om en&lt;br&gt;utlänning bör utvisas enligt 7 §,&lt;br&gt;skall den ta hänsyn till utlänningens&lt;br&gt;levnads- och familjeförhållanden&lt;br&gt;samt till hur länge han har vistats i&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som hade vistats i&lt;br&gt;Sverige med permanent uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd sedan minst två år när åtal&lt;br&gt;väcktes eller som då var bosatt i&lt;br&gt;Sverige sedan minst tre år, får utvi-&lt;br&gt;sas endast om det finns synnerliga&lt;br&gt;skäl. Detsamma gäller för en med-&lt;br&gt;borgare i ett annat nordiskt land som&lt;br&gt;vid den angivna tidpunkten hade&lt;br&gt;varit bosatt här sedan minst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har en flyktingför-&lt;br&gt;klaring eller den som annars upp-&lt;br&gt;enbart är att anse som flykting och&lt;br&gt;har behov av fristad i Sverige får&lt;br&gt;utvisas endast om han har begått ett&lt;br&gt;synnerligen grovt brott och det&lt;br&gt;skulle medföra allvarlig fara för all-&lt;br&gt;män ordning och säkerhet att låta&lt;br&gt;honom stanna här. Utvisning får&lt;br&gt;också ske om han i Sverige eller&lt;br&gt;utomlands har bedrivit verksamhet&lt;br&gt;som har inneburit fara för rikets&lt;br&gt;säkerhet och det finns anledning att&lt;br&gt;anta att han skulle fortsätta sådan&lt;br&gt;verksamhet här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som kom till Sverige&lt;br&gt;åtal väcktes hade vistats här sedan mii&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en domstol överväger om en&lt;br&gt;utlänning bör utvisas enligt 7 §, skall&lt;br&gt;den ta hänsyn till utlänningens an-&lt;br&gt;knytning till det svenska samhället.&lt;br&gt;Därvid skall domstolen särskilt be-&lt;br&gt;akta utlänningens levnadsomstän-&lt;br&gt;digheter och familjeförhållanden&lt;br&gt;samt hur länge utlänningen har&lt;br&gt;vistats i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utlänning som hade vistats i&lt;br&gt;Sverige med permanent uppehålls-&lt;br&gt;tillstånd sedan minst fyra år när åtal&lt;br&gt;väcktes eller som då var bosatt i&lt;br&gt;Sverige sedan minst fem år, får utvi-&lt;br&gt;sas endast om det finns synnerliga&lt;br&gt;skäl. Detsamma gäller för en med-&lt;br&gt;borgare i ett annat nordiskt land som&lt;br&gt;vid den angivna tidpunkten hade&lt;br&gt;varit bosatt här sedan minst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är flykting och har be-&lt;br&gt;hov av fristad i Sverige får utvisas&lt;br&gt;endast om han har begått ett synner-&lt;br&gt;ligen grovt brott och det skulle med-&lt;br&gt;föra allvarlig fara för allmän ordning&lt;br&gt;och säkerhet att låta honom stanna&lt;br&gt;här. Utvisning får också ske om han&lt;br&gt;i Sverige eller utomlands har bedrivit&lt;br&gt;verksamhet som har inneburit fara&lt;br&gt;för rikets säkerhet och det finns an-&lt;br&gt;ledning att anta att han skulle fort-&lt;br&gt;sätta sådan verksamhet här. Om en&lt;br&gt;utlänning har en flyktingförklaring&lt;br&gt;skall han anses som flykting med&lt;br&gt;behov av fristad i Sverige, om det&lt;br&gt;inte är uppenbart att han inte längre&lt;br&gt;är det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man han fyllde femton år och som när&lt;br&gt;t fem år får inte utvisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 24 kap. 21 § rättegångsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den misstänkte för brottet och är han häktad, skall rätten, enligt de&lt;br&gt;grunder som anges i detta kapitel, pröva om han skall stanna kvar i häkte till&lt;br&gt;dess domen vinner laga kraft. Om den misstänkte inte är häktad, får rätten&lt;br&gt;förordna att han skall häktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första&lt;br&gt;stycket skall bestämmelserna i detta&lt;br&gt;kapitel om häktning i de fall där det&lt;br&gt;finns risk för att den misstänkte un-&lt;br&gt;dandrar sig straff, gälla även i de fall&lt;br&gt;där det finns risk för att den miss-&lt;br&gt;tänkte undandrar sig utvisning. För-&lt;br&gt;ordnandet om häktning skall dock&lt;br&gt;inte gälla under den tid då den&lt;br&gt;dömde avtjänar en frihetsberövande&lt;br&gt;påföljd som han har dömts till i må-&lt;br&gt;let.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första&lt;br&gt;stycket skall bestämmelserna i detta&lt;br&gt;kapitel om häktning, i de fall där det&lt;br&gt;finns risk för att den misstänkte un-&lt;br&gt;dandrar sig straff, gälla även i de fall&lt;br&gt;där det finns risk för att den miss-&lt;br&gt;tänkte undandrar sig utvisning. I&lt;br&gt;sådant fall får rätten dock förordna&lt;br&gt;om häktning redan när den miss-&lt;br&gt;tänkte döms för ett brott för vilket är&lt;br&gt;föreskrivet fängelse. Förordnandet&lt;br&gt;om häktning skall dock inte gälla&lt;br&gt;under den tid då den dömde avtjänar&lt;br&gt;en frihetsberövande påföljd som han&lt;br&gt;har dömts till i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1987:1211.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-03-08&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo Svensson,&lt;br&gt;regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 24 februari 1994 (Kulturdepartementet) har rege-&lt;br&gt;ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i&lt;br&gt;utlänningslagen (1989:529), m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ingela&lt;br&gt;Fridström.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i utlänningslagen (1989:529)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innebär enkelt uttryckt att en utlänning får utvisas ur Sverige, om&lt;br&gt;han döms för ett brott med fängelse i straffskalan till ett straff som är svårare&lt;br&gt;än böter. Enligt andra stycket krävs dessutom för utvisning antingen risk för&lt;br&gt;fortsatt brottslighet (punkten 1) eller att det brott som väckt frågan om utvis-&lt;br&gt;ning är så allvarligt att han inte bör få stanna kvar (punkten 2). Sistnämnda&lt;br&gt;punkt innebär att brottet skall vara så allvarligt att utvisning framstår som på-&lt;br&gt;kallad. Brottets allvarlighet skall bedömas med hänsyn till den &amp;quot;skada, fara,&lt;br&gt;eller kränkning som det har inneburit för enskilda eller allmänna intressen&amp;quot;.&lt;br&gt;Formuleringen anknyter till bestämmelsen i 29 kap. 1 § andra stycket brotts-&lt;br&gt;balken om vad som särskilt skall beaktas vid bedömningen av brottets eller&lt;br&gt;den samlade brottslighetens straffvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av författningskommentaren till punkten 2 i andra stycket framgår att ut-&lt;br&gt;rymmet för utvisning har ansetts böra ökas till att avse allvarlig brottslighet&lt;br&gt;med ett straffvärde av minst ett år. Detta uttalande står väl i överensstämmelse&lt;br&gt;med den föreslagna lagtexten. Dessutom sägs emellertid: &amp;quot;För allvarliga brott&lt;br&gt;som har ett utpräglat skyddsintresse, såsom mened och övergrepp i rättssak,&lt;br&gt;bör dock även brott med ett något lägre straffvärde än så kunna föranleda ut-&lt;br&gt;visning&amp;quot;. Att det sålunda skall finnas brott som till sin art är sådana att de -&lt;br&gt;trots att straffvärdet i sig inte anses vara så högt - kan föranleda utvisning har&lt;br&gt;emellertid inte täckning i den föreslagna lagtexten. Om det bedöms angeläget&lt;br&gt;att på detta sätt särbehandla vissa arter av brott, något som lagrådet i och för&lt;br&gt;sig finner olämpligt, bör det komma till uttryck inte genom motivuttalanden&lt;br&gt;utan i klar och tydlig lag. I sammanhanget hänvisas till Lagrådets yttrande den&lt;br&gt;27 september 1993 över ett förslag till ändring i lagen (1951:649) om straff&lt;br&gt;för vissa trafikbrott m.fl. (prop. 1993/94:44 s. 109 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 kap. 21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att den nya andra meningen i paragrafens andra stycke får&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Om rätten har beslutat om utvisning får den förordna om häktning utan&lt;br&gt;hinder av att för brottet inte är föreskrivet fängelse ett år eller däröver&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94:159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Kulturdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1993/94: 159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Friggebo, Johansson, Hörnlund, Olsson, Svensson, Hellsvik, Wibble,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Friggebo&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1993/94: 159 Utvisning på grund av brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1993/94:SfU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-03-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-03-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-03-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-04-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:23:58</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GH03159</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:25:42</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialförsäkringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:23:58</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GH03159</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199394__159.pdf</filnamn>
<filstorlek>1972262</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Utvisning på grund av brott</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/2A29409E-A6C3-4D7C-BFD3-9FE48369B3F2</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1993/94:SfU17</uppgift>
<ref_dok_id>GH01SfU17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SfU17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Utvisning på grund av brott</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:159&lt;br/&gt;
Utvisning på grund av brott</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Sf36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:159 Utvisning på grund av brott</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:159&lt;br/&gt;
Utvisning på grund av brott</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Sf35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:159 Utvisning på grund av brott</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:159&lt;br/&gt;
Utvisning på grund av brott</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Sf37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:159 Utvisning på grund av brott</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birgitta Dahl  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:159&lt;br/&gt;
Utvisning på grund av brott</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Sf36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:159 Utvisning på grund av brott</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birgitta Dahl  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Hans Göran Franck  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:159&lt;br/&gt;
Utvisning på grund av brott</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Sf35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:159 Utvisning på grund av brott</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Hans Göran Franck  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars Moquist  ()&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1993/94:159&lt;br/&gt;
Utvisning på grund av brott</uppgift>
<ref_dok_id>GH02Sf37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1993/94</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Sf37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1993/94:159 Utvisning på grund av brott</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars Moquist  ()</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>